Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 19 april 2010 - Strasbourg

23. EU:s jordbruk och klimatförändringen (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. - Nästa punkt är betänkandet av Stéphane Le Foll, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om EU:s jordbruk och klimatförändringarna (SEK(2009)0417 – 2009/2157(INI)) (A7-0060/2010).

  Stéphane Le Foll, föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! I betänkandet som jag lägger fram för parlamentet förklaras att jordbrukssektorn har en roll att spela i kampen mot den globala uppvärmningen.

Under veckan som gått har naturen påmint oss – denna gång i form av vulkaner – att den kan ha en stor påverkan på människans aktiviteter och på klimatet. Icke desto mindre betyder detta att människor, och särskilt européer, trots allt måste ta ansvar för att bekämpa det som vi hänvisar till som den globala uppvärmningen.

Syftet med mitt betänkande är att visa att jordbrukssektorn kan fortsätta att minska både sina koldioxidutsläpp och sin konsumtion av fossila bränslen och, framför allt, samtidigt mycket aktivt bidra till att fastlägga koldioxid, så att vi på global nivå kan uppnå lägre koldioxidutsläpp och säkerställa att en större del av koldioxiden lagras och binds.

I betänkandet görs försök att illustrera att vi behöver jordbruket för att kunna gå ifrån ett uppdelande tillvägagångssätt, vilket består i att lägga fram ett nytt direktiv om mark, vatten, bekämpningsmedel och så vidare närhelst det uppstår ett problem, till att i stället försöka handskas med jordbruksfrågan på ett mer övergripande och systematiskt sätt.

Med detta sätt att närma sig frågan kommer vi, som jag tidigare nämnt, behöva identifiera vägar som säkerställer att jordbrukssektorn inte bara minskar sin energikonsumtion utan samtidigt deltar aktivt i fastläggandet av koldioxid. Denna roll är särskilt relaterad till fotosyntesen och biomassan, och särskilt till ett område som ligger mig varmt om hjärtat, vilket är jorden och den europeiska jordens kapacitet att lagra organiskt kol.

Jag anser att denna strategi, vilken jag diskuterar i detta betänkande och som jag hoppas kommer att få stöd i omröstningen som kommer att hållas under sammanträdesperioden i Bryssel, kommer att leda in europeiskt jordbruk i en ny fas av hållbarhet och medföra en övergång till ett mer miljömedvetet stadium, vilket skulle innebära att Europa hamnade före flera andra kontinenter och andra jordbrukssystem. Detta skulle få en positiv inverkan både ekonomiskt och miljömässigt och som ett resultat av detta även goda effekter på ett socialt plan.

I betänkandet behandlas därför den särskilda frågan som rör jordbrukets roll i kampen mot den globala uppvärmningen. Men det hävdas även – jag hoppas åtminstone det – att man bör utforska andra vägar till återhämtning, särskilt i debatten som kommer att äga rum om jordbrukspolitikens framtid efter 2013.

Jag riktar mig till kommissionen, och som så ofta förr kommer jag även att rikta mig till jordbrukskommittéerna. Dessutom riktar jag mig till de olika ministrarna när jag har möjlighet. Jag anser att vi måste ändra inriktning. Den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 måste vara ambitiös. Den måste baseras på mål som hjälper medborgarna att förstå varför vi behöver en gemensam jordbrukspolitik.

Vi behöver en gemensam jordbrukspolitik eftersom EU:s jordbruksbefolkning både behöver trygga livsmedelssäkerheten och slå in på en väg mot hållbarhet. I vilket fall som helst är detta den färdväg som jag föreslår i mitt betänkande och den som jag hoppas att en stor majoritet av parlamentet kommer att stödja.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Stort tack till föredraganden för denna rapport! Jordbruket är den ekonomiska sektor som redan gör och som kan göra mest för att skydda miljön. Vi har redan lyckats reducera utsläpp av växthusgaser i jordbruket med 20 procent. Dessutom absorberar jordbruksmark och växter en stor mängd koldioxid från atmosfären. Jordbruk är därför en del av lösningen på problemet med klimatförändringarna. Å ena sidan måste vi prioritera livsmedelsproduktionen för 500 miljoner EU-medborgare, å andra sidan använda resurserna så effektivt som möjligt och tillhandhålla en så hög skyddsnivå som möjligt för miljön och den biologiska mångfalden.

Jordbrukare kan inte ensamma lyckas med detta. De behöver stöd av en stark europeisk jordbrukspolitik. Det är bara så vi kan lyckas med att producera tillräckligt med livsmedel för världens ökande befolkning och samtidigt skydda miljön och bekämpa klimatförändringarna.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman! Stéphane Le Folls betänkande är mycket viktigt eftersom europeisk livsmedelsproduktion och jordbruk är viktiga frågor.

Europa måste vara självförsörjande. Inte minst är detta viktigt för att förhindra klimatförändringarna, eftersom kortare transportavstånd och lokala livsmedel är de bästa sätten att förhindra dessa.

Jordbruket måste vara ekologiskt hållbart, och det återstår mycket att göra när det gäller detta. EU:s medlemsstater kan spela en roll som pionjärer – EU har en bra position eftersom vi har möjlighet att investera i forskning.

  Martin Häusling (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Jag vill uppriktigt tacka Stéphane Le Foll för hans betänkande. Det innehåller mycket viktiga frågor som vi kommer att behöva beakta i framtiden. Klimatskyddet måste också utgöra en del av den nya jordbruksreformen; det behöver införlivas i denna reform. I framtiden kommer vi att behöva hållbara och ekologiskt sunda förfaranden som säkerställer att miljön bevaras. Jordbruket är inte bara ett offer i detta sammanhang utan det är också en viktig del av orsaken. Tio procent av växthusgaserna kommer fortfarande från jordbruket. Det måste bli en minskning här också.

Vi måste också uppmärksamma en fråga som nämns i Le Folls betänkande, nämligen det faktum att vi importerar mycket soja från exempelvis Brasilien. Europeiskt jordbruk är delvis ansvarigt för det faktum att områden i andra länder som huvudsakligen består av skog görs om till intensivt uppodlad jordbruksmark. Detta påverkar ytterst även oss här och är något som vi måste beakta i framtiden. Vi kommer även att behöva sträva efter att återupprätta vår egen proteinförsörjning i Europa. Även det är en del av lösningen på miljöproblemen och kopplat till klimatskyddet.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) En mycket viktig aspekt av Le Folls betänkande är att vi utan jordbruk inte ens skulle ha en chans att vidta åtgärder mot de globala klimatförändringarna. Samtidigt tänker jag här särskilt på skogsbruket, vilket ännu idag inte får tillräckligt med stöd. Jag håller fullständigt med om att jordbruket måste bli grönare och mer miljövänligt i framtiden. Å andra sidan – och detta är mycket viktigt – producerar jordbruket ett stort antal ”miljömässiga fördelar”, exempelvis biologisk mångfald, skydd av landsbygden, hälsosamt vatten och så vidare, något som varken belönas tillräckligt av marknaden eller i den allmänna jordbrukspolitiken. Därför måste vår allmänna jordbrukspolitik från och med 2013 skapa en marknad för miljömässiga fördelar, så att jordbrukare kan tillhandahålla ytterligare tjänster och även få kompensation för dessa.

  Sari Essayah (PPE). – (FI) Herr talman! I detta initiativbetänkande berörs ett mycket viktigt område, eftersom jordbrukets roll kommer att öka i framtiden. Efterfrågan på livsmedel ökar snabbt världen över samtidigt som klimatförändringarna minskar den globala tillgången på markområden som är tillgängliga för jordbruk. Dessutom ökar konsumenternas efterfrågan när det gäller livsmedelskvalitet.

Europa måste, likväl som att trygga sin egen livsmedelssäkerhet, också spela en roll när det gäller att upprätthålla livsmedelssäkerheten på andra kontinenter.

Investeringar i ett hållbart skogsbruk och ett bättre utnyttjande av skogar måste också ses som en viktig del av EU:s klimatpolitik. På grund av detta var jag också lite besviken över att det i EU 2020-strategin endast hade investerats ett mycket litet belopp i jordbruk och skogsbruk. Dessa båda spelar trots allt en mycket viktig roll för att säkerställa Europas livsmedelsäkerhet, en effektivare bioenergiproduktion och bärkraftigheten på landsbygden.

  Marit Paulsen (ALDE). - Herr talman! Jag måste be att få tacka föredraganden för ett nytänkande som har varit väldigt trevligt. Jag är personligen övertygad om att jord- och skogsbruk är de absolut viktigaste faktorer vi äger när det gäller att dämpa utsläppen av koldioxid, framför allt för att binda kol till träden, växterna och rötterna samt fastlägga det i jorden. Detta handlar inte om en teknik som vi inte kan och det handlar inte om forskningsprojekt, utan det handlar om kunskap och verktyg vi redan har.

Eftersom jag nyss också har talat om djurskyddet och djurens välfärd så skulle jag vilja vara radikal och fråga: Är det inte jordbrukspolitiken som sådan vi behöver ändra? Om vi betalade bönderna för alla de värden de producerar och som är livsavgörande – som i detta fall – för hela vårt samhälle i stället för att betala för vad man äger, så skulle vi betala för vad man gör.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D). – (RO) Först och främst vill jag gratulera föredraganden till att, med en övergripande strategi, ha tagit itu med ett av de mest akuta problemen för närvarande. Klimatförändringarna utgör ett av de allvarligaste hoten inte bara mot miljön utan även mot ekonomin och samhället. Skördeutfallet fluktuerar från ett år till ett annat, starkt påverkat av växlande och extrema klimatförhållanden som får en implicit effekt på alla ekonomiska sektorer även om jordbruket är den mest sårbara.

Mot bakgrund av detta måste Europeiska kommissionen i sina strategier beakta både att förebygga och begränsa de skadliga konsekvenserna för Europeiska unionens jordbruk, genom att genomföra en handlingsplan för de mest påverkade områdena. Vad jag avser här är att anpassa jordbruksverksamheten till nya förhållanden som avskogning, och att hantera vattenresurser för jordbruket samt göra förorenad mark miljövänlig.

Den andra åtgärden måste bestå av en plan för framtiden i syfte att eliminera orsakerna till klimatförändringarna genom att främja en global ekonomi med låga koldioxidutsläpp kombinerat med främjande av energisäkerhet. EU måste upprätthålla sin ledande ställning i kampen mot klimatförändringarna. Denna fråga får inte halka ner på andra plats på grund av de nuvarande ekonomiska svårigheterna.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Herr talman! Jag är imponerad över betänkandets övergripande ansats. Jag vill emellertid ställa en enkel fråga: Vad är jordbrukets verkliga ansvar för klimatförändringarna och hur har det påverkats av desamma? Jag avser såväl positiva som negativa effekter. Kan man säga att vetenskapens ståndpunkt och forskningsresultaten utgör tillräckligt starka argument för att i så stor utsträckning öka utgifterna för att bekämpa en uppvärmning som inte är klart definierad? Det finns trots allt ett akut behov av att bekämpa effekterna av den ekonomiska krisen, arbetslösheten och andra allvarliga problem som uppstått ur den socioekonomiska situation som unionen befinner sig i.

I vilken utsträckning genomför man redan krav på klimatskydd inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och vilka instrument kan i framtiden tillämpas i GJP inom detta område?

  Chris Davies (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill bara nämna att jag har turen att bo vid kanten av Saddleworth Moorlands, mellan städerna Manchester och Leeds. Det är i södra änden av ett område med torvmark som sträcker sig rakt upp från England och in i Skottland.

Det är en sällsynt livsmiljö i Europa, men det är också en livsmiljö som har berövats mycket på grund av 250 år av industriutsläpp som har ödelagt områdets stora mängd arter. Dessutom har området utsatts för överbetning, möjligen av får, och för eldsvådor. När torvmarken torkar ut släpper den givetvis ut växthusgaser. En enorm mängd växthusgas släpps ut från vad som skulle kunna vara ett fantastiskt område.

Royal Society for the Protection of Birds försöker nu återställa denna livsmiljö och få vitmossan som skapade torvmarken att växa igen. De medel som man behöver rör sig inte om miljoner – det handlar om tiotusental eller kanske hundratusental. Små summor skulle kunna bidra både till återställande och stimulans av den biologiska mångfalden och också till skyddande av denna livsmiljö bestående av hedland, samtidigt som man skulle säkerställa att växthusgaser binds. När vi beaktar reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är detta något som vi i stor utsträckning måste hålla i minnet.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) En betydande del av de totala utsläppen av koldioxid kommer från jordbruket. Det är därför som vi lyfter fram behovet av att förbättra energieffektiviteten inom detta område. Jag uppmanar kommissionen att ständigt undersöka kopplingen mellan höga matpriser och stigande energipriser, särskilt för de bränslen som används.

Jag vill erinra om att incitamenten för att uppmuntra till en hållbar odling av energigrödor inte bör äventyra livsmedelsproduktionen. Med anledning av detta uppmanar vi kommissionen att övervaka effekterna av en ökad bioenergiproduktion i EU och i tredjeländer när det gäller förändringar avseende markanvändning, livsmedelspriser och tillgång till livsmedel.

Vi uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning och utveckling för förebyggande av och anpassning till klimatförändringarna. Jag hänvisar här särskilt till forskning om nästa generations biobränslen.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden, Stéphane Le Foll, för detta mycket viktiga betänkande om jordbruket och klimatförändringarna.

Kampen mot klimatförändringarna är en absolut global prioritering. EU, och även jordbrukssektorn, bidrar i mycket stor utsträckning i denna kamp. Vi för en politik som begränsar utsläppen av växthusgaser. Jordbruket tillhandahåller även förnybara källor genom ett bättre användande av hela cykeln och av alla produkter som kommer från jordbruket. EU:s jordbrukspolitik arbetar även för att maximera jordbruksmarkernas koldioxidupptagning.

Ända sedan 1992 års reform har man gjort stora framsteg när det gäller att integrera miljöaspekter i den gemensamma jordbrukspolitiken. Den nya reformen om hälsokontroll representerade ytterligare ett steg i denna riktning med särskilt fokus på minskning av och anpassning till klimatförändringarna.

Inom ramen för den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken tillhandahålls en balanserad strategi mellan bindande föreskrifter som görs gällande genom tvärvillkor, vilka sätter gränserna för vissa jordbruksmetoder, och positiva incitament för klimatvänligt jordbruk som tillhandahålls genom utvecklingen av landsbygden.

Kommissionen delar helt och hållet åsikten att klimatförändringarna nu måste tas itu med globalt. Det är viktigt att även andra följer vårt exempel. Å ena sidan behöver vi ytterligare hjälpa EU:s jordbruk att bidra till att begränsa klimatförändringen genom att minska de egna utsläppen av växthusgaser, utöka inkapslingen av koldioxid i markerna och använda förnybar energi från andra källor, och å andra sidan behöver vi vara mer produktiva och mer effektiva när det gäller att trygga livsmedelstillgången, På detta sätt kan vi visa att man kan uppnå båda målen: både livsmedelssäkerhet och miljömässig hållbarhet.

I de nuvarande förberedelserna för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, och i skenet av resultaten av de pågående förhandlingarna om klimatförändringen, kommer kommissionen att undersöka olika sätt att ytterligare och på ett bättre sätt integrera anpassningsmålen och begränsningsmålen i instrumenten för den gemensamma jordbrukspolitiken.

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum om två veckor, vid nästa sammanträdesperiod i Bryssel.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. – (CS) Jordbruket är och kommer att fortsätta att vara direkt påverkat av klimatförändringen, eftersom det inbegriper att levande organismer och dess produkter framför allt påverkas av kvaliteten på marken, vattnet och luften. Olyckligtvis bidrar jordbruket för närvarande också en del (nästan 10 procent) till bildandet av växthusgaser. Dikväveoxid släpps ut från kvävegödselmedel och metan skapas genom boskapens matsmältningsprocesser. Det är naturligtvis just jordbruket som kan hjälpa till i kampen mot den globala uppvärmningen, särskilt genom nya bearbetningsmetoder i syfte att bevara marken och minska lagringen av koldioxid, genom att stödja skogsbruket och blandade jord- och skogsbruk och genom att stödja ekologiskt jordbruk. Jag välkomnar och jag stödjer helt och fullt föredragandens åsikt när det gäller att upprätta en reell europeisk skogsbrukspolitik, enligt vilken det skulle vara möjligt att stödja administrationen och den efterföljande produktionen av skogar, och att inte exploatera skogarna huvudsakligen för verksamhet som är inriktad på att bringa ekonomisk vinst, antingen till enheter som till hälften är förstatligade eller till privata sådana. Vetenskaplig forskning visar att denna sektor är unikt kapabel att fånga in kol i naturlig och icke-förorenande form. Skogar hjälper också till att lösa problem med markerosion och markförsämring, vattenbrist och föroreningar samt att bevara den biologiska mångfalden för växt- och djurarter. Det är på grund av alla dessa anledningar som jag helt och hållet är för ett antagande av betänkandet.

  Mairead McGuinness (PPE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta lägliga betänkande, vilket tar itu med den roll som jordbruket kan spela för att begränsa klimatförändringarnas påverkan. I FAO:s rapport om tillståndet för livsmedel och jordbruk 2009 (”The State of Food and Agriculture 2009”) understryks behovet av boskap i livsmedelsproduktionen över hela världen. För att möta den globala efterfrågan på livsmedel är det nödvändigt att upprätthålla våra nuvarande produktionsnivåer. Vi kommer emellertid att behöva hitta en balans mellan att tillhandahålla tillräckligt med livsmedel för världens befolkning samtidigt som vi producerar dessa livsmedel på ett sätt som inte leder till ökad negativ påverkan på världens klimat. Den roll som europeiska jordbrukare kan spela i detta sammanhang kommer att tydliggöras under den pågående diskussionen om hur den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 ska utformas, och det är viktigt att EU bistår våra jordbrukare när det gäller att hitta denna balans.

Jag stödjer helt och hållet uppmaningen i Europaparlamentets betänkande om att kompensera jordbrukare för deras försök att minska utsläppen och att ge stöd till dem för anpassningsåtgärder i syfte att begränsa klimatförändringen. Betänkandets förslag att utveckla en strategi på EU-nivå för att ta itu med hur ogynnsamma väderförhållanden påverkar EU:s jordbruk är mycket välkommet och verkligen mycket relevant med tanke på de extremt hårda klimatförhållandena som jordbrukare har fått utstå under de senaste månaderna.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Klimatförändringen har en direkt påverkan på jordbruket. Dess allvarligaste effekter är särskilt tydliga bland befolkningen i jordbruksområden, vilka är beroende av jordbruket för sitt levebröd. Kvinnor tillhör dem som är mest sårbara för klimatförändringens påverkan. Anledningen till detta är att de dels utgör största delen av jordbrukets arbetskraft i många länder, dels inte har tillgång till samma inkomstmöjligheter som män.

Den jordbruksmetod som utvecklats i det sekel som vi just har inträtt kräver mänskliga insatser som tillgodoser följande huvudsakliga behov: att säkerställa livsmedelssäkerheten och säkerheten för världens befolkning (som förväntas uppgå till 9 miljarder 2050), att genomföra harmoniseringsåtgärder som stödjer den kvantitativa och kvalitativa ökningen av jordbruksproduktion i syfte att producera livsmedel med de utvecklingskrav som följer av biobränsleproduktion, att skydda ekosystemen samt bryta kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring.

Jag anser att vi måste anta en ny strategi som grundar sig på hållbara produktionsmodeller för jordbruk, som kräver kompensatoriskt stöd för att täcka de tillkommande kostnaderna som är förknippade med dessa mål (till exempel lokala ekologiska certifieringskontrakt), skapandet av ”gröna jobb”, integration av kvinnor på arbetsmarknaden (bevarande av jordbruksområden, bevarande av den biologiska mångfalden, växthus för grönsaker och blommor).