Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 19 april 2010 - Strasbourg

17. Flygsäkerhet: EU:s svartlistning av lufttrafikföretag (debatt)

  Talmannen. - Nästa fråga är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Brian Simpson, för utskottet för transport och turism, om flygsäkerhet: EU:s svartlistning av lufttrafikföretag (O-0024/2010 – B7-0205/2010).

  Silvia-Adriana Ţicău, suppleant för frågeställaren. – (EN) Fru talman! Brian Simpson lämnade in frågan, för utskottet för transport och turism, efter kommissionens rapport om effektiviteten av EU:s svarta lista. EU:s svarta lista upprättades 2006 i syfte att namnge och förbjuda verksamhet för lufttrafikföretag som inte följer internationella säkerhetsföreskrifter. Den upprättades efter att man ifrågasatt i vilken mån internationella säkerhetsföreskrifter tillämpades och efter flera flygolyckor med dödligt utgång under kort tid 2004 och 2005.

Efter fyra år vet vi att den svarta listan har varit ett effektivt och värdefullt verktyg för att främja tillämpningen av ICAO:s säkerhetsnormer och för att skydda EU-invånarna. Frågan som vi står inför i dag är hur den kan utvecklas vidare. Med andra ord, hur kan vi utvidga skyddet till att gälla utanför våra egna gränser och arbeta vidare med målet att förbättra den globala flygsäkerheten? Den svarta listan avser inte bara identifiera var säkerhetsriskerna föreligger, utan också se till att informationen når ut till EU-invånarna på ett effektivt sätt. I linje med detta, hur kan vi se till att EU-invånare som reser med flyg utanför Europa får information om de lufttrafikföretag som är belagda med verksamhetsförbud, men ändå fortsätter driva sin verksamhet i andra delar av världen?

När ett lufttrafikföretags tillstånd har dragits in och lufttrafikföretaget därför inte tas upp på den svarta listan, hur kan vi då se till att passagerarna får tillgång till informationen? Vi har sett hur effektivt det är att sammanställa olika nationella svarta listor till en enda lista som omfattar hela EU. Men den svarta listan blir inte bättre än den information som vi får om lufttrafikföretagens säkerhet. Hur kan vi gå vidare utifrån den information som utgör grunden till den svarta listan och förbättra tillgången till tillförlitliga uppgifter som kan kontrolleras? Det betyder inte bara att undersöka hur man kan förstärka kontrollerna som görs i EU:s medlemsstater, utan också att godkänna uppgifterna som man får från länder som inte är medlemmar i EU.

Kommer kommissionen att undersöka behovet att införa harmoniserade och standardiserade rampinspektioner och rapportering? När det gäller att förbättra informationen från tredjeländer, kommer kommissionen att undersöka behovet att införa ett effektivt system för internationellt utbyte av tillförlitliga uppgifter, som för oss närmare en typ av världsomfattande svart lista som jag vet har förts på tal tidigare? Vidare, det är värt att understryka att den svarta listan har visat sig vara ett effektivt verktyg för att förmå lufttrafikföretag att följa internationella säkerhetsföreskrifter. Men hur kan vi inrikta vårt arbete mer aktivt så att den globala flygsäkerheten håller en hög nivå? Jag menar, hur avser kommissionen stödja nationella tillsynsmyndigheter för civil luftfart som tar itu med säkerhetsbrister enligt ICAO:s granskningar och förbättrar sin tillsyn?

Det är av yttersta vikt att vi ser till att informationskanalerna till allmänheten är effektiva, men det är också väldigt viktigt att vi på lång sikt fortsätter att arbeta för att främja genomförandet av internationella flygsäkerhetsföreskrifter runt om i världen. Det blir i slutändan det bästa sättet att förbättra säkerheten för alla passagerare. Europaparlamentets utskott för transport och turism ser fram emot att arbeta med kommissionen för att fortsätta utvecklingen utifrån EU:s svarta lista.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag tackar Silvia-Adriana Ţicău för hennes mycket positiva utvärdering av den svarta listan. Kommissionen är övertygad om att nuvarande åtgärder redan i hög grad tillgodoser allmänhetens rätt till information om flyg inom och utanför Europeiska unionen.

Allmänheten får tillgång till listan över lufttrafikföretag belagda med verksamhetsförbud inom Europeiska unionen genom Internet och riktade informationskampanjer. Kommissionen har ett nära samarbete med europeiska och internationella resebyråföreningar varje gång listan uppdateras. På så sätt kan de hjälpa passagerarna på bästa sätt.

Nationella civila luftfartsmyndigheter och flygplatser inom medlemsstaternas territorium måste uppmärksamma passagerarna på EU:s svarta lista, både via sina webbplatser och på ort och ställe om så behövs.

Listan tillhandahåller användbar information för människor som vill resa utanför Europeiska unionen, så att de kan undvika att resa med dessa flygbolag. Listan har ingen inverkan utanför territoriet – den gäller inte utanför Europeiska unionen. I förordningen fastställs därför passagerarnas rätt till information om vilket flygbolag de flyger med under sin resa. Trafikföretaget som säljer resan – eller resebyrån eller researrangören – måste vid bokningen informera passagerarna om vilket eller vilka flygbolag de flyger med under resan. Passagerarna måste också informeras om det eller de lufttrafikföretag som ska utföra flygningen ändras, antingen vid incheckningen eller senast i samband med ombordstigningen. I förordningen anges även att passagerarna har rätt till återbetalning eller ombokning om ett lufttrafikföretag som skulle utföra flygningen har förts in i förteckningen, vilket lett till att den berörda flygningen blivit inställd.

Olika informationskällor används för att styra och utvärdera om operatörerna följer internationella säkerhetsföreskrifter, nämligen säkerhetsrevisioner som utförs av ICAO, information som berörda myndigheter i tredjeländer tillhandahåller, information som Europeiska byrån för luftfartssäkerhet tillhandahåller inom ramen för sina inspektioner och utredningar inom Europeiska unionen eller tekniska uppdrag utanför Europeiska unionen, resultaten från rampinspektioner som utförs på flygplan eller lufttrafikföretag på flygplatser i EU inom ramen för programmet för säkerhetskontroll av utländska flygplan, enligt kraven i tillämpliga EU-bestämmelser, och slutligen styrkt information om olyckor som framkommer i utredningar om olyckor eller allvarliga incidenter.

Jag bör också nämna att Europeiska kommissionen i detta skede inte har någon heltäckande lista över länder med liknande lagstiftning, men flera stater – Sydkorea, Bahrain och Saudiarabien – tillämpar samma bestämmelser som de som fastställs i den europeiska listan.

Jag kan bekräfta att kommissionen är redo att arbeta tillsammans med parlamentet för att verkligen förbättra lagstiftningen om svartlistning, men den tillgodoser ett stort behov av flygsäkerhet.

  Christine De Veyrac, för PPE-gruppen. – (FR) Fru talman! Jag var föredragande för den här förordningen för nästan fem år sedan och jag är glad att se att vi har genomfört ett system som fungerar och till och med har utvecklats under åren. Kommissionens rapport om tillämpningen av förordningen om den ”svarta listan” förefaller omfattande och väcker intressanta tankar. Jag stödjer särskilt idén om en internationell svart lista, som utgör den enda garantin för en global och harmoniserad flygsäkerhet.

Men jag vill ändå ställa några frågor till kommissionen. Jag vill först veta hur rätten till försvar utövas när inte bara ett lufttrafikföretag utan alla lufttrafikföretag i en stat är belagda med verksamhetsförbud. Utförs revisioner av alla lufttrafikföretag eller endast av den civila luftfartsmyndigheten i aktuellt land och hur kan i det sammanhanget vissa pålitliga lufttrafikföretag undvika att föras in på den svarta listan?

En annan mycket viktig fråga enligt mig är uppföljningen av flygplanen. Följer kommissionen särskilt upp ett lufttrafikföretags samtliga flygplan som tas upp på listan eller vars tillstånd har återkallats, för att se till att dessa flygplan inte lyfter igen under ett annat namn? Har kommissionen i det avseendet identifierat de stater som man misstänker används som bekvämlighetsflagg och accepterar lufttrafikföretag som belagts med verksamhetsförbud och sedan byter namn och registreringsland? Vidare, i den händelse ett lufttrafikföretag tas upp på den svarta listan, har kommissionen någon information om hur resebyråer och biljettförsäljare har informerat och kompenserat resenärerna och erbjudit dem alternativ?

Innan jag avslutar har jag till sist en fråga som rör ett särskilt ämne. Flera parlamentsledamöter har fått meddelanden som skulle kunna beskrivas som ihärdiga och som rör Indonesien, som fått alla sina lufttrafikföretag belagda med verksamhetsförbud, med begäran om att vi uppmanar kommissionen att ta bort Indonesien från den svarta listan. Jag anser påtryckningarna vara olämpliga eftersom passagerarnas liv inte får äventyras på grund av kommersiella skäl. Jag skulle vilja få information om aktuell situation i landet och om Indonesien, som tagits upp i flera år på den svarta listan, har vidtagit åtgärder för att råda bot på de säkerhetsbrister som landet anklagades för.

  Saïd El Khadraoui, för S&D-gruppen. – (NL) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är faktiskt lite surrealistiskt att ha en debatt om svartlistning i en tid då hela luftfarten i Europa befinner sig i kaos, men jag förstår att vi i morgon kommer att få tid till en aktuell och brådskande debatt och det är precis vad vi kommer att ha.

Den svarta listan är i sig ett viktigt ämne och vi kan säga att den har blivit en framgång tack vare bland annat att Christine de Veyrac drivit frågan och för några år sedan arbetat hårt för att driva igenom den. Vi måste gå vidare och lära oss från våra erfarenheter. Det finns några områden som kräver ytterligare åtgärder.

Först och främst gäller det informationen till passagerarna. Det är riktigt att passagerarna måste informeras om de till exempel hos en resebyrå bokar ett flyg som tas upp på den svarta listan, men ofta bestämmer sig passagerarna att ta ett inrikes flyg först när de befinner sig på en bestämd ort. Mitt förslag är därför att vi undersöker om det skulle vara möjligt att resebyråer och flygbolag, som bokar flyg till länder med opålitliga flygbolag eller opålitliga flygplan, automatiskt informerar passagerarna om det, även om de själva naturligtvis inte tas upp på den svarta listan. Vi måste tänka den tanken.

En annan aspekt här är att hjälpa passagerare att undvika flygplan, flygbolag och länder som tas upp på den svarta listan. När det gäller bistånd till kapacitetsuppbyggnad i tredjeländer och framför allt i de fattigaste länderna skulle Europeiska unionen kunna tillhandahålla mycket mera hjälp och kunskap och se till att luftfartsmyndigheterna också har nödvändig kapacitet för att lösa sina problem. En punkt som Christine de Veyrac nämnde är naturligtvis människor som blivit vilseledda. Har vi verkligen ett vattentätt system? Är vi säkra på att det inte finns några kryphål här och var genom vilka flygbolag från ett land som tas upp på den svarta listan skulle kunna driva sin verksamhet via andra länder eller öar? Vi har sett några exempel på det.

Slutligen anser jag också att vi bör arbeta för en världsomfattande svart lista. Jag skulle vilja fråga vilka ansträngningar som ni och era kolleger från andra länder har gjort, till exempel på ICAO:s nivå, för att förverkliga en sådan lista.

  Gesine Meissner, för ALDE-gruppen. – (DE) Fru talman! För närvarande är det stillestånd i vårt luftrum – det vet vi, det har redan nämnts. Vi kommer snart att diskutera hur vi kan åtgärda situationen. Vi måste kanske också befara att – när det kommer till ekonomiska frågor i synnerhet – flygbolagen snart står inför ännu allvarligare problem. Det behöver naturligtvis inte påverka säkerheten.

Här gäller det europeiska passagerares säkerhet i luften. För oss i Europa är det en stor prestation att människor kan röra sig fritt och att konsumenterna fritt kan välja hur de vill resa, hos vilka lufttrafikföretag de vill boka sina flygresor eller inte. För att kunna bestämma fritt är det naturligtvis nödvändigt att också få relevant information.

Vi har nu precis hört att vi har den svarta listan sedan 2006 och att människor i princip bör informeras om de kan komma fram tryggt eller inte. För mig är den verkliga frågan – precis som Christine de Veyrac och Saïd El Khadraoui redan sagt – om det finns kryphål i systemet och om människor verkligen alltid får den säkerhetsinformation som de behöver. Vi vill bara att alla som flyger här i Europa ska transporteras tryggt och anlända tryggt.

Till sist spelar det också en roll för säkerheten om ett flygbolag är ekonomiskt starkt. Flygbolagen måste regelbundet ansöka hos sina nationella myndigheter om tillstånd för att få flyga inom europeiskt luftrum och förfarandet omfattar inte endast att kontrollera om de följer säkerhetsföreskrifterna, utför alla kontroller och kan transportera passagerare tryggt, utan också kontrollera om de är finansiellt starka nog att finnas kvar inom transportområdet på längre sikt. Så vitt jag vet har vi fram till i dag inte haft något europeiskt flygbolag upptaget på den svarta listan. Men trots det hade vi tillbudet med SkyEurope för något år sedan. Det som hände var att europeiska invånare hade bokat sig hos ett europeiskt flygbolag, men inte fått information om att företaget var konkursmässigt. De tog flyget och blev strandsatta utan att få den information som skulle ha skyddat dem.

Jag ställer mig därför frågan – även om kommissionen har sagt att den har informationen och offentliggör den, att det finns en skyldighet att offentliggöra den – varför det till exempel inte var känt. Har vi verkligen en garanti för att allt som passagerarna behöver känna till, allt som krävs, också vidarebefordras? Jag skulle gärna vilja få ett svar på detta allmänt i debatten.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Parlamentet har visat mycket initiativ när det gällde att sammanställa den svarta listan. Det gjordes också på ett ansvarsfullt sätt, vilket betyder att konsumenterna tillförsäkras högsta möjliga säkerhetsnivå. Men – och det är också en fråga nu – vi måste kontrollera om den verkligen har lyckats tillräckligt bra i den aktuella situationen.

Den första frågan som jag vill ställa är följande. Det är möjligt att få information genom Internet, men det är inte alltid så lätt hos olika flygbolag. Jag har själv försökt. Man kan inte alltid omedelbart hitta information till exempel om anslutningsflyg som kräver att man landar i ett tredjeland. Här har vi alltså ett problem.

Den andra öppna frågan, och den intresserar mig. Vilka erfarenheter har människor från wet lease? Det har funnits allvarliga farhågor att det skulle kunna bli ett kryphål för företag med mindre gott anseende. Har det visat sig vara positivt eller negativt?

För det tredje, och det här är en väldigt viktig punkt. Har regleringen av företag genom den svarta listan haft en förebyggande effekt på flygbolag, så att dessa – i synnerhet utomeuropeiska – har följt säkerhetsföreskrifterna mer noggrant? Hur fungerar det selektiva tillståndet för några flygplan som tillhör vissa flygbolag, som endast får flyga till Europa med vissa flygplan?

  Ryszard Czarnecki, för ECR-gruppen. – (PL) Fru talman, herr Piebalgs! Jag hoppas, men jag är inte alls säker, att europeiska passagerare inte på något sätt kommer att belastas av konsekvenserna av vulkanutbrottet på Island, när vi pratar om biljettpriser. Ni har alldeles rätt i att dessa avbrott i flygtrafiken förmodligen skulle kompenseras med högre biljettpriser. Det är värt att nämna detta för de europeiska konsumenternas bästa. Europaparlamentet diskuterar frågan än en gång. Det visar vilken vikt vi lägger på frågan. Jag talade om detta för ett par månader sedan. Många av er talade också och jag minns att vi under parlamentets förra valperiod talade mycket öppet om det här också. Efter allt som har sagts har jag en egen fundering. En journalist från en av de mest inflytelserika tidningarna i Polen frågade mig: ”Vad gör ni ledamöter i Europaparlamentet? När allt kommer omkring är det en oviktig fråga.” Först nu har media blivit medveten om att det är en väldigt viktig fråga, en fråga om säkerhet och en absolut grundläggande fråga sett ur de europeiska invånarnas, skattebetalarnas, väljarnas och konsumenternas synvinkel.

Det är normalt att vi vet hur den svarta listan i Europeiska unionen ser ut, men vi vet inte hur den ser ut utanför Europeiska unionen. Det är en fullständigt schizofren situation.

Och nu den sista och mycket viktiga punkten. Det är inte nödvändigt att europeiska passagerare ska betala extra för säkerheten – det är när allt kommer omkring en fråga för stater och regeringar.

  Mathieu Grosch (PPE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Den svarta listan var ur den här synvinkeln ett intressant resultat av parlamentet under ledning av Christine De Veyrac och hennes kolleger under föregående mandatperiod.

Den svarta listan kan drabba företag, länder eller flygplan och jag anser att kommissionen i det här sammanhanget bör svara något mer detaljerat på de ställda frågorna, i synnerhet när det gäller i vilken omfattning företagen har någon talan i beslutsprocessen i olika länder och varför den här processen äger rum i samband med enskilda flygplan.

Fortsatt utveckling är också viktig för oss. Redan för några år sedan förklarade vi i debatten att det fortfarande är viktigt för oss att kommissionen fortsätter att följa upp dessa åtgärder och förbättrar sin kommunikation åtminstone med parlamentet. För oss finns det fortfarande några obesvarade frågor, inte minst kontrollen av flygbolag och flygplan som plötsligt flyger under annat namn och när det gäller att det i dag krävs en viss insyn, i synnerhet i besluten som kan fattas i sista minuten.

Jag kommer därmed till den för mig viktigaste punkten: information. Vi anser alla – och jag tror att det här gäller för samtliga grupper – att medborgarna och passagerarna har rätt – och att det därmed bör finnas en skyldighet för företagen – att systematiskt få information om den svarta listan, att informationen ska kunna erhållas utan problem på flygplatserna och också hos resebyråer och att resebyråerna, i synnerhet när man flyger till ”vissa länder” som i dag är kända för att ha problem, informerar om vilka företag som har problem när ombokningar sker.

Vårt mål är att åtgärden, som redan har förbättrat säkerheten väsentligt, inte bara utökas till att omfatta Europa och europeiska passagerare, utan hela världen.

  Fiona Hall (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag vill ta upp en fråga som är nära kopplad till flygsäkerhet och som understryker behovet av att EU:s svarta lista blir så effektiv som möjligt.

I december 2008 antog rådet slutligt EU:s uppförandekod för vapenöverföringar. I koden fastställs kontrollen av export från EU av militär teknik och militärutrustning. Men det är fortfarande så att inte alla EU-länder som exporterar vapen efterlever koden och att europeiska vapen fortfarande levereras till konfliktområden.

Men en åtgärd har visat sig mycket effektiv för att minska leveransen av illegala vapen, nämligen EU:s svarta lista över lufttrafikföretag. I en svensk studie från 2008 visades att de luftfraktsoperatörer som är inblandade i vapenöverföringar till konfliktområden är samma operatörer som vanligtvis bryter mot flygsäkerhetsnormer.

Man bör kanske inte bli förvånad över att skumma operatörer som inte bryr sig om säkerhet också visar sig vara skumma när det gäller den last som fraktas. Men den positiva konsekvensen av det här är att åtgärder för att garantera en strikt kontroll av flygplan, åtgärder som är ämnade att skydda europeiska invånare, också bidrar till att skydda invånare på andra kontinenter, särskilt Afrika, mot den förödelse som äger rum när en stor tillgång till handeldvapen och lätta vapen underblåser konflikter.

Jag vill därför be Andris Piebalgs, kommissionsledamot för utvecklingsbistånd, att han lägger personlig vikt bakom kommissionens försök att se till att de svarta listorna tillämpas effektivt och systematiskt.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Den svarta listan över opålitliga lufttrafikföretag är en åtgärd för att skydda europeiska passagerare och jag välkomnar den varmt. Listan måste offentliggöras tydligt både av Europeiska kommissionen och medlemsstaterna, och i synnerhet av resebyråer. Det är ju alltid en fråga om god vilja hos researrangörerna och resebyråerna.

Man måste å andra sidan hitta en lösning för de fall då endast opålitliga lufttrafikföretag flyger på en särskild destination. Ett stort antal lufttrafikföretag som tas upp på den svarta listan flyger på destinationer i utvecklingsländer i Afrika, Sydostasien och Centralasien. Det föranleder följande fråga. I vilken mån kan sund konkurrens fortfarande garanteras mellan stora lufttrafikföretag i Europa, USA och Fjärran östern och små transportföretag som har byggts upp i utvecklingsländerna?

I det avseendet anser jag att vi måste fundera över hur Europeiska unionen kan stödja deras utveckling genom att förbättra deras flygsäkerhet, snarare än utesluta dem från marknaden genom ett verksamhetsförbud. Europeiska unionen skulle därmed få möjlighet att fullfölja ett hedersuppdrag genom att också stödja en hållbar utveckling inom lufttransportsektorn i dessa mindre gynnade stater.

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) Fru talman! Jag vill ge en allmän kommentar och sedan vill jag ställa två eller tre frågor beroende på hur mycket tid jag får. Den allmänna kommentaren är följande. Jag finner det rätt märkligt att vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa i den aktuella situationen, i tre betänkanden om flygsäkerhet, har fått sammanlagt nio minuters talartid. Naturligtvis finns den extra sessionen i morgon, men jag anser att det är hög tid att kammaren fäster större vikt vid sådana saker som verkligen berör människor och kanske minskar något på debatter vars värde bara har blåsts upp.

När det gäller själva frågorna, herr kommissionsledamot – för mig är det viktigaste: hur är det med flygningar med gemensam linjebeteckning – med dessa flyg som ska flygas av ett europeiskt flygbolag, men som flygs av ett annat flygbolag, även något som tas upp på svarta listan? Hur förmedlas informationen till människor som måste flyga? Det är en riktigt brinnande fråga för mig och jag förväntar mig att ni svarar på den. Jag håller mig till den här frågan.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Fru talman! Nu när vi har avhandlat flygsäkerhet – och vi kommer också att tala och rösta om Europeiska byrån för luftfartssäkerhet i övermorgon – vill jag ta tillfället i akt för att ta upp ett annat problematiskt område.

Människor som bedriver flygsport i Österrike och i andra medlemsstater ställs inför det att mycket viktiga bestämmelser för sådana sporter endast finns på engelska. De idrottsmän som saken gäller talar ofta mycket bra engelska. Men det är inte alltid så lätt att förstå ett ämne som redan är mycket komplicerat i sig på en fackjargong på ett annat språk. Medlemsstaterna försöker då få EU:s sakkunniga att uttala sig. Jag anser att detta slöseri med tid och kraft skulle kunna undvikas om bestämmelserna fanns på motsvarande språk. Jag anhåller om att mycket viktiga bestämmelser om flygsport ska göras tillgängliga för idrottarna också på tyska och franska, alltså på de två andra större arbetsspråken.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Den svarta listan som uppdaterades den 30 mars i år omfattar 278 företag från 17 länder. EU måste utveckla sin tekniska och administrativa kapacitet för att se till att nödvändiga normer för den civila luftfarten efterlevs, så att endast flygbolag som följer internationella säkerhetsföreskrifter får flyga i Europeiska unionen. Men samtidigt måste vi hjälpa tredjeländerna att förbättra sina säkerhetsföreskrifter för civil luftfart.

Behöriga myndigheter i tredjeland måste förbättra sina kunskaper för att kontrollera de lufttrafikföretag som beviljas tillstånd. Analysen av flygsäkerhet som utförs i Europeiska unionen för tredjeländers operatörer måste också omfatta kontroller på marken av dessa företags flygplan, med tanke på de allvarliga incidenter och olyckor som drabbade lufttrafikföretagen förra året. Men informationen måste nå ut till passagerarna under hela deras resa och den måste omfatta samtliga företag som anlitas för hela resan. Informationen bör lämnas senast i samband med biljettköpet.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Tack så mycket för frågorna. De visar tydligt att parlamentet ger ett mycket starkt stöd till strategin med den svarta listan. På vice ordförande Siim Kallas vägnar lovar jag att vi kommer att förbättra kommunikationen med parlamentet om dessa frågor.

Jag lovar också att alla frågor som har ställts kommer att besvaras skriftligt. Om jag besvarar frågorna omgående, kommer jag nämligen inte att kunna göra det under den en och en halv minut som återstår. Jag ska därför ta upp några av dem, men inte därför att jag inte skulle kunna besvara alla frågor som har ställts.

Först de internationella aspekterna: Kommissionen anstränger sig på alla sätt för att stärka det internationella samarbetet med tredjeländer genom att uppmuntra staterna att ansluta sig till programmet för säkerhetskontroll av utländska flygplan som omfattar alla de 40 staterna i Europa, men också genom projekt för tekniskt stöd för att uppnå de globala normerna.

Vi samarbetar också mycket med Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO). Vi deltog i ICAO:s säkerhetskonferens på hög nivå i Montreal i slutet av mars och vi förhandlar också för närvarande om ett samarbetsmemorandum varigenom det blir möjligt att ytterligare samarbeta med ICAO. Ni har rätt. Vi behöver en global strategi för denna fråga, men vi bör inte undervärdera de resultat som har uppnåtts med strategin med den svarta listan när det gäller andra länder.

Jag ska nämna ett exempel från Indonesien som man bad mig anföra. Indonesien har arbetat hårt för att modernisera sitt luftfartssystem, däribland lagstiftningen, organisationen av myndigheten och samtidigt certifieringsförfarandet, en kontroll av de flygbolag som är etablerade i detta land. Hittills har Indonesien visat att man har åstadkommit betydande förbättringar när det gäller fyra flygbolag: Garuda, Airfast, Mandala och Premier. Detta har åstadkommits med hjälp av kommissionen och även med hjälp av medlemsstaterna och näringslivet. Det är en process som kräver lämpliga resurser, men kommissionen samarbetar mycket nära med dessa myndigheter och med flygbolag i detta land för att möjliggöra en fortsatt positiv utveckling. Genom vår strategi uppmuntras länder att ändra sin syn på flygsäkerheten, och detta är bara ett exempel.

Jag ska avsluta med en särskilt viktig fråga som har tagits upp, nämligen den som gäller konsumentinformation. Vi kräver att researrangörerna muntligen och/eller skriftligen informerar passagerarna vid bokningstillfället. Researrangörerna kräver också ofta att passagerare, om de samtycker till att resa med ett lufttrafikföretag som är belagt med verksamhetsförbud, avstår från alla rättigheter att senare begära ersättning, men jag besvarar också gärna alla frågor även skriftligen eftersom jag inser att jag utnyttjar er vänlighet, fru talman.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Fru talman! Jag vill tala i enlighet med artikel 173 i arbetsordningen med anledning av en händelse som ägde rum här för några minuter sedan och närmare bestämt under den punkt på föredragningslistan som gäller anföranden på en minut. När ni ropade upp Hans-Peter Martin när han faktiskt var närvarande gick han förbi där vi satt. Som svar på vår skämtsamma fråga om han hade sovit under sitt eget anförande intog Hans-Peter Martin en speciell hållning, slog ihop klackarna och gjorde Hitlerhälsningen.

Detta är oacceptabelt. Det är ett allvarligt brott mot parlamentets sedvanor i enlighet med artikel 9 och därför uppmanar jag er enträget, fru talman, att kalla till ordningen mot detta olämpliga och oacceptabla uppförande. I detta sammanhang ber jag er också kontrollera om detta uppförande kan tas till protokollet. Detta är oacceptabelt. Även om det var avsett som en skämtsam utmaning passar inte sådana skämt här i parlamentet.

  Talmannen. - Tack för att ni har uppmärksammat oss på detta. Vi ska naturligtvis titta på detta och undersöka vad som har hänt.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE), skriftlig. – (PL) Fru talman! Med hänvisning till de frågor som har ställts av Brian Simpson ber jag kommissionen förklara vilka nya principer och planer den har när det gäller att garantera säkerheten för passagerare från medlemsstater som flyger med flygbolag som gör inrikesflygningar i luftrum som inte står under EU:s jurisdiktion och som ofta bryter mot förordningarna och därigenom äventyrar passagerarnas säkerhet. Jag föreslår att kommissionen, genom den höga representantens insatser, ska utveckla en internationell överenskommelse om denna fråga, som skulle innebära en garanti för vår gemensamma säkerhet. Dessutom vill jag att man i den svarta listan ska tillhandahålla exakt information om flygbolaget, som ska innehålla omfattande uppgifter och statistik och visa de risker, både när det gäller säkerhet och komfort, som passagerarna utsätts för.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Dagens diskussion är otvivelaktigt avgörande för säkerheten för passagerare som reser med flyg i EU. Det gläder mig att EU:s medlemsstater iakttar ICAO-normerna inom området för den internationella flygtrafikens principer och teknik. Det är emellertid tydligt att flygtransporter inte uteslutande är begränsade till EU:s luftrum. En fråga uppstår därför: Hur kan vi garantera EU-medborgarnas säkerhet utanför EU:s territorium? Jag anser att Europeiska kommissionen bör uppmuntra länder som inte tillhör gemenskapen att samarbeta för att skapa en svart lista baserad på EU-normer eller att den också bör spela en ledande roll för att skapa en global svart lista. Dessutom vill jag fästa uppmärksamheten på ett eventuellt problem: Övervakar kommissionen också i detalj, när den övervakar ett lufttrafikföretag som finns på den svarta listan, hela den flotta som tillhör företaget? Det kan nämligen hända att ett flygplan inte används av ett lufttrafikföretag som finns på den svarta listan, men att det till exempel används av ett annat företag med en annan livery som befraktar individuella flygplan.