Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 20 maj 2010 - Strasbourg

3. En union för Medelhavet (debatt)

  Talmannen. – Den första punkten i dag är ett betänkande av Vincent Peillon, för utskottet för utrikesfrågor, om unionen för Medelhavsområdet (2009/2215(INI)) (A7-0133/2010). Jag kommer att ge föredraganden fyra minuters talartid.

  Vincent Peillon, föredragande. – (FR) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att framföra mitt varmaste tack till alla de kolleger som har deltagit i utarbetandet av detta betänkande, som verkligen är ett kollektivt arbete. Vi nådde 28 kompromisser. Dessa kompromisser berikade den strategiska vision som vi ville att detta betänkande skulle innehålla och som vi vill att vårt engagemang i Medelhavsområdet ska präglas av, i stället för att urvattna det. Jag skulle därför vilja framföra ett mycket varmt tack till Marietta Giannakou för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), Ivo Vajgl för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, Hélène Flautre samt föredragandena för yttrandena: från utskottet för internationell handel, Marielle De Sarnez, och från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, Niki Tzavela.

Det som var viktigt för oss var att klargöra att det här gäller strategiska frågor för EU. Det handlar faktiskt inte bara om att länderna i söder behöver oss. Vi behöver dem också, särskilt i dessa kristider. Om vi vill ha en långsiktig vision, om vi vill ha hållbar tillväxt i en värld med flera maktcentrum, då behöver vi också länderna i söder.

Mot bakgrund av detta måste EU börja se till att unionen för Medelhavsområdet (UfM) blir ett område med fred, säkerhet och välstånd för dess 800 miljoner invånare och betrakta detta arbete som en långsiktig prioritering. Det är denna gemensamma vilja som kommer att göra det möjligt för oss att mötas, för vi vet att de ekonomiska insatser, de demografiska insatser, de geografiska insatser som vi måste göra, liksom sociala och kulturella insatser, förutsätter att vi är i stånd att samarbeta med länderna på andra sidan Medelhavet. För oss gäller det också frågor om kultur och civilisation.

Vi vet detta. I två år har parlamentet arbetat med att upprätta en union för Medelhavsområdet med vetskap om svårigheterna. Vi undviker inte att ta itu med frågan om de pågående konflikterna i söder, men vi ville med stort eftertryck bekräfta att detta var just Medelhavsunionens strategi, med särskilda projekt, jämlikhet mellan nord och syd i beslutsfattande organ och till exempel möjligheten att sammanföra israeler och palestinier vid samma förhandlingsbord. Detta var rätt metod för att bidra till att lösa dessa konflikter, och dessutom borde unionen för Medelhavsområdet för övrigt inte uppmanas att försöka nå alla mål samtidigt och den måste inrikta sig på dessa specifika verksamheter.

I detta projekt – och jag hoppas verkligen att det andra toppmötet mellan stats- och regeringschefer kommer att genomföras i Barcelona den 7 juni – ville vi, Europaparlamentet, sända ett kraftfullt budskap till stats- och regeringscheferna och tala om för dem att de måste engagera sig om detta toppmöte ska ge resultat. Mot bakgrund av detta har vi framhållit de strategier som vi anser nödvändiga i dagsläget. För det första måste vi undanröja vissa hinder, vilka givetvis innefattar de finansiella och ekonomiska villkoren.

Det är av denna anledning som Europaparlamentet hoppas att Europeiska unionen ska ger tillräckliga anslag till UfM:s budget, för det första när det gäller det som kvarstår av budgetramen för perioden 2007–2013, och att unionens åtagande kommer att bli mycket större i budgetramen för perioden 2014–2020, så att de sex viktiga projekten som lagts fram kan fullbordas. Vi måste förbättra den ekonomiska och rättsliga miljön. Vi måste förbättra den regionala syd-syd-integreringen. Förutom de ekonomiska villkoren behöver vi också nya politiska villkor. Det var därför som vi betonade kulturell integrering, utbildning, kulturprojekt samt kvinnor och mäns rättigheter.

Avslutningsvis: i denna kris måste EU se långt. Vi får inte avstå från långsiktighet för kortsiktighet. Vi måste ta vårt ansvar. EU behöver länderna i söder.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det är ett nöje att tala inför er i dag om unionen för Medelhavsområdet och det betänkande som Vincent Peillon har utarbetat. Europaparlamentets värdefulla bidrag kommer särskilt lägligt, eftersom betänkandet innehåller några av de centrala utmaningar som unionen för Medelhavsområdet står inför de närmaste månaderna – och för övrigt instämmer jag helt i inledningen i ert betänkande om denna debatt, herr Peillon.

Nu när Lissabonfördraget har trätt i kraft har EU en förbättrad och mer samstämmig institutionell identitet och ett mandat att agera mer effektivt på världsarenan. Samtidigt har de flesta regeringar i Medelhavsområdet bedrivit ett ambitiöst program för ekonomiska reformer, och den europeiska grannskapspolitiken har inneburit en omvandling av förbindelserna mellan EU och dess grannländer i Medelhavsområdet.

Sedan 2004 har de politiska kontakterna fått en högre profil och blivit mer intensiva. Handeln har ökat med tvåsiffriga tal tack vare en kontinuerlig liberaliseringsprocess och konvergens i lagstiftningen. Europeiska unionens stöd har anpassats till partnerländernas reformbehov och höjts avsevärt inom den aktuella budgetramen.

Det är detta som vi har uppnått genom våra bilaterala förbindelser. Men i Medelhavsområdet, mer än någon annanstans, behöver vårt nät av bilaterala förbindelser mellan EU och enskilda grannländer i Medelhavsområdet kompletteras med syd-syd-integration och samarbete. Dessutom måste ett verkligt regionalt ekonomiskt område upprättas. Regional integrering kan vara ett lika viktigt bidrag som nationella reformer för att stimulera investeringar och tillväxt, och den kan minska välståndsklyftan mellan EU och dess grannländer i Medelhavsområdet. Vid sidan av detta kan den också säkerställa en större konvergens kring våra gemensamma värderingar och mellan våra demokratiska metoder.

Syd-syd-integrering och integrationsprojekt inom regionerna, som Agadiravtalet, är också centrala för att skapa de fem miljoner arbetstillfällen som behövs årligen för att bemöta behoven hos regionens unga befolkning. Upprättandet av en union för Medelhavsområdet i Paris 2008 gav ny stimulans till partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet. Det är en kraftfull satsning på samägande och delat ansvar genom ett system som bygger på medordförandeskap, det sätter mer fokus på konkreta projekt och tillhandahåller ett tekniskt sekretariat som ska främja regional integrering och uppmuntra till investeringar.

Som vi alla känner till har dess genomförande förhalats genom en tilltagande spänning i Mellanöstern, men det har gjorts framsteg sedan de indirekta förhandlingarna mellan Israel och den palestinska myndigheten inleddes. Det finns nu utrymme för försiktiga förhoppningar om att den politiska situationen i regionen i högre grad ska kunna leda till samarbete.

Mot bakgrund av stora globala utmaningar, som den internationella ekonomiska och finansiella krisen, klimatförändringar och energiförsörjning, kommer unionen för Medelhavsområdet att tvingas gripa sig an den politiska situationen i Mellanöstern, se till att sekretariatet för Medelhavsområdet börjar fungera operativt och se över partnerskapets framsteg sedan juli 2008.

Det är ett tillfälle för en gemensam reformering av vårt engagemang och vår politiska vilja att skapa ett område med fred, stabilitet och delat välstånd i Medelhavsområdet. För att uppnå detta borde partnerna också särskilt inrikta sig på unionens framtida utveckling och på det som unionen kan åstadkomma på ort och ställe i fråga om projekt, arbetstillfällen och tillväxt.

Medelhavsområdet är extremt dynamiskt, och den unga generationen efterfrågar mer sysselsättning och bättre möjligheter. De efterfrågar mer ansvarsskyldighet och demokratiskt valda företrädare, bättre utbildning och större rörlighet för att resa och studera. Deras krav är inte alltid lätta att uppfylla, men i slutändan borde de få dra nytta av våra kollektiva åtgärder.

Om vi genomför praktiska projekt, som att ge tillgång till vatten, livsmedel och energikällor och förbättrar räddningstjänstens kapacitet, kommer det att göras i våra folks intresse.

Unionen för Medelhavsområdet handlar om att ställa människor, entreprenörer, frivilligorganisationer, universitet och framför allt ungdomar i förgrunden för civilsamhället, samarbete och ekonomisk utveckling. Medborgarna skulle också kunna bli mer intresserade om de valda företrädarna deltog till fullo och engagerade sig.

Det är av denna anledning som kommissionen fullt och fast anser att en pulserande och kraftfull parlamentarisk aspekt stärker partnerskapets demokratiska legitimitet. Den roll som den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet spelar borde ytterligare befästas, och dess arbete borde samordnas med partnerskapets andra organ på ett bättre sätt.

Vi vill alla att unionen ska fungera och att den ska bedömas efter sin förmåga att ge regionen konkreta projekt. Sammanlänkningarna av energinäten, havets motorvägar som ska förena hamnanläggningar i länderna i södra Medelhavet med de europeiska länderna och solenergiplanen för Medelhavsområdet är områden med stor potential i fråga om investeringar, skapande av arbetstillfällen och stärkta handelsförbindelser. Om vi vill utnyttja denna potential måste den privata sektorn och de stora finansinstituten samarbeta. Och för att förverkliga detta behöver vi en katalysator, och detta är UfM:s sekretariat.

Efter flera månaders hårt arbete mellan de 43 Europa–Medelhavspartnerna har vi äntligen lyckats anta sekretariatets rättsliga status, utse en generalsekreterare och godkänna en preliminär budget för sekretariatets verksamhet. Till grund för våra förbindelser med våra partnerländer i Medelhavsområdet ligger en önskan att främja säkerhet, tillväxt och stabilitet i regionen. Men det finns också en orubblig övertygelse att vi är del av ett mer ambitiöst projekt: uppbyggnaden av en fredlig region och en bekräftelse på våra gemensamma mål och värderingar.

Jag är säker på att vi, tillsammans med engagemang från Europaparlamentet, EU-ländernas parlament och våra partner, samt en starkt pådrivande kraft från den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet, kommer att anta denna utmaning.

  Marielle De Sarnez, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (FR) Herr talman! Det är utan tvivel inte säkert om toppmötet i Barcelona kommer att äga rum. Konflikten mellan Israel och Palestina mullrar säkert i bakgrunden, men det spelar ingen roll. Unionen för Medelhavsområdet är det enda tänkbara svar som vi har till vårt förfogande för att påskynda utvecklingen i länderna i söder, stärka förbindelserna mellan dem och förbättra dialogen på båda sidor av Medelhavet. Regionen måste stärka sina avtal om ekonomisk utveckling och kulturellt utbyte. Den behöver särskilda framtida projekt som samlar krafter och engagerar ett större antal länder.

Med detta i åtanke borde vi göra allt i vår makt för att främja privata och offentliga investeringar, och Europeiska kommissionen borde vara mer aktiv och stärka sin roll som investerare. Den borde också ta större hänsyn till effekterna av liberaliseringsprocessen när det utarbetar den nya generationens associeringsavtal.

Slutligen borde Agadiravtalet förlängas i syfte att förbättra utvecklingen av utbytet syd-syd. När det gäller jordbrukspolitiken borde den slå vakt om behovet av livsmedelssuveränitet, och energisektorn är, som vi alla vet, oerhört viktig. Det är viktigt att projekt först och främst genomförs i dessa länders intresse i syfte att uppfylla deras behov och bidra till deras utveckling, trots, eller snarare på grund av, svårigheterna. Det är mer brådskande än någonsin att återlansera unionen för Medelhavsområdet.

  Niki Tzavela, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (EL) Herr talman! I vårt betänkande om Europa–Medelhavsmarknaden bekräftade vi vår rekommendation att upprätthålla och utveckla den grundläggande infrastrukturen som gör en ekonomi enkel och sammanhängande. Det är därför intressant att den aktuella ekonomiska situationen, med finanskrisen, nu mycket tydligt visar att det finns sammanhållning och gemensamma nämnare i söder. Vi måste komma ihåg detta när vissa framsteg ska göras.

I mitt betänkande betonas särskilt flytande naturgas (LNG), som på kort sikt kan bli den ekonomiska drivkraften för ekonomin på Europa–Medelhavsmarknaden, inte bara av leveransskäl, utan också beträffande försäljning och i förnybara energikällor, en annan form av ekonomi för Europa–Medelhavsområdet, men mer kortsiktig. En kommentar: unionens energistrategi och energipolitik för Nordeuropa är mycket väldokumenterad. Herr kommissionsledamot! Det finns en stor brist inom energipolitiken och energistrategin för södra Europa.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Marietta Giannakou, för PPE-gruppen. – (EL) Herr talman! Jag skulle vilja gratulera Vincent Peillon och föredragandena från de andra utskotten, Marielle De Sarnez och Niki Tzavela, för deras betänkanden. Betänkandet om unionen för Medelhavsområdet (UfM) är viktigt eftersom det fokuserar på omedelbara och kvantifierbara mål. Resultaten av dessa kan vara mycket specifika, för parlamentet uppmanar i betänkandet att särskilda budgetar ska öronmärkas i budgetplanen till stöd för UfM:s sekretariat i Barcelona och givetvis för de många skillnader som förekommer så att unionens mål i sig, såsom tillväxt, förbättrade individuella och mänskliga rättigheter, kulturellt utbyte, energifrågor och allt annat som kan förena människorna som bor där med Medelhavsbäckenet, inte påverkas.

Förvisso närvarar inte rådet och det spanska ordförandeskapet, som jag antar har ett särskilt intresse av unionen för Medelhavsområdet, här och nu, och jag måste säga att detta förvånar mig, eftersom rådet skulle ha hört allt det som föredraganden och medföredragandena sade, och allt framhålls här, med andra ord, att detta är en strävan som övervinner de särskilda svårigheter som har hindrat program från att utvecklas som de skulle ha gjort.

Unionen för Medelhavsområdet kan naturligtvis inte lösa konflikten mellan Palestina och Israel, men tjänstemännens närvaro i sekretariatet ger hopp om att det inte kommer att förekomma någon press från konflikter på våra ansträngningar att utveckla Medelhavsunionen med de kriterier som beskrevs tidigare.

Det är särskilt viktigt för unionen för Medelhavsområdet att sända ut ett budskap om demokratisk utveckling, jämställdhet mellan könen samt insatser för ett civilsamhälle i de nordafrikanska länderna också.

  Raimon Obiols i Germà, för S&D-gruppen. – (ES) Herr talman! Det som gläder mig mest med detta betänkande – och jag skulle vilja gratulera författaren, Vincent Peillon – är dess precisa och specifika egenskaper. Sedan vore det bra om precisionen i detta betänkande kunde utvidgas till dess innehåll, det vill säga unionen för Medelhavsområdet (UfM).

Detta beror på att UfM minst sagt är ett fullständigt oöverskådlig organ för närvarande. Jag tror att ledarna, som – hoppas vi – ska mötas den 7 juni i Barcelona, gör rätt om de väljer att följa de särskilda och precisa prioriteringar som fastställts i Peillonbetänkandet.

För det första, det politiska sammanhanget. Medelhavsunionen kan inte blockeras eller paralyseras av konflikten i Mellanöstern, men den kan inte heller ignorera den. Den måste på ett positivt sätt bidra till att lösa konflikten, i den mån den kan.

För det andra måste bra projekt upprättas och utvecklas på ett professionellt och förståndigt sätt.

För det tredje måste lämpliga resurser hittas och finansiella åtaganden göras.

För det fjärde måste det göras framsteg när det gäller att skapa en positiv förbindelse som undanröjer hinder och sammanstötningar och i stället eftersträvar en samverkan mellan Medelhavsunionen och EU:s strukturer för Medelhavsområdet.

Vi måste sträva efter ett förtydligande av och engagemang för dessa fyra centrala punkter, dessa fyra huvudutmaningar, och jag anser att detta betänkande är ett bra instrument, en bra färdplan, som kommer att hjälpa oss att eftersträva detta avtal.

  Ivo Vajgl, för ALDE-gruppen. – (SL) Herr vice talman, herr kommissionsledamot Füle! Först av allt skulle jag vilja tacka föredraganden, Vincent Peillon, för hans konstruktiva, öppna och kreativa engagemang som har resulterat i detta betänkande. Jag hoppas att det kommer vara av intresse, inte bara för dem av oss som har hjälpt till att utarbeta det, utan även för andra. I betänkandet behandlas en region som under historiens lopp har varit ett dynamiskt center för kulturellt och spirituellt liv och präglats av ekonomiskt och kommersiellt nyskapande. I dag ger regionen tyvärr upphov till otaliga problem som oroar oss alla och även resten av världen, och detta är något som vi skulle vilja se en lösning på.

Unionen för Medelhavsområdet är ett viktigt projekt, men tyvärr har det inte utvecklats så snabbt som vi skulle ha önskat. Jag skulle vilja att inrättandet av sekretariatet i Barcelona följs av snabba framsteg genom att de prioriterade projekten genomförs. Projekten måste vara drivkraften bakom, eller målet för, Medelhavsunionens arbete. Vi måste dock samtidigt erkänna att det finns några aktuella problem av politisk natur, särskilt frågan om Palestina och Västsaharas odefinierade status, och att de har hindrat den nödvändiga utvecklingen. Av denna anledning måste vi anstränga oss för att skapa mer dialog, mer tolerans och förtroendebyggande i regionen.

I detta avseende skulle Europaparlamentet säkert kunna spela en mycket viktig och aktiv roll, och jag hoppas att alla de berörda parterna ska välkomna parlamentet som en av de aktörer som kan bidra till en lösning av problemet.

Låt mig slutligen få tillägga att det är absolut nödvändigt att vi ägnar framtida generationer tillräcklig uppmärksamhet, att vi främjar studentutbyte inom ramen för Medelhavsunionen och att vi stöder Europa–Medelhavsuniversitetet (Emuni), överordnade institutioners deltagande samt högre utbildning och kulturella forum. Detta kommer att hjälpa oss att höja nivån för ömsesidig förståelse och sammankoppling.

  Malika Benarab-Attou , för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Unionen för Medelhavsområdet har aldrig haft en så avgörande betydelse för vår framtid som den har i dag. I betänkandet om Medelhavsunionen har vi i dag försökt att ge stöd åt en annan vision av vår Medelhavsregion. Det ska inte bara vara ett enkelt frihandelsområde, utan en union som grundas på den gemensamma civilisationen hos folk som delar samma grundläggande värderingar.

Jag skulle vilja tala om de allvarliga hinder som står i vägen för våra ambitioner i Medelhavsområdet, det våld som det palestinska folket lider under, de utsätts för ockupation, de fördrivs och dödas av Israel, medan EU inte lyckas ta sitt historiska ansvar i denna konflikt och på allvar verka för fred genom att erkänna staten Palestina i enlighet med de internationella lagar som våra demokratier grundas på.

Nästa vecka kommer en officiell parlamentsdelegation att besöka Gazaremsan i ett försök att begripa varför det stöd på hundratals miljoner euro som européerna sänder till palestinierna inte når fram till skolor och sjukhus i Gaza, som jag besökte i januari. Jag blev chockad och bestört då jag fick höra att ordföranden för utskottet för utrikesfrågor beslutade att inte besöka Gaza med parlamentets delegation på begäran av Israels ambassad, utan att informera vare sig sina ledamöter – varav jag är en – eller medordförandena i denna delegation.

Genom att bojkotta parlamentets delegation till Gaza svartmålar vår utskottsordförande hela parlamentet, som hade godkänt en resolution om Goldstonerapporten, i vilken man fördömde det faktum att kontakt med Gazas befolkning hindrades av den israeliska armén, och man begärde att denna blockering omedelbart skulle upphävas. Vi måste ha denna resolution och parlamentets ståndpunkt i åtanke.

Eftersom situationen ser ut på detta vis uppmanar jag Gabriele Albertini att avgå som ordförande för utskottet för utrikesfrågor, som jag tillhör, för han har inte lyckats uppfylla de krav som hans befattning innebär.

Vad är det för mening att finansiera och övervaka val om vi sedan vägrar att ge dem som har föredragit valurnan framför vapen vårt erkännande?

En annan sak som slutligen hindrar oss från att uppnå en verkligt broderlig Medelhavsunion är de offer som drunknar på väg hit från Medelhavets södra sida, delvis på grund av att de europeiska gränserna är helt stängda för dem. Vår aktuella migrationspolitik är inte längre acceptabel. I enlighet med rekommendationerna i FN:s utvecklingsprogram måste vi vara i stånd att se till att medborgare från söder har samma möjligheter att ta sig från därifrån som vi har för att ta oss till söder. Vi måste vara våra projekt och värderingar trogna. Våra barn kommer att tacka oss för det, och vi kommer att bli stolta företrädare för våra folk.

  Willy Meyer, för GUE/NGL-gruppen. – (ES) Herr talman! Unionen för Medelhavsområdet står inför stora hinder, och det som jag begär av Europeiska unionen, av alla institutioner och av parlamentet är beslutsamhet, betydligt mer beslutsamhet för att försöka övervinna dessa hinder.

Det första och viktigaste hindret – det råder inga tvivel om detta, och andra ledamöter har tagit upp frågan – är konflikterna: den palestinska konflikten, i förhållande till en inställning hos den israeliska regeringen som systematiskt ignorerar folkrätten och till och med de avtal som den har undertecknat, som till exempel Annapolisavtalet om bosättningarna, konflikten i Västsahara och självfallet den militära ockupationen av Cyperns norra delar. Detta är uppenbara hinder för alla institutioner som vill ha denna typ av förbindelse mellan Medelhavets båda kuster. Tills dessa konflikter har avgjorts utgör de en verklig barriär.

Den grupp som jag företräder uppmanar till ett större engagemang, en större kraft för att bemöta alla de aktörer som ansvarar för att folkrätten åsidosätts.

Men vi ska inte heller glömma att vi har ett annat problem, och det är den ekonomiska och sociala obalans som finns överallt i Medelhavsområdet. Jag anser att alla lösningar som syftar till att ta itu med denna obalanserade handel, genom att helt enkelt föreslå frihandelsavtal, är inne på fel spår. Rätt väg att gå skulle vara ett hänsynstagande till denna obalans och försök att nå handelsavtal som bygger på komplementaritet och solidaritet. Saken är den att många av länderna som ligger på Medelhavets kuster är extremt fattiga och har ytterst stora behov.

Men, och jag insisterar på denna punkt, det grundläggande borde vara ett större engagemang från EU:s sida som svar på dessa konflikter som för närvarande orsakar smärta. Jag talar om Palestina och Västsahara. Det finns till och med konflikter, som konflikten i Västsahara, där EU inte gör något överhuvudtaget. Inte nog med att EU inte alls agerar, man uppgraderar också den framskjutna ställning som Marocko för närvarande åtnjuter och försöker också uppgradera associeringsavtalet till ett avtal om framskjuten ställning när det gäller Israel.

  Nikolaos Salavrakos , för EFD-gruppen. – (EL) Herr talman! Jag måste få gratulera föredraganden Vincent Peillon till det värdefulla betänkande som han har lagt fram. Vi känner att till att Medelhavsbäckenet är en mötespunkt för många kulturer. Samtidigt är det ett nervcentrum och en ”tryckkokare”, som har sjudit i många år nu. Klimatförändringar, den ekonomiska och finansiella krisen, invandring, föroreningar, överfiske och skador på den naturliga miljön är några av de problem som förenar de européer och icke-européer som lever runt Medelhavet.

Man måste fästa särskild vikt vid frågan om illegal invandring och om effektiva gränskontroller i länderna i Medelhavsbäckenet, särskilt i Grekland och Italien, som är den illegala invandringens port till EU. Det utkämpas dagligen en strid vid dessa landgränser. Man måste också uppmärksamma förstärkandet av energisektorn och användningen av förnybara energikällor samt solenergiprogrammet i Medelhavsområdet som ska stimulera ekonomisk tillväxt i länderna söder om Medelhavsområdet.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Louis Bontes (NI). – (NL) År 2008 meddelade den franska presidenten Nicolas Sarkozy att han drömde om en union för Medelhavsområdet. Denna union förväntades ge målen inom ramen för Europa–Medelhavssamarbetet en ny kraft, mål som byggde på ett ömsesidigt erkännande av gemensamma värderingar, som demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Jag undrar om man kan tala om gemensamma värderingar när det inte finns någon religionsfrihet att tala om i länder som Mauretanien, för där har islam dominerat i mer än tusen år. Enligt Syriens konstitution är landet officiellt en demokratisk folkrepublik och socialistiskt orienterad enhetsstat. Men i verkligheten är Syrien en diktatur. Marocko ockuperar Västsahara, och i Tunisien negligerar man regelmässigt de mänskliga rättigheterna. Jag skulle kunna fortsätta med en mängd fakta om dessa länder, men jag måste ta hänsyn till min begränsade talartid.

Är det med dessa länder som vi vill ha mer kulturellt utbyte? Är det med dessa länder som vi vill inrätta ett frihandelsområde, som ska åtföljas av främjande av fri rörlighet för personer över Medelhavet? Resultatet av detta kommer att bli ännu mer islam inom EU. Vi får inte låta EU bli Eurabien: inte nu, och inte någonsin! Innan denna dröm förvandlas till en mardröm måste vi stoppa denna process.

Vi hade en annan dröm om Medelhavet 1995, som antog formen av Barcelonaförklaringen, och sedan gjorde vi om det 2005. Förutom att detta har kostat de europeiska skattebetalarna flera miljarder har dessa projekt inte lett till någonting. Sluta slösa med skattebetalarnas pengar och sluta drömma! All respekt för Gabriele Albertini dock och hans modiga ställningstagande. Han får stöd från min grupp.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Euromed-regionen är ett strategiskt område inom ramen för EU:s politik. Vi kan inte ta itu med grundläggande frågor som miljö, religiösa värden, kultur, infrastruktur, jordbruk, energi, säkerhet och migrationsströmmar utan att tredjeländerna runt Medelhavet ger oss sitt ansvarsfulla stöd.

Samarbetsramen är trots detta ännu långt ifrån fullbordad: vi skulle kunna säga från Barcelona till Barcelona och där bortom. Europeiska unionen måste intensifiera sitt åtagande i förnyelseprocessen och kontrollera de enskilda associeringsavtalen med tredjeländer runt Medelhavet. Unionen måste också finansiera de stora strategiska projekten, infrastrukturprojekten och hamnprojekten.

Å andra sidan måste vi kraftfullt försvara motsvarande tillverkningssektorer på Medelhavets båda sidor, särskilt jordbruket, för att säkerställa en hållbar utveckling och en så enhetlig rättslig ram som möjligt. Vi hoppas därför att EU:s styrande roll med hänsyn till Medelhavsländerna kommer att stärkas och att man ställer sig bakom en grundläggande princip, nämligen den om samarbete, som representerar politisk framgång, företagsrelaterad framgång inom en ram som förstärks av skyddsgarantier för enskilda.

Jag vill också komma med ett förslag till Milika Benarab-Attou: angrip gärna Gabriele Albertini, som är en stark ledare för utskottet, men gör det när han närvarar, så att han kan försvara sig. Detta är ett grunddrag i varje demokratiskt vald församling.

  Pier Antonio Panzeri (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi tar ett oerhört stort steg framåt när vi antar detta betänkande. Det kommer också att bli mycket användbart när det gäller toppmötet i Barcelona den 7 juni, ett toppmöte som vi vet kommer att bli svårt att genomföra med tanke på dödläget i förhandlingarna mellan Israel och Palestina och på grund av olika tvivel och svårigheter när det gäller definitionen av hur det nya sekretariatets struktur ska utformas administrativt.

Inför dessa problem har Peillonbetänkandet utarbetats på det enda sätt som var möjligt, genom att å ena sidan belysa att konflikterna inte får hindra faktiska framsteg mot ett multilateralt samarbete inom särskilda sektorer och samtidigt, å andra sidan, erkänna att Medelhavsunionen inte kommer att bli en fullständig framgång om dessa konflikter inte får en lösning.

Den verkliga utmaningen är nu därför ett tydligt och kraftfullt politiskt åtagande som måste bli resultatet av toppmötet i Barcelona. Detta ska äntligen få igång den nya institutionens strukturer, och den ska förbinda sig att tillhandahålla de nödvändiga medlen till de stora projekt som är dess huvudmål. EU måste inse att man måste rikta sina politiska och ekonomiska ansträngningar och sina egna intressen söderut, eftersom lösningarna på många av de aktuella problemen finns där.

  Niccolò Rinaldi (ALDE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! På Internet har i flera år en oberoende forskare, Gabriele Del Grande, informerat om hur många människor som dött i försök ta sig över Medelhavet i båtar som styrs av organiserade kriminella grupper. I hans noggrant förda protokoll uppgår antalet nu till 4 200 offer, av vilka 18 dog i mars i år: detta är en ren slakt.

I många år har den gamla kyrkogårdsvaktmästaren på Lampedusa frivilligt gett varje kropp, av de få som man lyckas få upp, en anständig begravning med ett kors och en blomma. Dessa två EU-medborgare agerar även för vår räkning. De agerar för att gottgöra våra politiska misslyckanden. Deras spontana insatser belyser ett akut behov av en ny politisk arkitektur och ett nytt innehåll som ska bilda en motpol till att tvinga personer att återvända till sjöss, som den italienska regeringen gör i strid mot folkrätten. Detta ökar bara människors förtvivlan.

Unionen för Medelhavsområdet borde därför företräda en ny humanitet, och vi ska komma ihåg att vi börjar få ont om tid. I dag är hälften av befolkningen, från Marocko till Turkiet, under 18 år. Medelhavet kommer därför obestridligen att förändras snabbt.

  Takis Hadjigeorgiou (GUE/NGL). – (EL) Jag skulle vilja inleda med att tacka Vincent Peillon för hans arbete. I betänkandet uppmanas medlemsstaterna i unionen för Medelhavsområdet att upprätta en öppen dialog inom ramen för ömsesidig respekt och förståelse genom att främja mänskliga rättigheter och friheter, och detta är något som vi stöder. Samtidigt inbegriper dock inte detta några konkreta förslag om bekämpande av de existerande politiska problem som området är drabbat av. Jag förstår logiken bakom Vincent Peillons ord, som kan vara till hjälp när det gäller att dra igång unionen för Medelhavsområdet. Det är å andra sidan ett stort misstag att se mellan fingrarna och låtsas som om ingenting ”pågår” i till exempel Gaza. Det är ett misstag som hindrar oss från att lyfta fram problemen.

Det som oroar mig är att vi inom EU långsamt lär oss att leva med problem i stället för att lösa dem. Vi blir alltmer proaktiva när det gäller grundläggande frågor som berör oss. Det finns inte någon som helst hänvisning till att Israel måste ingå en omedelbar, rättvis och genomförbar uppgörelse när det gäller den palestinska frågan. Det finns inte någon som helst hänvisning till att Turkiet ska visa tillbörlig respekt för alla medlemsstater, utan undantag, i Medelhavsunionen. Hänvisning till kravet att dra tillbaka de ockuperande turkiska styrkorna från en medlemsstat är en nödvändig handling av respekt – den minsta, skulle jag påstå – för europeisk rättvisa.

Medelhavets vågor sköljer mot flera tusentals städers och byars kuster med olika kulturer, och dessa har enats av samma hav i över tiotusen år. Men bara en stad bland dessa tusentals städer och byar på Medelhavets kuster, bara en stad är obebodd. I stället för att vara bebodd av människor bor det råttor, ödlor och ormar där. Människornas hus har frätts bort, tillsammans med deras minnen. Allt som finns kvar är tusentals människors drömmar, och många av dessa människor dog som flyktingar. Det minsta vi kan göra för de levande är att återge invånarna sin stad, Famagusta. Detta borde ha varit en grundläggande begäran i betänkandet om unionen för Medelhavsområdet, för vi arbetar för ett enande, inte för en splittring av Medelhavet.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Gerard Batten (EFD). – (EN) Herr talman! Initiativbetänkanden brukar vanligen innehålla mest tomt prat, men om de antas är de ett uttryck för Europaparlamentets politiska vilja.

I detta betänkande föreslår man att en union med en parlamentarisk församling bestående av 17 utomeuropeiska länder och ett sekretariat, som ska få medel för att finansiera riktigt ambitiösa projekt, ska inrättas. Finansieringen av dessa planer skulle ligga på många miljarder euro, som EU-medborgarna naturligtvis skulle få bekosta. Man nämner inte var dessa pengar ska tas ifrån. Verkligheten tillåts inte inkräkta på fantasin.

Detta betänkande är verkligen helgalet! Men innan vi skrattar bort det bör vi komma ihåg att Europeiska unionen enligt Lissabonfördraget har juridiska rättigheter att underteckna den typ av fördrag som man kan räkna med här. I detta betänkande föreslår man att en union bestående av utomeuropeiska länder, som senare skulle kunna gå upp i unionen, ska inrättas. Betänkandet handlar egentligen om detta.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! När Medelhavsunionen grundades för närmare två år sedan var avsikten, som vi vet, att den skulle kopplas till Barcelonaprocessen för att skapa en närmare förbindelse mellan Medelhavsländerna och EU. Men denna process har uppenbarligen avstannat på grund av konflikten mellan arabstaterna och Israel. EU har ingått ett associeringsavtal med Israel och tillhandahållit ekonomiskt stöd, däribland 440 miljoner euro för återuppbyggnad till Gazaremsan. EU-medborgarna undrar med rätta varför deras skattepengar pumpas in i Gazaremsan när allt där med jämna mellanrum jämnas med marken av bomber, och uppmanar till att man ska dra slutsatser av detta. Det är också troligt att Hamas gynnas av detta stöd.

Under alla dessa år har EU aldrig lyckats agera som en opartisk medlare på Gazaremsan. Nu verkar även Medelhavsunionens toppmöte i Barcelona, som är inplanerat till början av juni, bryta samman på grund av konflikten mellan Israel och arabstaterna. Enligt min mening är det, särskilt i kristider, viktigt att utvärdera planer mer noggrant och, om så krävs, bordlägga dem. Under denna kris kommer vi inte att ha råd att finansiera prestigeprojekt eller projekt som enbart slukar pengar.

  Dominique Baudis (PPE). – (FR) Herr talman! I uppföljningen till Barcelonaprocessen är unionen för Medelhavsområdet ett tillfälle att utveckla våra förbindelser med länderna i östra och södra Medelhavsbäckenet. Som det betonas i Vincent Peillons utmärkta betänkande kan vi inte försumma vare sig denna regions potential eller de risker som denna innebär.

Låt oss åtminstone ha tillräcklig sinnesnärvaro för att erkänna att Medelhavsunionen har målats in i ett hörn, eftersom Gaza bombas och nybygget på den palestinska marken fortsätter. Den politiska aspekten har blockerats. Vi är inte ens säkra på huruvida det inplanerade toppmötet i Barcelona i juni verkligen kommer att äga rum. Jag skulle inte bli förvånad om vi under de kommande dagarna eller timmarna får höra att det har skjutits upp på obestämd tid. Men vi ska inte ge upp. Europeiska unionen borde ta ett större ansvar i denna strävan efter en politisk lösning. Vi får inte låta Förenta staterna monopolisera den politiska krishanteringen i denna region, vår region, och begränsa oss till dess utveckling. Vår säkerhet och tillväxt beror på utvecklingen och stabiliteten i Medelhavsområdet, och det är därför som unionen för Medelhavsområdet fortfarande är det bästa instrument som vi har till vårt förfogande.

  Maria Eleni Koppa (S&D). – (EL) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att gratulera föredraganden till hans mycket omfattande betänkande. Unionen för Medelhavsområdet kan vara ett avgörande bidrag till att upprätta balanserade förbindelser mellan EU och Medelhavsområdet och stärka förtroendet mellan länderna i detta område. Medelhavsområdet bör vara ett område med fred, stabilitet och säkerhet, där demokratiska principer och mänskliga rättigheter respekteras till fullo. Medelhavsländerna skiljer sig åt på det sociala och ekonomiska planet. Utmaningen är ännu större på grund av den ekonomiska krisen. Det handlar om att skapa ett verkligt närmande mellan EU och Medelhavsländerna genom tillväxt, samarbete och handel. Andra områden som också kräver ett nära samarbete är energiförsörjning, bekämpande av klimatförändringarna och den marina miljön.

Medelhavsunionen är givetvis inte rätt struktur för att ta upp regionala konflikter. Men att odla en anda av samarbete, politisk dialog och gemensamma ansträngningar som ska uppfylla särskilda mål är en oerhörd hjälp för att bygga upp förtroende, något som behövs om livskraftiga lösningar ska nås. Men för att allt detta ska ske och för att unionen för Medelhavsområdet ska bli framgångsrik behövs lämpliga finansiella resurser, och denna gång får vi inte stå passiva.

  Bastiaan Belder (EFD). – (NL) Tack så mycket för att ni klämde in mig, för jag blev försenad på grund av ett krismöte med utrikesutskottets utvidgade presidium. Tack för er förståelse.

Herr talman! I punkt 5 i Vincent Peillons betänkande understryker man med rätta behovet av en rättvis och varaktig lösning på konflikten i Mellanöstern. Föredraganden uppmanar Europeiska unionen och medlemsstater i unionen för Medelhavsområdet att satsa allt i detta ärende. Som ordförande för delegationen för förbindelserna med Israel stöder jag sådana fredsansträngningar i mycket hög grad, men jag anser att de bara kommer att ge resultat om två villkor är uppfyllda, och dessa är: a) att den föreslagna tvåstatslösningen tydligt uppfattas som en samexistens mellan en judisk, det vill säga israelisk, stat och en palestinsk stat, och b) att EU:s medlemsstater och medlemsstaterna i Medelhavsunionen främjar ett ömsesidigt förtroende mellan de stridande parterna i Mellanöstern. Här kommer den gemensamma kampen mot den inhemska onda antisemitismen, oavsett vilken form den tar (inbegripet antisionism), att stå i centrum. Man skulle också kunna utnämna ett lika stort antal israeler och palestinier till ert sekretariat, men vi skulle fortfarande tvingas kämpa tillsammans för att vinna ömsesidigt förtroende. Detta är ett eldprov.

  Francisco José Millán Mon (PPE). – (ES) Herr talman! Ett inledande förtydligande: enligt min mening borde antingen en företrädare för rådets ordförandeskap eller kanske för det nu sittande franska medordförandeskapet i Medelhavsunionen (UfM) ha talat i denna debatt i dag. Deras frånvaro är djupt beklaglig.

Mina damer och herrar! Det är en prioritering för EU att se till att deras närmaste grannar formar ett område för fred, välstånd, frihet och säkerhet. Detta borde vara Medelhavsunionens huvudsakliga mål, och jag hoppas att UfM håller sitt andra toppmöte nästa månad som planerat.

Jag skulle vilja gratulera Vincent Peillon och särskilt tacka honom för hans vidsynta och oerhört konstruktiva tillvägagångssätt.

Trots att EU ligger så nära Medelhavets södra kust finns det betydande skillnader som delar oss ekonomiskt, politiskt, socialt, demografiskt, kulturellt och så vidare. Vissa av dessa olikheter beror på allvarliga brister i våra grannstater.

Det är av avgörande betydelse att främja en nära dialog och samarbete inom ramen för UfM, samt att föra fram de stora gemensamma projekt som har fastställts och den bilaterala dimensionen i associeringsavtalen för att stärka förbindelserna mellan de båda kusterna och minska dessa olikheter. För att klara detta måste även våra grannar genomföra reformer. Att inte utvecklas är inget alternativ.

Jag skulle kort vilja ta upp ytterligare tre punkter. För det första är det mycket viktigt att UfM:s sekretariat i Barcelona blir fullt operativt så snart som möjligt.

För det andra, och detta är nära knutet till den tidigare punkten, får inte UfM bli gisslan i konflikter, som den i Mellanöstern. UfM kan understödja att en lösning nås, men den gör inte gällande att den är vägen till lösningen, inte heller bör den blockeras av dessa sammanstötningar.

För det tredje och sista måste också UfM fästa särskild vikt vid det som är känt som det fjärde kapitlet i samarbetet mellan EU och Medelhavsområdet: migration, säkerhet, social integrering och rättvisa.

  Talmannen. – Jag vill bara be om ursäkt på rådets vägnar. Rådets företrädare kunde inte närvara här i dag eftersom det är torsdag förmiddag, och debatten om detta betänkande skulle enligt den ursprungliga planeringen ha hållits i måndags.

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja be er att inom ramen för trialogen kräva att rådet alltid ska vara företrätt här på torsdagsförmiddagarna. I samband med några ordförandeskap, och jag är försynt nog att inte nämna dem, närvarade till och med företrädaren här en torsdagseftermiddag. Jag anser att rådet borde närvara vid majoriteten av kammarens sammanträdesperioder.

  Talmannen. – Tack, det ska jag göra. Jag försökte helt enkelt förklara det som rådet sade. Jag ska göra det. Tack så mycket.

  Josefa Andrés Barea (S&D). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! För utskottet för internationell handel skulle jag vilja tacka Marielle De Sarnez för hennes samarbete med oss.

I dag, mer än någonsin, finns det ett behov av unionen för Medelhavsområdet, som stöd till stora projekt och för institutionell utveckling. I dag, mer än någonsin, finns det ett behov av att finna svar när det gäller krisen, forskning, klimatförändringar, vattenförsörjning, nya energimodeller, hållbar utveckling. Vi måste därför främja och inleda handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser i området, med hjälp av kortsiktiga och medellångsiktiga åtgärder, ett frihandelsområde, genom att upphäva tariffära hinder och öppna marknaderna nord-syd och syd-syd.

Vid toppmötet i Barcelona kommer det spanska ordförandeskapet att erbjuda en möjlighet till ett nytt avtal, en ny situation, ett nytt samarbete, demokratisering, samt ekonomiska och sociala svar. Toppmötet i Barcelona kan föra oss till ett läge där vi kan anta ledarrollen i Medelhavsområdet.

  Mario Mauro (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I dag betraktas i synnerhet det nära släktskapet mellan Medelhavets folk, såsom Niccòlo Rinaldi påpekade, i fråga om det avgörande fenomenet invandring.

Detta borde prioriteras av EU, för immigrationsströmmar kan, och har, gett upphov till problem på human, social, kulturell och ekonomisk nivå som påverkar själva framtiden för Medelhavets två motsatta kuster. Den ömsesidiga närheten mellan Medelhavets folk kan också iakttas i det ekonomiska och sociala samarbetet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och mellan EU och Medelhavsländerna.

I detta avseende måste vår djupt rotade närvaro på alla nivåer i regionen göra det möjligt för oss att spela en ledande roll för att undvika att unionen för Medelhavsområdet kopierar motsägelserna från Barcelonaprocessen. Hur många misstag gjordes? Hur många gånger trodde vi att vi gjorde framsteg, när vi i själva verket gick tillbaka?

Det som vi därför först och främst måste göra är att inleda en social, kulturell och human dialog som bygger på ömsesidig förståelse och som främjar de positiva värderingar som styrker vår civilisation, men denna oumbärliga faktor beror på ett framgångsrikt samarbete, främst på ekonomisk nivå.

Spridningen av avtal och handel har faktiskt gynnat, och kommer att fortsätta gynna ökningen av balanserade ekonomiska och sociala förbindelser mellan parterna. Dessutom måste vi, politiskt sett, snarast fortsätta vår oförtrutna strävan efter dialog om säkerhetspolitik för att utveckla ännu starkare förbindelser mellan de berörda länderna.

  Talmannen. – Kära kolleger! Jag måste be er att inte överskrida den avsatta talartiden. Klockan är 10.57, och klockan 12.00 äger omröstningarna rum.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det kommande toppmötet mellan stats- och regeringscheferna den 7–8 juni i Barcelona är helt klart ett viktigt tillfälle för inrättandet av unionen för Medelhavet på ett praktiskt plan. Det utgör därför ett särskilt tillfälle för att fastställa de bestående grunderna för ett äkta och mer kraftfullt samarbete för fred och säkerhet.

Av just denna anledning måste vi utnyttja detta tillfälle fullt ut och fastställa en utvecklingsstrategi, så att vi kan ange projekt som kan återuppliva detta område och främja ekonomisk tillväxt. Jag hoppas att mötet kommer att stärka initiativ som Solenergi för fred och Desertec, som är viktiga instrument för att skapa en oberoende regional energimarknad.

Avslutningsvis måste Medelhavsunionen stimulera vetenskaplig och teknisk forskning och innovation genom att utnyttja befintliga forskningsinstitut i syfte att öka konkurrenskraften för lokala företag som är alltför svaga för att kunna möta utmaningarna på den globala marknaden. Jag är övertygad om att Medelhavsunionens tillväxt kan stärka EU:s enighet.

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Jag skulle vilja säga att det, nästan två år efter inrättandet av unionen för Medelhavsområdet, är dags att vi ser över detta nya förenade projekt och även funderar på dess utvecklingsmöjligheter. Ur detta perspektiv anser jag att det betänkande som Vincent Peillon har utarbetat är välkommet, och även jag skulle vilja ansluta mig till mina kolleger genom att gratulera författaren.

Om man ser framåt, mot toppmötet i Barcelona i juni, tror jag att det är mycket viktigt för oss att åter bekräfta parlamentets engagemang i resultaten från detta projekt på ett område som, vilket vi alla vet, befinner sig i korsningen mellan tre kontinenter och som naturligtvis är viktigt för EU ur ett geostrategiskt och kulturellt perspektiv. Jag är något oroad över Dominique Baudis’ skepsis när det gäller möjligheten att toppmötet kan senareläggas. Jag hoppas att det inte ska behöva gå så långt, utan att vi utnyttjar alla de institutionella resurser som finns tillgängliga för att se till att detta toppmöte blir av. Detta kommer inte bara att markera ett tillfälle för eftertanke utan också en institutionell framgång, eftersom Medelhavsunionen måste få bukt med politiska dödlägen och institutionella svårigheter i den process som omfattar att genomföra de sex strategiska projekt som är ett uttryck för institutionens själva väsen.

Medelhavsunionens livslängd och trovärdighet beror på dess samarbetsförmåga. För att göra detta krävs det inte bara lämplig finansiering för att genomföra projekten och driva sekretariatet, utan jag anser också att det krävs ett större engagemang från civilsamhället, från nationella och parlamentariska grupper, liksom från parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (Empa) för att säkerställa Medelhavsunionens demokratiska legitimitet.

  Roberta Angelilli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! En av Europaparlamentets politiska prioriteringar måste vara att bidra till att det kommande toppmötet i Barcelona blir en fullkomlig succé. Det har nu varit ett dödläge i två års tid efter toppmötet i Paris 2008. Det finns många mål, något som också har nämnts i dag, allt från att ta itu med olaglig invandring till att bekämpa brott mot de mänskliga rättigheterna, men det finns också en viktig ekonomisk aspekt: Medelhavsområdet har en enorm potential, och vi kan börja med att nämna förnybara energikällor.

Följaktligen måste vi helhjärtat stödja solenergiplanen för Medelhavsområdet och industriinitiativ som Desertec, som omfattar näringsliv och universitet och syftar till att utveckla konkreta samarbetsprojekt. Fredsprocessen, som är av högsta prioritet, måste faktiskt åtföljas av ekonomisk utveckling, just för att garantera den nödvändiga sociala sammanhållning som kan bidra till att övervinna konflikter.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

  Olga Sehnalová (S&D). – (CS) Unionen för Medelhavsområdet är utan tvekan också ett modigt interkulturellt projekt, vars framgång bland annat beror på en vilja att överbrygga olika kulturella och sociala traditioner. Kulturell mångfald leder till ömsesidigt berikande, om dess impulser mottas med ett öppet sinne som en möjlighet och inte som ett hot. En av dessa möjligheter är strategin för jämställdhet mellan könen i samhället. Det är ett område som betraktas med viss känslighet i detta område. Medelhavsunionen måste därför ägna lämplig uppmärksamhet åt detta område, och inte bara på grund av åtagandena här från ministerkonferensen i Marrakech i november 2009 som talade om att stödja både bokstaven och andan i jämställdhet mellan könen och stärka kvinnors roll i samhället, däribland främja kvinnors deltagande i det offentliga livet och bekämpa våld mot kvinnor. Detta är ett de nyckelområden som kan släppa lös och tillhandahålla en enorm mänsklig potential för hela regionen, och resultatet kan bara bli fördelaktigt för den. Dubbelmoral och en motvilja mot att ändra något, som i de flesta fall i huvudsak stöder sig på förevändningar som seder och bruk, kan inte godtas, utan borde i stället förkastas som ett hinder för Medelhavsområdets utveckling.

  Lara Comi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att Europeiska unionen måste ge unionen för Medelhavsområdet ett större stöd till deras projekt, både politiskt och finansiellt. Toppmötet med de 43 stats- och regeringscheferna inom ramen för Medelhavsunionen kommer att äga rum den 7 juni i Barcelona, och vi, Europaparlamentet, får hoppas att detta möte visar sig bli en framgång för inrättandet av UfM-institutionerna och projektens genomförande. Som skuggföredragande från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi har jag fäst uppmärksamheten på aspekter som jag anser viktiga, såsom skapandet av ett frihandelsområde för Medelhavet, forsknings- och utbildningssektorernas deltagande, tillväxt för bredband och informationsteknik, samt större möjligheter för små och medelstora företag. I synnerhet små och medelstora företags och näringslivets utveckling är redan en av de strategiska sektorerna när det gäller den sista punkten. De stora projekten måste få lämpligt stöd från europeiska och internationella finansinstitut, och följaktligen borde man sträva efter att engagera så många europeiska partner som möjligt i de nya projekten.

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Herr talman! President Nicolas Sarkozys förslag om en union för Medelhavsområdet var höjdpunkten i EU:s franska ordförandeskap. Sedan dess verkar det ha förlorat en del av sin lyster. Detta kanske inte är något negativt, för EU självt utvecklar en stadig och framgångsrik sydlig dimension av sin egen grannskapspolitik. Detta kommer närmare två årtionden efter utvecklingen av Barcelonaprocessen och dess politiska apparat.

EU:s skattebetalare ogillar med rätta dubbelarbete och slöseri med resurser, och det råder en viss förvirring över alla dessa konkurrerande processer, men oavsett vilket öde som väntar Medelhavsunionen vid toppmötet den 8 juni 2010 får vi inte låta den östra dimensionen av den europeiska grannskapspolitiken hamna på efterkälken. Tyvärr har vi inte utvecklat den parlamentariska församlingen Euronest, som ännu befinner sig i sin linda, på samma sätt som Euromedförsamlingen, som har varit verksam så länge. Detta beror huvudsakligen på problemen med Vitrysslands deltagande.

Slutligen stöder ECR-gruppen Gabriele Albertini, ordförande för utskottet för utrikesfrågor, till fullo i hans beslut att ändra sitt ställningstagande om att leda besöket i Mellanöstern. Detta har varit kontroversiellt och debatterats på förmiddagen i det utvidgade presidiet. Vi kommer att motsätta oss alla misstroendevotum från den socialdemokratiska gruppens sida när det gäller ordföranden för utskottet för utrikesfrågor.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Medelhavsområdet har varit den europeiska kulturens vagga och regionens drivkraft i årtusenden. Av denna anledning välkomnar jag denna gemensamma strategi.

Men Medelhavsregionen är också en genomgång för en nästan obegränsad invandring till EU. Enligt vår uppfattning utgör ett av de viktigaste problemen i Medelhavsområdet, med andra ord olaglig invandring, en del av de sex huvudsakliga strategiprojekten, och det finns därför ett trängande behov av att inbegripa det. Det är bara en gemensam strategi i Medelhavsländerna, inbegripet de nordafrikanska länderna, som kan bidra till att minska strömmen av olagliga invandrare. Detta är det enda sättet för oss att hejda flyktingströmmen vid mynningen. Likaväl som att bekämpa organiserad människosmuggling måste EU också fokusera mer på att bekämpa fattigdom, öka medvetenheten och informera i de länder som invandrarna kommer ifrån. De människor som vill migrera måste i tydliga ordalag få klart för sig att våra gator inte är guldbelagda, att EU inte kan tillhandahålla arbetstillfällen, välfärd och asyl för alla och att många av dessa traumatiska resor slutar med frihetsberövande och förvisning.

  Raffaele Baldassarre (PPE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Trots att Medelhavsunionen har upprättats och det ska hållas ett toppmöte med stats- och regeringscheferna, saknar vi fortfarande en tydlig definition av EU:s Medelhavspolitik och en långsiktig strategisk vision för regionens utveckling och stabilisering.

Ändå finns det en enorm potential i Medelhavsområdet: en tredjedel av världens sjötrafik passerar nu genom Medelhavet. Den kommer från Kina, Asien, EU-länder, Indien och når våra vatten via Suezkanalen. Kustländerna i Mellanöstern och i Afrika är avancerade utvecklingsländer, och för oss är de livsviktiga på vissa grundläggande områden, däribland när det gäller migrationsströmmar.

Vi måste därför fastställa UfM-institutionernas operativa struktur bättre, ge sekretariatet finansiella resurser och fastställa medlemskapskriterier samt bedömningsgrunder för att genomföra projekt. De centrala punkterna omfattar jordbruk, transport, höghastighetsleder till sjöss, gränsöverskridande korridorer, förnybara energikällor och solenergiplanen. Med den franske diplomaten och författaren Paul Morands ord är Medelhavsområdet i första hand den civilisation som motverkar ofruktbarheten. Låt oss åter ställa oss bakom dessa ord.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Denna förmiddag kommer jag att bortse från den mest relevanta frågan, det vill säga hur i all världen europeiska skattebetalare ska kunna betala för alla de apparater och sekretariat som det har talats om och som man har föreslagit i kammaren denna förmiddag. Enligt min mening råder det inga tvivel om att stabiliteten i Medelhavsområdet säkert är bra för Europiska unionen som helhet.

Men med Europeiska unionens hjälp följer ansvar från de länder som vill dra nytta av institutionerna och de förbättrade ekonomiska möjligheterna. Jag vill mycket kort inrikta mig på en aspekt, och det är de marockanska myndigheternas avvisande av tusentals ton sättpotatis från norra Irland i år. Detta var en handel som hade pågått i över 20 år. Det var potatis som hade granskats enligt de normala bestämmelserna innan de lämnade mitt land och sedan avvisades av de marockanska myndigheterna enligt ett annat system.

Jag förstår – och jag respekterar – att kommissionsledamot Karel De Gucht granskar denna fråga, men jag vill betona att vi är i behov av ansvarstagande från dem som hoppas vinna förmåner.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det har verkligen varit en bra och inspirerande debatt. Jag håller med dem som säger att vi har slösat bort mycket tid, särskilt för att inrätta ett sekretariat. Jag ska återkomma till detta om ett ögonblick.

Vi står fortfarande inför några mycket viktiga frågor: hur ska vi säkerställa att det som pågår i Mellanösternprocessen inte tar Medelhavsunionen som gisslan? Hur ska vi se till att toppmötet genomförs och att det skapar den drivkraft som ni talade om? Och hur ska vi lösa frågan med den mellanstatliga strategin i förhållande till gemenskapens strategi när det gäller unionen för Medelhavsområdet? Jag ska göra fem mycket korta påpekanden.

Först skulle jag vilja uttrycka min uppskattning för det spanska ordförandeskapet. Vi har arbetat mycket hårt tillsammans med det spanska ordförandeskapet under de senaste månaderna. Vi invigde gemensamt sekretariatet den 4 mars, och det spanska ordförandeskapet arbetar hårt med att se till att toppmötet i Barcelona ska äga rum.

Mitt andra påpekande är att det är mycket viktigt att sekretariatet inleder sitt arbete, men också att det finansieras. Hittills har det bara finansierats av kommissionen. Vi kommer att sända dit en expert för att se till projektet är förenligt med EU:s politik. Sekretariatet ska vara litet – omkring 40 anställda – och det ska vara det instrument som gör det möjligt för oss att genomföra alltfler projekt till stöd för medlemmarna i Medelhavsunionen.

Det är också viktigt att i detta sammanhang nämna att det pågår ett antal sammanträden inom sektorn som kommer att innebära förmåner. Nästa vecka ska rådet (ekonomiska och finansiella frågor) mötas i Marseilles, och nästa månad ska rådet (jordbruk) sammanträda i Kairo.

Samtidigt som UfM är en mycket viktig del av vår grannskapspolitik går vårt samarbete med dessa länder huvudsakligen ut på att upprätta en bilateral förbindelse där många av partnerna i söder skulle vilja få en framskjuten ställning. En framskjuten ställning innebär, enligt min tolkning, också ett framskjutet engagemang från våra partners sida över hela linjen, och ska inbegripa de mänskliga rättigheterna och rörlighet, några andra frågor som är mycket viktiga. Jag håller med de ledamöter som uppmanade oss att säkerställa en större samordning mellan den bilaterala och den multilaterala strategin.

Mitt sista påpekande är att vi är fast beslutna att samarbeta med Europaparlamentet. Ett av de närmaste tillfällena kommer att bli debatten om grannskapspaketet. I detta fall har vi bedömt både den bilaterala och den multilaterala ramen i vårt grannskap.

  Vincent Peillon, föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja göra tre korta kommentarer.

För det första har vi inte brustit i vår respekt för någon, särskilt inte människor som kanske drabbats, men vi har ansett att medkänsla, moralisk indignation och förolämpningar inte passar ihop med politiska åtgärder.

För det andra har vi naturligtvis inte negligerat de konflikter som pågår på Cypern, i Sahara eller självfallet på de palestinska territorierna. Men trodde vi på allvar att det var Medelhavsunionens ansvar att ta itu med dessa frågor inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken eller i de olika förhandlingar som ägt rum? Man kan inte vara allt för alla, och sinnesförvirring är inte ett framgångsrecept.

För det tredje beklagar även jag att rådet inte närvarar här. Det är inte ett bra tecken att man upptäcker att denna brist på politisk vilja ger oss anledning att tro – Dominique Baudis har rätt – att toppmötet den 7 juni hänger på en skör tråd. Det får vara som det vill med det, parlamentet kommer att ha uppfyllt sina skyldigheter. De människor som byggde Europa hade en långsiktig vision och näsa för vikten av särskilda politiska åtgärder – på grund av de inbördeskrig som delade oss. Det är samma stämning som vi ville utveckla med Medelhavsländerna i detta betänkande.

Med EU mitt uppe i en stor kris måste vi vara i stånd att fastställa en tillväxtstrategi, som jag sade tidigare. Vi måste också se till att vi inte sluter oss inom oss själva. När man gör det, när man slutar att ha utbyte med omvärlden, då går man mot sin död. Det är därför som jag anser att detta gemensamma arbete är viktigt, och jag hoppas att stats- och regeringscheferna – som inte har levt upp till sitt historiska ansvar den sista tiden – lyssnar och tar hänsyn till detta.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Unionen för Medelhavsområdet (UfM) och det östliga partnerskapet är två samarbetsinitiativ som syftar till att stärka Europeiska unionens grannskapspolitik. Jag anser att Europaparlamentet noggrant måste övervaka hur dessa initiativ utvecklas, särskilt i denna rådande kris när den globala geopolitiska och ekonomiska balansen omdefinieras. Detta initiativ kommer att bidra till att främja en lämplig anda av tilltro som kommer att leda till att gemensamma mål uppnås, oavsett om dessa gäller ekonomi, kultur, utbildning eller regional säkerhet.

Jag vill betona att verkliga framsteg inom ramen för ett kraftfullt, regionalt samarbete bara kan uppnås genom att man genomför storskaliga projekt och för dialoger på alla nivåer. Förutom de sex strategiska investeringssektorer som angetts anser jag att nya projekt på områden som livsmedel, jordbruk och kultur måste inledas.

  Erminia Mazzoni (PPE), skriftlig. – (IT) Barcelonaprocessen stoppades först och främst av politiska skäl, på grund av de regionala konflikterna i Medelhavsområdet. Men tekniskt sett är den fortfarande vid liv, vilket uppenbart är tack vare de stora integrationsprojekt som unionen stöder med egen finansiering och de framsteg som gjorts för att fastställa UfM:s institutionella struktur. Sedan inrättandet av den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet i Neapel 2003 har den utfört sin samordningsverksamhet och demokratiska kontroll över genomförandet av dessa projekt, som stämmer överens med ett antal stora utmaningar som regionen står inför: rening av havet, transport, förnybara energikällor, utbildning, små och medelstora företag samt räddningstjänst. Men den politiska drivkraft som skulle ge Europa–Medelhavsstrategin luft under vingarna har uteblivit. Resolutionen om unionen för Medelhavsområdet är en viktig politisk rättsakt. Efter att EU nu lagt en hel del energi på att expandera österut i mer än tjugo år fäster man rådets, kommissionens och medlemsstaternas uppmärksamhet på behovet att modifiera deras geopolitiska inställning och placera främjandet av förbindelser med Medelhavsländerna i centrum av sin utrikespolitik, och börja med att inta en gemensam ståndpunkt om konflikten i Mellanöstern.

  Tokia Saïfi (PPE), skriftlig. – (FR) Detta betänkande om unionen för Medelhavsområdet (UfM) markerar Europaparlamentets intresse i och satsningar på dialogen mellan Medelhavets två sidor. Invigningen av UfM:s säte i Barcelona och utnämningen av dess första generalsekreterare är ett avgörande steg mot att specificera de projekt som ska genomföras inom ramen för denna union. Men UfM utstår trots detta vissa politiska spänningar. Konflikten mellan Israel och Palestina hindrar den fortfarande från att utvecklas: avbrottet i processen till följd av händelser i Gaza, bojkotten av ett tidigare toppmöte i Istanbul. Det finns otaliga exempel. Mot denna svåra bakgrund hoppas vi på allvar att Medelhavsunionens andra möte, som är inplanerat till den 7 juni 2010 i Barcelona, ska ge unionen ny stimulans och en ny dynamik och att den utför sina uppdrag. Dess uppdrag kommer utan tvivel att bli komplicerade om varaktiga regionala konflikter inte avgörs, men vi ber stats- och regeringscheferna i UfM:s medlemsstater att leva upp till sitt politiska och historiska ansvar. Mötet i Barcelona kommer att bli ett bevis på vårt engagemang i Medelhavsområdet.

  Richard Seeber (PPE), skriftlig. – (DE) Unionen för Medelhavsområdet, som grundades för nästan två år sedan på grundval av Barcelonaprocessen och under franskt ledarskap, står fortfarande inför många utmaningar. Den politiska dialogen mellan EU och dess grannar i söder begränsas inte bara till ämnena migration och ekonomiska avtal. Den omfattar också områden som katastrofbekämpning, energi och miljö.

Medelhavsregionerna har drabbats hårt av vattenbrist och torka. År 2007 bodde en tredjedel av européerna i regioner med vattenbrist. Detta problem är ännu mer akut i de nordafrikanska länderna som inte har de tekniska och finansiella resurser som krävs för att utnyttja vattnet på ett mer effektivt sätt. I händelse av plötsliga, kraftiga regn kan översvämningar orsaka ytterligare skador på grund av infrastrukturproblemen i dessa regioner.

Vatten är livsviktigt för allt levande, och vi måste därför öka vårt finansiella och ekonomiska samarbete. Projekt som förbättrar miljöskyddet kan bara genomföras på grundval av ett förbättrat samarbete mellan länderna i Medelhavsområdet.