Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 20 april 2010 - Strasbourg

15. Specifika åtgärder för jordbruksmarknaderna (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntliga fråga till kommissionen från Paolo De Castro, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om specifika åtgärder för jordbruksmarknaderna (O-0036/2010 – B7-0208/2010).

Eftersom Paolo De Castro inte är här får Stéphane Le Foll ordet, som ersättare för Paolo De Castro.

  Stéphane Le Foll, ersättare för frågeställaren. – (FR) Herr talman! Det faller alltså på vår lott att avsluta dessa debatter här i kväll, och det är redan sent. Jag vill först och främst be om ursäkt för ordföranden för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, Paolo De Castro, som inte kunde närvara här i kväll av skäl som ni känner till. Liksom andra parlamentsledamöter har han inte kunnat lämna sitt land för att komma hit till Strasbourg och delta i våra debatter.

Den fråga vi diskuterar rör följderna av den allmänna kris som hela jordbrukssektorn genomgår. Som vi i dag vet genomgår vi en kris och bevittnar framför allt en prissänkning och minskade jordbruksintäkter, vilket påverkar spannmålsproducenterna, boskapsproducenterna, oavsett om det rör sig om fläsk- eller nötköttsproducenter, och även – och det säger jag på Paolo De Castros vägnar – olivoljeproducenterna, vilket drabbar och har drabbat tillverkarna av mejeriprodukter oerhört hårt.

Med tanke på denna kris och denna prissänkning är det självklart att parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling vill att kommissionen ska tala om vad vi kan göra just nu och i framtiden för att komma ur denna kris och, framför allt, vilka åtgärder som kan antas under de kommande månaderna för att stödja jordbrukarna och se till att jordbruksmarknaderna blir mer stabila.

Den första fråga som jag vill ställa till kommissionsledamoten handlar mer specifikt om mejerikrisen: hur ser situationen ut med tanke på de åtgärder som parlamentet och rådet har antagit under denna mejerikris och i synnerhet när det gäller utnyttjandet av den berömda mjölkfonden på 300 miljoner euro som man enats om? Det är den första frågan, för jag tror att om vi ska fatta lagstiftningsbeslut måste vi veta hur de tillämpas.

Som jag sade drabbas alla typer av produktion för närvarande av ett prisfall och en djup kris på marknaderna. Det får oss att ifrågasätta och söka svar på vad vi kan kalla marknadsreglering och hur vi kan begränsa denna berömda prisvolatilitet.

Ingen klagar när priserna stiger, särskilt inte jordbrukarna. Det är EU:s konsumenter som är rädda för höjda jordbrukspriser, vilket begränsar deras köpkraft och inverkar på deras förmåga att köpa jordbruksprodukter.

Det är när priserna är låga och när de faller under långa perioder som producenterna straffas inkomstmässigt och framför allt, vilket är allvarligast för EU:s jordbruk, straffas i fråga om sin förmåga att investera och förbereda sig inför framtiden. Jordbruk är en tuff industri, investeringarna är stora och det tar lång tid att få avkastning på sina investeringar. Vi måste stabilisera priserna.

Herr kommissionsledamot! Frågan från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och dess ordförande, Paolo De Castro, består av två punkter.

Till att börja med har ni tillkännagivit ett antal mejerirelaterade åtgärder som ska genomföras före årets slut. Det är viktigt. Kan ni ges oss några detaljer om dessa? För det andra måste specifika åtgärder vidtas på alla marknader, inte bara mejerimarknaden.

Slutligen vill vi ställa er en fråga om hur kommissionen tänker förutse och förhindra dessa prisfall på medellång sikt. Vilken marknadsregleringsmekanism kan användas för att begränsa plötsliga prishöjningar och framför allt plötsliga prisfall? Vilka åtgärder vidtar kommissionen för närvarande, och hur ser den på denna fråga?

Det är dessa tre punkter som jag ville ta upp: mjölkfonden, synen på mejerikrisen och mer allmänt hur kommissionen har tänkt hantera frågan med prisvolatilitet och prisfall.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman! Till att börja med vill jag tacka Paolo De Castro och Stéphane Le Foll från parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling för att de tagit upp dessa problem till diskussion här i parlamentet.

Det är sant: också jag måste erkänna att jordbrukarnas inkomster föll spektakulärt under 2009, vilket inte var något mer än en fortsättning på den trend som konstaterades under 2008. Därför är detta en situation som vi sällan har upplevt på EU-marknaden. Den sammanfaller med att denna marknad i allt högre grad öppnas på världsmarknaden och följer på de aktuella reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Denna kris har särskilt påverkat mejerisektorn. Förra året upplevde producenterna inom denna sektor en svår situation, särskilt producenterna i landsbygdsregioner där mejeriproduktionen är väsentlig inte bara för jordbrukssektorn, utan också för den ekonomiska verksamheten och sysselsättningen i allmänhet.

Det är i detta sammanhang som Europeiska kommissionen vidtog åtgärder förra året, främst genom att frigöra mekanismer för att ingripa på marknaderna för att stoppa prisfallet. Kommissionen frigjorde betydande medel, över 400 miljoner euro, för att finansiera dessa ingripanden på marknaderna. Liksom Stéphane Le Foll påpekade har 300 miljoner euro också frigjorts för att göra det möjligt för medlemsstaterna att bistå mejerisektorns värst drabbade producenter.

Detta beslut fattades alltså förra året. Det gav medlemsstaterna möjlighet att fastställa kriterier på grundval av vilka medel som skulle fördelas och att kanalisera dessa medel, framför allt till de producenter som behövde dem mest.

Jag måste också klargöra att dessa kriterier fastställdes av medlemsstaterna och inte krävde kommissionens godkännande. Medlemsstaterna var bara skyldiga att informera och underrätta kommissionen om vilka kriterier de hade valt.

Jag kan tala om för er att såvitt jag vet informerade alla medlemsstater kommissionen om sitt beslut att tillämpa åtgärderna. De har därför fastställt kriterier utifrån vilka de kommer att fördela dessa medel, och processen med att fördela stödet kommer att inledas. Medlemsstaterna har fram till och med juni på sig att fördela dessa medel.

Liksom jag sade har vi alltså för det första haft en fas med ingripande på marknaderna för att få tillbaka dem på rätt köl. Jag tror att den nuvarande situationen visar att detta ingripande har lyckats, eftersom priserna har stabiliserats. Det finns naturligtvis fortfarande variationer, men de håller sig inom rimliga gränser och inom de normala gränserna för marknaden. För det andra har stödåtgärder vidtagits som snart kommer att nå producenterna. Det är alltså dessa åtgärder som redan har vidtagits.

Jag vill gärna upprepa något som jag nyligen konstaterade i parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling: som kommissionsledamot hoppas jag att jag ska kunna dra lärdomar av den specifika situation som vi upplevde förra året. Jag vill inte vänta på reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, då vi säkerligen kommer att ha mer grundliga svar för hela jordbrukssektorn. Jag kommer inte att invänta avslutandet av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2013 för att lägga fram specifika förslag för mejerisektorn, på grundval av slutsatserna från den högnivågrupp som inrättades förra året efter denna kris och vars arbete nu har inletts. Denna grupp ska presentera sina slutsatser i juni.

Omedelbart därefter, i juli, ska jag föreslå att en debatt ska hållas för rådet (jordbruk) och parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling, på grundval av dessa slutsatser. Så från och med nu och fram till i höst eller årets slut kommer jag att lägga fram förslag som ska göra det möjligt för oss att förutse och i möjligaste mån förhindra denna typ av kris – särskilt inom mejerisektorn, eftersom den har upplevt de svåraste omständigheterna av alla – och därmed föreslå lösningar, inte bara på kort sikt, utan också på medellång och lång sikt.

Vi kommer naturligtvis att dra lärdomar av detta som kan tillämpas på andra jordbrukssektorer där vi kommer att tvingas ingripa. Jag skulle nu vilja ta tillfället i akt att ge er lite information som fortsättning på de debatter vi kommer att hålla i dag.

Kommissionen uppmärksammar noga utvecklingen på marknaderna inom andra sektorer. Genom att använda de ingripandemetoder som vi för närvarande förfogar över – mekanismer för ingripande på marknaderna, som i synnerhet används som säkerhetsnät – kommer vi att göra vårt bästa för att förhindra att situationer liknande den som drabbat mejerisektorn åter uppstår.

Tack så mycket. Jag ska noga lyssna på de frågor och problem som ni kommer att ta upp, och jag kommer därefter återigen att ta ordet för att säga ett par saker.

  Peter Jahr, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr Cioloş, mina damer och herrar! Den grundläggande omorienteringen av jordbrukspolitiken för att göra den mer inriktad på marknadsekonomin är rätt väg att ta. Beslutet att öka förbindelserna mellan EU:s jordbruk och världsmarknaden är också korrekt. Den inledande framgången för denna politik var mycket uppenbar fram till och med 2007 eller början av 2008. EU:s jordbrukspolitik gav mer valuta för pengarna. Det skedde knappast några marknadsingripanden, och jordbrukarna hade stabila och stigande inkomster. Men vi ser nu de negativa aspekterna av denna omorientering, med bland annat stora prisfluktueringar och sjunkande jordbruksinkomster. Både jordbrukarna och de som fattar beslut om jordbrukspolitiken måste kunna anpassa sig till stora producentprisfluktuationer på alla områden i framtiden, inte bara inom mejerisektorn.

För att mer effektivt kunna hantera allvarliga nedgångar på marknaden behöver jordbrukspolitiken verktyg som gör det möjligt för marknaden att reagera snabbt, konsekvent och utan en massa byråkrati. Därför efterlyser jag att åtgärder som ingripanden eller exportsubventioner inte ska avskaffas helt och hållet utan införlivas i budgeten med ett nollbelopp. Dessa instrument bör endast användas vid exceptionella förhållanden och inte för ständiga marknadsingripanden. När vi behöver instrumenten måste de dock vara redo för användning. Vi måste också fastställa åtgärder för jordbrukaryrket som kan skapa jämlikhet på marknaden. Dessa åtgärder omfattar i synnerhet en stärkt rättslig ställning för producentgrupper.

Jag hoppas att kommissionen kommer att hålla sitt löfte om att överväga bättre grundläggande rättsliga villkor och sedan snabbt kommer att vidta åtgärder när de behövs för att förhindra att jordbrukarna och konsumenterna skadas allvarligt.

  Marc Tarabella, för S&D-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag stöder era första åtgärder som kommissionsledamot för jordbruk och landsbygdsutveckling, för sedan er utfrågning och vid flera andra tillfällen har det glatt oss att höra er framföra era önskemål, eftersom ni har förstått att den enorma prisvolatiliteten är ett allvarligt hot mot jordbruket och dess framtid. Det gäller även jordbrukarna, som inte längre kan planera långsiktigt eftersom investeringar naturligtvis – särskilt för de yngsta – beräknas på perioder på 20 eller 30 år.

I dag för knappt sex månader sedan undertecknade jag tillsammans med Stéphane Le Foll och ett antal andra kolleger ett ändringsförslag om denna fråga och om allvarlig volatilitet som syftade till att minska den ökning på 1 procent som man enats om i synnerhet för mjölkproduktion, eftersom vi faktiskt befinner oss i en period av överproduktion. Ändringsförslaget förkastades med nästan 250 röster mot 350.

Ni sade att vi i framtiden kunde överväga en reglering. Högnivågruppen sammanträder, och dess ledamöter är såvitt jag förstår individer av hög kaliber: inte bara producenter är företrädda, utan även distributörer.

Jag vill inte att de aktörer som befinner sig mellan dessa båda, mellan producenterna och distributörerna – nämligen bearbetningsföretagen – ska glömmas bort. Jag hoppas att vi inte glömmer bort dem, för det är också och framför allt tack vare dem som vinster görs, mer än tack vare distributörerna enligt min åsikt. Jag vill försäkra mig om att de inte kommer att glömmas bort i diskussionen.

Utöver mejerisektorn drabbas alla jordbrukssektorer av volatiliteten, och jag skulle kunna gå så långt som att säga att priserna är höga. Låt oss vara försiktiga, för detta är inte nödvändigtvis bra för jordbruket, eftersom bearbetningsföretagen – användarna – går över till alternativa produkter. När priserna återgår till en mer normal eller en lägre nivå kommer dessa användare inte nödvändigtvis att återgå till ursprungsprodukten.

Herr kommissionsledamot! Med tanke på detta vill jag veta – även om det är lite tidigt – om ni i framtiden verkligen tänker genomföra de tillsynsmekanismer på alla produktionsområden som producenterna ivrigt väntar på.

  Martin Häusling, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr Cioloş! Läget är relativt lugnt på landsbygden för tillfället, inte för att jordbrukarna är nöjda utan för att många jordbrukare för närvarande är mycket frustrerade. Vi kan inte avfärda dem alla genom att säga att vi kommer att fastställa den viktiga lösningen på jordbrukskrisen 2013. Vi måste ge dem svar nu. Vi är eniga om detta. Protesterna skulle mycket snart åter kunna vändas mot Bryssel, så vi måste ge vissa svar.

Inom mejerisektorn behövs en grundläggande politisk förändring. Jag närvarade vid högnivågruppens konferens och uppfattade svaren på mejerikrisen som intressanta, men inte på något sätt tillräckliga. Om en policyförändring måste ske måste det aktuella beslutet att avskaffa reglerna ifrågasättas. När denna process slutförs skulle vi kunna säga att avskaffandet av kvoterna ledde till en hård och osmidig landning. Vi måste nu omgående överväga hur vi kan införa en ny politik, hur vi kan införa nya riktmärken och hur vi kan föra staten, eller med andra ord Europeiska unionen, tillbaka in i spelet så att vi får tydligare marknadsregler. Marknaderna fungerar inte utan stöd. Det är svaret på den finansiella krisen och också på jordbrukskrisen. Vi måste anta regler.

Vi står nu inför en vansinnig koncentrationsprocess inom jordbruket. Jag blir mycket bekymrad när jag läser i tidningen att enheter som kommer att rymma så många som 8 000 kor byggs i södra England. Å andra sidan tvingas många små jordbruk i missgynnade regioner att lägga ned sin verksamhet. Dessa förändringar kommer inte att leda till en europeisk utan en amerikansk jordbruksmodell med allt större företag, vilket slutligen kommer att leda till att många små mjölkproducerande gårdar i Europa kommer att försvinna. Vi måste komma ihåg att detta också innebär en förlust av arbetstillfällen.

Herr Jahr! Vi är eniga på en punkt, även om vi inte är överens om att det är rätt att inrikta vår jordbrukspolitik på världsmarknaden. Vi behöver en tydlig rättslig ställning för jordbrukare. De är den svagaste länken i affärskedjan. Det är de som först drabbas av prisdumpningen, som blir allt vanligare på många områden. Vi är eniga om att vi omgående behöver ett tydligt politiskt uttalande om hur vi kan reglera marknaderna bättre i framtiden.

Vi måste titta bortom EU:s gränser för att se hur andra regioner löser detta problem. Ingen kommer att tala om för oss hur och när vi ska reglera våra marknader. Under senare år har vi tagit saker och ting alltför långt genom att avskaffa många av marknadsregleringarna. Låt oss titta på andra länder för att se vilka regler som tillämpas på annat håll, vilket även högnivågruppen bör göra. Det är tydligt att Kanada har vad många jordbrukare och konsumenter anser är en väl beprövad modell. Vi bör inte utesluta detta från diskussionen redan från början. I stället borde vi också ge ett antal svar.

Som en del av vår politiks ändrade inriktning måste vi se till att vi inför politiska linjer för de regionala marknaderna. Fokus bör alltid ligga på regionerna och inte på de 5 procent produkter som säljs på världsmarknaden. Vi får inte se exportsubventioner och ingripanden som de normala reglerna för att få inflytande på marknaden i framtiden. Vi måste äntligen sätta stopp för denna process.

  James Nicholson, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill till att börja med välkomna tillfället att föra denna debatt. Jag anser att den är mycket läglig, och den aktuella krisen inom mejerisektorn som lamslog så många av våra jordbrukare inom EU visade verkligen vilken allvarlig volatilitet som kan drabba våra jordbruksmarknader. Betydande prisfluktueringar uppstår från år till år, och för den delen från månad till månad, och beror ofta på faktorer utom vår kontroll, som exempelvis den globala finanskrisen och oljepriset.

Effekterna av det dramatiska prisfallet för mjölk under 2009 förvärrades av EU:s oförmåga att reagera snabbt nog på situationen. Samtidigt som vi slutligen lyckades införa en blandning av marknadsstyrning och inkomststödåtgärder, som exempelvis ingripande i mjölkfonden och exportbidrag, vilket i någon mån lindrade problemen, tvingades många mjölkproducenter upphöra med sin verksamhet, och många har drabbats av allvarliga ekonomiska förluster.

Enligt min åsikt måste vi tillämpa en tudelad strategi för att försöka lindra effekterna av de sänkta priserna för våra jordbrukare. Till att börja med måste vi enas om ett fastställt minimisäkerhetsnät för alla sektorer som är sårbara för prisfluktuationer. För det andra måste vi se till att vi, vilka verktyg vi än inför, snabbt och effektivt kan bemöta vilken kris som helst som kan komma att uppstå.

Det förs för tillfället en hel del diskussioner i parlamentet och på andra ställen om att jordbrukarna ska ha en rättvis och stabil inkomst för det de producerar. Alla aspekter av livsmedelsförsörjningen och livsmedelskedjan i allmänhet är ett ämne som är relevant för såväl jordbrukarna som konsumenterna. Den nära förestående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ger oss ett verkligt tillfälle att hantera dessa frågor. Det är naturligtvis viktigt att inte undergräva konkurrenskraften för EU:s jordbruks- och livsmedelsindustri. En reformerad gemensam jordbrukspolitik måste dock kunna hantera olika jordbrukskriser för att kunna stabilisera marknaderna och garantera en skälig inkomst för våra jordbrukare.

  Georgios Papastamkos (PPE). – (EL) Herr talman! Jag utgår från antagandet att det finns en hel del instabilitet på jordbruksmarknaderna. Det har skett ett betydande prisfall för basjordbruksprodukter. Samtidigt har konsumentpriserna stigit och jordbruksinkomsterna minskat avsevärt.

Enligt min åsikt är den gemensamma jordbrukspolitiken efter reformerna och frigörandet av stöd tillräckligt marknadsorienterad. Mitt huvudsakliga förslag – och jag vill klargöra detta – är att jordbrukssektorn inte endast kan utelämnas till marknadsreglerna. Jordbrukssektorn producerar kollektiva nyttigheter och behöver offentligt finansiellt stöd från EU. Jag hänger inte med i de motsägelsefulla argumenten som förs fram av de ledamöter som föreslår en marknadsorientering här, i länder som bevarar, odlar och ökar konsumenternas etnocentricitet och konsumentpatriotism. De nuvarande marknadsstyrningsåtgärderna ger dock inte det nödvändiga säkerhetsnätet, vilket den tidigare talaren James Nicholson sade. Vi behöver kompletterande åtgärder, mer flexibla och effektiva åtgärder, åtgärder som kan garantera en marknadsstabilitet i kristider. Enligt min åsikt måste vi också utrusta den gemensamma jordbrukspolitiken med en finansiell mekanism för att hantera krissituationer, ett slags krishanteringsfond. Att garantera producenternas inkomster hänger framför allt samman med att garantera insynen i livsmedelskedjan.

Avslutningsvis kan vi inte begränsa oss till att utforma framtida marknadsverktyg för perioden efter 2013. Vi vet att situationen – inom och utanför mjölksektorn – också är kritisk inom andra oerhört viktiga sektorer, vilka skiljer sig åt från ett geografiskt område till ett annat inom Europa.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Debatten hittills har visat att detta är ett mycket komplext problem. I viss mån har Marc Tarabella och James Nicholson, liksom andra, nämnt att å ena sidan rör problemet livsmedelskedjan i sin helhet, vilket också tas upp i José Bovés betänkande, nämligen att EU hittills inte har lyckats lösa problemet med hur man upprättar en rättvis balans mellan producenter, bearbetningsföretag och återförsäljare. Vad gäller Dacian Cioloş håller jag helt och hållet med om att det vore bra att hitta en medellångsiktig och en långsiktig lösning. Det finns fyra teoretiska alternativ.

Det ena, som också Johannes Jahr har nämnt, är att granska den nyliberala ståndpunkt med vilken man hittills har förkastat och försökt nedmontera de interventionistiska systemen. Jag håller alltså helt med om att vi måste tänka igenom om dessa interventionistiska system kan avfärdas, eller om de faktiskt kan användas för att reglera marknaden.

Det andra alternativet, som föreslås av den franska regeringen utifrån den amerikanska modellen, är konjunkturreglering. Frågan är om detta är genomförbart inom EU, men vi måste undersöka också detta eftersom hela marknaden är så flyktig att alla alternativ måste övervägas.

Det tredje alternativet är aktiemarknaden. För inte så länge sedan hölls en konferens om Borsa Merci Telematica Italiana, som är ett aktiemarknadssystem på Internet, och därför måste vi undersöka i vilken utsträckning fondbörssystem kan användas. Jag vill direkt tillägga, för Dacian Cioloş’ räkning, att för Östeuropa och de baltiska länderna är aktiemarknadssystemet tyvärr inte särskilt användbart.

Det franska ordförandeskapet tog också upp möjligheten att skapa ett prisövervakningssystem inom EU. Vi måste tänka igenom också detta, och vi måste överväga möjligheten – något som ligger nära Dacian Cioloş’ sätt att resonera om jag inte misstar mig – att inrätta något slags fond, utifrån modellen med frukt- och grönsaksreformen, som kan användas för riskförvaltning. När det gäller spannmål skulle detta tyvärr kräva oerhörda summor. Jag är med andra ord helt enig med kommissionsledamoten om att vi måste tänka igenom varje alternativ, för just nu kan EU inte reglera marknaderna ordentligt.

  Michel Dantin (PPE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Liksom ni väl vet är jordbruket en ekonomisk sektor med särskilda egenskaper som innebär att offentlig intervention ibland kan vara nödvändigt och till och med önskvärt för producenterna, konsumenterna och allmänheten. Det finns åtminstone tre skäl till varför offentlig intervention inom denna ekonomiska sektor är lika motiverat inom EU som i andra länder i världen.

Särdragen hos tillgången på jordbruksvaror och efterfrågan på livsmedel gör jordbruksmarknaderna instabila. Jordbruket producerar också icke-marknadsprodukter och bidrar till att skapa en viss social stabilitet i våra länder och på vår landsbygd genom de arbetstillfällen som skapas. Framför allt utgör jordbruket grunden för en riklig, varierad och hälsosam livsmedelsförsörjning. Kan vi därmed vara nöjda med den nuvarande ekonomiska situationen i våra landsbygdsområden och för våra jordbrukare?

Herr kommissionsledamot! För ett antal dagar sedan gav en högre tjänsteman mig dessa uppgifter från sitt departement – som råkade vara ett franskt departement som ni väl känner till och ett departement med boskapsuppfödning. Vid det administrativa centret förs 2 500 jordbrukskonton. Av dessa har 800 en skuldkvot på över 80 procent, och 20 procent har en skuldkvot på 100 procent eller mer.

Med tanke på dessa uppgifter – som jag måste erkänna överraskade även mig – handlar den fråga som vi i dag måste ta itu med inte bara om inkomster utan också om en minskning av det europeiska jordbrukets värde. Mindre stöd, mindre offentlig intervention och fler restriktioner för produktionen: det är en verkligt explosiv kombination.

Det är sant att den allmänna ekonomiska krisen förvärrar situationen. Vi måste dock också ifrågasätta vissa beslut som kommissionen fattat, vissa beslut som fattats av era kolleger, herr kommissionsledamot. Jordbruket förblir ett förhandlingsobjekt i handelsavtalen. Trots situationen i Europa påverkas såväl kött som vissa spannmål, frukter och grönsaker. Den aktuella överenskommelsen mellan Europeiska unionen och de andinska länderna, i synnerhet Peru och Colombia, kommer att offra producenterna i de yttersta randområdena. Vi kan inte fortsätta att driva en sådan politik.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag kommer från södra Italien. I min region, i våra regioner, producerar vi främst Medelhavsgrödor, jordbruksgrödor och grönsaker. Det talas inte så mycket om detta eftersom Europas och kommissionens fokus främst har legat på mjölkproduktion och djurhållning. Men vi måste också uppmärksamma Medelhavsgrödorna.

Jag kan övertyga er om att vi på grund av effekterna av klimatförändringar och ökenspridning nu står inför en avfolkning av landsbygden i våra områden, i våra regioner. För oss yttrar sig ökenspridningen genom att det växer ogräs där det en gång odlades frukt och grönsaker, där ingen sköter om olivodlingarna och där ingen längre plöjer jorden.

Jag kan berätta att olivodlarna 1995, innan vi fick euron, fick 170 000 lire, vilket motsvarar cirka 90 euro, per hundra kilo oliver. I år får de 30 euro för samma mängd. Tretton eller fjorton år har passerat, och priset har sjunkit till en tredjedel av vad det en gång var. Våra producenter säljer olja i parti för 2 euro per liter. Dessa intäkter täcker inte ens deras kostnader, och jordbruken drar på sig skulder eftersom försäljningspriset inte täcker kostnaderna.

Vi bevittnar också ett konstigt fenomen: Olja köps i partier för 2 euro och säljs sedan i varuhusen för 2 euro eller mindre. Det finns helt klart ett behov av att införa fler kontroller. Jag vill gärna vilja ha ett möte med er för att beskriva problemen med att uppdatera förordning (EG) nr 2568/1991; det finns nya kontrollsystem, och vi måste motverka förfalskning och utspädning, också för konsumenternas och producenternas skull.

Vi kan inte överväga nationaliseringsstöd i nästa gemensamma jordbrukspolitik och inte heller att sänka direktstödet, eftersom att slopa eller sänka direktstödet skulle leda till en jordbrukskris i södra Italien och Medelhavsområdet.

Herr kommissionsledamot! Låt mig avsluta med att säga att de som äger land i dag inte har vunnit det på lotteri utan har ärvt det från sina fäder eller mor- eller farföräldrar som med svett och möda brukade landet och sedan överlämnade det till sin son.

I dag riskerar de som lämnar sina gårdar till barnen att samtidigt överlämna en massa skulder. Europa måste reagera starkt och kraftfullt för att hjälpa jordbrukssektorn att återhämta sig.

  Sari Essayah (PPE). – (FI) Herr talman! Marknadsstabilisering måste vara en av de gemensamma centrala målsättningarna i den ekonomiska politiken. Det verkar som vi alla i kammaren är av samma åsikt. I den gemensamma jordbrukspolitiken behöver vi skyddsnätet av marknadsåtgärder för att skydda jordbrukarna och alla andra som ingår i livsmedelskedjan.

Perioden efter 2013 verkar vara särskilt alarmerande, exempelvis för att exportstöd och mjölkkvoter slopas, men också på grund av ökningen av importer från andra länder. Därför är det bra att kommissionsledamoten på detta stadium säger att han planerar att vidta åtgärder före 2013.

Nu måste vi undersöka hur vi kan använda de nya administrativa verktygen på marknaden: exempelvis de olika åtgärderna för att utveckla ett system med inkomstförsäkring som gör producenter och företag starkare och förbättrar öppenheten på marknaden.

  Ulrike Rodust (S&D). – (DE) Herr talman, herr Cioloş! Jag har framför mig en analys av den ekonomiska situationen i den tyska jordbrukssektorn. I analysen ingick en utvärdering av 19 100 räkenskaper från hel- och deltidsjordbrukare. Resultaten baserar sig på fördelningen av jordbruk från undersökningarna om jordbrukens struktur 2007.

Under räkenskapsåret 2008–2009 har den övergripande situationen försämrats avsevärt. Siffrorna från de 18 200 gårdar som ägnar sig åt mjölkproduktion eller jordbruksgrödor på heltid föll från 45 400 euro till 34 400 euro. Det motsvarar en minskning på 24 procent. Särskilt stora var förlusterna perioden 2008–2009. Rörelseresultaten sjönk till 29 300 euro (minus 45 procent) och till 43 000 euro (minus 18 procent).

Vid blandad boskapsuppfödning däremot …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Dacian Cioloş, kommissionsledamot. – (FR) Herr talman! Jag anser att debatten vi just har lyssnat på visar hur viktigt det är att dra erfarenhet av denna mjölkkris. Som Stéphane Le Foll sade i början av sitt anförande bör vi fundera över genomförandemekanismer som en del av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013.

Samtidigt som vi respekterar mångfalden i det europeiska jordbruket är jag fast övertygad om att vi i den gemensamma jordbrukspolitiken måste kunna föreslå åtgärder som överensstämmer med våra gemensamma mål på europeisk nivå och som gör att den kan fylla den funktion som det är tänkt i Lissabonfördraget. Med andra ord måste den garantera stabilitet i jordbrukarnas intäkter och se till att marknaderna är välförsedda. De framtida instrumenten i den gemensamma jordbrukspolitiken bör göra det möjligt att bland annat uppnå dessa mål. Det finns naturligtvis andra mål, men dessa är de mest grundläggande och måste tas med i beräkningen.

Åtgärder för att reglera marknaderna för att vi ska slippa situationer med pris- eller marknadsvolatilitet eller att ingripa i sådana situationer är något vi kommer att lägga fokus på samt på de förslag som kommissionen kommer att lägga fram som en del av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Jag kan försäkra er att vi just nu arbetar med det. Jag är fullt medveten och övertygad om att mekanismer för marknadsstyrning måste få spela en roll tillsammans med direktstöd, vilket vi måste behålla, men kanske anpassa kriterierna för fördelningen av dem. Marknaden måste självfallet kunna fungera. Vi måste låta marknaden fungera så länge den kan, men jag håller med Michel Dantin när han säger att den specifika karaktären i jordbrukssektorn rättfärdigar offentliga åtgärder. Dessa måste naturligtvis vara ändamålsenliga och inriktade på att lösa problemen med marknaden och se till att den fungerar tillfredsställande. I denna anda kommer vi att lägga fram förslag för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013.

Jag har full förståelse för att det inte bara är mejerisektorn som har det svårt just nu. Frukt- och grönsakssektorn är också utsatt för stora marknadsfluktuationer: fluktuationer i pris och kvantitet på varor som saluförs eller säljs. Denna sektor genomgick en reform för några år sedan. Vi har också lärt oss om hur denna reform, som gav större förhandlingsstyrka till producenter inom producentorganisationerna, tillämpades. Jag anser att vi också på denna nivå kan lära oss mycket som vi kan tillämpa i andra sektorer.

Jag är av uppfattningen att producenterna vid sidan av offentliga åtgärder också måste få möjlighet att bättre förhandla om kontrakten och därmed få bättre priser, samtidigt som vi måste garantera stabilitet i vilka produkter som förs ut på marknaden genom privata kontrakt. Jag tror därför att vi förutom offentliga åtgärder kan hitta andra sätt för marknaden att fungera på ett tillfredsställande sätt, samtidigt som vi ger offentliga myndigheter befogenhet att gripa in när marknaden inte fungerar. Jordbruket ska inte bara förse marknaden med livsmedel utan också fortsätta att skapa kollektiva nyttigheter. Detta är vi överens om. För att jordbruket ska kunna uppfylla alla dessa funktioner måste vi hjälpa till.

När det gäller livsmedelskedjan, speciellt styrkan att kunna förhandla fram en bättre spridning av mervärdet, har parlamentet arbetat med detta, kommissionen har offentliggjort ett meddelande och debatter har förts i rådet. Med utgångspunkt från alla dessa element tror jag att vi kan lägga fram några förslag för att hitta mekanismer som gör att producenter kan förhandla fram bättre marginaler.

Jag tror att jag i stort sett har fått med alla anföranden och alla problem som har lyfts fram. Jag vill återigen tacka för att jag fick möjlighet att förklara mig. Debatten har bara startat. Jag har också startat en offentlig debatt innan vi lägger fram förslag om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Jag tror att vi efter den debatten och parlamentets arbete fram till hösten när jag återkommer med kommissionens meddelande om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid ska kunna lägga fram förslag som ger jordbrukarna trygghet i deras verksamhet. Vi behöver dessa jordbrukare, inte bara för vad de tillhandahåller marknaden utan också för vad de gör på sin mark.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Priserna har sjunkit på olika jordbruksmarknader under de senaste månaderna till följd av den ekonomiska och finansiella kris som har drabbat EU och som i sin tur har försämrat efterfrågan på dessa produkter. Lägre priser är fördelaktigt för konsumenter och kommer på medellång sikt att leda till ökad efterfrågan, men under tiden drabbar det många producenter hårt. Det är därför mycket viktigt att lägga fram en europeisk jordbrukspolitik som lyfter fram nyckelfrågan: behovet att garantera tryggad livsmedelsförsörjning till rimliga marknadspriser. Vad som krävs är en jordbruksmodell som är konkurrensmässig och ekonomiskt lönsam och som överensstämmer med medborgarnas livsmedelsbehov samt miljömässiga och sociala behov.

Trots att den gemensamma jordbrukspolitiken är marknadsorienterad måste den innehålla en rad instrument för att tillgodose behovet av att kompensera för produktionen av offentliga tillgångar som inte kan ersättas av marknaden och för att kontrollera den extrema volatiliteten på marknaden. Den måste också ha ett lämpligt regelverk, ett start säkerhetsnät och förnuftig riskhantering. Den måste också förbättra livsmedelskedjan genom större öppenhet och bättre avtalsvillkor som inte är skadliga för producenterna. Slutligen är det viktigt att säkerställa likabehandling för importerat jordbruksmaterial och -produkter.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Låt mig först säga att jag välkomnar mina kollegers agerande, speciellt Paolo de Castros, som tog initiativet till debatten i denna fråga. Faktum är att våra jordbrukare i dag står inför överväldigande hinder när det gäller att förhandla fram ett rättvist pris för sina produkter. Hur priserna påverkades under den senaste mejerikrisen är bara ett exempel. Lagerinterventioner spelade sin roll för att stabilisera marknaden, precis som nödfonden för mejerisektorn. Men vi är inte utom all fara än. Livsmedelskedjorna utgör ett av hindren till rättvisa uppgörelser för jordbrukarna. Som vi alla vet vill de flesta livsmedelskedjorna framstå inför konsumenten som stora prispressare. Vi måste dock vara försiktiga så inte livsmedelskedjorna fortsätter att pressa priser tills det drabbar jordbrukarna. Om det nuvarande systemet skulle få fortsätta i evighet finns det inga incitament att driva jordbruk, och hur skulle vår landsbygd se ut då? Vi måste få en förändring. Jag hoppas att kommissionen är lika angelägen om det som parlamentet är.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) År 2009 hade europeiska jordbrukare stora svårigheter. Inkomsterna föll med nästan en fjärdedel, och krisen påverkade de flesta jordbruksmarknaderna, inklusive mejeri, spannmål, fläskkött, nötkött, oliver etc. Den svåraste situationen var definitivt den som mejerimarknaden stod inför. Som ett resultat av priskollapsen världen över led Europas mejeriproducenter enorma förluster. Jordbrukare offentliggjorde sin svåra situation vid ett flertal möten, och det förekom massiva protester bland jordbrukarna i många länder. Just nu är inte prisfluktuationerna lika stora, men det betyder inte att problemen har försvunnit. Vi upplever fortfarande en låg efterfrågan och prisfluktuationer inom många jordbrukssektorer. De nuvarande mekanismerna för intervention i mejerisektorn och inrättandet av mejerifonden har visat sig vara otillräckliga. Vi kan redan föreställa oss vad som kommer att hända när dessa instrument inte gäller längre. Vi kan säkert förvänta oss ytterligare inkomstfall och marknadsturbulens. Jag håller med Dacian Cioloş om att den svåra situationen på mejerimarknaden måste lösas omedelbart och att vi inte bör vänta till 2013, när den stora reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är planerad. I juni förväntar vi oss ett beslut från högnivågruppen som kommer att presentera sina reflektioner och tankar om förbättring av situationen inom mejerisektorn. Jag hoppas att detta organ kommer att uppfylla våra förväntningar och presentera ett balanserat program med stabiliserande åtgärder. Det gläder mig att Dacian Cioloş delar vår oro och har tagit del av våra förslag.