Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 17 maj 2010 - Strasbourg

20. Sanktionerna för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. – Nästa punkt är en kortfattad redogörelse av betänkandet av Hella Ranner, för utskottet för transport och turism, om sanktioner för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn (2009/2154(INI)) (A7-0130/2010).

  Hella Ranner, föredragande. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag tacka alla ledamöter i utskottet för deras konstruktiva samarbete. Betänkandet handlar om ett viktigt ämne. Det rör alla som reser på de europeiska vägarna. Det handlar om respekten för körtider och viloperioder för godstransporter, som bör förbättras avsevärt.

Våra diskussioner i utskottet, tillsammans med alla diskussioner med många olika berörda parter från alla sidor samt diskussioner med företrädare för medlemsstaterna – visar att det är mycket viktigt att genomförandet av reglerna om körtider och viloperioder förbättras snarast.

Även reglerna om färdskrivare bör förbättras. I maj 2009 lade kommissionen fram en rapport där man analyserade sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn i medlemsstaterna. Det bör sägas att resultaten var desillusionerande. Sanktionerna för samma överträdelse varierade från 500 till 5 000 euro i olika medlemsstater. Där det är möjligt – vilket främst är i gränsområden – flyr förarna följaktligen givetvis till länder där sanktionerna är lägre. Denna situation kan inte fortgå. Skillnader i antalet kontroller leder också till stor ovisshet bland förare och företag.

Det är inte bara bötesbeloppens storlek som skiljer sig åt utan även vilka sanktioner som står till buds och hur enskilda överträdelser kategoriseras. Denna situation kan inte fortgå eftersom syftet med reglerna inte bara är trafiksäkerhet och skydd av arbetstagarna utan också – inte att förglömma – rättvis konkurrens. I kristider utsätts företagen för större påtryckningar och priserna pressas. Säkerheten för alla på vägarna och, givetvis, inte minst för de förare som direkt berörs, måste därför verkligen garanteras.

Som vi alla vet kan detta enbart uppnås om vi har ett effektivt sanktionssystem. Sanktionerna måste vara tydliga, öppna och framför allt jämförbara. Om vi vill att regleringen av körtider och viloperioder ska lyckas måste bestämmelserna genomföras på ett förnuftigt sätt i medlemsstaterna – och det är den viktigaste punkten i betänkandet. I alla händelser behöver vi fler och bättre kontroller samt information om bestämmelserna, inte bara för förare från våra medlemsstater utan också för förare från tredjeländer. De känner givetvis inte alltid till våra system.

Därför är det mycket viktigt att få till stånd ett informationsutbyte, och att det sker i kommissionen. En myndighet med allmän behörighet i fråga om vägtransport skulle kunna ansvara för detta. I detta sammanhang anser jag att det är irrelevant vilket kontor som sammanställer kontroller och resultat. En sak är dock säker och det är att ett sådant kontor måste finnas. Genom artikel 83.2 i Lissabonfördraget tillåts vi ingripa i enskilda medlemsstaters regler och kontrollera om de rättsliga bestämmelserna harmoniseras korrekt. Det var en oomtvistad självklarhet i utskottet att det ligger i allas vårt intresse och i vår säkerhets intresse att utnyttja denna möjlighet.

Jag vill ta upp ytterligare en viktig faktor innan jag avslutar mina kommentarer. Om vi vill att förare ska respektera viloperioderna måste vi ge dem den infrastruktur som krävs. I många medlemsstater finns det inte tillräckligt säkra parkeringsplatser. Det är upp till medlemsstaterna att tillhandahålla dem. Endast då kan reglerna verkligen få önskad effekt.

Jag hoppas verkligen att kommissionen kommer att fortsätta att ta problemet på allvar och jag är övertygad om att parlamentet måste och verkligen kommer att ställa sig bakom detta. Betänkandet får inte vara slutet på detta arbete. Det kanske bara är början. Det handlar om att tillsammans sträva efter att uppnå bättre kontroll och harmonisering, och jag förväntar mig att kommissionen under det kommande året lägger fram en rapport om möjliga harmoniseringsåtgärder, inklusive åtgärderna enligt de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Herr talman! Jag måste verkligen gratulera föredraganden till hennes utmärkta betänkande. Faktum är att sanktioner, typer av sanktioner, böter och hur sanktionerna klassificeras skiljer sig mycket åt från en medlemsstat till en annan – jag vill understryka detta. Det uppmärksammas i betänkandet och föredraganden påpekar mycket riktigt i slutet av det att kommissionen bör vidta särskilda harmoniseringsåtgärder.

I Grekland sker många olyckor och överträdelser. Om vi inte lyckas samordna lagstiftningen på EU-nivå och om vi inte lyckas harmonisera rutinerna och i slutändan se till att kontroller genomförs på ett mer specifikt och samordnat sätt på EU-nivå kommer vi givetvis tyvärr inte att kunna begränsa detta enorma problem.

Framför allt för Grekland är detta en mycket viktig fråga, och därför anser vi att betänkandet utgör en utmärkt startpunkt för ytterligare åtgärder.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Först vill jag, både personligen och för min kollega Siim Kallas som jag företräder i dag, tacka Hella Ranner för hennes betänkande om en mycket viktig aspekt av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn.

Kommissionen betonade i sin preliminära rapport de stora skillnaderna mellan de sanktioner som tillämpas i medlemsstaterna för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn. Sanktionerna är av olika typ, de är olika allvarliga och bötesbeloppen varierar mellan medlemsstaterna. En förare som överskrider maximigränserna för dagliga körtider riskerar att få tio gånger högre böter i Spanien än i Grekland.

Kommissionen välkomnar parlamentets beslut att följa upp det betänkande som utarbetats. Parlamentet betonar hur otillfredsställande den aktuella situationen är eftersom förare och företag felaktigt kan tro att det är mindre allvarligt att begå en överträdelse i en medlemsstat än i en annan. Givetvis kan detta få negativa konsekvenser för trafiksäkerheten och för konkurrensen. Parlamentets betänkande utgör följaktligen ett värdefullt bidrag till kommissionens insatser för att samordna det harmoniserade genomförandet av de gällande reglerna.

I parlamentets betänkande föreslås bland annat ett fastställande av maximala och minimala bötesbelopp för alla överträdelser av sociallagstiftningen, och det betonas också att artikel 83 i Lissabonfördraget ger möjlighet att fastställa minimiregler angående sanktioner, vilket föredraganden tog upp. Kommissionen kommer snarast att undersöka i vilken utsträckning och på vilket sätt de nya bestämmelserna i fördraget kan användas för att förbättra genomförandet av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn.

Jag är tacksam för ert synnerligen konstruktiva betänkande och jag kan försäkra er om att de frågor som har tagits upp och de förslag som parlamentet har lagt fram noggrant kommer att undersökas av kommissionen.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon (tisdagen den 18 maj 2010).

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Dagens diskussion har gjort oss medvetna om de stora skillnaderna i sanktionerna för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn i de 27 medlemsstaternas lagstiftningar. Därför anser jag att det är en mycket god idé att utarbeta en broschyr på flera språk med tydlig information till förare och företag om sociallagstiftningen i olika medlemsstater. Broschyren bör innehålla en lista över uppskattningar av sanktioner som kan utdömas till en förare för överträdelse av en viss regel. En annan intressant punkt är användningen av RDS-TMC-teknik i stället för GPS för att informera förare i realtid om vilka sanktioner som gäller i det land som han eller hon just då befinner sig i.