Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 15 juni 2010 - Strasbourg

19. Idrott, särskilt frågan om spelaragenter (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Doris Pack, för utskottet för kultur och utbildning, om idrott, särskilt frågan om spelaragenter (2010/2646(RSP)) (O-0032/2010 – B7-0308/2010).

  Doris Pack, frågeställare. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Redan i Ivo Belets betänkande om framtiden för professionell fotboll i Europa uppgav Europaparlamentet att det var för bättre reglering av idrottsagenters, särskilt spelaragenters, verksamhet och redan då efterlyste vi ett lämpligt direktiv. Nu tvingas vi än en gång ta upp denna fråga.

Rättsläget är oklart. Eftersom spelaragenter ofta arbetar över nationsgränserna är nationell lagstiftning, om det ens finns en sådan, inte en lämplig metod för att kontrollera denna verksamhet. Idrottsförbunden har å sin sida begränsade rättsliga möjligheter att agera. Som icke-statliga aktörer får de inte fastställa några vittgående bestämmelser. År 2000 tvingades till exempel Fifa att lätta på sina regler för att utfärda agentlicenser av just detta skäl.

Kommissionen offentliggjorde 2009 en undersökning som framför allt visade på oroande kopplingar mellan spelaragenter och kriminell verksamhet. Det talades bland annat om penningtvätt, mutor, vadslagning och skattebedrägerier. Sådana kopplingar skadar idrottens integritet och är inte förenliga med dess sociala roll. I kommissionens undersökning konstaterades dessutom att det vanligtvis saknas insyn i det ekonomiska flödet i samband med spelarövergångar, vilket förklarar varför detta system så lätt drabbas av de olika typer av kriminella verksamheter jag nyss nämnde. De största problemen finns i samband med agentverksamhet som rör unga spelare. Risken är stor att agenter utnyttjar exempelvis unga afrikanska spelares ungdom och oerfarenhet. De lovar dem en framtid inom den europeiska proffsfotbollen och släpper dem sedan när de inte kan hitta någon klubb åt dem, så att ungdomarna strandsätts i Europa som illegala invandrare utan arbete eller försörjningsmöjligheter.

Därför behövs ett lagstiftningsinitiativ på EU-nivå. Det skulle göra det möjligt för oss att reglera frågan på ett enhetligt sätt i hela EU, så att vi kan täppa till rättsliga luckor och stödja idrottsförbunden i deras insatser för att få till stånd en reglerad spelaragentverksamhet som präglas av öppenhet och insyn. Som vi efterlyser i vårt förslag till resolution bör vi därför ha som särskilt mål att förbjuda ersättning till spelaragenter för övergångar där spelarna i fråga är minderåriga, så att vi kan undanröja alla ekonomiska incitament för dessa typer av orättvisa transaktioner, särskilt de som avser minderåriga spelare. Jag hoppas att vårt resolutionsförslag kommer att få kammarens stöd i morgon, och framför allt att det kommer att uppmuntra kommissionen att på allvar börja arbeta med denna fråga.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag tacka Doris Pack för att hon har ingett denna muntliga fråga för utskottet för utbildning och kultur.

Jag är fullt medveten om denna frågas politiska betydelse. Jag påminner om att kommissionen nu har offentliggjort resultatet av den oberoende undersökningen om idrottsagenter. I undersökningen ges en heltäckande analys av frågan. Vi har exempelvis fått reda på att det finns cirka 6 000 agenter i medlemsstaterna och att dessa är verksamma inom alla idrotter. Nittiofem procent av agenterna är emellertid verksamma inom endast fyra idrotter: friidrott, basket, fotboll och rugby. Och inom denna grupp dominerar fotbollen.

I undersökningen uppges dessutom att endast ett begränsat antal medlemsstater reglerar agenternas verksamhet i en särskild lag. De flesta länder förlitar sig till allmänna bestämmelser på antingen arbetsrättens eller avtalsrättens område. Vissa internationella idrottsförbund har också antagit bestämmelser som rör agenter, framför allt inom de idrotter som jag nyss nämnde: friidrott, basket, fotboll och rugby.

Även om de befintliga offentligrättsliga och privaträttsliga bestämmelserna kan vara oförenliga med varandra och skapa rättsosäkerhet visar resultaten från undersökningen att det inte finns många hinder för att fritt tillhandahålla agenttjänster i EU. I undersökningen lyfts emellertid ett antal fall av tveksam praxis fram när det gäller agenternas verksamhet. Det rör sig exempelvis om betalning av hemliga ersättningar, utnyttjandet av unga spelare etc. För att idrottstävlingar ska bevara sin integritet och kunna avgöras under rättvisa förhållanden måste vi ta itu med denna typ av problem.

Idrottsrörelsen har länge försökt lösa dessa problem. Därför har ett antal styrande organ antagit åtgärder för att reglera agenters verksamhet. De regler som idrottens styrande organ har infört kan ha en fördel. Idrottssanktioner är ibland det bästa sättet för att avskräcka skrupelfria aktörer på marknaden, oavsett om dessa är agenter, klubbar eller spelare. Men idrottens styrande organ har inte befogenhet att utreda och bestraffa verksamhet som alla medlemsstater betraktar som brott, exempelvis korruption, penningtvätt, skattebedrägerier och illegal invandring. Idrottsrörelsen har bett EU-institutionerna om hjälp att ta itu med de utmaningar som agenterna ger upphov till.

Kommissionen har en viktig roll. Vi kan hjälpa till att utarbeta gemensamma principer och standarder som kan fungera som en minimiuppsättning regler för länder och idrottsförbund runt om i Europa. Vi håller just nu på att göra en bedömning av vilken typ av åtgärd på EU-nivå som skulle vara lämpligast. Vi funderar på flera alternativ men för att fatta ett slutgiltigt beslut om vilken åtgärd som vi bör vidta krävs absolut fler överläggningar och samråd.

  Ivo Belet, för PPE-gruppen. – (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Låt mig inleda med att hänvisa till fotbolls-VM i Sydafrika. VM visar varje dag om och om igen hur fantastisk idrotten kan vara, hur fantastiskt det är för ett land, en kontinent och framför allt för samhället där. Därför är det ännu viktigare att vi håller idrotten fri från de kriminella verksamheter som Doris Pack redan har tagit upp, eller vidtar kraftfulla åtgärder för att bekämpa dessa.

För att citera den undersökning ni nyss nämnde, och vars resultat nu är kända, ”påverkas idrotten i allt högre grad av organiserad brottslighet”. Det är sorgligt men sant. Vi talar om människohandel, ibland om handel med små barn, och om alla former av ekonomiska oegentligheter. Det står klart att idrottsförbunden själva varken har förmåga eller befogenhet att ta itu med dessa oegentligheter på ett effektivt sätt. Därför behövs verkligen ett initiativ på EU-nivå.

Vi har redan tillgång till flera lagstiftningsinstrument – i fördraget och i vissa direktiv – som gör det möjligt för oss att agera. Jag vill bara nämna några förslag på åtgärder. För det första kunde vi börja arbeta på att fastställa strikta kriterier som ska gälla för alla idrottsagenter i hela EU. Bästa sättet att få till stånd en sådan situation är att införa ett licensieringssystem för klubbar och ett obligatoriskt register för spelaragenter. Idrottsförbunden kan införa detta, men EU kan utan tvekan vara en drivkraft på området. EU kan exempelvis samordna de olika nationella tillsynsorganens verksamhet.

Dessutom skulle vi kunna införa total insyn i de ekonomiska flöden som är i omlopp i spelaragenternas värld, eftersom dessa för närvarande ligger bakom de flesta negativa aspekter. Vi vet inget om dessa skumma ekonomiska flöden, vilket innebär att agenterna kan fortsätta att använda idrott på toppnivå för både penningtvätt och mutor.

Ett tredje förslag – som Doris Pack redan har diskuterat – är att förbjuda ersättning till spelaragenter för övergångar där spelarna i fråga är minderåriga. Vi bör definitivt vidta åtgärder på detta område. Vi har tillgång till tillräckliga instrument för att inte bara utöva påtryckningar på de professionella idrottsförbunden för att se till att de genomdriver detta utan även för att ta egna initiativ.

Redan 2007 uppmanade en mycket stor majoritet här i parlamentet kommissionen att leda kampen mot oegentligheter i idrottsagenternas värld. I undersökningen framförs flera specifika förslag. Även om de är bra är de helt klart otillräckliga. Det gläder oss att ni säger att ni tänker öka takten. Även inom sektorn har det rests krav på detta, bland annat från europeiska spelaragentföreningen. Vi har haft mycket kontakt med dem, och de trycker själva på för att EU ska agera för att få bort de ruttna äpplena. För idrottens och dess oerhört viktiga sociala rolls skull föreslår jag att vi följer dessa uppmaningar.

  Mary Honeyball, för S&D-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi har verkligen tur som diskuterar denna fråga just nu när VM i fotboll pågår. Mer än nästan varje annat idrottsevenemang visar fotbolls-VM hur viktig idrott är för människor, hur många miljoner och åter miljoner människor som tittar på fotboll, hur mycket glädje de får och hur mycket passion de lägger ned.

Därför är det så viktigt att vi faktiskt ser till att fotbollen och andra idrotter regleras ordentligt och att vi nu vidtar de åtgärder när det gäller spelaragenter som så länge har diskuterats. Som nämnts pågår tyvärr en rad allvarliga saker som missbruk, penningtvätt, korruption, utnyttjande av minderåriga spelare. Detta är allvarliga brott som vi verkligen måste vidta de åtgärder mot som vi så länge har planerat. Kan detta göras vid en bättre tidpunkt än just nu, när hela världen verkar vara uppfylld av fotboll?

  Emma McClarkin, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag stöder helhjärtat insatserna för att öka insynen i idrottsagenternas, framför allt fotbollsagenternas, verksamhet och jag anser att EU bör stödja idrottens olika styrande organ för att hjälpa dem att åstadkomma detta. Vi måste rikta strålkastarna mot den skumma värld där många människor kan vara utnyttjade och frågor som dubbel representation, där en agent kan företräda en spelare i samma klubb som den klubb som försöker köpa spelaren, måste ses över.

All lagstiftning i syfte att reglera denna sektor måste emellertid komma från de nationella idrottsorganen eller internationella organisationer som Fifa och Uefa. Det är verkligen inte EU:s uppgift att reglera idrottsvärlden, särskilt inte eftersom just detta problem är globalt till sin karaktär. Där vi kan ge ett mervärde till idrotten bör vi göra det, men vi bör bara ingripa på begäran av idrottens styrande organ där vi kan ge ett tydligt mervärde eller skapa klarhet.

  Marie-Christine Vergiat, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag välkomnar den fråga som vår ordförande har ingett mitt under fotbolls-VM. Det finns oroande aspekter i kommissionen rapport i form av riskerna för idrottens etik och rykte.

Om idrottsrörelsen ska förbli den viktigaste aktören på regleringsområdet, genom att förlita sig på de tusentals män och kvinnor som arbetar ideellt för att hålla den idrottsanda som vi älskar levande, eftersom den är en faktor i individuell utveckling, bör staten finnas vid deras sida för att bestraffa attacker på den allmänna ordningen och för att bestraffa excesser.

Dessa excesser finns inom idrotten, där spelare i allt högre utsträckning blir handelsvaror och deras agenter mäklare som handlar med dem precis som med handelsvaror. Övergångarna uppgår till enorma belopp och minderårigas rättigheter kränks allt oftare.

Excesserna är en gränsöverskridande företeelse. Det är pengarna som styr. Det rör sig om galet mycket pengar, och situationen har tyvärr förstärkts av EU-domstolens rättspraxis. De styrande organen för vissa berörda idrotter, särskilt fotbollen, söker hjälp från EU-institutionerna. Trots det behöver vi agera och för egen del beklagar jag att Frankrike precis har antagit lagstiftning som går i motsatt riktning.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! För en halv timme sedan sade kvinnorna att det var för sent att diskutera kvinnofrågor. Nu närmar vi oss midnatt och vi diskuterar idrottsfrågor.

Vi har emellertid åtminstone chansen att diskutera detta. Före Lissabonfördraget hade vi inte det. Nu har vi chansen och det är bra att vi tar vara på den, särskilt när vi talar om ungdomar och idrottsagenters verksamhet.

Som Doris Pack nämnde finns det många exempel på ungdomar som ges löften om att de kommer att bli stora stjärnor i framtiden. Men vad händer? De tas från sina hem, från sina familjer, från skolor, och ett eller två år senare kastas de bort. Det är vad som händer de flesta av dem.

EU har nu chansen att göra något åt denna situation och har nu möjlighet att införa lagar och påföljder för att skydda ungdomar från dessa agenter. Vi bör studera vad som pågår i olika idrotter och i olika länder, sammanställa denna information och göra vad som är bäst – särskilt för ungdomar och för idrotten i allmänhet.

  Emine Bozkurt (S&D). – (NL) Herr talman! Idrottsagentyrket är ett yrke utan skyddsmekanismer och ett yrke där det finns ingen eller liten tillsyn. Dessutom saknas ordentliga påföljder för brott som exempelvis människohandel. EU har genomfört en undersökning och fastställt oegentligheter men har ännu inte lyckats göra något åt situationen. Trots detta måste något göras. Jag är mycket orolig för minderåriga spelares utsatthet, särskilt spelare från utvecklingsländer. Dessa drabbas ofta av människohandel. Det krävs hårdare tag från EU:s sida mot detta.

I resolutionen lägger man fram flera specifika förslag. Man föreslår ett förbud mot ersättning till spelaragenter för övergångar där spelarna i fråga är minderåriga, mer insyn i spelaragenternas transaktioner vid övergångar, och mer reglering från medlemsstaternas sida eftersom idrottsförbunden för närvarande inte har läget under kontroll. Särskilda åtgärder krävs för att ta itu med de rådande vilda västern-förhållandena. Kommissionen måste se till att reglerna efterlevs bättre och att överträdelser bestraffas. När allt kommer omkring är ju dessa ofta gränsöverskridande till sin natur. Dessutom måste minderåriga spelares rättigheter alltid skyddas på ett effektivt sätt.

  Iosif Matula (PPE). – (RO) Jag välkomnar Ivo Belets förslag om att införa ett standardsystem för att ta till vara intressena för de idrottsmän och idrottskvinnor som använder sig av agenttjänster, vilket kommer att minska de fall av oegentligheter på detta område som beror på bristande insyn vid övergångar, penningtvätt och människohandel.

Vi bör inte bara uppmärksamma fotbollen, utan även alla andra idrotter. För närvarande är exempelvis omkring 6 000 agenter verksamma i EU. De företräder 30 olika idrotter och är inblandade i affärsverksamheter som beräknas omsätta hundratals miljoner euro. Att då införa en enda uppsättning regler för licensiering av spelaragenter blir långt ifrån enkelt.

Dessutom måste vi stödja en tydligare definition av en agents funktioner, oavsett om det rör sig om att vara manager för spelare eller en mellanhand vid spelarövergångar. Om vi blickar framåt …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Piotr Borys (PPE). – (PL) Herr talman! Det finns en sak som är bra med att hålla denna debatt så här sent – vår diskussion äger inte rum när det sänds några VM-matcher. Därför har vi gott om tid att debattera. Allvarligt talat åläggs vi enligt Lissabonfördraget att vidta åtgärder för att komma till rätta med en situation som är felaktig och som varit olöslig i åratal. Om två år kommer Polen och Ukraina gemensamt att stå som värdar för fotbolls-EM. Därför är jag oerhört glad över att Ivo Belet, Doris Pack och Androulla Vassiliou, som har varit så aktiv i denna fråga, har beslutat att det behövs samordning på detta område. Det finns verkligen ingen insyn i systemet och systemet lider av år av korruption. Handeln med unga spelare har ökat enormt och leder till många situationer där man delar på pengarna, även efter att övergångar har slutförts och höga avgifter betalats. Övergångssummorna är så höga att de ibland skuldsätter klubbarna. Därför behöver vi en ny uppsättning regler ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag tror vi alla är överens om idrottens betydelse och att alla kan ha mycket glädje av idrott. Jag tackar er så mycket för era bidrag och förslag, vilka ingående kommer att beaktas.

Det råder ingen tvekan om att det är önskvärt med EU-åtgärder. Idrottsförbunden har inte befogenhet att ingripa vid några av de värsta fallen av oegentligheter. I takt med att idrotten blir allt mer globaliserad får dessa problem en gränsöverskridande dimension.

Internationaliseringen av professionell idrott gör det svårt att inta en nationell syn på systematiska problem. EU kan spela en samordnande roll och hjälpa till att se till att vi får en harmoniserad syn på frågan om agenter. Vi kan exempelvis använda EU:s nya befogenheter för att samordna straffrätten. Många aktörer inom idrottsrörelsen skulle säkert välkomna vårt stöd.

Vilka åtgärder vi än beslutar oss för att vidta måste vi naturligtvis ha ett nära samarbete med de relevanta förbunden och jag har – som ni vet – för avsikt att mycket snart offentliggöra ett meddelande om idrott. I detta meddelande kommer denna fråga utan tvekan att behandlas mer ingående. Det vore fel att förekomma de diskussioner som vi måste föra med er här i parlamentet, liksom med idrottsrörelsen. Jag ser fram emot ett nära samarbete med er och att få föra denna fråga framåt.

  Talmannen. – Jag har mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingetts i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (EN) I dessa tider av kommersialisering och professionalism är agenter en oundviklig aspekt av idrottslandskapet. Enligt kommissionens rapport beräknas 6 000 agenter vara verksamma i EU. De har en omsättning på mer än 200 miljoner euro för spelares och idrottares övergångar.

Fotboll är den enda idrott där agenterna är verksamma i samtliga EU-medlemsstater. Fotboll i Europa är en affärsverksamhet som omsätter stora summor och det är viktigt att idrotten baseras på rent spel och integritet. Olaglig handel med unga spelare och deras övergångar över gränserna är mycket oroande. Detta är framför allt något som kopplas ihop med fotbollsklubbar och deras sökande efter talanger. Man räknar med att ungefär 20 000 unga afrikaner har förts till Europa för att spela fotboll, men nu lever illegalt i EU eftersom de inte lyckades få en karriär som fotbollsspelare. Hårdare gränsöverskridande regler, övervakning och samordnade miniminormer för agenters kontrakt skulle bidra till att ta itu med detta problem och är något som krävs för att säkerställa fotbollens integritet.

Med tanke på denna frågas gränsöverskridande dimension uppmanar jag kommissionen att på ett effektivt och kraftfullt sätt arbeta för att skydda minderåriga spelare och stoppa människohandeln med spelare.

(1) Se protokollet.