Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/0806(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0039/2010

Debatter :

Omröstningar :

PV 25/03/2010 - 6.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0075

Fullständigt förhandlingsreferat
Torsdagen den 25 mars 2010 - Bryssel EUT-utgåva

11. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Det andra europeiska toppmötet om romer (RC-B7-0222/2010)

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška (EFD). (SK) Europaparlamentets antagna förslag till resolution om det andra europeiska toppmötet om romer skapar nya vägar för att lösa problemen för den romska befolkningen i EU.

Det har visat sig att olika länders individuella försök att integrera romerna i samhället inte har gett tillfredsställande resultat. Det finns många olika orsaker till detta. Jag välkomnar därför Europeiska unionens försök att lösa romernas problem och förbättra integrationen av denna folkgrupp i samhället på ett organiserat sätt.

 
  
MPphoto
 

  Nicole Sinclaire (NI).(EN) Herr talman! Trots att jag motsätter mig diskriminering av alla grupper i samhället på vilka grunder den än sker, kan jag inte stödja den här resolutionen. Resolutionen försöker lägga ansvaret för att bekämpa diskriminering på EU, men jag hävdar att attityder och förhållningssätt i medlemsstaterna skiljer sig så mycket åt att minoritetsgruppernas intressen skulle hanteras bättre av medlemsstaterna och framför allt av de medlemsstater som inte delar de tolerans- och jämlikhetsideal som vi britter tar för givna.

Jag känner till exempel till att en italiensk parlamentsledamot, en ledamot av EFD-gruppen, har åtalats för att ha deltagit i en medborgarrazzia där han satte eld på en invandrares tillhörigheter. Detta är oacceptabelt. Ni bör inte associera det brittiska folket med sådana beteenden genom att antyda att minoritetsgrupper i vårt land behöver samma skyddsnivåer som den stackaren jag just berättade om.

 
  
MPphoto
 

  Frank Vanhecke (NI).(NL) Herr talman! Det är faktiskt så att den som förnekar ett problem och förnekar sanningen uppenbarligen inte kommer att kunna lösa problemet. Så är det bara. Det är något vi borde tänka på i samband med vår resolution om romerna i Europa, som är ett dokument fullt av politiskt korrekt nonsens. Vi kommer inte att kunna finna eller erbjuda en enda lösning, eftersom vi förnekar problemet. Vi borde först och främst uppmärksamma att vi faktiskt står inför enorma problem med ett stort antal romer som står helt utanför vårt samhälle och som ofta bär ansvaret för mycket allvarliga brott, stora som små. Många värden och normer eller bristen på dessa som omfattar romska samhällen stämmer dåligt överens med de värden och normer vi vill ska respekteras i våra europeiska länder. Det jag vill säga kanske låter lite partiskt, men den resolution vi just har antagit är mycket mer partisk i motsatt riktning. I vilket fall som helst anser jag att varje medlemsstat borde ha rätt att bestämma hur detta mycket allvarliga problem ska hanteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI).(NL) Herr talman! Detta betänkande är ytterst politiskt korrekt. Det är det slags betänkande som parlamentet verkar ha tagit patent på. Romernas ekonomiska och sociala underläge har återigen tillskrivits så kallad intolerans och diskriminering. Om vi bara föreskriver nya kvoter och otydliga lagar och om vi bara vrider på pengakranen igen kommer allt att bli bra.

Erfarenheten från Nederländerna har självklart tydligt visat att majoriteten av den romska folkgruppen vägrar att anpassa sig och integreras vad vi än gör. Det är inte vårt fel, utan den romska folkgruppens fel att romerna har oproportionerligt höga siffror i brottstatistiken. Deras värden och normer står direkt i strid mot våra egna. Jag motsätter mig alla europeiska försök att lägga sig i den här frågan och jag vill upprepa att alla medlemsstater har rätt att flytta människor från sitt territorium som systematiskt vägrar att anpassa sig och som tar sin tillflykt till brottsliga beteenden.

 
  
  

Betänkande: Jędrzejewska (A7-0033/2010)

 
  
MPphoto
 

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE).(LT) Jag röstade för resolutionen om prioriteringar för budgeten 2011 av många skäl, men främst på grund av den uppmärksammade ungdomsarbetslösheten. Den nuvarande ekonomiska och sociala situationen i många EU-länder kräver ett särskilt sätt att hantera den ökande klyftan mellan ungdomen och arbetsmarknaden, även om man har insett att satsningen på unga människor och utbildning är en investering i framtiden. Erfarenheten visar att unga människor under en ekonomisk nedgångsperiod hellre stannar i utbildningssystemet eller påbörjar studier än att börja leta efter arbete. Vi kan se liknande tendenser i våra länder nu. Därför skulle jag vilja påstå att de planerade åtgärderna för en aktivare arbetsmarknad och för att skapa sammanhållning utbildningssystemet är mycket viktiga. Utvecklingen av entreprenörskap och särskilda program är ytterst nödvändiga antingen vi talar om ”Erasmus första jobb” eller andra åtgärder. Jag hoppas verkligen att EU har tillräcklig politisk vilja, så att man inte bara godkänner ytterst viktiga dokument, utan även genomför dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI).(NL) Herr talman! Jag röstade mot detta betänkande främst på grund av att jag inte alls samtycker till de prioriteringar som parlamentet har föreslagit för kommissionen, inklusive harmoniseringen av invandringspolitiken. Jag vet vad detta betyder. Att harmonisera invandringspolitiken i alla medlemsstater framförs som en tydlig prioritering. Det samtycker jag inte till.

Jag röstade dock mot betänkandet först och främst på grund av att det redan har klargjort mycket tydligt att parlamentet inte eftersträvar en välbehövlig bantning av byråkratin i EU. Men det behövs. Vi bör grundligt överväga att avskaffa alla typer av institutioner och myndigheter som praktiskt taget är eller alltid har varit överflödiga. I stället kräver parlamentet ännu fler så kallade decentraliserade myndigheter. Här vill jag bara upprepa att vi enligt min mening redan har för många sådana. Det finns några som borde avskaffas innan vi skapar en ny. Jag tänker på Regionkommittén, byrån för grundläggande rättigheter och Europeiska jämställdhetsinstitutet. Hur mycket kostar de våra skattebetalare och vad gör de egentligen för nytta?

 
  
  

Betänkande: Trüpel (A7-0036/2010)

 
  
MPphoto
 

  Vito Bonsignore (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! I extraordinära tider som de vi lever i nu, måste vi anta extraordinära åtgärder.

Nästa års budget får inte utarbetas som om tiderna vore helt normala. Tyvärr är den ekonomiska krisen inte över ännu och det kan vi inte bortse ifrån. Min grupp och jag röstade för budgetprioriteringarna i dag, men inom den närmaste framtiden har vi den politiska skyldigheten att fatta viktigare beslut.

Vi måste överväga att reformera unionens budget, så att EU är i stånd att styra den ekonomiska politiken på ett lämpligare sätt. En helt genomförd inre marknad, mer resurser för forskning och infrastruktur, mer investeringar i säkerhet och familjer måste vara de kommande målen. Annars riskerar vi ännu försiktigare åtgärder av medlemsstaterna.

Sammanfattningsvis måste vi vara mer EU-inriktade och mindre nationalistiska och utforma en verklig EU-politik.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(ES) Herr talman! Jag vill bara säga att jag är glad över att än en gång se er som talman.

(EN) Mark Twain konstaterade att om man bara har en hammare ser allt till slut ut som spikar.

Europeiska unionen är mycket bra på att spendera pengar – på att spendera andra människors pengar. Jag tror det var Milton Friedman som sade att det finns två typer av pengar i världen: det finns dina pengar och det finns mina pengar. Vi är mycket försiktigare med de senare än med de förra. Det förklarar vad som händer i EU i dag.

Alla medlemsstater letar efter sätt att minska budgeten. I Grekland har man föreslagit en minskning av den offentliga sektorn på omkring tio procent och i Irland på mer än sju procent. Tyskland funderar på att höja pensionsåldern och Spanien – det land ni kommer från – strävar efter besparingar på två procent av BNP. Men vår budget här i EU fortsätter obevekligen att öka. Varför? Anledningen är att det inte finns någon koppling i EU mellan beskattning, representation och utgifter. Det finns alltså inga externa tvingande band från skattebetalarna.

Det var för mycket utgifter som orsakade krisen i världen – för mycket utgifter från privatpersoner, för mycket utgifter från företag och för mycket utgifter från regeringar. I stället för att spendera dessa miljarder på att ytterligare öka skulden, borde vi ha betalat tillbaka pengarna till folket i form av skattelättnader. Tänk vilken stimulanseffekt det skulle ha varit.

 
  
  

Betänkande: Scottà (A7-0029/2010)

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Europeiska jordbruksprodukter uppfyller världens högsta kvalitetsnormer, något som förstås borde göra dem mer konkurrenskraftiga på de internationella marknaderna.

EU-medborgare och skarpsynta konsumenter måste därför informeras utförligt om deras fördelar. Det är först och främst viktigt att lyfta fram det faktum att europeiska produkter inte bara uppfyller stränga hygien-, säkerhets- och veterinärstandarder, utan att de även följer principerna om hållbar utveckling, förebyggande av klimatförändringar, biologisk mångfald och djurvälfärd. Jag stöder därför till fullo införandet av en europeisk kvalitetslogotyp för produkter som kommer uteslutande från EU. Logotypen erkänner officiellt europeiska lantbrukares insatser och skyddar immateriella rättigheter på internationell nivå. Jag tror fullt och fast på att det kommer att hjälpa många landsbygdsområden som inte har andra utvecklingsmöjligheter.

EU måste ge ekonomiskt stöd för att modernisera jordbruksföretag och utveckla mikroföretag framför allt i landsbygdsområden, för att uppnå jordbruksprodukter av hög kvalitet med hjälp av unionen.

 
  
MPphoto
 

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE).(LT) Jag röstade för detta dokument, eftersom jag anser att ett ekologiskt och rent jordbruk är vår framtid och att vi måste främja det. Vi måste även främja människors intresse för ekologiska jordbruk och ekologiska produkter, både på EU-nivå och i medlemsstaterna. Å andra sidan får vi inte ha alltför bråttom med att lagligförklara genetiskt modifierade organismer, när vi arbetar med att garantera och främja ekologiska jordbruk. Vissa länder har föregått med gott exempel genom att strikt begränsa odlingar av genetiskt modifierade organismer kring ekologiska jordbruk. Det måste finnas en tydlig skiljelinje. Konsumenterna måste också förses med all information och resultat från vetenskaplig forskning kopplad till genetiskt modifierade organismer och hur genetiskt modifierat foder påverkar miljön och människors hälsa utan att dölja någonting för dem. Bara då kan vi skapa en verklig gemensam marknad för ekologiska produkter, som är mycket viktig för hela vår tillvaro.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först skulle jag vilja tacka Giancarlo Scottà för det arbete han har lagt ned på detta betänkande.

Jag anser att Europeiska unionen bör prioritera skyddet och stärkandet av en kvalitetspolitik för våra jordbruksmetoder, eftersom detta involverar och är förenat med flera centrala frågor på EU-nivå, såsom ökat konsumentskydd, stöd för små och medelstora företag, bevarandet av det kulturella och traditionella arvet i många EU-regioner och europeiska livsmedelsproducenters konkurrenskraft på global nivå.

Det är av dessa skäl jag röstade för betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Jan Březina (PPE). (CS) Jag uppskattar att man i betänkandet om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter knyter an till de åtgärder som vidtagits tidigare för att stärka vår kvalitetspolitik. Jag anser att det är delvis fördelaktigt att utveckla ett system med geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar samtidigt som man behåller krävande kriterier för att uppnå skyddet. Jag samtycker till bevarandet av instrumentet för att garantera traditionella specialiteter, med förbehållet att registreringsreglerna bör förenklas. Med tanke på att det innebär en lägre skyddsstandard utan att det krävs att specifika geografiska egenskaper för produkter ska påvisas, ser jag ingen anledning till varför behandlingen av ansökningarna ska ta lika lång tid som för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar.

Jag anser att det finns en svag punkt i de nuvarande metoderna, och det är kommissionens befogenhet att efter eget gottfinnande avvisa ansökningar som man anser är ofullständiga. Detta görs ofta slumpmässigt och godtyckligt utan kunskap om produktens specifika egenskaper och det geografiska området. Det är också nödvändigt att vidta åtgärder mot kringgåendet av tidsfrister i registreringsprocessen genom att kommissionen kommer med fler och fler anmärkningar och kompletterande frågor.

 
  
MPphoto
 

  Diane Dodds (NI).(EN) Herr talman! Jag vill också tacka Giancarlo Scottà för hans arbete i detta viktiga betänkande.

Jag vill särskilt peka på ändringsförslag 4, där parlamentet kräver att så mycket information som möjligt ska göras tillgänglig för konsumenten. Man stöder även införandet av heltäckande och bindande regler för märkning med produktionsplats.

Detta är lovvärda syften, men jag anser att ändringsförslaget är alltför restriktivt och att det kanske skulle fungera bättre som frivillig information.

I Nordirland förlitar vi oss i hög grad på möjligheten att exportera produkter till resten av Storbritannien och andra europeiska länder. Detta ändringsförslag kan påverka Nordirlands möjlighet att sälja produkter på vissa marknader där det för närvarande inte finns några svårigheter. Jag anser att det är viktigt att nya märkningar inte skapar hinder som försvårar handeln mellan olika medlemsstater.

Ändringsförslag 4 utgör vissa svårigheter, men jag erkänner samtidigt det viktiga arbetet i betänkandet och vikten av att producera säkra produkter som kan spåras och som håller hög kvalitet.

 
  
MPphoto
 

  Vito Bonsignore (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Med denna omröstning har vi gett oss själva ett verktyg som vi kan använda för att skydda konsumenterna och skapa ordentligt mervärde för jordbruksprodukter. Och det är ett mål vi har försökt uppnå länge.

Från och med i dag måste ursprunget märkas tydligt på etiketten till köttprodukter, mejeriprodukter, frukt och grönsaker, fågel och andra förädlade produkter med bara en ingrediens. När det gäller djur måste platsen där livsmedlet är producerat endast anges som en enda definierad plats om djuren har fötts, uppfötts och slaktats i samma land.

Detta är en åtgärd som ger vederbörligt erkännande till jordbruksproducenter och till dem som förädlar jordbruksprodukter. Vi har visat att Europaparlamentet endast har ett mål när det gäller åtgärder kring jordbrukslivsmedel och det är att se till att konsumenterna har enkel tillgång till information av hög kvalitet.

Vi har gjort ett gott arbete. Jag lyckönskar ledamöterna som har arbetat med detta dokument.

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (ECR).(EN) Herr talman! I princip ser jag inga problem med förslaget om kvalitetslogotyper. Vi ser kvalitetslogotyper på flera områden. De får bara inte användas som en ursäkt för att åsidosätta konsumenternas valmöjligheter.

Vi bör inte kasta bort livsmedel som inte uppfyller vissa storleksrestriktioner eller estetiska restriktioner. Vi kastar massor av livsmedel – 30 procent av de europeiska jordbruksprodukterna går till spillo för att de inte uppfyller de stränga EU-normerna.

Vi bör inte heller använda våra kvalitetsnormer som en ursäkt för att förbjuda import från jordbrukare i utvecklingsländer, för då störtar vi dessa jordbrukare i fattigdom. När jordbrukarna har tvingats ut i fattigdom skänker vi sedan våra skattebetalares pengar till de korrumperade regeringarna.

I stället för kvalitetsmärkningar och gester av det här slaget borde vi lita på marknaden, vi borde lita på konsumenterna och vi borde lita på folket.

 
  
  

Betänkande: Guerrero Salom (A7-0034/2010)

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Jag röstade mot betänkandet. I detta initiativbetänkande främjar EU återigen sitt eget koncept med så kallade reproduktiva och sexuella rättigheter som det tvingar på människor i utvecklingsländerna, precis som det ofta görs i andra betänkanden.

Det måste klargöras en gång för alla att detta begrepp inkluderar abort som en familjeplaneringsmetod enligt Världshälsoorganisationens definition. Mänskligt liv är heligt från befruktningen till den naturliga döden och därför kunde jag inte stödja detta betänkande. Å andra sidan innehåller det goda idéer som självklart kan hjälpa människor i utvecklingsländer, och det stämmer att hundratals miljoner människor i utvecklingsländerna ställs inför följderna av ökande priser på basprodukter och livsmedel, vilket innebär ett överlevnadsproblem. Jag blir förskräckt över uppskattningarna från internationella ekonomiska institutioner om att de miljarder människor som redan finns på jorden kommer att öka med hundratals miljoner mer och att barnadödligheten i Afrika söder om Sahara kommer att öka med mellan 30 000 och 50 000.

 
  
MPphoto
 

  Joe Higgins (GUE/NGL). (GA) Herr talman! Jag röstade för betänkandet om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet. Även om betänkandet inte ger ett tillräckligt genomgripande svar på fattiga länders problem, kan vi samtidigt samtycka till många av de saker som tas upp.

Det är de fattiga människorna och de fattiga länderna som lider mest till följd av den ekonomiska krisen. Vi borde ge dem all hjälp vi kan i fråga om offentliga investeringar, framför allt i dessa länder. Men det måste också påpekas att de handelsavtal EU har med fattiga länder inte är direkt gynnsamma för dem. Det är de stora europeiska företagen som drar fördel av avtalen. Små producenter, små jordbrukare och arbetstagare får inget utbyte av dem och därför måste vi förändra vårt sätt att arbeta med dessa länder.

 
  
MPphoto
 

  Diane Dodds (NI).(EN) Herr talman! Jag röstade mot punkt 7 i betänkandet. Det oroar mig att återigen se parlamentet använda ett betänkande av det här slaget för att i hemlighet införa rätten till abort och även kopplingen mellan sexuell och reproduktiv hälsa till folkhälsan i utvecklingsländerna.

Det är inte rätt plats att avgöra om tillgång till abort är en rättighet eller inte. Det är ett ämne som de nationella regeringarna bör lagstifta om. Jag och det stora flertalet av mina väljare i Nordirland tror fullt och fast på det ofödda barnets rätt att leva.

 
  
MPphoto
 

  Frank Vanhecke (NI).(NL) Herr talman! Från parlamentets sida bör vi tänka två gånger innan vi lägger fram förslag. Vi bör lägga fram politiska förslag för att lösa problem, inte förvärra dem. När det gäller utvecklingsstöd finns det många viktiga undersökningar som faktiskt har visat att om man beviljar utvecklingsstöd på ett alltför automatiserat sätt kommer det undantagslöst att leda till fördröjningar av ekonomiska reformer och därmed till fördröjningar av möjligheterna till ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna. Trots detta utgår vi i parlamentet ifrån trossatsen eller det så kallade axiomet om att beviljandet av mer utvecklingsstöd i första hand kommer att få de afrikanska länderna på fötter. Trots enorma tillskott av utvecklingsstöd under så många decennier finns det tyvärr inga tydliga bevis som motsäger åsikten att de flesta afrikanska länder faktiskt har det betydligt värre i dag än de hade omedelbart efter avkoloniseringen. Det var det första jag ville ta upp.

Jag kommer mycket kort att ta upp en fråga till. Det är självklart sant som betänkandet hävdar att utvecklingsländerna undergrävs ytterligare av kompetensflykt. Men varför håller vi då fortfarande fast vid blåkortet, som förvärrar problemet ytterligare?

 
  
MPphoto
 

  Anna Záborská (PPE). (SK) Jag kan inte förstå varför reproduktiv hälsa återigen har tagits med i ett betänkande om den globala finansiella och ekonomiska krisen för utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet.

Organisationer för reproduktiv hälsovård stöder abort som ett av sätten att kontrollera födelsetalen. Denna verksamhet finansieras också på EU-nivå med skattepengar från medborgare som är abortmotståndare och som är engagerade i att skydda liv. I årtionden har internationella institutioner framfört sin åsikt om att födelsekontroll är ett sätt att bekämpa fattigdom, men utvecklingsländerna lever fortfarande i yttersta fattigdom. Enligt min mening slösar EU bort finansiella resurser på födelsekontroll som inte löser fattigdomsproblemet. Jag vördar livet och jag respekterar också subsidiaritetsprincipen i förbindelserna med utvecklingsländer. Därför röstade jag mot punkt 7 och mot hela betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Herr talman! Det var förutsebart, kanske till och med ofrånkomligt, att Europeiska unionen skulle utnyttja den finansiella krisen i Grekland för att framföra sina väl förberedda planer på harmonisering av skattepolitiken.

Vi har hört upprepade efterlysningar av ett europeiskt skuldorgan, en europeisk valutafond och alleuropeisk beskattning för att inte behöva vädja till de nationella väljarna om en skuldgaranti.

Herman Van Rompuy och de övriga kommissionsledamöterna instämmer som trogna federalister helt i det argument som framförts av brittiska skeptiker, nämligen att en monetär union inte är möjlig utan en skattemässig och ekonomisk union.

Jag tror att det var John Maynard Keynes som skrev ”den som styr valutan styr landet”. Jag lovar att detta är den enda gång som jag tänker citera Keynes i välvilliga ordalag.

Låt mig i stället ge er en högre och bättre auktoritet än John Maynard Keynes. Jag hänvisar er till kapitel 22 i Matteusevangeliet. Jag är säker på att ni kommer ihåg det. Vår Herre blir tillfrågad om det är rätt att betala skatter till Rom. Han sade: Varför frestar ni mig, ni hycklare? Låt mig se myntet som man betalar skatt med, då räckte de honom en denar. Och han sade till dem: Vems bild och överskrift är detta? De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så ge kejsaren det kejsaren tillhör, och Gud det Gud tillhör.

Nu hävdar jag inte att vår Herre stod på den ena eller den andra sidan i diskussionen om euron. Poängen är att när man letar efter den främsta symbolen för världslig makt, det absoluta tecknet för suveränitet, är det myntet! Och som vi har sett har euron lett till gemensamt ekonomiskt styre. Tack och lov var vi förutseende och behöll pundet.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Herr Hannan! Tack för att ni välsignar förmiddagens sammanträde.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR).(EN) Herr talman! När man tittar på detta betänkande ser man många av de gamla utslitna fraserna om hur utvecklingsländerna lider på grund av den ekonomiska krisen. Det finns självklart människor som kommer att lida till följd av den ekonomiska krisen i dessa länder, men ganska ofta är det inte nödvändigtvis de personer som vi vill hjälpa. Ganska ofta är det i stället regeringar som är bekymrade över att deras biståndsbudgetar skärs ned eftersom när de får mindre biståndsmedel är det svårare att hålla korrupta och ineffektiva regeringar kvar vid makten. När jag var i Afrika förra året och talade med många center–högerpolitiker klagade de över att biståndsbudgetarna faktiskt håller kvar korrupta regeringar vid makten och gör det svårare att förbättra den ekonomiska och politiska styrningen i dessa länder.

Men titta på en del av de saker som vi föreslår. Vi talar om mer investeringar i utvecklingsländerna – och det skulle alla instämma i – ändå har vi ett förslag som behandlas i kammaren om direktivet om förvaltning av alternativa investeringsfonder, vilket kommer att minska investeringarna i utvecklingsländerna. Vi talar om att hjälpa jordbrukare i utvecklingsländerna och ändå fortsätter vi till och med i dagens budget att rösta för mer resurser till den gemensamma jordbrukspolitiken som är till så stor skada för jordbrukarnas försörjning i utvecklingsländerna.

Låt oss ta itu med den verkliga orsaken till problemen i dessa länder – dåligt styre och protektionism i EU.

 
  
MPphoto
 

  Martin Kastler (PPE).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade mot betänkandet av två skäl. För det första stör det mig att EU har en alltmer splittrad inställning till utvecklingspolitiken och att fler och fler resolutioner och önskemål främjar denna inriktning. För det andra röstade jag mot betänkandet eftersom jag anser att vi gör fel i att försöka påtvinga utvecklingsländerna och tillväxtekonomierna en familjeplaneringspolitik som ett slags kulturell imperialism. Abort är ingen lösning och jag beklagar att vissa ledamöter i Europaparlamentet med en omskrivning hänvisar till ”reproduktionsmedicin” när de menar abort. Detta förändrar inte det faktum att abort innebär att döda ett ofött barn. Därför röstade jag mot betänkandet och jag hoppas att vi i framtiden inte kommer att använda samma omskrivningar i varje resolution och initiativbetänkande för att beskriva vissa kulturimperialistiska aspekter.

 
  
MPphoto
 

  Nirj Deva (ECR).(EN) Herr talman! Jag röstade mot betänkandet eftersom det är ett idiotiskt betänkande. Det är ett irrelevant betänkande. Alltså: Alla tillgångar finns på alla börserna i New York, London, Tokyo, Frankfurt osv. Ni kommer nu att kassera in ett kapital på cirka 6 biljoner US-dollar. Om ni säljer alla era utomrättsliga tillgångar, de slumklassade tillgångarna som inte ingår i det rättsliga systemet i utvecklingsländerna får ni 7 biljoner US-dollar. Det finns ganska mycket kapital som väntar i utvecklingsländerna som befinner sig utanför regelverket i dessa länder, från slummen till de miljontals företag som ni ser utmed vägarna som inte ingår i den formella ekonomin.

För det andra om ni frågar hur mycket pengar som kommer från utvecklingsländerna varje år via världens finansiella system är det 800 miljarder US-dollar. Varför arbetar vi inte för att behålla detta kapital i dessa länder och göra dem rikare?

Nej, vad gjorde vi alldeles nyss? Vi röstade för en Tobinskatt för att utöva utpressning på redan försvagade finansiella institutioner i västvärlden och ge pengarna till en massa människor som förmodligen kommer att stjäla dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Seán Kelly (PPE).(EN) Herr talman! Precis som föregående talare hade även jag en invändning mot införandet av punkt 7. Vår grupp gav oss frihet att rösta men vår delegation bestämde sig för att rösta mot därför – såsom andra talare har sagt – att tala om rätten till reproduktiv hälsa är ett annat sätt att säga abort. Om detta är vad som avses bör det sägas klart och tydligt och inte föras in under någon ekonomisk krisplan. Precis som andra talare invände vi mot detta och röstade mot det avsnittet.

 
  
  

Betänkande: Scicluna (A7-0010/2010)

 
  
MPphoto
 

  Morten Messerschmidt (EFD).(DA) Herr talman! Vi i det danska folkpartiet röstade mot betänkandet. Jag vill dock tacka för de många synpunkter som framförs i betänkandet. Jag tänker särskilt på punkt 27, där man mycket ärligt säger att euron givetvis ska leda till ett närmare samarbete om den ekonomiska politiken inom euroområdet. Jag är naturligtvis helt emot detta uttalande, men jag vill tacka för den tydlighet och ärlighet som föredraganden visar när det gäller euron. Euron är således en konstruktion för att skapa större ekonomisk enhetlighet inom EU. Med andra ord ska finanspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, strukturpolitiken – alla ekonomiska områden, allting som har betydelse för ekonomin – göras enhetlig. Det är det som vi för närvarande ser i Grekland, där ekonomerna i Frankfurt talar om för grekerna vilket slags ekonomisk politik de ska föra. Detta är vad vi kommer att se om några månader i Spanien och Italien och en hel rad andra länder. Därigenom visar betänkandet med all önskvärd tydlighet varför Danmark – och i synnerhet mitt parti, det danska folkpartiet – vill stå utanför euroområdet. Vi vill själva bestämma om den ekonomiska politik vi ska föra. Det är de danska väljarna och inte ekonomerna i Frankfurt som ska besluta om detta.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Leinen (A7-0018/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Andrew Henry William Brons (NI), skriftlig. (EN) Vi godkände förslaget att de befintliga bestämmelserna om import av levande djur, kött och köttprodukter ska fortsätta att gälla tills de ersätts av åtgärder som antas inom ramen för det nya regelverket. Vi skulle i och för sig föredra att det var varje medlemsstats lagar i stället för EU-superstatens, men det måste finnas lagstiftning som täcker dessa frågor. Betänkandet innehåller dock också en förteckning över tredjeländer eller delar av länder från vilka medlemsstaterna ska godkänna import av nötkreatur, svin och färskt kött. Detta innebär att Storbritannien får en rättslig skyldighet att tillåta import från dessa länder. Det innebär i sin tur konkurrens för våra jordbrukare och en fortsatt utarmning av suveräniteten. Denna vägning av goda och dåliga förslag ledde till att vi bestämde oss för att avstå från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I artikel 3.1 i rådets direktiv 72/462/EEG av den 12 december 1972 om hälsoproblem och problem som rör veterinärbesiktning vid import från tredje land av nötkreatur, får och getter, svin och färskt kött eller köttprodukter, fastställs att rådet på förslag av kommissionen ska godkänna en förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna ska tillåta import av nötkreatur, svin och färskt kött. Även om direktivet har upphävts fortsätter förfarandet och den ovannämnda förteckningen har ändrats under årens lopp. Kommissionen föreslår nu att en förordning ska antas som kodifiera alla relevanta ändringar som genomförts genom åren och som ofta behöver ändras, vilket innebär att den ständigt aktualiseras.

Jag anser att man genom detta förfarande skapar klarhet och överblick, inte bara för medlemsstaterna, där det har förekommit ändringar, utan även för tredjeländer som exporterar de berörda produkterna till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig.(PT) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande om hälsoproblem och problem som rör veterinärbesiktning vid import från tredjeland av nötkreatur, får och getter, svin och färskt kött eller köttprodukter. Betänkandet bygger på rådets direktiv 72/462/EEG av den 12 december 1972, som har lett till att rådet godkänt en förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna ska tillåta import av nötkreatur, svin och färskt kött. Även om direktivet har upphävts fortsätter förfarandet och den ovannämnda förteckningen har ändrats under årens lopp. Kommissionen föreslår nu att en förordning ska antas som kodifierar alla relevanta ändringar som genomförts genom åren och som ofta behöver ändras, vilket innebär att den ständigt aktualiseras.

Jag anser att detta förfarande samt förstärkningen av EU:s allmänna livsmedelssäkerhet innebär ökad klarhet för medlemsstaterna och tredjeländer som exporterar köttprodukter till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Livsmedelssäkerheten för EU:s befolkning är en grundläggande fråga som vi alla är mycket angelägna om. De hälsopolitiska kriterier som fastställs för import från tredjeländer av vissa levande djur och färskt kött från dessa måste vara mycket strikta och produkterna måste systematiskt övervakas för att kontrollera att kriterierna uppfylls.

Därför är det viktigt att en förteckning upprättas över de tredjeländer som uppfyller kriterierna för djurhälsa, folkhälsa och veterinärintyg, vilket gör att de kan exportera levande djur (nötkreatur, får och getter samt svin) och färskt kött till EU-länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) I det skoningslösa priskrig som pågår för närvarande använder företag upprörande metoder för att förbättra sina vinstmarginaler. Importerat kött säljs som inhemska produkter, ruttet kött saluförs ofta och det finns fall av förfalskad skinka. Nu måste imitationsprodukter tydligt märkas. Obligatorisk märkning av livsmedel som innehåller genetiskt modifierade organismer fick dock inte stöd av majoriteten av ledamöterna trots att EU-medborgarna är mycket kritiska till genetisk modifiering. Det är viktigt att införa bestämmelser om djurhälsa och hygien. Fortfarande har dock frågan om genetisk modifiering inte införts i importbestämmelserna, varför jag avstod från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade ja i den slutliga omröstningen om resolutionen. Det bör sägas att det har förekommit ett informellt möte med rådet och kommissionen, där det blev uppenbart att parlamentet kan godkänna förfarandet. Det utkast till betänkande som Jo Leinen lade fram för omröstning ersätter förslaget i kommissionens meddelande och de ändringsförslag som lagts fram i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Rådet har redan gått med på att godkänna parlamentets ståndpunkt. Därför kan ett antagande vid första behandlingen förväntas. Vi i gruppen De gröna godkänner detta förfarande.

 
  
MPphoto
 
 

  Róża Gräfin Von Thun Und Hohenstein (PPE), skriftlig. (PL) Ändringar av lagstiftningen för att förbättra djurens välbefinnande är viktiga och jag är mycket glad över att kommissionen nu inte tänker göra dessa ändringar utan Europaparlamentets medverkan. Jag stöder därför Leinenbetänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om att upphäva rådets beslut 79/542/EEG om upprättandet av en förteckning över tredjeländer eller delar av länder och om fastställande av djur- och folkhälsovillkor samt villkor för veterinärintyg vid import till gemenskapen av levande djur och färskt kött från dessa.

Trots att jag inte är ledamot av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet fortsätter jag att vara engagerad i ändringar av lagstiftningen, särskilt när syftet är att åstadkomma en radikal förbättring av transporten av hästar. Det finns många skäl till detta, men framför allt är det kristen etik som får mig att bry mig om att förbättra livet inte bara för människor utan även för djur och vår naturmiljö. Här kan Europeiska unionen göra mycket.

 
  
  

Betänkande: Matera (A7-0047/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stödde båda betänkandena om tilldelning av medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till arbetslösa i Litauen. I Litauen har den ekonomiska och finansiella krisen påverkat många olika sektorer och många människor har blivit utan arbete och försörjning. Reglerna för tilldelning av medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter förenklades, med hänsyn till den svåra situationen på arbetsmarknaden och det växande antalet arbetslösa. Därför måste Litauen utforska alla tänkbara möjligheter att erhålla de begärda medlen för att hjälpa så många arbetslösa personer som möjligt. Det är också mycket viktigt att vi ser till att medlen används på ett effektivt sätt och ger verkliga fördelar för människor i Litauen.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades 2006 för att ge extra stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av de genomgripande strukturförändringarna i världshandelsmönstret och hjälpa dem att komma ut på arbetsmarknaden igen. Från den 1 maj 2009 utvidgades fondens tillämpningsområde till att omfatta stöd för arbetstagare som sagts upp till följd av den globala ekonomiska krisen.

I den rådande allvarliga ekonomiska och finansiella krisen är ökad arbetslöshet en av de viktigaste konsekvenserna. EU måste nu använda alla till buds stående medel för att ta itu med konsekvenserna av krisen, särskilt när det gäller stödet till dem som i sin vardag möter arbetslöshetens realitet.

Därför röstade jag för förslaget om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att hjälpa Litauen att stödja arbetstagare som blivit uppsagda i de 49 företag som är verksamma inom möbeltillverkning.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom ekonomiskt stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att gå till arbetslösa som tidigare var anställda i företag inom möbeltillverkningsindustrin, där många anställda avskedades till följd av den minskade exporten inom möbeltillverkningsbranschen. EU-stöd kommer att öronmärkas för att hjälpa arbetstagarna att omskola sig, söka nya arbeten eller starta egna företag. Jag är glad över att kommissionen godkände Litauens ansökan om att få EU-medel eftersom det under lågkonjunkturen finns mycket få möjligheter för friställda arbetstagare inom möbelindustrin att återvända till arbetsmarknaden och de storskaliga nedskärningarna i 49 företag har en mycket negativ inverkan på landets ekonomiska läge. Jag vill också uppmana EU-institutionerna att sörja för en smidig och snabb anpassning av besluten när det gäller frågor om ekonomiskt stöd eftersom förseningar av sådana beslut endast kan förvärra den redan svåra situationen för arbetstagarna. Jag vill betona att det ekonomiska stödet från EU kommer att hjälpa arbetstagare som har drabbats av storskaliga förändringar i ekonomin och handeln att komma tillbaka ut på arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I likhet med Litauens byggsektor som vi har analyserat tidigare, har vi granskat landets möbelindustri som också har drabbats av globaliseringseffekterna, genom att den nu är exponerad för produkterna från illasinnade konkurrenter, vars produktion ligger på en annan nivå. Eftersom kraven för tillämpning och utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är uppfyllda anser jag att detta utnyttjande skulle vara till nytta.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Bara två veckor efter det att parlamentet godkänt utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter som reaktion på uppsägningarna i Litauen och Tyskland, godkänner vi återigen att fonden utnyttjas. Denna gång för uppsägningarna i 49 företag i Litauens möbeltillverkningsindustri. Som vi konstaterade då hade det redan gått en viss tid sedan antalet arbetstagare som blivit uppsagda betydligt överskridit kommissionens ursprungliga uppskattning av hur många arbetstagare som skulle få del av medlen från fonden.

Vi vill påminna om att detta är en industri som kämpar med allvarliga svårigheter även i Portugal, framför allt i kommuner där den har särskilt stark etablering, som Paredes och Paços de Ferreira. Detta har också lett till uppsägningar som har förvärrat regionens sociala situation.

Med varje ny begäran om åtgärder blir det allt tydligare att det som behövs mer än lindrande åtgärder – som för all del också är nödvändiga – är omedelbara åtgärder för att skydda sektorer och arbetstillfällen, särskilt de som är sårbara för krisen och de som är medverkar till att utnyttja respektive lands utvecklingspotential, främjande av offentliga projekt och stöd till mikroföretag, små och medelstora företag samt den kooperativa sektorn …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

 
  
  

Betänkande: Matera (A7-0048/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades 2006 för att ge extra stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av de genomgripande strukturförändringarna i världshandelsmönstret och hjälpa dem att komma ut på arbetsmarknaden igen. Från den 1 maj 2009 utvidgades fondens tillämpningsområde till att omfatta stöd för arbetstagare som sagts upp till följd av den globala ekonomiska krisen.

I den rådande allvarliga ekonomiska och finansiella krisen är ökad arbetslöshet en av de viktigaste konsekvenserna. EU måste nu använda alla till buds stående medel för att ta itu med konsekvenserna av krisen, särskilt när det gäller stödet till dem som i sin vardag möter arbetslöshetens realitet.

Därför röstade jag för förslaget om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att hjälpa Litauen att stödja arbetstagare som blivit uppsagda i de 45 företag som är verksamma inom beklädnadsbranschen.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag gläder mig över dagens omröstning om att ge ekonomiskt stöd till Litauens beklädnadsbransch eftersom denna sektor har drabbats särskilt hårt av lågkonjunkturen. Jag vill uppmärksamma att det huvudsakligen är kvinnor som arbetar inom konfektionssektorn och att de uppsägningar som orsakats av krisen under året fram till juli 2009 fördubblade antalet arbetslösa kvinnor i Litauen. Jag röstade för betänkandet eftersom det ekonomiska stödet från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att användas till sysselsättningsstimulerande åtgärder så att uppsagda arbetstagare ska få anställning så snart som möjligt, till studie- och omskolningsbidrag samt understöd för minderåriga under åtta år och för vård av funktionshindrade familjemedlemmar. Det ekonomiska stödet är mycket behövligt i konfektionsindustrin eftersom den dramatiskt minskade efterfrågan på kläder i Litauen och i exportområdena har lett till en markant minskning av tillverkningen av kläder. Jag vill också framhålla att avskedandet av dessa arbetstagare inte bara har negativa följder för landet och den lokala ekonomin utan även för de enskilda arbetstagarnas liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Nu är det Litauens konfektionsindustri som liksom landets byggnads- och möbeltillverkningsindustri förlorar på grund av globaliseringen med ett stort antal uppsagda arbetstagare. Att en bred majoritet röstade för i det behöriga utskottet bekräftar att det förefaller att vara en klok åtgärd. Därför ser jag ingen anledning att rösta mot att fonden utnyttjas i detta fall.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Bara två veckor efter det att parlamentet godkänt utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter som reaktion på uppsägningarna i Litauen och Tyskland godkänner vi återigen att fonden utnyttjas. Denna gång för uppsägningarna i 45 företag i Litauens möbeltillverkningsindustri. Det är värt att komma ihåg att denna industri också genomgick en allvarlig kris i Portugal, där den drabbades särskilt hårt av effekterna av avregleringen av världshandeln, utan att några av de åtgärder som krävdes för att skydda den hade vidtagits.

Varje ny begäran om att utnyttja fonden gör de åtgärder som vi har förespråkat ännu mer överhängande: Arbetslösheten måste tacklas effektivt och arbetstillfällen måste skapas och främjas med rättigheter som bygger på en utveckling av den ekonomiska verksamheten, stimulans av den offentliga arbetsmarknaden, anställningstrygghet och minskade arbetstider utan lönesänkningar. Åtgärder krävs också för att motverka att företag flyttar utomlands, först och främst genom att som villkor för offentligt stöd – särskilt gemenskapsstöd – kräva att företagen fullgör skyldigheter såsom att värna om arbetstillfällena och den lokala utvecklingen, åtgärder som innebär en klar brytning med den nyliberala politik som inför våra egna ögon har vållat en ekonomisk och social katastrof i EU-länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU är ett område av solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har tillkommit för det ändamålet. Detta stöd är viktigt för att hjälpa arbetslösa och de som drabbas vid omlokaliseringar i samband med globaliseringen.

Allt fler företag utlokaliserar, drar nytta av de lägre lönekostnaderna i olika länder, särskilt i Kina och Indien, till nackdel för länder som respekterar arbetstagarnas rättigheter. Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas av utlokalisering av företag och för att åstadkomma detta är det viktigt att dessa arbetstagare får tillgång till nya arbeten i framtiden. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har redan använts av andra EU-länder, särskilt Portugal och Spanien, och därför bör vi nu bevilja detta stöd till Litauen.

 
  
  

Betänkanden: Matera (A7-0047/2010 och A7-0048/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (EN) Jag röstade för de båda betänkandena av Barbara Matera om ekonomiskt stöd till friställda arbetstagare i Litauen från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Jag vill också tacka de kolleger som röstade för med den kvalificerade majoritet och de tre femtedelar av rösterna som krävdes för att anta betänkandena.

De båda betänkandena om situationen inom sektorn för möbeltillverkning och konfektionssektorn handlar om de mest akuta arbetslöshetsfallen i Litauen. Summorna är inte stora för EU men de kommer att lätta bördorna för de drabbade litauiska arbetstagarna.

Detta är fallet för dem som arbetade i de 49 företag inom möbeltillverkningssektorn, där uppsagda arbetstagare kommer att få 662 088 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, samt för dem som arbetade inom de 45 företagen inom konfektionssektorn, där beloppet är 523 481 euro.

Även om detta endast är toppen på ett isberg av arbetslöshetsproblem i Litauen kommer det ekonomiska stödet att hjälpa dem som har störst behov.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrew Henry William Brons (NI), skriftlig. (EN) Vi är inte för att EU ansvarar för hjälp till friställda arbetstagare (eller för någonting annat). Vi invänder mot att pengar anslås till Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter precis som vi invänder mot alla medel som anslås till EU-fonder. Vi anser att medlemsstaterna bör hjälpa sina egna uppsagda arbetstagare. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har dock pengar som redan anslagits till den och dessa medel har kommit från medlemsstaterna. Om det föreslogs att pengarna från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter skulle anslås till arbetslösa arbetstagare i Storbritannien, skulle vi rösta för att de anslogs och vi skulle kritiseras om vi inte gjorde det. Vi måste därför rösta för att fonden används på vederbörligt sätt i andra medlemsstater. Trots detta tänker vi se till att framtida medel kommer att anslås till arbetslösa brittiska arbetstagare och om vi upptäcker att de inte är berättigade kommer vi att rösta mot alla framtida utnyttjanden av fonden.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Det är tanken på de litauiska arbetstagarna offrade på globaliseringens altare som får mig att avstå från att rösta. Eftersom de försatts i denna situation som en följd av den nyliberala politik som EU förespråkar kan man känna sig föranledd att rösta mot de torftiga summor som EU:s elit vill ge dem. Hur lite som än ges kan det dock lindra deras smärta. Logiken i Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är trots detta fortfarande oacceptabel. I eurokraternas kungarike är ett rent samvete billigt.

 
  
  

Betänkande: Giegold (A7-0031/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I Giegoldbetänkandet framförs vissa intressanta poänger om den rådande ekonomiska krisen, som är den värsta sedan den europeiska integrationen inleddes.

Jag ställde nyligen en fråga till kommissionen om räckvidden av stabilitets- och tillväxtpakten, som kan överskridas under vissa exceptionella omständigheter, bland annat genomförandet av projekt för offentligt byggande och socialbostäder. Sådana arbeten är i praktiken avsedda för sociala ändamål och är en reaktion på den överhängande bostadsbristen framför allt i större städer, och det kan därför vara klokt att ta itu med problem av detta slag genom undantagsåtgärder.

Jag anser därför att det är önskvärt att kommissionen antar en mycket tydlig ståndpunkt så att den kan utfärda riktlinjer till medlemsstaterna med hänsyn till de budget- och utgiftsgränser som lokala myndigheter åläggs genom parametrarna i stabilitets- och tillväxtpakten. Särskilt när det gäller större lokala myndigheter krävs betydande investeringar i infrastruktur.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet om kommissionens årliga bedömning av euroområdet och de offentliga finanserna. Det som jag framför allt erinrar mig från betänkandet, som innehöll många analyser och förslag, är uppmaningen att förstärka den ekonomiska styrningen i EU och särskilt en bättre samordning av budgetpolitiken. Tillväxt och solidaritet: det är två ledord som bör vägleda EU:s ekonomiska strategi. Tillväxt, eftersom utan den kan vi inte göra något åt de sociala problemen. Solidaritet, eftersom detta är och kommer att vara den europeiska integrationens kärna.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward och Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig.(GA) Europaparlamentets ledamöter från Fianna Fáil – Pat the Cope Gallagher och Liam Aylward – invänder starkt mot det som föreslås i betänkandet vad gäller införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

En gemensam konsoliderad bolagsskattebas i EU skulle inte förbättra EU:s konkurrenskraft eller möjligheterna att få till stånd en fungerande inre marknad och framför allt skulle den ingripa i de små öppna ekonomierna, sådana som bland annat finns på Irland. Beskattning är en fråga som tillhör de enskilda medlemsstaternas behörighet och den irländska regeringen har rätt att använda sina befogenheter och inlägga veto mot alla beskattningsåtgärder, inbegripet en gemensam konsoliderad skattebas. Denna rätt fastslås i fördragen, bland annat i Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stödde betänkandet eftersom jag anser att det innehåller en utförlig bedömning av problemen med euroområdet och de offentliga finanserna. Sysselsättningen i EU-medlemsstaterna har minskat ytterligare och prognosen är att denna tendens kommer att fortsätta. De kaotiska strukturreformerna i vissa medlemsstater, som genomförs utan en konkret plan, hotar stabiliteten i hela EU. Små och medelstora företag genomgår en särskilt svår period, eftersom både medlemsstaterna och Europeiska centralbanken har misslyckats med att kontrollera och garantera de medel som öronmärkts för bankerna i huvudsyftet att tillhandahålla förmånliga lån till småföretag. Det är också mycket viktigt att stödja utvecklingen av euroområdet och vidta lämpliga åtgärder för att skapa lämpliga förhållanden för medlemsstater som vill bli medlemmar av euroområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för 2009 års årliga bedömning av euroområdet och de offentliga finanserna. Jag stöder förslaget i betänkandet där man efterlyser att eurogruppen ska underlätta anslutningen till euroområdet för de medlemsstater som vill gå med och som uppfyller de fastställda villkoren. Jag anser att det är viktigt att förbättra regleringen och tillsynen över finansmarknaderna samt begränsa de externa och interna underskotten för att underlätta en framgångsrik utveckling av den ekonomiska och monetära unionen. Vidare måste vi vara särskilt uppmärksamma på problemen i samband med budgetdisciplinen. I den framtida EU 2020-strategin måste man beakta politiken för att skapa sysselsättning och främja hållbar utveckling så att vi kan förhindra att nya ekonomiska kriser utlöses. Samtidigt måste medlemsstaterna och kommissionen arbeta tillsammans för att minska de finanspolitiska obalanserna. Konsolideringen av de offentliga finanserna är en viktig förutsättning för att trygga en hållbar ekonomisk tillväxt. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande kommer kommissionen att spela en större roll i övervakningen av medlemsstaternas ekonomiska utveckling. I enlighet med artikel 121 kommer den att kunna utfärda en varning till länder som underlåter att följa de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom Europaparlamentet uppmärksammade kommissionen på att medan industriländerna tar sig ur den globala krisen förvärras situationen för utvecklingsländerna. Europeiska centralbanken (ECB), kommissionen och medlemsstaterna i euroområdet måste främja integrationen i EU:s ekonomiska och penningpolitiska område och stödja utvidgningen av euroområdet. Jag är för att uppmana ECB att stödja insatserna att införa euron i de medlemsstater som står utanför euroområdet, särskilt i de fall då medlemsstaterna bevisar sin förmåga att upprätthålla en tillförlitlig och stabil budgetdisciplin. Jag vill framhålla att vi för att undvika finansiella kriser i framtiden måste uppmana eurogruppen, rådet och ECB att bättre samordna sina åtgärder på det valutapolitiska området. Trots krisen har således mycket få framsteg gjorts i fråga om omställningen till en gemensam internationell representation för euroområdet. Den mest oroande frågan är att trots att stora ansträngningar har gjorts för att stabilisera penning- och skattepolitiken fortsätter sysselsättningen i EU att falla och arbetslösheten och den sociala isoleringen ökar.

 
  
MPphoto
 
 

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för Giegoldbetänkandet eftersom det behövs en fortsatt ingående diskussion om olika frågor som väcks i betänkandet. Det är nödvändigt att genom ett rättvist system för bolagsbeskattning garantera att olika skattesystem inte ger företagen möjlighet att smita undan sitt ansvar att stödja samhället med en del av sina vinster. Särskild uppmärksamhet måste dock ägnas åt de negativa konsekvenser som en konsoliderad gemensam bolagsskattebas kan få i små länder som Irland, vars välstånd och sysselsättningsgrad i stor utsträckning är beroende av förmågan att locka till sig utländska investeringar. Det irländska socialdemokratiska partiet stöder inte införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag avstod från att rösta om detta betänkande. Vi måste inse att lågkonjunkturen inte ger vika, eftersom det ekonomiska läget i de flesta medlemsstater är klart negativt och arbetslösheten ökar. Problemet är inte ”sunda” finanser. Länder som Grekland har problem med den offentliga upplåningen på grund av både marknadsspekulationer och EMU:s institutionella och politiska problem. Krisen i de offentliga underskotten, som är ett allmänt fenomen i hela EU, beror bland annat på den oerhört omfattande skatteflykten, vilket är något som kommissionen glömmer. Trots detta ökar de nationella regeringarnas stödpaket till bankerna de offentliga underskotten, vilket det spanska ordförandeskapet medgav i sitt svar på min fråga om den punkten. Hur som helst är inkonsekvensen i stabilitetspakten, särskilt i en lågkonjunktur, en katastrof. Den förvärrar ojämlikheterna i samhället och leder till nedskärningar i de offentliga investeringarna, den ökar arbetslösheten och undergräver ländernas utsikter till tillväxt. Därför bör den tillväxtmotverkande och antisociala stabilitetspakten ändras och ett annat ramverk utformas för den ekonomiska och sociala politiken, som grundas på arbete och sociala behov samt hållbar och livskraftig tillväxt.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) I en tid av allvarlig ekonomisk och social kris behöver vi öka insatserna att samordna strategierna för makroekonomiska och strukturella reformer över de nationella gränserna för att avhjälpa de obalanser som hindrar skapandet av sysselsättning. Jag delar oron över obalanserna inom euroområdet, exempelvis spekulationen inom byggsektorn, vars överdrifter bidrog till asymmetriska chocker. Jag vädjar till kommissionen att överväga tänkbara mekanismer för att förbättra den ekonomiska styrningen inom euroområdet och begränsa utbredningen av dessa obalanser. Behovet av en mer strikt reglering och övervakning av den finansiella krisen är lika överhängande som någonsin. I alla diskussioner på EU-nivå om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas måste man beakta behoven i geografiskt avlägsna regioner i EU, t.ex. Irland, och deras förmåga att attrahera utländska direktinvesteringar. En gemensam konsoliderad bolagsskattebas handlar inte om en gemensam skattesats. Beskattningen av bolag är varje medlemsstats exklusiva ansvar. Idén med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas är att upprätta en gemensam rättslig grund för beräkning av vinsterna för företag som är etablerade i minst två medlemsstater, för att minska den byråkratiska bördan för dem att följa skattelagstiftningen i de länder där de är verksamma.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den finansiella, ekonomiska och sociala krisen har åsamkat EU-medlemsstaterna stora svårigheter, vilket avspeglas i det allvarliga läget för deras offentliga finanser. Majoriteten av länderna har för höga skuldnivåer och det krävs omedelbart åtgärder som bidrar till stabilitet och tillväxt för att uppnå en mer balanserad situation.

Det är viktigt att minska den offentliga skuldsättningen och se över medlemsstaternas prioriteringar, så att offentliga medel kan användas effektivt, och särskilt att lägga grunden till en politik som främjar ekonomisk tillväxt och därav följande socialt välstånd. Det är också viktigt att se över skattepolitiken för att införa lämplig ekonomisk stimulans, eftersom det endast är i en stark ekonomi som det kommer att bli möjligt att övervinna de nuvarande svårigheterna och förbereda för framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. (EN) Jag stöder inte punkt 29, eftersom man där efterlyser införandet av gemensam konsoliderad bolagsskattebas. En av de saker som vi har fått höra om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen är att den kommer att vara mer effektiv och förenkla saker. Så som det nu är formulerat kan företag välja att vara med eller stå utanför, vilket innebär att vi till sist får 28 skattebaser i stället för de nuvarande 27. Det är knappast någon förenkling. Det nuvarande förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle innebära en omfördelning av de europeiska vinsterna inom EU, så att ett land som Irland, som exporterar mycket av det som landet producerar, skulle bestraffas eftersom vinsterna självklart uppkommer vid försäljningsstället. Detta förefaller en smula egendomligt eftersom EU:s kärnpunkt är den fria rörligheten för varor. Om vi använder en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle det till sist sluta med att vi bestraffar de exporterande länderna. Dess införande skulle försämra EU:s förmåga att locka till sig utländska direktinvesteringar, eftersom reglerna inte skulle tillämpas på den medlemsstat där investeringarna görs utan enligt en komplicerad formel som endast kan beräknas i efterhand.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag kommer att rösta mot betänkandet, där man besinningslöst förespråkar den nyliberala logik som är ansvarig för den ekonomiska, sociala och miljömässiga krisen, vars konsekvenser vi nu alla utstår. Den text som vi föreläggs är inte bara ytterst dogmatisk, den visar också förakt för folket och särskilt för det grekiska folket. Hur kan parlamentet rösta för en text där man så skamligt ifrågasätter Greklands inträde i euroområdet mot bakgrund av ett budgetunderskott som skapats av den politik som det stöder? Tydligen är EU fortfarande folkets fiende.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den ekonomiska kris som har drabbat EU och fortfarande är mycket påtaglig har avslöjat vissa brister i unionens penningpolitik och i de offentliga finanserna i vissa medlemsstater. Vi måste dra lärdom av de gjorda misstagen så att de kan undvikas i framtiden.

EU måste förbättras på flera områden, särskilt i fråga om penningpolitiken, förbättrad samordning och samarbete om den ekonomiska politiken samt övervakning av medlemsstaternas offentliga finanser. EU måste också försöka göra något åt energiberoendet och skapa fler nya arbetstillfällen i branscher som är hållbara från miljösynpunkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade för förslaget till resolution, i vilket man på ett adekvat och angeläget sätt framlägger för rådet problemet med den sjunkande sysselsättningen i Europeiska unionen, vilket särskilt gäller Grekland, samtidigt som man betonar de extraordinära återhämtningsåtgärder som behöver vidtas på EU-nivå. I punkterna 12 till 18, som gäller förbättrad samordning av samarbetet på området för den ekonomiska politiken, framhålls obalanserna inom euroområdet på grund av avsaknaden av sammanhang mellan den ekonomiska politiken och framför allt handelspolitiken i medlemsstaterna under en lågkonjunktur. Jag anser också att Europaparlamentets officiella rekommendation till kommissionen om att euroobligationer bör utfärdas och att en gemensam strategi bör antas för utmaningarna inom euroområdet (punkt 26) är särskilt viktiga när det gäller den politik som EU bestämmer sig för att föra under den närmaste framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag följde vår föredragande Sven Giegolds ståndpunkt i frågan och röstade för hans betänkande. Syftet med kommissionens årliga bedömning av euroområdets mål är att stimulera till en bred diskussion om den ekonomiska politiken inom euroområdet. Kommissionen lägger i synnerhet fram synpunkter om de utmaningar som ekonomin inom euroområdet står inför och en analys av lämpliga åtgärder inom den ekonomiska politiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. (PL) I mitt anförande talade jag om läget inom euroområdet och de offentliga finanserna under 2009. Det omdöme som jag uttryckte genom min röst har ett vidare sammanhang.

Såsom ekonomerna förutsade var 2009 svårast för de krisdrabbade medlemsstaterna. EU:s BNP föll med 4 procent, industriproduktionen med 20 procent, arbetslösheten steg med 23 miljoner osv. Kostnaderna för att bekämpa krisen har lett till en drastisk försämring av läget för de offentliga finanserna. Vissa länder uppvisade dock en högre offentlig skuldsättning redan före konjunkturnedgången, vilket strider mot stabilitets- och tillväxtpakten.

För euroområdet har den finansiella krisen visat sig vara den största utmaningen i dess historia. Krisen har skoningslöst blottat svagheterna i det gemensamma valutasystemet. Den allvarligaste av dessa är utan tvekan de stora skillnaderna mellan länderna i euroområdet när det gäller stabiliteten i de offentliga finanserna och skuldnivån. Det blev plötsligt uppenbart att stabilitets- och tillväxtpakten, som i princip handlar om att garantera att konvergenskriterierna uppnås, nonchalerades av nationella myndigheter och även av EU-myndigheterna. Denna brist på disciplin och avsaknaden av ett lämpligt sanktionssystem ledde till en kris för den gemensamma valutan. Många politiker som inte är för den europeiska ekonomiska integrationen har redan förkunnat euroområdets sammanbrott och torgför en vision om katastrof för hela integrationsprocessen.

Jag anser dock att dessa synpunkter inte är motiverade och endast är spekulationer eftersom euroområdet har möjlighet att genomföra en grundlig reform som kommer att förbättra mekanismerna för tillsyn och garantera bättre samordning. Vi måste bara genomföra den processen på ett rationellt sätt.

 
  
  

Betänkande: Bowles (A7-0059/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Utnämningen av en framstående yrkesman som Vítor Constâncio som vice ordförande i Europeiska centralbanken (ECB) kommer att förstärka värdet av den ekonomiska och finansiella politik som denna institution förespråkar. Vítor Constâncio tillträder som ECB:s vice ordförande under en svår tid för euroområdet. Av hans synpunkter på hur EU måste reagera på den grekiska krisen framgår det dock att han har en vision och vet hur den europeiska valutan ska skyddas. Vítor Constâncio har en imponerande meritförteckning. Att han är ordförande för Portugals centralbank (Banco de Portugal) bekräftar hans yrkeskompetens. Detta kan inte annat än påminna mig om incidenten nyligen vid den politiska utnämningen av vice ordföranden i Rumäniens centralbank, som var allt annat än den professionella förebild som Vítor Constâncio utgör. Lyckligtvis har Rumäniens centralbank också ett stort antal yrkeskunniga personer och dess handlingslinje under den rådande ekonomiska krisen har varit oklanderlig. Nationalbanker bör dock vara den sista plats där utnämningar görs av politiska skäl och inte enligt kompetenskriterier. Vítor Constâncio genomgick en besvärlig utfrågning i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Vítor Han svävade dock aldrig på målet, utan uttryckte konsekventa åsikter och visade att hans vision för euroområdets framtid är sund.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Under sina år som ordförande för Portugals centralbank har Vítor Constâncio troget följt Europeiska centralbankens riktlinjer för EU:s medlemsstater. Dessa riktlinjer har i grunden varit skadliga för nationella intressen och den nationella suveräniteten och utgör ett angrepp på arbetstagarnas och folkets rättigheter i Portugal.

Det är välkänt att han ständigt manade till en återhållsam löneutveckling i ett land där låga löner är vanligt förekommande och som har skärande sociala ojämlikheter. Dessa är också följden av den orättvisa fördelningen av inkomster, som suger ut arbetstagarna i kapitalets intresse. Det är också välkänt att han har misskötte den skyldighet att övervaka banksystemet som anförtrotts honom.

Vi kommer att fortsätta att bestämt och med skärpa invända mot argumenten för de irrationella kriterierna i stabilitetspakten och riktlinjerna för valutapolitiken samt andra makroekonomiska riktlinjer, liksom nedvärderingen av produktion och arbete – där Vítor Constâncio har spelat en central roll – precis som vi alltid har gjort.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Denna omröstning om rådets rekommendation om att utnämna Vítor Constâncio till vice ordförande i Europeiska centralbanken (ECB) kommer inte som någon överraskning för oss. Hans åtgärder som ordförande för Portugals centralbank har alltid överensstämt väl med ECB:s liberala riktlinjer.

Den politik som ECB följer och ålägger EU:s medlemsstater är mycket skadlig för de nationella intressena och den nationella suveräniteten och utgör ett angrepp mot de portugisiska arbetstagarnas och det portugisiska folkets rättigheter. Det är i princip samma politik som Vítor Constâncio förespråkade och fortfarande förespråkar som ordförande för Portugals centralbank. Vi kommer att fortsätta att bekämpa denna politik, oavsett vem som engagerats att förvalta den.

Detta är anledningen till att vi röstade mot betänkandet, eftersom de svar som det ger bekräftar samma gamla vanliga ECB-linje. I betänkandet förespråkas de irrationella kriterierna i stabilitetspakten och valutapolitiken och i andra makroekonomiska riktlinjer, samt en fortsatt nedvärdering av produktionen och arbetets roll.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. (FR) Det var med full kännedom om omständigheterna som jag vägrade att rösta för Vítor Constâncios nominering som blivande vice ordförande för Europeiska centralbanken. Jag ifrågasätter inte honom som person, inte heller hans kompetens, som han med en viss talang har briljerat med skulle jag kunna tillägga. Vi skulle gärna vilja tro på honom.

Men tusentals portugiser som ruinerats på grund av hans tanklöshet och oförsiktighet är levande bevis för hans katastrofala prestationer som chef för den portugisiska centralbanken. Tre sådana betydande incidenter är ganska mycket för en person.

Hur kan någon som har misslyckats i sitt eget land nu aspirera på att få ansvar för tillsynen i EU? Jag gjorde den provocerande kommentaren att det är ungefär som att ge dynamitgubbar till en pyroman.

Dessa ord upprepades högljutt i Portugal. Precis som jag kan portugiserna inte förstå hur någon som har misslyckats på detta sätt kan befordras till högsta nivå.

Allmänt talat beklagar jag att Europaparlamentet inte följer den amerikanska senaten och gör de nomineringar som är av avgörande betydelse för EU:s framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Jag ägnade flera månader under 2008 åt att delta i en utredning för det portugisiska parlamentets räkning. Därvid upptäcktes och rapporterades allvarliga brister i tillsynen, vilket ledde till att en bank nationaliserades 2008. En annan konsekvens märks ännu i dag, nämligen att hundratals kunder i en annan bank inte kan flytta de pengar som de har investerat (i många fall deras livsbesparingar). Jag syftar på Banco Português de Negócios och Banco Privado Português.

Under den tiden kritiserade jag upprepade gånger och även offentligt det sätt på vilket dr Vítor Constâncio hade skött sina tillsynsplikter medan han ansvarade för Portugals centralbank. Det faktum att han är portugis och min lojalitet mot Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokraterna) förhindrar mig att rösta mot. Mitt samvete och min intellektuella ärlighet kan dock inte tillåta mig att rösta för en utnämning som innebär att han kommer att utöva tillsyn över Europeiska centralbanken.

 
  
  

Betänkande: Ayala Sender (A7-0039/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag stödde utnämningen av Rasa Budbergytë som ledamot av Europeiska revisionsrätten. Hennes utnämning ses som mycket positiv både i Litauen och i EU, eftersom hon har omfattande yrkeserfarenhet och har inrättat ett oberoende revisionssystem av hög kvalitet i Litauen. I budgetkontrollutskottet rangordnades Rasa Budbergytës utnämning mycket högt – praktiskt taget alla ledamöter förordade hennes utnämning. Hon är en kompetent specialist och hennes yrkeserfarenhet och personliga egenskaper kommer att göra att hon kan fullgöra alla förpliktelser som ledamot av Europeiska revisionsrätten på ett tillfredsställande sätt. Rasa Budbergytë har dessutom offentligt lovat att grunda sitt arbete på oberoende och revisionsnormer under beaktande av etiska krav. Om hon utnämns till ämbetet har hon lovat att utföra sitt arbete enligt två principer. För det första att oklanderligt följa de internationella revisionsnormerna och de revisionsförfaranden som revisionsrätten har infört. För det andra produktiv verksamhet när hon fullgör sina egna uppdrag, sina förpliktelser på grupp-/kammarnivå och som ledamot av revisionsrättens kollegium. Hon planerar att förstärka revisionsrättens interinstitutionella samarbete med Europaparlamentet, och särskilt med budgetkontrollutskottet. Jag är övertygad om att denna revisor har visat sin kompetens och yrkesmässighet på revisionsområdet. Jag är säker på att hennes oklanderliga arbete kommer att ge ett förträffligt bidrag till hela EU.

 
  
  

Betänkande: Ayala Sender (A7-0038/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Utnämningen av Szabolcs Fazakas till ledamot av Europeiska revisionsrätten har gett upphov till en upprörd och stridslysten diskussion i budgetkontrollutskottet. Trots att hans nominering har varit känd sedan november spreds information i utskottet om Szabolcs Fazakas eventuella samarbete med den statliga säkerhetspolisen bara ett par dagar före hans nomineringsutfrågning i utskottet. Jag är förvånad över att frågan om Szabolcs Fazakas kompetens väcks först nu när Ungern förbereder sig för val. Under den tid då Szabolcs Fazakas var ledamot av Europaparlamentet, ordförande för budgetkontrollutskottet och kvestor, väcktes inte frågan om hans kompetens och förmåga att fullgöra sina åligganden. Jag är övertygad om att Europaparlamentet inte är platsen för dunkla politiska spel och därför har jag stött Szabolcs Fazakas utnämning. Enligt min mening fanns det gott om tid från november fram till utfrågningen av de berörda parterna att lägga fram underbyggd information om de omständigheter som skulle kunna påverka Szabolcs Fazakas utnämning till revisionsrätten och sörja för en uttömmande parlamentarisk bedömning, men så skedde inte.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Invändningarna från alla som inte vill se att den berörda utnämningen kommer till stånd är förståeliga. Trots detta, om vi strikt följde detta kriterium skulle många andra – och det finns ganska många i Europa – också utestängas från ämbetet på grund av sitt militanta vidhållande vid kommunism eller vid en kommunistinspirerad extrem vänsterhållning och på grund av att de är skyldiga till handlingar som ännu mer är värda att fördömas. Eftersom det är så är min nedlagda röst befogad.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot Szabolcs Fazakas eftersom han i sin officiella självbiografi undanhöll information om att han under kommunistdiktaturen var hemlig agent åt den ungerska statliga säkerhetspolisen från 1976 fram till regimens sammanbrott 1989. Enligt officiella dokument från den ungerska statliga säkerhetstjänstens historiska arkiv rekryterades Szabolcs Fazakas 1976 av den statliga säkerhetstjänsten, den kommunistiska säkerhetspolisen ”av patriotiska skäl” (dvs. han anslöt sig frivilligt till tjänsten) för kontraspionageverksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sławomir Witold Nitras (PPE), skriftlig. (PL) När det gäller dagens omröstning om utnämningen av kandidater som ledamöter i Europeiska revisionsrätten vill jag också framföra mitt stöd för det beslut som vi har fattat om den kontroversiella kandidaten Szabolcs Fazakas.

Enligt officiella dokument stödde Szabolcs Fazakas under många år den kommunistiska diktaturen i Ungern som medlem av den ungerska säkerhetstjänsten. Dessa allmänt kända fakta kastar en mörk skugga över hans meritförteckning och borde ha beaktats på ett tidigare stadium. EU har alltid stått upp till försvar för demokrati, yttrandefrihet och samvetsfrihet och dessa värden har under årtionden kränkts av den socialistiska regimen, inte bara i Ungern, utan även i andra länder i det som brukade kallas för östblocket. Det är sant att tiderna har förändrats och att vi i dag alla kan åtnjuta omfattande friheter, men vi måste också komma ihåg dem som begränsade friheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Traian Ungureanu (PPE), skriftlig. (EN) Omröstningsresultatet för Szabolcs Fazakas var nedslående. Det innebär ett allvarligt prejudikat. Tillsammans med EPP röstade jag mot att godkänna Szabolcs Fazakas som ledamot av revisionsrätten. Detta var inte någon rutinomröstning. Szabolcs Fazakas misstänks tidigare ha varit kollaboratör i den kommunistiska säkerhetstjänsten. Den ungerska pressen har lagt fram ett dokument om saken. Ett antal röster hördes som motsatte sig all ”bestraffning” av Szabolcs Fazakas. De bad att det förflutna inte skulle återupplivas. Detta vare fel. Det förflutna är inte dött. Tiotals miljoner östeuropéer lever fortfarande ett liv plågade av fasorna under kommunisttiden. Om det förflutna är dött är det inte någon mening med att leva ett liv som styrs av normer och värden. Detta skulle vara ett recept för en politik med nedsatt tillräknelighet. Offentliga ämbeten skulle förlora sin värdighet. Vem som helst, hur korrupt och omoralisk vederbörande än är, skulle kunna kandidera till offentliga ämbeten. Om det fortfarande finns politiker som är omedvetna om Östeuropas kommunisthistoria är de inte kapabla att ha en underbyggd uppfattning. Förövarna av de kommunistiska kränkningarna ska inte vara del av den demokratiska ordning som de försökte undertrycka. Szabolcs Fazakas dolde sitt förflutna och ljög när han blev tillfrågad om det. Denna brist på ärlighet ska inte belönas.

 
  
  

Betänkande: Ayala Sender (A7-0041/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. (PL) Under detta plenarsammanträde röstade vi om betänkandet om utnämningen av Augustyn Bronisław Kubik som ledamot av revisionsrätten.

Han är för närvarande statssekreterare vid ministeriet för regional utveckling. Tidigare hade han befattningar som rådgivare till ordföranden i högsta revisionskammaren och chefsinspektör för internrevisionen vid finansministeriet. Augustyn Bronisław Kubik gjorde mycket bra ifrån sig under Europaparlamentets utfrågning och hans kandidatur har inte väckt några tvivel. Han har lämplig yrkeserfarenhet för en ledamot av revisionsrätten och kommer att vara rätt person på rätt plats. Mot denna bakgrund bestämde jag mig för att stödja hans kandidatur.

 
  
  

Betänkanden: Ayala Sender (A7-0037, 0039, 0040, 0041, 0042, 0043, 0044, 0045 och 0046/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Revisionsrätten är en institution som utövar tillsyn över EU:s inkomster och utgifter för att verifiera deras laglighet och att den ekonomiska förvaltningen är god. Revisionsrätten arbetar fullständigt oberoende. Utnämningen av de personer som rätten är sammansatt av måste i den andan styras av kriterier för kompetens och oberoende.

På rådets initiativ har flera personer från olika EU-länder föreslagits för revisionsrätten. De har alla lämnat in sina meritförteckningar, svarat på en skriftlig enkät och utfrågats i budgetkontrollutskottet. De flesta av dem argumenterade tillräckligt bra för sin sak för att motivera deras utnämning till revisionsrätten, där de kommer att fullgöra sina åligganden på ett kompetent och oberoende sätt.

 
  
  

Betänkande: Lambsdorff (A7-0049/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder helt dessa rekommendationer. Jag anser att EU:s förstärkta utrikespolitiska roll bör användas för att förbättra dialogen med viktiga parter och bygga upp ett starkare EU. EU och dess medlemsstater är viktiga bidragsgivare till FN:s budget. Om EU:s värderingar och intressen ska kunna representeras på ett enhetligt och effektivt sätt i FN-systemet måste EU föra ut samma budskap. EU bör spela en aktiv roll genom att stödja reformprocessen i FN-systemet och särskilt en reform av säkerhetsrådet. Jag anser att en EU-plats i ett utökat säkerhetsråd bör vara ett mål för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Maria Corazza Bildt, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE), skriftlig. − Betänkandet med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om den 65:e sessionen i FN:s generalförsamling (A7-0049/2010) har i dag, den 25 mars 2010, antagits utan omröstning av Europaparlamentet. Vi vill härmed meddela att vi inte ställer oss bakom skrivningen i betänkandet om att rådet ska uppmanas att föreslå innovativa finansieringsmekanismer, som t.ex. en internationell skatt på finansiella transaktioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag var för rekommendationen till rådet om FN:s 65:e generalförsamling, där man efterlyser en ökad närvaro av EU i FN. EU måste stödja och främja en reform av det globala styret, särskilt när det gäller säkerhetsrådet, vars sammansättning inte avspeglar 2000-talets realiteter. Ambitionen att EU ska få en plats i ett utökat säkerhetsråd måste fullföljas. Om EU ska främja sina multilaterala strategier för de globala utmaningarna måste dess medlemsstater agera samfällt och konsekvent på FN-nivå, särskilt med tanke på de kommande granskningskonferenserna för millennieutvecklingsmålen och icke-spridningsavtalet, samt granskningen av FN:s råd för mänskliga rättigheter och dess arbetsmetoder. Vi behöver trycka på för en fördjupning av nationella och transnationella församlingars deltagande i arbetet inom ramen för FN-systemet för att förstärka systemets legitimitet och demokratiska karaktär. Medlemsstaterna bör göra sitt bästa för att föra upp denna fråga på församlingens dagordning.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I en tid av allvarlig social kris med ökad fattigdom och arbetslöshet som en följd av kapitalismens kris är FN:s 65:e generalförsamling ännu viktigare.

Det finns många intressanta frågor på global nivå. Särskilt viktigt är att övervaka att millennieutvecklingsmålen uppnås, dvs. de minimimål som ska uppnås senast 2015. Alla försök att förminska, försvaga eller skjuta upp de utfästelser som har gjorts måste motarbetas.

Därför är det viktigt att försöka uppnå en överenskommelse mellan industri- och utvecklingsländerna om att påskynda framstegen. En sådan överenskommelse måste innehålla tydliga och uttryckliga åtaganden, eftersom världssamfundet långt ifrån har infriat sina åtaganden om millennieutvecklingsmålen. Om inte lämpliga åtgärder vidtas kommer vi att ha nästan 1,5 miljarder arbetstagare i fattigdom på grund av arbetslöshet eller otrygga och dåligt betalda arbeten.

 
  
MPphoto
 
 

  Krzysztof Lisek (PPE), skriftlig. (PL) Jag vill säga att jag är nöjd med att föredraganden i Europaparlamentets förslag till rekommendation till rådet om EU:s prioriteringar för FN:s generalförsamlings 65:e session har tagit med frågor som rör det mycket viktiga samarbetet mellan FN och EU när det gäller krishantering. Alldeles nyligen visade jordbävningarna i Haiti och Chile hur väldigt sårbara människor är för det lidande och den skada som naturkatastrofer orsakar. I båda länderna fungerade dock samarbetet mellan EU och FN väl under undsättningen av och stödet till offren. Enligt min mening bör vi fortsätta att koncentrera oss på att optimera detta samarbete, för att dra mesta möjliga nytta av de tillgängliga resurserna så att vi inte bara räddar så många offer som möjligt så snabbt som möjligt, utan även ger dem möjlighet att överleva därefter. En annan viktig fråga i biståndet är vidare att upprätthålla ordningen och bygga upp ett katastrofdrabbat land. Trots att alla medlemsstater i EU också tillhör FN, och att EU har ställning som ständig observatör i FN, är det svårt att få alla EU-länder att enas om en harmoniserad ståndpunkt. Jag är övertygad om att när det gäller effektivt samarbete under biståndsinsatser i krislägen på grund av naturkatastrofer är det en prioriterad åtgärd att utveckla en gemensam, konstruktiv strategi.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag finner det omöjligt att rösta för detta dokument trots att jag anser att det har vissa kvaliteter. Icke-spridning av kärnvapen och kontroll av alla vapen förespråkas visserligen. Avskaffandet av dödsstraff förespråkas också. Men i dokumentet förespråkar man fortfarande användning av och forskning om civil användning av kärnkraft, som alla i dag vet snarast måste överges. Man stöder fortfarande G20:s existens, som inte har någon legitimitet, och fortfarande framhålls betydelsen av ”principen om ansvar att skydda”, vars definition är så vag att den inbjuder till all slags inblandning i folkens nationella suveränitet. Av samtliga dessa och andra skäl som jag inte kan räkna upp här anser jag att dokumentet inte är värdigt EU såsom jag uppfattar unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den kommande sessionen i FN:s generalförsamling är ännu ett tillfälle för EU att framträda som en verklig katalysator för världsfred och solidaritet. Vi får inte glömma att EU är huvudkällan till finansieringen av FN och bidrar med 40 procent av hela budgeten, 40 procent av kostnaderna för fredsbevarande åtgärder och 12 procent av de militära styrkorna i konfliktområden. Detta är också den första generalförsamling där EU kommer att företrädas av kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

Därför måste vi fullgöra vårt åtagande som huvudaktörer, omdefiniera EU:s roll i FN och medverka i den globala styrningen och reformen av FN, i freds- och säkerhetsfrågor och utvecklings- och klimatfrågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Det betänkande som utarbetats av den tyske ledamoten Alexander Graf Lambsdorff är en mycket omfattande och kompetent redogörelse för FN:s olika ansvarsområden och framtida mål ur EU:s perspektiv. Det råder ingen tvekan om att FN och dess roll i det internationella systemet måste förstärkas över hela världen genom lämpliga reformer. Reformen av systemet för utvecklingssamarbete, som tas upp i betänkandet, måste också stödjas. Detta måste ske snarast eftersom den nuvarande politiken för utvecklingsbistånd tycks ha misslyckats. Därför förstår jag inte varför man i betänkandet uppmanar medlemsstaterna att öka sina bidrag betydligt inför upptakten av reformerna. Utvecklingsbiståndet måste omprövas, omorganiseras och omstruktureras tillsammans med utvecklingsländerna. Uttalandena om klimatpolitik, som innebär en envis vägran att inleda en diskussion med kritikerna av FN:s klimatpanel och där panelens resultat behandlas som trossatser, är också problematisk. Jag avstod därför att rösta i den slutliga omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. (DA) Jag erkänner och stöder helt FN:s mål om kärnvapennedrustning, integrering av jämställdhetsperspektivet, bekämpandet av fattigdom, millennieutvecklingsmålen och FN:s viktiga roll när det gäller främjandet av de mänskliga rättigheterna och bekämpandet av klimatförändringarna. Att jag avstår från att rösta beror på att man i betänkandet försöker förhindra att enskilda medlemsstater framför sina egna ståndpunkter i FN, till exempel om de är mer kritiska än EU till olika diktaturer. I betänkandet sammankopplas hela tiden civila och militära medel, vilket jag inte kan stödja.

 
  
  

Resolutionsförslag: RC-B7-0222/2010

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) De flesta europeiska romer blev medborgare efter utvidgningarna 2004 och 2007. De och deras familjer har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU:s territorium. I vissa medlemsstater med en betydande andel av den romska befolkningen möter romerna fortfarande många problem såsom segregering inom utbildning, boende, mycket låga sysselsättningsgrader och ojämlik tillgång till hälsovård och offentliga tjänster. EU och medlemsstaterna delar ansvaret för att främja och garantera integreringen av romerna och värna om deras grundläggande rättigheter som EU-medborgare och öka insatserna för att uppnå märkbara resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionen eftersom Europas romer fortfarande är utsatta för omfattande diskriminering och i många fall är oerhört fattiga och socialt isolerade. Jag vill uppmärksamma att situationen för de flesta romer som lever i många EU-medlemsländer skiljer sig från andra etniska minoriteters situation i Europa. Därför måste vi vidta nödvändiga åtgärder på EU-nivå och upprätta en gemensam strategi för att bekämpa diskrimineringen av romer. Jag instämmer i Europaparlamentets uppmaning till de nya kommissionsledamöterna att prioritera romska frågor inom sina behörighetsområden och ägna nödvändig uppmärksamhet åt att genomföra strategin för integrering av romerna. Jag vill betona att vi som lever i ett demokratiskt och fritt samhälle måste låta alla människor få del av de grundläggande rättigheterna och friheterna. Därför måste kommissionen och medlemsstaterna komma överens och inleda en gemensam dialog om romernas situation och vidta åtgärder för att bekämpa diskrimineringen av dem. Först när vi har hittat ett gemensamt europeiskt förhållningssätt till frågor som gäller de europeiska romerna kan strategin aktivt genomföras. Jag stöder också parlamentets ståndpunkt att vi bör se till att företrädare för den romska befolkningsgruppen i medverkar i utformningen av EU:s politik för romska frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) EU är medvetet om de problem som den romska minoriteten står inför, vilket också betonas genom alla betänkanden som diskuteras och genomförs samt genom det betydande ekonomiska stödet till programmen för romernas sociala integrering, som dock inte har gett de resultat man förväntat sig. Vi talar likväl om 10–12 miljoner människor i Europa som lever enligt sina egna regler som är flera hundra år gamla och som anser att det är naturligt för dem att bete sig på detta sätt, i isolering inom en majoritet. I Rumänien uppgår den romska minoriteten till mer än 2 miljoner enligt vissa beräkningar. Den är större än den ungerska minoriteten och, skulle vissa logiskt säga, starkare. Den har dock inte lyckats utse en egen ledare som ska företräda gruppen i offentliga sammanhang eller i det rumänska parlamentet. Detta kan vara anledningen till att alla nationella program för social integration har misslyckats fullständigt. Eftersom romerna sprider sig i flera europeiska stater och är kända för sin tendens till migration och kriminalitet (vilket har lett till att termen ”zigenare” även används för många andra medborgare) har lösningen på problemet med social integrering numera blivit en fråga för EU. Det är troligt att i de fall medlemsstaterna har misslyckats (någonting de ofta kritiseras för) kommer EU att lyckas.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Det andra europeiska toppmötet för romer innebär en satsning på kulturell mångfald och vad det innebär i termer av mänsklig välfärd.

Utbildning är nyckeln till integrationsprocessen. Genom att erbjuda utbildning bekämpar vi utanförskap, arbetslöshet och diskriminering. Vi garanterar också ett samhälle som är mer rättvist, kreativt och dynamiskt.

Det är viktigt att inte bara integrera de etniska minoriteterna på arbetsmarknaden utan på alla områden i samhället. Att skydda grundläggande rättigheter och att inrätta ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa är målen med den europeiska integrationen.

Jag välkomnar alla dem som främjar integrering på lokal nivå, däribland politiker, lärare och föreningar. Det är nämligen oftast de som är ansvariga för tillgång till bostäder, hälso- och sjukvård, utbildning, kultur och förbättrad livskvalitet.

Jag uppmanar EU och medlemsstaterna att främja gemensamma insatser och att genomföra politiska strategier som innehåller tydliga rättsliga åtaganden och trovärdiga budgetbidrag.

Det är viktigt att anta en gemensam ståndpunkt om politiken för strukturstöd och föranslutningsstöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Uppskattningsvis lever mellan 10 och 12 miljoner romer i EU, vilket innebär att de utgör en av de största etniska minoriteterna i Europa. Majoriteten av dem lever i extrem fattigdom och i samhällets utkant med begränsad tillgång till sysselsättning samt hälso- och sjukvård. De drabbas alltjämt av diskriminering och socialt utanförskap, trots insatserna för att integrera dem.

EU har stöttat medlemsstaterna i deras insatser för att genomföra en effektiv politik. Framför allt har man tillhandahållit stöd till särskilda projekt och försökt se till att lagarna mot diskriminering genomförs korrekt och effektivt. Under en konferens i Bryssel den här månaden presenterades olika EU-projekt som håller på att genomföras. Resultaten bör diskuteras i april under det andra europeiska toppmötet för romer i Córdoba. Jag hoppas att resultaten från toppmötet kan bidra till ett kraftfullt europeiskt politiskt åtagande om en framtida strategi för att främja integreringen av romerna i det ekonomiska och sociala livet samt i kulturlivet i Europa och garantera lika möjligheter för alla i EU, inklusive romerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Alla de länder som har en stor romsk befolkning har en politik för att integrera dem, men den genomförs enbart sektorsvis och inom de andra politikområdena övervägs inte de specifika faktorerna, vilket i slutändan gör dem ineffektiva. Alla strategier som har lett till en lyckad integrering av romerna bör analyseras och användas som en grund för ett slutligt inrättande och antagande av en EU-strategi för att lösa problemen för denna grupp som, som bekant, är den största minoriteten i EU. Man bör även fortsättningsvis koncentrera sig på utbildning, skolgång för barn, yrkesutbildning, infasning i arbetslivet, ökade möjligheter för kvinnor, effektivisering av socialförsäkringssystemet etc. Även inom detta område krävs det ett mycket närmare samarbete mellan kommissionen och medlemsstaternas regeringar om finansieringsprojekt genom strukturfonderna och Sammanhållningsfonden samt särskilda program där fokus snarare ligger på en stärkt ställning för den enskilda individen än på den traditionella hierarkin. Jag anser att en bred informationskampanj som riktar sig till allmänheten och till romerna, som motarbetar känslan av att romerna är utestängda från det europeiska livet och som inriktas på lika behandling och icke-diskriminering, är en mycket viktig del i denna synergi av gemenskapsåtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Romska grupper har funnits i hela Europa under många århundraden och fram till nyligen utsattes de för förföljelse i många av medlemsstaterna. Deras traditionella nomadiska levnadsstil, de verksamheter de arbetade inom och den höga andelen ingiften och utanförskap som de anammade har bidragit till att dessa grupper ses som oönskade, farliga och asociala.

Än i dag lever dessa fördomar kvar precis som de konsekvenser som historiskt sett hänger samman med dem. Än i dag är romerna en av de grupper som har lägst utbildningsnivå och högst kriminalitet. Det är upp till sociologerna och historikerna att bedöma orsakerna till och konsekvenserna av dessa problem som omger romerna.

Politikerna måste kunna göra någonting för de grupper de arbetar för. Därför är det oerhört viktigt att hitta sätt att bekämpa uteslutningen av romerna och främja deras verkliga integrering i de samhällen de lever i samt att i detta syfte vidta konkreta åtgärder som grundas på en seriös och ingående utredning av problemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig.(IT) Herr talman, mina damer och herrar! I resolutionen hänvisar man till vissa principer som inte bör underskattas, såsom betydelsen av att bekämpa diskriminering av romer och behovet av att integrera denna minoritet genom en övergripande strategi.

Det är bra förslag, men man tar inte hänsyn till den förödande situation som många romer befinner sig i i vissa medlemsstater, såsom Italien, och som ofta är självvald. Olagliga verksamheter (stölder, väskryckning, tiggeri och prostitution), som ofta förvärras genom att barn utnyttjas i dessa syften och en i stort sett icke-existerande önskan att integrera sig och leva ett civiliserat liv, är de dominerande kännetecknen för vissa romska grupper i Italien.

Lösningen på denna kritiska situation bör vara att direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier tillämpas fullt ut. I direktivet fastställs att EU-medborgare som efter tre månaders vistelse i en medlemsstat inte kan visa att de har en regelbunden inkomstkälla och som vägrar att delta i den integrationsprocess som nationella och/eller lokala myndigheter erbjuder ska utvisas.

Allmän ”integrering” räcker inte. Vi behöver program för att vänja de romska grupperna vid att respektera rättsstatsprincipen och de sociala normerna samt straffrättsliga åtgärder för dem som inte deltar i processen. Annars riskerar den legitima uppmaningen om respekt för en minoritet att förvandlas till en form av omvänd diskriminering, till nackdel för alla de ärliga medborgare som drabbas av många romers brott och övergrepp.

Integrering kan inte existera utan respekt för reglerna, och de romska minoriteterna är inte undantagna från efterlevnaden av denna princip. Därför avstod jag från att rösta om resolutionen och avvek från min politiska grupp.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I resolutionen om det andra europeiska toppmötet om romer, som äger rum i Córdoba den 8–9 april, uttrycker parlamentet sin oro över att romerna diskrimineras när det gäller utbildning, bostäder, sysselsättning samt lika tillgång till hälsovårdssystem och andra offentliga tjänster. Det anser också att det är oroväckande att deltagandet i det politiska livet är häpnadsväckande lågt bland romerna.

Parlamentet har dock bett kommissionen att ta fram nya förslag om romernas sociala integrering. Det uppmanar också medlemsstaterna att vidta utökade och mer synliga åtgärder för att uppfylla romernas legitima rättigheter och ta hänsyn till att åtgärderna för att bekämpa diskriminering inte räcker för att underlätta romernas sociala integrering. Gemensamma insatser på EU-nivå är nödvändiga, bland annat ekonomiska bidrag.

I resolutionen rekommenderar parlamentet rådet att anta en gemensam ståndpunkt om en politik beträffande strukturfonderna och föranslutningsstödet som återspeglar EU:s politiska åtagande att fullt ut utnyttja de möjligheter som dessa stöd ger för att främja integreringen av romer.

Vi hoppas att man vid det andra europeiska toppmötet om romer koncentrerar sig på strategiska politiska åtaganden som visar att det finns en politisk vilja att överbrygga klyftan mellan romska grupper och majoritetsbefolkningar i olika länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Resolutionen är ännu en av de texter där absolut prioritet måste ges till den eller den gruppen människor, en grupp som man givetvis måste gynna genom särskild uppmärksamhet och ta hänsyn till i all nationell politik och i all EU-politik. I dag talar vi om de 10 eller 12 miljoner romer som finns i EU. Om vi jämför dem med andra, som har analyserats här vid andra tillfällen, får vi en hierarki människor där den romska minoriteten placeras högst upp. Sedan kommer utomeuropeiska invandrare, därefter européer med icke-europeiskt ursprung och slutligen längst ned personer av europeiskt ”ursprung”. Om vi sedan lägger till ”genusperspektivet” och den regerande ungdomskulten kan vi dra slutsatsen att i ert så kallade EU är det inte bra att vara en medelålders europeisk man, och av europeiskt ursprung samt att inte tillhöra något som ni kallar en etnisk, kulturell, religiös eller sexuell minoritet. När kommer det äntligen att finnas en politik där européernas intressen sätts främst? När kommer man att prioritera de stackars arbetarna, medelklasserna som krossas av skatter, de arbetslösa och de familjer som bara är europeiska, som utgör den stora majoriteten av EU:s invånare, som är de medborgare som vi är ansvariga för och som ni bara tänker på kvällen före valet?

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag stödde resolutionen, som föregår toppmötet i Córdoba den 8 april 2010, eftersom integreringen av romer inom alla samhällets områden bör vara en av de prioriteringar som försvaras på EU-nivå. Jag menar att vi inte bara bör betona situationen för romerna i Östeuropa, som är oerhört diskriminerade, utan att vi också bör vara medvetna om att dessa problem är lika uttalade, men på ett lömskare sätt, i andra europeiska länder såsom Frankrike. Vi bör också ifrågasätta hur effektiva de genomförda åtgärderna är och ta reda på hur de kan förbättras så att vi verkligen uppnår målen socioekonomisk integrering och fullständigt europeiskt medborgarskap för romerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för resolutionen om den romska integreringen, som grundas på idén att denna europeiska minoritet behöver en särskild politik som bör genomföras snarast. Även om vi är halvvägs genom det årtionde som är vigt åt romernas integrering kvarstår de problem som förknippas med utbildning, sysselsättning, regional utveckling etc. och de håller till och med på att förvärras i vissa medlemsstater. Jag håller med om att principerna behöver omdefinieras, men jag anser att vi bör inrätta en övergripande strategi för att bemöta romernas problem på ett integrerande men inte uteslutande sätt. Vi använder resolutionen för att be de nya kommissionsledamöterna att prioritera dessa aspekter angående romerna i sina ansvarsområden samt att upphöra med att tillämpa dagens politik, som är utdragen och som saknar konkret handling. Vi har stora förväntningar på toppmötet i Córdoba, men romerna förväntar sig resultat när det gäller respekten för deras rättigheter och antidiskrimineringspolitik, och deras behov är större.

 
  
MPphoto
 
 

  Lívia Járóka (PPE), skriftlig. (HU) Mina damer och herrar! Jag vill välkomna antagandet av resolutionsförslaget som har lagts fram gemensamt av de sex största politiska grupperna i parlamentet. Den är en upprepning av tidigare resolutioner från början av 2008, och i den uppmanas kommissionen återigen att utarbeta en övergripande strategi om romer i syfte att komma till rätta med den sociala och ekonomiska uteslutningen av romerna i Europa. I förslaget påpekas mycket riktigt att åtgärderna mot diskriminering i sig inte räcker för att främja romernas sociala integrering. Det krävs harmonierade EU-insatser som vilar på en stabil rättslig grund för att samla alla sociala och institutionella aktörer och samtidigt utöva påtryckningar på deltagarna att hålla sina löften.

Dessutom är det oerhört viktigt att man i resolutionen otvetydigt tar ställning bortom ”icke-bindande instrument” och stöder bindande rättsliga åtaganden och realistiska budgetbidrag. Låt mig slutligen uttrycka min förhoppning om att kommissionen, i enlighet med parlamentets uttryckliga anvisning och Europeiska rådets godkännande, så snart som möjligt kommer att lansera det komplexa utvecklingsprogram som beskrivs i resolutionen. Detta kan leda till att den beständiga extrema fattigdom som drabbar romerna från generation till generation får ett slut och att gemensamma insatser kan genomföras samtidigt inom alla relevanta politiska områden samt att det kommer att bli möjligt att snabbt ingripa i regioner som brottas med allvarliga strukturella brister och som håller på att förvandlas till getton.

 
  
MPphoto
 
 

  Timothy Kirkhope (ECR), skriftlig. (EN) Jag och mina kolleger i ECR-gruppen håller med om mycket i betänkandet, och vi stöder helhjärtat lika rättigheter och möjligheter för alla människor oberoende av ras, religion, kön eller sexuell läggning.

Samtidigt som vi fullt ut stöder romernas integrering i EU hyser vi dock allvarliga betänkligheter när det gäller EU:s inblandning i frågor som enligt vår åsikt tillhör de enskilda nationsstaternas befogenheter, såsom tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, sysselsättning och bostäder.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU är ett område för solidaritet och integrering. Därför måste vi göra vad som krävs för att förhindra diskriminering av romerna och ge dem samma rättigheter när det gäller utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård samt bostäder i alla medlemsstater såväl som i stater som har för avsikt att bli EU-medlemmar i framtiden.

Vi bör vidta bestämda åtgärder för att sätta stopp för diskrimineringen. Om detta ska kunna uppnås kan dock inte romerna välja att stå utanför utan de måste hjälpa till med sin egen integrering inom ett europeiskt område vars avsikt är att vara integrerande.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Många av tiggarna i västländerna kommer från Slovakien, Bulgarien och Rumänien och majoriteten av dem tillhör den romska minoriteten. Man har under lång tid försökt att förbättra den eländiga sociala situationen för romerna, som lever i samhällets utkant i kåk- eller tältstäder. Att bara pumpa in pengar i romska bosättningar tjänar inte någonting till, vilket tidigare erfarenheter har visat. Nyckeln till framgång ligger i utbildning, eftersom det är det enda sättet att skapa långsiktiga möjligheter till ett annat slags liv. I princip är åtgärderna för att bekämpa fattigdom i Östeuropa meningsfulla. De har dock genomförts tidigare utan framgång, och inga nya, lyhörda strategier har föreslagits. Därför röstade jag mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Resolutionsförslaget är ensidigt i och med att man föreslår bidrag och ekonomiskt stöd till romer i EU. Givetvis måste vi göra allt vi kan för att se till att marginaliserade grupper, såsom romer, bättre integreras i samhället, framför allt på arbetsmarknaden. Romerna måste dock visa att de har vilja och själva kan anstränga sig för att integreringsprocessen ska lyckas. De måste börja genom att introducera sina barn och ungdomar i det europeiska skolsystemet. För lite vikt läggs vid dessa aspekter i resolutionsförslaget om toppmötet om romer och därför röstade jag mot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. (PL) Diskrimineringen av romer var, under åratal, ett av de största tabuna i Europa. Under senare år har detta förändrats. De åtgärder som vidtas för att bekämpa diskrimineringen av romer är alltjämt otillräckliga. Problemet nonchaleras ofta.

Ett mycket bra exempel som bekräftar denna tes är att kommissionen inte har reagerat på Europaparlamentets förslag av den 28 januari 2008 om att utforma en europeisk strategi för romer i samarbete med medlemsstaterna. I dag finns det ett behov av att förnya förslaget eftersom hatet mot romerna har ökat under den ekonomiska krisen. Detta har drabbat många av de 10–12 miljoner romer som lever i EU.

Jag anser att frågan om romer bör prioriteras av de nyligen utnämnda kommissionsledamöterna, och därför beslutade jag mig för att stödja resolutionsförslaget om det andra europeiska toppmötet om romer som utarbetats av medlemmar i Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet samt i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater).

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Det gemensamma resolutionsförslag som parlamentet har antagit, och som jag röstade för, är oerhört viktigt. Som betonas i punkt 7 har kommissionen hittills inte agerat i enlighet med parlamentets uppmaning från den 28 januari om att i samarbete med medlemsstaterna utarbeta en europeisk strategi för romerna i syfte att bättre samordna och främja arbetet för att förbättra romernas situation trots att romerna lever överallt i Europa, vilket innebär att det krävs en gemensam insats på EU-nivå. Eftersom det, mot bakgrund av subsidiaritetsprincipen, är medlemsstaterna som har befogenhet när det gäller den harmoniska integreringen av romerna i samhället – och i Grekland finns det en stor etablerad grupp romer – bör parlamentet – och det är syftet med resolutionsförslaget – uppmana kommissionen och rådet att ta ett mer dynamiskt initiativ för att bättre samordna insatserna i syfte att fullt ut integrera romerna i de europeiska samhällena.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för resolutionen i övertygelsen om att de särskilda åtgärderna för att förbättra situationen för romerna inom en nära förestående framtid kommer att genomföras i praktiken i stället för att förbli vackra uttalanden. EU:s strukturfonder erbjuder en enorm möjlighet för att uppnå fullständig integrering av romerna. Förfarande- och innehållsaspekterna har dock tyvärr medfört att det är svårt att utnyttja denna möjlighet. När fonderna används i Rumänien för att främja sysselsättningen inom ramen för de åtgärder som genomförs av POSDRU (det operativa sektorsprogrammet för utveckling av mänskliga resurser) har man konstaterat att det krävs en annan strategi när det gäller romerna. När man vidtar konventionella åtgärder såsom omskolning, rådgivning och tillhandahållande av information till romer måste man också ta hänsyn till den romska kulturens särdrag. Även om stödet främst delas ut till landsbygden har det aldrig funnits någon form av program för romska grupper inom ramen för EU-programmen för landsbygdsutveckling. Romerna ingår inte bland de grupper som dessa stödprogram riktar sig till. Att inrätta program för att utveckla jordbruksföretag och främja inrättande av jordbruk med inriktning på djurhållning tillsammans med olika former av incitament såsom bidrag till arbetsgivare inom sektorn är viktiga lösningar när det gäller romernas integrering på arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. (ES) Jag röstade för resolutionen eftersom integreringen av romerna är en av prioriteringarna för Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet. Resolutionen visar parlamentets ståndpunkt inför det andra europeiska toppmötet om romer, som hålls den 8–9 april i Córdoba under det spanska ordförandeskapet. Situationen för romerna är annorlunda än för andra minoriteter i EU och deras integrering kräver en effektiv politik som syftar till att minska den systematiska diskriminering som de utsätts för. Alla förvaltningsnivåer, från EU till lokala myndigheter, måste engagera sig för att uppnå lika behandling av romerna eftersom detta är ett av EU:s grundläggande värden. I resolutionen uppmanas EU-institutionerna att ge ett samordnat och strategiskt bidrag till integreringen av romerna i Europa. Toppmötet i Córdoba bör fungera som ett steg framåt, från goda avsikter till en konkret politik som gör det möjligt att komma till rätta med de problem som dessa grupper står inför när det gäller tillgång till bostäder, utbildning, offentliga tjänster och sysselsättning.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag är verkligen glad över att resolutionen antogs (jag röstade givetvis för den) eftersom den innehåller mycket viktiga uttalanden när det gäller att främja icke-diskriminering av romerna. Kommissionen uppmanas återigen att utforma en vittomfattande strategi på EU-nivå för att bekämpa social utslagning och diskriminering av romer i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om det andra toppmötet om romer eftersom jag anser att kampen mot diskriminering av romerna, som finns i hela Europa, kräver en strategi på EU-nivå. Vi bör uttrycka vår oro över diskrimineringen av romer när det gäller utbildning, bostäder och sysselsättning såväl som lika tillgång till hälso- och sjukvård samt till andra offentliga tjänster. Vi fördömer den senaste tidens ökning av antiziganism i flera av EU:s medlemsstater, som ofta tar sig uttryck i hatiska tal och attacker mot romerna. Vi uppmanar återigen kommissionen att inta en övergripande hållning i frågor som rör romerna och utarbeta ytterligare förslag om hur man på EU-nivå ska komma fram till en enhetlig strategi för romernas integrering. Med detta i åtanke ber vi kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna utarbeta en europeisk strategi för romerna i syfte att bättre samordna och främja arbetet för att förbättra romernas situation. Dessutom hoppas jag att medlemsstaterna kommer att använda de olika instrument som i nuläget är tillgängliga för att mer effektivt bekämpa uteslutning av romerna, t.ex. möjligheten att ägna 2 procent av det totala anslaget från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) till bostäder till förmån för marginaliserade grupper eller de befintliga möjligheterna inom ramen för Europeiska socialfonden.

 
  
  

Resolutionsförslag: B7-0227/2010

 
  
MPphoto
 
 

  Andrew Henry William Brons (NI), skriftlig. (EN) Vi är givetvis positiva till att Frontex bedriver övervakning utanför gränsstaternas territorialvatten. De juridiska experternas utlåtanden om huruvida Frontex redan har eller inte har denna befogenhet är dock motsägelsefulla. Genom resolutionen införs dock regler och riktlinjer som förhindrar detta. De innebär inte bara att Frontex ska rädda olagliga invandrare som är i fara till sjöss (en givetvis moralisk handling) utan också en förpliktelse att bevilja de räddade olagliga invandrarna asyl. Vi anser att de räddade invandrarna bör föras till det land som de anses ha kommit från eller till deras hemland och lämnas där.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade för resolutionsförslaget av anledningar som går utöver utkastet till beslut och innehållet i rådets förslag om komplettering av kodexen om Schengengränserna avseende övervakningen av de yttre sjögränserna. Trots att man i beslutet, framför allt i den andra delen som inte är bindande för medlemsstaterna, hänvisar till positiva inslag när det gäller försvaret av mänskliga rättigheter, kringgås parlamentets arbete och befogenheter tydligt i ratificeringsförfarandet. I utkastet till beslut överskrider rådet sina verkställande befogenheter. Om parlamentet godtar ett sådant förfarande kommer det att skapa ett oerhört negativt prejudikat för dess roll och verkliga funktion, när det i stället bör skydda sina kontrollerande och lagstiftande befogenheter samt andra befogenheter i egenskap av den enda folkvalda institutionen på EU-nivå. Nyligen såg vi dessutom att parlamentets beslutande röst stjälpte avtalet om överföring av personuppgifter om EU-medborgare till den amerikanska underrättelsetjänsten och regeringen. Sådana förfaranden bör inte inrättas.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Det finns ett obestridligt behov av att fortsätta med förstärkningen av gränskontrollerna, som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex). Det finns också ett behov av gemensamma operativa förfaranden och tydliga regler för deltagande i gemensamma insatser – främst sök- och räddningsinsatser – och ilandsättning av räddade individer.

Därför beslutade kommissionen sig för att lägga fram ett utkast till beslut som grundas på kommittéförfarandet. Rådet lyckades inte överbrygga sin splittring i frågan och föredrog att gömma sig för parlamentet bakom tekniska argument och på så sätt strunta i våra befogenheter. Yttrandet från parlamentets rättstjänst är mycket tydligt. Kommissionen överskred sina genomförandebefogenheter. Detta är inte enbart ett tekniskt förfarande. Enligt Cecilia Malmströms egna ord är det ett initiativ med stor politisk betydelse och praktiska konsekvenser.

Vår röst mot resolutionen är inte bara en bekräftelse av parlamentets befogenheter, utan också en solidarisk handling gentemot små länder som straffas orättvist genom beslutet.

 
  
MPphoto
 
 

  Cornelia Ernst och Sabine Lösing (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Eftersom Frontex bland annat inrättades för att ”skydda” EU:s gränser från så kallade ”olagliga” invandrare motsätter vi oss byrån och dess mål. Vi välkomnar dock riktlinjerna för vederbörlig hänsyn till internationell och europeisk asyl samt människorättslagstiftning i kommissionens förslag (KOM (2009)0658 slutlig). Vi välkomnar framför allt punkt 1 i bilaga 1 (respekt för principen om ”non-refoulement”, övervägande av de särskilda behoven för utsatta personer och de som är i behov av akut läkarvård samt utbildning av gränskontrolltjänstemän i mänskliga rättigheter och flyktingrätt) såväl som punkt 3 och 4 (bland annat övervägande av invandrarens situation, beaktande av deras eventuella förfrågningar om bistånd eller fartygets sjövärdighet samt ingen ilandsättning i länder där människor riskerar att förföljas och torteras) som tas upp i bilaga II. Dessutom betonar vi behovet av att bilaga II ska vara bindande och påpekar att vi kommer att ändra Frontex befogenheter i enlighet med dessa principer.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade mot resolutionen, som skulle ha förhindrat antagandet av ett antal åtgärder som utgör ett steg i rätt riktning, även om jag medger att situationen långt ifrån är perfekt. Resolutionen kommer att göra det möjligt att överklaga till EG-domstolen om staterna inte uppfyller sina åtaganden när det gäller principen om ”non-refoulement” till havs, vilket de i nuläget smiter undan helt och hållet. Det är viktigt att de medlemsstater som verkar under Frontex beskydd tillhandahåller assistans till invandrare som befinner sig i sjönöd, oberoende av deras nationalitet och status samt under vilka förhållanden de hittades.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Resolutionsförslaget rör utkastet till rådets beslut och kompletterar kodexen om Schengengränserna avseende övervakningen av sjögränserna inom ramen för de insatser som samordnas av Frontex för att rädda människor till sjöss. När det gäller Grekland, och på grund av det ökade invandringstrycket, underlättar dessa särskilda åtgärder Frontex närvaro i de grekiska vattnen.

Åtgärderna består både av regler och icke-bindande riktlinjer och de koncentreras på mottagning, sökning och räddning av människor till sjöss. I grund och botten handlar det om åtgärder som behöver vidtas när ett fartyg har identifierats och man misstänker att det finns personer ombord som försöker undfly gränskontrollerna. Dessutom bör sökning och räddning genomföras på grundval av särskilda principer och de personer som häktas eller räddas bör ilandsättas enligt en särskild operativ plan. Därför anser jag att detta särskilda initiativ bör stödjas och att genomförandet av de principer som tas upp i rådets förslag bör påskyndas.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) I motsättning till vår ståndpunkt (jag röstade för) uppnåddes inte kvalificerad majoritet och resolutionen om att förkasta kommissionens förslag och följa rådet från parlamentets rättstjänst föll. Det betyder att kodexen om Schengengränserna kommer att ändras, som kommissionen föreslog under kommittéförfarandet, genom att direktivet kompletteras med en bilaga om icke-bindande åtgärder om söknings- och räddningsinsatser till sjöss. Vi kan bara hoppas att kommissionen verkligen kommer att se detta som en möjlighet att noggrannare övervaka de insatser som samordnas av Frontex så att vi kan undvika mänskliga tragedier och olyckor till sjöss. Det finns dock en verklig risk att detta leder till att vi inte kommer att kunna slå ett slag för bindande åtgärder inom ramen för Frontex befogenheter, som ses över just nu. Vi får dock givetvis inte ge upp och vi måste försöka göra vårt bästa för att uppnå bättre resultat i det framtida arbetet med detta.

 
  
  

Betänkande: Jędrzejewska (A7-0033/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Ashworth (ECR), skriftlig. (EN) Jag och mina kolleger i ECR-gruppen håller med om mycket av innehållet i betänkandet, bland annat förbättring av budgeteffektiviteten, förenkling av ansökningsförfarandena för EU-medel och prioritering av fullbordandet av EU 2020-strategin.

Vi hyser dock allvarliga betänkligheter när det gäller hänvisningarna till en social EU-pelare, en ambitiös social agenda och begränsningar av en gemensam jordbruksmarknad. Vi betonar att utbildning samt militär och försvar faller inom medlemsstaternas befogenheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig.(GA) Jag röstade för betänkandet om prioriteringar för budgeten 2011. Såsom fastställs i det bör särskilt stöd tillhandahållas för entreprenörskap och mikroföretag, vilket bör vara centralt i EU:s politik för ungdom och innovation.

I betänkandet efterlyser man stöd till alla program och instrument som syftar till att främja entreprenörskap – framför allt i landsbygdsområden – och bistånd under inledningsfasen till nystartade företag och stöd till erfarenhetsutbyte bland unga företagare.

Stöd bör ges till program som syftar till att hjälpa unga människor som startar nya företag. Jag välkomnar att man i betänkandet betonar politik för ungdomar och den roll som unga människor tvingas spela när vi försöker fly från den rådande ekonomiska och finansiella krisen.

Jag stöder bestämt uppmaningen i betänkandet om ökade investeringar i unga människor och i utbildning, vilket rekommenderades i ”EU-strategin för ungdomar”. Unga människors roll i och betydelse för EU bör erkännas, främjas och stödjas.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Unga människor, vetenskap och innovation är de viktigaste prioriteringarna i nästa EU-budget. Att investera i unga människor är att investera i framtiden. Denna investering bör genomföras samordnat mellan de olika politikområdena.

Utbildning, yrkesutbildning och övergången från utbildningssystemet till arbetsmarknaden är centrala i budgeten. Unga människor med examen och kvalifikationer drabbas i allt större utsträckning av arbetslöshet. Därför anser jag att utbytesprogrammet ”Erasmus första jobb” är en strategisk satsning inför framtiden, eftersom det innebär att en tydlig koppling skapas mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Bland de andra prioriteringarna i budgeten vill jag lyfta fram områdena forskning och innovation samt den digitala agendan. Det är områden som är mycket viktiga för EU:s hållbara utveckling.

Jag vill också betona betydelsen av vissa redan befintliga program som bidrar till detta mål såsom Europeiska institutet för innovation och teknik. I budgeten avsätts till och med medel för insatser för att stödja utvecklingen av gröna och innovativa tekniker och därmed ge ett viktigt bidrag till den ekonomiska återhämtningen samt ge en skjuts åt små och medelstora företag. Satsningar på unga, innovation och vetenskap är nyckeln till att återigen göra EU till världsledande.

 
  
MPphoto
 
 

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (S&D), skriftlig. (DA) I dag röstade de danska socialdemokraterna för prioriteringarna för budgeten 2011. Vi stöder de allmänna prioriteringarna, framför allt insatserna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten samt främja forskning, innovation och grön teknik. Dessutom stöder de danska socialdemokraterna helhjärtat att nödvändiga medel avsätts till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi, EU 2020. De danska socialdemokraterna vill dock betona att syftet med EU:s gemensamma jordbrukspolitik även fortsättningsvis bör vara att garantera marknadsstabilisering och därför kan vi inte stödja permanent EU-stöd för mjölk och mjölkprodukter.

 
  
MPphoto
 
 

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater valde idag att rösta för prioriteringarna inför 2011 års budget. Vi instämmer i stort med de prioriteringar som anges i betänkandet, vi anser exempelvis att det är viktigt att det görs satsningar på ungdomar, på forskning och innovation samt inom grön teknik. Vi anser också att det är viktigt att EU:s nya strategi för tillväxt och sysselsättning, "EU 2020" ges tillräckliga finansiella medel för att bli en framgång.

Vi vill dock understryka att vi inte anser att huvuduppgiften för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är att garantera marknadsstabilisering och att vi därmed inte heller vill se något permanent marknadsstöd från EU för mjölk och mjölkprodukter.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Inom ramen för den allmänna krisen och mot bakgrund av de ambitiösa kraven i EU 2020-strategin när det gäller innovation, bekämpning av fattigdom och socialt utanförskap, ekonomisk tillväxt och sysselsättning är det mycket viktigt att utmaningarna i 2020-strategin är centrala i budgetprioriteringarna.

Därför är jag nöjd över att det görs en tydlig satsning på utbildning, forskning och innovation i kommissionens prioriteringar för 2011 års budget. Det är också mycket viktigt att ha ekonomisk återhämtning och räddning ur krisen i åtanke så därför är jag nöjd över att stöd till små och medelstora företag är centralt i budgeten för 2011. Jag vill upprepa behovet av att, inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, öka medlen till den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta är också en prioritering som bör göras av kommissionen.

Jag vill påpeka att budgeten för 2011 är den första budget som antas enligt Lissabonfördraget, vilket innebär att parlamentets deltagande är förstärkt.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) De föreslagna prioriteringarna i budgeten för 2011 är, trots den sociala retoriken, som är oundviklig i kristider, tämligen tydliga. Avsikten är främst att hålla sig till samma prioriteringar som har gett tidigare budgetar deras inriktning. Återigen verkar det som att syftet med budgeten är att fördjupa den inre marknaden, komma till rätta med på bristen på säkra arbetstillfällen, så kallad flexicurity samt att liberalisera och kommersialisera miljön och fler områden inom det sociala livet. Riktlinjerna är gamla även om de har samlats i den så kallade nya ”EU 2020-strategin”.

Att man påstår sig prioritera unga människor döljer inte att avsikten är att från och med nu börja planera för framtida generationer av arbetstagare för vilka arbetslösheten kommer att vara strukturell, vilket ses som en strategisk variabel för att nedvärdera deras arbetskraft. Detta kommer att innebära att till och med att kvalificerade personer tvingas flaxa mellan osäkra arbeten och alternera dem med oundviklig arbetslöshet. Prioriteringarna innebär också att 2011 års budget står till tjänst för EU:s yttre ingripanden, för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, för militarism och krig, för politik som kriminaliserar invandring och för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex).

Därmed kan vår enda reaktion på betänkandet vara att rösta mot det. Detta är dock inte det enda sättet eller någonting oundvikligt. Vi försökte att visa just detta genom de olika förslag som vi lade fram under debatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. (PL) Att ta fram en budget för EU under en ekonomisk kris, med mycket liten budgetmarginal och med nya arbetsområden till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande, är inte lätt. Därför var det med desto större nöje som jag under omröstningen gav mitt stöd för Sidonia Elżbieta Jędrzejewskas betänkande om budgeten för 2011 och förslaget till Europaparlamentets resolution, som båda innehåller ambitiösa prioriteringar för nästa års budget.

Utöver de traditionella prioriteringarna, som sammanhållningspolitik och stöd för innovativ och ekologisk teknik, bör budgeten för 2011 inriktas på att garantera fullständigt genomförande av de nya initiativen inom EU: den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, den ekonomiska strategin ”EU 2020” och de åtgärder som ingår i det östliga partnerskapet. Alla dessa tre initiativ riskerar att bli till fiaskon om de medel som anslås för dem visar sig vara alltför symboliska.

Det är också värt att notera de omfattande insatserna för ungdomar. Nu när EU står inför demografiska problem, går det inte att ha en låg andel välutbildade unga människor, eftersom detta skulle leda till en ännu större ökning av arbetslösheten inom denna åldersgrupp. Detta är något som EU helt enkelt inte har råd med. Därför måste EU:s budget innehålla medel som avsatts för att stödja språkstudier, interkulturell dialog, ökad rörlighet bland ungdomar och integrering av nyutexaminerade på arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Om jag har förstått detta betänkande rätt, så har allt eller nästan allt blivit en prioritering, vilket innebär att det inte finns några prioriteringar. Vad som efterfrågas är helt enkelt en större budget – med andra ord, mer skatter för EU-medborgarna. Föredraganden visar visserligen omsorg om att utgifter som finansieras av EU:s budget inte bara ska vara nyttiga utan också effektiva, samt tillföra ett verkligt europeiskt medvärde till den nationella politiken. Detta är berömvärt. För att vara helt ärlig borde detta emellertid ha betonats ständigt under åren som gått. Å ena sidan minns jag att detta inte har varit fallet under de senaste 14 eller 15 åren, eftersom Europeiska revisionsrätten inte har ansett sig kunna godkänna genomförandet av de årliga budgetarna. Å andra sidan letar jag fortfarande efter konkreta förslag i betänkandet som ska göra det möjligt att uppnå detta mål. I synnerhet letar jag efter förslag om att upphöra med program som inte är annat en ren och skär populism, meningslös tilldelning av små finansieringsbelopp, ideologisk propaganda och försök att ingripa mer på områden där EU lyckligtvis bara har få befogenheter och, framför allt, är ineffektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Trots att jag röstade för detta betänkande vill jag betona några viktiga förbehåll som jag har när det gäller prioriteringarna för budgeten 2011. Visst stöder jag villigt EU:s engagemang för att ge stöd åt unga människor, för innovation och för sektorn för frivilligarbete, allihop viktiga strukturella delar i vårt samhälle. Trots detta är budgetramen emellertid inte alls tillfredsställande, särskilt inte i en tid av ekonomisk kris och arbetslöshet. Den ger oss inte möjlighet att finansiera någon politisk ambition som skulle kunna åstadkomma verklig förändring. Nio miljoner euro, eller 0,07 procent av budgeten, har anslagits för sysselsättning. Det visar verkligen inte på några större ambitioner att stödja sysselsättningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om kommissionens budget, eftersom jag anser att det är viktigt för EU att ha en balanserad, realistisk budget som effektivt kommer att infria medborgarnas förväntningar om att ta sig ur den nuvarande ekonomiska krisen, ha välavlönade arbeten och en säkrare framtid. Jag anser att ekonomiskt stöd till små och medelstora företag måste göras till en prioritering inom EU, eftersom dessa företag spelar en avgörande roll för att garantera ett stort antal arbetstillfällen, liksom i regional utveckling och landsbygdsutveckling. Jag anser också att ungdomar är oerhört viktiga just nu och för EU:s framtid. Detta måste också märkas i prioriteringarna för budgeten. Ungdomar står i centrum för EU:s sociala och integrerande strategier. Ungdomars innovativa förmåga är en mycket viktig resurs för utveckling och ekonomisk tillväxt, som EU borde förlita sig på. Det är min fasta övertygelse att investeringar i ungdomar och utbildning innebär investeringar i nuet och i framtiden, i enlighet med vad som beskrivs i EU:s ungdomsstrategi. Jag välkomnar att ungdomspolitiken även omfattar förberedelse för arbetsmarknaden i skolor och på universitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag ska rösta mot detta betänkande om prioriteringar för budgeten 2011. Det innebär ett genomförande av den dogmatiska och skadliga eurokratiska politik som jag vänder mig emot i hela Europa och i hela världen. Jag kan inte rimligen rösta för en budget som kan bidra till så många potentiella katastrofer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) I kölvattnet av misslyckandet med Lissabonstrategin har EU nu en ny möjlighet att bli den stora katalysatorn inom världsekonomin med strategin ”EU 2020”. För att denna nya plan ska lyckas är det nödvändigt att man i de olika budgetar som ska godkännas prioriterar flera områden som är grundläggande för att EU 2020-strategin ska bli en framgång.

Vi talar om innovation, om stöd för ungdomar för att öka den sociala rörligheten, och om konsoliderat stöd för små och medelstora företag, som är ländernas verkliga ekonomiska motor. Det är också mycket viktigt att det görs storskaliga investeringar på områdena för klimatförändringar, miljö och socialpolitik. För att EU 2020-strategin ska bli en framgång är det därför avgörande att man hittar nya sätt att finansiera den och anskaffa medel till den, eftersom vi inte kan göra vad vi har gjort tidigare och omfördela medel som var avsedda för strukturpolitiken, sammanhållningspolitiken eller den gemensamma jordbrukspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papastamkos (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade för betänkandet om prioriteringar för budgeten 2011. Ett av skälen till detta var förslagen om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. I synnerhet framförs att finansieringen av prioriteringar i samband med framtidsstrategin EU 2020 genom en eventuell omfördelning av anslag inte får ske på bekostnad av grundläggande EU-politik som sammanhållnings- och strukturpolitiken eller den gemensamma jordbrukspolitiken. Den oro som framfördes under godkännandet av EU:s budget för innevarande år över den snäva marginalen för jordbruksutgifter återkommer, och man uttrycker en önskan om en tillräcklig marginal i 2011 års budget. En tillräcklig marginal för jordbruksutgifter är särskilt viktig för att kunna handskas med oförutsedda krav inom jordbrukssektorerna, särskilt med tanke på de instabila priserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om prioriteringar för budgeten 2011, avsnitt III – kommissionen. Därmed bekräftar jag att de politiska ledarna i EU och i medlemsstaterna måste prioritera att bevara befintliga arbetstillfällen och att skapa nya som gör att EU-medborgarna kan försörja sig. Kommissionens meddelande ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” ligger till grund för en omfattande debatt om EU:s ekonomiska och sociala strategi för de kommande åren. Jag röstade även för ändringsförslag 5, med tanke på att arbetslösheten är ett centralt ämne i de nuvarande diskussionerna, och om EU verkligen ska kunna lösa problemet med den redan höga och ständigt växande arbetslösheten, måste man genomföra en ambitiös social agenda. EU måste framför allt investera i forskning och i infrastrukturen för transporter och energi för att kunna förbli konkurrenskraftigt i världen. Vidare måste både medlemsstaterna och EU investera i utbildning och utveckling för ungdomar. Det är därför program som Erasmus, särskilt Erasmus program för unga företagare, måste finnas med bland prioriteringarna, vilket också återspeglas i 2011 års budget.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. (PL) Resultatet av omröstningen om Sidonia Elżbieta Jędrzejewskas betänkande om Europeiska unionens prioriteringar för budgeten 2011 gladde mig. Jag röstade naturligtvis för betänkandet. Dagens omröstning var mycket speciell, av två anledningar. För det första är detta den första budgeten som antagits enligt bestämmelserna i Lissabonfördraget. För det andra var det Europaparlamentet som redogjorde för sina förslag till prioriteringar först, och inte kommissionen.

Föredraganden tog upp den mycket relevanta frågan om ungdomar och utbildning i sitt betänkande. Under en kris är det särskilt viktigt att stödja ungdomar genom att exempelvis hjälpa dem att hitta sitt första arbete eller starta ett eget företag. Bristen på tillräcklig uppmärksamhet kring detta ämne under tidigare år är särskilt synlig i dag. Sysselsättningsexperter påpekar att det inte bara är nyutexaminerade som har svårigheter på arbetsmarknaden, utan även personer i trettioårsåldern som har varit ute på arbetsmarknaden i flera år.

 
  
  

Betänkande: Trüpel (A7-0036/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stöder detta betänkande eftersom omständigheterna kring antagandet av 2011 års budget kommer att vara exceptionella, på grund av Lissabonfördragets ikraftträdande och den fortsatta ekonomiska och finansiella krisen. Budgeten måste vara väl avvägd för att se till att man framgångsrikt uppnår de mål som sätts i Lissabonfördraget, till exempel att skapa en inre marknad för energi. Vid planeringen av budgeten måste man rikta avsevärd uppmärksamhet mot följderna av den ekonomiska krisen, som fortfarande är kännbara i många länder, och insatser för att effektivt motverka dessa följder. Den huvudsakliga prioriteringen måste även i fortsättningen vara bevarande och skapande av arbetstillfällen, vilket har nära samband med behovet av ekonomiskt stöd till små och medelstora företag, eftersom de ger upphov till en stor andel av dessa arbetstillfällen. Vid godkännandet av Europaparlamentets budget för 2011 måste man ägna särskild uppmärksamhet åt att utvärdera Europaparlamentets prioritering – lagstiftning av hög kvalitet – och alla nödvändiga åtgärder måste vidtas för att uppnå detta mål. En lämplig lösning måste också hittas på frågan om en effektiv organisation av Europaparlamentets arbete, däribland inrättande av en enda arbetsplats för Europaparlamentets ledamöter.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Lissabonfördragets ikraftträdande innebär större befogenheter för parlamentet. I en globaliserad värld blir frågorna allt mer komplexa, och besluten måste vara tekniskt sunda och vetenskapligt grundade. Det är mycket viktigt att beslutsfattarna är medvetna om den senaste vetenskapliga utvecklingen, eftersom det kommer att göra det möjligt för dem att fatta de bästa besluten. I och med denna budget införs långsiktiga riktlinjer för fastighetspolitik, vilket skulle kunna leda till minskade kostnader i framtiden.

Jag efterfrågar ökad utbildning och utökat tekniskt stöd för ledamöterna, eftersom detta ger parlamentet de nödvändiga resurserna för att kunna utföra sitt arbete väl, med den vetenskapliga och tekniska grund som är så viktig nu på 2000-talet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på att många institutioner, däribland parlamentet, fått utökade ansvarsområden inom den nya ramen, är det nödvändigt att varje institutions administrativa budget räcker till de materiella resurser och den personal som krävs för att institutionen ska kunna utföra sina uppgifter enligt den institutionella ramen korrekt och med hög kvalitet.

Jag förespråkar en realistisk och praktiskt genomförbar budget, men det ska vara en budget som förser de olika institutionerna med de materiella medel som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter. Dessa hänsynstaganden får emellertid inte äventyra budgetens hållbarhet eller noggrann bokföring, som är mycket viktigt i alla institutioner. Dessutom måste noggrannhet och öppenhet garanteras i förvaltningen av de medel som gjorts tillgängliga för de olika institutionerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Att planera budgeten för 2011 är mycket viktigt, och jag instämmer i det krav på en noggrant genomtänkt och öppen diskussion som framförs i betänkandet. Det är också helt rätt att framhålla att frågan om budgettröskeln är känslig, och att man måste ta hänsyn till de totala kostnaderna. Jag är nöjd med betänkandets försiktiga ton. Att inte gå försiktigt till väga skulle vara en förolämpning mot befolkningen i mitt hemland och mot hela EU, som har egna budgetmässiga hänsyn att tänka på. Jag vill också ta detta tillfälle i akt för att säga att jag hoppas att vår försiktighet också visar vår solidaritet och vårt broderskap med våra grekiska och portugisiska kolleger som har det särskilt svårt just nu.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Lissabonfördraget har gett parlamentet nya ansvarsområden. Detta medför ytterligare administrativt arbete, vilket leder till att ledamöterna behöver kvalificerad personal som rådgivare. Denna nya situation leder till två problem: ökade kostnader som uppstår genom behovet av fler assistenter, och ökat behov av lokaler för att de ska kunna utföra sitt arbete under goda arbetsförhållanden. Denna situation innebär ökade kostnader. Detta är svårt att förklara i dessa kristider, men om parlamentets arbete ska kunna hålla hög kvalitet, behöver det tillräckliga ekonomiska resurser och personal.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta viktiga betänkande. Riktlinjerna är det första steget i budgetförfarandet, och ger allmän vägledning till Europaparlamentets generalsekreterare och presidium inför nästa steg, det preliminära förslaget till budgetberäkning, som för närvarande redan behandlas av presidiet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Omständigheterna kring antagandet av 2011 års budget är exceptionella och utgör samtidigt en utmaning. Ett framgångsrikt genomförande av Lissabonfördraget är en viktig prioritering, medan den ekonomiska krisens effekter som påverkar EU gör det till en ännu mer krävande uppgift att uppnå detta mål.

I detta sammanhang fortsätter Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), som jag tillhör, att förespråka en hållbar och stram budget, där varje utgift är berättigad och där noggrannhet och effektivitet kan upprätthållas på ett hållbart sätt. Jag förespråkar därför att man övergår till en nollbaserad budget, vilket möjliggör effektivitet och besparingar. För att bättre kunna uppnå detta mål är det brådskande att upprätta en långsiktig fastighetspolitik.

Jag håller med om att det är nödvändigt att främja ökat samarbete och aktiv dialog på interinstitutionell nivå, så att resurserna kan användas bättre på många områden, bland annat översättning och fastighetspolitik. Jag vill betona betydelsen av att göra lagstiftning av hög kvalitet till en prioritering för parlamentet och att förse parlamentet med de medel som är nödvändiga för att framgångsrikt kunna utöva sin lagstiftande funktion. Därför röstade jag för de riktlinjer för budgeten 2011 som ingår i detta betänkande …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

 
  
  

Betänkande: Scottà (A7-0029/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet om EU:s kvalitetspolitik för jordbruksprodukter eftersom jag anser att det är ytterst relevant på två områden. För det första betonas betydelsen av att EU skyddar produkternas kvalitet och gör detta till en viktig prioritering inom den europeiska jordbruksstrategin. För det andra försvarar man principen om geografiska beteckningar och traditionella specialiteter, och framställer dem som två faktorer som bidrar till det europeiska jordbrukets konkurrenskraft och bevarandet av kulturarvet. Sammanfattningsvis innebär detta betänkande ett stöd för de jordbruksprodukter som vi är så stolta över, samtidigt som man förespråkar nödvändiga administrativa förenklingar för skyddet av dessa.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet ”En kvalitetspolitik för jordbruksprodukter: vilken strategi ska användas?”, eftersom kvaliteten är en avgörande faktor i EU-produkternas konkurrenskraft på de internationella marknaderna.

I detta sammanhang anser jag att införandet av bindande regler för märkning med produktionsplats är något positivt, eftersom det gör det möjligt att förse konsumenter med information om kvalitetsnormer. Jag anser även att det är positivt att man behandlar miljöskydd och djurens välbefinnande i betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det kommer att bli nödvändigt att inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken satsa på att öka kvaliteten på jordbruksprodukterna, vilket utgör ett obestridligt mervärde för EU:s konkurrenskraft på världsmarknaden. Kvalitetspolitiken kan inte skiljas från den gemensamma jordbrukspolitiken som helhet, och inte heller kan man bortse från nya utmaningar som kampen mot klimatförändringar, behovet av att bevara biologisk mångfald, energiförsörjningsfrågor, utveckling av olika former av bioenergi, djurskydd samt vattenförvaltningen inom jordbruket. Konsumenternas stigande förväntningar behöver också tas med i beräkningen på ett lämpligt sätt i den framtida kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter, och man får inte glömma att kvalitet är viktigt för upplysta konsumenter när de gör sina val.

Jag vill emellertid påminna er om att kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter inte får bli så krävande att den leder till att små och medelstora jordbruk hotas, eller äventyrar förekomsten av traditionella produkter som är typiska för vissa regioner och inte kan tillverkas enligt blint enhetliga bestämmelser. Kvalitetspolitikens syfte måste vara att ge medlemsstaternas jordbruk stimulans på världsmarknaden och att försvara europeiska produkter. Den finns till för att vara till nytta för producenter och konsumenter.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vissa delar i betänkandet som vi diskuterar är positiva, till exempel stödet för införande av verktyg som gör det möjligt att främja och lyfta fram lokala producenter, liksom traditionella och hantverksmässiga produkter med koppling till en viss region och med ett geografiskt namn, eller erkännandet av vilket långsamt, betungande och överdrivet kostsamt förfarande som små producenter ställs inför när de ansöker om kvalitetscertifiering.

I betänkandet undviks dock vissa frågor som är avgörande för att skydda jordbruksprodukternas kvalitet och jordbruksproduktionens hållbarhet i EU, till exempel konsekvenserna av avregleringen av världshandeln och den otyglade liberaliseringen av marknaderna, både inom ramen för bilaterala avtal och inom ramen för Världshandelsorganisationen, de olika faror som införandet av genetiskt modifierade organismer i miljön medför genom det sätt som detta skett på, och slutligen behovet av en djupgående reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som stöder lokala skyddsåtgärder, rätten att producera och rätten till livsmedelssuveränitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. (PL) Jag vill gratulera ledamoten till hans betänkande och säga att jag håller med om att kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter inte bör behandlas separat från den gemensamma jordbrukspolitiken eller de centrala idéerna i unionens politik för de kommande åren, t.ex. hållbar utveckling, biologisk mångfald eller kampen mot klimatförändringar.

EU:s medborgare förväntar sig hög kvalitet och hälsosamma produkter tillverkade med hjälp av innovativ teknik som tar hänsyn till produktionens miljökonsekvenser. Jag delar också föredragandens åsikt i frågan om att genomföra en informations- och utbildningskampanj om all EU-märkning av jordbruksprodukter som håller på att godkännas och redan har godkänts. En kampanj av detta slag är viktig eftersom konsumenternas bristande kunskaper om den fulla innebörden av symbolerna äventyrar hela kvalitetspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Jag vill berömma mina kolleger i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för detta initiativbetänkande. Kvaliteten på våra jordbruksprodukter är något som vi måste dra nytta av. Vi ägnar mycket tid i EU åt att se till att de högsta normerna i jordbruket uppfylls, att våra djur behandlas väl och är friska, att våra produkter är säkra och att våra jordbruksmetoder är etiska när det gäller deras konsekvenser för miljön. Varje steg i sektorns produktionskedja är reglerat, så att säga från jord till bord. För att kunna dra nytta av jordbruksindustrins unika säljargument – produkternas höga kvalitet – behöver vi ytterligare marknadsföring, vilket påpekas i Giancarlo Scottàs betänkande. Det är inget fel att ha produkter som är märkta beroende på vilken del av jordbruket de tillhör eller deras status som traditionella specialiteter, men om konsumenterna inte känner till märkningens innebörd är det faktiskt som att läsa ett främmande språk. Därför instämmer jag i betänkandets rekommendation om att kommissionen ska öka medvetenheten om denna information, vilket kommer att bli en effektiv form av marknadsföring. Det kommer att hjälpa både kunder och småföretag. Det skulle vara särskilt nyttigt för vår jordbruks- och livsmedelssektor.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Jag stöder starkt det initiativbetänkande om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter (A7-0029/2010) som vi röstade om den 25 mars 2010. Det finns ett tydligt samband mellan en produkts kvalitet och råvarornas ursprung. Förslaget om en märkning med produktionsplats innebär att man måste ange var råvarorna kommer från. Här ser jag en viktig möjlighet för jordbruksindustrin, som tillverkar högkvalitativa jordbruksprodukter. En tydlig ursprungsmärkning av produkterna garanterar inte bara konsumenterna den bästa produktkvaliteten, den ger dem också möjlighet att fatta beslut på grundval av objektiva och tydliga kriterier. Kvaliteten är en nyckelfråga för hela livsmedelskedjan och en viktig tillgång för att främja konkurrenskraften hos de europeiska producenterna av livsmedelsprodukter från jordbruket. Produktionen av livsmedel av hög kvalitet är ofta den enda sysselsättningsmöjligheten i många landsbygdsområden med begränsade produktionsalternativ. Därför är jag mycket positiv till den skyddade geografiska beteckningen och den skyddade ursprungsbeteckningen, tillsammans med återinförandet av en reglerad och skyddad beteckning för produkter från bergsområden och GMO-fria områden. Systemen för garanterad traditionell specialitet och ekologiskt jordbruk bör också bibehållas.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag stöder ett bättre skydd för EU-produkter globalt. Geografiska beteckningar ger jordbruksprodukter större trovärdighet och en högre profil i konsumenternas ögon, samtidigt som de skapar en konkurrenskraftig miljö för producenterna. Detta garanterar samtidigt ett skydd för produkternas immateriella rättigheter. Systemet för geografiska beteckningar är väl etablerat i EU och i många länder utanför EU, t.ex. Förenta staterna, Australien och Nya Zeeland. Dessvärre har dock EU kommersiella partner som inte har någon lagstiftning på detta område. Därför är EU-produkterna inte särskilt väl skyddade i dessa staters nationella system, vilket leder till risk för varumärkesförfalskningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. (DE) Trots att jag anser att vi bör vara försiktiga med vad vi ber kommissionen om i initiativbetänkanden stöder jag betänkandet om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter.

Jag stöder särskilt kravet på att förstärka kontrollerna och samordningen mellan kommissionen och medlemsstaterna för att garantera att importerade livsmedel uppfyller EU:s normer för kvalitet och livsmedelssäkerhet samt miljönormer och sociala normer.

När det gäller färska eller bearbetade produkter som har en enda ingrediens, ska ursprungslandet anges för att konsumenterna ska få möjlighet att fatta medvetna och väl underbyggda beslut om vad de köper.

Jag är lättad över att mitt ändringsförslag där jag motsatte mig en standardisering av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar godtogs i plenum. Genom att kombinera denna information skulle vi ha gjort de befintliga beteckningarna överflödiga, vilket skulle ha orsakat betydande skada för tillverkare med skyddade ursprungsbeteckningar.

Frågan om kvantitativ produktionsledning har avsiktligt sopats under mattan i kommissionens meddelande. Jag är övertygad om att vi fortfarande behöver instrument för tillverkningskontroll i syfte att garantera stabila priser för producenterna och ge dem trygghet att planera framåt, så att de kan uppfylla de höga förväntningarna från konsumenter och lagstiftare. Detta gäller inte bara mjölkproduktionen, utan särskilt vinodlingen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Detta betänkande har en obestridlig brist: Föredraganden inkluderar jordbrukspolitiken i den egennyttiga logik som utgör strävan efter största möjliga vinst, vilket är motsatsen till den uppfattning vi har om jordbrukspolitiken. Därför kan jag absolut inte rösta för det. Med tanke på de förbättringar som det medför anser jag dock att det är klokare för mig att lägga ned min röst. Faktum är att jag inte vill bidra till att hindra genomförandet av dessa anti-produktivistiska idéer som viljan att införa märkning med hänsyn till ”ekologiska fotavtryck” och att omlokalisera en del av jordbruksproduktionen. Jag noterade avsikten att röra sig bort från det produktionsfixerade tänkandet. Jag beklagar att detta bara är möjligheter som nämns i texten och att det faktiska genomförandet i en kapitalistisk miljö väsentligt minskar deras inverkan. Jag vill dock inte förbise betydelsen av att främja sådana idéer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Kvaliteten på europeiska jordbruksprodukter utgör en del av det kulturarv som respekteras över hela världen. Av denna anledning finns det en känsla av vi måste skydda dessa produkter och förhindra att de förväxlas med andra som är av sämre kvalitet, mindre säkra och ibland förfalskade.

För att förhindra detta är det viktigt att vi märker dessa produkter och försöker se till att konsumenterna får trovärdig information om dessa produkter. För att undvika snedvridning av konkurrenskraften är det fortfarande viktigt att det finns full förståelse för att importerade jordbruksprodukter ska uppfylla samma krav som de som gäller för produkter som produceras i EU. Därför röstade jag för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Tiziano Motti (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Tack vare de EU-förordningar som innehåller strikta regler om kvaliteten på jordbruksprodukter, medborgarnas hälsa, miljömässig hållbarhet samt grödornas särdrag, kan vi i dag med stolthet säga att det europeiska jordbruket är en förebild som saknar motstycke i världen.

Samtidigt som vi måste tacka de jordbrukare som har tillämpat reglerna med en stark pliktkänsla, måste vi fråga oss varför EU ibland tenderar att trassla in sig i byråkratiska knutar som riskerar att överskugga denna höga kvalitet och helt enkelt skapa en stark känsla av besvikelse bland medborgarna.

Detta är orsaken till att våra medborgare börjar sin dag med en god apelsinjuice utan apelsiner och till lunch dricker rosévin som man har tillverkat genom att blanda rött och vitt vin som jästs genom tillsats av socker, och till det äter pizza med mozzarella som innehåller kasein. I brist på ömhet kan de alltid ta sin tillflykt till choklad utan kakao.

Inte ens barnen är undantagna från konsekvenserna av den schizofrena förstörelsen av vår höga kvalitet på livsmedel: I EU riskerar vi att konsumera fördärvade produkter vars ursprung vi inte känner till, man behöver bara nämna den melaminförgiftade mjölken från Kina.

Medborgarna har rätt till skydd. För att konsumenterna ska kunna göra medvetna val måste vi insistera på att märkningen ska vara fullständig och omfattande och att produkter för masskonsumtion, såsom steriliserad eller UHT-behandlad komjölk (och mejeriprodukter som uteslutande härrör från komjölk) med lång hållbarhet, har en ursprungsbeteckning för den råmjölk som används i produktionen samt andra beteckningar som krävs enligt lag.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för ändringsförslag 3, eftersom det handlar om en punkt i resolutionsförslaget som kan tolkas som att den uppmuntrar en återgång till standardiseringen av jordbruksprodukter (form och storlek på frukt och grönsaker).

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) I betänkandet betonas den centrala roll som jordbruksprodukter av hög kvalitet spelar i konsumentskyddet. Föredraganden lyfter också fram stödet till traditionella regionala produkter samt små och medelstora jordbruksföretag. Därför har jag röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papastamkos (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade mot ändringsförslag 3 eftersom jag är för återinförandet av handelsnormerna i fruktsektorn. Jag anser att kommissionens beslut om att avskaffa dem, trots motstånd från en bred majoritet av medlemsstaterna och producenterna själva, var oberättigat.

EU har med rätta de högsta kraven på livsmedelsprodukter från jordbruket, vilket gynnar EU:s konsumenter. Samtidigt är kvalitetspolitiken av strategisk betydelse, eftersom det är främst på denna politik som de europeiska jordbruksprodukternas mervärde på världsmarknaden vilar. De importerade produkternas uppfyllande av likvärdiga kvalitetsspecifikationer är dock fortfarande ett problem. En sammanställning måste göras över alla privata kvalitetscertifieringssystem och en lagstiftningsram med grundläggande principer måste antas på EU-nivå för att garantera att dessa system genomförs öppet.

Jag är positiv till märkning med produktionsplats för alla jordbruksråvaror. När det gäller geografiska beteckningar bör vi bevara de tre EU-systemen för alkoholhaltiga drycker, vin samt jordbruksprodukter och livsmedel som de är. Det är av största betydelse att vi tryggar det ökade skyddet för geografiska beteckningar inom ramen för bilaterala handelsavtal och WTO.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom en förstärkning av kvalitetspolitiken på EU-nivå är ett viktigt incitament för europeiska jordbrukare att öka sina insatser till stöd för kvalitet, livsmedelssäkerhet och respekt för miljön. Jag anser att denna politik kan leda till en betydande ökning av mervärdet för den europeiska livsmedelsproduktionen från jordbruket som en del av en alltmer globaliserad marknad. Men samtidigt måste bättre information ges till medborgarna genom lämpliga informationskampanjer och kampanjer för att främja frivilliga etiketter för andra produktionsmetoder som tar hänsyn till miljö och djur, såsom ”integrerad produktion”, ”utomhusbete” och ”jordbruk i bergsområden”.

 
  
MPphoto
 
 

  Britta Reimers (ALDE), skriftlig. (DE) Vid omröstningen om Giancarlo Scottàs betänkande om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter antogs ändringsförslag 5, som innebär ett krav på obligatorisk märkning av ursprunget för livsmedel tillverkade av endast en ingrediens. Detta krav innebär betydligt merarbete och högre kostnader för jordbruksindustrin och livsmedelsproducenterna, utan att det ger något verkligt mervärde för konsumenterna. Därför röstade jag mot detta ändringsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet om framtiden för politiken i fråga om livsmedelskvalitet. Låt oss med en gång betona en positiv punkt i texten: förslaget om att inrätta en europeisk logotyp för ekologiska livsmedel. Detta är både ett tydligt krav från konsumenterna och ett villkor som måste uppfyllas för att den inre marknaden ska kunna utvecklas.

Jag kommer nu till den viktiga frågan om geografiska beteckningar och traditionella specialiteter. Geografiska beteckningar och traditionella specialiteter är väsentliga för EU-jordbruket på grund av de privilegierade förbindelser som med tiden upprättats mellan olika produkter och regioner, och de är nära kopplade till tradition och smakhistoria. Av denna anledning måste vi skydda dem. Därför gläder det mig att vi är emot en sammanslagning av de två begreppen SUB (skyddad ursprungsbeteckning) och SGB (skyddad geografisk beteckning) som föreslagits av kommissionen. Visserligen kan en förenkling av normerna vid första anblicken tyckas önskvärd för att minska den byråkratiska bördan, men det får inte leda till en sänkning av de krav som våra europeiska producenter på ett så modigt sätt själva har infört. Vi får slutligen inte glömma det arbete som återstår för att öka skyddet på internationell nivå av geografiska beteckningar (särskilt via WTO).

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade till slut ja till resolutionen främst därför att våra ändringsförslag 3 (där vi motsatte oss standardiseringsreglerna för frukt och grönsaker) och 5 (om obligatorisk ursprungsmärkning) antogs.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Simpson (S&D), skriftlig. (EN) Samtidigt som vi är glada över att se att förnuftet segrade i fråga om frukt och grönsaker med annorlunda former, har det brittiska Labourpartiets parlamentsledamöter fortfarande vissa problem med Giancarlo Scottàs betänkande och röstade därför mot det. Vi är emot varje försök att införa en EU-kvalitetslogotyp som endast skulle vara tillgänglig för EU-produkter, eftersom detta skulle diskriminera jordbrukare från tredjeländer och därmed inte vara förenligt med våra utvecklingsmål. Europaparlamentets labourgrupp är för en EU-omfattande ekologisk märkning, men kommissionen vet redan att parlamentet stöder detta, och de andra delarna av betänkandet är tillräckligt viktiga för att vi skulle rösta mot hela betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Konsumentskyddet ska vara starkt inom EU. Konsumenten har rätt till korrekt och tydlig information om varors innehåll, ursprung och om genmodifiering skett. Tydliga gemensamma regler skapar förutsättningar för en fungerande marknad på lika villkor inom EU. När marknaden fungerar kan medvetna konsumenter genom sina val driva fram en utveckling mot ännu högre livsmedelskvalitet. Jag har emellertid röstat nej till betänkandet ”Kvalitetspolitik för jordbruksprodukter: vilken strategi ska följas?” 2009/2105(INI). Framför allt strider betänkandet mot principen om subsidiaritet. Det är exempelvis inte EU:s uppgift att skapa en ”europeisk kunskapsbank för gamla recept och historiska tillagningsmetoder.” Skyddade geografiska beteckningar får enligt min uppfattning ett för stort utrymme i betänkandet. Det finns dessutom risk för att handelshinder upprättas gentemot länder utanför EU-gemenskapen, när betoningen på att varan ska vara producerad i EU är så stark. Ursprungsmärkning är viktig, men ursprunget behöver i sig inte vara en garant för att varan är av hög kvalitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Syftet med lämpliga och säkra livsmedel av hög kvalitet är ett mänskligt behov och ett krav från arbetstagarna som inte kan garanteras inom ramen för den kapitalistiska metoden för produktion av och handel med jordbruksprodukter. I rapporten uttrycks EU:s filosofi att producera livsmedel i syfte att öka vinsterna för livsmedelsindustrin, inte att uppfylla människornas livsmedelsbehov. I en tid då en miljard människor lider av svält och då fattigdom drabbar anmärkningsvärt stora delar av samhällets gräsrötter i de kapitalistiska länderna, använder EU livsmedelsnormerna som en förevändning för att begränsa produktionen, koncentrera marken till stora kapitalistiska företag och fördriva småskaliga och fattiga jordbrukare från sin mark och jordbruksproduktion. De fall av matskandaler som har mångdubblats under de senaste åren på grund av de kapitalistiska förhållanden för livsmedelsproduktionen som i allt högre grad påtvingas av EU och WTO, kommer aldrig att kunna hanteras på ett effektivt sätt genom administrativa kontrollåtgärder, och inte heller kan genetiskt modifierade organismer samexistera med konventionella och ekologiska livsmedel. Endast självförsörjning av livsmedel och livsmedelssäkerhet, tryggande av säkra, hälsosamma och billiga livsmedel, stöd till fattiga jordbrukare och etablering av kooperativa jordbruk inom ramen för ett folkstyre och en ekonomi som utgår från folket kan uppfylla de moderna gräsrötternas krav.

 
  
  

Betänkande: Guerrero Salom (A7-0034/2010).

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Vid omröstningen om betänkandet om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet röstade jag för ändringsförslaget om punkt 31, i vilket det krävs att en internationell avgift på finansiella transaktioner ska införas. Jag är djupt övertygad om att en avgift, även om den är liten, på dessa transaktioner av stora belopp skulle innebära att betydande summor kan frigöras. Därmed skulle vi kunna avsätta mer medel för att bekämpa de missförhållanden som råder på vår planet, och vi skulle få de resurser som krävs för att förverkliga millenniemålen. Detta är mer än en fråga om rättvisa, det är en fråga om sunt förnuft.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag ger mitt fulla stöd till detta betänkande. Den globala finansiella och ekonomiska krisen har orsakat stora störningar i de utvecklade ekonomierna, men den har haft ännu mer djupgående effekter i tillväxt- och utvecklingsländerna. Uppnåendet av millennieutvecklingsmålen står nu på spel eftersom de framsteg som har gjorts i dessa länder under det senaste årtiondet har avstannat. Enbart finansiellt stöd kan inte garantera ekonomiska framsteg i utvecklingsländerna. Därför bör kommissionen verka för en reform av det internationella utvecklingssamarbetet. Dessutom anser jag att biståndet till utvecklingsländerna alltid bör anpassas till omständigheterna i dessa länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom vi måste hjälpa utvecklingsländerna, särskilt under denna svåra ekonomiska period. I många utvecklingsländer, framför allt de minst utvecklade länderna, har det skett en minskning av exportinkomsterna och en avmattning av tillväxten och utvecklingen av de södra regionerna. Det är särskilt viktigt att komma överens om ekonomiska partnerskap för att stärka konsekvensen i EU:s utvecklingspolitik och, bland annat, främja anständiga arbetsförhållanden, skapa välstånd och sysselsättning samt garantera ett korrekt genomförande av handelsåtagandena och en lämplig övergångsperiod för dessa åtaganden. Utvecklingsländerna behöver bistånd för att minska fattigdomen och isoleringen, åtgärder för att bidra till utvecklingen och de medel som krävs för att ta sig ur krisen. Vid genomförandet av dessa åtgärder måste EU visa ledarskap och agera beslutsamt, och därför måste alla EU-institutioner göra större åtaganden. Vi får inte låta krisen hejda de framsteg som dessa länder har gjort under det senaste årtiondet i form av stabil ekonomisk tillväxt, och därför anser jag att ett ökat utvecklingsstöd är nödvändigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrew Henry William Brons (NI), skriftlig. (EN) Vi motsatte oss detta förslag eftersom det innebär att man lägger ansvaret på EU-länderna för den svåra situationen i den outvecklade tredje världen, i stället för att lägga detta ansvar på dessa länder själva. Dessutom verkar föredraganden med nöje se fram emot att skapa olika former av politisk och ekonomisk global styrning.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande, som innehåller viktiga frågor om hållbar utveckling och en gradvis integrering av AVS-länderna i den globala ekonomin.

Det är utvecklingsländerna som påverkas mest av den globala uppvärmningen, så det är viktigt att förstärka alla åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, såsom överföring av lämplig teknik. Det är lika viktigt att en överenskommelse nås om EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, enligt vilket minst 25 procent av intäkterna från utauktioneringen av utsläppsrätter ska användas som stöd till utvecklingsländerna.

Frågor som hållbar utveckling och grön tillväxt måste vara strategiska prioriteringar för EU. Jag kräver att ytterligare medel ska avsättas till utvecklingsländerna. Dessa måste vara hållbara på medellång och lång sikt och komma från den privata sektorn, koldioxidmarknaden och den offentliga sektorn i de industrialiserade länderna eller de ekonomiskt mest avancerade utvecklingsländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Den ekonomiska och finansiella kris som är förödande för oss har haft katastrofala effekter i utvecklingsländerna, som redan har drabbats av upprepade kriser (i fråga om livsmedel, energi, klimat och ekonomi). De som inte har orsakat denna kris utan i stället har drabbats mest av den har ett trängande behov av hjälp. EU och i-länderna måste reagera snabbt, bestämt och effektivt.

Jag anser att det är mycket viktigt att medlemsstaterna uppfyller sina åtaganden när det gäller offentligt utvecklingsbistånd och ökar sitt engagemang för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Kommissionen och rådet måste också gå vidare med reformen av det internationella utvecklingssamarbetet, som är en av de främsta orsakerna till utvecklingsbiståndets bristande effektivitet. Jag välkomnar de förbättrade lånemöjligheter för de fattigaste länderna som har beviljats av finansinstituten. Detta är dock inte tillräckligt. Jag stöder kraven i detta betänkande på en varaktig ökning av utvecklingsbiståndet.

 
  
MPphoto
 
 

  Harlem Désir (S&D), skriftlig. (FR) Utvecklingsländerna, särskilt de fattigaste, drabbades hårt redan 2007 av livsmedelskrisen, och lider i dag av de fulla ekonomiska och sociala följderna av den internationella finanskris som började i industriländerna. I-länderna är nu benägna att minska sitt utvecklingsbistånd för att kunna hantera sina egna svårigheter. Utvecklingsländerna betalar således två gånger för den oreda som orsakats av den oreglerade globala kapitalismen. Jag röstade för Enrique Guerrero Saloms betänkande, där EU påminns om sitt ansvar och där det ställs krav på att de åtaganden som gjorts i förhållande till offentligt utvecklingsbistånd ska uppfyllas, särskilt målet att bidra med 0,7 procent av BNP till detta senast 2015. Genom att anta det efterlyser parlamentet även införandet av en internationell avgift på finansiella transaktioner för att finansiera utveckling, globala kollektiva nyttigheter och anpassning till de utmaningar som klimatförändringarna medför i fattiga länder. Föredraganden stöder skuldavskrivning för de minst utvecklade länderna. Alla dessa rekommendationer är mycket viktiga eftersom vi närmar oss översynen av millennieutvecklingsmålen i FN i september. EU har en moralisk skyldighet att utan dröjsmål förverkliga dessa nya verktyg för internationell solidaritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − För oss liberaler är satsningar på utvecklingsländer en hjärtefråga. Vi välkomnar nya sätt att få in medel till biståndsländerna men vi vill tydligt klargöra att vi inte tror att en skatt på internationella finansiella transaktioner är lösningen för att uppfylla millennieutvecklingsmålen eller för att korrigera de globala obalanserna. Det är även viktigt att poängtera att den enda möjligheten att förverkliga av en sådan skatt är om den är global. Vi vill i stället betona vikten av att EU-medlemsstaterna lever upp till de nuvarande åtaganden om biståndsnivåer som har fastställts. För att skapa utveckling och tillväxt i utvecklingsländerna bör vi främja frihandel och avskaffa EU:s olika direkta och indirekta handelshinder.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet.

Det är viktigt att betona att utvecklingsländerna, även om de inte är källan till den internationella krisen, drabbas oproportionerligt hårt av den. Som den största givaren av bistånd till utvecklingsländer spelar EU en viktig roll för att visa det nödvändiga ledarskapet när det gäller antagandet av åtgärder på internationell nivå för att uppnå millennieutvecklingsmålen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) När vi talar om den finansiella, ekonomiska och sociala kris som vi nu upplever, talar vi om en global kris där särskild uppmärksamhet måste riktas mot utvecklingsländerna, som både direkt och indirekt har drabbats av effekterna av denna kris. De befintliga mekanismerna för att hjälpa fattigare länder och deras befolkningar – som lever i extrem fattigdom och misär – måste tillämpas på ett mer effektivt och fokuserat sätt. De får inte leda till beroende, vilket kan få negativa effekter på tillväxt, löner och sysselsättning.

Vi måste därför se till att EU:s verktyg och politik för utveckling kan möjliggöra en effektiv utveckling. Detta kräver mer samordnade åtgärder på bilateral och multilateral nivå. Åtgärder måste vidtas när det gäller humanitärt bistånd, samarbete och utveckling, och på detta område spelar medlemsstaterna, EU och de internationella organisationerna en viktig roll. Trots detta är jag emot att det införs en skatt på internationella finansiella transaktioner (Tobinskatt) för att hjälpa till att ge finansiellt stöd åt dessa länder, på grund av de konsekvenser en sådan skatt skulle få för samhället i allmänhet.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det betänkande vi diskuterar innehåller mycket viktiga frågor och en del åsikter som jag håller med om, t.ex. när det gäller att sätta stopp för skatteparadis och avskriva utlandsskulden för vissa länder, behovet av ökade insatser i form av offentligt utvecklingsbistånd samt en skatt på finansiella transaktioner.

Vi måste dock påpeka att vissa inslag i betänkandet är negativa och till och med motsägelsefulla. Ett exempel är argumentet för att avreglera handeln i enlighet med de mönster som EU har följt, framför allt genom de ekonomiska partnerskapsavtal som EU har försökt påtvinga Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Detta har skett trots motstånd och rapporter om avtalens negativa konsekvenser från många av dessa länder, för att inte nämna misslyckandet med att hantera problemet med utlandsskulden på ett mer långtgående sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Parlamentets texter gränsar ibland till det absurda, men när det gäller ert betänkande, herr Guerrero Salom, måste jag säga att ni har överträffat er själv. Jag kommer snabbt att hoppa över det oacceptabla kravet på global ekonomisk och finansiell styrning, och den grundläggande motsättning som består i att beklaga de fattiga ländernas externa beroende och samtidigt ge dem rådet att öppna upp ännu mer för världshandeln. Jag kommer också att hoppa över det hycklande fördömandet av, och jag citerar, ”en uppfattning om globaliseringen där man förordar total avreglering och förkastar alla typer av offentliga styrningsverktyg”, en uppfattning som var och i grunden fortfarande är er egen, och som ni har försökt påtvinga oss här under flera års tid. Som kronan på verket föreslår ni i punkt 26 att vi ska följa råden från George Soros! Han som har tjänat hela sin förmögenhet på spekulation. Han som tillsammans med andra hedgefonder satsar pengar på att euron ska kollapsa och sedan spekulerar i den grekiska statsskulden för att få den att göra det. Han som bortser från de sociala och ekonomiska konsekvenserna av sina handlingar i syfte att införa sin egen ekonomiska världsordning. Det stämmer dock att ni också delar denna önskan om ett enat euroatlantiskt block, en global styrning och en global valuta.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag stödde betänkandet från min kollega Enrique Guerrero Salom, för att påminna medlemsstaterna om deras ansvar för utvecklingsländerna när det gäller de globala utmaningar som utgörs av den ekonomiska krisen och klimatförändringarna, som de inte är ansvariga för. EU måste engagera sig mer för att uppnå millennieutvecklingsmålen, med andra ord måste vi anslå minst 0,7 procent av BNP för att bekämpa fattigdomen i utvecklingsländerna fram till 2015. För att vi ska kunna uppnå detta mål stöder jag också inrättandet av en skatt på finansiella transaktioner samt övervägandet av möjliga alternativ för skuldavskrivning för de fattigaste länderna. Slutligen är tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa ett prioriterat område för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, och det är på denna grund som jag röstade för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Fördelen med denna text är att föredraganden rekommenderar att man inför ett moratorium för skulder och skuldavskrivningar för de fattigaste länderna samt förordar självförsörjning av livsmedel och ett åtagande att respektera Internationella arbetsorganisationen (ILO). Det kompenserar dock inte för det faktum att man tydligt tar ställning för koldioxidmarknaden och grön tillväxt och predikar frihandel och en ökning av finansiella tjänster. Denna text uttrycker ett stöd för den liberala dogmatismens obevekliga logik. Den är därför skadlig. Jag röstade mot den.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade mot detta betänkande av flera skäl. För det första på grund av de snabba omröstningarna i kammaren om det som jag ansåg vara avgörande frågor om ändringar av punkterna 7, 31 och 34. För det andra på grund av beslutet om den så kallade rätten till sexuell och reproduktiv hälsa. Slutligen på grund av steget mot att införa framtida skatter som jag är helt emot, vilket jag har påpekat vid flera tillfällen, särskilt under kampanjen inför parlamentsvalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Den mest allvarliga finansiella och ekonomiska krisen sedan 1930-talet har drabbat EU hårt. Men utvecklingsländerna lider också mycket av dess effekter, och de är i stort sett maktlösa. Oansvarig spekulation, den giriga strävan efter snabba vinster som inte har något att göra med realekonomin i de anglosaxiska länderna och ett finansiellt system som är på väg att falla i bitar har fört världen till randen av en ekonomisk avgrund. En annan orsak till krisen är en uppfattning om globaliseringen som har gjort total avreglering till högsta prioritet. Länderna i EU skuldsätter sig alltmer för att kunna återaktivera sina ekonomier. För utvecklingsländerna är det dock i många fall inte möjligt att göra detta på grund av deras dåliga finansiella situation. Därför måste de ges möjlighet att skydda sina egna nationella ekonomier mer effektivt mot importerade varor som säljs till dumpade priser och som förstör de lokala marknaderna och lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter. Vi måste ge utvecklingsländerna möjlighet att komma ur denna kris för egen maskin. Det traditionella utvecklingsbiståndet har till stor del misslyckats med sitt syfte. I slutändan måste vi angripa roten till problemet och införa stränga regler på finansmarknaderna, förhindra spekulationsbeteende och snabbt införa en skatt på finansiella transaktioner. Problemet kommer definitivt aldrig att lösas genom den typ av ” världsstyrning” som föreslås i betänkandet och som kommer att göra både människor och stater ännu mer maktlösa.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. (PL) I betänkandet från utskottet för utveckling om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet konstateras med rätta att det inte bara har varit en kris under de senaste två åren, utan en rad kriser. Denna situation borde snarare leda till en ökning än en minskning av utvecklingsbiståndet till utvecklingsländerna.

Det gemensamma målet bör vara att anslå 0,56 av bruttonationalinkomsten till utvecklingsbistånd 2010 och 0,7 procent 2015. Förutom detta tillfälliga stöd behövs också andra åtgärder som kommer att förändra strukturen för världens ekonomiska styrning. Detta förklarar mitt stöd för att omedelbart uppfylla de åtaganden som gjordes vid G20-toppmötet i Pittsburgh om att överföra minst 5 procent av Internationella valutafondens (IMF) kvotandelar till tillväxt- och utvecklingsländer och minst 3 procent av Världsbankens röstandelar till utvecklings- och övergångsländer.

Dessa åtgärder bör förenas med åtgärder för att stoppa skatteparadis. En annan viktig lösning för det finansiella systemet som är värd att diskutera är den så kallade Tobinskatten. Eftersom utskottets betänkande innehåller alla ovannämnda förslag beslutade jag att rösta för att det skulle antas.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det gläder mig att betänkandet antogs, om än med en mycket liten majoritet (283 röster för, 278 mot och 15 nedlagda röster), särskilt eftersom vissa delade omröstningar som begärts av PPE-gruppen för att försvaga betänkandet på vissa punkter – beskattningen av banksystemet för global social rättvisa, den internationella skatten på finansiella transaktioner, skuldmoratoriet och skuldavskrivningarna – inte lyckades. Alla dessa punkter antogs med en betryggande majoritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Jag röstade den 25 mars emot betänkandet om finanskrisens effekt på utvecklingsländerna och på utvecklingssamarbetet (2009/2150(INI)), främst på grund av skrivningarna i paragrafen 31 om beskattning av banksystemet och om att avgiftsbelägga internationella transaktioner. Införandet av en så kallad Tobinskatt vore att riskera oönskade bieffekter som skulle skada den internationella marknaden, den marknad som ju fattiga länder behöver vara delaktiga i för att på rättvisa villkor kunna utvecklas ekonomiskt. Det är enligt min uppfattning inte klart hur Tobinskatten utan global samstämmighet och uppslutning skulle kunna bidra till att förhindra finansiella kriser i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet eftersom dessa länder är de som drabbats hårdast av den ekonomiska och finansiella krisen. Vi konstaterar med stor oro att utvecklingsländerna enligt beräkningarna kommer att ställas inför ett finansiellt underskott på över 300 miljarder US-dollar 2010 och att de ökande budgetproblemen i de mest utsatta länderna äventyrar driften och utvecklingen av centrala områden som utbildning, hälsa, infrastruktur och social trygghet, med ett värde som överstiger 11,5 miljarder US-dollar. Dessutom är utvecklingsländerna också de som drabbas hårdast av klimatförändringarnas konsekvenser. Därför uppmanar vi kommissionen och medlemsstaterna att stödja alla åtgärder som syftar till att bekämpa klimatförändringarna och i detta sammanhang påskynda överföringen av lämplig teknik till utvecklingsländerna. Dessutom röstade jag för att medlemsstaterna och kommissionen ska fästa särskild uppmärksamhet vid främjandet och skyddet av anständigt arbete samt vid bekämpandet av könsdiskriminering och barnarbete i enlighet med de rekommendationer som fastställts av Internationella arbetsorganisationen, vars roll måste stärkas.

 
  
  

Betänkande: Scicluna (A7-0010/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Euroområdet har befunnit sig i en omfattande ekonomisk kris under de senaste två åren. Tack vare samstämmigheten i ECB:s politik och de konsekventa men ändå relevanta åtgärder som har vidtagits har följderna av krisen minimerats i euroområdet. Undantaget från detta, nämligen Grekland, uppstod på grund av systemfel som har förvärrats över tid och hållits dolda. Följderna av den ekonomiska krisen har varit betydligt mer kännbara utanför euroområdet. Rumänien är ett exempel på detta, där följderna av krisen är betydande trots de befintliga lämpliga ekonomiska åtgärderna. Konsekvenserna skulle ha blivit mycket mindre om det hade funnits ett finanspolitiskt ansvar, och Rumänien skulle inte ha inlett krisens första år 2009 med ett budgetunderskott på 5,4 procent i en tid då landet bara ett år innan kunde rapportera en ekonomisk rekordtillväxt. Medan staterna i euroområdet under det senaste halvåret har rapporterat om att deras egna ekonomier har börjat uppvisa svarta siffror, har de första blygsamma tecknen på en ekonomisk återhämtning inte kunnat skönjas i Rumänien förrän nu. Detta kan dock inte hålla i sig utan en drastisk minskning av budgetunderskottet, vilket krävs för att hindra oss från att hamna i samma situation som Grekland. Vi måste utan dröjsmål tillämpa mekanismerna för att införa sanktioner mot medlemsstaterna om de viktiga makroekonomiska indikatorerna inte uppfylls.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade mot betänkandet om ECB:s årsrapport 2008. Sedan 2008 har ECB gett likviditet till handelsbanker, men utan att fastställa specifika och strikta regler och kriterier för vad denna ytterligare likviditet ska användas till. Detta har lett till att det har det skett en minskning av lånen till små och medelstora företag och konsumenter, och den förväntade sänkningen av konsumenternas krediträntor har inte kommit till stånd. Samtidigt har Europeiska centralbanken återigen visat att den inte kan sätta stopp för handelsbankernas hånfulla beteende när de lånar från ECB till en ränta på 1 procent och sedan lånar ut till staterna till mycket högre räntor. Vi måste inse att oberoende centralbanker inte var rätt val, både när det gäller demokratisk och politisk kontroll och med tanke på lönsamheten. Vad vi behöver nu är inte bara en strikt reglering av den finansiella sektorn, utan också en begränsning av dess storlek och betydelse i förhållande till realekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det sätt på vilket Europeiska centralbanken har vidtagit åtgärder som svar på den rådande ekonomiska, finansiella och sociala krisen har spelat en avgörande roll, särskilt genom de åtgärder som bland annat har gjort det möjligt för medlemsstaterna att bibehålla sin likviditet, utfärda krediter till företag och sänka räntan.

Jag anser därför att exit-strategierna måste tillgodose en verklig stabilitet på finansmarknaderna, annars kommer vi att drabbas av en förstärkt version av de effekter som vi redan har upplevt, men vars följder har mildrats av dessa åtgärder. Dessutom anser jag att vi bör fundera på att anpassa stabilitets- och tillväxtpakten. Syftet med detta skulle vara att göra den mer flexibel och anpassa den till exceptionella situationer som den vi nu upplever.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. – (PT) Som vi vet är Europeiska centralbankens beslut en av orsakerna till den kris som vi upplever. Det är intressant att konstatera att man i betänkandet inte har dragit sig för att framföra viss kritik mot ECB:s agerande. Till exempel konstaterar föredraganden att ECB:s ekonomiska prognoser, i likhet med prognoserna från IMF och andra internationella organ, misslyckades med att förutse hur allvarlig den ekonomiska nedgången 2008 skulle bli. Föredraganden är också kritisk när han ”konstaterar att ECB:s räntesänkningar var mindre radikala än de som genomfördes av andra centralbanker, t.ex. den amerikanska centralbanken och brittiska Bank of England, och jämfört med vad många ekonomiska bedömare förväntade sig vid den tidpunkten”.

Föredraganden fortsätter dock att försvara ECB och dess riktlinjer i sitt betänkande, som dessutom innehåller stora motsägelser. Därför röstade vi mot detta betänkande. Samtidigt finns det andra aspekter som förtjänar eftertanke, särskilt när föredraganden uttrycker sin ”besvikelse över att den extra likviditet som ECB pumpade in inte räckte för att lätta på det lånestopp som näringslivet drabbades av, särskilt små och medelstora företag, utan i stället användes av vissa banker för att förbättra deras marginaler och täcka förluster”.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Berömmet av Europeiska centralbanken för dess åtgärder under 2008 är en påtvingad övning som jag vägrar att befatta mig med. Banken kunde inte förutse att en stor kris var på väg, och inte heller har den direkt utmärkt sig när det gäller regleringen, som är långt ifrån perfekt. Jag tror inte att någon lärdom har dragits av denna kris: Vi litar fortfarande på den handfull anglosaxiska kreditvärderingsinstitut som inte är mer kapabla att värdera dagens stater än de var då det gällde att värdera gårdagens banker och giftiga finansiella produkter. Vi fortsätter att vilja ”lugna” fullständigt irrationella marknader som ökar den fientliga spekulationen mot en stat, när vi borde bekämpa spekulation genom att avstå från monetär ortodoxi. Vi förbereder en snabb återgång till samma politik som bidrog till krisen, i de ”bärkraftiga offentliga finansernas” namn, men på bekostnad av den potentiella återhämtningen och hushållens köpkraft. Framför allt gör vi inte något konkret för att förändra systemet. Den lagstiftning som ni låtsas bedöma som så brådskande för att lura opinionen har skjutits upp till efter Gordon Browns och Angela Merkels känsliga valdagar. Det är ett misstag, eftersom deras eventuella efterträdare kommer att bli precis lika ”världskompatibla” som de själva är.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Det finns inte mycket att säga om detta betänkande som inte redan är uppenbart. Det är tydligt att finansinstituten mer än någonsin tidigare har ett behov av att stanna upp och ompröva sitt arbetssätt. Under de senaste två veckorna har två före detta högt uppsatta tjänstemän på Irlands största bank anhållits i gryningsräder. Detta visar på ett dramatiskt sätt behovet av en ansvarsfull och moralisk finansiell förvaltning. Det finns bara en sak jag vill framhålla, och det är det ökade behovet av insyn i våra finansiella institutioner, på både regional nivå, nationell nivå och EU-nivå. I detta betänkande efterlyser man ökad öppenhet, vilket jag är säker på att majoriteten av parlamentsledamöterna kommer att stödja.

 
  
MPphoto
 
 

  Arlene McCarthy (S&D), skriftlig. (EN) Jag och mina kolleger från Labour stöder eftertryckligen föredraganden Edward Sciclunas arbete. Jag vill särskilt uppmärksamma att han i sitt betänkande betonar att ekonomisk tillväxt är det bästa sättet att hantera alltför stora underskott. Detta är ett tydligt svar till dem som argumenterar för en överdrivet stark inriktning på kortsiktiga nedskärningar i utgifterna, vilket faktiskt skulle kunna äventyra den långsiktiga tillväxten. Underskotten måste stadigt minskas under de kommande åren, då ekonomin återhämtar sig från effekterna av den finansiella krisen, men att växa ut ur krisen är det enda effektiva alternativet för att trygga en långsiktig finanspolitisk hållbarhet och skydda medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag kommer att rösta mot detta betänkande, där man blint förespråkar den nyliberala logik som är ansvarig för den ekonomiska, sociala och miljömässiga krisen, vars konsekvenser vi alla lider av. Den föreslagna texten är inte bara extremt dogmatisk, den visar också förakt för medborgarna, särskilt det grekiska folket. Hur kan parlamentet rösta för en text som är så skamlig att den ifrågasätter Greklands inträde i euroområdet mot bakgrund av det budgetunderskott som skapats av den politik som parlamentet stöder? Det är tydligt att detta EU är ännu en fiende till folket.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den allvarliga ekonomiska kris som drabbar hela världen samtidigt gör sig extra påmind inom EU. Europeiska centralbanken har bemött krisen på ett effektivt sätt, även om den ibland har agerat sent eller inte tillräckligt bestämt, särskilt i fråga om politiken för att sänka räntan, som har varit mer radikal och effektiv i Storbritannien och den amerikanska centralbanken.

Vi måste dra lärdom av de misstag som har gjorts så att de kan undvikas i framtiden. Det bör påpekas att Lissabonfördraget har gjort ECB till en EU-institution. Detta har inneburit en ökning av parlamentets ansvar, eftersom parlamentet har blivit den institution genom vilken ECB nu står till svars inför den europeiska allmänheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Liksom den stora majoriteten i parlamentet röstade jag för detta betänkande. Ämnet var inte kontroversiellt, och det lades inte fram några ändringsförslag under plenarsammanträdet som skulle kunna undergräva betänkandets grundläggande innehåll.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. (PL) ECB:s årsrapport 2008 återspeglar orsakerna till och omständigheterna kring krisen väl. År 2008, då den akuta fasen av den största ekonomiska krisen på flera årtionden inleddes, var avgörande för hur världsekonomin och EU:s ekonomi skulle komma att utvecklas under en lång tid framöver.

De senaste två åren har utan tvekan varit den svåraste perioden i Europeiska centralbankens historia. ECB tvingades hantera en kris som hade drabbat EU:s ekonomi hårt. Stigande budgetunderskott i medlemsstaterna i kombination med en ökande skuldsättning är de främsta makroekonomiska följderna av krisen. Enligt fördraget ansvarar ECB huvudsakligen för ”prisstabilitet”, vilket innebär låg inflation. Har ECB fullgjort sin roll? Det är svårt att avgöra. Även om den nuvarande inflationen ligger under det tak som fastställts av ECB bör det påpekas att den under krisens första månader steg till sin högsta nivå någonsin i euroområdet, för att sedan plötsligt falla igen.

Jag anser dock att denna instabilitet kan förklaras med den förvåning som krisen orsakade. Från och med oktober 2008 kan ECB:s penningpolitik beskrivas som aktiv och flexibel. ECB valde en annan strategi för att hantera krisen än andra ledande centralbanker runtom i världen. Vi väntar fortfarande på resultaten av dessa åtgärder. EU är på väg ut ur krisen, men situationen är fortfarande osäker. Är Europeiska centralbanken beredd på en eventuell ytterligare kris, ett scenario som vissa ekonomer betraktar som troligt?

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta betänkande från min kollega Edward Scicluna, som har lagt fram en genomtänkt synpunkt och verkligen arbetat hårt för att resolutionen ska behandlas i en enda omröstning. I och med detta måste det ha gjorts många kompromisser, vilket tenderar att dölja de skillnader som också finns. Jag är särskilt bekymrad över att man i debatten inte har ifrågasatt ECB på samma sätt som man har ställt frågor om den amerikanska centralbankens roll. En särskilt viktig fråga är betydelsen av mikrotillsyn och huruvida Europeiska centralbanken, genom sin roll under krisen, är automatiskt kvalificerad att delta så direkt i detta arbete eller om det kommer att medföra betydande renommérisker.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy