Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2713(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0346/2010

Debatter :

PV 16/06/2010 - 19
CRE 16/06/2010 - 19

Omröstningar :

PV 17/06/2010 - 7.17
CRE 17/06/2010 - 7.17
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0241

Fullständigt förhandlingsreferat
Onsdagen den 16 juni 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

19. Översvämningar i centraleuropeiska länder, särskilt Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern (debatt)
Anföranden på video
Protokoll
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om översvämningarna i centraleuropeiska länder, särskilt Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern (2010/2713(RSP)).

 
  
MPphoto
 

  Kristalina Georgieva, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Översvämningarna i Centraleuropa är verkligen en mycket dramatisk påminnelse om hur sårbara vi är för naturkatastrofer. Medan vi talar här i kammaren i kväll har också kraftiga översvämningar i södra Frankrike tagit 19 människors liv så här långt. Det är alltså inte bara de områden som är ämnet för kvällens debatt (Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern) som drabbas av katastrofer. Årets översvämningar har även slagit hårt mot det land där vi möts i kväll.

Vi är alla medvetna om att naturkatastroferna ökar i och med att klimatförändringarna leder till mer extrema väderförhållanden. När vi står inför katastrofer av den här omfattningen blir det helt enkelt för mycket för den nationella insatsförmågan. I sådana fall bidrar EU-solidariteten till att både liv och kritisk infrastruktur kan räddas och skyddas. De översvämningar vi diskuterar i kväll har tydliggjort mervärdet av en samordnad EU-insats.

Låt mig erinra om hur översvämningarna började i Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. Under första hälften av maj drabbades flodområdena kring Wisła, Oder och Warta av mycket kraftigt regn och höga flöden. Torsdagen den 19 maj bad Polen om hjälp genom EU:s civilskyddsmekanism, som jag ansvarar för. Framför allt efterfrågade man högkapacitetspumpar. EU:s respons på denna förfrågan var snabb och generös – åtta medlemsstater tillhandahöll just det som behövdes. Tyskland, Tjeckien, Frankrike, Danmark och Nederländerna levererade inom några timmar högkapacitetspumpar och teknisk expertis. Dessutom mobiliserades en multinationell modul som delfinansieras av EU och utvecklats av Estland, Lettland och Litauen inom ramen för den förberedande åtgärden för en snabbinsatsstyrka för EU, som parlamentet gett sitt stöd. Sammanlagt satte man in över 55 pumpar, 22 expertteam och 300 räddningsarbetare samt en sambandsman från kommissionens övervaknings- och informationscentrum.

Sex dagar senare bad Ungern, som också drabbats av allvarliga översvämningar, om sandsäckar för att förbättra uppdämningskapaciteten. EU:s civilskyddsmekanism lyckades få fram över tre miljoner sandsäckar från Slovenien, Rumänien, Nederländerna, Bulgarien, Tyskland, Tjeckien, Norge, Slovakien och Kroatien.

Medan vi talar här har översvämningarna och deras konsekvenser ännu inte dämpats. Det fortsätter att regna i delar av Centraleuropa. En kraftig översvämning drabbade Frankrike i går och i dag. En andra våg väntas drabba södra Polen, där nio EU-team fortfarande befinner sig. Situationen i Ungern håller på att förbättras. Vi har daglig kontakt med medlemsstaterna, övervakar kontinuerligt situationen och är beredda att på begäran mobilisera extra EU-expertis.

Utöver dessa nödåtgärder skulle även EU:s solidaritetsfond kunna mobiliseras för att täcka vissa utgifter för reparationer och återuppbyggnad. Kommissionen samarbetar redan med de drabbade länderna och hjälper dem att sammanställa ansökningar.

Översvämningarna har visat civilskyddsmekanismens värde som en plattform för spridning av realtidsinformation samordning av insatser. Mekanismen utlöstes också, som ni minns, för Haiti och för oljeutsläppet i Mexikanska golfen, vilket tydligt visar vilken potential detta instrument har.

I slutet av året kommer kommissionen att anta ett meddelande om förstärkning av EU:s katastrofinsatskapacitet. Man kommer att titta på responsen vid olika typer av katastrofer både inom och utanför EU.

En nyckelfråga kommer att vara förbättrad mobilisering av EU:s naturabistånd. Större delen av detta bistånd, om än inte allt, går redan via kommissionens övervaknings- och informationscentrum. Systemet säkrar att verkliga behov tillgodoses och att dubbelarbete undviks. Men det grundas på ad hoc-erbjudanden, och det är därför helt enkelt inte möjligt att garantera att det rätta biståndet kommer att finnas tillgängligt. Så katastrofer inträffar och vi kan bara be för att de inte ska inträffa i så många medlemsstater att vi blir oförmögna att tillgodose behoven.

Vårt förslag är att detta hanteras genom utveckling av referensscenarier för de viktigaste katastroftyperna, så att vi kan förutse vilket slags hjälp som kommer att behövas och kartlägga de tillgångar som finns tillgängliga i medlemsstaterna och kan användas när katastrofer inträffar. Vi kommer att sträva efter att komma överens med medlemsstaterna om en frivillig reserv av nyckeltillgångar som kan hållas i beredskap för att kunna sättas in omedelbart.

För att utveckla dessa tankar inleder vi ett brett samråd, och det kommer att fortsätta med parlamentet, medlemsstaterna och andra intressenter.

Den senaste tidens översvämningar är också en påminnelse om att EU och dess medlemsstater måste intensifiera arbetet med att förebygga katastrofer. Det här är ett bra tillfälle för de drabbade länderna att förbättra sina kunskaper om översvämningsrisker, upprätta riskbedömningar och riskkartor, utarbeta planer för hantering av översvämningsrisker och vidta alla åtgärder som krävs för ett effektivt genomförande av översvämningsdirektivet.

Katastrofernas ökade frekvens och intensitet i Europa bör också fungera som ett incitament för medlemsstaterna att investera i beredskap och kapacitetsuppbyggnad. EU-solidariteten måste gå hand i hand med nationellt ansvar, och beredskap kommer att vara ett inslag i de förslag som kommissionen ska lägga fram.

Avslutningsvis vill jag säga att vi alla inser att katastrofsituationer medför enorma mänskliga, ekonomiska och miljömässiga kostnader. När katastrofernas frekvens och intensitet ökar förväntar sig EU-medborgarna att vi hanterar dem effektivt både inom och utanför EU.

Vi har slagit fast att katastrofhantering är en prioritering, och jag har personligen åtagit mig att lägga fram förslag för att stärka EU:s katastrofinsatsförmåga.

Jag vill tacka parlamentet för dess intresse och stöd. Ni har varit en mycket betydelsefull faktor i utvecklingen av den kapacitet jag redogjort för, och jag hoppas att ni kommer att fortsätta att spela en avgörande roll för förbättringen av vår insatsförmåga i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski, för PPE-gruppen.(PL) Vi har vid två tillfällen haft översvämningar i Europa i år. Den första vågen kom i mitten av maj och den andra i början av juni. De länder som drabbades var Tjeckien, Polen, Slovakien, Ungern och Österrike samt i viss mån Tyskland och även Ukraina och Serbien. Kristalina Georgieva har i dag berättat om översvämningarna i Frankrike.

Översvämningen i Polen var en av de största någonsin. Vattnet låg på sin högsta nivå under lång tid, flera dagar, längs Polens två största floder, Wisła och Oder. De flesta regioner i landet drabbades. Viktig infrastruktur förstördes, bl.a. ett antal vatten- och avloppsanläggningar, och många offentliga byggnader, bl.a. skolor och sjukhus, översvämmades. Tusentals familjer drabbades av enorma förluster. De fick hjälp av olika offentliga instanser och av privatpersoner. Vi fick också hjälp utifrån från många EU-medlemsstater och andra länder. Det vill vi tacka för.

Centrala och lokala myndigheter i Polen hjälper till. Man har nu börjat värdera skadorna. Ekonomiskt stöd från EU är viktigt och något som förväntas.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för S&D-gruppen.(PL) Herr talman! Den senaste tidens översvämningar i Centraleuropa och den pågående översvämningen i Frankrike visar naturens enorma kraft och naturkatastrofers oförutsägbarhet. I Europaparlamentets resolution, där man uttrycker medkänsla och solidaritet med översvämningarnas offer och alla dem som drabbats, krävs framför allt att Europeiska kommissionen ska göra en snabb och effektiv överföring av stöd som en del av solidaritetsfonden. I resolutionen uppmärksammas också rättsliga åtgärder som är nödvändiga för att begränsa de negativa effekterna av översvämningar i framtiden. Enkelt uttryckt handlar det om ett korrekt genomförande av översvämningsdirektivet, enligt vilket medlemsstaterna ska inrätta ett system för hantering av översvämningsrisker med en första riskbedömning och identifiering av områden där sannolikheten för översvämning är stor eller medelstor. Medlemsstaterna ska enligt direktivet utarbeta kartor över översvämningsrisker och upprätta planer för hantering av översvämningsrisker.

När det gäller situationen i Polen vill jag påpeka att icke-statliga organisationer som arbetar med naturmiljön vid ett flertal tillfällen före årets översvämning hade uppmärksammat det felaktiga genomförandet av översvämningsdirektivet i polsk lagstiftning, framför allt avsaknaden av ett lämpligt system för att kartlägga riskområden samt den oklara rättsliga statusen för dessa områden. Jag vill därför i samband med denna resolution ta tillfället i akt att även fästa Europeiska kommissionens uppmärksamhet på behovet av ett effektivt genomförande av unionens lagstiftning i fråga om översvämningar, så att Polen och andra EU-länder slipper ansöka om EU-medel från solidaritetsfonden i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Fiona Hall, för ALDE-gruppen.(EN) Herr talman! Jag vill i likhet med föregående talare uttrycka min medkänsla med alla dem som drabbats av den senaste tidens översvämningar, även i dag här i Frankrike.

Naturkatastrofer av det här slaget har blivit alltför vanliga på senare år. I september 2008 drabbades nordöstra England av kraftiga översvämningar – särskilt städerna Morpeth och Rothbury drabbades hårt. Vattnet sjönk undan efter några timmar, men skadorna tog många månader att reparera och kostade miljontals pund.

Dessa översvämningar är definitivt en väckarklocka, en påminnelse om att kostnaden för att hantera klimatförändringarnas konsekvenser är mycket högre än kostnaden för att få kontroll över den globala uppvärmningen, som Nicholas Stern och andra har påpekat.

Jag är mycket bekymrad över att man bortser från detta grundläggande faktum. Från industrin hör vi klagomål på kostnaden för att minska koldioxidutsläppen, så det är mycket viktigt att budskapet från denna debatt får bred spridning: översvämningar medför enorma skador på samhällen och på ekonomin.

Det finns bara ett sätt att stoppa en kostsam ökning av naturkatastroferna, och det är att följa färdplanen mot våra utsläppsminskningsmål för 2020 och 2050.

 
  
MPphoto
 

  Bas Eickhout, för Verts/ALE-gruppen.(NL) Herr talman! Våra tankar går till offren för alla översvämningar i Centraleuropa och även för dagens översvämning i Frankrike. Dessa översvämningar är ytterligare en smärtsam demonstration av den kraft som floder kan släppa lös över oss.

Vi vill förebygga översvämningar och då måste vi främst se framåt. Hur kan de förhindras? Vi vet också att klimatförändringarna har inneburit att floder allt oftare måste ta emot mer vatten under kortare tid. Det betyder att vi måste göra mycket större insatser för att undersöka hur vi kan ge våra floder andrum och förebygga katastrofer av det här slaget i Europa. Att förebygga är ju bättre än att bota.

EU har verkligen en viktig roll att spela här. För det första måste vi ha mycket mer gränsöverskridande samarbete mellan länder. Om ett land gör något i sitt flodområde och ett annat låter bli kommer vi ingenvart. Vi behöver samarbete mellan länder för att hantera floder. För det andra måste EU också utnyttja sina egna medel på ett ansvarsfullt sätt i framtiden. EU:s strukturfonder används fortfarande alltför ofta till projekt som bara ökar översvämningsrisken. Vi måste se till att framtida EU-projekt som vi betalar för inte ökar den risken. Det är en viktig uppgift.

Slutligen måste EU också titta på hur flodernas naturliga buffertkapacitet kan utnyttjas bättre för att förebygga översvämningar. Mer och mer betong ökar bara risken för ännu kraftigare översvämningar. Så vi måste alltså ge floderna andrum, och vi måste utnyttja deras naturliga buffertkapacitet. Det är det enda sättet att förhindra översvämningar i framtiden, och det måste också vara vårt främsta mål för framtiden. Att förebygga är som sagt bättre än att bota.

 
  
MPphoto
 

  Tomasz Piotr Poręba, för ECR-gruppen.(PL) De katastrofala översvämningar som de senaste veckorna har drabbat Polen och andra länder i regionen, bl.a. Ungern, Tjeckien och Slovakien, har orsakat ofattbara skador på industriell, offentlig och civil infrastruktur och har tagit ifrån tusentals människor all deras egendom. I regionen Podkarpacie såg jag med egna ögon hur två översvämningar efter varandra, som var enorma och av en omfattning man aldrig tidigare sett där, svepte med sig det som invånarna i många av regionens byar och städer ägde. Översvämningen drabbade Gorzyce, Tarnobrzeg, Jasło, distriktet Mielecki och därefter provinserna Małopolskie, Lubelskie och Świętokrzyskie, Mazowsze, centrala Polen och Warszawa. I alla dessa områden orsakade översvämningen brutal och tragisk förödelse.

I dag i Europaparlamentet uppmanar jag därför EU och Europeiska kommissionen att snarast möjligt vidta alla tänkbara tekniska och finansiella åtgärder för att hjälpa Polen och andra länder i regionen som drabbats av denna tragiska översvämning att hantera konsekvenserna. Jag tänker här särskilt på frigörande av medel från EU:s solidaritetsfond, som inrättades just för att medlemsstaterna skulle kunna få hjälp vid naturkatastrofer av det här slaget.

Med tanke på den enorma omfattningen av den tragedi som drabbat Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien vet vi att det utan denna EU-solidaritet och utan EU:s stöd kommer att bli mycket svårt för oss att återgå till ett normalt liv i de områden som drabbats av översvämningarna. Jag vill därför uttrycka min tacksamhet för vad som redan gjorts – för det tekniska och mänskliga biståndet och de uttryck för medkänsla som nått Polen. Jag vill be er att se till att det här bara blir början, att vidta ytterligare åtgärder och vissa mer stöd för vårt land, för Polen, och för de andra länderna, så att vi inte lämnas att klara oss själva när vi ska ta itu med de tragiska konsekvenserna av denna enorma och förfärliga översvämning.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška, för EFD-gruppen.(SK) I maj och början av juni 2010 orsakade exceptionellt ogynnsamma väderförhållanden extrema översvämningar som drabbade Polen, Tjeckien, Ungern och hela Slovakien.

Översvämningssituationen förebådades av april månad 2010, som var den varmaste aprilmånaden sedan 1880 sett till genomsnittlig global lufttemperatur. Avdunstningen från havsytan gjorde att för årstiden mycket stora mängder vattenånga tillfördes atmosfären, och frågan var bara var och när den skulle kondensera och falla till jorden som regn. Det skedde över Centraleuropa, över Tjeckien, Polen, Slovakien och Ungern. Därefter växlade det mellan ihållande regn och kraftiga stormar i Slovakien i över en månads tid, från den 12 april till den 5 juni 2010. Det kraftiga regnet fick vattennivåerna att stiga dramatiskt i alla Slovakiens floder. Vattennivåns kraftiga stigning berodde emellertid inte bara på regnet utan också på att en översvämningssituation utvecklades, som förstärktes och påskyndades avsevärt av markens exceptionellt höga vattenmättnad till följd av det långvariga regnandet. Naturen kunde inte längre hålla kvar vattnet, och det mesta regnvattnet flöt ut över markytan och inte ner i floderna. Det ledde till att befolkade områden, produktionsanläggningar, vägar och järnvägar översvämmades.

Vid i stort sett alla vattenövervakningsstationer registrerades extrema värden för vattennivåer och vattenflöden. I några fall överstegs flödessiffrorna för det slags vattensituation som kan förväntas inträffa bara en gång på 100–500 år. Det fritt flödande vattnet svämmade först över flodbäddarna och började sedan spränga flodbankar, översvämma fält, förstöra vägar, svepa med sig broar och undergräva järnvägsspår. Gradvis översvämmade det åkrar, strömmade in i städer och byar och förstörde bostäder. Det skoningslösa vattnet tog inte bara broar, vägar och hus utan även människoliv. Nära Košice i östra Slovakien började en hel by att röra på sig, och ett 11–20 meter tjockt lager av genomdränkt jord med familjebostäder på rör sig sakta nedför en glidande yta så att nästan 190 skadade hus för varje dag kommer närmare ödeläggelse. Efter regnet översvämmades 300 000 hektar jordbruksmark i Slovakien. I den här situationen vore det därför definitivt lämpligt att aktivera solidaritetsfonden för att betala för skador och utgifter till följd av översvämningarna. En preliminär beräkning visar att de totala skadorna i Slovakien uppgår till över 260 miljoner euro.

 
  
MPphoto
 

  Csanád Szegedi (NI).(HU) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst vill jag ta tillfället i akt att gratulera László Tőkés till hans utnämning. Det är en stor glädje för alla ungrare, oavsett partitillhörighet, att vår ungerske bror från Transsylvanien fått denna mycket viktiga post i Europaparlamentet. De senaste veckorna har stora områden i Centraleuropa drabbats av förödande översvämningar. Det är särskilt tragiskt att denna naturkatastrof, som drabbat flera länder, också har krävt människoliv. I Ungern finns det än i dag områden som står under vatten. Situationen kompliceras ytterligare av att översvämningarna orsakat störst skada i de fattigaste provinserna i Ungern.

På Jobbiks vägnar vill jag än en gång tacka alla som deltagit i arbetet med att förhindra översvämningarna. Jag kommer från provinsen Borsod-Abaúj-Zemplén och fick uppleva katastrofen personligen. Två viktiga lärdomar kan dras när det gäller att förhindra översvämningar. För det första var de statliga institutionernas organisation, med undantag av brandkåren, bedrövlig. Det positiva var å andra sidan den gemensamma insatsen från medborgarnas och det ungerska nationalgardets sida. Det är nationalgardets förtjänst att skadorna inte blev ännu större i Ungern. Jag vill ta tillfället i akt att rikta ett tack till nationalgardets medlemmar från hela Europaparlamentet här i Strasbourg.

EU måste erbjuda bistånd snarast möjligt, samtidigt som man övervakar utnyttjandet av medlen. Det finns en risk för att vissa försöker använda pengarna från solidaritetsfonden olagligt. Stöd får inte ges till de människor, de flesta av romskt ursprung, som inte deltog i arbetet med att förhindra översvämningarna utan i stället övergav sina hus i hopp om att få hjälp från olika håll och i förvissning om att under loppet av återuppbyggnaden kunna flytta in i sina nya hus utan kostnad.

Hittills har Jobbik, Rörelsen för ett bättre Ungern, tillhandahållit omkring 10 miljoner forinter i stöd till de behövande, för att se till att vi inte överger folk. De kan fortsätta att räkna med Jobbik även i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Följande punkt är de anmälda talarnas ordning. Jag vill uttrycka min solidaritet med både ungerska och romska översvämningsoffer, och som första talare från de länder som drabbats av översvämningarna ger jag ordet till Tamás Deutsch.

 
  
MPphoto
 

  Tamás Deutsch (PPE).(HU) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag gärna tala om något annat än det aktuella ämnet. Om någon för sådär tjugo år sedan skulle ha sagt till mig att biskop László Tőkés som Europaparlamentets vice talman skulle ge ordet till Europaparlamentsledamoten Tamás Deutsch skulle jag inte ha trott mina öron, men ödets och skaparens vägar är outgrundliga. Det är med tacksamhet i hjärtat som jag begrundar tillfället att få arbeta tillsammans med talmannen här i Europaparlamentet.

Jag välkomnar er som Europaparlamentets vice talman och som någon som, tillsammans med Jerzy Buzek, står för två mycket viktiga europeiska värden: agerande mot diktaturer som kränker mänsklig värdighet och lojalitet med våra gemensamma kristna europeiska värden. Jag vill också uttrycka min solidaritet med offren för de katastrofala översvämningarna i Centraleuropa och, givetvis, med offren för naturkatastroferna i Frankrike.

Samtidigt är det på sin plats att tacka. Vi vill tacka alla dem som personligen deltog i arbetet med att förhindra översvämningarna och alla de EU-medborgare som mobiliserade sina egna personliga resurser, frivilligt erbjöd sig att bidra till insatserna och nu hjälper till med återuppbyggnaden. Det var tack vare en viss situation, eller snarare, eftersom ordet ”tack” uppenbarligen är olämpligt här, på grund av en viss situation som vi fick översvämningar i Ungern. I vårt fall var det ju nämligen främst mindre åar och floder som sprängde bankarna – något som aldrig tidigare lett till en sådan katastrof. Det visar också att traditionella metoder för att förhindra översvämningar inte längre är tillräckliga.

Jag vill uttrycka min uppskattning för att Europeiska kommissionen mobiliserade EU:s mekanismer för översvämningsskydd så snabbt och effektivt. Jag vill uttrycka min förhoppning för att kommissionen kommer att följa Europaparlamentets exempel och också fatta snabba och effektiva beslut om det finansiella stöd som krävs för att bidra till återuppbyggnaden.

 
  
MPphoto
 

  Adam Gierek (S&D).(PL) Herr talman! Översvämningsrisken kan minimeras, och den är lägre när vattenrörelser simuleras och övervakas noggrant. Naturkatastrofen i Polen började med lokala översvämningar till följd av bristande avrinning efter stormar och lågt upptag, vilket följdes av omfattande översvämningar. Vattenmagasin och moderna vallar minskar sannolikheten för översvämning och är nödvändiga, men den uteslutande marknadsorienterade nyliberala politiken med en billig stat, en låg budget och låga skatter gör att dyra hydrotekniska investeringar försenas.

Den stora floden Wisła i centrala Europa är en oförstörd flod, något som bara kan glädja miljövårdarna men är en skamlig angelägenhet för mitt land. Genomförandet av programmet för Wisła, som inleddes på 1970-talet och vars syfte var att civilisera denna vackra flod, avbröts av politiska skäl. Myndigheterna i Folkrepubliken Polen och deras efterträdare anklagades för storhetsvansinne, men nu har vi enorma förluster och olycka. Moderna investeringar grundade på sammanhållningsfonder är av avgörande betydelse.

 
  
MPphoto
 

  Sergej Kozlík (ALDE). (SK) Olika delar av Europa har upprepade gånger överväldigats av naturkatastrofer i form av översvämningar. Den senaste tiden har vi återigen haft översvämningar i Centraleuropa, i Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. De har orsakat oerhörda skador och därför krävs finansiering från EU:s solidaritetsfond.

Förödande översvämningar har dock drabbat en mycket större del av Europa. Trots åtgärder för ett mer flexibelt och lyhört tillhandahållande av stöd verkar det som om EU måste ompröva sina prioriteringar när det gäller utbetalning av gemensamma EU-resurser. Gemensamma investeringar inriktade på att förebygga översvämningar, investeringar för att säkra tillräckligt med vatten för dricksvattenförsörjning och även för bevattning och elproduktion måste prioriteras i program för infrastrukturuppbyggnad i medlemsstaterna och i EU som helhet.

 
  
MPphoto
 

  Elisabeth Schroedter (Verts/ALE).(DE) Herr talman! Jag vill gratulera er till er nya post.

Statistiken om de skador som orsakats av översvämningarna säger inget om det mänskliga lidandet för de drabbade. Många människor i Östeuropa och i dag i Frankrike har förlorat allt de arbetat för i hela sina liv. De står vid ruinens brant. Många har till och med förlorat vänner eller släktingar. De här upplevelserna är för smärtsamma för att hela tiden upprepas. Vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen menar att det bara finns en lösning på det här problemet, och min kollega Bas Eickhout har redan nämnt detta. Låt floderna ta den plats de behöver och nå ett naturligt djup. För Oder, exempelvis, betyder detta att expansionsplaner måste stoppas på den polska och den tyska sidan av gränsen. Det innebär att vi måste se till inte bara att det byggs dammar utan också att det finns tillräckligt med utrymme på flodslätterna, så att förebyggande förblir det väsentliga. Det är det enda skälet till att vi röstar för den här resolutionen, för våra förhandlingar har lett till att större tonvikt lagts på förebyggande i texten.

Men det finns uppenbara brister. Kampen mot klimatförändringar nämns inte i resolutionen. När vi tittar på undersökningen om regionerna år 2020 står det klart att 150 miljoner människor kommer att tvingas lämna sina hem i framtiden om vi inte gör något åt klimatförändringarna nu. Vi måste därför sätta klimatförändringarna i centrum för EU:s framtida regionalpolitik för att kunna förhindra översvämningskatastrofer.

 
  
MPphoto
 

  Oldřich Vlasák (ECR). (CS) Mina damer och herrar! Översvämningsproblemet är utan tvivel det allvarligaste ämnet vi diskuterar här i Strasbourg den här veckan. För våra medborgare börjar översvämningarna bli ett återkommande hot som får konkreta följder för deras egendom och, givetvis, deras hälsa.

EU, som står för sammanhållning, stöd och samarbete, hjälper drabbade områden genom solidaritetsfonden. Denna fond gör det möjligt att ge ekonomiskt stöd till länder där de uppskattade skadorna förväntas uppgå till mer än tre miljarder euro, eller mer än 0,6 procent av en medlemsstats BNP. Den senaste tidens översvämningar i Centraleuropa har ändå visat att vissa länder – särskilt de mindre – trots de sammanlagda skador som det kraftiga regnet orsakat inte var för sig når upp till de fastställda gränserna och därför inte kan få stöd. Eftersom solidaritetsfonden främst bör användas för att ge nytt liv åt drabbade områden i EU finns det ett behov av att säkra större flexibilitet när gemensamma ansökningar lämnas in. Sådana ansökningar bör spegla de sammanlagda skadorna och inte bara de skador som registrerats i enskilda medlemsstater. Jag vill därför uppmana kommissionen att i detta avseende vidta åtgärder för att se över förordningen i fråga.

 
  
MPphoto
 

  Jan Březina (PPE). (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag står här som företrädare för ett land som drabbats av de senaste veckornas översvämningar. Även om deras förödande konsekvenser inte varit lika allvarliga i Tjeckien som i grannlandet Polen har de orsakat stor förstörelse i regionerna i Moravien. Det gläder mig därför att den resolution vi debatterar avser inte bara Polen utan hela den centraleuropeiska regionen, till följd av bl.a. mina påpekanden. Solidaritetstanken är en av de tydligaste yttringarna för europeiskt samarbete, och det är just den solidariteten jag vill vädja till nu. Som européer bör vi alltid vara beredda att gå samman och hjälpa människor i nöd. Vi har redan visat att vi inte är likgiltiga för det öde som drabbar offer för naturkatastrofer – 2002 inrättades solidaritetsfonden som en reaktion på stora översvämningar i de centraleuropeiska länderna.

Fondens årliga budget på omkring en miljard euro bör räcka för att täcka årets översvämningsskador. Men de drabbade staterna måste ansöka om EU-stöd. I det sammanhanget vill jag nämna Tjeckiens besvärliga situation, som beror på att de översvämningsskador som beräknats så här långt inte uppgår till det minimum på 0,6 procent av BNP som fastställts. Tjeckiens enda hopp när det gäller ett bidrag från solidaritetsfonden är tillämpning av artikel 2.2 andra stycket i förordningen om solidaritetsfonden, enligt vilken en angränsande medlemsstat som drabbats av en naturkatastrof i mindre utsträckning också i undantagsfall kan ansöka om bidrag. Sambandet mellan översvämningarna i Polen och Tjeckien är alldeles uppenbart. De floder som svämmat över i de båda länderna har ju sitt ursprung i Tjeckien. Det finns ingen tid att förlora. Ansökan om stöd från solidaritetsfonden måste lämnas inom tio veckor från det att den första skadan uppstod, vilket i vårt fall innebär före juli månads utgång. Det är ingen lång tid, särskilt i ett läge där samtalen om regeringsbildningen fortsätter i Tjeckien. Jag vill avslutningsvis tacka Europaparlamentets talman Jerzy Buzek för att han personligen besökt de drabbade områdena i de östra delarna av mitt land.

 
  
MPphoto
 

  Joanna Senyszyn (S&D).(PL) Parlamentet har många gånger vädjat till Europeiska kommissionen om ett effektivare frigörande av medel för att hjälpa offren för naturkatastrofer.

Det är dags att äntligen införa en flexibel modell för beviljande av stöd från solidaritetsfonden. Det förebyggande arbetet måste intensifieras. Strukturfonderna bör spela en viktigare roll i finansieringen av arbetet med att förebygga naturkatastrofer och hantera konsekvenserna av dem. Penningreserven för detta syfte måste innehålla tillräckliga medel för vetenskaplig forskning, riskhantering, civilförsvar och riskövervakning. Europeiska miljöbyrån bör i större utsträckning engageras i de förebyggande insatserna.

Jag känner med alla översvämningsoffer, och jag vill uppriktigt tacka EU-medborgarna för den hjälp de gett Polen. Tillsammans med mina vänner – jordbrukare från Puck och Reda – har jag också själv ordnat så att 22 ton spannmålsfoder till hungriga djur kunde skickas till översvämningsdrabbade områden i provinsen Świętokrzyskie. Individuell hjälp är snabbare och mer välriktad än institutionell hjälp. Det är dags att vi drar lärdom av detta.

 
  
MPphoto
 

  Zbigniew Ziobro (ECR).(PL) Herr talman! Jag såg den enorma omfattningen av de skador som orsakats av översvämningen i Polen och Centraleuropa – tusentals människor förlorade i vissa fall allt de ägde, och bara i Polen drabbades över 300 000 personer av översvämningen och 40 000 måste evakueras. Därför föreslog jag, tillsammans med en grupp kolleger från gruppen Europeiska konservativa och reformister, att Europaparlamentet skulle göra något åt detta förfärliga drama, denna naturkatastrof, genom att debattera frågan och utarbeta en resolution. Jag vill tacka alla som bidragit till att detta initiativ godkänts, däribland ordförandena för samtliga politiska grupper, för det är ett uttryck för vår solidaritet med alla dem som drabbats och även med de berörda länderna, men främst med de människor som upplevt de största förlusterna. Vårt mål är framför allt att övertyga Europeiska kommissionen om att ge så mycket hjälp som möjligt till nödlidande människor och länder, och att hjälpen ska vara flexibel och i möjligaste mån anpassad till behoven i enskilda regioner. Än en gång, tack så mycket.

 
  
MPphoto
 

  Anna Záborská (PPE). (SK) Här i parlamentet tycker vi om att använda ord som ”ett gemensamt Europa”, ”europeisk enighet” och ”Europa för medborgarna”.

Varje år öppnar vi parlamentets dörrar för tusentals besökare från alla medlemsstater. Genom lagstiftning försöker vi främja det ideal som utgörs av Europa som en enad gemenskap av nationer. Men alla dessa vackra ord och ädla ideal är bara tomma ord om vi inte kan backa upp dem med konkreta handlingar. Den naturkatastrof som drabbat Centraleuropa, Tyskland och sedan i går även Frankrike har hotat liv och orsakat enorma skador. Vi vet nu att människorna som bor i de här städerna inte kan hantera översvämningarnas konsekvenser på egen hand. De förväntar sig med rätta hjälp från sina egna regeringar och solidaritet från sina grannar, för de skulle själva göra samma sak i en motsvarande situation. Människan kan inte behärska elementen. Men en gemenskap av människor som är solidariskt bundna till varandra kan hantera vilken naturkatastrof som helst.

Genom att anta den resolution som lagts fram kommer vi att sända en tydlig signal om att EU inte bara är en juridisk konstruktion eller en opersonlig marknad utan först och främst en fungerande gemenskap av nationer som hjälper varandra i nöd. Det blir en signal om att EU inte bara har ett huvud utan också ett mänskligt hjärta.

Och medan jag säger detta regnar det återigen ihållande i Slovakien.

 
  
MPphoto
 

  Olga Sehnalová (S&D). (CS) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den senaste tidens översvämningar i Centraleuropa har medfört enorma skador och kostat människoliv. Om EU ger bistånd – som jag tror att man kommer att göra – bör det tillsammans med nationell finansiering inriktas inte bara på återuppbyggnad av förstörd infrastruktur utan på det långsiktiga målet att direkt vidta åtgärder för att förhindra översvämningar, i nära samarbete över gränserna. Alla åtgärder bör syfta till att förhindra att sådana katastrofer sker igen och, om de ändå gör det, att begränsa deras konsekvenser i möjligaste mån. Lika förödande översvämningar inträffar ju på nytt i Moravien i östra Tjeckien, 13 år efter återuppbyggnaden.

Men översvämningarna ger oss också tillfälle att noga överväga vilket slags åtgärder för att förhindra översvämning som kommer att vara effektivast och samtidigt medföra minst påverkan på miljön och lokalbefolkningen. Översvämningarna har blivit ett EU-omfattande problem – i går drabbades Centraleuropa och i dag södra Frankrike. Det är därför lämpligt att överväga en europeisk strategi för att förhindra översvämningar. I denna debatt bör EU fungera som oberoende moderator och rådgivare och hjälpa till att hitta den effektivaste lösningen.

 
  
MPphoto
 

  Ryszard Czarnecki (ECR).(PL) Herr talman, fru Georgieva! I Polen kom översvämningen i två vågor. Den första vågen tog människors tillhörigheter och den andra tog deras hopp, men man kan också säga som Ernest Hemingway: ”Fråga inte vem klockan klämtar för. Den klämtar för dig.” Och den klämtar också för tyskarna och i dag även för fransmännen.

Låt mig vara mycket tydlig: EU har mycket ofta hjälpt länderna i Sydeuropa som drabbats av perioder av torka – Frankrike, Spanien, Italien, Portugal, Grekland. I Central- och Östeuropa är det översvämningar som inträffar med jämna mellanrum. I dag genomgår EU ett solidaritetsprov – och solidariteten får inte bara vara en slogan eller en klyscha utan måste också vara ett instrument med ett specifikt finansiellt innehåll. Polacker, tjecker, ungrare och slovaker räknar med detta.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Joachim Zeller (PPE).(DE) Herr talman, fru Georgieva, mina damer och herrar! Bara för några dagar sedan såg vi chockerande tv-bilder av stora områden i Polen och andra centraleuropeiska länder som stod under vatten. Människor har dött i dessa översvämningar och vår medkänsla går till deras släktingar och vänner.

Byar, städer, jordbruksmark och infrastruktur har förstörts. Tv-bilderna har redan ersatts av andra bilder, men de omfattande skadorna måste nu repareras, långsamt och mödosamt. Dessa länder bör ha de övriga EU-ländernas solidaritet med sig under arbetet med att reparera de omfattande skadorna. Efter översvämningskatastrofen 1997 har Polen och andra centraleuropeiska länder återigen drabbats av förödande översvämningar. Vi kan inte styra vädret, och floder är benägna att svämma över vid vissa tidpunkter. Med tanke på att naturkatastrofer kan inträffa när som helst måste vi dock fråga oss om rätt åtgärder har vidtagits för att förhindra de skador som orsakas av naturfenomen av detta slag, och om tillräcklig uppmärksamhet har ägnats åt frågor som rör hållbart katastrofförebyggande i samband med exempelvis markplanering.

Om vi ska ge stöd måste vi först och främst se till att det går till dem som direkt drabbats av naturkatastrofen, så att deras livsuppehälle säkras. Sedan handlar det om samarbete mellan medlemsstaterna, för naturkatastrofer stannar inte vid nationsgränser, och om samordning på EU-nivå för att göra mer för att förhindra de skador som katastrofer av det här slaget orsakar. Översvämningsskyddssystemet längs Oder, som byggts gemensamt av de polska och de tyska myndigheterna, visar tydligt att gemensamma förebyggande åtgärder kan ge verkligt skydd. Men vi har ännu inte gjort tillräckligt.

Vi behöver inte ett EU-program för katastrofförebyggande. Varje lands regering bör ta det främsta ansvaret för att skydda landet i fråga mot katastrofer, och här ingår att utarbeta katastrofplaner. När en katastrof inträffat och skador uppstått kan dock det stöd som tillhandahålls samordnas effektivt på EU-nivå, och de frivilligorganisationer som ger stöd bör få ersättning för sina kostnader snabbt och utan byråkrati. Därför stöder jag Kristalina Georgievas planer, som kommer att göra det möjligt för oss att snabbt omsätta dessa målsättningar i praktiken.

 
  
MPphoto
 

  Monika Smolková (S&D). (SK) De översvämningar som drabbat nästan hela Centraleuropa har varit katastrofala för dessa länder.

I Slovakien var det hårdast drabbade området landets östra del, där jag bor, och jag har med egna ögon sett hur vattnet förstört en livstids arbete för en del människor. Det har förstört vägar, hus, broar och skördar på åkrarna, och det har sorgligt nog också tagit människoliv. Den regnmängd som faller på ett helt år kom under en enda månad. Åtgärderna för att förhindra översvämningar var helt enkelt ineffektiva mot sådana vattenmängder. Bara i kommunen Košice hamnade mer än 4 000 hus under vatten. Den lilla staden Kežmarok, med 17 000 invånare, översvämmades nästan helt. Det är med stor svårighet som människor återhämtar sig från en katastrof av det här slaget. Hotet från vattnet har ännu inte försvunnit helt, och det finns redan risk för mer.

Vattenreningsanläggningar har dränkts av översvämningen, dricksvattenkällor har förorenats, det varma vädret hotar att leda till ödesdigra konsekvenser i och med att myggen breder ut sig, och många vägar och broar är fortfarande oframkomliga. Ett stort antal familjebostäder har förstörts av jordskred och är inte längre beboeliga. Trots den solidaritet som folket visat och hjälpen från staten finns det ett trängande behov av att utnyttja solidaritetsfondens resurser. Ju snabbare vi hjälper de drabbade regionerna, desto snabbare kan vi lindra lidandet för de människor som bor i dessa områden. Det finns också stort utrymme att utnyttja medel från Sammanhållningsfonden. Det gemensamma resolutionsförslaget från en grupp av ledamöter innehåller alla möjliga lösningar när det gäller stöd.

 
  
MPphoto
 

  Jacek Olgierd Kurski (ECR).(PL) Herr talman! Det är bra att vi har den här debatten, som föreslogs av Zbigniew Ziobro vid ett möte med alla polska ledamöter av Europaparlamentet. Det är bra, för det som har hänt i Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien kräver EU:s ingripande och hjälp. När en tragedi inträffar, när en översvämning äger rum, chockerar medierna oss med bilder av hus och människor som spolats ut ur dem, trädrötter som sticker upp i luften, tårar och gråt. Kamerorna är på plats, det finns medkänsla, vi mobiliserar oss och vill hjälpa. Men det är först efter översvämningen som det verkliga dramat börjar. Då lämnas människor ensamma med sin olycka. I Polen finns det platser som Wilków, som till 90 procent står under vatten. Det finns också platser som Lanckorona, där 50 hus har kollapsat till följd av ett jordskred.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Översvämningen är en stor tragedi. Människor har dött, infrastruktur har förstörts och tiotusentals familjer har förlorat alla sina tillhörigheter. Detta drama har drabbat människor i både stads- och landsbygdsområden. Jordbrukarnas skördar har förstörts, deras maskiner och byggnader har skadats och de har förlorat de saker de behöver för sitt arbete. De har lämnats med sina obetalda lån, och de djur som räddats har lämnats utan föda.

De polska myndigheterna, och även myndigheterna i de övriga länder som drabbats av översvämningskatastrofen, har vidtagit åtgärder för att hjälpa, men det är viktigt att EU vidtar liknande åtgärder. Ju snabbare det sker, desto bättre blir uppfattningen om och bedömningen av EU:s insats.

Jag vill passa på att framföra min tacksamhet till alla regeringar och länder, och till våra grannar, som har hjälpt oss, och jag vill rikta ett ännu mer innerligt tack till alla för den enkla personliga solidaritet som visats oss i denna tragedi.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). (SK) Vi talar här i kväll om tiotals miljoner människor.

Vi talar om människor som de senaste veckorna har förlorat allt, minut för minut: sina tillgångar, sina hem, allt de sparat ihop till under hela sina liv. Vi talar också om jordbrukare som förlorat sin mark och sina skördar – den enda inkomstkällan för hela årets uppehälle. Alla dessa människor ser till parlamentet i kväll och väntar på att få se vilket beslut vi fattar. Vi skulle också vilja hjälpa dem via våra nationella budgetar, men de är förbrukade eftersom vi tvingats hantera den fulla omfattningen av den ekonomiska och finansiella krisen och eftersom vi förbundit oss att följa stabilitets- och tillväxtpaktens regler. Det är därför de sätter sitt hopp till Europaparlamentet.

Vi talar också här om något som ingen ännu har nämnt, och det är de kommersiella försäkringsbolagen, som upprepade gånger vägrat försäkra människors hem i så kallade översvämningsområden. Jag skulle uppskatta om försäkringsbolagen också ägnade detta mer uppmärksamhet och om vi kunde försöka hitta ett sätt att tvinga försäkringsbolagen att försäkra dessa människor, utan att premierna gränsar till ocker.

 
  
MPphoto
 

  Kinga Göncz (S&D).(HU) Ungern är ett av de länder som drabbats hårdast av översvämningen. Jag vill först och främst uttrycka min tacksamhet för den solidaritet och det stöd vi fått och påpeka att översvämningarna och överskottsvattnet främst drabbat de fattigare regionerna och fattiga familjer i Ungern. Många av dessa familjer är romer. Deras bosättningar är i allmänhet mindre säkra och ligger på de värsta platserna, där risken för översvämning är som störst. Det är därför mycket viktigt att vi visar särskild solidaritet med dem.

Flera förslag har lagts fram om hur hjälp snabbt kan sändas. Jag har några förslag i det sammanhanget. Å ena sidan måste medlemsstaterna fatta beslut om att öka solidaritetsfondens resurser och se till att de kan användas snabbare och mer flexibelt. Det ändringsförslag som skulle vara av särskilt stor betydelse just nu har legat hos rådet en lång tid. Det spanska ordförandeskapet skulle kunna vara till stor hjälp för oss i denna fråga. Dessutom vore det bra om gemenskapsresurser också kunde omfördelas i detta syfte, dvs. om jordbrukspolitiska medel också kunde användas för att se till att jordbrukare som drabbats av allvarliga skador också kan få ersättning.

 
  
MPphoto
 

  Ildikó Gáll-Pelcz (PPE).(HU) Jag vill tacka kommissionen för dess uttalande, och jag stöder det. Låt mig tillägga några saker. I Ungern kan vi tala om den största översvämningen på ett århundrade. Ett stort antal hus har kollapsat – flera hundra, faktiskt. Mer än 4 000 människor har fått evakueras. Många saknar fortfarande tak över huvudet. Det är också tveksamt om många av de hus som står kvar är stabila. Skadekontroll, uppröjning och desinficering pågår för närvarande. Vaccinationer ges för att förhindra infektioner. Stora områden jordbruksmark har översvämmats för att skydda allmänheten. Det går inte att mäta allvaret i och omfattningen av de skador som orsakats av dessa åtgärder.

Jag ser mycket positivt på EU:s nya program, som gör det möjligt att i god tid varna för naturkatastrofer. Jag vill dock uppmärksamma kommissionsledamoten på att naturkatastrofer blir allt vanligare, och det är därför oerhört angeläget att påskynda katastrofhanteringsarbetet. Solidariteten är stor i Ungern, men vi behöver också EU-omfattande samarbete som ett uttryck för en av unionens viktigaste principer, nämligen solidaritet. Ett uttryck för denna solidaritet är öppnandet av solidaritetsfonden.

 
  
MPphoto
 

  Ioan Enciu (S&D).(RO) Jag välkomnar debatten om situationen i fråga om förvaltning och planering av avrinningsområden i Europa mot den aktuella bakgrunden. Europa genomgår en svår period socialt och ekonomiskt sett, och det betyder att naturkatastrofer i det här läget får större konsekvenser för samhället. Det är uppenbart att medlemsstaterna just nu är oförmögna att investera i projekt som avser planering för avrinningsområden. Rumänien och Bulgarien drabbas av översvämningar varje år, i likhet med de länder som nu drabbats. Det är bara tack vare Guds försyn som vi inte drabbats i år.

Jag skulle vilja att kommissionen, på samma sätt som man gjort för Donaustrategin, utarbetade en handlingsplan för att hjälpa medlemsstaterna att planera inhemska avrinningsområden i utsatta länder.

Jag vill också fråga kommissionen om man överväger att avsätta särskilt öronmärkta medel för planering av projekt för avrinningsområden för både gränsöverskridande och inhemska floder, för att förhindra översvämningar i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Mirosław Piotrowski (ECR).(PL) Polen har den senaste tiden drabbats av två svåra översvämningar, och tusentals personer har förlorat allt och har ingenstans att bo. Många områden har översvämmats. Området kring Lublin har drabbats särskilt hårt, och en ort som heter Wilków låg helt och hållet under vatten och har blivit en symbol. Förlusterna är så stora och så allvarliga att offren fylldes av hopp när José Manuel Barroso tillkännagav att EU skulle ge stöd inom ramen för solidaritetsfonden. För att inte det hoppet ska grusas bör Europeiska kommissionen vidta snabba och beslutsamma åtgärder.

Vi hoppas att det belopp som ställs till förfogande inte blir symboliskt. I den rådande situationen bör alla hinder undanröjas och åtgärder omedelbart vidtas för att göra förfarandena mer flexibla. Avsevärda resurser bör sändas direkt till naturkatastrofens offer i de värst drabbade områdena.

Om parlamentet antar resolutionen innebär det ett starkt mandat för José Manuel Barroso att vidta omedelbara åtgärder.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Angelika Werthmann (NI).(DE) Herr talman! Jag vill till att börja med uttrycka min medkänsla med offren och dem som drabbats av översvämningarna. I Österrike talar man inte bara om en översvämning utan om årtusendets översvämning i Östeuropa. Denna översvämning har inneburit ett hot mot tusentals människors liv i Slovakien, Polen och Ungern. Frågan här gäller behovet av omedelbar hjälp och också utbildning och ökad medvetenhet, exempelvis att hjälpa folk att göra det rätta när en översvämning inträffar för att undvika att människoliv går förlorade. Sist men inte minst har vi frågan om förebyggande och, framför allt, orsaken. Jag kan bara erinra om att vi alla måste tillhandahålla skydd, samtidigt som vi tar hänsyn till miljön.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Grzyb (PPE).(PL) Herr talman! Jag vill passa på att gratulera er till posten som vice talman, men jag vill säga något till Kristalina Georgieva och hela Europeiska kommissionen. Förlusterna – mänskliga, ekonomiska och miljömässiga – kräver verklig europeisk solidaritet. Det här är ett test på om EU kan reagera och tillgodose medborgarnas behov. Det handlar inte om en slogan utan mening, för vår andra princip är subsidiaritetsprincipen. Medlemsstaterna kan inte hantera situationen, så de behöver solidaritet och europeisk subsidiaritet. Solidaritetsfonden kan bidra till återuppbyggnad av infrastruktur, ersättning av kostnaderna för räddningsinsatser och återställande av skadad utrustning. Men det finns också mänskliga behov. Detta kräver en viss anpassning av de regionala utvecklingsfonderna och fonden för den gemensamma jordbrukspolitiken så att de fonderna kan utnyttjas för att hjälpa människor som drabbats av förluster i samband med översvämningen, som blivit av med sina tillhörigheter och ofta allt de behöver för att kunna arbeta, och som inte kommer att ha något att leva av under överskådlig framtid.

 
  
MPphoto
 

  Piotr Borys (PPE).(PL) Som vi har sett känner översvämningar inga gränser. Återigen, efter 13 år, har översvämningar drabbat flera länder i Central- och Östeuropa. Jag vill försäkra alla om att åtminstone de polska myndigheterna gjort allt de kunnat, mänskligt sett och när det gäller räddningstjänsternas effektivitet, för att i möjligaste mån rädda egendom. I många områden, bl.a. i Nedre Silesien, klarade de provet med glans.

Jag vill tala om tre saker. För det första bör den administrativa bördan i samband med solidaritetsfonden lindras så att hjälp kan sändas på ett effektivt sätt till alla de offer som så tragiskt drabbades av översvämningen i alla de berörda länderna. För det andra bör vi införa effektiva bestämmelser om rättsliga instrument, t.ex. frivilliga finansieringsinstrument som medför en försäkringsskyldighet. Det skulle göra de obligatoriska försäkringarna betydligt billigare, och ytterligare hjälp skulle finnas för alla som drabbas av översvämningar i dag och i framtiden. För det tredje bör Sammanhållningsfonden i framtiden stödja anläggning av vattenmagasin och poldrar, för i Europa är det största problemet att bekämpa översvämningar. Jag anser att detta bör ges högsta prioritet i den nya budgetramen.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Róża Gräfin von Thun und Hohenstein (PPE).(PL) Herr talman! Jag vill i likhet med mina kolleger framföra mina gratulationer.

Jag vill tacka er alla på mina väljares vägnar. Södra Polen, som drabbats så förfärligt och så hårt av översvämningarna, är min valkrets. Jag ska med glädje framföra de vackra ord av solidaritet som jag hört från er i dag, i vår sena kvällsdebatt, till dem. Det är verkligen svårt att föreställa sig händelserna där, och den oerhörda mänskliga olyckan. Jag har besökt många av platserna och har sett de människor som lämnats utan hem och, som mina kolleger sagt, utan arbeten, för deras nybyggda arbetsplatser spolades bort av vattnet. Men allt detta har dessutom hänt i de delar av Europa som inte för så länge sedan kom på fötter igen, där en ny infrastruktur byggdes med en enorm arbetsinsats, också tack vare den europeiska solidariteten. Delar av detta har förstörts, men något som inte har förstörts är tron på den europeiska solidariteten. Deras kampvilja har inte förstörts, och inte heller deras vilja att förbättra sin situation eller sitt företag. Det här är modiga människor som är beredda att arbeta hårt. Fru Georgieva! Låt oss ge dem en hjälpande hand så snabbt vi kan, så kommer de snabbt och effektivt att återuppbygga de skadade delarna av vårt gemensamma EU.

 
  
MPphoto
 

  Jacek Protasiewicz (PPE).(PL) Jag kommer från en annan region i södra Polen, Nedre Silesien, som har drabbats av översvämningar många gånger de senaste åren.

Den stora översvämningen var för 13 år sedan. Förra året hade vi en något mindre översvämning, och i år har området översvämmats igen. Det finns en skillnad, inte bara i fråga om vattenmängden, översvämningens omfattning och omfattningen av det kaos som rådde för 13 år sedan och i år, men också i det faktum att Polen vid den tiden inte var med i EU men är det i dag. Det är därför viktigt att offren för årets översvämning får hjälp från EU:s institutioner, vilket inte var fallet för 13 år sedan. Under dessa dramatiska omständigheter är det därför oerhört viktigt att EU-medborgare, t.ex. invånarna i Nedre Silesien och andra delar av Polen, ser att unionen gör något och att den hjälper inte bara industriföretag, banker och stater med finansiella svårigheter utan även vanligt folk när de behöver det. Det spelar ingen roll om det är Central- eller Västeuropa – som Frankrike i år – och det spelar ingen roll om det blir solidaritetsfonden, Sammanhållningsfonden eller Europeiska regionala utvecklingsfonden.

EU måste finnas där när människor behöver hjälp och stöd.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Först och främst vill jag uttrycka min medkänsla och samhörighet med de drabbade regionerna i Polen, Tjeckien och Ungern, men även i Österrike, Tyskland och, från och med i dag, också Frankrike, samt i mitt hemland Slovakien. Jag vill också uttrycka min medkänsla med offrens familjer.

Översvämningarna i Centraleuropa har orsakat omfattande materiella skador, skadat hela infrastrukturen, gjort tusentals personer hemlösa och krävt många offer. Ändå uppvisar förordningen om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond nu många brister. Fonden var ursprungligen avsedd för större naturkatastrofer, och erfarenheterna hittills tyder på att detta instrument behöver moderniseras ytterligare. Det gäller framför allt bristen på snabbhet i tillhandahållandet av finansiering och kriteriernas genomblickbarhet. Jag vill därför uppmana kommissionen att ta hänsyn till behovet av modernisering.

Eftersom mobilisering av resurser från solidaritetsfonden kräver Europaparlamentets godkännande kommer jag personligen, tillsammans med mina kolleger i parlamentet, att förespråka att detta godkännande ges snarast möjligt.

 
  
MPphoto
 

  Bogusław Sonik (PPE).(PL) Herr talman! I en enda av de översvämmade provinserna, Małopolskie, krävde vattnet nio liv. Det översvämmade 645 städer och byar, och mer än 2 000 hus är nu oanvändbara. Bergsområden och kuperade områden drabbades särskilt hårt av översvämningen. Dessa områden kämpar dagligen med svårigheter som är resultatet av specifika särdrag i terrängen och den bristfälliga infrastrukturen. Den naturkatastrof som drabbat Małopolska har förvärrat redan befintliga problem i och med att många kilometer vägar och järnvägar översvämmats, broar spolats bort och skolor, jordbruk, företag och bostadshus översvämmats. Som en följd av översvämningen har över 1 000 jordskred inträffat i denna karakteristiska region, vilket orsakat ytterligare förluster – i vissa fall har hela byar spolats bort.

Mot bakgrund av denna naturkatastrof vädjar jag till Europeiska kommissionen att ta hänsyn till de särskilda förhållandena i enskilda översvämningsdrabbade regioner när man ger tillgång till medel från solidaritetsfonden, så att offren för detta kaos får bästa möjliga hjälp.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) Jag vill uttrycka min solidaritet med offren för de översvämningar som drabbat Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Vattnet i Donau steg till en mycket hög nivå även i Rumänien och ett antal orter, bl.a. i Donaudeltat, hotades av översvämningar.

Klimatförändringarna leder till ökenspridning och till att extrema naturfenomen som stormar, skyfall och översvämningar blir vanligare. Det är absolut nödvändigt att utveckla ett effektivt system för att avvärja och hantera översvämningsrisker i Europa. Enligt det specifika EU-direktivet ska medlemsstaterna utvärdera översvämningsrisker i avrinningsområden senast 2011 och upprätta kartor över översvämningsplan senast 2013.

Jag uppmanar kommissionen att se till att planerna och strategierna för att begränsa översvämningar blir mer än bara pappersark. Jag uppmanar också kommissionen att utarbeta en gemensam policy för inlandsvatten som förser oss med en integrerad strategi för ekonomisk och social utveckling i Europas avrinningsområden, liksom miljöskydd, vattenkvalitet och förebyggande och hantering av översvämningsrisker.

 
  
MPphoto
 

  Kristalina Georgieva, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Jag vill tacka alla som talat i kväll. Nästa vecka reser jag till Polen, och många av era synpunkter ger mig en mycket djupare förståelse för hur jag ska förhålla mig.

Låt mig börja med den fråga som tagits upp oftast av alla talare. Det handlar om kommissionens förmåga att inte bara mobilisera katastrofbistånd och skicka ut personal när vi kämpar mot en katastrof utan också att lindra människors smärta och lidande efter katastrofer genom att ge tillgång till solidaritetsfonden. Jag vill ta upp två saker i det här sammanhanget.

För det första, vad har vi i dag? Många av talarna har ett uppenbart engagemang i och intresse för solidaritetsfondens sätt att fungera, så låt mig bara sammanfatta vad som sagts hittills. Det finns en tröskel på 0,6 procent av BNP eller skador för minst 3 miljarder euro. Som exempel kan jag nämna att skadetröskeln för Polen är 2,1 miljarder euro, för Ungern 591 miljoner euro och för Slovakien 378 miljoner euro. Först sedan den tröskeln passerats kan man få tillgång till fonden.

Ansökan måste göras inom tio veckor efter katastrofen, och därefter utlöses solidaritetsfonden på grundval av ansökan. Som många av er antagligen har märkt tidigare kan responstiden – den tid det tar innan pengarna når mottagarna – ibland bli lång, även om man strävar efter att förkorta den. Så ser det alltså ut i dag.

Det andra jag vill säga är att kommissionen har lagt fram ett förslag för rådet som också fick starkt stöd av parlamentet – redan innan dessa mycket allvarliga översvämningar inträffade. Syftet med förslaget är just att öka flexibiliteten, påskynda förfarandet och se till att responsen tar större hänsyn till lokala förhållanden.

Detta förslag har dock fastnat i rådet, främst på grund av finansiella överväganden mot bakgrund av krisen. Från kommissionens sida hoppas vi verkligen att översvämningarna ska bidra till att det går igenom, och vår avsikt är att ta hänsyn till erfarenheterna från översvämningarna och förbättra förslaget ytterligare. Jag skulle definitivt vara mycket tacksam för parlamentets stöd. Vi kommer att upprepa de ord vi har hört i kväll om era önskemål i fråga om solidaritet. I nöden prövas vännen, sägs det ju.

Vi anser att detta är oerhört viktigt, och vi vill verkligen gå vidare med det. Vi kommer, med tanke på omständigheterna och de budskap vi har hört i kväll, att göra allt vi kan inom de gällande ramarna för solidaritetsfonden för att se till att hjälp kan ges så snabbt som möjligt. Fonden är inte mitt ansvarsområde, men jag kommer att samarbeta med kommissionsledamot Johannes Hahn, som liksom jag är mycket angelägen om att se till att fonden är flexibel och smidig så att vi kan ge hjälp nu men också ge bättre hjälp i framtiden.

Vid sidan av kommentarerna om solidaritetsfonden framfördes också synpunkter om möjligheten att utnyttja strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. Ja, EU:s finansieringsinstrument kan definitivt delfinansiera en lång rad riskhanteringsåtgärder. De kan delfinansiera många av de saker som det talats om – t.ex. återuppbyggnad av flodbäddar, nybeskogning, att låta ett naturligt vattenflöde återvända, planering och undersökningar som omfattar flera länder.

För att belysa detta kan jag tala om vilka medel som finns tillgängliga i nuläget: för Polen finns 700 miljoner euro tillgängliga och för Slovakien 120 miljoner euro. Det är givetvis mycket viktigt att titta på den aktuella fördelningen och möjligheterna att använda medlen på ett flexibelt sätt för att ge lindring åt de drabbade.

För det tredje har det varit en mycket viktig diskussion om översvämningsdirektivet. Det är olyckligt att vissa länder som drabbats hårdast av översvämningarna ännu inte har införlivat det. Överträdelseförfaranden har inletts, även mot Polen, och jag hoppas att det som inträffat är en väckarklocka så att vi får se medlemsstaterna mycket omsorgsfullt gå vidare med genomförandet av översvämningsdirektivet. Vi har hört årtalen 2011, 2013 och 2015 nämnas som mycket kritiska tidsfrister.

Jag har hört ett antal talare ta upp frågan om att förebygga, som definitivt är mycket bättre än att bota. I vårt meddelande, som kommer att läggas fram i slutet av året, kommer vi att utgå från ett övergripande förhållningssätt som går ut på att kombinera förebyggande åtgärder med respons- och återkopplingsmekanismer genom återuppbyggnad. Utan ett sådant förhållningssätt tror jag att vi kommer att sitta här i framtiden och diskutera samma frågor på samma sätt som vi gör i kväll.

Det leder mig in på den mycket större frågan, nämligen anpassning till klimatvariationer och klimatförändringar. Klimatförändringarna är här för att stanna. Några ledamöter talade om att myggen skulle komma tillbaka. Det låter som en omöjlighet. Skulle inte de vara borta? Tja, i och med klimatförändringarna kan vi få se malarian återvända även till den europeiska kontinenten. Det enda sättet att hantera detta är naturligtvis att mycket noggrant bedöma vilka tendenserna är och vad vi kan göra för att i möjligaste mån förbereda oss för dem. Klimatsystem är inte lineära. Vi måste med andra ord vara beredda på en rad olika scenarier, och det är vad vi från kommissionens sida vill framhålla så att våra insatser kan bli så effektiva som möjligt.

Låt mig ta upp en sak till; det gäller försäkringssystem. Områden i världen som har varit utsatta för risk för klimatvariationer under längre tid än vi här i Europa – särskilt Latinamerika och Västindien – har tagit fram försäkringssystem för risklindring som jag anser är intressanta för vår region. När vi tittar på landvinningar inom finansindustrin i Europa tycker jag att det är viktigt att uppmuntra innovation som kan göra det möjligt för oss att på ett bättre sätt hantera risker kollektivt, begränsa dem och ge bättre garantier till dem som drabbas av katastrofer. I dag talar vi om översvämningar. Jag skulle inte alls bli förvånad om vi längre fram i sommar talar om skogsbränder. Alla dessa risker gör att vi måste tänka på ett sätt som kollektivt minskar riskbördan för de mest utsatta.

Under de kommande månaderna kommer jag definitivt att komma till parlamentet när vi går vidare med tankarna kring hur vi bäst kan förbereda och utrusta EU för att hantera katastrofer. Jag ska se till att komma till parlamentet ofta, för det vi har hört i kväll vittnar om en oerhörd omsorg som måste omsättas i lika stora ömsesidiga insatser. Detta har för övrigt anknytning till mitt eget land – Rumänien och Bulgarien inte är helt utom fara eftersom vattennivån i Donau är högre än normalt vid den här tiden på året.

Eftersom många av talarna har vänt sig till er, herr talman, vill jag bara avslutningsvis gratulera er till er utnämning och säga att det är en stor ära för mig att vara den första kommissionsledamot som får träffa er i er nya roll.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag (1), som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag, den 17 juni 2010.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  János Áder (PPE), skriftlig.(HU) Herr talman! Förra året, under debatterna om klimatkonferensen i Köpenhamn, hörde vi ofta förutsägelsen att en av de oundvikliga konsekvenserna av klimatförändringarna skulle bli att extrema väderförhållanden blev vanligare. Vi behövde inte vänta länge innan detta blev verklighet på nära håll. De centraleuropeiska länderna har de senaste veckorna drabbats av översvämningar av en aldrig förut skådad omfattning. Ungern har inte sedan urminnes tider upplevt översvämningar på så stora områden och med så kraftigt regn – två och ibland tre gånger den genomsnittliga månadsnederbörden föll över landet på fyra dagar. Problemet förvärrades ytterligare av att de stora vattenmängderna inte kom via de större floderna utan i tidigare lugna små och medelstora åar där inget lämpligt översvämningsskydd byggts de senaste åren.

De enorma skador som översvämningen orsakade och lokalbefolkningens desperata kamp är en påminnelse för beslutsfattarna om att vi snarast måste slutföra all vattenskyddsinfrastruktur som är nödvändig för att förhindra liknande katastrofer i framtiden. ”I nöden prövas vännen”, heter det gamla ordspråket. EU, som bygger på solidaritet mellan Europas folk, förverkligar grundarnas dröm genom att erbjuda hjälp till de drabbade i sådana svåra situationer. Jag rekommenderar därför att kommissionen undersöker hur lämpliga finansieringsverktyg skulle kunna användas för att påskynda anläggningen av översvämningsmagasin och andra vattenskyddsanläggningar i de aktuella länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek (PPE), skriftlig.(PL) Herr talman! Jag bor nära floden Warta och såg hur oron och rädslan hos de människor som bor längs floden steg i takt med flodens vattennivå. Rädslan förvärrades av rapporter från områden som redan översvämmats.

Översvämningsoffren i Polen har fått stöd och medkänsla från många människor, organisationer och institutioner. De har också fått hjälp från utlandet. Min politiska grupp Medborgarplattformen och vår kandidat till posten som Polens president, Bronisław Komorowski, har bidragit till räddningsarbetet.

Europa är redan enat, på grundval av sina egna principer och inte på grund av kraven på enighet från den polska oppositionen. Solidaritetsfonden och dess mekanismer fungerar oberoende av debatt och politiker, och det är mycket bra att denna stödmekanism är oberoende.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Kolarska-Bobińska (PPE), skriftlig.(PL) Polen har återigen drabbats av en översvämning. Många människor och hushåll har drabbats, däribland många i regionen Lublin, som jag företräder. Under de kommande månaderna kommer vi att prioritera att reparera de skador och den förstörelse som vållats. Vi måste nu tänka på hur liknande situationer ska kunna undvikas i framtiden.

Vi får inte låta en sådan våg av förstörelse drabba oss i framtiden. De senaste årens erfarenhet visar nämligen att antalet naturkatastrofer i Europa ökar, och i Polen kommer också risken för översvämningar att vara särskilt stor. Det har framkommit att Polen bara har utnyttjat några miljoner av de 2 miljarder euro som EU beviljat oss för insatser för översvämningsskydd. Vi har fortfarande inte utarbetat någon plan för det arbetet.

Många medlemsstater har inte genomfört EU:s översvämningsdirektiv till fullo. Det bör nu göras snarast möjligt. Europeiska kommissionen måste vara flexibel när det gäller att hjälpa regioner som drabbats av tragedin, när de nu ska utarbeta planer för uppröjning och återuppbyggnad efter översvämningen. Kommissionen bör också, tillsammans med medlemsstaterna, se över planerna för hantering av översvämningsrisker och metoderna för att förebygga katastrofer. Man bör även se över hur EU-pengar beviljas för detta ändamål.

 
  
MPphoto
 
 

  Ádám Kósa (PPE), skriftlig.(HU) Den senaste tidens översvämningar i Central- och Östeuropa har återigen visat att människors lidande i många fall inte orsakas av brist på arbetskraft utan av avsaknad av ett enhetligt logistiksystem eller en enhetlig logistiktjänst. Det bör noteras att de befintliga protokollen varken är tillräckliga eller lämpliga när det gäller civilskydd eller katastrofskydd. Ett skyddssystem som garanterar säkerheten för medborgarnas liv och egendom måste kunna hantera moderna verktyg och tjänster för information och kommunikation. Tillgången till information för människor med funktionshinder är fortfarande begränsad i samband med naturkatastrofer, såsom var fallet efter den isländska vulkanens utbrott och det kaos i flygtrafiken som blev följden. Här måste vi ändra perspektiv. Alla medier måste sända på ett lättillgängligt och obehindrat sätt (med textning och tydlig visuell information) och hjälpa människor när naturkatastrofer inträffar. Vidare bör mobiltelefonoperatörer samarbeta för att ge abonnenterna företrädesvis kostnadsfri och snabb information som är anpassad efter individuella preferenser och behov. Dessa förbättringar kan åstadkommas endast om Europeiska kommissionen tar beslutsamma initiativ och samarbetar med medlemsstaternas regeringar i den fortsatta utvecklingen av enhetliga protokoll.

 
  
MPphoto
 
 

  Krzysztof Lisek (PPE), skriftlig.(PL) Herr talman! Översvämningarna, som fått smärtsamma konsekvenser inte bara i Polen utan också i Ungern, Tjeckien och Slovakien, har orsakat enorma förluster. Detta är ännu en naturkatastrof som har visat oss hur hjälplösa vi är när vi står inför naturens krafter, och den tvingar oss att vidta snabba och effektiva åtgärder. Många offer har förlorat sina nära och kära och alla sina tillhörigheter – jag vill be dem ta emot mitt deltagande och min medkänsla.

I denna oerhört svåra tid har alla medel som står till vårt förfogande mobiliserats. Det finns ett flertal exempel på räddningsarbete som utförts av både räddningstjänsterna och vanligt folk. Denna svåra stund bör stämma till eftertanke och motivera oss att vidta snabba åtgärder för att avgöra exakt vad som mer bör göras i liknande situationer i framtiden. Det vore en god idé att organisera enheter som inte skulle vara särskilt kostsamma men som skulle säkra en snabb reaktion vid fara. Dessutom bör vi se till att de kan samarbeta med varandra inom EU:s ram.

Jag välkomnar antagandet av betänkandet om det europeiska jordobservationsprogrammet (GMES), som möjliggör en bättre övervakning av hanteringen av naturkatastrofers konsekvenser. Krishanteringen kommer att bli effektivare eftersom alla myndigheter, på nationell, regional och lokal nivå, kommer att ha kostnadsfri tillgång till uppgifter som samlats in av GMES. Jag vill uttrycka förhoppningen att medel kommer att ställas till förfogande för att hjälpa de länder som drabbats av katastrofen, trots den besvärliga finansiella situationen i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig.(PL) Den översvämning som drabbade Polen i maj och juni angrep särskilt provinsen Podkarpacie, där jag bor. Förlusterna är enorma. Människor har berövats allt de ägde: hus, jordbruksbyggnader, jordbruksmark och boskap. Den tragedi som drabbat dessa människor kan inte uttryckas i ord.

Jag vill uttrycka min medkänsla för mina polska medmänniskor, och i samband med dagens debatt vill jag betona den mänskliga tragedins betydelse och omfattning och även framhålla förhoppningen att hjälp ska komma från EU. I denna svåra tid har den mänskliga solidariteten varit påtaglig, och jag vill tacka alla människor från Polen och andra länder som hjälpt oss. Vår främsta prioritering är dock ekonomiskt stöd för att man ska kunna återuppbygga förstörd infrastruktur i de drabbade områdena. Det är därför det är så viktigt att Polen och polackerna får hjälp och solidaritet från hela EU och att de kan utnyttja solidaritetsfonden.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) De senaste veckorna har Polen drabbats av en jordbävning som krävt 20 personers liv. Tusentals hem har förstörts och befolkningen i de översvämmade områdena har inget att leva av och i många fall inget hopp om att ta sig ur denna dramatiska situation. Efter erfarenheterna i samband med det som blev känt som årtusendets översvämning 1997 var förhoppningen att förbättringar skulle ha gjorts av skyddsinfrastrukturen, som dock visade sig vara otillräcklig. Översvämningen har så här långt kommit i två vågor, som har ödelagt hus och hela bostadsområden och städer men även orsakat enorma förluster för jordbruket. I landets södra del uppskattar man att över 50 procent av tomat- och gurkskördarna är ohjälpligt förlorade, och varutransporter genom de översvämmade områdena har försvårats eller omöjliggjorts, vilket redan leder till en synlig höjning av livsmedelspriserna. Uppskattningar visar att den rådande situationen kan leda till att BNP minskar med så mycket som 0,2 procent. Vi inser alla att det är svårt att bekämpa en sådan kraft. Men vi kan vidta åtgärder för att motverka den. Ett effektivt system för översvämningsskydd måste utformas i samråd med olika grupper, för det här är ett problem som berör många sektorer. Vi får inte bara inrikta oss på den nationella dimensionen av sådana åtgärder, för jordbävningar är en företeelse som kan korsa nationsgränser. Det är nödvändigt att ha ett överstatligt perspektiv i fråga om skydds- och varningsåtgärder. Det är också nödvändigt att göra genomtänkta infrastrukturinvesteringar, för utan effektivt skydd och ansvarsfull fysisk planering kommer vi inte att kunna hantera nya översvämningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Seeber (PPE), skriftlig. (DE) De aktuella översvämningarna i Central- och Östeuropa har orsakat enorma skador och tvingat tusentals människor att fly från sina hem. Floden Wisła hade sprängt sina bankar redan i slutet av maj. Naturkatastrofer av den här omfattningen får inte bara humanitära och miljömässiga konsekvenser utan även drastiska ekonomiska följder för de drabbade länderna. Regeringarna i de berörda länderna kan ansöka om stöd från medlemsstaterna och EU för att reparera de skador som dessa katastrofer vållat, i enlighet med solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget. När händelser av detta slag inträffar måste EU demonstrera den främsta fördelen med en gemenskap grundad på solidaritet genom att ge stöd snabbt, effektivt och utan onödig byråkrati. EU:s befintliga finansieringsinstrument, t.ex. solidaritetsfonden, kan utnyttjas för att stödja återuppbyggnad i de drabbade områdena. Civilskyddet måste dock förbli medlemsstaternas ansvar, eftersom de är insatta i de särskilda kraven i sina regioner och därför kan reagera snabbare och lämpligare.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig.(EN) Ärade ledamöter! Till att börja med vill jag uttrycka min tacksamhet och uppskattning för männen och kvinnorna i de sök- och räddningsenheter som arbetat outtröttligt i alla de drabbade områdena i Centraleuropa. Jag vill också tacka de olika medlemsstater som erbjudit hjälp och stöd i denna nödens stund. Som ledamot av Europaparlamentet från ett av de länder som drabbats av förödande översvämningar stöder jag starkt det gemensamma resolutionsförslaget om översvämningarna i de centraleuropeiska länderna. Den senaste tidens översvämningar har satt tydligt fokus på behovet av att hantera sådana situationer på ett mer proaktivt sätt. Därför ställer jag mig bakom resolutionens krav på upprättande av en ny solidaritetsfondsförordning som gör det möjligt att hantera naturkatastrofer på ett flexiblare och effektivare sätt. Naturkatastrofer kommer snabbt och utan förvarning, och de är inte begränsade till en geografisk plats. Jag menar att vi måste vara beredda att reagera precis lika snabbt för att hjälpa dem som drabbas. De människor som valde oss måste få veta att vi finns där för dem när de behöver oss som mest. Tack!

 
  

(1) Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy