Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 20 april 2010 - Strasbourg

11. Toppmöte EU-Kanada (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om toppmötet EU–Kanada.

  Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Herr talman! Kanada är en av Europeiska unionens äldsta partner och likasinnade. Vi samarbetar om en rad olika frågor – både bilateralt och naturligtvis även ute i världen.

Våra förbindelser är fast förankrade i en gemensam historia som går långt tillbaka i tiden, och vi delar gemensamma värden som är djupt kända. Det är på denna grundval som vi samarbetar för att skydda våra gemensamma intressen. Vi gör naturligtvis detta till förmån för medborgarna i EU och Kanada, men även för att främja säkerhet och välstånd i hela världen.

Detta är alltså ett viktigt partnerskap. Vi måste vårda och investera i det, så att vi kan förverkliga partnerskapets fulla potential. Detta är också syftet med nästa toppmöte mellan EU och Kanada, som kommer att hållas i Bryssel den 5 maj.

Tidpunkten är mycket lämplig. Eftersom Kanada är ordförande för G8- och G20-toppmötena i slutet av juni, utgör toppmötet mellan EU och Kanada en möjlighet att bedöma läget och anpassa våra strategier för de globala frågor som kommer att diskuteras vid G8- och G20-toppmötena, t.ex. hur vi kan främja en hållbar ekonomisk återhämtning, samarbetet om reformen och regleringen av finansmarknaderna, klimatförändringarna och kampen mot kärnvapenspridningen.

Jag deltog i G8-utrikesministrarnas möte nyligen i Kanada, där många av dessa frågor redan diskuterades.

Vi kommer också att få möjlighet att diskutera de bilaterala förbindelserna mellan EU och Kanada och hur vi kan samarbeta om regionala kriser. Vår målsättning är att hålla ett fokuserat och affärsmässigt möte.

Inom ramen för våra bilaterala förbindelser kommer vi vid toppmötet att diskutera insatserna att uppgradera och modernisera förbindelserna mellan EU och Kanada. Mötet kommer att utgöra ett utmärkt tillfälle att skapa stöd på högsta politiska nivå för att nå ett ambitiöst och omfattande avtal om ekonomi och handel så snart som möjligt.

Vi kommer att granska de framsteg som gjordes under de första tre förhandlingsrundorna, men även ge ny drivkraft åt förhandlingarna, med tanke på att de är mycket viktiga för att utöka handeln och skapa arbetstillfällen. När det gäller handel mer generellt bör man vid toppmötet sända en tydlig signal om att EU och Kanada förkastar protektionism och upprepa vårt åtagande för ett ambitiöst, fullständigt och välavvägt avslutande av Dohautvecklingsrundan.

Frågan om ömsesidiga viseringsfria resor bör även behandlas vid toppmötet. Vårt mål är klart: Vi vill ha viseringsfria resor till Kanada för alla EU-medborgare så snart som möjligt.

Vi kommer även att få tillfälle att diskutera vårt samarbete om krishantering, vilket, och det är jag glad över att kunna säga, utökas snabbt. Vi har flera pågående krishanteringsoperationer, särskilt vårt polisuppdrag i Afghanistan, där vårt samarbete med Kanada är exemplariskt.

Av uppenbara skäl kommer även Haiti att finnas med på dagordningen för toppmötet. Kanada spelar en mycket viktig roll på Haiti, och ett av de områden där vi både kan och bör stärka våra gemensamma insatser är att koppla ihop krishanteringsåtgärder till långsiktigare utveckling. Jag betonade även detta under New York-konferensen om Haiti den 31 mars, som EU och Kanada gemensamt ledde, tillsammans med Frankrike, Spanien och Brasilien.

Tillsammans med mina kolleger Andris Piebalgs, kommissionsledamot med ansvar för utveckling, och Kristalina Georgieva, kommissionsledamot med ansvar för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering, hade jag glädjen att meddela i New York att EU kommer att bidra med över 1,2 miljarder euro till återuppbyggnaden och utvecklingen av Haiti.

EU och Kanada har båda ingått ett långsiktigt åtagande för att bistå Haiti på vägen mot återuppbyggande, att bygga upp på nytt för en bättre framtid.

Klimatfrågan kommer att diskuteras vid toppmötet. Med tanke på situationen efter Köpenhamn kommer insatserna för anpassning och begränsning till klimatförändringen att stå högst upp på dagordningen även i fortsättningen, vilket kommer att kräva en stödjande energipolitik. Tanken om att EU:s och Kanadas samarbete bör inriktas på finansieringsmekanismer och stöd till ren utveckling i tredjeländer har brett stöd.

Klimatförändringens följder för Arktis kommer att vara ett annat viktigt diskussionsämne vid toppmötet. Ingenstans är konsekvenserna av klimatförändringen mer kännbara än i Arktisregionen. Miljöförändringarna kommer att påverka Arktis folk, biologiska mångfald och landskap allt mer – både på land och till havs. Att skydda regionen och dess befolkning är ett centralt mål i EU:s politik för Arktis som är under utveckling, vilket ledamöterna säkert kommer ihåg från min redogörelse under sammanträdesperioden i mars. Över 40 procent av Kanadas landmassa ligger i norr, och landet delar därför vårt intresse av att skydda den arktiska miljön och säkra en hållbar ekonomisk och social utveckling av regionen.

Avslutningsvis, och när vi talar om att uppgradera och modernisera förbindelserna mellan EU och Kanada, har vi ramavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Kanada från 1976. Avtalet är fortfarande i kraft, men är omodernt. EU–Kanada-samarbetet har utökats till andra områden, t.ex. yttre politik och säkerhetspolitik, och ett närmare samarbete på området för rättsliga och inrikes frågor.

Vi behöver alltså ett moderniserat ramavtal som kan fungera som ett paraply för alla våra sektorsavtal, inklusive det omfattande avtalet om ekonomi och handel, och för närvarande sonderar vi terrängen tillsammans med Kanada för att uppgradera avtalet.

I en värld i ständig förändring som brottas med stora utmaningar behöver vi tillförlitliga partner. Kanada är en av EU:s viktigaste partner. Vi siktar på ett produktivt toppmöte med tydliga resultat.

  Elisabeth Jeggle, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Tack, fru Ashton, för er utförliga redogörelse. Som vice ordförande för delegationen för förbindelserna med Kanada i Europaparlamentet är jag särskilt nöjd över att vi diskuterar det kommande toppmötet mellan EU och Kanada här i parlamentet. Som ni vet har omröstningen tyvärr skjutits upp till början på maj. Jag vill dock kort redogöra för de frågor som är viktiga för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater).

Kanada har varit en av Europeiska unionens närmaste och äldsta partner ända sedan 1959. Kanada och EU delar många gemensamma värden och är starkt positiva till en multilateral strategi för att hantera globala utmaningar. I år, 2010, innehar Kanada ordförandeskapet för G8 och kommer att vara värd för nästa G20-möte. När det gäller de pågående förhandlingarna om ett omfattande avtal om ekonomi och handel mellan Europeiska unionen och Kanada, är det viktigt för oss att fördjupa och stärka de goda förbindelserna mellan EU och Kanada vid det kommande toppmötet.

Av detta skäl efterlyser vi i vår gemensamma resolution ett samstämt tillvägagångssätt för att bemöta de utmaningar vi står inför, särskilt när det gäller den ekonomiska och finansiella krisen, yttre politik och säkerhetspolitik, utvecklingssamarbete, klimat- och energipolitik och förhandlingarna i Doharundan. Men vi vill även att problemet med det viseringskrav som den kanadensiska regeringen delvis har infört för EU-medborgare från Tjeckien, Bulgarien och Rumänien ska lösas under det kommande EU–Kanada-toppmötet. Mot bakgrund av detta välkomnar vi varmt att ett viseringskontor har öppnats vid den kanadensiska ambassaden i Prag och att en expertgrupp har inrättats om denna fråga.

Avslutningsvis vill jag återigen betona att jag är övertygad om att toppmötet mellan EU och Kanada kommer att bidra till att fördjupa de redan nära politiska förbindelserna mellan de två parterna. Tack för ert engagemang och intresse.

  Ioan Enciu, för S&D-gruppen. – (RO) Som den höga representanten Catherine Ashton redan har sagt är Kanada en av EU:s äldsta partner, och årets toppmöte är viktigt för att fortsätta och befästa detta nära samarbete på alla områden, dvs. ekonomiska frågor, handel, klimatförändringar och militära frågor. Jag välkomnar verkligen de åtgärder som har vidtagits hittills för att ingå ett handelsavtal mellan EU och Kanada, och jag hoppas att årets toppmöte kommer att ge den nödvändiga drivkraften för att slutföra detta.

Med tanke på den rådande ekonomiska situationen och tillståndet för miljön måste jag betona att det krävs ett nära samarbete för att identifiera alternativ till de traditionella källorna för energiproduktion. Lösningarna måste respektera de båda staternas, EU:s och Kanadas, speciella särdrag, som arbetar med att utveckla och använda kolsnål teknik. Samtidigt bör vi även främja samarbete inom energi/klimat-sektorn och havssektorn i Arktis.

Det finns även känsliga frågor som kommer att behandlas vid toppmötet. Jag tänker här på ekologiska frågor, den globala uppvärmningen, handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) och det omfattande avtalet om handel och ekonomiskt samarbete (Ceta), banksektorn, att skapa stabilitet på de finansiella och ekonomiska marknaderna, Cites-konferensen och avtalet mellan EU och Kanada om passageraruppgifter (PNR). Med tanke på tidigare erfarenheter tror jag att EU och Kanada kommer att lyckas med föresatsen att lösa så många av dessa frågor som möjligt. Frågorna måste dock diskuteras med finess och förståelse, utan ömsesidiga beskyllningar, utan enbart genom att se mot framtiden och ta hänsyn till medborgarnas intressen på båda sidor. Att garantera ömsesidighet i bilaterala förbindelser är en av EU:s grundprinciper. Vi hoppas att Kanada inom en snar framtid kommer att häva viseringskravet för rumänska, tjeckiska och bulgariska medborgare, och därmed garantera en rättvis och jämlik behandling av alla EU-medborgare.

Avslutningsvis, och med tanke på att det krävs ett yttrande från Europaparlamentet för att ingå internationella avtal, måste parlamentet involveras och rådfrågas redan i den inledande fasen av projekt. Jag tar tillfället i akt för att be kommissionen att skapa en effektiv kommunikation med parlamentet för att nå hållbara resultat.

  Wolf Klinz, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Partnerskapet mellan EU och Kanada fungerar mycket väl, inte bara på det ekonomiska området, utan även när det gäller frågor om yttre politik, t.ex. Iran, Afghanistan, Haiti och liknande frågor.

Trots detta står vi inför ett antal allvarliga utmaningar. Jag är övertygad om att vi kan övervinna dem, eftersom vi har en så nära vänskap och ett så nära partnerskap. Jag tänker särskilt på fem frågor. För det första måste vi reglera finanssektorn ordentligt. G20-mötet ingav stora förhoppningar, och vid G20-toppmötet i Toronto, som Kanada står värd för, anser jag att det är viktigt att det tydligt framgår att G20-länderna vidtar konkreta åtgärder och inte bara kommer med löften.

Den andra frågan har redan nämnts. Vi har mycket liknande mål när det gäller klimatpolitiken. Vi i EU kan absolut lära av Kanada om projekt för avskiljning och lagring av koldioxid och annan utveckling inom den sektorn. Vi hoppas kunna enas om gemensamma minskningsnormer.

Den tredje frågan handlar om behovet av ett nytt handelsavtal, och enligt min åsikt är våra mål mycket liknande även på det området. Jag vill lyfta fram två områden där det krävs åtgärder och där vi vill närma oss varandra, men fortfarande står på ett visst avstånd. Ett av dessa områden är viseringsfria resor, som ni, fru Ashton, redan har nämnt. Jag hoppas att det kommer att bli möjligt att behandla etniska minoriteter från EU-medlemsstaterna på samma sätt som alla andra EU-medborgare.

Den sista frågan handlar om avtalet om passageraruppgifter, som löpte ut i höstas. Det är i själva verket fortfarande i kraft, men har ingen rättslig grund längre. Vi behöver en ny rättslig grund så att vi kan ta fram ett nytt avtal. Den nya rättsliga grunden måste garantera att de medborgerliga rättigheterna respekteras. Moderna tekniska möjligheter till nätverksarbete får inte utnyttjas för att göra alla dessa uppgifter om namn, födelsedatum, flygningar, kreditkort osv. lätt tillgängliga på ett sådant sätt att informationen kan missbrukas. Vi hoppas att vi kommer att kunna samarbeta för att skapa en rättslig grund som motsvarar vårt europeiska koncept för medborgerliga rättigheter.

  Reinhard Bütikofer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru Ashton! Kanada är en god vän och en viktig partner till EU. Landet är även en viktig internationell aktör och har länge varit en mogen demokrati som vi kan lära oss mycket av. Men eftersom det var länge sedan vi antog en resolution om Kanada här i parlamentet bör vi utnyttja det här tillfället för att titta mer allvarligt på förbindelserna mellan EU och Kanada än vad som görs i resolutionen.

Jag tycker att det är pinsamt att så många gemensamma utmaningar nämns i resolutionen, utan att politiken för Arktis finns med bland dem. Det nämns ingenting om att skydda Arktis med hjälp av mål och normer. Arktis nämns endast i förbigående, och det faktum att Kanada i mars på ett ganska bryskt sätt förhindrade Sverige, Finland, Island och urbefolkningen att delta i ett internationellt möte om Arktis förbises fullständigt.

Jag tycker även att det är pinsamt att problemen med tjärsand, tonfisk och förbudet mot sälslakt inte tas upp. Det handlar inte alls om att provocera Kanada. Men om vi för en seriös diskussion med en vän är det både dumt och skamligt att inte nämna de problem vi har. Ingenting nämns om att Kanada inte spelade en särskilt positiv roll i Köpenhamn. Problemet med viseringspolitiken, särskilt när det gäller Tjeckien och dess romer, bör också lyftas fram tydligare.

Vi måste arbeta tillsammans i partnerskap, men vi får inte sopa problemen under mattan eftersom det inte hjälper någon. Min grupp kommer därför att verka för att problemet med tjärsand och import av sälprodukter tas med i resolutionen.

  Philip Bradbourn, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Som ordförande för delegationen för förbindelserna med Kanada välkomnar jag varmt den här resolutionen, som faktiskt utgör den första delen av toppmötet mellan EU och Kanada. Det har redan sagts att Kanada är en av EU:s äldsta partner, och stärkandet av våra förbindelser över Atlanten har blivit en prioritering för båda sidor. Som Catherine Ashton nämnde i sina inledande kommentarer görs det nu framsteg i diskussionerna med Kanada om ett omfattande avtal om ekonomi och handel, som förhoppningsvis kommer att bli normgivande för framtida handelsavtal mellan EU och tredjeländer.

Parlamentet måste ge sitt samtycke till sådana avtal, och jag hoppas att kommissionen kommer att hålla ledamöterna, särskilt den interparlamentariska delegationen och utskottet för internationell handel, fullständigt informerade och låta dem delta i alla skeden av dessa diskussioner.

Jag kan helhjärtat stödja den resolution som vi behandlar eftersom den är koncis och man håller sig till de frågor som kommer att behandlas under toppmötet och våra förbindelser med den kanadensiska regeringen. Resolutionen anger en positiv ton för framtida diskussioner och är ett uttryck för parlamentets vilja att engagera sig positivt tillsammans med vår äldsta handelspartner. Resolutionen kan bidra till att inte bara öka parlamentets anseende, utan kan även utgöra ett bra underlag för framtida diskussioner med andra tredjeländer.

  Joe Higgins, för GUE/NGL-gruppen. – (EN) Herr talman! Det har inte gjorts någon utvärdering av de sociala, miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna av ett ekonomiskt avtal mellan Europeiska unionen och Kanada.

Det kanadensiska fackförbundet för offentliganställda, som har 600 000 medlemmar från sektorer som hälsovård, utbildning, lokala kommuner, samhällsnyttan och transport, är allvarligt oroat över konsekvenserna av ett eventuellt avtal. Det nationella fackförbundet för offentliganställda och andra anställda, som samlar 340 000 medlemmar i Kanada från den offentliga och privata sektorn, är lika oroat och så är även Kanadensiska alliansen av offentliganställda, med 165 000 medlemmar.

Dessa arbetstagare är oroliga eftersom de anser att avtalet främst skulle genomföras i storföretagens intresse både i Kanada och i EU, och inte främst i arbetande människors eller den sociala rättvisans intresse.

Nu vill både europeiska och kanadensiska transnationella företag ta sig in på området för offentliga tjänster i Kanada – naturligtvis för att göra största möjliga vinster. De ser ett avtal mellan EU och Kanada som ett verktyg för att tvinga fram en omfattande privatisering inom områden som kollektivtransport, vattenförsörjning och el. En sådan utveckling skulle vara illavarslande för de kanadensiska arbetstagarnas löner och villkor. Det kan bli början till en kapplöpning mot botten på exakt samma sätt som vi har sett i EU, där kommissionen själv stöder privata tjänsteföretags rättigheter att exploatera arbetstagarna, vilket visade sig när kommissionen stämde den luxemburgska staten för att den ville att migranter som är anställda inom tjänsteyrken skulle ha samma skydd som luxemburgska arbetstagare.

Nu är kanadensiskt vatten ett särskilt mål för de multinationella vattenbolagen. Vissa EU-baserade multinationella företag har tidigare härjat i länder som Bolivia, med privatisering av vattenresurserna som följd, och Kanada känner redan av deras fördärvliga inflytande.

Som tur är står vanliga människor i Kanada beredda att kämpa för att skydda sin offentliga vattenförsörjning. De måste dock vara vaksamma.

De offentliganställdas fackförbund i EU är också oroliga, och jag uppmanar fackförbunden i både Kanada och EU att genomföra en verklig kampanj för att skydda offentligt ägande av offentliga tjänster med demokratisk kontroll i stället för maximering av privata vinster. De bör inte bara samlas på ledningsnivå, utan det krävs ett verkligt engagemang från de djupa leden för att skydda de offentliga tjänsterna.

  Anna Rosbach, för EFD-gruppen. – (DA) Herr talman! EU och Kanada har haft ett gott partnerskap i många år, så det är bara naturligt att vi vill utöka det till att omfatta frihandel. Men är den nuvarande metoden verkligen den bästa med tanke på hur lång tid förhandlingarna har tagit? Är EU-apparaten alltför ohanterlig och byråkratisk för att kunna sköta den här uppgiften?

Kanada skulle vilja ha ett frihandelsavtal med EU, men samtidigt vägrar landet att förbjuda den fruktansvärda metod som används för valslakt, som fullständigt strider mot alla djurhälsobestämmelser.

Kanada vill likaså ha rätten att beskatta sjötransporter genom en isfri nordvästpassage. Men en rutt norr om Amerika måste vara fritt tillgänglig för alla. Nordvästpassagen är en idealisk väg för att spara tid, pengar och bränsle och gynnar även miljön. Den förbättrar alla de nordliga ländernas konkurrenskraft. Jag uppmanar därför Kanada att rätta sig efter förslagen i frihandelsavtalet och släppa alla tankar på att beskatta användningen av öppet hav.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Som om det inte redan var pinsamt nog att information har läckt ut mitt under förhandlingarna om ett omfattande avtal om handel och ekonomiskt samarbete (Ceta), har en anklagelse även framförts om att Kanada tvingas att anpassa sina upphovsrättslagar till USA:s och EU:s normer om en del av Ceta-avtalet och handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta). Det verkar som om Ceta kommer att medföra en betydande privatisering, avreglering och omstrukturering. Detta innebär att lokala myndigheter förhindras att tillämpa särskilda lokala eller etniska upphandlingsriktlinjer. Det är naturligtvis vettigt att lägga ut större kontrakt på upphandling, och det måste självklart finnas regler för att se till att korruption och svågerpolitik inte grasserar.

När våra lokala myndigheter här i EU redan klagar över att de inte får anlita företag som visar socialt engagemang, utan i stället generellt tvingas att ge kontrakt till de företag som dominerar marknaden, är det ännu mer oförståeligt att vi vill införa liknande regler för andra länder. När frihandelsavtal ger multinationella företag möjlighet att begära skadestånd från regeringar på grund av regeringarnas beslut om miljö- och hälsopolitik, står det klart att EU har lärt sig alltför lite av den finansiella och ekonomiska krisen och fortsätter på den felaktiga, nyliberala kursen.

Om EU verkligen vill finnas till för sina medborgare, som folktalarna alltid säger, måste vi sluta att gå åt fel håll och förvandlas till en sköld mot globalisering, samtidigt som vi stöder vänliga makter som Kanada.

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Precis som andra ledamotskolleger redan har gjort vill jag först och främst betona att toppmötet mellan EU och Kanada utgör ett viktigt tillfälle att fördjupa vårt partnerskap med denna viktiga demokrati. Dessa förbindelser är oerhört viktiga för EU eftersom de omfattar en partner som delar samma värden och som vi har samarbetat med under lång tid.

Samtidigt vill jag påminna er om den förklaring som utfärdades vid det förra EU–Kanada-toppmötet i Prag i maj 2009, där våra gemensamma mål upprepades, och jag citerar, ”att främja en fri och säker rörlighet för personer mellan EU och Kanada, i syfte att så snart som möjligt utöka viseringsfria resor till Kanada till att omfatta alla EU-medborgare”.

Ett år senare tvingas vi konstatera att vi fortfarande har långt kvar till att nå det målet. För närvarande är det inte bara rumäner och bulgarer som omfattas av ett obligatoriskt viseringskrav, utan viseringar återinfördes även för Tjeckien förra året, vilket ni känner till.

Jag anser att detta först och främst handlar om ett problem med ömsesidighet. Eftersom alla EU-medlemsstater har upphävt viseringskravet för kanadensiska medborgare enligt vår lagstiftning, vilket ni är väl medvetna om, har vi å andra sidan, om jag får uttrycka mig så, ett problem med konsekvensen, eftersom Kanada har upphävt viseringskravet för ett av kandidatländerna, Kroatien, medan landet som sagt för närvarande har kvar viseringskraven för medborgare från EU-medlemsstater.

Jag anser därför att man vid toppmötet i maj måste göra avsevärda, för att inte säga avgörande framsteg i frågan om att upphäva viseringskraven för samtliga EU-medborgare. Enligt min åsikt krävs det särskilda åtgärder, och det här målet måste placeras så högt upp som möjligt på dagordningen eftersom vi inte längre låter oss nöja med principförklaringar. Denna form av diskriminering är ytterst orättvis, särskilt för medborgarna i det land som jag kommer från, en EU-medlemsstat, som har gjort betydande tekniska framsteg när det gäller upphävande av viseringskrav.

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) Herr talman! Jag undrar varför jag alltid får en känsla av att jag bör misstänka kommissionen för att inte vilja lägga fram handlingar för Europaparlamentet. Så är fallet med det frihandelsavtal som håller på att förhandlas fram med Kanada. Jag instämmer i kritiken från de ledamotskolleger som har sagt att det finns en del misstänkta omständigheter, särskilt de som Joe Higgins nämnde, och jag håller fullständigt med honom.

Enligt min åsikt är handelsavtal bra om de bidrar till att främja allmänt välstånd på båda sidor, men inte om de nästan enbart tjänar ett fåtal stora multinationella företags intressen. När man inser att hälsa, utbildning eller offentlig säkerhet plötsligt har blivit föremål för handelsavtal och att de ska avregleras och privatiseras, börjar man misstänka att avtalet tjänar ett fåtal och kommer att skada det stora flertalet. Jag vill varna de personer som försöker kringgå Europaparlamentet genom att införa avtal av det här slaget.

För det andra vill jag påpeka att om man håller möten och förhandlar med en långsiktig partner som Kanada blir man tvungen att ta upp vissa obehagliga frågor. Jag anser att diskussioner och förhandlingar av det här slaget bör omfatta frågan om sälslakt. Detta är inte menat att reta upp någon, utan att klargöra EU:s ståndpunkt och finna en lösning för att få slut på den fruktansvärda omständigheten att man gör stora vinster på bekostnad av små djur.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Min ledamotskollega Sebastian Bodu hade inte möjlighet att ta sig till Strasbourg i dag, så jag kommer att tala för hans räkning.

För närvarande kan 39 miljoner EU-medborgare från Rumänien, Tjeckien och Bulgarien inte resa till Kanada utan visum. Över hälften av dessa personer – 22 miljoner – är rumäner. Att behålla viseringssystemet för inresor i Kanada, och detsamma gäller Förenta staternas system, skapar en situation där en del EU-medborgare betraktas som andra klassens medborgare.

EU-medborgarnas fria rörlighet måste behandlas på ett enhetligt sätt. Viseringsproblemet inverkar på förbindelserna mellan EU och Kanada. Vid tidigare toppmöten efterlyste kommissionens ordförande José Manuel Barroso en lösning på den här frågan. Vi måste ta upp den även i fortsättningen.

I Rumäniens fall har andelen avslag på viseringsansökningar minskat från 16 till 5 procent under perioden 2004–2008. Cirka 200 000 rumäner bor i Kanada, varav det stora flertalet har kommit dit genom den kanadensiska statens officiella invandringssystem. Jag förstår inte varför Kanada tillämpar olika synsätt i den här frågan. År 2009 hävdes viseringskravet för ett europeiskt land som inte är en EU-medlemsstat, och det skäl som uppgavs var att ett stort antal medborgare som kommer från det landet redan bor i Kanada.

Jag anser att även Tjeckien måste omfattas av viseringsundantaget. Det skäl som uppgetts för att återinföra viseringskrav får inte bli en faktor för de andra staterna. Det var Europaparlamentet som såg till att viseringsfrågan finns med på dagordningen för toppmötet mellan EU och Kanada. EU måste vidhålla ståndpunkten från oktober 2009, dvs. att tillämpa solidaritetsklausulen om problemet inte har lösts till årsslutet 2010.

Fru vice ordförande Ashton! Att nå ett viseringsundantag för de berörda medlemsstaterna skulle vara en stor framgång för er i ert arbete. Jag önskar er lycka till i dessa insatser.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Herr talman! Kanada är en av Europeiska unionens äldsta och närmaste partner, och har så varit sedan 1959. Vårt samarbete måste emellertid alltid grundas på gemensamma värden och ömsesidig respekt.

Kanada är ett av de tio länder i världen som släpper ut mest växthusgaser och det enda landet som, trots att det undertecknade och ratificerade Kyotoprotokollet, därefter offentligt förklarade att det inte hade för avsikt att uppfylla sina rättsliga åtaganden. I stället för att minska utsläppen med 6 procent jämfört med 1990 har utsläppen i Kanada ökat med 26 procent. Produktionen av tjärsand är den största orsaken. Utsläppen av växthusgaser från produktion av tjärsand är 3–5 gånger högre än utsläppen från konventionell produktion av olja och naturgas. För produktion av tjärsand krävs det även två till fem tunnor vatten för varje tunna tjära som utvinns, och produktionen ger sedan upphov till en rad avfallsprodukter som hotar både den biologiska mångfalden och den infödda befolkningens liv. Denna produktion förstör även borealskogen, en av de största kolsänkorna på jorden. Till 2020 kommer tjärsand förmodligen att ha gett upphov till mer utsläpp än Österrike och Irland tillsammans. Kanada lägger bara 77 US-dollar per person på gröna bidrag, jämfört med 1 200 US-dollar för Korea, 420 för Australien och 365 för Förenta staterna.

Att se till att borealskogen skyddas är ytterst viktigt, och det är därför viktigt att vi uppmanar Kanada att efterleva de internationella avtal som vi har ingått tillsammans, men som bara vi respekterar ensidigt, och detta bör utgöra grunden för allt framtida samarbete.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Kanada har varit en av Europeiska unionens närmaste och mest stabila partner sedan 1959. Det gläder mig stort att den ekonomiska situationen har förbättrats i Kanada under den sittande högeradministrationens mandatperiod, vilket inte har skett under tidigare mandatperioder i landet.

Den förbättrade ekonomiska situationen och den starkare kanadensiska dollarn, som skapar ökat välstånd för de kanadensiska medborgarna, har även sänt en positiv signal till andra länder och har skapat gynnsamma förhållanden för utvecklingen av inte bara det politiska utan även det ekonomiska samarbetet. Jag anser att toppmötet mellan EU och Kanada i Bryssel kommer att leda till konkreta framsteg i förhandlingarna om ett komplext avtal om ekonomiskt partnerskap.

Kanada är EU:s elfte största handelspartner och står för upp till 1,7 procent av unionens sammanlagda utrikeshandel, och EU är den näst största investeraren i Kanada, medan Kanada är den fjärde största investeraren i EU.

År 2008 nådde den sammanlagda volymen av varor nästan 50 miljarder euro, medan tjänsterna stod för 20,8 miljarder euro. Avregleringen av handeln med varor och tjänster mellan EU och Kanada, i kombination med ett ökat marknadstillträde, kommer att göra det möjligt att blåsa nytt liv i och fördjupa den bilaterala handeln, vilket kommer att medföra avsevärda fördelar för både EU:s och Kanadas ekonomier.

  Jan Březina (PPE). – (CS) Herr talman, fru Ashton, mina damer och herrar! EU:s gemensamma viseringspolitik står nu inför en stor utmaning i form av det viseringskrav som Kanada har infört under de senaste tio månaderna för medborgare från Tjeckien. Genom sin ensidiga åtgärd gentemot Tjeckien har Kanada även, på ett helt oacceptabelt sätt, kringgått de EU-organ som ansvarar för den gemensamma viseringspolitiken. Rättigheterna för medborgarna i en medlemsstat och anseendet hos de EU-institutioner som upprätthåller dessa rättigheter är följaktligen hotade. Den exempellösa åtgärden från den kanadensiska regeringens sida gentemot en EU-medlemsstat ställer hela EU inför ett solidaritetstest.

De tjeckiska medborgarna litar på att kommissionen bestämt tar på sig rollen som försvarare och företrädare för en medlemsstat och dess berättigade intressen. Det kommande toppmötet mellan EU och Kanada kommer att bli ett unikt tillfälle för detta, och viseringsfrågan bör finnas med bland diskussionspunkterna. Det är hög tid att vi gör allt vi kan för att nå ett genombrott i den här långdragna affären. Jag välkomnade att kommissionen i oktober 2009 antog en rapport där den uppmanar Kanada att öppna ett viseringskontor i Prag och fastställa en tidsplan för hävandet av viseringskravet. Kanada har uppfyllt det första kravet, men ännu inte det andra, och därför bör varken kommissionen eller rådet vara nöjda med framstegen hittills. Påtryckningarna på Kanada bör inte mildras, utan bör tvärtom skärpas. I detta sammanhang vill jag uppmana kommissionen att göra att tydligt uttalande om sitt åtagande att föreslå, om framstegen är otillräckliga, motåtgärder genom att införa ett viseringskrav för kanadensiska tjänstemän och diplomater.

Jag är fast övertygad om att vi måste sluta att släpa fötterna efter oss. De tjeckiska medborgarna förväntar sig inte högtravande löften och sympatiyttringar från EU-organen, utan konkreta målinriktade åtgärder. Enligt min åsikt ligger bollen nu på kommissionens, och särskilt ordförande José Manuel Barrosos planhalva, eftersom han kommer att vara den kanadensiske premiärministerns främsta förhandlingspartner vid toppmötet. Om vi inte börjar agera med självförtroende och kraft gentemot den kanadensiska regeringen kommer alla våra insatser att förlora i styrka, och resultatet kommer att bli att de tjeckiska medborgarnas förtroende för EU-institutionerna allvarligt undergrävs. Vårt tal om europeisk solidaritet blir då inte mer än tomma ord för dem.

  Othmar Karas (PPE). – (DE) Herr talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Som ledamot av EU-delegationen för förbindelserna med Kanada vill jag betona att Kanada och EU delar gemensamma värden. Våra gemensamma värden utgör grunden för hur våra samhällen är uppbyggda och är ytterst viktiga i det här sammanhanget. Vi bör utnyttja denna gemensamma grund i högre grad för att gemensamt ta ansvar för att återupprätta grundläggande globala förhållanden. Våra nära historiska och kulturella band och vår respekt för multilateralismen, bland annat vårt stöd till FN-stadgan, bildar grunden för vårt partnerskap. Vi måste förbättra och förstärka våra förbindelser på flera olika nivåer, särskilt på den politiska nivån naturligtvis.

Det avtal vi diskuterar i dag kommer att vara det första som grundas på det nya fördraget, och kommissionen bör vara medveten om detta. De främsta kraven för en framgångsrik beslutsprocess för avtalet är insyn, samarbete och parlamentets deltagande. Två viktiga frågor har tagits upp i diskussionen. De ensidiga viseringsreglerna för tjeckiska medborgare är oacceptabla och måste upphävas. Kanadas kritik mot de stränga bestämmelserna för försäljning av sälprodukter är ett tecken, inte på att vi måste ändra oss, utan att Kanada måste göra det.

Ett av målen för avtalet mellan EU och Kanada är dock att vi samarbetar för att skapa ett starkare handelsområde än Nordamerikanska frihandelsområdet (Nafta). Det handlar inte bara om ekonomiskt samarbete, utan även om att sända en tydlig signal om att vi inte accepterar protektionism. Det är ett lyckligt sammanträffande att Joe Biden talar i Europaparlamentet i Bryssel samma dag som toppmötet mellan EU och Kanada hålls, eftersom ett effektivt och yrkesmässigt samarbete med båda delarna av den nordamerikanska kontinenten är viktigt för oss, och eftersom vi, tillsammans, vill ta ökat ansvar i världen.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Fru Ashton! Jag vill påpeka att akilleshälen när det gäller en framgångsrik ratificering av avtalet mellan EU och Kanada är det ensidiga viseringskravet för Tjeckien, Rumänien och Bulgarien, eftersom detta skapar en oacceptabel form av ett andra klassens medborgarskap i EU. Det är inte bara de andra länderna som visar solidaritet med oss, utan många ledamöter här i parlamentet kommer även att ha all rätt att blockera ratificeringen om Kanada inte uppfyller sitt löfte att skärpa sin slappa asylpolitik, vilket tydligen är en nödvändig förutsättning för att häva viseringskraven.

Fru Ashton! Kan ni tala om för mig om ni har påpekat för Kanada att det inte är godtagbart att landet skjuter upp åtgärderna för att skärpa sin generösa asyllag, som är öppen för missbruk, till 2013, och att landet måste ändra lagen så snabbt som möjligt, med tanke på de gemensamma värden och goda ekonomiska förbindelser som det har med EU, och eftersom villkoren för detta kommer att ingå i det nya handelsavtalet? Är det en prioritering för er att ta upp frågan om uppskjutandet av tidsgränsen vid toppmötet med Kanada om två veckor, och se till att viseringskravet hävs innan avtalet ingås med Kanada? Om så inte är fallet, är ni medveten om risken för att detta viktiga avtal kanske inte godkänns av Europaparlamentet, eftersom vi inte tänker finna oss i ett agerande av det här slaget från Kanadas sida gentemot tre EU-medlemsstater?

Mina damer och herrar! Jag vill framföra ett tack för er solidaritet från miljontals medborgare, och jag välkomnar att förslaget till gemensam resolution, som vi kommer att rösta om i Bryssel, innehåller en tydlig uppmaning om att Kanada ska ändra sitt asylsystem och så snabbt som möjligt häva viseringskravet för nästan 50 miljoner EU-medborgare.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Herr talman, fru höga representant, mina damer och herrar! Jag anser att diskussionen och debatten här i kammaren bidrar starkt till åtgärderna inför toppmötet i maj.

Det råder inget tvivel om de tankar som alla har gett uttryck för, dvs. betydelsen av våra förbindelser med Kanada och betydelsen av partnerskapet och våra gemensamma värden med ett framstående demokratiskt land som vi har ett strategiskt behov av att samarbeta med.

Dock har vissa frågor tagits upp, som enligt min åsikt och på grundval av ert mandat från parlamentet, absolut måste behandlas och om möjligt lösas, eftersom det är lösningarna som är viktiga i slutändan, inte striderna.

Den första frågan rör behovet av att lyfta fram ömsesidighetsprincipen när det gäller kanadensiska medborgares och EU-medborgares fria rörlighet. Jag är varken tjeck, rumän eller bulgar, och andra rumänska kolleger har talat före mig. Men det spelar ingen roll, som EU-medborgare känner jag mig lika lurad på mina rättigheter om andra EU-medborgare inte kan röra sig fritt i Kanada – jag talar snabbt, jag hoppas att ni förstår mig, herr talman, men ni kanske vill att jag ska upprepa detta för tolkningens skull – men hur som helst, jag känner mig lurad om andra medborgare från andra europeiska länder inte kan röra sig fritt i Kanada, medan kanadensiska medborgare kan röra sig fritt i alla europeiska länder.

Jag går nu över till frågan om sälslakten. Vi blir alltid lika illa berörda när vi i tv-program eller genom reportage i pressen får se eller höra om de plågsamma och fruktansvärda metoder som används i viss säljakt. Här i parlamentet har vi möjlighet att ge uttryck för våra åsikter, och jag anser att vi bör sluta att vara upprörda och protestera och börja agera i stället.

Våra förbindelser med ett så framstående demokratiskt land som Kanada bör också ge oss en möjlighet att ta upp problem och kräva moratorier. Jag tackar Catherine Ashton för de åtgärder hon kommer att vidta och för att hon kommer att rapportera till parlamentet, med början efter toppmötet i maj.

  Olga Sehnalová (S&D). – (CS) Fru vice kommissionsordförande, mina damer och herrar! I samband med det kommande toppmötet mellan EU och Kanada vill jag nämna en av de grundläggande principer som EU grundas på, nämligen solidaritetsprincipen. Detta värde måste respekteras under alla omständigheter om EU vill behålla medborgarnas förtroende, till och med i fall som rör problem för bara en medlemsstat. Som redan har nämnts införde Kanada i juli 2009 ett viseringskrav för medborgare från Tjeckien. På Tjeckiens begäran togs frågan om viseringsförbindelserna med Kanada med på dagordningen för rådets (rättsliga och inrikes frågor) februarimöte. Vid mötet uttryckte Rumänien, Bulgarien, Ungern och Slovakien solidaritet med Tjeckien, och även det spanska ordförandeskapet yttrade sig tydligt i saken. Även kommissionen gav uttryck för sin solidaritet, men det finns ingen konkret lösning i sikte, inte ens efter förhandlingarna mellan expertgrupperna.

Tiden går, vilket absolut inte är till fördel för EU och EU-medborgarna. För EU-medborgare från Tjeckien är det svårt att svälja att de måste vänta på att Kanada antar en ny asyllag som ett villkor för att häva viseringskravet, där den närmaste realistiska tidsgränsen är 2013. I det här sammanhanget förväntar de sig därför verklig hjälp från EU. Vi talar ofta om att det råder en förtroendekris för EU-institutionerna bland medborgarna. Då måste vi också söka anledningen till detta, vilket är ett synsätt som tyvärr inte har varit helt solidariskt hittills.

  Chris Davies (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag hoppas att den höga representanten kommer att gratulera kanadensarna till deras diplomatiska skicklighet, eftersom de har något att lära oss. Vid konferensen för konventionen om handeln med utrotningshotade arter (Cites) som hölls nyligen, slog de sig ihop med sina japanska allierade för att fullständigt rasera vårt försök att införa ett handelsförbud för tonfisk.

Cites-konferensen påminde alltför mycket om klimatkonferensen i Köpenhamn, där EU:s ståndpunkt var otydlig. Vi verkade ha ägnat mycket tid åt att diskutera med varandra i stället för att diskutera kontinuerligt med andra, och till slut blev vi fullständigt krossade.

Japan och dess kanadensiska allierade hade ägnat månader i förväg åt att cirkulera, vinna vänner och köpa lite inflytande än här, än där, för att få de röster de behövde och det resultat de ville ha. I slutändan framstod vi som inkonsekventa, oorganiserade och svaga.

Kommissionsledamoten med ansvar för miljö har sagt att detta aldrig får hända igen. Han är fast besluten att ändra på detta. Men konferenser av det här slaget hålls hela tiden runtom i världen, och vi måste försäkra oss om att vi utnyttjar hela EU:s diplomatiska skicklighet för att se till att vi har en långsiktig strategi, att vi utnyttjar våra resurser på ett effektivt sätt och att vi slutar att underprestera.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Jag vill lyfta fram ett mycket allvarligt problem under dessa förhandlingar, som gäller verkställandet av immateriella rättigheter. Kritiska kommentarer från kanadensiska juridikprofessorer och även från Harward tyder på att det planerade avtalet kan leda till en fullständig översyn av den kanadensiska lagstiftningen om upphovsmannarätt, patent och varumärken.

Å ena sidan anser kanadensarna att deras suveränitet och rätt att tillämpa sina egna immateriella rättigheter begränsas. Å andra sidan är det ytterst viktigt med stränga och exakta regler för kopieringsskydd och utökandet av detta skydd till att omfatta filmer.

Jag anser att det är särskilt viktigt att ta upp Internet i alla diskussioner om verkställande av immateriella rättigheter, eftersom det är omöjligt att skydda immateriella rättigheter på Internet utan ett gränsöverskridande avtal. Jag är för ett särskilt förbud mot inspelning med videokameror på biografer. Detta bör genomföras i Kanada. Det är emellertid viktigt att vi finner en medelväg. Vi bör stödja det immaterialrättsliga skyddet, men motsätta oss en allmän övervakning och förföljelse på Internet.

Det är naturligtvis även viktigt att vi tar hänsyn till att Kanada har annorlunda rättsliga traditioner och ett annorlunda rättssystem. Det är mycket svårt att lösa det här problemet, men jag hoppas att vi kommer att finna en effektiv lösning.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Vår viktigaste prioritering bör vara att stödja små och medelstora företag, särskilt under en ekonomisk kris. Dessa företag sysselsätter två tredjedelar av alla arbetstagare och genererar 80 procent av skatteintäkterna. Därför är det viktigt att offentliga upphandlingar inriktas på att ge små och medelstora företag möjligheten att tilldelas offentliga kontrakt. De tekniska bestämmelserna, dvs. åtgärder för underlättande av handeln, måste naturligtvis också beaktas på lämpligt sätt i detta avtal. Vad jag skulle vilja veta är dock om man har nått en överenskommelse med Världshandelsorganisationen (WTO) om att inbegripa de grundläggande principerna från Dohaförhandlingarna i detta frihandelsavtal.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Herr talman, fru vice kommissionsordförande! Lufttransporten är central för att föra EU och Kanada närmare varandra genom att underlätta transporten av varor och personer. Lufttransportavtalet mellan EU och Kanada, som undertecknades i Prag den 18 december 2009, och avtalet om civil luftfartssäkerhet mellan EU och Kanada, som undertecknades i Prag den 6 maj 2009, är två viktiga inslag i den transatlantiska dialogen mellan EU och Kanada. Det första avtalet genomförs provisoriskt till dess att det träder i kraft efter ratificering. Rådet har ännu inte fått något meddelande i det här avseendet.

Det andra avtalet genomförs inte provisoriskt. Rådet måste översända förslaget till rådsbeslut och avtalstexten till Europaparlamentet för ett yttrande.

Med tanke på lufttransportens betydelse för samarbetet mellan EU och Kanada vill jag fråga vice ordföranden när de två avtalen mellan EU och Kanada kommer att kunna träda i kraft fullt ut.

  Fiona Hall (ALDE). – (EN) Herr talman! Kanada är en nära allierad, men EU måste vara en kritisk vän när så krävs. Kanadas resultat på klimatområdet är dåliga, och Kanada lade hinder i vägen under Köpenhamnsförhandlingarna. Tjärsandsindustrin är särskilt oroande, som Kriton Arsenis påpekade. Utvinning av olja från tjärsand kräver mycket mer energi än olja som produceras av andra källor, och utvinningen är dessutom mycket förorenande för den lokala miljön.

Med tanke på att den kanadensiska regeringen för närvarande anstränger sig hårt för att få kommissionen att mildra sin inställning till kolmätningar inom ramen för genomförandet av direktivet om bränslekvalitet, vill jag fråga den höga representanten om hon kommer att ta upp frågan om tjärsand under diskussionerna vid toppmötet.

  Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Herr talman! Denna debatt om förberedelserna inför toppmötet har varit ytterst användbar och värdefull. Ledamöterna har tagit upp en lång rad olika frågor, och jag ska åtminstone försöka se till att de två ordförandena – kommissionens ordförande och rådets ordförande – som naturligtvis kommer att leda EU vid toppmötet, blir fullständigt insatta i de frågor som har tagits upp.

Jag är mycket tacksam för ledamöternas hjälpsamhet när det gäller att ge mig information och ställa frågor om områden som jag bekänner att jag inte vet så mycket om – t.ex. lufttransport. Jag ska försöka ta reda på det som ni har frågat om.

Jag kommer bara att välja två eller tre centrala områden som har diskuterats. Det verkar råda en allmän åsikt bland ledamöterna om att dessa förbindelser är viktiga. En del av den frustration som jag kände av här i kammaren kanske beror på att vi inser betydelsen av Kanada och de gemensamma värden som vi delar. Den frustration som de ledamöter som kommer från de länder som särskilt berörs av viseringsfrågan är därför fullständigt förståelig.

Jag vill gärna börja med handeln, eftersom många av inläggen handlade om detta. Vi gör rätt i att satsa på ett ambitiöst handelsavtal. Det kommer inte att bli lätt, och redan från första början – och jag inledde faktiskt handelsförhandlingarna – insåg vi att dessa förhandlingar aldrig kommer att bli enkla på grund av EU:s och Kanadas särskilda intressen. Vi bör dock vara mycket ambitiösa på båda sidor.

Ett exempel är immateriella rättigheter, och det är mycket viktigt för mig att Kanada ser till att landet har ett lämpligt system för detta. Jag vet att de undersöker frågan och att diskussionerna och rundorna hittills har varit ytterst positiva och konstruktiva och framskrider i god takt.

Jag håller med om att utskottet för internationell handel måste hållas fullständigt informerat och, som Philip Bradbourn sade, de som har särskilda intressen i Kanada måste även vara helt inkopplade. Det kommer att göras en konsekvensbedömning, som man redan arbetar med för närvarande, och parlamentet kommer naturligtvis att fylla sin funktion och samtycka till eller inte samtycka till avtalet när det slutligen läggs fram. Parlamentet har en mycket tydlig och central roll i det här avseendet.

Jag vill bara lägga till två saker. För det första gynnas våra medborgare faktiskt av ett bra handelsavtal. Det är syftet med det hela. Syftet är att se till att det råder större valfrihet för konsumenterna och ökade möjligheter för arbetstagarna. Vi måste försäkra oss om att alla våra handelsavtal ger verkliga möjligheter för hela EU.

När det gäller små och medelstora företag håller jag med om att de är mycket viktiga. I detta sammanhang vill jag påpeka att en av de statistiska uppgifter som jag alltid har sett som mycket intressant är att bara 8 procent av våra små och medelstora företag faktiskt idkar handel, och att endast 3 procent gör det utanför EU.

Jag har alltid ansett, och gör det fortfarande, att om vi lyckas höja dessa siffror och tillhandahålla möjligheter – och offentliga upphandlingar kan verkligen vara ett område som ger möjligheter till det – kommer våra små och medelstora företag att gynnas i båda riktningarna.

Flera ledamöter talade om Arktis, och vi har diskuterat Arktis nyligen här i parlamentet. Jag vet att det är en mycket viktig fråga, inte minst för att den har samband med en annan viktig fråga som jag vill ta upp innan jag talar om viseringar, nämligen klimatförändringen.

Vi anser att Kanada hörde till den grupp av länder som under Köpenhamnsförhandlingarna agerade på ett sätt som gjorde att vi inte alls nådde de förväntade resultaten. Vi kan diskutera vidare om Köpenhamn – och det kommer säkerligen tillfällen att göra detta med den ansvarige kommissionsledamoten. Vi såg det som intressant att den kanadensiska regeringen i trontalet den 3 mars förklarade att den fullständigt stöder klimatavtalet från Köpenhamn. Detta är viktigt, och det vi vill göra inom ramen för toppmötet är att uppmuntra och uppmana Kanada att vara ambitiöst, särskilt när det gäller att höja begränsningsmålet för 2020.

Den internationella kolmarknaden är avgörande för att skifta investeringarna mot en kolsnål ekonomi, och en sak som vi kan göra i våra bilaterala förbindelser är att driva på dessa strategiska frågor om investeringar, grön teknik och samarbete, och försöka stödja alla de åtgärder vi måste vidta för att begränsa problemen med klimatförändringen.

Den sista frågan – och det fanns många, men jag kommer bara att ta upp tre – och en av de frågor som jag självklart vill ta upp är hela viseringsfrågan. Detta är ytterst viktigt, och som de ledamöter här i parlamentet som företräder sina medlemsstater har sagt finns det tre medlemsstater som berörs.

Man arbetar hårt med att försöka lösa den här frågan. Vi har fört många dialoger med Kanada, många av problemen är välkända och det finns problem som Kanada måste lösa när det gäller den lagstiftning som landet måste införa inför framtiden. Ledamöterna gjorde helt rätt i att ta upp denna fråga, och den kommer att ingå i diskussionerna.

Expertgruppens andra möte hölls i Prag för att behandla de frågor som är särskilt relevanta för Tjeckien, och kommissionen har bidragit till detta, så den är fullständigt involverad.

Jag nämnde, och jag kommer att ta med mig det från debatten, den frustration som de ledamöter känner som nämnde behovet av att arbeta snabbare och göra framsteg för att hantera detta problem. Det absolut viktigaste i sammanhanget är att det här inte är en bilateral fråga, utan en fråga som berör EU och Kanada, och vi måste behandla den som sådan.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att hållas under den första sammanträdesperioden i maj.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) För närvarande kan inte 39 miljoner EU-medborgare från Rumänien, Tjeckien och Bulgarien resa till Kanada utan visum. Över hälften av dessa personer, 22 miljoner, är rumäner. Att behålla viseringssystemet för inresa i Kanada för en del av oss är en ohållbar situation eftersom den skapar två klasser av EU-medborgare. EU-medborgarnas fria rörlighet måste behandlas på ett gemensamt och enhetligt sätt, och viseringsproblemet rör förbindelserna mellan EU och Kanada, och inte de bilaterala förbindelserna mellan Kanada och de respektive staterna.

I Rumäniens fall har andelen avslag på viseringsansökningar minskat från 16 till 5 procent under perioden 2004–2008. Cirka 200 000 rumäner bor i Kanada, och en del av dem har kommit dit genom den kanadensiska statens officiella invandringssystem. Detta är ett av skälen till det stora antalet viseringsansökningar. Det var Europaparlamentet som såg till att viseringsfrågan finns med på dagordningen för toppmötet mellan EU och Kanada.

EU:s ståndpunkt måste vara att tillämpa solidaritetsklausulen om problemet inte är löst till slutet av 2010. Upphävandet av viseringskravet för de berörda medlemsstaterna skulle vara en första framgång för den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att en av de prioriterade frågorna på dagordningen för toppmötet mellan EU och Kanada, som ska hållas i Bryssel den 5 maj, måste vara att häva viseringskravet för alla EU-medborgare på grundval av ömsesidighetsprincipen och i syfte att undanröja den rådande diskriminering som förhindrar rumänska, bulgariska och tjeckiska medborgare från att besöka Kanada utan visum.

Denna situation är ännu underligare med tanke på att de kanadensiska myndigheterna förra året avskaffade det obligatoriska kravet att ansöka om korttidsviseringar för kroatiska medborgare, ett land som fortfarande för anslutningsförhandlingar med EU. Rumänien har gjort betydande framsteg de senaste åren, bland annat när det gäller vissa viktiga kriterier för ett avskaffande av viseringssystemet. Andelen avslag på viseringsansökningar, andelen personer som stannar längre i landet än den lagliga bosättningsperioden och antalet asylansökningar minskar stadigt.

Därför bör viseringsundantaget avspegla den här utvecklingen, för att inte tala om att lika behandling av EU-medborgare och kanadensiska medborgare skulle bidra till att öka det ömsesidiga förtroendet.

(Sammanträdet avbröts i några minuter.)

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman