Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 20 april 2010 - Strasbourg

14. Allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden med avseende på förenkling av vissa krav och med avseende på vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Evgeni Kirilov, för utskottet för regional utveckling, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden med avseende på förenkling av vissa krav och med avseende på vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen (KOM(2009)0384 – C7-0003/2010 – 2009/0107(COD)) (A7-0055/2010).

Evgeni Kirilov, som är föredragande för betänkandet, har inte kunnat komma hit på grund av problemen med luftfarten. Constanze Angela Krehl, som ersätter Evgeni Kirilov, har ordet.

  Constanze Angela Krehl, ersättare för föredraganden. – (DE) Herr talman! Jag beklagar verkligen att Evgeni Kirilov inte själv kan redogöra för sitt betänkande. Han har arbetat mycket hårt med att utarbeta ett betänkande för parlamentet om ett ämne som är mycket viktigt för EU:s regioner och medborgare. Därför skulle jag vilja läsa upp hans anteckningar. De är på engelska, vilket är överraskande från en bulgarisk ledamot. Det är emellertid bra att jag inte behöver tala bulgariska. Jag är mycket glad att jag kan företräda honom här i parlamentet, även om han inte kunde flyga hit från Sofia.

(EN) Herr talman! Jag är glad att vi i kväll har möjlighet att diskutera viktiga ändringar av de allmänna bestämmelserna för strukturfonderna. Dessa ändringar är en viktig del i de gemensamma insatserna på europeisk och nationell nivå för att övervinna följderna av den ekonomiska krisen. De är en logisk fortsättning på de texter vi antog förra året.

Då, som föredragande för sammanhållningspolitikens roll i investeringar i realekonomin, uppmanade jag rådet och kommissionen att arbeta för förenkling av bestämmelserna för strukturfonderna och därmed underlätta tillgången till dessa fonder när medlemsstaterna har större behov av dem.

Jag är glad att parlamentets huvudsakliga rekommendationer om ytterligare förenkling har tagits väl emot. Jag är övertygad om att de nya förändringarna av de allmänna bestämmelserna, som innebär förenklingar av några av de befintliga förfarandena, är värda vårt stöd. Att minska onödiga administrativa bördor, byråkrati och otydliga bestämmelser kommer att bidra till bättre insyn och kontroll och färre oegentligheter.

Detta innebär också förbättrat genomförande och att EU:s pengar läggs på de rätta sakerna. Här är bara ett exempel: Genom ändringen av artikel 88 uppmuntras medlemsstaterna ännu mer till att upptäcka och åtgärda oegentligheter innan de hittas av EU:s kontrollinstitutioner. I detta fall förlorar medlemsstaterna inte de berörda medlen utan kan använda dem igen för andra projekt inom det relevanta programmet.

Den andra gruppen ändringsförslag rör bestämmelserna om den ekonomiska förvaltningen. Förskottsbetalningarna för de länder som drabbats hårdast av krisen kommer att ökas för 2010. Alla medlemsstater kommer att få mer tid att använda medel anslagna för 2007 till projekt som inte har godkänts eller genomförts inom tidsfristerna.

Båda grupperna av åtgärder är viktiga på grund av sitt budskap till förmånstagarna och på grund av sin praktiska nytta. Krisåtgärder är ett tydligt sätt att visa solidaritet. De kommer att medföra nya pengar som medlemsstaterna kan använda för att ta sig ut ur krisen.

Alla åtgärder kommer att leda till genomförande av fler projekt, särskilt nu. Detta är avgörande för att skapa arbetstillfällen och för att främja investeringar och infrastruktur samt anpassning av arbetstagare och företag till den ekonomiska förändringen.

Båda typerna av åtgärder är nyttiga och mer värdefulla om de genomförs vid rätt tidpunkt, men de väntar fortfarande på ett slutgiltigt godkännande. Tyvärr blev det ett enormt dröjsmål innan rådet kom fram till en överenskommelse, när rådet var det ledande organet för antagande av den ändrade förordningen.

Jag tror absolut att nu, när parlamentet har samma befogenheter som rådet, kommer vi inte längre att skjuta upp antagandet och ikraftträdandet av dessa efterlängtade och välbehövliga åtgärder.

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Fru Krehl, tack så mycket för ert betänkande. Jag vill också be er att tacka Evgeni Kirilov på mina vägnar. Han har arbetat mycket hårt för att se till att vi skulle kunna diskutera de ändringsförslag som lagts fram till den allmänna förordningen i dag, efter att de så snabbt passerat alla de institutionella skedena, och förhoppningsvis också för att vi skulle kunna anta dem inom kort i parlamentet med en bred enighet, så att de relevanta punkterna kan genomföras omgående. Detta är ett bra bevis för den positiva dialogen mellan rådet, parlamentet och kommissionen och ett bra exempel på att samspelet mellan institutionerna verkligen fungerar.

Vad är syftet med dessa ändringsförslag? På lång sikt vill vi förenkla reglerna, men på kort sikt vill vi också hjälpa de medlemsstater som har drabbats hårdast av den aktuella ekonomiska krisen. Vi godtar rådets kompromissförslag, om vilket det råder bred enighet i parlamentet, eftersom det är viktigt för oss att ge snabbt och riktat stöd och att börja genomföra programmet.

Det gemensamma och övergripande syftet med detta initiativ är att påskynda genomförandet av programmen. Vi har nyligen presenterat den första strategirapporten och fastställt vad som inte fungerade särskilt bra och på vilka områden det har skett en positiv utveckling under de första åren av den aktuella programperioden. Vi måste vara självkritiska och se över reglerna, som i vissa fall är komplexa. Enligt min åsikt har den nuvarande tredje uppsättningen med ändringsförslag till det pågående programmet gjort att vi har kunnat lösa detta problem. Vi vill dessutom bidra till att lösa krisen.

Vad kan vi göra? Ett par fristående exempel är att införa en enda tröskel för stora projekt på 50 miljoner euro, införa enklare regler för att ändra operativa program om – och detta är en mycket viktig punkt – det krävs för att övervinna krisen, göra det möjligt att subventionera energieffektivitetsåtgärder vid uppförandet och renoveringen av bostäder, vilket inte bara kommer att leda till energibesparingar utan även kommer att få positiva följder för de sektorer som hänger samman med byggnadsindustrin.

Den nuvarande förordningen syftar särskilt till att lösa de befintliga likviditetsproblemen i de fem drabbade länderna Rumänien, Ungern och de tre baltiska staterna, och är liksom redan sagts avsedd att påskynda utnyttjandet av medlen till följd av en ökad flexibilitet. Många projekt kommer att kunna genomföras snabbare med hjälp av den utlovade finansieringen på 775 miljoner euro, som kan tillgängliggöras snabbare än planerat.

Mot denna bakgrund vill jag slutligen nämna de 6,2 miljarder euro som redan har betalats ut i förväg under 2009. Detta visar att även om strukturfonderna inte ursprungligen var avsedda att användas som katastrofbistånd och i framtiden inte bör betraktas som sådant, kan de vara tillräckligt flexibla för att fungera som ett lämpligt bidrag i kristider.

Jag vill tacka alla och ser fram emot diskussionen.

  Regina Bastos, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor vill jag börja med att gratulera Evgeni Kirilov, också i hans påtvingade frånvaro, och lyfta fram hans sätt att utarbeta detta viktiga betänkande och främja dess huvudsakliga syfte. Jag vill också tacka Constanze Angela Krehl för hennes presentation.

Den främsta målsättningen, för att gå rakt på sak, är att förenkla förfarandena och påskynda genomförandet av de program som finansieras genom Sammanhållningsfonden, strukturfonderna och Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Under den aktuella finansiella, ekonomiska och sociala krisen har trycket på de nationella finansiella resurserna ökat. Detta tryck kommer att minskas genom en bättre användning av gemenskapsfinansieringen och genom att dessa resurser snabbare når de stödmottagare som drabbats värst av den ekonomiska nedgången.

Över 20 miljoner européer är arbetslösa, eller fyra miljoner fler än för ett år sedan, och prognosen är tyvärr att detta antal kommer att stiga ytterligare. Denna situation gör att vi måste se till att sammanhållningsprogrammen genomförs korrekt, eftersom de fungerar som en viktig och kraftfull hävstång när det gäller att stödja realekonomin, särskilt för små och medelstora företag och för sysselsättningen. De små och medelstora företagen är motorn i EU-ekonomin och skapar hållbar tillväxt och många kvalitativa arbetstillfällen.

Ytterligare förenkling och klargörande av reglerna för sammanhållningspolitiken kommer tveklöst att inverka positivt på genomförandetakten för programmet, särskilt genom att ge de nationella, regionala och lokala myndigheterna tydligare och mindre byråkratiska regler som kommer att skapa större flexibilitet så att programmen kan anpassas till de nya utmaningarna.

  Sophie Auconie, för PPE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Efter att ha bedrivit ett konstruktivt samarbete i månader med föredraganden Evgeni Kirilov vill jag gärna framföra mitt innerliga tack till honom.

Jag vill också betona kvaliteten hos i synnerhet rådets arbete sedan början av det spanska ordförandeskapet. Detta är desto viktigare eftersom vi i eftermiddag diskuterar en förordning vars bestämmelser är efterlängtade av tusentals aktörer på fältet. Jag är övertygad om att regionalpolitiken för dessa aktörer på fältet är det mest påtagliga uttrycket för Europeiska unionen i deras område eller region.

Även om regionalpolitiken är avsedd att hjälpa dem uppfattas den alltför ofta som komplex och restriktiv. Det är därför dags att ändra bilden av regionalpolitiken genom en djupgående förenkling av dess tillämpningsregler. EU-medlen på 350 miljarder euro ska gynna EU-medborgarna. I dag visar vi prov på den lyhörda inställning som människor väntat på i dessa tider av ekonomisk och social kris som vi alla upplever.

Om jag var tvungen att endast lyfta fram vissa aspekter av denna viktiga text skulle jag säga att den ökar flexibiliteten och solidariteten i Europa. Den ökar flexibiliteten, eftersom de föreslagna förenklingsåtgärderna gör det möjligt att minska mängden information som måste lämnas samt antalet kontroller och att öka flexibiliteten för inkomstalstrande projekt.

Men den ökar också solidariteten, eftersom exceptionella åtgärder vidtas för att bekämpa den ekonomiska krisen, som exempelvis ekonomiska förskott – liksom kommissionsledamoten och Constanze Angela Krehl sade – och ett nytt beräkningssystem. Den slutliga omröstningen i början av maj kommer därför att innebära att vi verkligen kan hjälpa EU-medlens mottagare och planeringsavdelningarna, men låt oss inte glömma att det fortfarande återstår mycket att göra när det gäller förenkling.

  Karin Kadenbach, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, herr Hahn, mina damer och herrar! Johannes Hahn sammanfattade syftet med vår debatt här i eftermiddag, vilket är att ge snabb och målinriktad hjälp. Vi måste omgående påskynda genomförandet av dessa program. Jag anser att det tredje ändringsförslaget till den allmänna strukturfondsförordningen utgör ett svar på den finansiella krisen och borde möjliggöra en snabb och framför allt enkel tillgång till dessa medel, liksom redan har sagts.

Vi vet av tidigare erfarenhet att medel från strukturfonderna i hög grad har bidragit till att förbättra livskvaliteten, skapa arbetstillfällen och skapa en framtid för människorna i regionerna. Jag anser att EU:s solidaritet i tider som dessa behövs för att ge katastrofbistånd. Både flexibilitet och solidaritet behövs, liksom vi har konstaterat.

De åtgärder som vidtas för att bekämpa krisen är ett tecken på denna solidaritet, och vi behöver de flexibla förskottsbetalningarna så att dessa projekt, som förbättrar livskvaliteten och skapar sysselsättning, kan genomföras. Liksom föredraganden – eller som här i kväll Constanze Angela Krehl – redan har nämnt, försenades antagandet av denna förordning på ett närmast oförlåtligt sätt. Särskilt ur detta perspektiv bör den framtida sammanhållningspolitiken utformas på ett sådant sätt att den inte leder till förfarandemässiga och tekniska hinder för ett snabbt och effektivt genomförande av regionalpolitiken.

Jag stöder därför föredragandens krav på att detta ändringsförslag till strukturfondsförordningen snabbt ska träda i kraft. Vi måste ge ett snabbt och målinriktat stöd.

  Elisabeth Schroedter, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Herr Hahn, låt oss tala klarspråk. Den förenkling som alla här så tydligt förespråkar kommer att innebära att stora avloppsanläggningar och enorma avfallsförbränningsugnar inte längre kommer att behöva godkännas av kommissionen, vilket nu föreskrivs i förordningen, när investeringen är större än 25 miljoner euro, utan endast när beloppet överskrider 50 miljoner euro. För projekt med ett värde som understiger 50 miljoner euro kommer kommissionen inte längre att utvärdera kostnads–nyttoanalyserna, och sådana analyser kanske inte längre kommer att utföras. Till skillnad från den nuvarande situationen kommer inga kontroller att göras för att avgöra om dessa projekt är förenliga med EU:s miljölagstiftning.

Eftersom dessa projekt delvis finansieras genom lån kommer det inte heller att göras några utredningar för att fastställa om det är rimligt att belasta medborgarna i regionen med stora lån och om lånebördan står i proportion till projektets fördelar för medborgarna. Dessa transaktioner är attraktiva för bankerna, eftersom de kan ta ut höga avgifter under projektets första år. Därför var förhandsutvärderingar av stora projekt tidigare oumbärliga för att se till att EU-medlen användes på ett effektivt sätt. Därför anser vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen att fler kontroller måste göras av stora projekt, snarare än färre enligt detta förslag. Därför motsätter vi oss en höjning av utvärderingströskeln.

Dessutom vill vi att kostnads–nyttoanalyserna och förenligheten med EU-lagstiftningen ska vara öppna för allmänheten och inte diffusa, liksom tidigare har varit fallet. Strukturfondsförordningen är fortfarande problematisk eftersom de stora projekt som får finansiering endast kan löpa i fem år från den tidpunkt då investeringen görs. Därför har vi i gruppen De gröna redan krävt en förlängning på tio år för att göra investeringarna verkligt hållbara och skapa permanenta arbetstillfällen i regionerna.

Om projekten baseras i regionerna under en längre period kommer det att hindra de projektansvariga från att lägga EU-subventionerna i egen ficka och sedan helt enkelt försvinna efter fem år. Fallet med Nokia i Nordrhein-Westfalen visar hur regionerna kan skadas när bidragshoppande blir allmänt vedertaget. Enligt vår åsikt bör därför hållbarhetsklausulen bevaras för små och medelstora företag i fem år och inte i tre år, liksom föreslås i ändringsförslaget.

Vi i gruppen De gröna motsätter oss också detta, eftersom en kombination av större investeringar utan kontroller och en kortare projekttid med stor sannolikhet kommer att leda till att vi slänger pengar i sjön. Enligt vår uppfattning går detta inte att berättiga inför EU:s skattebetalare.

Om våra ändringsförslag inte godtas kan vi inte rösta för betänkandet. Vi kommer också att begära en omröstning med namnupprop, så att vi kan visa medborgarna hur ledamöterna har röstat när de senare klagar på att pengarna har slösats bort.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Lambert van Nistelrooij (PPE). – (NL) Herr talman! Jag har en fråga till Elisabeth Schroedter. I sin analys har hon valt att inta en tämligen negativ ståndpunkt. Min fråga till henne är: är det inte så att tack vare samfinansieringen måste de lokala regeringar som genomför programmen i medlemsstaterna enligt de strategiska ramar som antagits för varje land och enligt reglerna uppfylla sina egna skyldigheter? Varför målar hon upp en så negativ bild i dag? Det finns inget skäl att införa all denna negativitet i detta förslag i dag.

  Elisabeth Schroedter (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Jag besvarar gärna den frågan. Investeringar i stora projekt förenklas. Det gäller investeringar på upp till 50 miljoner euro som hittills har utvärderats av EU, eftersom vi ansvarar för skattebetalarnas pengar. Jag anser att situationen bör bevaras oförändrad för stora projekt eftersom dessa enligt vår erfarenhet ofta börjar med alltför stora investeringar och slutar med att bördan läggs över på medborgarna.

  Oldřich Vlasák, för ECR-gruppen. – (CS) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi debatterar ett kompromissförslag om att ändra förordningen, som syftar till att förenkla och påskynda tillgången till EU-medel. Vi har definitivt ett gemensamt intresse av att nå detta mål, och vi bör komma ihåg detta under debatterna om framtiden för sammanhållningspolitiken efter 2014. Det föreslagna systemet gäller framför allt stora projekt i fråga om miljö och infrastruktur, projekt som alstrar vinster och stöd till energiprojekt och förnybara energikällor inom bostadssektorn. Kompromissändringsförslaget innebär därför inget radikalt ingrepp i EU-medlens struktur. Genomgripande förändringar är inte ens möjliga för tillfället. Vi kan bara klara av en gradvis modernisering av det befintliga systemet. Förslaget är en kompromiss.

Jag vill så här långt säga att jag stöder Ungerns deklaration om användningen av finansieringstekniska instrument inom ramen för Sammanhållningsfonden för insatser på området för energieffektivitet och förnybara energikällor. Å andra sidan är jag bekymrad över den retroaktiva åtgärden i samband med skulder, eftersom den inte kommer att godkännas förrän 2010, trots att resurserna ska ha återförts till EU:s kassa i slutet av 2009. I detta sammanhang är det därför av avgörande vikt att klargöra alla tekniska detaljer i denna lagstiftning. En kompromiss har dock nåtts, och debatten bör därför avslutas. Jag anser att det är mycket viktigt att förenklingen av EU:s fonder, som vi godtar i Strasbourg i dag, verkligen återspeglas i medlemsstaterna. I detta sammanhang har vi fortfarande mycket kvar att göra i våra regioner.

Jag måste hylla insatserna av det nuvarande ministeriet för lokal utveckling i Tjeckien, som efter halva det här året antog en lagstiftningsändring om användningen av enskilda belopp från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. Denna administrativa förenkling rör främst godkännandeförfaranden och finansiell planering och förvaltning, däribland kontrollverksamhet och avskaffande av skillnader.

  Cornelia Ernst, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag talar för min kollega som är förhindrad att närvara, och jag vill göra ett antal iakttagelser. Den första är att vi verkligen välkomnar förenklingen av strukturfonderna. Vi skulle naturligtvis vilja kritisera vissa saker, och Elisabeth Schroedter har nämnt dessa, men jag anser att vi inte borde tveka enbart av det skälet. Vi välkomnar förenklingen och anser också att förordningen måste genomföras omgående. Vi har redan slösat bort alltför lång tid.

Jag måste dock tala klarspråk. Kompromissen är inte exakt den vi hade önskat. Liksom alla känner till lade kommissionen fram ett annat förslag om engångsbetalning på 100 procent av ansökningar om mellanliggande betalning under en begränsad period och om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta förslag godtogs inte av ett flertal skäl som diskuterades i detalj i utskottet för regional utveckling. Vi måste dock fråga oss om vi har gjort tillräckligt för att införa vad kommissionen i sitt meddelande av den 3 juni 2009 kallade ett gemensamt sysselsättningsåtagande för att motverka krisen.

Målet var att göra det enklare att använda strukturfonderna för att bidra till att komma ur krisen, och det är det vi nu diskuterar. Särskilt EU:s strukturfonder är liksom alla vet ett av de främsta verktygen för att investera i medborgarna och för att bekämpa krisen och skapa sysselsättning. Om vi tar oss en titt på Europa framgår det tydligt att krisen i mycket hög grad har påverkat arbetsmarknaderna i medlemsstaterna och att åtgärder verkligen behövs. Om vi ser närmare på situationen har arbetslösheten ökat enormt, inte bara i de fem länder som har nämnts utan i alla medlemsstater. Dessutom spelar arbetslösheten också en stor roll oberoende av krisen. Arbetslöshetsnivån i Europa är mycket hög, och stiger fortfarande oberoende av krisen.

Det alternativa förslag som lagts fram av kommissionen är visserligen ett steg framåt, vilket vi välkomnar, eftersom åtminstone fem medlemsstater med en BNP som har minskat med 10 procent sedan 2008 kommer att få ett relativt stort bidrag. Dessa medlemsstater kommer att gynnas av detta och av ytterligare förskottsbetalningar från EU:s Sammanhållningsfond och strukturfonder. Allt detta är bra, men vi vill att mer görs. Ni känner till vår ståndpunkt från vad vi har sagt i utskottet. Å ena sidan är vi nöjda och å andra sidan är vi mindre nöjda, men varje steg framåt för också oss framåt, och det är i denna riktning vi bör gå.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Elisabeth Schroedter (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Den enda frågan är varför er grupp, fru Ernst, inte har lagt fram ett ändringsförslag i kammaren? Det fanns en möjlighet att lägga fram ändringsförslag, så att kommissionens ursprungliga utkast kunde återanvändas. Det hade också varit möjligt att omförhandla finansieringen på 100 procent av EU:s strukturfonder med rådet.

  Cornelia Ernst (GUE/NGL). – (DE) Herr talman, fru Schroedter! Jag tror att vi ansåg att vi endast hade en begränsad chans och därför valde att inte lägga fram något ändringsförslag. Jag antar att min kollega tänkte likadant. När jag tittade på kommissionens övergripande initiativ blev jag överlycklig. Efter långa diskussioner om dessa ämnen under de senaste dagarna har jag lärt mig ett antal saker. Jag hade velat att mer skulle göras. Ni har rätt i att vi kunde ha lagt fram ett ändringsförslag. Men om vi är ärliga mot varandra vet vi vad som skulle ha skett, och därför beslutade min grupp att inte göra det. Jag måste själv notera det.

  Lambert van Nistelrooij (PPE). – (NL) Herr talman! Exceptionella tider kräver exceptionella åtgärder. Parlamentets länge efterlängtade dröm om ett förenklat förfarande och snabbare resultat har besannats. Vad vi i slutändan vill är att bevara och skapa arbetstillfällen, och den här veckan har vissa uppgifter, liksom Johannes Hahn påpekat, lagts fram som visar vad sammanhållningspolitiken har bidragit till: 1,4 miljoner fler arbetstillfällen under den föregående perioden. EU-medlen kan nu tillgängliggöras på ett snabbare och enklare sätt över hela linjen, inte bara för stora projekt utan även för mindre, så att vi kan fortsätta att främja innovation, miljöförbättringar, stadsutveckling etc.

Parlamentet motsatte sig en punkt, och det var förslaget om att skrota samfinansiering. Detta skulle hota en av grundstenarna för vårt system, varigenom de nationella förvaltningarna, lokala myndigheterna och om möjligt individerna bidrar till det gemensamma projektet med regional utveckling och stadsutveckling. Så vi måste nu koncentrera oss på att bevara finansieringen under en något längre period, i tre snarare än två år, vilket är ytterligare en punkt som ni har gått med på. Det kommer att innebära att det blir pengar över, samfinansiering kommer att vara möjligt och vad som är bra med det är att om det uppstår förseningar kommer vi fortfarande att kunna tillåta att dessa värdefulla projekt fortgår. Det innebär inte att pengarna lämnar regionen: nej, det innebär att pengarna används. Det är det system som vi har tillämpat för 2007. Jag har en fråga till Johannes Hahn: vill ni inte följa upp detta goda exempel med ytterligare ett? Varför kan vi inte upprepa detta system under 2008 och 2009? Det vore en mycket positiv utveckling. Kan ni svara på det?

Sammanfattningsvis skulle vi också kunna visa lite solidaritet. Det finns vissa länder som inte använder alla EU-strukturfondsmedel som beviljas dem och som lämnar 30 eller 40 procent outnyttjade. Varför har de inte visat någon solidaritet och fört över dessa resurser till andra länder? Det är helt och hållet tillåtet och skulle göra det möjligt för dessa länder att komma på fötter igen. Det skulle vara att visa verklig solidaritet, men det har tyvärr inte skett. Jag är därför tämligen positivt inställd, åtminstone mot föredraganden. Detta förfarande har nu tagit nio månader, och jag undrar, liksom Constanze Angela Krehl, om det vore möjligt att slutföra detta förfarande under nästa förhandlingsrunda mellan parlamentet, rådet och kommissionen?

  Pat the Cope Gallagher (ALDE). – (GA) Herr talman! Sedan 1973 har mitt land fått ungefär 18 miljarder euro från EU:s strukturfonder och Sammanhållningsfond. Under årens lopp har sammanhållningspolitiken spelat en betydelsefull roll när det har gällt att utveckla och vitalisera den irländska ekonomin. Europeiska socialfonden är särskilt viktig för våra försök att bekämpa arbetslösheten i Irland och naturligtvis inom hela EU.

Sedan Irland anslöt sig till EU 1973 har landet fått över 7 miljarder euro i finansiellt stöd inom ramen för Europeiska socialfonden.

(EN) Dessa medel har främst använts för att hjälpa till att bekämpa ungdoms- och långtidsarbetslöshet. Inom ramen för EU:s verksamhetsprogram för mänskliga resurser för Irland för perioden 2007–2013 avsätter Europeiska unionen 375 miljoner euro till Irland inom ramen för Europeiska socialfonden. Den totala budgeten för detta program är 1,36 miljarder euro.

Dessa pengar används för utbildningskurser för arbetslösa, personer med funktionshinder, personer som lämnat skolan i förtid och för marginaliserade personer i samhället. Vi lever i en tid av globalisering. För att bemöta utmaningarna och möjligheterna i och med globaliseringen för den irländska arbetskraften stöder Europeiska socialfonden i Irland även livslångt lärande, som kan anpassas till de faktiska omständigheterna på den globaliserade arbetsmarknaden. Så den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen har visat på relevansen och värdet av denna viktiga fond – Europeiska socialfonden.

  Kay Swinburne (ECR). – (EN) Herr talman! Detta betänkande tycks i grunden innehålla en del mycket bra målsättningar när det gäller att genom EU-finansiering hjälpa EU:s medlemsstater, som har drabbats mycket hårt av den ekonomiska och finansiella krisen. Betänkandet innehåller den lovvärda målsättningen att minska påfrestningarna på medlemsstaternas budgetar när krav ställs på dem från alla håll. Att sänka projekttrösklarna och förenkla processen kommer att vara till hjälp, liksom förfinansiering av godkända projekt för att snabbt ge ekonomierna en rivstart.

När EU står inför arbetslöshetssiffror på över 10 procent, och ännu högre siffror i många medlemsstater, och ekonomin inte förrän nu sakta tycks återhämta sig finns det många saker som medlemsstaterna borde göra för att återuppbygga sina statsfinanser. Detta betänkande är dock aningen begränsat och tycks inte ta upp många av dessa åtgärder.

Ett varningens ord: idén att medlemsstaterna inte längre borde ha samfinansierade projekt med egna pengar tycks vara en högriskpolitik. Det saknas redan ordentliga redogörelser för en stor del av EU-medlen i utgiftsprojekt på grund av olämpliga översiktsförfaranden. Att avskaffa en medlemsstats egenintresse när det gäller att se till att dess egna medel används på ett bra sätt borde inte vara detsamma som att uppmana dem att missbruka dessa medel.

Vi måste se till att en lättnad av samfinansieringskriterierna inte minskar ansvarsskyldigheten. Detta problem kommer dock troligen inte att ha särskilt stor inverkan på mina väljare i Wales, eftersom vi om Europeiska unionen får som den vill efter 2013 inte kommer att ha mycket mer pengar att använda för pågående projekt, vilka samfinansieras så generöst med EU-medel för tillfället. Samtidigt som det är en sak att säga att vissa av de nya medlemsstaterna är fattigare än de gamla och därför behöver särskild hjälp, innebär det enorma skuldbeloppet i Storbritannien och den mycket låga BNP:n per capita i min region Wales, som nyligen på ett negativt sätt jämfördes med det ekonomiska resultatet i Rwanda, förhoppningsvis att detta problem inte kommer att falla i glömska. Jag har hört att det finns planer på att diskvalificera regioner som Wales, och jag hoppas verkligen att vi i framtiden kommer att kvalificera oss för övergångsfinansiering.

  Andrey Kovatchev (PPE). – (BG) Herr kommissionsledamot! Jag vill börja med att gratulera Evgeni Kirilov till hans betänkande. Jag välkomnar och stöder alla åtgärder som garanterar och underlättar en lagenlig användning av EU:s solidaritetsmedel. Europeiska unionen kan inte låta EU-medborgarna jämföra unionen med en vulkan som sprutar ut byråkratisk aska som regnar ner på önskemålet att minska skillnaderna mellan EU-regionerna. Det är svårt och till och med omöjligt att använda de strukturfonder med vilka vi vill nå våra ekonomiska, sociala och politiska mål. Jag tror att förändringar i syfte att förenkla förfarandena inte bara bör betraktas mot bakgrund av den nuvarande krisen, utan även på lång sikt måste underlätta tillgången till EU:s solidaritetsinstrument.

Jag tror att det förslag som lagts fram av Europeiska kommissionen, tillsammans med ändringarna i detta betänkande, trots förseningen kommer att ge medlemsstaterna och de slutliga stödmottagarna bättre möjligheter att förbättra sin situation med tanke på den aktuella krisen. Jag vill betona betydelsen av förändringen i fråga om uppskjutna utgifter för resurserna för 2007. Denna förändring kommer att ge alla medlemsstater en andra möjlighet, däribland Bulgarien vars nivå för användningen av dessa resurser fortfarande är mycket låg, att genomföra projekt med användning av resurser som annars skulle ha gått förlorade. Vi måste vädja till de regionala och lokala myndigheterna, samt till alla andra aktörer, och uppmana dem att dra nytta av denna andra chans. Jag tror att den flexibilitet som lyfts fram i betänkandet, med tanke på genomförandet av programmen som främjar användningen av medel, är rätt tillvägagångssätt för utarbetandet av en privatiseringspolitik i framtiden.

När det gäller att förenkla de administrativa reglerna för användningen av strukturfonderna utgör betänkandet ett steg i rätt riktning i fråga om att hitta en balans mellan att underlätta samordningen av projekt i så hög grad som möjligt genom EU-medel och att kontrollera användningen av dessa resurser. Att ändra reglerna måste bidra till att garantera en större insynsvänlighet i EU-medborgarnas och skattebetalarnas ögon, och till att fastställa lämpliga villkor för medlemsstaterna. Under hela processen får vi inte glömma det slutliga målet, som är att skapa jämförbara sociala och ekonomiska förhållanden inom hela EU.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Sedan den ekonomiska krisen bröt ut har EU vid flera tillfällen kritiserats för sin oförmåga att på ett lämpligt sätt bemöta krissituationen. Min syn på detta är att den nuvarande debatten och Evgeni Kirilovs utmärkta betänkande är en utomordentlig vederläggning av detta, och visar att EU lyckats bemöta dessa processer. Jag förstår mig inte på de kolleger som oroar sig över att de nuvarande förenklingarna kommer att innebära att processerna inte kommer att övervakas, eftersom det stora värdet hos sammanhållningspolitiken just är att den omfattar en mycket korrekt övervakningsmekanism. Därför borde ingen oroa sig, och om mina kolleger i parlamentet oroar sig över detta hoppas jag att det inte beror på bristande solidaritet från deras sida med de medlemsstater – till exempel mitt land Ungern – som enligt deras åsikt inte kommer att använda dessa medel korrekt. Vi kommer nämligen att använda dem mycket korrekt.

Denna debatt är också mycket viktig när det gäller att bekräfta att sammanhållningspolitiken behövs. Det gläder mig att Johannes Hahn och Dacian Cioloş är närvarande. Det bekymrar mig verkligen att José Manuel Barroso i sitt första dokument inte ens nämner den gemensamma jordbrukspolitiken, och till och med sammanhållningspolitiken nämns endast mycket ytligt, även om båda dessa är oerhört viktiga sammanhållnings- och gemenskapspolitiska områden som är oumbärliga för miljövänlig tillväxt, innovation och sysselsättningsskapande, med andra ord för att nå de nya målen för Europa 2020-strategin. Därför bör sammanhållningspolitiken inte försvagas, utan i stället stärkas.

  Iosif Matula (PPE). – (RO) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Till följd av alla de ändringar som gjorts av lagstiftningsramarna på gemenskapsnivå och på nationell nivå i syfte att hantera effekterna av krisen, är dess inverkan på realekonomin och arbetsmarknaden för närvarande tydligt kännbar på många sätt. Den höga arbetslösheten inverkar allvarligt på medlemsstaternas ekonomier, men det finns fortfarande stora problem när det gäller att skaffa finansiering.

Det effektiva genomförandet av de sammanhållningspolitiska programmen är väsentligt eftersom det innebär ett betydande uppsving när det gäller att bevilja stöd till realekonomin i form av de 347 miljarder euro som avsatts för perioden 2007–2013. Ytterligare insatser måste göras för de stödmottagare som har drabbats hårdast i syfte att påskynda flödet av medel för att finansiera investeringarna i medlemsstaternas regioner. Jag tror att en viktig förändring som har skett är möjligheten att finansiera ett enda stort projekt från olika program i fallet med projekt som omfattar flera regioner.

Jag vill gratulera föredraganden till hans arbete. Jag måste dock påpeka att även om betänkandet var mycket efterlängtat har det framskridit långsamt. Jag anser att vi måste hitta lösningar och i mycket högre grad prioritera målsättningarna för att undvika situationer där utmärkta åtgärder fördröjs alltför länge. Att förenkla de administrativa förfarandena i allmänhet kommer att bidra till att främja förmågan att utnyttja dessa medel, däribland i länder som har detta problem, med andra ord mitt eget land Rumänien. Vulkanutbrottet vände upp och ned på världen under fem dagar och kan orsaka ytterligare en kris. Hur länge kommer det att dröja innan vi har möjlighet att reagera? En sak som är mycket tydlig för mig är att vi från och med nu måste fatta beslut mycket snabbare.

(Applåder)

  Monika Smolková (S&D). – (SK) Jag vill börja med att hylla föredraganden Evgeni Kirilovs arbete. Det är mycket bra att EU-institutionerna för att bemöta den ekonomiska krisen har beslutat att påskynda processen med finansiering av de regionala utvecklingsprojekten, och också att förenkla reglerna för användningen av strukturfonderna. Tidsperioden för användning av EU-medel som har godkänts under 2007 ska också förlängas för att medlemsstaterna ska få mer tid att utnyttja dem.

I Slovakien har vi ett talesätt som säger att snabb hjälp är dubbelt så effektiv. De medlemsstater som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen ser fram mot den förordning som vi diskuterar i dag. Kommissionen lade fram det första utkastet redan i juli förra året. Vi kommer inte att fatta något beslut förrän i maj. Hela lagstiftningsprocessen har tagit nio månader fram till i dag. Det är kanske dags att börja överväga en enklare och kortare lagstiftningsprocess i konkreta, specifika fall.

Krisen, arbetslösheten, fattigdomen och de allt djupare regionala klyftorna är just de typer av fall då det är nödvändigt att agera snabbare och mer flexibelt. Vi kommer att få svårt att förklara för de arbetslösa varför det tog oss över tre kvartal att anta den lagstiftning som nu är tänkt att hjälpa dem i deras svåra stund.

  Pascale Gruny (PPE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi välkomnar i dag alla åtgärder för att förenkla fördelningen av medel från strukturfonderna enligt förslaget i Evgeni Kirilovs betänkande.

Som ordförande för parlamentets arbetsgrupp för Europeiska socialfonden är jag dock indignerad över hur lång tid det aktuella översynsförfarandet har tagit. Kommissionens ursprungliga förslag lades fram i juni 2009. Även om syftet med denna översyn var att hjälpa medlemsstaterna att bekämpa den ekonomiska och sociala krisen tog det rådet sex månader att nå en överenskommelse. Det är oacceptabelt. Det stämmer att lagstiftningsförfarandet har ändrats under tiden för att ge parlamentet samma inflytande som rådet. Som Europeiska unionens förtroendevalda kan vi i dag dock inte berättiga sådana förseningar inför allmänheten.

Jag ska nu göra en kort utvikning från ämnet för att välkomna det ansvar som parlamentet visat genom att så långt som möjligt samtycka till rådets ståndpunkt för att inte försena förfarandet ytterligare. Jag vill dock återigen framföra min besvikelse. Vi behöver en europeisk union som kan fatta snabba beslut som verkligen gör skillnad i medlemsstaterna.

Låt oss nu kort diskutera framtiden. De förenklingsåtgärder som i dag föreslås för att bekämpa den ekonomiska krisen är positiva, men jag vill tillägga att de hade kunnat vara ännu mer ambitiösa om de åtgärder som tillämpas för den nuvarande programplaneringsperioden 2007–2013 inte hade varit så otympliga och komplicerade.

Inför förhandlingarna om den fleråriga lagstiftningsramen för perioden 2014–2020 uppmanar jag därför Europaparlamentet att lägga fram djärva förslag för förenklingen av förvaltningen och genomförandet av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag uppskattar också Evgeni Kirilovs betänkande och beklagar att han inte kunde närvara här i dag.

Att ytterligare förenkla mekanismerna för Regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden är en bra idé, och kommer att vara bra för utgifterna. Vid en tidpunkt då dessa medel också används för att bekämpa krisen måste vi ge utbetalningsställena möjlighet att spendera alla sina pengar, men den åtgärden innebär också att det kommer att finnas en ursäkt mindre.

En ursäkt mindre för vem? För regionerna, som till exempel använder Sammanhållningsfonden och som ofta inte kan utnyttja alla sina medel eftersom de inte klarar av det, men fortfarande skyller de otillräckliga utgifterna på EU-förfarandenas kaotiska natur och överdrivna byråkrati.

Denna ursäkt är i dag inte längre giltig, eftersom alla organ som ansvarar för att fördela EU-medlen nu kan …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ioan Enciu (S&D). – (RO) Den ekonomiska krisens effekter har varit kännbara sedan 2008. De största problem som vi står inför är arbetslösheten, en sänkt levnadsstandard och fattigdom. Beträffande EU-politiken har ständiga ansträngningar gjorts för att utöka och förbättra de tillgängliga instrumenten för att bekämpa dessa effekter, vilket också innebär att den ekonomiska tillväxten i Europa främjas. Evgeni Kirilovs betänkande är ett bra exempel på detta. Betänkandet har utarbetats på grundval av ett antal utmärkta och efterlängtade förslag från kommissionen som syftar till att förenkla ansökningsförfarandet för att medlemsstaterna ska få tillgång till de relevanta medlen.

Jag välkomnar och stöder betänkandet av Evgeni Kirilov såväl när det gäller att slå samman de belopp som erbjuds för stora projekt som att anta specifika tekniska kriterier och villkor för att förenkla förvaltningen av de tillgängliga medlen. Dessa ändringar är i linje med Europa 2020-strategin, som främjar sysselsättningsskapande och stöder investeringar som är inriktade på miljöskydd.

  Sidonia Elżbieta Jędrzejewska (PPE). – (PL) Herr talman, herr Hahn! De föregående talarna har redan nämnt fördelarna med sammanhållningspolitiken, och jag vill inte upprepa dessa. Jag vill bara betona att mitt land Polen och min region Wielkopolska också gynnas av sammanhållningspolitiken. Det gläder mig verkligen, och det är ur det perspektivet som jag betraktar ändringsförslagen till förordningen. Det gläder mig att en ständig ansträngning görs för bättre utnyttjande av medlen – bättre utnyttjande av medlen som en del av sammanhållningspolitiken. För att genomförandet och utnyttjandet ska bli bättre är det väsentligt att kontinuerligt förenkla och liberalisera den lagstiftning som styr genomförandet av denna politik. Därför ser jag förordningen som nästa steg, för att förenkla genomförandet. Jag uppfattar detta som positivt. Jag vill också säga att denna insats måste vara fortlöpande. Vi måste ständigt bekämpa överdriven byråkrati, och vi måste ständigt försöka se till att lagstiftningen gynnar stödmottagarna.

  Othmar Karas (PPE). – (DE) Herr talman, herr Hahn! Sammanhållningspolitiken är ett viktigt politiskt instrument. Den ger oss möjlighet att hjälpa till att bekämpa krisen, att stimulera efterfrågan på kort sikt och samtidigt investera i långsiktig tillväxt och konkurrenskraft. Det är viktigt att klargöra mycket tydligt att sammanhållningspolitiken och i synnerhet förskottsbetalningarna och en snabbare lokal tillämpning under 2009 i mycket hög grad bidragit till att främja köpkraften, vilket gynnat ekonomin och bidragit till att begränsa nedgången i den privata konsumtionen. Sammanhållningspolitiken utgör också en mycket viktig del av Europa 2020-strategin. Därför förstår jag inte varför er kommissionskollega, Olli Rehn, har kopplat samman sanktionsmekanismer vid bristande förenlighet med reglerna för den inre finansiella marknaden med restriktioner för regionalpolitiken.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Marie-Thérèse Sanchez-Schmid (PPE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Omröstningen om Kirilovbetänkandet kommer att äga rum under de kommande veckorna, och jag välkomnar det eftersom behovet är akut.

Allmänheten och våra förtroendevalda har nu väntat i nästan ett år på påtagliga och permanenta sammanhållningspolitiska åtgärder som svar på krisen. De nationella och lokala aktörerna har i ett år krävt större flexibilitet och anpassningsbarhet vid tilldelningen av EU-medlen.

När nu parlamentet i dag diskuterar nya åtgärder för att skapa bättre insyn i användningen av Sammanhållningsfonden måste vi mer än någonsin lyckas med att förenkla dessa krav. Kirilovbetänkandet är ett första steg mot denna förenkling. Vi måste kräva fler sådana åtgärder, eftersom trovärdigheten och synligheten hos EU:s åtgärder i det dagliga livet står på spel.

Betänkandet är också ett bevis för EU:s solidaritet, på att unionen i dessa tider då man ifrågasätter vår enighet kan ge de medlemsstater som behöver det åtgärder som är anpassade till deras situation. I dessa mörka och dystra tider kan Kirilovbetänkandet vara en frisk fläkt. Jag hoppas att detta betänkande endast kommer att vara ett första steg.

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka alla som kommit hit till kammaren från när och fjärran för att visa ett sådant engagemang i debatten. Jag vill tacka er, eftersom ni har visat ert breda stöd för sammanhållningspolitiken och för insikten att denna politik gör att vi kan hjälpa våra regioner och deras invånare. Den tjeckiska ledamoten nämnde talesättet om att snabb hjälp är dubbelt så effektiv. Jag skulle säga att detta är en europeisk insikt. Trots alla svårigheter och misstag har vi hållit oss till denna princip i initiativet.

Mitt korta svar till Elisabeth Schroedter är att ni inte behöver oroa er över att kontrollmekanismerna ska komma i kläm bara för att vi har standardiserat trösklarna så att vi kan utvärdera projekt som ofta omfattar båda områdena på ett enhetligt sätt. Det finns också kontrollmekanismer på lokal och nationell nivå. Det är detta som är tanken bakom delad förvaltning. Vi måste också följa andra regler, till exempel om offentlig upphandling och för systemet med statligt stöd. Dessa regler innebär också vissa tidsfrister som vi som regionalpolitiker helt enkelt inte kan bortse ifrån.

När det gäller utvidgningen av N+3-regeln anser jag att vi borde inta ett mycket restriktivt förhållningssätt. Vi måste se till att reglerna inte mildras och att regionerna inte tror att de kan luta sig tillbaka och inte göra någonting. De måste i stället förplikta sig att använda de tillgängliga medlen.

Vänligen framför till Kay Swinburne att det inte finns något alls som tyder på att det hon är rädd för ska inträffa, under förutsättning att budgeten är tillräcklig. Vi kommer att avsätta de tillgängliga regionala medlen till Wales och alla andra regioner i framtiden. Därför samtycker jag inte till att medel från strukturfonderna används i svåra tider för att tillämpa skenbara sanktioner som inte har någon verkan.

Tack återigen för ert breda stöd. Jag vill också tacka personalen vid generaldirektoratet för regionalpolitik som har arbetat mycket hårt med denna fråga.

  Karin Kadenbach, ersättare för föredraganden. – (DE) Herr talman! Jag vidarebefordrar gärna alla lovord och positiva omdömen från dagens diskussion till Evgeni Kirilov. Jag vill återigen betona två frågor.

Vi har bara de europeiska skattebetalarnas pengar att spendera, och därför måste vi göra tillgången till medlen så enkel och insynsvänlig som möjligt. Det är syftet med detta betänkande. Men jag anser också – och denna begäran är riktad till Elisabeth Schroedter – att vi inte borde antyda att de enskilda medlemsstaterna inte gör allt i sin makt för att följa EU-lagstiftningen. Det är vad jag hör när jag läser mellan raderna i dag, och jag anser inte att vi borde antyda detta om någon. Jag utgår från att alla medlemsstater och institutioner gör allt i sin makt för att se till att EU-medlen används effektivt och korrekt.

Jag vill göra en andra kommentar till Kay Swinburne, men inte bara till henne. Det handlar inte om välgörenhet till fattiga regioner. Vi subventionerar regionerna för att öka köpkraften och skapa sysselsättning, eftersom köpkraften i dessa regioner ingår i det allmänna bidraget för att se till att Europa kan börja tillverka och sälja produkter igen. Detta kommer att stärka den inre marknaden. Det handlar med andra ord inte bara om allmän solidaritet. Alla som vet något om ekonomin och affärsvärlden kan förstå, inte bara ur ett socialt perspektiv, utan också ur ett affärsperspektiv eller ett ekonomiskt perspektiv, varför vi behöver regionalpolitiken och varför vi kan använda den som en snabb och effektiv åtgärd för att stimulera EU-ekonomin i alla EU:s regioner, i synnerhet i kristider.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum under sammanträdesperioden första veckan i maj.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Detta betänkande om ändring av den allmänna förordningen om genomförandet av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden är av särskild vikt för EU-medborgarna. Utnyttjandet av EU-medel har hittills varit lågt i ett antal medlemsstater, inklusive Rumänien. Många medborgare, företag och lokala myndigheter har kritiserat de komplicerade förfarandena, som hindrar dem när de försöker få finansiering för sina projekt.

Utarbetandet av detta betänkande visar på Europaparlamentets vilja att lösa de problem som lyfts fram i detta hänseende. Jag stöder de förslag som syftar till att förenkla förfarandena för tillgång till EU-medel. Att minska mängden onödiga administrativa förfaranden och byråkrati samt anta tydliga regler kommer att bidra till att öka utnyttjandegraden av EU-medlen.

Jag välkomnar dessa åtgärder, särskilt vid en tidpunkt då medlemsstaterna drabbas av den ekonomiska krisen. Fem EU-länder, däribland Rumänien, kommer att delta i en process för att påskynda utnyttjandet av EU-medel. Tillämpningen av ett nytt förfarande för förhandsbetalningar kommer att göra det möjligt att slutföra fler projekt snabbare. Dessutom kommer Rumänien att gynnas av ändringen av reglerna om en minskad risk för att förlora medel som inte utnyttjas snabbt nog.

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. – (FR) Den ekonomiska krisen har visat på behovet av offentliga åtgärder för att stödja privat verksamhet i svårigheter. Europeiska unionens sammanhållningspolitik spelar en viktig roll i detta hänseende. Genom att ge finansiellt stöd till de som drabbats av den ekonomiska nedgången utgör strukturfonden en hävstång som stimulerar verksamhet.

Att få tillgång till EU-medel förblir dock svårt för ett antal möjliga stödmottagare. Förfarandena är komplicerade och förseningarna för stora, trots att krisens akuta natur kräver enkla och snabba åtgärder.

Som en del av denna strävan efter klargöranden välkomnar jag kommissionens initiativ för att förenkla den ekonomiska förvaltningen av strukturfonderna. De olika förslagen är förenliga med en mer effektiv sammanhållningspolitik, men en sammanhållningspolitik som inte har alltför stor inverkan på gemenskapsbudgeten. Jag välkomnar denna pragmatiska inställning.

Kommissionen får dock inte nöja sig med detta. Denna reform, som nödvändiggjorts på grund av krissituationen, måste vara det första skedet av en radikal förenkling av sättet att förvalta EU-medlen. Sammanhållningspolitiken måste bli ett instrument för mer effektiva offentliga insatser för att ge den ekonomiska verksamheten ett verkligt stöd.

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE), skriftlig. – (RO) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill gratulera föredraganden till hans arbete. Jag välkomnar också att överenskommelsen slutligen godkänts i rådet och av utskottet för regional utveckling. Jag anser att det är av yttersta vikt att vi antar detta betänkande snarast möjligt, så att vi kan erbjuda de medlemsstater som drabbats hårdast av krisen det finansiella stöd som behövs för att de ska kunna återhämta sig ekonomiskt. En av de centrala aspekter som betonas i detta betänkande är förenklingen av förfarandena för tillgång till och utnyttjande av EU-medel. Vi behöver åtgärder som underlättar en snabb återhämtning, särskilt nu under den ekonomiska krisen.

Jag tror följaktligen att förskottsbetalningar på 2 procent från Europeiska socialfonden och på 4 procent från Sammanhållningsfonden är den idealiska lösningen för de medlemsstater som har betydande likviditetsproblem, eftersom det skulle tillåta dem att dra nytta av ett jämnt stöd. Medlen från Europeiska socialfonden bör utgöra ett aktivt bidrag till den ekonomiska återhämtningen i de medlemsstater som drabbats hårdast av krisen och bidra till deras insatser för att bevara arbetstillfällen, förbättra nivån för yrkeskvalifikationer och följaktligen förhindra och bekämpa arbetslöshet.

  Georgios Stavrakakis (S&D) , skriftlig. – (EL) Jag vill börja med att gratulera föredraganden Evgeni Kirilov och alla ledamöter i vårt utskott, eftersom vi tack vare deras uthållighet och beslutsamhet i dag har lyckats hålla en debatt och gå direkt vidare till antagandet av detta utomordentligt viktiga betänkande utan att slösa bort mer värdefull tid. Jag vill betona ändringsförslagens avgörande betydelse när det gäller att öka utnyttjandet av anslagen, minska byråkratin och komplexiteten hos reglerna, maximera finansieringens inverkan på ekonomin i sin helhet och således mångfaldiga fördelarna för medborgarna. Kommissionsledamot Johannes Hahn påpekade med rätta vid sin utfrågning att trots att den politiska sammanhållningen kanske är den mest lyckade EU-politiken så har den fiender såväl som vänner. Antagandet av dessa ändringsförslag som vi i dag debatterar är ett viktigt steg, men det är ännu viktigare att Europeiska kommissionen omedelbart tar nästa steg och lägger fram sin vision av politisk sammanhållning på bordet, tillsammans med sina idéer och förslag beträffande de nödvändiga ändringarna av ramarna, genomförandet och kompetenserna, nya verktyg och så vidare.

(EN) Det är hög tid för detta nästa steg innan nya obestämda dokument läggs fram.