Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2005(BUD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0134/2010

Debatter :

PV 18/05/2010 - 5
CRE 18/05/2010 - 5

Omröstningar :

PV 18/05/2010 - 8.15
CRE 18/05/2010 - 8.15
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0171

Debatter
Tisdagen den 18 maj 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

5. Ändringsbudget nr 1/2010 – Avsnitt I – Parlamentet – Beräkning av inkomster och utgifter för år 2011 – Avsnitt I – Parlamentet (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är den gemensamma debatten om

– betänkandet av Vladimír Maňka, för budgetutskottet, om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2010 för budgetåret 2010, avsnitt I – Europaparlamentet (2010/2045(BUD)) (A7-0158/2010), och

– betänkandet av Helga Trüpel, för budgetutskottet, om beräkningen av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2011 (2010/2005(BUD)) (A7-0134/2010).

 
  
MPphoto
 

  Vladimír Maňka, föredragande. (SK) Efter Lissabonfördragets ikraftträdande är många förfaranden nu mer direkta och mer öppna. Befogenheter är tydligare avgränsade. Europaparlamentet har fått ökade befogenheter och Europeiska unionen har stärkt sin ställning både externt och internt. För första gången i demokratins historia har medborgarna i ett antal länder rätt att påverka händelserna på överstatlig nivå.

Med tanke på Europas storlek och mångfald måste vi se till att alla medborgare, även de som inte är särskilt välmående och inte tillhör stora etablerade organisationer, har tillgång till alla demokratiska medel. Det ska inte krävas stora finansiella tillgångar för att kunna utnyttja dessa demokratiska medel.

Ikraftträdandet av Lissabonfördraget får specifika ekonomiska konsekvenser för några europeiska institutioner. Under budgetförfarandet för 2010 kom man överens om att vi företrädesvis skulle använda en tillgänglig reserv i budgetrubrik 5 för finansiering av ytterligare kostnader som uppstår direkt genom Lissabonfördragets ikraftträdande.

Efter att den ursprungliga budgeten för 2010 har godkänts hanterar vi i dag därför motsvarande extra utgifter via en ändringsbudget. Omedelbart efter att vi lämnat in ansökningar om kompletterande resurser, gjorde vi allt som stod i vår makt för att finna reserver och fördela befintliga medel så långt det var möjligt.

Lissabonfördraget påverkar direkt eller indirekt samtliga Europaparlamentets tjänster.

Europaparlamentets ändringsbudget som vi diskuterar i dag kommer att säkra extra finansiella resurser och personalresurser som gör det möjligt för parlamentet att fullgöra sin nya medbeslutsfattande funktion som är likställd med rådets.

Den finansiella nettopåverkan av Europaparlamentets ändringsbudget är lägre än de ursprungliga kraven för budgetmedel. I förlikningsförfarandet med Europaparlamentets ordförandeskap lyckades vi finna 4 miljoner euro. Resurskravet hade minskat ytterligare till följd av valet av tidpunkt, eftersom vi godkände budgeten en månad senare än vi räknat med från början.

De flesta företag och institutioner, inte bara i Europa utan över hela världen, utnyttjar den globala ekonomiska krisen till att förbättra sin effektivitet och konkurrenskraft. Det är vår – Europaparlamentets – utmaning precis som det är för de övriga europeiska institutionerna.

Europaparlamentets generalsekreterare har nu ytterligare besparingar och effektivitetsförbättringar till sitt förfogande – och det inte bara för i år. Den detaljerade funktionsgranskning i generaldirektoratet för infrastruktur och logistik och i säkerhetstjänsten, som vi avtalade om när budgeten godkändes i december, kan ge avsevärda och hållbara besparingar även för kommande budgetperioder.

 
  
MPphoto
 

  Helga Trüpel, föredragande.(DE) Fru talman, mina damer och herrar! Parlamentets budget för 2011 är den första verkliga budgeten för parlamentet sedan Lissabonfördraget trädde i kraft. Det innebär att parlamentet har fler befogenheter, vi har fler skyldigheter, vi har mer ansvar, vi har fler lagstiftningsskyldigheter – med andra ord behöver vi mer arbetskapacitet och det innebär att vi behöver en större budget.

Samtidigt – och det är mycket viktigt för mig – måste vi tänka på att vi befinner oss mitt i en ekonomisk och finansiell kris och i en eurostabilitetskris. I Tyskland kommer skuldminskningen att inledas under 2011. Stora nedskärningar måste göras i Grekland och i alla högt skuldsatta offentliga budgetar. Vi behöver därför finna en ansvarsfull ståndpunkt till hur vi ska hantera ökningarna av parlamentets budget i dessa svåra ekonomiska tider. Som föredragande för 2011 års budget kommer jag att stödja majoritetsståndpunkten, även om jag också kommer att ge uttryck för min egen gröna ståndpunkt.

Tjugo procent för parlamentets budget, baserat på den administrativa budgeten, var en övre gräns som fastställdes mellan institutionerna 1988. Majoriteten i budgetutskottet anser dock att det inte kan hålla samma nivå 2011, eftersom verkligheten har förändrats. Vi har utvidgningen, vi har fler befogenheter och vi har fler skyldigheter och därför kan siffran 20 procent inte betraktas som fast. Trots det har det blivit uppenbart att vi tänker hålla oss till området kring 20 procent av självdisciplins- och ansvarsskäl.

Presidiet har föreslagit en siffra på 20,46 procent – med andra ord 29 miljoner euro mer än siffran för 2010. Efter vissa diskussioner – där vi tagit hänsyn till de oförenliga målen – har vi nu enats om att endast förbruka 20,32 procent, dvs. ytterligare 20 miljoner euro. Vi är eniga om att vi behöver mer personal för utvidgningen och mer personal för bibliotek, IT och studier. Vi är också eniga om att vi måste prioritera miljöskyddet i parlamentet högre och att det vore positivt om det fanns fler cyklar tillgängliga i Strasbourg, så att vi inte behövde utnyttja transporttjänsten i lika stor utsträckning.

Vad är det då som är kontroversiellt? Frågan om det borde finnas mer pengar under 2011 – 1 500 euro – för assistenter är kontroversiell. Jag upprepar att det är för assistenter, inte för parlamentsledamöter. Det skulle uppgå till 13,2 miljoner euro. Majoriteten i utskottet röstade för att placera dessa ökningar för assistenter i reserven mot bakgrund av argumentet att man bättre kan utvärdera och besluta om detta senare på året.

Jag vill förtydliga de grönas ståndpunkt i den här frågan, vilket innebär att vi måste vara lyhörda för de allmänna skuldproblemen. Min grupp anser därför att vi borde avstå från denna ökning på 1 500 euro för nästa år. Vi bör inte ändra ledamotsstadgan just nu. Vi borde i stället i mindre utsträckning använda flyget till kortare affärsresor, så att vi faktiskt tillämpar det miljöskydd – som vi gång på gång kräver politiskt – på vårt eget beteende och på vårt eget parlament. Det är därför mycket positivt att vi har lyckats förbättra våra egna miljöskyddsuppgifter. Ett exempel är en 12,9-procentig minskning av koldioxidutsläpp under 2008. Vi har minskat energiförbrukningen med 0,8 procent. Vi skulle vilja ha haft ett jobbfinansierat passerkort för lokala offentliga transporter. Med andra ord vill vi visa att vi är ansvariga ur både ekonomisk och miljöpolitisk synvinkel.

 
  
MPphoto
 

  José Manuel Fernandes, för PPE-gruppen.(PT) Fru talman, mina damer och herrar! Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) förespråkar en åtstramad, öppen och hållbar budget. Vi välkomnar därför förvaltningens arbete med att specificera fasta och variabla utgifter samt att man har lagt fram en medellång strategi om fastighetspolitik. Trots det anser vi att dessa dokument kan förbättras i framtiden och vi vill påminna er om att vi förespråkar en långsiktig fastighetspolitik.

Vi är ambitiösa när det gäller budgetåtstramningar och vi vill att framsteg görs mot en nollbasbaserad budget, där varje utgiftspunkt stöds genom skriftliga bevis. Av samma anledning föreslår vi även att framsteg görs genom en kostnadseffektivitetsanalys för variabla utgifter. Vi anser att det här finns potentiella besparingar och stöder därför – vi föreslår faktiskt detta själva – minskningar av vissa budgetposter.

Ypperlig lagstiftning är parlamentets principiella mål. Vi vet alla att en felaktig eller dålig lagstiftning alltid leder till höga kostnader, kostnader som i slutändan alltid betalas av den europeiska allmänheten. Mot bakgrund av de nya befogenheterna efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget stöder vi möjligheten att rekrytera nya personalresurser för att kunna nå målet om en ypperlig lagstiftning. Vi vill att de ska hålla hög standard – det är faktiskt ett krav från vår sida.

Jag vill även påminna er om att vi kommer att få 18 nya medlemmar och att även dessa måste kunna utöva sitt uppdrag på vederbörligt sätt. De tider vi lever i är mycket krävande och de europeiska institutionerna spelar en mycket viktig roll. Det är en helt avgörande roll som de inte får misslyckas med, och därför behöver de ha tillräckliga medel till sitt förfogande.

Vi är mycket medvetna om att det alltid kan finnas stark populism och demagogi kring budgetfrågor och sådant förkastar vi. Det finns även personer som antyder att ledamöternas löner ökar, något som inte stämmer. Vi strävar efter att parlamentet ska kunna ha löner som är tillräckliga så att det kan få den värdighet vi alla förordar, och att det kan uppnå det mål som europeiska offentliga experter faktiskt kräver av oss: ypperlig lagstiftning.

 
  
MPphoto
 

  Derek Vaughan, för S&D-gruppen.(EN) Fru talman! Det är alltid kontroversiellt när man diskuterar sin egen budget, och det har vi sett i våra diskussioner om ändringsbudgeten och i vår egen budget för 2011. Men jag är nöjd med att de flesta frågor nu har lösts för 2011 inom budgetutskottet. Jag anser faktiskt att det nu finns mycket få skillnader mellan budgetutskottet och presidiet, kanske bortsett från tre eller fyra frågor. Den ena är förstås tröskeln på 20 procent. En annan är fastighetsreserven, ytterligare en är de poster som nu har placerats i reserven och den sista är det andra månatliga delbeloppet på 1 500 euro per ledamot för assistentstöd.

Dessa två delbelopp på 1 500 euro per ledamot är kontroversiella. De skulle vara besvärliga när som helst, men är förstås mer kontroversiella i svåra ekonomiska tider. Detta trots att vi alla inser att Lissabonfördraget har gett oss fler ansvarsområden. Det är på grund av detta som en kompromiss har nåtts om att placera finansieringen av det andra delbeloppet på 1 500 euro i en reserv där den kommer att förbli tills förslaget har finansierats till fullo.

Jag anser att den andra kontroversiella frågan för oss, som ännu inte har behandlats, är ersättningar till ledamöter med särskilda uppdrag. Den kompromiss som nåddes här handlade om att minska den siffra som tilldelats ledamöter med särskilda uppdrag från 1,2 miljoner euro till 400 000 euro och förstås att dokumenterat bevis genom kvitton måste läggas fram när anspråk görs på ersättning. Jag anser att det är en viktig princip som vi alla vill stödja. Kollegerna får själva avgöra om de kan acceptera dessa två kompromisser eller inte. Jag tror att en majoritet inom S&D-gruppen kommer att finna kompromisserna godtagbara.

En sak som dock har blivit uppenbar i våra diskussioner om 2011 års budget är att vi måste finansiera ytterligare ansvarsområden i framtiden på grund av Lissabonfördraget och att vi även måste göra effektivitetsbesparingar någon annanstans. I 2011 års budget har vissa försök gjorts på sådana besparingar. Den totala ökningen har faktiskt minskat från 6,5 procent till omkring 5,8 procent. Det är välkommet, men jag anser att vi måste göra mycket mer i framtiden.

Jag hoppas att presidiet i framtiden kommer att lägga fram rekommendationer och förslag, inte bara om utgifter, utan även på vilka sätt vi kan göra effektivitetsbesparingar i framtiden. Jag hoppas att sådana besparingar kan omfatta förändringar av vårt arbetssätt och att de inte bara består av nedskärningar.

Om presidiet i framtiden lägger fram förslag till effektivitetsbesparingar – och det hoppas jag att de kommer att göra – anser jag att det är viktigt att man diskuterar det med medlemmarna i ett tidigt skede. Då får Europaparlamentet självt möjlighet att påverka budgeten och att även påverka våra prioriteringar och finna besparingar. Under tiden bör vi fortsätta vårt arbete med att se till att budgeten för 2011 är godtagbar för ledamöterna, parlamentet och självklart även för allmänheten.

 
  
MPphoto
 

  Carl Haglund, för ALDE-gruppen. Fru talman! Det har varit en intressant diskussion om parlamentets egen budget för i år och nästa år.

Jag vill inleda med att särskilt tacka Helga Trüpel som har gjort ett bra jobb med att bereda nästa års budget. Den är nog mer balanserad än som ursprungligen var tänkt.

Lissabonfördraget för med sig nya behov för Europaparlamentet och ur den synvinkeln är det logiskt att parlamentet till en del räknar med ökade kostnader eftersom vår verksamhet också ökar.

Samtidigt är det otroligt förvånande att vi inte har haft någon som helst förmåga att omorganisera vår egen verksamhet för att den vägen också kunna möta nya behov. Det är något som vi måste bli mycket bättre på.

I den liberala gruppen har vi varit kritiska till de kostnadsökningar som ursprungligen föreslogs av presidiet och som nu faktiskt, som redan har nämnts, delvis har skurits ned. Jag vill ändå säga att vi i den liberala gruppen inte accepterar och inte kommer att rösta för någon ytterligare anslagsökning på 1 500 euro i månaden till varje ledamot för att anställa ytterligare assistenter. Vi motsätter oss också tanken på att ordförandena för utskotten skulle få ett representationsanslag.

Det är uppenbart att de två stora politiska grupperna nu har hittat varandra i denna fråga, men från liberalt håll kommer vi att strida för våra synpunkter här i kammaren. Det är viktigt att Europaparlamentet visar att vi faktiskt är intresserade av hur stora kostnader som uppstår för oss själva. Jag kan inte riktigt förstå den logik som presenterades här tidigare och som innebär att det inte handlar om kostnadsökningar utan om att vi ska kunna utföra vårt uppdrag ordentligt. Det är inte alls det det handlar om. Det handlar i sista hand endast om kostnadsökningar.

I förlängningen är det också bra att komma ihåg att ju fler assistenter som anställs i parlamentet, desto mer ökar också behoven i våra byggnader och det blir mycket dyrt i längden. Vi i liberala gruppen är mycket kritiska till vissa av de här förslagen och kommer också att rösta utifrån det när kammaren går till omröstning.

 
  
MPphoto
 

  Helga Trüpel, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Fru talman! Jag skulle åter vilja inleda med det magiska ordet ”balans” som Carl Haglund just har nämnt. När vi nu diskuterar budgeten för 2011 anser jag faktiskt att vi måste utgå från frågan om hur vi kan finna en lämplig och ansvarsfull balans.

José Manuel Fernandes talade om populism i förhållande till parlamentets väl övervägda tanke om att vara mycket ansvarsull och självdisciplinerad i budgeten för 2011. Jag håller inte alls med honom i det avseendet. Jag anser inte att det är populism när vi tillsammans kommer fram till den väl avvägda slutsatsen att även parlamentet väldigt noga måste rannsaka hur vi kan agera med självdisciplin mot bakgrund av de många nedskärningar vi kräver av andra länder. Tvärtom anser jag att det är just Europaparlamentets politiska ansvar under de rådande förhållandena. I de nedskärningar som krävs av Grekland och offentliga budgetar i allmänhet, måste vi ha modet att å ena sidan legitimera de ökningar vi gör för att kunna utföra vårt arbete på ett ansvarsfullt sätt och ändå samtidigt finna en gräns där vi säger: under de nuvarande villkoren kräver vi också en viss reglering, eftersom det helt enkelt är en del av det politiska landskapet. Detta måste uttryckas enligt maximen ”Vi har förstått!”. Det är viktigt från politisk synpunkt och jag uppmanar därför åter grupperna att överväga vilken signal vi ska ge allmänheten med budgeten för 2011.

 
  
MPphoto
 

  Lajos Bokros, för ECR-gruppen.(EN) Fru talman! I Rumänien går offentliganställda personer lönesänkningar på 25 procent till mötes. I Spanien kommer anställda i den offentliga sektorn att få se 5–15 procent av sin lön försvinna och i Portugal – för att inte tala om Grekland – gör regeringarna stora insatser för att dra ner på personalresurserna. I Storbritannien har den nya regeringen redan antytt att det finns ett behov av ett stort ekonomiskt sparpaket det här året.

Anser någon i parlamentet att det nu är dags för Europaparlamentet att göra av med mer pengar på någonting – att öka utgifterna, ha mer personal för grupper, bibliotek, utskott, IT-personal och ytterligare 1 500 euro i assistentstöd? Vi diskuterar ett andra delbelopp på 1 500 euro. Jag menar att redan det första är fullkomligt onödigt. Det borde inte handla om att placera det andra delbeloppet i en reserv, utan vi borde i stället ta bort båda eftersom det är fel tidpunkt att göra detta. Vi är alla medvetna om de ökade befogenheterna, men ökade befogenheter kräver inte nödvändigtvis ökade utgifter. Det kräver effektivare utgifter, mer ansvarsskyldighet och mer ansvar.

Jag instämmer till fullo med Helga Trüpel, som hävdar att det finns sätt att göra ytterligare besparingar. Vi behöver inte en bilpark här i Strasbourg. Vi har kostnadsfria allmänna färdmedel. Jag använder spårvagnen varje dag. I stället för att använda biljetter i affärsklass, kan vi åka i ekonomiklass för att spara pengar. Jag har till exempel aldrig flugit i affärsklass när jag har åkt hit från Budapest. Diskussionen mellan presidiet och budgetutskottet har varit mycket fördelaktig i det här avseendet, och sammantaget anser jag att det finns massor av ytterligare möjligheter för oss att spara pengar på.

 
  
MPphoto
 

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen.(EN) Fru talman! Än en gång blir jag bestört över att se hur parlamentsledamöter fortsätter att kräva budgetökningar samtidigt som människor i medlemsstaterna kämpar för att klara sig genom den nuvarande krisen. Men i dag kommer jag att tala om etiken i parlamentet.

Är det i det nuvarande läget godtagbart att EU-institutionerna – som i det här fallet med parlamentet – vill öka sina egna administrativa budgetar samtidigt som de vill ha befogenhet att kontrollera de nationella budgetarna? Är det godtagbart att EU:s institutioner går till EU-domstolen för rådets beslut att dämpa löneökningarna för EU:s tjänstemän? Är det etiskt godtagbart för parlamentet att påskynda godkännandet av rådets redovisning för 2008 i utbyte mot rådets godkännande av parlamentets budgetökningar?

Jag vill gärna förklara detta: budgetkontrollutskottet röstade enhälligt mot godkännandet av rådets redovisning för 2008 på grund av bristande insyn. Av en tillfällighet lyckades inte rådet godkänna parlamentets budgetökningar. Jag antar att vi kommer att få se parlamentet rösta för rådets redovisning den här veckan och strax därefter kommer rådet att godkänna en utökad budget för parlamentet. Dessa omröstningar som gäller parlamentets budget och rådets ansvarsfrihet är typiska för etiken i de institutioner som ska styra oss alla.

 
  
MPphoto
 

  Angelika Werthmann (NI).(DE) Fru talman, mina damer och herrar! Lissabonfördraget medförde förändringar som omfattar – och som faktiskt specifikt relaterar till – Europaparlamentets betydelse. Jag har redan en gång påpekat att mitt ”ja” till ändringen av parlamentets budget är ett villkorligt sådant. Europaparlamentet bör förstås sträva efter ypperlig lagstiftning. Att stärka parlamentets roll innebär självklart att det får fler skyldigheter, mer ansvar och mer arbete. Med det sagt och med tanke på den kris vi befinner oss i – den värsta ekonomiska krisen på 60 år – skulle jag vilja betona att även vi som parlamentsledamöter, och i synnerhet vi, bör vara särskilt aktsamma med de pengar man har anförtrott oss. Rådet och Europaparlamentet förutsätts och måste samarbeta i allt högre grad och detta samarbete kräver en vilja att uppträda som partner.

 
  
MPphoto
 

  Ivailo Kalfin (S&D). (BG) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill gärna börja med att gratulera föredragandena, Helga Trüpel och Vladimír Maňka, för deras utmärkta arbete med att ta fram de beslut vi diskuterar i dag. Som vi har bevittnat i dagens debatt måste vi tillstå att denna uppgift var allt annat än lätt.

Å ena sidan måste vi vara förebilder när det gäller sparsamhet och effektivitet när det handlar om att använda de europeiska skattebetalarnas pengar. Å andra sidan måste vi dock ge parlamentet möjlighet att fullgöra sina skyldigheter och sitt ansvar som samma skattebetalare har anförtrott parlamentet genom Lissabonfördraget.

Det är faktiskt så att det nya EU-fördraget placerar de flesta förändringar och nya skyldigheter på vår institution. En av de viktigaste frågorna som gav upphov till mycket diskussioner var hur stor hänsyn Europaparlamentet tar till den svåra ekonomiska situationen i Europa och visar sin ledarförmåga när det handlar om att minska utgifterna och öka effektiviteten.

Parlamentets beslut, som vi diskuterar i dag, är relevanta för den ekonomiska situationen. En ökning av utgifterna på minst 5,5 procent gör det möjligt för oss att utöka Europaparlamentets personal med 18 nya anställda. Vi behöver administrationen för att ge specialiststöd på områden som har ökat väsentligt och där Europaparlamentets beslut är avgörande.

Vi erbjuder ledamöterna möjligheten att öka kontakten med sina väljare. De får specialistutbildning på fler områden för att kunna fullgöra sina nya skyldigheter som de har anförtrotts genom Lissabonfördraget. Vi är förebilder när det gäller sparsamhet när vi beviljar alla nya funktioner en del av en överförbrukning på bara 0,28 procent av det avtal som ingicks för många år sedan för att Europaparlamentets utgifter inte ska överstiga 20 procent av EU-budgetens administrativa kostnader.

Samtidigt måste vi mycket klart konstatera att det gamla avtalet måste omförhandlas i framtiden så att det i stor utsträckning motsvarar förändringarna i institutionernas funktioner och särskilt de utvidgade funktionerna och följaktligen även förväntningarna på Europaparlamentet.

Vi har fortfarande reserver. I framtiden måste vi öka våra insatser för att effektivisera parlamentets arbete, exempelvis genom att inte förlita oss på fastigheter utan på nya tekniker. Vi måste även föregå med gott exempel när det handlar om institutionella standarder och miljöstandarder och genom att noga analysera följderna av alla utgifter och inte tillåta budgeten att öka automatiskt som den vanligtvis gör i alla byråkratier. För varje åtgärd vi utför får vi inte glömma att vi är ansvariga gentemot våra väljare som har det svårt just nu.

 
  
MPphoto
 

  Alexander Alvaro (ALDE).(DE) Fru talman! Framför allt i kristider måste politiker kunna skilja det rationella från det känslomässiga. Inte minst när det handlar om budgetfrågor och pengar. Jag har en känsla av att Lissabonfördraget och tillhörande budgetfrågor fungerar lite som väderleksprognoserna – du vet aldrig exakt hur det kommer att se ut i morgon. Prognosen visar regn, så du tar med paraplyet. Men så visar det sig att det bara kommer några droppar – inget regn att tala om alltså.

Det är samma sak med Lissabonfördraget: vi vet inte hur fördraget kommer att förändra parlamentets arbetsbelastning. Jag måste fråga på vilket sätt ledamöterna tidigare har arbetat i utskotten och presidierna, eftersom de anser att Lissabonfördraget nu inte kommer att medföra några förändringar.

Diskussionen om en ökning på 1 500 euro för assistentstöd är symbolisk för frågan om vi kan banta strukturerna, spara pengar och göra våra arbetsmetoder effektivare. Det vore bättre om vi övervägde dessa tre punkter i stället för att ständigt tala om finansieringsområdet. Det är ju faktiskt inte förrän nästa år som vi kommer att kunna se vilka effekter Lissabonfördraget verkligen får på vårt arbete.

 
  
MPphoto
 

  Ryszard Czarnecki (ECR).(PL) Det råder ingen tvekan om att Europaparlamentet, som har fått mer ansvar och ökade funktioner efter ratificeringen av Lissabonfördraget, helt naturligt måste få fler ekonomiska resurser för att kunna fullgöra denna funktion. Den föregående talaren har rätt. Vi vet inte hur mycket denna funktion kommer att öka i praktiken, men vi vet att den kommer att öka. I förhållande till det är väljarnas och skattebetalarnas förväntningar på oss naturligtvis också högre. Det är också detta som gör att begäran om mer pengar, för exempelvis assistenter till ledamöterna, odiskutabelt är berättigad ur både ekonomisk och politisk synvinkel.

Vi är medvetna om att det just nu pågår en enorm kris i Grekland – och på det hela taget i länderna i Sydeuropa – och att denna kris uppenbarligen också är av politisk karaktär. Men när vi minskar kostnaderna får vi inte amputera Europaparlamentets funktioner. Jag är i grunden övertygad om att Europaparlamentets budget bör ökas betydligt.

 
  
MPphoto
 

  Daniël van der Stoep (NI).(NL) Fru talman! Parlamentets budgetförslag för 2011 är 1,7 miljarder euro. För varje ledamot motsvarar det 2,3 miljoner euro per år, 200 000 euro per månad och häpnadsväckande 6 400 euro per dag. Det finns 736 ledamöter i parlamentet.

6 400 euro är enormt mycket pengar. Jag kan komma på hundratals saker att lägga pengar på i stället för denna marionetteater. Det viktigaste är dock att medborgarna själva kan få ta sådana beslut. Låt oss slå igen butiken i Bryssel, Luxemburg och framför allt i Strasbourg i dag. Låt oss helt enkelt tömma byggnaderna på människor, låsa dörren, kasta nyckeln och ge tillbaka dessa 1,7 miljarder euro till medborgarna som har förvärvat dem med blod, svett och tårar.

Alla ledamöter i parlamentet bör varje dag ständigt tänka på att han eller hon kostar eller har kostat skattebetalarna 6 400 euro den dagen. Alla ledamöter bör även se det som sin skyldighet att minska detta belopp varje dag, eftersom allt som förbrukas på nonsens här är skattebetalarnas pengar som har förvärvats av medborgarna genom enormt hårt arbete.

Det är vad som borde göras, men det sker inte. I detta parlament är mer alltid bättre. Genom handtryckningar, inre kretsar och dolda uppgörelser bakom kulisserna ökas budgeten med tiotals miljoner euro. Eliten bestämmer och allmänheten får betala. Det är något som alla borde fundera över varje kväll innan de somnar, och jag skulle vilja uppmana alla att göra det i kväll: ställ frågan ”har jag kostat 6 400 euro?”. Om de inte gör de borde de skämmas djupt, för då är de inte värda någonting som ledamöter.

 
  
MPphoto
 

  Ingeborg Gräßle (PPE).(DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill säga till Daniël van der Stoep att jag är värd mina pengar och den ståndpunkten står jag fast vid. Om du inte är värd dina kan jag bara beklaga det. Allt jag kan säga är att vi inte hjälper oss själva genom att skapa arbetsvillkor i parlamentet som i själva verket gör det omöjligt för oss att arbeta. Jag stöder ökningen av assistentstöd – och faktiskt båda nivåerna – och jag anser att det är helt berättigat.

Alla som jobbar i parlamentet behöver personal. De som inte vill jobba bör inte förhindra dem som vill jobba och som måste jobba att göra det. Ingen kommer att tvingas använda det ökade assistentstödet – du kan använda det, men du behöver inte göra det. Om ledamöterna inte utnyttjar stödet är det bra för skattebetalarna som då får pengar tillbaka. Jag kan bara tala för mig själv, och jag hävdar att jag är värd pengarna och samma sak gäller min personal. Däremot måste vi granska aktiviteter som gjordes tidigare mot bakgrund av ett överskott i budgeten. Vi måste undersöka om vi vill och kan fortsätta med dessa aktiviteter. Jag tänker här framför allt på webb-tv-tjänsten. Jag anser att vi måste agera, att vi inte kan låta allt vara som det är.

Men bortsett från det har vi vidtagit många reformer med presidiet och vi bör också låta dessa reformer få fäste. Budgetutskottet kommer att göra allt som står i dess makt för att visa var saker och ting inte fungerar.

 
  
MPphoto
 

  Geoffrey Van Orden (ECR).(EN) Fru talman! Över hela Europa ställs regeringar och offentliga institutioner mot kravet på nedskärningar, men parlamentet fortsätter att leva i sagans värld. Jag hör vackra ord om behovet av besparingar och effektivitet, men budgeten på över 1,7 miljarder euro för 2011 är en ökning på närmare 6 procent. Detta är fullständigt oacceptabelt. Vi borde tala om massiva besparingar, inte ökningar. Det finns många sätt detta kunde göras på.

Till att börja med borde vi skära bort onödigt slöseri och onödiga utgifter. Parlamentet borde kräva att rådet sätter stopp för Strasbourg-cirkusen och sparar utgifter på över 200 miljoner euro varje år. Ytterligare 50 miljoner euro kunde sparas varje år om vi lägger ner Europaparlamentets kontor i alla medlemsstaterna. Vi måste effektivisera byråkratin: antalet tjänstemän som är anställda i parlamentet har ökat med 14 procent till 6 000 på bara tre år. Vilken organisation som helst skulle i svåra tider leva upp till nya prioriteringar genom att kompensera med nedskärningar var helst det är möjligt. Vi verkar tycka att vi lever i en annan värld. Vi behöver vidta nödvändiga åtgärder för att åstadkomma verkliga förändringar och faktiska nedskärningar i parlamentets budget.

 
  
MPphoto
 

  Bart Staes (Verts/ALE).(NL) Jag vill återkomma till tanken om att två gånger lägga till 1 500 euro per månad som assistentstöd. Visserligen medför Lissabonfördraget många nya uppgifter, och jag motsätter mig verkligen inte tanken om mer personal i de parlamentsutskott som har fått fler uppgifter genom fördraget, såsom utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Jag motsätter mig inte heller mer personal för grupperna så att de bättre kan stödja sådana uppgifter, men om vi ska vara helt ärliga så är det vansinnigt, och även oriktigt, att ge varje ledamot 1 500 euro mer i år och ytterligare 1 500 euro nästa år.

Jag har själv arbetat tio år i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och jag gör det fortfarande. Utskottet har väldigt många lagstiftningsuppdrag enligt medbeslutandeförfarandet och det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Jag har alltid klarat mig med tre assistenter och jag antar att även de ledamöter som just nu arbetar eller ska arbeta i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor klarar sig med tre assistenter. Ert förslag, Ingeborg Gräßle – om att ge extra personal till dem som vill arbeta, men inte till dem som inte vill – är populism på högsta nivå.

 
  
MPphoto
 

  Vladimír Maňka, föredragande. (SK) Jag vill tacka alla som har framfört sina åsikter. Jag är nöjd med att ni alla vill göra ett så bra lagstiftningsarbete som möjligt och utnyttja våra resurser på bästa sätt. Vi har alla olika uppfattningar om var och hur vi kan förbättra saker och ting. Det vittnar dagens debatt om. Jag vill säga till Lajos Bokros att det finns sätt att uppnå besparingar på genom objektiva metoder. Detta sätt blockerades för ett år sedan av bland annat medlemmar i er politiska grupp.

Sedan januari har jag varit chef för en regional myndighet i mitt eget land. Min första åtgärd när jag tillträdde min tjänst var att genomföra en oberoende extern undersökning av alla förfaranden i min institution. Denna granskning kommer att undanröja dubbelarbete och minska administrationskostnaderna med över 15 procent. Om vi vill analysera ledig kapacitet och omorganisera befintliga resurser i största möjliga utsträckning är en objektiv och oberoende extern undersökning den bästa lösningen.

De som hade modet att vidta denna åtgärd uppnådde det bästa resursutnyttjandet och lyckades minska administrationskostnaderna markant. Under de kommande dagarna ska vi diskutera och rösta om ändringsbudgeten för 2010 för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och för Regionkommittén.

Dessa institutioner har tydligt utökat sin verksamhet och har fått ökade befogenheter och ökad arbetsbelastning. Jag vill även framföra en begäran till rådet, så att vi kan avsluta dessa budgetar så snart som möjligt, så att båda institutionerna kan utföra sina skyldigheter på ett ansvarsfullt och effektivt sätt på nya eller utökade områden som har presenterats i Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 

  Helga Trüpel, föredragande.(DE) Fru talman, mina damer och herrar! Ni har alla hört hur kontroversiell debatten om budgeten för 2011 är. Det är inte så konstigt med tanke på att den handlar om verkliga ökningar och nedskärningar, men även – som alltid inom politiken – symboliska frågor.

Som föredragande vill jag protokollföra följande. Ni har sett ett fullt spektrum av synpunkter här från Ingeborg Gräßle från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) som helt klart stöder dessa ökningar – även beloppet på 1 500 euro – för att trygga möjligheten att arbeta, till andra ledamöter som sagt: ”Vi behöver inte detta” eller ”Vi måste göra en mycket noggrannare utvärdering av hur dessa ökningar kan berättigas för att skapa en överblick, även över de olika utskotten och parlamentets arbetsområden”.

Som föredragande vill jag påpeka att majoriteten i budgetutskottet beslutade sig för att placera de extra pengarna i reserven – det har dock inte avtalats ännu av budgetutskottet – och att kräva en noggrann utvärdering. Allt detta måste därför fortfarande göras. Vi måste lägga fram den här utvärderingen och sedan i höst måste vi åter igen på fullt allvar ge oss i kast med resultaten, så att vi kan fortsätta förhandla med rådet i oktober i det nya budgetförfarandet och så att vi även kan finna en majoritetsståndpunkt internt i parlamentet. I det nuvarande läget är det viktigt att betona att det finns en kontrovers, att det finns mycket olika åsikter och att det finns en majoritetsståndpunkt enligt vilken vi ytterligare en gång måste granska siffrorna mycket noga.

Stort tack för era råd. Jag hoppas att vi alla visar förståndighet i vårt fortsatta arbete.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Tack, Helga Trüpel. Detta får avsluta den gemensamma debatten om budgeten. Tack för era anföranden. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen om betänkandet av Vladimír Maňka kommer att äga rum i morgon, och omröstningen om betänkandet av Helga Trüpel kommer att äga rum i dag kl 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Stavrakakis (S&D), skriftlig. (EL) Ändringsbudgeten är resultatet av Lissabonfördragets ikraftträdande. Parlamentet har stött på nya utmaningar och kommer att behöva resurser för att kunna fullgöra sina nya skyldigheter och utmaningar på ett framgångsrikt sätt. Jag vill betona att EU-medborgarna vill att parlamentet fullgör sina skyldigheter oklanderligt. För att kunna garantera detta är det viktigt att ledamöterna, utskotten och de politiska grupperna har de resurser som krävs. Vidare anser vi att vi nu mer än någonsin tidigare behöver ekonomisk disciplin och utgiftsnedskärningar, vilket även EU-medborgarna med rätta förväntar sig av oss. Därför har vi utarbetat en budget som garanterar ekonomiska åtstramningar och öppenhet.

Vi har även insisterat på behovet av en långsiktig planering av Europaparlamentets fastighetspolitik, för att kunna garantera tillräckligt ekonomiskt stöd både nu och under de kommande åren. Vi är säkra på att dessa åtgärder kommer att göra det möjligt för oss att hantera EU-medborgarnas problem, förväntningar och krav.

Avslutningsvis vill jag gratulera Vladimir Maňka till hans utmärkta betänkande.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy