Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 20 april 2010 - Strasbourg

5. Samordning av humanitärt bistånd och återuppbyggnad i Haiti (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om samordning av humanitärt bistånd och återuppbyggnad i Haiti.

  Kristalina Georgieva, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill framföra min stora uppskattning av det engagemang för Haiti som parlamentet fortsatt visar till alla ledamöterna i kammaren.

Innan jag lämnar över talarstolen till Andris Piebalgs, som kommer att berätta om återuppbyggnad och utveckling i Haiti, ska jag beskriva de fyra främsta humanitära utmaningarna under kommande månader och hur Europeiska kommissionen hanterar dem.

Den första är fortsatt humanitärt stöd och i synnerhet boende, sanitet och hälsovårdstjänster. Omplaceringen av de 1,3 miljonerna hemlösa i Port-au-Prince till tillfälliga bostäder är en mycket komplicerad uppgift, på grund av praktiska frågor som har med markägande, bortforsling av bråte, stadsplanering och säkerhet att göra. I dag prioriterar man de 10 000–30 000 människor som bor i provisoriska läger i områden med översvämningsrisk. De måste snabbt flyttas, eftersom orkansäsongen närmar sig. Detta är en prioriterad fråga i vårt program, liksom att öka lägerledningens kunskaper. Vi är också mycket engagerade i lagring av nödhjälpsmaterial. De flesta lagren tömdes helt efter jordbävningen. Nu fyller vi på dem och bygger upp den haitiska räddningstjänsten, som faktiskt har förstärkts av krisen, så att den kan använda lagren.

För det andra har vi följt en strategi som går ut på att ”följa behoven” och ge hjälp där människor befinner sig, för att förhindra fler massförflyttningar. Vi har sett till att vårt stöd når hela landet och inte bara Port-au-Prince. På så sätt har vi bidragit till att minska trycket på huvudstaden. I enlighet med samma resonemang tillämpar vi också en ”hela ön-strategi”, om det så gäller frågan om haitiska flyktingar eller logistiken för tillhandahållandet av stöd, eller lagringen av nödhjälpsmaterial inför orkansäsongen. Dominikanska republiken spelar också en roll, och vi har inte glömt bort landet i vårt återhämtningsprogram.

För det tredje ser vi till att samordningen av givarna resulterar i att vi utnyttjar varandras komparativa fördelar. Det finns många aktörer i Haiti, så detta är ingen liten utmaning, men vi har hela tiden haft en mycket stark position i den FN-ledda humanitära samordningen. När jag var i Haiti fick jag intrycket att vi faktiskt har gjort riktigt bra ifrån oss – både när det gäller räddningstjänstteam från enskilda länder och vårt egna arbete.

För det fjärde måste vi se till att övergången från humanitärt stöd till återhämtning och återuppbyggnad fungerar. Vi arbetar mycket nära tillsammans med Andris Piebalgs för att underlätta denna övergång närhelst det är möjligt. Jag ska ge er två specifika exempel: för det första uppmuntrar vi lokala livsmedelsinköp. Vi ber våra partner att stödja lokala jordbrukare genom att skapa efterfrågan och hjälpa dem att återhämta sig, även om det innebär att varorna blir lite dyrare. Det leder förstås till återuppbyggnadsarbete. För det andra stöder vi dagpenningprogram, så att vi också på detta sätt kan skapa en övergång från hjälpinsatser till återhämtning.

Sist men inte minst är vi mycket resultatinriktade. EU är den främsta biståndsgivaren sett till volym och måste vara främst också när det gäller resultat.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Vid den internationella givarkonferensen i New York utlovade Europeiska unionen 1,235 miljarder euro. Hittills är vi den främsta givaren i Haitis återuppbyggnadsarbete, så på så sätt blir vi också den som främst bidrar till den haitiska regeringens handlingsplan för återuppbyggnaden. Jag är också stolt över det sätt på vilket vi har åstadkommit detta, för det var ett löfte på EU-nivå, som bestod av stöd från många EU-länder, såsom Spanien, Frankrike och gemenskapen i stort. Men jag är också stolt över att även mitt land, som inte har haft några omfattande förbindelser med Haiti, utlovade extra finansiering vid sidan av den som kanaliseras genom gemenskapens budget.

New York-konferensen genomfördes i en mycket god anda. Det finansiella resultatet var mycket starkt, Haitis regering tog ett mycket tydligt ansvar och det fanns många intressenter. Några ledamöter från Europaparlamentet kunde konstatera att icke-statliga organisationer, däribland en del europeiska, fick komma till tals. EU:s företag har också varit delaktiga, och övergångsmekanismer för samordningen har skapats, vilka föreslås ledas av premiärminister Jean-Max Bellerive och Bill Clinton. Eftersom alla intressenterna är delaktiga i dessa mekanismer finns det garantier för att pengarna inte slösas bort eller används för andra ändamål.

Nu är det mycket viktigt att vi koncentrerar vårt stöd så snabbt som möjligt. Kommissionen och medlemsstaterna håller redan på att ta fram ett nytt landstrategidokument och ett nationellt vägledande program för Haiti. Som stöd för våra gemensamma ansträngningar kommer vi att påskynda arbetet med att inrätta ett EU-hus i Haiti. Det kommer att göra oss mer synliga samt bidra till att göra utländska givare delaktiga.

Jag åker till Haiti nu i veckan för att ge konkret förstahandsstöd till den långsiktiga återuppbyggnaden av infrastruktur och förvaltning. Den här veckan ska jag underteckna fem finansieringsavtal värda över 200 miljoner euro sammanlagt, och jag ska också inviga en del av det vi redan har gjort, såsom återställandet av vägen mellan Port-au-Prince och Cape Haitian, vilket är helt i linje med regeringens handlingsplan och också stöder ”hela ön-strategin”.

Jag ska också inviga det återuppbyggda inrikesministeriet, som har finansierats med bidrag från EU i syfte att förstärka den offentliga förvaltningen. Dessutom ska jag inviga en skola i Mirabelais. Enligt president René Prévals önskemål inriktar vi oss särskilt på utbildning, och vi kommer också att utlova större budgetstöd. Budgetstöd ges inte i blindo. Vi har vidtagit många försiktighetsåtgärder och genomfört många besök, så jag kan garantera att era pengar kommer att användas för avsett syfte.

Jag kommer också att förbinda mig att regelbundet övervaka återuppbyggnadsprocessen genom regelbundna besök och att påskynda tillhandahållandet av bistånd. Jag kommer hela tiden att hålla Europaparlamentet informerat om hur återuppbyggnaden av Haiti fortskrider.

Jag vill också understryka att det inte bara är jag, utan hela kommissionen: Kristalina Georgieva, den höga representanten Catherine Ashton och en del av mina andra kolleger som kommer att hjälpa till att övervaka återuppbyggnaden, som till exempel Michel Barnier, som reser till Haiti om några månader. Det är inte bara den ansvariga kommissionsledamoten, utan hela kommissionen som är engagerad i detta.

Vi måste också diskutera några frågor som har att göra med hur vi ska kunna ge vårt stöd på ett bättre sätt med myndigheterna. Ett långsiktigt engagemang från världssamfundets sida hjälper inte om Haiti snabbt återgår till att fungera som vanligt. För att förhindra det måste vi sträva efter att vara effektiva, och vi har redan nämnt några sätt att åstadkomma detta. Men Haitis myndigheter och folk har också ett stort ansvar för att bygga bättre.

Det är särskilt två saker som är viktiga: På det sociala området bör regeringen uppmuntras att ta mycket nära kontakter med oppositionen och med hela civilsamhället. På så sätt kan man bygga upp en verklig nationell samsyn om utvecklingsplanen och främja den stabilitet som fordras för att genomföra den. På det ekonomiska området måste den makroekonomiska ram som presenterades i New York bli striktare och kombineras med en tydligt utstakad väg mot sysselsättning och tillväxt, så att cykeln med fattigdom och ojämlikhet bryts.

  Gay Mitchell, för PPE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka båda kommissionsledamöterna. Jag ska ta upp tre punkter. Den första är vilken metod och vilka mått som ska användas för att mäta återuppbyggnadsbehovet i Haiti. Den andra är att se till att de åtaganden vi gör fullföljs och den tredje att tala om äganderätt och hur sårbara människor som till exempel bor i skjul på mark som de inte äger är.

När det för det första gäller återuppbyggnadsarbetena vill jag berätta att jag nyligen för Världsbankens räkning ledde lanseringen av en mycket väl utformad handbok som förklarar exakt hur återuppbyggnaden bör ske. Ska vi använda denna handbok, eller ska vi använda andra liknande åtgärder, för att se till att återuppbyggnaden av Haiti genomförs på ett professionellt sätt? Världsbanken har gjort ett utmärkt arbete i fråga om detta. Haitis ambassadör var närvarande när jag lanserade den här boken.

När det för det andra gäller de åtaganden vi gör var det mycket roligt att höra vad kommissionsledamoten hade att säga om de 200 miljonerna euro som han vidarebefordrar nästan omedelbart. Men kommer vi att stå här igen om ett år, eller om fem år, eller ska vi äntligen fullfölja våra givaråtaganden gentemot ett fattigt land som bara inte får lämnas åt sitt öde längre?

Den tredje punkten som jag vill ta upp är att omfattningen av förödelsen i Haiti var så stor att vi faktiskt inte bara kan se till de uppkomna skadorna, utan också måste fundera på varför skadorna var så omfattande. Egendomslösa människor bodde i raviner och på bergssidor, i skjul och i vad de lyckades få ihop, för de ägde inte den mark de bodde på. Om människor har äganderätt investerar de i byggnader som har chans att stå emot liknande händelser i framtiden. Därför vill jag att detta ska beaktas aktivt som en del av strategin för att komma till rätta med detta problem.

Jag tackar återigen båda kommissionsledamöterna för deras presentation.

  Corina Creţu, för S&D-gruppen. – (RO) Situationen i Haiti är långt ifrån stabiliserad, som båda kommissionsledamöterna – Kristalina Georgieva, som var i Haiti i slutet av mars, och Andris Piebalgs – har understrukit. De biståndsarbetare som fördelar stödet på plats och hjälper till med återuppbyggnaden säger detsamma. Situationen i huvudstaden verkar hålla på att återgå till det normala, åtminstone när det gäller människors vardag, och jag anser att ansträngningarna nu måste inriktas på landsbygden, där det fortfarande finns stora problem.

De här frågorna är än mer trängande och än större källor till oro eftersom regnperioden närmar sig och transportinfrastrukturen är i ett sådant skick att flödet av stöd som är avsett att fylla befolkningens dagliga behov kan komma att avbrytas. Som ni sade har återuppbyggnaden bara börjat. Det är självklart att det kommer att dyka upp andra problem också, problem som har att göra med infrastrukturen, med att skapa anständiga levnadsvillkor för befolkningen och ett minimum av offentliga tjänster, utbildning och hälso- och sjukvård. Det kommer också att dyka upp problem med att få ihop tillräckligt med arbetskraft och utbilda den.

Ett annat stort problem är omsorgen om barn som har blivit föräldralösa eller tillfälligt skilts från sina familjer och som befinner sig i en ytterst utsatt och farlig position och har en oviss framtid. Jag anser att vi måste inrikta oss mer på denna sida av den humanitära krisen i Haiti, på grund av de problem med människohandel med barn och olagliga adoptioner som finns. Sist men inte minst vill jag säga att det gläder mig att uppgiften att hantera Haitis problem är en prioriterad fråga för kommissionen. Jag kan försäkra er om att detsamma gäller alla ledamöter i utskottet för utveckling och samarbete.

  Charles Goerens, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman! Eftersom orkansäsongen närmar sig i Haiti är det viktigt att de humanitära insatserna fortsätter. Det kommer troligen också att behövas andra nödåtgärder.

För det första är det viktigt att tillhandahålla tillräckligt stabila tillfälliga bostäder, i tillräckliga mängder. Det är en relevant åtgärd, dels med tanke på att det tar tid att återuppbygga de förstörda bostäderna och dels för att Haitis direkta exponering för orkaner gör att man kan frukta det värsta, som de senaste erfarenheterna har visat.

Att försöka dra in den humanitära hjälpen nu vore helt enkelt oansvarigt. Att fördröja återuppbyggnadsarbetet skulle vara lika oansvarigt. Med andra ord måste allt sammanfalla: det humanitära arbetet, så att det inte blir några fler onödiga dödsfall, återuppbyggnadsarbetet, så att någonting som liknar normalt liv så snart som möjligt kan återställas, ekonomisk återhämtning, som är avgörande för att skapa resurser på lång sikt, förstärkning av Haitis budgetkapacitet på mycket kort sikt och ett bestämt åtagande att genomföra decentralisering.

FN:s givarkonferens den 31 mars var en framgång. Men vad återstår av den konferensen när allt är glömt? Bortsett från de humanitära insatserna får vi inte glömma att ekonomin snabbt måste återupplivas, vilket Internationella valutafondens verkställande direktör hoppas och ber om, eftersom han räknar med en tillväxtkapacitet på åtta procent om året under de närmaste fem åren.

För det andra blir det på liknande sätt en prioriterad ekonomisk fråga att få fart på jordbrukssektorn igen. I dag använder Haiti 80 procent av sina exportintäkter för att betala för importerade jordbruksprodukter. Vi måste komma ihåg att det har funnits tider då Haiti var självförsörjande på livsmedel.

För det tredje måste Haitis utveckling bedömas på grundval av kriterier som relevans, effektivitet, ändamålsenlighet och hållbarhet.

För det fjärde är det absolut nödvändigt att Haitis folk tar eget ansvar, om utvecklingen ska kunna fortsätta över tiden.

För det femte visar jordbävningen i Haiti än en gång – som om det behövdes – hur viktigt det är att utan dröjsmål införa ett snabbt system för humanitärt stöd i vilket alla EU:s medlemsstaters materiella och mänskliga resurser sammanförs.

Vad är det som hindrar att förslagen i Michel Barniers rapport förverkligas?

Slutligen har EU:s betydande ansträngningar att bidra till att lösa Haitis problem varit avgörande. Jag tackar den höga representanten, kommissionsledamöterna Andris Piebalgs och Kristalina Georgieva, och deras generaldirektorat. De förtjänar vår tacksamhet.

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Herr talman! Jag talar för min politiska grupp och för vår grupps samordnare Nirj Deva. Jag vill understryka det oerhört viktiga faktumet att det internationella stödet till Haiti för närvarande faktiskt nästan är tre gånger större än vad Haitis regering och FN hade hoppats. Stödet ska uppgå till 11,5 miljarder euro, och det är värt att betona att Haitis regering hade hoppats på strax under 4 miljarder euro under de närmaste två åren. Att koncentrera sig på att bygga infrastruktur är absolut grundläggande, och det framhöll för övrigt min kollega Nirj Deva i den senaste debatten.

Jag vill också understryka en viktig fråga – övervakningen av detta stöd. Haitis regering är mycket svag, och distributionen av stödet är till stor del i händerna på en brokig och mycket märklig elit. Det är mycket viktigt att internationella organisationer och Europeiska unionen vet vart pengarna egentligen går.

  Patrick Le Hyaric, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter! Vi måste se till att de löften som gavs vid givarkonferensen omvandlas till faktiska resurser och når de avsedda mottagarna. Naturligtvis tror jag inte att detta räcker för att återuppbygga Haiti varaktigt, trots att vi är skyldiga Haitis folk det.

Europas folk har varit mycket generöst och visat solidaritet, men tyvärr finns det stor risk att människor glömmer eller fås att glömma den tragedi som våra haitiska bröder genomlider. Men ändå finns det, som ni sade, en känsla av brådska: brådska eftersom andra cykloner kan inträffa och göra människornas levnadsvillkor ännu sämre, brådska med att återuppbygga bostäder och byggnader som skolor och sjukhus när den haitiska regeringen börjar tömma vissa läger, brådska med att samordna och distribuera livsmedelsbistånd och omsorg på ett mer ändamålsenligt sätt och brådska med att utforma ett nytt hållbart projekt för jordbruket och landsbygdens utveckling för att trygga Haitis livsmedelsförsörjning.

Allt stöd och samordningen av det internationella stödet måste syfta till att värna om Haitis folks grundläggande rättigheter. Varför inte till exempel stadga att alla offentliga återuppbyggnadskontrakt ska förutsätta att dessa rättigheter respekteras och innehålla bestämmelser om sysselsättning, bostäder, utbildning och hälso- och sjukvård? Man kan inte samordna stöd och återuppbyggnad ordentligt utan att förlita sig på befolkningen själv och dess arbetstagarorganisationer, icke-statliga organisationer och sammanslutningar av jordbrukare.

Vi bör uppmuntra utarbetandet av ett nytt projekt för Haiti som syftar till att utrota alienering, fattigdom, beroende och ekonomisk och politisk dominans.

Vi får aldrig glömma att haitiernas fruktansvärda armod inte bara beror på en hemsk jordbävning. Det är också följden av att många länder har härskat över och plundrat Haiti. Vi är skyldiga landet verklig solidaritet och respekt för dess ekonomiska och politiska suveränitet: den ekonomiska och politiska suveränitet som Haitis folk har.

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Herr talman! Kort efter katastrofen gjordes en bedömning av vilka stödinsatser som borde prioriteras. Jag har emellertid hört från en tillförlitlig källa, en nederländsk icke-statlig organisation, att den lokala expertisen hade mycket lite, om något, att säga till om. Detta tycker jag borde vara den första förutsättningen om vi ska kunna få stöd från lokalbefolkningen. Det är avgörande att Haitis organisationer och myndigheter är delaktiga i återuppbyggnaden. Här kan europeiska icke-statliga organisationer göra en särskild insats, eftersom de har goda lokala kontakter. Det gläder mig att båda kommissionsledamöterna också tänker i de banorna. Vi måste med andra ord mobilisera stöd i Haiti.

En annan punkt som jag vill ta upp är att livsmedelsstödet från USA och andra länder kan framstå som ett välkommet initiativ, men det har minskat Haitis jordbruks- och livsmedelssäkerhet. Detta har lett till att Haiti har blivit beroende av livsmedelsimport till över 50 procent och till att det inte finns någon efterfrågan på 35 procent av den lokala skörden. Vi måste göra betydande investeringar i det lokala jordbruket om vi ska kunna trygga livsmedelssäkerheten. Också på den punkten drar jag slutsatsen av båda kommissionsledamöternas uttalanden att kommissionen tänker i liknande banor, och det gör mig mycket optimistisk. Så sent som i dag läste jag en helsidesartikel i Frankfurter Allgemeine Zeitung om den aktuella situationen i Haiti. Den var verkligen hjärtskärande. Jag förstår att Europeiska kommissionen prioriterar bostäder och utbildning. Fortsätt att arbeta mot det målet. Jag önskar er all framgång och framför allt att Gud är med er.

  Mario Mauro (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tackar kommissionsledamöterna för det sunda förnuft de har visat prov på. En hel del har redan gjorts, men jag tycker också att jag kan säga att vi inte kan nöja oss med det: med tanke på de apokalyptiska förhållandena i landet är det mer nödvändigt än någonsin med ett mycket långsiktigt program – nästan ett permanent program, skulle jag vilja säga.

Den kritiska perioden är förmodligen inte över. Människor dör av hunger, törst och fattigdom nu, precis som den första dagen, och över en miljon människor är fortfarande hemlösa på ön och kommer inom kort tvingas klara sig igenom regn- och orkansäsongen.

Vad ska man göra då? Som kommissionsledamoten redan har sagt bör samordningen mellan institutionerna förbättras och kopplas till mer produktiva förbindelser med icke-statliga organisationer, särskilt de som genom att verka ute på fältet kan få Haitis medborgare att göra sitt bästa, och kan ge dem makt.

Vi måste alla vara medvetna om att om vi ska vara en referenspunkt för Haiti och dess folk så måste vi på något sätt få dem att förstå att vi vill att varje enskild människas värde och värdighet ska återställas. Det skulle betyda att deras hopp om att få leva lyckliga kan återfödas mitt i det enorma lidande som jordbävningen har orsakat.

  Enrique Guerrero Salom (S&D). – (ES) Herr talman, kommissionsledamöter! Först vill jag framföra mitt deltagande och tack till familjerna och kollegerna till de fyra spanska soldater som dog i Haiti förra veckan.

De var specialutbildade officerare ur den spanska armén, men de åkte dit som vanliga soldater och ingick i den internationella hjälpstyrkan. De utförde biståndsarbete när deras helikopter kraschade.

Detta exempel visar att det i de flesta fallen inte finns någon motsatsställning mellan säkerhet och humanitära insatser. Utan säkerhet är det dessutom svårt att upprätthålla oberoende och neutralitet i det humanitära arbetet. Detta är ett erkännande som vi måste ge de väpnade styrkorna från många europeiska länder, däribland Spanien.

Haiti har visat att fattigdom allvarligt förvärrar de skador som naturkatastrofer åsamkar och att brist på politisk ledning omöjliggör ändamålsenliga insatser.

Normalt går fattigdom och brist på politisk ledning hand i hand, och så var och är det också i Haiti. Det innebär att vi både måste stödja återuppbyggnad och upprättande av en politisk struktur i Haiti, för det är bara på det sättet vi kan nå det mål som vi satte upp i New York: att Haiti självt ska leda återuppbyggnaden och att civilsamhället i landet ska delta i detta.

  Louis Michel (ALDE). – (FR) Herr talman! Först av allt vill jag gratulera de två kommissionsledamöter som är ansvariga för de här frågorna till deras anföranden och till att de hela tiden strävar efter att vara oerhört lyhörda. Gratulerar!

Jordbävningen i Haiti har lett till exceptionella och väl motiverade uttryck för solidaritet och broderskap. Jag välkomnar också att det haitiska folket, de haitiska myndigheterna, civilsamhället, de icke-statliga organisationerna, den haitiska diasporan och självfallet givarna i hela världen har visat mod och gjort stora ansträngningar.

De strukturella och institutionella svagheterna i Haiti är välkända, och den här katastrofen har uppenbarat den tragiska omfattningen av dessa svagheter. Den 31 mars i New York gjorde givarna det klart att deras finansiella stöd skulle bidra till planen för återuppbyggnad och utveckling av Haiti. Principen om egenansvar fastställdes därmed, så att Haitis folk åter kan få tilltro till sina institutioner, vilket är ett brådskande krav.

Självklart måste givarnas bistånd samordnas väl och hålla hög kvalitet. Som president René Préval säger måste återuppbyggnaden genomföras på ett mer effektivt sätt. Man måste tydligen bland annat tillsätta en tillfällig kommission för återuppbyggnad av Haiti och inrätta en förvaltningsfond där många givares generösa bidrag samlas.

Ett effektivare återuppbyggnadsarbete betyder också starkare politisk ledning och institutioner som bygger på rättsstatsprincipen samt decentralisering, centrala inslag i planen för sanering och återuppbyggnad. Kommissionsledamöter! Jag hoppas förstås att ni tar hänsyn till dessa synpunkter, och det är jag säker på att ni kommer att göra.

  Michèle Striffler (PPE). – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter! I detta ögonblick bor tusentals människor fortfarande i katastrofläger, och eftersom regn- och orkansäsongen närmar sig är situationen verkligen brydsam.

Eftersom det finns oräkneliga humanitära aktörer ute på fältet men ingen statsförvaltning måste alla tänkbara resurser sättas in för att förbättra samordningen av stödet under ledning av Förenta nationerna och för att leverera stödet på ett konsekvent och effektivt sätt.

Jag reste till New York och deltog i den internationella givarkonferensen den 31 mars, och jag välkomnar Europeiska unionens bidrag på 1,3 miljarder euro för återuppbyggnad av Haiti under de närmaste tre åren. För första gången uppträdde Europeiska unionen enat via Catherine Ashton.

Det är riktigt att världssamfundet har utlovat ett omfattande stödpaket, men nu gäller det att använda dessa medel på rätt sätt och fatta beslut om hur stödet ska genomföras och vilka organ som ska vara delaktiga, med tanke på att huvudrollsinnehavaren i den här återuppbyggnaden måste vara Haitis folk.

Jordbrukssektorn måste prioriteras, och vi måste förstärka landets produktionskapacitet på jordbruksområdet. Europaparlamentet kommer att bevaka återuppbyggnaden och hur dessa medel används mycket noga, och jag vill avslutningsvis framhålla att det är viktigt att det inrättas en räddningstjänst. Den har vi väntat länge på.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Herr talman, kommissionsledamöter! Den humanitära krisen i Haiti har belyst och fortsätter tyvärr att belysa svagheterna i de europeiska mekanismerna för insatser i händelse av internationella humanitära kriser. Vi måste skapa fasta finansieringsmekanismer. Vi har egentligen fortfarande inte några fasta utgiftskategorier i EU-budgeten för finansiell hjälp till tredjeländer, och stödet till Haiti kom huvudsakligen från EU-länderna på bilateral nivå. Stödet måste anlända omedelbart. I fallet med de människor som drabbades av jordbävningen i Haiti hade stödet fortfarande inte anlänt efter en vecka. EU:s resurser måste användas effektivt. Vi måste ha specialutbildad personal som snabbt och effektivt kan utforma och genomföra program för humanitärt stöd.

Självfallet var det en jordbävning som orsakade katastrofen i Haiti. Liknande humanitära kriser kan dock mycket väl orsakas av andra väderfenomen, såsom tyfoner, tropiska stormar, översvämningar och torka, fenomen som kommer att öka betydligt i frekvens och intensitet på grund av klimatförändringarna.

Vi vet alla att klimatförändringar är fenomen som vi, industriländerna, har orsakat. Tyvärr är det emellertid ofta de fattiga länderna som drabbas av konsekvenserna. Vi har en klimatskuld till sårbara länder, och vi måste dra lärdom av våra misstag när vi hanterar krisen i Haiti, så att vi kan fullgöra våra allt större globala skyldigheter i framtiden.

  Ria Oomen-Ruijten (PPE). – (NL) Herr talman, kommissionsledamöter Georgieva och Piebalgs! Efter den enorma tragedin i Haiti måste vi se framåt, som ni båda sade. Vid givarkonferensen i New York för två veckor sedan fick man ihop 7 miljarder euro. Det var åtminstone det belopp som utlovades. På grundval av den haitiska regeringens handlingsplan utlovade EU 1,6 miljarder euro. Nu är min fråga till er båda: hur ska nu detta omvandlas till en varaktig och stabil återuppbyggnad av ön? Detta kommer att bli en långdragen process, som jag ser det.

Min andra fråga till er båda är: hur bedömer ni den haitiska regeringens handlingsplan, och kan ni garantera att de stora summor som har utlovats kommer att användas på ett ändamålsenligt sätt? När allt kommer omkring har inte haitierna bara kortsiktiga behov; de har långsiktiga behov också. Vad kan vi göra för att intensifiera stödinsatserna för de 1,3 miljarderna hemlösa ytterligare och se till att infrastrukturen kan byggas upp igen på medellång sikt? Detta är viktigt, inte bara för den drabbade befolkningen, utan också för den politiska stabiliteten på denna ö, vars regering är oerhört bräcklig för närvarande. Det har ni själva bekräftat. Folket uppfattar det så att stödet inte når fram till de platser där det behövs. Hur kan vi se till att den politiska situationen i det här landet och dess regerings inställning förbättras?

(EN) Jag vill fråga hur ni ser på de resurser, både i form av personal och pengar, som tillförs den tillfälliga kommissionen för återuppbyggnad av Haiti under ledning av Bill Clinton?

  Filip Kaczmarek (PPE). – (PL) Herr talman! Jag vill tacka Michèle Striffler för att hon tog upp den här frågan vid sammanträdet i dag, och Kristalina Georgieva och Andris Piebalgs för deras uttalanden. Jag anser att många av de åtgärder som föreslogs i den resolution om Haiti som vi antog i februari är steg i rätt riktning och kan ligga till grund för återuppbyggnaden av ett katastrofdrabbat land. Dessa åtgärder sätts in i två grundläggande skeden, och det är dem vi talar om i dag. Det första skedet gäller krishjälp på kort och medellång sikt för att hjälpa de människor som har de mest trängande behoven. Det talade Kristalina Georgieva om. I det andra skedet handlar det om permanent återuppbyggnad, som måste samordnas, och om att bedöma vilka behov som finns under denna återuppbyggnadsperiod, samtidigt som man aldrig glömmer bort att det måste vara Haitis folk och regering som tar ansvar för denna process. Tack så mycket för att ni inser att haitierna också måste ta ansvar, herr Piebalgs.

Det tredje skedet är bara vår angelägenhet. Jag tänker på de slutsatser som ska dras så att vårt stöd samordnas bättre, och det gläder mig att kommissionen arbetar på detta.

  Philippe Juvin (PPE). – (FR) Herr talman! EU har bidragit med miljontals euro, med tält, mat, soldater och läkare. Det är mycket bra, men jag skulle vilja citera Jean-Yves Jason, borgmästare i Port-au-Prince, som i februari inte använde ordet ”katastrof” för att beskriva jordbävningens konsekvenser utan för att beskriva den fullständiga bristen på organisation av det humanitära arbetet efter jordbävningen.

Vi bör ställa oss frågan hur vi kan undvika att en sådan brist på organisation, som har stått Haiti dyrt, uppstår igen. Det finns ett svar på den frågan, och det känner vi alla till, det har nämnts här: genom att skapa en europeisk räddningstjänst.

Jag ställer frågan igen: när tänker kommissionen äntligen besluta att föreslå för parlamentet att en sådan styrka inrättas, en enhetlig styrka som har samma insatsregler och identiska befäls-, transport och kommunikationssystem? Det går att göra. Den kan inrättas snabbt, innan nästa katastrof inträffar. Jag uppmanar er att sluta tala om samordning och börja agera.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är nöjd med resultatet av givarländernas möte. De stora summor som gjordes tillgängliga är ett utmärkt resultat. Något som dock var ännu viktigare var den vägledande principen bakom användningen av medlen, nämligen att inte bara bygga upp igen utan att bygga upp bättre.

Haiti måste gå ur den här krisen som ett starkare land och med offentliga byggnader och bostäder som är mer avancerade än de som fanns innan jordbävningen jämnade dem med marken. Återuppbyggnaden får inte resultera i att kåkstäderna återkommer eller att liknande socioekonomiska förhållanden som tidigare uppkommer.

Pengar som sådana behövs säkerligen, men de betydande resurser som nationella och europeiska institutioner måste ställa till förfogande är bara ett första steg. Det behövs också en långsiktig plan och kraftfull, myndig samordning.

Därför välkomnar vi i dag det utmärkta arbete som våra institutioner gör när det gäller samordningen, efter att här i kammaren ha kritiserat viss inledande senfärdighet som EU uppvisade eftersom dess utrikespolitiska företrädare vare sig var särskilt effektiva eller spontana. Ansträngningarna kommer att fortsätta med en långsiktig plan som kan genomföras tack vare att våra institutioner tar ledningen.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Jordbävningen i Haiti följdes omedelbart av internationell humanitär hjälp. Vid sidan av den amerikanska och kanadensiska militären måste jag framhålla att insatsgrupper från Slovakien och Suveräna militära malteserorden snabbt och effektivt sattes in. Det var inte många länder som snabbt och effektivt gav hjälp.

Efter de inledande bedömningar som professor Vladimír Krčmér, sakkunnig och läkare som förstår sig på humanitär hjälp, har gjort måste man i dag säga att många människor och betydande ekonomiska resurser kom från Europa, men utan den utrustning, de maskiner och livsmedel, det vatten och det bränsle som behövdes för att göra ändamålsenliga insatser och rädda offer för nedfallande träd. Inte ens den samlade erfarenheten hos åtskilliga räddningsteam var tillräcklig. Goda avsikter måste också ha en praktisk sida för att bli ändamålsenliga.

Därför uppmanar jag de behöriga nationella och europeiska institutionerna att så snabbt som möjligt inrätta en gemensam humanitär insatsstyrka, såsom vi krävde i resolutionen om Haiti. Dessutom anser jag att det är mycket viktigt att stödja utbildning i humanitär hjälp och att ha erforderligt material och utrustning redo i händelse av en naturkatastrof.

  Franziska Keller (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Jag tackar kommissionsledamöterna för deras presentation och för allt arbete de lägger ned på Haiti. Jag anser också att det är bra att se till hela ön. Jag är visserligen mycket kritisk till unionens strategi som helhet, men jag kan mycket väl ställa mig bakom er ”hela ön-strategi”.

Jag uppmanar er också att inte glömma de framtida åtaganden som vi måste göra. Vi måste hålla fast vid de löften vi ger nu. Om vi upptäcker att medlemsstaterna inte håller sig till sina utlovade 0,7 procent så strikt måste ni verkligen ta i med hårdhandskarna och se till att de lägger fram sina planer. Vi måste också se till att de framsteg som vi nu gör i Haiti inte förfelas genom att andra politiska åtgärder på EU-nivå faktiskt förhindrar framsteg i Haiti och på andra håll. Vi måste verkligen ha en konsekvent politik, så att våra framgångar i Haiti inte omintetgörs av andra skadliga politiska åtgärder.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman! EU har hjälpt Haiti, och det är bra, men jag anser att den här katastrofen tydligt har visat att EU måste ha snabbinsatsstyrkor för humanitär hjälp och att vi måste utforma en civil krishantering.

Det räcker inte att ge pengar. EU måste också kunna göra snabba insatser i sådana här katastrofsituationer, ge hjälp och skicka personal. Människor måste få konkret hjälp och inte bara efter lång tid. Denna hjälp är viktig, men EU saknar för närvarande kapacitet för lokal och snabb hjälp.

Jag hoppas att denna fråga kommer att uppmärksammas och att snabbinsatsstyrkor bildas.

  Kristalina Georgieva, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Med er tillåtelse ska jag lämna över lite tid till Andris Piebalgs, så att han kan ta upp några av de frågor som har med den långsiktiga återuppbyggnaden att göra.

Detta har varit mycket nyttigt och uppmuntrande för oss. Innan jag övergår till frågorna vill jag göra gemensam sak med Enrique Guerrero Salom och framföra min medkänsla med familjerna till de fyra spanska soldater som avled, samt med alla dem som har förlorat sina liv under katastrofen och hjälparbetet i Haiti.

Jag ska börja med den övergripande politiska frågan, om förbättrad insatskapacitet för EU. Det gläder mig mycket att se min kollega, kommissionsledamot Michel Barnier, här i salen, eftersom han har arbetat mycket med detta. Den 26 april kommer vi att ha chans att diskutera arbetsprogrammet närmare i utskottet för utveckling och samarbete. Det innehåller en förstärkt insatskapacitet och ett meddelande om detta under 2010.

Jag kan försäkra er om att vårt team prioriterar detta mycket högt. Vi kommer att arbeta mycket nära tillsammans med medlemsstaterna och parlamentet för att finna en lösning som förbättrar vår katastrofberedskap, och logiken bakom detta är mycket enkel. I en tid då katastrofernas intensitet och frekvens ökar och våra länders budgetar kommer att vara åtstramade i åratal framöver finns det inget annat sätt än att öka den europeiska samordningen och bygga upp en resurs som är effektiv i fråga om verkan, kostnader och resultat. Jag kan berätta att vi i morgon ska genomföra vårt första landsbesök i det här ärendet. Detta kommer att vara en mycket högt prioriterad fråga för vårt team under de närmaste månaderna.

Jag ska nu ta upp fyra frågor som har ställts.

Den första handlar om att kombinera akuta insatser med långsiktigt återuppbyggnadsarbete och om vår uthållighet. Detta är verkligen viktigt, för om vi övergår till återuppbyggnad för snabbt och slutar hjälpa behövande människor riskerar vi en mycket stor tragedi. Vi tvingades ta ställning till detta i fråga om livsmedelsleveranserna eftersom Haitis regering föreslog att vi skulle övergå från att tillhandahålla livsmedel till enbart program för dagpenning och mat i utbyte mot arbete, vilket är mycket önskvärt men inte låter sig göras överallt samtidigt. Vi bevakar detta mycket noga.

När det gäller livsmedelssäkerheten i stort är EU:s nya politik mycket progressiv, eftersom den lägger samma tyngdpunkt vid alla faktorer och främjar lokala inköp av livsmedel till humanitärt stöd när det är möjligt. Vi gjorde det här ämnet till föremål för en diskussion vid en förmiddagssession i New York dit vi bjöd in icke-statliga organisationer, både haitiska och internationella, och det gjorde mig mycket stolt att det var de europeiska organisationerna som tog upp dessa frågor om säkerhet och högre produktivitet för det haitiska jordbruket till diskussion.

Jag ska beröra frågan om tillfälliga bostäder. Det är alls ingen trivial fråga, för människorna vill faktiskt inte flytta från de ställen de nu bor på. Det finns en mängd skäl till detta. Ett är att de är rädda för att återvända även om husen är säkra, på grund av det trauma de upplevde. Ett annat är att de flyttade som hela grannskap och är rädda att förlora den sociala gemenskap som håller dem samman, så det handlar inte bara om dålig politik eller bristande vilja. Det är också ett socialt fenomen efter en katastrof av det här slaget som gör att det inte är så lätt att få människor att flytta från områden med översvämningsrisk till säkrare mark. Men vi prioriterar denna fråga.

Till sist ska jag ta upp frågan om långsiktig hållbarhet. Det handlar om ett hållbart styrelsesätt samt om ekologisk hållbarhet. Jag hade det tvivelaktiga privilegiet att flyga över Haiti och Chile med några veckors mellanrum. I Haiti, som är en ö med förstörd miljö, hade detta naturligtvis konsekvenser för förödelsens omfattning. I Chile har staten i decennier genomfört ett återbeskogningsprogram för att stabilisera marken och därmed skapa en bättre miljö, vilket självfallet är till stor nytta för människor. När vi tänker på Chile tänker vi långsiktigt.

Det här är inte mitt område, men som före detta anställd hos Världsbanken måste jag lära mig det. Jag håller verkligen med er om att det som Världsbanken föreslår om den här samordningen i en förvaltningsfond med flera bidragsgivare, liksom en institutionell projektledningsstrategi, är någonting som vi måste ta till oss och verka för.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Som vanligt är det så att om jag fick önska mig någonting i mitt politiska liv så vore det att ha mer tid för att besvara de frågor som ställs till mig i parlamentet. Jag kommer inte att kunna svara på alla de frågor som har ställts i dag, men jag ska gå igenom några av dem.

Parlamentets stöd är mycket viktigt för kommissionen, för Haiti är inte någonting som bara kommissionen ägnar sig åt. Vi kände att hela det europeiska samhället ville att Europeiska gemenskapen skulle engagera sig ordentligt i återuppbyggnaden.

Det är som ett skolexempel: en bedömning gjordes på internationell nivå, regeringarna gjorde upp planer, dessa diskuterades med de icke-statliga organisationerna och godkändes sedan, och vi har en tillfällig kommission som samordnar hela processen. Vi skapar definitivt inte någonting parallellt. Vi arbetar med samma utgångspunkter och har en solid grund att stå på.

När det gäller EU:s förpliktelser har vi gjort ett politiskt åtagande och kommer att fullfölja detta. Jag tror att detsamma i hög grad gäller de andra deltagarna. Vi arbetar med äganderätten. Den är en av riskfaktorerna. Vi har ett fastighetsregister och kommer att arbeta med detta, men risker kan uppstå.

Dessa risker kan definitivt härröra från ansvarstagandet för den politiska processen. Återuppbyggnaden kan fortgå om det finns en politisk process som stöder Haitis långsiktiga utveckling och om människorna tror på den. Det är här den stora utmaningen finns, och det enda vi kan göra är att stödja Haitis folk och Haitis politiska samhälle i detta. Jag tror att vi kan åstadkomma detta och att det kan bli framgångsrikt.

När det gäller insynen har hela den internationella givarstrukturen etablerats på ett mycket tydligt och strömlinjeformat sätt med stor öppenhet. Alla EU:s processer är definitivt genomblickbara och kommer att garantera att pengarna inte bara används för rätt ändamål utan också väl och effektivt.

Slutligen tycker jag inte att vi ska underskatta dem som arbetar ute på fältet – människor från medlemsstaterna, från gemenskapen och från världssamfundet i stort. Jag vill också framföra mina kondoleanser till familjerna till de människor som har avlidit när de hjälpte till att återuppbygga Haiti. Det finns många fler som fortfarande arbetar och försöker göra sitt bästa. Det är de som borgar för att denna process kommer att lyckas, om den organiseras väl.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 13.10 och återupptogs kl. 15.05.)

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) I det här läget bör vi göra en interimsöversyn över stödinsatserna i Haiti. De huvudfrågor som vi bör ställa oss är: Hur snabbt och effektivt tillhandahölls och tillhandahålls stödet? Stöder hjälpen hållbar utveckling i Haiti? Hur samordnades hela stödinsatsen? Hur var EU företrätt utrikespolitiskt sett? De sista två frågorna intresserar mig mest, eftersom den förödande jordbävningen var det första testet för den höga representanten Catherine Ashton. Meningen med att ha en hög representant är att förstärka EU:s roll som global aktör. Men Catherine Ashton tyckte inte att det var mödan värt att resa till Haiti kort efter jordbävningen för att ge ett symboliskt stöd, och hon kunde inte heller se till att stödet till Haiti samordnades på ett effektivt sätt. En del medlemsstater lanserade enskilda stödinsatser och andra agerade gemensamt. Det borde ha varit Catherine Ashtons uppgift att åstadkomma bättre samordning. Dessutom har Haitis regering inte varit tillräckligt delaktig. Den höga representanten borde nu äntligen inse vad hennes uppdrag går ut på. Hon borde lägga fram konstruktiva förslag till strukturering av det humanitära och finansiella stödet efter stora katastrofer. Det återstår en hel del utvecklingsarbete att göra under de närmaste månaderna, och det gäller också Catherine Ashton.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! Vi har samlats här i dag för att diskutera europeisk samordning av stödet till Haiti. Under tiden kritiserar internationella kommentatorer våra okoordinerade åtgärder. Det har redan gått tre månader sedan den tragiska jordbävningen, och det verkar som om vi fortfarande inte kan komma fram till någon gemensam ståndpunkt i fråga om stödet till Haiti. I januari lyssnade vi på många anföranden om unionens roll på den internationella scenen, men det är en skam att se hur svagt och obeslutsamt unionen har agerat hittills. Att Europeiska unionen avsatte 1,2 miljarder euro som stöd till Haiti är lovvärt. Givare från hela världen har förklarat att de kommer att skänka 5,3 miljarder US-dollar till återuppbyggnad av Haiti under en tvåårsperiod. På längre sikt kommer värdet av deras stöd att stiga till 9,9 miljarder US-dollar. Det är mycket optimistiska summor. Naturkatastrofen i Haiti har emellertid fått mig att stanna upp och tänka på ett land som faktiskt kollapsade för länge sedan. Jordbävningen var en naturkatastrof, men den utbredda fattigdomen i Haiti är resultatet av en ekonomisk, politisk och social kollaps. Kollapsen och våldet i Haiti under de senaste åren är följden av brutala förbindelser med omvärlden – med vissa stater och internationella organ – sedan hundratals år. Världssamfundet har svikit Haiti. Nu måste vi göra mer för att gottgöra detta.

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman