Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2636(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

O-0044/2010 (B7-0209/2010)

Debatter :

PV 05/05/2010 - 23
CRE 05/05/2010 - 23

Omröstningar :

Antagna texter :


Debatter
Onsdagen den 5 maj 2010 - Bryssel EUT-utgåva

23. Gruppundantagsförordning för motorfordon (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. Nästa punkt är en debatt om

– en muntlig fråga till kommissionen om tillvaratagandet av konsumenternas intressen i utformningen av konkurrensregler för den inre marknadens motorfordonssektor från Malcolm Harbour, Andreas Schwab, Evelyne Gebhardt, Cristian Silviu Buşoi, Adam Bielan, Heide Rühle och Kyriacos Triantaphyllides för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (O-0044/201 – B7-0209/2010), och

– en muntlig fråga till kommissionen om gruppundantagsförordningen för motorfordon från Sharon Bowles för utskottet för ekonomi och valutafrågor (O-0047/2010 – B7-0210/2010).

 
  
MPphoto
 

  Theodor Dumitru Stolojan, ersättare för frågeställaren. – (EN) Herr talman! Utskottet för ekonomi och valutafrågor har tagit upp den här frågan eftersom vi har följt prövningsförfarandet av gruppundantagsförordningen för motorfordon med intresse, och eftersom frågan måste övervägas noggrant.

Som ni vet är gruppundantagsförordningar mycket viktiga instrument för näringslivet. Denna förordning antogs 2002. Vid den tidpunkten ansåg kommissionen att det förelåg en oligopolistisk situation på den europeiska bilmarknaden där de sex största europeiska tillverkarna tillsammans hade 75 procent av marknaden. Mot den bakgrunden anser kommissionen att motorfordonssektorn inte bör inkluderas i den allmänna vertikala gruppundantagsförordningen och har därför antagit en särskild förordning.

Förordningen upphör att gälla den 31 maj 2010. Kommissionen bedömer att nybilsmarknaden är mycket konkurrenskraftig och att koncentrationen har minskat. Till följd av denna bedömning föreslår kommissionen att ett särskilt gruppundantag inte längre behövs för försäljning av nya bilar och kommersiella fordon. Kommissionen föreslår att en särskild gruppundantagsförordning införs endast för verkstads- och underhållsservice samt för distribution av reservdelar.

Parlamentet är oroat för denna reform. Som ni vet genomgår EU just nu en allvarlig finansiell och ekonomisk kris och arbetslösheten är hög. Den europeiska fordonsindustrin är en nyckelsektor i den europeiska ekonomin och bidrar till sysselsättning, innovation och konkurrenskraft för hela ekonomin. Vi anser att det är nödvändigt att införa allmänna kontraktsvillkor för att göra sektorn hållbar och tillåta den att fortsätta vara ekonomiskt effektiv och miljövänlig.

Vi måste även garantera att marknadens små och medelstora företag åtnjuter gynnsamma villkor. Vi får inte glömma vikten av dessa företag som arbetsgivare och som leverantörer av närhet. Många fordonshandlare och reparationsföretag har emellertid uttryckt stor oro över det nya regelverket och hävdar att det kommer att leda till ytterligare försämring av maktbalansen mellan tillverkare och resten av värdekedjan för motorfordon.

Därför, kommissionsledamot Joaquín Almunia, vill utskottet för ekonomi och valutafrågor börja med att fråga er vilka resultat från marknadsanalyser som ledde till kommissionens slutsats att primärmarknaden just nu är konkurrensutsatt medan eftermarknaden fortfarande är problematisk?

För det andra, hur bedömer kommissionen maktbalansen mellan biltillverkare och bilhandlare enlig den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon och genom det föreslagna regelverket? Finns det aktörer med en egen eller kollektiv dominerande ställning?

För det tredje, hur avser kommissionen att övervaka hur marknadsinflytandet utvecklas på primärmarknaden och eftermarknaden? Vilka åtgärder planerar kommissionen om det skulle visa sig att konkurrensförhållandena, särskilt på primärmarknaden, har förvärrats avsevärt?

För det fjärde, vilka är de förväntade effekterna av det nya regelverket för konsumenterna, särskilt vad avser priser och erbjudna villkor?

För det femte, vilka kommentarer från berörda parter, särskilt de som framkommit under samråden, planerar kommissionen att införliva i det slutliga regelverket?

Slutligen, kan kommissionen tänka sig att överväga om en harmoniserad lagstiftning kan föreslås på distributionsområdet, till exempel genom att ändra direktivet om handelsagenter i syfte att säkerställa att alla handlare åtnjuter samma höga avtalsskydd i varje EU-medlemsstat?

 
  
MPphoto
 

  Malcolm Harbour, frågeställare. – (EN) Herr talman! För utskottet för den inre marknaden och konsumentskydds räkning är jag glad över att kunna närvara i kväll för att framföra vår ståndpunkt i frågan, och jag vill särskilt tacka våra kollegor i utskottet för ekonomi och valutafrågor som är ledande i konkurrensfrågor, för ett nära samarbete. Detta är en fråga om konkurrenspolitik som är av grundläggande intresse även för konsumenterna, och från vår sida har vi garanterat att vissa av dessa konsumentintressen är mycket välrepresenterade.

Till att börja med anser jag att de inslag i kommissionens förslag rörande marknaden för försäljning, service och reparationsarbete ligger i linje med de konsumentintressen som vi redan har tagit upp i vårt utskott. Inte sådana som är specifikt relaterade till generaldirektoratet för konkurrens men som gäller områden relaterade till exempelvis information om service och reparation, där vi tillsammans med miljöutskottet arbetat med bestämmelser kring teknisk information kopplad till miljöstandard för motorfordon. Jag anser att dessa inslag, som har förstärkts i det nya förslaget, är mycket välkomna när det gäller att upprätthålla konkurrens mellan oberoende bilreparatörer och i fråga om tillgång till reservdelar med likvärdig kvalitetsmärkning: ett öppnande av den marknaden är mycket välkommet.

Jag anser att den klausul som vi borde uppmärksamma, som innefattas i den förordning som vi ska rösta om i morgon, är den som berör frågan om tillgång till information. Vi är inte övertygade om att de riktlinjer som ni har offentliggjort är genomförbara eller tillräckligt kraftfulla för att kunna göra denna tekniska information tillgänglig. Särskilt med tanke på att biltillverkarna kommer att tillgängliggöra sådan information i elektroniskt format, men att den utan rätt mjukvaruprogram och sökbarhet kanske inte är lika användbar för verkstadsreparatören som vi önskar att den ska vara.

Med det sagt vill jag nu ta upp frågan om försäljning som vice ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor nyss tog upp så välformulerat. När det gäller försäljning är vi inte lika övertygade om att kommissionen verkligen har tagit hänsyn till konsumenternas oro. Utskottet för ekonomi och valutafrågor höll ett mycket viktigt sammanträde där vi lyssnade till företrädare för både bilhandlare och konsumenter om deras oro att de garantier som infördes 2002i syfte att säkerställa konkurrens på försäljningsmarknaden, har sopats bort. Många av garantierna har försvunnit på grund av en något överdriven entusiasm från er sida att förenkla frågor och underlätta för er själva som administration.

Det kan finnas problem med detta, men jag skulle vilja påstå, och jag vill att ni ser på de bevis som lades fram under vårt sammanträde, att bilhandlare och konsumenter är mycket oroliga över ett direkt införlivande av motorfordonsindustrin i den allmänna gruppundantagsförordningen. Under 2002 – för inte så länge sedan i bildistribueringens cykel – inrättades tydliga garantier för att återställa maktbalansen mellan oberoende bilhandlare och tillverkare. I fall man ser till vad som hänt på marknaden sedan dess tror jag att bilhandlarna skulle säga att det faktiskt har fungerat rätt bra under denna tid.

Jag tror inte att ni var närvarande vid den tidpunkten, så får jag påminna kommissionsledamoten om att det förekom mycket lobbying från biltillverkarna om att dessa garantier var överdrivna medan bilhandlarna var för dem. Hur ser det ut i dag? Vi har bilhandlare som säger att garantierna är för svaga och tillverkare som säger att de är mycket nöjda med dem.

Jag anser att ni behöver se över det här. Jag säger inte att vi ska avbryta processen, men anser att det bästa vore att se över garantierna eftersom det bara är ett par dagar kvar till de införs. Däremot ber vi er att se över uppdateringarna och informationen. Jag ska också säga att kommissionsledamot Michel Barnier arbetar med att sammanställa en rapport om konkurrens inom detaljhandelns leveranskedja. Motorfordonssektorn bör utgöra en del av den, och det är något ni måste se över eftersom vi behöver en konsekvent politik från kommissionen.

För det andra går det att läsa följande i kommissionens dokument: anser ni att det här är föreberedande för en ny generation av miljövänliga bilar, elektriska fordon och lågutsläppsfordon? Men ni har inte på något sätt utvecklat den frågan i er analys.

Vi har även Antonio Tajanis rapport. Får jag be er att läsa den och Michel Barniers rapport under det kommande året för att försäkra oss om att vi gör det rätta. På så sätt tror jag att det går att återupprätta en viss trovärdighet i frågan, eftersom vi inte är övertygade om era planer.

 
  
MPphoto
 

  Joaquín Almunia, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon löper ut den 1 juni i år och vi behöver anta en ny förordning innan dess. Kommissionärskollegiet har fört upp frågan på dagordningen för sammanträdet den 26 maj.

Det förslag som kommissionen nu diskuterar och de kollegiedebatter som våra ledamotskanslier förbereder, är resultatet av en djupanalys av sektorn. Det offentliga samrådsförfarandet inleddes i juni 2006. Tre och ett halvt år senare, i december förra året, offentliggjorde kommissionen ett utkast till gruppundantagsförordning och riktlinjer. Genom hela denna process har berörda parter, parlamentet och medlemsstaterna haft ett nära samarbete och flera argument har beaktats. Ett antal debatter och seminarier har också ägt rum, även här i parlamentet. Den senaste ägde rum den 12 april i år i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Vilka är då huvudslutsatserna av detta långa samrådsförfarande?

Till att börja med lärde vi oss något positivt: nämligen att konsumenter i Europa åtnjuter en kraftfull konkurrens på bilmarknaden. I våra årsrapporter om bilpriser har vi rapporterat om 80 bilar från cirka 25 tillverkare och priserna är inte den enda faktor som indikerar att konkurrensen är sund. I dag finns också ett större utbud än för tio år sedan med fler tillgängliga märken för varje biltyp. Under dessa omständigheter är det svårt för en biltillverkare att ha en dominerande position, både individuellt och kollektivt.

Det nuvarande systemet innehåller sektorspecifika regler som var relevanta på den tiden (2002), då man förväntade sig en konsolideringsvåg inom fordonsindustrin. Denna konsolideringsperiod ägde inte rum, och i stället har vi i dag en mycket konkurrenskraftig marknad. Genom att tillåta större flexibilitet för fordonsdistribution kommer de föreslagna ändringarna att motivera tillverkarna att minska kostnaden för bilförsäljning. Jag vill påminna er om att distributionskostnader utgör i genomsnitt 30 procent av nybilspriset. Genom att minska dessa kostnader kommer tillverkarna att förbättra sin konkurrenssituation, vilket gynnar konsumenterna.

Jag är fullt medveten om att det finns en viss oro för de föreslagna ändringarna kring försäljning av flera varumärken och avtalsskydd för bilhandlare, och ni har båda tagit upp dessa frågor. Jag vill betona att försäljning av flera varumärken förekommer, och kommer att finnas kvar där marknaden efterfrågar den. Så är det i länder med många stora återförsäljare, till exempel i Förenade kungariket, som har kapacitet att distribuera flera märken, och så är fallet även i glesbefolkade områden där försäljare av ekonomiska skäl säljer flera märken på samma ställe.

Så var det innan den nuvarande gruppundantagsförordningen antogs 2002, och så ser det fortfarande ut åtta år senare, men då som nu är försäljning av ett enda varumärke den vanligaste distributionsmodellen. Men vi har noterat att biltillverkare allt oftare tar till andra distributionsformer, däribland sina egna försäljningsställen.

Distributionsutvecklingen i Tyskland till exempel är kännetecknande för denna trend, och 67 procent av bilarna säljs genom bilhandlarnätverk jämfört med 90 procent innan förordningen trädde i kraft 2002. Vi har emellertid reagerat på den oro som framkommit under samrådet, inklusive det samråd som ägde rum här i parlamentet, och ett antal garantier har införts med hänsyn till försäljningen av flera varumärken.

Jag vill också betona att vi föreslår en övergångsfas under vilken den nuvarande förordningen kommer att fortsätta att gälla för bildistributionsmarknaden fram till 2013, för att ge de bilhandlare som har investerat i försäljning av flera varumärken tid att amortera sina investeringar.

Anledningen till att vi föreslår ett avskaffande av klausuler som garanterar bilhandlarna ett avtalsskydd är helt enkelt att konkurrenslagstiftning inte är det rätta verktyget för att hantera eventuell obalans mellan avtalsparter. De här frågorna, som vi diskuterade när vi föreberedde förordning (EG) nr 1/2003, hör till området för kommersiell lagstiftning.

På en konkurrenskraftig marknad som bilmarknaden bör inte konkurrenslagstiftning störa maktbalansen mellan de olika avtalsparterna. Det vore inkräktande. Våra ingripanden på marknaden måste vara väl avpassade.

Under samrådet fick vi även höra några mindre positiva saker. Till skillnad från bilpriserna så har kostnaden för ett genomsnittligt reparationsarbeten faktiskt stigit under de senaste åren. Reparation och underhåll är mycket viktigt för konsumenterna, inte bara med tanke på säkerhet och pålitlighet, utan även eftersom reparationer står för 40 procent av den totala kostnaden för att äga en bil. Tyvärr hämmas oberoende verkstäders förmåga att konkurrera med auktoriserade verkstäder fortfarande av ett antal inskränkningar, däribland begränsad tillgång till reservdelar och teknisk information. Därför vill vi genom vår reform låta oberoende verkstäder få bättre tillgång till reservdelar och teknisk information och förhindra att de stängs ute från marknaden genom andra, nya metoder. Detta kommer att resultera i mer kvalitativa reparationer till lägre priser.

För att sammanfatta är jag övertygad om att det nya regelverket kommer att vara mer gynnsamt för konsumenterna. Vår huvudprioritet är att öka konkurrensen på eftermarknaden, för reparationer och service, där det knappt förekommer någon konkurrens. Även om fordonstillverkare har en stark kommersiell position gentemot bilhandlarna, så utsätter de varandra för hård konkurrens. I dagsläget finns det ingen anledning att avvika från den gruppundantagsförordning till förmån för vertikala avtal, som nyligen antogs av kommissionen och som också kommer att träda i kraft i slutet av den här månaden, för att bevara konkurrensen när det gäller denna typ av avtal. Kommissionen och särskilt min enhet, generaldirektoratet för konkurrens, kommer att övervaka sektorn mycket noggrant, och det kommer inte att råda några tvivel om kommissionens beslutsamhet att driva igenom konkurrensregler och vidta nödvändiga åtgärder i fall allvarliga överträdelser och felaktigheter upptäcks.

 
  
MPphoto
 

  Othmar Karas, för PPE-gruppen.(DE) Herr talman, kommissionsledamot, damer och herrar! Nu har vi hört en hel del. Med den här muntliga frågan och resolutionen ville vi ge bilhandlare och små och medelstora företag en röst, eftersom kommissionen inte har hörsammat den rösten tillräckligt under senare år. Under sammanträdet uttryckte bilhandlarna framför allt oro när det gäller orättvis behandling i förhållande till tillverkarna. Rättslig osäkerhet togs upp liksom minskad konkurrens till följd av problem hos mindre bilhandlare. Vi har emellertid inte fått något svar.

I sista minuten vädjar jag till er att använda de 21 dagarna fram till den 26 maj för att införliva den resolution som parlamentet ska anta imorgon i er förordning i syfte att möta bilhandlarna halvvägs utan att äventyra den bana som kommissionen vill följa. Ta parlamentet på allvar och även bilförsäljarnas oro, och införliva deras och alla små och medelstora företags intressen i förordningen.

 
  
MPphoto
 

  Olle Ludvigsson, för S&D-gruppen. Herr talman! Jag skulle vilja lyfta fram fyra frågor i denna debatt. För det första är det olyckligt att det tenderas att ställas små och stora företag i bilbranschen mot varandra. I viss utsträckning har de olika intressen, men vad vi i första hand måste fokusera på är att skapa ett regelverk som gör att de kan arbeta effektivt tillsammans.

För det andra är det mycket positivt att konkurrensen på nybilsmarknaden förbättrats det senaste året. Det är ett bra exempel på att ingen marknad är omöjlig, och att det i längden går att åstadkomma mycket med konkurrensstärkande åtgärder. Förhoppningsvis kan vi framöver se en lika positiv utveckling på eftermarknaden.

För det tredje är det viktigt att kommissionen mycket aktivt följer med i hur konkurrensen på nybilsmarknaden utvecklas. Uppföljning bör vara kontinuerlig. Alla intressenter bör så tidigt som möjligt få ett definitivt besked om vilka regler som kommer att tillämpas från och med juni 2013.

För det fjärde bör vi intensifiera diskussionen om hur omställningen till gröna, mer miljövänliga bilar ska gå till. Det är en helt nödvändig process. Dels måste konkurrensreglerna vara flexibla i förhållande till de subventioner som behövs för att elbilar och andra miljövänliga alternativ ska kunna etableras på marknaden, dels måste reglerna säkerställa att miljöbilar inte missgynnas i återförsäljarledet eller på eftermarknaden.

 
  
MPphoto
 

  Cristian Silviu Buşoi, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Inköp och underhåll av en bil bedöms vara en av de största utgifterna för ett hushåll. Syftet med konkurrenspolitik är att garantera konsumenterna valfrihet och produkter till lägre och mer överkomliga priser.

Som parlamentsledamot, och därmed representant för EU:s medborgare vilka också är konsumenter på bilmarknaden, är jag djupt oroad över översynen av gruppundantagsförordningen för motorfordon och dess inverkan på konsumenterna. Jag lyssnade mycket uppmärksamt till kommissionsledamotens argument, och kommissionen hävdar att den sektorspecifika förordningen inte längre behövs för försäljningsmarknaden eftersom det är bevisat att konkurrensmålen har uppfyllts och att man har uppnått rätt konkurrensnivå.

I fall det inte utgjorde någon risk för konsumenterna, skulle jag i princip inte vara emot avskaffandet av den särskilda gruppundantagsförordningen. Vi bör använda den treåriga övergångsperioden till att utvärdera effekten av beslutet att utesluta försäljning från gruppundantagsförordningen för motorfordon. De stora biltillverkarna dominerar obestridligen marknaden. Jag skulle vilja höra kommissionens åsikter om metoderna för att garantera att dessa inte kommer att utnyttja sin marknadsandel och begränsa de valmöjligheter som konsumenterna bör ha på marknaden.

Jag skulle också vilja uttrycka mitt stöd för förslaget att behålla den särskilda gruppundantagsförordningen för reparation och underhåll, som visade sig mindre konkurrenskraftig än marknaden för försäljning. Min oro för eftermarknaden har särskilt att göra med de fall där konsumenter i onödan är knutna till en särskild aktör för att reparera sin bil. Något som antingen kan bero på att oberoende verkstäder inte har ordentlig tillgång till nödvändig teknisk information, eller på att biltillverkarna missbrukar garantitiderna.

Detta är en oacceptabel begränsning av den valfrihet som konsumenterna bör ha, och jag förväntar mig att kommissionen tar fram lösningar för sådana här situationer. Därför ber jag kommissionen att göra ett förtydligande när det gäller de åtgärder man har för avsikt att vidta för att undvika en situation som är skadlig för konsumenterna.

 
  
MPphoto
 

  Konrad Szymański, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman, herr Almunia! Åttio procent av alla komponenter i en ny bil tillverkas av oberoende producenter. Å andra sidan har billtillverkarna själva en oerhörd kommersiell fördel gentemot komponenttillverkarna och de oberoende verkstäderna.

Nu måste vi göra allt för att den europeiska motormarknaden inte åter igen börjar likna ett oligopol. Våra medborgare måste garanteras rätten att välja både bildelar och oberoende verkstäder. Garantier för tillgång till teknisk information behövs, och vi måste agera för att motverka tillverkarnas missbruk av garantier. Även auktoriserade verkstäder måste ha rätt att köpa reservdelar, verktyg och utrustning av oberoende tillverkare. Utan en tydligt definierad garanti i den nya förordningen kommer marknadens grundläggande rätt till valfrihet för Europas kunder att förbli fiktion.

 
  
MPphoto
 

  Bernd Lange (S&D).(DE) Herr talman! Utskottet för industri, forskning och energi anser naturligtvis också att det är viktigt att skydda även små och medelstora företag. Konkurrens är inte ett självändamål.

Ser vi till situationen för mindre bilhandlare och verkstäder behöver vi öka deras ekonomiska handlingskraft, annars kommer vi en dag bara att ha större återförsäljare och verkstadskedjor. I första hand innebär det en gedigen auktorisering av försäljningen av flera varumärken. Det innebär att verkstäder och bilhandlare ska få obegränsad tillgång till information om fordon och reparationsalternativ. För det tredje behöver vi skapa de möjligheter som krävs för att förvärva kvalifikationer. Vi har tidigare talat om elektromobilitet. Verkstäder och bilhandlare måste även kunna sköta underhåll av elbilar. För det fjärde behöver de investeringssäkerhet, med andra ord avtalsskydd och inga fler revideringar. De måste kunna göra säkra investeringar under en lång period.

 
  
MPphoto
 

  Frank Engel (PPE) . – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Låt oss tala om bilhandlarnas verklighet. Bilförsäljare i mitt land, liksom i andra länder, oroar sig för den iögonfallande skillnaden mellan deras eget och tillverkarnas handelsutrymme. Genom förordning (EG) nr 1400/2002 minskades denna skillnad. Utan den skulle bilindustrin, som redan har fått lida på grund av krisen, möta en tilltagande osäkerhet när det gäller investeringar och kommersiella mål.

De krav som tillverkarna ställer på bilhandlarna kommer helt enkelt att bli outhärdliga och ohanterbara för ett flertal mindre verkstadsägare. Men, herr kommissionsledamot, konkurrensen står inte på spel i det här fallet. Konkurrensen skulle öka mellan biltillverkarna, inte mellan bilhandlarna, och inte mellan bilhandlarna och tillverkarna. Lokala verkstadsägare utgör inget hot mot fri konkurrens i EU.

Ni talar om marknadsdominans, potentiell dominans. Låt oss tala om det i så fall! Denna dominans förekommer inte när det gäller konkurrerande tillverkare. Den förekommer inte när det handlar om andra tillverkare. Den förekommer mellan biltillverkare och distributörer, och det är en välbekant verklighet runt om i EU.

Kommissionen intar en vetenskaplig ståndpunkt som bygger på att stora företag har att göra med ett stort antal mindre aktörer som bara önskar en sak, nämligen lite frihet och säkerhet i förhållande till biltillverkare som i vissa fall beter sig uppriktigt sagt skrämmande mot sina återförsäljare. Det är David mot Goliat, men den här gången verkar kommissionen vilja försäkra sig om att Goliat verkligen vinner.

Ståndpunkten och resonemanget bakom avskaffandet av undantagsförordningen är missriktade. De är felaktiga och riktas mot fel personer. Att minska handlingsutrymmet, rättssäkerheten och verkstadsägares vilja att investera kommer inte att främja den inre marknaden och det kommer definitivt inte att gynna konsumenternas intressen.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) Motorfordonsindustrin i EU, däribland biltillverkare och bildelstillverkare, måste förbli ekonomiskt effektiv och innovativ.

Med tanke på att vägsäkerheten påverkas av konkurrensförhållanden inom motorfordonssektorns reservdelsmarknad, uppmanar vi kommissionen att främja effektiv konkurrens på reservdelsmarknaden så att alla slags reservdelar går att köpa till överkomliga priser. Kunder ska kunna köpa fordon till konkurrenskraftiga priser och välja den leverantör de vill för reparationer och underhållstjänster, oavsett vilket distributionssystem som leverantören har valt.

Den förestående ramlagstiftningen ska kunna garantera att små och medelstora företag i motorfordonssektorns leveranskedja åtnjuter gynnsamma förhållanden och förebygga att beroendet av större tillverkare ökar. Dessutom bör de nya bestämmelserna i förordningen för det allmänna gruppundantagssystemet för motorfordonssektorn utvidgas och inbegripa en definition av slutkonsumenter så att även leasing omfattas.

 
  
MPphoto
 

  Sari Essayah (PPE). - (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det framgår mycket tydligt i tidigare anföranden att parlamentsledamöterna oroar sig mycket över balansen mellan bilhandlare och biltillverkare, något som oundvikligen återspeglas i den service som konsumenterna får.

Denna balans måste vara tydlig särskilt på små marknader och i glesbefolkade områden, som till exempel i Finland och på andra ställen i Skandinavien. Att tillåta försäljning och förvärv av försäljning av flera varumärken är en prioritering för oss och den viktigaste förutsättning för att garantera konsumenterna en ordentlig tillgång till bilindustrins tjänster.

Finland har en befolkning på fem miljoner, och runt 100 000 bilar kommer att säljas i år. Det låter antagligen som en löjligt låg siffra, men just därför är det mycket viktigt att dessa förändringar inte på något sätt äventyrar flermärkesförsäljningen.

Den tidigare förordningen som garanterade flermärkesförsäljning i bilbranschen var utmärkt, så vi undrar varför den ändras i detta skede. Ytterligare en betydande effekt blir att bilhandlarnas förhoppningar om att betjäna konsumenter i glesbefolkade områden kanske går om intet, något som troligen gör det svårt för konsumenterna att köpa fordon lokalt. Det kan också innebära att mindre märken inte alls representeras utanför stora tätbefolkade områden och att konsumenternas möjlighet att välja mellan olika bilfabrikat begränsas avsevärt.

 
  
MPphoto
 

  Othmar Karas (PPE).(DE) Herr talman! Kommissionsledamoten har nu lyssnat på oss, och man skulle nästan kunna tro att detta är vad som skiljer teori från praktik. Jag kan bara vädja till er på samma sätt som jag gjorde till kommissionsordföranden redan våren 2009.

Det återstår olösta problem för fordonshandlarna och för de små och medelstora företagen. Vi har en finansiell och ekonomisk kris och en osäker tillväxt och arbetsmarknad. Det bästa vore om vi kunde förnya den befintliga förordningen i stället för att skapa en ny som bara förvärrar problemen. Om bara försäljningen av ett enda märke blir kvar, så är det ett problem att länderna har olika bestämmelser. Vi vill inte ha en frivillig uppförandekod, utan föredrar en fungerande mekanism för kontroll av efterlevnaden. Vi vill kvar 30-procentsgränsen för reservdelsinköp, eftersom den ger auktoriserade återförsäljare större valfrihet.

Riktlinjerna är inte så tydliga att de garanterar samma rätt som tidigare att få tillgång till teknisk information. Ni har helt enkelt struntat i flera viktiga avtalsbestämmelser, exempelvis de som har att göra med uppsägningsvillkor och uppsägningsperioder, försäljning av flera varumärken, företagsöverlåtelser och lösning av tvister. Jag uppmanar er att slå ett slag även för de små och medelstora företagen. Konkurrens innefattar bland annat försäljning av flera varumärken, vilket bidrar till att skydda konsumenterna. Vi vill öka konkurrensen. Att minska små och medelstora företags och bilhandlares valfrihet hämmar konkurrensen. Jag hoppas att ni verkligen tar hänsyn till marknadens och företagens behov och till parlamentets resolution, och att ni använder er av de 21 dagar som ni har till ert förfogande.

 
  
MPphoto
 

  Paul Rübig (PPE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Alla som har begärt ordet här i parlamentet har faktiskt talat för en förordning som gynnar små och medelstora företag. Vi behöver ett starkt distributionssystem. Mindre återförsäljare skapar åtskilliga arbetstillfällen. För dem är det viktigt att det fortfarande råder konkurrens inom ramen för systemet, och det gäller också återförsäljarna – såväl stora som små. Vi måste ha en fungerande konkurrens. Konsumenterna har, som jag ser det, rätt till en fungerande konkurrens, i synnerhet när det gäller personbilar, så att de inte är hänvisade till ytterst ensidiga system som stryper valfriheten. Just denna valfrihet kommer att spela en viktig roll i framtiden, särskilt för landsbygden. Vi behöver sörja för ett bra utbud i hela landsbygden. Därför anser jag att Othmar Karas hade helt rätt när han sade att det nu är ont om tid, och att vi därför behöver använda tiden effektivt.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE). - (EN) Herr talman! Först vill jag säga att alla på det här stadiet är ense om att bilen har upphört att vara en lyxprodukt och nu är ett måste. Detta fick jag synnerligen klart för mig när vulkanaskan slog till för två veckor sedan. Jag blev tvungen att resa tvärs igenom Europa, tvärs över England, med bil, tåg och färja. Jag har aldrig känt mig så oberoende och lycklig som när jag satt i min egen bil.

Alla åtgärder som kan öka konsumenternas valfrihet och liknande är mycket viktiga. De får dock inte gå ut över små och medelstora bilhandlare, som i de flesta fall är familjeföretag med lokal förankring i städer och samhällen. De försöker att tillgodose behovet på marknaden och att konkurrera på villkor som naturligtvis är mycket hårda, och det gör att deras verksamhet gynnar alla parter. Jag håller därför helt med Othmar Karas och övriga talare om att vi måste ta hänsyn till dessa människors behov och sörja för att de kan överleva när vi fortsätter vårt arbete.

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Låt mig börja med att säga att jag har förståelse för att vi strävar efter att garantera konsumenterna valfrihet, så att de själva kan välja vilken verkstad de vill använda sig av.

Å andra sidan är jag medveten om att det finns objektiva gränser för den absoluta friheten på det här området. Det skulle inte falla någon av er in att skicka en Airbus från EU på service till en Tupolev-verkstad. Ägaren till en personbil av ett visst märke är på samma sätt beroende av att fordonstillverkarens teknik och arbetsmetoder används vid servicetillfället.

En fordonstillverkare som ger kunden en fordonsgaranti har rätt att kräva att kunden följer tillverkarens serviceinstruktioner. Om kunden låter utföra servicen på fordonet på en verkstad vars medarbetare saknar de kunskaper och den skicklighet som krävs, kan resultatet bli mindre lyckat. Det kan till och med gå så illa att fordonet skadas. Om vi vill skydda konsumenten ska vi därför inte utgå ifrån att alla verkstäder har samma kompetens att tillhandahålla service för alla bilmärken. Som konsument föredrar jag att det finns välutrustade verkstäder med välutbildad personal som specialiserat sig på ett enskilt fordonsmärke. Specialisering och balans i förhållandet med tillverkaren är också den bästa framtidslösningen för konsumenternas del.

 
  
MPphoto
 

  Joaquín Almunia, kommissionens vice ordförande. – (ES) Herr talman! Inledningsvis tackar jag er för ert förträffliga sätt att leda det här sammanträdet, och alla ledamöter för deras debattinlägg.

Jag tackar er alla mycket varmt, inte bara för de anföranden ni hållit här i dag, utan för alla era utomordentligt intressanta och värdefulla bidrag till samrådsprocessen, som både har varit långvarig och faktiskt har involverat alla möjliga parter – precis som jag sade i mitt anförande. Samrådet har inte bara berört parlamentet och de ledamöter och utskott som ansvarar för bilfrågor, konkurrensen mellan återförsäljarna och konsumentfrågor, utan har även omfattat medlemsstaterna och alla berörda parter och övriga som har velat göra sin röst hörd.

Alla konkurrensförordningar och -beslut syftar till att gynna konsumenten. Det är målet, den bärande tanken och huvudsyftet med vår förordning.

Inför det viktiga beslutet att bege sig till bilhandlaren – som en av er konstaterade är detta en stor utgift för alla konsumenter och hushåll – så vill konsumenterna veta mer om priser och kvalitet, så att de kan göra jämförelser. Detta kan de göra, och i dag är det antagligen lättare än någonsin. De vill kunna göra sitt val obehindrat och utan att detta försvåras av bristande konkurrens. Vår uppfattning är att den nya förordningen ger en kraftigt ökad valfrihet – den minskar inte, utan blir snarast större. Som många av er påpekade både kan och måste konsumenterna kunna välja eftermarknadsservice samt reparations- och serviceverkstäder för sitt fordon. De vill att dessa verkstäder ska ha tillgång till tillförlitlig teknisk information, liksom till de reservdelar och specifikationer som erfordras, oavsett om verkstäderna står biltillverkaren nära eller ej.

Kommissionens aktuella förslag är ett framsteg på samtliga dessa områden. Vi får förbättringar i alla dessa avseenden. Läs själva vad det står i den text som ni har fått ta del av, i förslaget och i de bifogade riktlinjerna. Denna framtida förordning kommer att ge konsumenterna bättre förutsättningar än den nuvarande – i alla dessa avseenden.

Vad har då hänt när det gäller små och medelstora företag? Det är viktigt att ta del av människors åsikter, och det gör vi med stor uppmärksamhet och stort intresse. Då syftar jag på allas åsikter – även era, förstås.

Hur har det gått för de mindre återförsäljarna de senaste åren? Har de blivit fler eller färre? Har de gagnats, har det blivit lättare för dem att ta sig in i distributionsledet, på distributionsmarknaden? Eller har situationen försämrats, så att de har stött på olika hinder? Om sanningen ska fram så har utfallet mestadels varit av sistnämnda slag. Det är en erfarenhet som vi har gjort de senaste åren, även om det naturligtvis inte var vad de som utarbetade och antog förordningen 2002 avsåg. Det är detta som vi vill rätta till.

Hur har det gått för vissa verkstäder och reservdelstillverkare hittills, och hur går det för dem i dag? De har drabbats av problem som kommer att försvinna tack vare den nya förordningen och de nya riktlinjerna.

Vi föreslår därför en förordning och riktlinjer som ökar valfriheten och småföretagens möjligheter genom hela kedjan, från tillverkningen av reservdelar till fordonsreparationer.

Många av er nämnde återförsäljarna. Jag har lyssnat på dem personligen, inte bara genom att läsa igenom skriftliga samrådsdokument eller protokoll från möten som jag inte själv har deltagit i. Jag har träffat dem och talat med dem, och vårt möte var utomordentligt konstruktivt. Alla återförsäljare har ju inte samma intressen. Vi har dels stora återförsäljare med en stark marknadsnärvaro i flera olika medlemsstater, och dels en rad mindre återförsäljare som tycker att vårt nuvarande förslag är bättre än 2002 års regler. De har nämligen konstaterat att vissa inslag, stick i stäv med lagstiftarens avsikt 2002, inte har gynnat dem, utan snarare försvårat för dem att hävda sig i konkurrensen från de större handlarna.

Slutligen har vi tidsfristerna för uppsägning. Här inför vi ett skydd och skapar till och med undantag på varje område där vi anser att konkurrensen hämmas av de nuvarande bestämmelserna, både i fordonsförordningen och i den allmänna gruppundantagsförordningen, oavsett vad vi som lagstiftare hade för mål. Vi kan avstå ifrån att tillämpa förordningen om det visar sig att den inte främjar konkurrensen. Vi kan göra detta med den allmänna gruppundantagsförordningen, och vi kommer att kunna göra detta med den särskilda förordningen för motorfordon.

Jag delar således er oro. Men jag tror faktiskt att förslaget till förordning är ett bättre sätt att bemöta den än den hittillsvarande situationen – inte för att vi har blivit intelligentare under de åtta år som gått, utan helt enkelt därför att vi alla lär oss av våra erfarenheter. Det är viktigt att lyssna på människors synpunkter, men det är också viktigt att lära av sina erfarenheter.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. Jag har avslutningsvis mottagit ett resolutionsförslag(1)som ingivits i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig.(RO) Ett bilköp är ofta den största utgift som ett EU-hushåll har, näst efter bostadsköpet. Europeiska kommissionen avser att genom förslaget till gruppundantagsförordning för motorfordon avlägsna bilbranschens nuvarande undantag och införa de allmänna konkurrensbestämmelserna.

När vissa bestämmelser i den nuvarande förordningen för branschen tas bort – framför allt de som rör möjligheten att upp till 70 procent av försäljningen kan göras genom mellanhänder som säljer flera bilmärken – tror jag att det uppstår en risk för att tillverkarnas mellanhänder hamnar i mer av en beroendeställning. Det skulle hämma konkurrensen och minska konsumenternas valfrihet på EU:s bilmarknad.

Vi är i ett läge där ett stort antal mellanhänder i motorfordonssektorn kan försvinna från EU-marknaden, särskilt de sårbarare små och medelstora branschföretagen. Det skulle försvaga hela motorfordonsmarknaden i EU.

Jag uppmanar därför kommissionen att utvärdera följderna av sitt förslag genom att ta hänsyn till den europeiska motorfordonssektorns struktur, där små och medelstora företag spelar en avgörande roll. Vid behov bör kommissionen även lägga fram en ny förordning när den treåriga förlängningen av den nuvarande förordningen löper ut.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE), skriftlig. – (PL) Genom mitt inlägg i dagens debatt om gruppundantagsförordningen för motorfordon, skulle jag vilja påminna om att Europeiska kommissionen 2009 offentliggjorde sitt meddelande om den framtida konkurrensrättsliga ramen för motorfordonssektorn. Där redogör kommissionen för sin rättsliga strategi för distribution av motorfordon och service efter försäljningen efter att förordning (EG) nr 1400/2002 löpt ut. Problemet är nu vilka åtgärder som konkurrensmyndigheterna lämpligen bör vidta när det gäller tillgång till teknisk information och reservdelar samt de auktoriserade serviceverkstäderna, och även beträffande missbruk av garantier. Jag vill därför veta om kommissionen är säker på att dess lösning kommer att garantera konkurrens i branschen i alla avseenden.

 
  
MPphoto
 
 

  Róża Gräfin Von Thun Und Hohenstein (PPE), skriftlig.(PL) Gruppundantagsförordningen för motorfordon är ett synnerligen betydelsefullt dokument för EU. Det påverkar direkt mer än 3,5 miljoner anställda i motorfordonssektorns nybils- och begagnatmarknader i EU. Genom denna förordning fick vi ett bra företagsklimat som stimulerat konkurrensen på motorfordonsmarknaden. Den ledde till att det skapades nya arbetstillfällen och till att marknaden utvecklades stabilt. Detta gagnar konsumenterna, de stora motorfordonskoncernerna och de oberoende företagen. En annan viktig sak är att EU:s konsumenter härigenom garanteras omfattande tillgång till motorfordonsmarknadens tjänster och varor. Dokumentet är särskilt viktigt dels för de oberoende serviceverkstäderna, som behöver tillgång till teknisk information för att kunna konkurrera med de auktoriserade serviceverkstäderna, och dels för de oberoende reservdelstillverkarna. Det var desto mer glädjande att höra att Europeiska kommissionen har bestämt sig för att förlänga förordningen. Europaparlamentet uppmanar i resolution B7-0245/2010 Europeiska kommissionen att göra de förtydliganden som jag efterlyste i en skriftlig fråga till kommissionen den 16 april i år. Det handlade bland annat om de oberoende tillverkarnas tillgång till teknisk information, och tydliga definitioner av begreppen ”reservdelar av jämförbar kvalitet”, ”originaldelar” och ”teknisk information”. Gruppundantagsförordningen för motorfordon omfattar ekonomiska aktörer av rang, och därför behövs det en tydlig lagstiftning med entydiga definitioner.

 
  

(1) Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy