Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 16 juni 2010 - Strasbourg

15. Bosnien och Hercegovina (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om Bosnien och Hercegovina.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Det är en glädje för mig att börja medan Cathy fortfarande är här då vi båda nyligen diskuterade ett par tankar som vi kunde dela med er. Jag vill tacka Europaparlamentet för tillfället att få göra detta uttalande om Bosnien och Hercegovina vid detta avgörande skede för landet.

Jag delar era åsikter beträffande situationen i Bosnien och Hercegovina. Den politiska situationen har försämrats och reformerna går långsamt framåt. 2010 är det valår och vissa politiska ledare ägnar sig åt splittrande retorik. Dessutom gör den ekonomiska krisen läget ännu svårare.

Å andra sidan är inte stabiliteten och säkerheten i farozonen enligt rapporterna från Eufor och EUPM. Låt mig på nytt få försäkra er om att EU i dessa svåra tider fortfarande håller helt fast vid Bosnien och Hercegovinas europeiska framtid. Jag delar detta personliga åtagande med den höga representanten, Catherine Ashton. Vårt mål är ett stabilt Bosnien och Hercegovina som rör sig stadigt mot EU, och vi kommer att ge allt vårt stöd för att de ska uppnå detta mål.

Det åligger emellertid de styrande i landet att använda alla verktyg som finns och göra sitt bästa för att detta ska ske. Annars riskerar landet att komma på efterkälken i förhållande till resten av regionen. Vi kan båda säga – Cathy Ashton kan vara vittne – att vid högnivåmötet i Sarajevo den 2 juni bekräftades på nytt ett tydligt europeiskt perspektiv för västra Balkan, vilket för det första bygger på att man uppfyller Köpenhamnskriterierna och för det andra på stabiliserings- och associeringsprocessens villkorlighet.

Högnivåmötet var också ett tillfälle för EU att understryka betydelsen av regionalt samarbete och att uppmuntra grannländerna i regionen att börja ta positiva steg mot försoning. Tillsammans med alla EU:s aktörer kommer kommissionen att fortsätta att arbeta för en stängning av den höge representantens kansli och en övergång till en förstärkt EU-närvaro i landet när villkoren har uppfyllts. Detta kommer naturligtvis att ske med hänsyn till den mer allmänna planeringen av avdelningen för yttre åtgärder som bygger på genomförandet av Lissabonfördraget. Låt mig få understryka en särskilt viktig punkt i detta sammanhang. Daytonavtalet måste respekteras till fullo och Bosnien och Hercegovinas territoriella integritet är en del av det. Inga invändningar kan accepteras i detta avseende.

I första hand förväntar sig EU också att de politiska ledarna visar ansvar genom att anpassa konstitutionerna till domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Det behövs ytterligare konstitutionella ändringar för att Bosnien och Hercegovina ska bli en mer funktionsduglig stat, men också för att uppfylla kraven i artikel 2 i stabiliserings- och associeringsavtalet. Jag har bett premiärminister Nikola Špirić att inrätta ett institutionaliserat organ för konstitutionella reformer som skulle kunna fortsätta sin verksamhet efter valet.

Att gå med i EU innebär verkligen att erkänna unionens regler och värderingar, som ni nämnde i resolutionen. Alla länder på västra Balkan samt EU:s medlemsstater kommer att anordna en folkräkning i mars 2011. Det är bråttom för Bosnien och Hercegovina att anta en lag om folkräkning. Folkräkningen 2011 är avgörande för att främja social och ekonomisk utveckling och för EU:s integration. Kommissionen är beredd att erbjuda ytterligare tekniskt stöd och engagera sig aktivt i övervakningen av folkräkningen. Parlamentet i Bosnien och Hercegovina diskuterar fortfarande lagförslaget om folkräkning. Kommissionen har anordnat många seminarier och möten med parlamentsledamöter, ministrar och tjänstemän för att förklara hur viktig folkomröstningen är och uppmana dem att samtycka till den.

I denna utmanande miljö fortsätter kommissionen att främja reformer genom en kontinuerlig dialog med myndigheterna. Stabiliserings- och associeringsavtalet kommer sannolikt att träda i kraft före utgången av 2010. För att uppfylla sina förpliktelser enligt detta avtal måste Bosnien och Hercegovina inrätta fungerande regeringsstrukturer som kan anta och genomföra lagar som är förenliga med EU:s lagar.

När det gäller dialogen om viseringar behålls bara ett begränsat antal särskilt viktiga krav i det förslag som kommissionen lade fram den 27 maj. Liberalisering av viseringsbestämmelserna är ett bevis på att politisk enighet ger konkreta resultat. Så snart som alla kriterier uppfylls enligt våra bedömningar kommer Europaparlamentet och rådet att medbesluta om kommissionens förslag.

Låt mig få sluta med att understryka att det är viktigt att vi alla fortsätter att kräva ett ansvarsfullt ledarskap och att ge befolkningen konkreta bevis på att deras framtid är inom EU. Den resolution som Doris Pack lagt fram är ett positivt steg i denna riktning.

  Doris Pack, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman! Det finns många aspekter när det gäller betänkandet om Bosnien och Hercegovina och jag kan bara lyfta fram några av dem.

Det är tydligt att det europeiska perspektivet, som Štefan Füle också har talat om, är den minsta gemensamma nämnaren i Bosnien och Hercegovina. Landet har emellertid inte kommit mycket närmare detta mål under de senaste fyra åren, eftersom det politiska systemet och politikerna där håller på att glida isär och en klyfta håller på att uppstå, framför allt mellan de två enheterna. Den ena ser sig som en stat inom en stat, medan den andra har styrelseprinciper som gör det omöjligt för de enskilda nivåerna att fungera. Det finns ingen gemensam marknad i detta land. Det finns ingen gemensam energiförsörjning och det saknas gemensamma institutioner. Landets konstitution, som utarbetades av det internationella samfundet i Dayton, är inte någon effektiv grund för en fungerande rättsstat. Dessutom kränker den de mänskliga rättigheterna vilket har klargjorts i domen från Europadomstolen i Strasbourg.

Herr Füle, vi vill se ett större engagemang från EU:s sida och om nödvändigt sanktioner från EU-institutionernas sida. Vi kommer ingenstans med detta tillvägagångssätt som bygger på laissez-aller och laissez-faire. Folket i Bosnien och Hercegovina är vana vid en annan inställning och har själva en annan inställning till oss.

Ni har redan diskuterat liberaliseringen av viseringsbestämmelserna. Vi hoppas mycket på att det kommer att vara möjligt att uppnå.

Kampen mot brottslighet och korruption är långt ifrån vunnen. På vissa områden har den inte ens börjat på allvar. Tyvärr är förvaltningen och det politiska systemet en del av denna korruption. Detta tillsammans med det svaga rättsväsendet avskräcker investerarna och gör att inga nya arbetstillfällen skapas, särskilt inte för ungdomar.

Detta för mig till ämnet utbildning. Det är beklagligt att strukturerna är föråldrade och ineffektiva. Validering av examensbevis och erkännande av examina är ett stort problem. Mycket mer måste göra på detta område, bland annat på statlig nivå. Människor deltar inte ens i våra program för att de inte har den nödvändiga sakkunskapen. Därför behöver vi hjälpa dem.

De lokala politikerna är det främsta hindret för att flyktingar ska kunna återvända och återanpassas. Premiärministrarna säger åt människor att återvända, men de lokala politikerna lyckas inte ordna med el och vatten och därför återvänder flyktingarna dit de kom från.

Följaktligen finns det fortfarande enormt mycket att göra och jag hoppas att ni kommer att hjälpa människorna i detta land med deras uppgift. De förtjänar vår hjälp och de behöver vårt stöd, för de bör ha en framtid som en del av EU.

  Emine Bozkurt, för S&D-gruppen. – (NL) Fru talman! Jag vill börja med att tacka föredraganden Doris Pack för hennes konstruktiva samarbete.

När det gäller Bosnien och Hercegovina finns landets framtid i EU. För att förverkliga den framtidsvisionen måste Bosnien och Hercegovinas politiska ledare visa en gemensam vilja och föresats och avstå från att använda nationalistisk polariserande retorik. Det bosniska folket får inte längre hållas som gisslan av sina politiska ledares ovilja. När det gäller viseringsliberalisering har samlade insatser för reformer visat sig vara möjliga och viseringsfria resor till EU är nu inom räckhåll för bosnierna.

Men det krävs inte bara reformer på vägen mot EU. Det är också viktigt att landet har en väl fungerande statsapparat för medborgarna, där alla medborgare kan delta, oavsett vilken grupp eller minoritet de tillhör. Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter har förklarat att den bosniska författningen strider mot de mänskliga rättigheterna, och den måste snabbt ändras så att alla bosnier ges rösträtt och rätt att ställa upp i val.

Jag kan inte nog betona betydelsen av regionalt samarbete på västra Balkan i stabilitetens och utvecklingens intresse. Balkanländerna har ett ansvar gentemot varandra att utvecklas i harmoni. I fall av tvister med grannländer, t.ex. Kroatiens planerade bygge av Pelješac-bron, måste man söka en förhandlad lösning.

Avslutningsvis vill jag betona att det är ytterst viktigt att Bosnien och Hercegovina försonar sig med krigen i det förflutna. Kvinnor som föll offer för våldtäkt och annat sexuellt våld under kriget förtjänar rättvisa. Bosnien och Hercegovina måste straffa förövarna och göra mer för att stödja dessa kvinnor. I juli är det 15 år sedan det fruktansvärda folkmordet i Srebrenica. Denna tragiska händelse måste ges en plats i Balkans gemensamma minne. De olika resolutioner som antagits av parlament på västra Balkan är mycket välkomna i det här sammanhanget, och Kroatiens presidents ursäkt nyligen för den kroatiska politiken i Bosnien och Hercegovina under kriget var också en viktig gest och ett steg mot etnisk försoning på Balkan.

  Sarah Ludford, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Bosnien och Hercegovina väcker, åtminstone hos mig, känslor av både sympati och frustration. Landet behöver en varm men fast hand av oss, och jag anser att det är så Doris Pack behandlar den här frågan.

Kraven på reformer för att se till att staten fungerar ordentligt beror inte på någon slags mystisk önskan att diktera eller lägga sig i. Kommissionsledamot Štefan Füle talade helt riktigt om de ekonomiska förhållandena som förvärrar de politiska svårigheterna. En fungerande stat är centralt för att välkomna investeringar och tillägna sig EU-finansiering och exportmöjligheter, och följaktligen skapa arbetstillfällen. Reformer och ekonomiska aspekter är alltså sammankopplade. Vi är även i desperat behov av reformer så att de mänskliga rättigheterna och rättsordningen respekteras och för att bekämpa korruptionen. Jag är mycket positivt inställd till viseringsfria resor, till viseringsliberalisering, och i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för medborgerliga rättigheter hoppas jag kunna hjälpa till att garantera detta, till hösten hoppas vi. Det skulle vara mycket bra nyheter för de bosniska medborgarna.

  Judith Sargentini, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Fru talman! Vi här i parlamentet talar faktiskt till bosnierna, dvs. till politikerna och folket där. Det finns två mycket positiva aspekter, nämligen den förestående viseringsliberaliseringen och det faktum att de politiska ledarna på Balkan talar med varandra igen. Vi måste nu ta dessa två positiva aspekter, se de bosniska politikerna i ögonen och säga: ”Om ni kan göra detta kan ni även enas med varandra, eftersom det är vad som står i vägen för ett EU-medlemskap. Det kommer att ske en dag, men det kan endast ske med ett enat Bosnien och Hercegovina.”

Om vi kan förmedla det budskapet kommer de att lyckas. Mycket återstår fortfarande att göra i landet, t.ex. när det gäller situationen för sårbara grupper i samhället, de etniska konflikterna och yttrandefriheten. Vi välkomnar alla sådana förbättringar.

  Eduard Kukan (PPE). – (SK) Det är ett objektivt faktum att de framsteg som Bosnien och Hercegovina har nått på vägen mot europeisk integration sker avsevärt långsammare än i andra stater i regionen. Det är ett lika negativt faktum att vi länge har sett mycket begränsade resultat av de reformer som krävs för ett framtida EU-medlemskap.

År 2010 är valår i Bosnien och Hercegovina. Tack vare, eller kanske snarare på grund av detta, är resultaten av många reformer mycket dåliga. Den rådande situationen i landet är sådan att det inte heller finns särskilt goda skäl att förvänta sig några dramatiska förändringar till det bättre på detta område efter valet. Landets politiska ledarskap måste emellertid ha mycket klart för sig att det enda sättet att gå vidare mot EU-medlemskap är genom konkreta resultat i reformprocessen och genom att uppfylla kriterierna. Ett av de viktigaste kriterierna är en författningsreform, som bör leda till ett konsekvent författningssystem med fungerande, oberoende och framför allt effektiva institutioner.

Ekonomiska reformer är minst lika viktiga, särskilt strukturreformer, så att man kan undanröja alla hinder på vägen mot att inrätta ett gemensamt ekonomiskt område i landet och blåsa nytt liv i privatiseringsprocessen. En negativ faktor är den ökade arbetslösheten, som har nått 40 procent enligt den officiella statistiken.

Däremot bör vi se objektivt på – och nämna det som en positiv faktor – att landet har lyckats uppfylla kriteriet för att inrätta ett viseringsfritt system. I den resolution som vi ska rösta om i morgon görs enligt min mening en objektiv granskning av situationen i landet, som visar EU:s vilja att hjälpa landet i dess integrationsambitioner, under förutsättning att det politiska ledarskapet och folket lyckas hantera och lösa de problem som de måste lösa på egen hand innan de kan säkra ett EU-medlemskap.

  Hannes Swoboda (S&D). – (DE) Fru talman! Jag vill gratulera föredraganden och även skuggföredraganden. De har tagit fram ett bra resolutionsförslag. Den viktigaste punkten för mig är att båda sidor, som för närvarande gör livet svårt i Bosnien och Hercegovina, har tagit sitt förnuft till fånga och retirerar från sina extrema ståndpunkter. En av de extrema ståndpunkterna är att ständigt ifrågasätta Bosnien och dess integritet och hota att hålla folkomröstningar, som inte kommer att få någon annan effekt än att uppröra allmänheten och alstra hat. Den andra extrema ståndpunkten är att ifrågasätta den grundläggande strukturen i Daytonavtalen. Behöver Daytonavtalen justeras? Ja. De har redan ändrats, men det återstår arbete att göra.

En sida säger ständigt att den höge representantens kansli måste avskaffas, och det håller jag med om. Den sida som kräver att detta ska ske måste dock bereda marken, så att politikerna i landet själva kan ta på sig ansvaret. Detta måste vara vårt mål, men politikerna måste också göra sitt. Vid nästa val kommer väljarna dessutom förhoppningsvis att välja politiker som är beredda att ta ansvar för sitt land.

  Monica Luisa Macovei (PPE). – (EN) Fru talman! Europeiska unionen har upprepade gånger gjort utfästelser om EU-medlemskap för länderna på västra Balkan, inklusive Bosnien och Hercegovina. Men som vi alla vet ligger det primära ansvaret för verkliga reformer och för anslutning hos landet självt, och beror på landets vilja och kapacitet att genomföra Köpenhamnskriterierna och på de åtaganden som görs.

Vi vet alla, och det har redan sagts här, att framstegen i Bosnien och Hercegovina för närvarande är begränsade, men samtidigt vet vi att den splittrade beslutsprocessen och lagstiftningen eller de överlappande befogenheterna i mycket stor utsträckning har sin rot i bestämmelserna i Daytonavtalen, som, det är sant, var nödvändiga för att få slut på dödandet.

Ansvaret är delat mellan världssamfundet, inklusive EU, och de nationella myndigheterna. Jag anser att det stämmer i det här fallet, mer än för andra länder på Balkan. Vi har varit aktiva i Bosnien och Hercegovina sedan 1995 med politik, mänskliga resurser, energi och finansiering.

Vi måste stödja myndigheterna och främst folket i Bosnien och Hercegovina på ett bättre och mer aktivt sätt. Jag har även två kommentarer om visumliberalisering. För det första, och när det gäller den förmodade risken för att den organiserade brottsligheten sprider sig om viseringskraven hävs, så vill jag betona att det inte stämmer. Tvärtom, det finns mindre organiserad brottslighet i länder som inte har viseringskrav, eftersom vi i stort sett har eliminerat organiserad brottslighet som har samband med viseringar och människohandel i länder där ett sådant krav finns.

Mitt andra argument är att personer som reser för att studera, göra besök, skaffa sig vänner och lära sig nya saker återvänder till sina länder med ett nytt perspektiv. De blir mer krävande mot myndigheterna i sina länder. De kräver ökad ansvarighet och de är människor som kan driva igenom, genomföra och slutföra reformer i landet.

Jag har framfört två argument för viseringsliberalisering för Bosnien och Hercegovina, och jag hoppas att detta blir verklighet under 2010.

  Zoran Thaler (S&D). – (SL) Kommissionsledamot Štefan Füle och föredraganden Doris Pack har rätt när de konstaterar att nyheterna från Bosnien och Hercegovina inte har varit särskilt goda under de senaste åren.

Jag anser att år 2010 bör bli en vändpunkt för Bosnien. Först och främst måste landet utnyttja att EU är berett att liberalisera viseringarna. Nu är det upp till de bosniska politikerna att göra sitt.

För det andra bör Bosnien och Hercegovina utnyttja de positiva förhållandena i sin region. Kroatien och Serbien har nu regeringar som är för ett enat, helt och odelat Bosnien och Hercegovina.

För det tredje kommer valet i oktober att bli ett fantastiskt tillfälle för Bosnien och Hercegovina, eftersom väljarna får möjlighet att välja politiker som är villiga, och har förmågan, att leda landet framåt.

Efter valet behöver vi ett nytt avtal, ett avtal efter Dayton, för att åstadkomma en fungerande stat och regering. Det är något som Bosnien och Hercegovina saknar för närvarande. Dessutom måste landets långsiktiga existens garanteras genom avtalet, och det måste innehålla internationella rättsliga garantier från EU, FN och Kroatien och Serbien. Vi är beredda att göra allt för att nå dit.

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Fru talman! Femton år efter Daytonavtalen har Bosnien och Hercegovina gjort vissa begränsade framsteg, men har egentligen inte kommit särskilt långt. Därför får vi inte lura oss själva i det här sammanhanget. Det sägs ofta att Daytonavtalen i grund och botten är bra, att de bara behöver tillämpas ordentligt och att det krävs bättre politiker för att göra detta, men det är inte sant. Bosnien och Hercegovinas nuvarande struktur är inte helt funktionell. Landet måste omvandlas till en verklig federation som består av tre folk med lika rättigheter. I stället för de många små och ohanterliga distrikten måste landet organiseras i större och effektivare regioner med blandade nationaliteter. De centrala statliga organen måste naturligtvis också stärkas och minoriteterna måste ges grundläggande mänskliga rättigheter och deras ställning måste förstärkas, enligt domen från domstolen i Strasbourg.

Därför krävs en genomgripande reform av staten. Reformen måste emellertid inledas av krafter inom landet. Vi kan bara erbjuda dem stöd. Det är här det största problemet ligger. Det är inte bara Milorad Dodik, men det är främst han, som blockerar alla försök till verkliga reformer. Detta innebär att vi måste göra allt vi kan för att främja utvecklingen av en ung politisk elit i landet. Jag välkomnar att ett av de områden som Doris Packs utmärkta resolutionsförslag inriktas på är kultur och utbildning. Bosnien och Hercegovina behöver ett heltäckande utbildningssystem som är värdigt landets storslagna historia, från multinationella daghem till ett nytt europeiskt universitet.

Bosnien och Hercegovina är ett land som inte bara kännetecknades av konflikt, utan även av en ytterst exemplarisk tolerans. Det är där en tolerant form av islam har utvecklats. Det var där, under den österriskiska eran, som den första islamiska lagen i Europa antogs, som framstår som ett exempel än i dag. Många människor i landet kunde leva tillsammans i fred. Bosnierna kan vara stolta över sin historia, och om de kan utveckla något i samma anda igen och föra in detta i ett modernt Europa anser jag att 2010 kan bli en positiv vändpunkt för Bosnien och Hercegovina.

  Anna Ibrisagic (PPE). - Fru talman! Jag vill tacka Doris Pack för ett välavvägt och väldigt objektivt betänkande, men jag vill också tacka Štefan Füle för det enorma intresse och de kunskaper han visar i sitt arbete med denna intressanta men mycket komplicerade del av vårt Europa.

Ni har fullständigt rätt, herr kommissionär, när ni säger att Bosniens territoriella integritet inte kan och inte får ifrågasättas. Om jag måste välja ut en sak som jag vill betona i dag så är det visumliberaliseringen. Jag hoppas verkligen att vi lyckas avsluta visumliberaliseringsprocessen före valet i oktober. Om vi inte har tid till detta, att skicka denna signal, så måste vi skicka en tydlig signal från kommissionens sida om att vi kommer att avsluta denna process inom en mycket snar framtid. Annars äventyrar vi tyvärr både resultatet av valet och människors intresse för att delta i valet i Bosnien.

  Katarína Neveďalová (S&D). – (SK) Balkan och regionen Bosnien och Hercegovina är tyvärr fortfarande något av en krutdurk.

Jag anser personligen att det är mycket viktigt att EU upprätthåller det starka inflytande som vi har i denna region, och att vi visar regionen, och Bosnien och Hercegovina i synnerhet, att de har chansen till en europeisk framtid. Ett av de områden där vi kan visa detta är liberaliseringen av viseringssystemet, som jag hjärtligt stöder.

Jag anser även att vi inte längre kan ändra på de gamla politikerna, men däremot kan vi visa den unga generationen och kommande generationer att EU finns där för dem, vare sig det sker genom utbildning eller genom att vi stöder fler utbyten mellan ungdomar i EU och Bosnien och Hercegovina.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Bosnien och Hercegovina har gjort färre framsteg än något annat land på västra Balkan när det gäller att uppfylla de kriterier som har fastställts av kommissionen, trots att det är den region där världssamfundet och EU har haft störst närvaro med ad hoc-institutioner och ekonomiskt bistånd. Faktum är att Bosnien och Hercegovina fortfarande utgör stora svårigheter. EU kan inte överväga ett framtida medlemskap för ett land där den höga representanten fortfarande är närvarande och spelar en aktiv roll i den politiska beslutsprocessen. Framstegen kommer därför i mycket hög grad att bero på en gradvis stängning av den höga representantens kansli.

Det står inte heller klart hur de olika politiska partner kan samarbeta. Landet är delat mellan den serbiska republiken och federationen och är även delat i tre stora etniska grupper, som var och en utgör en minoritet i sin egen del av landet. Till följd av detta har befolkningen minskat under de senaste tio åren, från 4,5 miljoner till 3,4 miljoner invånare. Det verkar som folket självt inte längre är övertygat om att det finns en framtid för deras land. Utsikterna till EU-medlemskap erbjöds Bosnien och Hercegovina som ett enda land, inte som separata territoriella delar. Folket i Bosnien och Hercegovina måste därför bestämma sig för om de verkligen vill vara en del av ett enda land innan något beslut om medlemskap kan fattas.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Förslaget om att häva viseringssystemet för Bosnien och Hercegovina bör uppmuntra landet att göra ännu fler framsteg med att reformera rättsväsendet, bekämpa korruption och organiserad brottslighet och konsolidera förvaltningssystemet. Jag hoppas att så kommer att ske. Jag blev väldigt förvånad över att höra i Sarajevo att företrädare för det civila samhället bad oss att inte stödja hävandet av viseringssystemet, eftersom detta enligt deras mening skulle kunna tolkas som en signal från vår sida om att de nuvarande politikerna kan återvända till makten.

EU måste lägga fram ett tydligt, realistiskt och inspirerande anslutningsprogram, som uppmuntrar alla länder på västra Balkan att delta i ett praktiskt regionalt samarbete, och följaktligen i varaktig försoning. EU måste föreslå ett antal kortsiktiga mål som Bosnien kan uppnå, så att landets medborgare kan se framstegen och känna sig motiverade att fortsätta reformprocessen. Ett sådant system skulle kunna tillämpas på alla stater på västra Balkan.

  Csaba Sógor (PPE). – (HU) Europeiska unionen hade bara ett svar på Sarajevo och Srebrenica: Dayton. Flera talare har sagt att vi måste finna en ny infallsvinkel, och den infallsvinkeln handlar inte om ekonomiska och politiska sanktioner, utan om vad Bernd Posselt också talade om. Vi, dvs. EU, är mer än en ekonomisk intressegemenskap. Kultur, religion och utbildning har nämnts. Jag vill bara framföra ett enda argument, och jag vill uppmärksamma mina kolleger på en sak. Det kommer att råda fred i Sarajevo och Bosnien och Hercegovina kommer att vara ett land med oberoende, fria och lyckliga människor först när vi i EU föregår med gott exempel, när alla nationella minoriteter i EU kan besluta om användningen av deras skatter och modersmål, och när de inte diskrimineras utan ges territoriell och kulturell självständighet. Nyckeln till Bosnien och Hercegovinas framtid är att minoriteterna i EU ges rätt till självbestämmande.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Låt mig börja där denna givande debatt avslutades. Jag anser att vi är enade i våra budskap. Resolutionsförslaget har gett upphov till en debatt som handlade om dessa enade budskap. Jag tycker att detta visar på vårt gemensamma åtagande, men det understryker även allvaret i den situation vi står inför i Bosnien och Hercegovina.

Jag anser att det framgår tydligt av debatten – och jag instämmer helt i detta – att politikerna, och framför allt politikerna i Bosnien och Hercegovina, måste återuppta det ansvar de har gentemot medborgarna och sitt land. Jag håller även fullständigt med om att det bästa sättet att visa detta på är genom konkreta framsteg. Återigen framfördes argumentet att viseringsliberaliseringen har visat att det finns ett sätt för politikerna i Bosnien och Hercegovina att inte bara enas om något, utan faktiskt göra ett mycket bra arbete med genomförandet av en krävande färdplan som leder oss till ett viseringsfritt system.

Jag anser att vi även har klart för oss vilka prioriteringarna är på kort och medellång sikt. När det gäller de kortsiktiga prioriteringarna är den allra viktigaste prioriteringen att Bosnien och Hercegovinas författning uppfyller Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och stabiliserings- associeringsavtalet. För det andra krävs antagande av en folkräkningslag på statlig nivå, och för det tredje att det kvarstående riktmärket för viseringsliberaliseringen uppfylls.

Samtidigt anser jag inte att vi bara ska vänta på att valet ska ge vissa resultat i oktober. Vi måste börja fundera på medellång sikt redan nu – en holistisk, men samtidigt heltäckande strategi för Bosnien och Hercegovina. Redan nu bör vi utnyttja den drivkraft och de nya möjligheter som bör öppnas genom resultatet av valet i oktober. Jag anser att vi måste uppmana politikerna att under förvalskampanjen tydligt förklara sin vision av framtidens Bosnien och Hercegovina, deras åsikt om en framtid i EU och landets europeiska förbindelser och förhoppningar. Det kommer att finnas många utmaningar efter valet, bland annat ytterligare ändringar i författningen, och vi måste försäkra oss om att båda parter – politikerna i Bosnien och Hercegovina och i EU – är redo för att lämna över en större del av ansvaret till politikerna i Bosnien och Hercegovina. Jag tycker att det är dags att valet avslutar Daytoneran och att vi går in i en europeisk era.

  Talmannen. – Jag har mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon (torsdagen den 17 juni 2010) kl. 12.00.

(1) Se protokollet.