Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 16 juni 2010 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

  Talmannen. – Vi går nu vidare till de muntliga röstförklaringarna.

Betänkande: Ek (A7-0164/2010)

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Östersjön är en europeisk tillgång som tillhör oss alla. Därför är det viktigt att agera på ett sätt som gör att vi skyddar det från oss själva.

Det kan låta paradoxalt, men om vissa delar av ekonomin sköts dåligt, såsom industrin, jordbruket eller fisket, kan de påverka Östersjöns ekosystem negativt. Därför är det, trots de saker som måste göras för att främja grundläggande processer i ekonomin, vår skyldighet att se till att vi bryr oss om och skyddar Östersjön, som är en utomordentlig naturtillgång. Om den biologiska mångfalden i Östersjön försummas skadas de sektorer i ekonomin som gynnas av Östersjöns vatten. Därför är det nödvändigt med såväl överstatligt som gränsöverskridande samarbete på det här området.

Det är bara tack vare gemensam forskning, bland annat av ryska vetenskapsmän, som vi kan skapa ett effektivt system som skyddar Östersjön och gör det möjligt att nyttja dess potential på ett innovativt sätt.

Betänkande: Scicluna (A7-0182/2010)

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill hälsa Estland varmt välkommet in i euroområdet. Jag är stolt över alla medlemmar i euroområdet, eftersom en gemensam valuta är en viktig integrerande faktor. Inte desto mindre vill jag på tal om detta påminna kommissionen om att det finns stabilitetskriterier som måste uppfyllas. Ibland får jag intrycket att befintliga medlemmar i euroområdet har särskilda rättigheter. Reglerna är till för att följas. Alla som bryter mot reglerna måste straffas. Detta gäller särskilt eurons stabilitetskriterier.

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Jag har förtroende för euron som valuta, och som företrädare för Estland var jag förstås för att anta betänkandet och för införandet av euron från och med nästa år. Vårt budgetunderskott är litet och skulden i den offentliga sektorn är en av de minsta i EU. Regeringen har gjort nedskärningar där det har varit möjligt. Resultatet – ett godkännande på EU-nivå – är välförtjänt. Jag röstade dock också för betänkandet för att tacka och lovorda vårt folk, den estländska befolkningen. Inga strejker, uppror, inte ens något gnäll, trots hög arbetslöshet och sänkta löner – allt detta har befolkningen genomlevt. De här påfrestningarna måste få ett slut. Och vi hoppas att euron kan innebära lättnader, början på en ny uppgång. Tack.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för betänkandet, och först av allt vill jag gratulera Estland till att Europaparlamentet har beslutat att bevilja landet inträde i euroområdet den 1 januari 2011. Euron står inför en rad svåra utmaningar i dag, men Estlands inträde i euroområdet bör vara en tydlig signal till dem som ifrågasätter existensen av och utsikterna för EU:s gemensamma valuta.

Estlands beslutsamhet och idoga försök för att ta sig in i eurofamiljen bör ses som ett exempel, inte minst för att Estlands föredömliga utveckling skedde under den globala finansiella och ekonomiska krisen. Estland bör vara ett föredöme för andra medlemsländer som vill gå med i euroområdet, liksom för befintliga medlemmar i eurofamiljen, särskilt de som har en tendens att underskatta betydelsen av euroområdets kriterier och regler.

Betänkande: Czarnecki (A7-0096/2010)

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Herr talman! Utarbetandet av det betänkande vi har antagit i dag har varit en plågsam upplevelse. Förra året slutfördes ett liknande betänkande om beviljande av ansvarsfrihet, men det skedde inte förrän i november. Detta visar att parlamentet hade och fortfarande har många förbehåll när det gäller övervakningen av budgetutgifterna för en sådan grundläggande institution inom EU.

Trots en rad olika problem och mycket komplicerade dialoger med rådet är förhoppningen att det förtroende vi har gett rådet i dag kommer att leda till ett mer öppet samarbete mellan oss, så att de dokument som rör budgetutgifter som skickas till parlamentet kommer att vara mer exakta, så att detta sker tidigare, så att åtminstone det 40 år gamla ”gentlemannaavtalet” från 1970-talet ses över, och så att parlamentet får ett faktiskt och löpande inflytande när det gäller övervakningen av rådets budgetutgifter.

  Ashley Fox (ECR). – (EN) Herr talman! Jag är djupt oroad över det uttalande som Europeiska rådets ordförande gjorde nyss. Han påstod nämligen att medlemsstaterna går med på att lägga fram sina budgetar till kommissionen innan de lägger fram dem för sina nationella parlament.

Det var helt enkelt oriktigt och det var ett tydligt försök från Herman Van Rompuys sida att pressa medlemsstaterna att gå med på att överföra ytterligare makt till EU. Att kräva att medlemsstaterna först ska lägga fram sina budgetar till kommissionen är ett grovt brott mot nationell suveränitet. Jag är nöjd med att den brittiska regeringen har rättat Herman Van Rompuy och att den bestämt upprepar att House of Commons kommer att vara den första instansen som ser och godkänner våra budgetar. Det är inte förhandlingsbart.

De medlemsstater som vill genomföra en mer långtgående ekonomisk och skattemässig integration bör ha rätt till det men det ska inte påtvingas länder som Storbritannien, som vill behålla sin ekonomiska suveränitet.

Betänkande: Ludford (A7-0198/2010)

  Nicole Sinclaire (NI). – (EN) Herr talman! Jag röstade mot betänkandet. Det beror inte på att jag inte tror på översättning i brottmål, tvärtom anser jag givetvis att det är mycket viktigt med korrekt tolkning och översättning i dessa mål. Betänkandet leder dock i själva verket till att fler befogenheter införs under Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Storbritannien har redan undertecknat konventionen och den införlivades i vår lag 1998 precis som i övriga EU.

Vi bör fråga oss varför EU väljer denna väg. Jag anser att EU väljer denna väg – och jag tror att vi alla vet varför – för att det är ytterligare ett steg på vägen mot en federal stat. Därför röstade jag mot betänkandet. Nationella regeringar bör fatta dessa beslut. Det är inte er ensak: ni är inte ett land. Hur många gånger ska vi behöva säga det?

  Gerard Batten (EFD). – (EN) Herr talman! Jag och mina kolleger i UK Independence Party lade ned våra röster. Det beror inte på att vi har några invändningar mot förekomsten av riktiga översättningstjänster för dem som ställs inför rätta i en utländsk domstol. Att rösta för betänkandet innebär det dock att man stöder Stockholmsprogrammet och harmoniseringen av de europeiska rättssystemen.

Precis som vi har sett med den europeiska arresteringsordern innebär detta att man raserar det hundratals år gamla skyddet mot omotiverade arresteringar och fängelsestraff i den engelska lagen. Det kommer även att leda till fler tredskodomar och ett allmänt erkännande av böter, beslut om förverkande etc. Alla som anser att nationella domstolar bör ha rätt att skydda sina egna medborgare bör motsätta sig harmoniseringen av rättssystemen och Stockholmsprogrammet.

Betänkande: Bauer (A7-0137/2010)

  Nicole Sinclaire (NI). – (EN) Herr talman! Jag röstade mot betänkandet och jag är nöjd med att parlamentet förkastade det. Jag företräder West Midlands i Storbritannien, ett av de områden som har högst arbetslöshet i Storbritannien. Vad folk gör i West Midlands och i Storbritannien är att de startar små företag. De flesta arbetstillfällena skapas av små företag och betänkandet är bara ytterligare ett angrepp på dem. Om det hade antagits hade det inneburit att den som startar ett litet företag kommer att överregleras om och om igen. Därför hoppas jag att parlamentet och kommissionen inte kommer att återförvisa betänkandet till parlamentet och att de kommer att se förkastandet av det som ett tecken på att ytterligare lagstiftning inte bör leda till att små företag överregleras. Vi behöver stimulans i vår ekonomi, inte överreglering.

Betänkande: Sommer (A7-0109/2010)

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att konsumenterna i EU har rätt att veta vad maten de äter innehåller.

Kommissionens förslag om att omarbeta EU-bestämmelserna om livsmedelsmärkning är helt klart avsett att skapa en bättre lagstiftning. Givetvis är syftet med det även att minska byråkratin, att öka rättssäkerheten för aktörerna i livsmedelskedjan, att öka den europeiska livsmedelsindustrins konkurrensförmåga och att se till att konsumenterna får omfattande livsmedelsinformation. Samtidigt som det å ena sidan skapar öppenhet i konsumenternas intresse bidrar det å andra sidan varken till att minska byråkratin eller att förenkla lagstiftningen. Enligt vår åsikt har kommissionen gjort det alltför lätt för sig.

Jag stöder föredragandens förslag om näringsprofiler som verkligen definieras i detalj, men som dock inte har en vetenskaplig grund. Det är även tvivelaktigt att kommissionen har utarbetat förslaget till förordning utan vetenskapliga expertutlåtanden. Det är också svårt att förstå att förslaget läggs fram vid en tid då det visserligen finns enstaka vetenskapliga undersökningar att tillgå samtidigt som en omfattande undersökning just har inletts som omfattar samtliga medlemsstater.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Konsumenterna har givetvis rätt att veta vad livsmedlen innehåller. Vem som helst som anser att de nya märkningsbestämmelserna kommer att sätta stopp för EU:s självbelåtenhet eller leda till att folk kommer att äta mer hälsosamt är dock på inne fel spår. Vi behöver kostråd och utbildning, inte bara för vuxna utan framför allt för barn, och detta blir allt viktigare. Människor som följer en varierad diet och motionerar mycket kan äta en chokladkaka med gott samvete. Vi bör förmedla detta budskap genom vår omröstning i dag.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade mot ändringsförslagen i Sommerbetänkandet om ett införande av den så kallade trafikljusmodellen. Jag menar att konsumenterna inte får korrekt information om fetter, salt, socker, mättade fetter och energiinnehåll anges genom ett enkelt system som innebär att de tilldelas ett värde. I stället finns det en verklig risk att färdiga produkter, som fryst pizza som kommer att förses med röd märkning eftersom den innehåller ost, kommer att bli lidande. Paradoxalt nog gynnar trafikljussystemet ohälsosamma produkter i stället för kvalitetsprodukter. Slutligen håller jag inte med om att kaloriinnehåll bör anges på etiketterna till alkoholhaltiga drycker, däribland vin. Ursprungsorten och produkternas ursprung har redan förtydligats.

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman! Jag räckte upp handen för att tala i god tid under behandlingen av det förra betänkandet också (det vill säga Edit Bauers betänkande) och när jag avslutar mitt bidrag till Renate Sommers betänkande kommer jag att tala om det också. Jag lämnade även in en skriftlig begäran så det var inte mitt fel att jag inte fick möjlighet att tala. När det gäller Renate Sommers betänkande har föredraganden verkligen utfört ett enastående arbete och jag är för rättslig klarhet. Genom antagandet av en enda uppsättning regler ersätts nämligen den nuvarande snårskogen av regler. Därför stödde jag antagandet av förordningen.

Jag stöder rekommenderat dagligt intag (RDI) eftersom denna märkning ger objektiv information om hur mycket energi och näring en portion mat innehåller. Denna form av information är välkommen vid beslut om konsumtion. Jag stödde dock inte införandet av färgkodssystemet. Det är en subjektiv bedömning av produkterna och konsumenterna informeras inte om hur man äter en balanserad diet och hur man äter enligt de egna behoven. Trafikljussystemet delar i själva verket upp livsmedlen i bra och dåliga, men i stället bör man tala om goda och dåliga matvanor. Tack.

Betänkande: Bauer (A7-0137/2010)

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Jag uppskattade Edit Bauers arbete. Jag sitter med i utskottet och jag har sett vilka stora insatser hon har gjort och hur mycket tid hon har lagt ned. Enligt min åsikt är det inte någon mening med att egenföretagare omfattas av direktivet eftersom de omfattas av den andra förordningen, det vill säga nummer 51, och i detta avseende är överreglering inte någonting positivt. Därför stödde jag inte kommissionens svartlistning av förslagen och jag stödde inte heller förkastandet av betänkandet. Tack.

Betänkande: Sommer (A7-0109/2010)

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Den grundläggande tanken med förordningen är att inrätta ett gemensamt system för märkning av livsmedelsprodukter i hela EU. Det kommer säkerligen att vara öppnare och mer förståeligt för alla konsumenter i EU.

Enhetliga regler för märkning av livsmedel kommer att göra det enklare för oss att välja rätt produkter. När vi är utomlands slipper vi riskera att konsumera ingredienser som vi inte vill ha eller allergiframkallande ämnen. Genom att harmonisera lagstiftningen på EU-nivå ser vi till att marknaden fungerar effektivt och att varuflödet liberaliseras. Vi får dock inte glömma att alla ändringar av reglerna för märkning av livsmedelsprodukter som inte föregås av en övergångsperiod innebär att producenterna riskerar att drabbas av stora förluster.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (LT) I dag röstade parlamentet om ett mycket viktigt dokument och jag välkomnar det antagna beslutet. Det är viktigt att konsumenterna ges tillräcklig information och att den information de får i så stor utsträckning som möjligt inte är vilseledande och att den är tillgänglig. När jag röstade försökte jag att ta så stor hänsyn som möjligt till konsumenternas intresse. Vi måste dock fortfarande skapa en jämvikt mellan nödvändig och överflödig information samt hitta en jämvikt mellan konsumenternas och tillverkarnas intressen. Därför anser jag att nästa steg bör vara att inrätta ett system eller åtminstone att uppmuntra tillverkarna att frivilligt ge konsumenterna så mycket information som möjligt så att vi kan skydda folkhälsan inom EU.

  Horst Schnellhardt (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Avsikten med förordningen är att tillhandahålla bättre information till konsumenterna och att bidra till att bekämpa fetma. Samtidigt bör den också leda att byråkratin minskar.

Genom vårt beslut i dag har vi uppnått målet att tillhandahålla mycket information till konsumenterna. Det återstår att se huruvida det vi har beslutat om alltid kommer att få önskad effekt. Jag vill dock klargöra att bättre information inte i sig kommer att leda till hälsosammare kosthållning och minskad fetma. Vi måste göra mer, och det gäller även parlamentet, för att tillhandahålla utbildning och information, framför allt i skolorna.

När det gäller minskningen av byråkratin har vi uppnått raka motsatsen. Vi har fortfarande näringsprofiler och ursprungsbeteckningar i butikerna. Därmed har vi ökat byråkratin och överöst konsumenterna med så mycket information att de inte ens kommer att lägga märke till de delar som handlar om att minska fetman.

  Linda McAvan (S&D). – (EN) Herr talman! Jag själv och andra parlamentsledamöter från Labour röstade i slutändan för Sommerbetänkandet i slutomröstningen eftersom vi anser att framsteg har gjorts, framför allt inom två områden: ursprungsland och märkning på förpackningarnas framsida. Vi motsätter oss dock starkt omröstningen om att upphäva nationella frivilliga märkningssystem, som de system som tillämpas av stora återförsäljare i Storbritannien.

Det handlar om helt frivilliga system och allt tyder på att konsumenterna uppskattar dem. Vi får se vad som händer i rådet när det gäller bevarandet av nationella system. Om vi i EU inte kan komma överens om trafikljusmodellen vid andrabehandlingen hoppas vi åtminstone att de länder som har utvecklat nationella system som fungerar och som förstås väl får behålla dessa system.

Förslag till resolution (B7-0348/2010)

  Gerard Batten (EFD). – (EN) Herr talman! Jag röstade mot resolutionen. Samtidigt som den inte kommer att få någon rättslig effekt speglar den likväl vilket håll EU är på väg mot.

Den är ett utkast till EU:s ekonomiska styrning av Europa. Som vi hörde nu under morgonen från José Manuel Barroso och ordförandena för de flesta av de politiska grupperna är det exakt vad de vill. Den rådande finanskrisen ses som positiv för att utvidga EU:s makt.

Jag företräder staden London som riskerar att fördärvas av den föreslagna EU-lagstiftningen. Om EU styr ekonomin kommer hela den brittiska ekonomin att fördärvas. Det var positivt att Markus Piepers ändringsförslag som tillåter att länder går ur valutaunionen ingick i resolutionen. Jag röstade gladeligen för det men det röstades tyvärr ned.

Skriftliga röstförklaringar

Betänkande: Ek (A7-0164/2010)

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom det kommer att skapa större möjlighet att utnyttja den vetenskapliga potentialen hos medlemsstaterna i Östersjöområdet. Östersjöns ekosystem är hotade ur miljösynpunkt på grund av naturliga och mänskliga faktorer, och detta bör lösas genom forskning. Hittills har medlemsstaterna i Östersjöområdet på egen hand genomfört flera forsknings- och utvecklingsprogram på nationell nivå men dessa program är inte tillräckligt samordnade på EU-nivå. Jag menar att Bonus-programmet kommer att utgöra ett bra exempel och öka Östersjöområdets forskningskapacitet samt att det kommer att leda till att forskare i dessa länder deltar i gemensamma åtgärder. Dessutom kommer det att bidra till inrättandet och genomförandet av det europeiska området för forskningsverksamhet (ERA) i Östersjöområdet.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) När nationella synergier och EU-synergier kan ge upphov till synergier mellan forskning, konkurrenskraft och innovation anser jag att den som är ansvarig för administration och beslut bör stödja projektet. I Lena Eks betänkande föreslås åtgärder för att samordna vetenskapliga forskningsverksamheter i syfte att skapa förståelse för samspelet mellan Östersjöns ekosystem, vilket i dag sker inom ramen för de nationella programmen. Därför kommer jag att rösta för betänkandet.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom Östersjön och dess kuster i allt större utsträckning påverkas negativt av olika faktorer som föroreningar, klimatförändringar, försurning, utarmade bestånd och minskad biologisk mångfald. För att minska föroreningarna i Östersjön planerar åtta av EU:s medlemsstater, däribland Litauen, att genomföra ett gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram – Bonus-169. Just nu bedrivs forskning på nationell nivå i vissa länder i Östersjöområdet och motsvarande program genomförs, men samordningen på EU-nivå inom området är bristfällig. Eftersom den nuvarande situationen är allvarlig bör de vetenskapliga forskningsprogrammen i Östersjöområdet vara mer riktade och systematiska för att bemöta det komplexa och brådskande problemet med föroreningar på ett samordnat och effektivt sätt. Jag vill uppmärksamma att det ekonomiska stöd som kommissionen har avsatt för det gemensamma forskningsprogrammet kommer att bidra till ett optimalt utnyttjande av forskningspotentialen.

Dessutom överensstämmer det gemensamma programmet med målen i den europeiska marina strategin och sjöfartsstrategin samt i EU:s Östersjöstrategi. Det är också förenligt med den nya EU 2020-strategin eftersom investeringar i forskning och kunskap som stimulerar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning är ett av huvudmålen i den framtida strategin.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar Bonus-programmet som kommer att integrera medlemsstaternas nationella forskningsverksamheter och kommissionens verksamhet när det gäller miljö och förvaltning av marina resurser i Östersjön.

Bonus-programmet är en framåtblickande modell och ett exempel för andra former av regionalt samarbete inom vetenskaplig forskning.

Precis som Östersjöområdet kan andra områden som till exempel sydvästra Europa gynnas av att medlemsstaterna och kommissionen vidtar gemensamma åtgärder för att ta itu med gemensamma utmaningar och stödja hållbar utveckling i regionen i fråga.

Medlemsstaterna genomför forskningsprogram på egen hand i denna region som skulle kunna uppnå en kritisk massa i strategiska områden.

Därför uppmanar jag parlamentet och kommissionen att överväga möjligheten att inrätta ett gemensamt forskningsprogram för sydvästra Europa med fokus på mycket viktiga områden som havet och energiresurser från havet samt hållbar utveckling för det europeisk-atlantiska området och dess grannområden.

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. – (CS) Betänkandet om det gemensamma forskningsprogrammet för Östersjön handlar om alternativen för EU:s deltagande i forskningsverksamheter i Östersjöområdet, som länge har genomförts av de åtta medlemsstaterna Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige. Verksamheterna är dock inte samordnade och deras gränsöverskridande effekter är inte tillräckligt stora. EU:s deltagande bör leda till att de nationella forskningsprogrammen och de deltagande staternas verksamheter samlas inom ett gemensamt program kallat Bonus. Syftet med programmet är att bidra till att nå forsknings- och miljömålen i Östersjöområdet, den marina strategin och sjöfartsstrategin samt ramdirektivet om vatten. Jag välkomnar att ryska forskare deltar i Bonus-projektet eftersom Ryssland har stora områden i Östersjön och därmed direkt påverkar dess ekosystem.

Ur ekonomisk synvinkel räknas inte Bonus som ett nytt projekt för EU eftersom det har anknytning till projekt med samma mål som redan har avslutats eller som kommer att avslutas – det vill säga ERA (2004–2006) och ERA-NET PLUS (2007–2011) – och det bör fortsätta arbetet inom dessa projekt. Jag stöder helhjärtat målet att trygga finansiering från de deltagande staterna eftersom detta garanterar stabilitet i initiativet utan finansiering från unionen efter det att EU-stödet upphör. Jag håller med om betänkandet i stort och kommer att rösta för det.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Östersjön har upplevt perioder med stort välstånd och riklig aktivitet, till exempel när Hanseförbundet befann sig på sin höjdpunkt. Det möjliggjorde ett fruktsamt utbyte av människor, varor och kunskap mellan olika områden som tillhörde olika nationer. Dessa utbyten bidrog till att utveckla närmare förbindelser mellan förbundets städer och främjade en verklig solidaritet, som den som Robert Schuman hundratals år senare skulle förespråka som det bästa sättet att ”skapa Europa” på.

Östersjöns halvstängda natur och den sjöfartstrafik som passerar genom området har lett till ansamlingar av stora mängder föroreningar av olika ursprung. Om inte de avlägsnas omgående kommer hela områdets ekosystem att hotas. EU bör bidra till att genomföra projekt som gynnar forskning om och utveckling av sjöfarten i Östersjön. Eftersom området påverkas av mycket allvarliga omständigheter bör detta prioriteras.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Östersjön och dess kuster har drabbats av föroreningar, försurning samt förlust av naturresurser och biologisk mångfald. För att minska föroreningarna i Östersjön kommer de åtta medlemsstaterna Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige att genomföra ett utvecklingsprogram för Östersjön kallat Bonus. Syftet med programmet är att stödja vetenskaplig utveckling och innovation genom att tillhandahålla den rättsliga och organisatoriska ram som krävs för transnationellt samarbete mellan Östersjöstaterna om miljöforskning i Östersjöområdet, i enlighet med målen i EU 2020-strategin om forskning och kunskap. EU kommer att bidra med 50 miljoner euro under genomförandefasen som ett komplement till bidragen från de deltagande staterna i syfte att öka deras intresse för att genomföra programmet tillsammans. Jag välkomnar kommissionens ekonomiska stöd till programmet och framför allt att de deltagande medlemsstaterna kommer att garantera stabilitet i programmet efter det att EU-finansieringen upphör. Därför röstade jag för betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Östersjön är ett av de mest förorenade haven i världen och följaktligen är Bonus 169-programmet verkligen meningsfullt. Det är viktigt att hitta orsakerna till detta och till varför föroreningsnivåerna är så höga. EU bör fästa största vikt vid haven så att framtida generationer kan utnyttja hela deras inneboende potential, det vill säga deras nuvarande och framtida ekonomiska, sociala och vetenskapliga potential. Jag vill också påpeka att jag är positiv till Rysslands deltagande inom detta område eftersom landet står för en stor del av föroreningarna i Östersjön. Endast på så sätt kan programmet bli en framgång. Annars kommer det att bli en meningslös och mycket kostsam insats som inte kan uppnå de fastställda målen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Enligt betänkandet kommer ett särskilt genomförandeorgan att inrättas: den europeiska ekonomiska intressegrupperingen Baltic Organisations Network for Funding Science eller Bonus EEIG, som kommer att genomföra Bonus-169. Bonus EEIG kommer att vara mottagaren av unionens bidrag, men inte nödvändigtvis av de deltagande staternas bidrag. Även om de deltagande staterna kommer att påminnas om att det är viktigt att ha en verkligt gemensam pott kommer varje deltagande stat att besluta om huruvida den själv ska administrera sitt bidrag eller om dess bidrag ska administreras av Bonus EEIG. Sammanfattningsvis är det ett bra betänkande och vi stödde det.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Mina damer och herrar! Östersjön spelar en mycket viktig roll i det litauiska samhället. De flesta av våra reserver kommer från Östersjöns stränder. För oss litauer är Östersjön verkligen värdefullt ur logistisk synvinkel – framför allt genom Klaipėda-hamnen – samt ur naturmässig och kulturell synvinkel. Precis som man påpekar i betänkandet är Östersjön tyvärr hårt utsatt för faror som människan har orsakat, till exempel luftföroreningar, klimatförändringar, utarmade bestånd och försurning. Medlemsstaterna vidtar åtgärder på egen hand men de kan inte lämnas att själva lösa de miljöproblem som har uppstått i Östersjöområdet. I nuläget är ett gemensamt åtgärdsprogram som Bonus verkligen nödvändigt. Vetenskaplig forskning är lösningen på de befintliga ekologiska, sociala och ekonomiska utmaningarna. Bonus-programmet kommer att leda till att en positiv agenda inrättas för Litauen och för våra baltiska grannar – detta nära samarbete kan också omfatta politiska och ekonomiska frågor. Även om man i Bonus-programmet i stor utsträckning inriktar sig på miljöforskning får vi inte glömma bort att programmet även kan få betydande positiva sociala och ekonomiska effekter samt bidra till att målen i Lissabonstrategin uppnås genom investeringar i kunskap om tillväxt och sysselsättning. Det kan bidra till att förbättra situationen inom olika sektorer som fiske, turism, sjöfartstransporter och vattenbruk.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för det gemensamma forsknings- och utvecklingsprogrammet för Östersjön (Bonus-169) eftersom jag stöder projektets mål samtidigt som jag anser att man måste ta itu med de nuvarande ekologiska problemen i Östersjön. Ytterligare en anledning till mitt stöd är att programmet kommer att göra det möjligt för oss att åstadkomma större gemensamt samarbete och bättre samordning mellan de deltagande staterna Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige. Min förhoppning är att vi genom att stödja det gemensamma forsknings- och utvecklingsprogrammet för Östersjön (Bonus-169) kan uppnå ett optimalt utnyttjande av resurserna och samarbete mellan forskare, intresseorganisationer inom turism, regionala rådgivande nämnder och lokala regeringar.

Betänkande: Tošenovský (A7-0160/2010)

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Genom förslaget inrättas europeiska GNSS-organet (det globala systemet för satellitnavigering) som ersätter tillsynsmyndigheten för GNSS som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 1321/2004 av den 12 juli 2004 om inrättandet av strukturer för förvaltningen av de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering. Ändringen beror på att flera av myndighetens uppgifter numera har tagits över av kommissionen. Därför är det nödvändigt att se över förordningen för att återspegla det faktum att organet inte längre ska tillvarata det allmännas intressen i samband med de europeiska programmen inom det globala systemet för satellitnavigering (GNSS) eller vara tillsynsmyndighet för dessa program.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I Europaparlamentets och rådets förordning nr 683/2008 om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo) fastställs en ny ram för offentlig styrning och finansiering av programmen Galileo och Egnos. Ramen bygger på principen om en strikt ansvarsfördelning mellan EU företrädd av kommissionen, tillsynsmyndigheten och Europeiska rymdorganisationen och ger kommissionen ansvar för förvaltningen av programmen. Förordningen föreskriver dessutom att myndigheten ska fullgöra de uppgifter som den har anförtrotts med iakttagande av kommissionens uppgift som förvaltare och att den ska agera enligt de riktlinjer som kommissionen har utfärdat. Kommissionen måste informera parlamentet och rådet om betydelsen av ackrediteringsbeslut för att programmen ska utvecklas väl. Jag anser att det är viktigt att medlemsstaterna och kommissionen är företrädda i en styrelse som har nödvändiga befogenheter för att upprätta budgeten, kontrollera dess genomförande, anta erforderliga finansiella bestämmelser, inrätta ett öppet förfarande för organets beslutsfattande, godkänna dess arbetsprogram och utnämna den verkställande direktören.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Ändringsförslag har antagits till Europaparlamentets och rådets förordning nr 683/2008 om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo) som fastställer en ny ram för offentlig styrning och finansiering av programmen Galileo och Egnos. I förordningen föreskrivs en strikt ansvarsfördelning mellan EU företrädd av kommissionen, tillsynsmyndigheten och Europeiska rymdorganisationen och kommissionen ges ansvar för förvaltningen av programmen.

För att garantera att organet fullgör sina uppgifter med iakttagande av kommissionens uppgift som programförvaltare och i enlighet med riktlinjer som har utfärdats av kommissionen föreskrivs det uttryckligen att organet ska ledas av en verkställande direktör under överinseende av styrelsen och enligt de riktlinjer som kommissionen har utarbetat för organet samt att kommissionens företrädare i styrelsen ska ha 30 procent av röstetalet i denna.

Eftersom styrelsen ska fatta sina beslut med två tredjedels majoritet, kommer denna tredjedel av röstetalet ge kommissionen möjlighet att med stöd av minst en medlemsstat blockera de styrelsebeslut som strider mot kommissionens riktlinjer.

Eftersom vi är tveksamma till det som har föreslagits har vi beslutat oss för att lägga ned våra röster i slutomröstningen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) De europeiska satellitnavigeringsprogrammen Egnos och Galileo är ett projekt som har pågått under flera år och som inte verkar utvecklas nämnvärt trots att enorma belopp har pumpats in i det. Precis som med SIS II-programmet verkar kostnaderna stiga i taket. Det är sant att Galileo-projektet har en långsiktig strategisk betydelse och därför röstade jag för betänkandet med reservationer för kostnadsexplosionen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det var enkelt att rösta om betänkandet om strukturer för förvaltningen av de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering (Tošenovský). Vi stödde det.

Betänkande: Glante (A7-0161/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet med anledning av dess konsekvenser för kommissionens framtida budget och mot bakgrund av det bidrag som rymdverksamheterna kan utgöra för EU 2020-strategin för innovativ tillväxt inom högteknologi, kvalificerad sysselsättning och europeisk sammanhållning. Vi bör erkänna potentialen hos ett program som GMES (global övervakning för miljö och säkerhet) – vilket är fallet med det utmärkta arbete som utförs på Azorerna – när det gäller att främja den biologiska mångfalden, förvaltningen av ekosystemen, anpassningen till klimatförändringarna och de snabbinförda tjänsterna som avser katastrofhantering, lands- och havsövervakning eller till och med när det gäller att gynna transportpolitiken, för att inte nämna den säkerhet det ger i form av gränskontroller och havsövervakning. Det bör betonas att dessa tjänster är avgörande för en ”ny ekonomi” i olika avlägsna regioner samt i öregioner och yttre randområden. I och med att dessa regioner kan utnyttja denna form av teknik, som kan ”exporteras”, skapas mervärde för de områden som ingår i Nereus samtidigt som kvalificerade arbetstillfällen skapas och områdenas attraktionskraft ökar genom vetenskap och teknik. Förhoppningen är att man ska lägga grunden för och etablera nya företag.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag anser att EU bör vara erövrande och beskyddande på samma gång. I GMES-programmet (global övervakning för miljö och säkerhet, ett initiativ som syftar till att skapa driftskapacitet för att övervaka jorden) kombineras dessa två krav. Eftersom vi numera har tillgång till alltmer utvecklad teknik för att effektivt övervaka vår miljö och därmed garantera vår säkerhet (vid naturkatastrofer, piratangrepp till sjöss, studier av ozonlagret eller klimatförändringarna etc.) bör EU investera alla tillgängliga resurser inom detta område. Följaktligen röstade jag för betänkandet eftersom det ger en rättslig grund och finansiering till GMES-programmet, vilket vi behöver.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar EU:s strategiska beslut att utarbeta ett europeiskt jordobservationsprogram avsett för miljö- och säkerhetsfrågor, lett av EU i partnerskap med Förenta staterna och Europeiska rymdorganisationen, i syfte att främja ett bättre utnyttjande av industrins potential när det gäller innovation, forskning och teknisk utveckling inom jordobservation.

GMES kan tillföra påtagliga fördelar för EU-medborgarna när det gäller sysselsättning, kunskap, säkerhet och miljöskydd. Det har för övrigt sin rättmätiga plats i strategin ”EU 2020” och i strategin efter Köpenhamn.

GMES är ett viktigt verktyg till stöd för den biologiska mångfalden, förvaltningen av ekosystemen och begränsningen av klimatförändringarna. Det kommer också att bidra till ökad säkerhet, till exempel genom att tillhandahålla information om naturkatastrofer som skogsbränder eller översvämningar.

Dessutom kommer det att bidra till bättre förvaltning av naturresurserna, övervakning av vatten- eller luftkvalitet och stadsplanering. Det kommer att förenkla transportflödet, optimera vår jordbrukssektor och främja förnybar energi.

Jag anser att GMES har den potential som krävs för att avsevärt förbättra levnadsvillkoren för vår generation och för våra barns generation.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Jordobservationsinitiativet GMES är viktigt för Europeiska unionens framtid. Ett genomtänkt finansieringskoncept är absolut nödvändigt för uppbyggandet av GMES samt för tillhandahållandet och användningen av information och tjänster. I det sammanhanget är det av stor betydelse att man, såväl under som efter den inledande driftsfasen, beviljar tillräckliga medel vid rätt tidpunkt för att information och tillhandahållna tjänster ska kunna erbjudas under tillförlitliga och kontinuerliga former. De finansiella medel som ska avsättas för den inledande driftsfasen enligt kommissionens förslag bör utökas eftersom man därmed redan nu skulle kunna bevilja betalningsbemyndiganden för fler av rymdkomponentens områden. EU:s alla invånare och företag måste ha kostnadsfri tillgång till information och tjänster som tillhandahålls med hjälp av GMES, så att det utvecklas en marknad i senare led för i synnerhet små och medelstora företag. Målet för GMES avser inte bara miljö- och säkerhetsaspekter, utan även främjandet av utveckling och innovation. Även företag utanför EU bör ha fri tillgång, under förutsättning att villkoren är ömsesidiga, så att europeiska privatpersoner och företag också får tillgång till icke-europeisk information.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den nuvarande kommissionen har upphöjt den europeiska rymdpolitiken till en nyckelsektor för EU:s framtid. I detta sammanhang kan det europeiska jordobservationsprogrammet visa sig vara en möjlighet för EU eftersom det kommer att främja utvecklingen av unionens industristrategi (framför allt inom rymdindustrin), gynna allmänheten när det gäller sysselsättning och utveckling av forskning för innovation, förbättra miljöforskningen och människors säkerhet och slutligen skapa synergier med andra sektorer, vilket kan skapa värdefulla möjligheter för små och medelstora företag. Kommissionens utveckling av programmet kommer dock att kräva ytterligare budgetanslag. Därför anser vi att detta noggrant bör övervägas under översynen av den fleråriga budgetramen.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med förordningen om det europeiska jordobservationsprogrammet (GMES) och dess inledande drift är att ge EU egen driftskapacitet för jordobservation inom miljö- och säkerhetsområdet. Genom GMES – liksom genom satellitnavigationsprogrammet Galileo – får EU en egen infrastruktur som möjliggör en bättre miljöförvaltning och förbättrar invånarnas säkerhet. När det gäller klimatförändringarna och förbättringen av civilskyddet är det ett mycket viktigt program. Förordningen kommer att göra det möjligt att insamla exakta data om land-, havs- och atmosfärsförändringar. Därmed kommer vår förmåga att förebygga och klara av större katastrofer, till exempel oljeutsläpp, skogsbränder, översvämningar och jordskred, att förbättras. Det finns dock anledning till allvarlig oro eftersom förordningen endast täcker de finansiella behoven för perioden 2011–2013. Det bör uppmärksammas att den europeiska rymdorganisationens uppskjutning av ”Sentinel”-satelliterna emellertid är beroende av noggranna förberedelser i tid och själva uppskjutningen, planerad till perioden 2014–2017, medför enorma utgifter. Förhoppningsvis hittar kommissionen och rådet en lämplig lösning på problemet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Jordobservationsinitiativet GMES är ett projekt av stor betydelse för EU:s framtid. Genom det får EU en egen infrastruktur som möjliggör en bättre miljöförvaltning och förbättrar medborgarnas säkerhet. Programmet kan tjäna som exempel när EU bestämmer sig för att inrätta en verklig europeisk industriell strategi för rymdindustrin och det kommer att skapa ytterligare fördelar för samhället. Det kommer att bidra till att öka sysselsättningen samt förbättra säkerheten och miljöskyddet. Det kommer att skapa avsevärda möjligheter för små och medelstora företag att komma in på marknaden.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) När EU genomför flera storskaliga projekt samtidigt, bland annat SIS II, Galileo, gasledningsprojekt som Nabucco och det europeiska jordobservationsprogrammet GMES, som alla kostar miljarder att finansiera, finns det en risk att man kommer att misslyckas. Under alla omständigheter är det viktigt att inrätta exakta budgetar och se till att medlen används effektivt. Framåtblickande projekt är viktiga och därför röstade jag för betänkandet, trots min oro angående kostnaderna.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Även betänkandet om det europeiska jordobservationsprogrammet (GMES) (2011–2013) (Glante) var lätt att rösta om. Vi stödde det också.

Betänkande: Reul (A7-0176/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget till resolution eftersom syftet med byrån är att främja såväl ett generellt och ökat införande som ett hållbart utnyttjande av alla former av förnybar energi. Bland dess mål, som är mycket viktiga för Azorerna, betonas – förutom bevarande av miljön och skydd av klimatet och den biologiska mångfalden – ekonomisk tillväxt och ekonomisk och social sammanhållning, i synnerhet fattigdomsminskning samt hållbar och, framför allt, regional utveckling. Vid antagandet av stadgan bör man se till att nationella och interna prioriteringar säkras, men det är även viktigt att ta hänsyn till betydelsen av förnybar energi för öregioner, avlägsna regioner och randområden i förhoppning att byrån kommer att arbeta för att dessa områden ska bli oberoende ur energisynpunkt och att den kommer att bidra till effektiva lösningar för att öka användningen av förnybar energi, framför allt genom att stödja nya tester av och undersökningar om denna form av energikälla i områden som i större utsträckning missgynnas av den geografiska uppdelningen. Det bör påpekas att byrån, som till sin natur är europeisk och internationell, bör föreslå lösningar för dessa regioner.

  Maria da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar godkännandet av att stadgan för Internationella byrån för förnybar energi (Irena) ingås.

Förnybar energi är en av framtidens centrala frågor. Olika länder har olika strategier på det politiska och ekonomiska området för att främja produktion och användning av förnybar energi. Trots den förnybara energins oerhört stora möjligheter utnyttjas den dock endast i begränsad omfattning för närvarande. Det finns olika hinder, bland annat långdragna tillståndsförfaranden för importkvoter och tekniska hinder, osäkerhet när det gäller finansiering av projekt för förnybar energi och bristande medvetenhet om möjligheterna med förnybar energi.

Det är därför nödvändigt att Internationella byrån för förnybar energi fyller sitt syfte och blir ett kunskapscentrum för förnybar energi som ger råd till medlemsstaterna om hur de kan utforma nationella program för införande av förnybar energi, sprider information om förnybara energikällor samt tillhandahåller utbildning och rådgivning om bästa praxis och finansieringsmöjligheter.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till stadgan för Internationella byrån för förnybar energi, som kommer att främja förnybar energi och därmed bidra till att minska utsläppen av växthusgaser.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I dag, när EU antar stadgan för Internationella byrån för förnybar energi (Irena), upprepar jag vad jag förespråkade den 20 oktober förra året. Min orubbliga strävan har alltid varit att begränsa vårt energiberoende. Jag är säker på att vägen framåt är att stödja och utveckla den förnybara energin, så jag välkomnar att Portugal är grundande medlem av Irena. Därför stöder jag även EU:s godkännande av att Irenas stadga ingås.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Irena, som Portugal är grundande medlem av, inrättades officiellt den 26 januari 2009. Användning av förnybar energi är ett av huvudmålen i EU:s klimatpolitik. Irena kommer därför att bidra till att uppnå dessa mål, särskilt vad gäller att öka andelen förnybar energi till 20 procent av den totala energiproduktionen fram till 2020. Jag röstade därför ja till att dess stadga ingås.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Att Europaparlamentet godkänner ingåendet av stadgan för Internationella byrån för förnybar energi är goda nyheter för hela EU. Alternativa energikällor är framtidens melodi, både för den moderna ekonomin och framför allt för insatser för att bevara den biologiska mångfalden. Geotermisk energi, vindenergi och vattenkraft samt användning av biomassa eller biogas är metoder som kan göra EU:s ekonomi i viss mån oberoende av importerade energikällor, samtidigt som naturtillgångarna används på ett miljövänligt sätt.

Med tanke på det nuvarande globala ekonomiska läget, särskilt det geopolitiska läget, behövs det ytterligare initiativ för att trygga den europeiska kontinentens energisäkerhet. Användningen av förnybara energikällor är det perfekta alternativet till traditionella metoder. Samtidigt skapar de arbetstillfällen, de är billigare och miljövänliga. Genom att godkänna att stadgan ingås har parlamentet tagit ett steg i rätt riktning mot en bättre energipolitik.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) I en tid av ekologiska katastrofer är det absolut nödvändigt att investera i förnybar energi. Ur denna synvinkel är det bra att EU går med i Internationella byrån för förnybar energi (Irena). Vi behöver dock mer än så för att bevara mänsklighetens gemensamma tillgång, vårt ekosystem. EU måste genast börja avveckla kärnkraften och dra sig ur koldioxidmarknaden med dess farliga logik.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) I takt med att naturtillgångar som olja blir alltmer sällsynta och allt dyrare kommer vi i allt större utsträckning att vara tvungna att välja alternativa och förnybara energikällor, som vatten, vind, vågor och solenergi. Dessa tillgångar är outtömliga. De har därför blivit allt viktigare globalt. Inrättandet av Internationella byrån för förnybar energi (Irena) är därför ytterst viktigt. Det är skälet till att jag röstade som jag gjorde.

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. – (HU) Röstförklaring: Jag välkomnar att parlamentet uppmärksammar Internationella byrån för förnybar energi (Irena) och jag är glad över att jag kunde ge den mitt stöd i omröstningen. Det är viktigt att så snart som möjligt inrätta ett internationellt centrum som kan ge stöd och råd till 75 andra länder samt till EU om användningen och införandet av förnybara energikällor, om planeringen av riktade program, samt ge utbildning och råd om bästa praxis och finansieringsmöjligheter. Jag betonar att Irena-programmet bör undertecknas av samtliga EU:s medlemsstater (hittills har 20 undertecknat), så att alla deltar i denna internationella samarbetsinsats. Genom detta utbyte av idéer kan vi ytterligare utveckla vår erfarenhet när det gäller förnybara energikällor.

För att kunna uppnå de fastställda målen fram till 2020, det vill säga att minska koldioxidutsläppen och öka energieffektiviteten, måste vi gripa varje tillfälle. Byrån kan här vara till stor hjälp.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Särskilt nu i en tid när kärnkraften, som har fått miljarder i stöd, säljs in som en klimatvänlig energikälla, är det viktigt att främja utvecklingen av förnybar energi, inte bara i EU utan i hela världen. Internationella byrån för förnybar energi (Irena) är den första internationella organisation inrättad för detta syfte, som kan ge praktiska råd och hjälp till industri- och utvecklingsländer. Syftet i sig förtjänar vårt beröm och stöd. Men sättet som det har genomförts på är oklart. Därför har jag röstat nej.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Betänkandet var inte alls kontroversiellt för vår grupp. Därför har vi gett det vårt stöd utan större diskussioner.

Betänkande: Zwiefka (A7-0194/2010)

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag samtycker till kommissionens förslag, som har efterlysts av flera medlemsstater, om att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Det är ett viktigt mål för att skapa ett tydligt regelverk och hjälpa par av olika nationalitet. Syftet är att minska inverkan på barnen och skydda den svagaste parten.

Genom åtgärden främjas medling för att undvika långa och plågsamma rättsliga förfaranden. I egenskap av Europaparlamentets ombudsman för barn som är föremål för tvist mellan föräldrar av olika nationalitet, är jag övertygad om att förslaget till förordning främjar uppgörelser i godo i barnens intresse, genom att föräldrarnas skyldigheter gentemot dem bestäms och de bästa förhållanden som skyddar de berörda barnens välbefinnande uppställs.

Dessutom främjas genom förslaget skyddet av den svagaste parten, vilket förebygger så kallad kapplöpning till domstol, då den andra parten försöker se till att ärendet om äktenskapsskillnad styrs av en lag som gynnar hans eller hennes intressen. Tack vare ett europeiskt rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor garanteras dock framför allt genom förslaget tillgången till uppdaterade upplysningar om centrala aspekter i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning samt om förfaranden för äktenskapsskillnad och hemskillnad, så att båda parter blir medvetna om konsekvenserna av sina val.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till ett bemyndigande av att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Det gläder mig att tolv medlemsstater har beslutat gå vidare på området för att underlätta ärenden om äktenskapsskillnad för par av olika nationalitet. Under 2007 ägde nästan 300 000 binationella giftermål rum. Under samma tid genomfördes omkring 140 000 skilsmässor. Genom det nya förfarandet kommer par av olika nationalitet att få möjlighet att välja vilken lagstiftning som ska tillämpas för deras äktenskapsskillnad. Det fördjupade samarbetet kommer här att tillämpas för första gången, vilket kommer att göra det möjligt för oss att gå vidare även om vissa medlemsstater inte vill bli påverkade av en viss åtgärd. Nya centern vill absolut att denna lösning används oftare, för att ta itu med de flaskhalsar som uppstår genom enhälligheten.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade ja till Europaparlamentets rekommendation, eftersom gemensamma regler om äktenskapsskillnad mellan medborgare från olika länder i hela EU bättre skyddar rättigheterna för par av olika nationalitet eller dem som bor utomlands i fall av skilsmässa. Initiativet att göra reglerna för gränsöverskridande fall av äktenskapsskillnad enhetliga är en historisk händelse, för denna gång är det på förslag att tillåta vissa EU-länder att inleda ett fördjupat samarbete inom detta område. För närvarande varierar den tillämpliga lagen för äktenskapsskillnad mellan olika medlemsstater. Därigenom är det inte alltid klart i vilket land par av olika nationalitet eller par som är medborgare i en annan EU-medlemsstat än där de vistas kan begära skilsmässa. Med tanke på de rättsliga problem som EU-medborgare i äktenskapsskillnad står inför, möjliggörs genom det nya lagstiftningsförslaget att båda parterna i ett gemensamt skriftligt avtal väljer ett behörigt land vars domstol ska behandla ärendet om äktenskapsskillnad och ett land vars lagstiftning ska tillämpas vid äktenskapsskillnaden. Med tanke på medborgarnas rättigheter måste vi därför framför allt se till att sådana plågsamma livsepisoder som skilsmässa inte blir ännu mer komplicerade och plågsamma på grund av rättsliga problem eller de rättsliga förfarandenas komplexitet.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Fjorton länder, bland annat Rumänien, deltar i insatsen för att främja ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Förfarandena är problematiska och det finns stora skillnader mellan olika regelverk, men dessa 14 länder tar nu de första stegen i riktning mot att förenkla och standardisera lagstiftningen för äktenskapsskillnad. Mot bakgrund av att 140 000 skilsmässor med internationella inslag har komplicerat domstolarnas arbete i flera länder kan vi säga att detta är ett historiskt ögonblick, som berättigar de 14 staterna, och senare andra stater som vill vara knutna till åtgärden, att upprätta ett fördjupat samarbete.

EU har redan gemensam lagstiftning när det gäller civil- och familjerätt, med undantag av tre stater som inte ville delta i denna ordning. En harmonisering av lagvalsreglerna kommer att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domstolsavgöranden inom området med frihet, säkerhet och rättvisa, i det att en sådan harmonisering kommer att stärka det ömsesidiga förtroendet. För närvarande finns det 26 olika uppsättningar av lagvalsregler om äktenskapsskillnad i EU:s 27 medlemsstater. Första steget för att upprätta ett fördjupat samarbete har tagits och kommer att innebära att antalet uppsättningar av lagvalsregler reduceras till endast 14.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag beklagar återigen att Rom III-förordningen, som godkändes av parlamentet i oktober 2008, har blockerats i rådet. Jag välkomnar att flera medlemsstater inte har godtagit läget och har beslutat inleda ett fördjupat samarbete för att gå vidare med förslaget. I och med detta ges par av olika nationalitet eller par som vistas i utlandet – under en period i livet som är mycket svår för dem – möjlighet att välja den lagstiftning som ska tillämpas vid äktenskapsskillnad.

Vi behöver helt klart gemensamma regler, med tanke på att omkring 350 000 giftermål av blandad nationalitet äger rum i EU varje år och att omkring 20 procent av alla skilsmässor i EU har gränsöverskridande konsekvenser.

Jag stöder därför bemyndigandet att upprätta ett fördjupat samarbete mellan dessa 14 medlemsstater, inklusive Portugal. Jag hoppas att övriga stater beslutar att delta i initiativet, vilket bidrar till att den inre marknaden fungerar ordentligt genom att avlägsna potentiella hinder för personers fria rörlighet. Jag ser fram emot att det konkreta lagstiftningsförslaget läggs fram så snart som möjligt.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att familjerättsliga frågor är särskilt känsliga är de uteslutande medlemsstaternas ansvar. Trots detta har det gjorts flera försök att ”unionisera” dessa frågor. Initiativet om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad är ytterligare ett sådant försök. Jag är medveten om de rättsliga frågor och praktiska problem som uppstår genom skilsmässor mellan medborgare av olika nationalitet. Därför måste denna fråga behandlas med största försiktighet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande, som gör det möjligt för par från olika medlemsstater eller par som vistas i ett annat land än hemlandet att välja den lag som ska tillämpas vid äktenskapsskillnad. Under 2007 genomfördes 140 000 skilsmässor i EU mellan par från olika medlemsstater. Vid dessa förfaranden ställdes EU-medborgarna inför rättsliga problem som påverkade deras skilsmässa. Jag vill även framhäva upprättandet av det fördjupade samarbete som Portugal deltar i. Detta har gjort det möjligt att gå vidare med betänkandet, trots att frågan blockerades i rådet på grund av meningsskiljaktigheter på det familjerättsliga området (på Malta kan ett äktenskap exempelvis inte upplösas genom skilsmässa).

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till utkastet till rådets beslut om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete för 14 EU-medlemsstater, inklusive Frankrike, om gränsöverskridande äktenskapsskillnad. I en tid när gränserna försvinner och rörligheten främjar binationella äktenskap, och därmed skilsmässor, är det nödvändigt att EU får ett instrument som klargör detta förfarande och skyddar den svagaste parten. Att par kan fatta ett gemensamt beslut om tillämplig lag, och att det i händelse av meningsskiljaktigheter är den domstol där talan inletts som avkunnar dom, kommer att ha positiva återverkningar både för par som skiljer sig och för deras barn. Med tanke på att en skilsmässa i sig är en plågsam prövning för samtliga i familjen kan det endast underlätta att förenkla förfarandet för äktenskapsskillnad. Jag tror även, eller hoppas åtminstone, att detta fördjupade samarbete kommer att tjäna som en språngbräda för en fullständig harmonisering av förfarandena vid gränsöverskridande äktenskapsskillnad, för om det utnyttjas på ett positivt sätt kommer andra medlemsstater att ansluta sig till initiativet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det är omöjligt att helt harmonisera medlemsstaternas lagstiftning för äktenskapsskillnad och hemskillnad, men ett fördjupat samarbete i frågan möjliggör betydande framsteg, vilka leder till större harmonisering av internationell privaträtt och stärkt integration.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Skilsmässor är alltid svåra. Men när personerna kommer från olika länder blir saken ännu mer komplex. Å ena sidan är det viktigt att nationella regler inte påverkas, å andra sidan måste vi uppnå större klarhet och rättslig säkerhet. Förslaget kommer dock inte att leda till att läget klargörs tillräckligt. Därför har jag röstat nej till betänkandet.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade ja till rekommendationen och stöder helhjärtat detta historiska tillfälle att för första gången upprätta ett fördjupat samarbete. Under 2007 genomfördes 140 000 skilsmässor med internationella inslag i unionen. EU-medborgarna ställs fortfarande inför rättsliga problem vid gränsöverskridande skilsmässoförfaranden. Det är vår uppgift att avlägsna dessa invecklade rättsliga hinder och så mycket som möjligt förenkla dessa plågsamma livsepisoder för människor. Även om mitt land, Litauen, för närvarande inte deltar i detta fördjupade samarbete, stöder jag till fullo initiativet, eftersom det utgör ett bra exempel på hur många EU-medborgare praktiskt kan dra nytta av att vara unionsmedborgare. EU, dess medborgare och den inre marknaden kommer att direkt gagnas av detta historiskt fördjupade samarbete, eftersom det bidrar till att ytterligare avlägsna diskriminering och eventuella hinder för personers fria rörlighet. Det kommer att synliggöra EU och öka dess legitimitet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Betänkandet var inte alls kontroversiellt för vår grupp. Därför har vi gett det vårt stöd utan större diskussioner.

Betänkande: Scicluna (A7-0182/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Som Joseph Daul, ordförande i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), betonade, är Estlands införande av euron den 1 januari 2011 ett dubbelt tecken på förtroende: Estlands förtroende för euron, en verkligt positiv signal till marknaderna, men även EU:s förtroende för Estland, som blir den första baltiska stat som tar detta steg. Förtroendet är fullkomligt berättigat, eftersom Estlands offentliga skuldkvot är lägst i EU. Jag röstade därför bestämt ja till betänkandet som rekommenderar Estlands inträde i euroområdet.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag är glad över att Estland, en av de baltiska staterna, har lyckats gå med i euroområdet, trots sin svåra ekonomiska situation. Exemplet med Estland visar att det genom en välavvägd och fokuserad politik är möjligt att uppfylla alla konvergenskrav. Att länder fortfarande vill gå med i euroområdet under krisen tyder på ett stort förtroende för denna valuta. Jag är övertygad om att den politiska viljan och insatserna för att införa euron inte heller har försvagats i Litauen.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) I kommissionens och Europeiska centralbankens konvergensrapport bedöms vilka framsteg medlemsstater med undantag har gjort och om de nu kan uppfylla sina skyldigheter inom Ekonomiska och monetära unionen. I konvergensrapporten för 2010 behandlas de nio medlemsstater som fortfarande är undantagna (Bulgarien, Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Rumänien och Sverige), eftersom Storbritannien och Danmark hittills inte har visat någon önskan att införa euron.

Av samtliga bedömda medlemsstater är det enligt rapporten endast Estland som uppfyller de kriterier som krävs för att införa euron. Syftet med förslaget till beslut är därmed att upphäva undantaget från och med den 1 januari 2011. Jag röstade ja och gratulerar Estland till att landet har uppfyllt alla nödvändiga villkor, särskilt i en tid av global ekonomisk kris.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade ja till Edward Sciclunas betänkande om Estlands införande av euron den 1 januari 2011. Estland var en av de första stater som drabbades hårt av den ekonomiska krisen. Landet har dock lyckats trotsa lågkonjunkturen. Statsskulden i förhållande till BNP var 7,2 procent 2009, det vill säga långt under referensvärdet på 60 procent. Dessutom visade den nationella statsbudgeten ett underskott på 1,7 procent av BNP, med ett referensvärde på tre procent. Därför är jag övertygad om att Estlands anslutning till euroområdet kommer att stärka Ekonomiska och monetära unionen i detta kritiska ögonblick. Dess framgångsmodell kan även sporra andra medlemsstater som ännu inte uppfyller konvergenskriterierna.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstar av ansvarskänsla ja till betänkandet och förslaget om Estlands införande av euron den 1 januari 2011. I en svår tid med globala finansiella, ekonomiska och sociala kriser, som har påverkat möjligheterna till nominell konvergens i många andra medlemsstater, utmärker sig Estland genom att landet framgångsrikt har genomfört en hel rad viktiga strukturella reformer, som har gjort det möjligt att uppfylla konvergenskriterierna. De trovärdiga och uthålliga ansträngningarna av Estlands regering och folk är särskilt märkbara när det gäller statsskulden, som är lägst i EU, och i underskottet, som 2009 låg under Maastrichtkriteriernas tre procent. Landet har därmed uppfyllt anslutningskriterierna och de andra förfaranden som har fastslagits i fördragen. Estlands inträde i eurogruppen bör av andra länder därför betraktas som en naturlig konsekvens och tjäna som uppmuntran för andra medlemsstater som vill gå med. Estlands införande av euron framhäver på nytt den vision, lockelse och tilltro som de medlemsstater som ännu inte är med i euroområdet knyter till den gemensamma valutan och dess framtid.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I en tid när eurons belackare tvivlar på den gemensamma valutans livsduglighet visar unionen på nytt att projektet fortfarande är starkt och går i rätt riktning samt att dess möjligheter och dragningskraft för nya medlemsstater finns kvar. Eftersom Estland har uppfyllt alla Maastrichtkriterierna i enlighet med artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och protokollet (nr 13) om konvergenskriterierna som bifogas fördraget, finns ingen anledning att fördröja denna baltiska stats införande av euron.

Det bör noteras att Estland har uppfyllt kriterierna under en allvarlig ekonomisk och finansiell kris genom de beslutsamma, trovärdiga och uthålliga ansträngningar som Estlands regering har presterat. Nu måste landet vidmakthålla en försiktig finanspolitik. Att gå med i euroområdet är inte ett mål i sig, vilket krisen har visat. Insatsen att konsolidera budgeten och skapa balans i de offentliga finanserna bör vara kontinuerlig, aktiv och effektiv. Jag gratulerar Estland, dess folk och regering till att landet ansluter sig till euroområdet, trots att landet inför den gemensamma valutan i en svår tid. Jag hoppas att de fortsätter med de hittillsvarande konvergensinsatserna.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på Estlands ekonomiska indikatorer och offentliga finansers hållbarhet är jag för att landet inför euron den 1 januari 2011. Mot bakgrund av den nuvarande globala krisen och finansmarknadernas ständiga tryck på euron är Estlands inträde i euroområdet en positiv signal som stärker betydelsen av och livskraften i den europeiska ekonomiska och monetära integrationen. Jag betonar Estlands föredömliga stabilitet. Landet har förstått hur det ska förena framsteg med disciplin och hållbarhet i de offentliga finanserna. Trots den negativa ekonomiska situationen hade Estland 2009 ett underskott på 1,7 procent av BNP. Statsskulden i förhållande till BNP var 7,2 procent av BNP, det vill säga långt under referensvärdet på 60 procent i EU. I detta sammanhang upprepar jag det brådskande behovet att upprätta effektiva mekanismer för att ständigt och i realtid övervaka samtliga medlemsstaters ekonomiska och budgetmässiga resultat för att se till att konvergenskriterierna uppfylls.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Vi röstade nej till betänkandet, inte på grund av fientlighet mot Estland utan som protest mot att de estländska medborgarna inte rådfrågades genom en folkomröstning i denna avgörande fråga. De senaste månaderna har visat att euron varken är en lösning eller en form av skydd, utan en starkt bidragande faktor till krisen. De senaste veckorna har visat att euroområdets problem i slutändan kanske har mer att göra med Tyskland än med vad vi nedsättande kallar PIGS-länderna. Angela Merkel vägrar i sin förnäma arrogans att kompromissa på områden där hon kräver kompromisser av andra. Alla måste bistå Tyskland, dess exportekonomi och inflationsfobi, även om den politik detta leder till går rakt emot dess partners intressen.

Vi ser tydligt vad det har lett till i Frankrike: konkurrenskraft som offras på altaret av paritet mellan francen och marken och därefter på altaret av en ”stark” euro, budgetåtstramningar som förvärrar de ekonomiska problemen, en prisexplosion och en minskning av köpkraften vid övergången till euron. Dessutom spelar Angela Merkels Tyskland ett högt spel genom att kräva åtstramningar, vilket riskerar att leda till minskad efterfrågan bland dess största kunder.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Som vän till Estlands folk vill jag inte se dem lida under oket av stabilitets- och tillväxtpakten samt det tillhörande systemet av sanktioner, som snart kommer att stärkas. Den drakoniska tillämpning av nyliberal politik som förespråkas av kommissionen har redan störtat 20 procent av Estlands befolkning i svår fattigdom. Genom en integration i euroområdet kommer Estlands arbetare att ytterligare bestraffas. Jag röstar nej till betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Trots den finansiella krisen och angreppen på euron är den monetära unionen en obestridlig realitet och måste stärkas genom att alla medlemsstater som ännu inte deltar stegvis går med. Slutsatsen att Estland trots den internationella krisen har uppfyllt Maastrichtkriterierna och därför kan bli en berättigad medlem i euroområdet från och med den 1 januari 2011 är goda nyheter för dem som stöder en ännu starkare ekonomisk och monetär union.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Även om valet redan verkar stå klart kan jag inte rösta ja till det betänkande som behandlas av parlamentet, på grund av tvivel om fördelarna med och valet av tidpunkt för Estlands införande av den gemensamma valutan.

EU:s ekonomi befinner sig i ett tillstånd av kris och turbulens, vilket bör få oss att reflektera över om det är tillrådligt, åtminstone på kort sikt, att nya medlemmar går med i euroområdet. Min åsikt, som när det gäller Estland även utgår från sociala och kulturella faktorer, stöds av vissa makroekonomiska uppgifter. Estland var ett av de första länderna som drabbades av lågkonjunkturen. Under 2009 minskade dess BNP med över 14 procent, samtidigt som den industriella produktionen sjönk med 33,7 procent, vilket var den största minskningen i EU. Denna negativa utveckling har inte upphört.

Till sist är det absurt med tanke på dessa uppgifter att man i det betänkande som är föremål för omröstning uppmanar kommissionen att simulera vilka effekter räddningspaketet för euron får för den estländska budgeten först när landet ansluter sig till euroområdet och blir medlem i den grupp som ska stå som garant för räddningsfonderna. Dessa upplysningar bör tvärtom göras tillgängliga så fort som möjligt så att rådet kan fatta ett initierat beslut och föregripa framtida scenarier.

  Sławomir Witold Nitras (PPE), skriftlig. – (PL) Den 1 januari 2011 kommer Estland som sjuttonde EU-medlemsstat att införa euron. I en tid av kris för de offentliga finanserna i EU stärker varje land som uppfyller konvergenskriterierna våra finansers stabilitet. Att införa euron medför inte bara bekvämligheten av att använda samma valuta i de flesta medlemsstater, utan pekar även på att ekonomin är stabil och stark, vilket är viktigare. Euron är framtiden. Den medför en verklig utvecklingsmöjlighet på alla nivåer av det sociala, administrativa och ekonomiska livet.

Vi får dock inte glömma bort att euron även tvingar oss att föra en väl övervägd och balanserad nationell finanspolitik. Som ivrig anhängare av euron vill jag gratulera Estland, som trots den globala ekonomiska krisen har lyckats uppfylla EU:s kriterier för införande av euron. Jag är fast övertygad om att även Polen inom kort kommer att ha förmånen att ingå i denna grupp av länder tillsammans med vår partner Estland.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) De baltiska staternas och särskilt Estlands betydande framsteg är mycket välkomna. Frågan är dock om detta är rätt ögonblick för det krisdrabbade euroområdet att ta emot nya medlemsstater. Dessutom höll inte Estland någon folkomröstning i frågan, vilket i högsta grad är problematiskt från ett demokratiskt perspektiv. Därför har jag röstat nej till betänkandet.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade ja till betänkandet, eftersom jag tycker att Estland verkligen förtjänar att gå med i euroområdet. Detta lilla nordliga land har visat att det även under den finansiella krisen är möjligt att gå med i den monetära unionen, om det eftersträvas kontinuerligt och konsekvent. Införandet av euron kommer att vara positivt för Estland. Det kommer att öka förtroendet för landets ekonomi, locka fler investeringar och sänka utlåningsräntorna. Det kommer även att stimulera Litauens och Lettlands ekonomier. Även det symboliska värdet av detta är viktigt, eftersom Estland är den första av de forna Sovjetstaterna som går med i den monetära unionen och därmed tar sig igenom det mest komplicerade steget i EU-integrationen. Det är dock lika viktigt för hela euroområdet. Trots de problem som uppstår i euroområdet är den gemensamma valutan även fortsättningsvis attraktiv och kan ge medlemsstaterna mervärde. Jag är glad över att kommissionen och rådet har lovordat Estlands framsteg och hoppas att även Europeiska rådet kommer att anta ett beslut i samma riktning.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Betänkandet var inte alls kontroversiellt för vår grupp. Därför har vi gett det vårt stöd utan större diskussioner. Dessutom är det bra att ytterligare ett land, Estland i detta fall, går med i euroområdet.

  Vilja Savisaar (ALDE), skriftlig. – (ET) Herr talman, herr Scicluna, mina damer och herrar! Jag vill tacka er för ert stöd till Estlands inträde i euroområdet. Det är ett viktigt och efterlängtat beslut för detta lilla land. Estland har satsat hårt på att uppnå detta mål, och dess folk har även lidit en hel del. Samtidigt har det haft en betydande inverkan på vår ekonomi. Tyvärr kan jag inte instämma i alla beslut av vår regering, vilka fattades i avsikt att kunna införa euron. Förhoppningsvis kommer vi förutom införandet av euron att i högre grad börja försvara vår ekonomis framtid, återställa den offentliga sektorns investeringar i infrastruktur och inrikta oss mer på arbetsmarknadens utveckling. Jag tackar föredraganden för ett relevant och kunnigt betänkande och för modet att ta euroområdets framtid i försvar. Jag tackar även övriga ledamöter som gav sitt stöd under måndagens förhandlingar och vid dagens omröstning. Estlands folk förtjänar naturligtvis den största tacksamheten. Det är tack vare dem som allt detta över huvud taget blev möjligt.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet och Estlands inträde i euroområdet. Detta har länge varit behövligt och bör under de nuvarande omständigheterna välkomnas.

Betänkande: Surján (A7-0200/010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade ja till László Surjáns betänkande. Genomförandet av EU:s budget för 2009 uppvisar ett överskott på 2,25 miljarder euro, vilket främst är ett resultat av ej genomförda betalningsbemyndiganden och högre intäkter än väntat. Förutom att snedvrida resultaten av EU-budgetens genomförande påverkar ändringsbudgetarna direkt medlemsstaternas bidrag till EU-budgeten, vilka kan sänkas redan under löpande budgetår. Utan en sådan ändringsbudget skulle överskottet för 2009 ha varit mer än fem miljarder euro, huvudsakligen på grund av att anslagna medel inte utnyttjades. De årliga budgetöverskotten har ökat sedan 2007 trots de ändringsbudgetar som lagts fram under budgetåren för att minska överskotten. Så de belopp som står på spel är mycket stora.

Den rådande diskrepansen mellan resurserna i EU-budgeten och tillkommande finansiella behov och åtaganden skapar press på budgeten och ger upphov till hål som äventyrar vissa andra EU-prioriteringar, som globaliseringsfonden och många andra. Allt detta betyder antingen att EU-budgeten inte var realistisk, eller att vi inte har effektiva instrument för att genomföra och övervaka budgetgenomförandet. Den huvudsakliga slutsatsen är därför att vi på ett avgörande sätt bör förbättra vår budgetplanering och andra närliggande förfaranden.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) De totala belopp (ingående i de ändringsbudgetar som har upprättats efter det att de preliminära årsredovisningarna överlämnats i slutet av mars och) som har återbetalats till medlemsstaterna sedan 2007 är följande. Överskott för 2007: 1 542 miljoner euro, 2008: 1 810 miljoner euro, 2009: 2 264 miljoner euro. Överskottens totala belopp är ett resultat av tre faktorer: genomförande av utgifter, genomförande av inkomster och växelkursvariationer. Överskotten återbetalas inte direkt till medlemsstaterna utan tas upp som inkomst i budgeten för nästföljande budgetår i enlighet med budgetförordningarna. Den omedelbara följden är att de egna medel som samlas in från medlemsstaterna minskas. Jag anser att dessa överskott bör användas för att stärka nästföljande års budget, öka åtagandebemyndigandena eller återföras till en EU-fond för finansiering av EU:s prioriteringar. Det är i varje fall viktigt med den nödvändiga flexibiliteten för att undvika dessa överskott. Dessa årliga överskott är när allt kommer omkring resultatet av att man inte helt har genomfört den politik och de åtgärder som rekommenderas och förutses för EU:s utveckling. Enligt mig bör därför det slutliga godkännandet av ändringsbudget nr 4/2010 ses som en möjlighet att reflektera över EU:s budgetsituation.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Betänkandet var inte alls kontroversiellt för vår grupp. Därför har vi gett det vårt stöd utan större diskussioner.

Betänkande: Czarnecki (A7-0096/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Ja röstade ja till resolutionen av följande skäl:

– Jag anser, med tanke på att de administrativa utgifterna ökar och i synnerhet eftersom driftsutgifter kan förekomma, att rådets utgifter borde granskas på samma sätt som andra EU-institutioners, som en del av ansvarsfrihetsförfarandet enligt artikel 319 i EUF-fördraget.

– Jag håller med om att parlamentet bör tillbakavisa rådets antydan om att det faktum att parlamentet och rådet tidigare inte har granskat genomförandet av varandras avsnitt i budgeten var ett resultat av ett Gentlemen’s agreement (resolution tagen till protokollet från rådets möte den 22 april 1970). Jag anser inte att detta Gentlemen’s agreement är bindande och att rådets tolkning av dokumentet är alltför bred.

– Jag anser att upprättandet av budgeten och beviljandet av ansvarsfrihet för budgeten är två skilda förfaranden, och att Gentlemen’s agreement mellan parlamentet och rådet om upprättandet av deras respektive avsnitt i budgeten inte får innebära att rådet frikänns från att vara fullständigt redovisningsansvarigt inför allmänheten för de medel som rådet förfogar över.

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till resolutionen om ansvarsfrihet för rådet för genomförandet av budgeten. Redan under föregående sammanträdesperiod förkastade Europaparlamentet till stor del föredragandens förslag till beslut om att skjuta upp beslutet att bevilja rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av rådets budget för budgetåret 2008. Detta var min ståndpunkt, som jag var ensam om i budgetkontrollutskottet, eftersom revisionsrätten knappt lämnar några iakttagelser till rådet om dess förvaltning. Därigenom beviljade parlamentet ansvarsfrihet för rådet och sköt till denna sammanträdesperiod upp omröstningen om den resolution som åtföljer beslutet om ansvarsfrihet, med iakttagelser och rekommendationer till rådet om förvaltningen av dess budget. Det är beklagligt att budgetkontrollutskottet inte, som jag föreslog, gick med på en juridisk analys för att exakt utröna parlamentets rättigheter och därmed skyldigheter när det gäller ansvarsfrihet för rådet.

  Maria da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till resolutionen eftersom jag, med tanke på att de administrativa utgifterna ökar och i synnerhet eftersom driftsutgifter kan förekomma, anser att rådets utgifter borde granskas på samma sätt som andra EU-institutioners, som en del av ansvarsfrihetsförfarandet enligt artikel 319 i EUF-fördraget. Jag håller med om att rådet och parlamentet i sin egenskap av gemensamma budgetmyndigheter bör upprätta ett årligt förfarande inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet i syfte att förbättra utbytet av information om deras respektive budgetar. Jag anser att upprättandet av budgeten och beviljandet av ansvarsfrihet för budgeten är två skilda förfaranden, och att Gentlemen’s agreement mellan parlamentet och rådet om upprättandet av deras respektive avsnitt i budgeten inte får innebära att rådet frikänns från att vara fullständigt redovisningsansvarigt inför allmänheten för de medel som rådet förfogar över.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Av hänsyn till budgetdisciplinen och den insyn som allmänheten behöver anser jag inte att rådet får frikännas från att vara redovisningsansvarigt inför allmänheten för de medel som rådet förfogar över. Därför instämmer jag i föredragandens beslut att skjuta upp beslutet om ansvarsfrihet för rådets räkenskaper fram till dess att de begärda kompletterande uppgifterna har lämnats.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Det är beklagligt att parlamentet inte lägger sig till med samma moraliserande och indignerade ton och inte har samma omtanke om skattebetalarnas pengar när det gäller dess egna utgifter som i fråga om utgifterna för en annan institution. Parlamentet beviljade kommissionen ansvarsfrihet trots att revisionsrätten för femtonde året i rad inte kunde yttra sig positivt om genomförandet av kommissionens budget. Det betyder att parlamentet gärna självt beviljar ansvarsfrihet enligt det Gentlemen’s agreement som parlamentet skarpt kritiserar i dag.

Det glömmer lite för snabbt sitt eget moraliska förfall: en avgående talmans ekonomiska inblandning i förvärvet av en lägenhet i Bryssel precis före slutet av mandatperioden, den kostnadsexplosion som är förknippad med reformerna av Europaparlamentets ledamotsstadga och stadgan för assistenter, som tidigare har utvärderats negativt, den nyligen på basis av svepskäl genomförda ökningen av medlen och ledamöternas personal, eller till och med att varje ledamot får en iPad. Kontroll över användningen av offentliga medel är förvisso centralt. Vi vägrar dock att förknippas med det småkrig som ni för mot rådet av politiska skäl.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Jag har röstat ja till resolutionen om ansvarsfrihet för rådet för 2008, eftersom den omfattar två viktiga ämnen. Ett är det spanska ordförandeskapets löfte att granska det Gentlemen’s agreement mellan rådet och parlamentet som härrör från 1970. Det andra ämnet är rådets åtagande att vara fullständigt redovisningsansvarigt inför parlamentet när det gäller den administrativa budgeten. Rådet måste ompröva sin informationspolicy och öka insynen, särskilt inom ramen för den nuvarande diskussionen om ansvarsfrihetsförfarandet för den nya europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Av dessa skäl stöder jag Europaparlamentets resolution P7_TA(2010)0219.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Budgetkontroll är ett viktigt ansvarsområde för Europaparlamentet, som ledamöterna inte tar lätt på. Som folkvalda representanter är vi ansvariga inför medborgarna för det sätt som EU-budgeten genomförs på. Som Europeiska öppenhetsinitiativet på nytt har bekräftat har medborgarna rätt att veta hur deras skatter används. Utgifterna för Europeiska rådet, den institution som företräder EU:s stats- eller regeringschefer, är inte undantagna. I år ville vi klargöra ansvarsfrihetsförfarandet för Europeiska rådet och på nytt bekräfta de befogenheter som parlamentet ges genom fördraget. Så länge insyn är en viktig princip för EU och man har satsat på att förbättra den på många områden är det rimligt att Europeiska rådet tillhandahåller alla uppgifter som parlamentet behöver för att kontrollera genomförandet av dess budget. Det var syftet med betänkandet om ansvarsfrihet för rådet detta år. Jag välkomnar de inledande framstegen i denna riktning, men mer måste göras.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Förslaget till Europaparlamentets resolution med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, avsnitt II – rådet, är ytterst viktigt.

I förslaget påpekas rådets minimala engagemang i ansvarsfrihetsförfarandet, inbegripet dess vägran att delta i debatter om ansvarsfrihet i parlamentet. Detta visar på ett förakt för parlamentets uppgift att bevilja ansvarsfrihet, men särskilt för allmänhetens och skattebetalarnas rätt att se alla som ansvarar för användningen av Europeiska unionens medel ställas till svars.

Enligt mig är det sistnämnda särskilt viktigt, med tanke på att medlemsstaterna i rådet ansvarar för cirka 80 procent av de faktiska utgifterna i EU:s budget. Jag ställer mig helt bakom denna uttryckliga begäran till rådet, eftersom jag anser att rådet bör tillhandahålla detaljerade uppgifter om de utgifter som är kopplade till de särskilda uppgifter som institutionen utför och att rådets utgifter borde granskas på samma sätt som andra EU-institutioners, som en del av ansvarsfrihetsförfarandet enligt artikel 319 i EUF-fördraget.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till resolutionen eftersom jag, med tanke på att de administrativa utgifterna ökar och i synnerhet eftersom driftsutgifter kan förekomma, anser att rådets utgifter borde granskas på samma sätt som andra EU-institutioners, som en del av ansvarsfrihetsförfarandet enligt artikel 319 i EUF-fördraget.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Efter antagandet av flera gemensamma ändringsförslag från S&D, ALDE, PPE, Verts/ALE och GUE/NGL samt införandet av många andra enskilda tillägg, av vilka vissa kom från vår grupp, såg vi inte några problem med att ge vårt stöd till betänkandet, som vi till slut röstade ja till.

Betänkande: Ludford (A7-0198/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till ett antagande av direktivet, som syftar till att garantera rätt till tolkning och översättning för personer som åtalas i brottmål i EU. Rent konkret innebär det att om du misstänkts, grips, förhörs eller åtalas och inte förstår språket i det berörda landet, har du rätt att få förhandlingarna, förhören och mötena med din advokat tolkade och översatta. Målet är att undvika felaktiga domslut. När personer grips eller utlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller helt enkelt grips i ett annat land än sitt ursprungsland måste de behandlas rättvist.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade ja till betänkandet eftersom lika rätt till tolkning och översättning i domstolarna i hela EU, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv, kommer att öka domstolarnas opartiskhet och effektivitet. Med tanke på att alla EU:s medlemsstater är parter i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna bör de garantera rättvisa rättsliga förfaranden och riktiga rättsliga standarder. Tyvärr säkras inte dessa rättsprinciper och ”kvalitetsmässiga” förfaranden tillräckligt i praktiken. Jag vill uppmärksamma att rätten till tolkning och översättning i brottmål stärker en persons rätt till rättvisa förfaranden och rätten till rättegång.

För närvarande kränks ofta de mänskliga rättigheterna, eftersom en person som förhörs eller åtalas och som inte förstår språket i ett visst EU-land inte alltid har rätt till översättning eller tolkning vid rättegångsförhandlingarna. Skälet är att det hittills inte har funnits ett enhetligt regelverk i hela EU för rätten till tolkning och översättning i brottmål. Så för att se till att förfarandena är rättvisa måste vi undvika problem som uppstår på grund av brist på språkförståelse och vi måste se till att den åtalade förstår vad som sägs under rättegången.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Från och med nu garanteras EU-medborgare fullständiga rättigheter till försvar om de måste delta i brottmål som handläggs i en annan medlemsstat än den de kommer från. Enligt direktivet om rätt till tolkning och översättning i brottmål ska varje steg i en utredning eller rättegång översättas till och förklaras på de misstänkta eller anklagade personernas modersmål. Denna åtgärd innebär att kvaliteten på försvaret för EU-medborgare förbättras, grundat på de enhälligt antagna skäl som handlar om rätten till en rättvis rättegång var som helst i EU. Direktivet kompletterar därför de rättsregler som styr fall där en europeisk arresteringsorder utfärdas, genom att det förbättrar villkoren för försvaret för EU-medborgare som är tilltalade eller misstänkta i brottmål.

Inom tre år kommer erbjudande av översättnings- och tolkningstjänster för den tilltalade under pågående utredning eller rättegång, på ett språk som han eller hon förstår, att garanteras enligt lag i varje medlemsstat. Detta är den tidsfrist som alla EU-medlemsstater har för att harmonisera sin straffrättsliga lagstiftning. Enligt direktivet omfattar översättnings- och tolkningstjänsterna korsförhör på polisstation och samtal med advokat. I detta ingår även översättning av viktiga handlingar som beslut om frihetsberövande och anklagelser eller åtal.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätt till tolkning och översättning i brottmål eftersom det stärker misstänkta eller anklagade personers rättigheter i brottmål. Jag anser att det är viktigt att medlemsstaterna ser till att misstänkta eller anklagade personer som inte förstår eller talar det språk som används i ett visst brottmål kan få tillgång till tolkningstjänster utan dröjsmål.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Vi vet alla att om straffrätten ska fungera effektivt, måste man specifikt fastställa misstänkta eller anklagade personers rättigheter, så att de garanteras tillräckliga möjligheter till försvar genom lämpliga rättsliga eller jurisdiktionella medel. I detta sammanhang är det mycket viktigt att garantera misstänkta eller anklagade personer rätten att få information på ett språk som de kan om sina rättigheter och skyldigheter och om innehållet i anklagelserna mot dem, liksom all annan information som är av grundläggande betydelse i det aktuella målet. Detta är det enda sättet att garantera ett effektivt försvar, vilket är en hörnsten för rättssäkerheten och i moderna brottmål. Jag välkomnar även rådets beslut att stegvis anta åtgärder för rättsligt samarbete på detta område och på andra områden, eftersom garantier för de processuella rättigheterna är nyckeln till snabbare, effektivare och mer rättvisa rättegångar.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Att sätta friheten i centrum för den mångfald av olika verkligheter som bildar Europeiska unionen är ett mål som inte kan uppnås utan att garantera lika villkor för alla EU-medborgare, var som helst inom EU. Detta gäller särskilt möjligheten till en rättvis rättegång, vilket är en grundläggande värdering inom demokratin och för alla rättsstater. Av detta skäl stöder jag antagandet av ett direktiv som garanterar gemensamma standarder för tolkning och översättning i brottmål i alla EU-medlemsstater, och ger alla medborgare som befinner sig utanför sitt ursprungsland rätt att uttrycka sig och få information på sitt modersmål, eller på ett annat språk som de anser vara godtagbart, vid polisförhör och domstolsförhandlingar. Med tanke på betydelsen av att skapa ett mer rättvist EU för att kunna befästa den europeiska integrationen, anser jag att dessa nya åtgärder bör tillämpas så snabbt som möjligt i alla medlemsstater, och att EU bör fortsätta att arbeta för större harmonisering på området för att garantera rättigheter och rättsliga förfaranden.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Sarah Ludfords förslag, som påstås handla om rätten att försvara sig, innebär en absolut rättighet till tolkning och översättning av förfaranden för personer som ställs inför rätta och som inte talar, eller påstår att de inte talar, språket i det land där de står åtalade. Detta kommer att leda till en explosionsartad ökning av kostnader och tidsbehov för de rättsliga förfarandena, tära på budgetarna för rättsväsendet som ofta redan är otillräckliga, och ytterligare öka underskotten, till Angela Merkels stora missnöje. Som om detta inte vore nog, kommer de planerade förfarandena för att erhålla denna rättighet dessutom att leda till ett ökat antal frigivningar på grund av procedurfel.

Allt detta sker till stöd för ett fenomen som är absolut tabu: den höga brottsligheten bland utländska icke-européer i alla de länder som utsätts för massinvandring. Det värsta är att Sarah Ludford verkar tro att ingen inom rättsväsendet redan har tänkt på att det skulle kunna vara användbart att kunna anlita tolkar och översättare, inte bara för att kunna genomföra utredningar eller rättegångar, utan också för att uppfylla de rättigheter till försvar som har tagits upp och som i våra demokratier garanteras genom nationella bestämmelser och respekt för internationella åtaganden. Detta betänkande är överflödigt, och därför röstade vi inte för det.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade med stor beslutsamhet för ett antagande av denna text. Detta är inte bara ett framsteg för rätten till försvar, utan också ett historiskt antagande genom att detta är den första EU-åtgärden inom straffrätten som antagits enligt medbeslutandeförfarandet. Jag är mycket glad över att den antogs med så stor majoritet. Denna historiska rättsakt ger alla EU-medborgare rätt till översättning och tolkning, från det ögonblick då en person meddelas att han eller hon är misstänkt eller anklagad, förhörs eller ställs inför rätta i ett annat EU-land vars språk han eller hon inte talar. Detta är ett stort framsteg inom den stegvisa uppbyggnaden av ett europeiskt område med rättvisa. Dessutom är jag mycket nöjd med den färdplan för rättssäkerhetsgarantier som ingår i Stockholmsprogrammet. Rättigheterna för personer som förhörs i brottmål måste stärkas, och framför allt måste vi återställa en jämvikt mellan de framsteg som gjort på åtalssidan och rättigheterna till försvar, som hamnat rejält på efterkälken. Jag tänker här på åtgärder på områdena för rättslig information, rättshjälp och information till nära släktingar eller åtgärder till skydd för sårbara personer, vilket också är nödvändigt.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Efter flera år av ständiga misslyckanden är jag glad över att vi till sist börjar göra framsteg med genomförandet på EU-nivå av rättssäkerhetsgarantier för misstänkta, garantier som syftar till att skydda individen från godtycklighet. I mål där EU-medborgare kallas till förhör med anledning av brott som begåtts i en annan medlemsstat kommer dessa personer hädanefter att garanteras tillgång till tolkning och översättning av viktiga handlingar till sitt eget språk. Det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa är på väg, och jag kommer att fortsätta att ge det mitt stöd i de initiativ som ska fullborda det under de kommande månaderna, som bestämmelser om förhör eller om juridiska ombud.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Rätten till lämplig översättning och tolkning i brottmål är en grundläggande rättighet som blir allt viktigare i takt med att det rättsliga samarbetet inom EU utökas och befolkningen blir alltmer rörlig. Sarah Ludfords betänkande är väl avvägt och jag röstade därför för det.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Syftet med Europaparlamentets och rådets direktiv är att upprätta ett område med rättvisa med gemensamma minimibestämmelser och normer för rätten till tolkning och översättning i brottmål inom EU. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag stöder en förbättring av rättigheterna för misstänkta och tilltalade som inte talar språket i landet i fråga och inte förstår hur de rättsliga förfarandena går till i detta land. Alla förväntas ha dessa rättigheter från den stund då de officiellt meddelas av de berörda nationella myndigheterna att de är misstänkta eller anklagade för att ha begått ett brott. Jag anser att gemensamma miniminormer för dessa rättigheter bör underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande, och därmed få det rättsliga samarbetet mellan EU-medlemsstaterna att fungera smidigare.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Detta betänkande innehåller vissa framsteg. Det är mycket viktigt att alla misstänkta utan dröjsmål kan få tillgång till översättnings- och tolkningstjänster av hög kvalitet i brottmål. Teckenspråk måste ingå i dessa tjänster. Vi bör också tänka på att översättning till punktskrift inte får utelämnas. Trots detta lägger jag ned min röst om betänkandet. Jag anser inte att det är godtagbart att enbart handlingar som anses vara av grundläggande betydelse i målet ska översättas. Varje misstänkt har rätt att få veta i detalj vilka handlingar som talar för eller mot honom eller henne. Det är inte heller godtagbart att en muntlig översättning kan föreslås i stället för en skriftlig översättning. Varje misstänkt måste kunna gå igenom alla delar av sin akt på nytt när han eller hon vill. Utan detta är en rättvis rättegång en illusion.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Ambitionen att Europeiska unionen ska vara ett område med frihet, säkerhet och rättvisa har stärkts i och med antagandet av detta direktiv. Det är mycket viktigt att en medborgare i en medlemsstat har rätt till tolkning och översättning av alla handlingar som rör deras fall i straffrättsliga förfaranden. Det är det enda sättet att på ett klart och tydligt sätt stärka det ömsesidiga förtroendet och samarbetet mellan medlemsstaterna, och även försvaret av medborgarnas rättigheter.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Syftet med att upprätta ett område med rättvisa och gemensamma regler är att avsevärt öka det förtroende som medlemsstaterna har för varandras rättssystem och åtalsförfaranden. Det kommer dessutom att finnas ett större samarbete angående enskilda personers rättigheter vid utredningar och rättsliga förfaranden. De normer som fastställs i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska iakttas. Eftersom betänkandet inte går tillräckligt på djupet när det gäller nationella frågor har jag röstat emot det.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Med tanke på att det är absolut nödvändigt att se till att EU:s medborgare har en verklig rätt till ett försvar, beslutade jag att stödja betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätt till tolkning och översättning i brottmål. Det är en del av färdplanen för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden, som antogs av rådet 2009. Genom att anta detta betänkande bidrar vi starkt till att förbättra det rättsliga skyddet av enskildas rättigheter, och samtidigt genomföra bestämmelserna i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och deras tolkning i rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Tolkning och översättning ska vara kostnadsfri, lämplig och omedelbar, vilket avsevärt kommer att förbättra EU-medborgarnas möjligheter att försvara sig.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Att respektera varje nations språk är ett bevis på respekt för de mänskliga rättigheterna och ett bevis på att en demokratisk stat fungerar korrekt. Europaparlamentet har i dag röstat för en ny lagstiftning som garanterar alla medborgare i EU tillgång till tolkning och översättning i händelse av att de är inblandade i brottmål i en annan medlemsstat. Detta omfattar bland annat åtgärder för att denna rätt beviljas i alla skeden av det straffrättsliga förfarandet, att alla grundläggande dokument ska översättas skriftligen och att misstänkta eller svaranden ska ha möjlighet att överklaga. Endast på detta sätt kommer de inte längre att vara i underläge, och rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna kan utövas fullt ut.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Sara Ludfords betänkande om direktivet om översättning och tolkning i brottmål antogs vid första behandlingen. Även om jag stödde GUE/NGL-gruppens ändringsförslag som hänvisar till att landsdels- eller minoritetsspråk ska beaktas, avslogs dessa. Den slutliga omröstningen visar dock på ett mycket stort stöd för hela betänkandet (637 röster för, 21 röster emot och 19 nedlagda röster).

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta framsteg på vägen mot rättvisare och mer jämlika rättsliga förfaranden i medlemsstaterna. Det är en grundläggande princip i varje anständigt rättssystem att de tilltalade förstår vad som händer med dem, vilka kostnader de står inför, och vilken typ av bevis som finns mot dem. Men jag skulle vilja tillägga att det inte bara är de tilltalade som är i behov av översättnings- och tolkningstjänster. Det finns fall där brottsoffer inte har tillgång till fullständig information om de domstolsförfaranden som berör dem. Brottsoffrens behov måste också tillgodoses.

Betänkande: Bauer (A7-0137/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) För många av mina landsmän är den utvidgade Europeiska unionen inte tillräckligt enhetlig i socioekonomiska termer för att undvika illojal konkurrens mellan företagen i de 27 medlemsstaterna. Så är till exempel fallet inom transportsektorn, där konkurrensen är stark. Förutom sammanhållningspolitiken - som jag kämpar för varje dag, eftersom den bland annat gör det möjligt för oss att minska klyftan inom EU – behöver vi gemensamma regler på den inre marknaden. Därför röstade jag för ändringsförslaget där man ifrågasätter uteslutningen av förare som är egenföretagare från EU-lagstiftning om lastbilsförares arbetstider. Precis som mina kolleger i den franska delegationen i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) vill jag därför införa rättvis konkurrens mellan alla EU-förare av tunga lastbilar, och trygga säkerheten på våra vägar genom att minska förartrötthet. Till följd av antagandet av denna ändring röstade jag för hela betänkandet.

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) Jag följde rekommendationen från utskottet, som antog betänkandet av min slovakiska kollega Edit Bauer, om att parlamentet förkastar - vid första behandlingen enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet - förslaget till direktiv om ändring av 2002 års direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. I betänkandet uppmanas kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt. Det är beklagligt att kommissionen i sitt svar undvek att klargöra huruvida man skulle dra tillbaka sitt förslag eller inte. Jag beklagar också föredragandens ståndpunkt som innebär att inget ändringsförslag läggs fram i betänkandet som antar texten till ett omfattande direktiv. Det verkliga problemet handlar om att bekämpa de falska egenföretagarna inom vägtransportsektorn. Låt oss hoppas att direktivet kommer att bidra till detta.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för att avvisa kommissionens förslag. Kommissionen föreslog att förare som är egenföretagare skulle undantas från direktivets tillämpningsområde. Jag anser att en uteslutning av egenföretagarna skulle ge upphov till falska arbeten och ge företagen möjligheter att utnyttja förare genom att inte upprätta anställningsavtal, och i stället anställa dem som egenföretagare, vilka inte omfattas av de strikta arbetstider och viloperioder som fastställs i direktivet. För att säkra en konkurrenskraftig marknad för godstransporter måste kommissionen finna en lösning som garanterar lika villkor för alla förare. Parlamentet har ofta uttryckt en oro över den nuvarande dubbelmoral som råder för personer som har anställningsavtal och för dem som är egenföretagare. En sådan situation snedvrider principerna för den gemensamma inre marknadens funktion och utgör ett hot mot trafiksäkerheten.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot kommissionens förslag, med andra ord röstade jag för att förare som är egenföretagare inkluderas i 2002 års direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Det gjorde jag av följande skäl: Det första är att en trött förare utgör en fara på vägen. Detta gäller oavsett om föraren är egenföretagare eller inte, och oavsett om förarens trötthet beror på körningen eller på grund av lastning av gods. Det andra är att strängt taget bara själva körningen och aktiviteter direkt kopplade till denna - lastning, lossning, rengöring och underhåll av fordonet, passagerarassistans eller formella förfaranden som berör polis- och tullmyndigheter – beaktas i fastställandet av den maximala arbetstiden. Allmänt administrativt arbete - redovisning, ledning och så vidare – beaktas inte. Att låta förare som är egenföretagare omfattas av direktivet hotar därför inte deras verksamhet. Det tredje är att det var kontraproduktivt att försöka definiera ”falska egenföretagare” med hjälp av detta betänkande. Att slutgiltigt rösta för att undanta egenföretagare från direktivet om arbetstid innebar en uppmuntran till falska egenföretagare och, i slutändan, ett incitament till illojal konkurrens.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag instämmer i Europaparlamentets ståndpunkt att förkasta kommissionens förslag eftersom de bestämmelser som reglerar den inre marknaden undantagslöst bör gälla för alla. Det undantag som nu föreslås av kommissionen, vilket innebär att inte tillämpa arbetstidsdirektivet för vägtransportindustrin på förare som är egenföretagare, kan uppmuntra registreringen av falska egenföretagare i större företag, och detta kommer att leda till ännu mer illojal konkurrens på marknaden och försvaga den allmänna arbetsmarknaden.

Egenföretagande buss- och lastbilsförare måste omfattas av samma regler om arbetstid och vilotid som förare som arbetar för större företag. Jag vill uppmärksamma det faktum att för att förbättra samtliga förares arbetsförhållanden och skydda deras sociala rättigheter och garantier, i syfte att förbättra trafiksäkerheten och för att undvika illojal konkurrens på transportmarknaden, måste vi tillsammans med kommissionen vidta lämpliga åtgärder och lägga fram ett nytt förbättrat förslag om förarnas arbetstidsförläggning. Vi behöver rättsliga åtgärder för att bekämpa falska egenföretagares arbete, därför att falskt egenföretagande är ett generellt arbetsmarknadsproblem och måste lösas i enlighet därmed.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade emot betänkandet eftersom det, förutom den självklara frågan som togs upp i samband med rättigheterna på arbetsmarknaden för förare som är egenföretagare, finns ytterligare två viktiga områden som kräver särskild uppmärksamhet. För det första genomfördes alla samtal och beslutsprocesser mellan föredraganden och rådet utan godkännande av det behöriga parlamentsutskottet, vilket innebar oacceptabla metoder som undergräver och ogiltigförklarar Europaparlamentets roll. Den andra, och enligt min mening viktigare frågan, handlar om trafiksäkerheten. I mitt land är antalet dödsoffer och allvarligt skadade i trafikolyckor tragiskt höga. Som ledamöter i Europaparlamentet är det vårt ansvar att göra allt vi kan för att vända på denna tendens. I detta fall måste vi rösta så att vi inte lagligt och utan kontroll tillåter trötta lastbilsförare att köra på våra vägar, med katastrofala följder och kostnader i människoliv, något som parlamentet tidigare har tillåtit.

  Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. – (EN) UKIP röstade emot ändringsförslag 1 och 29 i syfte att återställa kommissionens avsikt att undanta oberoende förare från detta direktiv. Vi anser att kravet på att oberoende förare ska redovisa den tid som lagts ned på att fastställa tidsscheman och på nya anbudsförfaranden kommer att vara omöjligt att kontrollera, särskilt när detta görs på hemmaplan, såväl som användandet av en del av den tilldelade maximala arbetstiden per vecka. Detta kommer att leda till mindre bilkörning, vilket gör att de blir mindre konkurrenskraftiga, och resultera i arbetslöshet. UKIP tror också på individens frihet att etablera sig och bli egenföretagare, men direktivet kommer att förhindra detta. Eftersom detta inte är en hälso- och säkerhetsfråga kommer de enda vinnarna att vara stora företag.

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Jag röstade för att förkasta kommissionens förslag till direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Jag är medveten om att traditionella förare fäster stor vikt vid sitt oberoende. Men att rösta nej var det enda sättet att tvinga kommissionen att lägga fram ett förslag för att hantera användningen av falska egenföretagare, som utgör ett direkt hot mot de äkta egenföretagarna och mot andra förare som har en avlönad anställning, genom att de undergräver sektorns löne- och arbetsvillkor. När vi löser detta grundläggande problem kan vi återigen ta en titt på vad som är bäst för de äkta egenföretagarna.

  Cornelis de Jong (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) I dagens omröstning om Edit Bauers betänkande röstade jag emot kommissionens förslag till direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Det skulle innebära att egenföretagarna omfattas av direktivet.

Jag är medveten om att de traditionella förarna som är egenföretagare sätter värde på att vara sin egen chef. Att rösta emot detta förslag är enligt min åsikt det enda sättet att tvinga kommissionen att påskynda arbetet med att lägga fram ett förslag för att lösa problemet med ”falska” egenföretagare. Dessa ”falska” förare som är egenföretagare utgör ett direkt hot mot anställda förare. När detta grundläggande problem har lösts bör man så snabbt som möjligt ta en titt på vad som är bäst för förare som är egenföretagare.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för att förkasta kommissionens förslag om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Kommissionen bör acceptera parlamentets beslut och ändra det aktuella förslaget. Alla arbetstagare som utför denna verksamhet, och inte bara de anställda, bör få sina veckoarbetstimmar begränsade i syfte att öka säkerheten för europeiska vägtrafikanter och för att förhindra illojal konkurrens inom vägtransportsektorn.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Rättssäkerhet är grundläggande för att lagen ska kunna tillämpas på rätt sätt. Därför bör varje ändring av en juridisk text som resulterar i ytterligare svårigheter med att definiera dess räckvidd avvisas som dålig rättslig teknik. Eftersom flera frågetecken kvarstår om direktivförslagets tillämpningsområde, särskilt beträffande åtskillnaden mellan förare som är egenföretagare och mobila arbetstagare, delar vi föredragandens åsikt om att det bör omarbetas.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Företagens konkurrenskraft och lönsamhet kan inte upprätthållas med förvrängda och oproportionerliga regler för arbetslagstiftningens värderingar och allmänna principer, eftersom sådana regler bara tjänar till att främja otillbörlig konkurrens och en osäker arbetsmarknad. I fråga om transporter skulle möjligheten att ge egenföretagare en särställning - vilket gör att de egenföretagare som kör tunga fordon befrias från en rad rättigheter och skyldigheter som fastställs i lagstiftningen för sektorn, särskilt vad gäller arbetstiden - medföra en oacceptabel situation med ojämlikhet och illojal konkurrens för anställda förare, samt en försämrad trafiksäkerhet och en ökad risk för människors liv. Jag röstade därför emot kommissionens förslag, eftersom jag anser att det inte bidrar till värdighet, säkerhet, hälsa, välbefinnande eller rättvis konkurrens inom branschen.

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. – (IT) Jag välkomnar omröstningen i kammaren som förkastade kommissionens förslag till ändring av direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter.

Om medlemsstaterna vore fria att fatta beslut, skulle man i denna text på ett effektivt sätt ha undantagit förare som är egenföretagare från direktivets tillämpningsområde. Att undanta förare som är egenföretagare skulle ha orsakat en omfattande diskriminering som hade gynnat dessa förare och medfört illojal konkurrens mellan företagen, som visar en ökande tendens till att använda de flexiblare och billigare egenföretagarna, vilket leder till allvarliga risker för vägsäkerheten.

Det bör också noteras att Italien, i enlighet med direktiv 2002/15/EG som omfattade förare som är egenföretagare från och med den 23 mars 2009, har genomfört denna bestämmelse inom utsatt tid genom lagdekret nr 234 från 2007, och infört samma regler för egenföretagare och anställda förare. Därför ansluter jag mig till mina kolleger i delegationen Popolo della Libertà och stöder helhjärtat förkastandet kommissionens förslag.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det är mycket viktigt att parlamentet i dag har röstat för förslaget - som vi stöder - om att förkasta kommissionens förslag som skulle leda till att buss- och lastbilsförare som är egenföretagare undantas från den lagstiftning som reglerar arbetstiden inom detta yrke.

Enligt parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor, vars ståndpunkt har bekräftats i kammaren, måste förare som är egenföretagare, på grund av hälso- och säkerhetsskäl och för att garantera en rättvis konkurrens inom sektorn, omfattas av samma regler som de anställda.

Syftet med kommissionens förslag var att ändra 2002 års direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Parlamentet förkastade kommissionens förslag med 368 röster för, 301 röster emot och 8 nedlagda röster.

I och med att detta förslag har förkastats fortsätter 2002 års direktiv (direktiv 2002/15/EG) att gälla, enligt vilket förare som är egenföretagare omfattas av samma regler som anställda från och med den 23 mars 2009.

Vi anser att resultatet är mycket viktigt för att bekämpa social dumpning, för att försvara rätten till hälsa och vila för dessa arbetstagare, och för att förbättra vägsäkerhetsförhållandena.

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. – (IT) Vi anser att det är fullständigt oacceptabelt att förare som är egenföretagare undantas från tillämpningsområdet för direktivet om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Detta beslut skulle innebära allvarliga risker för trafiksäkerheten, som skulle äventyras inte bara genom de alltför långa körtiderna utan också genom att förarna måste utföra alltför många arbetsuppgifter vid sidan av körningen.

Detta beslut skulle även leda till illojal konkurrens mellan transportföretagen. Det skulle främja användningen av egenföretagare som på grund av större flexibilitet kan erbjuda billigare tjänster. Att undanta förare som är egenföretagare kan också motverka sitt eget syfte och orsaka en splittring inom transportföretagen, med efterföljande snedvridningar på marknaden. För att kringgå direktivet skulle organiserade företag faktiskt kunna delas upp i en myriad av små företag.

Vi avvisar också den kompromiss där medlemsstaterna själva får besluta, eftersom denna situation också skulle bana väg för ojämlikhet mellan enheter som utövar samma typer av arbete men som hör till olika stater. Därför röstade jag emot detta förslag. Frånsett allt annat är ett främjande av diskriminering inom den mobila vägtransportsektorn helt i strid mot målet att upprätta en gemensam transportpolitik.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade beslutsamt för ett förkastande av kommissionens förslag om att undanta lastbilsförare som är egenföretagare från tillämpningsområdet för arbetstidsdirektivet avseende vägtransporter. Jag är mycket nöjd med förkastandet eftersom jag är särskilt lyhörd för förarnas situation, i synnerhet för de förare som är egenföretagare. Med tanke på de stora risker och de negativa effekter som ett uteslutande av egenföretagarna skulle medföra, är jag bestämt för att inkludera dem i direktivets tillämpningsområde. Det finns 1,9 miljoner professionella vägtransportförare i EU, och 31 procent av dessa är egenföretagare. Jag anser att det är nödvändigt att organisera deras verksamhet inom ramen för detta direktiv för att kunna garantera rättvisa konkurrensvillkor och förbättra trafiksäkerheten. Dagens EU, som har haft en enastående tillväxt av mängden gods som transporteras på väg och en ökad trafikintensitet under de senaste tio åren, behöver mer än någonsin åtgärder för att främja säkerheten på vägarna. Därför behövs en ram för yrkesförarnas arbetsvillkor, som tyvärr har försämrats.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för ett förkastande av kommissionens förslag om att undanta buss- och lastbilsförare som är egenföretagare från arbetstidsdirektivets tillämpningsområde. Här är det inte bara förarnas hälsa och säkerhet som står på spel utan också andra enskilda förares säkerhet, eftersom en trött lastbilsförare kan bli en fara för sig själv och andra. Jag anser att föredragandens inställning i denna fråga är upprörande, då hon har fortsatt att förhandla med rådet och kommissionen utan officiellt mandat. Denna situation är desto mer oacceptabel då den verkar återspegla ett skydd av marknadens intressen i stället för folkets intressen. Det sociala Europa får inte bli nedtrampat på detta sätt, och det var i denna anda som jag röstade.

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. – (DE) I dag har jag röstat för kommissionens förslag om att undanta buss- och lastbilsförare som är egenföretagare från arbetstidsdirektivet. Detta direktiv har ingenting att göra med dem. Det finns redan tydliga bestämmelser om körtider och viloperioder för egenföretagare. Frågan om trafiksäkerhet är därför inte ett giltigt skäl för att låta dem omfattas av direktivet. Jag beklagar verkligen att parlamentet följde rekommendationen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Detta är ett betydande intrång i människors rätt att göra affärer och utgör en enorm börda för de egenföretagare som drabbas.

Allt detta sker i en tid då vår huvuduppgift är att stödja små och medelstora företag och minska den mängd byråkrati som de har att göra med. I denna svåra ekonomiska situation bör EU göra allt för att hjälpa företagen, och inte belasta dem med ännu fler regler och byråkrati.

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. – (EN) Att låta förare som är egenföretagare omfattas av arbetstidsdirektivet är ett utmärkt exempel på hur man kan göra situationen värre för människor som redan nu har väldigt lite förtroende för EU. Själv röstade jag för kommissionens förslag, och det är svårt för mig att dölja min besvikelse nu när jag sett resultatet av omröstningen i parlamentet.

I till exempel Finland, det land jag kommer ifrån, utgör oberoende transportföretagare majoriteten av transportföretagen, främst med en till två personer anställda. Det skulle därför vara rena katastrofen om gränsen på 48 timmars arbetsvecka skulle gälla även för dem.

I värsta fall skulle detta innebära att ett fordon inte ens kunde tvättas eller underhållas utanför denna tidsgräns. Det är ännu svårare att godta det beslut som nu har fattats med tanke på att förare som är egenföretagare redan omfattas av lagstiftningen om kör- och vilotider, på samma sätt som anställda förare. Resultatet av omröstningen i parlamentet har alltså ingenting att göra med säkerhet. Det handlar snarare om vänsterns och De grönas taktik att försvaga situationen för småföretagare, och vi kan bara gissa deras motiv för detta.

Att reglera näringsfriheten genom att använda förare som är egenföretagare som en ursäkt är verkligen sorgligt, och denna lagstiftning kommer exempelvis att ses som en orsak till att höja transportkostnaderna för långa transporter i Finland. Det finns ingen annan sektor där inskränkningar i arbetstiden gäller för självständiga näringsidkare, så varför bör det nu gälla för transportföretagare? Jag kan bara hoppas att rådet denna gång kommer att visa sig klokare i sina beslut än parlamentet.

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) Vi anser att en reglering av arbetstiden för förare som är egenföretagare strider mot den fria företagsamheten och mot egenföretagarnas status. Vi röstade därför för Edit Bauers betänkande, som syftar till att undanta denna kategori från direktivets tillämpningsområde.

Frågan är: Hur ska vi kontrollera arbetstiden för någon som är egenföretagare? Hur ska man beräkna arbetstiden utöver körtiden - administrativa och kommersiella procedurer och så vidare - för någon som inte kör och inte kan registreras av en färdskrivare? Bortsett från den kostnad som genomförandet av ett sådant regelverk skulle medföra, skulle detta helt enkelt vara olämpligt och ge en sektor som redan drabbats hårt av krisen ett knockoutslag.

Å andra sidan måste vi intensifiera kampen mot falska egenföretagare - det vill säga förare som låtsas vara egenföretagare men som i själva verket är förklädda anställda - och vi måste fastställa en exakt definition för att kunna göra en åtskillnad mellan ”äkta” och ”falska” förare. Ja, vi måste bekämpa social dumpning, men det är inte de förare som är egenföretagare som ska betala räkningen för EU:s politik att helt öppna transportsektorn för konkurrens, särskilt för cabotage.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Jag anser att åtskillnaden mellan förare som är egenföretagare och mobila arbetstagare inte är tydlig, vilket kan öka risken för ”falska” förare som är egenföretagare och som, för att inte omfattas av direktivet, inte är bundna till en arbetsgivare genom ett anställningsavtal, men som inte heller är fria att ha flera kunder. Jag håller med föredraganden om att det snarare behövs en tydligare definition av ”förare som är egenföretagare” än att låta äkta egenföretagare omfattas av direktivets rättsliga ram.

Jag anser att kommissionen måste genomföra en noggrann granskning av betänkandet, vilket jag hoppas kommer att ske så snart som möjligt.

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. – (DE) Åsikterna varierar mycket både i och utanför parlamentet om att låta förare som är egenföretagare omfattas av tillämpningsområdet för direktivet om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen inom området för vägtransporter. Alla anser att de har goda argument för att stödja sina åsikter, och det respekterar jag.

Det finns dock redan för få egenföretagare i EU och de människor som fortfarande är beredda att ta risken med egenföretagande bör inte bli modfällda eller tappa motivationen. Det är vad vi kommer att orsaka om vi börjar reglera arbetstiden för egenföretagarna i EU.

Det stämmer att det finns ”falska” egenföretagare, men inte bara inom transportsektorn. Detta är ett generellt problem inom hela arbetsmarknaden, som måste hanteras som ett sådant, vilket föredraganden mycket riktigt påpekade.

De flesta nämner trafiksäkerheten som argument, men körtiden för yrkesförare är strikt reglerad. Hastighetsmätaren vet inte om det är en egenföretagare eller en anställd som sitter bakom ratten.

Det spelar emellertid ingen roll om det är en egenföretagare som är trött på grund av pappersarbete eller en anställd eller förare som av andra orsaker är trött och kör fordonet. En begränsande byråkrati för små oberoende företag är det sista vi behöver nu i EU. Jag har därför röstat för betänkandet.

  Judith A. Merkies (S&D), skriftlig. – (NL) Lastbilsförare kan vara anställda, egenföretagare eller ”falska” egenföretagare. Arbetstagare i den sista kategorin är faktiskt anställda och bör ha samma rättigheter som anställda. Det var av detta skäl som parlamentet redan 2005 uppmanade kommissionen att skapa tydlighet genom ett lagstiftningsinitiativ. Den rättsliga ställningen för ”falska” förare som är egenföretagare regleras inte tillräckligt av arbetstidsbestämmelserna vid vägtransporter, och bestämmelserna utgör ingen lösning på eventuella oegentligheter. Därför har jag röstat emot detta förslag från kommissionen, tillsammans med ett tydligt krav på nya förbättrade regler.

Äkta egenföretagare har naturligtvis en annan ställning än anställda, och så bör det förbli. Därför vill jag att man i de nya regler som vi begär av kommissionen ska beakta skillnaden mellan egenföretagare och anställda. Vi behöver bra regler för arbetstidsförläggningen vid vägtransporter för att skydda anställda, få bort falskt egenföretagande, beakta egenföretagarna och för att, tillsammans med bestämmelserna om kör- och vilotider, garantera säkra vägförhållanden.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade för ändringsförslaget om att förkasta förslaget till direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter, eftersom man eftersträvar att utöka arbetstiden inom denna sektor till 86 timmar per vecka, vilket skulle öka olycksrisken på vägarna. Antagandet av detta direktiv skulle få allvarliga konsekvenser när det gäller säkerhet, social dumpning och avreglerade arbetsförhållanden. Hur kan det vara säkrare för européerna att bilister, cyklister och fotgängare delar vägarna med förare av tunga fordon som är helt utarbetade? Det har bevisats att trötthet har samma effekt som alkohol. Skyddet för arbetstagare mot alltför långa arbetspass är ett problem som går långt tillbaka i tiden. Det spelar ingen roll om det är en egenföretagare eller en anställd som utnyttjas, det handlar om att skydda dem från alltför långa arbetspass som skulle leda till en ökning av yrkesrisker. Det är förklaringen till min röst.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Edit Bauers betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter handlar till stor del om huruvida lastbilsförare som är egenföretagare bör omfattas av direktivet eller inte.

Direktivet är en lex specialis till det allmänna arbetstidsdirektivet 2003/88/EG. Denna särskilda förordning är en förnuftig åtgärd när det gäller att skydda anställda arbetstagare. Därför omfattas alla anställda förare, inklusive ”falska” egenföretagare, av förordningen vilket är särskilt viktigt för att undvika missbruk av systemet. Det skulle dock vara kontraproduktivt att utvidga förordningen till att omfatta egenföretagare. Detta skulle sätta små och medelstora åkerier i ett mycket ofördelaktigt läge, eftersom de själva ansvarar för lastning och lossning av gods. Därtill kommer pappersarbetet. Sammantaget skulle resultatet bli en betydande minskning av körtiden för förare som är egenföretagare, vilket skulle straffa dem hårt. Enligt min mening är de små och medelstora företag som utgör ryggraden i vår ekonomi särskilt betydelsefulla. Argumentet att lastbilschaufförer då skulle arbeta upp till 86 timmar per vecka och uttröttade köra på våra motorvägar håller inte, eftersom körtiden fortsätter att vara begränsad till 56 timmar genom förordning (EG) nr 561/2006. Jag har därför röstat för kommissionens förslag.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Min ståndpunkt om betänkandet som parlamentet diskuterar motiveras bland annat av följande överväganden.

Direktiv 2002/15/EG, som är föremål för betänkandet, reglerar inte säkerheten inom vägtransportsektorn utan fastställer bestämmelser om organisationen av aktiviteter som utgör ett komplement till körningen. Att egenföretagare ska omfattas av de regler som diskuteras i dag är för det första ett dråpslag mot friheten och fri företagsamhet.

För det andra, uppenbara praktiska skäl gör det svårare att kontrollera att förare som är egenföretagare verkligen följer de bestämmelser som föreskrivs i direktivet. Detta betyder i slutändan att det vore meningslöst att de omfattas av de regler som fastställs i direktiv 2002/15/EG.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I och med dagens omröstning bidrog parlamentet avsevärt till att förbättra trafiksäkerheten i Europa. I och med beslutet att låta egenföretagarna kvarstå i direktivet har parlamentsledamöterna stängt ett kryphål för att kringgå lagstiftningen om arbetstid. Nu är det viktigt att detta efterlevs. Då kommer arbetsgivarna i framtiden inte att kunna dra nytta av att tvinga sina förare till falskt egenföretagande. Samma regler kommer att gälla för alla, vilket är sunt förnuft, eftersom både anställda och egenföretagare är mänskliga varelser som drabbas av trötthet och därmed utgör en fara för sina och andras liv. Detta är en förbättring för alla förare som inte behöver arbeta ändlösa timmar med lastning, lossning och med att vänta, jämte krävande körtider. Vi uppmanar nu kommissionen att respektera parlamentets omröstning, och medlemsstaterna bör uppmanas att omedelbart genomföra direktivet, så att nu även egenföretagarna omfattas.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Vägtransportlagstiftningen om säkerhet och körtider måste vara samma för alla berörda parter, oavsett om förarna är anställda eller egenföretagare. I grunddirektivet 2002/15/EG (som trädde i kraft i mars 2005 för anställda förare), anges också att reglerna skulle tillämpas på förare som är egenföretagare från och med mars 2009. Att nu upphäva detta skulle vara ett tecken på dålig ledning och betyda att man ger efter för marknaden.

Trötta förare är farliga förare, oavsett om de är egenföretagare eller anställda. Människor måste skyddas mot övertidsarbete, vilket äventyrar inte bara förarens egen säkerhet utan även andras. Förare som är egenföretagare kan leva under ett större ekonomiskt tryck än sina anställda kolleger. Om vi undantar förare som är egenföretagare kommer transportföretag som anställer förare som är föremål för obligatoriska körtider och viloperioder drabbas av illojal konkurrens, och det kan inte vara avsikten.

Det nuvarande direktivet har visat att om förare som är egenföretagare inte är skyldiga att följa samma arbetstider, tvingas andra förare till egenföretagande för att kringgå dessa arbetstider. Det är så ”falska” egenföretagare skapas, och även detta är något som jag vill bekämpa. En otvetydig lagstiftning måste införas som fastställer samma spelregler för alla. Därför bör inte förare som är egenföretagare undantas från direktivets tillämpningsområde.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Arbetstagarnas hälsa och säkerhet är av största vikt, särskilt när det gäller vägtransporter, eftersom olyckor även påverkar fotgängare och passagerare i andra fordon.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) I dag röstade vi om ett dokument inom området för arbetstagares hälsa och säkerhet som gav upphov till en viktig debatt. I det förslag som kommissionen lade fram för parlamentet föreslogs att direktivet inte bör omfatta förare inom vägtransporten som är egenföretagare, det vill säga förare som arbetar som frilansare och inte för någon annan.

I betänkandet som antogs av utskottet för sysselsättning och sociala frågor föreslås dock att kommissionens förslag förkastas. Enligt min uppfattning gäller de två grundläggande frågorna i ärendet för det första behovet av en europeisk definition av ”egenföretagare”. För det andra behöver varje medlemsstat göra en extra ansträngning för att se till att korrekta avtalsbestämmelser görs för arbetstagare som inte är fria att organisera sin verksamhet, och som därför inte bör anställas som egenföretagare. Även om jag anser att fenomenet med ”falska” egenföretagare bör hanteras på nationell nivå genom reglering, övervakning och lämpliga straff, tror jag att den debatt som har inletts kan hjälpa till att driva saker och ting framåt i denna riktning. Därför, efter att ha följt detta ärende noga, kände jag att det var rätt att rösta nej till kommissionens förslag.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Mina damer och herrar! Jag vill gärna komma med ett yttrande från Litauen i denna fråga. Litauens lastbilsförare har skaffat sig ett gott rykte i hela Europa. De är pionjärer inom affärsverksamheten och hjältar i vår unga oberoende litauiska stat, och de skiljs ofta från sina familjer under långa perioder. Europas ändlösa motorvägar har blivit deras andra hem. Ja, det har förekommit rapporter om att lastbilsförare har brutit mot EU:s säkerhets- och arbetsregler. Det är emellertid inte alltid förarnas fel. Ibland ger deras arbetsgivare dem inget annat val än att trotsa reglerna. Jag har fått brev från Litauens lastbilsförare som uppmanar mig och Europaparlamentet att lyssna på dem. De skriver att lastbilschaufförer riskerar att förlora sin lön om de inte ändrar uppgifterna för den körsträcka som visas på färdskrivaren i deras lastbil. Vilodagar – ett krav enligt lag – beviljas ofta inte eller skjuts upp. De förare som klagar utsätts sedan för diskriminering. Detta är uppenbara kränkningar av förarnas rättigheter och av EU:s regler, för att inte tala om bestämmelserna i europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR) och konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR). En del har vädjat till litauiska institutioner, men deras klagomål har mötts av döva öron. Mer måste göras för att skydda hälsan och säkerheten för förare och andra mobila arbetstagare inom vägtransportsektorn. Det är inte bara Litauens problem, detta är EU:s problem. Att ignorera det kan få ödesdigra konsekvenser.

Betänkande: Sommer (A7-0109/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna förordning om märkning av livsmedel eftersom dess syfte är att hjälpa konsumenterna att göra mer medvetna val - genom att utvidga den obligatoriska märkningen av andra näringsämnen och införa nya regler om ursprungsland. Genom det här förslaget förenklar, uppdaterar och slår man också samman sju direktiv och en förordning som för närvarande är i kraft om märkning av livsmedel till en enda rättsakt, vilket förenklar lagstiftningen. Jag stödde också kravet på att produkter tillverkade för hand och viner inte ska omfattas av denna förordning på grund av sin speciella karaktär som, när det gäller vin, redan har resulterat i en egen förordning. Ursprungsmärkning, som redan är obligatorisk för vissa livsmedel som nötkött, honung, frukt, grönsaker och olivolja, bör utvidgas till att omfatta alla typer av kött, fågel och mejeriprodukter.

Ursprungslandet måste också anges för kött, fågel och fisk som används som ingredienser i bearbetade livsmedel. När det gäller kött och livsmedel som innehåller kött, bör ”ursprung” definieras som det land där djuret har fötts, fötts upp och slaktats, och inte där köttet bearbetas, vilket för närvarande är fallet.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Förslaget om märkning av livsmedel syftar inte till att skydda konsumenterna, vilket EU hävdar. I förslaget föreskrivs konkurrensvillkor som uppställs av monopolföretagen på konsumenternas, arbetarnas och böndernas bekostnad. Konsumenternas rätt att veta vad de konsumerar tillgodoses inte genom märkning av produkter, och framför allt skyddas inte deras rätt till hälsosamma, säkra och högklassiga livsmedel. Konsumenterna känner inte alltid till de ständigt föränderliga tekniska och vetenskapliga tillämpningarna, de förstår heller inte alltid de motsvarande etiketterna, livsmedlens egenskaper eller måttenheternas olika storlekar. Statens och kontrollmekanismernas ansvar för att tillämpa den nationella lagstiftningen – som bör garantera att den mat som säljs är säker och hälsosam - kan inte individanpassas och läggas på den enskilda konsumenten, som måste avgöra om ett livsmedel är bra eller dåligt för deras hälsa och om det är näringsmässigt fördelaktigt.

De återkommande livsmedelsskandaler som orsakas av oansvariga multinationella företag som producerar, bearbetar och marknadsför livsmedel beror inte på dålig märkning, utan på den kapitalistiska produktionen som bara lyder lagen om vinst. Den aktuella efterfrågan på hälsosamma livsmedel kan endast tillgodoses genom ändrade produktionsmetoder och ett ändrat syfte med livsmedelsproduktionen.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Renate Sommers betänkande eftersom det utgör en välavvägd kompromiss mellan konsumentinformation, som inte bör överdrivas med risk för att bli kontraproduktiv och för kostsam, och en brist på information, vilket riskerar att skada kvaliteten på de val konsumenten gör. Jag är särskilt glad över att parlamentet har förkastat principen om ett trafikljussystem som är tänkt att ange nivån för hälsorisker orsakade av livsmedel. Alla vet mycket väl att lite choklad och lite vin är bra för oss. För mycket choklad och för mycket vin är inte bra. En färgkod i grönt, gult och rött skulle vara meningslös. Än en gång har Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) fått Europaparlamentet att ta reson …

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Konsumenterna har rätt till tydlig, begriplig information om de livsmedel de köper och de har rätt att få veta i vilket land varorna producerats.

Tydligare bestämmelser om märkning av färdigförpackade livsmedel kommer att hjälpa de konsumenter som försöker välja rätt och köpa hälsosam mat. Eftersom det beräknas att 20 procent av Europas befolkning i slutet av detta år kommer vara drabbade av fetma, står det klart att det krävs åtgärder för att främja en balanserad kost.

En balans måste dock uppnås mellan att ge bra, tydlig information och att inte sätta för mycket information på etiketterna, vilket skulle förvirra konsumenterna. Märkningen av mat bör inte vara alltför betungande för livsmedelssektorn, särskilt inte för små och lokala producenter. EU:s konsumenter uppskattar de högkvalitativa livsmedel som produceras av europeiska jordbrukare, och tydlig information om det land där varan producerats bör anges på etiketten. Denna typ av märkning av kött, fågel, grönsaker och frukt är nödvändig för att se till att konsumenterna inte vilseleds.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Som en del i betänkandet som utarbetats av Renate Sommer om livsmedelsinformation till konsumenterna, röstade jag för ändringsförslag 351 eftersom konsumenterna måste få korrekt information om ursprungslandet för livsmedel. Därför stödde jag skyldigheten att ange ursprungsland för märkning av kött, mjölk, grönsaker, frukt och produkter som innehåller en enda ingrediens.

För det första måste vi se till att EU-medborgarna ges bättre skydd och inte vilseleds om ett livsmedel som produceras i en viss medlemsstat, när det i själva verket kommer från ett annat land. Detta kommer att ge konsumenterna möjlighet att välja en produkt, fullt medvetna om alla fakta, och att äta produkter av ett visst ursprung och av viss kvalitet. För det andra kan en bättre märkning minska förekomsten av skattefusk.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Genom att kombinera de EU-förordningar som reglerar märkningen av förpackade livsmedel kommer konsumenterna ges möjlighet att göra ett informerat val, utan att orsaka komplikationer eller tvinga tillverkarna att avsätta stora ekonomiska resurser. Onsdagens debatt i parlamentet om produktmärkning har genererat ett så stort intresse bland parlamentsledamöterna eftersom den påverkar var och en av oss. Vi lever i en värld som domineras av en ohälsosam livsstil, där fetma och hjärt-kärlsjukdomar har nått epidemiska proportioner och hotar hälsotillståndet i hela Europa. Det är därför viktigt för alla konsumenter att göra ett informerat val när man väljer vissa livsmedel. Standardiserade bestämmelser på EU-nivå och en tydlig märkning av den mängd lipider, mättade fettsyror och socker som produkterna innehåller, tillsammans med deras energiinnehåll, kommer att övervinna de språkliga hinder som en del konsumenter skulle kunna använda som ett argument.

Det beslut som fattats av Europaparlamentet denna vecka visar att man förstår behovet av att skydda konsumenterna i EU och inser vikten av att fatta välgrundade beslut. När de nya förordningarna har genomförts är det upp till konsumenterna att välja vad de vill konsumera. Jag hoppas verkligen att dessa bestämmelser kommer att passera snabbt genom EU:s institutionella förfaranden och bli obligatoriska inom en snar framtid.

  John Bufton, David Campbell Bannerman och Nigel Farage (EFD), skriftlig. – (EN) UKIP röstade emot Renate Sommers betänkande i Europaparlamentet eftersom det är en slarvigt utarbetad röra som inte tydligt stöder ursprungsmärkning för enkel mat som kött och ägg. UKIP:s hållning är att stödja ursprungsmärkning för att hjälpa producenterna att sälja sina varor, och för att konsumenterna med säkerhet ska veta var deras mat kommer ifrån. Vi har avvisat betänkandet eftersom man misslyckas med att försvara böndernas och konsumenternas intressen, samtidigt som stora detaljister tillåts förvirra konsumenterna. Föredraganden har själv förklarat att hon är rädd att förslaget behandlas för snabbt. UKIP anser att parlamentsledamöterna agerar utan tillräcklig information i denna fråga.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Konsumenterna har rätt att veta vad som finns i de livsmedel som de konsumerar. Av denna anledning är information om livsmedlens sammansättning och näringsvärde nödvändig, eftersom den ligger till grund för konsumentens möjlighet att göra specifika val.

Syftet med kommissionens förslag till omformulering av EU-lagstiftningen om produktmärkning av livsmedel är att förenkla den befintliga ramen för detta ändamål. Förslaget syftar också till att ge intressenter i livsmedelskedjan ökad rättssäkerhet, att öka konkurrenskraften hos EU:s livsmedelsindustri och att garantera livsmedelssäkerheten, samt förse konsumenterna med fullständig information om livsmedel och främja sunda kostvanor som ett inslag i EU:s strategi för att bekämpa fetmaproblemet.

Jag välkomnar följande grundläggande förslag i förordningen:

· Alla obligatoriska uppgifter ska presenteras med en teckenstorlek på minst 3 mm.

· En omfattande näringsvärdesdeklaration i förpackningens ”huvudsakliga synfält” ska införas.

· De föreskrivna uppgifterna om livsmedlets energivärde och om näringsämnena fett, mättade fettsyror, kolhydrater, sockerarter och salt ska i denna ordningsföljd anges på förpackningens framsida.

Jag uppmanar medlemsstaterna att anta dessa standarder inom en …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170.1 i arbetsordningen.)

  Jorgo Chatzimarkakis (ALDE), skriftlig. – (DE) Att ge konsumenterna information om livsmedel är utan tvivel viktigt. Debatten i Bryssel har emellertid blivit en lobbystrid mellan stora företag från livsmedelsindustrin och konsumentskyddsorganisationer. Det fanns inget utrymme i denna debatt för realiteten i konsumenternas vardag. Företrädarna för det tyska Fria demokratiska partiet i Europaparlamentet är för ett minimum av märkning. Konsumenterna bör kunna fatta sina inköpsbeslut på grundval av öppen och lättläst information. En färgkodad märkning påverkar konsumenterna och utgör inte en grund för öppen information. Det så kallade rekommenderade dagliga intaget (RDI) har också sina svaga punkter. I stället för att ha en neutral information om mängden näringsämnen per 100 gram eller milliliter tydligt tryckt på förpackningen, diskuterade parlamentet om en 40-årig kvinnas dagsbehov skulle kunna användas som en referenspunkt eller om färgkodning av näringsämnen var ett bra beslutsverktyg.

De föreslagna, långtgående och obligatoriska kraven på ursprungsmärkning av ingredienser får inte genomföras i praktiken. Vi har också avvisat tanken på särskilda nationella bestämmelser, eftersom märkningssystemet i möjligaste mån bör standardiseras. Av dessa skäl kunde vi inte rösta för det föreslagna betänkandet.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det finns stora hälsorisker (fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa typer av cancer) med okontrollerade produkter och med brist på information, felaktig information och med att vilseleda konsumenterna. Ändå spenderar livsmedelsindustrin cirka 10 miljarder US-dollar om året för att påverka barns matvanor. Den moderna konsumentens osäkerhet om kvaliteten på maten måste upphöra. De ändringar som lagts fram av gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster var avsedda att hjälpa konsumenterna förstå vad de äter, så att de kan göra rätt val.

Det åligger Europaparlamentet som medlagstiftare att anta lagar som inte vilseleder konsumenterna och inte riskerar deras hälsa. Jag röstade emot betänkandet eftersom de ändringar som antagits tyvärr visade att ömsesidiga intressen är starkare än konsumenternas säkerhet, och livsmedelsindustrin - en av de största investerarna i reklam - har tagit kontrollen genom att ingripa i produktion och konsumtion.

  Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. – (EN) UKIP röstade emot Renate Sommers betänkande i Europaparlamentet eftersom det är dåligt formulerat med otillräckliga definitioner. Förklaringen beträffande ursprungsland var illa formulerad, vilket gav upphov till förvirring. UKIP:s hållning är att stödja ursprungsmärkning för att hjälpa producenterna, och för att konsumenterna med säkerhet ska veta var deras mat kommer ifrån. Vi har avvisat betänkandet eftersom man misslyckas med att försvara böndernas och konsumenternas intressen, samtidigt som stora detaljister tillåts förvirra allmänheten. UKIP anser att parlamentsledamöterna agerar utan tillräcklig information i denna fråga.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för detta betänkande, även om jag fortfarande är lite fundersam över vissa aspekter.

Jag anser att det är viktigt att förenkla märkningen av livsmedel för att förbättra konsumenternas förståelse av ingredienser, användningsmetoder och spårbarhet. Jag instämmer dock inte i de metoder som används för att vi ska uppnå detta mål. Medvetna produktinköp ökar inte genom att man anger näringsprofiler, riktlinjer eller ett trafikljussystem. Det finns ingen vetenskaplig grund för sådana metoder och de kan därför inte anses tillförlitliga. Jag är därför glad över att trafikljussystemet inte har godkänts, men är inte så nöjd med antagandet av näringsprofiler och riktlinjer.

Slutligen godkänner jag antagandet av ändringsförslaget som kräver att härkomsten för vissa livsmedel ska anges. Jag är övertygad om att produktens ursprung ska anges, eftersom jag anser att det är viktigt att informera konsumenterna om ursprunget till vad de köper. Jag hoppas att det under andra behandlingen är möjligt att enas om en text som är mer acceptabel för alla och som ger en bättre balans mellan de intressen som står på spel: hälsan å ena sidan och livsmedelsindustrin å den andra.

  Jürgen Creutzmann (ALDE), skriftlig. – (DE) Tillsammans med majoriteten av ledamöterna i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, har jag beslutat att rösta för Renate Sommers betänkande. Det stämmer att liberalerna inte kunde uppnå sina mål inom varje område. Införandet av ursprungsmärkning för kött och mjölk i bearbetade produkter är en beklaglig åtgärd, eftersom det medför betydande kostnader för producenterna och är nästan omöjligt att genomföra i praktiken. För mig överväger dock omröstningens positiva resultat de negativa. För första gången har vi enhetliga regler om märkning av livsmedel inom hela den inre marknaden, utan möjlighet för de enskilda länderna att agerar på egen hand. Dessutom är en av de avgörande framgångarna för mig i denna omröstning att den vilseledande trafikljusmodellen förkastades.

En obligatorisk färgkodad näringsvärdesdeklaration kommer inte att tillåtas varken på EU-nivå eller på nationell nivå. Enhetliga EU-regler för märkning kommer att ge tydliga fördelar för företagen och konsumenterna. Kostnaden för att tillverka och sälja produkter kommer att minska eftersom tillverkarna bara behöver följa en enda förordning. Konsumenterna kommer att gynnas av en enhetlig märkning av näringsämnen när man jämför produkter som kommer från Europa.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Vi känner till att det bedrivs en konsumentpolitik i EU för att skydda konsumenterna. Målet är att standardbestämmelser ska tillämpas på hög nivå inom hela EU. Men konsumenterna måste få tydlig, förståelig information om viktiga aspekter av livsmedlens näringsinnehåll så att de kan göra välgrundade val. Dessutom tror jag att behovet av att anta en ny förordning om livsmedelsinformation till konsumenter har uppkommit ur en allmän strävan att höja medvetenheten om vikten av att byta till en hälsosammare kost och även göra konsumenterna mer uppmärksamma på vad livsmedlen innehåller. Jag tror att detta också kommer att stimulera såväl jordbruksproducenter som industriföretag till att vidta åtgärder för att förbättra produktmärkningen och tillgodose konsumenternas krav. Den information som står på en etikett får inte vilseleda konsumenterna när de köper matvaror vad gäller livsmedlets beskaffenhet, speciellt dess natur, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprungsland eller härkomst samt framställnings- eller produktionsmetoder. Som Hippokrates sade: ”Låt din mat vara din medicin och låt din medicin vara din mat.”

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Ett standardiserat märkningssystem för livsmedel på den inre marknaden är inte bara viktigt och nödvändigt för att garantera hög livsmedelssäkerhet för konsumenterna i EU, utan är också ett viktigt verktyg för företagens konkurrenskraft inom den här sektorn vid handel inom EU. Därför röstar jag generellt sett ja till de ändringar som föreslås av föredraganden. Jag stöder att man förkastar systemet med ”trafikljus” som ett sätt att informera om halterna av fett, kolhydrater och proteiner och stöder ett märkningssystem som ska vara enkelt, överskådligt och lättförståeligt och som omfattar hela EU. Att göra information om livsmedlens sammansättning och näringsvärde lätt tillgänglig, även i fråga om de huvudsakliga näringsämnena och deras respektive energivärde, är avgörande för konsumenternas möjligheter att göra ett medvetet och välgrundat val och köp. Jag anser därför att kommissionen har uppträtt förmyndaraktigt i den här frågan genom att försöka styra konsumenternas val i stället för att informera dem. Jag anser däremot inte att direkt försäljning från jordbrukarna eller lokala och regionala produkter ska omfattas av dessa förordningar, eftersom sådana produkter starkt bidrar till den europeiska matkulturens mångfald.

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. – (IT) Detta förslag till förordning banar väg för ny lagstiftning på ett område som är grundläggande för EU:s medborgare och företag, nämligen spridning av tydlig och öppen information om livsmedel.

Medan det å ena sidan är viktigt att få till stånd en inre marknad där alla medborgare och företag kan göra bästa möjliga val, måste vi å andra sidan ta hänsyn till det enastående arv som mat, vin och matkultur utgör. Det formar traditionerna i många delar av Europa och är på så sätt till nytta för vår hälsa och dessutom för en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling.

Under arbetet med att ändra förslaget, både i detalj och mer allmänt, har det visat sig att Europaparlamentet, när det utför denna uppgift som är en så grundläggande del av dess ansvarsområde, håller på att förvandlas till en plats där man gör upp om multinationella företags intressen till förfång för konsumenterna.

När vi står inför denna ojämna maktfördelning, vilken borde uppvägas av en strävan från institutionens sida att tillgodose allmänhetens intressen, är det inte konstigt att allmänhetens intresse för den europeiska integrationsprocessen minskar. Detta ska inte motiveras av nationella intressen utan av det förståndiga i att bevara typiska, lokala livsmedelsprodukter och det starka lokala bandet mellan producenter och konsumenter.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till det här betänkandet eftersom det förefaller mig viktigt att standardisera och göra den brokiga floran av livsmedelsetiketter mer tydlig och därigenom se till att de får ett tillförlitligt vetenskapligt värde. Därför stödde jag ändringsförslagen om att öka läsbarheten, bland annat genom skyldigheten att respektera en viss minsta teckenstorlek. Ökad insyn i ett livsmedels härkomst, så att vi får veta var livsmedel som förädlas och säljs i ett annat land kommer ifrån. Bättre information om kvaliteten på livsmedel som säljs för konsumtion – vi måste till exempel kunna veta om det vi äter har tillagats av djupfrysta eller frysta ingredienser. Näringsprofiler med information om identitet, sammansättning, kvantiteter, egenskaper, hållbarhet samt förvarings- och användningsanvisningar för produkter avsedda att förtäras.

Slutligen får denna förordning inte försvåra för småproducenter och mikroföretag. Deras hantverksmässiga produkter måste undantas. Små och medelstora företag inom jordbrukssektorn måste kunna få särskild hjälp.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I dag vet vi att en dålig kost eller att äta för mycket av vissa näringsämnen (till exempel salt och fetter) kan leda till en mängd sjukdomar som inte bara utgör allvarliga folkhälsoproblem utan också är oerhört kostsamma för hälsovården. I många fall kan dessa sjukdomar (exempelvis högt blodtryck) förhindras med en mer noggrant utvald kost och rätt information.

Därför anser jag att det är viktigt att livsmedelsmärkningen blir ordentligt reglerad. Vi kan inte stifta lagar som tvingar människor att äta hälsosam mat, men vi kan ge konsumenterna den information de behöver för att veta exakt vad de får i sig, så att de sedan kan göra ett medvetet val. Detta är inte åtgärder avsedda att försvåra för livsmedelsproducenterna – förslaget är faktiskt klokt nog att undanta hantverksmässiga produkter samt små och medelstora cateringföretag som serverar icke färdigförpackade måltider. Detta är i stället åtgärder som gynnar folkhälsan.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar att detta betänkande om livsmedelsinformation till konsumenterna har antagits. Det kombinerar och ersätter sju direktiv och en förordning. Märkning av livsmedel är viktig för livsmedelssäkerheten. Jag förespråkar tydlig information till konsumenterna, mindre byråkrati, enklare bestämmelser, större rättslig säkerhet och ökad konkurrens i livsmedelsbranschen, utan att glömma småföretagen. Jag välkomnar att varken direkt försäljning av livsmedel från bönder eller lokala och hantverksmässiga produkter omfattas av bestämmelserna i denna förordning såsom kommissionen avsåg. Det är produkter som dessa som garanterar vår kulturella och gastronomiska mångfald och våra rötter. Det gläder mig också att färdigförpackade produkter som serveras på små hotell och av cateringföretag och kaféer inte omfattas av förordningen. Samma sak gäller vin. Redan nu måste ett antal obligatoriska uppgifter anges på vin, så all ytterligare information på etiketten skulle bara bli betungande för konsumenterna och därmed kontraproduktiv. Konsumenterna måste informeras men utan att pressas eller styras i sina val. Konsumenterna ska ha frihet att fatta och ta ansvar för sina egna beslut.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Konsumenterna har en grundläggande rättighet att få veta så mycket som möjligt och som rimligen är befogat om livsmedlens sammansättning. Sådan kunskap är också ett nödvändigt – om inte tillräckligt – villkor för att de ska kunna fatta välgrundade, medvetna beslut om sin kost så att den kan bidra till att främja människors hälsa och välfärd. Vi inser och stöder det faktum att förslagets struktur innebär att det främst gäller färdigförpackad mat. Cateringsektorn, som till stor del består av mikro-, små och medelstora företag, har specifika särdrag som måste skyddas eftersom de måltider de lagar inte kan uppfattas som standardiserade produkter.

Vi beklagar däremot att många viktiga ändringsförslag har förkastats, vilket avsevärt försämrar innehållet i betänkandet. Vi kan bara se det så att majoriteten i Europaparlamentet har gett efter för vissa mäktiga livsmedelssektorers intressen.

Ett exempel är förkastandet av det ändringsförslag som kräver att konsumenter ska informeras ”när en produkt avsedd för konsumtion är genmodifierad och/eller innehåller derivat och ämnen som kan klassificeras som genmodifierade”.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Frågan om att förse konsumenterna med livsmedelsinformation, som är ämnet för Renate Sommers betänkande, förtjänar särskild uppmärksamhet.

Endast genom att lämna tydlig och uttömmande information om produkters härkomst och innehåll kan vi skydda konsumenterna mot risken att göra omedvetna konsumentval som till och med kan påverka deras hälsa negativt. Denna fråga som har tagits upp till diskussion flera gånger, både i plenum och i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, hör också ihop med riktlinjerna för skydd av kvalitetsprodukter och en mer allmän strategi för konsumentskydd.

Jag måste ge min kollega en eloge för hennes arbete med kommissionens dokument, och i allmänhet stöder jag hennes ändringsförslag, i synnerhet hennes motstånd mot att införa märkning enligt trafikljusmodellen, vilket är förenklat och vilseledande. Detta system skulle ha missgynnat vissa naturliga kvalitetsprodukter till förmån för produkter som modifierats på konstgjord väg för att kunna märkas med grönt ljus.

Jag anser att den utökade skyldigheten att ange härkomst även för råvaror i förädlade produkter är ett viktigt resultat, även om jag skulle ha föredragit att man hade röstat emot undantagen från produktklassificeringsmetoden, eftersom de hotar att göra hela förordningen verkningslös.

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot betänkandet om bestämmelserna om så kallad livsmedelsinformation till konsumenterna. ”Vägen till helvetet kantas av goda föresatser”, som Jean-Paul Sartre konstaterade. EU:s ”goda föresatser” när det gäller konsumentinformation är hårdsmälta och byråkratiska och EU intar en förmyndarposition. Syftet är att använda lagen för att tvinga konsumenterna att leva ”hälsosamt” så att de en dag dör friska. Kommissionen talar fortfarande med oss om bättre lagstiftning, om att undanröja de administrativa bördorna för företag och om att komma närmare medborgarna. Lagstiftning som är så tung och så invecklad som detta förslag till förordning kommer inte att gynna konsumenterna.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Denna reform av konsumentinformationen är ett politiserat fuskverk. För kommissionen handlar det inte så mycket om att tillhandahålla tydlig, användbar och lättförståelig information, utan snarare om att moralisera genom märkning. Föredraganden har med begränsad framgång försökt att tillåta förnuftiga ändringsförslag, såsom att stryka de berömda näringsprofilerna. Dessa profiler saknar vetenskaplig grund och härstammar i stället från en ideologisk önskan om att kontrollera det som finns på våra tallrikar och ge oss dåligt samvete. Det är sant att Bryssel på det här området säkert kommer att få färre fiaskon än på alla andra som ligger inom dess ansvarsområde, som att kontrollera ekonomiska spekulationer eller olaglig invandring, bekämpa förfalskningar och så vidare.

Det är ett tecken på både vanmakt och förtryck: vanmakt gentemot de stora politiska, ekonomiska och sociala problemen och förtryck gentemot försvarslösa personer. Profilerna har bevarats. Låt oss hoppas att de försvinner efter andra behandlingen. Den enda positiva överraskningen är skyldigheten att ange om ett djur har slaktats utan bedövning, med andra ord efter en ritual. Då kan vi välja att sluta sälja det till ovetande kunder som inte delar den religiösa övertygelse som tvingar fram ett sådant beteende.

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om bestämmelserna om livsmedelsinformation till konsumenterna.

Jag är nöjd med omröstningen som kommer att göra det möjligt för konsumenterna att i framtiden få tillgång till tydlig, läsbar och tillförlitlig märkning av vissa livsmedel. Förslaget om att införa en färgkod på förpackningen för att visa om mängden essentiella näringsämnen är hög (grön), medelhög (gul) eller låg (röd) – som efterfrågades av den socialdemokratiska gruppen och de gröna – har avvisats tack vare Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och det är jag nöjd med. Grunden för en allsidig kost är variation. Färgkoden skulle ha resulterat i en stigmatisering av vissa livsmedel och jag förstår inte hur detta skulle hjälpa våra medborgare att äta en allsidigare kost.

Vi har lyckats undvika bestämmelser som är alltför tunga och som skulle skada konsumenterna och våra små och medelstora företag. Jag är också glad över att vinodling, lyxsektorn framför alla andra, tjänar på ett undantag från näringsvärdesdeklarationen. Vi får inte äventyra vår vinsektor som redan omfattas av ett detaljerat regelverk.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för en tydligare märkning av näringsvärdet som ska sitta på framsidan av förpackningar till alla färdigförpackade livsmedel. Jag stödde i synnerhet införandet av en färgkod som gör det möjligt för oss att lättare se mängden essentiella näringsämnen, något som förespråkas av både konsumentorganisationer och hälso- och sjukvårdspersonal. Livsmedelsindustrin måste sluta dölja det faktum att vissa livsmedel har en skadlig inverkan på näringsbalansen i kroppen. Jag har också tagit ställning för ett ändringsförlag om kompletterande information om ursprunget för produkter som förtydligar deras rätta härkomstort, med andra ord den plats där livsmedlet framställts i sin helhet. Slutligen avvisade jag även förslaget om att innefatta alkohol i regelverket.

  Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig. – (PL) Europaparlamentet antog betänkandet om livsmedelsmärkning med klar majoritet. Det är goda nyheter för oss alla, eftersom livsmedelsprodukternas förpackningar ska innehålla nödvändig information som gör det möjligt för oss – konsumenterna – att fatta mer välgrundade beslut om kosten. Genom att göra detta visade Europaparlamentet att man förespråkar att den information som ges till konsumenterna är läslig, men inte överdriven. Parlamentet instämde även i begäran att avvisa färgkoder på livsmedel med ”trafikljusmodellen” som ofta är förvirrande för konsumenterna.

Europaparlamentet bestämde även att information om produktens energivärde ska placeras på förpackningens framsida. Ett harmoniserat och förenklat system för livsmedelsmärkning över hela EU kommer även att bidra till ökad sammanhållning på den inre marknaden, vilket innebär att producenterna får ökad rättssäkerhet samtidigt som konsumenterna får den information de vill ha från livsmedelsproducenterna.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det har förekommit ett intensivt lobbyarbete i den här frågan de senaste veckorna och månaderna och det är beklagligt att lobbykampanjen från några av de största aktörerna inom livsmedelsindustrin har segrat över konsumenternas intressen i dagens slutomröstning. Trots detta signalerar slutbetänkandet framsteg på vissa områden av livsmedelsmärkningen och på det hela taget ska det välkomnas som ett steg i rätt riktning.

  Holger Krahmer (ALDE), skriftlig. – (DE) Att ge konsumenterna information om livsmedel är självklart viktigt. Men debatten i Bryssel har blivit en lobbystrid mellan stora företag från livsmedelsindustrin och konsumentskyddsorganisationerna. Det fanns inget utrymme i den här debatten för realiteten i konsumenternas vardag. Företrädarna för det tyska Fria demokratiska partiet i Europaparlamentet förespråkar minsta möjliga märkning. Konsumenterna bör kunna fatta sina köpbeslut mot bakgrund av tydlig och läslig information. Märkning med färgkoder påverkar konsumenterna och utgör inte tydlig information. Det så kallade vägledande dagliga intaget (GDA) har också sina svaga punkter. I stället för att ha neutral information om mängden näringsämnen per 100 gram eller milliliter tryckt läsligt på förpackningen har parlamentet diskuterat om de dagliga behoven för en 40-årig kvinna kan användas som referenspunkt eller om färgkoden för näringsämnen är ett användbart verktyg när man ska välja livsmedel.

De föreslagna, långtgående och obligatoriska behoven för ursprungsmärkningen av ingredienser kan inte genomföras i praktiken. Vi avvisade även tanken om särskilda nationella bestämmelser, eftersom märkningssystemet så långt som möjligt bör vara standardiserat. Av dessa skäl kunde vi inte rösta för det föreslagna betänkandet.

  Isabella Lövin och Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Vi beslutade att rösta för betänkandet eftersom det positiva övervägde det negativa. Tyvärr togs möjligheterna till nationella bestämmelser bort, men vi tror att detta återinförs i förhandlingar med medlemsstaterna. Alkohol undantogs från förslaget och vi förlorade omröstningen om att införa ett system med trafikljusmärkning, dvs. att livsmedel märks med rött, orange och grönt utifrån hur mycket av olika näringsämnen de innehåller. Vi fick dock igenom en rad positiva förändringar; märkning av nanomaterial i livsmedel blev obligatoriskt och så även ursprungsmärkning av allt kött, fisk, mejeriprodukter, grönsaker och frukt samt transfetter, och om varan innehåller glutamat måste texten ”innehåller aptitstimulerande ingredienser” anges i innehållsdeklarationen. En annan seger är att energi, fett, mättade fetter, socker, salt och sötningsmedel måste anges på framsidan av produkten. Köttklistret, som parlamentet stoppade tidigare denna vår, har fått mycket uppmärksamhet. På marknaden finns andra produkter som används för att sätta samman delar av kött för att ge intryck av att det är framställt av en enda del, t.ex. smörgåsskinka. Dessa produkter måste nu märkas med ”kommer från sammansatta köttdelar”. Förbättringarna innebär att konsumenterna kommer att kunna göra mer välgrundade val om de t.ex. önskar att välja mer hälsosamma alternativ eller att välja bort produkter som har fraktats långt.

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. – (FR) Som föredragande för yttrandet från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling gratulerar jag Renate Sommer till hennes mod och goda omdöme.

Jag röstade för hennes förslag av följande skäl.

Icke-färdigförpackade livsmedel bör undantas från den obligatoriska näringsmärkningen.

Alkoholhaltiga drycker hör inte hemma i detta direktiv.

Ostimitation måste märkas tydligt.

Jag skulle vilja ropa ”bravo” för den nya formuleringen om ursprunget för honung. För närvarande skriver stora förpackningsföretag nämligen ”Honungsblandning från EU-länder och länder utanför EU” på sina etiketter även om blandningen endast innehåller en mycket liten del europeisk honung och resten konstgjord honung eller smaksatt sirap av kinesiskt ursprung.

Jag motsätter mig å det bestämdaste nationella märkningssystem som utgör ett hinder för den inre marknaden. Vidare är jag rädd för att dessa nationella system kan skapa ett kryphål som gör att de berömda ”trafikljusen” kan komma in bakvägen.

Frivillig tilläggsinformation bör bygga på vetenskaplig information så att konsumenterna inte vilseleds. Näringsprofiler är ett koncept som varken är vetenskapligt försvarbart eller ger information till konsumenterna, eftersom den tröskel som föreslagits av kommissionen och som ifrågasatts av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet inte är berättigad och är helt oförutsägbar. Detta skulle ge konsumenterna felaktiga upplysningar.

  Gesine Meissner (ALDE), skriftlig. – (DE) Att ge konsumenterna information om livsmedel är självklart viktigt. Men debatten i Bryssel har blivit en lobbystrid mellan stora företag från livsmedelsindustrin och konsumentskyddsorganisationerna. Det fanns inget utrymme i den här debatten för realiteten i konsumenternas vardag. Företrädarna för det tyska Fria demokratiska partiet i Europaparlamentet förespråkar minsta möjliga märkning. Konsumenterna bör kunna fatta sina köpbeslut mot bakgrund av tydlig och läslig information. Märkning med färgkoder påverkar konsumenterna och utgör inte tydlig information. Det så kallade vägledande dagliga intaget (GDA) har också sina svaga punkter. I stället för att ha neutral information om mängden näringsämnen per 100 gram eller milliliter tryckt läsligt på förpackningen har parlamentet diskuterat om de dagliga behoven för en 40-årig kvinna kan användas som referenspunkt eller om färgkoden för näringsämnen är ett användbart verktyg när man ska välja livsmedel. De föreslagna, långtgående och obligatoriska behoven för ursprungsmärkningen av ingredienser kan inte genomföras i praktiken. Vi avvisade även tanken om särskilda nationella bestämmelser, eftersom märkningssystemet så långt som möjligt bör vara standardiserat. Av dessa skäl kunde vi inte rösta för det föreslagna betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med märkning av livsmedelsprodukter är att se till att konsumenterna får fullständig information om innehållet i och sammansättningen av dessa produkter för att skydda deras hälsa och deras intressen. Av denna anledning anser vi att märkning av livsmedelsprodukter är helt grundläggande för ökad insyn på marknaden, i den utsträckning det gör det möjligt för producenterna att informera kunderna på ett reglerat och trovärdigt sätt om kvaliteten på och/eller det specifika regionala ursprunget för deras produkter. Vi välkomnar även att livsmedel producerade på ett traditionellt eller handgjort sätt samt viner är värda särskild behandling för att ta hänsyn till deras särart.

  Judith A. Merkies (S&D), skriftlig. – (NL) Det är viktigt med en hälsosam kost. Men hur ska man välja i det här avseendet? Tillförlitlig, begriplig information på förpackningen spelar en stor roll. Denna nya lagstiftning ger konsumenterna bättre och begripligare information, där den viktigaste informationen ska kunnas läsas snabbt på förpackningens framsida och sedan förklaras utförligt på baksidan. Detta gör det möjligt för konsumenterna att snabbt jämföra produkterna och välja en hälsosammare produkt om de vill. Systemet med färgkoder, som innebär att man anger på förpackningens framsida om livsmedlet har ett högt eller lågt salt- eller fettinnehåll, röstades ned av parlamentet. Jag röstade för detta system, eftersom det ger konsumenterna klarhet utan att man är alltför didaktisk. Det ursprungliga trafikljussystemet, där färgerna rött och grönt användes för att visa om produkten var hälsosam eller ohälsosam gick inte till omröstning, eftersom det redan hade avvisats i ett tidigare skede. Jag ansåg att systemet var alltför förenklat och något didaktiskt. Ett tillfälle som gick förlorat med dessa nya regler förutom avvisandet av färgkodsystemet var undantaget för alkoholhaltiga drycker. Det är synd att parlamentet inte röstade för en tydlig märkning av alkoholhaltiga drycker med information såsom kilokaloriinnehåll och innehållet av socker och andra tillsatser. Dessa nya bestämmelser ger konsumenterna möjligheten att välja en hälsosammare kost om de vill.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Min ståndpunkt om det betänkande som diskuteras i parlamentet motiveras bland annat av förslaget om att införa ett märkningssystem i flera färger. Kvaliteten på livsmedelsprodukter beror på många olika komplexa faktorer som inte kan representeras på lämpligt sätt genom olika färgmärkningar. Vägledande undersökningar som har utförts i detta ämne visar i själva verket att numeriska trösklar inte leder till att livsmedel sorteras korrekt i de olika föreslagna färgkategorierna. Att godkänna ett märkningssystem med flera färger skulle därför i onödan kunna påverka konsumenternas iakttagelseförmåga. Konsumenterna bör i stället fatta beslut utifrån tydlig information.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Det obligatoriska införandet av ursprungsland i märkningen stöder EU-producenterna, eftersom det erkänner de höga kvalitetsstandarder de tillämpar. Våra medborgare vill veta var de produkter de köper kommer från och om de är från EU eller importerade. Samtidigt litar konsumenter på andra marknader på vad som produceras och bearbetas i EU.

Det obligatoriska införandet av ursprungsland i märkningen tjänar i själva verket dubbla syften: dels informeras konsumenterna och dels främjas livsmedelsprodukter från EU på de globala marknaderna. Jag välkomnar avvisandet av ändringsförslaget om färgkoder, eftersom det skulle ha fått motsatt effekt. Det kunde ha fått konsumenterna att välja bort traditionella, hälsosamma och naturliga europeiska produkter på grund av den förenklade karaktären hos den utvärderingsmetod som föreslogs.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) I EU-konsumenternas intresse har jag röstat ja till betänkandet om Europaparlamentets och rådets förordning om livsmedelsinformation till konsumenterna. En av EU-medborgarnas grundläggande rättigheter är rätten till information, och det gäller även livsmedelsprodukter. Valfriheten är inte fullständig om det inte också är ett välgrundat val. Betänkandet är ett viktigt steg mot att göra konsumenterna med medvetna genom att skapa ett enhetligt märkningssystem som visar produkternas näringsvärden, ingredienser och ursprungsort. Med det gemensamma införandet av kompletterande informationsprogram kan vi uppnå målet om att få konsumenterna att fatta rätt beslut om valet av livsmedel.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande som rent generellt på ett välavvägt sätt motsvarar det ursprungliga förslaget från kommissionen. Exempelvis begär man undantag för icke-färdigförpackade produkter och regionala produkter från förordningens tillämpningsområde. Man begär även undantag för obligatorisk märkning av viner och vinprodukter. ”Trafikljussystemet” avvisas även (rött, gult eller grönt för att visa innehållet av kolhydrater, proteiner och fetter), och obligatorisk ursprungsbeteckning för kött införs, även om denna beror på resultatet av en konsekvensanalys som ska utföras av kommissionen. De inskränkningar från det allmänt tillämpliga systemet som tillåts för regionala produkter, vin och i viss utsträckning kött är positiva. Kommissionens ursprungliga förslag skulle faktiskt ha varit till nackdel för Portugal som är känt för sina historiska gastronomiska traditioner. Portugal skulle stöta på ytterligare konkurrensproblem i förhållande till de norra EU-medlemsstaterna som har en ytterst industrialiserad livsmedelsproduktion och sällan använder traditionella tekniker och/eller redskap. Till detta kommer det positiva faktum att betänkandet föreskriver att lantbrukares direktförsäljning inte kommer att omfattas av bestämmelserna i den allmänna förordningen.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Denna förordning måste tillhandahålla ett märkningssystem som gäller hela EU och som – med få undantag – kan tillämpas på alla livsmedelsprodukter och därför inte bara på vissa produktkategorier. Harmonisering av märkningssystemet är också särskilt viktigt för att den inre marknaden ska kunna fungera smidigt. För närvarande uppstår det handelshinder och konkurrensproblem på grund av medlemsstaternas nationella förordningar och olika tolkningar av den befintliga EU-lagstiftningen om märkning. Att lösa dessa problem kan bidra till att sänka priserna för livsmedelsproducenter och detaljhandlare och i bredare bemärkelse även för konsumenterna.

Enligt en undersökning som utförts i Rumänien med ett stickprov på 1 000 personer mellan 18 och 50 år var rumänerna mest oroade över produktsäkerheten (75 procent), vilseledande villkor (67 procent) och kredit- och lånetjänster (51 procent) medan de var minst oroade över turismtjänster (28 procent). Livsmedelsmärkning är därmed endast en av många frågor som har med livsmedel att göra. Den här typen av information kan komplettera, men inte ersätta, insatserna för att öka befolkningens medvetenhet genom utbildningskampanjer och åtgärder som främjar en hälsosam livsstil.

  Britta Reimers (ALDE), skriftlig. – (DE) Obligatorisk ursprungsmärkning av kött, fjäderfä, mejeriprodukter, färsk frukt och färska grönsaker samt bearbetade produkter framställda av en enda ingrediens, vilket efterfrågas i betänkandet om livsmedelsinformation till konsumenterna, lägger en orimlig börda på livsmedelsföretagen. Därför har jag röstat mot betänkandet. Livsmedel produceras över de nationella gränserna inom EU:s inre marknad. Inom mejeriindustrin samlar man exempelvis in och bearbetar mjölk från olika länder. Separat märkning av bearbetade partier från olika länder är tekniskt omöjlig. Detta kommer att skapa byråkratiska hinder för EU-företag som är framgångsrika på den globala marknaden.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Dagens omröstning om betänkandet om livsmedelsinformation till konsumenterna har varit en lång, ansträngande och i viss mån även frustrerande procedur. Betänkandet godkändes av 562 röster för och 67 röster mot. Vi har röstat för betänkandet eftersom vi när allt kommer omkring har vunnit mer än vi har förlorat. Vi har till exempel gjort framsteg i följande frågor: nanomärkning, obligatorisk ursprungsmärkning av kött, fjäderfä, mejeriprodukter, färsk frukt och färska grönsaker samt övriga produkter med en enda ingrediens samt kött, fjäderfä och fisk när de används som ingredienser i bearbetade livsmedel, och för kött ska om möjligt tre platser anges (var djuret har fötts, uppfötts och slaktats), obligatorisk märkning av transfetter och härdade fetter, förpackningens framsida: energi, socker, salt, fetter och mättade fetter, sötningsmedel på förpackningens framsida, märkning av kött från sammansatta köttdelar (”köttklister”), specifikation av oljans ursprung (så att man t.ex. kan undvika palmolja), ”färsk mjölk” kan endast märkas som ”färsk” när bäst före-datumet ligger mer än sju dagar efter produktionsdatumet, ”aptitstimulerande ingredienser” ska märkas som sådana (glutamat), märkning av ”imiterade livsmedel”, näringsprofiler tas inte bort. Men vi förlorade trafikljusen! Inte heller nationella planer – frivilliga eller obligatoriska – är möjliga. Det var en stor förlust, men vi är säkra på att rådet ordnar det.

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Enligt min mening kommer de ständigt ökande kraven på märkning av livsmedel inte att leda till några större förändringar i kostvanorna i förhållande till kostnaden för att införa dessa åtgärder. De kommer inte heller att lösa det egentliga problemet, nämligen förekomsten av fetma och fetmarelaterade sjukdomar i befolkningen i stort, något som är ett direkt resultat av obalansen mellan intag av energi och uttag av energi, vilket i sin tur är kopplat till brist på fysisk aktivitet. Min mormor brukade säga så här: ”Ät tills du är halvmätt och drick tills du är halvfull, så kommer du att leva i många år.”. Jag ber om ursäkt för förenklingen, men talesättet uttrycker ändå min syn på förslaget. Jag avstår från att rösta.

  Catherine Soullie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag är väldigt nöjd med resultatet av omröstningen om Renate Sommers betänkande. Europaparlamentet har röstat för ett lättförståeligt och informativt märkningssystem som kommer att främja balanserade konsumtionsmönster. Dessutom välkomnar jag antagandet av ändringsförslag 205 som gör det möjligt att införa obligatoriska uppgifter om vilka köttprodukter som kommer från djur som inte har bedövats innan slakt. Konsumenterna behöver informeras om hur djurskyddsnormerna följs, eftersom de står i centrum för den europeiska livsmedelspolitiken. Det handlar inte om att stigmatisera vissa religiösa grupper eller att ställa till svårigheter för deras produktions- och distributionskedja för köttprodukter, utan det handlar om att ge europeiska medborgare alla fakta som rör deras konsumtion.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Bortsett från ett par mindre punkter är uppdateringen av lagstiftningen om märkning av livsmedel ett steg i rätt riktning. Förordningen kommer att innebära att konsumenterna får bättre information om livsmedel i framtiden. Jag finner det beklagligt att ändringsförslaget om trafikljussystemet inte gick igenom på grund av påtryckningar från branschens lobbyister. Färgkodning i rött, gult och grönt skulle ge konsumenterna en enkel och tydlig bild av hur hälsosamma eller ohälsosamma ingredienserna i en viss produkt är.

En av de starkaste punkterna i den nya lagstiftningen är kravet att livsmedelstillverkare hädanefter ska ange produktens innehåll av energi, salt, socker, fett och mättat fett på förpackningen. Kött-, fisk- och mejeriprodukters ursprung måste också anges på förpackningen. Därmed kan konsumenterna själva ta reda på var djuren har fötts upp och slaktats. De kan välja lokala och regionala produkter och undvika livsmedel som transporterats onödigt långt. Mjölk med en hållbarhet på mer än sju dagar får inte längre kallas färsk mjölk.

Problemet med transfetter och smakförstärkare har blivit åtgärdat. Om en produkt har sötats måste detta anges på förpackningen. Samtliga av dessa beslut innebär framsteg för konsumenterna, eftersom de nu får mer information och kan göra mer genomtänkta val av livsmedel.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – Jag välkomnar det här betänkandet, som kommer att göra trafikljusmärkning av livsmedel obligatorisk. Detta är det system som konsumenterna föredrar, och det kommer att hjälpa dem att ta kontroll över sina kostvanor. Jag välkomnar även skyddet av märkningen ”Scotch whisky” på whisky från Skottland.

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. – (FR) I dagsläget är våra kundvagnar fulla av förpackningar som inte säger hela sanningen: varifrån kommer köttet i lasagnen? Varifrån kommer tomaterna i soppan? Det vet inte konsumenterna. Denna brist på information hindrar dem från att göra upplysta val, i synnerhet när det gäller matens koldioxidavtryck. Därför kan jag bara välkomna Europaparlamentets beslut att följa min hållning och införa obligatorisk ursprungsmärkning för bland annat enskilda ingredienser och kött, fågel och fisk som används som ingredienser i bearbetad mat. Detta är ännu ett steg i rätt riktning mot att ge våra konsumenter pålitlig information av hög kvalitet.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) En mer enhetlig märkning av livsmedel inom hela EU behövs för att uppnå ökad transparens genom förenklad konsumentinformation, ökad rättssäkerhet för livsmedelsföretag och ökad tydlighet i EU:s regelverk. Enligt min åsikt gick kommissionen för långt i sitt förslag genom att försöka tala om för konsumenterna vad de föredrar.

Informationen i märkningarna måste koncentreras till det mest väsentliga. Därför stöder jag föredragandens ändringsförslag om att förkasta trafikljussystemet som en illustration av kolhydrat-, protein- och fettinnehållet till förmån för att i stället ange energivärde och näringsvärde på förpackningen på ett iögonfallande sätt. Däremot anser jag att denna EU-lagstiftning måste göra undantag för lokala och handtillverkade produkter samt produkter som marknadsförs direkt av lantbrukarna. Regionala produkter hjälper till att bevara lokala specialiteter och mångfalden av de produkter som tillhandahålls. Förordningen bör inte gälla för dessa produkter på grund av deras särart och det faktum att de i sig själva upprätthåller den europeiska mångfalden. Jag hoppas också att den förordning som antas i dag inte kommer att skada de små och medelstora företagen inom sektorn och att den fem år långa övergångsperioden som anges i det antagna dokumentet ska hjälpa dem att anpassa sig på ett mer effektivt sätt.

  Alexandra Thein (ALDE), skriftlig. – (DE) I likhet med en majoritet av ledamöterna i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har jag bestämt mig för att rösta för Renate Sommers betänkande. Visserligen lyckades liberalerna inte uppnå alla sina mål inom alla områden. Antagandet av förslaget om ursprungsmärkning för kött och mjölk i bearbetade produkter är beklagligt eftersom det orsakar betydande kostnader för producenterna och verkar nästan omöjligt att genomföra i praktiken. För mig uppväger dock de positiva resultaten av omröstningen de negativa. För första gången har vi enhetliga bestämmelser för märkning av livsmedel inom hela den inre marknaden, utan några möjligheter för enskilda länder att följa en egen linje. Dessutom är en av de mest påtagliga framgångarna med denna omröstning för min del att den vilseledande trafikljusmodellen avslogs. Någon obligatorisk näringsdeklaration med färgkodning kommer inte att tillåtas vare sig på europeisk eller nationell nivå. Enhetliga märkningsregler för hela Europa kommer att medföra tydliga fördelar för både företag och konsumenter. Kostnaden för att tillverka och sälja produkter kommer att minska eftersom tillverkarna bara behöver följa en enda förordning. Konsumenterna kommer att ha nytta av en enhetlig näringsdeklaration när de jämför produkter som har sitt ursprung i Europa.

  Peter van Dalen (ECR), skriftlig. – (NL) Den avgörande punkten i den här frågan är att konsumenterna har rätt att få veta vad deras mat innehåller. De måste få möjlighet att göra ett upplyst val med utgångspunkt från tydlig information. Tydlighet för konsumenterna och genomförbarhet för industrin måste sättas i främsta rummet. Dock är mer inte alltid bättre när det gäller information. Ta till exempel ursprungsmärkning av produkter. Detta nationella synsätt är ren och skär protektionism och missgynnar europeiska och i synnerhet nederländska exportföretag. Det sänder ut en felaktig signal, en signal som dessutom är omodern. Ursprungsmärkning ger i själva verket konsumenter mycket lite information men skapar stora kostnader för tillverkarna. Därför finner jag det beklagligt att kammaren röstade för den delen.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – Detta betänkande kommer att innebära att innehållet av energi, fett, mättat fett, socker och salt måste anges tydligt på framsidan av alla färdigförpackade livsmedel. Det sänder ett tydligt budskap till konsumenterna om vikten av att äta hälsosamt och göra rätt val. Tyvärr avslogs socialisternas ändringsförslag om att införa ett tydligt ”trafikljussystem” som skulle göra valmöjligheterna tydligare för konsumenterna. Betänkandet utökar också reglerna för ursprungsmärkning till att gälla för alla kött-, fågel och mjölkprodukter, vilket bör förhindra att produkter som framställts av importerade ingredienser på ett vilseledande sätt märks som till exempel brittiska – en åtgärd som bör välkomnas av såväl lantbrukare som konsumenter inom hela EU.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Mina damer och herrar! Konsumenterna har rätt att få veta vilka ämnen som finns i olika livsmedel. Därför är information om livsmedlens sammansättning och näringsvärde oerhört viktig, eftersom den gör det möjligt för konsumenterna att fatta upplysta köpbeslut. För människor som till exempel lider av allergier är specifik, tydlig, detaljerad och jämförbar information på ett lättbegripligt språk helt avgörande. Slutligen anser jag att det är viktigt att konsumenterna tar ansvar för sina egna beslut, men detta är bara möjligt med utgångspunkt från öppen information. Tack.

  Glenis Willmott (S&D), skriftlig. – I egenskap av föredragande för S&D rekommenderade jag min partigrupp att stödja betänkandet inklusive ändringsförslagen och lagstiftningsresolutionen om ändring av kommissionens förslag om livsmedelsinformation till konsumenterna. Vi röstade emot förslaget att ta bort fortsatt möjlighet till frivilliga, icke-bindande nationella program eftersom jag och min partigrupp starkt motsätter oss detta. Dock beslöt kammaren att godkänna denna inskränkning. Trots detta såg vi många positiva resultat vad gäller andra aspekter, däribland den obligatoriska ursprungsmärkningen och angivelsen av huvudingredienser på förpackningens framsida samt en fullständig näringsdeklaration på förpackningens baksida, något som är en klar förbättring jämfört med kommissionens förslag. Jag uppmanar härmed medlemsstaterna i rådet att återinföra nationella program och införa färgkodning så att konsumenterna får tillgång till tydlig, rättfram och ärlig livsmedelsinformation.

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Lagstiftning på livsmedelsområdet bör baseras på fakta, inte på intryck. Informationen på förpackningen ska vara precis, läsbar och begriplig. Näringsprofilen är raka motsatsen till detta. Den utgörs inte av fakta utan av ett intryck. Samtidigt är den ett sätt att tala om för människor vad de ska äta och inte. Denna onödiga och ibland vilseledande information har ingenting på livsmedelsförpackningar att göra. Det faktum att förslaget om att ta bort den obligatoriska angivelsen av näringsprofiler inte antogs vittnar om den etatism som fortfarande håller politiker och statstjänstemän i ett fast grepp. Det är min fasta tro att detta sätt att tänka är en av de verkliga orsakerna till den ekonomiska krisen i Europa.

Förslag till resolution om EU 2020 (B7-0348/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Denna gemensamma resolution har stöd av de fem största partigrupperna i Europaparlamentet och uppmanar medlemsstaterna att gå ett steg längre i sina åtaganden gentemot denna långsiktiga ekonomiska strategi för Europeiska unionen. Efter Lissabonstrategin (2000–2010), som vi kommer att minnas på grund av dess brist på konkreta resultat, får EU 2020-strategin inte bli en besvikelse. Därför måste medlemsstaterna äntligen genomföra de reformer och åtgärder som krävs för att vi ska uppnå de mål som ställts upp. För min egen personliga del är jag mycket glad över att mina kolleger har stött min uppmaning till ytterligare förenkling av strukturfondsförfarandena och har valt att inkludera följande mening, formulerad av mig, i resolutionen: ”Parlamentet kräver därför att bestämmelserna för genomförandet av sammanhållningspolitiken ytterligare förenklas för att främja användarvänlighet, ansvarighet och en mer aktiv strategi inför framtida utmaningar och risken för ekonomiska kriser”.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – Jag röstade för denna resolution trots att jag är tveksam till de föreslagna målens genomförbarhet. I 2020-strategin sätter man upp ytterst ambitiösa mål som ska uppnås under det kommande årtiondet, däribland högkvalitativ sysselsättning, fler gröna jobb, klimat- och energimål och många andra. Jag anser dock att strategin saknar avgörande element som beskrivningar av vilka konkreta åtgärder som måste vidtas för att möta utmaningarna. Den strategi som kommissionen har föreslagit är av ett ganska allmänt slag, och kommissionen bör snarast presentera mer detaljerade planer som förtydligar hur de föreslagna initiativen ska genomföras. I annat fall riskerar strategin att begränsas till en samling slagord utan konkret innehåll och att bli en upprepning av misslyckandet med Lissabonstrategin.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag är naturligtvis positiv till målen i 2020-strategin, i synnerhet inom områdena sysselsättning, forskning, utveckling, innovation, kampen mot klimatförändringarna, minskad fattigdom och bättre utbildning. Däremot är jag rädd att medlemsstaternas bindande åtaganden kommer att leda till att dessa mål inte kan uppnås. Om vi, trots Europaparlamentets upprepade maningar, inte går längre än den öppna samordningsmetoden, kommer samma orsaker att leda till samma resultat. Det som inte fungerade med Lissabonstrategin under det förra årtiondet kommer inte heller att fungera med Europa 2020-strategin. Vi behöver mer av en gemenskapsmetod. Vi behöver direkta operativa åtgärder. Det är priset vi måste betala för att EU 2020-strategin ska lyckas.

  Lívia Járóka (PPE), skriftlig. – (HU) Mina damer och herrar! Jag välkomnar Europaparlamentets nya resolution om Europa 2020-strategin, där Europeiska rådet uppmanas att utforma en framsynt och konsekvent strategi för att uppnå målen i initiativet samt att inhämta parlamentets åsikt när viktiga parametrar fastställs. Nationella parlament, lokala myndigheter och relevanta icke-statliga organisationer bör också konsulteras. Under arbetet med att uppnå målen för arbetsmarknaden och kampen mot fattigdomen, enligt definition i andra halvan av Europeiska kommissionens integrerade riktlinjer för området, bör stort fokus sättas på social integration för den största och fattigaste minoriteten på vår kontinent, nämligen romerna. Å ena sidan ökar ständigt andelen romer i den del av befolkningen som är sysselsatt och bär upp det sociala trygghetssystemet. Att integrera en så stor grupp arbetslösa på arbetsmarknaden medför samtidigt en enorm ekonomisk potential.

Strategin måste innehålla en detaljerad och hållbar handlingsplan för de integrerade riktlinjerna, särskilt när det gäller att öka sysselsättningsgraden för den arbetsföra delen av befolkningen till 75 procent, minska antalet personer som lever under den nationella fattigdomsgränsen till 25 procent och minska antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid till under 10 procent av åldersgruppen. Dessutom måste vi, i enlighet med parlamentets resolution, sätta upp ett mål på 100 procent för fullföljandet av gymnasieutbildningen. Det är dock beklagligt att strategins överordnade mål inte omfattar jämställdhet mellan könen, trots att detta är en av hörnstenarna i det program som ordförandeskapstrion Spanien-Belgien-Ungern har satt upp.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) När vi antar EU 2020-strategin måste vi ta hänsyn till de allt större effekterna av den ekonomiska krisen och finanskrisen som påverkar hela EU. Med detta i åtanke måste vi anta en ambitiös och sammanhängande strategi som är inriktad på framtiden. I den nya EU 2020-strategin måste människor och miljöskydd stå i centrum för vårt styre. Medlemsstaterna måste gå in för att minska sina offentliga kostnader genom omfattande strukturella reformer. Insatserna måste koncentreras på medborgarna, genom att man förstärker deras delaktighet och självständighet samtidigt som deras entreprenörs- och innovationsanda uppmuntras, och på små och medelstora företag genom att lagstiftningen görs mer fördelaktig för dem. Vi måste införa en strategi som syftar till att skynda på en hållbar ekonomisk tillväxt tillsammans med reformer som syftar till att återuppbygga och förbättra konkurrenskraften.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade emot resolution RC7-0348/2010 om EU 2020-strategin eftersom jag anser att denna strategi inte är något annat än en upprepning av Lissabonstrategin, vars misslyckande nu demonstreras av den aktuella krisen. Det är tydligt att Lissabonstrategin har varit ett fiasko, något som bevisas av de aktuella arbetslöshetsnivåerna, vars like inte har skådats i Europa sedan trettiotalet. EU 2020-strategin är en fortsättning på detta och innebär ingen förändring. Målen för att minska fattigdomen är blygsamma, men kommer trots detta inte ens att uppnås eftersom strategin inte innehåller några effektiva verktyg för att uppnå dem. I den bemärkelsen är de meningslösa. Ansvaret för modellens misslyckande ligger inte bara på marknaden eller regeringarna, utan på de största grupperna i denna kammare, som här kom överens om att förvandla Washingtonöverenskommelsen till Brysselöverenskommelsen. Det underliggande problemet är brist på ingripande i ekonomin, vilket hindrar europeisk integration och gör det omöjligt att skapa en sammanhängande europeisk modell. Avregleringen av marknaden är ett hot mot själva demokratin, och därför har jag valt att använda min röst till att demonstrera mitt motstånd mot denna politik.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Det har varit intressant att lyssna till uttalandena från kommissionens ordförande José Manuel Barroso och EU:s ständige ordförande Herman Van Rompuy.

Även om det gläder mig att se förbättringarna i Europas ekonomiska styrning mot en gemensam strategi är det min uppriktiga mening att resultaten av toppmötet enbart är avsiktsförklaringar. Vid detta vägskäl i historien skulle det bästa faktiskt vara att skapa en solidare gemensam grund för att hantera enskilda medlemsstaters budgetunderskott och återställa tron på finansmarknaderna och våra medborgares förtroende.

Jag instämmer i högsta grad med EU 2020-strategins mål att stärka de 27 medlemsstaternas konkurrenskraft. Om vi vill lyckas med utmaningen för framtida ekonomiskt ledarskap är det nödvändigt att ha regler som är tydliga och genomförbara för alla. Vi måste undvika att begå ytterligare misstag av det slag som begicks i och med Lissabonstrategin och som har fått konsekvenser för medborgarna, sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om EU 2020. Med tanke på den allvarliga ekonomiska och sociala kris som vi just nu genomgår bör EU 2020, som ska antas av rådet denna vecka, utrustas med instrument och mål för att möta denna utmaning. Just nu ser vi hur medlemsstaternas förmåga att bemöta svårigheter försvagas som aldrig förr. Därför måste vi identifiera gemensamma ändamål och allierade, och vi måste agera på ett tydligt och enat sätt inom Europa och globalt. Om vi inte vidtar de åtgärder för kollektiv disciplin och ansvarighet som krävs, kommer Europa att vara dömt till marginalisering och utarmning.

Endast ett starkt Europa som respekterar sina gemensamma regler kommer att kunna hantera den nya tidens problem på ett adekvat sätt. För att denna strategi ska kunna införas och genomföras på ett korrekt sätt krävs tydliga, kvantifierbara mål för sysselsättning och inte minst utbildning och reducering av fattigdomen. Det är också helt avgörande att vi gör allt vi någonsin kan för att hjälpa medlemsstaterna att införliva sina nationella mål och se till att EU 2020 införs på rätt sätt. Slutligen måste jag framhålla hur viktigt det är att parlamentet involveras och inkluderas fullt ut i införandet av den nya strategin tillsammans med kommissionen och rådet.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade emot det gemensamma resolutionsförslaget om ekonomisk styrning eftersom det innebär ett steg mot ännu striktare fördrag och ännu striktare disciplin inom den oacceptabla och misslyckade stabilitetspakten. Under förevändning att främja ekonomisk disciplin och konkurrenskraft förespråkar den i samarbete med IMF att så gott som hela Europa ska införa stränga sparprogram som tar ifrån arbetarna deras inkomster och rättigheter och dömer medlemsstaterna till ekonomisk recession. Förslaget omstörtar inte de strukturella och institutionella problemen med EMU och ger inget utrymme för gemensamma solidaritetsmekanismer. Den gynnar finanssystemets suveränitet och tar inte itu med spekulationsspelet som förleder europeiska ekonomier till betungande lån för spekulation. Slutligen leder det EU bort från målet om ekonomisk och social samverkan och sammanhållning.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Mångfalden är det som ger Europa dess charm, men den utgör också en stor svaghet när vi behöver fatta socioekonomiska beslut. De europeiska ledarnas långsamma respons är beklaglig. Redan 1989 förkastade medlemsstaterna Jacques Delors betänkande som syftade till att upprätta en samordningspakt för den ekonomiska politiken vid sidan av stabilitets- och tillväxtpakten. Som Jacques Delors själv säger är det detta ”strukturfel” som vi nu betalar priset för. Nu är det viktigt att bevara det vi har, och då framför allt euron, som är det mest häpnadsväckande inslaget i den europeiska integrationen, och även det som lättast kan förstås av alla. Vi måste röra oss mot en verklig europeisk budgetfederation.

Inte desto mindre behöver vi, för att kunna utöka de ekonomiska kontrollmekanismerna på institutionell och politisk nivå, nå ett europeiskt samförstånd som redan har nåtts här i kammaren i och med omröstningen om resolutionen. Vi behöver reformera regelverket helt och hållet, kräva gemensam förvaltning av ekonomin och tvinga finanssektorn att stå för kostnaderna för sin egen prestation. Slutligen kan vi glädja oss åt den nya europeiska ekonomiska stabiliseringsmekanismen till hjälp för länder som står inför ekonomiska svårigheter.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I den aktuella fasen måste EU 2020 inriktas på verkliga, konkreta åtgärder som medlemsstaterna kan uppnå för att nå avsedda resultat. Innovation, forskning och utveckling samt investeringar i personalutbildning är helt avgörande för att öka Europas konkurrenskraft i en mer globaliserad värld. Med detta angreppssätt kommer vi att kunna hantera den aktuella krisen genom att minska arbetslösheten och uppmuntra investeringar.

En fastare sammanhållningspolitik är också viktig för att minska skillnaderna mellan olika regioner och på så sätt tillämpa unionens solidaritetsprincip i praktiken. Jag ger mitt fulla stöd för de olika huvudinitiativen och tror att de kommer att leda till förbättrade levnadsvillkor inom EU och ökad konkurrenskraft gentemot länder utanför EU.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade emot det gemensamma resolutionsförslaget om EU 2020 eftersom det, trots att det innehåller viss kritik mot kommissionens förslag, inte går till problemets kärna och inte föreslår en brytning med den nyliberala politik som fortfarande utgör det främsta rättesnöret för kommissionens förslag.

Under den allvarliga kris som kapitalismen nu genomgår, där arbetare och vanliga människor drabbas av konsekvenser i form av ökande arbetslöshet, ökande orättvisor och fattigdom, krävs en brytning med den politik som ligger till grund för krisen.

Detta innebär ett omedelbart slut för stabilitets- och tillväxtpakten och dess dumma kriterier som enbart tjänar som en ursäkt för att underlätta en ökad exploatering av arbetarna, såsom nu sker i Portugal.

Dessutom behövs också ett slut på liberaliseringen, inte minst i finans- och energisektorn, i syfte att garantera en större statlig kontroll och förhindra en fortsatt jakt på högre profit som leder till högre priser för konsumenter och kunder och en nedvärdering av arbetarna.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Jag har röstat emot det gemensamma resolutionsförslaget om en samordning av den ekonomiska politiken eftersom man där drar fel slutsatser av den aktuella krisen. Krisen för den gemensamma valutan är inte ett resultat av för få centralistiska regler. Den har orsakats av att man har klumpat ihop nationella ekonomier med helt olika prestationer. Det är helt enkelt inte möjligt att ha samma ekonomiska politik i Tyskland som i Grekland eller Spanien. Detta är dock exakt vad de planerade åtgärderna för samordning av den ekonomiska politiken är tänkta att uppnå.

Detta kommer i slutändan att förvandla EU till en överföringsunion. Det vill säga, de starka nationella ekonomiernas prestationer kommer att överföras till de svagare, men utan att lösa deras strukturella problem. Jag motsätter mig detta, eftersom det i slutändan kommer att leda till att de relativt sunda ekonomierna förstörs och därmed inte längre kan konkurrera på den globala marknaden. Detta kommer även att förstöra vår strävan efter ett enat Europa, och det kan väl knappast vara det vi vill uppnå.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Det gemensamma förslaget till resolution om EU 2020-strategin syftar till att ersätta den erkänt misslyckade Lissabonstrategin. Sysselsättningsgraden inom EU är i genomsnitt 69 procent bland människor i åldern 20–64 är och är fortfarande betydligt lägre än i övriga delar av världen. Ungdomarna har drabbats hårt av krisen och arbetslöshetsgraden överstiger 21 procent. Det demografiska åldrandet går allt snabbare. Investeringarna i marknaden för innovationer är kraftigt försenade. Den nya strategin syftar till att vända denna utveckling under särskilt svåra ekonomiska förutsättningar. Det som är utmärkande för betänkandet är att det betonar vikten av forskning och innovation som en motor för ekonomisk återhämtning och tillväxt i de nationella ekonomierna. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sin budget ännu mer inom detta särskilda område, och det är viktigt för Grekland att vi betonar just detta. Låg produktivitet har direkt samband med avsaknaden av nya och innovativa idéer. Den nya strategin är ett ypperligt tillfälle för vårt land att använda gemenskapsanslagen för att utveckla nya, innovativa idéer som kommer att bidra positivt till en stärkt konkurrenskraft och skapandet av nya arbetstillfällen.

  Markus Pieper (PPE), skriftlig. – (DE) Herr talman! Jag har avstått från att rösta om resolutionen om EU 2020-strategin. Självklart anser jag det nödvändigt att reformera EU-institutionerna, förbättra samordningen och sätta ny fokus på demografiska frågor och innovationsstrategier. Jag blev dock besviken över parlamentets bristande engagemang för finansmarknaderna och stabilitetspakten. Utan det skuldomläggningsalternativ som vi har efterlyst kommer EU:s räddningspaket definitivt att leda till en transfereringsunion. Detta är förbjudet område för ansvariga politiker i medlemsstaterna. Dessutom anser jag att det faktum att en majoritet i detta parlament vägrar ge kommissionen större kontrollbefogenheter och större befogenheter att genomföra sanktioner signalerar en återgång till en nationell egoistisk inställning. Detta kommer inte att vara något lysande kapitel i Europaparlamentets historia. Det är som om vi säger att EU kommer att få betala för våra misstag, men att ingen kan hindra oss från att gång på gång upprepa samma misstag. Därför vill jag efterlysa en automatisk sanktionsmekanism som straff för finansiella oegentligheter. Vi behöver även ha möjlighet till ett organiserat utträde ur räddningsfonden med skuldomläggningsalternativet. Vi måste börja utarbeta dessa åtgärder nu, för om vi uppmanas att införa dem innan vi har förberett dem kommer det att kosta två eller tre gånger så mycket. Tack så mycket.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om EU 2020-strategin för jag ansåg att strategin måste ha mer ambitiösa mål på lång sikt när det gäller att öka sysselsättningsgraden och minska fattigdomen med 50 procent inom EU. Majoriteten av de EU-medborgare som för närvarande lever i fattigdom eller riskerar att göra detta är kvinnor, särskilt äldre kvinnor, ensamstående mödrar och ensamstående kvinnor som tar hand om anhöriga.

Arbetstillfällen av hög kvalitet måste vara en huvudprioritering i EU 2020-strategin. Det är nödvändigt att fästa större vikt vid att se till att arbetsmarknaderna fungerar som de ska och vid sociala villkor för att förbättra sysselsättningsresultaten. Vi måste främja anständigt arbete, skydda arbetstagarnas rättigheter i hela EU och förbättra arbetsvillkoren.

Medlemsstaterna måste följaktligen anta åtgärder som syftar till ett större deltagande på en öppen arbetsmarknad vilket kommer att bidra till en lägre nivå av odeklarerat arbete och säkerställa att kvinnor deltar fullt ut på arbetsmarknaden, genom att man främjar kvinnors yrkesmöjligheter och skapar bättre förutsättningar för att de ska kunna finna en balans mellan yrkes- och familjeliv.

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) I morgon kommer vi förhoppningsvis att vara med om det formella förfarandet för att godkänna Island som en eventuell medlemsstat i EU, vilket är en fråga som vi borde prioritera. Jag vill se att man formellt upprättar en gemensam parlamentarikerkommitté mellan Europaparlamentet och Alltinget.

  Theodor Dumitru Stolojan (PPE), skriftlig. – (EN) Den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen har visat att det är nödvändigt att förändra EU:s styrelseformer. Arbetsgruppen för EU:s styrelseformer bör fokusera på att förbättra den ekonomisk-politiska samordningen av de 27 medlemsstaterna. Även om många medlemsstater har brutit mot stabilitets- och tillväxtpakten, bör man återinföra detta instrument för ordning i de offentliga finanserna och sätta in hårdare sanktioner mot de medlemsstater som inte vidtar åtgärder för att konsolidera sina statliga budgetar och hålla underskotten under kontroll. Arbetsgruppen bör även koncentrera sig på skadlig skattekonkurrens bland medlemsstaterna.

Förslag till resolution (B7-0349/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen av följande skäl:

– Jag anser att överenskommelsen om en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism för att garantera eurons stabilitet utgör ett viktigt första steg för att ge Europeiska unionen en mer handfast och hållbar ram för den ekonomiska och monetära politiken. Jag beklagar dock att EU:s beslutsfattare inte vidtog beslutsamma åtgärder tidigare, trots att finanskrisen förvärrades.

– Enligt min mening visar händelserna under den senaste tiden att euroområdet behöver en tuffare ekonomisk styrning och att en monetär pelare utan en socioekonomisk pelare är dömd att misslyckas.

– Jag håller med om att man bör prioritera att åtgärda ihållande och betydande makroekonomiska obalanser och skillnader vad gäller konkurrenskraft för att återfå sunda tillväxtsiffror och nå målet med en hållbar ekonomisk utveckling och social sammanhållning.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Det är tydligt att EU lider brist på ekonomisk styrning. Även om den monetära politiken har anpassats efter euron, fortsätter tyvärr varje medlemsstat att föra sin egen ekonomiska politik, mycket ofta utan att ta hänsyn till grannländernas reformer och ibland genom att till och med ”förfalska” de egna offentliga räkenskaperna. Detta var orsaken till den grekiska krisen och skulle mycket väl kunna leda till andra kriser i framtiden om vi inte är försiktiga. Jag godkänner därför till hundra procent ordalydelsen i punkt 15 i denna resolution om ekonomisk styrning. Det är verkligen sant det som sägs: ”Medlemsstaterna bör inte betrakta den egna ekonomiska politiken som en fråga av enbart nationellt intresse, utan också som en fråga av gemensamt intresse, och de bör utforma politiken utifrån denna princip.” Vidare tycker jag att de föreslagna åtgärderna verkligen verkar vara ett steg i rätt riktning, det vill säga att utöka Eurostats befogenheter, skapa en europeisk valutafond, utfärda euroobligationer, anta bindande åtgärder för genomförandet av EU 2020-strategin, ta större hänsyn till Europaparlamentet i frågor som rör den ekonomiska politiken och så vidare. Av alla dessa skäl röstade jag för denna resolution.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för resolutionen och stöder fullständigt dess linje. Europeiska unionen behöver reformera sitt system för ekonomisk styrning och säkerställa den långsiktiga hållbarhet i de offentliga finanserna som krävs för stabilitet och tillväxt. Den föreslagna europeiska finansiella stabilitetsmekanismen kommer bara att vara effektiv om riktiga strukturella reformer genomförs. Jag anser att EU bör inrätta ett eget kreditvärderingsföretag och den utlåningsfond som skulle kunna användas för att ge finansiellt stöd till samtliga medlemsstater som behöver detta och inte bara till länder i euroområdet. Dessutom kräver en effektiv ekonomisk styrning en starkare kommission som, i enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget, har fått i uppgift att samordna reformplaner och åtgärder samt fastställa en gemensam strategi.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att en stärkt ekonomisk styrning måste åtföljas av en större demokratisk legitimitet för EU:s styrning, vilket måste uppnås genom att Europaparlamentet och de nationella parlamenten i högre grad och i ett tidigare skede involveras under hela processen. Jag håller med om att för att EU 2020-strategin ska framstå som trovärdig måste de nationella budgetarna i de 27 medlemsstaterna och EU:s budget stämma bättre överens och komplettera varandra på ett bättre sätt. Vidare stöder jag idén om att EU:s budget bör få en större betydelse genom en samordning av resurser. Jag håller även med om att EU:s budget måste ge utrymme för behovet att finansiera omställningen till en miljömässigt hållbar ekonomi.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder denna resolution som understryker behovet av en stark ekonomisk styrning när man står inför en finansiell och ekonomisk kris. Den nuvarande krisen har tydligt visat att vi behöver en gemensam social och ekonomisk strategi samt resurser för att hantera den makroekonomiska obalans som har förvärrat våra problem. De konservativa regeringarna i EU har dock blivit fixerade vid att hålla tillbaka tillväxten, göra kraftiga nedskärningar och privatisera den offentliga sektorn samt dra ner på välfärden, samtidigt som de misstroget bevakar de nationella befogenheterna när det gäller ekonomisk styrning, vilka måste samordnas för att man ska överleva krisen. Vi måste ta itu med underskotten, men vi kommer inte att lyckas stå emot denna kris om varje land kraftigt drar ner på de offentliga utgifterna och tvingar medborgarna att bära det orimliga ansvaret att rädda en finanssektor som förde våra ekonomier mot ruinens brant och som nu äventyrar deras överlevnad. EU:s regeringar måste vara drivande i frågan om en global skatt för finansiella transaktioner vid G20-toppmötet i Toronto och föregå med gott exempel genom att införa denna på EU-nivå. EU måste göra detsamma när det gäller den hårda regleringen av hedge- och riskkapitalfonder. Vi måste inrätta en europeisk monetär fond så att EU:s regeringar kan få medel till att omstrukturera sina ekonomier under goda förutsättningar.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) För att ta sig ur finanskrisen behöver Europa en ambitiös och omfattande reform av sin ekonomiska styrning. Europaparlamentet framhåller behovet av att använda sig dels av gemenskapsmetoden i högre grad än en stärkt mellanstatlighet, dels av fungerande åtgärder i stället för en vanlig öppen samordning och inbördes utvärdering, en metod som har lett till att Lissabonstrategin har misslyckats. Den strategi som en bred parlamentsmajoritet förordar bygger på fem olika hörnstenar: en mer proaktiv stabilitets- och tillväxtpakt, en reell ekonomisk styrning under ledning av kommissionen, en påskyndad övergång till en hållbar ekonomi på basis av Montibetänkandet och ett europeiskt program för att investera i infrastrukturen i Central- och Sydeuropa, nya permanenta instrument (Europeiska monetära fonden och den europeiska obligationsmarknaden) för att stå bättre rustad inför kommande kriser samt en bättre avvägd EU 2020-strategi, med sanktioner och incitament för att den ska genomföras på rätt sätt.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den ekonomiska styrningen är särskilt viktig i dessa dagar då många medlemsstater befinner sig i särskilda svårigheter till följd av sina höga underskott och skulder och då det har tagits exceptionella, hårda ekonomiska beslut, ofta med förödande konsekvenser för deras medborgare. Hela ramverket med den ekonomiska styrningen och hela genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten och de nationella programmen måste ses över på nytt. Effektivare åtgärder måste antas.

Såväl Europeiska unionen som de nationella regeringarna måste göra det bästa av den nuvarande situationen för att omstrukturera sina nuvarande ekonomiska styrningsmekanismer och nationella offentliga finanser i syfte att uppnå långsiktig hållbarhet och reell tillväxt i den europeiska ekonomin. För övrigt anser jag att det krävs en samordning mellan medlemsstaterna och EU-länderna för att få fram snabbare och effektivare lösningar på nationella problem som påverkar hela unionen, särskilt euroområdet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag stöder en ökad politisk integration inom EU samt en samordnad och stärkt ekonomisk styrning. Europa behöver verklig solidaritet. En sådan solidaritet innebär att alla medlemsstater har ett ansvar för att inte skada varandra genom sin dåliga styrning eller oförmåga eller genom att dölja uppgifter i de offentliga räkenskaperna. Europeiska finansiella stabiliseringsfonden, som syftar till att garantera eurons stabilitet, är ett första viktigt steg i riktning mot att ge EU en fastare och hållbarare ram för den ekonomiska och monetära politiken. Det är synd att det har tagit så lång tid för att få till stånd den här mekanismen. Jag stöder en tillsynsmekanism för varje medlemsstats offentliga räkenskaper och underskott så att de rapporterade sanktionerna inte ska behöva tillämpas. Jag anser också att det bör finnas en europeisk monetär fond där varje eurolands bidrag skulle bestämmas utifrån deras BNP. De offentliga finansernas hållbarhet är avgörande för euroområdets stabilitet och tillväxt. Men det är viktigt att återskapa tillväxten och uppnå målet om hållbar ekonomisk utveckling och social sammanhållning, samtidigt som man prioriterar åtgärder för att komma till rätta med bestående och betydande makroekonomiska obalanser och olikheter i fråga om konkurrenskraft.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Den nuvarande krisen är en direkt följd av den liberala politik som EU har velat föra. Stabilitets- och tillväxtpakten är direkt ansvarig för det lidande som folket i euroområdet nu utsätts för. Att vilja genomföra den ännu striktare är ett steg i fel riktning. Att begära att kommissionen ska ha ökade befogenheter inom det här området är även det ett steg i fel riktning. Det är folket som producerar de rikedomar som den regerande eurokratin delar på. Det är hög tid att folket återtar makten i Europa, för det är inte Barrosokommissionen eller Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), gruppen Progressiva förbundet av socialister och demokrater i Europaparlamentet, gruppen Alliansen liberaler och demokrater i Europa och gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, dvs. de som har undertecknat denna resolution, som kommer att bygga upp det solidaritetens Europa som vi behöver.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen har visat att EU behöver en allt starkare ekonomisk och monetär styrning, så att man inte äventyrar eurons och själva monetära unionens stabilitet. Syftet med EU 2020-strategin bör därför vara att främja ekonomisk tillväxt och skapa arbetstillfällen, eftersom den markanta minskningen av BNP, den minskade industriproduktionen och de höga arbetslöshetssiffrorna utgör en stor social och ekonomisk utmaning som man endast kan övervinna genom en stark styrning som fungerar i harmoni och solidaritet.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade emot den gemensamma resolutionen om ekonomisk styrning eftersom jag anser att den nuvarande ekonomiska modellen har misslyckats. Boven bakom det här misslyckandet är inte bara marknaden, eller regeringarna, utan de största grupperna i den här kammaren som enades om att omvandla Washingtonsamförståndet till Brysselsamförståndet. Det bakomliggande problemet är att man inte har gjort några ingrepp i ekonomin, vilket motverkar den europeiska integrationen och gör att en europeisk social modell omöjligt kan existera och hålla samman. Den avreglerade marknaden utgör ett hot mot själva demokratin. Ledamöterna i min parlamentsgrupp, GUE/NGL, stöder arbetarnas respons på den här krisen, med generalstrejker i Grekland, Portugal och snart även i Spanien. Fackföreningarna har redan meddelat att det kommer att bli en generalstrejk i Spanien den 29 september, vilket sammanfaller med den stora mobilisering som organiseras av Europeiska fackliga samorganisationen. Detta är arbetarnas respons på den här modellen.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att en ökad ekonomisk styrning måste gå hand i hand med en ökad demokratisk legitimitet för den ekonomiska styrningen, vilket måste åstadkommas genom att Europaparlamentet och de nationella parlamenten blir närmare och lägligare involverade i den här processen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi har ställt oss bakom den gemensamma resolutionen, även om den inte är perfekt. Det har varit heta diskussioner om punkt 12, som är kvar i sin helhet, trots att vi försökte stryka den andra delen där man försökt begränsa underskott och skulder genom böter.

Förslag till resolution B7-0348/2010, B7-0349/2010

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Jag beklagar att jag röstar emot dessa förslag eftersom jag stöder dem till största delen. Men anledningen till att jag inte kan rösta för detta är att jag är medlem i det irländska labourpartiet som har som policy att inte stödja en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

Förslag till beslut om inrättande av ett särskilt utskott för de politiska utmaningarna och budgetmedlen för en hållbar europeisk union efter 2013 samt fastställande av dess befogenheter, sammansättning och mandatperiod (B7-0295/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Om ett år, i juli 2011, kommer Europeiska kommissionen att lägga fram en beräkning av den fleråriga budgetramen för 2014–2020. Det är nödvändigt att Europaparlamentet i förväg överväger de kommande utmaningarna och upprättar sina budgetprioriteringar. Därför röstade jag för inrättandet av detta särskilda parlamentsutskott som under ett år kommer att arbeta med följande uppgifter: a) att fastställa parlamentets politiska prioriteringar för den fleråriga budgetramen efter 2013, både lagstiftnings- och budgetmässigt, b) att göra en beräkning av de ekonomiska medel som är nödvändiga för att unionen ska kunna uppnå sina mål och genomföra sin politik för den period som inleds den 1 januari 2014, c) att fastställa varaktigheten för nästa fleråriga budgetram, d) att föreslå en struktur för den kommande fleråriga budgetramen, där huvudområdena för unionens verksamhet anges, e) att lägga fram riktlinjer för en vägledande tilldelning av medel mellan och inom den fleråriga budgetramens olika utgiftsrubriker och f) att närmare ange sambandet mellan en reformering av finansieringssystemet för EU-budgeten och en översyn av utgifterna. Slutligen skulle jag vilja rikta ett varmt tack till mina kolleger för att de valde mig till suppleant i detta utskott, vid sidan av Michel Dantin, Alain Lamassoure och Damien Abad.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att det är av yttersta vikt att det inrättas ett utskott för att börja diskutera budgetramen efter 2013 och framför allt att uppskatta vilka ekonomiska medel som är nödvändiga för att unionen ska kunna uppnå sina mål och genomföra sin politik för den period som inleds den 1 januari 2014, att fastställa varaktigheten för nästa fleråriga budgetram samt att i enlighet med fastställda mål och prioriteringar bestämma en struktur för den kommande fleråriga budgetramen, där huvudområdena för unionens verksamhet anges.

  Diogo Feio (PPE), skriftig. – (PT) Att inrätta ett särskilt utskott för de politiska utmaningarna och de budgetmedel som är tillgängliga för unionen efter 2013 anser jag vara nödvändigt för att fastställa de särskilda prioriteringarna för nästa EU-budget samt utveckla och anta förordningen om den fleråriga budgetramen. Med den rådande krisen är det verkligen nödvändigt att ompröva hur EU:s budgetplan kan kompensera för de skador som uppkommit, samt även att inrätta en ram för att hantera eventuella problem som kan uppstå framöver.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för inrättandet av detta utskott eftersom jag anser att med de befogenheter som uppstått genom Lissabonfördraget är det av största vikt att Europaparlamentet intar en tydlig strategisk linje för budgetramen efter 2013, så att man fastställer politiska prioriteringar som bidrar till att den europeiska integrationen konsolideras. Jag stöder en ökad politisk integration samt en samordnad och stärkt europeisk styrning. Enligt min mening kommer det europeiska projektet endast att utvecklas om det råder en verklig solidaritet som ger en stark ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. För det här utskottet kommer det att bli viktigt att nå ett samförstånd om hur systemet för att finansiera EU-budgeten ska reformeras på ett sådant sätt att det utgör en fast utgångspunkt för förhandlingar om den nya fleråriga budgetramen. Jag sitter med i detta utskott för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och är väl medveten om vilket viktigt arbete som utskottet kommer att utföra och vilka svårigheter som det kommer att ställas inför. Jag är emellertid övertygad om att Europaparlamentet kommer att lyckas övervinna de stora svårigheterna med att uppnå ett samförstånd om ett Europa som har verklig solidaritet och är mer politiskt integrerat. Jag hoppas att detsamma gäller för rådet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Sammansättningen av och de fastställda målen för detta utskott kommer att vara avgörande för att uppnå en flerårig budgetram som ska genomföras från och med 2014 och som kan hantera de stora utmaningar som ligger framför oss, särskilt när det gäller stödet till en hållbar och kvalitativ ekonomisk tillväxt samt de långsiktiga investeringarna, så att man kan hantera de långvariga effekterna av den kris som vi nu upplever i EU.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att det är ytterst viktigt att inrätta ett utskott för att börja diskutera budgetramen efter 2013 och i synnerhet att ange sambandet mellan reformeringen av finansieringssystemet för EU-budgeten och en översyn av utgifterna, så att budgetutskottet får en fast utgångspunkt inför förhandlingarna om den nya fleråriga budgetramen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen är i hög grad för detta utskott, som kommer att göra det möjligt för oss att finna den strategiska inriktningen inför framtiden genom att reflektera över hur vi ska ta oss ur den nuvarande komplicerade krisen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta var en omröstning som var av rent organisatorisk karaktär och vår grupp hade inga invändningar mot att anta detta förslag till beslut. Därför röstade vi helt enkelt för det.

Förslag till beslut om tillsättning av delegationen till den parlamentariska kommittén Cariforum–EU och antalet ledamöter i denna delegation (B7-0341/2010)

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta är en röst för att omorganisera antalet ledamöter i delegationen till den parlamentariska kommittén Cariforum–EU. Jag har inga invändningar mot att detta förslag till beslut antas. Därför röstade jag för det.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta var en omröstning som var av rent organisatorisk karaktär och vår grupp hade inga invändningar mot att anta detta förslag till beslut. Därför röstade vi helt enkelt för det.