Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 17 maj 2010 - Strasbourg

16. Byggnaders energiprestanda (omarbetning) (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en andrabehandlingsrekommendation av Silvia-Adriana Ţicău för utskottet för industrifrågor, forskning och industri om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om byggnaders energiprestanda (omarbetning) (05386/3/2010 – C7-0095/2010 – 2008/0223(COD)) (A7-0124/2010).

  Silvia-Adriana Ţicău, föredragande. – (RO) År 2008 gjorde EU ett åtagande om att minska energiförbrukningen med 20 procent fram till 2020 och att 20 procent av den förbrukade energin dessutom ska komma från förnybara energikällor. Vid Europeiska rådets möte den 25–26 april 2010 satte EU-ledarna upp ett gemensamt mål om att fram till 2020 öka energieffektiviteten med 20 procent.

Byggnader svarar för 40 procent av den totala energiförbrukningen och för 35 procent av de förorenande utsläppen. En förbättring av byggnaders energiprestanda skulle få stor inverkan på EU-invånarnas liv. Familjer i EU spenderar i genomsnitt 33 procent av sina inkomster på vatten, el, gas och underhåll, och denna siffra kan faktiskt bli så hög som 54 procent för familjer med mycket låga inkomster. Investeringar i ökad energieffektivitet skulle inte bara leda till lägre energiräkningar, utan även skapa 2,7 miljoner arbetstillfällen i EU fram till 2030.

I november 2008 lade kommissionen fram ett lagförslag om omarbetning av direktiv 91/2002 om byggnaders energiprestanda. I april 2009 antog Europaparlamentet med överväldigande majoritet sin ståndpunkt vid första behandlingen inom ramen för medbeslutandeförfarandet. Parlamentet och rådet förde därefter intensiva förhandlingar under det svenska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd och nådde i november 2009 en politisk överenskommelse om lagstiftningsförslagets tekniska aspekter.

De viktigaste framsteg som uppnåddes genom överenskommelsen var följande:

En separat artikel infördes samt ett antal skäl och bestämmelser om finansieringsaspekter. Kommissionen ska kartlägga befintliga finansieringsinstrument och skattebestämmelser och lägga fram nya förslag senast den 30 juni 2011. Dessa bestämmelser kompletteras vidare av ett uttalande av kommissionen.

Alla nya byggnader ska ha en nettoenergiförbrukning nära noll senast den 31 december 2020, och merparten av energin ska dessutom komma från förnybara källor. Denna tidsfrist har tidigarelagts med två år för den offentliga sektorn. När det gäller byggnader med en nettoenergiförbrukning nära noll ska medlemsstaterna sätta upp tydliga mål och upprätta handlingsplaner som även ska omfatta stödåtgärder.

När det gäller byggnader som genomgår större renoveringar eller renoverade delar av sådana byggnader ska energiprestandan uppfylla minimikraven, vilka även gäller byggnadernas installationssystem och byggnadselement som i betydande grad påverkar byggnadernas energiprestanda.

Nya bestämmelser om certifikat infördes. Certifikat ska innehålla ett visst minimum av information om bland annat finansieringsmöjligheter. Bestämmelser om utfärdande och uppvisande av energicertifikat infördes.

Den energiprestandaindikator som fastställs i byggnadens energicertifikat ska uppges i annonsering om försäljning eller uthyrning av byggnaden eller en del av den.

Det behövs mer information om och insyn i auktorisering och utbildning av experter, och ägare och hyresgäster måste få mer information.

Samråd måste ske med lokala myndigheter som måste hjälpa till att genomföra rekommendationerna genom att införa nya bestämmelser för lokala stadsplanerare och arkitekter för att se till att byggnadernas energieffektivitet beaktas.

System med smarta mätare och aktiva styrsystem har införts, till exempel automatiserings-, styr- och övervakningssystem som är avsedda att spara energi.

Ingen gemensam metod kommer att utformas, men kommissionen ska senast den 30 juni 2011 fastställa en ram för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda. Direktivet ska ses över senast den 1 januari 2017. Rådets gemensamma ståndpunkt baseras på den överenskommelse som undertecknades i november 2009 mellan Europaparlamentet och rådet. Jag rekommenderar därför att den antas.

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Det är inte ofta man i politiken får chansen att lägga fram förslag och åtgärder som alla parter vinner på. Men i dag har vi just en sådan chans: det kommande antagandet av den omarbetade versionen av direktivet om byggnaders energiprestanda.

Byggnader svarar för 40 procent av energiförbrukningen och för 36 procent av koldioxidutsläppen inom EU. Genom att vidta ekonomiska åtgärder för att minska energiförbrukningen inom bostadssektorn kan man på ett väsentligt sätt bidra till våra 2020-mål för minskning av växthusgasutsläppen och för energibesparing. Vi kan samtidigt öka vår energitrygghet och skapa tillväxt och arbetstillfällen inom byggbranschen. Det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda kommer även att uppmuntra en höjning av kraven i nationella regelsamlingar om energieffektivitet inom husbyggnation och hjälpa konsumenterna att sänka sina energiräkningar. Energieffektivitet är det billigaste sättet att bekämpa klimatförändringar.

Jag vill särskilt lyfta fram tre inslag i det omarbetade direktivet som enligt vår mening innebär betydande framsteg jämfört med dagens situation.

För det första kommer de nationella kraven på nya byggnader och renoveringar att resultera i betydligt mer energisnåla byggnader. Detta direktiv är även tillämpligt på mindre byggnader med en användbar golvyta på mindre än 1 000 m² och på mindre, energirelevanta renoveringsarbeten, liksom på utbyten av värmepannor och fönster.

För det andra kommer det omarbetade direktivet att medföra att våra medborgare får bättre information. Husägare och hyresgäster kommer att vara välinformerade och ha konkreta uppgifter om byggnaders energiförbrukning och potentiella energibesparingar. Detta kan ge marknaden ett incitament att utveckla lågenergihus och genomföra renoveringar i stor skala.

För det tredje ska alla nya byggnader från och med 2020 uppfylla det ytterst stränga kravet på att vara nära-nollenergibyggnader. Medlemsstaterna ska dessutom upprätta nationella handlingsplaner för hur standarden på befintliga byggnader ska höjas så att den hamnar mer i nivå med nära-nollenergibyggnaderna.

Allt detta gör det nya direktivet till ett lyckat resultat av EU:s energipolitik. Jag vill tacka parlamentsledamöterna och er, fru Ţicău, för ett gott samarbete under de senaste månaderna och även för det ovanligt snabba antagandet av direktivet.

Ni har redan understrukit att det omarbetade direktivet bara kan infria sin fulla energibesparingspotential om det införlivas snabbt och effektivt och om det även finns stödinstrument. Vi måste därför se till att dra större nytta av de finansieringsinstrument som redan finns, såsom Europeiska regionala utvecklingsfonden, som tillåter att 4 procent av budgeten används för energieffektivitetsåtgärder – vilket medlemsstaterna hittills knappt har utnyttjat alls.

Vi vill dessutom ge medlemsstaterna ekonomiskt stöd till arbetet med att bygga om befintliga byggnader. Som redan har meddelats i utskottet för industrifrågor, forskning och energi håller vi för närvarande på att förbereda en omfördelning av minst 150 miljoner euro i outnyttjade medel från den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa till projekt gällande förnybar energi och energieffektivitet.

Jag är säker på att parlamentets stöd i dag utgör ett viktigt framsteg. Jag vill tacka er alla för ett gott samarbete.

  Paul Rübig, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, fru Ţicău! Jag tackar er för detta betänkande, som jag menar är ett stort steg i rätt riktning. Det finns mer än 160 miljoner byggnader i EU och dessa byggnader behöver renoveras för att bli mer värmeeffektiva och energisnåla och därmed minska den totala energiförbrukningen.

Fyrtio procent av all energi går till att värma upp eller kyla ned byggnader. Vi hoppas att renoveringsåtgärder kommer att göra det möjligt för oss att nå målet att minska den totala energiförbrukningen med 5 procent fram till 2020. Men vi är också angelägna om att skapa nya arbetstillfällen. Vi kommer tveklöst att behöva nya utbildningsprogram för de hantverkare som inte bara ska renovera dessa befintliga byggnader utan även bygga nya. Vi behöver små och medelstora företag som kan specialisera sig inom detta segment, och vi måste göra det möjligt för dem att gå med vinst och kunna betala högre nettolöner. Jag menar att det här är det bästa sättet för att ta oss ur krisen, för inte nog med att det naturligtvis kommer att ge nya skatteintäkter – det kommer också att leda till att energi från fossila bränslen ersätts med förnybar energi, vilket kommer att minska förbrukningen av fossila bränslen.

Att ersätta fossila bränslen inom förbrukning och produktion menar jag är rätt väg att gå och kommer naturligtvis även att leda till en märkbar sänkning av hushållens utgifter. Jag menar också att dessa investeringar kommer att löna sig och att vi inte bör fortsätta med en förbrukning på de nivåer som vi har sett de senaste decennierna. Vi bör ta tillfället i akt att börja investera igen. Investeringar är särskilt viktiga i kristider för att komma ur krisen – och komma ur den med så lite byråkrati som möjligt.

  Zigmantas Balčytis, för S&D-gruppen. – (LT) Jag vill börja med att tacka min kollega Silvia-Adriana Ţicău för hennes enorma insats i samband med utarbetandet av detta viktiga betänkande. Jag anser att överenskommelsen med rådet är mycket ambitiös och utgör ett nytt stort steg framåt i kvalitativt hänseende inom hela denna sektor. Det är därför mycket viktigt att medlemsstaterna nu genomför direktivets bestämmelser korrekt och i tid. Frågan om energiförbrukningen i byggnader är särskilt relevant i det större sammanhang som utgörs av den inre energimarknaden. Byggnadssektorn i EU är en av de sektorer som har störst energibesparingspotential. Detta är särskilt sant för invånarna i EU:s nya medlemsstater, eftersom dessa länder har det största antalet gamla och energiineffektiva bostadshus, samtidigt som de som bor i dem har de allra lägsta inkomsterna och är tvungna att betala mest för kollektiva tjänster. Utvecklingen mot energikostnader nära noll i byggnader innebär att ribban har höjts ännu mer för byggnader än vad man planerade när man diskuterade tekniker för passivhus. Låt mig än en gång säga att detta verkligen är mycket viktigt och mycket ambitiöst och att det förhoppningsvis även kommer att tillämpas i praktiken.

  Fiona Hall, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Även jag vill tacka Silvia-Adriana Ţicău, som har arbetat med denna fråga med ett oerhört engagemang. En stor försening uppstod på grund av de rättsliga justeringar som blev nödvändiga till följd av Lissabonfördraget, vilket har inneburit att betydligt mer koldioxid har släppts ut än vad som hade varit fallet om vi hade kunnat göra detta tidigare.

Efter ett sådant utvecklingsarbete kan det vara lätt att glömma att några av sakerna i denna omarbetning faktiskt ansågs vara ganska radikala när de först lades fram. Det gäller framför allt avskaffandet av den gräns på 1 000 m2 som parlamentet ursprungligen föreslog i betänkandet om handlingsplanen för energieffektivitet, samt kravet på nära-nollenergibyggnader senast 2021. Detta nya krav för nya byggnader kommer tyvärr inte att hjälpa oss med 20-20-20-målen, vilket främst beror på att vi mer och mer inser att vi måste satsa på att minska utsläppen av växthusgaser med åtminstone 30 procent. Om det ska ha någon effekt på uppfyllandet av våra klimatmål är det befintliga byggnader och kraven på energieffektivitet för dem som vi måste rikta in oss på.

Jag vill föreslå tre grundläggande insatser som vi måste göra för att förverkliga energibesparingspotentialen i befintliga byggnader.

Det är för det första mycket viktigt att kommissionen lägger fram en gedigen kostnadsoptimal metod för renovering. Tidtabellen är ganska snäv, men det måste den vara eftersom så mycket tid redan har gått förlorad och det kommer att dröja ända till 2014 innan den kostnadsoptimala metoden börjar tillämpas.

För det andra måste alla medlemsstater överväga att sätta upp nationella årliga mål för förbättring av en viss procent av sina befintliga byggnader. Jag är säker på att vi skulle få se medlemsstaterna vidta sådana åtgärder mycket snabbt om det fanns ett ”bindande” EU-mål för energieffektivitet, eftersom de skulle inse att ett av de lättaste sätten att uppnå ett energieffektivitetsmål är att systematiskt rusta upp befintliga byggnader.

För det tredje är det oerhört viktigt att medlemsstaterna inför förskottsfinansiering för förbättringar av energieffektiviteten. Trots allt arbete som föredraganden lagt ned och att skuggföredragandena gjort vad de kunnat har vi i denna omarbetning inte lyckats komma riktigt så långt när det gäller detta som parlamentet hade önskat. Det är därför synnerligen viktigt att vi nu får pengar för energieffektivitet i programmet för ekonomisk återhämtning, och jag hoppas att kommissionen inte dröjer med sitt förslag om detta.

Med tanke på kommentarerna i lägesrapporten om tidigare brister i genomförandet av energieffektivitetslagstiftningen vill jag slutligen fråga kommissionen om man kan garantera att detta direktiv genomförs till fullo och i tid?

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ett stort tack till Silvia-Adriana Ţicău och alla skuggföredragande. Detta direktiv skulle inte ha blivit så bra utan ett starkt Europaparlament.

Jag vill under mina två och en halv minuter tala mindre om direktivet och mer om vad som måste göras framöver för att åtgärda bristerna i direktivet, framför allt när det gäller det befintliga byggnadsbeståndet. Vad kan vara lämpligare i kristider än att förbättra resursutnyttjandet i EU och öka energiproduktiviteten? Vad vi nu verkligen behöver från kommissionens sida är ett byggnadsinitiativ på EU-nivå som vilar på fyra hörnstenar.

För det första, stöd till nationella regeringar med införlivandet av direktivet. Det förra direktivet införlivades inte till fullo. Herr Oettinger! På ert generaldirektorat har ni en heltidsanställd tjänsteman – och han kommer att sluta i juli. Hur tänker ni – bland annat ur personalsynpunkt – se till att direktivet införlivas på rätt sätt?

För det andra, som ni redan har nämnt, finansieringsmodeller. Vad kan man göra inom kommissionen för att se till att resurser från Europeiska regionala utvecklingsfonden utnyttjas bättre för byggnader? Ni kunde kanske ge oss lite närmare information om de medel som ni nämnde som har blivit över i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa?

För det tredje måste arbetsproduktiviteten inom byggbranschen öka, och för det krävs mer utbildning. Bättre utbildade arbetare ökar produktiviteten men ger naturligtvis också upphov till frågor om de rådande arbets- och lönevillkoren inom den europeiska byggbranschen. Vi behöver därför också ett initiativ från kommissionens sida till en social dialog på EU-nivå mellan byggbranschen och fackföreningarna.

Slutligen måste man inom forskning och utveckling omgående börja fokusera mer på byggnader, på byggande av nollenergibyggnader eller nära-nollenergibyggnader till låga kostnader och – viktigast av allt – på nya sätt att organisera byggnadsrenoveringar. Vi kommer bara att kunna bygga och renovera billigare om hela renoveringsprocessen utformas på ett bättre sätt. Detta är ytterligare ett område där EU:s forskningsfonder kan användas för att ge både nationella regeringar och byggbranschen ett reellt och betydande stöd.

  Vicky Ford, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill också börja med att tacka Silvia-Adriana Ţicău och övriga föredragande för det sätt på vilket detta direktiv har förhandlats fram. Det har skett med stor värme mellan grupperna och det är mycket uppmuntrande att höra att debatten om nästa steg redan har startat.

Jag välkomnar verkligen detta betänkande. Som många redan har nämnt förbrukas 40 procent av vår energi i byggnader. Vi behöver ett mer hållbart levnadssätt, inte bara på grund av koldioxidproblemet utan också på grund av den oro vi alla känner inför stigande energipriser och energitrygghet.

En del medlemsstater är redan mycket mer ambitiösa i sina nationella regler om energieffektivitet, och jag hoppas att detta direktiv kommer att uppmuntra andra att följa deras exempel. Certifikat om energiprestanda bidrar till att öka medvetenheten om var energi- och kostnadsbesparingar kan göras, och genom att uppmuntra smarta mätare i nya och nyrenoverade byggnader ger man konsumenterna större kontroll över sina energibeslut. Allt detta utgör verkliga framsteg.

Upprinnelsen till denna omarbetning var det dåliga genomförandet av det ursprungliga direktivet. Det är viktigt att parlamentet och kommissionen framöver löpande övervakar hur medlemsstaterna genomför det här direktivet. Kommissionen måste hjälpa till: var snäll och underlätta överföringen av bästa praxis mellan medlemsstaterna och se även till att minimikraven på energiprestanda är kompatibla samtidigt som de speglar regionala skillnader.

Vi vet alla att man för att klara av energibesparingsutmaningen måste se till att konsumenter inom både den privata och den offentliga sektorn inser och själva upplever de fördelar ur både miljösynpunkt och ekonomisk synpunkt som kan uppstå om man vidtar egna energibesparingsåtgärder. Jag vill samtidigt utfärda en varning, för i mitt hemland har vi sett exempel på strängare nationella regelverk än direktivet (så kallad gold plating), särskilt i fråga om kravet på energicertifikat för offentliga byggnader, vilket i vissa fall har ökat de byråkratiska kostnaderna utan några märkbara energibesparingar och har lett till ett minskat stöd hos allmänheten, vilket är beklagligt.

Som en sista punkt vill jag säga att alla de som fruktar att EU just nu står inför en identitetskris bör hämta mod från detta betänkande. Det har funnits en enighet i fråga om ändamål och övertygelse så länge jag själv har varit med – och jag vet att varit så i flera år innan jag själv kom till parlamentet förra sommaren. Låt oss ta till oss lärdomen att EU är starkast när vi fokuserar på kärnfrågor där vi kan uppnå ett värde genom att arbeta tillsammans för ett gemensamt intresse.

  Marisa Matias, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Jag vill också börja med att tacka Silvia-Adriana Ţicău för hennes hårda arbete och engagemang när det gäller detta viktiga betänkande och för hennes arbete för att förbättra byggnaders energiprestanda och verka för ett mer hållbart EU. Energiförbrukningen i EU ligger som vi vet långt över acceptabla nivåer och det är därför det är så viktigt att driva på utvecklingen genom förslag av det här slaget.

Det var verkligen hög tid att vi fick en politik som var ambitiös ur EU-synpunkt och att vi utökade denna ambitiösa politik med andra åtgärder, i synnerhet i den krissituation som vi i dag befinner oss i. Byggsektorn anses vara en av de sektorer eller marknader som har störst potential när det gäller energibesparingar och annat, vilket är skälet till att den är en spjutspetssektor när det gäller att driva igenom en offentlig politik. Jag vill gärna slutföra detta, herr talman.

Vi räknar därför med att kunna utnyttja möjligheten att investera i ökad energieffektivitet i byggnader och potentialen att skapa miljontals arbetstillfällen under de närmaste åren. Det handlar dessutom inte bara om nya byggnader utan också om upprustning och renovering av befintliga byggnader som har förfallit eller står öde.

Låt oss alltså ta tillfället i akt att utnyttja denna lagstiftning som ett viktigt bidrag för att blåsa nytt liv i den europeiska ekonomin. Vi måste börja göra det mesta möjliga av investeringar, som kan och måste vara strategiska, för att komma tillbaka efter krisen. Låt oss också hoppas att kommissionen kommer att göra investeringar och att medlemsstaterna kommer att göra det mesta möjliga av dem.

  Jaroslav Paška, för EFD-gruppen. – (SK) Jag vill först och främst uttrycka min glädje över att EU har upptäckt den stora energibesparingspotentialen i driften av byggnader. Energibesparingar kan uppnås relativt snabbt och effektivt om man förbättrar värmeisoleringsförmågan i byggnadshöljet, även med den extra uppvärmning som krävs i äldre byggnader.

Värmeförluster i samband med uppvärmning av byggnader är emellertid inte det enda exemplet på energislöseri i byggnader. Ur energiförbrukningssynpunkt är uppvärmning av vatten för personlig hygien och luftkonditionering i slutna rum en stor utgiftspost i utvecklade samhällen. På dessa områden kommer energibesparingsmetoderna dock att vara något besvärligare och mer komplicerade. Det kommer att bli fråga om att förbättra effektiviteten i relativt komplicerade och sofistikerade system för att reglera och överföra energi mellan olika medier i själva byggnaden.

Eftersom de flesta byggnader i ett samlat perspektiv är fristående enheter måste man i stort sett planera och genomföra varje byggnads interna energisystem på ett sätt som är anpassat till den individuella arbetsplatsen eller det individuella hushållet. Vi måste därför även ha som mål att bli betydligt bättre på det komplicerade och svåra ingenjörs- och planeringsarbete som syftar till komma fram till korrekta och intelligenta energilösningar för enskilda byggnader.

Vi måste därför, herr kommissionsledamot, även försöka uppmuntra människor som arbetar inom detta område att höja sin kompetens. Det skulle glädja mig mycket om målen i direktivet genomfördes på ett bra sätt, men jag tror dessvärre att det på vissa områden kommer att bli svårt.

  Maria da Graça Carvalho (PPE). – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Byggsektorn svarar för 40 procent av EU:s energiförbrukning och för 35 procent av dess utsläpp. I denna lagstiftning föreskrivs nära-nollenergibyggnader senast 2020 samt att renoverade befintliga byggnader ska uppfylla minimikrav på energiprestanda.

Denna lagstiftning kommer därför att bidra till att minska EU:s energiberoende, minska utsläppen av koldioxid, förbättra kvaliteten på inomhus- och utomhusluften och förbättra hälsan i städer. Incitamentet att förbättra byggnaders energiprestanda innebär också en chans att rusta upp våra städer och bidra till turism, sysselsättning och en hållbar ekonomisk tillväxt i EU.

En upprustning förutsätter dock ökade offentliga och privata investeringar. Vi talar här om direkta offentliga investeringar med omedelbar effekt i form av sysselsättningsskapande och om små och medelstora företags deltagande. Ett program för upprustning av våra städer skulle vara ett bra program och komma mycket lägligt för vår ekonomiska återhämtning.

Jag uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att använda strukturfonderna för att rusta upp byggnader i miljö- och energihänseende och att denna finansiering ska användas som katalysator för privat finansiering. Jag uppmanar dem också att arbeta tillsammans för att finna en lämplig finansieringsmodell för renovering av befintliga byggnader.

  Ivari Padar (S&D). – (ET) Silvia-Adriana Ţicăus betänkande är ett av de viktigaste energi- och klimatpolitiska dokument som vi har antagit de senaste åren. Jag vill framföra mitt tack till alla som har varit inblandade i betänkandet, men i synnerhet till föredraganden Silvia-Adriana Ţicău. Jag ska inte upprepa sådant som redan har sagts utan vill i stället rikta in mig på två saker.

För det första skapar direktivet många nya affärsmöjligheter för företagare. Förutom den nya teknik som kommer att behövas för att förbättra energieffektiviteten i byggnader kommer det i framtiden även att finnas ett ökat behov av miljövänligt byggnadsmateriel, av en minskad förbrukning av materiel och avfall inom byggsektorn, av återvinning av byggavfall och av utveckling av intelligenta hus. Europeiska företagare bör i samarbete med EU och medlemsstaterna därför redan nu investera i teknik som kan minska den stora påverkan som byggnader har på miljön, för i dagsläget förbrukar byggnader omkring 40 procent av EU:s energi, släpper ut 38 procent av EU:s koldioxid och är dessutom den mest resurskrävande sektorn i EU:s ekonomi.

För det andra ger direktivet bara delvis svar på frågan om vem som ska betala för allt detta. Direktivet innehåller till exempel förslag om att Europeiska kommissionen ska rikta in mer av EU:s strukturfonder på att finansiera energieffektivitet i byggnader. Jag anser att det är oerhört viktigt när man ser över den nuvarande budgetramen att man inte låter detta tillfälle gå oss ur händerna utan hittar resurser så att man kan öka finansieringen av energieffektiva byggnader. Energibesparingar är det billigaste sättet att producera energi så låt oss dra nytta av dem.

  Karima Delli (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag välkomnar det positiva framsteg som detta direktiv utgör med tanke på det akuta behovet av att motverka klimatförändringar.

År 2010 är året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. EPEE (European Partnership for Energy and the Environment) uppskattar att mellan 50 och 125 miljoner européer lever i energifattigdom. Denna nya lagstiftning gäller emellertid bara nya byggnader och kommer bara att påverka 2,7 miljoner nya hem om året, samtidigt som det finns 200 miljoner gamla hem i EU. Faktum är att minst 150 miljoner hem kommer att behöva renoveras fram till 2050 för att uppnå faktor 4.

Herr kommissionsledamot! Sedan 2007 har 4 procent av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) avsatts för att förbättra byggnaders energiprestanda, men medlen har utnyttjats i mycket liten utsträckning. Med tanke på detta, hur tänker ni pressa medlemsstaterna att verkligen använda dessa medel, för om de inte används är det troligt att de försvinner från och med 2013, då en del av dem faktiskt kommer att behöva höjas?

  Algirdas Saudargas (PPE). – (LT) Som många av er har nämnt är energibesparingar det billigaste sättet att trygga energiförsörjningen och begränsa utsläppen av koldioxid. Även jag vill tacka alla våra kolleger, framför allt föredraganden och alla våra andra ledamöter, för denna lyckosamma översyn av direktivet. Detta område – byggsektorn – har en stor outnyttjad potential, inte bara när det gäller energibesparingar utan även när det gäller att skapa nya arbetstillfällen och införa ny teknik. I mitt hemland Litauen byggdes till exempel mer än 80 procent av byggnaderna för mer än 20 år sedan, och de är mycket oekonomiska. Översynen av detta direktiv om byggnaders energiprestanda är därför mycket läglig och behövlig med tanke på den nuvarande krisen. Överenskommelsen med rådet om formuleringar i det nya direktivet är balanserad och speglar till fullo subsidiaritetsprincipen. Direktivet innehåller minimikrav för både nya och renoverade byggnader och kommer att skapa lämpliga förutsättningar för en optimering av förbrukningen av energitillgångar och spara pengar för invånarna och staten. Strängare regler för certifiering av byggnader och tillhandahållande av information kommer samtidigt att uppmuntra invånarna att ändra sina förbrukningsvanor. Det har visserligen redan sagts flera gånger, men jag vill ändå än en gång understryka att hur väl direktivet lyckas kommer att vara beroende av hur snabbt det genomförs i medlemsstaterna. Det måste därför införas bestämmelser om faktiskt ekonomiskt stöd både i medlemsstaterna och på EU-nivå. Energieffektivitet är en av EU:s prioriteringar och bör även bli en politisk prioritering för alla medlemsstater.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Direktivet om byggnaders energiprestanda kommer att få direkt inverkan på de nya typer av investeringar som görs inom byggsektorn. Investeringar i ny teknik, som kommer att vara inriktad på att minska energiförbrukningen, kommer att få en betydande inverkan på de nationella och regionala arbetsmarknaderna och öka EU:s energitrygghet.

Det behövs finansieringsinstrument. EU:s invånare kan inte ensamma bära kostnaderna för upprustningen av energisystemen. De resurser som maximalt kan avsättas för detta från Europeiska regionala utvecklingsfonden räcker inte utan måste ökas så mycket som möjligt. Kommissionen måste ge ytterligare stöd genom att senast 2014 inrätta en energieffektivitetsfond som kan samfinansieras av EU, Euroepiska investeringsbanken och medlemsstaterna.

Jag vill uppmuntra Europeiska kommissionen att fortsätta sitt arbete med initiativet för smarta städer och att undersöka vilka mekanismer som i dag används i medlemsstaterna för att sprida bästa praxis i EU och utbyta kunskaper och tekniskt bistånd och på så sätt generera nya ekonomiska resurser för att förbättra energieffektiviteten i bostäder.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Jag vill gratulera Silvia-Adriana Ţicău till hennes betänkande och till direktivet. Detta direktiv är emellertid inte värt det papper det är skrivet på om det inte finns några pengar för det. Jag vill fästa kommissionsledamot Günther Oettingers uppmärksamhet på det faktum att finansieringskällor måste garanteras i budgeten för perioden efter 2013 och i sammanhållningsfonderna. Det står klart att vi förutom finansieringskällor i EU behöver medel från medlemsstaterna, privat kapital och bidrag från befolkningen, med andra ord en alldeles särskild form av samfinansiering. Marian-Jean Marinescu har redan nämnt att vi måste kartlägga det slags spjutspetsmetoder som vissa medlemsstater har infört med hjälp av direkta subventioner, kreditfaciliteter och andra metoder. I Ungern har 250 000 höghuslägenheter renoverats, eftersom gamla bostäder i de nya medlemsstaterna är i ytterst dåligt skick, som mina estniska och lettiska kolleger redan har nämnt. Enligt min uppfattning bör detta renoveringsprogram fortsätta och även utvidgas till att omfatta de fattiga invånarna på landsbygden, vilket även min kollega från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen påpekade.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det finns ett par saker som jag menar att vi måste komma ihåg under den kommande debatten. För det första är möjligheterna att göra energibesparingar i bostadshus under kommande år omtvistad. Det som enkelt låter sig göras har delvis redan gjorts. Renoveringar – i synnerhet av kulturmärkta hus – kan däremot bli mycket kostsamma. Det är ingen större poäng med att renovera en byggnad om den sedan blir fantastiskt energieffektiv men står tom eftersom hyran har skjutit i höjden. Jag anser inte att vi ens för att skydda klimatet bör inkräkta på medborgares äganderätt när det gäller renoveringar. Det får inte finnas något krav på att man ska installera solpaneler när man bygger ett hus, lägger om taket, bygger till en tillbyggnad eller byter ut ett värmesystem, som i Marburgmodellen.

En annan sak gäller nollenergibyggnader. Som vi vet är det bara möjligt för ett hushåll att täcka sitt elbehov med hjälp av solceller om det fortfarande har tillgång till elnätet under perioder då det är mindre sol. För operatören av elnätet blir kostnaderna med andra ord desamma. Värmekraftverk har också kostsamma dubbla strukturer. Även med en optimal kraftförvaltning är många frågor fortfarande obesvarade och dramatiska prishöjningar kan inträffa – för att inte tala om att vi i de flesta fall ännu inte har motsvarande intelligenta apparater.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Jag välkomnar detta betänkande och framför allt mina kollegers utmärkta synpunkter och rekommendationer. De flesta befintliga byggnader och privata hus kommer utan tvekan att finnas kvar inte bara 2020, utan även 2050. Vi bör därför omedelbart rikta in oss på dessa hus och byggnader.

I mitt hemland finns det många människor som för närvarande är arbetslösa och bygger hus och så vidare. Tusen och åter tusen hus står dock tomma och ingen bor i dem. Det finns alltså ingen anledning att bygga nya hus. Som mina kolleger redan har sagt bör vi därför fokusera på de hus som redan finns. Jag håller med kommissionsledamoten – regeringarna bör utnyttja strukturfonderna och så vidare för att ta itu med detta arbete på en gång. Det är oerhört viktigt och även jag rekommenderar att planen genomförs.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Jag vill tacka föredraganden Silvia-Adriana Ţicău för allt arbete som hon har lagt ned på detta betänkande. Byggsektorn erbjuder en stor energibesparingspotential. Det är mycket viktigt att förbättra byggnaders energiprestanda för att uppnå målen i EU 2020-strategin. Energicertifikat behövs främst för att informera köpare om husets energiprestanda.

Rumänien hade tänkt införa energicertifikat i samband med fastighetstransaktioner från och med i år, men beslutet om att godkänna lagförslaget har skjutits upp. Huvudskälen till detta är att det inte finns tillräckligt många energirevisorer samt risken för prishöjningar på gamla hus. Enligt regeringsföreträdare kommer de att införas i Rumänien senast den 1 januari 2011. Den största fördelen för den vanlige medborgaren med renoveringen av värmesystem i bostadshus är att underhållskostnaderna kommer att bli lägre. Ministeriet för regional utveckling och turism har i år avsatt 150 miljoner leu för detta ändamål.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Det råder ingen tvekan om att ökade energibesparingar i byggnader – delvis tack vare detta direktiv – är mycket förnuftigt i politiskt hänseende. Det är en liten bit i mosaiken av ansvar för ett hållbart levnadssätt och bidrar dessutom till att göra EU politiskt oberoende av energitillgångar från tredjeländer. Jag hoppas precis som ni att vi verkligen kan minska utsläppen på tio år och på samma gång minska vårt växande beroende av tredjeländers energitillgångar, i synnerhet olja och naturgas. Jag välkomnar varmt detta direktiv, som kommer att ge nya impulser till innovation när det gäller uppvärmning av inte bara nya utan också gamla byggnader. Byggnader svarar för så mycket som en tredjedel av utsläppen av växthusgaser, så vårt mål omfattar naturligtvis ett aktivt ekonomiskt stöd även från medlemsstaterna. Jag välkomnar också förslaget från min kollega Marian-Jean Marinescu om inrättandet av en särskild fond.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! År 2008 åtog EU sig att minska sin energiförbrukning med 20 procent fram till 2020. Att öka byggnaders energieffektivitet – i syfte att åstadkomma nära-nollenergibyggnader – kommer inte bara att minska energiförbrukningen. Detta direktiv kommer även att hjälpa oss att övervinna krisen. Dess praktiska tillämpning kräver experter och specialister, vilket kommer att skapa nya arbetstillfällen. På längre sikt kommer det dessutom att sänka hushållsutgifterna för EU:s medborgare. Jag vill avsluta med att nämna energisituationen när det gäller befintliga hus och andra byggnader och att det är nödvändigt att få till stånd en motsvarande förbättring av deras energisituation.

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Vi är överens om att byggsektorn, såväl renoveringen av befintliga byggnader som byggandet av nya byggnader, har en viktig roll när det gäller att uppnå våra gemensamma mål för energieffektivitet och minskade koldioxidutsläpp. På de andra områden som vi måste ta itu med – kraftstationer, energimixen i allmänhet och fordonssektorn – är antalet aktörer relativt få och utgörs av energibolag och de 12–15 biltillverkarna i Europa. Det innebär att antalet potentiella samarbetspartner som vi ska försöka få med oss är hanterbart.

Inom byggsektorn finns ett mycket stort antal aktörer. Bostadsägare, hyresgäster, användare, kommuner med sin stadsplanering och allmänna stadsutveckling och de som utarbetar regional bygglagstiftning, oftast provinserna eller nationalstaterna. Det finns helt enkelt inget annat område som är så viktigt som byggsektorn när det gäller att nå våra procentmål i fråga om energi och klimat, och ingen sektor har så många miljoner potentiella samarbetspartner – både horisontellt och vertikalt. Därför utgör detta direktiv ett viktigt steg, men utan tvekan är det inte det sista som sägs i frågan.

Jag är tacksam över era förslag och bidrag som vi har studerat noggrant. Jag försäkrar er om att jag anser att genomförandet av direktivet är lika viktigt som utarbetandet av det. Direktivet har nu utformats och kommer att få sitt värde genom införlivandet. För att detta ska kunna ske måste vi få med oss alla – medlemsstaterna, men även kommunförvaltningarna och de som äger och använder byggnaderna.

Vi vill att våra energibesparingsåtgärder ska genomföras inte bara i nya byggnader, utan även vid renoveringsarbeten. Under de kommande veckorna kommer vi att utarbeta ett förslag om specifika villkor för hur de 115 miljoner euro eller mer som finns tillgängliga kan utnyttjas inom den närmaste framtiden. Vi arbetar intensivt med förberedelserna för detta. Eftersom vi vill veta om mer än 115 miljoner euro finns tillgängliga innan vi presenterar förslaget kommer vi att göra det så sent som möjligt, men i tillräckligt god tid för inga medel ska gå förlorade på grund av att tidsramen är begränsad. Vi har gärna fler diskussioner om programmet för förnybar energi och energieffektivitet i juli och september med de ledamöter som är intresserade.

För närvarande för vi samtal med kommissionsledamot Johannes Hahn om hur de regionala programmen kan bli mer inriktade på energimål under den aktuella budgetperioden – han har gett oss sitt uttryckliga stöd när det gäller detta – och hur vi kan använda de kommande finansieringsprogrammen till att prioritera energi och byggnader under den kommande budgetperioden. Jag behöver er hjälp när det gäller detta. Vi har länge förberett oss för den kommande budgetperioden. Ni känner till de huvudsakliga programmen i EU:s budget. Jag befarar att medlemsstaterna inte kommer vilja ge oss mer pengar. I denna tid som präglas av kris och budgetkonsolidering befarar jag att vi måste nöja oss med den procent av BNP som vi redan har.

Det innebär att det blir än viktigare för aktörerna på fältet att prioritera energi, energiforskning och energibesparingsprogram och som komplettering till detta även infrastruktur. Inför nästa budgetperiod hoppas jag få möjlighet att tillsammans med er diskutera hur vi kan koppla lokala, regionala och nationella program för byggnadsrenovering till våra mål och där så är lämpligt även till ett kompletterande finansieringsprogram på EU-nivå. Som jag sade är detta ett viktigt steg – men inte det sista. Därför välkomnar jag era förslag.

Jag är säker på att ni kommer att hålla oss under uppsikt för att se till att direktivet genomförs framgångsrikt i praktiken. Jag vill tacka alla parlamentsledamöter, framför allt huvudföredraganden. Jag vill även påpeka att man i andra delar av världen som Kina och USA betraktar detta ramdirektiv med intresse. När det gäller detta ligger Europa definitivt steget före andra kontinenter.

  Silvia-Adriana Ţicău, föredragande. – (RO) Jag vill först av allt tacka skuggföredragandena för deras stöd. Detta är bara början på en process vars syfte är att öka energieffektiviteten i byggnader, en process där Europaparlamentet kommer att finnas med som permanent och ambitiös samarbetspartner och där det kommer att krävas insyn vid antagandet av delegerade akter. Det är onekligen så att vi måste göra en tydlig åtskillnad mellan nya och befintliga byggnader och beakta såväl fastighetstypen, som varierar från land till land, som det aktuella byggnadsbeståndet.

Jag anser att medlemsstaterna och kommissionen måste ägna den halvtidsöversyn av de finansiella framtidsutsikterna som man planerar att genomföra under 2010 åt att granska de operativa programmen och anslå mer medel till byggnaders energieffektivitet. Medlemsstaterna kan använda 4 procent av Eruf-anslaget och där de anser det lämpligt tillämpa en lägre mervärdesskattesats, men denna måste vara minst 5 procent för arbete som är kopplat till energieffektivitet i byggnader.

Jag vill betona att alla de medel som anslagits till energieffektivitet i byggnader kommer att gå till arbetstillfällen och till skatter och avgifter som betalas lokalt, regionalt eller nationellt, i och med att arbete av detta slag har lokal karaktär. För att vi senare ska kunna begära en kraftig ökning av Eruf-anslaget för budgetperioden 2014–2020 måste vi förbättra upptagningsförmågan för det fyraprocentiga anslag som öronmärkts för energieffektivitet i byggnader under perioden 2010–2013. Jag föreslår någonstans mellan 8 och 12 procent.

Dessutom uppmanar jag kommissionen att godkänna att de 115 miljoner euro som blivit över i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa anslås till initiativet för smarta städer. Jag anser att energieffektivitet och program som inriktas på landsbygdsområden måste vara vår viktigaste prioritering, framför allt vid planeringen av budgetperioden 2014–2020.

Europaparlamentet har vid den första behandlingen även begärt att en särskild fond för energieffektivitet ska skapas från och med 2014. Herr kommissionsledamot, vi kommer att stödja er i skapandet av denna fond.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 18 maj 2010.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Ivo Belet (PPE), skriftlig. – (NL) Genom denna uppsättning lagstiftningsåtgärder tar vi tillsammans ett stort steg mot ett miljövänligt samhälle. Byggnader står trots allt för omkring 40 procent av koldioxidutsläppen. Under de kommande åren kommer vi gradvis att minska dessa utsläpp till noll. Det är bra för alla konsumenters plånböcker men naturligtvis även för sysselsättningen, eftersom investeringar i miljövänliga byggnader är arbetsintensiva. På kort sikt måste vi göra allt vi kan för att påskynda renoveringen av befintliga byggnader, och vi måste hjälpa enskilda att göra detta. Hyresgäster i subventionerade bostäder måste ägnas särskild uppmärksamhet. Organisationer för subventionerade bostäder måste få uppmuntran och mycket stimulans för att de ska renovera äldre byggnader på kort sikt, så att även de mest missgynnade hyresgästerna gynnas.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Byggnaders energiprestanda är ett område med stor potential för EU. Den minskning av energiförbrukningen som främjas genom åtgärderna i denna text bidrar till att öka EU:s oberoende på energiområdet och innebär att vi närmar oss en EU-politik för energieffektivitet. För att denna politik ska bli framgångsrik måste medlemsstaterna använda sig av ekonomiska åtgärder, till exempel minska mervärdesskatten och anslå den högsta tillåtna andelen EU-medel till energiprestanda osv. På medborgarnivå kommer dessa fördelar även att gynna europeiska hushåll i och med att deras energiutgifter kommer att minska. I genomsnitt motsvarar dessa utgifter 33 procent av ett hushålls inkomster, men de kan uppgå till så mycket som 54 procent för hushåll med mer blygsamma inkomster. I praktiken vill jag därför att förbättringarna av byggnaders energiprestanda främst ska främja den sistnämnda kategorin medborgare. Vi måste tänka på de kostnader som införandet av nya normer innebär. Om kostnaderna för byggnadsarbete och renovering påverkar hyrorna kan det innebära att de som har störst behov av fördelarna med energiprestanda inte får tillgång till dem.

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. – (HU) Jag anser att det är mycket viktigt att vi tar itu med frågan om energieffektiva byggnader. Vi måste prioritera denna fråga eftersom Europa är på väg att drabbas av en energikris. EU har förbundit sig att minska sin energiförbrukning med 20 procent till2020 och att se till att 20 procent av den energi som används kommer från förnybara energikällor. Dessutom måste frågan om energieffektivitet uppmärksammas, framför allt inom byggsektorn, eftersom denna sektor är en av de största energiförbrukarna (40 procent) och en av de sektorer som släpper ut mest koldioxid. Denna fokusering på byggsektorn är särskilt viktig i länderna i Centraleuropa där omoderna byggnader som härrör från de tidigare regimerna leder till ett slöseri med tillgänglig energi. Moderniseringen av bostäder innebär mycket stora möjligheter. Genom att byta ut dörrar och fönster och installera toppmodern isolering kan hushållens energiförbrukning hållas nere. I Västeuropa är byggandet av energieffektiva byggnader redan på uppåtgående och deras popularitet beror till stor del på statliga bidrag. Dessvärre finns det ännu inget system för att tillhandahålla fler incitament för investeringar i passivhus i Centraleuropa, trots att sådan teknik skulle kunna bidra till en minskning av det ständigt ökande beroendet av gas. Därför anser jag att det är viktigt att stödja betänkandet och har röstat för det.

  Zbigniew Ziobro (ECR), skriftlig. – (PL) Byggnaders energiförbrukning utgör nästan en tredjedel av EU:s sammanlagda energiförbrukning. Just därför är potentialen när det gäller att minska energiförbrukningen särskilt stor inom denna sektor – inte endast på grund av åtaganden i fråga om minskning av växthusgasutsläpp utan även på grund av energisäkerheten. Begreppet nära-nollenergibyggnader är en av de viktigaste frågorna i det direktiv vi arbetar med. Låt oss hålla i åtanke att alla byggnader till slutet av 2020 ska vara nära-nollenergibyggnader, och inom den offentliga sektorn, som ska föregå med gott exempel, ska detta uppnås två år tidigare. Två faktorer i det direktiv som diskuteras förtjänar emellertid en positiv respons. För det första upprättandet av en energieffektivitetsfond till 2020, ett instrument som kommer att bidra till att öka de privata och offentliga investeringarna i projekt som är avsedda att förbättra energieffektiviteten i byggnader. Detta strukturella stöd innebär en möjlighet att uppnå våra mål. För det andra införandet i förslaget till direktiv av en bestämmelse om införande av system med smarta mätare och aktiva styrsystem som är avsedda att spara energi. Ett storskaligt införande av dessa system kan medföra fördelar när det gäller pris, effektiv användning och energisäkerhet för konsumenterna.