Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Tisdagen den 18 maj 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

15. Frågestund (frågor till kommissionen)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt är frågestunden (B7-0211/2010).

Följande frågor har ställts till kommissionen.

Del I

 
  
  

Fråga 17 från Zbigniew Ziobro (H-0238/10).

Angående: Meddelande om mer ambitiösa minskningsmål för växthusgasutsläpp

Häromdagen kom det ut till massmediernas kännedom att kommissionen arbetade med ett förslag till meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om mer ambitiösa minskningsmål för växthusgasutsläpp, så att dessa mål som ingår i klimat- och energipaketet skulle öka från 20 procent till 30 procent fram till 2020.

Detta förslag föranleder en rad påpekanden. För det första skulle sänkta kostnader för utsläppsminskningarna avlasta de nationella budgetarna som medlemsstaterna arbetar med att få i balans. För det andra har utsläppen avsevärt minskat till följd av den ekonomiska recessionen, låt vara att man kan vänta sig ökade växthusgasutsläpp i och med att recessionen tar slut och produktionen ökar. Resultatet blir att kostnaderna för att minska utsläppen stiger igen. För det tredje kan man fråga sig om det just nu är en lämplig tid att införa mer ambitiösa utsläppsminskningsmål, eftersom detta på nytt skulle driva på kostnaderna för utsläppsminskningarna, vilket åter företagen troligen skulle motsätta sig i en situation där vi håller på att återhämta oss från recessionen.

Jag vore ytterst tacksam om kommissionen ville ta ställning till det ovansagda.

 
  
MPphoto
 

  Connie Hedegaard, ledamot av kommissionen.(EN) Jag lovar att börja svara mycket kort eftersom det dokument som ledamoten hänvisar till inte är ett dokument som antagits av kommissionen, och det skulle publiceras först senare den här månaden. Kommissionen tänker anta meddelandet till rådet och kommissionen om bedömning av fördelarna och kostnaderna för att EU höjer målet för att minska växthusgaserna till 30 procent.

Meddelandet begärdes faktiskt av rådet (miljöfrågor) i dess slutsatser den 15 mars i år. Det behöver därför inte sägas att vi har haft mycket kort tid på oss, men vi anser att det är en mycket viktig debatt. Efteråt kommer det självfallet att finnas en rad detaljer som vi behöver titta närmare på. Meddelandet kommer dessutom att, såsom begärs i ETS-direktivet, innehålla en analys av situationen för energiintensiva sektorer där man har slagit fast att de riskerar koldioxidläckage mot bakgrund av resultatet från Köpenhamn.

Låt mig bara säga en sak mycket tydligt. Det är inte kommissionens avsikt att fatta ett beslut att höja till 30 procent dagen efter att detta meddelande har lagts fram. Det är bara ett steg för att försöka se till att vi, när vi diskuterar dessa minskningsmål, har en välinformerad grund att utgå från för att gå vidare med diskussionen. Det är syftet med detta – att ge oss analysen, kostnaderna, siffrorna och beräkningarna, så att vi kan föra en informerad debatt. Jag hoppas verkligen att parlamentet också kommer att delta i debatten.

 
  
MPphoto
 

  Zbigniew Ziobro, frågeställare.(PL) Dokumentet visar att en mer omfattande minskning av utsläppen av växthusgaser i centrala och östra Europa kommer att vara av grundläggande betydelse för att uppnå det nya målet. Kommissionen noterar med rätta att sådana åtgärder kommer att medföra betydande finansiella kostnader men den vill hitta dessa pengar i strukturfonderna för dessa länder. Detta skulle med andra ord vara beroende av att omfördela medel som är öronmärkta för andra syften, framför allt för att minska skillnaderna i utveckling mellan Europeiska unionens medlemsstater och levnadsstandarden i dessa stater, och det skulle exempelvis ske på bekostnad av utvecklingen av väginfrastrukturen i länderna i Central- och Östeuropa.

 
  
MPphoto
 

  Connie Hedegaard, ledamot av kommissionen.(EN) Jag hoppas att parlamentsledamoten kommer att respektera det faktum att jag inte vill gå in på detaljer om ett förslag av flera som har läckt ut. Det skulle inte vara lämpligt om jag gjorde det.

Jag sade under min utfrågning i Europaparlamentet att vi bör se till att när vi använder Europeiska unionens pengar för olika syften ska vi också se till att olika projekt – infrastruktur nämndes exempelvis – blir klimatkontrollerade. Jag tror emellertid inte att någon på detta stadium kan svara exakt på hur vi skulle göra det om vi skulle uppnå en 30-procentig minskning före 2020. Vi försöker i stället tillhandahålla en analys och uppmanar parlamentsledamöterna och rådet bland andra att delta i debatten.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) Vi röstade i dag om betänkandet om ändringsförslaget till direktivet om byggnaders energiprestanda. Detta är endast början på en ny process där vi faktiskt kan minska utsläppen och energiförbrukningen i byggnader avsevärt. Precis som min kollega också sagt behöver vi fortfarande finansiering. Jag hoppas att vi har ert stöd för att öka tilldelningen från ERDF avsevärt för energieffektivitet i byggnader, liksom för att inrätta en fond, med början 2014, för att förbättra energieffektiviteten även inom industrisektorn.

 
  
MPphoto
 

  Chris Davies (ALDE).(EN) Fru kommissionsledamot! Visar inte den ursprungliga frågan omfattningen av det problem ni står inför när ni tar upp frågan? Många ledamöter här och många regeringar som företräds i rådet accepterar helt enkelt inte behovet av brådskande åtgärder för att förebygga klimatförändringar. Det är enkelt för dem att underteckna fromma resolutioner i tider av ekonomisk blomstring men när det nu inte är fallet är de ovilliga att skriva under praktiska åtgärder. Behöver ni inte ta itu med problemet med förnekande av klimatförändringar om ni ska höja våra ambitioner?

 
  
MPphoto
 

  Connie Hedegaard, ledamot av kommission.(EN) För det första skulle jag vilja titta på vad det nu är ni har kommit överens om i dag när det gäller energieffektivitet i byggnader. Det finns många sätt att klara förbättrade insatser här.

Det finns också några alternativa finansiella modeller som kan användas så att det skulle gynna dem som tar hand om byggnaderna så att de blir betydligt mer energieffektiva. Det kommer att finnas många sätt att göra det på – som inte nödvändigtvis kräver medel – och jag skulle gärna titta på det.

Jag instämmer i stor utsträckning med frågeställaren att ett av de områden där vi kan göra så mycket mer i Europa är just energieffektivitet och byggnader. Det finns en stor potential där och det är bara dumt att vi använder en massa energi som ingen av oss har nytta av eftersom vi inte använder den tillräckligt effektivt.

Som svar till Chris Davies om dem som förnekar klimatförändringarna: Jag försöker ta upp det när jag stöter på det. Trots alla diskussioner – och särskilt i Storbritannien förekommer det omfattande diskussioner om detta med East Anglia – och även om IPCC skulle vara bättre på att korrigera misstag när de hittar dem har jag hittills inte sett någonting som verkligen går emot vetenskapens huvudresultat, nämligen att vi måste ta upp frågan och vi måste ta den på allvar.

Jag anser att det finns så många andra skäl – vilket klimatskeptiker också bör instämma i – till att det är så viktigt att göra något åt energieffektivitet och energiteknik. Om Europa inte visar sig ambitiöst här är jag mycket rädd att vi kommer att förlora de växande marknaderna under detta århundrade till våra konkurrenter. Koldioxidläckage är inte ett fall där vi riskerar att förlora arbetstillfällen om vi gör något. Jag är verkligen rädd att om vi är alltför tveksamma under de kommande åren riskerar vi att förlora arbetstillfällen i mycket stor utsträckning. Det gläder mig verkligen att den nya brittiska regeringen också förefaller vara mycket angelägen om att vara ambitiös när det gäller klimatförändringar. Det är absolut nödvändigt för oss alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Fråga nr 18 från Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (H-0220/10).

Angående: Kommissionens åtgärder för upphovsrätten

I artikel 118 i fördraget om EU:s funktionssätt fastställs unionens lagstiftningsbefogenheter inom immateriella rättigheter på följande vis: ”Inom ramen för den inre marknadens upprättande eller funktion ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva åtgärder för att skapa europeiska rättigheter som säkerställer ett enhetligt skydd för immateriella rättigheter i unionen och för att upprätta centraliserade system för beviljande av tillstånd, samordning och kontroll på unionsnivå.”

Bristen på enhetliga rättsliga ramar för hela unionen när det gäller upphovsrätten utgör ett betydande hinder för utvecklingen av den inre marknaden vad gäller de tillgångar som omfattas av dessa lagar.

Vilka initiativ planerar kommissionen när det gäller upphovsrätten på grundval av artikel 118 i fördraget om EU:s funktionssätt?

 
  
MPphoto
 

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen.(FR) Till att börja med vill jag tacka Lidia Joanna Geringer de Oedenberg för hennes fråga. Den står i centrum för de aktuella debatterna om copyright och Internet.

Copyright presenteras tyvärr ofta som ett hinder mot att skapa en gemensam digital marknad. Det tycker jag är orättvist. Copyright gör det möjligt för upphovsmannen att sälja det han eller hon har skapat och garanterar avkastning på investeringen. Det gäller dessutom inte bara kulturellt skapande vilket Lidia Joanna Geringer de Oedenberg mycket väl vet. Det gäller även inom områden som näringslivet, skapande och industriell innovation. En avkastning på investeringen som gör att upphovsmannen kan fortsätta att skapa nya innovationer och nytt innehåll. Den ekonomiska modellen som stödjer copyright har funnits i många hundra år men förvaltning av rättigheterna har utvecklats naturligt med tekniken, radio, TV, kabel, satellit och i dag Internet. Varje gång har ny teknik gjort det möjligt för oss att byta till nya ekonomiska modeller som har lett till förändrad användning och marknadsföring av copyright.

Herr talman, mina damer och herrar! Snarare än att föreslå några radikala ändringsförslag när det gäller copyright vill jag skydda skapandet, samtidigt som vi eftersträvar en rättslig ram som gör det möjligt för nya ekonomiska modeller att växa fram. Jag aviserade det när jag talade inför er den 13 januari och det är just den princip som kommer att styra mina åtgärder. Detta är dessutom den roll som jag planerar för tillsammans med er för EG-lagstiftaren. Den digitala agendan som kommissionen antog den 19 maj efter en dynamisk uppmaning från min kollega och vän Neellie Kroes innehåller min färdplan som omfattar copyright och Internet.

Jag kommer dessutom att i år ta tre initiativ enligt dessa linjer. För det första ett förslag till ett ramdirektiv om kollektiv förvaltning av copyright. Tanken är här att för det första göra det möjligt för kollektiva förvaltningsbolag att organisera sig bättre för att erbjuda nya Internettjänster, såsom skräddarsydda register eller så kallade one-stop shops. Målet är också att anpassa reglerna om styrning, öppenhet och övervakning av kollektiva förvaltningsbolag för att möjliggöra en mer öppen prissättning och avkastning för medlemmar i kollektiva förvaltningsbolag.

För det andra ett direktiv om anonyma verk: Målsättningen är att skapa nödvändig rättssäkerhet för att stödja ansträngningarna med att digitalisera vårt kulturarv. Jag tänker mig en europeisk definition av anonyma verk.

För det tredje kommer jag att lägga fram en grönbok om audiovisuellt innehåll och Internet. Här är det fråga om att analysera villkoren för framväxten av nya tjänster för video-on-demand i Europa. Under 2011 kommer vi att inleda en dialog med olika berörda parter om frågor som påverkar framväxten av nya innehållstjänster med mervärde på Internet, så att vi kan fastställa hur man klargör befintliga regler. Tanken är att se vilken roll tekniken kan spela när det gäller att identifiera och betala för digitalt innehåll, identifiera frågorna kring digitala medier och veta hur man ska bekämpa piratverksamhetens svarta ekonomi på Internet effektivare. Metoden kommer att vara enkel: Jag vill lyssna till de olika berörda parterna och samtidigt föreslå åtgärder för er. Jag vill ha ett Europa där nya ekonomiska modeller har möjlighet att växa fram. Jag har ingen förutfattad uppfattning om vilken typ av åtgärd som behövs, lagstiftande eller något annat. Jag är heller inte dogmatisk eller gör mig några illusioner om möjligheterna att hitta lösningar som passar alla. Jag skulle emellertid vilja använda denna nya process för att återvinna den inre marknaden och den digitala agendan – som för övrigt Mario Monti talade om i sin rapport – och utveckla en verklig ekonomisk politik för kultursektorn i Europa.

 
  
MPphoto
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, frågeställare.(PL) Jag välkomnar kommissionens initiativ. Jag har en kompletterande fråga om grönboken från 2008 med titeln ”Upphovsrätten i kunskapsekonomin” där kommissionen tillstår att det nuvarande systemet med frivilliga undantag från copyrightskydd som infördes genom 2001 års direktiv inte uppfyller sitt syfte, med andra ord att det inte underlättar distributionen av arbete som skyddas av copyright och inte återspeglar balansen mellan upphovsmännens rättigheter och rättigheterna för de människor som använder deras arbete.

Vad som dessutom är viktigt är att obligatoriska undantag från copyrightskydd är högst nödvändiga för bibliotek, för att göra verk tillgängliga för blinda och även för att sprida anonyma verk. Jag skulle vilja fråga vilka initiativ kommissionen planerar att lägga fram inom en nära framtid när det gäller dessa undantag från copyrightskyddet?

 
  
MPphoto
 

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen.(FR) Fru Geringer de Oedenberg! Ni frågade mig också om en punkt som jag skulle vilja bekräfta, om hur kommissionen kommer att agera. Ni skulle vilja att kommissionen gör ett uttalande om tillämpningen av artikel 118 i fördraget. Jag kan bekräfta att på denna punkt är det inte det synsätt vi har valt. Det synsätt vi föredrar är att skapa ett regelverk som gynnar copyrightlicenser i hela Europa. Det är ett pragmatiskt synsätt som skulle göra det möjligt för oss att uppnå det önskade resultatet effektivare än genom att införa en ny unik och centraliserad copyright. Jag vill dessutom säga att grönboken är mycket viktig och måste göra det möjligt för oss att ställa en rad frågor, och få idéerna att göra framsteg. Jag tänker särskilt på frågan om synskadade.

Ni undrar varför vi inte är mer ambitiösa när det gäller att inrätta en gemensam europeisk copyright. Det största hindret mot detta, fru Geringer de Oedenberg, är att den absolut skulle behöva ha företräde framför nationell copyright för att vara effektiv. Europeiska unionens copyright skulle med andra ord gälla före nationell copyright, vilket uppriktigt sagt förefaller svårt att sälja, både kulturellt och politiskt. Även om ett sådant synsätt skulle accepteras av medlemsstaterna skulle det få en ganska begränsad inverkan eftersom det inte kunde tillämpas på äldre verk. Det kan bara tillämpas på verk som skapats nyligen. En ny copyright skulle därför inte gälla för alla redan befintliga musikkompositioner.

Jag sade också varför jag ville arbeta med ett direktiv om anonyma verk. Innan vi kommer till en definitiv formulering av detta förslag till direktiv ska jag emellertid vara noga med att samråda med de parlamentetsledamöter, inklusive er, som är mest involverade i frågan.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) Jag skulle vilja fråga er om ni tänker revidera direktivet om copyright och liknande rättigheter i informationssamhället. Jag frågar eftersom vi behöver rättssäkerhet. Tyvärr har undantagen tolkats på olika sätt i olika länder vilket har lett till olika beslut om samma fråga i olika medlemsländer. Jag anser därför att det är nyttigt för oss att genomföra en översyn, särskilt mot bakgrund av det nya Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen.(FR) Fru Ţicău! För att besvara er fråga mycket tydligt avser vi för närvarande inte att ändra förteckningen över undantag i 2001 års direktiv. Vi har valt ett synsätt som jag anser är pragmatiskt och progressivt med de tre initiativ som jag nämnde – kollektiv förvaltning, anonyma verk och grönboken – och det är därför inom denna ram som vi kommer att hantera de frågor ni tar upp. Vi tänker emellertid inte ändra förteckningen över undantag.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Fråga nr 19 från Alan Kelly (H-0190/10).

Angående: EU:s stödkarta

Är kommissionen öppen för en fullständig granskning av EU:s stödkarta för perioden 2007-2013?

Det kommer visserligen att genomföras en granskning i år, men denna väntas väl endast tillåta ett visst ”byte” av regioner i medlemsstaterna och inte omdirigering av regioner för att återspegla de faktiska förhållandena till följd av den ekonomiska krisen?

Den aktuella stödkartan utarbetades på grundval av statistik från 2006. Den europeiska ekonomin ser nu helt annorlunda ut. Medger kommissionen att detta faktum utgör ett problem i den aktuella kartan och hur skulle man kunna lösa detta?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Joaquín Almunia har bett mig besvara frågan.

För att säkerställa kontinuiteten i satsningen på regional utveckling beslutade kommissionen 2006 att förteckningen över regioner som av medlemsstaterna betecknats som en del av stödkartorna skulle gälla under hela perioden 2007–2013. Kommissionen erkände emellertid i sina riktlinjer för nationellt regionalt stöd att det skulle kunna uppstå situationer där anpassningar krävs och, i enlighet med punkt 104 i riktlinjerna, erbjöds därför medlemsstaterna möjligheten att genomföra en översyn efter halva tiden av stödkartorna för regioner som utsetts enligt artikel 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Tre av sjutton medlemsstater som berörs av översynen efter halva tiden har beslutat att använda sig av denna möjlighet. Inom denna översyn kan medlemsstaterna ersätta upp till hälften av de regioner som för närvarande har rätt till regionalstöd med nya regioner. Enligt vissa villkor är det också möjligt att öka stödintensiteten för regioner som redan utsetts inom ramen för den ursprungliga stödkartan. Som en del av översynen efter halva tiden bedöms de nyligen utsedda regionernas möjlighet att erhålla stöd liksom möjligheterna att öka stödintensiteten, på grundval av genomsnittet under de senaste åren i Eurostats uppgifter vad gäller BNP per capita och arbetslöshet för relevant region på Nuts 3-nivå. Det bidrar till att säkerställa att regionalt investeringsstöd inriktas på den ekonomiska utvecklingen i regioner som missgynnas i förhållande till genomsnittet i landet.

Det faktum att endast tre av medlemsstaterna som berörs av översynen efter halva tiden har beslutat att anmäla ändringar till de regionala stödkartorna förefaller innebära att majoriteten av medlemsstaterna anser att den ekonomiska krisen inte avsevärt har påverkat uppsättningen av regioner som behöver utvecklingsstöd.

 
  
MPphoto
 

  Alan Kelly, frågeställare.(EN) Tack så mycket för ert svar. Det är häpnadsväckande att endast tre medlemsstater faktiskt har ansökt om detta. Det är otroligt.

Jag kommer från en region där vi har förlorat tusentals arbetstillfällen: Dell – 3 000 arbetstillfällen, och just i dag har 800 arbetstillfällen försvunnit hos läkemedelsföretaget Pfizer, 300 av dem i mitt område som är södra Irland och som har en bruttobidragsekvivalent på 0 procent. Vår regering har ansökt på nytt och jag hoppas att det kommer att ändras, för om det inte gör det innebär det att regeringen inte kan tillämpa verkligt aktiva statliga åtgärder för att få med större företag. För mig är det mycket regressivt och behöver ändras. Jag kommer därför att aktivt försöka få kommissionen att följa en annan strategi eftersom jag anser att stödkartan är inaktuell.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Det kan onekligen förefalla märkligt, som ledamoten påpekade, att endast tre medlemsstater har begärt denna översyn efter halva tiden. Det är emellertid fallet enligt de siffror vi fick i förmiddags.

Många medlemsstater och många regioner har självfallet påverkats av den ekonomiska krisen men kanske några medlemsstater anser att det finns andra sätt och möjligheter att hantera detta eftersom vi har sett att mycket få har begärt denna översyn. Sjutton medlemsstater fick möjligheten men endast tre har utnyttjat den.

Jag tror att parlamentsledamoten håller med mig om att det grundläggande syftet med det långsiktiga programmet självfallet är att vi ska ha kontinuitet för regionerna så att de kan planera långsiktigt. Det finns naturligtvis andra sätt att hantera krisen än detta, men jag är säker på att kommissionsledamot Almunia är beredd att diskutera detta med er igen vid ett senare tillfälle.

 
  
MPphoto
 
 

Del II

  Talmannen. – Fråga nr 20 från Bernd Posselt (H-0179/10).

Angående: Polissamarbetet mellan EU och Ukraina

Hur utvecklar sig det gränsöverskridande polisiära samarbetet mellan EU och EU:s viktigaste grannland i öster, Ukraina, och vilka steg avser kommissionen att ta för att fördjupa samarbetet?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Tack, herr Posselt, för er fråga om ett mycket viktigt ämne. Gränsöverskridande polissamarbete med länder som gränsar till Europeiska unionen faller huvudsakligen under medlemsstaternas behörighet. Europeiska unionen stöder emellertid bilateralt samarbete mellan medlemsstaterna och Ukraina huvudsakligen genom Europols verksamhet. Den 4 december 2009 undertecknades ett strategiskt samarbete mellan Europol och Ukraina som kommer att göra det möjligt att samordna arbetet för att bekämpa internationell organiserad och allvarlig brottslighet och terrorism. Det strategiska avtalet möjliggör emellertid inte utbyte av personlig information om misstänkta. Den kan endast utbytas med länder som har slutit ett operativt avtal med Europol och innan det kan ske behöver Ukraina anta en lag om skydd av personuppgifter och ratificera Europarådets konvention från 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter samt dess protokoll.

Det ingår i en bredare prioritering från kommissionen att Ukraina ska inrätta ett system för skydd av personuppgifter i linje med europeisk standard. Det skulle göra det möjligt att inrätta en faktisk oberoende myndighet för övervakning av uppgiftsskydd och EU skulle kunna bidra med tekniskt stöd och expertkunskaper. EU stöder också ekonomiskt polissamarbete med Ukraina genom ett samverkansprojekt som ökar möjligheterna för den ukrainska polisens och Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag (EUBAM). Och förra året stödde EUBAM, genom samarbete med Frontex, Olaf och Sydösteuropeiska samarbetsinitiativet, gränskontrolloperationen i Nikoniy för att förbättra samarbetet mellan Ukrainas och Moldaviens polisstyrkor när det gäller att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och olaglig invandring.

 
  
MPphoto
 

  Bernd Posselt, författare.(DE) Jag vill bara fråga hur situationen ser ut när det gäller att stödja polisutbildningen, stärka rättsväsendet och de inhemska myndigheterna i Ukraina. Kommer detta att prioriteras i det östra partnerskapet, är kommissionen och den Europeiska polisakademin inblandade eller sker detta endast på medlemsstatsnivå?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Vi för naturligtvis en ständig dialog med Ukraina när det gäller detta. Min kollega, kommissionsledamot Štefan Füle, har tagit fram en matris för samarbete och även jag är i hög grad inblandad i detta. Det planerade samarbetet innefattar inrikes frågor i syfte att utröna hur vi kan bistå de ukrainska myndigheternas utveckling inom detta område samt hur vi kan fördjupa vårt samarbete ytterligare. Frågan kommer även att beaktas vid det sammanträde med de ukrainska myndigheterna som ska hållas om bara några veckor.

Det planeras inte något polissamarbete eller någon utbildning den närmaste tiden, men detta skulle naturligtvis kunna diskuteras när väl Ukraina har genomfört de nödvändiga reformerna. Vi är öppna för att samarbeta med Ukraina. Landet är en viktig granne och har mycket gemensamt med oss. Vi står inför samma utmaningar när det gäller gränsöverskridande brottslighet, så det skulle vara bra även för oss att engagera oss ytterligare i detta. Naturligtvis behöver ukrainarna dessutom förbättra sig. Vi finns dock till hands, redo att hjälpa och bistå dem, och vi får se vad detta kommer att leda till på längre sikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Fråga 21 av Georgios Papanikolaou (H-0184/10)

Angående: Explosionsartad ökning av brottsligheten i Europa

Brottsligheten och våldet i de europeiska samhällena har ökat markant, något som även bekräftas av uppgifter som Eurostat publicerade för ett par månader sedan. Den ekonomiska krisen har direkt koppling till denna ökning och därför är brottslighet och våld vanligare i länder med allvarliga ekonomiska problem.

Tänker kommissionen vidta mer drastiska åtgärder för att effektivisera samarbetet mellan medlemsländerna både när det gäller förebyggande och bekämpning av brottsligheten i de europeiska samhällena, samtidigt som man tar hänsyn till behovet av att skydda de europeiska medborgarnas personliga frihet?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Enligt de mest aktuella siffrorna från Eurostats statistik för brottslighet och straffrättskipning, som publicerades den 29 maj och som omfattar perioden från 1998 till 2007, har det inte skett någon sådan ökning som parlamentsledamoten beskrev. Kommissionen medger icke desto mindre att den organiserade brottsligheten är ett hot mot medborgarna och mot ekonomin i hela Europa.

Kommissionen har föresatt sig att lägga fram relevanta förslag och att genomföra åtgärder för att förebygga och bekämpa olika slag av kriminell verksamhet, såväl organiserad som annan brottslighet. Det är därför som dessa mål utgör en del av Stockholmsprogrammets omfattande ramverk för EU-åtgärder när det gäller medborgarna, rättsväsendet, säkerheten och migrationspolitiken för de kommande fem åren. Kommissionen har nyligen antagit Stockholmsprogrammet och jag tror att min kollega, vice ordförande Viviane Reding, var här för bara en halv timme sedan för att redogöra för och diskutera saken.

Kommissionen kommer dessutom före slutet av detta år att lägga fram ett meddelande om den interna säkerhetsstrategin, som kommer att innehålla konkreta förslag och hotbedömningar för de kommande fem åren. Organiserad brottslighet kommer naturligtvis att ingå i detta.

Gemensamma hot kräver gemensamma insatser. Gemensamma instrument bör därmed användas effektivt av alla medlemsstater, offentliga myndigheter och privata organisationer. Låt mig nämna tre typer av brottslighet som verkligen förekommer i Europa men som även har internationell utbredning: människosmuggling, IT-brottslighet och identitetsstölder. Kommissionen har föresatt sig att stärka samarbetet när det gäller sådana brott, och den förbereder även konkreta förslag och lagstiftningsförslag när det gäller detta. Vi kommer att samarbeta med medlemsstaterna, Europaparlamentet, icke-statliga organisationer och den privata sektorn.

En samordnad dialog och verksamhet är nyckelord inför framtiden. Ett utbyte av bästa praxis, standarder, riktlinjer samt utveckling av utbildning och forskning bör öka den ömsesidiga effektiviteten och förståelsen. För att tackla brottsligheten på ett effektivt sätt är det viktigt att samarbeta med kandidatländer och tredjeländer.

Jag vill understryka att det hänger på medlemsstaternas politiska vilja att uppnå en ambitiös strategi i denna beslutsprocess. Ett effektivt genomförande av de antagna åtgärderna är avhängigt av vilka nationella resurser som tilldelats för att uppnå målen. Kommissionen kan stödja medlemsstaterna genom finansiella program för att få till stånd ett samarbete på EU-nivå.

Som ni alla vet får Europaparlamentet nya befogenheter inom detta område i enlighet med Lissabonstrategin. Jag vill betona ert ansvar och er viktiga roll när det gäller att utforma säkerheten inom Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 

  Gay Mitchell (PPE).(EN) Jag vill tacka kommissionsledamoten för hennes svar. Det var jag som författade parlamentets betänkande om Europeiska centralbanken förra året, och en av de frågor som jag lyfte fram var att det skett en betydande ökning av särskilt femhundraeurosedlar. Jag tror dock att det samma gäller tvåhundraeurosedlar. Jag väckte tanken på att dessa sedlar kanske används för penningtvätt, dvs. för kriminellt bruk. Vad jag förstår är man verkligt oroad över detta i Storbritannien.

Låt mig uppmana kommissionsledamoten att ta upp detta med ECB i syfte att utröna vilka det är som använder sådana stora mängder femhundraeurosedlar. Jag måste säga att det är rimligt att misstänka skatteflykt eller eventuellt annan kriminell verksamhet.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Jag vill tacka parlamentsledamoten för denna information. Jag kommer absolut att se över saken och se om vi kan spåra några mönster i detta. För närvarande har jag inte möjlighet att svara på frågan, men jag ska absolut se över detta. Tack för ditt förslag!

 
  
MPphoto
 

  Georgios Papanikolaou, författare.(EL) Fru kommissionsledamot, tack för ert svar! Ni var informativ och ärlig när det gäller fram till vilken tidpunkt ni har uppgifter om detta, med andra ord fram till 2007. Denna fråga ställdes till er av mig den 6 april 2010 och den 5 maj 2010. Som ni vet har tre personer dött på ett tragiskt och onödigt vis under de fredliga demonstrationerna i vilka grekiska medborgare demonstrerade för en bättre framtid.

Jag upprepar frågan för att få ett mer specifikt svar. Planerar kommissionen att vidta några systematiska åtgärder och att avge några rekommendationer till medlemsstaterna när det gäller dessa frågor? Tänker ni samla in information om saken mer direkt och snabbare, med tanke på att problemet för närvarande tycks förvärras i flera medlemsstater?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Kommissionen, liksom jag själv, beklagar djupt de tre dödsfallen i upploppen nyligen, enligt vad som beskrevs av parlamentsledamoten. Det är alltid en tragedi när oskyldiga människor drabbas av sådant. Vi beklagar detta och våra tankar är hos deras familjer.

Precis som ni säger behöver vi hela tiden uppdatera statistiken. Eurostat ser över detta och förhoppningsvis kommer vi snart att kunna göra en bättre utvärdering. För närvarande har vi dock inte planerat några sådana initiativ. Dessa brott och dessa dödsfall är fruktansvärda, men kommissionens befogenheter är begränsade till gränsöverskridande brottslighet och till att underlätta samarbete mellan nationella myndigheter och EU-myndigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Fråga 22 av Pavel Poc (H-0185/10)

Angående: En gemensam viseringspolitik i EU

I enlighet med artikel 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och enligt offentliggjord sekundärlagstiftning på denna rättsliga grund, nämligen rådets förordning (EG) nr 539/2001(1) av den 15 mars 2001 (i ändrad lydelse) om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav är medlemsstaterna bundna att tillämpa en enhetlig viseringspolitik och ömsesidighet.

Avser Europeiska kommissionen med en ”gemensam viseringspolitik” endast att lägga ner enhetliga regler för tredje länder internt inom EU? Eller är det så att denna artikel i fördraget om Europeiska unionen, förutom att den reglerar viseringspolitik gentemot tredje länder, också kan förstås som att den binder Europeiska kommissionen och EU:s medlemsstater till att försöka uppnå gemensamma villkor för alla EU:s medlemsstater i tredje länder?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) EU:s viseringspolitik är harmoniserad och vi har en gemensam politik. Den grundar sig på tre rättsakter som är möjliga att tillämpa för medlemsstaterna, nämligen rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav, viseringskodexen som omfattar allt förfarande och alla villkor för utfärdande av Schengenviseringar för kortare vistelse, samt rådets förordning (EG) nr 1683/95 som föreskriver viseringar för längre vistelse. Dessa ska tillämpas för medborgare i alla tredjeländer för vilka visum krävs.

I enlighet med den första förordningen som jag hänvisade till upprättas en förteckning av tredjeländer vars medborgare måste ha visum för att korsa de yttre gränserna (”den negativa listan”). Det finns även en ”positiv lista” för de medborgare som är undantagna från detta krav på grundval av olika kriterier, bland vilka ömsesidighet är en grundläggande princip. Denna förordning är tillämplig för alla EU:s medlemsstater utom Storbritannien och Irland samt även för Island, Norge och Schweiz.

I enlighet med principen om ömsesidighet beaktar EU att tredjelandet, när det gäller medborgare från tredjeländer som är undantagna från viseringskraven vid resa till EU:s medlemsstater, bör behandla EU-medborgare på motsvarande sätt genom att undanta dem från viseringskrav när de reser till detta land. Om ett tredjeland som står på den positiva listan upprätthåller eller inför viseringkrav för medborgare i en, två eller flera medlemsstater ska ömsesidighetsmekanismerna tillämpas. Inom detta ramverk skulle kommissionen kunna vidta åtgärder för att återupprätta viseringsfria resor för medborgare i tredjeländer, eller om detta inte är möjligt, föreslå vedergällningsåtgärder mot ett tillfälligt återinförande av viseringsskyldighet för medborgare i det berörda tredjelandet.

Systemet har visat sig vara effektivt, vilket de åtgärder som vidtagits av kommissionen och utarbetats i den återkommande rapporten om ömsesidig viseringsfrihet visar. I enlighet med denna ömsesidighetsmekanism, som är tillämplig sedan 2005, har 75 fall av avvikelser från ömsesidighetsmekanismen som rör 13 tredjeländer på den positiva listan tillkännagetts av medlemsstaterna. Ända sedan dess har ömsesidig viseringsfrihet införts med de flesta av dessa 13 länder, såsom Japan, Panama, Singapore, Australien, Uruguay och Costa Rica, och nyligen avslutades kommissionens förhandlingar om viseringskrav med Brasilien. Detta kommer att läggas fram för er och rådet mycket snart.

Problem med avvikelser från den ömsesidiga viseringsfriheten fortsätter att existera för vissa medlemsstater gentemot USA och Kanada, något som vi alltid tar upp med dessa länder.

Mekanismen tillämpas inte när ett tredjeland på den negativa listan upprätthåller eller påtvingar viseringsskyldighet bara för medborgare i en eller flera medlemsstater, eller när detta tredjeland tillämpar olika villkor för medborgare i olika medlemsstater. Eftersom gemenskapens regelverk inte innehåller några regler för sådana fall och inte tillhandahåller någon särskild mekanism, är det mycket svårt för EU att ingripa.

 
  
MPphoto
 

  Pavel Poc, författare. (CS) Fru kommissionsledamot! Hur långt har kommissionen, om Europeiska kommissionen är garantigivare för en gemensam viseringspolitik och om denna politik huvudsakligen grundar sig på ömsesidighetsprincipen, för avsikt att gå när det gäller att tolerera att exempellösa, asymmetriska viseringsregler införs av ett tredjeland, nämligen Kanada, mot en medlemsstat i EU, nämligen Tjeckien?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Jag känner givetvis mycket väl till det fall som parlamentsledamoten hänvisar till, och kommissionen har varit mycket inblandad i detta.

I enlighet med ett villkor som vi ålagt dem har de kanadensiska myndigheterna upprättat ett kontor i Prag, och de upprättar också en färdplan mot att återupprätta viseringsfrihet igen. Vi har haft flera sammanträden på hög nivå med Kanada, Tjeckien och kommissionen för att dra upp riktlinjerna för de åtgärder som behöver vidtas. Kanadensarna har sagt att de kommer att ändra sin lag och att de mycket snart kommer att lägga fram frågan inför sitt parlament. Vi för en dialog med dem och med de tjeckiska myndigheterna för att säkerställa att dialogen fortfarande pågår, att det råder en konstruktiv atmosfär och att vi kan röra oss framåt mot en lösning på detta. Det kommer att diskuteras igen av medlemsstaterna i rådet i början av juni.

Jag beklagar att denna konflikt inte har lösts ännu, men jag kan försäkra parlamentsledamoten att vi, tillsammans med våra tjeckiska kolleger, försöker få till stånd en lösning på detta så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Fråga 23 av Nikolaos Chountis (H-0205/10)

Angående: Olösta frågor i samband med Turkiets och EU:s gemensamma förklaring (av den 5 november 2009)

Med beaktande av

den gemensamma förklaring som Turkiets utrikesminister Atalai, kommissionens viceordförande Baro och rådets ordförande Malmström avgav den 5 november 2009, särskilt punkt 3 om att återuppta de officiella förhandlingarna för slutförandet av avtalet om främjande av förbindelserna mellan Turkiet och EU, och punkt 5, i vilken man tillkännager att avtalet mellan Turkiet och Frontex på teknisk nivå är färdigställt,

Malmströms svar på min fråga H-0431/09, i hennes egenskap av ordförande för rådet, inför det samlade Europaparlamentet den 16 december 2009, och

det faktum att turkiska luftstyrkor kontinuerligt provocerar Frontex luftresurser,

ber jag kommissionen svara på följande: I vilket skede befinner sig förhandlingarna som omnämns i punkt 3 i den gemensamma förklaringen? Har förhandlingarna kanske koppling till de diskussioner som förs med Frontex? Har provokationerna riktade mot Frontex luftresurser eventuellt något att göra med Turkiets vägran att tydligt och uttryckligen erkänna EU:s gränser i Egeiska havet?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Jag har en fullspäckad agenda i dag! Jag skulle vilja erinra om att vår historia är svår när det gäller förhandlingarna med Turkiet, vilka påbörjades redan med mandatet 2002. De har dock nyligen nått framgång på många sätt. I rådets slutsatser om illegal invandring förra året yrkades på att man skulle påskynda förhandlingarna med Turkiet och förra året besökte även min företrädare, Jacques Barrot, Turkiet tillsammans med den svenske ministern Tobias Billström. Den gemensamma förklaringen handlade då om att gå framåt.

Ända sedan dess har framsteg gjorts. Flera samtal har hållits under vintern, och vi är nu mycket nära en överenskommelse i förhandlingarna om avtalet om främjande av förbindelserna mellan Turkiet och EU.

Kommissionen är övertygad om att de delar av texten som man enats om är balanserade och att de speglar våra behov samtidigt som de beaktar Turkiets angelägenheter. Vi arbetar för att färdigställa denna text så snart som möjligt och vi står ständigt i kontakt med de turkiska myndigheterna.

Målet är att avsluta detta och att rapportera om resultatet av förhandlingarna under mötet i juni. Vi kommer att hålla parlamentet fullt informerat, och när slutsatserna från mötet väl dragits kommer parlamentet att ombedjas godkänna detta.

När det gäller Frontex finns det inte någon formell koppling mellan förhandlingen om samarbetsavtalet och avtalet om främjande av förbindelserna mellan Turkiet och EU. Med detta sagt vidtar kommissionen nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det råder en övergripande samstämmighet mellan frågorna i båda fallen.

Kommissionens ställning innebär inte att den kan kommentera gränsdragningen av territoriet eller gränserna för en medlemsstat, eftersom detta styrs av medlemsstaterna själva samt tillämpliga bestämmelser inom internationell lag. Vi skulle vilja uppmuntra Frontex och värdmedlemsstaten att säkerställa att det till tredjeländer i grannskapet tillhandahålls lämplig information om utplaceringar av styrkor såsom flygningar nära gränserna innan en gemensam operation inletts.

 
  
MPphoto
 

  Nikolaos Chountis, författare.(EL) Fru kommissionsledamot! Svårigheten att ge ett tydligt svar på en rad liknande frågor får mig att inse att dessa förhandlingar under alla omständigheter är svåra. Som jag ser det bekräftar de att flera politiska problem har skapats av den turkiska sidan – detta gör det svårt att slutföra förhandlingarna.

Det är nödvändigt att ni uppdaterar oss så snart som det finns en överenskommelse. Jag vill också säga att det, under den turkiska premiärministerns besök i Aten nyligen, undertecknades ett protokoll, ett samarbetsmemorandum med Grekland om frågor som rör olaglig invandring. Jag vill fråga er detta: Kan detta memorandum, detta avtal om främjande av förbindelserna mellan Turkiet och EU, ersätta det avtal mellan EU och Turkiet som förhandlas om?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Utan att känna till de exakta detaljerna när det gäller avtalet mellan Turkiet och Grekland anser jag att det visar vilken konstruktiv inställning vi har när det gäller de grekiska myndigheterna å ena sidan och de turkiska å den andra.

Det pågår en parallell förhandling med Turkiet. Vi är som sagt mycket nära att avsluta förhandlingarna och atmosfären har varit mycket konstruktiv. Jag tror att det visar att det är nödvändigt för EU att uppnå detta, och att det även är av intresse för den turkiska sidan att nå en överenskommelse med oss i denna fråga. Detta är förstås till gagn för alla.

 
  
MPphoto
 

  Georgios Papanikolaou (PPE).(EL) Fru kommissionsledamot! I andra svar som ni har lämnat har ni uttryckligen sagt att Frontex förhandlar om tekniska frågor med Turkiet. Jag förstår det. Nyligen kom ni in till oss i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och uppdaterade oss om vilka frågor ni har befogenhet att sköta. Ni sade även att den slutliga överenskommelsen med Turkiet när det gäller frågor om illegal invandring precis som ni sade i dag, gjort stora framsteg och var nära att kunna avslutas.

Bör det i detta avtal mellan EU och Turkiet inte även ges medel för Frontex? Är inte Frontex en mycket viktig faktor när det gäller att bekämpa illegal invandring? Jag vet inte hur mycket ni kan informera oss när det gäller vad som ingår i förhandlingarna, men säger inte det sunda förnuftet att det i detta läge bör ges medel till insatser av Frontex?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Jag hade möjligheten att tala inför utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor förra måndagen, och jag upprepar vad jag sade då, nämligen att vi gör framsteg i förhandlingarna med Turkiet.

När det gäller Frontex och Turkiets gränskontroll har man nått en första överenskommelse om ett förslag till samarbetsavtal på teknisk nivå. Diskussioner hålls av båda parter och Frontex väntar för närvarande på svar från Turkiet för att fortsätta diskussionerna. Frontex är en viktig aktör i detta men vi behöver, framför allt, ingå avtalet och sedan fortsätta med parallella diskussioner med Frontex. Jag håller med om att det finns mycket utrymme för samarbete här.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Fråga 24 av Sarah Ludford (H-0236/10)

Angående: EU:s strategier mot terrorismen och CIA:s extraordinära överlämnanden

Ett antal förändringar som ägt rum på senare tid har kastat mer ljus på en medlemsstats inblandning i USA:s program för extraordinära överlämnanden. I en gemensam FN-studie 2010 har det avslöjats att medlemsstater i EU varit i maskopi med och medverkat i verksamhet kopplad till CIA:s program för extraordinära överlämnanden och hemliga fångar(2).

Kan kommissionen, med anledning av dessa flertaliga fall av maktmissbruk av medlemsstaterna under de senaste åtta åren och med beaktande av kommissionens föreslagna meddelande om en granskning av strategierna mot terrorismen, precisera vilka särskilda åtgärder som den planerar att vidta för att säkerställa att EU:s strategier mot terrorismen förhindrar ett sådant missbruk i framtiden?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Tack för frågan, Sarah Ludford! Som ni vet är jag intresserad av detta och vi har också samarbetat om saken tidigare. Vi behöver inte påpeka att frihet och säkerhet går hand i hand och att respekten för grundläggande rättigheter och rättsstaten står i centrum när det gäller EU:s strategier mot terrorism. Åtgärder för att bekämpa terrorism måste alltid vidtas inom ramen för full respekt för de grundläggande rättigheterna, och EU måste vara exemplariskt när det gäller detta.

Det handlar inte bara om ett rättsligt krav utan det utgör även ett grundläggande villkor för att säkerställa trovärdigheten och legitimiteten, liksom för att främja ett ömsesidigt förtroende mellan de nationella myndigheterna och förtroendet hos allmänheten. Kommissionen kommer därför att fortsätta att följa en strategi mot terrorism som försöker kombinera en operationell och rättslig effektivitet med genomförbarhet och ett tydligt åtagande att respektera grundläggande rättigheter.

Den praxis som det hänvisas till som extraordinära överlämnanden och hemliga kvarhållanden utgör en kränkning av mänskliga rättigheter. Kommissionen har alltid betonat detta och det är upp till de berörda medlemsstaterna att inleda eller att fortsätta med djupgående, oberoende och opartiska undersökningar för att få fram sanningen. Att fastställa ansvar och möjliggöra för offren att erhålla kompensation är en aktiv skyldighet som härrör sig från Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vi har från kommissionens sida uppmuntrat Polen och Rumänien att genomföra undersökningar om påståendena om förekomsten av hemliga fångläger, och vi välkomnar att man satt igång brottsutredningar i Polen i mars 2008.

Kommissionen har också skrivit till de litauiska myndigheterna och välkomnat deras proaktiva inställning till att inleda undersökningar. När det gäller debatten om flygningar för överlämnande och hur detta påverkar EU:s luftfartspolitik har kommissionen dragit viss lärdom av innehållet i meddelandet om civilt och affärsflyg från januari 2008. Genom det gemensamma europeiska luftrummet, som trädde i kraft förra året i januari, tillhandahålls dessutom ytterligare åtgärder för bevakning av flygplanens faktiska rörelser. Vi kommer att fortsätta att följa upp detta noggrant – naturligtvis inom våra egna befogenheter.

År 2008 tillhandahöll kommissionen översiktlig information i tjänsteavdelningarnas offentliga dokument om terrorism och grundläggande rättigheter. Informationen är en syntes av svaren från medlemsstaterna på frågeformuläret om straffrätt, förvaltningsrätt, processrätt och grundläggande rättigheter när det gäller kampen mot terrorism. Alla medlemsstater har besvarat detta frågeformulär och vi i kommissionen förbereder oss dessutom just nu för en genomgång av de viktigaste EU-åtgärderna och strategiska initiativen som tagits när det gäller att motverka terrorism fram till ikraftträdandet av Lissabonstrategin.

Varken medlemsstaternas nationella politik för att bekämpa terrorism eller deras deltagande i CIA:s program för överlämnanden kommer att särskilt beaktas i detta sammanhang. Det står dock mycket klart vad kommissionen anser om detta, och vi kommer att fortsätta att följa utvecklingen i medlemsstaterna, däribland de rättsliga utmaningar som har uppkommit mot åtgärder mot terrorism i nationella domstolar. Vi kommer att dra lärdom av ett hållbart beslutsfattande på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 

  Sarah Ludford, författare.(EN) Kommissionsledamot Malmström! Jag tror aldrig att frasen ”poacher turned gamekeeper” passat bättre, och jag har alltid välkomnat att arbeta med er angående dessa frågor.

Jag anser att det som ni sade är uppmuntrande genom att det signalerar en förstärkt översyn och ett stärkande av de mekanismer som kommissionen kommer att använda i framtiden. Faktum är dock att det finns ett förflutet. Medlemsstater deltog i CIA:s illegala överlämnanden, tortyr och försvinnande samtidigt som det rådde en brist på översyn och ansvarsskyldighet. Retoriken om mänskliga rättigheter var omfattande, precis som den är nu, men det fanns ett stort glapp mellan retorik och verklighet. Vi har fortfarande inte tagit itu med detta.

Finns det något som, enligt kommissionen som är fördragens väktare, fortfarande skulle kunna göras inte bara för att försöka säkerställa att medlemsstaterna respekterar sina skyldigheter i framtiden utan även för att genomföra undersökningar, däribland – och det hoppas jag mycket på – en ordentlig offentlig utfrågning under Storbritanniens nya regering för att säkerställa att vi fullt ut vet vad som hände i det förflutna och vad som gick fel?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag anser att det arbete som Europaparlamentet har lagt ner när det gäller detta har varit mycket viktigt för att kasta ljus på programmet för överlämnanden och visa oss vad som har hänt. Detta har skapat ett momentum, men även en stark allmän opinion för att hitta sanningen. Som jag sade har kommissionen uppmanat och uppmuntrat till heltäckande och djupgående undersökningar i de länder där detta förekommer, och den kommer att fortsätta att följa upp och säkerställa att sådana verkligen genomförs. Förslaget om ett gemensamt europeiskt luftrum finns till för att hjälpa oss att ytterligare övervaka detta.

Vi kommer att hålla ett öga på saken och fortsätta att arbeta för klarhet. Förutom detta finns det inte mycket konkret som Europeiska kommissionen kan göra. Vi är dock glada över att få arbeta med Europaparlamentet i en fortsatt strävan efter klarhet och efter ett säkerställande att detta inte ska utgöra en del av EU:s strategi mot terrorism.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Władysław Zemke (S&D).(PL) Jag vill fråga er, fru Malmström, en sak som jag anser vara viktig. I kampen mot terrorism – och naturligtvis vet vi alla mycket väl att vi måste bekämpa sådan – måste även EU:s medlemsstater samarbeta med varandra. I samband med detta vill jag ställa följande fråga: Noterar ni om det finns en större tendens till samarbete mellan medlemsstaterna och även en större tendens att med varandra utbyta olika typer av viktig information för att bekämpa terrorismen? Har det skett några positiva förändringar när det gäller detta?

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Kampen mot terrorism utgör naturligtvis en grundläggande del av EU:s politik. De viktigaste åtgärderna vidtas av nationella organ, polismyndigheter och nationella politiker. Europeiska unionen kan stödja initiativ, vi kan tillhandahålla ett visst rättsligt ramverk och vi kan säkerställa att stadgan om de grundläggande rättigheterna efterlevs. Vi kan tillhandahålla viss finansiering, stöd till offer samt uppmuntra till ytterligare samarbete.

Jag upplever det som att det pågår mycket samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller detta. Givetvis kvarstår den mycket känsliga frågan om att sprida underrättelser. Grunden i sammanhanget är förtroende – eller ibland bristande förtroende. Detta måste utvecklas och det kan bara göras genom harmonisering och genom att säkerställa att EU:s system fullt ut respekterar rättsstaten och att de dessutom är pålitliga. När det gäller detta kan EU hjälpa till. I Stockholmsprogrammet och i den diskussion som ledde till detta fanns en tydlig villighet hos medlemsstaterna att stärka samarbetet – med varandra, inom EU men också med tredjeländer – för att bekämpa terrorismen. Givetvis måste sådant alltid göras med full respekt för grundläggande rättigheter och CIA:s program för överlämnanden präglas inte av detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Eftersom följande frågor handlar om samma ämne kommer de att slås ihop:

Fråga 25 av Marian Harkin (H-0188/10)

Angående: Företagare och små och medelstora företag

Skulle kommissionen, i ljuset av kommande SMF-vecka (25 maj-1 juni 2010) och de Europeiska näringslivspriserna (31 maj), kunna informera mig om det aktuella läget vad gäller genomförandet av småföretagsakten och särskilt i fråga om åtgärderna för att främja företagarnas investeringsvilja, förbättra deras tillgång till finansiering och minska den administrativa bördan samt om medlemsstaternas initiativ och politiska beslut för att hjälpa små och medelstora företag att bekämpa de problem som hämmar deras utveckling?

Fråga 26 av Jim Higgins (H-0198/10)

Angående: Små och medelstora företag

Har kommissionen några planer på att införa åtgärder för att hjälpa små och medelstora företag i EU som kämpar för sin överlevnad, och skulle kommissionen kunna tänka sig att införa ett särskilt system för att hjälpa unga företagare som försöker att skapa framgångsrika små och medelstora företag i EU, och därmed minska EU:s beroende av utländska direktinvesteringar i syfte att stärka industrin?

Fråga 27 av Gay Mitchell (H-0213/10)

Angående: Små och medelstora företag och skapande av arbetstillfällen

Det är ett allmänt erkänt faktum att små och medelstora företag har en nyckelroll att spela när det gäller att minska arbetslösheten i Europa. Trots detta är deras administrativa börda oproportionerligt stor i förhållande till större företag på grund av stordriftsfördelar. Om alla små och medelstora företag i Europa kunde skapa ett arbetstillfälle i morgon skulle detta få ytterst positiva följder för sysselsättningen.

Vad gör kommissionen för att främja att nya arbetstillfällen skapas inom små och medelstora företag genom t.ex. lagstiftningsreformer och investeringar? Vilka mål har kommissionen fastställt och hur föreslår den att dessa ska övervakas?

Fråga 28 av Liam Aylward (H-0225/10)

Angående: Europeiska veckan för små och medelstora företag

Nästa vecka är Europeiska veckan för små och medelstora företag. Dess syfte är att främja entreprenörskap, innovation och konkurrenskraft och att tillhandahålla information om de insatser som Europeiska unionen och myndigheter på alla nivåer gör för att finansiera mikroföretag och små och medelstora företag.

Den största utmaning som små och medelstora företag står inför idag är att säkra kapital och finansiering. Det finns många små företag, små familjeföretag och nystartade företag som är mycket framgångsrika men som nu är sårbara eftersom de inte kan anskaffa kapital. Vad kan göras på europeisk nivå för att lösa detta problem?

Fråga 29 av Brian Crowley (H-0234/10)

Angående: Åtgärder för att minska de administrativa kostnaderna för små och medelstora företag

Kan kommissionen ange vilka åtgärder den vidtar för att minska onödiga administrativa kostnader för små och medelstora företag i Europeiska unionen?

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Herr talman! Får jag, nu när ni har på er en ny liberal hatt, be er tydliggöra vilka frågor som faktiskt kommer att behandlas? Kommer fråga 33, del 3, att beaktas? Vi försöker alla att närvara vid flera sammanträden. Om ni kunde tydliggöra exakt vilka frågor som inte kommer att beaktas skulle det vara till hjälp.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag tror att det är mycket osannolikt att vi kommer att gå in på fråga 33. Jag skulle inte vänta på den om jag var ni.

Antonio Tajani kommer nu att lämna ett gemensamt svar och efter det kommer jag att ge frågeställarna och övriga kolleger möjlighet att ställa kompletterande frågor.

Får jag påpeka att vi kommer att avsluta kl. 20.30 eftersom personalen och tolkarna måste få något att äta innan vi återupptar sammanträdet kl. 21.00.

 
  
MPphoto
 

  Antonio Tajani, vice ordförande av kommissionen.(IT) Herr talman! Under två år har jag nu talat utifrån min nya befogenhet. Små och medelstora företag fortsätter att utgöra en prioritering för den nya kommissionen, som dessutom är övertygad om att den behöver göra allt den kan för att förhindra att den finansiella krisen också blir en social kris. En sådan utveckling skulle huvudsakligen påverka små och medelstora företag och deras anställda.

Ända sedan antagandet av småföretagsakten 2008 har man gjort betydande framsteg. Kommissionen har antagit fem lagstiftningsförslag kopplade till småföretagsakten, varav två redan har genomförts: förordningen om gruppundantaget för statligt stöd och förslaget till direktiv om sänkt mervärdesskatt. De övriga tre, direktivet om sena betalningar, direktivet om fakturor med mervärdesskatteuppgifter och stadgan för europeiska privata bolag, diskuteras fortfarande här i parlamentet och i rådet.

Kommissionen har även vidtagit nödvändiga icke lagstiftande åtgärder; ett test för små och medelstora företag har nu införts generellt i hela EU för att möjliggöra jämförbara studier och för att förbättra kvaliteten på lagstiftningen. Exempel är direktivet om sena betalningar och dispens för administrativa bördor för mikroföretag.

Medlemsstaterna har även uppvisat en stark politisk vilja att genomföra småföretagsakten. De har exempelvis gjort testet för små och medelstora företagare till en del av de nationella beslutsförfarandena. Små och medelstora företag var dessutom bland dem som främst gynnades av åtgärderna som antogs av medlemsstaterna i samband med ERP-programmet i syfte att bemöta krisen. Skapandet av och förlängandet av lån och garantier till små och medelstora företag är exempelvis bland de åtgärder som antagits för att förbättra tillgången till finansiering.

Icke desto mindre skiljer sig de valda metoderna och de resultat som erhållits åt mellan medlemsstaterna, och vi behöver därför fortsätta att arbeta med genomförandet av småföretagsakten på nationell nivå. Jag anser det därför vara nödvändigt att behålla samma åtgärdsinrikting som tidigare, och att även säkerställa att de principer och åtgärder som rekommenderats genomförs både på europeisk och nationell nivå.

Politiken för att främja små och medelstora företag stöds helt och hållet av EU 2020-strategin och är en integrerad del av många föregångsinitiativ som planerats och som kommer att vara föremål för särskild kontroll när strategin genomförs i medlemsstaterna. Enligt en av de tio tilläggsriktlinjer som föreslagits av kommissionen uppmanas medlemsstaterna att genomföra en rad åtgärder för små och medelstora företag i enlighet med principerna i småföretagarakten.

Nästa stadium kommer att inbegripa ett säkerställande av att medlemsstaterna införlivar dessa åtgärder i sina nationella reformprogram. Vid slutet av detta år kommer vi att ha genomfört en djupgående granskning av genomförandet av akten, för att mäta vilka framsteg som gjorts och identifiera nya åtgärdsinriktningar som även beaktar Europa 2020-strategins prioriteringar. De viktigaste åtgärdsområdena kommer att vara att förbättra tillgången till kredit och innovation, uppmuntra företagarandan och främja internationaliseringen av små och medelstora företag. Det är särskilt dem som bedrivs av unga entreprenörer som kommer att gynnas av dessa nya initiativ.

Europeiska kommissionen är medveten om de svårigheter som små och medelstora företag för närvarande möter när de försöker erhålla finansiering. Kommissionen har nära följt utvecklingen i denna sektor, särskilt i samarbete med Europeiska centralbanken i syfte att regelbundet undersöka situationen.

Kommissionen har också upprättat en rad program som erbjuder ekonomiskt stöd till små och medelstora företag, för att hjälpa dem att få tillgång till det kapital som de behöver för att utveckla sin verksamhet. I ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation införlivas exempelvis vissa finansiella instrument som utvecklats tillsammans med Europeiska investeringsfonden och som tillhandahåller incitament för verksamheter med större risk och lånegarantitransaktioner för företag. Programmet Jeremie som finansierats av Europeiska regionala utvecklingsfonden erbjuder ett stort utbud av särskilda finansiella produkter, för att utveckla och stärka små och medelstora företag inom det europeiska territoriet som helhet. Slutligen finns det nya europeiska instrumentet för mikrofinansiering, som är ett gemensamt initiativ av kommissionen och Europeiska investeringsbanken och som riktar sig särskilt mot mikroföretag som har svårt att erhålla finansiering för särskilda ändamål.

Tillgången till kredit för små och medelstora företag har också förbättrats på grund av att summan av kreditramarna som beviljats av Europeiska investeringsbanken till de förmedlande banker som är ansvariga för att omfördela summorna till små och medelstora företag i form av lån har utökats. 2009 beviljade Europeiska investeringsbanken ett totalt belopp på 13 miljarder euro till finansiella institutioner – det motsvarar en ökning på 55 procent det senaste året. För er kännedom nådde mer än 75 procent av de 21 miljarder euro som beviljats 2008–2009 de små och medelstora företag som de var avsedda för, det vill säga 50 000 små och medelstora företag över hela unionen.

För några dagar sedan organiserade kommissionen dessutom en konferens på hög nivå där banker, riskkapitalfonder och små och medelstora företag kom samman; i sammanträdet deltog också representanter från Europaparlamentet. Detta gjorde det möjligt för oss att undersöka den nuvarande situationen på marknaden och att utforska nya idéer och strategier för att förbättra tillgången till finansiering för små och medelstora företag. Det var ett viktigt tillfälle att diskutera möjliga åtgärdsriktningar i syfte att hjälpa företag att återhämta sig och nå ekonomisk tillväxt.

En av de åtgärder som beslutades om var att upprätta ett permanent diskussionsforum med finansiella institutioner, riskkapitalfonder och representanter från små och medelstora företag. Europeiska kommissionen kommer att vara ordförande för forumets kvartalsmöten och slutsatserna från detta kommer att utgöra det första steget i en strategi i syfte att upprätta en handlingsplan för att tillhandahålla kredit och kapital för små och medelstora företag i unionen.

Slutligen ska jag i denna debatt passa på att informera parlamentet om att mer än 1200 nationella, regionala och lokala arrangemang som rör ett brett spektrum av frågor som påverkar denna sektor ska hållas som en del av den första europeiska veckan för småföretagare. Veckan för små och medelstora företag kommer att hållas mellan den 25 maj och den 1 juni samtidigt som ceremonin för det europeiska näringslivspriset 2010 är planerad att hållas den 31 maj i Madrid.

Jag säger allt detta för att bekräfta min personliga föresats att säkerställa sysselsättningen i Europeiska unionen genom att erbjuda stöd till små och medelstora företag. Den nödvändiga omstruktureringen av den privata, storskaliga industrin kommer att leda till att vissa jobb förloras. Det enda sätt som vi kan stödja sysselsättningen är genom att stödja utvecklingen av små och medelstora företag vilka representerar den europeiska ekonomins ryggrad.

 
  
MPphoto
 

  Marian Harkin, författare.(EN) Jag vill gratulera kommissionsledamoten till den framgång som uppnåtts. Icke desto mindre talade ni, herr kommissionsledamot, om tillgången till kapital som ett av de stora problemen. Och ni nämnde även Europeiska investeringsbanken som har fördelat medel till irländska banker för att dessa ska fördelas vidare till små och medelstora företag. En betydande summa har emellertid inte fördelats, huvudsakligen på grund av att de små och medelstora företagens behov, som utgörs av refinansiering av något slag, och den europeiska investeringsbankens mål, vilket är pengar för medelfristiga investeringar, inte matchar. Jag vill fråga er om ni håller med om att vissa åtgärder behöver vidtas för de små och medelstora företag som kommer att erhålla återfinansiering. Dessutom undrar jag vilken roll som kommissionen skulle kunna spela. Skulle ni kunna ge ert stöd till något slags system för ömsesidiga garantier liknande det som finns i Storbritannien?

 
  
MPphoto
 

  Jim Higgins, författare.(GA) Herr talman! Jag håller fullständigt med om kommissionens uttalande att små och medelstora företag är mycket viktiga, inte bara på grund av antalet jobb som de skapar utan också på grund av att de är mer stabila än stora företag som inte har någon lojalitet mot regionen eller landet.

Jag håller fullkomligt med min kollega Marian Harkin om att bristen på finansiering är det största hindret för närvarande. Kommissionen har även hänvisat till detta. Dessutom finns det alltför mycket byråkrati.

 
  
MPphoto
 

  Gay Mitchell, författare.(EN) Jag vill fråga kommissionsledamoten om han kommer att se över indirekt finansiering när det gäller de problem som små och medelstora företag möter.

Jag vet exempelvis inte hur det är i ert land, men i mitt land finns inte några bankdirektörer längre. Vi ger pengar till bankerna men bankerna bedömer inte människors värde utifrån deras dokumenterade erfarenhet, deras karaktär eller deras kunskap om sin respektive bransch. Vi har hamnat i denna röra eftersom människor har agerat mekaniskt. I viss utsträckning agerar de fortfarande per automatik. Hur vinner man ett val? En röst i taget? Om vi kan skapa ett jobb i varje litet och medelstort företag i EU kommer sysselsättningskrisen att vara över.

Jag ber er att överlägga med Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken och att försöka använda ert inflytande för att få tillbaka traditionella bankdirektörer som engagerar sig i små och medelstora företag och hjälper dem att utveckla sina företag. Det kommer att ge utdelning.

 
  
MPphoto
 

  Liam Aylward (ALDE).(EN) Den uppenbara frågan är om kommissionen verkligen tror att målet för veckan för små och medelstora företag kan uppfyllas. Jag vill fråga kommissionen vilka åtgärder som kan vidtas för att Europeiska unionen och medlemsstaterna ska skapa en miljö i vilken företagare och familjeföretag kan överleva, utvecklas och blomstra och där entreprenörskap belönas, inte hindras, vilket ofta är fallet i det nuvarande ekonomiska klimatet?

 
  
MPphoto
 

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande.(IT) Herr talman! Jag ska fatta mig kort: Jag håller med alla parlamentsledamöter som i denna debatt delgett sina iakttagelser.

När det gäller Europeiska investeringsbanken vidtog jag, efter att jag återgått till min ställning som kommissionsledamot med ansvar för näringsliv och företagande, omedelbara åtgärder för att träffa ordförande Philippe Maystadt och uppmana honom att leverera de 30 miljarder euro som beviljats av Europeiska investeringsbanken för att hjälpa små och medelstora företag. Detta är vad jag lovade parlamentet vid utfrågningen, innan jag anförtroddes jobbet som kommissionsledamot med ansvar för näringsliv och företagande.

Ordförandens svar var positivt. Han talade om för mig att 6–7 av de 30 miljarder euro som efter en inledande låsning tilldelats hade nått den avsedda destinationen. Jag uppmanade ordföranden att snabba på leveranstiderna.

Det finns också ett problem när det gäller bankerna i vårt område, något som togs upp av den sista talaren, på grund av att det europeiska banksystemet är diversifierat och alla banker inte ser likadana ut. Vissa banker ägnar sig åt finansiell spekulation, men lyckligtvis har vi fortfarande ett banknätverk där bankdirektören känner den affärsman som går dit för att be om kredit och han kan därmed lita på honom och veta att pengarna som han investerar kommer att återinvesteras i banken och att det som händer i USA inte kommer att hända här.

Det sammanträde som jag arrangerade för några dagar sedan, vid vilket många av era kolleger från Europaparlamentet närvarade, hade verkligen som mål att utveckla en strategi för detta. Det är därför som jag sade att vi har upprättat ett forum som senare kommer att leda till en handlingsplan för att tillhandahålla kredit.

Målet är att våra små och medelstora företag ska vara konkurrenskraftiga. För att de ska vara detta måste det finnas innovation, men detta är omöjligt om det inte finns några medel öronmärkta för detta syfte. Därför är mitt första åtagande att involvera bankerna – även dem som tillhandahåller kredit. Många av dessa har åtagit sig att göra så i framtiden. Uppmuntrade av kommissionen vidtar vi kraftfulla åtgärder och involverar banker, finansiella aktörer och även Europeiska investeringsbanken, vilken skickade två vice ordföranden för att delta i debatten. Syftet med denna åtgärd är att uppnå åtminstone vissa av dessa mål, i övertygelse om att små och medelstora företag utgör det bästa instrumentet i dag för att få oss att resa oss upp ur krisen och, som jag sade i början av mitt tal, för att förhindra att den ekonomiska och finansiella krisen också utvecklas till en social kris.

Ni kan räkna med att jag helt och fullt har åtagit mig att försvara, skydda och stödja små och medelstora företag – även när det gäller finansiella aspekter – i förhoppningen att de ska kunna växa och att nya företag ska uppstå eftersom vårt mål fortfarande är detsamma som tidigare: med en marknadsekonomi som tillåter små och medelstora företag att bli alltmer konkurrenskraftiga kan vi utforma en verklig socialpolitik i enlighet med lydelsen i Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag ber mina kolleger om ursäkt för den tämligen nedkortade frågestunden med anledning av att den föregående debatten överskred tiden med 25 minuter.

Frågor som inte har besvarats på grund av tidsbrist kommer att besvaras skriftligen (se bilagan).

Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 20.30 och återupptogs kl. 21.00.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

 
  

(1) EGT L 81, 2001, s. 1.
(2) Internet: http://www2.ohchr.org/english/bodies/hrcouncil/docs/13session/A-HRC-13-42.pdf.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy