Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 19 maj 2010 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

***

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Herr talman! Jag har en hög tanke om er och ert ordförandeskap, men i dag måste jag protestera. Ni har gett ordet till många ledamöter, bland annat två gånger till Klaus-Heiner Lehne samt till Bruno Gollnisch och Ashley Fox. Även jag tog upp en ordningsfråga om sammanträdeskalendern. Det är en viktig fråga. Jag vill att ni kontrollerar om ändringsförslag 4 var otillåtet. Jag vet att vi förkastade ändringsförslaget, men detta är en principfråga. I fördraget talas inte om tolv sammanträdesperioder per år, utan om tolv sammanträdesperioder per år som äger rum varje månad. I det ändringsförslag som Ashley Fox lade fram försökte han kombinera sammanträdesperioderna i augusti och september till en enda vecka. Det handlar inte om sammanträdesperioderna september I och september II, utan om en sammanträdesperiod i augusti och en i september. Jag vill verkligen klargöra att det är otillåtet.

  Talmannen. – Faktum är att det redan har skett en omröstning i denna fråga. Vi kan därför inte ta upp den på nytt. Ni kan emellertid lita på att alla ändringsförslag till sammanträdeskalendern noga har övervägts av talmanskapet.

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Precis före omröstningen upplyste kommissionsledamoten oss om trombinfrågan. Jag undrar om ni kan be honom tillhandahålla statistiska uppgifter som kan bevisa hans uttalande att det är ekonomiskt fördelaktigt för konsumenterna att ersätta billiga köttdelar och binda ihop dem till biffliknande produkter, hellre än att använda dem till korv och liknande.

Jag vill att han lägger fram de statistiska bevisen på att det är ekonomiskt bättre för konsumenterna, eftersom det hittills inte har bevisats. Kommissionsledamoten jämförde även med malet kött, men vi vet att hygienstandarderna för malet kött inte är desamma som för charkuteriprodukter, så jag ifrågasätter riktigheten i båda kommissionsledamotens påståenden. Det vore ett allvarligt fel om det visade sig att han vilseledde parlamentet precis före omröstningen. Jag vill att ni skickar en skrivelse till kommissionsledamoten om att han ska bevisa dessa uttalanden.

  Talmannen. – Vi behandlar inte den punkten nu, herr Schlyter. Vi är inne på röstförklaringar. Vi är inne på röstförklaringar om ändringsbudgeten.

Muntliga röstförklaringar

Betänkande: Maňka (A7-0158/2010)

  Hynek Fajmon (ECR). – (CS) Jag röstade nej till betänkandet av Vladimír Maňka om EU:s budget för detta år. I en tid av ekonomisk kris, då det är nödvändigt att minska de offentliga utgifterna, samtycker jag inte till att Europaparlamentet går i rakt motsatt riktning och drastiskt ökar sina utgifter.

Jag samtycker inte till att Europaparlamentet tar in ytterligare 150 anställda. Inte heller samtycker jag till att parlamentets ledamöter ska få ytterligare nya medel till sina assistenter, utöver vad vi redan får. Parlamentsledamöterna ska i år få ytterligare 1 500 euro per månad enligt Vladimír Maňkas betänkande, utöver de extra 1 500 euro per månad enligt Helga Trüpels betänkande, som gick igenom i går.

Det kommer att kosta skattebetalarna ytterligare 13,4 miljoner euro per år. Parlamentsledamöterna utsätts redan för kritik från allmänheten på grund av de stora summor offentliga medel de får. Om beloppen höjs ytterligare kommer det att väcka berättigad ilska hos allmänheten i hela EU. Jag har därför inte gett detta förslag mitt stöd.

  Bogusław Liberadzki (S&D). – (PL) I motsats till föregående talare gav jag mitt stöd till ändringsbudgeten. Ändringen rör inte bara räkenskapsfrågor. Ändringen är mycket förnuftig. Varför? På grund av vår nya funktion som parlament, som ett organ med nya lagstiftande befogenheter. Väljarna förväntar sig av oss parlamentsledamöter att vi ska kunna korrigera förslag från kommissionen och att vi ska kunna korrigera förslag från rådet. Låt oss komma ihåg att varje kommissionsledamot har hundratals medarbetare. Vi har endast en eller två personer till hjälp. Så det är inte någon besparing vi skenbart talar om här. Det är helt enkelt ett svar på en ny funktion, en ny roll. Jag tackar föredraganden Vladimír Maňka för hans enastående betänkande.

Betänkande: Mikolášik (A7-0106/2010)

  Kristian Vigenin (S&D). – (BG) Herr talman! Jag stödde betänkandena om en handlingsplan om transplantation av organ och om kvalitets- och säkerhetsnormer för organ. Jag vill dock säga att det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna i detta avseende. Jag hoppas därför att denna handlingsplan och betänkandet om kvalitets- och säkerhetsnormer kommer att hjälpa medlemsstaterna att standardisera sina kriterier och att de kommer att användas som ett riktmärke för framtiden.

Jag nämner detta eftersom mitt land, Bulgarien, har 35 gånger färre givare än Spanien. Problemen på detta område är kopplade till hela kedjan av åtgärder: från information till medborgarna till den egentliga transplantationen i sig och behandling efter transplantation. Vi har inget nätverk av givare. Det finns inte tillräckligt med tillgänglig utrustning, och vi har ingen pålitlig databas över givare. Bulgarien är inte medlem i Eurotransplant och inte heller behandling efter transplantation kan erbjudas. Vid sjukhusen där transplantationer genomförs finns inga sjukhusapotek.

Det är skälet till att jag hoppas att detta betänkande och parlamentets beslut kommer att ge stimulans och att direktivet genomförs så snart som möjligt.

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman! Även jag röstade ja till betänkandet, eftersom det genom betänkandet införs enhetliga och bindande krav på kvalitets- och säkerhetsnormer för organ av mänskligt ursprung avsedda för transplantation i alla medlemsstater. På det sättet garanteras skyddet av givare och mottagare samtidigt som samarbetet mellan medlemsstaterna förbättras. Genom betänkandet möjliggör vi en bättre livskvalitet för de människor – fler än 56 000 invånare i EU – som för närvarande väntar på organtransplantation.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (LT) Även jag röstade för detta viktiga dokument om kvalitets- och säkerhetsnormer för organ av mänskligt ursprung avsedda för transplantation. Det skulle verkligen vara utmärkt om vi kunde inrätta och organisera ett gemenskapssystem för organtransplantation som är öppet och rent och som skulle säkra kvalitet och säkerhet på EU-nivå. Det är ett av de viktigaste målen. 56 000 medborgare väntar på givare. Denna brist på organ avsedda för transplantation orsakar även andra problem, brottslig verksamhet och kriminalitetsproblem. Därför anser jag att detta dokument kommer att bidra till skapandet av ett lämpligt system genom vilket säkra och pålitliga metoder för organtransplantation säkras.

  Martin Kastler (PPE). – (DE) Herr talman! Jag röstade ja till betänkandet och vill gratulera Miroslav Mikolášik till hans utmärkta arbete. Denna dag är en viktig dag, eftersom vi har sett till att givare och mottagare av organ kommer att ges konsekventa normer och större säkerhet. Jag hoppas att detta även kommer att bidra till att förenkla samarbetet mellan länderna. Därför är jag nöjd över att vi har röstat ja till betänkandet med stor majoritet.

  Richard Howitt (S&D). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar i hög grad betänkandet och de nya EU-reglerna för donation av organ. Varför skulle inte ditt organ kunna användas för att rädda liv, om du dör i ett annat EU-land? Det är säkerligen klokt att införa dessa regler, om man behöver ett passande organ som är svårt att hitta från ett annat EU-land.

Även om det inte har varit en del av debatten vill jag även protokollföra mitt personliga stöd till ett system för donation av organ där man får välja att gå ur hellre än ett där man väljer att vara med. Åttio procent av EU:s medborgare säger att de stöder donation av organ, men endast tolv procent har organdonatorkort. Vi måste minska den här klyftan.

Förra året dog 25 personer i min regionala valkrets East of England, vilka stod på väntelistan för organtransplantationer, men för vilka man inte hittade givare i tid. Vid sjukhusen Addenbrooke’s och Papworth i min valkrets finns expertis på EU- och världsnivå när det gäller lung- och hjärttransplantationer. Låt våra kirurger göra sitt jobb. Låt våra patienter få behandling. Det är livets gåva.

  Karin Kadenbach (S&D). – (DE) Herr talman! Jag kan bara hålla med föregående talare. Jag är också mycket tacksam över att detta betänkande antogs i dag med stor majoritet. När vi får höra att 56 000 EU-medborgare för närvarande väntar på ett lämpligt organ för att kunna få en rimlig livskvalitet, eller helt enkelt för att överleva, så står det klart att vi snabbt måste harmonisera och förbättra normerna och göra det möjligt för mottagare att få tillgång till organ från hela EU.

  Janusz Władysław Zemke (S&D). – (PL) Jag röstade också för att vi skulle anta detta dokument, för det är verkligen ett steg i rätt riktning. Men samtidigt som jag håller med om principerna och att vi ska vara noga med kvaliteten på donatorer och organ, så vill jag säga tydligt att detta bara är ett första steg i rätt riktning. För att få till stånd en rejäl ökning av antalet organdonationer krävs det en betydligt bredare kampanj i unionen, profylaktiska åtgärder och information. Om detta inte följs av en kampanj för donationer, så känns det helt enkelt som om vi stannar på halva vägen.

Kalender för Europaparlamentets sammanträdesperioder – 2011

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Låt mig först av allt berömma er för ert sätt att hantera detta svåra ämne här i dag. Ni förklarade hövligt ordförandeskapets tolkning och ni höll fast vid er ståndpunkt. Om ni inte hade gjort det skulle vi förmodligen fortfarande ha varit kvar här. Jag säger inte att jag håller med er, men jag har inte tillräckliga kunskaper för att ha en egen åsikt, så jag accepterade er tolkning som den enda rätta.

För det andra tycker jag att den synpunkt som framfördes av Potito Salatto är viktig. Vi behöver inte snabbare och mer lättillgängliga vägar till och från Strasbourg för parlamentets ledamöter och andra. Jag vill också gratulera kvestorerna, inklusive min egen landsman Jim Higgins och alla andra som arbetar hårt för att Frankfurt-Hahn ska få samma status som Frankfurt Airport och Strasbourg ur transportsynpunkt.

När det slutligen gäller kostnaderna för övernattning här i Strasbourg, vill jag säga att det vore bra om de kunde vara desamma för de veckor när vi sammanträder i parlamentet som för de veckor när vi inte gör det. Allt detta skulle göra Strasbourg mera attraktivt, för det är en vacker stad. Jag förstår varför vi är här, och när vi väl är här är vi väldigt nöjda.

Betänkande: Mikolášik (A7-0106/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för resolutionen om transplantation av organ av mänskligt ursprung. Många människor dör varje dag på grund av organsvikt och eftersom det inte finns organ tillgängliga. EU kan hjälpa de patienter som väntar på organ i hela EU och följaktligen rädda liv. Vad vi behöver är ett väl samordnat system för organdonation och transplantation.

Jag vill än en gång understryka en mycket viktig punkt, och det är en politisk punkt, nämligen principen om frivillig och icke-betald donation av mänskliga kroppsdelar. Enligt rapporter från Världshälsoorganisationen och Europarådet förekommer det i flera länder i världen att människor får pengar för att donera ett organ. Det finns till och med rapporter om att människor avsiktligt dödas för att man ska kunna ta deras organ, till exempel utövarna av Falun Gong i Kina.

Vi känner också till fall i vissa länder där den medicinska risken för donatorn är stor och transplantationen ofta utförs under mycket dåliga medicinska förhållanden. Till slut vill jag tacka alla dem som tog initiativet till den resolution vi antog i dag, framför allt vår föredragande Miroslav Mikolášik.

Resolution (B7-0264/2010) om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel (bovint och/eller porcint trombin)

  Anna Maria Corazza Bildt (PPE). - Herr talman! Jag och moderaterna har röstat emot förslaget om att förbjuda trombin. I kommissionens förslag föreslås tydlig märkning av kött som är sammanbundet och att det inte ska vara tillåtet i restauranger och storkök eftersom det där är svårt att informera konsumenterna på ett tydligt sätt.

Vi måste avdramatisera debatten om köttklister. Trombin finns naturligt i allt kött. För att undvika trombin måste man sluta att äta kött helt och hållet. Enligt EU-kommissionens experter är trombin inte farligt för hälsan. Det är kunskap som är vetenskapligt grundad.

Det viktiga är att maten är säker och att konsumenterna inte blir lurade. Det ska finnas korrekt information om trombin på paketen och märkningen ska vara tydlig.

Varför ska vi förbjuda? Vi öppnar Pandoras ask. Ska det vara politikerna som styr maten? Var ska det sluta? Det finns inga skäl att begränsa konsumenternas frihet och rätt att välja fritt.

Jag säger ”Basta!” till skrämselpolitik om mat som inte farlig eller ohälsosam. Skärp reglerna för märkning istället för att ta till förbud!

  Renate Sommer (PPE). – (DE) Herr talman! Att anta resolutionen om förbud mot trombin i livsmedel innebär bara att man ger efter för allmänna opinionen. Det är ren populism. Vi tar inte vårt ansvar om vi inte följer vetenskapliga rön. Var finns bevisen? Vad är trombin? Trombin är ett naturligt enzym. Det är en del av blodet och följaktligen av kött. Vi har alla massor av trombin i våra kroppar. Om vi förbjuder det som tillsats i livsmedel, kan vi då fortsätta existera eller måste vi omhänderta oss själva som riskavfall?

Självklart måste vi förhindra att konsumenterna vilseleds av produkter som ser ut som och som har utformats för att se ut som andra produkter. Det kan vi göra genom att använda märkning enligt den nya förordningen om märkning av livsmedel. Vi kommer att rösta om första behandlingen av den förordningen i juni. Det finns ett antal regler som förebygger vilseledande reklam och vi har även extra märkning för särskilda produkter. Kommissionen har föreslagit exakt samma lösning för märkning av produkter där trombin används som klister. Jag vill också påpeka att det finns ett stort antal liknande enzym som inte är förbjudna och som fortfarande används.

  Anja Weisgerber (PPE). – (DE) Herr talman! Konsumentskydd är en oerhört viktig fråga för mig och därför är jag emot att konsumenter vilseleds eller luras på något sätt. Jag kämpar till exempel för bättre märkning av livsmedelsimitationer i förordningen om märkning av livsmedel. Jag uppmanar rådet att följa samma strategi som också stöds av kommissionen.

I dag röstade vi om köttklister. Köttklister används för att binda samman kött och sedan sälja det som en produkt av hög kvalitet. Jag tycker inte att det ska få ske, framför allt inte om konsumenterna inte vet om det. Dagens beslut var inte lätt för mig. Kommissionen har föreslagit långtgående märkningsregler men konsumenterna kan fortfarande vilseledas, för det är svårt att bevisa att en produkt innehåller trombin. Det betyder att det kan användas utan att det anges i märkningen. Därför tycker jag inte det räcker med ett märkningskrav i det här fallet. Jag har nu röstat för resolutionen och ett förbud mot trombin.

Betänkande: Jáuregui Atondo (A7-0144/2010)

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Under de senaste åtta åren har den postkommunistiska diktaturen i Ungern systematiskt trampat på ungrarnas rättigheter. Bland annat har regimen olagligt skingrat praktiskt taget varenda gatudemonstration. Med hjälp av ett hundratal utmärkta advokater från nationella rättshjälpen har man i de flesta fall lyckats väcka talan i domstol, men det finns fall, såsom det numera berömda Bukta-målet, där man har tvingats väcka talan inför människorättsdomstolen i Strasbourg.

Europeiska unionen konspirerar nu för att demontera det smidigt fungerande ”Strasbourg-systemet” under täckmantel av en anslutning till Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Jag uppmanar samtliga ungerska och europeiska människorättsorganisationer att granska processen och protestera mot till exempel Atondobetänkandet som har antagits i dag och som, som jag redan har sagt, undergräver och raserar det europeiska systemet till skydd för mänskliga rättigheter. Ungern har ett historiskt ansvar att se till att vi inte påskyndar, utan snarare förhindrar, denna farliga process under det ungerska ordförandeskapet.

Resolution (B7-0264/2010) om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel (bovint och/eller porcint trombin)

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (LT) Detta är faktiskt en ganska känslig fråga som har väckt mycket diskussion i Europaparlamentet och naturligtvis i samhället i stort. Jag tycker fortfarande inte att det är en lösning att förbjuda vissa produkter eller tillsatser. Kanske måste vi hålla med dem som säger att det är konsumenten som har rätt att välja vad han eller hon vill köpa och konsumera, på grundval av fullständig information. Å andra sidan skulle det bli ganska svårt att kontrollera processen. I dag, med en medveten allmänhet och med en mängd lättillgänglig information, har vi ännu inte kunnat formulera texter som inte kan missförstås och som kan accepteras av samhället, så att människor kan få lämplig information och förstå vilka produktens ingredienser är när de köper en viss produkt. Därför tycker jag att det krävs mer samråd med samhället, mer utbildning och kanske ytterligare diskussioner med forskare.

  Martin Kastler (PPE). – (DE) Herr talman! EU:s medborgare har rätt. De tycker om ärliga livsmedel och de tycker om ärliga politiker.

Jag respekterar denna allmänna opinion. Vi kan inte bara strunta i allmänheten och vi kan inte bara avfärda detta som populism. Så kan vi inte göra. Vi måste ta till oss vad våra medborgare säger. Om våra väljare och våra medborgare anser att riktigt kött ska vara riktigt kött och att det inte får bestå av köttbitar som sammanbundits så måste vi se till att det blir omöjligt att behandla kött på det viset. Därför röstade jag emot att tillåta att trombin används som köttklister.

  Karin Kadenbach (S&D). – (DE) Herr talman! Jag röstade också för resolutionen om att förbjuda trombin som livsmedelstillsats, för kommissionsledamotens argument övertygade mig inte. Vi vill inte ha sammanbundet kött i EU. Det är möjligt att trombin är ett enzym som inte är skadligt för hälsan. Men att använda det för att sätta ihop bitar av kött till ett stort, sammanpressat köttstycke måste kraftigt öka risken för bakterieinfektioner. Å andra sidan var beslutet som fattades här i dag helt klart till förmån för EU:s konsumenter och gick stick i stäv med branschens rent ekonomiska intressen. Konsumenter som vill ha en stek ska få en stek och inte köttbitar som har bundits samman. Följaktligen måste vi uppmana kommissionen att inte godkänna användningen av trombin.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Av den pågående diskussionen om så kallad hopklistrad skinka framgår att vissa tillverkare inte behandlar konsumenterna ärligt. Jag vill att alla livsmedel ska märkas på ett sådant sätt att det inte går att vilseleda konsumenterna. Om man använder detta enzym måste konsumenterna kunna identifiera förekomsten. Detta är själva grunden för ett effektivt och rättvist konsumentskydd. Vårt jobb är att se till att mogna konsumenter har tillräcklig information för att fatta beslut i eget intresse.

En sista anmärkning om hopklistrad skinka. Diskussionen med konsumenterna om de vill ha den eller inte har ännu inte ägt rum. Men det är viktigt att konsumenterna åtminstone vet vad de faktiskt äter.

Betänkande: Perello Rodriguez (A7-0103/2010)

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Jag välkomnar handlingsplanen och därför röstade jag för den. Detta är ett steg i rätt riktning och för att lösa problemet måste vi alla samarbeta. Åtgärderna på EU-nivå kommer att hjälpa oss förstärka medlemsstaternas ansträngningar att säkra kvalitet och säkerhet för organdonatorer och transplantat, hantera problemen med bristen på organ på ett bättre sätt och samtidigt göra transplantationssystemet effektivare. Handlingsplanen som har godkänts kommer att ge medlemsstaterna en möjlighet att vidta de tio prioriterade åtgärder som vi anger som grund för en bättre samordning av de nationella handlingsplanerna. Det är vår skyldighet att bidra till ett hälsoskydd på hög nivå i hela Europeiska unionen inom ramen för vår behörighet.

Betänkande: Jáuregui Atondo (A7-0144/2010)

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! En anslutning till Europakonventionen utgör utan tvekan ett framsteg i Europeiska unionens politiska integrationsprocess. EU:s system för skydd av de grundläggande rättigheterna stöds och stärks dessutom genom att stadgan om de grundläggande rättigheterna integrerats i unionens primärrätt.

Vi anser det vara enormt viktigt och politiskt betydelsefullt att parlamentet har fått rätt att utse och skicka ett antal företrädare till Europarådets parlamentariska församling när den ska utse domarna i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Vi måste komma ihåg att främjandet av de mänskliga rättigheterna är ett av Europeiska unionens grundvärden, inskrivet i grundfördraget.

Jag vill också understryka hur viktiga konventionen och Europadomstolens rättspraxis är för att utarbeta ett nytt regelverk som preciserar de vägledande principerna på området för medborgerliga rättigheter, rättvisa och interna frågor, framför allt i ljuset av de nya former av integrering och harmonisering som införts sedan Lissabonfördraget trädde i kraft och Stockholmsprogrammet antogs.

Det kommer också att erbjuda ytterligare ett rättsligt instrument som gör det möjligt att lägga fram krav i Europadomstolen mot en åtgärd eller underlåtenhet från någon av EU:s institutioner eller medlemsstater när de tillämpar EU:s lagar.

Slutligen är det viktigt att artikel 1 i Europakonventionen kommer att utsträcka skyddet inte bara till medborgare i Europeiska unionen och andra personer inom EU:s territorium, utan även till personer som omfattas av dess jurisdiktion även om de befinner sig utanför EU:s territorium.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är för att EU ansluter sig till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Det skulle utgöra ett framsteg i den europeiska integrationsprocessen, vilket tydligt framgår av Ramón Jáuregui Atondos betänkande. Detta innebär att vi tar ett steg mot en politisk union och det utgör en tydlig signal om att länderna i EU och länderna i Europarådet har samma syn på politiken för mänskliga rättigheter. Den samsynen kommer att stärka Europas trovärdighet hos icke-europeiska länder. Slutligen visar det på en tydlig önskan att harmonisera frågan om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lagstiftningsnivå och i domstolarna.

Tack vare Lissabonfördraget är Europeiska unionen för första gången ett internationellt organ och en egen juridisk person. Jag hoppas att undertecknandet av konventionen enbart är ett av de första stegen mot att bekräfta Europeiska unionen som ett enda organ i samband med viktiga internationella förhandlingar.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Jag är en aning mer tveksam i frågan än de ledamöter som just har yttrat sig.

Vid ett ytligt betraktande verkar naturligtvis tanken att EU:s lagar ska omfattas av Europadomstolens jurisdiktion ganska attraktiv. Det var störande att nationella lagar kunde ifrågasättas av den domstolen. Men det sätt på vilket de nationella rättssystemen tillämpar dessa lagar innebär att EU:s lagar hamnar utanför deras tillämpningsområde. Framför allt eftersom denna EU-lag, t.ex. i mitt hemland Frankrike, har företräde framför fransk inhemsk lag enligt artikel 55 i vår konstitution.

Men man kan undra om förfarandet inte kommer att resultera i en viss överlappning. Å ena sidan är ju EU:s lagar sällan direkt tillämpbara inom medlemsstaterna. Först måste de införlivas i den inhemska lagstiftningen genom sekundärlagstiftning.

Å andra sidan har EU-domstolen i Luxemburg visat att den gärna skyddar de grundläggande rättigheterna. Den har också tagit till sig denna lagstiftning som har sina rötter i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Risken är att man i slutändan skulle kunna få ganska långdragna förfaranden, framför allt eftersom man inrättar ett system för preliminära frågor på det sätt som vissa människor kräver. Därför hade vi föredragit att man gjort åtskillnad mellan reglernas efterlevnad och deltagande i överklagandeförfarandet.

Resolution (B7-0265/2010) om konferensen för översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Kampala i Uganda

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Vid en tidpunkt när det inträffar tragiska händelser i Thailand måste vi inse behovet av att allvarliga brott som begås mot civilbefolkningen tas upp i domstolarna.

Tidigare erfarenheter är emellertid inte lika uppmuntrande som vad vissa ledamöter antydde under diskussionen i går. Vid den första internationella brottmålsdomstolen borde domarna egentligen ha suttit på de anklagades bänk eftersom det var de som utan några militära syften beslutade att använda napalm för att bränna civilbefolkningen i staden Dresden, det var de som beslutade att använda radioaktiv strålning för att bränna civilbefolkningen i Hiroshima och Nagasaki och det var de som beslutade att mörda fängslade polska officerare med nackskott. Resultaten från den tidigare internationella brottmålsdomstolen för före detta Jugoslavien, framför allt målen mot Milosevic och Šešelj, är inte heller särskilt tillfredsställande.

Kommer medlemsstaterna uppmanas bidra till att skapa en stiftelse och innebär det att EU kommer att kompensera offren för folkmord som äger rum utanför EU:s territorium? Den kategorin omfattar hundratusentals, till och med miljontals människor. Jag är rädd för att vi blir inblandade i något ganska komplicerat. Tanken på att i slutändan ge sig på dem som besegrats, trots de försäkringar de ofta får för att man ska nå fram till ett fredsavtal, skulle innebär att man riskerar att förlänga konflikter på obestämd tid. Detta är grunden för våra invändningar mot detta betänkande.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (LT) Jag röstade för resolutionen om konferensen för översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen som ska inledas i slutet av denna månad i Kampala i Uganda.

1998 kom 138 länder överens om att inrätta Internationella brottmålsdomstolen och man antog Romstadgan som har varit den grund som domstolen sedan dess har arbetat utifrån under sju år sedan 2003. Det har blivit dags att se över Romstadgan, framför allt de så kallade övergångsbestämmelser som vi inte kunde enas om 2002. Samtliga EU:s medlemsstater har ratificerat Romstadgan. Men några av våra partner, t.ex. Förenta staterna, Ryssland och Kina, har inte deltagit i Internationella brottmålsdomstolens arbete. Genom dagens resolution uppmanar Europaparlamentet återigen dessa länder att ratificera Romstadgan och samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen. Under 2000-talet kan de personer som gör sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser inte bara förvänta sig moraliska fördömanden från världssamfundet, utan rättsliga sanktioner. Man bör inte kunna begå sådana brott ostraffat.

Skriftliga röstförklaringar

Begäran om samråd med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (artikel 124) – Begäran om samråd med Regionkommittén – Medborgarinitiativ (artikel 125)

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Förutom att påskynda beslutsfattandet bidrar Lissabonfördraget till kampen mot det demokratiska underskottet, stärker de nationella parlamentens och Europaparlamentets roller och understryker människors möjligheter att utöva ett EU-medborgarskap. Möjligheten att begära lagstiftning, eller rätten till medborgarinitiativ som det har kallats, är särskilt viktig. Detta nya verktyg gör det möjligt för en grupp på minst en miljon medborgare från ett betydande antal medlemsstater att begära ett lagstiftningsinitiativ från kommissionen inom de områden där unionen har behörighet.

Genom Lissabonfördraget klargörs dessutom betydelsen av samråd och dialog med till exempel andra institutioner och organ, med civilsamhället och med arbetsmarknadens parter. EU måste vara ett medborgarnas EU, och det kan bara ske om vi gör det mer demokratiskt och öppet. I det sammanhanget håller jag med om att man bör begära in yttranden från Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Andrabehandlingsrekommendation: Moraes (A7-0117/2010)

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Det måste verka som om jag upprepar det jag uttryckte i går i samband med Rui Tavares betänkande. Men flyktingproblemet är ett europeiskt problem och vi kan inte överlämna till de nationella regeringarna att hantera det, bland annat mot bakgrund av de geografiska och ekonomiska skillnaderna.

Därför är jag för att man skapar en fond på EU-nivå. En sådan fond måste tjäna två syften: Den måste stödja de flyktingar som kommer till våra länder, ofta till våra kuster, och begär hjälp. Den måste också stödja de stater som på grund av sitt geografiska läge tar emot det största antalet av dessa desperata individer.

Problemet är, och måste vara, ett europeiskt problem, och det kan inte överlämnas till vissa stater. Jag hoppas att fonden bara ska vara inledningen på en väg där vi närmar oss frågan ur ett mer EU-centrerat perspektiv och i en anda av solidaritet.

Andrabehandlingsrekommendation: Podimata (A7-0128/2010)

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Förslaget om ett direktiv om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser ingår, tillsammans med de två förslagen om byggnaders energiprestanda och märkning av däck med avseende på bränsleeffektivitet, i det energisparpaket som kommissionen lade fram i november 2008. Vi röstade för det eftersom vi kunde införa ett förbättrat märkningssystem tack vare den överenskommelse som undertecknades av parlamentet, rådet och kommissionen.

Märkningen kommer att innehålla mer information om hushållsmaskiners och energirelaterade produkters energiförbrukning. I framtiden kommer denna märkning också att tillämpas på energiförbrukande produkter som är avsedda för industriell och kommersiell användning, något som hittills varit omöjligt. Slutligen kommer man också att behöva ange produkternas energiklass i all framtida reklam där man nämner olika produktkategoriers pris eller energieffektivitet.

Genom att tillhandahålla korrekt, relevant och jämförbar information om energiförbrukningen för energirelaterade produkter kommer det i framtiden att bli möjligt för konsumenterna att göra korrekta, effektiva val och därigenom minska såväl sin energiförbrukning som hushållens utgifter.

  John Attard-Montalto (S&D), skriftlig. – (EN) Den maltesiska regeringen motsätter sig andrabehandlingsrekommendationen om förslaget om ett direktiv om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser.

Det skäl som anges är att den nationella regeringen inte instämmer i ett förklarande uttalande i betänkandet där det heter att även byggprodukter som har en betydande inverkan på energiförbrukningen ska inkluderas i prioriteringslistan. Det är obegripligt att regeringen inte ansluter sig till rekommendationen på den grunden. Den hade kunnat stödja rekommendationen och göra klart att den reserverade sig vad gällde byggprodukter med betydande inverkan på energiförbrukningen.

Det är meningslöst att regeringen påstår sig stödja energieffektivitet när de potentiella besparingarna kunde uppnås genom att märka en del av dessa produkter, eftersom byggnader svarar för 40 procent av den totala energiförbrukningen inom EU.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag stödde detta viktiga betänkande. Energimärkningsdirektivet spelar en avgörande roll om EU ska uppnå sitt energisparmål på 20 procent till 2020. Direktivet spelar en nyckelroll i kampen mot klimatförändringen, EU:s övergång till en effektiv, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi och stärkandet av EU:s energitrygghet. Vårt mål är att röja väg mot en situation där såväl marknaden som konsumenterna vinner genom att garantera alla konsumenter tillgång till korrekt information och full medvetenhet om effekterna av hans eller hennes val. Där ger överenskommelsen om energimärkningsdirektivet ett betydande mervärde. Jag välkomnar den ståndpunkt som Europaparlamentet kämpat för, nämligen att ha kvar skalan A–G vilken, enligt en undersökning, är den mest praktiska och den enklaste för konsumenterna att förstå. Det finns en skyldighet att inkludera en hänvisning till energimärkningen i all reklam för energirelaterade produkter där pris- eller energirelaterad information lämnas.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Det gläder mig att den nya lagstiftningen om produkters energieffektivitet äntligen har antagits efter en lång dragkamp mellan Europaparlamentet och rådet, och att jag fick äran att vara skuggföredragande för den lagstiftningen för Europeiska folkpartiets grupp. Vinsten är en utvidgning av klass A, vilket gör det möjligt att göra åtskillnad mellan den hela tiden ökande gruppen av energisparande hushållsmaskiner samtidigt som man motiverar tillverkarna att framställa maskiner som är så energisnåla som möjligt. Det är också viktigt att man inte har utökat antalet klasser som anger energiförbrukningen för enskilda produkter, eftersom man därigenom bevarar tydligheten för konceptet som helhet. Det faktum att det finns totalt sju nivåer gör det möjligt för konsumenterna att fatta effektiva beslut när de väljer olika varor på marknaden, och genom sitt beteende kan de bidra till att sänka energikostnaderna. När det gäller de nya inslagen, bland annat skyldigheten att ange produkternas energiklasser i reklammaterial, så tycker jag det är en framgång att den skyldigheten har begränsats till reklam som innehåller information om priser eller information i anslutning till energiförbrukningen. Lyckligtvis dominerade åsikten att en reglering av reklamen är godtagbar enbart om det finns behov av den och enbart i den utsträckning som krävs.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom den effektivt bidrar till att hjälpa EU:s konsumenter välja produkter som förbrukar mindre energi eller som indirekt leder till att mindre energi förbrukas. Genom att anta denna rekommendation bidrar Europaparlamentet till att EU närmar sig målet att förbättra sin energieffektivitet med 20 procent till 2020. Det är en balanserad text som garanterar en situation som är bra för marknaden och bra för konsumenterna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Detta initiativ, liksom det vi röstade om i går om byggnaders energieffektivitet, ingår i ett lagstiftningspaket om energieffektivitet som lades fram av kommissionen i november 2008 och som har varit föremål för en omfattande diskussion i parlamentet, kommissionen och rådet. Äntligen har man kunnat enas om en slutgiltig text.

Förutom att få positiva konsekvenser för miljön, för EU:s mål att minska utsläppen och för skapandet av en ekonomi som är hållbar i fråga om energi, har detta initiativ dessutom den fördelen att konsumenterna får en central roll i beslutet. Med korrekt märkning och korrekta etiketter kommer konsumenterna att veta exakt vad de får och de kommer att kunna fatta sina beslut på grundval av kriterier som energieffektivitet och lägsta miljökostnad.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Genom direktivet om energimärkning garanteras konsumenterna adekvat information eftersom det blir obligatoriskt att redovisa energimärkningen i reklam. I samband med EU:s ansträngningar att uppnå energieffektivitet och minska sin energiförbrukning, förutom att bekämpa klimatförändringen, är det viktigt att allmänheten mobiliseras för denna sak. Det kan enbart uppnås om konsumenterna får tydlig och effektiv information om energiförbrukningen på produkter som har köpts eller som är till salu. På det viset kommer alla EU-medborgare att engageras i kampen mot klimatförändringen. Det är av absolut avgörande betydelse att se till att konsumenterna medvetet kan göra mer miljövänliga val. Precis som detta direktiv nu garanterar kommer produkternas energiförbrukningsnivåer att utvärderas mot universella kriterier och parametrar, vilket gör det möjligt att jämföra dem på ett sätt som man kan lita på. Det kommer också att ge ett ökat förtroende för teknisk granskning och den information som lämnas i märkningen. Direktivet spelar därför en viktig roll för att konsolidera 2020-strategin och framför allt att nå en 20-procentig förbättring av energieffektiviteten till 2020.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Efter den här omröstningen måste produkter som förbrukar energi, oavsett om det sker i hemmet, kommersiellt eller i företag, visa upp den nya energimärkningen för att ge konsumenterna bättre information. Det finns en möjlighet i det direktiv som Europaparlamentet har antagit i dag att lägga till nya typer av energiklasser och det kan också tillämpas på produkter som förbrukar energi indirekt, t.ex. fönster.

Vissa detaljer kan diskuteras, t.ex. att märkningens format kommer att bygga på en klassificering mellan A and G – som den som redan används för kylskåp – eventuellt med tillägg av klasserna A+, A++ och A+++: i princip måste det totala antalet klasser begränsas till sju. Hur som helst verkar direktivet ha rätt inriktning.

All reklam för energirelaterade produkter och deras priser måste uppge energiklass. Den information som ges måste hjälpa konsumenterna välja produkter som använder mindre energi eller som indirekt leder till att mindre energi förbrukas.

I framtiden måste därför all reklam som nämner pris eller energiförbrukning för kylskåp, tvättmaskiner eller spisar ange produktens energiklass.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Det talas mycket om konsumenternas rätt att få kunskap om den mat, de hushållsmaskiner eller elinstallationer de köper. Vi vill veta varifrån de kommer och hur de tillverkades, samt matens näringsvärde. I en tid präglad av klimatförändringar vill vi alla skydda miljön och förhindra onormalt väder och därför låter vi oss vägledas av ekologiska principer när vi väljer livsmedel och vardagsprodukter. Det är viktigt att konsumenterna är medvetna om hur mycket energi som förbrukas av deras utrustning, och därför tycker jag att de har rätt att få den informationen på märkningen. Genom att ange den informationen på produktmärkningen visar man också att produkten är av god kvalitet. Det kan sedan bli ett redskap för att skydda EU:s marknad från billiga kopior av utrustning som kommer från länder utanför EU.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet. I det erkänns att marknaden inte kan garantera ett förnuftigt energiutnyttjande. Detta är ett tydligt medgivande som återspeglar våra argument och något som jag välkomnar. Jag välkomnar också den angivna strävan efter en harmonisering uppifrån och ned av energimärkningen. Det är emellertid beklagligt att märkning med produkternas totala ekologiska fotavtryck inte föreslås någonstans, när vi egentligen borde införa en sådan så snart som möjligt.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU fortsätter beslutsamt att leta efter bästa sättet att garantera en god energieffektivitet för att kunna förbättra EU:s effektivitet med 20 procent till 2020. Denna nya märkning är mycket viktig för konsumenterna eftersom den ger dem tillgång till bättre information så de kan göra väl informerade val och inse deras betydelse för energieffektiviteten. Man ökar med andra ord konsumenternas medvetenhet om de energirelaterade konsekvenserna av valen de gör när de ska köpa en konsumentvara som kan påverka energiförbrukningen. Antagandet av detta direktiv är särskilt viktigt för att öka denna medvetenhet. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Om energiförbrukningsmärkningen införs och under förutsättning att den blir lätt att första, så kommer det snart att framgå om den verkligen accepteras av konsumenterna. Allmänhetens medvetenhet har förändrats på detta område och konsumenterna är mer uppmärksamma på energiklasserna, framför allt när det gäller elektriska hushållsmaskiner. Naturligtvis borde den offentliga upphandlingsprocessen föregå med gott exempel i detta avseende. Men man får inte säga till medlemsstaterna att de enbart får köpa produkterna som har bästa prestanda och som hör till den högsta energiklassen. Framför allt i en tid när alla måste spara kommer inköpspriset i allt högre grad att bli den avgörande faktorn. De val som står till förfogande i den offentliga upphandlingsprocessen har inte specificerats tillräckligt tydligt och därför har jag lagt ned min röst.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen om märkning av produkter som förbrukar energi och tillhandahållandet av standardiserad konsumentinformation. Vi talar ofta om medborgarnas rättigheter i parlamentet, om rätten att välja, rätten att erhålla detaljerad och korrekt information. Jag anser att det är mycket viktigt på alla livets områden. I det här fallet gäller det frågan om den el som används och dess effektivitet. Människor vill faktiskt spara energi, och de flesta gör det av två skäl, ekonomiska och miljömässiga. I dag har hushållen möjlighet att välja elektriska maskiner utifrån hur energieffektiva de är tack vare de tekniska framstegen. Därför kommer den märkning vi kommit överens om också att hjälpa konsumenterna göra ett medvetet val och bidra till energisparande (medborgarna kommer att välja mer ekonomiska apparater) och miljöskydd. Jag hyser inget tvivel om att när EU:s medborgare ser hur mycket energi som förbrukas så kommer de att utnyttja möjligheten att välja effektivare och mer miljövänliga produkter och utrustningar. Än en gång: jag välkomnar Europaparlamentets ståndpunkt i frågan och jag hoppas att sådana beslut ska bli en verklig stimulans och ge möjlighet att förverkliga våra åtaganden att minska energiförbrukningen till 2020.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Omarbetningen av energimärkningsdirektivet syftar till att utöka kravet på energimärkning så det omfattar alla produkter som har betydelse för energiförbrukningen och inte enbart hushållsmaskiner.

Direktivet ingår i handlingsplanen för hållbar förbrukning och produktion och en hållbar industripolitik och det innehåller även initiativ för stimulansåtgärder och offentlig upphandling. Direktivet kommer att bli navet i en politik som är integrerad och hållbar ur miljösynpunkt. En av de mest kontroversiella punkterna gäller vilken typ av skala som ska användas för att undvika att skapa förvirring hos konsumenterna: man beslutade att behålla den slutna skalan A–G sedan Europaparlamentet antagit en resolution i sammanhanget.

Energiklassen kommer också att anges i all reklam som innehåller information om energiförbrukning eller som avser produkternas priser. Av de anledningar som jag har nämnt ovan instämmer jag i den ståndpunkt som intagits av Anni Podimata och jag stöder betänkandet.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Energimärkningsdirektivet spelar en avgörande roll för att uppnå EU:s energisparmål på 20 procent till 2020. Det har ett stort mervärde för såväl marknaden som konsumenterna. Kort uttryckt kommer kravet att nämna energimärkningen i reklamen att sätta punkt för den vilseledande informationen till slutanvändarna och ge dem all den information de behöver för att göra väl informerade val.

Eftersom parlamentet verkligen insisterade på det undveks samtidigt införandet av en öppen skala och man garanterade skalan A–G, som hittills har visat sig vara bra för konsumenterna. En allmän översynsklausul som lagts till medger dessutom en grundlig granskning i ljuset av den tekniska utvecklingen och konsumenternas uppfattning av märkningen senast 2014. Detta är ytterligare en garanti för att den konsumentvänliga skala som hittills har gällt ska förbli oförändrad, åtminstone till dess översynen äger rum. Jag upprepar därför med övertygelse att jag helt stöder direktivet.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande. Genom att inkludera samtliga energirelaterade produkter kommer ändringen av energimärkningsdirektivet att bidra till att genomförandekostnaden för samtliga införlivningsåtgärder som uppdateras och som tas fram från scratch (om förordningar eller beslut ska användas i stället för direktiv) sänks med fyra miljoner euro. Det kommer också att leda till ytterligare minskningar som motsvarar cirka 78 miljoner ton koldioxidutsläpp. I framtiden kommer energimärkning också att gälla för energiförbrukande produkter som är avsedda för industriell och kommersiell användning, såsom kylrum, säljdiskar i detaljhandeln, industrispisar, automater för smörgåsar, snacks, kaffe etc., industrimotorer och energirelaterade produkter, inklusive byggprodukter som inte förbrukar energi men som har en betydande direkt eller indirekt påverkan på energisparande som fönster- och dörrkarmar.

En viktig faktor för att se till att detta direktiv tillämpas på rätt sätt är att man garanterar alla medborgare tillgång till korrekt information och gör konsumenterna medvetna om effekten av de val de gör. Genom att tillhandahålla korrekt, relevant och jämförbar information om energiförbrukningen för energirelaterade produkter blir det lättare för slutanvändarna att fatta ett beslut som bygger på möjligheterna att spara energi för att minska de egna energikostnaderna på lång sikt.

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) Jag röstade för Anni Podimatas betänkande för jag anser att parlamentet och framför allt gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet (S&D) har lyckats göra mycket viktiga framsteg vad gäller ett direktiv som är centralt för att uppnå det energisparmål som vi har ställt upp. Vi har inte bara lyckats behålla skalan A–G, som är känd och accepterad av EU:s konsumenter, utan vi har dessutom sett till att det nu är obligatoriskt att hänvisa till hushållsmaskinernas energimärkning om information om priset visas i produktens reklammaterial. En annan viktig aspekt som införts av parlamentet är skyldigheten för kommissionen att upprätta en prioriterad lista över energirelaterade produkter, inklusive vissa byggprodukter som kan komma att bli föremål för åtgärder i framtiden. Slutligen, mot bakgrund av den ledande roll som den allmänna sektorn måste spela, tycker jag det är mycket viktigt att förvaltningarna köper in produkter i den högsta energiklassen i sin offentliga upphandling.

Betänkande: Maňka (A7-0158/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) I Maňkabetänkandet föreslås flera ändringar av Europaparlamentets budget för 2010. Jag röstade för detta betänkande och framför allt för de delar som är en följd av att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. De nya bestämmelserna omfattar en höjning på 1 500 euro per månad för ledamöternas sekretariatsersättning. Ökningen ska göra det möjligt för ledamöterna att klara av sina nya åtaganden enligt Lissabonfördraget, som kraftigt utökar parlamentets befogenheter och därigenom dess inflytande över beslutsfattandet inom EU. Europaparlamentet måste förstärka sin expertis i lagstiftningsfrågor för att komma upp på samma nivå som kommissionen och medlemsstaterna. Vi företräder EU:s medborgare och vi behöver resurser för att kunna försvara deras intressen. Därför stödde jag detta betänkande.

  Göran Färm (S&D), skriftlig. − Jag anser att de utskott som i och med Lissabonfördragets ikraftträdande får tyngre arbetsuppgifter behöver förstärkas. Detta motiverar en personalförstärkning för parlamentets och partigruppernas sekretariat i dessa utskott. Däremot delar jag inte uppfattningen att det behövs någon personalförstärkning för oss ledamöter. Jag hade också i första hand velat se att parlamentets resurser förstärks genom effektiviseringar och omfördelningar, så att den totala budgeten inte ökas.

I egenskap av gruppledare för de europeiska socialdemokraterna i budgetutskottet har jag också drivit denna linje i förhandlingarna med parlamentets ledning. Till slut kom vi fram till en kompromiss så att förslaget nu delvis finansieras genom besparingar på 4,4 miljoner euro. Jag anser fortfarande att ytterligare besparingar skulle ha inkluderats i förslaget, men eftersom jag varit med och aktivt drivit dessa förhandlingar har jag valt att stödja den kompromiss som uppnåddes.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) När Lissabonfördraget träder i kraft kommer det förmodligen att leda till en kraftig ökning av parlamentets arbetsbelastning. Framför allt kommer det att leda till en mer omfattande användning av det ordinarie lagstiftningsförfarandet som kommer att omfatta cirka 95 procent av den lagstiftning som antas. Extra budgetmässiga och mänskliga resurser kommer att göra det möjligt för parlamentet att uppfylla sin nya roll som medlagstiftare på lika villkor med rådet.

  Mairead McGuinness (PPE), skriftlig. – (EN) Jag stödde Maňkabetänkandet om Europaparlamentets ändringsbudget, väl medveten om hur känsligt det är att öka budgeten vid en tidpunkt när man ber medborgarna acceptera sänkt lön och arbetstillfällen går förlorade. Arbetsbelastningen i Europaparlamentet har helt klart ökat på grund av Lissabonfördraget. Jag tänker använda de extra sekretariatsersättningarna till att erbjuda arbete åt de unga studenter som i stort antal ansöker om att få arbeta på mitt kontor.

Detta kommer att ersätta dem för deras arbete och ge dem värdefull arbetslivserfarenhet som jag hoppas ska hjälpa dem i deras framtida karriärer. Men jag tror parlamentet behöver göra en översyn av samtliga våra arbetsmetoder och vår personalpolitik för att förbättra vår effektivitet och våra resultat.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Genom Lissabonfördraget har parlamentet fått nya ansvarsområden. Det medför ytterligare administrativt arbete, med resultat att ledamöterna behöver kvalificerad personal som kan fungera som rådgivare. Denna nya situation skapar två problem: ökade kostnader på grund av behovet av fler assistenter och mer utrymme för att de ska kunna genomföra sina uppgifter i en god arbetsmiljö. Detta ger ökade kostnader, vilket kan vara svårt att förklara i dessa kristider. Men om parlamentets arbete ska vara förstklassigt måste det ha de nödvändiga finansiella och mänskliga resurserna. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för. Det kan verka som demagogi eller ytterligare ett kastprivilegium, men i det här fallet är det inte det. Budgetändringarna är viktiga och absolut avgörande om parlamentet ska kunna bedriva sin verksamhet på rätt sätt.

I vår roll som ledamöter av Europaparlamentet ska vi efter antagandet av Lissabonfördraget utföra en viktig och uppmärksammad uppgift. Därför behöver vi medarbetare och experter som dagligen kan stödja oss i vårt arbete. För att göra det krävs det resurser. Tack vare dessa resurser kommer jag, och förhoppningsvis även mina kolleger i parlamentet, att kunna arbeta ännu effektivare och mer fokuserat.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag och 16 andra ledamöter från min grupp har undertecknat och röstat för ändringsförslaget som avvisar tranchen. Jag tror nämligen att det är utomordentligt viktigt att visa att det finns en stor grupp av parlamentsledamöter som inte stöder de ökade sekretariatsersättningarna i dessa ekonomiska kristider.

I den slutgiltiga omröstningen röstade jag emellertid för Maňkabetänkandet om ändringsbudgeten för 2010.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Jag har röstat nej till betänkandet om tilläggsbudget för 2010. Att öka sekretariatsersättningarna för ledamöterna med 1 500 euro per månad för att hantera de ökande arbetsuppgifter som Lissabonfördraget medför är inte hållbart. För det första går det inte att anställa utbildade experter för 1 500 euro i månaden. För det andra saknas det arbetsplatser för nyanställda i parlamentets arbetslokaler. För det tredje så har en del av budgetmedlen tagits från reserven för just byggnadsinvesteringar. För det fjärde så har föredraganden (Helga Trüppel) för 2011 års budget, kategori 5, anfört att sekretariatsersättningen inte kan garanteras framöver innan det gjorts en ordentlig utvärdering om dess nytta. Jag ser denna ökning som en omotiverad påfyllning av de redan höga sekretariatsersättningarna. Detta samtidigt som arbetslösa, ensamstående kvinnor, pensionärer med flera socialt utsatta grupper tvingas göra uppoffringar för att rädda det havererade europrojektet.

Betänkande: Czarnecki (A7-0096/2010)

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på den öppenhet och grundlighet som medborgarna kräver tycker jag inte att rådet kan befrias från skyldigheten att offentligt redovisa de resurser som ställs till dess förfogande. Därför stödde jag föredragandens beslut att skjuta upp beslutet om att bevilja rådet ansvarsfrihet till dess den begärda kompletterande informationen har lagts fram.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag stöder tanken på att skjuta upp beslutet att godkänna genomförandet av EU:s allmänna budget för år 2008 för att tillgodose kraven på öppenhet och strikt hantering. Och det gäller inte enbart genomförandet av budgeten utan hela granskningen av hur samtliga EU:s finansiella resurser utnyttjas. Detta kommer att ge rådet en möjlighet att få alla de förklaringar och all den information som krävs för att garantera ett beslut som stöds av parlamentet. Detta är absolut avgörande för EU-institutionernas trovärdighet och allmänhetens förtroende för dem som har makten. Det som står på spel här är dessutom den grundläggande respekten för den politik och de riktlinjer som beslutats av de demokratiska organen och för de personer som har den rättsliga behörigheten att fatta sådana beslut.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet för budgeten är viktigt och parlamentets lagstiftande och övervakande aktiviteter bestäms helt av det.

Det finns ingen anledning för mig att åter nämna den övervakande roll som parlamentet har fått under årens lopp, inte minst tack vare budgetförfarandet. Genom det har parlamentet lyckats förvandla EU-institutionernas rapporteringsskyldighet till något seriöst och viktigt. Det förfarandet är dessutom grundläggande mot bakgrund av våra medborgares förväntningar.

I ett ögonblick av kris, som den vi ser just nu, måste EU:s medborgare göra extraordinära uppoffringar och vi måste genomföra en noggrann och korrekt kontroll av administrativa och allmänna kostnader. Av de skäl om jag redan har angett vill jag gratulera föredraganden och uttrycka mitt stöd.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag instämmer i att vi måste skjuta upp ansvarsfrihetsbeslutet till i oktober.

  Konrad Szymański (ECR), skriftlig. – (PL) Jag röstade emot att bevilja ansvarsfrihet för rådets budget för 2008, eftersom parlamentet mottog rådets ekonomiska dokumentation för sent. Europaparlamentets övervakning av rådets finanser har stora brister i fråga om öppenhet.

Betänkande: Mikolášik (A7-0106/2010)

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Under de senaste åren har vi kunnat se en stadig, snabb ökning av organtransplantationerna inom EU. Även om organbristen fortfarande är den största utmaningen, så finns det betydligt fler svårigheter i samband med de olika transplantationssystem som tillämpas i medlemsstaterna.

Redan i resolutionen som antogs i april 2008 uppmanade Europaparlamentet kommissionen att utarbeta ett förslag till direktiv med rättsliga ramar som garanterar kvalitet och säkerhet för organdonationerna inom EU. Kommissionen lade därefter fram ett förslag till direktiv som diskuterades i Europaparlamentet och som hade följande tre mål: att garantera kvalitet och säkerhet för patienter i hela EU, att ge skydd åt donatorerna och att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna.

Vi röstade för den kompromiss som parlamentet, rådet och kommissionen kom fram till, eftersom vi behöver gemensamma kvalitets- och säkerhetsnormer på EU-nivå för upphandling, transport och användning av mänskliga organ. Detta är en åtgärd som kan underlätta utbytet av organ och är därför bra för de tusentals patienter i EU som varje år behöver denna form av behandling.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag stöder detta betänkande om kvalitets- och säkerhetsnormer för organ av mänskligt ursprung avsedda för transplantation. Med en växande efterfrågan på transplantationer i EU och bristen på balans mellan patienter som väntar på transplantation och antalet organ som doneras måste vi försöka undvika en kommersialisering av donationen och få stopp på den olagliga organhandeln. Därför måste vi tillämpa strikta regler för levande donatorer, garantera insynen i väntelistorna för organ, fastställa strikta sekretessregler för att skydda personuppgifterna för donatorerna och de personer som väntar på organ samt definiera läkarnas ansvar. När väl gemensamma kvalitets- och säkerhetsnormer har antagits kommer det att skapas möjligheter till gränsöverskridande utbyten av organ, vilket kan öka antalet transplantationer som utförs.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Under de senaste fem decennierna har organtransplantationer blivit en effektiv metod världen över. Transplantationer har bidragit till att förbättra de sjukas livskvalitet och öka deras förväntade livslängd. Direktivet innehåller regler som ska garantera stränga kvalitets- och säkerhetsnormer för organ av mänskligt ursprung som ska transplanteras till människors kroppar och se till att människors hälsa får ett bra skydd. Genom direktivet införs nationella program av god kvalitet där normer och rutiner för transplantationsprocesser i medlemsstaterna definieras. Direktivet innehåller också en mer detaljerad beskrivning av upphandlingsprocessen och olika frågor i samband med informationssystemet.

Även spårbarhet och skydd för donatorer och mottagare kräver särskild uppmärksamhet. Jag röstade för detta betänkande eftersom det innehåller tre mål: att garantera kvalitet och säkerhet för patienter på unionsnivå, att garantera skyddet av donatorer och att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna. Men jag vill ändå understryka att programmen för organtransplantationer måste uppfylla principen om frivillig och gratis donation som redan finns inskriven i tidigare lagstiftning om ämnen av mänskligt ursprung, och att organ inte under några förhållanden får säljas.

  Gerard Batten, John Bufton, David Campbell Bannerman och Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. – (EN) Ledamöterna som tillhör UKIP anser inte att den pågående utvecklingen och förbättringen av det befintliga nätverket av anläggningar och ombud för organutbyte kommer att underlättas av EU:s försök att invadera och reglera detta nätverk. Tvärtom kommer organdonationen i de få länder där det finns många donatorer förmodligen att minska om det blir obligatoriskt i EU för de många länder där det finns få donatorer att efterfrågan organ i länder med många donatorer. I länderna med få donatorer kommer dessutom den resulterande relativa rikedomen på utländska organ förmodligen att minska organdonationerna även där. UKIP:s ledamöter röstade följaktligen emot detta betänkande.

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för förslaget till direktiv om kvalitets- och säkerhetsnormer för organ av mänskligt ursprung avsedda för transplantation. Direktivet täcker in samtliga länkar i kedjan, från donation till transplantation, och det innehåller bestämmelser om samarbete mellan medlemsstaterna. Ett effektivt transplantationssystem bygger inte enbart på stödet från donatorer. Det är också beroende av en korrekt använd information och kvaliteten på det nätverk genom vilket denna information delas. Jag stöder därför tanken på att skapa en databas för EU med information om de organ som finns tillgängliga och ett gemensamt certifieringssystem som garanterar att de mänskliga organ och vävnader som är tillgängliga har erhållits på laglig väg. För att garantera lika tillgång på tillgängliga organ måste organen enbart doneras frivilligt, utan någon betalning. Men principen att inte betala för organ får inte förhindra att levande donatorer för ersättning, under förutsättning att sådan ersättning strikt begränsas till att täcka kostnader och förlorad inkomst på grund av donationen. Ett sådant öppet, säkert och effektivt donationssystem är enda sättet att bekämpa den olagliga organhandeln.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade för förslaget till direktiv av följande skäl: 1. På grund av den stigande efterfrågan på organ för transplantation och den begränsade tillgången, som ofta tvingar patienter att leta efter lösningar på sina problem utanför det egna landets gränser, är det absolut nödvändigt att anta gemensamma kvalitets- och säkerhetsnormer på unionsnivå och att skapa ett nätverk för samarbete och ömsesidig information för att förbättra skyddet av folkhälsan och patienternas service. 2. De nationella bestämmelser som styr förfarandet för att bevilja organdonation och som omfattas av medlemsstaternas behörighet påverkas inte på något sätt. Tvärtom kommer förslaget till direktiv att komplettera det nuvarande rättssystemet i de olika medlemsstaterna med specifika kvalitets- och säkerhetsnormer för hela transplantationsförfarandet, samtidigt som det ser till att det inte förekommer några former av spekulation och att man bevarar anonymitet och säkerhet för såväl donatorns som mottagarens personuppgifter. 3. Fallen av organsmuggling minskar och de potentiella donatorernas förtroende för systemet stärks, vilket i slutändan ökar antalet donatorer. 4. Sanktioner vid överträdelser av lagstiftningen som gäller donatorers eller mottagares identitet införs av medlemsstaterna.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om kvalitets- och säkerhetsnormer för organ av mänskligt ursprung avsedda för transplantation eftersom det bidrar till att förkorta listorna över europeiska sjuka som väntar på operation. Det är oacceptabelt att i genomsnitt tolv personer som väntar på transplantation dör varje dag. Detta direktiv kommer att göra det enklare att donera och transplantera organ och att skicka dem mellan EU:s medlemsstater, vilket blir till fromma för tusentals sjuka EU-medborgare.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Bristen på organ för transplantationer har skapat en fruktansvärd marknad som i första hand omfattar utvecklingsländerna, men även missgynnade människor i Östeuropa. Jag instämmer i oron över svårigheten att bekämpa denna brutala handel och de förskräckliga konsekvenserna för de personer som med tvång eller på annat sätt berövas sina organ: en kraftigt försämrad livskvalitet, kroniska sjukdomar och i många fall döden. Antagandet av gemensamma regler ger EU samma förutsättningar i fråga om krav och ansvar, vilket kraftfullt motverkar den dystra situation som jag har beskrivit.

Patienter och donatorer kommer att få de ramar, den övervakning och det skydd som personerna i nätverken för olaglig organhandel saknar och medlemsstaterna kommer att kunna börja samarbeta effektivt. Jag håller med föredraganden om att donationen måste vara oegennyttig, frivillig och gratis, och att donatorn enbart ska ersättas för eventuella kostnader eller olägenheter som donationen medför. Jag anser att min kollega Miroslav Mikolášik har föreslagit ett par bra ändringar som förbättrar grundtexten. De måste vara resultatet av hans medicinska utbildning och att han har följt frågan sedan den förra sammanträdesperioden.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar varmt det här förslaget och dess tre huvudmål: att garantera kvalitet och säkerhet för patienter på unionsnivå, säkra skyddet för donatorerna och underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna. I allmänhet finns det en bred social enighet inom EU om donation av organ för transplantationer. Men på grund av skillnader i kultur och traditioner, och även i hur själva systemet är organiserat, tillämpar medlemsstaterna olika strategier på detta område. Låt mig understryka att även om direktivet syftar till att bevara, eller försöker uppnå, harmonisering mellan kvalitets- och säkerhetsåtgärder, så får det inte skapa en extra administrativ börda för medlemsstaterna. Snarare bör det vara tillräckligt flexibelt för att inte äventyra den goda praxis som redan gäller. I förslaget till direktiv fastställs gemensamma, bindande kvalitets- och säkerhetsnormer för organ av mänskligt ursprung, avsedda för transplantation i syfte att garantera ett gott hälsoskydd inom hela EU. Jag stöder kommissionens åsikt att programmen för organtransplantation måste följa principen om fri och gratis donation. Organdonation måste alltid vara gratis och skyddas från all risk för kommersialisering.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Organtransplantationer är en betydelsefull möjlighet till rehabilitering för patienter som lider av en mängd olika sjukdomar som vållar livshotande problem med vissa organ. Antalet transplantationer i EU har ökat, vilket har besparat och förlängt många liv. Det förekommer emellertid fortfarande långa väntelistor för transplantationer. Genom att vi röstat för betänkandet ger vi vårt samtycke till de förbättringar som man däri strävar efter att genomföra när det gäller den rådande situationen. Dessa förbättringar – som påverkar både kvalitet och säkerhet samtidigt som nödvändiga förfaranden införs för förmedling och transport – gäller skyddet av donatorer och mottagare, och särskild hänsyn ges åt etiska principer och principen om avgiftsfrihet. Vi anser också att man i betänkandet tar itu med den oroande frågan om handel med mänskliga organ på ett lämpligt sätt.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med detta direktiv är synnerligen tydligt, dvs. att vi behöver fler organ till patienter och bättre samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller denna fråga och kampen mot organhandeln. En av grundvalarna i denna nya lagstiftning föreskriver att en ny myndighet ska utses i varje medlemsstat som ska ansvara för att kvalitets- och säkerhetsnormerna för organ efterlevs. Dessa myndigheter ska ansvara för att säkerställa organens kvalitet och säkerhet ”genom hela kedjan, från donation till transplantation, samt ansvara för att utvärdera kvaliteten och säkerheten under tillfrisknandet hos och den efterföljande övervakningen av respektive patient”. Det nya direktivet kräver också att den sjukvårdpersonal som deltar under kedjans samtliga skeden, från donation till transplantation eller avlägsnande av organ, är vederbörligt kvalificerad. Särskilda utbildningsprogram bör således utformas för denna personal. Av alla dessa skäl röstade vi för förslaget. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Organtransplantationer kan rädda liv, men bara när ett friskt organ från en matchande donator transplanteras. Tyvärr har fel begåtts upprepade gånger tidigare, och detta gör det ännu viktigare att införa kvalitets- och säkerhetsnormer på området. Det är också värt att diskutera det faktum att muslimer ofta villigt tar emot organdonationer, men de är i allmänhet inte redo att donera organ på grund av sin religion. Jag hoppas att betänkandet kommer att bidra till att förbättra kvalitets- och säkerhetsnormerna, och därför har jag också röstat för.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill framföra att jag röstat för Miroslav Mikolášiks betänkande. Det växande behovet av tillgängliga organ för transplantation i en situation av gränsöverskridande utbyte och väsentliga skillnader mellan de olika medlemsstaternas system för transplantationer kräver samarbete och gemensamma regler för att organens kvalitet och säkerhet ska kunna förbättras.

Förslaget till direktiv syftar till att uppnå dessa mål genom att fokusera på att öka antalet transplantationer och höja kvalitetsnormerna när det gäller förfarandena vid donation, tillvaratagande, kontroll, konservering, transport och transplantation. Genom att dessutom understryka principen om frivillig donation i jämförelse med organhandel syftar förslaget till att garantera donatorers och patienters rättigheter. Trots att föredraganden erkänner behovet av att harmonisera kvalitets- och säkerhetsåtgärderna betonar han samtidigt att direktivet inte får medföra ytterligare administrativa pålagor för medlemsstaterna, och att det måste medge tillräcklig flexibilitet utan att äventyra dagens goda rutiner.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Transplantation är ett av de specialistområden där man har gjort störst framsteg under de senaste decennierna. Man har uppnått väsentliga framsteg som varit avgörande för att rädda människors liv. Paradoxalt nog har dessa framsteg, vid sidan av andra faktorer, lett till att fler ansöker om organtransplantation vilket har resulterat i långa väntelistor. Det har också lett till det mänskliga drama som innebär att närmare 12 patienter dagligen dör i EU på grund av att de inte har kunnat få det organ som de behöver för att överleva. En av metoderna för att minimera problemet är att åstadkomma ett utbyte mellan EU:s medlemsstater, att säkerställa större överensstämmelse mellan donator och mottagare inom en kortare tidsperiod och med en högre grad av accepterade organ. Detta utbyte kräver emellertid allmänna kvalitets- och säkerhetsnormer, enligt vad som anges i parlamentets och rådets aktuella direktiv. Miroslav Mikolášiks betänkande om kvalitets- och säkerhetsnormer för organ avsedda för transplantation utgör således ett viktigt bidrag för att minimera bristen på organ och för att garantera ett grundläggande skydd för hälsan hos mottagare och levande givare. Därför gläds vi åt att välkomna betänkandet.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Organtransplantationer är definitivt en av de mest positiva aspekterna av de framsteg som gjorts på hälsoområdet, men samtidigt medför de en hel rad problem när det gäller donatorers och patienters rättigheter som måste beaktas ur ett etiskt, socialt, rättsligt och ekonomiskt perspektiv.

Det handlar om att sätta igång en positiv process för att rätta till den stora obalansen mellan behov och antalet tillgängliga organ, utan att kompromissa om principen om frivillig donation för att undvika alla former av kommersialisering och olaglig handel. Samtidigt bör kvaliteten och säkerheten vid transplantation av organ garanteras med hjälp av åtgärder som säkerställer både konfidentialitet och spårbarhet.

Antagandet av gemensamma kvalitetsnormer är definitivt ett steg framåt som bör välkomnas som en del av ett ramverk inom vilket Världshälsoorganisationen kan bidra ytterligare. För att inrätta en europeisk databas är det emellertid viktigt att vara noga med att inte införa en onödigt sträng ram eller skapa ytterligare byråkrati som skulle hindra den nuvarande mycket lämpliga och effektiva processen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag har stött betänkandet från vår kollega Miroslav Mikolášik om kvalitets- och säkerhetsnormer för organ av mänskligt ursprung avsedda för transplantation, som en mycket viktig åtgärd för att förbättra livslängden för fler än 60 000 människor i EU som väntar på en transplantation. Jag hoppas att detta kommer att göra det möjligt att på ett enklare och säkrare sätt få ett organ.

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Jag röstade för betänkandet trots att det finns ett behov av att, vid sidan av önskan om att förena säkerhets- och kvalitetsregler för organ av mänskligt ursprung avsedda för transplantation, särskilt koncentrera sig på det ökade antalet donatorer i de olika medlemsstaterna och ta hänsyn till de olika sjukvårdssystemens nationella traditioner. Därför är det nödvändigt att noggrant utvärdera detta område utifrån subsidiaritetsprincipens perspektiv.

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. – (EN) Jag gladdes åt att stödja detta betänkande under omröstningen i parlamentet. I sydöstra England är flera familjer offer för den hårda verklighet som innebär en mycket liten tillgång till organ avsedda för transplantation. Betänkandet bidrar till att skapa EU-omfattande normer som kan leda till en förbättrad tillgång till organ över hela EU, så att familjer där någon medlem är i behov av organ lättare kan hoppas på att få hjälp med sitt tillstånd.

  Konrad Szymański (ECR), skriftlig. – (PL) Jag stödde betänkandet om säkerhetsnormer när det gäller organdonation eftersom betänkandet omfattar principen om icke-kommersialisering.

Kalender för Europaparlamentets sammanträdesperioder – 2011

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Europaparlamentet har antagit kalendern för sammanträdesperioder för 2011. Det är beklagligt att 200 miljoner euro av skattebetalarnas pengar fortsätter att spenderas årligen genom att parlamentet håller 12 sammanträdesperioder i Strasbourg varje år. Hyckleriet når sin höjdpunkt genom att bestämmelserna i fördragen inte ens efterlevs, eftersom det skulle innebära en sammanträdesperiod per månad, dvs. däribland augusti. Staden Strasbourgs legitima strävanden skulle kunna tillfredsställas genom att ett eller två EU-kontor etablerades här permanent. Då skulle denna ”cirkus” definitivt upphöra! Det är dessutom helt meningslöst att Europaparlamentet ska sammanträda 48 dagar per år i en stad som inte har direkta flygförbindelser med praktiskt taget någon av medlemsstaternas huvudstäder.

De som har sådana förbindelser har kommersiella tidtabeller, vilka är helt oförenliga med parlamentets verksamhet. Det är lätt att inse att de stats- och regeringschefer som fattar dessa beslut reser med privata flygplan och undviker således dussintals eller hundratals förlorade timmar per år för att åka till Strasbourg.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Jag har röstat mot förslaget från vissa ledamöter om att dela upp en sammanträdesperiod i två delar, men fortfarande hålla den under en vecka. Bortsett från att detta inte är vidare meningsfullt skulle de extra resorna till och från sammanträdena skapa onödiga kostnader och förspilla värdefull arbetstid.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag stödde entusiastiskt ändringsförslaget om att begränsa de två sammanträdesperioderna i september till en. Jag är en ivrig anhängare av idén om att reducera parlamentets två säten till ett, dvs. i Bryssel. Därför stöder jag varje initiativ där man önskar bli kvitt sätet i Strasbourg.

Resolution: Andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel (bovint och/eller porcint trombin) (B7-0264/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Frågor som handlar om medborgares kostvanor och hälsa är ytterst känsliga och bör behandlas noggrant och objektivt. Detta gäller i synnerhet debatten om att tillåta livsmedelstillsatser som t.ex. trombin. Trombin är en produkt som fås från djurplasma eller djurblod (från nöt eller gris), och har läkande egenskaper som används av livsmedelsindustrin för att rekonstituera kött från en samling olika delar. Denna tillsats uppfyller de fyra kriterierna i förordning (EG) nr 1333/2008 som medger tillstånd, dvs. att livsmedelstillsatser måste vara säkra när de används (bekräftat av Efsa i dess yttrande från 2005), det måste finnas ett tekniskt behov för att de ska användas (mycket användbara som stabilisatorer), tillsatserna får inte vara vilseledande för konsumenten (användningen ska vara begränsad till förpaketerade och märkta produkter), de måste vara till nytta för konsumenterna (slutprodukten ska stabiliseras). Den övervägande majoriteten av medlemsstater har för övrigt krävt att trombin ska godkännas. Eftersom denna tillsats inte utgör någon risk för hälsan och har en verklig funktion att fylla inom livsmedelsberedningen fanns det ingen anledning att motsätta sig ett godkännande.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution som syftar till att begränsa användningen av livsmedelstillsatser som är farliga för hälsan, för att skydda konsumenters hälsa. EU:s nu gällande lagstiftning föreskriver att livsmedelstillsatser kan användas om de är till nytta för konsumenterna. Eftersom nyttan av trombin (”köttklister”) för konsumenter inte har bevisats, och processen för att binda samman flera separata delar av kött väsentligen ökar risken för att köttet ska infekteras av bakterier, har jag inte stött förslaget om att tillåta att denna livsmedelstillsats ska få användas i nöt- och fläskköttsprodukter. Vi bör också sträva efter att förhindra att sådana produkter som förberetts med ”köttklister” släpps igenom på offentliga inrättningar som serverar livsmedel.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den resolution där man krävt att trombin inte ska få användas i kött. Trombin används som ett ”klister” i rekonstituerat kött. Det utgör en hälsorisk eftersom processen med att limma ihop olika köttrester medför en väsentlig ökning av livsmedlets ytområde, vilket kan ha smittats av bakterier. Dessutom kan rekonstituerat kött vilseleda konsumenter när de står inför att köpa kött.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade för parlamentets resolution som inte tillåter en användning av livsmedel som innehåller tillsatser och enzymer, som t.ex. trombin, som är riskfyllt och som äventyrar livsmedelskvaliteten och konsumentsäkerheten. De garantier som kommissionen gett är inte bara osannolika och otillräckliga utan de gör också att mina farhågor stärks. Kommissionen och kommissionsledamoten har inte heller uppvisat den medvetenhet som krävs, vilket också deras senaste beslut om att tillåta modifierade potatisgrödor visade.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I resolutionsförslaget uttrycks vissa reservationer angående användningen av ett enzympreparat som baseras på trombin med fibrinogen som en livsmedelstillsats för att rekonstituera livsmedel, och dessa reservationer förefaller förnuftiga. I kommissionens förslag har man undvikit att ta itu med dessa reservationer fullt ut. Tvivel råder om möjligheten att använda opaketerade rekonstituerade produkter, om information som konsumenten är i behov av äventyras, samt hur pass effektivt förbudet kommer att bli mot att använda dessa produkter på restauranger och andra offentliga inrättningar som serverar livsmedel.

Kommissionen erkänner själv att en användning av denna livsmedelstillsats skulle kunna vilseleda konsumenten i fråga om det slutliga livsmedlets skick. Den föreslagna lösningen på ovanstående problem med märkningen är inte på egen hand tillräcklig för att hantera problemet. Tvivel råder också om processen för att binda livsmedel (till exempel bindning utan värme, utan tillsats av salt och utan någon därpå följande upphettningsprocess) och säkerheten hos slutprodukten. Därför anser vi att resolutionen förtjänar vårt stöd.

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. – (FR) Jag beklagar verkligen antagandet av denna resolution om förbudet mot trombin från svin och nöt. Texten har ingen giltig vetenskaplig grund. Denna livsmedelstillsats, som härrör från djurplasma och djurblod, och som används i förpaketerade produkter för att binda samman separata delar av kött, uppfyller alla hälso- och säkerhetskriterier som fastställts av Europeiska livsmedelsmyndigheten. Tillsatsen är tillåten i Frankrike och används exempelvis i blodpudding. Därför är det viktigt att vi fattar våra beslut på grundval av uppgifter som forskarsamhället – och inte medierna – tillhandahållit. Låt oss inte hemfalla åt en känslostyrd debatt! Dessutom påstås kraven för märkning av produkter som innehåller denna tillsats ha skärpts. Ordet ”trombin” och frasen ”rekonstituerat kött” har efter allt att döma förevisats tydligt. Därför har det aldrig varit fråga om att vilseleda de konsumenter som, efter vad som sägs, har blivit bättre informerade.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Livsmedelssäkerheten och hälsan hos de europeiska medborgarna äventyras. Denna fråga har tagits upp i parlamentet med avseende på trombin, som är en livsmedelstillsats som används för att ”klistra ihop” delar av kött, och vars slutliga utseende lätt kan vilseleda konsumenterna. Livsmedelsindustrin hade redan glatt sig åt att se hur utbredd användningen av detta ämne hade blivit, och på goda grunder, för det gjorde det möjligt för dem att göra sig av med sina köttrester och sälja delar av dålig kvalitet billigt. Även om Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har kommit fram till att trombin är ofarligt är jag fortfarande mycket skeptisk till dessa resultat. Det är dags att visa kommissionen att livsmedelssäkerhet och hälsa är viktiga frågor för parlamentet. Därför välkomnar jag att man i omröstningen förkastade detta enzym.

  Christa Klaß (PPE), skriftlig. – (DE) Vi kan inte tillåta att konsumenter vilseleds genom livsmedelstillsatsen trombin. Genom parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 regleras villkoren för livsmedelstillsatser över hela EU, och nu undersöker vi om fler ämnen ska tas med i förordningen. Här är ämnenas säkerhet det viktiga. För att möta konsumenternas efterfrågan på livsmedel som ser lockande ut har livsmedelsindustrin skapat ämnen som tillsätts bara för att livsmedlens utseende ska förbättras. Ett sådant ämne är trombin, som fås från ätbara delar av djur och som inte är skadligt för hälsan. Dess roll är att kombinera enskilda delar av kött till en enda köttprodukt.

Även om det i sig inte är en hälsorisk utgör det ett bedrägeri gentemot konsumenterna att klistra ihop delar av kött till en enda del skinka. Även om sådana produkter därför inte kan förbjudas av hälsoskäl måste de märkas mycket tydligt och entydigt, inte bara genom att ange produktens namn utan också dess effekter, samt hur produkten har förädlats. En bit kött som klistrats ihop med hjälp av trombin får aldrig saluföras som skinka. Istället bör den tydligt märkas som ”sammanfogade köttdelar som behandlats med trombin”. Jag kommer att rösta för godkännandet av detta ämne om vi bara inför ett tydligt märkningskrav.

  Mairead McGuinness (PPE), skriftlig. – (EN) I dag har parlamentet röstat emot godkännandet av trombin som livsmedelstillsats. Vi känner fortfarande inte till konsekvenserna av detta beslut, som grundas på en känslomässig reaktion på rekonstituerat kött och inte på en veteskaplig bedömning av det faktiska enzymet. Kommissionen har tydligt angett att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, har konstaterat att detta inte handlar om säkerhetsfrågor.

Enligt kommissionens förslag får produkten endast användas i förpaketerade, tydligt märkta kombinerade köttprodukter, med enzymets namn, dvs. trombin – en produkt som härrör från blod – i innehållsförteckningen. Trombin används för närvarande. Från och med i morgon kommer det inte att vara tillåtet. Är det klokt av parlamentet att börja tala om för människor vad de får äta, i stället för att tillhandahålla dem information om vad de äter? Det finns en skillnad där.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) I det förslag där man föreslår att trombin från nötkreatur och/eller svin bör tas med i förteckningen över livsmedelstillsatser som godkänts i EU ges inga garantier för att detta ämne har några tydliga fördelar för konsumenterna. Det skulle i själva verket kunna vilseleda konsumenterna. Hela processen med att sätta ihop olika delar av kött innebär att den yta som kan infekteras av patogena bakterier väsentligt ökar. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) När vi i synnerhet beaktar den ökade frekvensen av allergier och överkänslighet mot livsmedel, och mot bakgrund av att kunskaperna hela tiden utvecklas på det här området, är det absolut nödvändigt att vi reglerar tillsatser. Just på grund av tidigare skandaler är det mycket viktigt att vi undviker risken att konsumenter vilseleds. Ytterligare forskning om säkerheten och toleransen hos vissa tillsatser, som t.ex. aspartam, skulle vara önskvärt men det var inte ämnet för denna resolution. Jag röstade likväl för detta betänkande.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade mot resolutionen, mot bakgrund av att trombin är en tillsats som inte bör vålla någon oro när det gäller livsmedelssäkerhet. Kött som, bland andra ingredienser, innehåller trombin kan säljas med en märkning där det framgår att detta är ”kombinerade köttdelar”, samtidigt som alla övriga ingredienser kan anges i enlighet med rättsliga bestämmelser. Därigenom skulle medborgarna kunna göra ett upplyst val, vilket innebär att vi inte kan vilseleda någon. Användningen av trombin skulle göra det möjligt för fler medborgare att köpa livsmedelsprodukter till mycket mer överkomliga priser.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Jag motsätter mig användningen av trombin för att klistra ihop olika delar av kött som mestadels är av dålig kvalitet. Konsumenterna är i allmänhet omedvetna om vad som sker, och blir således vilseledda. Dessutom resulterar denna process inte i några påvisbara fördelar för konsumenterna. Jag har således röstat för detta betänkande, som syftar till att begränsa denna praxis.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen, för jag instämmer i att användningen av livsmedelstillsatser bör vara måttlig. Dessa tillsatser är bara försvarbara när de ger konsumenterna ytterligare fördelar. Jag anser emellertid inte att ”köttklistret” trombin uppfyller dessa krav. Om användningen av ”köttklister” blev allmänt spridd skulle det bli svårt för konsumenterna att skilja på riktigt kött och bitar av kött som har klistrats ihop. Som nämndes i betänkandet ökar detta risken för att köttet infekteras. Trombiner skulle bara gynna producenterna, som skulle kunna saluföra delar av kött som annars inte skulle vara till nytta för någon. Inom alla andra industrier försöker EU bekämpa förfärdiganden och förfalskningar. Jag anser inte att livsmedelsindustrin bör utgöra något undantag.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Konsumentskydd är en av parlamentets huvuduppgifter, och de europeiska konsumenterna är inte sällan ovetande om egenskaperna hos de produkter som de står inför att köpa och de tillsatser som dessa innehåller.

En tydlig och korrekt märkning är uppenbarligen viktigt. I vår egenskap som lagstiftare måste vi emellertid förbjuda vissa skadliga produkter. I förslaget till kommissionens direktiv är det förvisso inte tillåtet att använda trombin som livsmedelstillsats i köttprodukter som serveras på restauranger eller andra offentliga inrättningar där livsmedel serveras. Det finns emellertid en uppenbar risk för att kött som innehåller trombin kommer in i köttprodukter som serveras på restauranger eller andra offentliga inrättningar där livsmedel serveras, mot bakgrund av att ett högre pris kan erhållas för delar av kött som serveras som en enda köttprodukt.

De krav på märkning som anges i förslaget till kommissionens direktiv skulle inte lyckas förhindra att konsumenter ges ett falskt eller vilseledande intryck av det handlar om en enda köttprodukt, och således finns det en risk för att konsumenter vilseleds och hindras från att göra ett upplyst val i samband med konsumtion av köttprodukter som innehåller trombin. Därför instämmer jag med den ståndpunkt som uttryckts i resolutionen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Jag är väldigt nöjd över dagens omröstning som resulterade i ett förbud mot trombin. Detta är en seger för konsumenterna. Problemet med trombin är inte den risk som det utgör, även om det förvisso förekommer hälsofrågor relaterade till detta, utan snarare dess vilseledande egenskaper. Utan förvarning är det omöjligt för blotta ögat att skilja en bit kött från en annan bit kött som har klistrats ihop med hjälp av trombin.

Detta är ytterst vilseledande. Användningen av trombin är jämförbart med att saluföra ett slags prefabricerat, artificiellt kött. Jag kan inte se hur detta skulle gynna konsumenterna. Ändå används trombin i vissa medlemsstater utan att konsumenterna informeras. Försöken att vilseleda konsumenterna och dölja sanningen måste stoppas. Det är inte på så sätt som producenter kan återupprätta konsumenternas förtroende.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder fullständigt resolutionen och försöken att förhindra att trombin eller ”köttklister” godkänns. Det är vilseledande för konsumenterna eftersom de förmodar att de köper en enda köttbit, medan de i själv verket köper flera delar kött som artificiellt klistrats ihop. Branschföreträdare har hävdat att användningen av detta ämne gör det möjligt att ta fram billigt kött till personer som inte har råd med dyrare produkter, men i själv verket blir det möjligt för industrin att sälja mindre bitar kött dyrare, inte billigare.

Detta är också en hälsofråga – många små bitar kött som klistras ihop har ett större ytområde än en enda, större, bit kött, vilket väsentligt ökar det område där patogena bakterier kan frodas.

Att vilseleda konsumenterna strider mot EU:s lagstiftning, och en användning av detta ämne skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser för hälsan. Därför röstade jag för resolutionen.

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet, med ”mycket snäv marginal” (370 röster, när det krävdes 369), av denna resolution som skyddar konsumenter mot användningen av trombin som ”köttklister”, dvs. en livsmedelstillsats som används för att klistra ihop delar av kött till en enda köttbaserad produkt. Användningen av trombin skulle definitivt kunna vilseleda konsumenter i fråga om kvaliteten hos den produkt som köps. Därför var det min och mina kollegers plikt att kraftfullt motsätta oss kommissionens önskan om att låta livsmedelsindustrin använda en ny livsmedelstillsats, vars enda syfte är att skapa ytterligare vinster. Samtidigt skulle man ha bortsett från skyddet för konsumenternas rättigheter som bland annat innebär rätten att få korrekt information om de livsmedel som de väljer att konsumera.

Betänkande: Andres Perello Rodriguez (A7-0103/2010)

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) År 2008 lade kommissionen fram en handlingsplan om donation och transplantation av organ (2009–2015), med syfte att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna på området för organdonation genom utbyte av goda rutiner. De åtgärder som föreskrevs i denna plan kompletterade EU:s rättsliga ram som fastställts i kommissionens förslag till direktiv om organdonation och transplantation. Även om det för närvarande finns väsentliga skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om praxis och resultat kommer utbytet av information och goda rutiner att hjälpa länder med liten tillgång till organ att förbättra denna tillgång.

De övriga åtgärder som föreskrivs i planen syftar till att förbättra kvaliteten och säkerheten i samband med organtransplantationer, genom att inrätta ett register för att utvärdera resultaten efter transplantationer samt genom att inrätta ett system för utbyte av organ i särskilda fall, som t.ex. för barn eller vuxna med särskilda behov. Tillsammans med mina parlamentskolleger röstade jag för att stödja en sådan plan, vilket skulle underlätta ett samarbete mellan medlemsstaterna samt bekämpa den olagliga handeln med organ.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Transplantation av organ har visat sig vara oundgängligt för att behandla vissa sjukdomar. Det utgör samtidigt en möjlighet att rädda liv, erbjuder bättre livskvalitet för patienter och har det bästa kostnadsnyttoförhållandet i jämförelse med andra substitutionsbehandlingar. Det finns ändå flera frågor som väcker oro när det gäller behandlingen, inte minst risken för överföring av sjukdomar, den begränsade tillgången till organ samt organhandeln.

Det finns för närvarande ingen EU-övergripande databas med information om organ avsedda för donation och transplantation, eller om huruvida organ donerats från levande eller avlidna givare. Det finns inte heller något EU-omfattande certifieringssystem som bevisar att mänskliga organ och vävnader har erhållits på laglig väg. Jag röstade för betänkandet, eftersom jag välkomnade handlingsplanen om donation och transplantation av organ (2009–2015) som antogs av kommissionen i december 2008, där man föreskriver en samarbetsstrategi mellan medlemsstaterna i form av en rad prioriterade åtgärder. Åtgärderna innebär att medlemsstaterna ska fastställa och utveckla gemensamma mål samt utvärdera donationer och transplantationer genom överenskomna indikatorer som kan hjälpa till att fastställa riktmärken och bästa metoder.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Varje dag dör 12 personer i EU på grund av att de inte har kunnat få en transplantation i tid, och för närvarande väntar 60 000 människor på transplantation. Ännu har emellertid inget nätverk för utbyte av organ upprättats för EU:s 27 medlemsstater. Trots att ett direktiv snart kommer att läggas fram röstade jag tillsammans med de övriga ledamöterna för en resolution som innebär att parlamentet anger inriktningen för denna fråga. Det finns tre särskilt känsliga frågor, nämligen gränsöverskridande utbyte av tillgängliga organ, information till medborgarna samt fastställande av potentiella donatorer. I resolutionen föreslås exempelvis att medborgare bör kunna använda Internet för att anmäla sig som ”villiga donatorer”.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) En organtransplantation är sista chansen att överleva för tusentals människor varje dag. I Rumänien dör varje dag 13 personer som väntar på transplantation, på grund av att det saknas donatorer.

Rumänien står inför en tragisk situation vid en tidpunkt då det bara finns en donator per miljon invånare. Det rumänska parlamentet har försökt införa idén om tyst samtycke, men i den offentliga debatten har denna åtgärd varje gång blockerats från att vidtas. De åtgärder som vidtagits av kommissionen och parlamentet tjänar endast till att åstadkomma viss ordning och att ge rekommendationer i ett system som är avgörande för att rädda så många liv som möjligt. Att finansiera hälsovårdssystemet är inte billigt. Att avlägsna organ och genomföra transplantationer, tillsammans med behandling av patienter efter transplantation, är en dyr medicinsk behandling, men varje medlemsstat måste anstränga sig för att uppmuntra denna typ av behandling.

Spanien utgör i själva verket ett föredöme, eftersom landet har lyckats uppnå det högsta antalet donatorer i EU. Det finns inget behov av att återuppfinna hjulet så länge som vi, mitt i bland oss, har en framgångsrik förebild. Under dessa omständigheter uppmuntras vi av sådana insatser som t.ex. direktivets främjande åtgärder, samarbete mellan medlemsstaterna och utbyte av organ, som samtliga regleras genom kvalitets- och säkerhetsnormer.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Siffrorna talar för sig själva. Omkring 60 000 patienter står i kö för transplantation i EU:s medlemsstater. Varje dag dör 12 av dessa. Tillgången på organ varierar åtskilligt mellan medlemsstaterna – från 33,8 döda donatorer i Spanien till 1 död donator i Rumänien per en miljon innevånare. Diskrepansen mellan tillgång och efterfrågan exploateras av kriminella element som förvandlat denna till en lukrativ affärsverksamhet. Kommissionens handlingsplan för organdonation och transplantation betyder särskilt mycket eftersom den föreslagna förstärkningen av samarbetet mellan medlemsstaterna kommer att skapa en växande tillgång på organ, förbättra effektiviteten hos och tillgängligheten till transplantationssystem, förbättra kvalitets- och säkerhetsnivån för organdonation och gynna ett utbyte av de bästa metoderna.

Jag röstade för Perellobetänkandet därför att det lägger fram ett paket med prioriterade åtgärder som maximerar den andel donationer som kommer från donatorer, inför transplantationssamordnare vid alla sjukhus där organ kan komma att doneras, fokuserar på upplysning av allmänheten och förbättring av kunskaper och skicklighet hos sjukvårdspersonal och patientstödgrupper samt skapar ett register som underlättar för utvärdering av utförda transplantationer.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Antalet organdonationer och transplantationer ökar för varje år i Europa, vilket gör det möjligt att rädda tusentals liv. Ett stort antal hinder behöver emellertid avlägsnas eftersom det fortfarande inte finns tillräckligt många organ för att tillgodose behoven. Varje dag dör 12 patienter inom EU på grund av bristen på lämpliga donatorer. Antalet organdonationer varierar åtskilligt från medlemsstat till medlemsstat. Det genomförs till exempel 34,6 donationer per miljon innevånare i Spanien jämfört med 0,5 i Rumänien. Dessutom sker sällan något utbyte med organ mellan medlemsstater. Parlamentets omröstning är ett första steg mot ett europeiskt nätverk som ska möta behovet av snabba, flexibla och säkra transplantationer enligt modellen för Eurotransplant (Österrike, Beneluxländerna, Kroatien, Tyskland, Nederländerna och Slovenien) och Scandiatransplant (Sverige, Danmark, Finland, Norge och Island). EU kommer även att utöka användningsområdet för donatorkortet som, trots att 81 procent av EU:s medborgare stöder det, endast innehas av 12 procent. Medlemsstaterna måste se till att inga betalningar sker för donationer och de måste kunna garantera spårbarhet och konfidentiell handläggning, i synnerhet för att bekämpa organhandel mellan länder.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Skillnaden i procentandel organdonatorer mellan de olika europeiska länderna tyder på att systemen i vissa medlemsstater är mer effektiva än i andra. Dessa system måste därför studeras och eventuellt införas i de länder som visat sig vara mindre lyckosamma. Liksom inom varje område som är nära länkat till allmänhetens hälsa och liv, är det uppenbart att det, förutom att använda sig av de bästa metoderna, blir alltmer nödvändigt att optimera resurserna och kollektivt använda den tillgång på organ som finns inom Europa.

Det finns ingen rim och reson i att någon dör därför att det inte finns något organ tillgängligt i just den personens land, när det kan finnas tillgängligt någon annanstans. Jag ställer mig bakom att varje person som uppmuntrar till eller gynnar så kallad transplantationsturism måste straffas, liksom att det ska vara straffbart att använda sig av nätverk som ägnar sig åt organhandel. Straffen måste vara särskilt hårda för personer som arbetar inom sjukvården eller för försäkringsbolag. Jag vill understryka behovet av effektiv kontroll både av mottagare och av altruistiska och frivilliga donatorer, till vilka allmänheten står i djup tacksamhetsskuld.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Det finns för närvarande 56 000 patienter inom EU som väntar på en lämplig organdonator, och varje dag gör 12 personer i väntan på transplantation av solida organ. Organtransplantationer är det enda behandlingsalternativet för patienter som befinner sig i sista stadiet av lever-, hjärt- och lungsvikt. Det är emellertid stor diskrepans mellan antalet patienter som väntar på transplantation och antalet patienter som faktiskt får ett nytt organ. Denna diskrepans orsakas av en brist på transplantationsorgan i förhållande till det behov som finns. Det faktum att man sätter upp fler patienter på väntelistan i kombination med en minimal ökning av antalet patienter som faktiskt genomgår transplantation reflekteras i de allt längre väntetiderna. Denna tid är dyrbar och kan få en negativ inverkan på patientöverlevnad och på implantatens funktionsduglighet. Kommissionens förslag att utforma en europeisk handlingsplan om donation och transplantation av organ (2009–2015) visar vägen mot ett samarbete mellan medlemsstaterna som formas kring ett antal prioriterade åtgärder, och grundar sig på att man identifierar och utvecklar gemensamma mål, etablerar referensindikatorer och parametrar för konsensus, kvantitet och kvalitet, regelbunden rapportering och fastställande av bästa metoder.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Organtransplantation kan innebära många innehållsrika och friska år för människor som annars ofta behöver intensivvård eller helt enkelt inte skulle överleva. Antalet transplantationer i EU har ökat, vilket räddar och förlänger många liv.

Väntelistorna för transplantation är emellertid långa. Det finns för närvarande 56 000 patienter som väntar på lämpliga organdonatorer i Europeiska unionen, och det beräknas att 12 personer dör varje dag i väntan på ett organ. Antalet döda organdonatorer är inte tillräckligt i sig och antalet levande donatorer kan inte möta behoven.

Antalet donationer från döda varierar dessutom åtskilligt mellan medlemsstaterna. För närvarande finns det varken någon databas som täcker hela EU med information om organ som är avsedda för donation och transplantation, eller någon om levande eller döda donatorer. Det finns heller inte något certifieringssystem som kan erbjuda bevis på att mänskliga organ och vävnader erhållits på laglig väg. Det är mot denna bakgrund som detta betänkande föreslår åtgärder som vi anser vara viktiga för att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna på detta område, åtgärder som skulle vara fördelaktiga för alla medlemsstater.

  Nick Griffin (NI), skriftlig. – (EN) En permanent brist på transplantationsorgan hämmar de fantastiska insatser som görs av dem som arbetar inom sjukvården för att hjälpa patienterna. Det är ett sorgligt faktum att det råder brist på donatorer och att detta underblåser ett motbjudande slags kriminalitet. Att försöka hantera dessa problem genom att skapa en databas som täcker hela Europeiska unionen vore emellertid ett misstag. Det är naivt att tro att en databas som täcker hela EU med alla sina olika språk och it-system ska kunna lösa några problem, när bara det misslyckade försöket att skapa en databas för sjukvården i Storbritannien har slösat bort miljarder pund.

Sjukvårdssystemen över hela Europa kan inte ens täcka kostnaderna för de mest grundläggande behoven och står inför stora nedskärningar, samtidigt som vanliga medborgare betalar för globaliseringens sammanbrott. När det nu ser ut på det här sättet kan man göra mycket mer för att uppmuntra till organdonation genom att investera i utbildningsprogram på nationell nivå, jämfört med att anslå medel till välmenande byråkratiskt tjafsande. Dessutom gäller snäva tidsfrister för organens tjänlighet. Ett nätverk som sträcker sig över EU skulle därför vara till hjälp för mycket få patienter. Förslagen att skapa ett nätverk är bara ännu en fin ursäkt för att fortsätta med en dagordning som inte har någonting med patienternas välfärd att göra, utan bara med federalistiska dogmer.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Flera tusen personer dör varje år i Europa för att de inte fick någon organtransplantation i tid. Det blev därför en allt angelägnare fråga att genomföra åtgärder på EU-nivå för att underlätta för utbyten av mänskliga organ för transplantation inom unionen genom förbättrade kvalitets- och säkerhetsstandarder på området. Därför röstade jag för detta direktiv, som syftar till att skydda levande donatorer och de individer som drar nytta av deras donationer, ett direktiv som garanterar att grundläggande etiska principer följs, såsom anonymitet, frivillighet och den om den mänskliga kroppens omistliga karaktär, som inte får bli en vinstgenererande källa. Idén om att skapa ett nätverk av kompetenta myndigheter i medlemsländerna tycks för mig vara synnerligen positivt, liksom idén om onlineregistrering i ett nationellt eller europeiskt register. Naturligtvis måste varje försiktighetsåtgärd vidtas för att se till att dessa åtgärder fungerar på ett korrekt sätt.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om handlingsplanen om donation och transplantation av organ (2009–2015). De tekniska framsteg som görs på området för organtransplantation ger stort hopp åt alla för vilka transplantation är den enda återstående möjliga behandlingen. Den huvudsakliga utmaningen i dag är bristen på organdonatorer, vilket framgår om man tittar på de långa väntelistorna för organtransplantation. För att möta denna utmaning är det nödvändigt att vidta åtgärder som gör att det går att identifiera potentiella donatorer – för det går att markant öka antalet organ som doneras i Europa. Som föredraganden understryker är utnämningen av en nyckelperson för organdonationer på sjukhusen antagligen den viktigaste enskilda faktorn för att förbättra organisationen på detta område.

Ett ökat samarbete mellan medlemsländerna kommer att förbättra informationsutbytet och göra att goda rutiner följs för att öka antalet donatorer. Ett förslag som jag och de flesta av mina kolleger i parlamentet ser som någonting positivt, och som borde övervägas av medlemsstaterna, är att göra det möjligt för medborgaren att lägga till sitt namn till ett donatorregister när man ansöker om pass eller körkort.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Vi godkände detta nya direktiv av olika skäl, men i synnerhet för att vi anser att det är en åtgärdsplan som kommer att vara avgörande för att rädda många liv i EU. Tolv patienter dör varje dag och 60 000 väntar på en lämplig donator för organtransplantation inom EU. Transplantationerna har ständigt ökat under de senaste tjugo åren, och det är den enda behandling som finns tillgänglig för personer med obotliga sjukdomar i organ som till exempel lever, lungor och hjärta. Dödligheten hos personer som väntar på hjärt-, lever- eller lungtransplantation ligger på mellan 15 procent och 30 procent. Tack vare detta nya direktiv kommer patienter som behöver en organtransplantation inte att vara tvungna att vänta lika lång tid på operation. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) De tre huvudsakliga målsättningarna på området för organdonation och transplantation är att garantera kvalitet och patientsäkerhet på EU-nivå, att se till att donatorer skyddas och att underlätta för samarbete mellan medlemsstater.

Det är viktigt att ha ett europeiskt perspektiv i frågan med tanke på bland annat patientrörligheten inom Europeiska unionen. Generellt sett råder bred samhällelig konsensus inom EU när det gäller organdonation i transplantationssyfte. På grund av kulturell, traditionell och organisatorisk bakgrund finns det emellertid skillnader i medlemsstaternas inställning till denna fråga.

Vissa länder har ett högt antal donationer medan donationskulturen fortfarande behöver utvecklas i andra länder. Att dela med sig av de rutiner som fungerar bäst och av metoder och expertkunskaper inom hela den europeiska unionen kan visa sig vara väldigt användbart för att öka antalet organdonationer.

Samarbete bör uppmuntras för att man ska kunna identifiera framgångsrika faktorer i olika transplantationssystem och gynna dessa på europeisk nivå, och på så sätt uppnå förbättringar när det gäller att tillhandahålla högkvalitativa och säkra organdonationer och transplantationer. Jag röstade därför för betänkandet.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande föreslår ett antal åtgärder som syftar till att främja samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller transplantationer i syfte att bidra till ett ökat antal transplantationer, kortare väntelistor och därmed ett minskande antal patienter som dör medan de väntar på ett organ. Samtidigt etablerar handlingsplanen gemensamma kvalitets- och säkerhetsstandarder för medlemsstaterna, vilket inte bara främjar patientskyddet utan även underlättar för samarbete mellan länder. Upprättandet av nationella register och EU-register över transplantationsprocesser (undvika diskriminering, övervakning av resultat m.m.) är också något som sticker ut. Detta kommer att leda till en större och mer grundlig medvetenhet om den nuvarande situationen i Europa, liksom till att minska möjligheterna till organhandel. Betänkandet stöder handlingsplanen och understryker nödvändigheten och angelägenheten av de åtgärder som den tar upp och därmed tar den också stark ställning mot alla former av handel med organ som nu pågår i olika delar av världen. Jag anser att detta betänkande är ett viktigt tillägg till kommissionens arbete och ett värdefullt bidrag till en akut mänsklig fråga för den sjukvård som tillhandahålls den europeiska allmänheten.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Jag vill gratulera Andres Perello Rodriguez i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet för betänkandet vi just har röstat om. Handlingsplanen bör innebära att de 60 000 personer som för närvarande hoppas på att få ta emot organ får se sin förväntade livslängd avsevärt förlängas. Det är också viktigt att framhålla den ledande position som hälso- och sjukvården i Spanien intar när det gäller denna fråga, vilket har uppmärksammats av alla föredragande och grupper.

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Jag röstade för betänkandet även om jag anser att fokus främst behöver riktas mot att öka antalet donatorer i de olika medlemsstaterna, samtidigt som man tar hänsyn till sjukvårdssystemens olika nationella traditioner. Därför är det nödvändigt att ordentligt utvärdera denna fråga ur ett subsidiaritetsperspektiv.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Mina damer och herrar! Statistiken talar för sig själv. Enligt detta betänkande finns det för närvarande 56 000 patienter inom Europeiska unionen som väntar på lämpliga organdonatorer. Varje dag dör 12 personer i väntan på transplantation. Sorgligt nog dör många bara på grund av att det råder stor brist på organdonatorer och att man samarbetar för lite över gränserna. Denna känsliga fråga är kopplad till olika rättsliga och kulturella aspekter. Frågan kompliceras emellertid ytterligare på grund av den nationella politik som förs av EU:s olika medlemsstater och deras i grunden så olika donationsnivåer. Det skulle vara möjligt att avhjälpa några av dessa brister genom att upprätta en EU-databas och ett certifieringssystem, vilket skulle tillhandahålla information om tillgången på organ samt garantera deras kvalitet och legalitet.

Det är också viktigt att mobilisera och informera samhället. Många EU-medborgare är inte i grunden emot donationer, men de är rädda för att lägga sitt namn till registret. Därför bör donationsmöjligheten vara så tillgänglig som möjligt och marknadsföring kan ofta vara ett effektivt medel. Jag skulle till exempel välkomna ett formulär som ger medborgaren möjlighet att lägga sitt namn till donatorregistret när de ansöker om körkort. Bristen på transplantationsorgan underblåser kraftigt handeln med organ och människor. EU bör etablera ett bättre system för koordination av donation och transplantation, eftersom vi kan se att de fattigaste områdena i Europa håller på att utveckla en fruktbar jordmån för olaglig handel med organ.

Betänkande: Ramón Jáuregui Atondo (A7-0144/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Lissabonfördraget föreskriver att EU måste ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR), och det är något jag välkomnar. För att anslutningen ska träda i kraft krävs ett enhälligt godkännande av rådsmedlemmarna och godkännande av Europaparlamentet. Jag för min del stöder helt anslutningen, som kommer att komplettera det befintliga europeiska systemet till skydd för de grundläggande rättigheterna.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Lissabonfördraget föreskriver att EU måste ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Denna anslutning är inte bara en symbolisk gest utan gör det möjligt att förbättra skyddet för EU-medborgarnas grundläggande rättigheter. Det kommer även att innebära att de beslut som fattas och de åtgärder som genomförs under den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken underkastas konventionen trots att de faller utanför Europeiska unionens domstols jurisdiktion.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Lissabonfördraget fastslår den rättsliga grunden för EU:s anslutning till ECHR, som är det viktigaste instrumentet till skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Europa. Den är Europas kärna. EU:s anslutning till konventionen kommer att ytterligare stärka EU:s befintliga system till skydd för de grundläggande rättigheterna. Jag instämmer med detta förslag eftersom det erbjuder en historisk möjlighet att enligt samma grund skydda de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för EU:s medborgare och för medlemsstaterna. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg kommer att få domsrätt över unionens institutioners, organs och byråers lagstiftning, inklusive Europeiska unionens domstols domslut, och avgöra om de uppfyller bestämmelserna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det är mycket viktigt att människor får en ny möjlighet att försvara sina rättigheter. När de uttömt alla nationella utvägar kommer de att kunna föra sin talan i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna om brott som EU begått mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, vilket uppmuntrar till utveckling av en mer harmonisk rättspraxis på området. En enhetlig och fullständig tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna är likaså nödvändig på EU-nivå för att säkra unionens trovärdighet. Då anslutningen till konventionen kommer att få enorma rättsliga konsekvenser för tillblivelsen av ett harmoniskt system till skydd för de mänskliga rättigheterna vill jag uppmana kommissionen och medlemsstaterna att överväga möjligheten att utveckla riktlinjer som tydligt förklarar vad en anslutning innebär, hur den inverkar på de mänskliga rättigheterna och hur man föreställer sig att det ska gå till att framföra klagomål.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) De mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna är en samling värderingar och principer som anger att vi är mänskliga varelser, och de utgör grunden för vår samexistens. De är universella, odelbara och beroende av varandra. Lissabonfördragets ikraftträdande innebär ett viktigt steg för de mänskliga rättigheterna, inte bara för att det gör stadgan om de grundläggande rättigheterna bindande, utan även för att Europeiska unionen blir en egen juridisk person, vilket gör det möjligt för EU att ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR). Denna anslutning är av största politiska och rättsliga betydelse för tillblivelsen av ett regelrätt område för de mänskliga rättigheterna. Stor makt har överförts från medlemsstaterna till unionen och när det gäller åtgärder vidtagna av unionen möjliggör detta att ett liknande skydd kan garanteras allmänheten som det skydd som redan finns i förhållande till medlemsstaterna.

EU-institutionerna är tvungna att följa konventionen, inte minst när de utarbetar och antar lagförslag. Å andra sidan måste en harmonisering av lagstiftning och praxis mellan EU och ECHR på området för de mänskliga rättigheterna bidra till skapandet av ett integrerat system där de europeiska domstolarna för de mänskliga rättigheterna (Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna) måste agera samordnat i en relation som inte är hierarkisk utan uppdelad efter specialisering.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – Jag stöder betänkandet om EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR) såsom det anges i Lissabonfördraget. Nu kommer unionens institutioner att falla under detta system till skydd för de grundläggande rättigheterna. EU:s anslutning till ECHR stärker unionens position när man uppmanar tredjeländer att foga sig efter de mänskliga rättigheterna enligt ECHR:s standard, och den ger människor i EU samma skyddsnivå i förhållande till unionens agerande som de har i förhållande till medlemsstaterna. Trots att EU inte ansluter sig till Europarådet borde en anslutning till konventionen innebära en rätt att nominera domarkandidater och göra det möjligt för Europaparlamentet att ha en företrädare i Europarådets parlamentariska församling när detta organ väljer domare till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Denna utveckling bör även ge kommissionen mandat att förhandla om anslutning till ECHR:s tilläggsprotokoll, vilka handlar om rättigheter som omsluts av stadgan om de grundläggande rättigheterna. Nästa logiska steg, som även det harmoniserar med stadgan om de grundläggande rättigheterna, är anslutningen av EU-institutionerna till den europeiska sociala stadgan.

  Philippe de Villiers (EFD), skriftlig. – (FR) Skyddet för de grundläggande mänskliga rättigheterna måste förbli en nationell behörighet eftersom tolkningar varierar från det ena landet till det andra och från den ena kulturen till den andra. Det är i synnerhet fallet när det gäller begrepp som diskriminering, sekularisering och själva definitionen av mänskligt liv (från befruktningen till det naturliga slutet).

Europeiska unionens domstol, en institution vars beslut blir alltmer politiska, kommer att försöka demontera ytterligare lite mer av de nationella konstitutionella systemen och den europeiska civilisationens grunder. Bortsett från att det är gagnlöst och ett slöseri med resurser, kommer EU:s anslutning till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att leda till förvirring och olösbara juridiska konflikter med domstolen i Strasbourg.

Av logiska skäl motsätter jag mig denna nya konsekvens för EU som juridisk person enligt Lissabonfördraget.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att Europeiska unionens anslutning till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR) sänder ett tydligt budskap som höjer trovärdigheten hos unionen i tredjeländers ögon, vilka unionen ofta uppmanar till att respektera ECHR.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är resultatet av den process som började i Maastricht, på så sätt att Europeiska gemenskapen då blev en egen juridisk person, och som kulminerade med Lissabonfördraget. Antagandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna, som först fick se sitt omfång krympa men sedan utökas genom att integreras i fördraget, innebar ett viktigt steg i denna process.

Europeiska unionen deltar nu på ett mer djupgående sätt på området för de mänskliga rättigheterna, som sträcker sig över hela världsdelen. Jag välkomnar denna utveckling och jag hoppas att vi kan finna lösningar på de olika rättsliga, tekniska och institutionella frågor som nu uppstår, och att dessa lösningar kommer att grunda sig på subsidiaritetsprincipen och på frivilligt samarbete mellan medlemsländer, på respekten för deras suveränitet och nationella rättssystem samt på rättssäkerheten.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande, som bidrar till EU:s åtagande att följa den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR). Detta åtagande är ett steg framåt i den process som handlar om europeisk integration och ännu ett steg närmare politisk enhet. Dessutom, eftersom EU:s system till skydd för de mänskliga rättigheterna konsolideras och stärks genom att inbegripa stadgan om de grundläggande rättigheterna i primärrätten, innebär EU:s anslutning till ECHR ett kraftfullt budskap i fråga om sammanhållning mellan EU och de länder som tillhör Europarådet och dess alleuropeiska system för frågor som rör de mänskliga rättigheterna. Denna anslutning kommer ytterligare att öka EU:s trovärdighet hos de tredjeländer som EU regelbundet uppmanar till att respektera ECHR som en del i de bilaterala förhållandena. Anslutningen garanterar även skydd för allmänheten i förhållande till EU:s agerande, liknande det som de redan åtnjuter i förhållande till alla medlemsstater.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande för att ge klartecken till förhandlingar om EU:s anslutning, i egenskap av juridisk person, till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Anslutningen till konventionen kommer att innebära att medborgarna får ett nytt rättsmedel eftersom de nu kan väcka talan vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna om en EU-institution eller ett medlemsland kränker deras grundläggande rättigheter genom en åtgärd de vidtagit eller underlåtit att vidta. Vi måste också insistera på att EU ansluter sig till tilläggsprotokollen till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och till den ändrade europeiska sociala stadgan, eftersom EU måste göra framsteg även på dessa områden.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Efter Lissabonfördragets ikraftträdande har det genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna blivit obligatoriskt för EU att ansluta sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Jag stöder denna åtgärd eftersom den kommer att stärka EU:s trovärdighet för medborgarna genom att garantera att deras rättigheter respekteras. Anslutningen till konventionen kommer att ge medborgarna skydd mot EU:s och institutionernas åtgärder, på samma sätt som det skydd de redan har när det gäller medlemsstaternas åtgärder. Samtidigt vill vi också få till stånd ett närmare samarbete mellan Europeiska unionens domstol, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och nationella domstolar.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har meddelat domar om delning mellan kyrka och stat som ligger i linje med den sekulära traditionen i Frankrike. Domsluten som stöder förbudet mot att en kvinnlig lärare bär slöja i klassrummet och mot att ha krucifix i skolor vittnar om det. Men Europeiska unionens domstol föreslår att medborgerliga friheter endast får inskränkas om värdena som fastställts i EU:s grundläggande texter kräver det. Faktum är att dessa texter inte en enda gång nämner någon obligatorisk delning mellan kyrka och stat eller institutionernas sekulära egenskaper. EU kan därför inte garantera sina medborgare samvetsfrihet.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) När EU upprättades var en av dess grunder respekt för mänskliga rättigheter – ett värde som fortfarande ständigt står i centrum för EU. Det vittnar EU:s lagstiftning om, men det gör även de konstitutionella bestämmelserna i varje medlemsland. Att EU ansluter sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är ett viktigt steg mot ett starkare skydd för grundläggande individuella rättigheter. Beslutet gör EU till en del av det internationella systemet för rättighetsskydd och tack vare det har EU stärkt sin trovärdighet gentemot tredjeland och de egna medborgarna. Konventionen ändrar inte EU:s institutionella struktur men innebär ändå att man får ytterligare en domstol, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som kommer att hålla ett vakande öga på hur unionen fullgör sina skyldigheter med avseende på konventionens bestämmelser. Eftersom betänkandet om de institutionella aspekterna av EU:s anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller punkter som ligger i linje med dessa kommentarer bestämde jag mig för att för att rösta för det.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Vikten av att EU ansluter sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna beror på dess symboliska och politiska trovärdighet och på att EU och dess institutioner kommer att ha en mer bindande skyldighet att upprätthålla grundläggande individuella rättigheter. Lissabonfördragets ikraftträdande innebär att det finns en rättslig grund för att inleda förhandlingar om EU:s anslutning till konventionen.

Jag stöder EU:s anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Men ett viktigt och inledande ämne är att EU:s anslutning till konventionen bör inbegripa vissa garantier, särskilt när det gäller att bevara särdragen i unionen och dess lagstiftning. Anslutningen till konventionen får inte inkräkta på EU:s befogenheter och inte heller på medlemsstaternas skyldighet att inte hänskjuta tvister som faller inom EU-rättens behörighetsområde till externa tvistlösningssystem. Därför är det viktigt att skydda EU-domstolens rättigheter när Europadomstolen ombeds avgöra om en EU-rättsakt är förenlig med de grundläggande rättigheterna innan EU-domstolen fått möjlighet att göra en sådan bedömning.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill tacka föredraganden för det utmärkta arbete han har gjort med EU:s anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det kommer att gynna EU:s medborgare eftersom det ger oss en ny domstol som inte är en del av EU och innebär att EU och medlemsstaterna alltid måste beakta medborgarnas rättigheter.

I linje med demokratins principer måste EU och medlemsstaterna alltid ha rätt att försvara sig. Därför anser jag att det är viktigt att varje land som ansluter sig till konventionen har en domare som förklarar bakgrunden till varje mål och jag tycker också att Europaparlamentet bör omfatta ett informellt organ med uppgiften att samordna informationsutbytet mellan Europaparlamentet och Europarådets parlamentariska församling. Det är dessutom viktigt att man rådfrågar och låter parlamentet delta under förhandlingsprocessen.

  Evelyn Regner (S&D), skriftlig. – (DE) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att EU:s anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna skulle vara ett framsteg när det gäller att skapa rättssäkerhet och enhetlighet. Under de senaste decennierna har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fattat en rad beslut som konkretiserar försvaret av EU-medborgarnas grundläggande rättigheter. EU:s anslutning sig till konventionen skulle också bidra till att unionens trovärdighet stärks gentemot tredjeländer.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Jag är mycket glad över att man antagit min kollegas, Ramón Jáuregui Atondos, betänkande om EU:s anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det bekymrar mig att en del eurofoba ledamöter envisas med att förneka behovet av denna åtgärd. Jag anser däremot att EU:s anslutning till konventionen leder till bättre garantier för att man även inom EU värnar om mänskliga rättigheter.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Redan i EU-fördraget förespråkade man att EU skulle ansluta sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft blev det obligatoriskt. Anslutningen till konventionen kommer att stärka skyddet för mänskliga rättigheter i Europa och göra EU:s rättssystem föremål för extern rättslig kontroll. Det kommer att garantera att det råder samstämmighet mellan EU-domstolens och Europadomstolens rättspraxis och ge allmänheten skydd med avseende på åtgärder som vidtas av EU:s institutioner, på villkor som liknar dem som redan gäller för medlemsstaterna.

Man bör påpeka att anslutningen inte gör EU till medlem av Europarådet eller skapar frågetecken kring EU-lagstiftningens autonomi, eftersom EU-domstolen även fortsättningsvis kommer att var den enda instans som dömer i frågor som rör lagstiftningens giltighet och tolkning. Jag vill också betona vikten av EU:s möjlighet att lägga fram förslag på kandidater och välja en domare som företräder unionen, att man nämner att Europaparlamentet måste hållas vederbörligen underrättat om anslutningsförhandlingarna och att det i framtiden ska upprättas en mekanism för informationsutbyte mellan de båda institutionernas parlamentariska församlingar.

  Rafał Trzaskowski (PPE), skriftlig. – (PL) Jag stöder betänkandet, främst för att det utvidgar systemet för att skydda de mänskliga rättigheterna i EU och ger det större trovärdighet inför medborgarna. När det inte är möjligt att överklaga på nationell nivå eller på EU-nivå, när en framställare förvägras möjlighet att väcka talan eller när rättsliga åtgärder inte kan vidtas mot en EU-institution, rör det sig om situationer då mervärdet i att vara ansluten till konventionen kommer att te sig uppenbart. Låt oss därför fortsätta kampen för att stärka systemet för att skydda de mänskliga rättigheterna i EU.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Mina damer och herrar! Som ni vet är respekt för de mänskliga rättigheterna ett av EU:s grundvärden det är dessutom förankrat i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det råder inget tvivel om att om allt görs på rätt sätt kan EU:s anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innebära ett historiskt tillfälle att förbättra människorättssituationen i såväl EU som i hela Europa. Detta kan vara vår möjlighet att garantera att EU-medborgarnas mänskliga rättigheter och grundläggande friheter respekteras. EU:s anslutning till konventionen skulle ge Europa ett gyllene tillfälle att moraliskt sett gå i bräschen och därmed föregå med gott exempel. Det skulle inte bara stärka EU:s trovärdighet gentemot länder som inte är medlemmar i EU utan även förbättra den allmänna opinionen om EU:s strukturer. Men detta kan bara ske om vi alla gemensamt anstränger oss för att undanröja dubbelmoral i vår politiska planering och vårt rättssystem.

Händelser under senare år har tyvärr visat att vissa anklagelser ofta har rent politiska övertoner. Domstolar i mitt land och i resten av Europa är fortfarande ofta mottagliga för politiska påtryckningar. Om detta inte förändras kommer till och med mycket lovande händelser, som EU:s anslutning till konventionen, bara att vara slöseri med tid. Därför stöder jag helhjärtat EU:s anslutning till konventionen, under förutsättning att det verkligen kommer att innebära att grundläggande mänskliga rättigheter och friheter försvaras, i synnerhet inom själva EU.

  Geoffrey Van Orden (ECR), skriftlig. – (EN) Jag stöder konventionen men jag har förstått att den rättsliga tolkningen av vissa av dess bestämmelser har skapat hinder mot att deportera terroristmisstänkta. Det måste bli en ändring på det.

Med all respekt för medlemsstaternas inställning till konventionen vill jag ändå påpeka att EU:s anslutning till den kommer att komplicera och möjligen också sätta stopp för medlemsstaternas frihet att göra undantag från vissa aspekter av konventionen eller göra individuella tolkningar av dem.

Politiskt sett är jag helt emot det skäl som man anför för att EU bör ansluta sig till konventionen. Man menar att EU:s anslutning skulle innebära ett framsteg i den europeiska integrationsprocessen och vara ytterligare ett steg närmre en politisk union. Denna missriktade strävan understryker man ytterligare när man säger att EU:s anslutning innebär att ”en part som inte är stat ansluter sig till ett rättsligt instrument som utformats för stater”. Av dessa skäl röstade jag emot resolutionen.

Konferensen för översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Kampala i Uganda (B7-0265/2010)

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Att man har organiserat konferensen om Internationella brottmålsdomstolen i Uganda är ett viktigt tecken på att denna internationella institution vunnit acceptans i hela Afrika, särskilt med tanke på att domstolens första utredningar påbörjades här, efter det att den inrättades 2002. Ingen kan bestrida vikten av en sådan internationell domstol som utreder allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott. Följaktligen är det viktigt att allt fler stater erkänner Internationella brottmålsdomstolens auktoritet och att Romstadgans signatärstater skyndsamt ratificerar avtalet. Tanken på att upprätta en internationell domstol för att utreda brott mot mänskligheten går tillbaka ända till 1919 och fredskonferensen i Paris. Det tog 83 år att nå en internationell överenskommelse och inrätta ICC. Nu måste de stater som har ratificerat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen även reglera domstolens rätt att utreda aggressionsbrott. Dessutom måste signatärstaterna skapa samstämmighet mellan sin nationella lagstiftning och bestämmelserna i Romstadgan, i linje med det åtagande de har gjort.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) EU har ihärdigt förespråkat Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och alla medlemsstater ställer sig bakom EU:s anslutning till denna betydelsefulla domstol. Jag hoppas att de parter som är stater kan leva upp till sitt ansvar och att resultatet av konferensen i Kampala blir att domstolen blir bättre rustad att möta vår tids utmaningar, att de nationella rättssystemen samarbetar med den i tillräcklig utsträckning och att den får tillräckliga medel för att på ett effektivt sätt utöva sin auktoritet, eftersom de allvarliga brott som domstolen främst ägnar sig åt kräver det.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) EU stöder helhjärtat Internationella brottmålsdomstolen som främjar universalitet och upprätthåller Romstadgans okränkbarhet i syfte att skydda och befästa den internationella rättsprocessens oberoende, legitimitet och verkan. Ett bevis på det är att EU systematiskt förespråkar att man ska införa en klausul om ICC i förhandlingsmandat och i avtal med tredjeland. EU har redan tillhandahållit över 40 miljoner euro under en tioårsperiod, inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, till projekt för att stödja ICC och international straffrätt. Konferensen för översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Kampala i Uganda är en unik möjlighet för de parter som är stater och de parter som inte är det, det civila samhället och andra berörda parter att kraftfullt understryka sitt engagemang i rättvisa och ansvar. 111 stater är parter i ICC. Bland dessa är vissa områden underrepresenterade, som Mellanöstern, Nordafrika och Asien. Jag hoppas att medlemsstaterna kommer att delta i konferensen med representation på högsta nivå och att man offentligt återigen bekräftar det åtagande man gjort gällande ICC.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag noterar med tillfredsställelse att man i Europaparlamentets resolutionen om översynen av Romstadgan kräver att aggressionsbrott officiellt ska räknas som krigsbrott och att inget jurisdiktionsfilter kommer att krävas för att fastställa att det rör sig om ett sådant brott. Men hur kan denna nya lagstiftning genomföras om de stater som står för de flesta aggressionsbrotten sedan Romstadgan trädde i kraft 2002 (Förenta staterna och Israel) inte måste ratificera den?

Hur kan stadgan få någon verkan om man inte kräver att dessa stater slutar att pressa staterna som är anslutna till Internationella brottmålsdomstolen att garantera immunitet för sina medborgare? Det är också beklagligt att ett parlament som påstår sig ligga i framkant när det gäller kampen mot klimatförändringen inte föreslår att även miljöbrott ska betraktas som brott mot mänskligheten, vilket man föreslog under toppmötet i Cochabamba. De grövsta brotten mot mänskligheten måste bestraffas. Internationella brottmålsdomstolen skulle kunna vara ett användbart redskap i det avseendet. Det handlar bara om att ge den de nödvändiga resurserna för det. Eftersom man inte gör det lägger jag ned min röst.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill gärna uttrycka mitt stöd för resolutionsförslaget om konferensen för översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Kampala i Uganda.

Europeiska unionen uppstod ju också ur behovet att sätta stopp för det rashat som kulminerade i de fruktansvärda händelserna under andra världskriget. EU har alltid på ett konsekvent sätt eftersträvat ett förstärkt samarbete mellan stater i syfte att styrka och lagföra brott mot mänskligheten.

Det har gått åtta år sedan Romstadgan trädde i kraft och det är rätt att staterna återigen bekräftar sitt starka engagemang för att bygga vidare på fred, stabilitet och rättsstatsprincipen. I synnerhet bör staterna bedriva en politik som syftar till att samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen och skydda våldsoffren. I praktiken stöter offren ofta på stora svårigheter när det gäller att få tillgång till information om domstolen och misslyckas i sina försök att få sina rättigheter skyddade.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade gärna för resolutionen och jag är särskilt glad över att min kollegas muntliga ändringsförslag antogs, det vill säga för att ”urbefolkning” ska inbegripas i listan över grupper som särskilt bör uppmärksammas.

  Sabine Wils (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar resolutionsförslaget om konferensen för översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Kampala i Uganda eftersom det innehåller viktiga punkter och krav som har avgörande betydelse för ratificeringen och genomförandet av ICC. Därför röstade jag för resolutionen.

Men jag är bekymrad över vissa meningar i resolutionen där man i positiva ordalag talar om ”Stockholmsprogrammet”, ”det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter EIDHR” och om EU som en ”global aktör”. På det här området må Stockolmsprogrammet och EIDHR ha inverkat på ett gynnsamt sätt men på många andra områden används inte dessa två program/instrument på ett demokratiskt och öppet sätt. EU har verkligen agerat som en ”global aktör” men enligt min mening har detta inte alls skett på ett sätt som främjar en mer rättvis och solidarisk världsordning.