Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 15 juni 2010 - Strasbourg

14. Översyn av den fleråriga finansramen (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är debatten om

– en muntlig fråga till rådet från Reimer Böge, för budgetutskottet, om översynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013 (O-0074/2010 – B7-0310/2010), och

– en muntlig fråga till kommissionen från Reimer Böge, för budgetutskottet, om översynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013 (O-0075/2010 – B7-0311/2010).

  Reimer Böge, frågeställare. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! På budgetutskottets vägnar ställer vi dessa muntliga frågor till kommissionen och rådet angående översynen av den fleråriga budgetramen i en tid av oerhört stora ekonomiska och politiska utmaningar inom EU och i en tid när EU-projektets hållbarhet också ifrågasätts. Vi lägger fram dessa muntliga frågor eftersom de hänger samman med gemensamma uttalanden och löften från maj 2006 som en del av det interinstitutionella budgetavtalet, som inte längre verkar gälla. Det är åtminstone vårt intryck.

Dessutom har vi genomförandet av Lissabonfördraget med nya prioriteringar för utrikeshandel, idrott, rymdforskning, klimatförändringar och energi, för att bara nämna några exempel. Det innebär att vi också måste hitta utrymme i vår budget för dessa nya prioriteringar. I artikel 311 fastställs uttryckligen att unionen ska se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik utan att ta upp lån.

Man kan säga att uttalandet om budgetöversynen den 17 maj 2006 innehåller allt som krävs för en uttömmande översyn av de beslut som fattades då och för deras översyn, om så krävs, samt en uttalad garanti om parlamentets deltagande och engagemang i den dithörande opinionsbildningen.

Som ansvarig föredragande i denna fråga måste jag tyvärr i dag fråga om dessa avtal och åtaganden var äkta eller om de redan från början bara var en bluff som helt enkelt behövdes för att uppnå ett avtal med rådet. Kommissionsledamot Lewandowski! Tvekar kommissionen när det gäller den förväntade analysen och de förväntade förslagen bara på grund av att rådet inte vill ge vika i denna fråga? Ni måste bestämma er för om ni vill hålla med rådet eller parlamentet.

Jag vill tillägga att i punkt 4 i det interinstitutionella avtalet fastställs det tydligt att om man genomför en fördragsändring som påverkar budgeten kommer den fleråriga budgetramen och det interinstitutionella avtalet att behöva justeras därefter. Det är dessa åtaganden, från och med europeiska avdelningen för yttre åtgärder, och de ovannämnda prioriteringarna som gör det nödvändigt med en översyn, inte bara av teknisk art utan med största sannolikhet också en politisk översyn, av budget IIV och av den fleråriga budgetramen. Även om de inte behöver genomföras under det första året kommer de med största sannolikhet att påverka den fleråriga planeringen.

Vid denna tidpunkt vill jag tillägga att vi kände oss kränkta av det beslut som hastigt fattades under stabiliserings- och räddningspaketet. Givetvis var det nödvändigt och det fanns inte några alternativ men samtidigt innebär det att parlamentets rättigheter i budgetfrågor till viss del körs över. Kommissionen bör överväga huruvida den ska använda artikel 124, med andra ord om den ska ta initiativ till att arrangera regelbundna möten på högsta nivå, med ordförandena för institutionerna, som en del av budgetförfarandet för att slutligen driva dessa känsliga frågor framåt. Vi bör nämligen också, förhoppningsvis före eller under medlingen, tala om översynen av den fleråriga budgetramen – artikel 312 angående godkännandeförfarandena – och den politiska översynen av budget IIV utifrån vad som är politiskt nödvändigt. Vi bör också diskutera eventuella justeringar i enlighet med Lissabonfördraget, marginaler, översyner, flexibilitet, framtida politiska projekt som Galileo och den internationella termonukleära experimentreaktorn (ITER) samt den europeiska avdelningen för yttre åtgärder för att inrätta projekt som ger mervärde till Europa. När det är möjligt bör vi givetvis också vara återhållsamma.

Under mitt anförande här i dag måste jag på största allvar fråga både rådet och kommissionen om de anser att alla dessa avtal nu bör ses som tomma ord. Eller är ni verkligen beredda att rådfråga parlamentet? Det är i Lissabonfördragets intresse att vi vidtar alla nödvändiga åtgärder under förfarandet för antagandet av budgetramen för att förenkla antagandet av denna akt. Jag har hittills inte sett några tecken på detta och därför måste jag ställa följande fråga till er: är ni beredda och anser ni att ni kan se över den fleråriga budgetramen medan ni på samma gång tillsammans med oss anpassar den till bestämmelserna i Lissabonfördraget? Både kommissionens och rådets svar kommer att vara avgörande för vårt framtida samarbete i budgetfrågor under de närmaste åren.

  Luis Espadas Moncalvillo, rådets tjänstgörande ordförande. – (ES) God kväll. Jag tackar parlamentsledamöterna för möjligheten att besvara era frågor om detta ämne, som är mycket viktigt.

Jag måste börja med att understryka att vid Europeiska rådets möte i december 2005 ingicks inte något avtal om att den fleråriga budgetramen skulle ses över. I stället ombads kommissionen att genomföra en fullständig och fördjupad undersökning av alla EU:s utgifts- och inkomstposter och därefter lägga fram en rapport om detta. Europeiska rådet fastställde också att beslut om alla aspekter av rapporten kunde fattas mot bakgrund av rapporten i sig och att man kunde ta hänsyn till rapporten vid utarbetandet av de förberedande studierna för den kommande budgetramen.

Än så länge har inte kommissionen lagt fram denna undersökning. Rådet anser inte att det i nuläget finns ett enormt eller stort behov av att se över den aktuella fleråriga budgetramen. Det beror framför allt på behovet av att ta hänsyn till den budgetmässiga och makroekonomiska situationen som medlemsstaterna just nu kämpar med. Den ståndpunkt som rådet har antagit är således att alla nya behov bör finansieras genom en prioritering eller omfördelning av de lån som i nuläget beviljas. Under alla omständigheter kräver alla beslut om att se över den fleråriga budgetramen ett förslag från kommissionen och detta förslag har inte mottagits.

Likväl är det uppenbart att om ett beslut om en översyn av budgetramen ska antas måste det givetvis göras i enlighet med fördraget, däribland artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Jag vill ta tillfället i akt och upprepa rådets ståndpunkt, som integrerats i dess budgetriktlinjer för 2011, som antogs den 16 mars och som lades fram för parlamentet under trepartssamtalet den 25 mars i år. Rådet håller med kommissionen om att Lissabonlagstiftningspaketet bör vara en teknisk åtgärd och att det inte får leda till en ändring av innehållet i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning av den 17 maj 2006.

Jag måste betona vikten av att så snart som möjligt anta Lissabonlagstiftningspaketet så att de nya krav som har inrättats genom det nya fördraget kan införlivas i lagstiftningen utan kraftiga förseningar. Som en del av denna process är rådet redo att inleda diskussioner med parlamentet om Lissabonlagstiftningspaketet.

Jag är tacksam för den möjlighet som har getts genom frågan att redogöra för rådets ståndpunkt i denna fråga och jag besvarar gärna vilka andra frågor som helst som ledamöterna anser att det är lämpligt att ställa.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag börjar direkt med seriösa svar på frågorna. Om Reimer Böge ställer frågorna är det nämligen tillräcklig anledning för att ta dem på allvar.

När det gäller frågan om översyn av budgetramen har ni nu rapporten om det interinstitutionella avtalets funktion framför er. I den analyseras flexibiliteten och marginalerna – inte som ett mål i sig, utan inom ramen för möjliga nya utvecklingar.

Slutsatsen är mycket tydlig, nämligen att marginalerna är mycket små i nästan alla rubriker. Vi kan till exempel inte förvänta oss att rubrik 2 (jordbruk) ska kunna tillgodose ytterligare behov närhelst nya behov behöver finansieras. Kommissionen kan bara lägga fram förslag om en översyn av budgetramen när behoven är kända i detalj och inte kan täckas av andra medel, vilket hittills inte har varit fallet. Till och med när det gäller ITER behöver vi åtaganden om långsiktiga finansieringar för detta storskaliga projekt.

När det gäller de poster som ses som avgörande för EU 2020-strategin för grön och smart tillväxt för alla har vi avsatt cirka 58 miljarder euro i budgetförslaget för 2011, vilket är 40 procent av den budget som krävs för målen i EU 2020-strategin.

När det gäller den andra frågan om förfarandet var kommissionens grundläggande logik att anpassa bestämmelserna i det nuvarande interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin till Lissabonfördraget. Målet var att bevara så mycket kontinuitet som möjligt och göra så få förändringar som behövs genom det nya fördraget, men med det grundläggande antagandet att flexibilitetsnivån och maktbalansen mellan institutionerna skulle bevaras.

Vi vet vad som väntar mot bakgrund av våra antaganden. Den fråga som ännu inte har avgjorts är den så kallade ”zero zero free flexibility” som har varit avgörande för medlingen sedan 2007. Alla som deltog i medlingen är medvetna om att den var nödvändig och därför bör vi försvara den. Detta var bestämmelsen om att rådet fattar beslut genom kvalificerad majoritet när det gäller kompensation och översyn, vilket har skett vid flera tillfällen sedan 2007. Jag anser att det inte finns någonting i ordalydelsen och andan i det nya fördraget som motsäger flexibilitetsnivån och vi kommer att vara mycket flexibla när det handlar om det nya innovativa utkastet till punkten om flexibilitet i den fleråriga budgetramen.

Den nya budgetöversynen som är försenad bör utgöra ett tillfälle att lägga fram den politiska visionen för framtiden, vilket Reimer Böge tydligt uppgav. Detta är vår uppgift, inte rapporten om det interinstitutionella avtalet. Vi hoppas att vi lever upp till parlamentets förväntningar och vi är, som alltid, beredda att samarbeta.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Fru talman! Jag inser att det kanske är opassande av mig men jag är rädd för att jag måste ta upp en ordningsfråga. För mig är fotografering främst en trevlig hobby. Jag undrar dock huruvida denna nya praxis där parlamentsledamöter fotograferar andra, framför allt i smyg och bakifrån, är passande.

Jag vet att användningen av dolda kameror har varit allmän praxis för Hans-Peter Martin-listan. Fru talman! Kan ni vara vänlig och förklara detta för mig? Alla som vill ha ett fotografi av mig kan få det. Jag skickar gärna ett fotografi i pdf-format eller via e-post till dem. Däremot anser jag att det är omoget att man fotograferar mig bakifrån i smyg när jag sitter bredvid en ledamot från Martin-listan bara för att dokumentera detta. Jag ber er att rätta till detta i framtiden eftersom det är opassande för parlamentet och jag ber er att gå vidare med min fråga.

  Talmannen. – Tack herr Obermayr. Vi har noterat er begäran och kommer att skicka vidare frågan för undersökning.

  Marian-Jean Marinescu, för PPE-gruppen. – (RO) Som Reimer Böge sade förbinder sig EU till nya prioriteringar genom Lissabonfördraget. Därför bör vi se till att det finns de ekonomiska resurser som krävs för att uppnå målen och genomföra EU:s politik. Situationen kräver uppenbarligen en omfattande översyn, som omfattar alla aspekter av EU:s utgifter och inkomster, däribland tekniska och politiska justeringar av den fleråriga budgetramen och det interinstitutionella avtalet samt en översyn av vissa budgetanslag som man har kommit överens om t.o.m. 2013.

Vi får dock inte förbise att vi är mitt i en ekonomisk kris och att vi måste använda alla tillgängliga resurser för att ta oss ur krisen. Förutom den omfattande översynen, som måste genomföras varsamt och noggrant, anser jag att det också krävs en pragmatisk hållning för att förenkla de uppgifter vi står inför och hjälpa oss att komma igenom denna period snabbare. Jag instämmer med rådets tjänstgörande ordförande i att alla medel som hittills inte har använts bör omfördelas till områden som främjar ökad sysselsättning och som hjälper oss att ta oss ur krisen. Det krävs inte ytterligare medel utan det räcker med att omfördela de medel som inte har använts.

Inom EU-programmen bör medlemsstaterna ges möjlighet att överföra medel från områden där efterfrågan är för låg till områden där ansökningarna överskrider de tilldelade resurserna. Dessutom finns det olika initiativ som har antagits efter 2007, såsom det östliga partnerskapet och Donaustrategin. En omfördelning av medel till dessa instrument skulle, tillsammans med varje deltagande medlemsstats bidrag, innebära ett stort bidrag till lansering och genomförande av projekt av stor vikt för staterna i regionen, och inte bara för dem.

  Eider Gardiazábal Rubial, för S&D-gruppen. – (ES) Fru talman! De debatter som vi har deltagit i här i parlamentet de senaste månaderna har varit mycket viktiga.

Vi utformar, varken mer eller mindre, EU:s framtid. Till exempel diskuterar vi EU 2020-strategin vars syfte är att förhindra att vi hamnar på efterkälken inom forskning, utveckling och innovation, inrättande av arbetstillfällen, konkurrens på världsnivå och miljön. Jag skulle vilja veta om kommissionen och rådet anser att dessa mål kan uppnås utan en stor ökning av EU-budgeten eller om vi i stället återigen inte går längre än att avge förklaringar som låter bra.

Vi får inte heller glömma – och vi har redan påpekat det – att Lissabonfördraget trädde i kraft för några månader sedan och att europeiska avdelningen för yttre åtgärder därmed har lanserats, vilket också har en kostnad. Jag vill veta hur vi ska finansiera den.

Jag ska ge er ett exempel på vad jag anser att vi inte bör göra och som jag tyvärr har hört nämnas här. Till exempel har kommissionen precis lagt fram en ändringsbudget för att kompensera bananexporterande stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet med 190 miljoner euro under fyra år. Anser ni verkligen att detta åtagande ska uppfyllas på bekostnad av andra sorters stöd till tredjeländer? Ska vi verkligen finansiera nya åtaganden genom att göra nedskärningar inom tidigare ingångna åtaganden?

Jag anser att behoven är tydliga och att även svaren bör vara det. Likväl vill jag i bara ett fall upprepa vad rådet sade när det antog den aktuella budgetramen och jag citerar den aktuella texten: ”Den ökade takten i globaliseringen och de snabba tekniska förändringarna ger oss fortsättningsvis nya möjligheter och ställer oss inför nya utmaningar. Mot denna bakgrund är Europeiska rådet enigt om att EU bör genomföra en genomgripande omvärdering av de finansiella ramar som omfattar såväl inkomster som utgifter för att ge stöd åt moderniseringen och att fortlöpande förstärka den. Europeiska rådet uppmanar därför kommissionen att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt, och lägga fram rapport om detta 2008−2009.”

Nu befinner vi oss i mitten av 2010 och parlamentet måste ställa en muntlig fråga till de två andra institutionerna för att få veta om de kommer att uppfylla de åtaganden de skulle ha uppfyllt förra året.

Det har redan sagts och det skulle på ett sätt kunna stämma: vi befinner oss i en svår ekonomisk situation, vi befinner oss i en ekonomisk kris där majoriteten av länderna skär ner på sina budgetar och det kommer att anses vara absurt att be om mer pengar till EU. Jag vill dock säga två saker om detta till er.

För det första är syftet med medlemsstaternas nedskärningar att minska underskottet, och parlamentet och EU uppvisar inte några underskott. De uppvisar inte något underskott eftersom detta är ett krav i fördragen.

För det andra, vilket är mycket viktigare, om vi verkligen tror på det europeiska projektet och om vi vill fortsätta att vara relevanta måste vi reagera nu. Det kommer att finnas vinnare och förlorare och om vi inte vill tillhöra förlorarnas grupp måste vi inrätta en tydlig och långtgående strategi.

Jag hoppas att detta inte stannar vid ett tillkännagivande av avsikterna eftersom vi inte kan tillåta oss det.

  Anne E. Jensen, för ALDE-gruppen. – (DA) Fru talman! Jag vill börja med att påminna rådet om att det var rådet som föreslog att vi skulle ha en halvtidsöversyn. Det var rådet som begärde att vi halvvägs in i perioden skulle undersöka om medlen eventuellt kunde användas till någonting annat, om vi kunde se över hur medlen används. Nu säger rådet att det helst inte vill tala om det. Bollen är på kommissionens planhalva. Kommissionen påstår att det självfallet har kontrollerat medlen och hur mycket flexibilitet det finns. Jag vill tacka Janusz Lewandowski eftersom vi har en utmärkt rapport som visar att det i stort sett inte finns någon flexibilitet.

Därför behöver vi ta oss samman och överväga vilka möjligheter som står till buds. Vi behöver inte bara överväga hur stor flexibilitet vi har utan också om det finns program som inte fungerar. Finns det några möjligheter till besparingar? Det var troligen också en av rådets avsikter. Är det möjligt att omprioritera någonting? Vi tänker givetvis inte bara på att spendera mer pengar utan också på att vi kanske kan använda pengarna på ett bättre sätt. Det skulle också kunna vara en möjlighet. Bör vi inte få i gång debatten? Problemen kommer inte nödvändigtvis att lösa sig själva om vi inte talar om dem. Det kan vara en god idé att sätta fart på debatten

Jag har förvånats av medlemsstaternas vilja under den senaste tiden att bidra utanför EU-budgeten. Jag besökte gemenskapens kontrollorgan för fiske i Vigo. Där hade de chartrat en båt för att kontrollera fisket och det behövs verkligen. Medlemsstaterna betalar gärna för detta utanför budgeten. Jag vill påpeka att det krävs mycket byråkrati för ett så litet organ att samla in pengar från 27 medlemsstater. Därför är det inte rätt väg att gå. Vi får inte sticka huvudet i sanden. Vi behöver ha en ärlig debatt om denna fråga och undersöka hur vi kan lösa problemen.

  Helga Trüpel, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, kommissionsledamot Lewandowski, herr Espadas Moncalvillo! Jag är besviken både när det gäller dagens svar från den spanske tjänstgörande rådsordföranden och kommissionsledamot Janusz Lewandowskis svar.

Det ni gör är att ni vältrar över ansvaret. Luis Espadas Moncalvillo säger: ja, kommissionen måste utarbeta någonting. Sedan säger kommissionsledamot Janusz Lewandowski med all rätt att vi behöver en politisk vision för EU:s framtid, men likväl berättar han inte för oss hur den kan se ut. I dag sade han bara igen att vi måste tala om det och att vi kommer att lägga fram ett dokument. Kommissionen och rådet, ni har haft många år på er att göra framsteg med detta politiska initiativ. Jag vill påminna er om att när en majoritet av parlamentet 2006 röstade igenom den aktuella budgetplanen var det på villkor att en halvtidsöversyn skulle genomföras samt att alla inkomster och utgifter skulle prövas. Den österrikiske kanslern Wolfgang Schüssel sade vid detta tillfälle: ”Om vi inte uppfinner något nytt system kommer vi att flyga på varandra när nästa budgetplan läggs fram.” Vi måste sätta stopp för Storbritanniens rabatt och vi måste verkligen veta var vi står när det gäller våra politiska mål, men vi måste givetvis också komma överens om en budget. Hittills har vi inte lyckats förverkliga detta, vilket jag beklagar djupt. Vi behöver verkligen en debatt om finansieringskällorna till EU-budgeten. Behöver vi inte till exempel koldioxidskatten och skatten på ekonomiska transaktioner så att vi kan förhindra att den nya skattebördan faller på våra medborgare samtidigt som vi inrättar en öppen grund till EU-budgeten?

När det gäller inkomster säger alla att vi helt enkelt inte kan fortsätta med vår jordbrukspolitik, framför allt efter undersökningen om hälsokontroller, utan att jordbrukspolitiken måste vara mer miljövänlig och mer hållbar. Inga förslag angående detta har hittills tagits upp. När det gäller strukturfonderna och klimatpolitiken är det mycket tydligt att vi även måste ändra vår strukturpolitik och att den måste bli mer hållbar om vi menar allvar med våra gemensamma klimatförändringsmål.

Detta är även fallet med målen för vår utvecklingspolitik, det vill säga EU 2020-strategin. Eller ta vår forskningspolitik. Om vi vill uppmuntra vår europeiska talang på ett annat sätt och investera mer i intelligens och utbildning bör detta återspeglas i nästa budgetplan. Om vi dessutom vill spela en ansvarsfull roll i utrikespolitiken och krisförebyggandet bör även detta återspeglas i EU-budgeten. Samtidigt som vi numera är medvetna om att medlemsstaterna är ansvariga för att minska sina skulder bör vi ha en europeisk förståelse för våra gemensamma intressen i världen och det bör återspeglas i vår nästa budgetplan. Vi bör inte slösa mer tid, eftersom vi redan har slösat åratal på de gamla strukturerna. Därför behöver vi snarast inleda denna översyn så att vi verkligen kan fastställa de nya prioriteringarna.

  Jacek Włosowicz, för ECR-gruppen. – (PL) Budgetplanen för 2007–2013 som antogs av parlamentet år 2006 är utan tvekan en framgång för hela EU. Jag säger framgång eftersom en budgetram som inrättades för sex år är ytterligare ett steg mot allt större integration av enskilda medlemsstater. Jag behöver inte påminna alla om vikten av sammanhållningspolitik – i synnerhet vad beträffar EU:s inrikesfrågor – vilket i stor utsträckning bidrar till att höja levnadsstandarden, framför allt i de tolv nyligen godkända medlemsstaterna. Givetvis får vi inte heller glömma de medel som är avsedda för att utveckla den europeiska ekonomins konkurrenskraft eller de ekonomiska resurser som ges till jordbrukare.

Nyligen har man talat mer och mer om att tilldela mer resurser för att bland annat främja innovation och utveckling av gröna tekniker. Detta är utan tvekan viktiga frågor för EU:s ekonomi, framför allt under krisen. Dessa besked orsakar dock stor oro i länder som Polen eftersom det finns en verklig risk att de resurser som är tillgängliga för sammanhållningspolitiken kommer att minska samtidigt som sammanhållningspolitiken i princip är en av EU:s grundvalar. Därför bör vi göra allt vi kan för att se till att EU-politiken inte förlorar sin viktigaste funktion.

Samtidigt som vi respekterar och förstår skillnaderna mellan regioner bör vi göra allt vi kan för att undanröja de negativa kontrasterna och de stora sociala orättvisorna. Endast ett EU med lika möjligheter kommer att respekteras på den internationella arenan och bli en betydande partner för de viktigaste politiska och ekonomiska makterna i dagens värld.

Därför har jag en fråga: är det möjligt att man vid en översyn av den fleråriga budgetramen som har föranletts av aktuella finansiella och ekonomiska problem kan försöka att bryta mot en av den europeiska solidaritetens grundläggande principer och slå emot de stater som har varit medlemmar i EU kortast tid?

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen. – (EN) Fru talman! Översynen av den fleråriga budgetramen kommer i en tid av allvarlig ekonomisk och finansiell kris i Europa. Därför är vi inte i stånd att uppfylla kraven i Lissabonfördraget och i EU 2020-strategin.

Kommissionens ordförande har drastiskt meddelat att demokratin kan försvinna i Grekland, Spanien och Portugal om inte åtgärder vidtas för att bemöta krisen. Anser någon att dessa stater är i stånd att finansiera en ökning av EU-budgeten? Anser någon att övriga medlemsstater är i stånd att lösa ut dessa länder och att dessutom finansiera en ökning av EU-budgeten? Svaret är nej på båda frågorna. Några svåra val kommer i nuläget att behöva göras för att EU-budgeten ska kunna minskas. Nu är det dags att göra sig av med program som har visat sig vara ineffektiva, vilket vi har många av i den aktuella EU-budgeten.

  Daniël van der Stoep (NI). – (NL) Fru talman! För en tid sedan lade jag fram skriftliga frågor till rådet och kommissionen om förordningen om den fleråriga budgetramen. De handlade om artikel 8.3 i den föreslagna förordningen och EU-domstolens dom av den 6 maj 2008 i mål C-133/06. Rådet sade att det fortfarande höll på att behandla förordningen och jag vill veta om det har antagit en ståndpunkt om artikel 8.3.

Kommissionen, å andra sidan, hävdar att förordningen, och följaktligen artikel 8.3, inte har en andra rättslig grund och hänvisar i detta avseende till artikel 312 i Lissabonfördraget. Kan kommissionen utveckla denna punkt? När allt kommer omkring har den ännu inte lyckats övertyga mig. Jag anser att det finns en tydlig andra rättslig grund eftersom man inte nämner enhällighet i rådet, vilket krävs i artikel 312.2. Jag menar därför att det skapas ett illegalt beslutsfattande, vilket förbjöds av domstolen i den nyss nämnda domen. Dessutom vill jag betona att övergångsklausulen i artikel 312.2 blockerades av det nederländska parlamentet i november 2009 och att den därför inte är ett alternativ.

  Salvador Garriga Polledo (PPE). – (ES) Fru talman! Jag välkomnar rådet och kommissionsledamoten.

Vi kommer att ändra inriktning. I förslaget till budget för 2011 talas det i EU 2020-strategin om 58 miljarder euro eller runt 40 procent för att finansiera sju flaggskepp, som kommissionen kallar dem. I förslaget till budget för 2011 talar den dock om 85 procent till sammanhållning och naturresurser.

I EU 2020-strategin, när det gäller förslaget till budget för 2011, nämner kommissionen inte ordet ”sammanhållning” eller ordet ”jordbruk” på något ställe. Det innebär att det kommer att finnas gråzoner och överlappningar i budgeten. Jag är nämligen säker på att alla anser att sammanhållning och jordbrukspolitik bör tas upp i EU 2020-strategin. Detta kommer att leda till spänningar mellan medlemsstaterna och det kommer att leda till, vilket det hittills har gjort, inofficiella förslag som plötsligt dyker upp, kritiseras och därefter göms undan och inte nämns igen.

Herr kommissionsledamot! Rådet har också ingått nya åtaganden utanför den aktuella fleråriga budgetramen – såsom livsmedelsmekanismen, den ekonomiska återhämtningsplanen, Galileo, den internationella termonukleära experimentreaktorn, den finansiella tillsynen och planen för finansiell stabilisering – som tar oss långt ifrån den fleråriga budgetramen som vi antog i december 2005.

Vi behöver ett förtydligande för att, för det första, veta om det kommer att vara möjligt att finansiera alla dessa flaggskepp utan att skada jordbruks- och sammanhållningspolitiken och om vi kommer att behöva göra nedskärningar inom traditionella politikområden för att finansiera de nya prioriteringar som rådet lägger fram för oss. Det särskilda utskottet för nästa fleråriga budgetram kommer att inleda sitt arbete i juli i år.

Vi behöver den här översynen som – som jag säger till en kollega som nu har lämnat rummet – inte nödvändigtvis innebär en ökning av de nödvändiga resurserna utan möjligen en omorganisation av dem. Vi behöver översynen just för att kunna inrätta detta särskilda utskott samtidigt som vi utarbetar den finansiella översynen.

  Andrea Cozzolino (S&D). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Den ekonomiska, sociala och finansiella krisen under de senaste månaderna och åren, det nya Lissabonfördraget med de nya befogenheterna och den utmaning som vi själva har fastställt inom EU 2020-strategin kräver mobilisering av enorma nya ekonomiska resurser.

Den paradox som vi bevittnar, bland annat under den här debatten, är att just nu verkar både kommissionen och rådet vara tysta och oförmögna att fatta beslut och göra val. Vi vet dock att om vi vill ta oss ur denna svåra ekonomiska och sociala fas och om vi vill ta itu med de stora miljöfrågorna, utvecklingen av sammanhållningspolitiken och jordbruket under de kommande åren måste vi investera mycket mer i EU och i EU:s funktion, och därmed i dess grundläggande funktion, det vill säga dess budget.

För att göra det får vi inte vara rädda för att diskutera, inte ens i en tid av budgetrestriktioner, idén om att investera mycket mer i resurser och att ha styrkan och förmågan att utveckla debatt och diskussion om ökade resurser och om en mer effektiv och flexibel användning av resurserna. Detta är den utmaning vi står inför.

  Martin Ehrenhauser (NI). – (DE) Fru talman! Vi behöver denna översyn snarast. Det är några år försent och på grund av förseningen hinner fler och fler politiska verkligheter ikapp kommissionen. Dessa förändringar som Lissabonfördraget föranledde bör givetvis nu också bedömas mot bakgrund av den finansiella och ekonomiska krisen.

När kommissionsledamoten upprepade gånger säger att vi nu bör fastställa våra politiska mål och prioriteringar själva kan jag berätta för honom att enligt min mening bör vår prioritering vara besparingar, framför allt besparingar inom administrativa utgifter i rubrik 5.

Vi har en situation där vi inte vet den exakta storleken på EU:s administrativa utgifter. De administrativa utgifterna för EU-organen, de decentraliserade organen, täcks inte av rubrik 5. Det för mig in på min fråga: vad kommer ni att göra för att se till att våra administrativa utgifter slutligen kan bli öppna? Vilka specifika åtgärder kommer ni att vidta för att se till att utgifterna minskar drastiskt?

  José Manuel Fernandes (PPE). – (PT) I resolutionen om budgeten för innevarande år godkände parlamentet möjligheten att utvidga den fleråriga budgetramen för 2007–2013 till 2015–2016. Vi är alla medvetna om att när medlemsstaterna försöker att kontrollera underskottet och minska statsskulden drar de ner på investeringarna. Det innebär att genomförandet av EU-medlen kommer att försenas ytterligare. Dessa resurser är dock oerhört viktiga för social, ekonomisk och territoriell sammanhållning.

Är kommissionen och rådet, liksom parlamentet, beredda att utvidga den fleråriga budgetramen till 2015–2016? De utmaningar som globaliseringen, den åldrande befolkningen och klimatförändringarna utgör måste övervinnas. Via genomförandet av EU 2020-strategin är jag säker på att vi kommer att göra rätt val och försvara sysselsättning, livskvalitet och vår sociala modell. Om vi ska kunna klara av dessa investeringar, hur kan vi då öka EU-budgeten? Under 2009 var överskottet mer än 2.2 miljarder euro. Är kommissionen och rådet beredda att använda dessa överskottsmedel från EU-budgeten för att stärka kommande års budget eller för att inrätta en fond för att finansiera EU:s prioriteringar?

Hur kommer de att arbeta vidare tillsammans med parlamentet när det gäller inrättandet av EU-prioriteringar? De förespråkar en tydlig upptrappning av EU-prioriteringarna så att vi på ett öppet och samstämmigt sätt kan bestämma vad vi vill stödja, i en konkret form och med ekonomiskt stöd, och vad vi stöder från en strikt ekonomisk synpunkt. Kommer detta att få några konsekvenser för budgeten?

  Estelle Grelier (S&D). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Det är synd att EU-budgeten, som borde vara en symbol för solidaritet och viljan att agera tillsammans har blivit ett stelt verktyg, som medborgarna inte förstår och som inte lever upp till det europeiska samhällets förväntningar. Det kan inte heller användas för att bekämpa krisens sociala konsekvenser.

Ur denna synvinkel går det inte en dag utan att media eller en högt uppsatt politiker talar om behovet av en starkare EU-budget. Motsättningarna ökar mellan intäkterna som är för små och alltför beroende av medlemsstaternas bidrag och de pengar som EU behöver använda för att stimulera tillväxten. Till exempel lägger kommissionen i förslaget till budget för 2011 bara fram ett manöverutrymme på 50 miljoner euro för att stödja nya projekt som syftar till att främja sysselsättningen och företagens konkurrenskraft, som är topprioriteringar. Översynen av budgetramen är därför en mycket viktig utmaning för EU:s framtid om vi vill förvandla unionen till en verklig politisk och ekonomisk ledare och framför allt till en aktör som är närmare sina medborgare i en tid då nära 25 miljoner av dem har drabbats av arbetslöshet.

  Lambert van Nistelrooij (PPE). – (NL) Fru talman! Debatten om Reimer Böges fråga har i själva verket inte gett några nämnvärda resultat. Den planerade halvtidsöversynen har inte genomförts och dessutom är det som lovas nu oerhört torftigt. Mot denna bakgrund måste även parlamentet få delta i styrningen. Jag vill ge tre förslag.

För det första måste vi helt enkelt omprioritera inom budgetarna om det inte finns några nya pengar. Vi måste noggrant undersöka var de stora pengarna inom jordbruk och Sammanhållningsfonden finns och i mycket större utsträckning använda dem till nödvändiga områden, såsom avtalen angående EU 2020-strategin.

För det andra måste mer flexibilitet införas, som kommissionsledamoten redan har nämnt. Utan flexibilitet hade vi aldrig kunnat samla ihop medel till återhämtningsplanen i samband med krisen. Vi måste intensifiera sökandet efter områden där det finns spelrum, efter möjligheter att använda medlen annorlunda.

För det tredje behöver vi innovation. Ett exempel är överföring av medel från sjunde ramprogrammet för forskning till Europeiska investeringsbanken (EIB). Dessa medel användes för att tillhandahålla förlagslån till näringslivet och universiteten, och därmed skapa ökade incitament för investeringar under de kommande åren vid denna tidpunkt av krisen.

Jag vill veta vad er inställning är i frågan och hur innehållet och medlen ska kopplas ihop. En sista tanke: ni kanske kan instämma i de idéer som så ofta har uttryckts här i parlamentet.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Fru talman! Jag vill tacka min kollega Reimer Böge för frågorna och debatten om budgeten.

Tidigare i dag röstade vi om budgeten för 2011 och vi vet alla hur svårt det var att manövrera inom de mycket pressade marginalerna i budgeten. Vi vet också att det skulle genomföras en halvtidsöversyn över budgeten. När det gäller det icke-officiella dokumentet från kommissionen som jag läser vill jag fråga vilken status det har nu. Jag vet att det är utanför ämnet men jag undrar om några av idéerna i dokumentet alltjämt ingår i kommissionens ram för ytterligare diskussion. Jag är framför allt oroad över förhållningssättet till jordbruksutgifter och till varje försök att åternationalisera jordbrukspolitiken.

Andra har givetvis diskuterat den verkliga situationen för medlemsstaternas budgetar och medlemsstaternas regeringar samt oron över att behöva söka efter ytterligare medel när alla våra medlemsstater har finansiella och ekonomiska problem. Om vi vill ha mer Europa krävs det dock mer resurser. Jag anser att en av svårigheterna här i parlamentet är att vi inte i tillräckligt stor utsträckning har förmedlat EU-budgetens värde och vad den gör.

Om ni återigen drar er till minnes dagens omröstning röstade vi om globaliseringsfonden. När medborgare befinner sig i svårigheter, oavsett om det är fråga om en översvämning eller en sysselsättningskris, vänder de sig till EU för stöd, för ekonomiskt stöd. Detta skapar solidaritet i EU, vilket är någonting som man inte kan sätta ett pris på. Jag menar att vi bör vara medvetna om detta.

Om vi fortsätter att mäta och räkna euro i stället för att undersöka vad vi försöker skapa i EU anser jag att vi begränsar vår framtidsvision för det som vi håller kärt i EU. Jämförelsen med en kaka kanske är lämplig vid denna tidpunkt – att medborgarna ser EU:s budget som en kaka. Om vi vill ha mer av den kommer vi att fortsätta att skära allt tunnare bitar ända tills vi ökar resurserna.

  Giovanni La Via (PPE). – (IT) Fru talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Översynen av den fleråriga budgetramen är mycket viktig för EU:s framtid.

Genom Lissabonfördraget överförs nya ansvarsområden till EU-nivå, och dessa ansvarsområden kräver resurser. Mot bakgrund av den aktuella fleråriga budgetramen och de minskade marginalerna för de olika rubrikerna anser jag dock inte att vi kommer att kunna finansiera de nya ansvarsområdena i fördraget.

I en ekonomisk kris som den vi upplever just nu är det inte sannolikt att medlemsstaterna kommer att öka sina bidrag, men vi kan dock se över den aktuella budgetramen. Det innebär att vi kan ta reda på hur vi på bästa sätt kan använda de resurser som finns tillgängliga. Därmed bör vi återigen undersöka den fleråriga budgetramen. Alternativet att stoppa våra huvuden i sanden och låtsas att vi inte ser problemet är nämligen enligt min åsikt inte det bästa sättet att ta itu med problemet på.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Herr kommissionsledamot! Ni har rätt när ni säger att den fleråriga budgetramen 2007–2013 och dess översyn bör spegla en politisk vision, och vi måste våga ta till oss denna nya politiska vision. EU 2020-strategin bör utgöra grunden för översynen av den fleråriga budgetramen och för de framtida ekonomiska utsikterna.

Tyvärr påverkar den ekonomiska och finansiella krisen både EU-budgeten och de nationella budgetarna. Vi behöver också lösningar till den sociala krisen, som har uppstått på grund av den ekonomiska och finansiella krisen. Halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen utgör en möjlig väg för EU:s ekonomiska återhämtning.

Jag vill framför allt nämna utvecklingen av transportinfrastrukturen och byggnaders energieffektivitet. I april 2009 ändrade vi förordningen så att alla medlemsstater tilldelas 4 procent av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) som ska användas till energieffektivitet i bostadshus och till uppförande av subventionerade bostäder. Har kommissionen tillsammans med medlemsstaterna börjat justera de operativa programmen för att anpassa dem och för att öka EU-medlens absorptionsnivå?

  Edit Herczog (S&D). – (EN) Fru talman! Herr kommissionsledamot! Anser ni att Lissabonfördraget är den största politiska segern för parlamentet? Det gör jag. Håller ni med om att de nya befogenheterna i Lissabonfördraget är vårt bästa sätt att modernisera vår ekonomi på? Det gör jag. Anser ni att det här är rätt sätt för oss att skapa arbetstillfällen och tillväxt? Det gör jag. Om ni liksom jag svarar ja på dessa frågor bör ni hålla med om att förvaltningen av den mer allmänna budgetramen och tillhandahållandet av de ekonomiska medlen för att uppnå våra mål enligt Lissabonfördraget bör vara den främsta prioriteringen för parlamentet och även för rådet och kommissionen.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Fru talman! Jag tror att kommissionsledamoten sade i början, och han hade rätt, att vi bör dra lärdom av finanskrisen och vidta åtgärder för att se till att den inte inträffar igen.

Han har helt rätt i det och givetvis ger Lissabonfördraget oss större kontroll över dessa situationer. Mot bakgrund av den senaste tiden bör vi nämligen dra lärdomen att politiken och politikerna inte hade kontroll samt att vi lät banktjänstemän, tillsynsmyndigheter och värderingsinstitut göra som de ville. Nu ser vi var vi har hamnat på grund av detta.

Vi måste se till att detta aldrig händer igen och vi, som politiker, framför allt här i EU, måste ta kontroll eftersom vi förväntas ha kontroll och alla andra bör rätta sig efter det, respektera lagen och se till att god praxis tillämpas dagligen.

  Luis Espadas Moncalvillo, rådets tjänstgörande ordförande. – (ES) Fru talman! Jag vill svara på några av anförandena, inte alla av dem, eftersom de är många, men jag vill svara på några av dem kortfattat.

Särskilt till Janusz Lewandowski vill jag uttrycka mitt medhåll när det gäller hans omsorg att, i denna tid av ekonomisk osäkerhet och svårigheter, se till att medlemsstaterna och EU använder alla tillgängliga resurser för att bekämpa arbetslösheten och komma ur krisen så fort som möjligt.

Jag vill säga till Marian-Jean Marinescu att man i rådets riktlinjer kom överens om att förstärkningen av avdelningen för yttre åtgärder inte fick leda till högre kostnader. Med andra ord får den inte under några omständigheter leda till större utgifter och att mer resurser avsätts för detta syfte, utan tvärtom bör budgetneutraliteten behållas.

Till Eider Gardiazábal Rubial vill jag säga att den aktuella budgetramen ger tillräckliga flexibilitetsmekanismer för att täcka några av de initiativ hon föreslår och att EU:s budget inte uppvisar något underskott utan givetvis bygger på bidrag från medlemsstaterna, framför allt från BNI-resursen. Det är enkelt att inse att ökad användning av denna resurs förvärrar de enskilda medlemsstaternas situationer som, vilket ni alla känner till, är mycket sårbara just nu. Att använda denna kanal för att öka EU-budgeten är irrationellt eftersom vi befinner oss i en kris.

Den ursprungliga ståndpunkten innebär dock inte att en översyn kan övervägas om extraordinära omständigheter råder eller uppstår, vilket har skett vid flera tidigare tillfällen, under innevarande planeringsperiod. En översyn kan endast bli aktuell om de andra ekonomiska alternativen redan har övervägts.

Jag vill säga till Helga Trüpel att utifrån sett kan det verkligen tolkas som att kommissionen antyder att rådet inte är tillförlitligt i fråga om behovet eller det förfarande som bör följas för att ändra budgetramen och att rådet i sin tur kan be kommissionen om ett dokument som ska fungera som utgångspunkt för lanseringen av översynen. I själva verket befinner vi oss alla dock i en mycket komplicerad makroekonomisk situation, som jag sade innan, som kräver två saker. För det första bör vi prioritera att lösa problemen på nationell nivå och för det andra bör vi inte ändra EU:s insatser i den aktuella budgetramen innan vi har en tillräckligt dokumenterad och accepterad studie.

Jag vill poängtera för Jacek Wlosowicz att jag stöder honom i hans försvar av sammanhållningspolitiken. Rådet har alltid försvarat denna politik som en symbol för EU och en möjlig väg för att uppnå konvergensmålen som EU själv har fastställt. Därmed är det underförstått att rådet alltid kommer att stödja denna politik fullt ut.

Jag vill säga till Marta Andreasen att jag verkligen håller med henne om att under de nuvarande omständigheterna är det inte möjligt att öka EU:s resurser. Som jag sade i mitt första anförande behöver vi därför använda dessa resurser genom prioriteringar och omfördelningar för att förbättra kostnadseffektiviteten och uppnå våra mål på det mest intelligenta sättet.

Det innebär inte på något sätt att det finns en risk för att demokratin kommer att gå förlorad i något av de länder ni nämnde, och följaktligen anser jag att vi till och med bör undanröja möjligheten att det riskerar att ske, även om det är väldigt avlägset.

När det gäller Daniël van der Stoep vill jag påpeka att vi kommer att föreslå att möjligheten till flexibilitet i förordningen om budgetramen ska ses över.

Till Andrea Cozzolino vill jag säga att mina ståndpunkter är desamma som jag uttryckte innan, det vill säga att i nuläget kommer det att vara svårt för medlemsstaterna, som gör enormt mycket för att minska underskottet, att avsätta mer resurser till EU-budgeten.

Till Martin Ehrenhauser vill jag säga att vi kommer att prioritera och omfördela rubrik 5 så långt som möjligt och minska dess storlek eller tilldelning, förutsatt att det inte får negativa konsekvenser för kontrollen eller för den intelligenta och effektiva fördelningen av utgifterna. Denna åtgärd är därmed en del av den allmänna trenden mot flexibilitet och prioriteringar som jag talade om tidigare.

Jag måste säga till José Manuel Fernandes att vi inte under några omständigheter överväger att flytta fram den fleråriga budgetramen. Tvärtom fortskrider saker och ting normalt och den nya budgetramen kommer att antas i rätt tid.

Jag säger samma sak till Mairead McGuinness: just nu är det inte möjligt att avsätta mer resurser på grund av underskotten, den förvärrade ekonomiska situationen och de svårigheter som många länder upplever. Därför behöver vi försöka hitta ett sätt att använda resurserna bättre.

Jag vill också säga, som svar till en annan talare, att EU-budgeten har anpassats för att man ska kunna bemöta krisen. Den har inte varit oförändrad i denna nya situation som har uppstått under de två senaste åren utan den har anpassats till de sociala utmaningar som har uppstått. Det är vad som hände med, till exempel, den europeiska ekonomiska återhämtningsplanen.

Slutligen kommer jag också att överlämna de återstående kommentarerna från parlamentsledamöterna till rådet och jag vill tacka dem personligen och även på rådets vägnar för deras anföranden.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för deras inlägg. När jag lyssnar till era kommentarer hör jag en tydlig röst för översyn som, enligt er, innebär nya pengar för att finansiera de nya utmaningarna. Å andra sidan kan jag också höra en oro över konsekvenserna av den aktuella finanskrisen som leder till stora minskningar av de offentliga utgifterna i medlemsstaterna.

Det ställdes många frågor om översynen – som inte längre är en halvtidsöversyn eftersom den har skjutits upp i samförstånd med budgetmyndighetens två grenar. Den kommer att ske i september och den kommer att omfatta kvantifieringar av nya egna resurser från de möjliga kandidaterna för att ersätta de nationella bidragen som hittills har varit dominerande. Rapporten kommer snarare att vara politisk än teknisk och den kommer även att handla om konsekvenserna av Lissabonfördraget, som har en varm anhängare i Edit Herczog. Jag menar att Lissabonfördraget inte enbart bör förknippas med ytterligare administrativa utgifter – vilket är fallet i dag – och att det bör bevisas att den ger mervärde, inte bara när det gäller de nya posterna och den nya typen av administrativa utgifter som normalt inte uppskattas av skattebetalarna i EU.

När det gäller artikel 8.3, som ströks av rådet, bör vi försvara flexibilitet i en eller annan form. Det är den tydliga slutsatsen av våra medlingar sedan 2007. Salvador Garriga Polledo har räknat upp flera stora utmaningar. Det handlar inte om kontrollorgan utan främst om ITER, Galileo och andra storskaliga projekt som är svåra att placera in i den befintliga fleråriga budgetramen. Vi har dock kvantifieringar. När det gäller ITER är det mycket tydligt vad som kommer att ske under 2012–2013. Vi behöver dock långsiktiga åtaganden innan vi budgeterar detta behov för att hitta en lösning.

När det gäller administrationen kan jag inte lova Martin Ehrenhauser fullständiga svar om öppenhet, men jag kan lova att vi i kommissionen är mycket allvarliga när det gäller nolltillväxt. Det kommer inte att inrättas några ytterligare poster före 2013. Det är min idé om den återhållsamhet som behövs i kristider. Jag kan inte fullt ut besvara frågorna om hur man ska behandla överskotten i det nuvarande systemet, men det kan vara ett bidrag till diskussionen om reglerna för nästa budgetram.

Mairead McGuinness frågade om det icke-officiella dokumentet. Detta är redan glömt, passé, obefintligt! I oktober eller november bör det dyka upp nya dokument om de två stora utgiftsområdena – sammanhållnings- och jordbrukspolitiken – och de bör vara av en annan natur än det dokument som har läckt ut, det så kallade inofficiella dokumentet.

Jag ser fram emot att samarbeta om ytterligare steg. Agendan är mycket tydlig med en omröstning om Lissabonpaketet i parlamentet i november och en möjlig kulmen vid medlingen. Med andra ord omröstning i oktober och medling i november.

  Reimer Böge, frågeställare. – (DE) Fru talman! Jag ber om ursäkt, men eftersom vi har några minuter innan nästa punkt vill jag bara göra två avslutande kommentarer.

Jag förstår medlemsstaternas svåra situation utifrån några av de argument som lades fram av det sittande ordförandeskapet. Rådets svar speglar dock inte helt och hållet behovet och de budgetmässiga utmaningar som hela EU står inför, inte heller dess framtida riktning. Därför måste vi arbeta tillsammans.

Från kommissionsledamotens svar uppfattar jag det som att han har gläntat på dörren för ytterligare samtal och vi kommer nu att försöka få in en fot i dörrspringan. Budgetutskottet kommer därför mot bakgrund av artikel 81 i arbetsordningen att lägga fram ett interimsbetänkande om godkännandeförfarandet för översynen av den fleråriga budgetramen så att parlamentet ges förhandlingsmandat för ytterligare samtal i september.

Debatten är härmed avslutad (artikel 149 i arbetsordningen).

  Georgios Stavrakakis (S&D) , skriftlig. – (EL) I Lissabonfördraget fastställs nya prioriteringar för EU, medan EU 2020-strategin innehåller ambitiösa mål inom sektorer som är av avgörande betydelse för EU:s framtid och förändrar de uppgifter som den nuvarande fleråriga budgetramen är baserad på. Än viktigare är att konsekvenserna av den senaste ekonomiska krisen, som vi ännu inte helt har fått grepp om och som fortsätter att breda ut sig, har visat att de utmaningar som vi måste ta oss an förändras drastiskt från år till år och att politiken därför måste anpassas på flera nivåer för att vara effektiv. Men vi vet alla att varje ny politik, varje nytt initiativ och varje nytt program som tas fram av EU kräver nödvändig finansiering för att kunna genomföras. I den nuvarande fleråriga budgetramen är marginalerna mycket snäva, för att inte säga kvävande, och lämnar inget manöverutrymme för kommande år. Marginalerna under avdelningarna 1a och 4 gör det till exempel omöjligt att täcka oförutsedda behov. Vi måste därför omgående revidera den nuvarande fleråriga budgetramen så att den innehåller de resurser som krävs för att EU ska kunna infria sina åtaganden och tillgodose EU-medborgarnas ökade krav. Om vi förspiller tid, förspiller vi också möjligheter.

(Sammanträdet avbröts kl. 18.55 och återupptogs kl. 19.05.)

Skriftliga förklaringar

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman