Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 6 maj 2010 - Bryssel

11. Högtidligt möte

  Talmannen. − Herr vicepresident, ers excellenser, kära kolleger och vänner! Det är en stor ära för mig att hälsa Förenta staternas 47:e vicepresident, Joseph Biden, välkommen till Europaparlamentet.

(Applåder)

Vicepresident Biden har i många år varit en nyckelfigur i den amerikanska politiken och en vän till kolleger här i kammaren. Han valdes till den amerikanska senaten 1972, och blev därmed en av de yngsta senatorerna i landets historia. Han valdes sex gånger och blev sedan Förenta staternas vicepresident i november 2008.

Han har varit ordförande för den amerikanska senatens utrikesutskott och juridiska utskott, och är känd för att vara uppriktig och ibland driva frågor som är långt ifrån populära vid en viss tidpunkt. Han följer inte opinionen, han styr opinionen. Herr vicepresident! Det är ett skäl till att det tal som ni håller i Europaparlamentet i dag är så viktigt för oss alla. Låt mig tacka än en gång för den varma inbjudan jag fick och förra onsdagens mycket konstruktiva och givande samtal i Washington.

Kära kolleger! I dagens multilaterala och multipolära värld kan och bör Europa och Amerika samarbeta i ett partnerskap för global stabilitet och de upplysta värderingar som vi tror på. Att vicepresident Joseph Biden i dag besöker Europeiska unionen visar att det är en prioritering.

Utan ett starkt och effektivt transatlantiskt partnerskap jämlika parter emellan – Förenta staterna och Europeiska unionen – kan vi inte hitta hållbara lösningar på de många utmaningar som vi står inför: klimatförändringar, energisäkerhet, den ekonomiska kris som fortfarande påverkar oss alla, terrorism, främjande av mänskliga rättigheter och frihandel samt ett bättre globalt styre.

Kära kolleger! För nästan på dagen 25 år sedan, den 8 maj 1985, talade president Ronald Reagan till Europaparlamentet. Det var den sista gången som Förenta staternas president talade till de demokratiskt valda representanterna för Europas folk, och det är också den enda gången hittills. Herr vicepresident! Er närvaro här i dag är en symbol för återupplivandet av den dialogen mellan våra länder.

Här i Europa har vi ett nytt fördrag som ger oss i Europaparlamentet nya befogenheter och möjligheter att agera, och det är mycket viktigt för EU som helhet. I Amerika finns det nu efter ett år av president Obamas ledarskap nytt hopp för världen. Herr vicepresident, ert tal kunde inte komma lägligare.

Herr vicepresident! Det är med stor glädje jag välkomnar er till Europas parlament denna eftermiddag. Ordet är ert.

(Applåder)

  Joe Biden, Förenta staternas vicepresident. – (EN) Herr talman! Tack för välkomnandet. Det var ett nöje ett ha er i Washington och i Vita huset, och det är en stor ära, och ett privilegium, kanske jag ska tillägga, att få tala inför en sådan aktad institution.

Jag var verksam i ett parlament som bara hade totalt 435 ledamöter, så detta är en än större ära. Jag minns president Reagans tal här 1985, och jag citerar den irländska poeten William Butler Yeats som i dikten Easter 1916 sade följande om sitt Irland: ”Allt förändrades, förändrades i grunden; en fasansfull skönhet är född”. Mycket har förändrats sedan 1985, och en fasansfull skönhet är född.

Som ni vet är jag glad att vara tillbaka i Bryssel som vicepresident. Som ni antagligen vet ser vissa amerikanska politiker och journalister Washington DC som den fria världens huvudstad. Men jag tycker att det verkar som att denna fantastiska stad med sin tusenåriga historia och i sin egenskap av Belgiens huvudstad, EU:s hem och Natos högkvarter, mycket väl kan göra anspråk på den titeln. Efter 36 år som lagstiftare i vårt parlament känner jag mig särskilt ärad att hålla ett anförande i Europaparlamentet.

President Obama och jag var de första på 50 år i Amerika att ta oss till Vita huset från lagstiftande organ, så med oss i våra verkställande befattningar har vi en djup förståelse för det arbete som ni utför här i navet av demokratins Europa. Tillsammans med mina före detta kolleger i Förenta staternas kongress representerar ni och jag mer än 800 miljoner människor. Ta ett ögonblick och låt det sjunka in.

Två valda organ utformar lagarna för nästan en åttondel av världens befolkning, det är oerhört. Genom Lissabonfördraget har ni fått mer makt och det ansvar som kommer med ökat inflytande, och det välkomnar vi. Vi välkomnar det eftersom vi i Förenta staterna behöver starka allierade och förbindelser för att tillsammans kunna ta itu med 2000-talets problem, som i mycket är desamma som förra århundradets, men det har även uppstått många nya svårigheter.

Låt mig säga det så enkelt som möjligt. Obama/Bidenadministrationen hyser inga tvivel om att det behövs ett livskraftigt EU, och vi stöder det. Vi ser det som grundläggande för Amerikas välstånd och långsiktiga säkerhet. Så tvivla aldrig på det.

Under alla mina år som ordförande för den amerikanska senatens utrikesutskott fick jag möjlighet att möta många europeiska lagstiftare från de nationella lagstiftningsorganen, varav några är här i dag. Efter alla dessa år förstår jag vilket betydande steg det har varit att skapa det enda multinationella parlamentet i världen som utses genom folkomröstning. Så mycket har förändrats.

Det glädjer mig att ni genom den transatlantiska lagstiftningsdialogen skapar en nära förbindelse till Förenta staternas kongress, och jag hoppas att det kontor som ni öppnade i Washington förra månaden kommer att stärka de banden.

Denna vecka är det 65 år sedan naziledarna undertecknade en villkorslös kapitulation, mindre än 20 mil söder om Bryssel, som innebar slutet på andra världskriget i Europa. Följande dag firade man på Times Square och Piccadilly Circus; jublande folkmassor dansade på Champs-Elysées och städernas torg i de allierade länderna. Under en tacksägelsemässa här i Bryssel sjöng kyrkobesökare Storbritanniens, Belgiens och Förenta staternas nationalsånger. Den 8 maj 1945 var en glädjens dag, men denna kontinent låg i ruiner, efter att ha drabbats av två förödande världskrig på mindre än 30 år. För de som levde då måste ett fredligt och enat Europa, ett Europaparlament, ha tett sig som en vild fantasi. Men i dag är vi samlade i denna lokal, tack vare Europas medborgare och statsmän som Paul-Henri Spaak, som fått lokalen uppkallad efter sig, och Robert Schuman och Jean Monnet, vars visioner blev grunden för ett parlament och ledde till att han tilldelades Frihetsmedaljen av president Lyndon Johnson. Tack vare dem är ni här i dag.

Det som började med ett enkelt fördrag mellan sex nationer för att skapa en gemensam marknad för kol och stål växte till ett ekonomiskt och politiskt centrum. Det är en gemenskap som värnar om fritt tänkande, fri rörlighet och fritt företagande. Det är ett Europa som en historiker har kallat ”Inte så mycket en plats som en idé”. Jag är här för att intyga att president Obama och jag tror på den idén, och på en bättre värld och ett bättre Europa, vilket ni redan har skapat. Ett Europa där alla medlemsstater tjänar på att förhandla fram handelsavtal och bekämpa miljöförstöring med en enad röst; ett Europa som stöder de kulturella och politiska värderingar som mitt land delar. Ett Europa som är en helhet, ett Europa som är fritt, ett Europa i fred.

(Applåder)

Som president Obama sade i Prag för lite mer än ett år sedan, är ett starkare EU en starkare partner för Förenta staterna – och vi behöver starka partner. Därför kommer vi att göra allt vi kan för att stödja er strävan. För de senaste 65 åren har visat att när amerikaner och européer samlar sin energi för ett gemensamt mål finns det nästan ingenting som vi inte klarar av. Tillsammans återuppbyggde vi Europa genom Marshallplanen och gjorde vad som kanske var den största investeringen i historien. Tillsammans byggde vi världens starkaste säkerhetsallians Nato, och en militär och politisk styrka som förde Amerika och Europa närmare varandra, även följande decennier. Tillsammans lade vi grunden för den mest omfattande handelsförbindelsen i världshistorien, som täcker närmare 40 procent av den globala handeln i en period av välstånd och teknisk innovation vars motstycke saknas. Tillsammans har vi gett bistånd och hopp till de som drabbats av humanitära katastrofer på fler platser än jag kan nämna, från västra Balkan till Kongo, och vårt pågående arbete i dagens Haiti.

Till de skeptiker som trots allt vi har åstadkommit fortsätter att ifrågasätta de transatlantiska förbindelserna eller mitt lands inställning till ett enat Europa vill jag säga följande: även om Förenta staterna och de nationer som ni företräder inte förenades av värderingar och det arv som miljoner av våra medborgare, även jag, delar, skulle det räcka med de globala intressen som ofrånkomligen binder oss samman.

I dag är förbindelserna mellan mitt land och Europa lika starka och viktiga för oss som de alltid har varit. Under 2000-talet har det dykt upp nya utmaningar som inte är mindre hotfulla än de som fanns på 1900-talet, och tillsammans tar vi oss an dem en i taget. Utmaningarna är stora och vi kommer inte alltid att vara överens, men vi tar oss an dem tillsammans. Klimatförändringar är ett av de största hoten som vår värld står inför. Förenta staterna och Europa samarbetar för att se till att alla länder, i synnerhet de stora ekonomierna, bidrar till en global lösning. Vi ansträngde oss alla för att ta ett stort steg framåt i Köpenhamn, och det gjorde vi. Nu måste vi se till att utsläppsminskningarna, finansieringen och öppenheten i avtalet blir verklighet, och vi måste bistå de mest utsatta nationerna, från Nordpolen till Stilla havsöarna, som är de första att drabbas i den annalkande krisen.

I det oroliga området Afghanistan och Pakistan arbetar vi tillsammans för att splittra och besegra al-Qaida och talibanska krigare. Vi arbetar även med att utbilda en afghansk armé och polisstyrka, så att deras regering en dag ska kunna skydda den egna befolkningen och inte utgöra ett hot mot sina grannar. Förenta staterna och EU med sina medlemsstater lägger ned stora ekonomiska och civila resurser på att bygga upp Afghanistans styre. Dessa viktiga uppdrag har inte alltid varit populära, men de är som ni alla vet – och som jag vet – nödvändiga. Som ledare åligger det oss att informera våra medborgare om att detta är nödvändigt för vår kollektiva säkerhet – fast tro mig, som en politiker som har tjänstgjort de senaste 38 åren förstår jag att det inte är lätt. Jag lovar att det inte är populärare i mitt land än i era.

Därför står Förenta staterna och Europa sida vid sida för att förhindra att Iran skaffar kärnvapen, vilket skulle sätta medborgarna i fara och hota grannländerna, däribland några av våra viktigaste allierade. Tillsammans har vi ingått en ny sorts överrenskommelse med Irans ledare, och, mina damer och herrar,

(Applåder)

vad än vissa skeptiker tror menade presidenten vad han sade när han sade att vi kommer att sträcka ut handen till den som öppnar sin knutna hand. I början av sin regeringstid sade president Obama att vi är beredda att hantera Iran med våra ömsesidiga intressen och ömsesidiga respekt som utgångspunkt. Tillsammans med våra allierade har vi gjort det tydligt för Irans ledare hur de kan gå tillväga för att återfå världssamfundets förtroende, genom att t.ex. ge tillgång till deras hemliga anrikningsanläggningar och byta ut låganrikat uran som bränsle till en forskningsreaktor. Men som vi nu har sett nonchalerar Irans ledare våra välvilliga försök och fortsätter agera på ett sätt som hotar den regionala stabiliteten. Jag ska säga precis som det är: Irans kärnvapenprogram strider mot deras åtaganden enligt fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, och risken finns att flera länder i Mellanöstern skaffar kärnvapen. Skulle det inte vara mycket absurt, nu när järnridån fallit och supermakternas ömsesidiga hot om ömsesidig förstörelse har tystnat, om man började skaffa nya vapen i några av de mest instabila delarna av världen. Jag tror inte att våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn skulle förlåta oss om vi lät en sådan absurd situation uppstå.

Dessutom stöder Irans ledare terrororganisationer, och det stödet minskar inte, och landet fortsätter att omotiverat förfölja medborgare som fredligt demonstrerar för rättvisa. Det är ett svek från regeringens sida gentemot sina medborgare. Teheran har ett tydligt val. De måste följa internationella bestämmelser och ansluta sig till de ansvarsfulla nationerna – vilket vi hoppas att de gör – eller räkna med allvarliga konsekvenser och ökad isolering.

Inför det hot som Iran utgör vill vi värna om våra allierades säkerhet. Därför har vi tagit fram missilförsvarsprogrammet som sker i olika faser och ska förhindra och försvara oss mot missilattacker på denna kontinent.

(Applåder)

Vi samarbetar även i Nato för att förbereda oss för en rad framtida säkerhetshot som energisäkerhet och cybersäkerhet, och vi fortsätter att stödja ett tätt samarbete mellan Nato och EU.

Förra året handlade Förenta staterna och EU snabbt och bestämt när världen drabbats av en ekonomisk kris som var den allvarligaste sedan den stora depressionen. Vi hjälptes åt att förhindra det man förespådde, nämligen att världsekonomin skulle kollapsa helt. Nu följer president Obama och jag den ekonomiska krisen i Grekland och EU:s hantering av den. Vi välkomnar det stödpaket som EU nu tar fram tillsammans med Internationella valutafonden, och vi kommer att stödja – både direkt och genom valutafonden – ert arbete med att rädda Grekland.

Dessa exempel, och det finns många fler, visar varför EU fortsätter att vara både Amerikas främsta handelspartner och viktigaste allierade.

Denna vecka för mer än sex decennier sedan möttes våra föregångare för att börja bygga institutioner som skulle förhindra att 1900-talets mörkaste händelser upprepades under 1900-talet eller 2000-talet. De institutionerna – denna institution – har varit mycket framgångsrika, men nu måste vi lägga fokus på detta årtusende och de utmaningar som jag nämnde i början.

Världen har förändrats. Den har förändrats i grunden. En fasansfull skönhet är född. Det kanske mest komplexa hotet som vi står inför i dag är det som vilar över våra medborgare i form av statslösa aktörer och hänsynslösa extremister, i synnerhet om – Gud förbjude – extremisterna får tag på massförstörelsevapen. De har ingen som helst respekt för gränser. Det finns inte någon nation, hur stark eller välmående den än är, hur välorganiserad eller kompetent den än är, som kan står emot detta hot själv. Den enda utvägen är att göra det till en gemensam sak, och det är precis vad vi måste göra.

De nya befogenheter som parlamentet har fått genom Lissabonfördraget ger en mer betydelsefull roll i den kampen, och ett starkare imperativ att styra på ett ansvarsfullt sätt. Förenta staternas regering och ert parlament har kämpat med hur man bäst ska skydda medborgarna utan att ge upp de grundläggande rättigheter som är grundstenen för våra samhällen. Jag är övertygad om att vi måste och kan både skydda våra medborgare och behålla vår frihet.

Sedan president Obama och jag tillträdde förra året har vi följt imperativet i vår konstitution att sträva mot en mer fulländad union. Därför var en av våra första offentliga åtgärder att avskaffa förhörsmetoder som gav få resultat och som vi inte kunde behålla med gott samvete.

(Applåder)

Vi gav order om att stänga fånglägret i Guantanamo Bay, som har blivit en symbol för orättvisor och retat terrorister.

(Applåder)

Och vi uppskattar stödet – och jag vet att det varit svårt för er – som så många av er har gett oss i vårt arbete.

Detta gjorde vi eftersom president Obama och jag, precis som ni, inte tror att man måste välja mellan säkerhet och våra ideal. Vi anser att det stärker oss att hålla på våra principer och att kompromissa bort dem undergräver våra insatser i kampen mot extremismen. För vad har dessa hänsynslösa människor för mål? Jo, att ändra våra värderingar och vårt beteende. Åtta dagar efter 11 september sade jag åt en grupp med tusentals universitetsstudenter i mitt land att de inte får låta den tragiska händelsen som inträffade 11 september förändra vår livsstil, för det är precis vad terroristerna är ute efter. Jag sade även att Amerika inte kan vinna den nya kampen på egen hand.

De orden var inte bara passande i just den situationen, utan de visade sig vara sanna – och de är lika sanna i dag. Jag behöver inte berätta för er om Europas stolta tradition av att skydda sina medborgare från statliga intrång av deras integritet. Den traditionen har sin grund i respekt för alla människors inneboende värde. Vi kallar dem oförytterliga rättigheter. Vi skrev in dem i vår konstitution, och Amerika värnar också starkt om integriteten – lika starkt som ni gör. Det fjärde tillägget i vår konstitution skyddar individer så att staten inte ska göra oskälig husrannsakan och gripande, och en av våra mest kända jurister kallade det ”rätten att få vara ifred”. Högsta domstolen i Förenta staterna har gjort det tydligt att rätten till integritet är grundläggande och skyddas i konstitutionen. Precis som EU har högsta domstolen sagt att det är en rättighet som handlar om individens värde.

Personligen har jag under 36 år av min karriär försvarat individens rätt till integritet. I Förenta staternas senat rangordnar organisationer årligen de personer som flitigast förespråkar civila rättigheter, och varje år har jag, och senare president Obama, varit bland de fyra utnämnda. Det är inte för min egen skull som jag berättar det, utan för att visa hur viktiga individens rättigheter är för vår regering. Att ändra mig nu skulle tillintetgöra allt som jag har sagt att jag står för i mitt land de senaste 37 åren. När jag var ordförande för senatens juridiska utskott, som ansvarar för att godkänna presidentens domarkandidater, rankades jag som sagt gång på gång bland de envisaste förkämparna för civila rättigheter, och jag tog alltid reda på blivande domares syn på integritet innan jag bestämde om de skulle få en plats i domstolen.

President Obama och jag anser även att regeringens huvudsakliga och viktigaste uppgift är att skydda sina medborgare – de medborgare i vars tjänst de är – och deras rättigheter. President Obama har sagt att det första han tänker på när han vaknar på morgonen och det sista han tänker på innan han lägger sig på kvällen är hur han ska skydda vårt land. Jag antar att alla världsledare ser likadant på sin roll. Fysisk säkerhet är en oförytterlig rättighet i lika stor utsträckning som rätten till integritet. En regering som negligerar uppgiften att säkra medborgarnas säkerhet bryter mot deras rättigheter lika mycket som en regering som tystar oliktänkande eller fängslar misstänkta förbrytare utan rättegång.

Samtidigt som vi samlas här i dag tar vår fiender till alla verktyg som finns att uppbringa för att utföra nya och förödande attentat som de i New York, London, Madrid och på många andra platser i världen. För att stoppa dem måste vi använda alla lagliga verktyg som finns att tillgå – lagstiftning och militärens underrättelsetjänst – som är förenliga med våra lagar och värderingar. Vi kämpar på många fronter, från de modiga män och kvinnor som deltar i vår militära närvaro utomlands till de tålmodiga jurister som utreder komplicerade och misstänkta ekonomiska nätverk.

Nu i veckan grep vår Customs and border protection med hjälp av passagerarregister en misstänkt för bomförsöket vid Times Square i New York när han försökte fly landet. Vi måste absolut behålla alla möjligheter vi har enligt lagen att stoppa sådana attentat. Därför anser vi att programmet för att spåra finansiering av terrorism är nödvändigt för vår säkerhet, och för Europas – tar jag mig friheten att säga. Programmet har inneburit att man fått avgörande ledtrådar i undersökningar i kampen mot terrorism på båda sidor av Atlanten, och man har kunnat sätta stopp för planerade attentat och på så sätt räddat liv. Programmet har inbyggda mekanismer som gör att personliga uppgifter inte sprids och endast används i kampen mot terrorismen. Men jag ser inget fel i att ni ifrågasätter programmet. Vi förstår er oro. Så vi samarbetar för att se över dessa områden, och jag har fullt förtroende för att vi kommer att kunna både använda verktyget och respektera den personliga integriteten. Det är viktigt att vi gör det, och det är viktig att vi gör det så snart som möjligt.

Som före detta senator i Förenta staterna vet jag hur svårt det kan vara att fatta de svåra beslut som de globala utmaningarna kräver och samtidigt respektera lokala värderingar. Jag misstänker att ni går igenom samma sak varje gång ni röstar här i parlamentet. Ju längre vi står utan ett avtal om programmet för att spåra finansiering av terrorism, desto större blir risken för terrorattentat som hade kunnat undvikas. Som ledare vi delar vi ansvaret att gör allt i vår makt inom lagens ramar för att skydda de 800 miljoner människor som vi tjänar. Vi har varit oeniga tidigare och vi kommer säkert att blir det igen, men jag är lika övertygad att Förenta staterna och Europa kan klara av 2000-talets utmaningar – precis som vi klarade 1900-talets – om vi pratar och lyssnar på varandra. Om vi är ärliga mot varandra.

(Applåder)

Mina damer och herrar! Winston Churchill lärde oss att det krävs mod för att ställa sig upp och säga sin mening. Det krävs mod även för att sätta sig ner och lyssna. I eftermiddag har jag pratat. Men jag kan lova er att jag, min regering och min president vill lyssna på våra allierade. Det är ingen tillfällighet att min första utrikesresa som vicepresident gick till Europa, och likadant var det för president Obama. Det är ingen tillfällighet att vi redan har hunnit återvända flera gånger sedan dess. Förenta staterna behöver Europa, och med all respekt vill jag påstå att Europa behöver Förenta staterna. Vi behöver varandra mer än någonsin.

(Applåder)

Så jag ser denna veckans minnesdag som ett välkommet tillfälle att påminna oss om det särskilda band som våra nationer knöt för längesedan i stridens hetta. När det gäller att hitta ideal och partner söker sig européer och amerikaner nu precis som då till varandra innan de vänder sig till någon annan. Nu precis om då är det en ära för oss att stå vid er sida i kommande strider och det är vi är tacksamma för. Jag är här för att försäkra er om att president Obama och Joe Biden stöder ett enat, fritt och öppet Europa. Vi ger ert arbete vårt fulla stöd. Gud vare med er och välsigne er, och må Gud skydda era trupper. Ett stort tack.

(Applåder)

  Talmannen. − Herr vicepresident! Tack så hemskt mycket. Detta utgör en utmärkt grund för framtida samarbete och framtida samtal. Som ni sade, lyssna och prata med varandra. Det är oerhört viktigt.

Jag vill tacka er för att ni upprepade de viktigaste orden från förra veckan: Europa behöver Amerika. Vi minns 1900-talet med de båda världskrigen och järnridån, och hur vi kämpade sida vid sida och segrade tillsammans, som demokratier. Som ni tillade i dag behöver Amerika Europa. Det ska vi komma ihåg. Det är en bra början på vårt partnerskap och samarbete.

Herr vicepresident! Tack så hemskt mycket.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: ROUČEK
Vice talman