Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 21 april 2010 - Strasbourg

3. Ansvarsfrihet 2008 (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Bogusław Liberadzki, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan (SEK(2009)1089 – C7-0172/2009 – 2009/2068(DEC)) (A7-0099/2010),

– betänkandet av Inés Ayala Sender, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: 7:e, 8:e, 9:e och 10:e Europeiska utvecklingsfonderna (EUF),(KOM(2009)0397 – C7-0171/2009 – 2009/2077(DEC)) (A7-0063/2010),

– betänkandet av Bart Staes, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, avsnitt I – Europaparlamentet (SEK(2009)1089 – C7-0173/2009 – 2009/2069(DEC)) (A7-0095/2010),

– betänkandet av Ryszard Czarnecki, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, avsnitt II – rådet (SEK(2009)1089 – C7-0174/2009 – 2009/2070(DEC)) (A7-0096/2010),

– betänkandet av Ryszard Czarnecki, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, avsnitt IV – domstolen (SEK(2009)1089 – C7-0175/2009 – 2009/2071(DEC)) (A7-0079/2010),

– betänkandet av Ryszard Czarnecki, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, avsnitt V – revisionsrätten (SEK(2009)1089 – C7-0176/2009 – 2009/2072(DEC)) (A7-0097/2010),

– betänkandet av Ryszard Czarnecki, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (SEK(2009)1089 – C7-0177/2009 – 2009/2073(DEC)) (A7-0080/2010),

– betänkandet av Ryszard Czarnecki, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, avsnitt VII – Regionkommittén (SEK(2009)1089 – C7-0178/2009 – 2009/2074(DEC)) (A7-0082/2010),

– betänkandet av Ryszard Czarnecki, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, avsnitt VIII – Europeiska ombudsmannen (SEK(2009)1089 – C7-0179/2009 –2009/2075(DEC)) (A7-0070/2010),

– betänkandet av Ryszard Czarnecki, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, avsnitt IX – Europeiska datatillsynsmannen (SEK(2009)1089 – C7-0180/2009 – 2009/2076(DEC)) (A7-0098/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: byråernas verksamhetsresultat, ekonomiska förvaltning och kontroll (2010/2007(INI)) (A7-0074/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (SEK(2009)1089 – C7-0188/2009 – 2009/2117(DEC)) (A7-0071/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) (SEK(2009)1089 – C7-0181/2009 – 2009/2110(DEC)) (A7-0091/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska polisakademin (Cepol) (SEK(2009)1089 – C7-0198/2009 – 2009/2127(DEC)) (A7-0075/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Gemenskapens kontrollorgan för fiske (SEK(2009)1089 – C7-0201/2009 – 2009/2130(DEC)) (A7-0105/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska byrån för återuppbyggnad (SEK(2009)1089 – C7-0183/2009 – 2009/2112(DEC)) (A7-0072/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (SEK(2009)1089 – C7-0193/2009 – 2009/2122(DEC)) (A7-0068/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (SEK(2009)1089 – C7-0195/2009 –2009/2124(DEC)) (A7-0104/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska kemikaliemyndigheten (SEK(2009)1089 – C7-0202/2009 – 2009/2131(DEC)) (A7-0089/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska miljöbyrån (SEK(2009)1089 – C7-0186/2009 – 2009/2115(DEC)) (A7-0092/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (SEK(2009)1089 – C7-0194/2009 – 2009/2123(DEC)) (A7-0086/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (SEK(2009)1089 – C7-0185/2009 – 2009/2114(DEC)) (A7-0067/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska läkemedelsmyndigheten (SEK(2009)1089 – C7-0189/2009 – 2009/2118(DEC)) (A7-0078/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska sjösäkerhetsbyrån (SEK(2009)1089 – C7-0192/2009 – 2009/2121(DEC)) (A7-0081/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (ENISA) (SEK(2009)1089 – C7-0196/2009 – 2009/2125(DEC)) (A7-0087/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska järnvägsbyrån (SEK(2009)1089 – C7-0197/2009 – 2009/2126(DEC)) (A7-0084/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (SEK(2009)1089 – C7-0191/2009 – 2009/2120(DEC)) (A7-0083/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska arbetsmiljöbyrån (SEK(2009)1089 – C7-0187/2009 – 2009/2116(DEC)) (A7-0069/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Euratoms försörjningsbyrå (SEK(2009)1089 – C7-0203/2009 – 2009/2132(DEC)) (A7-0076/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (SEK(2009)1089 – C7-0182/2009 – 2009/2111(DEC)) (A7-0088/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Eurojust (SEK(2009)1089 – C7-0190/2009 – 2009/2119(DEC)) (A7-0093/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (SEK(2009)1089 – C7-0184/2009 – 2009/2113(DEC)) (A7-0090/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Frontex (SEK(2009)1089 – C7-0199/2009 – 2009/2128(DEC)) (A7-0085/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet (SEK(2009)1089 – C7-0200/2009 – 2009/2129(DEC)) (A7-0073/2010),

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: det europeiska gemensamma företaget för ITER och för utveckling av fusionsenergi (SEK(2009)1089 –C7-0261/2009 – 2009/2187(DEC)) (A7-0094/2010), och

– betänkandet av Véronique Mathieu, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2008: Det gemensamma företaget Sesar (SEK(2009)1089 – C7-0262/2009 – 2009/2188(DEC)) (A7-0077/2010).

  Jean-Pierre Audy (PPE). – (FR) Herr talman! Jag konstaterar att revisionsrätten inte är närvarande i kammaren. Vi behöver revisionsrättens ståndpunkt för att klargöra saker för oss. Har vi någon förklaring till denna frånvaro? Jag noterar också att rådets platser är tomma, trots att vi ska behandla frågan om ansvarsfrihet för rådet, där vi har en rad betänkligheter. Har vi också någon förklaring till rådets frånvaro?

(Sammanträdet avbröts kl. 9.10 och återupptogs kl. 9.20.)

  Talmannen. – Ärade kolleger! Rådet behöver inte vara här. De är inte skyldiga att vara här, men vi förväntade oss naturligtvis att revisionsrättens högsta företrädare skulle komma hit. De är inte här och vi är mycket överraskade eftersom det verkligen inte är fråga om något transportproblem. Det är inte så långt från Luxemburg och de kan utan vidare resa med bil. Vi vet alltså inte varför de inte har kommit, men vi bör inleda diskussionen nu.

Vi startar diskussionen utan dem. Vi vet att omröstningarna har skjutits upp och kommer att hållas om två veckor i Bryssel. Vi har redan bestämt det. Vi har därmed bara en möjlighet: Vi måste inleda diskussionen utan att veta om de kommer att kunna vara här inom den närmaste halvtimmen eller timmen.

  Jean-Pierre Audy (PPE). – (FR) Herr talman! Jag vill säga till er, utan att veta skälet, att vi förstår att revisionsrätten är frånvarande eftersom den gör ett utmärkt arbete med revisionen av EU-institutionerna. Jag är däremot kritisk till rådets frånvaro eftersom vi behöver diskussionerna med rådet, särskilt när det gäller frågan om ansvarsfrihet för dess verksamheter. Jag kritiserar därför rådets frånvaro i dag.

  Talmannen. – Mina damer och herrar! I vilket fall som helst kan vi inleda debatten. Det viktiga är att vi kan börja vårt arbete.

  Edit Herczog (S&D). – (EN) Herr talman! Jag vill säga att vi inte bör klandra rådet. Parlamentets generalsekreterare är inte här. Under arbetet med ansvarsfriheten har en del saker framkommit om parlamentet som generalsekreteraren bör informeras om, så därför hade vi varit ytterst glada om även han hade varit här med oss i dag.

  Talmannen. – Jag är säker på att generalsekreteraren kommer att vara här – det råder det ingen tvekan om.

  Jens Geier, ersättare för föredraganden. – (DE) God morgon, herr talman, mina damer och herrar! Jag vill upprepa att enligt min mening är det ganska svårt att genomföra en debatt när de som vi förmodas bevilja ansvarsfrihet är frånvarande. Det är med dem som vi vill diskutera skälen till varför vi beviljar ansvarsfrihet eller bordlägger frågan eller vad vi för övrigt behöver tala med dem om.

Jag känner många av ledamöterna i kammaren från utskottet. Vi känner också till varandras ståndpunkter. Det är bra att vi kommer att ventilera dem igen denna förmiddag men det är inte till någon riktig nytta. I det sammanhanget vill jag föreslå att vi i utskottet uttryckligen och formellt bjuder in de institutioner som vi diskuterar till nästa debatt om ansvarsfrihet och skjuter upp debatten om de inte är närvarande.

Frågan om ansvarsfrihet för EU-institutionerna kommer vid en svår, men viktig tidpunkt. En konsekvens av den finansiella krisen är att alla regeringar är tvungna att revidera sina respektive budgetar för att se till att budgetarna motsvarar deras krav. Det är det första året av Europaparlamentets nya valperiod och vi har att göra med en nytillträdd kommission. När det gäller ansvarsfriheten gäller den dock 2008 års budget, som var den tidigare kommissionens ansvar. Detta öppnar en mängd nya perspektiv.

Bland dessa nya perspektiv bör vi förvänta oss ett nytt tänkesätt och ett nytt förhållningssätt från medlemsstaternas sida. I Lissabonfördraget nämns de ju för första gången som medansvariga för genomförandet av EU:s budget.

När det gäller granskningen av 2008 års budget var det föredragandes avsikt att se till att utskottet helt inriktar sig på möjligheterna till förbättring av budgetkontrollen och att medlemsstaterna också är med på den linjen. I budgetkontrollutskottet har vi i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet som mål att varje betänkande om ansvarsfrihet – som grundas på Europeiska revisionsrättens bedömningar– i framtiden ska vara bättre än den föregående. Allt är beroende av att rådet ikläder sig sin nya huvudroll, med hänsyn till medlemsstaternas betydelse.

Det vore också bra om revisionsrätten försökte hitta sätt att avhjälpa den obalans som blir följden av att redovisningen är årsbunden, medan EU-programmen och kommissionens och medlemsstaternas genomförande av dem ofta är fleråriga.

Som budgetmyndighet fortsätter vi att ha stora betänkligheter om vissa speciella ansvarsområden, särskilt de områden där EU planerar att genomföra sina politiska prioriteringar. Sammanhållningen i EU är exempelvis viktig och därför är de medel som går till strukturpolitiken av särskild betydelse. Här måste vi fortsätta att beslutsamt bekämpa felkällor genom att förenkla reglerna och kräva tillbaka felaktigt utbetalda medel. Vi behöver mer exakta instrument för att mäta resultaten och vi uppmanar revisionsrätten att utarbeta dem så att det blir möjligt att exakt identifiera felkällorna.

Vi vet att handlingsplanen för de strukturfonder som har föreskrifter om återvinning äntligen är på väg att genomföras och vi måste nu vänta på att den ska ge resultat. Syftet med föranslutningsstöd är att möjliggöra grundläggande förändringsprocesser i de berörda länderna och där måste problemen med fastställande av mål och genomförandet lösas. Det som inte går för sig är dock att målet för anslutningsprocessen saboteras via bakdörren.

Jag uppmanar därför parlamentet att avvisa försöken från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) att genom ändringsförslag vända upp och ned på Europaparlamentets ståndpunkt till Turkiets anslutningsprocess, såsom var fallet i fråga om resolutionen om lägesrapporten. Vi ser fram mot utnämningen av en ny generaldirektör för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) för att sätta punkt för den pågående diskussionen, och även mot kommissionens förslag om en översyn av Olaf för att förbättra byråns viktiga arbete.

Till sist åtgärderna inom utrikespolitiken. Vi i EU måste visa att vi menar allvar med vår föresats att bidra till att lösa problem i hela världen. Åtgärderna måste vara mycket effektiva även under de svåraste omständigheterna. Under de närmaste månaderna kommer vi att diskutera den nuvarande förvaltningen av EU:s medel på detta område med kommissionen och hur medlen i framtiden ska förvaltas av EU:s utrikestjänst.

Vi gör dock vissa framsteg. I vår grupp är vi särskilt nöjda med exempelvis de steg som kommissionen tar i fråga om medlemsstaternas årliga förvaltningsrapporter, eftersom vi på så vis närmar oss uppfyllandet av ett gammalt krav från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater. Samma sak gäller finansiella korrigeringar och återvinningar, eftersom även detta ger möjlighet att minska en oacceptabelt hög felfrekvens.

Dessa punkter ger oss bland annat möjlighet att trots vissa betänkligheter rekommendera att kommissionen beviljas ansvarsfrihet. Jag tackar er och ser fram mot era kommentarer.

  Inés Ayala Sender, föredragande. – (ES) Herr talman! Vi har i dag en viktig uppgift att utföra när det gäller ansvarsfriheten för den sjunde, åttonde och nionde europeiska utvecklingsfonden och den del av den tionde som hänför sig till 2008. Det är dock en kritisk tid med stora institutionella förändringar och även en tid då olika globala katastrofer har visat att EU-biståndet blir allt viktigare. Detta har också visat att biståndet behöver samordnas, att det måste vara effektivt och framför allt att det måste vara öppet för insyn så att alla européer fortsätter att stödja och vara positiva till biståndet.

Dessutom är det en viktig tid i institutionellt avseende. Genomförandet av Lissabonfördraget och inrättandet av ämbetet unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt EU:s utrikestjänst ger oss dubbla möjligheter. Vi har möjlighet att påtagligt förbättra tillämpningen och effektiviteten i vårt bistånd till tredjeländer, men det råder även avsevärd osäkerhet på vissa punkter eftersom vi är oroade över den stora risken för att den svårvunna, växande effektivitet som vi tillsammans med revisionsrätten och kommissionen har uppnått för EU:s utvecklingsbistånd kan komma att undergrävas av fortsatt omorganisation, oklarheter i beslutsfattandet och ansvarskedjan och i synnerhet genom splittrad förvaltning. Vi behöver större klarhet från kommissionen för att undvika sådana bakslag, och därför behöver vi tydlig och relevant information så snart som möjligt om hur det nya systemet kommer att se ut och hur det påverkar utvecklingsbiståndet.

När det gäller det innevarande budgetåret vill jag först och främst framhålla behovet av att integrera Europeiska utvecklingsfonden helt i budgeten – det är vårt krav, som jag upprepar på nytt – för att förbättra dess konsekvens, öppenhet och effektivitet och förstärka tillsynssystemet. Vi betonar därför att det är viktigt att kommissionen tillsammans med parlamentet har detta krav i åtanke inför nästa budgetram.

Det är också viktigt att förstärka den gemensamma planeringen för att uppnå ökad koncentration, samordning och framsynthet i arbetet. Följaktligen behöver vi inrikta den tionde europeiska utvecklingsfonden på ett begränsat antal sektorer.

Det är viktigt att undvika de negativa konsekvenserna av för stor spridning, även om vi inte får underskatta kapaciteten och effektiviteten hos de icke-statliga organisationerna i de berörda länder, eftersom de är effektiva. Det är en komplicerad uppgift att lösa cirkelns kvadratur, men vi hoppas att vi tillsammans med kommissionen kan gå vidare med den.

Vi är också nöjda med att revisionsförklaringen för detta budgetår har varit positiv, med undantag av metoden för uppskattning av anslaget till kommissionens kostnader. Det finns således inte några väsentliga fel i de underliggande transaktionerna även om vi fortfarande hittar en hög frekvens av icke-kvantifierbara fel både i åtagandena om budgetstöd och utbetalningarna, som vi därför behöver göra något åt.

Vi är också starkt oroade över att revisionsrätten återigen har misslyckats med att inhämta viktig dokumentation om betalningar som uppgår till 6,7 procent av årskostnaden för samarbetet med internationella organisationer. Vi behöver en definitiv metod och en ad hoc-kalender som garanterar att information och dokumentation om denna gemensamma finansiering inte undergrävs av en sådan bristande insyn.

Dessutom anser vi att det finansiella genomförandet har varit tillfredsställande, eftersom den sjunde europeiska utvecklingsfonden har avslutats och dess behållning överförts till den nionde utvecklingsfonden. Vi välkomnar också det snabba genomförandet av den tionde europeiska utvecklingsfonden sedan den 1 juli 2008, och vi hoppas att kommissionens insatser kommer att utmynna i att de återstående gamla och vilande betalningarna fullgörs.

Resurser är en annan viktig fråga. Vi är också bekymrade över att resurser i den nionde och tionde europeiska utvecklingsfonden som förvaltas av Europeiska Investeringsbanken (EIB) inte omfattas av revisionsförklaringen och därför inte ingår i EIB:s ordinarie rapporter, även om det förekommit en del diskussion om saken.

  Bart Staes, föredragande. – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har frågat mig själv vad ansvarsfrihet egentligen innebär. Beviljandet av ansvarsfrihet är ett parlamentariskt förfarande, ett offentligt förfarande. Det är en offentlig och kritisk granskning av den ekonomiska förvaltningen. Jag ansvarade för genomförandet av denna uppgift när det gäller Europaparlamentet för budgetåret 2008. Denna granskning främjar parlamentsledamöternas och även medborgarnas förståelse av Europaparlamentets särskilda organisation, förvaltningsstruktur och arbetsmetoder. Medborgarna har trots allt rätt att få veta vad som händer med deras skattepengar. Det handlar om ganska mycket pengar. Vi pratar om en parlamentsbudget på 1,4 miljarder euro för 2008. Budgeten för 2011 kommer troligen att bli 1,7 miljarder euro. Det är oerhört stora belopp.

Förfarandet är viktigt liksom arbetet i budgetkontrollutskottet. Att utskottet har ett kritiskt förhållningssätt är trots allt en garanti för framsteg, vilket verkligen har visats tidigare i historien. En sådan kritisk inställning från budgetkontrollutskottets sida ledde exempelvis till införandet av en stadga för Europaparlamentets ledamöter och en stadga för assistenterna. Den inställningen gjorde att vi genomförde en kritisk granskning av förvärvet av fastigheter här i Strasbourg och säkrade ett Emas-förfarande som har minskat miljökonsekvenserna av vårt arbete.

Det är goda nyheter. Tack vare vår kritiska inställning har vi lyckats minska elförbrukningen med 25 procent på tre år. Vi har klarat att använda 100 procent grön el. Vi har lyckats skära ned koldioxidutsläppen med 17 procent. Vi har klarat att minska, kompostera eller återvinna 50 procent av våra avfallsflöden.

I mitt betänkande introduceras också ett nytt begrepp: skada på parlamentets anseende. Det innebär att även de minsta konsekvenserna på de finansiella resurserna kan orsaka enorm skada på parlamentets anseende. Detta bör vi vara uppmärksamma på. Utnämningen den 24 februari av en riskansvarig inom administrationen bör varmt välkomnas. Jag vill uppmana den personen att ta kontakt med berörda utskott så att vi tillsammans kan diskutera sätt att minska risken för förskingring i parlamentet. Som jag sagt är ett kritiskt förhållningssätt viktigt. Därför efterlyser jag insyn och öppenhet, inrättande av ett system för kontroll och avstämningar samt ansvarstagande och redovisningsskyldighet.

Herr talman! Jag föreslår att vi beviljar er ansvarsfrihet eftersom jag inte har upptäckt några allvarliga fall av bedrägeri eller förskingring eller några större skandaler. Det måste framgå tydligt. Trots detta är vi kritiska i mitt betänkande. Jag ville visa vad som kan göras ännu bättre. Syftet med betänkandet är att se till att vi, när vi närmar oss nästa val 2014, är fria från alla skandaler, såväl stora som små, och att vi slipper detta slags motbjudande rapportering i pressen.

I mitt betänkande har jag bemödat mig att ge generalsekreteraren och parlamentets högre förvaltning ett antal verktyg för att skydda sig mot viss kritik. Jag har diskuterat ett antal punkter. En av dem är att generalsekreteraren utarbetar sin årsrapport på grundval av generaldirektörernas förklaringar, medan jag skulle föredra att det också finns andra bedömningar. Jag föreslår att vi tittar ännu närmare på hela det komplicerade systemet för offentlig upphandling, eftersom det utgör en stor riskfaktor. Jag föreslår att vi ser till att inga offentliga skattemedel används till den frivilliga pensionsfonden, som har ett försäkringstekniskt underskott på 121 miljoner euro.

Jag vill avsluta med att säga ett par ord om utarbetandet av mitt betänkande. Jag strävade efter ett positivt samarbete med mina skuggföredragande och en del mycket konstruktiva ändringsförslag lades fram. Jag beklagar dock att Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokraterna) i ett skede lade fram inte mindre än ett femtiotal ändringsförslag i ett försök att stryka viktiga delar av mitt betänkande. Jag kan inte annat än tro att det förekommit en viss inblandning från vissa delar av parlamentsorganisationen och de parlamentsledamöter som ville göra detta. Jag finner detta beklagligt eftersom jag som EU-vän men ändå kritisk parlamentsledamot främst strävade efter att framföra ett mycket konstruktivt och mycket positivt förhållningssätt i betänkandet om ansvarsfrihet.

  Ryszard Czarnecki, föredragande. – (PL) Herr talman, herr Šemeta! Det måste sägas att det i regel har skett betydande förbättringar i alla de institutioner som jag har haft att göra med – domstolen, revisionsrätten, som är frånvarande i dag, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen – men det innebär dock inte att läget är idealiskt.

Låt oss uppriktigt säga att läget är minst öppet när det gäller rådets finanser. Samarbetet med rådet om beviljandet av ansvarsfrihet för budgetgenomförandet lämnar också en hel del att önska. Budgetkontrollutskottet har gett sitt stöd till mitt förslag att bordlägga ett beslut om att bevilja rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av dess budget för budgetåret 2008. Situationen är ungefär densamma som förra året. Samordnarna i budgetkontrollutskottet sammanträffade med företrädare för det spanska rådsordförandeskapet med en förmodan om en positiv inställning till en fortsättning på de förbättringar av samarbetet som gjordes förra året och som var följden av det utdragna förfarandet för ansvarsbefrielse. I år var de svar som gavs på de frågor som jag själv och samordnarna ställde helt otillfredsställande och gav upphov till ett stort antal betänkligheter. Därför har jag med stöd från samordnarna för samtliga politiska grupper beslutat att bordlägga beslutet om ansvarsfrihet. Frågor som gäller finansiering av olika aspekter av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, årsredovisningen och avslutande av konton som ligger utanför budgeten är fortfarande oklara. Det krävs definitivt en förbättring när det gäller kontrollen av fakturor och offentliggörande av administrativa beslut som används som rättslig grund för budgetposter. Dessutom är det paradoxalt att många av de uppgifter som rådet lade fram gällde föregående budgetperiod.

När det gäller domstolen urskiljer vi vissa svagheter i de interna upphandlingsförfarandena, vilket revisionsrätten också gjorde. I den frågan stöder vi revisionsrättens förslag om förbättringar av institutionens upphandlingsförfaranden. Vi är nöjda med att tidsåtgången för förfarandena har minskat, men samtidigt har vi konstaterat en kvarstående eftersläpning av ärenden. Vi konstaterar med tillfredsställelse att en enhet för internrevision har inrättats. Vi välkomnar praxisen att i verksamhetsrapporten ta med information om framsteg när det gäller ansvarsfriheten för föregående år. Jag betonar starkt att vi beklagar domstolens fortsatta ovilja att offentliggöra sina ledamöters anmälan av ekonomiska intressen.

När det gäller revisionsrätten gav den externa revisionen inte någon anledning att konstatera att de ekonomiska resurser som rätten tilldelats används på ett otillbörligt sätt. Jag upprepar förslaget att överväga möjligheten att rationalisera domstolens struktur, exempelvis genom att minska antalet ledamöter och inte behandla revisionsrätten som en slags speciell politisk grupp.

När det gäller Europeiska ekonomiska och sociala kommittén avslöjade den revision som revisionsrätten genomfört inte några allvarliga oegentligheter. Det bör rekommenderas att bestämmelserna om ekonomiska aspekter i fråga om personalen bör tolkas och genomföras på samma sätt av alla EU-institutioner, så att inte personal vid någon av institutionerna behandlas på ett privilegierat sätt. Det är mycket bra att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén har slutit avtal om administrativt samarbete. Vi uppmanar båda institutionerna att rapportera om de framsteg som görs med harmoniseringen av deras interna kontrollnormer.

Vi har inga allvarliga invändningar när det gäller Regionkommittén eller Europeiska ombudsmannen. Vi konstaterar att antalet tjänster hos Europeiska ombudsmannen har ökat betydligt. Frågan är dock om institutionen bör öka antalet tjänster i denna takt, även om den också har mer arbete.

Sammanfattningsvis är det bara problem med rådet. Det är inga problem med de övriga sex institutionerna.

  Talmannen. – Vi måste hålla oss till den tilldelade tiden.

Jag har lite information att lämna. Vi har varit i kontakt med chefen för revisionsrättsordförandens kansli och vi har också kontrollerat de senaste debatterna i Europaparlamentet 2008 och 2009. Revisionsrätten var inte närvarande under våra diskussioner och det var inte heller rådet. Revisionsrätten och rådet var inte närvarande under våra diskussioner.

Revisionsrättens ordförande Vítor Manuel da Silva Caldeira påpekade också att rättens ståndpunkt när det gäller utövandet av dess sakuppgifter är att delta i budgetkontrollutskottets sammanträden, men att hålla sig i bakgrunden vid de politiska debatterna i plenum. Ordförande Caldeira kommer att kontakta mig under dagen och förklara revisionsrättens ståndpunkt när det gäller våra diskussioner.

Vi kontrollerade de senaste två åren och revisionsrätten var inte närvarande då. Om vi vill ordna saken till nästa gång kanske de kan närvara nästa år. De var givetvis informerade om vårt sammanträde men de senaste två åren var de inte med. De kommer säkert att närvara i oktober och november när de lägger fram sin rapport.

  Gerben-Jan Gerbrandy (ALDE). – (NL) Herr talman! Jag kan absolut godta att revisionsrätten inte är här i dag, men det som ni just nämnde om rådets frånvaro de senaste åren visar bara att det är ett strukturellt och inte ett tillfälligt problem. Detta är typiskt för rådets beteende när det gäller en ansvarsfull användning av EU-medel och ert meddelande kastar faktiskt ett ännu sämre ljus över rådets frånvaro. Därför vill jag föreslå att vi som en kristallklar signal från parlamentet till rådet bordlägger dagens debatt om rådets ansvarsfrihet och avstår från att diskutera den frågan i dag.

  Ryszard Czarnecki, föredragande. – (PL) Herr talman! Tack för er mycket omsorgsfulla redovisning av fakta från föregående år. Jag vill dock bestämt understryka att Lissabonfördraget har trätt i kraft och därigenom ökar Europaparlamentets roll. Därför har vi rätt att förvänta oss, inte så mycket av formella skäl som av praktiska och politiska, att företrädare för rådet, så som den föregående talaren just sade, ska närvara under denna ytterst viktiga debatt. En debatt som kanske är den allra viktigaste från de europeiska skattebetalarnas och väljarnas synpunkt. Rådets frånvaro är en fullständig missuppfattning och jag är böjd att instämma i föregående talares förslag att vi i denna situation bör bordlägga den del av debatten som gäller rådet och vänta tills företrädare för rådet kommer hit. Jag framhåller igen det som jag sade tidigare om att rådet inte visade vilja att samarbeta på ett konstruktivt sätt med oss som företrädde budgetkontrollutskottet eller med samordnarna från utskottet, och dagens frånvaro förefaller vara ännu ett utslag av denna bristande samarbetsvilja.

  Edit Herczog (S&D). – (EN) Herr talman! När vi går igenom förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet och röstar om det, kommer Europaparlamentet att ta fullt ansvar för år 2008. Detta är det tillfälle då vi axlar kommissionens, rådets och övriga institutioners ansvar. Det är inte bara en formalitet utan ett mycket viktigt moment.

Vi verkar dock vara överens om att fortsätta debatten, så då gör vi det. Glöm inte att det finns ett objektivt skäl, nämligen att det inte är så enkelt att ta sig hit från Spanien. Det vet jag eftersom jag tog mig från Azerbajdzjan, via Baku och Madrid och sedan landsvägen. Jag är mycket medveten om att i dag inte är rätt dag att driva detta vidare. Jag anser att det räcker att vi ber dessa institutioner och de övriga som berörs av beviljandet av ansvarsfrihet att visa ett intresse och närvara vid omröstningen i maj. Det är vad jag föreslår.

  Jean-Pierre Audy (PPE). – (FR) Herr talman! Vi är vana vid att rådets platser står tomma. Det är således inte första gången. Låt oss inte vara överkritiska. Jag upprepar dock att jag finner det beklagligt. När det gäller debatten är jag för att vi fortsätter den.

Med förbehåll för administrationens bedömning, tror jag dessutom inte att vi har befogenhet att ändra föredragningslistan, eftersom den fastställdes med ert bemyndigande när ni återupptog plenarsammanträdet. Därför är jag för att fortsätta debatten, dock med ett beklagande av att rådet återigen är frånvarande.

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Jag kommer att kontakta revisionsrätten och rådet i dag. Jag kommer i bestämda ordalag framföra våra förväntningar på rådet och revisionsrätten inför framtiden och säga att de bör närvara vid sådana sammanträden. Jag kommer också att tala med José Luis Rodríguez Zapatero personligen om saken eftersom det är han som leder det roterande ordförandeskapet. Jag kommer i dag att söka efter en lösning för framtiden.

Det är ett mirakel! Kolleger! Ni diskuterade hur mäktiga vi har blivit efter antagandet av Lissabonfördraget. Det är en fantastisk makt. Rådet finns på plats inom ett par minuter! Herr rådsordförande! Tack för att ni kom! Jag kommer att kontakta revisionsrättens ordförande. Han måste vara närvarande under vår debatt och det gäller även de andra institutionerna. Jag kommer att kontakta dem alla i dag.

Nu fortsätter vi och jag ber er också att hålla den tilldelade tiden.

  Véronique Mathieu, föredragande. – (FR) Herr talman, herr Šemeta, herr López Garrido! Jag är mycket glad att ser er här och hälsar er välkomna. Under perioden 2000–2010 har vi sett en ökning på 610 procent av EU:s bidrag till de decentraliserade byråerna. Bidragen har ökat från 95 till 579 miljoner euro, trots att antalet anställda hos dessa byråer ökade med ungefär 271 procent.

År 2000 hade byråerna 1 219 anställda, i dag har de 4 794 anställda. I dessa siffror ingår inte Europeiska byrån för återuppbyggnad, som lades ned 2008, och om vars sista ansvarsfrihetsförfarande vi kommer att rösta i dag eller vid ett senare tillfälle i Bryssel.

Denna generella ökning är verkligen imponerande. Trots detta hade EU många utmaningar under perioden 2000–2010. För det första två utvidgningar, 2004 och 2007, med tolv nya medlemsstater och andra utmaningar som sysselsättning och yrkesutbildning, invandring, miljön och flygsäkerhet, för att bara nämna några.

I den situationen ger de centraliserade byråerna, som inrättades för att tillgodose ett bestämt behov, genom den kompetens som de utvecklar ett direkt bidrag till EU:s framsteg för att möta dessa stora utmaningar. På samma sätt måste medlemsstaterna samarbeta nära om dessa frågor och byråerna är ett effektivt verktyg för att genomföra dessa förändringar. Slutligen innebär lokaliseringen av byråerna till olika platser inom EU:s territorium att EU kommer närmare sina medborgare och det möjliggör också en viss decentralisering av EU:s verksamheter.

Omfattningen av de uppgifter som anförtrotts byråerna och deras ökning i antal, storlek och budget kräver dock att institutionerna fullgör sitt eget ansvar som budgetmyndighet. Parlamentets budgetkontrolluppdrag, liksom motsvarande uppdrag för kommissionens tjänst för internrevision och revisionsrätten, måste också förstärkas för att garantera att dessa byråer övervakas ordentligt. Detta befriar dem dock inte från kravet att följa gällande bestämmelser.

I fråga om ansvarsfrihet för 2008 vill jag påpeka att vi här tyvärr har återkommande problem i många byråer: svagheter i upphandlingsförfaranden, orealistisk rekryteringsplanering och bristande insyn i förfarandena för val av personal, en stor volym överförda och förfallna driftsanslag samt svagheter i planeringen av verksamheterna och en avsaknad av uttryckliga mål.

Vi konstaterar att trots byråernas ansträngningar har somliga av dem fortfarande svårigheter med tillämpningen av EU:s bestämmelser om finansiering och budget, inte minst på grund av sin storlek. De minsta byråerna har större svårigheter att följa de betungande förfaranden som föreskrivs i EU-lagstiftningen. På denna punkt väntar jag mig snabba slutsatser från den interinstitutionella arbetsgruppen för att se till att samma problem inte återkommer år efter år. Dessa svårigheter äventyrar dock inte beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2008.

Situationen är annorlunda när det gäller Europeiska polisakademin (Cepol). Trots att man kan urskilja vissa förbättringar i förvaltningen av Cepol jämfört med situationen 2007, avslöjar de genomförda revisionerna vissa flagranta felaktigheter i tillämpningen av de administrativa och ekonomiska bestämmelserna. Därför föreslår vi att frågan om ansvarsfrihet bordläggs.

Avslutningsvis vill jag framhålla de insatser som vissa byråer har gjort för att förbättra sin förvaltning. En del har själva tagit på sig ansvaret för att gå vidare och har infört lovvärda bestämmelser, av vilka jag ska nämna några få. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, som för övrigt är mycket effektiv i sin samordningsroll, har infört en riskbedömningsprocess. Europeiska miljöbyrån har genomfört ett förvaltningskontrollsystem för övervakning av projektutvecklingen och resursanvändningen i realtid. Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor har slutligen inrättat ett system för övervakning av den information som den tillhandahåller. Avslutningsvis uppmanar jag naturligtvis de övriga byråerna att följa exemplet.

  Algirdas Šemeta, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Låt mig tacka budgetkontrollutskottet och särskilt föredraganden Boguslaw Liberadzki, och hans kolleger som också varit föredragande, för de betänkanden som de har utarbetat och för rekommendationerna om att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetåret 2008. Jag vill också tacka Inés Ayala Sender för hennes betänkande om genomförandet av Europeiska utvecklingsfonden och Véronique Mathieu för hennes ingående analys av återkommande problem för byråerna.

Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 2008 har nu nått sitt slut. Det var en intensiv period, men framför allt var det början på en ny och konstruktiv dialog mellan våra institutioner. Att uppnå en förbehållslös revisionsförklaring från revisionsrätten fortsätter att vara kommissionens kollegiala mål. Jag anser att det framgår tydligt av våra senaste insatser.

Framsteg är redan på gång genom införda förenklingar och bättre förvaltnings- och kontrollsystem under programperioden 2007–2013 och olika handlingsplaner som successivt visar sin positiva effekt på felfrekvenserna. Ett viktigt språng framåt kommer att bli möjligt med en ny generation av program för nästa finansieringsperiod som för närvarande är under förberedelse. Syftet med dessa är att få bättre avvägda och inriktade urvalskriterier samt bättre kostnadskontroll och mer valuta för pengarna.

Jag och mina kommissionskolleger delar dock den önskan som framförs i er resolution om ansvarsfrihet: även vi vill så snart som möjligt se ett påtagligt påskyndande av de framsteg som gjorts under de senaste åren när det gäller förbättring av den ekonomiska förvaltningen av EU:s budget, inbegripet en förstärkning av de viktigaste intressenternas ansvar och redovisningsskyldighet. Ett nära och intensivt samarbete mellan kommissionen och Europaparlamentet är till stor hjälp i det sammanhanget. Vi vet dock alla att det inte kommer att räcka med att påskynda konkreta och hållbara framsteg på plats. För att lyckas behöver vi ett nytt partnerskap med alla intressenter, inte minst aktiv medverkan av medlemsstaterna och revisionsrätten.

Kommissionen kommer inte att vänta tills ändringarna av budgetförordningen träder i kraft med att uppmana medlemsstaternas myndigheter att ta sitt fulla och enligt Lissabonfördraget förstärkta ansvar och inleda åtgärder som är viktiga för att förbättra den ekonomiska förvaltningen.

Jag anser också att revisionsrätten har en viktig roll att spela genom att formulera sin oberoende revisionsförklaring om kommissionens ekonomiska förvaltning. Eventuella förändringar i uppdelningen av revisionsförklaringen efter område skulle förändra budgetandelen för olika färgområden.

Kommissionen skulle mycket gärna se att revisionsrätten inom en snar framtid övervägde en distinktion mellan områden där risken för fel är annorlunda och informerade oss om det faktiska mervärdet av de förvaltnings- och kontrollsystem som infördes i lagstiftningen för perioden 2007–2013. När medlagstiftaren har kommit överens om en acceptabel felrisk, hoppas jag även att revisionsrätten kommer att överväga den nya uppläggningen på det sätt som den finner lämpligt.

Så som har begärts kommer kommissionen att utarbeta en ny dagordning för 2010 och framåt och överlämna den till parlamentet. Kommissionen kommer, tillsammans med de andra berörda aktörerna, att göra sitt yttersta för att påskynda minskningen av felfrekvenserna för att se till att ytterligare 20 procent av budget kommer att klassificeras som grön av Europeiska revisionsrätten år 2014.

Målet att alla intressenter ska medverka i det gemensamma målet att förbättra den ekonomiska förvaltningen och skydda EU:s ekonomiska intressen kommer att vara centralt i denna nya dagordning, som jag kommer att delge er redan nästa månad. De synpunkter som ni framfört i resolutionen om ansvarsfrihet för budgetåret 2008 kommer att beaktas i vederbörlig ordning. Jag ser fram mot konstruktiva diskussioner.

  Michael Gahler, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. – (DE) Herr talman! Under budgetåret 2008 gjordes betalningar i storleksordningen 5 miljarder euro inom de politikområden som utskottet för utrikesfrågor ansvarar för. I backspegeln är den fortsatta underfinansieringen av kategori IV tydlig. Revisionsrätten fastslog vissa felaktigheter och anser att kommissionens tillsyns- och kontrollsystem för bistånd till tredjeländer, utvecklingsbestånd och föranslutningsstöd bara delvis var effektivt. Kommissionen hänvisar till revisionsrättens särskilda tillvägagångssätt som bara omfattar ett år och som gör att revisionsrätten alltid bara utvärderar en del av kommissionens arbete, och hävdar att orsaken ligger i att de flesta program och deras kontrollsystem är fleråriga. Det viktiga enligt min mening är att revisionsrätten inte talar om bedrägerier eller förskingring.

Det handlar i mycket om att hantera EU:s bistånd till tredjeländer så omsorgsfullt, snabbt och effektivt som möjligt samt om detaljerad dokumentation och redovisningsskyldighet, eftersom det är förargligt om projekt inte slutförs i tid eller om det råder oklarhet om deras resultat. Detta äventyrar framgången för vår utrikespolitik. Att revisionsrätten har konstaterat att felfrekvensen sjunker är därför ett beröm till den föregående kommissionens arbete med biståndet till tredjeländer, inom utvecklingssamarbetet och utvidgningspolitiken.

Självklart börjar ändringarna av regelverket också att ge resultat. Det särskilda betänkandet om föranslutningsstöd till Turkiet ger de första antydningarna om den förbättrade kontroll av användningen av medel som har blivit möjlig sedan 2007 via det nya instrumentet för stöd inför anslutningen. Framtida revisionsrapporter och granskningar måste utvisa hur ansvarsfullt och framgångsrikt mottagarna hanterar EU-biståndet. Vi måste kunna anpassa vår utrikespolitik på ett flexibelt sätt så att vi effektivt kan ta till vara våra utrikespolitiska intressen.

Vi uppmanar därför kommissionen att gå vidare med förbättringarna av budgetförordningen, det nya ekonomiska regelverket, budgetreformen och framför allt med utvecklingen av EU:s utrikestjänst. Sammantaget kan jag dock rekommendera att ansvarsfrihet beviljas för budgetåret 2008 inom det område som utskottet för utrikesfrågor ansvarar för.

ORDFÖRANDESKAP: WIELAND
Vice talman

  Ingeborg Gräßle, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har redan haft en intressant förmiddag tillsammans. Jag hade faktiskt egentligen velat hålla ett helt annat anförande. Jag kommer inte att göra det eftersom jag anser att vi inte bara kan bortse från vad som hände i dag.

Det som vi står inför är att varken parlamentet eller de övriga institutionerna på något vis tar beviljandet av ansvarsfrihet på allvar. Den enda institution som måste ta processen på allvar är kommissionen. Det är den enda institution som vi talar med och den enda som omfattas av förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet enligt fördraget. För de övriga, det vill säga de andra institutionerna, har frågan om ansvarsfrihet inte reglerats i fördraget. Det är ett problem för oss. Nu måste vi tänka oss att EU:s utrikestjänst kanske inte kommer att sitta här om den blir en institution. Då kommer vi att erfara det som vi redan har nu, nämligen att alla andra institutioner inte ens tycker att det är nödvändigt att komma hit och lyssna på vad parlamentet som budgetlagstiftare har att säga till dem. Rådet gör nu i år ett berömvärt undantag, precis som det svenska ordförandeskapet gjorde förra året.

Om vi tar det som sker här som en grundläggande parlamentarisk rättighet som är grunden för beviljandet av ansvarsfrihet, kan jag inte annat än varna er att inte omsätta det förslag som nu ligger på bordet i handling, nämligen att omvandla EU:s utrikestjänst till ännu en institution, eftersom det skulle förebåda slutet på vårt inflytande och det är ju så lätt att smita undan från det inflytandet. Den enda andra institution som är företrädd är parlamentet. Jag vill framföra ett särskilt tack till parlamentets talman för att han försvarade våra rättigheter denna förmiddag och för att han sagt sig vara villig att tala med alla de andra.

Vad tjänar det till att ha en rätt att bevilja ansvarsfrihet om vi inte tar det på allvar och om vi inte förmår de andra att ta det på allvar? Vi måste därför mycket noga överväga själva förfarandet för beviljandet av ansvarsfrihet. Vi kan inte fortsätta som vi hittills har gjort.

Jag vill ta tillfället i akt och ännu en gång återkomma till rådet. Enligt Lissabonfördraget är rådet nu en institution och rådets ordförandeskap är en institution. Vi förväntar oss att detta förhållande omgående ska stadfästas i budgetlagstiftningen. Ni själva måste se till att ni förankrar ert ansvar ordentligt i budgetlagstiftningen och detta gäller även för rådets ordförandeskap. Ni måste lagstifta om era skyldigheter och jag uppmanar er att göra det omgående.

  Jutta Haug, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill bara tala om en punkt och den är en verklig skandal. Jag talar om Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) i Stockholm. Sedan maj 2005 har högt kvalificerade personer tvingats att arbeta i en absolut fientlig miljö. Hittills har den svenska regeringen inte lyckats sluta fred med ECDC, trots att de så desperat ville ha denna byrå, precis som alla medlemsstater alltid är angelägna om att få en byrå.

I dag har ingen av de anställda något personligt identitetsnummer, det så kallade folkbokföringsnumret. Detta nummer används dock av offentliga förvaltningar och institutioner samt av privatföretag för identifiering av kunderna. Följaktligen kan barn som är födda i Sverige till exempel inte registreras, leverantörer av el, gas, telekommunikation och television tillhandahåller inte sina tjänster, hyresvärdar vill inte teckna långsiktiga hyresavtal och det är problem med tillgången till läkare och sjukhus. För äkta makar innebär detta att det blir omöjligt att bli egenföretagare i Sverige. De har också enormt svårt att få en anställning. Listan kan fortsätta i det oändliga. En sak är klar: Vissa grundläggande rättigheter som är förankrade i EU-rätten förvägras helt enkelt personalen vid ECDC i Sverige. Följden är att allt detta har hamnat på bordet i vårt utskott för framställningar. Situationen är under alla omständigheter ohållbar …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Wim van de Camp, föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (NL) Herr talman! Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har inte särskilt mycket att tillägga om 2008 års budget. Diskussionen i utskottet och i betänkandena har redan belyst frågorna ganska väl. För 2008 såg vi ett otillräckligt budgetgenomförande som var ganska betydande för Solvit, problemlösningsnätverket för den inre marknaden, men detta kommer att korrigera sig självt under 2009 och 2010. Trots detta vill jag uppmana kommissionsledamoten att helt enkelt se till att budgeten för Solvit används på ett förnuftigt sätt. Jag förstår att budgetar måste användas på ett ansvarsfullt sätt men jag ser nu att tillhandahållandet av information på området fortfarande är otillräckligt.

Som fortsättning på detta skulle jag bara vilja göra ett konstaterande om tjänstedirektivet som infördes i december 2009. Det finns helt enkelt ett stort behov av information om direktivet i Europeiska unionen.

En annan punkt gäller medlemsstaternas faktiska tullkontroller. Detta är inte precis ett ämne som behöver diskuteras här, men vi har sett att medlemsstaterna inte genomför tillräckliga kontroller av importerade varor och jag vill på nytt vädja till kommissionen om att tillsammans med medlemsstaterna ägna ytterligare eftertanke åt frågan för att se till att varuimporter kontrolleras utan undantag.

Slutligen är budgetbestämmelserna fortfarande mycket komplicerade på en rad punkter, vilket flera av mina kolleger och kommissionsledamoten själv redan har påtalat. Detta innebär också att de tillhörande kontrollmekanismerna blir mycket komplicerade. Därför vill jag ansluta mig till alla som efterlyst att bestämmelserna ska förenklas och under alla omständigheter förbättras.

  Inés Ayala Sender, föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. – (ES) Herr talman! Jag ber er att behandla den första delen som en ordningsfråga eftersom jag innan debatten är över vill veta om parlamentet inbjudit både revisionsrätten och rådet att närvara under debatten och jag vill få besked om eller få del av dokumentationen. Jag vill också veta om rådet förra året var med på debatten om beviljande av ansvarsfrihet – även om Ingeborg Gräßle sade att det svenska ordförandeskapet var här.

Vill ni nu vara så vänlig och starta klockan för mitt anförande om transport?

Vi vill först och främst framhålla vår belåtenhet med de höga utnyttjandenivåer som utskottet för transport och turism har sett i åtagande- och betalningsbemyndiganden för det transeuropeiska nätet, som båda har uppnåtts till nästan 100 procent.

Medlemsstaterna måste naturligtvis se till att tillräcklig finansiering görs tillgänglig från de nationella budgetarna, och jag vill återigen framhålla att parlamentet alltid har stött en högre finansieringsnivå för dessa nätverk. Vi är övertygade om att granskningen av nätverksprojekten för i år, 2010, kommer att bli ett tillfälle att bedöma om denna satsning har varit tillräcklig och effektiv. Under alla omständigheter har övervakningen verkligen varit det.

Vi välkomnar också att årsredovisningen för genomförandeorganet för det transeuropeiska transportnätet är laglig och korrekt, även om vi är bekymrade över förseningarna av rekryteringen. Kommissionens generaldirektorat för transport och rörlighet har dock informerat oss om att detta kommer att påskyndas.

Å andra sidan är vi oroade över den låga nivån på betalningsbemyndiganden för transportsäkerhet, den ännu lägre nivån av anslagsutnyttjande för Marco Polo-programmet, som har parlamentets stöd, och den likaså låga nivån för passagerarrättigheter.

Med hänsyn till storleken på projektet är vi också bekymrade över det otillräckliga utnyttjandet av betalningsbemyndiganden i Galileo-programmet och den totala avsaknaden av uppgifter om turism. Vi hoppas att denna brist på uppgifter kommer att avhjälpas i det nya institutionella regelverket.

  Jean-Pierre Audy (PPE). – (FR) Herr talman! Jag är i valet och kvalet om jag ska ta till orda. Jag beklagar dessa ordningsfrågor. Först vill jag hälsa rådet välkommet och tacka ministern för att han kommit hit. Herr talman! Jag tror att det är brukligt att ge rådet ordet efter det att kommissionen har talat. Rådet talade dock inte före den politiska debatten även om rådet talade i slutet av debatten. Det kanske vore en bra idé att ge rådet ordet, särskilt så att det kan bemöta vår föredragandes ståndpunkt, som föreslagit att beviljandet av ansvarsfrihet för rådet ska bordläggas.

  Talmannen. – Vi ska komma överens med rådet om det anser att det behövs ett uttalande.

  László Surján, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (HU) Beviljandet av ansvarsfrihet är en rättshandling och jag anser att utskottet för regional utveckling inte har någon anledning att motsätta sig beviljandet av ansvarsfrihet. Samtidigt är beviljandet av ansvarsfrihet en politisk bedömning. Den klargör om vi har nått de mål som vi satte upp för oss själva 2008, och om vi har fått tillräckliga resultat för pengarna.

Det finns ganska många missuppfattningar i omlopp om processen för utvärdering av sammanhållningspolitiken, även här i parlamentet. Jag vill med eftertryck uppmärksamma er på att inte varje fel utgör ett bedrägeri. Vi överskattar ofta den kritik som revisionsrätten framfört – som för övrigt är helt riktig – eller som framförts i någon annan revision. Jag vill framhålla att vi inte har några allmänt tillgängliga siffror som indikatorer. Vi behöver en enhetlig metod för att mäta effektivitet, ändamålsenlighet och även absorptionsförmåga, som spelar en viktig roll i beslutet om hur vi ska gå vidare med sammanhållningspolitiken.

År 2008 kom endast 32 procent av utgifterna från denna planeringscykel medan resten kom från utgifter i den förberedande cykeln 2006. Det är därför svårt att bedöma hur framgångsrika vi var 2008 i att uppfylla målen för den nya cykeln. Vissa medlemsstater nådde inte ens upp i 32 procent. Alla har del i ansvaret för förseningarna i användningen av medlen. Rekommendationerna från kommissionen och parlamentet i förenklingens intresse, som vi har framfört sedan 2008 som svar på krisen, har hjälpt oss att göra förbättringar från vår sida. Bollen ligger på medlemsstaternas planhalva. Det är där som betydande framsteg måste göras.

  Edit Bauer, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (HU) Jag vill erinra om att enligt artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män ett av Europeiska unionens grundläggande värden, som måste respekteras i varje EU-åtgärd och som därför också ska kunna övervakas i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för genomförandet av EU:s budget. För det ändamålet är det oundgängligt att det finns statistik om användningen av budgeten och att den har en lämplig uppdelning.

Vi konstaterar med beklagande att trots alla våra ansträngningar är de uppgifter som skulle göra det möjligt att följa upp budgetanvändningen efter kön fortfarande inte tillgängliga. Detta gäller först och främst på alla de områden där man särskilt uppmanats att sätta stopp för diskriminering, t.ex. Europeiska socialfonden.

Jag vill särskilt nämna ett ämne: förseningen i inrättandet av Europeiska jämställdhetsinstitutet. Detta institut skulle ha börjat sin verksamhet 2008, men den officiella invigningen äger faktiskt rum först i juni i år. Detta leder till allvarliga problem även i budgetprocessen. Eftersom en halvtidsöversyn av olika fleråriga program ska ske 2010, vill jag ännu en gång uppmana kommissionen att ta fram ett övervaknings- och utvärderingssystem som skulle göra det möjligt att genomföra jämställdhetsprincipen i olika budgetposter och följa upp vilka effekter användningen av olika budgetposter har på utvecklingen av omotiverade skillnader.

  Gay Mitchell, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (EN) Herr talman! I ett utvecklingsperspektiv är syftet med beviljande av ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten att försäkra skattebetalarna i hela EU om att pengarna används effektivt och ändamålsenligt i utvecklingsländerna när det gäller biståndseffektivitet samt uppnåendet av vårt mål om 0,7 procent i offentligt utvecklingsbistånd. Vi behöver använda vår nuvarande biståndsbudget effektivt, dvs. inte bara mer bistånd utan bättre bistånd.

Vi behöver använda EU-medel som utsäde för att odla lokala lösningar. Vi måste söka efter möjligheter att exempelvis låta människor i utvecklingsvärlden ta ansvar för sin egen utveckling och uttryckligen främja markägande för enskilda personer, familjer och samhällen.

Oräkneliga kvinnor dör varje år under förlossning. Aids, malaria och tuberkulos skördar fortfarande över fyra miljoner liv varje år. Det finns nästa en miljard analfabeter i utvecklingsländerna. Det är därför som parlamentet, kommissionen och rådet kommit överens om målet att 20 procent av de grundläggande utgifterna ska gå till utbildning och hälsa. Jag är intresserad av att se om vi har uppfyllt dessa mål.

När jag besöker utvecklingsländer slås jag av de intelligenta och tjänstvilliga ungdomar jag möter. Dessa ungdomar är lika dugliga som ungdomar på andra håll. De behöver möjligheter och uppmuntran för att bli initiativrika. Investeringar i utbildning är nyckeln till detta. Det är därför som parlamentet, kommissionen och rådet kom överens om dessa mål. Vi måste nu genom revisionssystemet se till att vi uppnår målen.

Jag vill säga till kammaren här under de få sekunder som återstår för mig att ett av sätten att befria människor från den fruktansvärda fattigdomen är enligt min mening att investera i införande av markägande i utvecklingsländerna. Jag kan ge er ett exempel på ett ställe där detta fungerade. Det var i mitt eget land under 1700- och 1800-talet. Om man tittar på varför Irland är uppdelat, är det därför att framgångsrika människor gavs små marklotter.

Det är dags att sluta tänka på människor i termer av bistånd och i stället börja tänka i termer av människor som har initiativförmåga att göra saker själva om de får stöd.

  Ville Itälä, för PPE-gruppen. – (FI) Herr talman! Till att börja med vill jag tacka rådet och jag uppskattar att rådet är här eftersom frågan är om rådet verkligen vill ta ansvar för användningen av skattepengarnas pengar. Rådet måste respektera parlamentet och visa samarbetsvilja. Därför är det viktigt att rådet är närvarande.

I mitt anförande vill jag koncentrera mig på parlamentets ansvarsbefrielse och jag vill tacka Bart Staes för hans stora samarbetsvilja. Jag håller med honom om att den mycket sunda grundidén är att parlamentet endast kan arbeta väl om beslutsprocessen är tillräckligt öppen för insyn. Då kan vi kontrollera att det inte sker några skandaler. Vi vet dock att hur små belopp vi än talar om, kommer vårt anseende att skadas för lång tid framåt om olagligheter och försummelser börjar förekomma. Det är ytterst viktigt att förhindra att detta sker. Vi talar inte om parlamentets pengar utan om skattebetalarnas. Systemet måste därför vara vattentätt så att vi i slutändan kan ta ansvar för det.

Det fanns många goda principer i Bart Staes betänkande, men min grupp ansåg att betänkandet borde göras kortare och mer koncist och därför tog vi bort en del material från betänkandet. Dessutom anser vi att det borde ha funnits konkreta punkter i betänkandet om parlamentsledamöternas och parlamentets verksamhet som helhet i det faktiska lagstiftningsarbetet.

Till exempel har vi lagt till vissa punkter som gäller fastighetspolitiken, där det fortfarande finns stort utrymme för förbättringar. Vi behöver få en korrekt och tydlig förklaring av varför det finns problem på detta område. Detta är anledningen till den långa diskussionen. Vi vill veta varför besökscentrumet redan ligger flera år efter tidsplanen. Vad kan problemet vara här? Vi vill ha svar på dessa frågor.

Här borde vi framföra gratulationer, eftersom parlamentet till sist snabbt har fått nya bestämmelser för både ledamöterna och assistenterna. Detta är visserligen en stor förbättring men det finns fortfarande en del att ändra här.

Låt mig ge ett exempel. Enligt den nya förordningen måste jag först flyga härifrån Strasbourg till Finland, och först därifrån kan jag flyga till Bryssel. Även om jag har en grupp besökare väntande i Bryssel eller ett betänkande att utarbeta till morgondagen, det spelar ingen roll: jag kan inte åka raka vägen härifrån till Bryssel. Om jag gjorde det skulle jag bli utan ersättning för resekostnaderna eller annan ersättning.

Jag förstår inte varför våra liv ska behöva vara så opraktiska när vi vet att resan härifrån till min hemstad Åbo i Finland tar en dag och att det tar ytterligare en dag att komma tillbaka därifrån om jag vill åka till Bryssel för att utföra en del arbete där. När jag frågade varför det var så svarade administrationen att jag kunde flyga till Finland via Rom eller Aten. Jag har inget kontor i Rom eller Aten eller något annat arbete att utföra där, det finns i Bryssel.

Om vi har två arbetsplatser är det rimligt att vi ska kunna arbeta på båda platserna. Det finns fortfarande områden som vi behöver få på rätt spår. Vi kommer att återvända till dem i nästa års betänkande.

  Edit Herczog, för S&D-gruppen. – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med några tackord. Bart Staes och revisionsrättens grundliga arbete har gjort det möjligt för oss att göra en grundlig genomgång av användningen av 2008 års budget när det gäller parlamentet. Jag är också skyldig ett tack till mina kolleger i parlamentet, vars förslag till ändringar bidrog till att förbättra betänkandet.

Det fanns en allmän överenskommelse mellan oss om bedömningen av fakta. De meningsskillnader som uppkom gällde huvudsakligen hur de identifierade felen borde rättas till. När vi nu röstar om beviljande av ansvarsfrihet tar vi som valda parlamentsledamöter fullt rättsligt ansvar för 2008 års budget. Vi försäkrar EU-medborgarna om att parlamentet har använt pengarna för de ändamål för vilka de var avsedda och enligt reglerna. I dessa tider när krisen lägger en tung börda på varje medborgare måste vi vara särskilt försiktiga när vi använder skattebetalarnas pengar. De standarder som vi ålägger oss själva måste vara högre än de som vi ålägger andra, eftersom detta är viktigt för vår trovärdighet och integritet. Samtidigt måste vi också göra klart att den tillsyn som vi utövar inte i sig själv är tillräcklig för att garantera att medlen har använts på ett klokt sätt och i överensstämmelse med bestämmelserna. Detta är möjligt enbart om vi också inför ett tillförlitligt och gediget internt kontrollsystem. Vi socialdemokrater anser att detta är mycket viktigt. Därför vill jag koncentrera mig på den punkten.

Vi behöver lägga större vikt vid att det interna kontrollsystemet fungerar på rätt sätt för de institutioner som vi granskar. Vi är övertygade om att det är bättre att förebygga problem än att behöva hitta en lösning senare. Institutionellt beroende är en viktig garanti för ett välfungerande internt kontrollsystem. Det är en garanti för objektivitet och en metod att garantera att internationella redovisningsregler och bästa praxis följs. Standarderna i sig själva är dock ingen garanti för ett effektivt internt kontrollsystem. Under 2009 skedde det förbättringar i det här avseendet. Det finns inget internt kontrollsystem – hur avancerat det än är – som är felfritt, eftersom det är människor som konstruerat det och det är därför som vi varje år genomgår förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

Enligt min mening är det viktigt att betona att vi stödde alla de föreslagna ändringar som var konkreta, uppnåeliga och realistiska men vi avvisade alla generaliseringar som inte förbättrar utan snarare skymmer vår ståndpunkt. Vi avvisade alla förslag som skulle minska de politiska gruppernas oberoende. Vi är övertygade om att oberoendet för Europaparlamentets grupper är oskiljaktigt från deras ekonomiska ansvar. Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet utför sitt arbete i full medvetenhet om detta ansvar. Om andra politiska grupper vill förbättra sina egna verksamheter, låt dem göra så. Genom att framföra dessa tankar vill jag be er godkänna betänkandet och bevilja ansvarsfrihet på Europaparlamentets vägnar.

  Gerben-Jan Gerbrandy, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag är en stor beundrare av den brittiska rockgruppen Genesis. De har ett fantastiskt spår kallat ”Dance on a Volcano”, och det spåret dök upp i mitt minne förra veckan, som har dominerats av vulkanaskan. Inte så att låten fick mig att vilja åka till Island för att dansa. I stället dök den upp i minnet i samband med förmiddagens debatt om bestyrkande av utgifterna för 2008, ännu ett år som revisionsrätten inte kunde ge sitt godkännande för. Det är här som jag ser parallellen till att dansa på en vulkan. Inte en vulkan fylld av lava eller aska utan av misstroende. EU är utsatt för intensiva påfrestningar av alla slag, t.ex. påfrestningar på euron och påfrestningarna av konflikten mellan EU och nationella perspektiv. Det finns redan tillräckligt för att vulkanmetaforen ska dyka upp i huvudet. Vi vill därför slippa att dålig ekonomisk redovisning och allmänhetens misstroende leder till ett vulkanutbrott.

Hur kan detta förhindras? Så vitt jag vet finns det bara ett sätt och det är genom öppenhet. Optimal öppenhet i alla institutioner. Öppenhet inom rådet – och därigenom i medlemsstaterna – just därför att det främst är där som oegentligheter upptäcks varje år. Jag är förresten glad över att rådet fortfarande är här. Jag vill också uppmana medlemsstaterna att äntligen ge insyn i sin användning av EU-medel genom att årligen redovisa den offentligt. Det övergår mitt förstånd varför de envisas med att hindra detta. Skulle medlemsstaterna hantera sina egna pengar på samma sätt är jag övertygad om att medborgarna skulle tycka att det var oacceptabelt.

Om rätt ska vara rätt behövs det dock också större insyn i vårt parlament. Bart Staes har med rätta utarbetat ett mycket kritiskt betänkande och efter de många förbättringar som har setts på senaste år är det nu dags att slå upp fönstren på vid gavel en gång för alla och med hjälp av denna öppenhet visa den europeiska allmänheten att vi kan hantera deras pengar ansvarsfullt, eftersom det är just det som det handlar om.

Min sista punkt gäller de ömsesidiga förbindelserna mellan rådet och parlamentet. För drygt 40 år sedan ansågs ett ”gentlemen’s agreement” behövas för att få de båda parterna att arbeta i relativ lugn och ro i stället för att slåss med näbbar och klor. Överenskommelsen visade sig vara till stor nytta då, men vore det inte rättvisande att säga att den inte fungerar längre eftersom vi har börjat kivas igen. Som jag ser det är det dock en viktigare punkt att rådet och parlamentet nu är starka, mogna institutioner och som sådana bör vi kunna övervaka varandra på ett moget sätt utan ett gentlemen’s agreement. Jag skulle vilja fråga rådet, nu när det är här, om det kan svara på detta, och om rådet instämmer i att de båda institutionerna kan övervaka varandra effektivt utan ett gentlemen’s agreement.

Med ömsesidig öppenhet i stället för ett gentlemen’s agreement kan rådet och parlamentet dansa vidare i harmoni utan rädsla för att marken ska rämna under deras fötter eller för ytterligare misstroende från allmänheten som leder till ett utbrott.

  Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr López Garrido, mina damer och herrar! Jag talar nu för min grupp, inte som föredragande för parlamentets beviljande av ansvarsfrihet. Jag får tillfälle att göra det senare.

Jag vill ta up ett par frågor. Den första gäller ansvarsfriheten för kommissionen. Detta är en fråga till både kommissionsledamoten och rådet och gäller att 80 procent av våra medel faktiskt används i medlemsstaterna och att parlamentet har förespråkat nationella förvaltningsförklaringar i många år. Föredragande Boguslaw Liberadzki lägger fram de nya alternativen mycket klart i ett antal punkter. Vi har ett nytt fördrag och den nya formuleringen av artikel 317.2 i fördraget gör det möjligt för kommissionen att lägga fram förslag om att införa nationella förvaltningsförklaringar så snart som möjligt. Kommissionsledamot Šemeta! Jag vill be er att ta upp detta i ert svar. Är ni beredd att ta upp det alternativet? Fyra medlemsstater gör redan detta, vilket uppskattas, men de gör det på fyra olika sätt, och låt oss därför samordna våra insatser en aning.

Rådet kommer att säga: OK, men det finns praktiska invändningar. Vissa medlemsstater är federala stater med ömsesidiga enheter, t.ex. Belgien med Vallonien, Bryssel och Flandern, så hur ska den federala belgiska ministern kunna lägga fram en nationell förvaltningsförklaring? Det är dock inget problem, mina damer och herrar. Allt den nationella ministern behöver göra är att komma överens med sina regionala ministrar, vänta på deras regionala politiska uttalanden och förvaltningsförklaringar och sedan lägga fram samtliga för parlamentet och för allmänheten. Sedan kan han säga t.ex. att Vallonien och Bryssel fungerar bra men inte Flandern, eller tvärtom osv.

Den andra aspekten gäller Boguslaw Liberadzkis resolution, där revisionsrättens särskilda rapport om kommissionens föranslutningsstöd till Turkiet diskuteras. Enligt min mening är den formulering som används inte särskilt bra. I vissa avseenden och i vissa punkter har detta missbrukats en aning för att ingripa i anslutningsförhandlingarna. Tillsammans med Jens Geier har jag lagt fram ett antal förslag om strykningar. Jag har också lagt fram ett förslag om att förbättra texten och jag vill be mina kolleger i parlamentet att överväga det.

Slutligen, och nu vänder jag mig till rådet, vill jag säga till rådsordföranden att jag hoppas att ni lyssnar. Är ni beredd att i ert svar lite senare säga om ni kommer att infria den begäran som gjorts av vår föredragande, av budgetkontrollutskottet och av kammaren att svara före den 1 juni 2010 och lägga fram de dokument som efterfrågas i punkterna 25 och 26 i resolutionen? Är ni beredd att svara redan nu om ni kommer att göra det eller inte? Detta är ytterst viktigt för att vi ska kunna bestämma om förbindelserna mellan rådet och parlamentet är så som de bör vara.

  Richard Ashworth, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag talar för det brittiska konservativa partiet, som även i år kommer att rösta mot beviljandet av ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten. Detta är en ståndpunkt som vi konsekvent har intagit och vi kommer att fortsätta att göra så tills vi ser prov på lite större nit i att försöka uppnå en positiv revisionsförklaring från revisionsrätten.

Jag vill dock ge ett offentligt erkännande för de framsteg som den föregående kommissionen gjorde för att förbättra standarden på den ekonomiska förvaltningen. Revisionsrätten konstaterar särskilt framstegen inom områdena jordbruk, forskning, energi, transport och utbildning. Jag vill ge kommissionen beröm för de förbättringar som de har gjort. Det är mycket uppmuntrande.

Det återstår dock mycket att göra. Revisionsrätten har ännu en gång anmärkt på svagheterna i kontrollerna, på ett stort antal oegentligheter och den långsamma takten i att kräva in pengar som ska betalas tillbaka till Europeiska unionen.

Det står klart att det är kommissionen som har det slutliga ansvaret, men medlemsstaterna och rådet – i synnerhet rådet – måste emellertid vara betydligt mer samvetsgranna i användningen av EU:s medel. De behöver visa betydligt större nit i sina ansträngningar att få en positiv revisionsförklaring.

Vi arbetar enligt Lissabonfördraget och som ledamöter av Europaparlamentet måste vi kunna försäkra de europeiska skattebetalarna och allmänheten om att budgeten ger valuta för pengarna och även försäkra allmänheten om att det finns integritet i EU:s redovisningsförfaranden. Tills revisionsrätten anser att den kan ge en positiv revisionsförklaring kommer jag och mitt parti att fortsätta att rösta mot beviljandet av ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten.

  Søren Bo Søndergaard, för GUE/NGL-gruppen. – (DA) Herr talman! Denna debatt handlar om oss, om att vi som EU-parlamentariker tar ansvar inte bara kollektivt utan också individuellt för hur EU:s medel användes under 2008. När debatten är över och röstningen har ägt rum i maj är det oss som våra medborgare kommer att ställa till svars.

Låt mig säga en sak direkt: vår grupp är kritisk till hur EU har förvaltat våra skattebetalares pengar under 2008. Naturligtvis är det en mängd saker som inte behöver kommenteras närmare. På vissa områden har det till och med skett vissa framsteg jämfört med 2007. Det finns dock fortfarande många områden där vi måste säga att situationen inte är godtagbar. Ett exempel är kommissionens konton. När det gäller strukturfonderna drar revisionsrätten slutsatsen att minst – och jag upprepar minst – 11 procent av utbetalningarna från fonderna gjordes i strid med reglerna. Detta berodde delvis på fel och försummelser, delvis på bedrägeri och förskingring. Det ändrar inte det faktum att miljarder euro enbart på detta område inte borde ha betalats ut.

Är detta acceptabelt? Vi känner till alla ursäkter. Kommissionen säger att det är medlemsstaternas fel, eftersom de ansvarar för kontrollen. Medlemsstaterna säger att det är kommissionen som bör klandras, eftersom bestämmelserna är alldeles för komplicerade. Jakten på syndabocken går från ställe till ställe.

Vi måste ställa oss själva följande fråga: Skulle vi godkänna redovisningen för en idrottsklubb, en fackförening eller ett politiskt parti där 11 procent av utgifterna inom ett centralt område betalas ut i strid med reglerna? Jag håller med dem som säger att det krävs grundläggande strukturella förändringar för att råda bot på situationen. Vi måste därför använda förfarandet för att bevilja ansvarsbefrielse till att driva igenom sådana förändringar. Sådana påtryckningar måste också utövas mot rådet.

I april förra året vägrade parlamentet med stor majoritet att bevilja ansvarsfrihet för rådets redovisning för 2007. Vi sade att vi inte kunde ta på oss ansvaret för redovisningen innan rådet gick med på att sammanträffa formellt med de berörda utskotten i parlamentet och svara på våra frågor offentligt. Trots detta visade vi vår välvilja genom att i november bevilja ansvarsfrihet för rådets redovisning – med det tydliga villkoret att ändringar skulle göras i år.

I dag måste vi konstatera att dessa ändringar inte har gjorts. Låt mig ge ett konkret exempel. År efter år överför rådet miljontals euro från översättningskontot till resekontot. Med andra ord utöver de medel som redan finns på resekontot. Vi måste därför ställa de självklara frågorna till rådet. Varför gör ni detta? Vad ägnas alla dess resepengar åt? Vilka länder drar nytta av dem? Rådet svarar villigt på frågan informellt, utanför protokollet. Fram till i dag – men detta kan komma att ändras – har rådet dock vägrat att svara öppet och offentligt. Det duger helt enkelt inte. Vi anser därför att hela beviljandet av ansvarsfrihet måste anstå tills vi har ett interinstitutionellt avtal som tydligt anger rådets skyldigheter i fråga om öppenhet och samarbete med parlamentet.

Vår kritik av rådet och kommissionen är tydlig. Den delas av många av våra parlamentskolleger i andra politiska grupper. Just på grund av vår kritik är det dock tydligt att vi också har en skyldighet att vara kritiska mot oss själva när det gäller parlamentets ekonomiska förvaltning. Jag finner det därför beklagligt att betänkandet från budgetkontrollutskottet till sist blev mindre kritiskt än det var i ordförandens ursprungliga version. Vi stöder därför också att dessa kritiska passager tas in igen. Jag hoppas att det vid omröstningen i maj kommer att finnas ett brett stöd för att vår villighet att kritiskt granska oss själva är just det som ger vår kritik mot och våra krav på rådet och kommissionen styrka och auktoritet.

Slutligen vill jag helt enkelt säga tack till alla mina kolleger i budgetkontrollutskottet, som i år ännu en gång har arbetat mot större öppenhet och ansvarstagande i det sätt på vilket EU tar hand om våra medborgares pengar.

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! Beviljandet av ansvarsfrihet för budgetgenomförandet är en av de viktigaste handlingar som vi ansvarar för. Vi har faktiskt fått i uppdrag att godkänna hur EU:s skattepengar har använts och vi måste grunda vårt beslut på rapporten från revisionsrätten.

I revisorernas rapport för 2008 godkänns bara 10 procent av budgeten. Resten är behäftat med olika grader av fel. Skulle någon styrelse godkänna att förvaltningen av ett företag befann sig i ett sådant tillstånd? Givetvis inte.

Situationen har varit densamma under de senaste 15 åren och parlamentet har alltid beviljat ansvarsfrihet på grundval av förbättringar i användningen av Europeiska unionens medel. Jag måste tyvärr säga att det som skattebetalarna vill veta är om deras pengar har gått till rätt person för rätt ändamål och med rätt belopp. Vi bör fatta beslutet om beviljande av ansvarsfrihet med hänsyn till detta.

Under årens lopp är det enda framsteg som kommissionen, parlamentet och rådet har uppnått att skjuta över ansvaret på medlemsstaterna. Även om programmen genomförs i medlemsstaterna är kommissionen den institution som de europeiska skattebetalarna anförtror sina pengar till. Det är den institution som frigör pengarna och som därför borde göra de nödvändiga kontrollerna innan den gör det.

För att göra saker och ting än värre diskuterar kommissionen och parlamentet nu en tolererbar felrisk. Varför tolerera några fel över huvud taget – det nya namnet för oegentligheter – när EU:s ekonomiska komplexitet motsvarar den i en medelstor bank? Förra året sköts beviljandet av ansvarsfrihet för rådet upp från april till november eftersom parlamentet förklarade att det inte var nöjt med dess ekonomiska förvaltning, trots att revisorerna inte kritiserade denna ekonomiska förvaltning. När situationen inte hade ändrats i november fattade parlamentet beslut om att ge rådet ansvarsfrihet. Nu är alla kanoner återigen riktade mot rådet och bordläggning har föreslagits.

Menar vi verkligen allvar med vårt ansvar eller spelar vi ett politiskt spel här? Är beviljandet av ansvarsfrihet ett interinstitutionellt spel, så som det har sagts tidigare? Kan skattebetalarna tolerera att detta spel fortsätter? Det handlar om deras pengar.

Kolleger! Jag uppmanar er alla att samvetsgrant utöva ert ansvar och vägra att bevilja ansvarsfrihet till kommissionen, till parlamentet, till rådet, till Europeiska utvecklingsfonden och till revisionsrätten som inte offentliggör anmälningar av ekonomiska intressen, förrän alla dessa institutioner visar prov på sund ekonomisk förvaltning.

  Ryszard Czarnecki, föredragande. – (PL) Herr talman! Det finns ett problem här eftersom jag på anslagstavlan ser namnet López Garrido, som ska tala för rådet, men han ska svara på det som jag sade om rådets budget och deras misslyckande med att genomföra budgeten och andra dokument – som han inte hörde eftersom han kom mycket sent.

  Talmannen. – Herr Czarnecki! Jag ber er ta ordet om en ordningsfråga.

  Ryszard Czarnecki, föredragande. – (PL) Jag ville mycket kortfattat säga att jag vill ge ministern chansen att svara på min kritik och att jag ville få en minut för att upprepa den.

  Talmannen. – Ni hade rätt när ni sade att herr López Garrido står på talarlistan. Vi ska se. Han har precis samma rätt att tala som ni har.

  Martin Ehrenhauser (NI). – (DE) Herr talman! Jag anser att alla ledamöter av budgetkontrollutskottet är överens på en punkt, nämligen om att vi behöver lösningar för EU:s byråsystem. Därför vill jag föreslå elva vägar till en lösning. De skulle göra det möjligt för oss att spara 500 miljoner euro varje år, utan att påverka kvaliteten på de administrativa prestationerna.

Mina elva vägar till en lösning är följande: 1) Det måste finnas en tillräcklig primärrättslig grund. Även med Lissabonfördraget har vi misslyckats med att skapa den grunden. 2) En omedelbar frysning tills en analys en gång för alla har visat att det finns ett mervärde i decentraliseringen. 3) Nedläggning av elva byråer och sammanslagning av de administrativa uppgifterna för enskilda byråer. 4) I framtiden ska varje byrå vara direkt ansvarig inför en enda kommissionsledamot och framför allt ska kommissionsledamoten för förbindelser mellan institutionerna och administration ansvara för övergripande frågor. 5) En minskning av antalet ledamöter i styrelsen. Antalet ordinarie ledamöter bör inte överstiga 10 procent av platserna eller totalt 20. 6) Det behövs en katalog över lokaliseringskriterier som måste beaktas vid lokalisering av byråer – och som vi redan hörde i Jutta Haugs anförande, behövs detta omgående. 7) EU-byråer bör befrias från EU:s tjänsteföreskrifter. 8) Alla direktörer för byråer bör utses för en bestämd tidsperiod på förslag från kommissionen och endast efter samråd och efter Europaparlamentets godkännande. 9) Det krävs ett tydligt prestationsavtal mellan kommissionen och byråerna med tydligt definierade kvantitativa kriterier som summeras av EU:s revisionsrätt i en årlig prestationsrangordning. 10) Alla byråer bör överföra ekonomiska uppgifter till en databas. Sedan borde det vara en ganska okomplicerad uppgift för oss som budgetföredragande att göra statistiska analyser. Hittills har det varit omöjligt eftersom uppgifterna kommer in på papper. 11) Subsidiaritetsprincipen. Kravet på berättigande har ännu inte beaktats av kommissionen.

Lösningarna finns alltså på bordet. Herr Geier, fru Gräßle! Det är dags att även ni tillåter denna lösning här i kammaren.

  Diego López Garrido, rådets ordförande. – (ES) Herr talman! Jag är glad att närvara vid denna debatt, även om jag inte formellt var inbjuden. Jag har alltså inte formellt bjudits in av parlamentet till debatten, men när jag fick veta att parlamentet och några av dess ledamöter bett om min närvaro var det med stor glädje jag genast begav mig hit.

Jag anser att rådets budget för räkenskapsåret 2008 har genomförts korrekt, vilket framgår av den årliga rapporten från revisionsrätten. En eller ett par talare – bl.a. Søren Søndergaard – har tagit upp frågan om insyn och menar att den är bristande eller obefintlig. Jag vill vara helt tydlig på den punkten. Rådet anser sig ha genomfört budgeten på ett helt öppet sätt och menar därför att man har följt de krav som ställs korrekt och i enlighet med budgetförordningen.

Som ni vet lägger rådet dessutom ut en rapport om föregående års ekonomiska förvaltning på sin webbplats. Rådet är i dag den enda institution som har offentliggjort sina preliminära räkenskaper för 2009 för allmänheten.

För ett par dagar sedan, den 15 mars för vara exakt, träffade också Corepers ordförande och rådets generalsekreterare en delegation från Europaparlamentets budgetkontrollutskott. Vid detta möte gav de all information som begärdes om de frågor som framförts av utskottet om genomförandet av rådets budget för 2008.

Gerben-Jan Gerbrandy frågade om en ömsesidig kontroll av de båda institutionerna i budgetfrågor var möjlig utan ett ”gentlemen’s agreement”. Det var vad Gerbrandy sade. Om parlamentet vill se över denna överenskommelse är rådet villigt att överväga detta och diskutera en ny överenskommelse som bygger på ömsesidighet mellan de två institutionerna. Det finns därför inga problem med att diskutera situationen och kanske nå en ny överenskommelse som, om möjligt, är bättre än den vi haft hittills.

Det är vad rådet vill påpeka när det gäller förmiddagens debatt. Jag är mycket tacksam för den muntliga inbjudan att komma hit, men jag upprepar, jag var inte formellt inbjuden till detta sammanträde.

  Talmannen. – Tack, minister Garrido. Det var vänligt av er att hörsamma vår inbjudan. Det ger mig anledning att påpeka att kommissionen heller aldrig får en formell inbjudan till dessa sammanträden. Jag har varit ledamot i Europaparlamentet ett tag nu och jag har märkt att det betyder mycket för ordförandeskapets framgång när rådet, i fall som detta, är representerat här trots att det egentligen inte är nödvändigt. Jag vill därför än en gång tacka för att ni kom.

  Jean-Pierre Audy (PPE). – (FR) Herr talman! Jag vill tacka Algirdas Šemeta och Diego López Garrido än en gång för att de kommit hit. Jag vill också inleda med att tacka min kollega Bogusław Liberadzki, eftersom jag talar för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) om beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen.

Jag tackar också föredragandena för de andra politiska grupperna, revisionsrätten och i synnerhet dess ordförande, Vítor Manuel da Silva Caldeira, som gör ett fantastiskt arbete med att klargöra dessa ytterst komplicerade förfaranden för oss.

Vår grupp kommer att rösta för ansvarsfrihet för kommissionen, och Algirdas Šemetadins föregångare Siim Kallas har spelat en oerhört viktig roll i denna positiva utveckling. Han arbetade mycket tillsammans med oss, särskilt under den förra mandatperioden.

När det för det första gäller årsredovisningen har revisionsrätten utfärdat en positiv revisionsförklaring. Därför, Richard Ashworth, kommer kanske de konservativa att åtminstone rösta för årsredovisningen. Jag vill ta tillfället i akt och tacka även Philippe Taverne och hans föregångare Brian Gray.

När det gäller bokföringen kan jag inte låta bli att än en gång påpeka att jag, med tanke på det negativa egna kapitalet på 50 miljarder, fortfarande inte begriper varför vi inte lägger in de fordringar vi har på medlemsstaterna i räkenskaperna, eftersom de uppgår till omkring 40 miljarder euro och motsvarar de pensioner som ska betalas ut till personalen.

När det gäller lagligheten och korrektheten i de underliggande transaktionerna finns det en del som menar att revisionsrättens uttalande är negativt. Faktum är att vi inte har en aning. Jag har läst uttalandet om och om igen. Vi vet inte om vi har fått ett positivt yttrande om de underliggande transaktionerna enligt artikel 287 i fördraget. Revisionsrätten har lämnat några synpunkter – fem punkter – men vi vet ändå inte. I resolutionen fastställs dessutom att revisionsrätten fullgör sin uppgift enligt fördraget. Det är i detta sammanhang som vi tillsammans måste granska alla dessa förfaranden för beviljande av ansvarsfrihet för kostnadskontrollen.

När det gäller metoderna ber vi våra regeringar om nationella revisionsförklaringar som vi aldrig kommer att få. Jag föreslår att nationella revisionsorgan ska delta i revisionskedjan och utfärda intyg till sina regeringar, som skulle ingå i ansvarsfrihetsförfarandet.

Jag föreslår också att tidsfristerna kortas. Kan ni förstå att det är april 2010 och vi talar om räkenskaperna för 2008? Tidsfristerna måste kortas. Det behövs en studie kring de sammanställda räkenskaperna. Beviljandet av ansvarsfrihet för rådet behöver inte skjutas upp, eftersom revisionsrätten inte har kommenterat någonting angående rådet.

Jag vill avslutningsvis föreslå en interinstitutionell konferens med kommissionen, rådet, alla de nationella parlamenten, som kontrollerar regeringarna, och de nationella revisionsorganen, för att utveckla vårt förfarande för ansvarsfrihet inom vissa mycket tekniska områden och för att göra saker och ting mycket tydligare än de är i dag.

  Barbara Weiler (S&D). – (DE) Herr talman, företrädare för kommissionen, och framför allt för rådet, mina damer och herrar! Detta får vi höra varje år i debatten om ett bättre genomförande av fördelningen av EU-medel: kontrollen av utgifterna i alla organ och institutioner måste bli mer korrekt och effektivare, det krävs mer öppenhet inför parlamentet och inför medborgarna. Att rådets företrädare är här i dag är den första indikationen på att något håller på att förändras även i rådet. Underbart, det gläder oss, som sagt, men det räcker verkligen inte. Det är just den skillnaden som ni nämnde – ni menar att ni har skapat en fullständig öppenhet, medan vi anser att ni fortfarande inte har svarat på våra frågor från debatten i slutet av november. Detta visar att vi ännu inte samarbetar så bra som vi borde göra. Ni nämnde 1970 års överenskommelse som ni vill ändra och vidareutveckla. Det är ju gott och väl, men det är ju knappast någon nyhet att vi förväntar oss detta. Vi har nämnt det några gånger och nu agerar ni som om det vore en helt ny fråga.

Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater kommer att stödja Ryszard Czarneckis betänkande. Vi instämmer i hans och de övriga gruppernas kritik. Vi kommer inte att bevilja rådet ansvarsfrihet, varken i dag eller nästa månad. Marta Andreasens begäran förvånar mig därför, eftersom jag naturligtvis menar att medlemsstaterna är ansvariga för 80 procent av medlen. Detta fritar inte rådet från ansvar, eftersom rådet inte är en fjärde eller femte institution i EU, utan arbetar tillsammans med medlemsstaterna.

Jag håller dock med om att vår kritik inte får några verkliga konsekvenser. Som Jean-Pierre Audy påpekade måste vi utveckla våra verktyg. Varje år varnar vi rådet om avslag på ansvarsfriheten, men ingenting händer. Vi måste därför slipa våra verktyg: det behövs inte bara påtaglig kritik, utan också konsekvenser – vad händer om rådet inte samarbetar med oss. Det kommer eventuellt också att innebära en konstitutionell förändring.

  Talmannen. – Tack så mycket, Barbara Weiler. Mina damer och herrar, jag har nu kontrollerat arbetsordningen: Vi får inte sjunga i plenum utan att ha frågat talmanskonferensen först. Däremot får vi lov att gratulera en kollega. Jorgo Chatzimarkakis, som fyller år i dag, har nu ordet i två och en halv minut. Våra hjärtliga gratulationer!

  Jorgo Chatzimarkakis (ALDE). – (DE) Tack herr talman, det var mycket vänligt. Kommissionsledamot Šemeta! Antagandet av betänkandena om EU-organens och EU-institutionernas budgetgenomförande är en av våra viktigaste skyldigheter som företrädare för Europeiska unionens folk – det är vår suveräna plikt. Frågan om vad EU har gjort med skattebetalarnas surt förvärvade pengar är avgörande för att det europeiska integrationsprojektet ska kunna accepteras.

Jag vill först tacka alla föredragande för deras insatser. Jag ser dock både ljus och skugga i betänkandena. Den övergripande budgetförvaltningen ser ljus ut. Överallt där unionen själv kontrollerar och hanterar medlen driver den saker och ting enligt reglerna. Frågan om huruvida den gör det effektivt är dock en helt annan sak. Vi i Europaparlamentet bör ägna större uppmärksamhet åt politikens effektivitet, de politiska frågorna och genomförandet, särskilt med avseende på agendan EU 2020.

Däremot ligger sammanhållningspolitiken i skugga. Reglerna har inte följts beträffande elva procent av utgifterna och denna procentandel är alldeles för hög. Det är därför mycket viktigt att EU arbetar hårdare för att återkräva medel som betalats ut felaktigt. Budgetkontrollutskottet har antagit ett ändringsförslag som lagts fram av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Vi vill ha tillbaka 100 procent av pengarna.

Inför 2010 har jag äran att vara föredragande för kommissionens ansvarsfrihet. På grund av Lissabonfördragets försenade ikraftträdande kommer detta att inte bli någon lätt uppgift. Vi måste noga följa upp risken för att de enskilda kommissionsledamöternas nya ansvarsområden kan leda till ännu mindre insyn och mer döljande av ansvar. Vi måste undersöka detta mycket noggrant, och det kommer vi att göra.

Jag vill lyfta fram två områden. Det rör sig dels om icke-statliga organisationer och dels om den så kallade ”gentlemen’s agreement”. Mellan 2008 och 2009 betalade Europeiska unionen ut över 300 miljoner euro till icke-statliga organisationer. Detta inkluderar etablerade organisationer som Deutsche Welthungerhilfe. Men det finns också en del som vill förstöra EU:s rykte, exempelvis Counter Balance, som har angripit Europeiska investeringsbanken (EIB). Detta är inte acceptabelt och vi måste ta itu med det. Vi behöver ett register och en definition av sådana icke-statliga organisationer, eftersom de får en massa skattepengar.

När det gäller frågan om ”gentlemen’s agreement” vill jag tacka Diego López Garrido för att han har kommit hit. Jag vill också framhålla den historiska aspekten. Att ifrågasätta och revidera ett ”gentlemen’s agreement” efter 40 år är ett stort steg. Med tanke på parlamentets nya roll till följd av det nya Lissabonfördraget är det också ett nödvändigt steg. Vi måste kunna garantera öppenhet, både här och i rådet.

  Ashley Fox (ECR). – (EN) Herr talman! Än en gång har man lagt fram undermåliga räkenskaper för parlamentet och bett om ansvarsfrihet. Detta är räkenskaper för vilka revisionsrätten vägrat utfärda en positiv revisionsförklaring – räkenskaper som fortfarande inte är lagliga och korrekta. Revisorerna har än en gång förklarat att räkenskaperna är fulla av oegentligheter, men vi förväntas ändå ge vårt godkännande.

Jag är glad att Véronique Mathieu har rekommenderat att skjuta upp beviljandet av ansvarsfrihet för Europeiska polisakademin. Vi kommer att stödja den rekommendationen, eftersom Olaf behöver mer tid för att slutföra utredningen. Det har kommit anklagelser om bedrägligt beteende vid denna akademi, bland annat om att personalen skulle ha använt skattebetalarnas pengar för att köpa möbler för personligt bruk.

Jag kan tala om för parlamentet att de brittiska konservativa inte kommer att acceptera dessa oegentligheter. Vi kommer inte att bevilja ansvarsfrihet innan revisionsrätten utfärdat en positiv revisionsförklaring.

Förtroendet för politikerna är på en rekordlåg nivå, och kommer att minska ytterligare om man ser att vi har överseende med sådant slöseri. Varje gång vi beviljar ansvarsfrihet för undermåliga räkenskaper uppmuntrar vi mer slöseri och bedrägerier. Varje gång vi röstar för att bevilja ansvarsfrihet, skickar vi en signal till rådet, kommissionen och till våra väljare om att vi inte tar denna fråga på allvar.

Mitt parti kommer att titta särskilt noga på hur parlamentsledamöterna från Labour och Liberal Democrats kommer att rösta i denna fråga. De kan inte inför valkretsen där hemma hävda att de vill förändra politiken – rensa upp och reformera – och sedan varje år ändå rösta för att godkänna dessa undermåliga räkenskaper. Den som menar allvar med att reformera systemet och skydda skattebetalarna bör rösta mot ansvarsfrihet.

  Bastiaan Belder (EFD). – (NL) Herr talman! Med tanke på den höga felprocenten kan jag inte gå med på att bevilja kommissionen ansvarsfrihet. Vi gör fortfarande inte tillräckligt för att förenkla reglerna, vilket särskilt gäller reglerna om strukturfonderna. Fyra oberoende rådgivande nämnder har lämnat ett förslag, som kommissionen nu måste ge ett tillfredsställande svar på. Oberoende, extern kontroll inom kommissionens konsekvensbedömningsnämnd är helt nödvändig. Om Edmund Stoibers högnivågrupp kan ge substans åt detta bör gruppen också ges tillräckliga resurser för de nödvändiga sekretariatstjänsterna. Dessutom krävs ett bredare mandat. Det är inte bara kostnaderna för administrationen som måste minskas, utan också kostnaderna för konkret efterlevnad. Inte heller bör mandatet begränsas till den befintliga lagstiftningen utan även ny lagstiftning bör bli föremål för kritisk analys. Detta skulle verkligen bidra till en strukturell minskning av den regelbörda som helt i onödan hindrar myndigheter och företag från att fungera som de ska.

  Monika Hohlmeier (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill främst diskutera problemen med utvecklingsstöd som nästan alltid framhålls av revisionsrätten och tacka Inés Ayala Sender för ett gott samarbete som varit ovanligt trevligt.

För det första har vi ofta problem med budgetstöd. Det finns till och med misstankar om att korrupta och totalitära regimer i länder där vi försöker hjälpa befolkningen delvis använder budgetstödet för att förtrycka oönskade befolkningsgrupper och kritiker. Jag är oerhört kritisk mot detta budgetstöd. Det bör minskas eller stoppas för de länder där vi har uppenbara problem med användningen av budgetstöd.

För det andra har vi, nu liksom tidigare, problem som att betalningarna ofta innehåller fel, att det saknas samordning och styrning av biståndsprojekt mellan olika institutioner och olika nivåer i ett land och att det inte finns någon märkbar prioriteringsordning. Det är viktigt att detta prioriteras, så att vi kan förbättra hållbarheten och effektiviteten i projekten i de länder där folk verkligen är i stort behov av hjälp.

Nu liksom tidigare anser jag också att det är viktigt att biståndspolitiken och Europeiska utvecklingsfonden i allmänhet är integrerade i den totala budgeten.

När det gäller föranslutningsstödet till Turkiet måste jag säga att jag blev förvånad över att helt normal kritik som i andra länder för länge sedan skulle ha lett till blockering och indragande av finansiering, så snabbt ledde till problem i samarbetet mellan Turkiet och kommissionen. Det normala vore väl att vi först fastställer strategin och målen, sedan tidsramarna, projektinriktningen, måttstockarna och till slut metoden för uppföljning av prestationerna.

Men om allt detta saknas och projekten genomförs och sedan förklaras som en framgång, har jag problem med hur programmet genomförs. Personligen anser jag därför att åtminstone en del av finansieringen måste avbrytas tills vi har lämpliga garantier för att medlen kommer att användas på rätt sätt. Vi har nu nått en kompromiss, men jag anser det nödvändigt att övervaka problemet, eftersom andra länder som Bulgarien, Rumänien eller Grekland kommer att påverkas. Vi måste behandla alla lika, utan att göra åtskillnad.

Därför begär jag att vi när det gäller fastighetspolitiken ska göra avsättningar för en medellångsiktig fastighetsstrategi genom tydlig planering för byggande och finansiering. Stora projekt bör få egna budgetposter och ett rapporteringssystem kopplat till att byggnadsarbetena går framåt. Vi bör heller inte fortsätta betala kostnader för överbryggningslån. Eftersom vi är så pass stora institutioner behöver vi byggnader och de måste planeras noga och på ett öppet sätt.

Min sista punkt är att vi nu snabbt måste förenkla programmen, eftersom det är så problemen i respektive land uppstår, och detta får inte förbli en retorisk fråga utan måste nu äntligen genomföras.

(Applåder)

  Jens Geier (S&D). – (DE) Herr talman! Herr kommissionsledamot, herr López Garrido, jag är glad att ni är här och därmed visar att rådet lägger vikt vid denna viktiga debatt. Mina damer och herrar, vi känner alla till det gamla tricket att genera någon med en fråga som exempelvis ”slår du fortfarande dina barn?”. Även om personen svarar nej, blir det ett underförstått erkännande av att han eller hon tidigare har slagit sina barn.

Bart Staes betänkande om ansvarsfrihet för parlamentet, som jag vill passa på att tacka för, är ett kritiskt betänkande, och i mina ögon följer det åtminstone på en del av områdena denna typ av logik. Självkritik är bra, men den måste vara adekvat. Vi har haft många diskussioner i min grupp om hur vi kan förkasta den ena eller andra formuleringen i betänkandet om ansvarsfrihet för parlamentet. Några av oss har utsatts för en hel del påtryckningar i våra hemländer angående detta.

Jag vill dock ge er mina svar på frågorna om varför vi har förkastat en del av formuleringarna i betänkandet om parlamentets ansvarsfrihet. En del av förslagen är redan genomförda. Vi skulle kunna lägga fram dem igen, men varför skulle vi göra det? En del av förslagen är inte till någon hjälp, till exempel idén om att göra budgetkontrollutskottet till ett slags alternativ internrevisionsmyndighet eller mellanhand mellan presidiet och kammaren. Det finns många bra förslag i betänkandet, men de har redan antagits allihop.

Och så har vi en del förslag i betänkandet som bara delvis återspeglar verkligheten, om till exempel ändringsförslag 26 som nu ligger på bordet. Detta ändringsförslag gäller inrättandet av ett system för intern kontroll i parlamentets grupper. Ingenting kunde vara mer självklart. I gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater har detta dock redan funnits länge, just av den anledningen. Om min grupp skulle godkänna detta vore det som att vi höll med om att vi behövde införa det. Vi kan därför i det exemplet bara godkänna ändringen om detta faktum återspeglas i betänkandet. Jag föreslår därför att följande text införs i stycket: såsom redan är fallet i S&D-gruppen.

  Olle Schmidt (ALDE). - Herr talman! Även om en hel del problem kvarstår blir kontrollen och granskningen av EU:s medel allt grundligare och bättre. Vi kan också se resultat, vilket är glädjande, men mer kan göras. Att inte slösa en enda cent måste vara vårt motto. Vad gäller utvecklingsfonderna: EU är världens största biståndsgivare. Det är bra att vi gör skillnad i världen och visar solidaritet med världens fattigaste. Det tror jag att EU:s medborgare är villiga att ställa upp på, men pengarna måste användas på bästa möjliga sätt. Inte gå till korrupta ledare som själva skor sig, och man får inte heller slösa pengar på projekt och insatser som inte är framtidsinriktade och inte har god kvalitet.

Här har vi i parlamentet ett extra stort ansvar. I utskottet la jag fram ett antal ändringsförslag som också behandlades relativt välvilligt av föredraganden. Det handlar om att EU måste vara tydligare och om att kräva att de länder som EU stödjer försvarar de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, exempelvis yttrande- och pressfrihet. Så är det tyvärr inte idag.

Låt mig ge ett mycket tydligt exempel: EU:s stöd till Eritrea. I Eritrea fängslas regimkritiker utan rättegång och utan att veta vad de anklagas för. I åratal har de suttit inspärrade under vidriga förhållanden. Vad har de gjort? De har kritiserat landets ledning och president.

Här borde vi vara mer tydliga. Så länge bidragsländer inte uppfyller de mest grundläggande kraven på mänskliga rättigheter måste EU:s stöd kunna villkoras, och jag tycker att betänkandet borde ha varit kraftfullare och tydligare i detta sammanhang. Jag tror att EU:s skattebetalare hade väntat sig det av oss.

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Herr talman! Bart Staes betänkande innehåller en mycket viktig punkt med rubriken ”Ledamöterna som offentliga personer”. Det är en mycket bra rubrik. Varje ledamot i parlamentet är en offentlig person, och måste alltid kunna stå till svars inför allmänheten för hur han eller hon arbetar, och i synnerhet kunna motivera hur han eller hon har använt de budgetmedel som tillhandahålls av skattebetalarna. Faktum är att vi alla här hanterar skattebetalarnas pengar, och medborgarna har rätt att veta vad vi gör med dem.

Mycket har förbättrats när det gäller ansvarsskyldigheten i parlamentet på senare år, men ledamöterna är ännu inte skyldiga att stå till svars för alla sina medel. Jag tänker särskilt på de upp till 4 200 euro per månad som varje ledamot förfogar över för allmänna utgifter. Jag betalar nu en ansenlig summa varje år för att anlita en extern revisor för att kunna uppfylla min redovisningsskyldighet. Det är märkligt. Vi borde helt enkelt kunna redovisa detta för parlamentets tjänster, som vi gör med våra kostnader för resor och uppehälle. Jag vill därför be om ert stöd till ändringsförslag 33 som gäller punkt 65 om detta ämne.

  Sidonia Elżbieta Jędrzejewska (PPE). – (PL) Europeiska byrån för uttagningsprov, eller EPSO, är en interinstitutionell enhet som ansvarar för rekrytering av personal till Europeiska unionens institutioner. Jag är mycket glad över att detta har tagits upp i betänkandena om ansvarsfrihet. Det krävs insatser för att utreda och undanröja geografiska olikheter mellan de sökande och mellan godkända sökande för tjänsterna inom EU-institutionernas offentliga förvaltning. Särskilt oacceptabelt är den fortsatta underrepresentationen av medborgare från de nya medlemsstaterna, däribland Polen, och det handlar inte bara om EU:s tjänstemannakår. Fenomenet är som jag ser det särskilt uppenbart bland mellanchefer och högre chefsnivåer. Den långa rekryteringsprocessen och hanteringen av förteckningar över godkända sökande ger också anledning till tvivel. Framgångsrika sökande som antagits – genom att lyckas vid antagningsproven – tar i stället anställning utanför Europeiska unionens institutioner eftersom de helt enkelt inte kan vänta på att rekryteringsprocessen ska bli klar, vilket gör att hela processen går till spillo.

Jag är glad att EPSO har inrättat en korrigerande program och godtagit revisionsrättens kommentarer, och att byrån redan har accepterat några av Europaparlamentets synpunkter. Jag kommer sannerligen att följa effekterna av det korrigerande programmet noga, och hålla i minnet att EPSO:s främsta mål bör vara att nå ut till de bästa möjliga kandidaterna med EU-institutionernas erbjudanden, att välja ut de bästa möjliga kandidaterna och att skapa den bästa möjliga förteckningen över godkända sökande, där alla medlemstater är proportionellt representerade.

  Ivailo Kalfin (S&D). – (BG) Herr kommissionsledamot, herr López Garrido, mina damer och herrar! Jag vill säga något om ansvarsfriheten för EU-byråerna. Låt mig först av allt vidarebefordra en ursäkt från min kollega Georgios Stavrakakis, som arbetat med betänkandet under de senaste månaderna som skuggföredragande för gruppen för Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, men som inte kunde komma till debatten på grund av de transportproblem vi alla känner till.

S&D-gruppen anser att frågor som rör en insynsvänlig och laglig användning av EU:s budget ska prioriteras och att förvaltningen av de offentliga finanserna som helhet till stor del hänger på att man lyckas lösa dessa frågor. Därför vill jag också tacka föredraganden, Véronique Mathieu, liksom Europeiska revisionsrättens ledamöter och byråcheferna som vi samarbetat mycket med. Revisionen av byråernas budgetar är en extremt komplicerad och besvärlig procedur, eftersom det finns stora variationer mellan dem i fråga om deras metoder och behörigheter.

Låt mig börja med det allmänna påståendet att 2008 års räkenskaper visar att byråerna fortsätter att förbättra genomförandet av budgetarna för varje år. Det kan jag inte hålla med om. Jag vill säga till alla kolleger som inte förväntar sig några synpunkter från revisionsrätten angående budgeten, att den dag revisionsrätten slutar komma med synpunkter kommer förtroendet för den att minska. Faktum är att antalet fel i budgetgenomförandet minskar, medan graden av öppenhet och disciplin ökar. Dessa framsteg beaktas också av revisionsrätten, samtidigt som byråcheferna gör allt större ansträngningar för att förbättra systemen för redovisning och kontroll.

Naturligtvis finns det fortfarande brister, vilket också påpekats av parlamentet och revisionsrätten. Orsakerna till dessa brister är både objektiva och subjektiva. Den goda nyheten är att de alla kan avhjälpas och att åtgärder redan vidtas för att göra detta.

Det största problemet finns hos Europeiska polisakademin, Cepol. Organisationen har haft problem i flera år och av olika orsaker: ändringen av redovisningssystemet, ouppklarade frågor om värdlandet, uteblivna anmälningar av avtal och utnyttjande av offentliga medel för andra ändamål än de avsedda. Även om man nu under några år har gjort eftergifter, vilket gett ett något långsammare resultat än väntat, stöder jag i år förslaget att skjuta upp beviljandet av ansvarsfrihet för genomförandet av polisakademins budget för 2008 tills en ny revision har genomförts och akademins nya ledning tydligt tagit ansvar för att se till att alla oegentligheter och rättsliga övertramp elimineras så snabbt som möjligt.

Det andra problemet var kopplat till Frontex och då särskilt byråns förmåga att använda de resurser som tilldelats den. Byråchefen har gett tillfredsställande svar kring detta vid utskottens utfrågningar.

Inför framtiden måste vi vidta ett antal åtgärder när det gäller budgetkontrollen av byråerna. De kan sammanfattas i tre punkter. För det första måste byråcheferna fortsätta sina ansträngningar för en bättre budgetdisciplin. För det andra måste åtgärder vidtas för att förenkla redovisningsreglerna, särskilt i fråga om samfinansierade och självfinansierade organ. Slutligen måste vi granska revisionsrättens förslag om att införa kriterier som visar hur väl dessa organ fullgör sina uppgifter.

  Markus Pieper (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har några kommentarer om användningen av EU-medel i utvidgningsprocessen. Vi fick utvärdera en särskild rapport från revisionsrätten om användning av föranslutningsstöd till Turkiet. Vi i budgetkontrollutskottet är mycket besvikna över vad som framgår av revisionsrättens rapport. Under den period som gått har kommissionen använt EU-medel utan någon strategi eller effektiv revision, och framför allt har projekten inte haft något konkret samband med framstegen på vägen mot anslutning. Inte ens med det nya instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA), som trädde i kraft 2007, klarar revisionsrätten av att bedöma hur effektivt medlen använts. Ändå talar vi om 4,8 miljoner euro fram till 2013.

I första skedet var det en känsla av hjälplöshet som dominerade i utskottet. Hur och när kan vi få något politiskt inflytande över användningen av föranslutningsstödet om revisionsrättens nästa bedömning inte ska ske förrän efter 2012? Budgetkontrollutskottet uppmanar därför kommissionen att se över IPA-programmet snarast. Vi kräver också att tillgångarna fryses på 2006 års nivå fram till dess att framstegen har kunna bedömas. Det kan vara första steget i en kompromiss.

Dessutom föreslår vi generellt – utan att uttryckligen hänvisa till Turkiet – att IPA ska tillämpas flexibelt, bland annat för särskilda former av medlemskap, samarbete, grannskapssamarbete eller liknande. Att enbart inrikta sig på EU-medlemskap i samband med anslutningsförhandlingarna kan visa sig bli en mycket dålig investering.

De gröna och vänstern invänder nu att vi med dessa krav skulle lägga oss i utrikespolitiken och att Turkiet därmed skulle få särskild behandling. Nej. Särskild behandling skulle det vara om vi inte reagerar på de uppenbara bristerna här. Om vi gör undantag för Turkiet kan vi även sluta arbeta med budgetkontroll för Kroatien, Rumänien, Bulgarien och Grekland. Det handlar när allt kommer omkring om samma ämne.

Jag uppmanar kommissionen att inte blunda bara för att det gäller Turkiet. Stöd i stället Turkiets anslutning i enlighet med de anslutningskriterier som gemenskapen har fastställt.

  Christel Schaldemose (S&D). – (DA) Herr talman! Jag vill i dag tala om betänkandet om ansvarsfrihet för Europaparlamentet. Det vi har framför oss är, enligt mig det mest grundliga, mest kritiska och mest framåtblickande betänkandet om Europaparlamentets ansvarsfrihet någonsin. Det är bra, och jag vill därför tacka Bart Staes för ett mycket konstruktivt arbete.

Det är ovanligt att en institution beviljar sig själv ansvarsfrihet, och detta kräver sannerligen en hög grad av ansvarstagande, öppenhet och kontroll. Betänkandet hjälper oss faktiskt att se till att vi som parlament kan ta på oss detta ansvar och uppvisa öppenhet och garantera en bättre kontroll. Och det är naturligtvis också bra.

Men det finns fortfarande utrymme för förbättringar. Jag ska bara nämna en del av de områden som tas upp i ändringsförslagen. Jag anser att vi måste göra mer för att låta medborgarna följa vårt arbete. Det kan vi göra genom att ge dem bättre tillgång till våra betänkanden på webbplatsen – även de betänkanden som är kritiska. Jag anser också det är viktigt för oss att se över hur våra upphandlingsförfaranden fungerar här i parlamentet. Det är ett högriskområde, och bra ändringar har föreslagits. Dessutom anser jag att vi bör se efter om ledningsstrukturen kan förbättras och göras ännu mer öppen för insyn, både för oss parlamentsledamöter och för medborgarna för att de ska kunna kontrollera parlamentet. Vidare tycker jag, som jag redan sagt många gånger förr, att vi naturligtvis inte ska lägga pengar på att renovera våra kontorsfastigheter här i Strasbourg. I stället bör vi arbeta för att bara ha ett säte.

Jag kommer från Danmark, ett land med en lång tradition av insyn, öppenhet och kontroll, särskilt när det gäller skattebetalarnas pengar. Detta är värderingar som jag sätter högt, och jag tycker de borde genomsyra även EU. Betänkandet om ansvarsfrihet för Europaparlamentet visar att vi tar detta på oss och går i rätt riktning. Det ställer oss också i en bättre position för att kritisera de övriga institutionerna.

  Esther de Lange (PPE). – (NL) Herr talman! Mycket har redan sagts i denna debatt, så jag ska begränsa mig till två punkter. Den första gäller parlamentets ansvarsfrihet. Om man vill kontrollera andra, måste man när allt kommer omkring vara mycket noga med sin egen budget. Bart Staes har lagt fram ett betänkande som jag för bara sex eller sju år sedan skulle ha godkänt helhjärtat, men på dessa sex eller sju år har många saker förändrats till det bättre. Exempel på detta är ersättningen som nu endast täcker faktiska resekostnader, och stadgan för assistenter. En lustig sak är att Bart Staes nämnde detta i sitt tal för en stund sedan, men tyvärr syns dessa framsteg ännu inte i betänkandet. Jag hoppas att detta kan åtgärdas vid omröstningen om två veckor så att betänkandet till slut blir balanserat. Jag är övertygad om att det blir så.

Det andra jag vill ta upp är en allmän fråga, eftersom jag tror att vi kommer att få se svåra budgetmässiga diskussioner under kommande år. Trots de extra uppgifter som vi tilldelas i och med Lissabonfördraget förväntas inte vår budget öka under den nya mandatperioden. I fråga om EU:s utgifter innebär det att det allt oftare blir nödvändigt att uppnå flera av de politiska målen samtidigt med en enda utgift. Detta kräver i sin tur att revisionsrätten faktiskt kan granska utgifter som täcker flera åtgärder i stället för att bara titta på om bestämmelserna är uppfyllda. Dagens revisionsrätt klarar inte detta. Om vi vill upprätta en effektiv och revisionsbar budget för den nya budgetperioden krävs det alltså ändringar av revisionsrätten. Jag föreslår därför att revisionsrätten i framtiden verkligen deltar i debatterna om budgetar och budgetkontroll, och jag skulle vilja veta hur kommissionen tänker hantera denna fråga.

  Derek Vaughan (S&D). – (EN) Herr talman! Jag vill säga något om beviljandet av ansvarsfrihet för Europaparlamentet och först och främst tacka föredraganden för det utmärkta och omfattande arbete han utfört, tillsammans med många andra.

Det är väl självklart att alla här i parlamentet vill förbättra öppenheten och insynen och vill ha valuta för skattebetalarnas pengar, men vi måste också se till att varje förändring av våra processer verkligen blir en förbättring. Jag är osäker på om alla rekommendationerna i betänkandet verkligen är förbättringar. Rekommendationen att ta bort badrummen i den här byggnaden innebär stora kostnader, liksom förslaget att ersätta hela Europaparlamentets fordonsflotta.

En del av betänkandets rekommendationer finns också redan med i budgetförslagen för 2011. Exempel på detta är en översyn av Europarl TV för att se till att den är effektiv och fyller sin uppgift, liksom kravet på en långsiktig fastighetsstrategi, som redan har inrättats eller åtminstone krävs i framtiden. Det finns också några rekommendationer i betänkandet som gäller frågor där förbättringar har redan har gjorts eller håller på att göras.

Men det finns naturligtvis också positiva saker i betänkandet, och dessa bör verkligen stödjas – exempelvis minskningen av pappersslöseri vid utskrifter. Vi ser alla högar av papper som skrivs ut varje dag och det måste finnas utrymme för en minskning av detta.

Jag välkomnar också kravet på rationalisering av externa utredningar, och på samordning av utredningarna med andra institutioner, så att vi kan undvika dubbelarbete och göra effektivitetsvinster. En del av ändringarna kommer så vitt jag förstår att läggas fram på nytt inför Europaparlamentets budget för 2011.

I betänkandet krävs också en årlig rapport från riskhanteraren, och det tycker jag också är bra. Allt detta visar att det finns ett behov av en balans i diskussionerna om ansvarsfrihet för Europaparlamentet. Jag är säker på att budgetkontrollutskottet kommer att se till att utöva sitt ansvar i framtiden och kommer att vilja rapportera om hur rekommendationerna i detta betänkande har genomförts och hanterats.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Först av allt vill jag tala om hur glad jag är över att jag bara behövde resa till Strasbourg den här veckan och inte till Bryssel, eftersom Strasbourg är mycket närmare för mig och jag därför kunde resa obehindrat trots problemen med flyget.

Sedan har jag en fråga om budgetkontroll. Vi får fortfarande samma gamla hög med papper om vad som händer i plenum under veckan. Jag vore tacksam om vi kunde få en dator här på våra arbetsstationer, särskilt eftersom vi redan kan få allt elektroniskt. Vid omröstningarna skulle vi då ha alla ändringar på vårt eget språk framför oss och omröstningen skulle bli mer målinriktad. Vi har hundratals omröstningar, alltid mitt på dagen, och det vore bra om vi inte behövde bära runt på alla dessa papper utan kunde få texten i elektroniskt format. Europaparlamentet borde när allt kommer omkring ligga i täten för den tekniska utvecklingen.

För det tredje, varje gång vi reser någonstans krävs vi på en massa redovisningsarbete, vilket på sista tiden har blivit väldigt byråkratiskt. Det är en stor extra börda för oss parlamentsledamöter, men också för parlamentets administration. Den extra revisionen innebär extra villkor. Vi borde inrätta en arbetsgrupp som kan ta oss tillbaka till vad som är viktigt – korrekt och exakt redovisning – och minska den byråkratiska bördan med 25 procent i stället för att öka den med 50 procent, som fallet har varit under de senaste månaderna.

När det gäller strukturfonderna befinner sig ju många länder just nu i finansiell kris, och jag vill be kommissionen undersöka om vi kanske bör inrikta oss mer på investeringar i Sammanhållningsfonden och Regionfonden och inte så mycket på användandet av EU-finansieringen. Även en ökning av medlen till 1,27 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) skulle vara klokt för att uppnå mer inom investeringsverksamheterna.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Jag vill börja med att nämna genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan. Vi välkomnar de frivilliga initiativ som tagits av Danmark, Nederländerna, Sverige och Storbritannien för att upprätta nationella förvaltningsförklaringar.

Vi är övertygade om att framsteg kommer att göras om man inför nationella förvaltningsförklaringar som omfattar samtliga EU-medel under delad förvaltning. Därför uppmanar vi kommissionen att utfärda rekommendationer om upprättandet av dessa förvaltningsförklaringar.

När det gäller ramprogrammet för forskning är vi oroade över att det gällande ramprogrammet inte motsvarar behoven i en modern forskningsmiljö. Inför det framtida ramprogrammet måste det till modernisering och ytterligare förenkling.

Jag vill också nämna genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet, Enisa, för budgetåret 2008. Här anges att byrån i sina räkenskaper tagit upp ränteintäkter på mer än 143 000 euro för räkenskapsåret 2008, vilket visar att den fortfarande förfogar över en stor mängd likvida medel över lång tid. Vi uppmanar därför kommissionen att undersöka möjligheterna att se till att genomföra den behovsinriktade förvaltningen av likvida medel, men också att granska byråns befogenheter och räckvidden för dess mandat efter 2012.

  Richard Seeber (PPE). – (DE) Herr talman! Om vi vill att medborgarna ska vara positiva till EU är det av yttersta vikt att medborgarna får veta vad som görs med de pengar de betalar i skatt. Christel Schaldemoses krav på mer öppenhet är helt berättigade och jag anser att hela det europeiska projektet står och faller med detta.

Det handlar dock inte bara om öppenhet utan också om läsbarhet. Vi har faktiskt betalt för att hantera sådana här frågor på heltid. När medborgarna någon gång tar en titt i ett av våra dokument bör de också ha möjlighet att göra något konkret med det. Vi måste därför uppmana kommissionen att arbeta för att göra sina dokument läsbara, särskilt de som rör budgetramen. På så sätt skulle medborgarna snabbt själva kunna se hur stor eller liten EU-budgeten är och hur mycket som hela tiden krävs av EU.

Medlemsstaterna förväntar sig att EU ska agera, men är däremot inte så villiga att bidra med pengar. Det är ett politiskt problem för oss alla och kommissionen bör ta itu med detta under de kommande åren.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Jag vill säga något om den särskilt känsliga diskussionen om instrumentet för stöd inför anslutningen för Turkiet. Stödet har ökat stadigt sedan 2002, trots att Turkiet tar fler steg bakåt än framåt. Revisionsrättens senaste särskilda rapport visar på stora problem. Medlen används inte effektivt och har inte utvärderats tillräckligt.

Innan ansvarsfrihet beviljas måste därför kommissionen gå ut och förklara för EU-medborgarna exakt vad som har hänt med de 800 miljoner euro per år som betalats för Turkiet.

Nu till de olika byråerna och organen i allmänhet. Den okontrollerade tillväxten, inrättandet, återupprättandet och utökandet av EU-organ, som nästan har tredubblats sedan 2000, står helt klart i motsättning till Lissabonstrategins krav på mindre byråkrati. Detta omfattar även det nya europeiska stödkontoret för samarbete i asylfrågor.

Trots att vi talar om 2008 vill jag också säga något om Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk. Låg man och sov på den myndigheten i början av året när Tjeckien legaliserade tunga droger? På grund av de öppna gränserna har vi nu en blomstrande narkotikaturism. Vi är alltså stenhårda mot rökare, men när det gäller tunga droger väljer vi att blunda.

  Daniel Caspary (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill också säga något om föranslutningsstödet. Revisionsrätten förklarar tydligt i sin rapport att den inte på grundval av de nuvarande programmen kan bevisa att medlen använts korrekt. Kommissionen har alltså inrättat program som vi inte kan övervaka och vars effektivitet vi inte kan kontrollera.

Budgetkontrollutskottet har i sitt yttrande avgett en tydlig ståndpunkt, och nu pågår en otrolig lobbyverksamhet från den turkiska sidan. När det gäller beviljande av ansvarsfrihet är frågan inte om Turkiet kommer att gå med i EU eller ej. Det handlar inte heller om huruvida vi vill behaga företrädare för andra vänligt sinnade länder, utan det handlar om att vi ska kontrollera om programmen verkligen är effektiva, det handlar om att pengarna ska nå dem som de är avsedda för och inte försvinna på vägen. Det handlar också om att vi ska hantera EU-medborgarnas skattepengar korrekt. Jag skulle därför vara mycket tacksam om majoriteten i parlamentet kan fatta rätt beslut när frågan äntligen tas upp till omröstning.

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Herr talman! Jag företräder ett parti som är emot hela EU-projektet och vårt lands medlemskap i EU. Det kan väcka misstankar om att vi skulle motsätta oss beviljande av ansvarsfrihet oavsett bevis. Jag vill tillbakavisa den misstanken.

Vår utgångspunkt är visserligen att invända mot godkännande av nästan alla framtida utgifter. Jag hade ändå hoppats att vi skulle kunna stödja ansvarsfrihet för tidigare utgifter om det fanns bevis som kunde styrka dem, även om vi motsätter oss orsakerna bakom dessa utgifter. Nu motsätter vi oss i stället beviljande av ansvarsfrihet på grund av antalet felaktigheter.

Vi blandar inte ihop bedömningen av utgifternas korrekthet eller oegentlighet med vårt gillande eller ogillande av syftet. Jag hoppas att alla här intar samma ståndpunkt, oavsett om de gillar eller inte gillar skälen till utgifterna.

  Christa Klaß (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vi diskuterar ansvarsfrihet för 2008 års budget, men ansvarsfrihetsförfarandet är alltid ett tillfälle att blicka framåt och i detta sammanhang måste vi särskilt inrikta oss på de många organ som vi har inrättat. Vi måste verkligen ge dessa organ ekonomiska resurser, men vi måste också se till att de kan utföra ett konkret arbete.

Jag tänker på den europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA), som ansvarar för den kemiska industrin och som nu ska få ytterligare uppgifter under den kommande perioden och ansvara för biocider. Vi måste se till att arbetet som utförs är effektivt och framåtblickande och överensstämmer med vår politik. Jag ber er att se till att dessa organ kan göra ett gott och effektivt arbete för oss även i framtiden.

  Algirdas Šemeta, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Låt mig än en gång framhålla kommissionens åtagande att befästa de framsteg vi har gjort under de senaste åren för att ytterligare förbättra utgifternas kvalitet. Jag kommer naturligtvis att noggrant granska de ansvarsfrihetsbeslut som Europaparlamentet fattar om två veckor, och kommissionen kommer att se till att de följs upp på lämpligt sätt.

Jag vill också tacka er för en mycket bra diskussion i dag. Många goda idéer fördes fram under diskussionen och jag skulle vilja ta upp några av dem.

När det gäller de nationella förvaltningsuttalandena, en fråga som togs av upp av Bart Staes och andra ledamöter, vill jag bara påpeka att kommissionsledamot Janusz Lewandowski och jag skickade en skrivelse till budgetkontrollutskottet för att säga att vi kommer att lägga fram ett förslag om sådana uttalanden i samband med nästa revidering av budgetförordningen. Tillsammans med förslag om förenkling och genom att vi inför begreppet acceptabel felrisk tror jag det kommer att klart förbättra förvaltningen av strukturfonderna. Søren Bo Søndergaard var mycket orolig över detta.

Frågan om internrevisionens och de interna kontrollernas roll togs upp av Edit Herczog. Jag instämmer helt i det hon sade och vill bara tillägga att nästa vecka kommer vi att diskutera revisionsstrategin för 2010–2012. Vi kommer då att ägna betydligt mer uppmärksamhet åt att förbättra kommissionens interna kontrollsystem.

Jag instämmer också i det som sades av Jean-Pierre Audy och några andra ledamöter om ansvarsfrihetsförfarandet. Vi måste starta en diskussion om hur vi ska kunna förbättra det så att de flesta resultaten från förfarandet genomförs så snart som möjligt. Nu är det 2010, och vi diskuterar ansvarsfriheten för 2008, eftersom det var omöjligt att genomföra något under 2009. Jag tror vi behöver en grundlig diskussion med berörda aktörer och med revisionsrätten. Jag instämmer helt i era åsikter och i de åsikter som framfördes av andra ledamöter som yttrat sig i frågan.

Jag anser också det är mycket viktigt att vi tar itu med frågan om hur effektivt vi utnyttjar EU:s medel. I vår allmänna revisionsstrategi ägnar vi stor uppmärksamhet åt att förbättra revisionen så att vi även kan granska hur effektiva EU:s utgifter är. Jag är övertygad om att det kommer att ge resultat i framtiden.

När det gäller Turkiet kommer kommissionen att följa upp rekommendationerna för att förbättra målen och övervakningen av framstegen. Inom samtliga utgiftsområden måste vi förbättra utgifternas kvalitet, från målbestämning till utvärdering av effekterna.

De resultat vi uppnått hittills visar att Europeiska unionen fortsätter insatserna att förbättra hur skattebetalarnas pengar används och se till att de ger våra medborgare ett mervärde. Dessa framsteg är också resultatet av era insatser som ansvarsfrihetsmyndighet. Ni har alltid varit uppmärksamma på hur EU:s budget utnyttjas, kritiska när det inte har varit tillfredsställande, men ni har också stött de framsteg som gjorts. Detta är ett viktigt budskap att förmedla till EU:s medborgare.

Låt mig därför avsluta med att framföra mitt särskilda tack till Europaparlamentet för dess stöd för kommissionens insatser att se till att Europeiska unionens budget förvaltas på ett bättre sätt.

  Jens Geier, ställföreträdare för föredraganden. – (DE) Herr talman! Bara så att protokollet blir rätt: Jag företräder alltså föredraganden Bogusław Liberadzki, som, liksom så många andra i parlamentet, har drabbats av transportproblem i veckan. Jag är mycket glad över att få företräda honom och jag skulle vilja utnyttja det här tillfället till att kommentera ett par av de synpunkter som framfördes under diskussionen.

För det första gläder det mig mycket att Algirdas Šemeta underströk att kommissionen kommer att vidta åtgärder för att ytterligare stärka ansvarigheten för de ledande aktörerna i förvaltningen av EU:s medel. Vi vet alla vad det innebär. Vi vet att det betyder att vi måste påminna Europeiska unionens medlemsstater som förvaltar en stor andel av EU:s resurser att de har ett ansvar att göra detta i enlighet med god praxis, för vi vet också att huvuddelen av de fel som begås i utnyttjandet av EU:s medel begås av medlemsstaterna och på den nivån.

Därför blir jag faktiskt besviken när jag får höra hur kollegerna från gruppen Europeiska konservativa och reformister och gruppen Frihet och demokrati i Europa, som alla, inklusive Ryszard Czarnecki, har andra åtaganden, kraftfullt kritiserar kommissionen. De säger att kommissionen inte kommer att beviljas ansvarsfrihet. Jag hade väntat mig att mina kolleger skulle stödja kravet på nationella förvaltningsförklaringar i parlamentet och även i medlemsstaterna, för det är där som misstagen görs och samarbetet brister. Jag blir även besviken över att höra kollegerna från ECR-gruppen säga att inget av det som händer här håller en godtagbar standard, trots att de mycket väl vet att hela ansvaret ligger någon annanstans.

Låt mig än en gång nämna föranslutningsstödet, för jag upplever att det finns ett par saker som behöver rättas till här. Jag vill påminna er om att budgetkontrollutskottet stödde föredraganden med en knapp majoritet. Jag vill också påminna er om att under arbetets gång försökte företrädaren från revisionsrätten påminna föredraganden om att hans betänkande handlade om kommissionens agerande och det som kunde anses vara värt att kritisera i det sammanhanget, inte Turkiets beteende. Våra kolleger i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har röstat för ändringsförslag till ansvarsfriheten för kommissionen som vi skulle vilja dra tillbaka genast, för här handlar det uppenbarligen mindre om hur skattebetalarnas pengar används och mer om frågan hur anslutningsförhandlingarna med Turkiet utvecklas. Att bestämma det i det här läget är fel väg att gå.

  Inés Ayala Sender, föredragande. – (ES) Herr talman! I mitt avslutande anförande vill jag tacka kommissionsledamot Algirdas Šemeta och kommissionens avdelningar med ansvar för utvecklingsstöd och humanitärt stöd för deras utmärkta och effektiva samarbete i denna process.

Jag vill också ge det spanska ordförandeskapet ett välförtjänt erkännande för dess insatser i detta ansvarsfrihetsförfarande, framför allt erbjudandet om att inleda en diskussion om att förnya det interinstitutionella avtalet med rådet, eftersom det nuvarande avtalet sedan länge har varit inaktuellt. Men jag måste också säga att jag avvisar parlamentets improviserade förfarande. Parlamentet hade uppenbarligen inte tänkt ge vare sig revisionsrätten eller rådet en formell inbjudan förrän kl. 9.00 i dag.

Att kritisera dem för deras frånvaro när vi inte ens hade brytt oss om att bjuda in dem tycker jag gränsar till det löjliga och till illvilja. Om vi vill bli respekterade och ta vårt nya ansvar, så måste våra interinstitutionella förfaranden vara strängare och mer seriösa, och mindre opportunistiska.

När det till sist gäller ansvarsfriheten för utvecklingsfonderna vill jag bara uttrycka min tacksamhet för det utmärkta samarbete jag har haft med mina kolleger, framför allt Monika Hohlmeier, och säga att jag välkomnar de viktiga förbättringar som uppnåtts när det gäller effektivitet och insyn i fråga om genomförandet av EU:s utvecklingsstöd.

Av alla de positiva åtgärder som är resultatet av Europeiska unionens arbete uppskattar medborgarna framför allt utvecklingsstödet och de vill till och med att det ska bli synligare och mer omfattande. Men de blir också oroliga om det inte står klart varför vi hjälper vissa regeringar med budgetstöd, eller om vi inte förklarar orsakerna till eller lämnar tillräckliga garantier för att kontrollerna är strikta om omständigheterna förändras på grund av en statskupp, korruptionsskandaler, kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller bakslag på vägen mot demokrati eller jämställdhet mellan kvinnor och män.

De betydande framsteg vi har sett och konstaterat är ett bra argument för att bevilja ansvarsfrihet åt sjunde, åttonde, nionde och tionde utvecklingsfonderna, men vi måste fortsätta göra framsteg. Parlamentet kommer att förbli särskilt vaksamt för att se till att det nya interinstitutionella systemet efter Lissabon och den europeiska avdelningen för yttre åtgärder inte äventyrar de förbättringar som har gjorts, så att medborgarna även i fortsättningen kan vara stolta över EU:s utvecklingsstöd.

  Bart Staes, föredragande. – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill naturligtvis tacka alla mina kolleger som har talat om mitt betänkande, framför allt Ville Itälä, Gerben-Jan Gerbrandy, Edit Herczog, Jens Geier, Peter van Dalen, Christel Schaldemose, Esther de Lange och Derek Vaughan. Jag tror att allt har sagts, men jag måste uttrycka min förvåning över attityden i samband med utarbetandet av detta betänkande. Det är tredje gången jag har varit föredragande för Europaparlamentets ansvarsfrihet, och jag upplever en förändring.

Den första och andra gången var det relativt enkelt att framföra kritik i parlamentet. Den tredje gången har det varit svårare. Det verkar som om parlamentet helt plötsligt har blivit känsligare, och att det eventuellt brister i självkritik. I tidningarna har vissa personer kritiserat mig, och några av mina kolleger har utmanat mig i samband med detta. De säger att allt detta är säkert ok, men det du skriver ger EU-skeptikerna vind i seglen. Jag håller inte med om det. Jag är ledamot av Europaparlamentet och både EU-vänlig och kritisk, och om jag stöter på saker som jag tror kan förbättras eller ändras, eller sådant som den frivilliga pensionsfonden där det tidigare har förekommit oegentligheter, så är det min skyldiga att säga det. Vi EU-vänliga parlamentsledamöter måste påpeka dessa saker, eftersom det är enda sättet att få EU-skeptikerna att tappa styrfarten. De lever nämligen på halvsanningar, eller till och med rena lögner, av just den här typen. Det är vi som måste berätta hur det faktiskt förhåller sig, och jag kommer alltid att göra det. Jag kommer aldrig att skyla över missbruk. Det är min grundinställning.

  Ryszard Czarnecki, föredragande. – (PL) Herr talman! Jag vill tacka Jens Geier, som har uppmärksammat att jag ibland säger vad jag tänker. Jag måste säga att jag kommer att lära mig underbara saker av rådets företrädare, en spansk minister som alltid försvinner när han vet att rådet kommer att få kritik. Han var inte här i inledningen när jag talade, och han är inte här nu, när jag ska tala igen.

Det är ingen tillfällighet att av de sju institutioner som jag har haft möjlighet att granska är sex mer eller mindre i ordning, medan en utgör en källa till ständiga problem. Jag vill påminna alla om att för ett år sedan var det samma sak. Rådet beviljades ansvarsfrihet så sent som i november. Jag tror det kommer att ske tidigare i år, men jag vill inte tillåta en situation där vi tar emot ett dokument, inte för 2008, utan för 2007. Det visar antingen att det råder kaos på rådets generalsekretariat eller att de behandlar parlamentet som obegåvade skolelever. En situation där alla EU:s institutioner är jämlika men rådet anser att det är mer jämlikt, precis som i George Orwells Djurfarmen, är en ytterst oroande situation.

Jag tror emellertid – och låt oss vara rättvisa – att det fanns ett mycket viktigt förslag i det som rådets företrädare sade. Det gäller avsteget, om jag fattat saken rätt, från det berömda ”gentlemen’s agreement” som ingicks 1970. Det innebär ett erkännande av att Europaparlamentet, som för 40 år sedan fortfarande tillsattes av de nationella parlamenten och inte valdes i direkta val, nu bör behandlas mer seriöst. Att frångå detta gentlemen’s agreement är ett mycket bra beslut, för vilket jag är mycket tacksam. Om jag minns rätt föreslog jag ett sådant muntligt ändringsförslag i omröstningen i maj.

  Véronique Mathieu, föredragande. – (FR) Herr talman! Jag vill tacka skuggföredragandena som verkligen samarbetade effektivt med mig för att utarbeta detta betänkande, och också alla medlemmar av utskottets sekretariat. Detta var nämligen en mycket krävande uppgift.

Jag vill också tacka de ledamöter som har yttrat sig under dessa diskussioner, och jag delar verkligen deras oro. Det framgick tydligt av deras anföranden att de ville öka insynen i och övervakningen av EU:s fonder, vilket jag verkligen kan förstå.

Avslutningsvis vill jag också påpeka att byråerna i fråga spelar en politisk roll. Det måste sägas, det är också väldigt viktigt. Och för att kunna genomföra denna viktiga politiska roll effektivt måste de ha ett arbetsprogram. Det arbetsprogrammet måste stämma överens med Europeiska unionens program och – det är i alla fall min förhoppning – övervakas av våra tre institutioner.

Medan vissa byråer samarbetar naturligt och spontant med våra institutioner finns det andra som är betydligt mindre mottagliga. I sådana fall har våra institutioners texter ingen bindande kraft. Detta är något vi verkligen måste fundera på, herr talman.

  Talmannen. – Jag vill helt kort lägga till att avdelningarna har informerat mig om att de mycket snabbt har gått igenom protokollen från de senaste åren. Under den senaste mandatperioden antog rådet en enda ståndpunkt och visade sig i diskussionen en enda gång, och det var först under andra behandlingen, eftersom ansvarsfriheten ursprungligen hade skjutits upp 2009 och rådet enbart var närvarande under andra omgången. I det avseendet är tolkningen att vi skulle vara på väg mot en förbättring sannerligen inte fel.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum under sammanträdesperioden i maj.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Ivo Belet (PPE), skriftlig. – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Europaparlamentet måste vara en förebild vad gäller finansiell insyn och intern budgetkontroll. Vi kan aldrig vara för stränga mot oss själva i det avseendet. I ett så här stort parlament med så många ledamöter och tjänstemän kan inte allting fungera perfekt hela tiden. Överallt där människor arbetar tillsammans kommer det att begås misstag. Inte ens de strängaste interna kontroller kan förhindra det. Men vi måste också erkänna att stora insatser har gjorts på senare tid för att rätta till det som är fel.

Låt mig ge två exempel. För det första den nya stadgan för assistenter, som äntligen är på plats efter åratal av diskussioner. Det missbruk som fanns har nu praktiskt taget eliminerats. Det andra exemplet gäller återbetalning av utgifter. Åtgärder har vidtagits och klara och tydliga regler har införts även på detta område. Har det löst samtliga problem? Absolut inte. Man måste välkomna att de interna kontrollerna har stramats åt ytterligare. Att man vagt antyder att saker och ting döljs är som jag ser det oacceptabelt, eftersom det inte stämmer. När det gäller framtida budgetökningar vill jag avslutningsvis säga att vi måste ha modet att förklara för allmänheten att Lissabonfördraget medför en hel del extraarbete, och att en större budget för kommunikation och kontakter med besökare verkligen är motiverad.

  Indrek Tarand (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I stort sett är vi glada över att se den nuvarande situationen för Europeiska unionens budget. Men det finns fortfarande utrymme för förbättringar. Betydande förbättringar, skulle jag vilja påstå. För övrigt vill jag framhålla att Frankrike har beslutat att sälja ett krigsfartyg i Mistral-klassen till Ryssland. Vi tror att Frankrike verkligen kommer att ångra den åtgärden.

(Sammanträdet avbröts kl. 12.00 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: PITTELLA
Vice talman