Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 17 maj 2010 - Strasbourg

17. Benämningar på textilier och märkning av textilprodukter (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Toine Manders, för utskottet för inre marknaden och konsumentskydd, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om benämningar på textilier och märkning av textilprodukter (KOM(2009)0031 – C6-0048/2009 – 2009/0006(COD)) (A7-0122/2010).

  Toine Manders, föredragande. – (NL) Jag vill börja med att tacka alla för ett mycket konstruktivt samarbete. Eftersom parlamentet i princip uppträder enat gentemot kommissionen och rådet hoppas jag att vi efter morgondagens omröstning kommer att kunna fortsätta som likvärdiga samarbetspartner i syfte att nå en överenskommelse som gynnar de europeiska konsumenterna och medborgarna.

Kommissionens förslag om att låta märkning av textilprodukter regleras av en förordning är enligt min mening bättre än att införliva frågan i befintliga direktiv. När det gäller detta hänvisar jag till Mario Montis rapport, där det konstateras att många problem i Europa beror på att införlivandet av direktiv leder till att 12 eller 27 olika nivåer skapas. Jag har alltid förespråkat förordningar, och jag hoppas att kommissionen kommer att lägga fram fler förslag till förordningar i framtiden.

Syftet med denna förordning är att nya textilfibrer snabbare ska kunna släppas ut på marknaden. I utskottet för inre marknaden och konsumentskydd strävar vi efter att optimera den inre marknaden så långt som möjligt, och stödet för förordningen är därför brett inom utskottet.

Något annat som vi försökt göra, som också rör den europeiska allmänheten, är att vi i betänkandet har försökt förenkla märkningen av kläder, som också är textilprodukter, genom att till exempel införa europeisk standardisering. Vi vet att detta inte längre är någon särskilt enkel uppgift och vi har därför begärt att en studie, en konsekvensbedömning, ska genomföras för att undersöka huruvida mindre kan vara mer, dvs. mindre konsumentinformation. Konsumenterna kan gå in på en webbplats eller använda någon annan informationskälla för att vid behov hitta ytterligare information.

Etiketterna måste helt enkelt vara kortare. Därigenom kan tillverkarna rikta in sig på en enda marknad och behöver inte sy in långa innehållsförteckningar i klädesplagg, något som bara leder till att konsumenten blir förvirrad. Vi har redan sett hur långt detta kan gå i och med livsmedelsmärkningen. Det är det vi vill förhindra.

Vi har utarbetat en rad förslag där vi ber kommissionen tillåta att enklare etiketter fästs på textilprodukter. Konsumenterna har rätt till viss grundläggande information, till exempel ”Vad köper jag?”, ”Vad är det tillverkat av?” och ”Var kommer det ifrån?”. Vi anser att konsumenterna har rätt till denna information när de köper en vara och att informationen inte bör döljas. Då befinner vi oss återigen på området otillbörliga affärsmetoder. På detta område är det svårt att övervaka och kontrollera att bestämmelser efterlevs, och därför har vi upprättat förslag när det gäller detta.

Vi talar alltså om att tillhandahålla mycket enkel information, och om att konsumenterna kan få mer information på begäran. Om detta faller väl ut kommer kommissionen att välja den metod som är mest gynnsam för konsumenten.

Vi har utarbetat flera förslag. Vi anser att leksaker som till minst 85 procent består av textilfibrer måste omfattas av förordningen. Vissa menar att detta nog kan vara bra, men att det redan finns ett direktiv om leksakers säkerhet. Det direktivet handlar emellertid specifikt om säkerhet och inte om konsumentinformation som vad produkten är tillverkad av, vilket jag kan tänka mig är något som konsumenter vill veta.

Det finns även ett ändringsförslag om att konsumenterna har rätt att veta om en produkt innehåller delar av animaliskt ursprung och att de inte ska behöva leta efter denna information. Tillverkaren måste ange om produkten innehåller material av animaliskt ursprung. Vi talar inte om fibrer utan om andra material, till exempel päls.

Slutligen har vi den omtalade frågan om ”made in” (”tillverkad i”), som kommissionen utarbetade förslag om redan 2005. Vi har faktiskt kopierat in dessa förslag ordagrant och hoppas att rådet med stöd av kommissionen och parlamentet kommer att ändra sig och se saker och ting i ett positivt ljus. Därför uppmanar jag rådet att tillsammans med kommissionen och parlamentet enas om en kompromiss för att förbättra denna förordning. På så sätt gynnas konsumenterna och informationen förbättras.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr talman! Innan jag påbörjar mitt inlägg vill jag uttrycka min bestörtning över att två europeiska soldater denna morgon dödats vid en terroristattack i Afghanistan.

Mina damer och herrar! Kommissionen har börjat se över standarderna för benämningar på textilier som en del av kampanjen ”Bättre lagstiftning”. Det viktigaste syftet med detta förslag är att förbättra den befintliga rättsliga ramen och förenkla förfarandet för att anta nya benämningar på textilier. Målet är alltså att främja innovation inom textilsektorn.

Syftet med den nya förordningen är att ge tillverkare, användare och konsumenter snabbare tillgång till innovativa produkter som innehåller nya fibrer: en fråga som ligger de europeiska konsumenterna och företagen inom sektorn, till exempel textil- och klädföretag samt nationella förvaltningar, varmt om hjärtat.

Jag vill börja med att tacka utskottet för inre marknaden och konsumentskydd för att det godkände betänkandet den 8 april. Jag vill framför allt tacka föredraganden Toine Manders och skuggföredragandena för deras ingående och detaljerade arbete med förslaget, som har utlöst en sådan livlig och konstruktiv debatt om märkningen av textilprodukter. Eftersom detta är ett förslag om att förenkla lagstiftningen avvek kommissionen från bestämmelserna i direktivet i sin ursprungliga text, som nu måste ersättas av den förordning som diskuteras.

Samtidigt ställer sig kommissionen bakom de allra flesta ändringsförslagen i det betänkande som antagits av utskottet för inre marknaden och konsumentskydd. Vi är medvetna om att vissa ändringsförslag, framför allt de som handlar om att utvidga förordningens tillämpningsområde, kommer att diskuteras av rådet. Vi kommer att göra vårt bästa för att underlätta debatten mellan institutionerna och anstränga oss hårt för att uppnå acceptabla kompromisser.

Ett av dessa ändringsförslag rör ursprungsmärkningen ”made in” (”tillverkad i”), som inte omfattades av kommissionens ursprungliga förslag. Parlamentet har alltid aktivt ägnat stor uppmärksamhet åt denna fråga, som är av så stor vikt för konsumenterna.

Ändringsförslagen på detta område gäller det förslag om ursprungsmärkning av många viktiga produktkategorier, däribland textilprodukter, som kommissionen lade fram 2005. Jag kommer att stödja dessa ändringsförslag, vilket jag redan betonat vid ett möte med utskottet för inre marknaden och konsumentskydd. Jag kommer att ha samma inställning till ändringsförslaget om märkning av icke-textila delar av animaliskt ursprung.

Jag har även några kommentarer om andra ändringsförslag. När det gäller ändringsförslag 19 fastställs det redan i kommissionens förslag att traditionella skräddare undantas från märkning. Att utöka detta förslag till att omfatta alla textilprodukter som saluförs till konsumenterna som engångsprodukter skulle enligt mitt förmenande emellertid innebära att alltför många klädesprodukter skulle undantas från märkning. Denna sektor utgör i själva verket en av de viktigaste utvecklingslinjerna för europeiska klädesprodukter. Om sådana produkter skulle undantas från märkning finns det risk för att antalet undantag skulle bli orimligt stort.

När det gäller ändringsförslag 63, vars syfte är att leksaker ska avlägsnas från den förteckning över produkter som undantas från märkningskravet, vill jag påminna er om att den viktigaste frågan när det gäller leksaker är säkerhet. Den relevanta standarden är tillräckligt detaljerad och granskades på nytt grundligt 2009, med utökade debatter i rådet och Europaparlamentet.

Eftersom säkerhetsfrågan redan har hanterats inom ramen för den särskilda standarden för leksaker är vi rädda att denna ytterligare börda blir oproportionerlig för tillverkarna. När det gäller begäran om att undersöka andra märkningsalternativ för textil- och klädesprodukter är jag fast besluten att inleda en omfattande och öppen debatt med berörda parter om alla de andra frågor som har tagits upp vid diskussionerna med Europaparlamentet och rådet.

Tack för er uppmärksamhet. Jag kommer att lyssna noggrant på era kommentarer under debatten.

  Lara Comi, för PPE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Textilier är en av de viktigaste sektorerna på den europeiska marknaden. Det förslag som kommissionen ingivit är en utmärkt utgångspunkt för att förbättra och förenkla medlemsstaternas aktuella lagstiftningsram, framför allt när det gäller insyn och flexibilitet i lagen om teknisk utveckling inom textilindustrin.

Genom det arbete som vi hittills har utfört i parlamentet har vi kunnat utvidga det ursprungliga tillämpningsområdet och införa standarder för andra märkningskrav som vi anser vara absolut nödvändiga. Jag vill framför allt uppmärksamma er på standarder som gäller angivande av ursprungsland.

Vi har föreslagit två olika märkningssystem när det gäller detta. För det första ett obligatoriskt system för produkter från tredjeländer, vilket föreskrevs redan i förordningen från 2005. Som ni vet blockeras denna för närvarande av rådet. För det andra ett frivilligt system för produkter som tillverkas i medlemsstaterna.

I allmänhet har systemen ett dubbelt syfte, men det viktigaste av dem är utan tvekan att ange produktens faktiska ursprungsland. Konsumenterna måste kunna göra ett väl underbyggt val när de köper textilprodukter. Syftet med att använda de föreslagna kriterierna för ursprungsbestämning är att undvika etiketter som kan innehålla falsk eller vilseledande information och därigenom vara negativa för konsumenterna.

En annan målsättning med de nya bestämmelserna är att skydda små och medelstora företag som har beslutat sig för att behålla verksamheten i medlemsstaterna.

Beslutet att hålla en plenaromröstning fattades utifrån Europaparlamentets önskan att göra ett starkt ställningstagande i fråga om dessa frågor, framför allt med hänsyn till det politiska samförstånd som har nåtts mellan de tre största grupperna. Samarbetet med föredraganden och de andra skuggföredragandena har verkligen varit utmärkt.

Trots att vi har olika politiska åskådningar har vi lyckats hitta en gemensam grund som vi hoppas utgör det bästa sättet att skydda de europeiska medborgarnas och EU:s intressen. Därför hoppas jag att vi i morgon gemensamt kommer att rösta för detta betänkande och sända en tydlig politisk signal till rådet om de uppgifter som väntar vid andra behandlingen. Jag vill uppriktigt tacka er alla för ert samarbete.

ORDFÖRANDESKAP: ROUČEK
Vice talman

  Christel Schaldemose, för S&D-gruppen. – (DA) Herr talman! Jag vill börja med att tacka Toine Manders och våra kolleger för deras mycket konstruktiva samarbete i samband med detta förslag. Förordningen om textilier är ett välgrundat och nödvändigt förslag. Det är utan tvekan förnuftigt att harmonisera reglerna för hur vi godkänner nya fibrer för den inre marknaden. Vi i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet stöder därför förslaget i dess helhet.

Vi anser emellertid att förslaget inte endast bör gynna en sida. Det får inte enbart gynna industrin. Det är mycket viktigt för oss att även fokusera på vad som är bra för konsumenterna. I vårt arbete med detta förslag ansåg vi därför att det var nödvändigt att se till att konsumenterna får tydlig information om de fibrer och textilier som de köper. Vi ville därför också att förslaget skulle innehålla en hundraprocentig förteckning över fibersammansättning.

Vi nöjde oss emellertid inte med detta. Vi är naturligtvis positiva till att en undersökning av hur textilier i allmänhet märks inom EU genomförs och vi har engagerat oss i arbetet med att lägga fram förslag om detta. Jag tror att det är viktigt för konsumenterna att känna till vad det de köper innehåller, var kläderna är tillverkade, om de innehåller ämnen som kan orsaka allergiska reaktioner eller något annat de kan behöva veta. Jag tror att en stor del av denna information är viktig för konsumenterna, bland annat under vilka omständigheter kläderna tillverkas. Jag tror dessutom att det kommer att bli ännu viktigare i framtiden. Därför var det angeläget för oss att framhålla att vi anser att det bör göras en mer detaljerad undersökning av hur vi kan skapa ett ordentligt märkningssystem för textilier som gynnar konsumenterna. Det är även en av orsakerna till att vi stöder förslaget så tydligt. Personligen anser jag också att det är viktigt för oss att titta närmare på klädstorlekar. Jag tror att handeln på den inre marknaden skulle kunna öka om de angivna klädstorlekarna garanterat vore desamma oavsett i vilket land kläderna köps.

Vi socialdemokrater stöder helhjärtat förslaget och anser att det kan gynna industrin, men viktigast av allt, att det även kan gynna konsumenterna.

  Niccolò Rinaldi, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi bör gratulera Toine Manders till denna resolution och detta betänkande, vars syfte är att skapa någon form av ordning i den tilltagande oredan på den globala marknaden.

Jag är framför allt intresserad av frågan om obligatorisk ursprungsmärkning, som jag som skuggföredragande för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa tillsammans med föredraganden Cristiana Muscardini arbetar med i mitt utskott, utskottet för internationell handel. Frågan nämns nu även i Mandersbetänkandet.

Faktum är att det finns bestämmelser om obligatorisk ursprungsmärkning i Förenta staterna, Kina, Australien, Mexiko, Japan och många andra länder på den globala marknaden. Detta leder till en obalans som kraftigt påverkar både tillverkare och konsumenter på vår kontinent och som leder till missförhållanden som måste åtgärdas.

Detta gäller i ännu högre grad textilprodukter som det finns ett säkerhetsproblem med, vilket vi redan har blivit påminda om. På dessa produkter antyds ursprungslandet på ett närmast poetiskt sätt, vilket är talande.

I dag befinner vi oss i en något förvirrad situation eftersom ursprungsmärkningen visas på vissa produkter för att det passar tillverkaren, men inte på andra för att det inte passar tillverkaren. Ibland visas ursprungsmärkningen, men då i enlighet med bestämmelser i andra länder, eftersom produkterna också exporteras till Förenta staterna och Japan och därför tillverkas med dessa marknader i åtanke. Det är uppenbart att vi behöver egna EU-standarder när det gäller detta.

I detta syfte försöker Europaparlamentet uppnå ökad tydlighet för såväl konsumenter som tillverkare, både genom betänkandet av Toine Manders som vi just har blivit informerade om, och genom det arbete som vi i utskottet för internationell handel utför.

  Heide Rühle, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag instämmer framför allt med föregående talare. Det gläder oss att utskottet för internationell handel arbetar med detta område. Jag vill också tacka föredraganden. Jag delar emellertid inte hans ståndpunkt och vi kommer inte att kunna stödja honom på vissa punkter i morgon.

Låt mig återigen poängtera vad detta handlar om. Vi vill alla ha en tydlig ursprungslandsmärkning. Vi anser alla att påtryckningar måste utövas på rådet och vi finner det alla beklagligt att rådet i flera år har blockerat tydlig ursprungslandsmärkning. Detta direktiv är emellertid ett direktiv och inte en symbolisk resolution där någonting sådant kan anges. Jag har till exempel uttryckt mitt stöd för en skriftlig förklaring där åtgärder återigen efterlyses, och jag anser att det är viktigt att vi fortsätter att arbeta med detta område.

Detta direktiv har emellertid ett annat syfte och det är att garantera insyn och erbjuda konsumenterna säkerhet när det gäller benämningen av nya fibrer och nya material. Vi befarar att om tillämpningsområdet för detta direktiv utökas så det att drabbas av exakt samma öde som det förra försöket att införa ursprungsmärkningen ”made in” (”tillverkad i”) – dvs. att det återigen kommer att blockeras av rådet. Det skulle vi finna beklagligt eftersom vi anser att åtgärder måste vidtas relativt snabbt när det gäller detta. Vi stöder alla andra åtgärder i fråga om ursprungsmärkningen ”made in” (”tillverkad i”) – det kommer vi definitivt alltid att göra – men vi anser att det är fel att utnyttja den aktuella förordningen för att uppnå detta.

  Malcolm Harbour, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag håller mitt anförande här i kväll för min grupps skuggföredragandes räkning – Emma McClarkin har också engagerat sig mycket starkt i det här ärendet.

Jag vill återknyta till det som Heide Rühle var inne på. Jag håller helt med henne om hur frågan om ursprungsmärkning ska hanteras. De förslag som har lagts fram här utgör delvis stora förbättringar av förslagets okomplicerade kärna: märkningen av fibrer, hur sammansättningen ska anges och att märkningen ska vara tydlig.

Det var emellertid slående att föredraganden talade mycket tyst om att detta faktiskt är både ett avgörande direktiv för den inre marknaden och ett direktiv som ska skydda konsumenterna. Det går ut på att förenkla lagstiftningen, att göra det lättare att få nya benämningar godkända och lansera nya textilier på marknaden – här talar vi om en tidsvinst på runt 12 månader. När det gäller vårt förestående standardiseringsarbete får vi dessutom en stark förbättring genom att Europeiska standardiseringskommittén blir medansvarig för förordningen. Allt detta kommer att resultera i betydande besparingar för branschen och vara fördelaktigt för konsumenterna.

Föredraganden anser att huvudfrågan är om vi vill sätta alla dessa fördelar på spel genom att koppla förslaget till frågan om ursprungsmärkning. Kommissionen har redan föreslagit detta för en rad olika produkter, som Heide Rühle helt riktigt påpekade. Jag tycker att vi strikt ska undvika allt som fördröjer dessa fördelar. Jag håller med om att vi bör göra en politisk markering, och att vi också bör begära en del av de andra saker som han begär. Men i mina ögon har han här i flera bemärkelser överskridit sina befogenheter som utskottets föredragande, och resultatet har blivit ett slags julgran som han dekorerat med diverse egna påfund. Jag hoppas att han tar till sig detta inför omröstningen i morgon, så att vi kan åstadkomma resultat som gagnar konsumenter och tillverkare. Låt oss göra ett par politiska uttalanden, men utan att stoppa processen i onödan.

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! För att konsumenterna ska kunna göra riktiga val och använda sig av sin makt måste de få tillgång till information om varorna. Detta betänkande är ett första steg och innebär att textilier ska märkas med ursprungsland, alltså information om var varorna har tillverkats. Det har vi som konsumenter rätt att veta.

Nu har vi också en möjlighet att begära att kommissionen går vidare med att ge konsumenterna ökad makt. Jag tänker bland annat på skötselmärkning och hälso- och säkerhetsvarningar. Allergiker ska inte behöva utsättas för varor som innehåller spår av allergiframkallande ämnen.

Medborgarna upplever ofta att reglerna för den inre marknaden sätter företagen och industrin i främsta rummet. Jag och GUE/NGL-gruppen anser att det är hög tid att konsumenternas krav sätts främst. Det skulle både konsumenterna och seriösa företag tjäna på.

  William (The Earl of) Dartmouth, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! Betänkandet är, för att använda dess egen formulering, ”huvudsakligen en teknisk åtgärd utan politiska återverkningar”. Europeiska kommissionen försummar ju aldrig ett tillfälle att vända en kris till sin egen fördel. Även Europaparlamentet har skickligt utnyttjat betänkanden med teknisk karaktär för att bygga upp EU:s harmoniserade superstat. Betänkandet får således brittiska Independence Party att ana oråd.

Men första delen av betänkandet slår ihop tre direktiv till en enda förordning, vilket är en förenkling. Senare antyder man till och med ett upphävande. Vi vänder oss ändå starkt emot den andra delen, och i synnerhet ändringsförslag 58, som går ut på att införa nya märkningskrav på gemenskapsnivå. Jag noterar särskilt att man föreslår – och nu citerar jag ordagrant – ”ett för hela EU enhetligt system för storleksmärkning av kläder och skodon”. Hos oss i Storbritannien finns redan ett fullt funktionellt storlekssystem, som skiljer sig i grunden från det system som används på de flesta håll i det kontinentala Europa. Britterna känner till och förstår systemet, och vi bör inte byta ut det mot ett enhetligt EU-system.

Än en gång avser en av Europaparlamentets föredragande att utnyttja ett okomplicerat tekniskt ärende för att främja det helt odemokratiska målet med en europeisk superstat.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! De senaste årtiondena har globaliseringen debatterats tusentals gånger. Vi kommer gång på gång till ett läge där de som följt debatten frågar vad de kan göra. Detta slutar alltid med att man talar om konsumenternas makt. Men på det område där de kan utöva sin makt, det vill säga när de köper textilier, läggs onödiga hinder i deras väg. Viss standardisering finns på textilområdet, men det verkar som om man inte törs löpa linan ut.

Det är märkligt att jag är först med att ta upp det här. Varför har vi inte varit mer ambitiösa när det gäller social märkning? Varför har vi inte infört detta ännu? Varför använder vi inte detta perfekta verktyg för att skapa insyn i var, hur och under vilka förhållanden dessa produkter faktiskt tillverkas? Varför beklagar vi oss ständigt över arbetslösheten, samtidigt som vi avstår från att göra det som konsumenterna efterfrågar mest – det vill säga tillhandahålla de uppgifter som låter dem ta reda på vad det är de faktiskt köper?

  Evelyne Gebhardt (S&D). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Manders! Stort tack för ert förträffliga arbete med den här förordningen. Jag vill särskilt tacka min skuggföredragande. Detta är visserligen – som flera gånger har påpekats – ett tekniskt betänkande, men det får många långtgående följder för våra medborgare. Vad det i själva verket handlar om här är ju att tillåta lansering av nya fibrer på EU-marknaden.

Detta vill vi möjliggöra, det har Europeiska kommissionen rätt i. Men det får inte gå till hur som helst. Om medborgarna verkligen ska åtnjuta det konsumentskydd som vi alltid pratar om måste fibrerna testas först. Det är bland annat viktigt att analysera om fibrerna är allergiframkallande. De måste också märkas tydligt, så att våra medborgare – som alltid sägs vara så ansvarsfulla – också får möjlighet att handla på lämpligt sätt.

Jag måste i det här sammanhanget vända mig emot de ledamöter som anser att vi ska inte ska ta med ursprungsmärkning. Detta är av största vikt och en helt riktig åtgärd. Många medborgare vill veta varifrån fibrer och textilier kommer och vad de har för bakgrund. Till bakgrunden hör tillverkningssättet. Hur förkastligt det än är så förekommer alltjämt barnarbete och till och med tvångsarbete i många länder. Vissa medborgare vill ha tillgång till denna information, så att de kan agera ansvarsfullt när de är ute och handlar.

Även om detta kanske inte hör hemma i den här förordningen, så ingår det i vårt uppdrag som ledamöter att påminna rådet om det – att driva på, så att vi äntligen gör något vettigt av den text om ursprungsmärkning som lades fram redan 2005. Vi har nu en chans att öka trycket. Den borde vi absolut utnyttja, så att vi får en bra förordning som får medborgarna att säga: Ja, visst är detta något som vi kan acceptera, det är precis vad vi förväntar oss av våra företrädare i parlamentet.

  Jacky Hénin (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Om det finns en bransch i EU där sysselsättningen har drabbats av hänsynslösa omlokaliseringar, av kapitalets fria rörlighet, av den starka euron och av dumpning, så är det textilbranschen. På tillverknings- och sysselsättningssidan återstår i dag endast ett fåtal nischer i mellansegment och exklusiva segment, lyx- och högteknologisektorn. Men allt detta är sårbart och utelämnat på nåd och onåd till varumärkesförfalskningen och den tekniska utvecklingen i tillväxtländerna, som alltför ofta finansieras med europeiska företags kapital.

Därför är alla åtgärder bra som bidrar till att skydda arbetstillfällena och kunskapen i EU:s textilsektor. Jag är därför också en vän av social märkning av textilvaror för att hjälpa konsumenterna att välja varor genom att tillämpa etiska kriterier, däribland faktorer som hälsa, säkerhet, rättigheter, livskvalitet, arbetsförhållanden och lönenivåer.

Jag tycker också att vi ska använda märkning för att bekämpa varumärkesförfalskning, förutsatt att vi skaffar oss de personalresurser som krävs för att bekämpa bedrägerier. Vi bör sedan gå ännu längre genom att införa en verklig gemenskapspreferens. Men inga märkningsbestämmelser i världen hjälper om vi saknar den politiska viljan att gjuta nytt liv i textilsektorn, så att den skapar arbetstillfällen i EU.

  Anna Rosbach (EFD). – (DA) Herr talman! För textilbranschen är detta en tid av dramatiska förändringar. Nya fibrer och tyger lanseras på marknaden, och konsumenterna har svårt att förstå vad de köper. Tyvärr tillverkas en stor del av dessa varor i länder utan någon som helst kontroll av produkterna. Vi har i årtionden talat om för konsumenterna vilka ingredienser livsmedel och läkemedel innehåller, men inte vad kläderna som de har på sig består av. I den nuvarande ”nanotidsåldern” är det därför bra att vi börjar ta itu med detta. Jag håller med kommissionen och föredraganden om att vi behöver ett enhetligt system för storleksmärkning av kläder och skor.

Tack vare Internet får både säljare och köpare helt nya möjligheter att använda varunummer för att hitta information om enskilda produkter. Det är emellertid särskilt viktigt att informera konsumenterna om allergiframkallande och farliga ämnen. Skötselråd, tillverkningsland, brandfarlighet och vilka kemikalier som använts vid tillverkningen är andra viktiga faktorer. Användningen av språkoberoende symboler är dock avgörande för konsumenterna när de hanterar dessa produkter till vardags.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Den globaliserade handeln gör att det varken går att åstadkomma rättvis konkurrens för EU:s handels- och industriföretag eller att skydda EU:s konsumenter, så länge man inte inför vissa tillverkningsnormer och ger konsumenterna information om tillverkarna. Denna förordning är utan tvekan ett framsteg jämfört med det gamla direktivet när det gäller att förbättra märkningen av textilvaror ännu mer och minska lanseringstiden för nya fibrer med ett år, samtidigt som konsumentmärkningen avskaffas.

Likväl är parlamentet och rådet tyvärr fortfarande oeniga på flera punkter, bland annat när det gäller att kombinera fibernamn med språkoberoende symboler, märkning av icke-textila delar av animaliskt ursprung och problematiska allergitester. Dock är det glädjande att det råder en större samsyn om ursprungs- och skötselmärkning av produkter. Sådan märkning är obligatorisk för textilier som importeras från tredjeländer, men inte längre för textilier som tillverkas i medlemsstaterna. Det är ett bra tecken – kvalitetsmedvetna tillverkare och konsumenter i EU har krävt detta i åratal. Jag hoppas att vi snart utökar principen till att även omfatta glas, porslin och andra handelsvaror, och att vi hinner göra detta innan trycket från billiga produkter av låg kvalitet helt tvingar bort EU:s produkter från vår marknad.

Jag håller inte med dem som anser att detta är protektionism. Det finns ingen anledning att dölja information om var en produkt till stor del är tillverkad, och under vilka förhållanden. Tvärtom ger dessa upplysningar konsumenterna en bättre inblick i den globaliserade marknaden. De blir ett säljstöd för högkvalitativa märkesvaror från EU, och kanske kan medborgarna då känna en berättigad stolthet över vad européerna fortfarande är i stånd att tillverka, trots konkurrensen från låglönearbetare. Det största mervärdet för konsumenterna är att de lättare kan undvika att köpa de många farliga produkter som finns kvar trots att kontrollerna har förbättrats. Jag välkomnar kommissionens stöd och tror att det går att hitta en kompromiss även i rådet.

  Alan Kelly (S&D). – (EN) Herr talman! Jag ska först gratulera föredraganden och skuggfördragandena, som under hela utskottsarbetet har visat prov på en positiv och konsumentvänlig inställning i den här frågan. Som jag ser det visar arbetet än en gång att parlamentet hör till de mest flexibla och samförståndsorienterade institutionerna i EU. Sedan jag blev ledamot i utskottet för inre marknaden och konsumentskydd är detta det andra, eller kanske tredje, ärendet där parlamentet är mer reforminriktat än rådet. Jag skulle välkomna om det gick till på det här sättet oftare i framtiden.

När det gäller själva sakfrågan är försöket att harmonisera bestämmelserna om textilmärkning och benämningar ett mycket lyckat exempel på hur den inre marknaden kan gagna konsumenter och tillverkare. Förslaget är lika viktigt för branschen som för konsumenterna. Detta är värt att komma ihåg – ibland tycks konsumenternas sida inte få den uppmärksamhet den behöver.

Detta var ursprungligen främst ett tekniskt och opolitiskt förslag, helt enkelt ett sätt att slå ihop de tre direktiven. Men med tanke på att kammaren som helhet inte brukar ta upp sådana här frågor är det vettigt att vi försöker att lägga fram förslag som är så heltäckande som möjligt.

Konsumenterna har rätt till korrekt, relevant, begriplig och jämförbar information om vad textilprodukter består av. De har också rätt till en fullständig – och då menar jag fullständig – förteckning över de fibrer som produkterna innehåller. Detta är ett krav för att det ska gå att förebygga allergier och liknande.

För egen del anser jag att det är av stor vikt att få insyn i tillverkningsmetoder och tillverkningsförhållanden, och att det på ett tillförlitligt sätt framgår varifrån produkten kommer. Då går det att beakta sociala kriterier vid inköp. Detta blir antagligen alltmer ofrånkomligt, eftersom vi lever i en värld där det förekommer barnarbete, tvångsarbete och så vidare.

Det är därför jag stöder många av kommissionens idéer men också kraven på ett mer generellt system för märkning av textilier. Vi borde se detta som en chans att åstadkomma den bästa lagstiftningen, som både fördjupar och förbättrar den inre marknaden.

  Regina Bastos (PPE). – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig först gratulera Toine Manders till hans arbete med betänkandet, och tacka de övriga ledamotskolleger som biträtt honom. Förslagets betydelse ligger ju helt och hållet i att det förenklar och förbättrar den gällande lagstiftningsramen genom att slå ihop den lagstiftning som finns – de tre grunddirektiven om benämningar på textilier och märkning.

Men förslaget gagnar också enskilda aktörer och offentliga myndigheter, samtidigt som det stimulerar textil- och konfektionsbranschens innovationsförmåga genom att öppna för utveckling av nya fibrer. Efter omarbetningen blir också förfarandet för att lägga till en ny fiberbenämning i den harmoniserade förteckningen öppnare. Ingen tycks längre ifrågasätta att förordningen kommer att gagna de berörda aktörerna.

Ta till exempel textilbranschen, som gynnas av lägre administrationskostnader och möjligheten att snabbare lansera nya fibrer på marknaden. Vad myndigheterna i medlemsstaterna angår så slipper de införliva ändringarna i den nationella lagstiftningen, något som kan sänka deras kostnader väsentligt. Dessutom kan konsumenterna lita på att fibrer med vissa benämningar också har vissa egenskaper, och de har också nytta av att nya fibrer kommer ut på marknaden snabbare. Införandet av dessa nya fibrer främjar innovationsförmågan och betyder därför mycket för branschen i EU. Det gör att mer information når konsumenterna.

I dag lever vi i en globaliserad värld där tillväxtekonomiernas marknader växer sig allt större, där miljontals produkter tillverkade av miljontals företag cirkulerar. Det helt avgörande för näringslivet, och i synnerhet för de små och medelstora företagen, är därför att vi engagerar oss för innovation och ser till att dessa innovationer når konsumenterna snabbt. När denna förordning tillämpas kan det stärka de små och medelstora företagens konkurrensförmåga. Den nya förordningen innebär definitivt att dessa små och medelstora företag, genom att öka sina marknadsandelar, bidrar till sysselsättningen i EU.

  Sylvana Rapti (S&D). – (EL) Herr talman! Det finns ett uttryck som lyder ”hans liv hänger på en tråd”. Föreställ er nu att tråden inte är tillräckligt stark, eftersom den har tillverkats av fel material – då är detta liv till ända. Jag säger detta för att illustrera hur viktigt det är med fibrer och tyger.

Det här är inte bara ett tekniskt ärende. Föremålet för denna debatt är inget tekniskt betänkande. Jag tackar Toine Manders för hans utmärkta betänkande, som jag anser har en politisk aspekt – en aspekt som påverkar såväl säljare som tillverkare. Denna förordning förenklar deras arbete och sparar tid.

Ärendets politiska aspekt påverkar konsumenterna, och i förlängningen den inre marknaden. Det är en politisk aspekt som föranleder etiska reflexioner. Vi behöver veta varifrån produkter kommer och var de har tillverkats. ”Made in”-märkningen är ingen teknisk fråga utan framför allt, som jag ser det, en ytterst politisk sådan. Genom att känna till från vilket land en produkt kommer vet vi något om hur den har tillverkats, om vilken typ av arbetskraft som används där, om arbetstagarnas rättigheter och respekten för dessa.

Som unionsmedborgare är vi inte teknokrater som irrar omkring med skygglappar. Vi är människor som tänker, lagstiftar och handlar så att det gagnar andra. Därför kan frågan om ”Made in”-märkningen vara ett teknokratiskt ärende med en betydelsefull politisk aspekt, och vi behöver beakta bådadera. Jag tror att vi kan göra en viktig insats i det här sammanhanget.

  Daniel Caspary (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har alltid tyckt mycket bra om Heide Rühle, men det här är första gången på sex år som hon har uttryckt min egen syn på en fråga. Även jag befarar att vi tyvärr håller på att blanda ihop två olika ärenden på ett sätt som inte gagnar vare sig EU, parlamentet, kommissionen eller rådet.

Vi är alla ense om att märkning av textilier är en mycket viktig konsumentfråga, som vi snarast behöver hitta en lösning på. Men här bör vi verkligen se upp så att vi inte blandar ihop två olika saker. Jag har aldrig sett något liknande här i parlamentet: utskottet för internationell handel genomför just nu samråd om ett förslag till förordning som kommissionen lagt fram, och så smyger vi in precis samma frågor i ett annat ärende.

Jag syftar nu specifikt på ursprungsmärkningen ”Made in”. Jag ska inte gå in i detalj på alla de frågor som tas upp under utskottets samråd om ”Made in”-förordningen de närmaste veckorna och månaderna. Det handlar t.ex. om vilket som är ursprungslandet för en produkt som har formgivits i Italien, tillverkas av läder som bearbetats i Argentina och av bomull från Turkmenistan som vävts till tyg i Kina, och som sedan sys ihop i Vietnam, varefter den färdiga skjortan stryks och förpackas hemma i Italien. Varifrån kommer en sådan produkt? Kan vi verkligen hitta en princip som fungerar för konsumenterna?

Jag helt övertygad om att vi inte kommer att lyckas med det i den förordning som dagens debatt handlar om, utan snarare inom ramen för det projekt som Cristiana Muscardini ansvarar för. Jag skulle verkligen uppskatta om dessa två frågor snabbt frigörs från varandra igen vid andra behandlingen. Jag har definitivt intrycket att vi gör konsumenterna, parlamentet, kommissionen och rådet en björntjänst genom att baka ihop och koppla samman de här frågorna. Jag skulle sannerligen bli glad om vi kunde komma fram till en lösning här som verkligen förhindrar att förordningen blockeras.

  Gianluca Susta (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tackar föredraganden och skuggföredragandena, och även kommissionsledamot – eller borde jag säga kommissionens vice ordförande? – Antonio Tajani för hans exakta och korrekta svar på vissa avgörande punkter.

För 18 år sedan genomförde universitetet i Barcelona en studie vars slutsats var att textilbranschen helt skulle dö ut i EU fram till 2000. Nu är det 2010, och den dystra prognosen har inte slagit in. Det finns en enkel förklaring, nämligen att nya, innovativa fibrer har börjat tillverkas i EU tack vare den forskning och utveckling som bedrivits där och i länder som har behållit sina tillverkningsföretag. Det har de gjort genom att inte enbart vara nav för forskningen, utan också för tillämpad forskning och industriell verksamhet. Det är därför som vi behöver byta ut direktivet mot dessa förordningar. På så vis sörjer vi för flexibilitet och för konsumentskydd genom märkning, samtidigt som vi tillhandahåller tillförlitliga uppgifter om ursprungsländer.

Jag anser att man mycket väl kan föreställa sig en framtid där det finns ett europeiskt övervakningsorgan som skyddar vår hälsa och säkerhet, det vill säga en myndighet som slår vakt om ursprungsfrågan. Vi kan nog alla hålla med om att det är en positiv aspekt av detta betänkande.

  Elisabetta Gardini (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tror att vi alla ställer upp på principerna i det förslag till förordning som vi diskuterar i dag. I synnerhet gäller detta de aspekter som har att göra med avbyråkratisering, främjande av branschens innovationsförmåga, tydlighet och, framför allt, konsumenten. Jag måste framhålla den sistnämnda aspekten.

Ursprungsmärkning är därför en punkt som jag vill lyfta fram, eftersom jag anser att det är en åtgärd som vi inte kan undvara. Dagens konsumenter vill vara välinformerade, och nog är väl ursprungslandet en av de känsligaste uppgifter som vi kan förse konsumenterna med. Vi kan nog konstatera att människorna på varje marknad i varje stad i EU intresserar sig för vad de köper, vad produkten är tillverkad av och varifrån den kommer. Detta är tveklöst en synnerligen känslig och betydelsefull upplysning, som är viktig därför att EU i dag tillför ett mervärde genom att garantera konsumenternas säkerhet och skydd.

Både vi och konsumenterna vet att länder utanför EU har mindre hårda bestämmelser och en mer fördragsam lagstiftning, som är mer tolerant när det gäller många företeelser som mina ledamotskolleger redan har påmint oss om. Det bjuder emot att säga detta, men vi vet att det är så, och det finns ingen anledning att sticka under stol med det. Det handlar om arbetsförhållanden och om det skydd som minderåriga, kvinnor och arbetstagare åtnjuter – men också om hur medveten man är om normer och om de ämnen som används.

Vi har sett alldeles för många tidningsartiklar som uppmärksammat oss på förekomsten av allergier hos barn och kvinnor. När vi talar med läkare, barnläkare och gynekologer inser vi att användningen av hälsovådliga produkter och ämnen tyvärr är utbredd. Låt mig påminna om en sak till: det här handlar inte om protektionism, utan snarare om att skapa samma villkor för alla aktörer på den globala marknaden, eftersom så många partnerländer redan har infört märkning av det här slaget. Hit hör Förenta staterna, Kanada och Japan.

  Andreas Schwab (PPE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag har lyssnat mig igenom hela debatten om direktivet om märkning av textilprodukter. Inledningsvis måste jag säga att det för oss i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) är viktigt att konsumenter som efterfrågar denna information när de ska köpa textilprodukter också får den.

Föredraganden föreslår att vi ska bli bättre på att utnyttja tekniken och enbart ha identifieringsnummer på produkterna, så att märkningen inte blir orimligt omfattande. Uppgifterna finns då i andra dokument, som kanske tillhandahålls via Internet. Detta vore absolut till hjälp för dem som söker efter mycket detaljerade uppgifter. Det skulle också hjälpa dem som är ointresserade av uppgifterna, eftersom de då slapp läsa alla dessa upplysningar på själva plagget.

För det andra har föredraganden och skuggföredragandena, som jag härmed än en gång vill passa på att uttryckligen tacka, föreslagit en studie som föranleder en rad frågor. Var och en av dem är värd att titta på, men som helhet lär de utlösa en synnerligen kallsinnig reaktion på förslaget från rådets sida. Detta är desto tråkigare som förslaget skulle kunna gagna textilbranschen i EU enormt. Mycket innovativa fibrer skulle kunna ge oss en konkurrensfördel på den oerhört tuffa världsmarknaden. Om förordningen rinner ut i sanden drabbar det i viss mån oss alla.

Vi bör inte avfärda de berättigade invändningar som uttryckts i de ändringsförslag som utskottet antagit. För närvarande bör vi dock i stället inrikta oss på att se till att kommissionens ursprungliga version av förslaget antas. Vi kanske bör återkomma till ursprungsmärkningen och ett enhetligt system för storleksmärkning i ett senare skede, som Daniel Caspary sade.

Jag hoppas att vi hittar en lösning i ärendet snarast vid andra behandlingen. Jag hoppas också att vi enas om huvudfrågorna nu vid andra behandlingen, så att vi inte ägnar alltför mycket tid åt bifrågor.

  Marco Scurria (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Eftersom jag anser att vi står i begrepp att rösta om en oerhört betydelsefull åtgärd känns det angeläget för mig att bidra till debatten. Det är viktigt med rationaliseringar i näringslivet men ännu viktigare att skydda konsumenterna. Kunderna måste veta vad det är de köper, och de som vill ha kvalitetsvaror måste kunna hitta dem! Men det är också angeläget att ha ett begrepp om huruvida vi köper socialt hållbara produkter.

Det följande har någon redan sagt, men jag betonar det än en gång eftersom jag menar att i synnerhet denna punkt måste framgå efter Europaparlamentets diskussion. Jag vill veta om en given vara har tillverkats någonstans där arbetstagarna skyddas, jag vill veta om produkten tillverkats med hjälp av barnarbete, och jag vill veta om produkten är ett resultat av illojal konkurrens.

Vi har här en åtgärd som jag hoppas snart kan omfatta även andra tillverknings- och hantverksbranscher. Jag tror och bedömer nämligen att den här åtgärden kommer att föra EU mycket närmare medborgarna. För detta vill jag tacka föredragandena, som har utarbetat förslaget, och kommissionen och kommissionsledamot Antonio Tajani, som har drivit på ärendet.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! I mångt och mycket känns den här debatten om textilier igen från våra debatter om livsmedel och deras ursprung och märkning. Intressant nog kan en pizza som tillverkas t.ex. på Irland innehålla ingredienser från mer än 60 länder. Att få till stånd en korrekt märkning är en mycket invecklad sak.

En sak som tagits upp här är att konsumenterna bryr sig om tillverkningsmetoder, arbetsvillkor och miljönormer. Jag såg ett väldigt upprörande CNN-reportage om situationen vid Zhu Jiang-floden i Kina. EU:s jeansmetropol ligger vid flodstranden, och floden är starkt förorenad på grund av exporten av billiga produkter till EU, USA och många andra marknader – där konsumenterna köper dem. Det brukar ju heta att konsumenterna vill ha information som låter dem göra välunderbyggda val, men av allt att döma struntar många konsumenter i den information de får och låter priset avgöra. Jag anser att det behövs en intensivare debatt om hållbar tillverkning och hållbar konsumtion på alla områden – både livsmedel och naturligtvis textilier.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Samtidigt som jag tackar föredraganden Toine Manders och skuggföredraganden Lara Comi vill jag med all respekt konstatera att min uppfattning avviker en smula från Heide Rühles.

Hon säger att det vore fel att låta förordningen omfatta även normer för ”Made in”-märkning. Men var hör annars dessa normer hemma, som EU:s konsumenter och småföretagare förväntansfullt har sett fram emot i flera år, ja i alltför många år? Hon hävdar att förordningens syfte är att släppa in nya fibrer på marknaden, att främja innovation och få ett snabbare klassificeringssystem, men att ursprungslandet måste döljas. För det EU som genomsyras av fruktan, hemlighetsmakeri och rökridåer, det EU som tiger om var saker och ting tillverkas, har ju all anledning att öka tempot i försäljningen av nya fibrer – men att berätta för konsumenterna var textilprodukterna tillverkas, det kommer inte på tal.

Vad rättfärdigar ett system med sådan dubbelmoral? Vad är det som får oss att underblåsa föreställningen om ett byråkratiskt och obegripligt EU, som till råga på allt skrämmer upp människor och ger så outgrundliga besked som möjligt? Vi vill ha normer för en ”Made in”-märkning, och det snabbt. Det beror helt enkelt på – herr talman, jag är strax klar! – att märkningen ”Made in Europe” på en produkt signalerar att den inte har tillverkats med giftiga eller miljöfarliga lösningsmedel, av barn som i princip tvingats in i slaveri, eller av utnyttjade kvinnor – att den inte har tillverkats av exploaterade arbetstagare som sliter dagarna i ända utan att kunna räkna med hälsovård, arbetarskydd, förmåner eller löner.

Orden ”Made in Europe” är en garanti gentemot konsumenterna, och samtidigt en garanti för att vissa tillverkningsprinciper följs. Vi ska vara stolta över denna märkning och se till att den införs omedelbart. Det är därför vi stöder förslaget i precis den utformning det fått av det berörda utskottet, och vi kan redan nu tacka kommissionsledamot Antonio Tajani för de mycket lugnande besked som han har gett kammaren på den här punkten.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Jag tycker att det är bra att vi diskuterar ett ämne som berör varje medborgare, eftersom så gott som varje medborgare blir en konsument som köper textilprodukter.

Märkningen är också mycket viktig. Jag minns att jag för ett antal år sedan flera gånger blev förvirrad när jag i mitt hemland tog upp en vara och såg att den var märkt ”Deantús na hÉireann”, det vill säga ”Tillverkad på Irland”. Sedan kunde man skala bort etiketten, och under den stod det ”Made in China”. Konsumenterna hade således blivit lurade.

Mycket har hänt sedan dess, men än är det en bit kvar. Påpekandena om varor från tredjeländer, framför allt från Lara Comis sida, är mycket viktiga. Vi har gått alldeles för hårt fram med våra egna länder, men inte med tredjeländerna. Det gäller också inom jordbruket, något som särskilt de kommande förslagen angående Mercosur visar. Jag välkomnar därför detta.

Slutligen är förslaget om en enhetlig storleksmärkning i hela EU mycket bra. Det underlättar enormt för människor när de handlar och skapar också en EU-identitet, men utan att bygga upp den superstat som vår förträfflige greve förefaller lite bekymrad över.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Denna diskussion om ursprungsmärkning på etiketter och förpackningar till textilier och kläder betyder mycket för att skydda konsumenternas rättigheter, men också för att skydda arbetstagare och tillverkning i textil- och konfektionsbranschen i våra länder.

Vi vill bekämpa social dumpning och barnarbete och värna de sociala rättigheterna och miljön. Märkningen måste göra det möjligt för konsumenterna att ta ställning och engagera sig för att vi alla ska få det bättre i framtiden, här i EU lika väl som i andra länder. Att tydligt ange ursprungsland och innehåll på alla produkter är den process som låter oss göra fler välunderbyggda val. Därigenom bidrar den till en bättre framtid.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr talman! Jag håller med dem som säger att detta förslag till förordning har en markant teknisk prägel. Men det har också en politisk betydelse. Dess politiska betydelse ligger i att det berör unionsmedborgarnas intressen, eftersom vi förenklar bestämmelserna. Det underlättar tillvaron för medborgarna och för alla branschföretag.

Vi gör nytta för medborgarna eftersom en överväldigande parlamentarisk majoritet nu vill ha märkning. På så vis gör vi det möjligt för medborgarna att veta vilka slags varor de köper. Det betyder att vi garanterar deras hälsa och oeftergivliga rättigheter – jag instämmer med de idéer som Evelyne Gebhardt framförde i sitt anförande, men också med Ilda Figueiredos idéer.

Vi är också fast beslutna att försvara textilbranschen i EU. Vi får inte glömma hur många arbetstillfällen som gått förlorade i sektorn, delvis på grund av illojal konkurrens. Det är vår plikt att försvara vårt näringslivs konkurrensförmåga på världsmarknaden, och vi måste förebygga dumpning inom EU. Att försvara textilbranschen är att på en och samma gång försvara många tusen arbetstillfällen och medborgarnas rättigheter.

Genom att anta denna text slår vi vakt om en hel rad olika intressen, som för mig fortfarande förefaller att överensstämma med EU:s värderingar. Jag tycker att Seán Kelly har rätt och vill också gärna lugna Lord Dartmouth, som uttryckte farhågor för en superstat och har lämnat kammaren nu.

Jag tror inte att EU är Thomas Hobbes Leviathan i modern tappning. EU är helt enkelt en institution som symboliserar solidaritets- och subsidiaritetsprinciperna, försvarar de mänskliga rättigheterna och hängivet värnar den sociala marknadsekonomin. Själva marknaden är ett verktyg för att genomföra socialpolitiken. Här finns således inte skymten av något som inskränker människors frihet. Vi försvarar helt enkelt de rättigheter som tillkommer den halva miljard EU-medborgare som lever i vår union.

Kommissionens ståndpunkt om parlamentets ändringsförslag

Betänkande: Manders (A7-0122/2010)

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 10, 15, 17, 18, 20, 22, 23, 26, 29, 33, 34, 35, 39, 41, 42, 43, 44, 46, 52 och 61.

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag i princip: 8, 9, 11, 12, 13, 14, 16, 21, 24, 25, 27, 28, 30, 31, 32, 36, 40, 45,47, 48, 49, 50, 51, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60, 62, 64, 65, 66, 67, 69, 70 och 72.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 19, 37, 38, 63, 68 och 71.

  Toine Manders, föredragande. – (NL) Det gläder mig dels att så enormt många talare är närvarande denna måndagskväll för att diskutera ett tekniskt betänkande, dels att betänkandet har fått ett så brett stöd.

Vissa ledamotskolleger har varit kritiska och sagt att betänkandets omfattning inte får missbrukas eller vidgas. Jag har förståelse för detta men vill framhålla vad min ledamotskollega Evelyne Gebhardt sade i det här sammanhanget. I vissa lägen måste man utnyttja situationen för att få något gjort, och jag anser att man mycket väl kan agera på det här sättet.

I morgon är det viktigt med ett mycket brett stöd, något som många människors reaktioner får mig att tro på. Det blir en utmärkt utgångspunkt för parlamentet, i synnerhet inför förhandlingarna med rådet. Jag tror nämligen att parlamentet i samarbete med kommissionen i morgon kan åstadkomma en situation som utmynnar i att förhandlingarna med rådet framgångsrikt slutförs – och här tackar jag kommissionsledamoten för hans entydiga ställningstagande.

Förslaget syftar till att skapa bättre lagstiftning i framtiden, eftersom det blir allt vanligare att människor handlar på Internet. Därför behöver vi en fungerande inre marknad, där 500 miljoner konsumenter på ett rimligt sätt kan hitta den information de söker. Vi börjar med textilier, och förhoppningsvis omfattas så småningom samtliga produkter som säljs på den inre marknaden. Tanken är inte att tillhandahålla mer information utan tydlig information, på ett enhetligt sätt, i hela EU. Det vore verkligen glädjande om vi lyckades med detta.

Låt mig slutligen nämna att jag medvetet beslutade att avstå från en uppgörelse med rådet redan vid första behandlingen. Jag anser att vi borde använda oss av det här normala förfarandet mycket oftare, och att parlamentet borde ta ställning till betänkandet från utskottet för inre marknaden och konsumentskydd i plenum, innan vi inleder förhandlingarna med rådet och kommissionen för att slutföra ärendet. Jag tycker att det undergräver demokratin om vi enas utan att ens ha överlagt om saken i plenum. Jag hoppas därför att många gör likadant och att alla ärenden som regel får genomgå både en första och en andra behandling.

Jag hoppas på ett bra resultat i morgon. Med vårt breda stöd som utgångspunkt har vi de bästa förutsättningar för att ta hem finalmatchen mot rådet, för att använda fotbollsspråk.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon (tisdagen den 18 maj 2010).

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) EU:s textilsektor har brottats med svåra ekonomiska utmaningar de senaste åren, och därför har en långvarig process av omstrukturering och teknisk innovation inletts. Det betänkande som vi nu diskuterar gör det möjligt att harmonisera och standardisera vissa aspekter av märkningen av textilprodukter. Jag anser därför att det underlättar dessa produkters fria rörlighet på den inre marknaden, samtidigt som det garanterar ett starkt och enhetligt konsumentskydd i EU. Jag stöder därför uppmaningen till kommissionen att inom två år från det att förordningen trätt i kraft överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om eventuella nya märkningskrav. Detta har två syften: dels att förenkla märkningen av textilprodukter, dels att ge konsumenterna tillförlitlig och jämförbar information om textilprodukters ägare, ursprung och storlek. I arbetet med att nå dessa mål anser jag att vi måste se till att de utökade märkningskraven inte utgör ännu en belastning för näringslivet, i synnerhet inte för små och medelstora företag. Det saknas för närvarande fullgoda analyser av hur människors hälsa påverkas av att allergiframkallande eller hälsovådliga ämnen används vid tillverkning och bearbetning av textilprodukter. Jag uppmanar därför kommissionen att genomföra en studie för att utvärdera vilka effekter dessa har.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Än en gång lovar den ekologiska märkningen runt och håller tunt – tänk bara på skandalen med ”ekologisk bomull”, eller på den biokemiska pantomimen härförleden. För det första håller ett nytt kaos av märkningar och symboler på att utbryta på den här biologiska marknaden. Här skulle EU äntligen kunna åstadkomma en vettig standardisering, vilket EU ju i regel är väldigt svagt för. För det andra är det dags för EU att ta itu med den genmodifierade bomullen. Om man avvaktar med att genomföra studier av vilka potentiella effekter skadliga ämnen har så borde det åtminstone fram till dess framgå av märkningen om genmodifierad bomull använts. Det är också hög tid att EU tar sig an frågan om radiofrekvensidentifiering (RFID). Det är oacceptabelt att textilprodukter förses med elektroniska etiketter utan att de berörda personerna får veta det, samtidigt som vi fortfarande väntar på relevanta märkningsförordningar. Om enskilda fotgängare går att identifiera genom klädernas RFID-märkning blir det möjligt att övervaka varje steg som människor tar. Mot bakgrund av den politiska korrekthetens åsiktsterror ska den som använder RFID-märkta kläder nog snart vara mycket försiktig med vilka evenemang vederbörande deltar i. Men kanske kan man i framtiden helt enkelt radera sig själv från Google Street View genom att ange sitt RFID-nummer. Eller så utlöser chipen säkerhetslarm på flygplatser. George Orwell är gammal skåpmat – vi har kommit mycket längre än hans övervakningsvisioner.