Index 
Debatter
PDF 2430k
Onsdagen den 16 juni 2010 - Strasbourg EUT-utgåva
1. Öppnande av sammanträdet
 2. Sammansättningen på delegationen till parlamentarikerkommittén Cariforum-EU (tidsfrist för ingivande av ändringsförslag): se protokollet
 3. Genomförandeåtgärder (artikel 88 i arbetsordningen): se protokollet
 4. Förberedelserna inför Europeiska rådets möte (17 juni 2010) - Förberedelserna inför G20-toppmötet (26–27 juni) (debatt)
 5. Slutsatser från toppmötet EU/Ryssland (31 maj–1 juni) (debatt)
 6. Välkomsthälsning
 7. Slutsatser från toppmötet EU/Ryssland (31 maj–1 juni) (fortsättning på debatten)
 8. Omröstning
  8.1. Gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram för Östersjön (Bonus-169) (A7-0164/2010, Lena Ek) (omröstning)
  8.2. Strukturer för förvaltningen av de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering (A7-0160/2010, Evžen Tošenovský) (omröstning)
  8.3. Europeiska jordobservationsprogrammet (GMES) (2011–2013) (A7-0161/2010, Norbert Glante) (omröstning)
  8.4. Ingående av stadgan för den internationella byrån för förnybar energi (Irena) (A7-0176/2010, Herbert Reul) (omröstning)
  8.5. Bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (A7-0194/2010, Tadeusz Zwiefka) (omröstning)
  8.6. Estlands införande av euron den 1 januari 2011 (A7-0182/2010, Edward Scicluna) (omröstning)
  8.7. Förslag till ändringsbudget 04/2010: Avsnitt III – Kommissionen (2009 års överskott) (A7-0200/2010, László Surján) (omröstning)
  8.8. Ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, rådet (A7-0096/2010, Ryszard Czarnecki) (omröstning)
  8.9. Rätt till tolkning och översättning i brottmål (A7-0198/2010, Sarah Ludford) (omröstning)
  8.10. Arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (A7-0137/2010, Edit Bauer) (omröstning)
  8.11. Livsmedelsinformation till konsumenterna (A7-0109/2010, Renate Sommer) (omröstning)
  8.12. Förberedelserna inför Europeiska rådets möte (17 juni 2010) – EU 2020 (omröstning)
  8.13. Förberedelserna inför Europeiska rådets möte (17 juni 2010) – Ekonomisk styrning (omröstning)
  8.14. Förslag till beslut om inrättande av ett särskilt utskott för de politiska utmaningarna och budgetmedlen för en hållbar Europeisk union efter 2013 samt sammansättningen av detta (B7-0295/2010) (omröstning)
  8.15. Förslag till utnämningar till delegationen till parlamentarikerkommittén Cariforum–EG (B7-0341/2010)
 9. Röstförklaringar
 10. Rättelse/avsiktsförklaringar: se protokollet.
 11. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet
 12. Den israeliska militärinsatsen mot den humanitära konvojen samt Gazablockaden (debatt)
 13. Årsrapport om de mänskliga rättigheterna (2008) – EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare – Handel med tortyrredskap - (debatt)
 14. Situationen på Koreahalvön (debatt)
 15. Bosnien och Hercegovina (debatt)
 16. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet
 17. Luftfartsavtal EU–Förenta staterna (debatt)
 18. Genomförande av direktiven om det första järnvägspaketet (debatt)
 19. Översvämningar i centraleuropeiska länder, särskilt Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern (debatt)
 20. Juridisk utbildning (debatt)
 21. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet
 22. Avslutande av sammanträdet


  

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

 
1. Öppnande av sammanträdet
Anföranden på video
 

(Sammanträdet öppnades kl. 9.05.)

 

2. Sammansättningen på delegationen till parlamentarikerkommittén Cariforum-EU (tidsfrist för ingivande av ändringsförslag): se protokollet
Anföranden på video

3. Genomförandeåtgärder (artikel 88 i arbetsordningen): se protokollet

4. Förberedelserna inför Europeiska rådets möte (17 juni 2010) - Förberedelserna inför G20-toppmötet (26–27 juni) (debatt)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– rådets och kommissionens uttalande om förberedelserna inför Europeiska rådets möte (17 juni 2010), och

– kommissionens uttalande om förberedelserna inför G20-toppmötet (26–27 juni 2010).

 
  
MPphoto
 

  Diego López Garrido, rådets ordförande.(ES) Herr talman! Enligt min mening kommer Europeiska rådets möte den 17 juni att vara ett av EU:s viktigaste möten i modern tid.

Alla de åtgärder som Europeiska unionen har vidtagit de senaste månaderna för att bekämpa den ekonomiska krisen kulminerar i detta möte i Europeiska rådet. Åtgärderna i fråga syftar inte bara till att bekämpa krisen omedelbart med vad vi kan kalla defensiva åtgärder mot krisens skadligaste effekter för den europeiska allmänheten och privatekonomin samt för finanssystemet. Åtgärderna syftar även till att på medellång och lång sikt ta oss ur krisen så att EU kan stärka sin ekonomiska ställning och sin ställning i världen. Det europeiska projektet som helhet, som ju har påverkats kraftigt av denna kris, kan därmed stärkas. Vi talar följaktligen om ett problem som påverkar det europeiska projektet, och inte bara om en speciell ekonomisk situation.

EU har alltså vidtagit åtgärder de senaste månaderna. För att bekämpa den ekonomiska nedgången och en kollaps i finanssystemet har EU för det första utarbetat en framtida ekonomisk strategi för att vi ska ta oss ur krisen. Samtidigt har EU påmint medlemsstaterna om att det behövs hållbara skattesystem och konsolidering av de offentliga finanserna i framtiden. Alla dessa åtgärder som EU har vidtagit de senaste månaderna kommer säkerligen att ges struktur vid Europeiska rådets möte den 17 juni. Detta är ett endagsmöte där oerhört många frågor ska behandlas, och kärnfrågan kommer utan tvekan att vara hur vi ska ta oss ur krisen och stärka EU.

Det finns alltså två olika aspekter. Den ena är de omedelbara åtgärderna för att skydda stabiliteten i euroområdet i huvudsak, och även i vissa EU-länder (till exempel stödet till Grekland). Den andra är funderingarna kring EU:s ekonomiska framtid och framtida ekonomiska strategi. Det har tidvis rört sig om två helt skilda aspekter men som nu har förenats och definitivt kommer att behandlas som en helhet vid detta möte i Europeiska rådet. Det som Europeiska rådet föreslår är en ekonomisk strategi för nästa årtionde i EU som innehåller både en absolut nödvändig konsolidering av de offentliga finanserna och en strategi för tillväxt och nya arbetstillfällen av hög kvalitet.

Allt detta ingår i en strategi för att komma ur krisen, och därför har strategin både en kortsiktig och en medellång och långsiktig dimension.

Rådets strategiska metod för att komma ur krisen har i grund och botten fyra aspekter. Samtliga är absolut nödvändiga för att Europeiska unionen och det europeiska projektet ska gå stärkta ur krisen samt befästas och stärkas genom att bekämpa denna förödande kris, en kris som visserligen ingen av oss någonsin har varit med om tidigare och som vi nästintill kan säga är den första på 100 år.

För det första föreslår EU klart och tydligt en konsolidering av de offentliga finanserna, vilket i sin tur kommer att medföra budgetdisciplin. Alltså finns det en hel rad åtstramningsplaner som har antagits av ett stort antal EU-länder. Dessa planer understöds även av de åtgärder för finansiell stabilitet som Europeiska centralbanken (ECB) har vidtagit. Detta ingår i den första viktiga delen i den ekonomiska strategin för att ta Europeiska unionen ur krisen.

I detta avseende har kommissionen beaktat de olika scenarierna och avgett en ståndpunkt om detta. Kommissionen för en dialog med samtliga medlemsstater. Till exempel gjorde kommissionen detta nyligen, så sent som i går, i fråga om Europeiska unionens övervakning av de olika medlemsstaternas anpassningsplaner och de förfaranden som en stor majoritet medlemsstater har infört med hänsyn till stabilitets- och tillväxtpakten, det vill säga förfaranden vid alltför stora underskott.

I rådets slutsatser har vi därför tydligt fastställt att det finns ett behov av en konsolidering av de offentliga finanserna bland EU-medlemsstaterna och följaktligen en strategi för finanspolitisk hållbarhet som sammantaget sträcker sig ända till 2013 generellt sett. Det är då som målen i Maastrichtfördraget måste ha nåtts.

Samtidigt är den andra viktiga aspekten av strategin något som vi skulle kunna beskriva som åtgärder för att förhindra framtida finanskriser. Vi vet att denna kris utlöstes av en finanskris som från början uppstod i Förenta staterna och som visade att regleringen av finansmarknaderna i Förenta staterna och Europeiska unionen var bristfällig.

I unionen har man därför från första början varit angelägen om att verka för att finansmarknaderna regleras på riktigt sätt och att EU-myndigheterna kontrollerar att de finansiella tjänsterna fungerar som de ska. Detta uttrycks i flera olika förordningar som kommissionen har lagt fram, inbegripet under det ordförandeskap som föregick det spanska, och som rådet och parlamentet nu förhandlar om här i parlamentet.

Liksom jag har gjort flera gånger tidigare, vill jag gripa tillfället att på rådets vägnar uppmana parlamentet att inta en konstruktiv inställning och attityd, som parlamentet också har. På så sätt kan vi enas om detta finansövervakningspaket ju förr desto bättre, vilket är absolut nödvändigt och skulle sända ett mycket tydligt budskap till allmänheten och marknaderna i EU just nu.

Vid sidan av allt det som har nämnts ovan, måste en mycket viktig debatt hållas i rådet och vid G20-mötet i Toronto, nämligen om beskattningen av finanssystemet. Det rör sig om bankavgifter, vilket kommer att diskuteras, en plan för G20-mötet i Toronto, som kommer att tas upp senare, och även en debatt om en skatt på globala finansiella transaktioner. Allt detta är en del av vad jag kallar för förebyggande åtgärder för finanssystemet, det vill säga EU:s finansregleringssystem.

Hela denna strategi har en viktig tredje dimension, nämligen hållbar tillväxt och skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet. Vi har kallat detta för EU 2020-strategin, som grundas på ett mycket viktigt meddelande från kommissionen. Rådet har redan granskat detta meddelande vid flera tillfällen, vilket ledde till ett antagande nu i veckan. I strategin föreslår rådet att Europeiska unionen inför alla de verktyg som den har till sitt förfogande för tillväxtstrategin. Dessa verktyg inbegriper den inre marknaden, i enlighet med en viktig rapport som har utarbetats av Mario Monti på uppdrag av ordförande José Manuel Barroso. Kort sagt handlar det om att åstadkomma något som i viss mån har gått förlorat på senare tid inom EU, nämligen konkurrenskraften. Syftet med EU 2020-strategin är att lösa EU:s konkurrenskraftsproblem och i strategin fastställs vissa mål för detta. Jag hoppas att de fem huvudmålen, som även inbegriper utbildning och bekämpning av fattigdom, kommer att fastställas på ett slutgiltigt sätt vid detta möte i Europeiska rådet.

Varje medlemsstat måste nu genomföra strategin i praktiken.

Den fjärde och sista grundläggande delen i denna ekonomiska strategi är att rådet klart och tydligt kommer att fastställa den så kallade ekonomiska styrningen av unionen som en viktig politisk och ekonomisk strategi för de kommande åren. Detta är ett grundläggande inslag. Styrning är vad som särskilt står i fokus för det arbete som bedrivs inom den arbetsgrupp som Herman Van Rompuy är ordförande för. Ekonomisk styrning står även i fokus för kommissionens särskilda förslag på området, vilket lades fram den 12 maj av kommissionsledamot Olli Rehn, som är här i dag. Dessa förslag har ett grundläggande mål och det är samordning av den ekonomiska politiken i hela Europeiska unionen.

Alla dessa grundläggande aspekter, som kulminerar i den ekonomiska styrningen av unionen, utgör ett historiskt och, enligt vår mening, avgörande steg som rådet måste befästa. Det är givetvis ett tydligt steg mot en ekonomisk union – inte bara en monetär, utan en riktig ekonomisk union. Vi övergav den monetära unionen för flera år sedan, men det fanns egentligen aldrig någon ekonomisk union. Det är det som vi talar om att upprätta: en verklig europeisk ekonomisk union.

Utöver detta nödvändiga mål kommer Europeiska rådet, som ni vet, även att diskutera andra frågor. Till exempel kommer det att diskutera EU:s gemensamma inställning och ståndpunkt inför G20-mötet i Toronto, vilket kommer att diskuteras senare denna morgon här i parlamentet. Det kommer även att diskutera andra frågor som kommer att bli föremål för debatt i Europeiska rådet. Dessa är frågor som säkerligen kommer att ta mycket mindre tid i anspråk, men som inte är mindre viktiga för den skull, till exempel millennieutvecklingsmålen.

För första gången kommer frågor som rör utvecklingssamarbete att tas upp på ett möte i Europeiska rådet. Detta har aldrig tidigare hänt i EU:s historia. Rådet kommer att diskutera frågan om bekämpning av klimatförändringarna, med tanke på Cancún-konferensen, under den övergångsperiod som föregår konferensen. Det kommer även att diskutera Iranfrågan, utifrån ett utkast till förklaring som utarbetades av rådet i konstellationen utrikes frågor vid sammanträdet i måndags i Luxemburg, och även notera de framsteg som har gjorts när det gäller tillämpningen av den europeiska pakten för invandring och asyl.

Jag vill även säga att man vid detta möte i Europeiska rådet kommer att diskutera när EU:s anslutningsförhandlingar med Island ska inledas. Man kommer även att diskutera Estlands möjlighet att ansluta sig till euroområdet. Vidare kommer man att fatta beslut om att sammankalla den regeringskonferens som kommer att anta ändringsförslaget till protokoll nr 36 i fördraget om att öka antalet ledamöter av Europaparlamentet för den tid som återstår av denna mandatperiod.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. (EN) Herr talman! Först av allt vill jag rikta ett tack till det spanska ordförandeskapet. Det har lyckats med en mycket svår uppgift i en mycket speciell tid i Europeiska unionen. Jag anser att det inte är mer än rätt att erkänna ordförandeskapets engagemang och tro på EU i kristider. Jag vill framföra ett uppriktigt tack till den spanska regeringen och till minister Diego López Garrido för alla hans insatser för vårt gemensamma europeiska projekt, särskilt under dessa sex månader.

Inför morgondagens möte i Europeiska rådet vill jag ta upp några saker som vi har lärt oss de senaste månaderna och ange den linje som jag anser att EU måste ta.

De senaste månaderna har vi fattat beslut som för bara några månader sedan hade varit svåra att föreställa sig. Vi har lyckats ta fram en ny ekonomisk lösning för att tillgodose trängande behov på ett sätt som är förenligt med de principer som vi värnar om allra mest, nämligen solidaritet och ansvar. Vi har på så sätt kunnat ge stöd till våra europeiska landsmän i Grekland inom ramen för en mekanism som har de regler och skyldigheter som är nödvändiga. Det har tagit lite tid, men nu är systemet på plats. Både själva systemet och Europeiska unionen har visat sig vara vuxna uppgiften. Vidare har vi även lyckats ta fram en krislösning för euron. Detta var ett hårt arbete som slutfördes på mycket kort tid och som saknar motstycke i hela världen. Med hjälp av denna EU-baserade mekanism och resurs som tillsammans uppgår till 500 miljarder euro, som utökas med 250 miljarder euro från Internationella valutafonden (IMF), har vi försäkrat oss om att vi kan möta framtida problem om sådana skulle uppstå.

Detta var okänd mark, men Europeiska unionen har gjort vad som krävs för att hantera riskerna för den finansiella stabiliteten. Även om de som tycker om att tala högt om EU:s problem inte vill erkänna det, är det så här det är: När åtgärder behövs kan vi möta utmaningen, förutsatt att den politiska viljan finns bland medlemsstaterna.

Vidare har vi inte nöjt oss med en stabilisering på kort sikt. Vi har gett oss in på en omfattande övningsuppgift med en konsolidering av de offentliga finanserna och en modernisering av vår budgetära och ekonomiska övervakning. Jag hoppas att Europeiska rådet kommer att backa upp kommissionens förslag om att stärka budgetdisciplinen och den makroekonomiska övervakningen som under tiden har diskuterats på ett konstruktivt sätt i den arbetsgrupp som leds av ordförande Herman Van Rompuy.

Vi har börjat visa resultat inom ramen för vår EU 2020-strategi för tillväxt och sysselsättning. Förutom att verka för en stabilisering och konsolidering aktiverar vi med andra ord ekonomin, till exempel genom den digitala agendan. Vi arbetar hårt för att undvika en tio år lång skuldsättning och i stället skapa tillväxt.

Europeiska unionens potentiella tillväxt har i själva verket påverkats allvarligt av den senaste finanskrisen, så den viktigaste prioriteringen är för närvarande att skapa tillväxt. Svaret är tillväxt, men inte vilken typ av tillväxt som helst. Vi behöver en smart och hållbar tillväxt för alla. Jag vill betona det sistnämnda, det vill säga tillväxt för alla, eftersom jag anser det orättvist att de mest utsatta människorna i våra samhällen, nämligen de som är oskyldiga till krisen, kommer att drabbas värst. För att tillväxt ska bli verklighet behöver vi en konsolidering av de offentliga finanserna och strukturella reformer.

Det är uppenbart att det inte går att skapa nytt förtroende på dessa områden utan att göra stora kraftansträngningar, och det är omöjligt att skapa tillväxt om det saknas förtroende. Så vi har nu faktiskt möjlighet att utveckla vårt arbete för en ekonomisk politik. Vi måste utvecklas på flera plan med detsamma, och detta är ytterst viktigt för att vi ska komma ur krisen. Eftersom vi står inför problemet med den monetära unionen bör vi i själva verket inte gå tillbaka till denna, utan utvecklas till en ekonomisk union. Det är detta som är viktigt. Vi behöver göra en verklig insats för en ekonomisk union i EU. Därför finns det ett helhetsgrepp som inkluderar flera olika instrument, nämligen konsolidering av de offentliga finanserna och strukturella reformer givetvis, men även sektoriella reformer för tillväxt. Det som står i centrum för EU 2020-strategin är därför tillväxt – en smart och hållbar tillväxt för alla.

Men detta är inte allt vad det handlar om. Det handlar om tillväxt, men även om strukturella reformer, finansiella reformer och den nya ekonomiska styrningen för EU. Under gårdagens frågestund fick jag möjlighet att ta upp frågan om ekonomisk styrning. Jag kommer inte att gå in på detta i detalj just nu, men jag vill säga att vi är förpliktade att ta tillfället i akt och stärka den ekonomiska styrningen på EU-nivå.

Morgondagens möte i Europeiska rådet bör ge en signal till människor om att vi har nya tillväxtmöjligheter i och med EU 2020-strategin. Men jag anser att den förhållandevis lätta delen är att enas om strategin och målen för denna, och jag gläder mig över att det nu verkar finnas en enighet kring målen, däribland målet att åstadkomma en högre grad av social integration. Det som vi verkligen behöver investera i och arbeta tillsammans med är de resultat vi når, år efter år. Kommissionen kommer att fylla sin funktion fullt ut och utnyttja alla de möjligheter som Lissabonfördraget ger, och jag ser fram emot att diskutera detta närmare med Europaparlamentet.

Människor behöver även se att finansmarknaderna faktiskt håller på att återhämta sig och att löften hålls. Vi behöver en överenskommelse om finansiell övervakning före sommaren för att omsätta våra avsikter i handling. Vidare behöver vi en tydlig signal från Europeiska rådet om att kommissionens kommande förslag om reglering av finansmarknaderna kommer att antas i slutet av 2011. Det är viktigt att inte förlora drivkraften vid en finansiell reform.

Vi måste även visa att krisen inte har försvagat vårt engagemang för millennieutvecklingsmålen eller vår beslutsamhet att gå i spetsen för klimatförändringsarbetet. Parlamentet har gett kommissionen sitt fulla stöd för en ambitiös EU-strategi. EU hade en viktig roll i arbetet med att ta fram globala åtgärder mot krisen. Det var EU som drev på för att G20 skulle bli det globala forumet för ekonomisk återhämtning.

Nu behöver vi en bekräftelse från toppmötet i Toronto om att G20 står fast vid sitt åtagande. Det innebär inte att vi alla står inför samma utmaningar eller måste vidta samma åtgärder, men vi är alla medvetna om att inget av dessa problem kan hanteras effektivt på hemmaplan utan en gemensam insats på internationell nivå.

I en skrivelse till Europeiska rådet har jag redogjort för de tre frågor som främst bör behandlas vid toppmötet i Toronto.

För det första bör man komma överens om gemensamma principer för så kallade exitstrategier när det gäller konsolidering av de offentliga finanserna. Vi har redan gjort detta på EU-nivå, men en global metod skulle hjälpa alla de ekonomier runtom i världen som står inför samma utmaning.

För det andra behöver världen arbeta med att utveckla nya tillväxtkällor, liksom vi förespråkar internt. Alla stora ekonomier måste göra sitt för att de överenskomna målen för en stark, balanserad och hållbar tillväxt ska nås. Global samordning är absolut nödvändigt för att skapa så goda tillväxtmöjligheter som möjligt. Vi behöver både tillgång och efterfrågan, i hela världen, för att driva på produktiviteten och frigöra tillväxtpotentialen. Ett starkt budskap i detta avseende skulle stärka förtroendet betydligt globalt sett. Jag anser nämligen att det är viktigt att vi kommer ihåg att handel kan och bör vara en av de faktorer som driver på skapandet av nya tillväxtkällor.

Vi måste även driva på den globala agendan för reformer och återhämtning på det finansiella området. År 2010 är det år då man måste genomföra det som G20 redan har kommit överens om och spara på krafterna till kommande reformer. Detta handlar om att förbättra bankkapitalet såväl kvalitets- som kvantitetsmässigt och motverka alltför stora hävstångseffekter, förbättra övervaknings- och krishanteringsprocesser, se till att det finns samstämmiga internationella redovisningsstandarder och öka insynen på derivatmarknaderna.

Det är viktigt att ingen får uppfattningen att vi drar oss ur reformer eller inte ser till att finanssektorn och de som arbetar inom denna sektor tar sitt fulla ansvar i detta arbete. Därför fortsätter jag att efterlysa en gemensam ram för en bankavgift på global nivå. Det är inte mer än rätt att finanssektorn, som utlöste krisen på grund av oansvarigt beteende, gör en insats för att lösa den. Som jag har sagt tidigare är jag personligen övertygad om att vi även måste arbeta med en finansiell transaktionsskatt eller en finansverksamhetsskatt.

Situationen är allvarlig och faktiskt ytterst utmanande. Lönerna sänks. Arbetslösheten är fortfarande mycket hög. Människor, särskilt de mest sårbara, får utstå intensiv press. Vid Europeiska rådets möte och G20-toppmötet måste vi visa att EU är en del av lösningen.

Vi står inför en mycket svår tid – faktiskt en av de svåraste i modern tid – men genom att bemästra dessa svårigheter lägger vi en grund för en bättre framtid. Återigen kan vi se att en kris kan medföra ett snabbare beslutsfattande om det finns en politisk vilja. Lösningar som verkade vara omöjliga för bara några år eller till och med månader sedan är nu möjliga.

Liksom den europeiska integrationen ur ett historiskt perspektiv påminner oss om, är det vanligtvis i sådana kristider som denna som vi kan göra framsteg med det europeiska projektet. Verkligheten är den att medlemsstaterna nu är villiga att godta vissa förslag som de för några år eller till och med månader sedan helt enkelt inte kunde acceptera, och jag kan ge er många konkreta exempel på detta. Så om vi står fast vid åtagandet att förse våra medborgare med fakta, arbeta tillsammans med våra medlemsstater och förklara att vi behöver EU mer än någonsin tidigare, tror jag att denna kris kan utgöra en plattform för en gemensam lösning inom EU och för ett starkare EU.

Det hela är självklart inte över än. Det är en oerhört känslig tid som råder, och därför vill jag tacka parlamentet för dess fortsatta stöd för att stärka unionsmetoden vid denna tidpunkt. Jag vill särskilt tacka de mest betydande politiska krafterna i parlamentet som reste sig upp och sade att vi nu mer än någonsin behöver en gemensam metod inom EU och en stärkt unionsmetod. Ibland letar vi instinktivt efter nya institutioner och strukturer när ett problem uppstår, men verkligheten är den att unionsmetoden har stått sig genom tiderna eftersom den är mer flexibel än vad vissa kanske tror.

Jag tror att EU-medborgarna vill att vi ska inrikta oss på det som är viktigt. De vill inte ha några fler diskussioner om institutioner eller förfaranden som leder till splittringar. De vill ha resultat. Detta är även vad resten av världen förväntar sig av oss. Vi befinner oss i en speciell tid där EU-medborgarna, marknaderna och världssamfundet begär att EU samordnas och organiseras på ett bättre sätt för att skapa större konvergens och sammanhållning. Därför anser jag att vi måste arbeta via de institutioner som vi har och utnyttja deras fulla potential. Parlamentet har upprepade gånger betonat kommissionens centrala roll. Ja, kommissionen utgör faktiskt EU:s ekonomiska regering inom de områden där den har behörighet enligt fördragen. Kommissionen är fullt ansvarig inför Europaparlamentet och utför denna uppgift i samarbete med Europeiska rådet och ministerrådet, med hänsyn tagen till deras behörighet.

Detta handlar inte bara om Europeiska unionens behörighet. Vi behöver även en bättre samordning i frågor som faller under nationell behörighet. Det är i en sådan samarbetsanda som vi kan hjälpa medlemsstaterna att planera nästa steg. Det handlar inte om Bryssels maktgrepp. Det handlar inte om en ny diskussionsrunda om befogenhetsfördelningen. Dagens uppgift är att skapa mervärde – ett europeiskt mervärde – genom att utföra våra uppgifter på ett kraftfullt, ansvarigt och kompletterande sätt. EU kommer att göra detta med fullständig respekt för unionsmetoden och samtidigt stödja en gemensam lösning inom EU. Ni kan lita på att kommissionen tar sitt fulla ansvar. Vi gör vårt jobb. Vi litar på parlamentets beslutsamma insats och stöd.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Joseph Daul, för PPE-gruppen.(FR) Herr talman, herr López Garrido, herr Barroso, mina damer och herrar! Det talas ofta om en global kris, men de nya marknaderna, som har haft en genomsnittlig tillväxt på nästan tio procent i ett antal år, befinner sig inte i någon kris, och det är ju bra. De har i själva verket en snabb tillväxt.

Med en tillväxt på tre procent i år håller till och med Förenta staterna på att återskapa tillväxt. Vi får inte glömma att det var Förenta staterna som orsakade krisen med det bristande förtroendet för marknaderna vilken utlöstes av Lehman Brothers konkurs och var följden av en överdriven avreglering.

Under dessa omständigheter måste vi kalla saker vid dess rätta namn och tala om en europeisk snarare än om en global kris. Helgens möte i Europeiska rådet måste ge kort- och långsiktiga svar på frågan om hur vi kan åtgärda krisen. Kortsiktiga svar innefattar minskade budgetunderskott. Detta fungerar bra och jag gratulerar de länder som redan har åstadkommit detta. Vidare innefattar kortsiktiga svar en större samordning mellan medlemsstaterna när det gäller budgetära, skattemässiga och sociala frågor.

Långsiktiga svar innefattar massiva investeringar i prioriterade sektorer, nämligen utbildning, forskning och innovation, samt EU 2020-strategin som parlamentet kommer att rösta om och rådet förhoppningsvis kommer att godkänna. Jag hoppas att det kommer att finnas en finansiell samordning på detta område den här gången. Oavsett hur negativ en kris kan vara, särskilt för de EU-medborgare som oroar sig för sina besparingar eller arbeten och som vi måste uppmuntra till varje pris, kan och måste den ge utrymme till reflexion över de vanor, det beteende och de instinkter som vi har ärvt från en tid då vi trodde att allt var möjligt, oavsett vad det kostade.

EU:s väckarklocka ringer, och alla vet att ljudet från en väckarklocka inte alltid är trevligt. Om stats- eller regeringscheferna, som är mer angelägna om att behålla sina popularitetssiffror än att tjäna det allmänna intresset, nöjer sig med spridda åtgärder eller uttalanden för att skapa rubriker, kommer detta att få lika stor effekt som att stänga av väckarklockan vid första ringningen utan att stiga upp. Om våra ledare däremot verkligen gör en bedömning av problemet och lyssnar på vädjan från Europaparlamentet, kommissionen och Europeiska rådets ordförande om att handla gemensamt och med kraft, kommer vi att ge framtidstro till våra 500 miljoner EU-medborgare.

Jag hoppas att de kommer att arbeta i denna anda i eftermiddag eller i morgon, för det som vi har att göra med här är en förtroendekris. Förtroendet har urholkats av marknaderna, vilket har skett delvis med rätta eftersom vi har levt över våra tillgångar under en alltför lång tid, men delvis med orätt och på ett oansvarigt och febrilt sätt.

Min grupp vill be medlemsstaterna och deras verkställande myndigheter och parlament om att ha förståelse för att det är ett tecken på europeisk solidaritet och inte ett brott mot suveräniteten att hålla en debatt om respektive medlemsstats budget innan de antas. Om vi på samma sätt har en debatt i de 27 medlemsstaterna innan vi på var sitt håll fattar beslut om de sociala åtgärder som vi ska vidta, det vill säga i fråga om arbetstider och pensionsåldrar, eller om de finanspolitiska instrument som vi ska genomföra, innebär inte detta att vi underminerar medlemsstaternas självständighet. Vi kan inte kräva solidaritet när saker och ting går dåligt – vilket vi inte längre är kapabla till att göra ändå – när vi till och med vägrar att föra en dialog oss emellan om respektive medlemsstats offentliga finanser.

Om det är något som vi har lärt oss av krisen så är det detta. Sammanfattningsvis behöver vi tänka mindre mellanstatligt och i stället ha ett mer unionsbaserat synsätt. Vi upprepar detta, herr rådsordförande, eftersom vi tror att vi talar för döva öron. Vi måste ha ett mer unionsbaserat synsätt för att komma ur krisen tillsammans. Vi måste även tänka mindre nationellt och i högre grad se på saker och ting ur ett EU-perspektiv för att kunna skapa en mer gemensam vision. Detta innebär inte att Strasbourg eller Bryssel kommer att bestämma allt. Det innebär helt enkelt att våra medlemsstater äntligen kommer att kunna använda sig av den EU-politik och de motverkande åtgärder som krävs för att göra euron till en starkare, sundare och även stabilare valuta.

EU-projektet står nu inför sanningens ögonblick, vilket kräver tydliga svar på två enkla frågor. Vad vill vi faktiskt åstadkomma tillsammans? Vi måste fatta ett riktigt beslut om detta tillsammans. Vilka finansiella resurser vill vi investera i detta projekt, och vill vi slösa bort dessa resurser genom att alla använder dem på hemmaplan, eller vill vi utnyttja dessa resurser gemensamt för att garantera bättre resultat till en lägre kostnad för skattebetalarna?

Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) väntar för att se om Europeiska rådet vågar svara på dessa två frågor ärligt.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Martin Schulz, för S&D-gruppen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! De män och kvinnor som sammanträder i dag och i morgon i Bryssel bär ett enormt ansvar, för EU står nu vid ett vägskäl. De spekulanter vid de internationella finanscentren som har satsat pengar på att europrojektet kommer att misslyckas vill vinna sina vad. Dessa människor är fullständigt omoraliska och det finns för närvarande inte några som helst bestämmelser på detta område. Det är därför hög tid för oss att utforma bestämmelser och införa dem. Spekulanterna kommer dock fortfarande inte att ha någon moral.

Vi lever i en tid där politiken kontrolleras av människor som inte har någon moral över huvud taget och vars enda syfte är att skapa så stora vinster som möjligt till vilket pris som helst. Vi måste se till att dessa människor blir förlorarna. En metod som kommer att göra det lättare att se till att de förlorar och att vi vinner är att ta hårdare tag mot den nuvarande tendensen till åternationalisering i EU. Jag försvarar unionsmetoden, för jag vet att om vi har en gemensam valuta kan vi inte unna oss lyxen med en nationell ekonomisk politik i 17 olika varianter, 17 olika planeringsstrategier och 17 olika investeringsbeslut. Vad vi istället behöver i ett område med en gemensam valuta är en alltmer samordnad, djupgående och gemensam ekonomisk politik. Vi kan inte åstadkomma detta på nationalstatlig nivå. I stället behöver vi EU-bestämmelser inom EU. Vi har en institution som kan göra detta och det är kommissionen. Den resolution som vi antar i dag, herr Barroso, och det stöd som ni fick från ordförandena för de fyra grupperna i går utgör en betydande förtroenderöst för er. Jag förväntar mig dock även att ni agerar som en stark, stridslysten kommissionsordförande och säger åt dessa människor att stoppa åternationaliseringen.

Vi har en andra uppgift framför oss. Vi måste skapa värderingar som en reaktion mot omoraliska människor. Detta handlar inte om att få så mycket som möjligt för pengarna, utan om värdena solidaritet, gemenskap och skydd för de som inte kan försvara sig själva. Vad är det för människor som sköter dessa kreditvärderingsföretag? Som exempel vill jag ta Spanien, som nu har ordförandeskapet. Samma kreditvärderingsföretag som tvingade Spanien att anta ett åtstramningspaket och som sade att landet var tvunget att spara, spara, spara och sedan spara lite mer för att säkra stigande kreditvärden, säger nu, i samma ögonblick som Spanien håller på att införa sin smärtsamma åtstramningsbudget, att tillväxtnivåerna inte är tillräckliga eftersom det inte investeras tillräckligt med pengar. Eftersom Spanien inte har någon tillväxtstrategi, sänker instituten kreditbetygen. Det här är ett spel! Dessa är bara samma omoraliska människor som har gjort sina satsningar och som spelar om hela länders öden.

(Applåder)

Vi måste sätta stopp för detta spel. Därför är jag mycket överraskad, herr Barroso, över att ni tvekar i frågan om ett förbud mot s.k. naken blankning till exempel. Lägg fram ett förslag och ni kommer att få majoritetsstöd.

Jag vill förklara för er varför jag, och mina kolleger vars åsikter jag inte alltid delar, även anser det viktigt att försvara unionsmetoden. Unionsmetoden är inte någon teknik. Den är en politisk vision. Unionsmetoden är ett budskap. Den är ett budskap om att när en nationalstat inte längre klarar sig på egen hand, måste unionen av stater och folk rycka in för att försvara intressena för de individer som bor i dessa stater och för de människor som utgör befolkningen i dessa, vilket denna union kan göra på ett effektivare sätt än nationalstaten. Unionsmetoden, som nu är över 50 år gammal, bär ansvaret för den period som kännetecknas av ett aldrig tidigare skådat välstånd och säkerhet och för den längsta perioden av fred i Europas historia. Det finns dock fortfarande människor i EU som vill ifrågasätta systemet, inte efter andra världskriget, utan efter första. Finns det verkligen någon som tror att de personer som förespråkar liknande konflikter och som återigen gör territoriella anspråk – och det finns sådana personer i EU varav vissa till och med är ledamöter i de nationella parlamenten – inte skulle vara beredda att bruka våld om det inte hade varit för EU:s integrationskraft? De skulle vända folken i EU mot varandra igen om de kunde.

Unionsmetoden är inte bara ett socialpolitiskt projekt. Den är ett sätt att bevara freden på denna kontinent. Därför behöver vi den och därför försvarar jag den. Social trygghet och fred går hand i hand. Det skulle inte finnas någon fred utan social trygghet, och fred är det bästa sättet att garantera social trygghet för folken i EU på lång sikt.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Guy Verhofstadt, för ALDE-gruppen.(FR) Herr talman! Det känns som om vi diskuterar rådets förberedelser och den ekonomiska styrningen för femtioelfte gången i dag. Vi måste vara uppriktiga mot varandra. Det finns en enhällighet, vilket vi visade i går genom att anta två resolutioner: den ena om hur den ekonomiska styrningen ska gå till och den andra om hur EU 2020-strategin ska genomföras och hur man ska gå till väga i enlighet med unionsmetoden.

Det finns en samstämmighet, men ärligt talat är inte detta rådets och medlemsstaternas nuvarande åsikt. Vi kommer återigen att bli besvikna av rådets slutsatser när vi jämför dem med det verkliga behovet och de resolutioner som vi har röstat om.

Det är där problemet ligger i dag. Det finns en önskan här i parlamentet, och även bland EU:s befolkning tror jag, om att skapa en gemensam politik för att komma ur denna kris och för att skapa ekonomisk styrning, men denna politiska vilja finns inte inom rådet eller bland medlemsstaterna. Verkligheten är den att det finns en avgrund mellan det som vi säger och det som rådets medlemmar tycker. Så ser det ut i dag. Joseph Daul talade om döva öron – och dessa är inte mina ord – de döva öronen i rådet. Hur ska de äntligen börja förstå att vi måste ändra vårt sätt att arbeta för att komma ur krisen?

Se på de nuvarande förslagen om EU 2020-strategin till exempel. Vad är detta? En fortsättning på den öppna samordningsmetoden. Detta har inte fungerat under tio års tid, och vi ska helt enkelt fortsätta i samma spår, det vill säga med ekonomisk styrning. Vi talar inte om ekonomisk styrning av kommissionen eller utifrån unionsmetoden. Det kommer snarare att vara stats- eller regeringscheferna, som träffas fyra gånger per år, som ska styra EU:s ekonomi. Detta är omöjligt. Detta måste göras av ett EU-organ, nämligen av kommissionsledamöterna. Stats- och regeringscheferna, som träffas fyra gånger per år, kan inte säga att de numera ska sköta EU ekonomiskt i denna globala värld.

Herr talman! Vi måste därför ställa oss frågan om vad vi måste göra. För det första är det några saker som ni kan göra. Ni kommer att närvara i början av rådets möte, och jag hoppas att ni kommer att ta upp de båda resolutioner som parlamentet kommer att anta, vilket jag hoppas kommer att ske nästintill enhälligt.

För det andra måste vi titta på hur vi kan öka trycket på rådet. Många frågor är för närvarande blockerade. Det finns en enorm motsägelse mellan parlamentets och rådets inställningar i fråga om den finansiella övervakningen, och rådet vill inte lyssna på vad parlamentet säger. I fråga om avdelningen för yttre åtgärder, vilket är något som jag inte kommer att gå in på nu, är situationen precis densamma, liksom i fråga om riktlinjerna för den allmänna ekonomiska politiken.

Herr rådsordförande! Flera frågor blockeras för närvarande på grund av att det finns ett problem mellan parlamentet, som vill fortsätta tillämpa unionsmetoden, och rådet, som inte vill gå i denna riktning. Er uppgift är för närvarande att öppna upp diskussionerna i detta avseende. Jag förväntar mig att Europeiska rådet kommer till andra slutsatser än de traditionella slutsatser, det vill säga de fyra eller fem sidor långa slutsatser, som har utarbetats.

Jag vill höra att rådet för första gången är berett att ge kommissionen befogenhet att fortsätta arbetet med en verklig ekonomisk styrning. Jag vill inte höra någon diskussion om det ska vara med 16 eller 27. Det måste självklart vara med 27 men även med 16. Med 16 kommer det dessutom att bli annorlunda än med 27 eftersom vi har en monetär union, och denna monetära union kräver en ekonomisk union som vi ännu inte har skapat och som vi inte kommer att skapa om det finns medlemsstater som fortsätter lägga beslag på denna styrning. Detta är kommissionens roll.

I och med den kris som nu drabbar Grekland och euron är det dags att förstå detta och fatta ett beslut i detta avseende. Vi måste överföra en del av medlemsstaternas suveränitet till kommissionen och EU:s myndigheter. Det är detta beslut som vi förväntar oss att ni, rådet, ska fatta de kommande dagarna.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! De fyra grupperna gjorde verkligen helt rätt när de gav sitt stöd till unionsmetoden. Vi behövde göra detta, för den politiska verksamheten och rävspelet i de olika staterna de senaste veckorna och månaderna har lett till att nödåtgärderna vid upprepade tillfällen har motverkats. Vårt beslut har inte gett de önskade resultaten eftersom Europeiska unionen ständigt fokuserar alltför mycket på enskilda intressen snarare än på det allmänna bästa.

Jag delar dock inte Guy Verhofstadts uppfattning om att det nu bara handlar om att Europaparlamentet med hög röst ska uttrycka sin politiska vilja för att vi ska kunna bestämma hur vi ska åstadkomma en ekonomisk styrning. Jag anser att Jean-Claude Juncker var mycket uppriktig när han förklarade för gruppordförandena förra veckan vad han ansåg var begränsningarna i de befintliga fördragen. Den som nu inte högt och tydligt säger sig vara för en ändring av fördragen kan inte påstå att kommissionen är och kommer att vara den ekonomiska regeringen i EU.

Så låt oss vara uppriktiga mot oss själva, Guy Verhofstadt. Vi vet vad vi vill. Hur kan vi åstadkomma detta? Kommissionen måste spela en central roll i samarbetet med Europaparlamentet och Ekofinrådet (ekonomiska och finansiella frågor). Precis som Jean-Claude Juncker har sagt, måste vi på bästa möjliga sätt utnyttja fördragen och de möjligheter som de ger för att främja unionsmetoden. Enligt min mening bör Ekofin arbeta utifrån de modeller som kommissionen har tagit fram. Det är det enda som kommer att fungera effektivt, för EU måste nu inrikta sig på själva förfarandet.

Hur kan vi garantera demokratisk legitimitet? Oavsett hur mycket vi redan nu lovordar er och hur mycket förtroende vi för närvarande har för er, herr Barroso, måste vi arbeta tillsammans i denna fråga om demokratisk legitimitet och om Europaparlamentets och de nationella parlamentens deltagande. Den småaktiga diskussionen om ramavtalet, som vecka efter vecka har gjort mig galen, vittnar tydligt om att ni inte är öppen för detta över huvud taget. Om vi ska ta på oss ansvaret för de miljarder som har spenderats bara på räddningspaketen behöver vi demokratisk legitimitet för vårt agerande på EU-nivå.

(Applåder)

Ni är dömd att misslyckas om ni vill fortsätta att skapa politik i det fördolda.

Jag vill ta upp något som jag anser är den allra viktigaste frågan på detta område. Om EU:s ekonomiska regering blir självbestämmande och bestämmer sin egen dagordning kommer en av de viktigaste frågorna att vara om den enda metoden för att ta itu med EU:s skuldsättningsproblem är järnhårda besparingar, som nästan samtliga EU-medlemsstater har tillämpat. Hittills har dagordningen och handlingstakten bestämts utifrån ny information från aktiemarknaderna eller kreditvärderingsföretagen. Jag anser att om alla vi – stater, medborgare och företag – endast inriktar oss på att spara till följd av den osäkerhet som krisen har skapat, kommer vi nästan helt säkert att gå mot en konjunkturavmattning, och jag skulle inte vilja hållas ansvarig för detta. Länder som nu har en bättre position till följd av euron och EU, till exempel Tyskland, behöver också förklara hur tillväxtdelen i pakten kommer att fungera och vilka stödprogram vi behöver för att åstadkomma det som vi har angett i EU 2020-strategin.

Vi har en lång väg att vandra, mina damer och herrar. Föredragen ger inte oss allt vad vi önskar. Men om vi till och med mitt i krisen fortsätter att tillåta att de rika blir ännu rikare och att de fattiga blir ännu fattigare, vilket Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) sade var fallet i förra veckan, tror jag att vi kommer att stå inför det fruktansvärda scenario som Martin Schulz beskrev i sitt anförande.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Timothy Kirkhope, för ECR-gruppen. (EN) Herr talman! Det finns en gammal historia om en man som gick vilse när han försökte hitta till järnvägsstationen. Han gick fram till en person på gatan och frågade var stationen låg någonstans. Personen i fråga svarade: ”Det är svårt att hitta dit och det är långt, så jag skulle inte börja härifrån om jag vore du.”

I alla dessa långdragna diskussioner om hur vi ska undvika en framtida eurokris lägger vi livsviktig energi på annat än den uppgift som vi nu står inför, nämligen frågan om hur vi ska komma ur den nuvarande krisen. Allt detta prat om en europeisk ekonomisk styrning, nya regler och bestämmelser samt ytterligare sanktioner saknar en ganska simpel och grundläggande poäng, nämligen vad som måste göras nu. Vi måste utgå från den situation som vi nu befinner oss i. Vi vill att euron fortsätter att vara en framgångssaga, särskilt för de länder som har valt att ansluta sig till den, men detta kräver åtgärder i dag och inte stora framtidsprojekt.

Det är uppenbarligen sant, vilket nu erkänns på alla håll här i parlamentet, att valutan utformades på ett mycket bristfälligt sätt. Dessa brister har nu åtföljts av ännu allvarligare brister i genomförandet av valutan, vilket inte bara kan åtgärdas genom att utforma nya regler. När allt kommer omkring fanns det för det första inte tillräcklig vilja att efterleva de regler som hade införts. Vissa medlemsstater lyckades inte fullgöra sina åtaganden. Inget kan dock vara farligare för Europeiska unionen än att tro att lösningarna på våra problem är ännu mer reglering, en mer centraliserad kontroll och ett större ansvar. Vi måste på nytt ägna åt oss det som våra medborgare verkligen oroar sig över, framför allt hur EU:s dåliga ekonomi ska kunna återuppbyggas.

Vår ekonomiska situation har tagit emot tre förödande smällar de senaste åren. För det första hade vi faktiskt en lägre tillväxttakt än våra främsta handelspartner, även före den nuvarande krisen. Vi förlorade hela tiden konkurrenskraft på världsmarknaderna, arbetstillfällen exporterades och marknaderna underminerades. Vi kände oss kanske framgångsrika, men det var en tragisk illusion som till stor del baserades på pengar som såväl den offentliga sektorn som privathushållen hade lånat. För det andra var det så att när krisen bröt ut, satte den västvärlden i gungning och orsakade instabilitet och tvingade regeringarna att låna ännu mer. För det tredje gjorde detta överdrivna lånande i ett antal centrala medlemsstater i euroområdet att katastrofen nådde sin kulmen. Våra medlemsstater och medborgare har skulder upp över öronen, vilket kommer att ta flera år att åtgärda, och de flesta av de svåra åtgärder som krävs kan endast vidtas av medlemsstaterna själva.

Europeiska unionen kan hjälpa till. Därför får vi inte låta EU 2020-strategin hamna i skuggan av fler stora debatter om en ekonomisk styrning. Vi välkomnar ert arbete med strategin, herr Barroso. Kommissionens centrala initiativ är fortfarande ett pågående arbete, men kommissionen behöver fullt stöd för att misstagen i samband med Lissabonstrategin inte ska upprepas och för att kunna undgå frestelsen att distraheras av teoretiska debatter om en framtida ekonomisk styrning. I stället måste vi koncentrera oss på det enorma reformeringsprogram för EU som behövs för att frigöra vårt folks kreativa energi och förmåga att utveckla sina idéer och företag. Detta kan i sig ge det långsiktiga ekonomiska välstånd som vi eftersträvar i en allt mer konkurrenskraftig värld.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Lothar Bisky, för GUE/NGL-gruppen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Kritiken från vår grupp rör inte om vi behöver det räddningspaket för euron som nyligen har skapats eller inte, utan hur det ska genomföras. Liksom under 2009 handlar det återigen bara om att rädda bankerna och finanssektorn. De kommer dock inte heller denna gång att hjälpa till att betala kostnaderna för att förhindra överhängande kriser. De EU-länder som har svårigheter har återigen beordrats att göra nedskärningar i socialförsäkringssystemen, de offentliga investeringarna och den offentliga sektorn samt sänka löner och pensioner och höja pensionsåldern. Planen för att effektivisera stabilitetspakten är ren sadomonetarism. Man begär att arbetstagare, pensionärer och arbetslösa ska betala för den kris som orsakades av en icke-fungerande ekonomisk politik inom EU och av spekulationer på finansmarknaderna.

Denna orgie i nedskärningar kommer dock att få smärtsamma konsekvenser för efterfrågan på den inre marknaden och skatteintäkterna i EU, och följaktligen kommer vi återigen att drabbas av en konjunkturavmattning. Från vårt perspektiv är denna politik fel i grund och botten, och den kommer inte att leda till sunda offentliga finanser. Vi hör återigen att strukturella reformer bör skapa en större tillväxt. En större avreglering kommer att ske på arbetsmarknaderna och EU:s inre marknad, medan den offentliga sektorn kommer att privatiseras genom offentlig-privata partnerskap. Arbetsmarknadens parter kommer följaktligen att hamna i en ännu mer oviss situation. Detta kommer i sin tur att leda till ökad fattigdom och social utestängning just det år då vi egentligen ska bekämpa dessa två fenomen.

Detta är vad EU 2020-strategin påstås bekämpa. Vem kommer att investera i utbildning, forskning, gröna jobb och bekämpning av fattigdom om alla medlemsstater antar åtstramningsprogram? EU 2020-strategin är rent ut sagt meningslös med de mycket blygsamma mål som har fastställts för den.

Vår grupp stöder fackföreningarnas och de sociala rörelsernas protester mot den katastrofala riktning som Europeiska unionen går i. Vi håller med Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) om att en EU-omfattande skatt på finansiella transaktioner, euroobligationer, miljöskatter och hård beskattning av stora inkomster, tillgångar och arv kommer att möjliggöra investeringar i den miljömässiga och sociala återuppbyggnaden av våra industrisamhällen.

För det första behöver EU ett investeringsprogram på EU-nivå inom området för sociala frågor och miljöfrågor i framtiden för att komma ur krisen. För det andra behöver EU beslutsamma åtgärder för att ta ifrån finansmarknaderna makten. För det tredje behöver EU en europeisk ekonomisk styrning och mer demokrati på det ekonomiska området för arbetstagarnas bästa. Vi måste ha ett socialt EU, för annars kommer det snart inte att finnas något gemensamt EU längre.

 
  
MPphoto
 

  Nigel Farage, för EFD-gruppen. (EN) Herr talman! Sedan jag var här senast har jag varit med om några mindre uppgångar och några snarare dramatiska nedgångar, kanske ungefär som euron! Skillnaden är givetvis att jag kommer att bli bättre, och när jag tittar på alla ansikten här i kammaren i dag och hör tonfallet, misstänker jag att problemen med euron faktiskt kan vara omöjliga att lösa!

Galenskapen i er politik har redan förstört livet för tiotals miljoner människor i EU och hotar nu att förstöra hundratals miljoner människors liv. Hela projektet baserades givetvis på en lögn, vilket Herman Van Rompuy har erkänt. Det är alldeles uppenbart att det inte fungerar ekonomiskt sett, men intressant nog kan det inte fungera politiskt sett heller.

Ingen har någonsin gett sitt samtycke till detta projekt. Uppenbarligen finns det inte någon ”EU-identitet”, och varför ska tyskarna arbeta hårt för att betala för grekerna? Det kommer helt enkelt inte att fungera. Det hela går i fel riktning, herr Barroso. Grekland, Spanien och Portugal passar inte in i denna ekonomiska och monetära union. Det som de i själva verket behöver är hjälp: hjälp för att kunna bryta sig loss från detta ekonomiska fängelse av nationer innan vi skapar något som är fullkomligt katastrofalt.

Det som ska diskuteras i morgon är likväl förslaget om mer centraliserad makt! De personer som har försatt EU i denna besvärliga situation vill själva ha mer makt. De vill spä på dessa misstag. Om ni fortsätter i denna riktning kommer ni inte bara att hota ekonomierna i södra EU utan även demokratin och själva freden.

Vi står vid ett vägskäl. Vi måste vända om. Folk behöver nationell kontroll över sina valutor och ekonomier. Det här fungerar inte!

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Tråkigt nog har Europeiska unionen alltför ofta visat sig från sin sämsta sida under denna kris. Förbuden respekteras inte och EU-fördragen kränks, medan Europeiska centralbanken fungerar som ett säkerhetsnät för konkursmässiga stater. Samtidigt fortsätter man att entusiasmeras av jämlikhetssträvande och europeisering, trots att krisen har visat att styrkeskillnaderna mellan de nationella ekonomierna i EU och de nationella ekonomiska tankesätten tyvärr inte bara kan trollas bort genom att inta en centralistisk attityd.

Under två års tid har Europeiska unionen gått från en katastrof till an annan. Först var det finanskrisen, sedan konjunkturavmattningen och nu är det budgetunderskottens utbrott. I stället för att kontrollera spekulanterna, som bidrog till finanskrisen och som har berövat vanliga människor deras pensionssatsningar och jobb, och i stället för att äntligen begrava den missvisande visionen om nyliberalism, ropar man ständigt efter mer centralisering. Enligt min uppfattning behöver vi lika lite Europeiska rådets diktaturvälde som en ny institution i form av en europeisk ekonomisk regering som kommer att kosta oss miljarder euro.

Jag anser att det är en mycket oroande utveckling att skattepolitiken, minimilönerna och pensionsåldern ska fastställas av EU, som inte ens har någon som helst kontroll över sin egen budget. En bankavgift, en transaktionsskatt, bestämmelser för kreditvärderingsföretag och en större övervakning av finansmarknaderna är alla viktiga åtgärder, men de har införts alldeles för sent. Detta gör det ännu viktigare för EU att handla nu och på egen hand, om så krävs. Det verkar allt mer som om euron är ute på ett självmordsuppdrag i valutapolitiska termer. För att gå till botten med problemet måste vi titta på alternativet med en central ”hårdvalutaunion” inom EU.

 
  
MPphoto
 

  Werner Langen (PPE).(DE) Herr talman! Toppmötet i slutet av denna vecka är verkligen viktigt, och jag är förvånad över att det bara varar i en dag. Med tanke på alla de frågor som finns på dagordningen kommer det inte att vara möjligt att lösa något av problemen. Jag vill ge mitt helhjärtade stöd till José Manuel Barroso när han säger att det krävs solidaritet och ansvarstagande. Solidaritet och ansvarstagande innebär dock också, herr López Garrido, att EU inte får falla tillbaka i ett mellanstatligt samarbete som utestänger kommissionen och Europaparlamentet.

Några av mina kolleger har tagit upp unionsmetoden. Vi uppmanar å det kraftigaste rådet att inte kullkasta den demokratiska process som har skapats under de senaste 30 åren. Vi behöver inte en omorganisering av euroområdet eller separata sekretariat, vilket några rådsmedlemmar efterlyser. Vi har kommissionen, och kommissionen står inför en utmaning. Om kommissionen gör sitt jobb, kommer den att ha vårt stöd för regleringen av finansmarknaderna, fastställandet av långsiktiga mål och genomförandet av unionsmetoden. Martin Schulz har klagat över den bristande moralen på finansmarknaderna. Jag kan bara säga att vi inte bör skjuta budbäraren som kommer med dåliga nyheter. Ansvaret vilar hos de medlemsstater som upphävde stabilitets- och tillväxtpakten för fem år sedan. Ansvaret vilar hos de medlemsstater som inte har följt reglerna. Därför vill jag kräva en hård reglering av finansmarknaderna. Detta får dock inte avleda oss från att fortsätta ta ansvar för våra egna handlingar.

 
  
MPphoto
 

  Stephen Hughes (S&D). (EN) Herr talman! Denna vecka kommer Europeiska rådet att behöva ge lösningar på våra politiska, ekonomiska, miljömässiga och sociala problem, såväl i dag som under de kommande tio åren. Vi är dock oroliga för att Europeiska rådet inte kommer att göra detta. När det gäller de överhängande problemen verkar det troligt att rådet kommer att stödja idén om en ökad konsolidering av de offentliga finanserna och en kraftig effektivisering av stabilitets- och tillväxtpakten, vilket Angela Merkel och Nicolas Sarkozy har uppmanat till. Detta kommer inte att ha en lugnande inverkan på marknaderna i en tid då den amerikanska regeringen överväger att införa en ny återhämtningsplan för att säkra ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen.

EU behöver verkligen konsolidera sina finanser, men inte på ett brutalt och odemokratiskt sätt, vilket skulle underminera välfärdssystemen, förstöra den sköra tillväxten och göra så att ännu fler miljoner människor blev arbetslösa i onödan. Det är inte vad EU:s befolkning vill, och vi vädjar till Europeiska rådet om att inte utnyttja denna kris för att urholka de sociala trygghetssystemen eller undergräva vår framtida konkurrenskraft genom att skära ned på de offentliga utgifterna inom livsviktiga områden som forskning och utbildning. Det finns ett sätt som är mer socialt rättvist och förnuftigt ekonomiskt sett för att få kontroll över finanserna, men det kräver ett mycket närmare samarbete mellan våra nationer inom ramen för en reformerad ekonomisk styrning och mer solidaritet. Det finns dock inget annat sätt om vi inte vill att vanliga människor, och framför allt de mest utsatta människorna i samhället, ska behöva betala för en kris som de är oskyldiga till.

När det gäller de långsiktiga problemen bör Europeiska rådet se över den planerade EU 2020-strategin. Just nu är den ofullständig och tvetydig och saknar ett seriöst finansiellt stöd. Det finns praktiskt taget ingen social och inte heller någon miljömässig dimension, förutom vissa delar om klimatförändringar som redan har antagits. Inga framsteg kommer att göras inom vissa prioriterade områden, till exempel forskning, till följd av den ökade konsolideringen av de offentliga finanserna. Vi står inför historiskt höga arbetslöshetsnivåer, men ändå fastställs inte full sysselsättning med arbetstillfällen av hög kvalitet som ett huvudmål för strategin, vilket är ett måste.

Vi hoppas att dessa uppmaningar kommer att beaktas, och att veckans möte i Europeiska rådet inte bara kommer att bli ännu ett förlorat tillfälle.

 
  
MPphoto
 

  Lena Ek (ALDE). (EN) Herr talman! I dag kommer vi att rösta om två historiska resolutioner här i parlamentet. Den ena handlar om nödvändigheten av en stärkt ekonomisk styrning och den andra om en strategi för hållbar tillväxt och arbetstillfällen, vilken behövs för att göra resolutionen om EU 2020-strategin mer ambitiös.

Det här är första gången som Europaparlamentet har bildat en omfattande koalition för att stödja sådana ambitiösa förslag som läggs fram i resolutionerna. De allra flesta är tydliga bevis på situationens allvar och på det ledarskap som parlamentet kan visa.

För det första har krisen visat att det nu mer än någonsin behövs skärpta regler för en gemensam ekonomisk styrning av unionen. Planen för den ekonomiska styrningen bör utarbetas av kommissionen och bör fastställas och genomföras av samma institution, och resolutionerna ger fullständigt stöd för Olli Rehns förslag. Men jag måste be er, herr Barroso, att undersöka budgetförslagen närmare, för de måste stödja resolutionerna om EU 2020-strategin och tillväxt- och stabilitetsstrategin. Så är inte fallet i dag.

För det andra anser vi att den nuvarande krisen i stabilitets- och tillväxtpakten har visat att den inte fungerar som den ska och att den behöver stärkas, men detta måste kombineras med en hållbar ekonomisk tillväxt. När vi granskar EU 2020-strategin behöver vi förslag om flaggskeppen. Det är bara Neelie Kroes som i den digitala agendan har försett oss med den bakgrundsinformation som vi behöver.

Beträffande rådet måste ni avslutningsvis samarbeta och lägga fram förslag och sätta medborgarna i första rummet. Vidare är det inte fult eller förolämpande att ställa frågor om ett grannlands ekonomi när denna påverkar 500 miljoner människor och skattebetalare.

 
  
MPphoto
 

  Philippe Lamberts (Verts/ALE).(FR) Herr talman, mina damer och herrar! För det första behöver vi nya intäkter för att kunna sanera våra offentliga finanser, liksom jag sade förra gången. Jag vill kommentera tre saker i fråga om skatten på finansiella transaktioner och bankskatten. Det finns inget annat alternativ: Båda är nödvändiga eftersom de har olika syften.

Syftet med skatten på finansiella transaktioner är att höja skatteintäkterna och att finansiera våra skyldigheter när det gäller utvecklingsstöd. Dessutom kommer vi att kunna inrätta räddningsfonder genom bankskatten.

Jag vill säga en sak till rådet: Sluta vela! Jag vill även uppmana kommissionen att åka till Toronto och säga ”vi kommer att göra detta tillsammans om det är möjligt, men bara om det är nödvändigt” i stället för ”låt oss göra detta tillsammans”.

Vi behöver en strikt agenda för att fastställa ramarna för den konsoliderade bolagsskattebasen och sedan kunna genomföra harmoniseringen av procentsatserna. Avslutningsvis vill jag påminna er om att bedrägerier och skatteflykt kostar oss mellan 200 och 300 miljarder euro per år. Vi måste omedelbart åtminstone halvera detta belopp, och här vill jag säga till rådet och kommissionen att det nu inte är läge för några studier eller ursäkter, utan för handling.

Min andra kommentar rör regleringen av finansmarknaderna. Ni rådsmedlemmar har frestat vårt tålamod till det yttersta. Ni kommer själva att få stå till svars inför allmänheten och förklara hur er inställning, som är att försvara snäva nationella intressen, verkligen har något att göra med att försvara det gemensamma intresset. Detta är uppenbarligen mycket svårt att förklara, och därför är det dags att ni slutar upp med att motsätta er parlamentets ståndpunkt.

Min tredje kommentar rör EU 2020-strategin. Jag har suttit här och hört er säga ordet ”tillväxt” 47 gånger under ert anförande. Ni är en förnuftig och rationell man. Jag väntar på att ni ska bevisa för mig att det finns ett samband mellan tillväxt och nya arbetstillfällen, mellan tillväxt och ökad social sammanhållning samt minskad fattigdom och mellan tillväxt och ett förnuftigt utnyttjande av vår planets resurser. Vad som har framkommit under de senaste 20 åren är att detta samband är negativt, i de fall det finns. Ni begår därför ett misstag när ni sätter tillväxt i centrum för EU 2020-strategin.

Vi anser att vi måste fortsätta vår strävan efter följande mål: att göra om vår infrastruktur så att den blir förenlig med vår planets begränsningar och att hantera social sammanhållning som ett mål i sig. Det är genom att hjälpa 80 miljoner EU-medborgare att ta sig ur fattigdomen som varaktiga och hållbara arbetstillfällen av hög kvalitet kan skapas i EU.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Kay Swinburne (ECR). (EN) Fru talman! Här i parlamentet talar vi alltid om att vara ambitiösa och om hur mycket vi vill att EU ska åstadkomma. Jag vill tänka större och att våra ledare gör detsamma när de deltar i de kommande mötena i Europeiska rådet och G20.

Utskottet för ekonomi och valutafrågor talar om ett globalt misslyckande och behovet av att genomföra europeiska lösningar. Samtidigt glömmer utskottet att EU:s största partner, USA, har gått igenom ett större kaos än vad vi har gjort. De undersöker allt mer radikala och innovativa lösningar som ibland faktiskt inte stämmer helt överens med våra. Genom att göra några få ändringar, skulle vi och USA tillsammans kunna ta fram krislösningsmekanismer för en mycket stor del av världens största banker.

Den amerikanska centralbanken och den brittiska myndigheten för finanstjänster (FSA) diskuterar för närvarande ändringsprotokoll och lösningsmekanismer inom området för gränsöverskridande kriser för aktörer som tillhandahåller finansiella tjänster över Atlanten. Dessa måste införlivas i parlamentets lagstiftningsbetänkanden. Förslagen om insyn i derivatinstrument på båda sidor av Atlanten stämmer överens, liksom kapitalkraven. Därför skulle det till och med vara förmånligt med bilaterala avtal om vi inte lyckas övertyga alla G20-medlemmar att gå i samma riktning. Det verkar som om vissa G20-medlemmar redan nu aktivt förföljer marknadsaktörer i hopp om att kunna använda sig av tillsynsarbitrage.

Vi måste uppmana andra aktörer på finansmarknaden att gå i samma riktning som vi, snarare än att konkurrera med svagare tillsynssystem för finansmarknader. G20 kan och borde fungera, men jag uppmanar våra företrädare vid dessa möten att vara modiga.

 
  
MPphoto
 

  Willy Meyer (GUE/NGL).(ES) Fru talman! Min parlamentsgrupp stöder reaktionerna från EU:s arbetstagare, de allmänna strejkerna i Grekland och Portugal samt den kommande strejk i Spanien som har aviserats till den 29 september, vilket sammanfaller med mobiliseringen av Europeiska fackliga samorganisationen. Detta är arbetstagarnas reaktion på denna ekonomiska modell.

Mina damer och herrar, det är inte bara marknaden – den oreglerade marknaden – och rådet som bär ansvaret för detta. Så är det definitivt inte. De största parlamentsgrupperna är också ansvariga eftersom de undertecknade en överenskommelse, den så kallade Brysselöverenskommelsen, som var en exakt kopia av Washingtonöverenskommelsen och som fick oss att tro att vi skulle kunna bygga upp EU utan att ta kontroll över ekonomin, vilket fortfarande hävdas.

Det är det största problemet som äventyrar den europeiska sociala modellen, den europeiska demokratin och den europeiska integrationen om vi betraktar EU som en union med stor social och territoriell sammanhållning. Det är det grundläggande problemet, mina damer och herrar. Det är de största politiska grupperna, och jag talar om socialdemokrati, som fortfarande predikar om att inte ingripa i ekonomin.

 
  
MPphoto
 

  Mario Borghezio (EFD).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Samtidigt som vi diskuterar dessa olika frågor pågår en livlig debatt i Förenta staterna om något som jag anser vara en central fråga, nämligen om att återgå till principerna i Glass-Steagall-lagen och att skilja mellan de vanliga bankerna och de spekulationsbanker som har vållat ytterst allvarliga problem som våra ekonomier och vår befolkning nu betalar ett mycket högt pris för.

Lösningar presenteras här i dag, men för tio år sedan samlades ett stort antal erfarna byråkrater och politiska ledare inom EU bakom lyckta dörrar i hemlighet vid Bilderberggruppens sammanträden. De träffades förmodligen för att fastställa ramarna för de direktiv som senare läggs fram för Europaparlamentet, som inte kommer att ha något annat val än att beakta dessa.

I morse hörde jag dessutom José Manuel Barrosos vädjan om hjälp till våra grekiska vänner. Jag skulle inte vilja att stödet främst går till hans vän, skeppsredaren Spiros Latsis. Barroso befinner sig i en uppenbar intressekonflikt i detta avseende och bör därför ge en förklaring till detta.

 
  
MPphoto
 

  Hans-Peter Martin (NI).(DE) Fru talman! Dessvärre har min smärtsamma sjukdom hittills hindrat mig från att tala lika tydligt till vår internationella publik som jag tidigare har gjort i andra EU-frågor.

Jag har en minut på mig, herr Barroso. Detta är en historisk tid för er. Vad finansmarknaderna beträffar kommer ni att bedömas efter om ni har lyckats lösa ett av de mest överhängande problemen, med andra ord att införa bestämmelser som faktiskt täpper till kryphålen. I dagsläget är det så att allt som vi hör från kommissionen och allt som hittills har sagts i parlamentet inte hindrar detta från att hända. Om ingen av de nödvändiga förbättringarna görs, kommer ni historiskt sett att framstå som någon som såg på när huset brann ned och inte gjorde något över huvud taget för att försöka släcka branden eller ens skaffa fram nytt byggmaterial.

Min andra kommentar rör kapital. Om ni inte lyckas avskaffa detta katastrofala, förödande system med conduiter, utan bara håller det i schack, kommer ni att beröva realekonomin och miljarder människor i hela världen det egna ekonomiska handlingsutrymmet men även tron på allt det som vi kallar för demokrati. Detta kommer att innebära att Kina och de totalitära staterna, som ser till att de har kontroll över sina banker, plötsligt kommer att ha en bättre position än Europeiska unionen.

Min tredje kommentar är givetvis att vi behöver ett system som minimerar de systemmässiga riskerna. Problemet med verksamheter som är alltför stora för att tillåtas gå omkull kan lösas med successiva skatteregleringar som helt enkelt tvingar en bank att lägga ned när den blir för stor.

 
  
MPphoto
 

  Mario Mauro (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! En sak är säker: Ingen del av denna kris och ingen av kriserna under de senaste 60 åren har orsakats av att det finns ett för stort EU-tänkande. Ingen kris orsakas av ett för stort EU-tänkande. Det finns ett problem – och det är vi alla överens om – men det handlar om att vi behöver ett större EU-tänkande än nu. Den mest uppenbara motsägelsen är att staterna å ena sidan begär stöd från våra institutioner, medan de å andra sidan vill ta tillbaka sin suveränitet.

Därmed är vi inne på den andra motsägelsen. Guy Verhofstadt riktade hård kritik mot rådet i detta avseende och sade att suveräniteten måste överföras. Vi bör dock komma ihåg en liten detalj: Det är inte staterna som överför suveränitet utan befolkningarna. Om vi skulle fråga dem i dag om de är beredda att överföra all sin suveränitet i ekonomiska frågor till EU-institutionerna, är jag inte säker på hur många av dem som skulle svara ja. Det handlar nämligen också om att detta är samma befolkningar som utgjorde ett valdeltagande på 30 procent i EU-valet och som hyser starkt misstroende mot vårt politiska projekt.

Vad kan vi följaktligen göra realistiskt sett? Om vi är realistiska, hur kan vi bidra? Jag anser att kommissionen är på rätt väg. Kommissionen bör uppmana regeringarna att göra ett gemensamt men även ett selektivt åtagande, det vill säga att öronmärka en del av den egna budgeten och unionens budgetar, och därmed på ett väsentligt sätt bidra till att vi kommer ur krisen.

 
  
MPphoto
 

  Marita Ulvskog (S&D). - Fru talman! Martin Schulz sade att det som står på dagordningen på de möten vi har framför oss egentligen är moral och solidaritet. Jag håller helt med om det. Frågan är: Kan vi lita på att de som sitter runt dessa mötesbord faktiskt står för moral och solidaritet? Jag känner stor tvekan. Vi får inte glömma hur denna kris har utlösts och uppstått. Det är de marknadsfundamentalister som finns i de högerpartier som regerar i många av våra medlemsländer och är starka i detta parlament, i kommissionen och i ministerrådet som har stått för att vi ska ha en oreglerad marknad. De har tillbett den och de har försvarat den.

Det är också de som varit sämst på att leva upp till den tillväxt- och stabilitetspakt som EU har. De har stora underskott och har slarvat med ordning och reda i ekonomin. Det har nästan alla EU:s medlemsländer gjort. De största har varit värst och där sitter det också borgerliga regeringar.

Vilka är de som betalar priset nu? Det är löntagare, det är pensionärer och det är ungdomar som inte får jobb. Jag känner mig inte säker på att resultatet av dessa möten, trots alla vackra ord, kommer att leda till en syn på besparingar som innebär att vi inte nu genast ska försätta oss i ett läge där återhämtningen knäcks, utan att vi ska vara kloka, långsiktiga och solidariska, och att vi också satsar på sådant som ger en uthållig tillväxt. Jag kommer noggrant att granska om de vackra orden faktiskt blir verklighet.

 
  
MPphoto
 

  Marielle De Sarnez (ALDE).(FR) Fru talman! Samtidigt som rådets nästa möte äger rum oroas och destabiliseras våra medborgare av den pågående krisen. I medlemsstaterna dyker förvirrande åtstramningspaket upp, och de styrande tappar bort sig i ordstrider utan substans.

Det måste bli slut med det. Vi kommer inte att kunna återskapa förtroendet utan finansiell samordning på EU-nivå. Det är uppenbart, och det är bråttom. Så nu är det kommissionen som måste utöva sin initiativrätt till fullo. Själv vill jag att kommissionen lägger fram vissa förslag.

Det första förslaget är att man inrättar en permanent europeisk valutafond och en europeisk obligationsmarknad. Det andra är, som ni sagt, att samordna medlemsstaternas budgetar med två mål i sikte: att stabilisera de offentliga finanserna och skapa synergi mellan de investeringar som är nödvändiga inför framtiden. Vi behöver även införa en skatt på EU-nivå för finansinstitutioner, så att skattebetalarna slipper finansiera bankerna, och en samordning på medellång sikt av vår skattelagstiftning – i synnerhet lagstiftning som är en börda för företagen – samt en större EU-budget med egna resurser.

Jag vill även säga ett par ord om sanktionerna. Det viktiga är inte att utöka dem, utan att tillämpa dem. Så jag vill föreslå att kommissionen följer en enkel regel: att man från och med nu offentliggör alla skriftliga åtaganden som de styrande inkommer med. Jag är säker på att det skulle vara ett bra sätt att få fart på debatten, åtminstone i vissa medlemsstater.

 
  
MPphoto
 

  Mirosław Piotrowski (ECR).(PL) Inför Europeiska rådets möte i morgon har man än en gång hittat utrymme för att diskutera kommissionens EU 2020-strategi. Rådet kommer även att behandla det konkurrerande projektet ”Europa 2030: Utmaningar och möjligheter”, som tagits fram av reflektionsgruppen, eller de så kallade vise männen.

Europaparlamentet har vid ett antal tillfällen uttryckt vissa reservationer angående målen och tillvägagångssättet i 2020-strategin. Personligen har jag påpekat för kommissionen att programmet inte får innebära att man drar ned på det ekonomiska stödet till de nya medlemsstaterna, däribland Polen. De vise männens Europa 2030-projekt har inte lagts fram till parlamentet än. Jag anser att parlamentsledamöternas röst måste väga tyngre än en informell grupps åsikt, särskilt med tanke på att gruppen inte kontrolleras på något sätt och saknar demokratiskt mandat.

Eftersom det finns så många EU-projekt, som de för 2020 och 2030, föreslår jag att parlamentet också ska vara med och ta fram en egen strategi – EU 2050.

 
  
MPphoto
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL).(EL) Fru talman, ordförande Barroso, herr López Garrido! Både i går och i dag har jag hört er tjata om smart och hållbar utveckling. Herr López, er har jag hört prata om ett historiskt steg. Det verkar som om ni har tappat kontakten med den sociala verkligheten i EU eller så väljer ni att bortse från den.

Man talar om finansiell disciplin och konkurrenskraft, och åtstramningsprogrammen har spridit sig som en epidemi från Irland, Grekland, Italien, Spanien och Portugal till Tyskland. Dessa program är i helig allians med Internationella valutafonden och är varken bra för ekonomin, den sociala välfärden eller tillväxten.

I Grekland innebär det att grundpensionen sänks till 360 euro, arbetslösheten ökar och lönerna i den offentliga och privata sektorn kommer att minska med 30 procent. Herr Barroso och herr López, både de anställda som förlorar sina rättigheter, pensionärerna som drabbas av krisen, de 10 procent av EU:s befolkning som är arbetslösa och de fattiga, som ni har glömt – trots att det är året för fattigdomsbekämpning – upplever nog att det är historiska steg, fast i fel riktning.

 
  
MPphoto
 

  Niki Tzavela (EFD).(EL) Fru talman! Med risk för att bli tjatig vill jag ta upp det förslag som jag kom med i går om ett nytt initiativ för ekonomisk utveckling, europeiska megaprojekt, som inte är kopplat till de större transeuropeiska näten eller de offentlig-privata partnerskapsprojekten. Skulle ni kunna överväga att emittera euro-obligationer för att täcka kostnaderna för de större EU-projekten?

Vi är övertygade om att den globala marknaden skulle reagera positivt på initiativet. Det är en utvecklingsfråga och jag skulle vara tacksam om ni övervägde den. Jag tog upp detta i går och ni protesterade, men jag tror att det skulle vara bra att tänka över det en gång till.

 
  
MPphoto
 

  Andrew Henry William Brons (NI).(EN) Fru talman! På dagordningen står en ny strategi för arbetstillfällen och tillväxt – som innebär förlorade arbetstillfällen och en tillbakagång i tillväxten! BNP minskade med 4 procent 2009, och 10 procent av arbetskraften – 23 miljoner – är arbetslösa. Vilken lösning föreslår Europeiska rådet? Mer invandring! Ta en titt på den europeiska pakten för invandring och asyl, som finns med på dagordningen. Ni har fel om ni tror att våra problem kommer att försvinna när krisen är över. Som de säger, konkurrensen från tillväxtekonomierna hårdnar.

Hur kommer Europeiska rådet att hantera detta? De vill ha mer globalisering och öppna dörrarna för mer varor från tredjeländernas tillväxtekonomier, och exportera arbetstillfällen till andra länder. För att EU-länderna ska kunna konkurrera med varor, tjänster och anställda från tredje världen och tillväxtekonomier måste våra lönenivåer sänkas till deras – och tro inte att innovationer inom kapital och teknik kommer att rädda oss. De innovationer vi skapar i dag kommer att tillhöra världen i övermorgon. Globaliseringen innebär att EU-staterna blir fattiga.

 
  
MPphoto
 

  Corien Wortmann-Kool (PPE).(NL) Fru talman! Jag vill berömma kommissionen för de förslag som man lagt fram – kommissionsledamöterna Olli Rehn och Michel Barnier – och den väg man har valt, eftersom finansmarknaden fortfarande sätter EU:s beslutsamhet på prov. Till rådet vill jag säga att parlamentet kommer att utöva påtryckningar för att ni ska fatta de beslut som behövs för att stärka EU:s ekonomiska styrning, för det är viktigt för oss.

Ta till exempel rådets ståndpunkt om EU:s finansiella tillsyn. Man måste visa betydligt mer villighet att möta parlamentet på halva vägen. Vi är villiga att kompromissa. Jag uppmanar rådet att gå till mötet och kräva ett åtagande från stats- och regeringscheferna. Om rådet inte agerar kommer vi att förlora dyrbar tid, och vi kanske får kämpa för att tillsynsmyndigheterna ska kunna inleda sitt arbete den 1 januari.

I dagens omröstning kommer parlamentet att visa stort stöd för två viktiga resolutioner. Vi vill att kommissionen får en nyckelroll, och att man stärker unionsmetoden och stabilitets- och tillväxtpakten, som även gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet nu har för avsikt att stödja. Det är av stor betydelse i dessa svåra tider. Jag vill säga till både rådet och kommissionen att vi även uppmanar er att ta parlamentets institutionella roll, vår demokratiska roll, på större allvar och ge oss en plats i denna process.

 
  
MPphoto
 

  Udo Bullmann (S&D).(DE) Herr talman, herr López Garrido, mina damer och herrar! Jag vill be er meddela rådets övriga medlemmar följande. Ursäkternas politik är förbi. Det är viktigt att ni inte beslutar i morgon att parlamentet ska anta tillsynspaketet och paketet för hedgefonder snabbare som en del av regleringen av finansmarknaden, samtidigt som rådet – och nu menar jag inte er personligen, herr López Garrido, men jag ber er att hjälpa oss – bromsar och gör det svårare för oss att hitta lösningar.

Trepartsmötet mellan rådet, kommissionen och parlamentet pågår samtidigt för att diskutera regleringen av hedgefonder. Vi har föreslagit en lagstiftning som ska förhindra att finanssektorn slukar industriföretag genom spekulativa fonder och på så sätt får realekonomin på fall. Men rådet stoppar lagstiftningsförslagen. Jag ber er att säga åt stats- och regeringscheferna att tiden för ursäkternas politik är förbi. Det är inte längre acceptabelt att hålla storslagna tal hemma om lagstiftning som EU kan komma att införa och sedan backa ur när deras tjänstemän börjar arbeta på EU-nivå. Så kunde man kanske göra förut, men nu med den ekonomiska krisen har vi inte råd med ett sådant beteende längre.

Herr Barroso, jag skulle vilja fråga er ett par saker. Det spelar ingen roll om ni nämner ordet tillväxt här för fyrtionionde, femtioandra eller sextiofjärde gången. Det är mycket viktigare att ni förklarar varför, som rådet för ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin) uppgav i förrgår, EU:s medlemsstater kommer att bli tvungna att göra nedskärningar motsvarande 3,5 procent av deras bruttonationalprodukt, men utan att ni berättar hur ni kommer att använda dessa pengar för att förhindra att en stor katastrof drabbar arbetsmarknaden. Vi befinner oss i en situation där vi måste lära oss att växa tillsammans. Men ni måste förklara hur det ska gå till. Annars kommer inte EU 2020-strategin vara värd det papper som den är skriven på. Vi behöver konkreta svar i stället för falska svar och ursäkter för att vara säkra på att de institutioner som ni företräder är en del av lösningen och inte en del av problemet.

 
  
MPphoto
 

  Adina-Ioana Vălean (ALDE).(EN) Fru talman! Nu kan vi nog alla enas om att den mellanstatliga metoden har visat sina brister. Vi måste ha högre ambitioner och visa större mod, och inrätta en verklig gemensam ekonomisk styrning. Det är viktigt med ekonomisk samordning – för att skapa en ekonomisk pelare och en monetär pelare – med siktet inställt på en verklig ekonomisk union. Det får dock inte att onödiga bördor och regler införs, men däremot ökad konkurrens för organisationer och innovation.

Solidaritet måste vara en grundprincip, och inte bara ett tomt ord som medlemsstaterna tar till i svåra tider. Det finns ingen anledning att människor som efter år av åtstramningspaket har fått rätsida på ekonomin alltid ska behöva betala för andras misstag. Därför måste vi införa effektiva sanktionsmekanismer, och EU måste öka sin granskning av de nationella budgetarna och införa strängare regler för stabilitets- och tillväxtpakten.

EU 2020-strategin borde innebära en vändning i EU:s politik, den får inte bli ännu ett onåbart mål eller framtida misslyckande. Jag vill särskilt berömma kommissionsledamot Neelie Kroes, som gjorde ett fantastiskt arbete med att ta fram en samordnad strategi för den digitala agendan. Jag anser att det finns stora möjligheter och potentiella vinster i sektorn för informations- och kommunikationsteknik. Nu när vi försöker få fart på EU:s inre marknad skulle denna sektor kunna bana vägen, förutsatt att vi främjar konkurrens genom att reglera marknaden på lämpligt sätt.

I morgon är det upp till medlemsstaterna att ta sitt ansvar och inta en ambitiös ståndpunkt. Kort sagt: tiden är knapp.

 
  
MPphoto
 

  Zbigniew Ziobro (ECR).(PL) Fru talman! En fri marknad är otroligt värdefullt. När det finns brister i den lagstiftning som ska säkra dess fungerande, och det saknas institutioner som skyddar lagarna, utvecklas varje problem automatiskt till en kris. Det ser vi tydligt i EU nu. Vi ser samma sak på global nivå, i banksektorn, där man saknade lagstiftning och ansvarstagande. För att den fria marknaden ska fungera måste det finnas institutioner som skyddar de grundläggande principerna och det förtroende som måste ligga till grund för all verksamhet i affärsvärlden. Att inte inrätta sådana institutioner skulle ge förödande konsekvenser.

Angående 2020-strategin är det värt att notera att det hittills inte har gjorts någon analys av den misslyckade Lissabonstrategin, som antogs med pompa och ståt för tio år sedan. Nu antar vi en ny strategi utan att reflektera över det, vilket är ett misstag. Jag tycker att man ska göra en analys, så att 2020-strategin inte blir en upprepning av de misslyckade experiment i Lissabonstrategin som många välkomnade med stora förhoppningar om ett lyckat EU-projekt. Mer lagstiftning, mer ansvar och möjlighet att bygga upp ett förtroende för den fria marknaden – det är vad EU behöver nu.

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška (EFD). (SK) Vi diskuterar hur vi ska ta oss ur den relativt komplicerade ekonomiska och finansiella situationen i EU. Vi letar efter skyldiga bland banker och kreditvärderingsinstitut. Jag säger inte att de inte har en del i våra problem, men vi har också bidragit till att skapa denna situation genom att acceptera höga statsskulder och långvariga budgetunderskott.

En ansvarsfull budgetförvaltning är bara det första vi måste åstadkomma. Vi måste även titta på vårt samhälles struktur. Vi har ett mycket komplicerad offentlig förvaltning i EU. Näringslivet är organiserat på ett mycket komplicerat sätt, med många regionala avvikelser och hinder för handel över nationsgränserna. Företagandet hålls tillbaka av en byråkrati vars omfång för länge sedan passerat gränserna för vad som är rimligt. Vi måste försöka minska den administrativa bördan och stödja kreativa individer som vill försörja sig genom enskilt företagande och skapa arbetstillfällen åt andra medborgare. Det är den enda utvägen för EU.

 
  
MPphoto
 

  Jean-Pierre Audy (PPE).(FR) Fru talman, herr Barroso, herr minister! Det fattas en viktig person här i dag: Herman Van Rompuy. Vi förbereder inte rådets möte, vi förbereder Europeiska rådets möte. Jag kommer aldrig att vänja mig vid att det är rådet. Det är ingen kritik mot er, herr minister. Herman Van Rompuy går verkligen miste om möjligheten att ingå en politisk allians med parlamentet, eftersom han gör en minimal insats inom alla områden.

Herr Barroso, jag vill fråga er varför ni säger att EU 2020-strategin kommer att fungera, när Lissabonstrategin misslyckades. Vi stöder målsättningarna, men det saknas resurser. Därför vill vi komma med några förslag. Vi tycker att det är dags att man inrättar en finansiell, politisk och ekonomisk allians med medlemsstaterna för fungerandet och investeringarna.

När det gäller fungerandet måste vi, tillsammans med medlemsstaterna, utforma en strategi för att samordna de offentliga utgifter som rör EU. När det gäller försvar har vi 27 arméer, men inga fiender. När det gäller energi och forskning har vi ingen samordning. På den inre marknaden har vi 27 nationella tillsynsinstanser, men inga ambitioner. Vi har 27 diplomatiska representationer och hundratals representationsbyggnader utomlands, och vi har tullstationer och 27 tullmyndigheter.

Och när det gäller investeringar: EU investerar inte tillräckligt. Vi måste ta fram en investeringsplan motsvarande en miljon biljoner euro för höghastighetståg, floder, energi, vatten, rymden, utbildning och hälsa. Medlemsstaterna måste öka Europeiska investeringsbankens kapital till 230 miljarder euro, och vi måste avsätta ungefär 30 miljarder euro av vår budget till EU:s investeringar. När det gäller EU:s budget är det är dags att tillsammans med de nationella parlamenten föra en EU-omfattande debatt om ekonomi och finans.

 
  
MPphoto
 

  Juan Fernando López Aguilar (S&D).(ES) Fru talman! Denna debatt är viktig inför Europeiska rådets möte och G20-mötet i Toronto, som har en ambitiös dagordning med återhämtningen från krisen, den särskilda G20-dagordningen om ekonomisk styrning och globalisering, och hanteringen av millennieutvecklingsmålen och klimatförändringarna.

Jag har bara en och en halv minut på mig, så jag får begränsa mig till ett mål, nämligen krisens sociala dimension, det vill säga dess inverkan på sysselsättningen och de miljontals arbetstillfällen som gått förlorade på grund av krisen. Dessa problem måste också lösas.

Så jag sällar mig till dem som har uttryckt mer förfäran än oro över den starka tonvikt som man lagt vid att återskapa konvergens och stabilitet, medan man bortser från strategin för tillväxt och sysselsättning.

Så låt oss fokusera på människor, och på att skapa sysselsättning och riktiga arbetstillfällen, bekämpa fattigdomen och återskapa en känsla för ansvar och skyldigheter. Det beror på rådet och G20-mötet, och i synnerhet grundtanken om inkluderande tillväxt och grön, hållbar tillväxt. Den är viktig för utformningen av förslag som syftar till att förändra våra produktions-, konsumtions- och transportmönster för att ”koldioxidsanera” vår ekonomi.

Under G20-mötet kommer man att diskutera budgetsamordning och straffåtgärder, men vi får inte glömma att EU har ett budskap om hur vi ska nå millennieutvecklingsmålen. Det handlar om den sociala dimensionen av globaliseringen, för detta är den första krisen som rör globaliseringen och som inträffar i en globaliserad värld.

 
  
MPphoto
 

  Jacek Saryusz-Wolski (PPE).(PL) Fru talman! Europeiska rådets möte äger rum vid en särskild tidpunkt och är av stor betydelse. Vi behöver en djupgående reform av styrningssystemet i en union som består av 27 medlemsstater, och inte bara de 16 stater som ingår i euroområdet. Det är mycket mer än den gemensamma valutan som förenar oss. Vi måste stärka unionens ekonomiska styrning. Det är mycket viktigt att den ekonomiska politiken blir mer unionsorienterad. Med det menar jag att vi ska stärka kommissionens roll i den ekonomiska samordningen och i samband med förhandsanalyserna av de nationella budgeterna samt att vi bör stärka parlamentets roll inom den demokratiska kontrollen av EU:s ekonomiska styrning.

Vi måste undvika att EU delas upp i en elitklubb för euroområdet och en annan för resterande stater, och det gör vi bäst genom att bevara den ekonomiska integrationen av de 27 länderna. Vi kan inte tillåta oss att ha ett ojämlikt EU. Majoriteten av de länder som står utanför euroområdet men som har för avsikt att ansluta sig till det har starkare offentliga finanser och större potential för ekonomisk tillväxt. De har mycket att bidra med till den ekonomiska utvecklingen för unionen i stort. Jag vill påminna er alla om att när krisen var som värst stod Polen ut som en ensam välmående ö på den nedslående Europakartan – just då var Polen det enda land där man fortfarande hade tillväxt.

Vi bör dra lärdom av bristerna i stabilitets- och tillväxtpakten. Sanktionssystemet, som endast bidrar till att skuldbelägga vissa länder, fungerar helt enkelt inte. Vi behöver ett sanktionssystem som är effektivt och rättvist för alla länder, och vi behöver även stärka de förebyggande insatserna i pakten. Lösningen är att fortsätta framåt. För att tackla krisen behöver vi mer EU.

 
  
MPphoto
 

  David-Maria Sassoli (S&D).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Krisen är allvarlig och EU-medborgarna ber oss om en sak: att politiken ska styra ekonomin. Det ansvaret måste vi ta genom att stärka unionsmetoden, skydda vår valuta och främja åtgärder för att skydda våra medborgare och skapa sysselsättning. Det är vår moraliska och politiska plikt att se till att finansmarknaden tar sitt ansvar, och EU måste visa upp en enad front under G20-mötet.

Herr Barroso, detta är ett problem som ni måste ta itu med. Er kommission måste försöka hålla regeringarna på avstånd och övertyga dem om att ingen kan klara sig ur krisen på egen hand. Ett enat EU kommer att segra, ett splittrat EU kommer att gå under. Precis som en dirigent måste ni få alla musiker att spela samma ton.

Men vad ska partituret bestå av? Först av allt, reglering av finansmarknaden och kreditvärderingsinstitut, ekonomisk styrning av euroområdet, beskattning av alla finanstransaktioner och investeringar för att skapa tillväxt, i stället för budgetnedskärningar. Ett slående exempel var kommissionens positiva respons, enligt den italienska regeringen, på Italiens finanspaket, som kommer att innebära enorma svårigheter för de lokala myndigheterna. Ingen har skapat tillväxt endast genom budgetnedskärningar, och nu behöver vi tillväxt.

 
  
MPphoto
 

  Paulo Rangel (PPE).(PT) Fru talman! I anslutning till det som Joseph Daul och Werner Langen sade, vill jag poängtera att det är oerhört viktigt att ha ekonomisk styrning i unionen, men att den måste koncentreras till kommissionen. Det var det första jag ville säga. Vi kan inte bara diskutera brådskande frågor, såsom vi gjort hela morgonen. Vi måste fokusera på frågorna i EU 2020-strategin också. Jag vill särskilt lyfta fram områden som utbildning och praktik för unga samt innovation, forskning och utveckling.

De är nämligen nyckelområden som gör EU konkurrenskraftigt på den globala arenan. Tyvärr måste jag säga att den europeiska utbildningsmodellen har misslyckats, och det beror på att den inte är lika krävande som de modeller som finns i tillväxtländer som Indien, Kina eller Brasilien. Med tanke på de utmaningar som vi står inför när det gäller innovation, utveckling, forskning och utbildning, vill jag att även EU:s utbildningssystem ska bli krävande. Det är det enda sättet för oss att förbereda våra unga för konkurrensen på den globala marknaden. Vi kan inte bara koncentrera oss på krisen i år eller de kommande två–tre åren. Vi måste inrikta oss på en strategi för EU för de kommande 10–20 åren, och då är det avgörande att vi har ett utbildningssystem som är krävande.

 
  
MPphoto
 

  Edite Estrela (S&D).(PT) Den pågående krisen är en konsekvens av för mycket liberalism, och har tagit död på illusionen att demokrati och marknaden kan lösa världens alla problem.

Den fråga som måste besvaras vid nästa rådsmöte är: har EU gjort allt man kunnat och vid rätt tidpunkt? Jag hoppas att rådet är modigt nog att fatta de beslut som medborgarna förväntar sig att man fattar. Det räcker inte med vackra ord, vi behöver kloka beslut. Vad är det för mening med att diskutera tillsyn, reglering och hållbar tillväxt om vi inte kan avskaffa skatteparadis och kasinoekonomin? Det räcker inte med goda avsikter, vi behöver resultat. EU 2020-strategin kommer inte att vara till någon större nytta om unionen saknar en verklig ekonomisk styrning. Unionens framtid ligger i våra händer. Den kan inte vara beroende av kreditvärderingar som görs av institut som går spekulanternas ärende. EU är ett fantastiskt instrument, men vi har inte kunnat använda det på ett bra sätt.

 
  
MPphoto
 

  Marietta Giannakou (PPE).(EL) Fru talman! Dilemmat kvarstår. EU behöver starka regeringar, medan den ekonomiska globaliseringen kräver svaga regeringar. EU 2020-strategin för sysselsättning och tillväxt är definitivt ett instrument för att investera i utbildning, kunskap och spetskompetens samt bekämpa fattigdom och social utestängning.

Inget av detta är dock möjligt om inte unionsmetoden stärks, och det kräver solidaritet och samordning mellan EU:s institutioner, vilket har varit en bristvara de senaste åren. I stället för att förhindra kriser hanterar man dem när de har inträffat, ofta utan större framgång.

G20-mötet kan få stor betydelse om unionen gör konkreta ställningstaganden för en långsiktig finansiell tillsyn, både inom och utanför EU:s gränser. Ekonomisk styrning är en politisk fråga, och det krävs därför att många ansvariga parter gör en kraftansträngning under en längre tid, även om resultaten är obetydliga.

Frågan är: kan EU-institutionerna i stället för att reagera kortsiktigt gå över till en långsiktigare politik? Det är enda sättet att tackla problemen, med tanke på att de 50 år av välstånd som vi har upplevt efter kriget kanske inte kommer tillbaka, och att den konkurrens vi har nu, som redan nämnts, i synnerhet inom utbildning och spetskompetens, från länder som Indien, Brasilien och Kina.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D).(HU) Två år efter det att krisen bröt ut har den ekonomiska tillväxten tagit fart igen, om än långsamt. Läget är dock fortfarande mycket instabilt. För att hantera medlemstaternas enorma budgetunderskott och skulder krävs en mycket disciplinerad budgetpolitik och besparingar överallt. Det finns inget utrymme för populistiska löften. Vi måste förhindra att underskottet blir större, och givetvis minska det överallt. Det är en stor utmaning att se till att de fattiga och utsatta inte hamnar i en hopplös situation till följd av nedskärningarna. Det är viktigt att se till att inget land råkar ut för samma sak som Grekland i framtiden.

Det är bra att ordförande José Manuel Barroso och kommissionsledamot Olli Rehn varnade de som genom att förvränga information om den faktiska situationen lekte med elden och var nära att försätta Grekland i konkurs. Därför är det viktigt att medlemsstaternas budgetförslag lämnas till kommissionen i förväg för översyn. De är synd att detta inte inbegriper Storbritannien. Dessutom behövs omfattande åtgärder för att skapa en verklig ekonomisk union. Det kräver en betydligt bättre samordning av medlemstaternas ekonomiska politik. Det enda sättet för EU att ta sig ur krisen är genom unionslösningar. Nationell egoism och slutenhet förvärrar problemen.

 
  
MPphoto
 

  Ernst Strasser (PPE).(DE) Fru talman! Många av de föregående talarna har tagit upp finanskrisen och budgetunderskotten. Jag vill säga något om rådets slutsatser om den europeiska pakten för invandring och asyl. Viviane Reding och Cecilia Malmström har föreslagit ett omfattande åtgärdspaket som förtjänar vårt stöd. Målet är att tillåta invandring, fast de människor som kommer hit ska ha möjlighet att arbeta, och inte ta arbeten från de som redan bor här. Man ska snabbt och utan onödig byråkrati kunna ge asyl till människor som verkligen behöver det, och även vidta konkreta åtgärder för att förhindra olaglig invandring och utnyttjande av asylsystemet. Målen visar tydligt att EU behöver en samordnad arbetskraftsinvandringspolitik som ger medlemsstaterna medbeslutanderätt på grundval av deras sociala förutsättningar och integrationskapacitet. Vi behöver ett europeiskt asylpaket som för samman ländernas asyllagstiftning och effektiviserar asylförfarandena. Vi behöver förbättra skyddet av våra yttre gränser, och stärka Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex) och informationssystemet för viseringar. Vi behöver en fungerande politik för återsändande som är förenlig med tillämpningen av återtagandeavtal, och vi behöver viseringslättnader, fast först måste målen ha fastställts. Detta gäller Bosnien och Hercegovina och Albanien samt Ryssland och Turkiet.

 
  
MPphoto
 

  Michael Cashman (S&D). – Fru talman! När det gäller migrationsströmmar måste jag säga att det är omöjligt att lösa det problemet eller skapa tillräcklig gränskontroll så länge man inte tar itu med orsakerna till att människor upplever att de inte har något annat val än att lämna sitt land, ofta under de mest hemska omständigheter. Därför måste man vara fast besluten att under G20-mötet behandla frågor som fattigdom, tortyr och kränkningar av grundläggande rättigheter som rätten till föda, vatten, och utbildning samt rätten till rimliga sanitära förhållanden.

I går antog vi med stor majoritet mitt betänkande om millennieutvecklingsmålen och halvtidsöversynen. Det är uppenbart att G20-länderna måste stå fast vid sina åtaganden att finansiera de överenskomna 0,7 procenten. Det går inte att backa nu. Vi behöver en internationell finansskatt för att skapa additionalitet så att man kan lindra klimatförändringarnas effekter, som har en mycket stark inverkan på migrationsströmmarna och livsmedelssäkerheten. Så G20-länderna måste komma överens. Om vi inte lyckas med det kommer vi att förlora vår moraliska och rättsliga auktoritet.

 
  
MPphoto
 

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE).(LV) Fru talman! Vi vet att det i kristider finns både möjlighet till och behov av olika lösningar på familjenivå. Familjer vars inkomst har blivit mindre än deras utgifter, eller snarare, familjer vars inkomst håller på att bli mindre än deras utgifter, måste dra ner på utgifterna. Familjer vars inkomst inte har minskat behöver antagligen inte dra ner på utgifterna. Det är likadant med medlemsstaterna. I kristider finns det inte en lösning som passar alla. I de länder som har drabbats hårdast av krisen, som de baltiska länderna, Grekland, Portugal, Spanien och Irland, är det nödvändigt att minska budgetutgifterna. Det är däremot mycket möjligt att den lösningen inte passar andra medlemsstater, som Tyskland och Polen, som inte har drabbats lika hårt av krisen, och att de hellre bör satsa på tillväxt, för den behövs också i EU. För att kunna ha olika lösningar i olika EU-länder behöver vi en gemensam samordnare. Det är ganska naturligt att det är kommissionen. Vi behöver inte ny, överflödig byråkrati och vi måste undvika konkurrens mellan medlemsstaterna och stärka befintliga strukturer. Låt oss öka kommissionens befogenheter, så att den kan bli vår ekonomiska samordnare. Tack.

 
  
MPphoto
 

  José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE).(ES) Fru talman! Jag ska hålla tiden och vara konkret. Jag ska berätta för rådet och kommissionen exakt vad de behöver göra inom en vecka om de vill nå ett avtal om finanspaketet.

För det första ser framtiden ljusare ut än den gjorde för ett tag sedan, men det finns fortfarande några moln på himlen. Enligt Internationella valutafonden finns skulder på motsvarande 800 miljarder US-dollar som bankerna inte har redovisat, och Världsbanken har lånat ut 2,2 miljarder US-dollar till länder i syd som befinner sig i riskzonen.

Reformen av finansmarknaden måste genomföras nu, för det viktiga är inte att kriser kan komma att inträffa, utan att vi har vidtagit åtgärder för att kunna hantera dem.

För det andra är rådet och parlamentet mycket oeniga om EU:s tillsynspaket. Parlamentet vill att de enheter som kan få systemet att kollapsa och hota realekonomin ska kontrolleras ytterligare av en EU-myndighet. Det är ekonomisk styrning.

Vi vill även att det inrättas mekanismer nu för att omstrukturera de enheter som kan få hela systemet att kollapsa. Det handlar inte om att rädda dem, utan om att omstrukturera dem. I vissa fall måste man kanske avveckla sådana enheter, utan att sprida farsoten eller rädda någon, eftersom det alltid är samma människor som får betala priset för det.

För det tredje kräver principen ”förorenaren betalar” att sektorn inrättar en fond som man kan använda för att täcka krisens kostnader. Rådet har en vecka på sig att göra det som stod i Jacques de Larosières rapport och nå en överenskommelse med parlamentet. Annars får rådets roterande ordförandeskap ta allt ansvar.

 
  
MPphoto
 

  Tunne Kelam (PPE).(EN) Fru talman! Jag vill säga tre saker. Majoriteten av ledamöterna i parlamentet och rådet är eniga om hur viktig unionsmetoden är. Jag stöder det synsättet, men vi måste vara medvetna om att det är kommissionen som måste stå för den ekonomiska styrningen, och inte nödvändigtvis rådet. Innan vi skapar nya institutioner, måste vi stärka de befintliga. Kommissionen behöver ett starkare mandat för att kunna samordna budgetkonsolideringen på ett effektivt sätt, och befogenhet att utfärda varningar till dem som bryter mot reglerna.

Krisen innebär även möjligheter, som att slutföra inrättandet av den inre gemensamma marknaden. Jag vill särskilt lyfta fram den europeiska digitala agendan, som är en viktig del av EU 2020-strategin. Den bör användas som ett instrument för att skapa en välfungerande, gemensam digital marknad för varor och tjänster, och minska byråkrati och kommunikation som står i vägen.

Sedan är det euroområdet. En tillförlitlig och stabil euro är viktig för både euroområdets 16 stater och unionen som helhet. Den kris som pågår får inte leda till att EU tudelas, utan EU borde i stället bli mer förankrat genom gemensamma ekonomiska och etiska värderingar. Estland ansluter sig till euroområdet i en kaotisk tid, vilket är ett tecken på tilltro till eurons framtid. Nu bör vi fråga oss ”vad kan vi göra för att stärka EU?”, och inte ”vad kan EU göra för oss?”. Estland kommer att gå med i euroklubben fullt medvetet om att vi kommer att ta medansvar för sammanhållningen och bidra proportionerligt till fonden för finansiell stabilitet.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ANGELILLI
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  András Gyürk (PPE).(HU) Utöver den internationella finanslagstiftningen kommer även de globala klimatförändringarna att stå på G20-mötets dagordning, och i anslutning till det, koldioxidskatten. Kommissionen intresserar sig alltmer för införandet av en sådan skatt i EU, och olyckan på BP:s oljerigg ger nytt bränsle till debatten. Därför är det bra att formulera några grundprinciper. När det gäller koldioxidskatten får vi inte glömma att det redan finns marknadsinstrument för klimatskydd, bland annat EU:s system för handel med utsläppsrättigheter. Det går endast att införa utsläppsskatt i sektorer som inte deltar i de system för handel med utsläppsrättigheter som täcker allt fler sektorer. Vi måste undvika dubbelbeskattning. För det andra får inte koldioxidskatten bli ett rent inkomstbringande verktyg för att hjälpa regeringar att minska sina budgetunderskott. Ett sådant införande kan vi bara stödja om det ger stora miljöfördelar, och om det inte medför alltför stora bördor för medborgarna och EU:s industri. För det tredje är det främsta villkoret för att införa en koldioxidskatt på unionsnivå att andra utvecklade industrinationer gör samma sak. Det är just därför, precis som med den globala finanslagstiftningen, som man först måste skapa en grundläggande rättslig ram. Kanske ges det tillfälle under G20-mötet att göra det.

 
  
MPphoto
 

  Othmar Karas (PPE). (DE) Fru talman, herr Barroso, herr López Garrido, mina damer och herrar! Först av allt vill jag be er att göra ett tydligt åtagande gentemot EU som en union av stater under mötet och avslå förslagen om en ny mellanstatlig strategi, som i huvudsak kommer från Tyskland och Frankrike. Sedan vill jag uppmana kommissionen att spela en trovärdig roll som ledare för debatten om att skapa en union för ekonomi, sysselsättning och social trygghet. Om vi inte försöker skapa ett Europas förenta stater på det politiska planet kommer vi att hamna på efterkälken i den globala konkurrensen. Vår splittrade kontinent, de demografiska förändringarna och bristen på ekonomisk och sociopolitisk expertis i EU är våra största svagheter när det gäller att ta oss ur krisen. Till sist vill jag ta upp rådet igen. EU 2020-strategin är inte klar än. Ni måste uppmana kommissionen att kombinera exitstrategin, strategin för tillväxt och arbetstillfällen samt det så kallade Monti-paketet, och lägga fram ett projekt för tillväxt och sysselsättning.

 
  
MPphoto
 

  Jutta Steinruck (S&D).(DE) Fru talman! Självklart behöver vi ekonomisk styrning, och självklart måste medlemsstaterna konsolidera och omstrukturera sina budgetar. Men nu ser vi hur man gör drastiska nedskärningar i den sociala budgeten. Arbetslösheten och fattigdomen ökar, och människor förstår inte varför banker och företag får stöd, medan politikerna bara bidrar med tomt prat för att bekämpa fattigdom och arbetslöshet, och sätter upp mål som inte kan övervakas.

Det är därför EU 2020-strategin och de integrerade riktlinjerna är så viktiga. Vi vill fortsätta att sträva mot målet full sysselsättning, och vi vill att det ska vara riktiga jobb, inte osäkra jobb. När det gäller fattigdomsbekämpning måste vi verkligen sätta upp ambitiösa mål. Därför uppmanar vi rådet att ta fasta på kommissionens förslag om att minska fattigdomen i EU med 25 procent. Europaparlamentet har specifika mål och det är viktigt för parlamentet att man tar det på allvar.

 
  
MPphoto
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE).(EN) Fru talman! Inför rådets möte i morgon uppmanar jag EU:s ledare att enas om att inleda anslutningsförhandlingar med Island. Jag hoppas på en positiv utgång och att medlemsstaterna inte skjuter upp processen på grund av Icesave-frågan. I juli 2009 lämnade Island in sin ansökan. I februari 2010 svarade kommissionen med ett positivt yttrande. Som medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har Island redan slutfört 22 av 35 förhandlingskapitel. De frågor och kapitel som kvarstår rör jordbruk, fiske, strukturfonder, yttre förbindelser, regionalpolitik och budgetfrågor.

Om EU:s ledare ger klartecken i morgon blir förhandlingarna tuffa. Men jag är övertygad om att båda parter kommer att behandla resterande 13 kapitel på ett konstruktivt sätt. Inför morgondagen vill jag uppmana Europeiska rådet att godkänna att förhandlingarna inleds.

 
  
MPphoto
 

  Franz Obermayr (NI).(DE) Fru talman! EU-medborgarna förväntar sig att EU har en tydlig internationell närvaro vid mötet i Toronto och kan visa upp tydliga resultat, som restriktioner för derivatprodukter och hedgefonder, en avgift för stora banker utifrån balansomslutning, och tydliga gränser för de orimliga chefsbonusarna. Vi måste minimera spekulationen med andra människors pengar, och vi måste rikta in oss på kreditvärderingsinstituten. Vi behöver en neutral och fristående tillsynsinstans. Dessutom behöver vi ett förtydligande av ansvarsskyldigheten vid fall av oriktiga värderingar. Kanada, Japan och Brasilien har redan uttalat sig mot en bankavgift. Detta är föga förvånande med tanke på att deras banker inte behövde räddas med miljardpaket.

Det är viktigt för mig att ni förstår hur kortsiktig denna strategi är. Vi kommer att bli tvungna att reglera finansmarknaden. De personer som under flera år har dragit nytta av riskfylld spekulation måste påminnas om vilka skyldigheter de har. Vi kan inte bara begära att vanliga medborgare ska ta konsekvenserna av dessa personers handlingar.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Grzyb (PPE).(PL) Herr Barroso! Jag tycker att samtliga medlemsstater borde delta i krisbekämpningen, och här är unionsmetoden, som vi pratar så mycket om, värdefull. Vi borde inte inrätta nya enheter eller institutioner.

Kommissionen har mandat att bli den instans som samordnar krisbekämpningen. Vi bör samtidigt påpeka att denna samordningsmetod även borde ge resultat i form av lösningar som inte innebär alltför mycket lagstiftning. I går hade vi ett exempel på det, när vi ville inkludera affärsmänniskor i samma system som anställda inom transportsektorn. Sådana lösningar är inte till hjälp när man ska ta sig ur krisen och skapa en hållbar ekonomi.

Jag vill också betona hur viktigt det är att tillämpa subsidiaritetsprincipen och inkludera medlemsstaternas nationella parlament i debatten, så att de känner sig delaktiga i arbetet med att föra hela EU ur krisen.

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). (SK) Mycket har redan sagts i dagens debatt, så jag ska försöka begränsa mig till ett par frågor, eftersom jag bara har en minut.

Vi vill alla ha lagstiftning, vi håller alla med om att det är vår uppgift att anta förslag för att begränsa spekulationen inom finanssektorn och öka kontrollen generellt. Men samtidigt diskuterade vi under förberedelserna inför förra G20-mötet hur vi skulle ta itu med skatteparadisen, eller de länder som erbjuder skatteparadis. Det har inte gjorts någonting inom det området.

Jag vill även ta upp en annan sak, nämligen Internationella valutafonden. Vi vill ge IMF ett enormt handlingsutrymme och omfattande befogenheter, som om vi glömt att denna institution sina enorma resurser till trots inte kunde förutse krisen som drabbade EU och misslyckades med att skydda vår ekonomi. Trots det vill vi nu ge IMF ett ännu större handlingsutrymme.

Till sist vill jag säga att vi måste stärka samarbetet i parlamentet och institutionerna, och att vi måste samordna skattepolitiken och socialpolitiken. Annars kommer inte EU att klara krisen.

 
  
MPphoto
 

  Constance Le Grip (PPE).(FR) Fru talman! EU har många gånger gjort framsteg tack vare de kriser man drabbats av, och det var precis vad som hände nyligen. Men trots att EU ingrep – om än lite i senaste laget – visade den nationella skuldkrisen på ett brutalt sätt att vi saknar verklig ekonomisk samordning på EU-nivå, och att det står oss dyrt att inte ha någon verklig samordning av ekonomi och budget i EU.

Debatten om behovet av den sortens samordning av vår finans- och budgetpolitik, långt innan man tar fram nationella budgetförslag i medlemsstaterna, måste äga rum inom den ekonomiska och monetära unionen – inte enbart, men i första hand.

Den ekonomiska och monetära unionen – det vill säga vår gemensamma valuta – innebär att vi måste ta större ansvar och visa solidaritet. Så nej, det kommer inte att finnas ett ojämlikt eller tudelat EU, men vi måste definitivt stärka den ekonomiska och monetära unionen.

 
  
MPphoto
 

  Petru Constantin Luhan (PPE).(RO) Under Europeiska rådets möte denna månad kommer man även att diskutera medlemsstaternas nationella mål och deras samstämmighet med EU 2020-målen. Medlemsstaternas metoder och vägval kommer att ha en avgörande roll för de målen, medan regionerna kommer att ställas inför nya utmaningar. Därför anser jag att sammanhållningspolitiken även fortsättningsvis måste få rådets stöd som ett centralt instrument för att främja tillväxten. Den idén lägger jag även fram i det betänkande som jag tog initiativ till i utskottet för regional utveckling.

Det är min fasta övertygelse att sammanhållningspolitiken är den viktigaste pelaren för den framtida utvecklingen när det gäller tillväxt och sysselsättning. I mer specifika termer skulle det innebära att man genom diverse projekt kan ge stöd som skräddarsys för varje regions särdrag, i enlighet med deras utvecklingsriktlinjer. EU 2020 måste vara ett EU med effektiva partnerskap för att skapa tillväxt och arbetstillfällen.

 
  
MPphoto
 

  Zigmantas Balčytis (S&D).(LT) Jag välkomnar kommissionens insatser för att inrätta ett instrument för att stabilisera EU:s ekonomi, vilket skulle hjälpa länderna både i och utanför euroområdet att hantera de ekonomiska problemen, och även är tänkt att reformera systemet för ekonomisk förvaltning. Det har visat sig att det inte räcker med enbart en monetär union för att skapa ekonomisk stabilitet i EU. För att lyckas med det måste vi snarast ta till vara på alla 27 EU-staternas ekonomiska potential, och förbättra samordningen av deras ekonomiska politik. Genom samordning kommer vi även att skapa en mer effektiv tillsynsmekanism. EU förlorar konkurrenskraft, och kommer att fortsätta att förlora konkurrenskraft, genom att låta olika utländska kreditvärderingsinstitut och internationella fonder värdera oss och fatta beslut om det finansiella läget i medlemsstaterna.

Det har vid flera tillfällen påpekats ett EU behöver sitt eget kreditvärderingsinstitut och det kan bli verklighet. Det gläder mig att eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker redan pratar om att vi behöver ett sådant institut. EU kan även ha en egen fond som man kan använda för att inrätta ett tillsynssystem för EU-marknaden.

 
  
MPphoto
 

  Salvatore Iacolino (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Som alla märker förvärras budgetsituationen i majoriteten av medlemsstaterna, och arbetslösheten ökar i EU.

Det finns indikationer på att arbetslösheten har nått alarmerande nivåer som skulle kunna leda till en social krissituation. I april 2010 visade statistiken att det fanns 46,5 miljoner arbetslösa i de 24 mest industrialiserade länderna i väst, vilket är 3 300 000 fler än samma period förra året. Det är tragiskt och vi behöver därför sammanhållning och enighet.

Kommissionens förslag verkar vara ett steg i rätt riktning. Vi måste anta en unionsomfattande strategi. Vi behöver en gemensam färdplan med en konstruktiv och långsiktig vision. Samtidigt behöver vi samordna medlemsstaternas budgetlagstiftning för att skydda familjer och enskilda individer, och trygga den sociala sammanhållningen i de enskilda medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 

  Derek Vaughan (S&D).(EN) Fru talman! Att skapa arbetstillfällen och tillväxt är ett hedervärt mål. Frågan är hur vi uppnår det. Jag har svårt att se hur vi skulle göra det genom drastiska nedskärningar. Det verkar tyvärr som om många medlemsstater genom politisk dogmatik har siktet inställt på en sådan taktik.

I Storbritannien överväger regeringen trots mindre skulder och goda tillväxtprognoser att göra nedskärningar i offentliga utgifter och tjänster. Vi borde i stället planera för framtiden och för tillväxt. Samma sak gäller EU.

Vi måste se till att vi har en tydlig politik och avsätter tillräckliga medel för forskning och utveckling, utbildning och praktik, och givetvis för sammanhållningspolitik och strukturfonder, vilket är oerhört viktigt för många regioner i EU. Jag hoppas att rådet inser det och förbereder för återhämtning och tillväxt genom lämpliga åtgärder.

 
  
MPphoto
 

  Antonio Cancian (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det har verkligen varit intressant att följa morgonens debatt.

Krisen får oss att fatta beslut som kanske var otänkbara tidigare. Jag vill ställa en fråga till José Manuel Barroso, som talade om tillväxt, tillväxt och åter tillväxt, och till Diego López Garrido: När det gäller resurser – bortsett från införandet av offentlig-privata partnerskap som en finansiell metod och stödåtgärd – planerar ni att inrätta en europeisk utvecklingsfond som eventuellt finansieras av en europeisk obligationsmarknad, för att ge bra, konkreta möjligheter till tillväxt? Eller kommer vi att behålla den vanliga budgeten, med tanke på att det i dag är omöjligt för medlemsstaterna att bidra med en enda euro mer än de redan lägger på sig själva?

 
  
MPphoto
 

  Diego López Garrido, rådets ordförande.(ES) Fru talman! Jag vill tacka José Manuel Barroso för det beröm och det stöd han gav det spanska ordförandeskapet för rådet. Jag tackar så mycket för de vänliga orden. Jag måste säga – och det är inte bara för att återgälda hans lovord – att kommissionens arbete varit oerhört betydelsefullt, effektivt och skett i nära samarbete med det spanska ordförandeskapet. Jag vill tacka kommissionen för detta i ett formellt sammanhang, och det bästa jag kom på var Europaparlamentets plenum.

I morgon kommer Europeiska rådet att diskutera det problem som jag tycker är viktigast för EU, nämligen den allvarliga krisen och hur vi ska ta oss ur den. Diskussionen måste först och främst vara inriktad på allmänheten, som är de som drabbas hårdast av krisen. Vi måste utgå från arbetslösa, familjer och andra människor som påverkas av den ekonomiska tillbakagång och de underskott i de offentliga finanserna som krisen resulterat i.

EU har dock inte reagerat på detta genom att ge vika eller ta ett steg tillbaka, utan genom att sätta upp tydliga mål för framtiden. Det ser man i bilagan till rådets slutsatser. EU vill att 75 procent av befolkningen ska vara aktiv det kommande årtiondet, och man vill att 3 procent av bruttonationalprodukten ska investeras i forskning och utveckling, för att vår ekonomi ska bli mer konkurrenskraftig.

Man vill att EU ska fortsätta vara ledande inom kampen mot klimatförändringarna med klimatmålen 20-20-20. Man vill se till att högst 10 procent av eleverna i EU slutar skolan i förtid och att minst 40 procent ska ha en högre utbildning samt att 20 miljoner människor ska komma ur fattigdomen.

Man har utgått från allmänheten och utformat mycket viktiga, tydliga och konkreta mål. Nu vill allmänheten se EU-institutionerna enade. De vill att alla EU-institutioner arbetar för dessa mål och vidtar de åtgärder som krävs för att uppnå dem. De vill att institutionerna gör detta i partnerskap och synergi, och därför vill de se samarbete. Den viktigaste aspekten av EU är just att dess institutioner fungerar väl och inte motarbetar varandra, utan stärker de andra institutionernas arbete.

Jag måste säga att kommissionen har haft en mer framträdande roll än någonsin när man har lagt fram initiativ för att avhjälpa krisen. Kommissionens framträdande roll har nämnts här vid upprepade tillfällen, och för parlamentet är det viktigt att kommissionen står för EU:s intressen. Kommissionens initiativ har dock aldrig varit mer uppskattade eller fått ett bättre mottagande i medlemsstaterna. Kommissionsledamot Olli Rehn, som har haft en ledande roll i några av de initiativen, är med oss i dag.

Guy Verhofstadt tog upp avdelningen för yttre åtgärder. Vi är nära en överenskommelse om detta mellan parlamentet, kommissionen, den höga representanten och rådet. Han talade även om det finansiella tillsynspaketet. Jag vill särskilt nämna två anföranden, nämligen Udo Bullmanns och José Manuel García-Margallo y Marfils, som var mycket givande, det tackar jag för. Jag hoppas att man under den vecka som José Manuel García-Margallo y Marfil nämnde kan få till stånd ett avtal om det finansiella tillsynspaketet, för det är oerhört viktigt. Båda parter, både parlamentet och rådet, måste sätta igång. Det sker naturligt, eftersom båda parter redan har börjat agera. Jag tror att vi kan sluta detta avtal. Det är avgörande att vi gör det.

Som jag sade har kommissionen och parlamentet aldrig haft en så viktig roll. Jag måste säga att det resolutionsförslag som ni ska rösta om direkt efter debatten, och som undertecknats av olika parlamentsgrupper och en stor majoritet av ledamöterna, har rådets fulla stöd. Vi är överens om det som står i resolutionsförslaget. Vi har samma målsättningar som parlamentet när det gäller krisbekämpningen.

Parlamentet är ense om EU 2020-strategin, som är en central del av resolutionsförslaget. De viktigaste delarna av strategin är antagligen de moderniserings- och konkurrensåtgärder som Europeiska unionen ska anta som mål för EU och medlemstaterna. Det är en bindande strategi, vilket skiljer den från den föregående.

Några av er har redan nämnt detta. Strategin kommer att vara bindande, och kommissionen kommer att ha en central roll för att målen i EU 2020-strategin ska bli bindande. Det ingår också i vad vi kallar styrning.

Jag vill nämna hur viktiga vissa aspekter av EU 2020-strategin är för den tekniska utvecklingen inom EU, de ekonomiska åtgärdernas sociala inverkan och den gröna ekonomin. Detta är en ny strategi för framtiden, och den understöds av att målen är bindande. Jag ser detta som en grundläggande förändring, som finns med både i slutsatserna till rådets möte i morgon och i Europaparlamentets resolutionsförslag.

Jag tror inte att kommissionen, parlamentet och medlemsstaterna någonsin varit så nära varandra, vilket är vad allmänheten vill. EU-staterna är representerade i Europeiska rådet och rådet, och utgör givetvis en EU-institution. Det är en av EU-institutionerna jämte parlamentet och kommissionen. Medlemsstaterna är för närvarande mycket positivt inställda till en ekonomisk union, och vill gå ett steg längre än den monetära unionen, mot ekonomisk union och ekonomisk styrning.

Om vi tänker på det som hänt de senaste månaderna, när ett land som Grekland fick hjälp, var det medlemsstaten som tog det steget. Jag har redan sagt här i plenum att det kanske gick lite för långsamt, men man tog steget och Grekland fick det mycket viktiga stödet. En europeisk finansiell stabilitetsmekanism antogs även, vilket var ytterst viktigt och helt otänkbart för bara några veckor sedan, och det var medlemsstaterna som åstadkom detta.

Om vi tittar på slutsatserna – till exempel punkt 15 i de förslag till slutsatser som vi ska behandla i rådet på måndag, och som kommer att diskuteras i morgon – ser vi att Europeiska rådet gör ett åtagande när det gäller regleringen av finansiella tjänster. Det står att Europeiska rådet uppmanar rådet och Europaparlamentet att snarast anta förslagen om finansiell tillsyn. Det står även att Europeiska rådet efterlyser lagstiftningsförslag från kommissionen om ”alternativa investeringsfonder”, det vill säga hedgefonder. Man vill även se en noggrann behandling av kommissionens förslag om tillsyn av kreditvärderingsinstitut och ber kommissionen – med orubbad tilltro till kommissionen – om förslag om de så kallade derivatmarknaderna, med andra ord det som kallats ”blankning” på aktiemarknaden. Dessa förslag går hand i hand med ett annat förslag i denna punkt där man tar upp behovet av att införa en skatt för finansinstitut: inte bara banker utan även finansinstitut. Som jag sade var allt detta helt otänkbart för inte så längesedan, och nu är det en del av ett förslag som kommer att ingå i Europeiska rådets resolution i morgon.

Samma sak gäller givetvis EU 2020-strategin. Den kommer att ingå i resolutionen i morgon, som jag hoppas kommer att lansera strategin i Europeiska rådet. Där står det att alla EU-instrument och EU-fonderna, strukturfonderna, och alla åtgärder måste gynna den strategi och de strukturreformer som Europeiska rådet kommer att efterlysa i morgon när man diskuterar EU:s ekonomiska styrning.

Förut var det ett fult ord, ett tabu. Det var en synd att tala om unionens ekonomiska styrning. Så är inte längre fallet. En text som Europeiska rådets slutsatser handlar om unionens ekonomiska styrning. Tillsammans med parlamentet och kommissionen tar medlemsstaterna vikiga steg.

I morgon bör därför Europeiska rådets budskap vara att den ekonomiska politiken i Europa bör ledas av EU, vilket har varit det spanska ordförandeskapets mål i rådet sedan det inleddes.

EU vill samordna den ekonomiska politiken. Den leds inte av marknaden utan av EU, och det är vad förslaget går ut på. Det är det bestämda, tydliga budskap som Europeiska rådet bör framföra i morgon.

(EN) Detta är mitt sista inlägg från denna plats för denna tjänstgöringsperiod, och jag vill tacka er, det demokratiska Europaparlamentet.

Det har varit en ära för mig att företräda rådet här i Europaparlamentet; att diskutera med er, att dela idéer, att dela tankar, att dela åsikter och perspektiv. Jag har lärt mig mycket under den här tiden, bland annat att Europaparlamentet representerar EU:s värderingar: frihet, tolerans och solidaritet. Dessa värderingar är vår verkliga sköld, vårt verkliga skydd, vårt verkliga ”massuppbyggnadsvapen”. Det har varit mycket trevligt och en ära att få vara här under de senaste sex månaderna som företrädare för rådet och som representant för EU:s värderingar.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Tack, herr López Garrido! Det är ju egentligen vi som ska tacka er så hjärtligt.

 
  
MPphoto
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen.(EN) Fru talman! Låt mig först och främst tacka er för en mycket innehållsrik och ansvarsfull debatt och för era resolutionsförslag om EU 2020 och ekonomisk styrning. Jag vill också tacka er för att ni stöder kommissionens arbete, särskilt angående reformeringen av finansmarknaderna och förbättringen av den ekonomiska styrningen.

Jag vill också tacka Diego López Garrido och hans grupp och det spanska ordförandeskapet för deras utmärkta samarbete och extraordinära resultat under dessa mycket svåra tider i EU med tidernas allvarligaste finanskris och ekonomiska nedgång. Det har varit ett verkligt nöje att arbeta med er och jag har uppskattat det högt. Jag vill i dag naturligtvis önska Spanien all lycka och framgång. Jag skulle även kunna önska Schweiz framgång, men bara när de har gått med i Europeiska unionen!

Europeiska rådets möte i morgon kommer att äga rum i en kluven ekonomisk situation. Å ena sidan pågår en ekonomisk återhämtning i allt snabbare takt, även om den fortfarande sker gradvis och är bräcklig. Å andra sidan har oron på skuldmarknaderna kastat en allvarlig skugga över den finansiella stabiliteten i EU, vilket – i värsta fall – skulle kunna stoppa den ännu begynnande återhämtningen i realekonomin.

Europeiska unionen har vidtagit samordnade och beslutsamma åtgärder för att förhindra en finansiell härdsmälta, men vi har förvisso ännu inte löst problemen. Vi måste stabilisera och reformera våra ekonomier för att få en hållbar tillväxt och skapa de arbetstillfällen som EU så väl behöver. Detta förväntar sig våra medborgare av sina ledare. Europeiska rådet måste visa vägen och fatta djärva beslut i morgon om vi ska kunna uppnå detta.

I detta sammanhang är det särskilt viktigt att förbättra den ekonomiska styrningen i EU. Vi måste modernisera den förebyggande budgetövervakningen för att undvika framtida kriser, vi måste ta itu med de makroekonomiska obalanserna för att kunna gå till botten med problemen och vi måste skapa en permanent mekanism för krishantering. Det är alltså dags att komma till rätta med EMU och skapa en verklig ekonomisk union utöver den monetära union som redan finns.

Europeiska rådet fattade ett mycket viktigt beslut när det uppmanade ordförande Herman Van Rompuy, tillsammans med kommissionen, att inrätta arbetsgruppen som ska föreslå hur vi kan förbättra den ekonomiska styrningen. I morgon kommer ordförande Van Rompuy att lägga fram en lägesrapport om arbetsgruppens arbete och de inledande riktlinjerna. Kommissionens meddelande av den 12 maj har gett en solid grund för arbetsgruppens arbete. Det finns ett brett stöd för våra initiativ och vi ska snart följa upp dem med konkreta reformförslag.

Vi måste nu ta tillfället i akt och slutföra den ekonomiska och monetära unionen. Jag räknar med ert stöd. Jag räknar med ert stöd för våra förslag och för unionsmetoden, som vi måste bevara och förbättra ytterligare i detta sammanhang. Låt oss hålla energin uppe, skapa resultat och se till att det nya systemet fungerar redan i början av nästa år.

När det gäller toppmötet i Toronto bör det övergripande temat vara att sträva efter enighet, avhjälpa de problem vi står inför, stärka förtroendet för den globala ekonomin och trygga den ekonomiska återhämtningen. Jag deltog i finansministrarnas och centralbankschefernas förberedande möte i Busan i Korea för två veckor sedan, och jag ska även följa med ordförande José Manuel Barroso till toppmötet i Toronto.

Tre frågor kommer att prioriteras i Toronto. Helt kort om detta: den första är finanspolitisk konsolidering. Det skedde en viktig förändring i tonläget i Busan under det nämnda mötet. Man kom överens om att de utvecklade länderna, särskilt de mest sårbara, måste påskynda den finanspolitiska konsolideringen. Från EU:s sida klargjorde vi, med hänsyn till skuldnivåerna i industriländerna – i Förenta staterna och Japan är de högre än i Europa för tillfället – att det finanspolitiska problemet är ett globalt problem och inte bara är begränsat till EU, och detta problem måste angripas med detta i åtanke.

EU:s samordnade och differentierade finanspolitiska exitstrategi erkändes och stöddes i själva verket av våra G20-partner, och G20-ministrarna kom därför överens om att det krävs differentiering, i stort sett i linje med EU:s förhållningssätt.

För det andra måste G20-länderna ha som mål att återställa den globala efterfrågan. Detta kommer att få världsekonomin på ett mer hållbart och bättre tillväxtspår när vi kommer ur krisen, och för att klara detta är det nödvändigt att vi tar itu med de globala obalanserna, särskilt mellan Förenta staterna och Kina.

Den tredje viktiga frågan handlar naturligtvis om finansmarknadsreformen. Det måste göras verkliga framsteg vid toppmötet i Toronto med tanke på dess betydelse för den globala stabiliteten och även för G20:s trovärdighet. G20 i Toronto bör därför genomföra de bestämmelser som man har antagit för att förbättra bankkapitalet, vidta åtgärder mot icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner och reformera derivatmarknaden.

Vi behöver särskilt ett kraftfullt budskap om bankavgifter från toppmötet och G20 måste visa att man samordnar och tar detta på allvar. Det blev inget samförstånd i Busan om förslaget om en sådan avgift för finansinstitut för att främja den finansiella stabiliteten och stärka tvistlösningsramen, men å andra sidan kom man överens om att utforma gemensamma principer om bördefördelning.

Det är förvisso viktigt att den offentliga sektorn inte får bära kostnaderna för den finansiella sektorns misslyckanden, och principerna bör också spegla de möjliga kostnader som uppkommer och främja ett lämpligt beteende.

Finansministrarna kom också överens om att ytterligare finansiella ”reparationer” i bank- och finanssektorn är nödvändiga för en global återhämtning. Dessa diskussioner kommer att fortsätta i Toronto och jag kan säga att kommissionen är för en bred öppenhet när det rör bankstresstesten, vilka är nödvändiga för att återställa och stärka förtroendet i den europeiska ekonomin.

Sammanfattningsvis är det nu hög tid att både Europeiska rådet och G20 visar vad man har åstadkommit när det gäller den smarta finanspolitiska exitstrategin, åtgärder som är tillväxtfrämjande, balanserande och reformerande. Detta gäller även finansmarknadsreformerna och den förbättrade ekonomiska styrningen. Det är nödvändigt att Europeiska rådet och G20 nu visar vad de går för och genomför det de har åtagit sig vid denna kritiska tidpunkt för EU:s ekonomi och för den globala ekonomin.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag har mottagit åtta resolutionsförslag(1), som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 16 juni 2010.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I samband med den djupnande ekonomiska och sociala krisen– en bitter skamfläck som hänger över EU och den ekonomiska och sociala politik som EU har anammat – visar kommissionen och Europeiska rådet tecken på en aldrig tidigare skådad skamlöshet. Saken är den att de uppsatta målen när det gäller ”återhämtning från krisen”, ”tillväxt”, ”social sammanhållning” och ”ekonomisk sammanhållning”, som har nämnts upprepade gånger och naturligtvis är nödvändiga, strider tydligt mot tillämpningen av den s.k. stabilitets- och tillväxtpaktens irrationella kriterier och mot det som kallas ”utgiftsinriktad” finanspolitisk konsolidering, som ska utföras till varje pris och utan hänsyn till de enskilda medlemsstaternas specifika karaktär, särskilt de med svagare och mer osjälvständiga ekonomier.

Vi känner mycket väl till innebörden och konsekvenserna av detta förhållningssätt: större press på arbetsmarknaden, på arbetstagarna – i den meningen att man nedvärderar dem och ökar utnyttjandet – och på det sociala trygghetssystemet och på sjukvårds- och utbildningssystemen. Det syftar helt enkelt till att nedmontera statens sociala funktioner. Allvaret i detta, dvs. att låta arbetstagarna och vanligt folk betala räkningen för en kris som de inte har utlöst, står i motsats till den överseende inställningen till finanskapitalet eftersom man bara har meddelat vaga, obestämda avsikter och t.o.m. då är de ytterst otillräckliga och ingen vet när de ska börja gälla …

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Grech (S&D), skriftlig.(EN) Innan det slutliga antagandet av EU 2020-strategin bör Europeiska rådet stärka strategins struktur och ange tydliga politiska prioriteringar, realistiska mål och tidsfrister som säkrar genomförandet av en grön, kunskapsbaserad och social marknadsekonomi i EU senast 2020. Den nya strategin bör spegla det rådande ekonomiska läget, man bör utnyttja de lärdomar man dragit från Lissabonstrategin, och försöka att uppnå hållbar tillväxt och välstånd för alla EU-medborgare. Ett av de främsta flaggskeppsinitiativen i EU 2020-strategin bör vara den gemensamma marknaden, med betoning på utmaningarna när det gäller social rättvisa, ekonomisk tillväxt och inriktning på förmåner till medborgarna, konsumentskydd och små och medelstora företag. Den gemensamma marknaden bör vara huvudkatalysatorn i den ekonomiska återhämtningen och måste samtidigt godtas av medborgarna som en förkämpe för deras intressen, av konsumenterna som en beskyddare av deras rättigheter och av små och medelstora företag som främjare av rätt incitament. Vi behöver ett nytt holistiskt och gemensamt förhållningssätt, som fullständigt integrerar de frågor som är viktiga för medborgarna och konsumenterna genom att ge dem möjligheten att maximera sin potential och till fullo utnyttja förmånerna med en hållbar europeisk union.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristian Dan Preda (PPE), skriftlig. (RO) Även om debatten inriktades på EU 2020-strategin och ekonomisk styrning kommer Europeiska rådet troligen också att diskutera Islands medlemsansökan till EU. Med tanke på kommissionens yttrande om Islands EU-anslutning (av den 24 februari 2010) och det betänkande som jag håller på att utarbeta och som diskuteras i utskottet för utrikesfrågor, är jag säker på att Europeiska rådet vid sitt möte den 17 juni kommer att rekommendera att anslutningsförhandlingar inleds med Island. Jag hoppas också att Island kommer att komplettera de betydande framsteg som redan gjorts med att anta EU:s regelverk och sedermera bli en ny medlem i den europeiska familjen.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig.(PL) Europeiska rådet ska återigen diskutera strategin för tillväxt och arbetstillfällen och kampen mot krisen – EU 2020-strategin. Dessa frågor måste diskuteras tillsammans eftersom de hör ihop på kort, medellång och lång sikt. Det är en god idé att peka ut vissa av orsakerna till den svåra situation som har uppstått och lägga fram förslag till åtgärder. Vi följde inte stabilitets- och tillväxtpakten. Frågan är var institutionerna höll hus – var fanns de personer som var ansvariga för övervakningen? Europeiska unionen har inte en verkligt gemensam marknad – EMU-länderna är väldigt olika varandra, de har ingen enhetlig finanspolitik och den ekonomiska unionen är i sin linda. EU måste agera mer beslutsamt när det gäller regleringen av marknaden, inbegripet bank- och finansmarknaderna. Den hjälp som gavs till finansinstituten och bankerna måste inriktas på och användas för utveckling. EU:s budget bör grundas på många och varierande källor, däribland en skatt på finansiella transaktioner. EU:s konkurrenskraft i förhållande till tredjeländer bör grundas på de standarder som gäller i EU. En EU-mekanism för ekonomisk styrning i förhållande till de 27 medlemsstaterna bör utformas och tas i bruk av kommissionen, i enlighet med de principer som har fastställts av rådet och parlamentet. Unionens verksamhet bör utvidgas genom åtgärder för att garantera lämplig överensstämmelse och komplementaritet mellan nationella budgetar och EU:s budget. När det gäller länderna i euroområdet måste ECB stärka den gemensamma penningpolitiken. Det är dessutom nödvändigt att samarbeta med nationella regeringar om vissa gemensamma åtgärder inom finanspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) EU har drabbats av den ekonomiska och finansiella krisen kombinerat med de sociala konsekvenserna av den ökande arbetslösheten, klimatförändringarna och de demografiska utmaningarna. De demografiska utmaningarna och den ekonomiska och finansiella krisen äventyrar pensionssystemens hållbarhet, vilket ökar risken för fattigdom, särskilt för gamla och unga personer. EU 2020-strategin borde ha speglat EU:s politiska vision fram till 2020 för skapandet av en hållbar ekonomisk utveckling, arbetstillfällen och ett värdigt liv för EU-medborgarna. Denna strategi kommer att utgöra grunden för både halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för 2007–2013 och för den framtida budgetramen för 2014–2020. EU måste investera i en hållbar utveckling av det intermodala transeuropeiska transportsystemet, i den europeiska energiinfrastrukturen, i energieffektivitet och jordbruk. EU 2020-strategin bör grundas på resultatet av offentliga samråd och diskussioner om den framtida sammanhållningspolitiken, den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, den framtida gemensamma politiken för transport och energi, den framtida industripolitiken och den framtida forsknings- och innovationspolitiken. Jag uppmanar Europeiska rådet att inleda samråd med Europaparlamentet, nationella parlament, lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer innan man antar EU 2020-strategin. Detta är det enda sättet att se till att EU 2020-strategin blir något mer än bara tomma ord.

 
  
MPphoto
 
 

  Iuliu Winkler (PPE), skriftlig.(EN) Dagens EU står inför en avgörande utmaning: Vi måste välja mellan förhållningssättet som grundas på nationella intressen, som kraftfullt lyfts fram av vissa medlemsstater, och den gemensamma strävan att EU bör förbli en viktig global aktör. Det kommande G20-toppmötet bör skapa utrymme för eftertanke: Om vi vill ha ett starkare EU efter krisen måste vi vara medvetna om att t.o.m. de största EU-staterna snart kommer att framstå som små i jämförelse med Brikländerna eller Förenta staterna i den globala konkurrensen.

Svaret bör grundas på det gemensamma europeiska förhållningssättet och mer ekonomisk samordning, snarare än på det mellanstatliga förhållningssättet som har en stark tendens mot nationella intressen och gynnar undantag. Vi kan inte få ett starkare EU om nya skiljelinjer ritas upp mellan medlemsstaterna och den nya ekonomiska styrningen bara inriktas på euroområdet och man bortser från den grundläggande principen om europeisk solidaritet.

Att planera för ett EU med en stark kärna samtidigt som man utestänger dem som inte är med i euroklubben är fullständigt omoraliskt enligt min mening. Euroområdet kan inte bli framgångsrikt om inte hela EU blir det. Alla andra förhållningssätt kommer att skaka det europeiska husets grundvalar.

 
  

(1) Se protokollet.


5. Slutsatser från toppmötet EU/Ryssland (31 maj–1 juni) (debatt)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är uttalandet av kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om slutsatserna från toppmötet mellan EU och Ryssland (31 maj–1 juni).

 
  
MPphoto
 

  Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.(EN) Fru talman! Det känns väldigt glädjande att vi i dag har möjlighet att diskutera resultaten från det senaste toppmötet mellan EU och Ryssland i Rostov-na-Donu. Det var ett bra, praktiskt inriktat och konstruktivt toppmöte, som bekräftade att Ryssland vill stärka sina förbindelser med EU.

Toppmötet utgjorde startskottet till partnerskapet för modernisering. Som ni ledamöter vet har det ju varit ett återkommande tema under Dmitrij Medvedevs tid som president att han inser att Ryssland behöver moderniseras. EU är Rysslands viktigaste handelspartner och största investerare och därmed en naturlig partner i detta sammanhang. Vår utgångspunkt är entydig: Alla moderniseringsprogram ska vara brett anlagda för att lyckas. De måste stimulera innovation och entreprenörskap, men också stärka de demokratiska värderingarna och rättssäkerheten. Till de prioriterade områdena för partnerskapet för modernisering hör därför ett välfungerande rättsväsende, bekämpande av korruptionen samt dialogen med det civila samhället.

EU påpekade, precis som tidigare, att vi anser att människorättsaktivisternas och journalisternas dagliga situation inger oro. Att den grundlagsskyddade församlingsfriheten är fortsatt problematisk visas av demonstrationerna i Moskva den 31 maj. Den växande instabiliteten i norra Kaukasus ger också upphov till oro.

Men i vissa avseenden har utvecklingen också varit positiv, och det är viktigt att erkänna detta. Moratoriet mot dödsstraffet har förlängts, och protokoll nr 14 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna har ratificerats. Arbetet med att förbättra rättssäkerheten och bekämpa korruptionen kommer också att främja ett företagsvänligare klimat. Investeringsflödena till Ryssland har minskat, och Ryssland inser att landet behöver göra mer för att locka till sig investerare.

Ett inträde i Världshandelsorganisationen är ett led i denna bredare strategi för att stärka processer som bygger på regelefterlevnad. EU vill ha en snabb anslutning av Ryssland. Förhoppningsvis är arbetet med att åstadkomma detta snart slutfört.

Frihandelsvänliga politiska utfästelser behöver omsättas i konkreta åtgärder. Genomförandet av tullunionen mellan Ryssland, Kazakstan och Vitryssland har utlöst viss oro. Vi har inget att invända mot tullunioner i allmänhet, EU är ju också en tullunion. Men det är oroväckande om handeln hindras i stället för att främjas, vilket verkar vara fallet med den tullunion som föreslagits.

På energiområdet inriktades överläggningarna på den fysiska infrastrukturen, på den rättsliga grunden för våra energiförbindelser samt på energieffektivitet. Här kommer partnerskapet för modernisering att spela en viktig roll. Vårt nya avtal behöver innehålla betryggande energibestämmelser, i linje med energistadgefördragets principer. Vi har också framhållit att energistadgefördraget för oss är det forum där det känns mest naturligt att överlägga om förslag till en multilateral ram för att trygga energiförsörjningen.

Energieffektivitet och minskade utsläpp av växthusgaser är de viktigaste åtgärderna för att bekämpa klimatförändringen. I dag ligger Rysslands mål vid 15–20 procent jämfört med 1990 års nivåer, och vi ser gärna att man är mer ambitiös. Vi kommer att fortsätta våra insatser inför Cancúnmötet.

På viseringsområdet vill Ryssland hålla ett högt tempo, samtidigt som landet har förståelse för hur känslig denna fråga är för EU internt. EU betonade att frågan behöver hanteras steg för steg på ett resultatorienterat sätt. Vi har lagt fram ett konkret förslag i den andan och kommer också att se över avtalet om viseringslättnader. Vi hoppas att det går att hjälpa de ryssar som bor i Kaliningrad genom bilaterala avtal för den lokala gränstrafiken med såväl Polen som Litauen.

Vi har också diskuterat samarbete i krissituationer. Båda parterna framhöll de goda erfarenheterna av Eufor i Tchad och EU Navfors operation ”Atalanta”. Vi enades om att undersöka om detta samarbete går att utöka ytterligare. Ryssland lade fram konkreta förslag, som vi kommer att granska. Självfallet förbehåller sig EU rätten att fatta egna beslut.

Toppmötet gav också möjlighet att överlägga om flera internationella frågor. Hit hörde fredsprocessen i Mellanöstern, det iranska kärnkraftsprogrammet, Afghanistan/Pakistan, Kosovo, den östliga grannskapspolitiken, samt europeiska säkerhetsfrågor i vidare mening. Jag tycker att utrikesminister Sergej Lavrov och jag lade fram ett bra gemensamt uttalande om dödsoffren vid Israels militäroperation mot ”Ship to Gaza”.

Men precis som vi räknade med hade vi olika syn på Georgien, Kosovo och Moldavien, där ryssarna redogjorde för sina välkända ståndpunkter.

 
  
MPphoto
 

  Elmar Brok, för PPE-gruppen.(DE) Fru talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Jag vill varmt tacka Catherine Ashton för hennes uttalande och för hur toppmötet organiserades. Det står nu klart att många oroas av åtskilliga aspekter av utvecklingen i Ryssland när det gäller rättssäkerheten och vissa rättsfall, vilket också kom till uttryck vid toppmötet. Det finns en rad andra orosmoment, bland annat att man fortfarande inte följer folkrättens regler i förbindelserna med länder som Georgien. Å andra sidan är det också viktigt att inse att det har gått framåt, och att partnerskapet för modernisering utan tvekan kommer att spela en viktig roll för detta.

Det är mycket viktigt att vi förstår vilken enorm strategisk betydelse Ryssland har för oss. Vi har konkreta gemensamma intressen på områdena ekonomi och energi. För mig framstår det som ytterst betydelsefullt att det gick att hitta en gemensam ståndpunkt om ”5 + 1-förhandlingarna” om Iran och FN-resolutionen, liksom om andra frågor. Jag anser för övrigt att vi bara kan komma någon vart i Mellanöstern om kvartetten lägger på ett kol.

Fortsatta förhandlingar om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal hänger dock också på hur trovärdigt Ryssland är, och på hur man ska integrera de fyra gemensamma områdena och människorättsaspekten. De grundläggande frågor som hittills omfattats av energistadgan, som för närvarande inte tillämpas, är viktiga för många av oss, precis som ni påpekade. Om Ryssland ska bli en fullvärdig internationell aktör, måste landet vara redo att ingå sådana här rättsligt bindande avtal, och att ta både förhandlingarna med Världshandelsorganisationen (WTO) och stegen inför ett WTO-medlemskap på allvar. Tullunionen med Kazakstan och Vitryssland bådar inte så gott i det avseendet. Jag anser emellertid att denna internationella integration är viktig, framför allt för G20-åtagandets trovärdighet.

Jag anser att vi gör rätt i att gå vidare med viseringsfrågan. Vi behöver emellertid markera att den ska gå hand i hand med förändringar av viseringsförfarandet för våra östliga grannländer, som inte får hamna på efterkälken. Det får inte bli så att det är lättare att resa till EU från Ukraina med ryskt pass än med ukrainskt pass. Jag hoppas att ni är noga med tidsaspekten här.

 
  
MPphoto
 

  Adrian Severin, för S&D-gruppen.(EN) Fru talman! Förbindelserna mellan EU och Ryssland har en viktig strategisk aspekt. De präglas ju inte bara av vad som är ekonomiskt fördelaktigt, utan också av målet om ett nära samarbete i olika internationella sammanhang. Geografiskt sett är och förblir Ryssland EU:s närmaste granne, och en viktig faktor både för EU:s förbindelser med Asien och för EU:s förbindelser västerut.

Man kan även säga att EU och Ryssland kompletterar varandras behov och resurser, och har vissa globala mål som överensstämmer eller sammanstrålar.

Vi måste inse att ett instabilt och sårbart Ryssland som skakas av interna konflikter är en utmaning för EU, medan vi får stabilitet i det motsatta fallet. Jag hoppas också att Ryssland förstår att stabila grannregioner gagnar landets säkerhet, och inte tvärtom.

Ramen för de strategiska förbindelserna mellan EU och Ryssland bör bygga på åtgärder på flera nivåer. Partnerskapet för modernisering är verkligen betydelsefullt – det bidrar till att skapa förtroende och ömsesidigt beroende, och gör att vi kan slå följe med Ryssland på en lång rad områden där vi har gemensamma intressen. Vi bör dock också överväga ett partnerskap för ett WTO-inträde, där EU blir inkörsporten då Ryssland integreras i WTO.

Det är viktigt med en energigemenskap, som bland annat bör omfatta ett instrument för trepartssamarbete med övergångsländerna. Vi kanske också borde genomföra trepartssamtal med Förenta staterna om att uppdatera säkerhetsstrukturen i Europa och i världen. Vi kan inrätta ett slags global jämviktsmekanism som bygger på självbestämmande och subsidiaritet, och hantera människorättsfrågorna mot denna bakgrund. Människorättsdialoger ska vara utgångspunkten för ett äkta politiskt och interinstitutionellt samarbete, och bör inte användas som geopolitiska slagträn.

 
  
MPphoto
 

  Kristiina Ojuland, för ALDE-gruppen. (ET) Fru talman, fru Ashton! Efter toppmötet mellan EU och Ryssland i Rostov-na-Donu hoppas vi på ett genombrott i våra ömsesidiga förbindelser. Detta gäller särskilt det ekonomiska samarbetet, och det internationella samarbetet med Ryssland i vidare mening. Men vad det beträffar anser vi att vi inte får glömma bort att verka för principerna demokrati, mänskliga och medborgerliga rättigheter och rättssäkerhet.

Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa stöder moderniseringsprogrammet, som syftar till att diversifiera den ryska ekonomin och att utveckla handelsförbindelserna med EU. Detta mål går att uppnå, förutsatt att Ryssland efter bästa förmåga skapar ordning och reda i ekonomin och rättsväsendet. Vi ser tullunionen mellan Ryssland, Kazakstan och Vitryssland som ett tecken på att Ryssland i dag inte vill ansluta sig till WTO. Detta avskräcker i sin tur tänkbara investerare. Det krävs rättssäkerhet för att omvärlden ska vilja investera i Ryssland, oavsett om det gäller energisektorn eller något annat område.

Det vore bra om Ryssland visade större intresse för samarbetet kring gränsöverskridande godstrafik, men vi tycker också att det är rimligt att förenkla viseringsbestämmelserna mellan EU och Ryssland. Detta förutsätter emellertid att Ryssland vidtar konkreta och realistiska åtgärder. När det gäller att trygga energiförsörjningen anser ALDE-gruppen att det är mycket viktigt att fortsätta förhandlingarna med Ryssland, så att vi får ett avtal som bygger på energistadgans principer och tryggar konsumenternas energiförsörjning.

Vi välkomnar ratificeringen av protokoll nr 14 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och det fortsatta moratoriet mot dödsstraff i Ryssland. Vi vill ändå påpeka att Ryssland ännu inte har fullgjort sina skyldigheter gentemot Georgien. Ryssland behöver också visa en äkta vilja att samarbeta för att lösa konflikterna i Moldavien och i södra Kaukasus.

Jag återkommer avslutningsvis än en gång till de grundläggande värderingarna. ALDE-gruppen vill utveckla ett långsiktigt partnerskap med Ryssland på alla områden, men vi kan inte finna oss i att vår partner kränker rättsstatliga och demokratiska principer genom att avvika ifrån dem. Inga ekonomiska fördelar är viktigare än de värderingar som EU företräder. Ett typiskt exempel på hur Ryska federationen avviker från rättsstatliga principer är att Michail Chodorkovskij nu åtalas för andra gången. ALDE-gruppen har lagt fram ändringsförslag 5, där vi påpekar detta. Vi uppmanar våra ledamotskolleger att stödja det. Tack ska ni ha.

 
  
MPphoto
 

  Werner Schulz, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Fru talman, mina damer och herrar! En dålig resolution har lagts fram om ett resultatlöst toppmöte mellan EU och Ryssland. Mot bakgrund av president Dmitrij Medvedevs insatser för att modernisera Ryssland måste vi få honom att inse att modernisering handlar om mer än bara teknik.

Vi har full förståelse för att Ryssland vill utveckla nanotekniken och skaffa sig ett eget Silicon Valley. Men modernisering kräver också ett aktivt och levande civilt samhälle med ohämmad kreativitet. Vi borde erbjuda Ryssland just ett sådant partnerskap för allsidig modernisering. Det är därför som det är så viktigt att åtgärda brister och ta itu med problemen. Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy gjorde detta i Rostov, något som vi uppskattar, precis som Catherine Ashtons arbete under det senaste toppmötet.

Detta borde emellertid också framgå av vår resolution. Vi har därför lagt fram fyra ändringsförslag, som jag uppmanar er att stödja. De handlar om att få ett slut på all politisk förföljelse, förbättra fångvården, utreda Sergej Magnitskijs död, få Michail Chodorkovskij och Platon Lebedev frigivna, sätta stopp för konflikten i norra Kaukasus samt införa den församlingsfrihet som den ryska grundlagen garanterar. Yttre friheter – med andra ord viseringsfrihet – bör gå hand i hand med inre friheter. Vi är övertygade om att friheten är odelbar även i Ryssland.

 
  
MPphoto
 

  Charles Tannock, för ECR-gruppen.(EN) Fru talman! Ryssland ligger inte långt från EU, har en ekonomi som är värd över 1 000 miljarder US-dollar och förfogar över enorma naturtillgångar, framför allt gas. Detta innebär att EU:s strategiska förbindelser med Ryssland är enormt viktiga. Min grupp inser att Ryssland, som medlem av FN:s säkerhetsråd, är en viktig internationell aktör. Ryssland spelar framför allt en framträdande roll för situationen i Nordkorea, för fredsprocessen i Mellanöstern genom deltagandet i Mellanösternkvartetten, och för att övertyga Iran om att lägga ned sitt kärnvapenprogram och få Turkiet att öppna gränsen till Armenien.

Mitt hjärta ömmar för Ukraina, där valet av president Viktor Janukovitj starkt har förbättrat de tidigare så spända förbindelserna mellan Moskva och Kiev. Man ska inte se det kontroversiella beslutet att förlänga Rysslands hyresavtal för marinbaserna på Krim som ett tecken på att Ukraina vänder EU ryggen och kastar sig i moder Rysslands famn igen. Framför allt borde vi protestera mot den ryske utrikesministern Sergej Lavrovs uttalande om att det inte skulle gagna Rysslands nationella kärnintressen om Ukraina så småningom blev EU-medlem. Viktor Janukovitjs valseger var knapp och minst hälften av ukrainarna vill se ett närmande mellan sitt land och EU. Det är vår plikt att välkomna deras strävan – vi får inte vända dem ryggen.

 
  
 

(Sammanträdet avbröts.)

 

6. Välkomsthälsning
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Jag har nöjet att meddela att en delegation från Folkrepubliken Kinas nationella folkkongress genomför ett några dagar långt arbetsbesök hos Europaparlamentet. Detta sker inom ramen för våra interparlamentariska möten och med anledning av det tjugonionde interparlamentariska mötet mellan Europaparlamentet och Kina. Jag välkomnar alla delegationsmedlemmar varmt.

Ordförandeskapet vid detta tjugonionde möte mellan våra två parlament utövas av Zha Peixin, vice ordförande för utskottet för utrikesfrågor i Nationella folkkongressen i Kina, och Europaparlamentets ledamot Crescenzio Rivellini.

Att denna dialog äger rum gläder Europaparlamentet. Den har genomförts regelbundet och kontinuerligt sedan ganska lång tid tillbaka. Detta nya möte kommer att stärka förbindelserna mellan våra parlament och göra det möjligt att överlägga om en lång rad frågor av gemensamt intresse för såväl EU som Kina.

Låt mig till båda delegationernas medlemmar framföra min förhoppning att såväl de möten som redan genomförts som de som äger rum i dag aktivt bidrar till ett närmande mellan våra båda institutioner.

 

7. Slutsatser från toppmötet EU/Ryssland (31 maj–1 juni) (fortsättning på debatten)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Vi återupptar nu debatten om slutsatserna från toppmötet mellan EU och Ryssland (31 maj–1 juni) och uttalandet av kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

 
  
MPphoto
 

  Helmut Scholz, för GUE/NGL-gruppen.(DE) Fru talman, fru Ashton! Här i Europaparlamentet diskuterar vi ofta förbindelserna mellan EU och Ryska federationen. Jag har undertecknat parlamentets gemensamma resolutionsförslag för min grupps räkning, trots dess mycket återhållsamma formuleringar om resultatet av toppmötet EU–Ryssland nyligen.

Låt mig ändå tillägga följande. Toppmötet var det första efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Ryssarna hoppades därför på ett mer beslutsamt agerande från EU:s sida. För Ryssland är EU en naturlig strategisk partner – våra gemensamma värderingar gör att det finns band mellan oss. Jag vill nu påminna alla om att Ryska federationen i februari 2010 blev den sista av Europarådets 47 medlemmar som ratificerade Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta är en tydlig signal om att Ryssland delar de värderingar som Europarådets medlemmar har. Ryssland hoppades i synnerhet på framsteg i frågan om viseringsfrihet. Dessa förhandlingar har pågått i sju år utan konkreta resultat.

Jag instämmer helt i att det partnerskap för modernisering som föreslagits är ett steg på vägen mot ett strategiskt partnerskapsavtal. Men i mina ögon går det inte tillräckligt långt. Enligt forskningsinstitutet Centre for European Reform är det exempelvis inte meningen att teknik från EU ska överföras till projekt där ryska staten deltar. Här resonerar EU alltför kortsiktigt och går miste om många samarbetsmöjligheter, särskilt för små och medelstora företag – och därmed också om möjligheter att bygga upp förtroendet.

Dessa möten har genomförts i många år. Varför är utbytet så magert? Vi måste komma ihåg att den viktigaste utmaningen för båda parter än i dag är att övervinna bristen på förtroende. De yviga utspelen är alltför många. Alltför ofta saknas seriösa projekt som verkligen skulle kunna bygga upp förtroendet i alla delar av politiken, ekonomin, samhället och kulturlivet.

Om EU och Ryssland ska ha konstruktiva förbindelser för att lösa de problem som finns, hör energi och miljö till de viktigaste frågorna. Det brukar alltför ofta heta att energipolitiken är ett strategiskt samarbetsverktyg och en föredömlig förtroendeskapande åtgärd, men just på energiområdet är det blott alltför vanligt med missförstånd och utelämnanden. Vi måste vidta kraftfulla åtgärder mot detta.

 
  
MPphoto
 

  Fiorello Provera, för EFD-gruppen.(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Ryssland kommer att vara en oerhört viktig strategisk partner för EU. Det är därför ytterst angeläget att vi enas om ett brett partnerskaps- och samarbetsavtal.

Avtalet är en prioriterad utrikespolitisk fråga, eftersom det skulle skapa ett forum som lämpar sig för ett långtgående samarbete med Moskva. Här handlar det om allt från bilateral handel, viseringsfrihet, kontroll av olaglig invandring och kampen mot terrorismen respektive den organiserade brottsligheten och klimatförändringen, till synnerligen angelägna frågor som det iranska kärnkraftsprogrammet och fredsprocesserna i Kaukasus och Mellanöstern.

På energiområdet bör EU frigöra sig från vissa förutfattade meningar och agera mer pragmatiskt och konsekvent. Om vi vill trygga vår energiförsörjning måste vi inse att South Stream-projektet tillför ett stort värde genom att tillhandahålla en säker leveransväg och mängder av energi. Det behövs för vår ekonomiska återhämtning de närmaste åren.

EU bör agera på två plan i sina förbindelser med viktiga partnerländer som Ryssland. Vi bör dels överlägga om våra ideal och ideologiska värderingar, och dels agera pragmatiskt – det är ett krav vid internationella förbindelser.

 
  
MPphoto
 

  Jean-Marie Le Pen (NI).(FR) Fru talman, fru Ashton! Jag välkomnar den vitamininjektion som starten för partnerskapet för modernisering utgör. Det är bra att det är så praktiskt inriktat. Detta nya partnerskap kan, om inte annat, göra nytta genom att markera att Ryssland är en naturlig geopolitisk partner till EU. De positiva kommentarerna om ett krishanteringssamarbete med Ryssland gläder mig också.

Men jag har några synpunkter. Ideligen lyfts EU:s krav fram, medan vår partners intressen och ståndpunkter förefaller att systematiskt bagatelliseras eller viftas bort – oavsett om det gäller energifrågor eller analysen av det östliga partnerskapet och de närmaste grannarnas västvänliga inställning.

Jag vill även påpeka att de skarpa formuleringarna i flertalet av medlemsstaternas ståndpunkter, och den aggressiva ton de använder när de fördömer människorättskränkningar, förefaller att riktas enbart mot Ryssland. När systematiska kränkningar av rättssäkerheten begås av exempelvis Kina, och vi försöker få gehör för EU:s minimikrav på det sociala området – detta gäller främst den enorma fabriken i Laogai – så är det mer civiliserade tongångar som gäller, och diplomatin blir mer hovsam. Samtidigt står Frankrikes och EU:s arbetstagare utan arbeten.

Jag påminner om ordspråket ad augusta per angusta – till toppen genom trångmål. Så ser jag på Rysslands ansträngningar i dag, när landet befriat sig från den kriminella marxismens gift, som i så många decennier har åderlåtit det och varit dess fängelse. Dagens Ryssland har fått en hel nation att räta på ryggen igen, även om det fortfarande återstår många svårigheter och utmaningar att ta itu med.

Därför vill jag efterlysa lite ödmjukhet från EU-fanatikernas sida. Särskilt som EU:s superstat inte uppnår något av sina mål, trots att dess verksamhet hela tiden kostar mer pengar och medlemsstaterna steg för steg tar makten över alla länder i Väst-, Central- och Östeuropa.

Jag måste också påminna er om att Europaparlamentet har visat större försonlighet mot det kommunistiska Sovjetunionen än mot Ryssland. Ofta är det också samma personer som tidigare slog på trumman för en ensidig nedrustning från västs sida, och för att vi skulle ansluta oss till Michail Gorbatjovs gemenskap, som i dag utgjuter sig mest högljutt över partnerskapet mellan EU och Ryssland, och är mest tveksamma till det.

I det här sammanhanget måste jag berätta något för er som ni kanske redan känner till, nämligen att den pågående översättningen av de hemliga sovjetiska arkiven, som den modige Pavel Stroilov har fått tag på, kommer att röja nya historiska uppgifter. Det har redan tidigare dykt upp obehagliga överraskningar ur dessa arkiv för dem som sprider den enda tillåtna läran om hur det kalla kriget egentligen slutade. Det kommer mer sådant. Det handlar om vem Michail Gorbatjov egentligen var, och om försyndelser av dagens supereuropeiska elit, som på den tiden entusiastiskt försökte bereda vägen för olika sovjetiska projekt.

Jag kanske upprepar mig nu, men Ryssland är en omistlig strategisk partner för EU-länderna, och starkare förbindelser skulle gagna alla parter. Detta land står oss närmare kulturellt, som civilisation, historiskt, geografiskt och genom våra ömsesidiga intressen och delade risker än vissa stater som ni står i begrepp att släppa in i EU.

 
  
MPphoto
 

  Ria Oomen-Ruijten (PPE).(NL) Fru talman, mina damer och herrar, fru Ashton! Låt mig börja med att tacka de ledamotskolleger som samarbetat med mig för att åstadkomma en bra och tydlig resolution. Toppmötet i Rostov-na-Donu får på många punkter hård kritik i vår resolution. Precis som en del andra bedömare anser vi att resultatet beror på att Ryssland hellre förhandlar bilateralt med enskilda medlemsstater än med EU. Detta beror på att ryssarna anser att vi fortfarande inte agerar samfällt. Vilket intryck fick ni av samarbetet vid toppmötet? Tycker ni verkligen att EU visade upp en enad front där?

Nu vill jag ställa fyra konkreta frågor. Togs partnerskapsavtalet över huvud taget upp vid toppmötet? Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi ingår ett långtgående, rättsligt bindande avtal som går längre än rent ekonomiskt samarbete, eller nya energiavtal. Men partnerskapsavtalet måste också omfatta demokrati och mänskliga rättigheter. Prioriterar ni egentligen detta nya partnerskapsavtal? Gör Ryssland det?

När det gäller partnerskapet för modernisering känner jag mig överkörd som parlamentsledamot. Att ingå samarbetsavtal är ju inte fel, men i det nya moderniseringsprogrammet lyser allt konkret med sin frånvaro. Det var inte bara detta initiativ som jag gärna hade velat diskutera med er i förväg. Om den ryska ekonomin ska moderniseras, framstår Världshandelsorganisationen, energistadgan och bekämpandet av korruption för mig som mycket angelägnare frågor.

Sedan har vi de fyra gemensamma områdena. Är det nya moderniseringsprogrammet inte samma sak som vårt tidigare avtal om de fyra gemensamma områdena?

I denna resolution måste vi framför allt och till varje pris inrikta oss på människorättspolitiken. Det har ni båda också gjort. Det har även lagts fram några resolutionsförslag, som jag tycker snarare hör hemma i betänkandet om Ryssland.

 
  
MPphoto
 

  Hannes Swoboda (S&D).(DE) Fru talman, fru Ashton! Stort tack för er tydliga och uppriktiga redogörelse, som visar hur viktigt det är att vi får ett partnerskap med Ryssland. Jag skulle gärna se ett strategiskt partnerskap växa fram. Jag måste dock också konstatera att Ryssland är en partner som tråkigt nog inte alltid rättar sig efter fördrag och avtal. Ett exempel på det är Georgien. Jag är en av dem som var mycket kritiska till Georgiens uppträdande under det senaste kriget, men jag beklagar att Ryssland inte håller sig till ingångna avtal med Georgien. Ryssland försvagar därigenom sin ställning och sina möjligheter att mäkla fred i regionen.

I vanliga fall skulle Ryssland också medverka vid lösningen av det synnerligen spända läget i Kirgizistan. Ryssarna har tack och lov förklarat att de bara kan tänka sig att medverka inom ramen för en FN-aktion. Här måste vi göra helt klart för Ryssland var vi står. Vi vill att Ryssland blir vår strategiska partner, men landet måste följa de gemensamma regler som FN instiftat och de överenskommelser som man ingått med EU.

Att förbindelserna mellan Ukraina och Ryssland har tinat upp är mycket glädjande. Emellertid vare sig kan eller får detta hindra EU från att ständigt förbättra sina förbindelser med Ukraina – dessa båda saker utesluter inte varandra.

 
  
MPphoto
 

  Alexander Graf Lambsdorff (ALDE).(DE) Fru talman, fru Ashton! Min grupp instämmer i vad Hannes Swoboda precis sade. Vi vill ha ett strategiskt partnerskap med Ryssland, men som vi ser det existerar inte detta i dag. Det beror helt enkelt på att ett sådant inte går att utveckla, eftersom vi och Ryssland inte har samma värderingar. Men jag tycker ändå att det finns vissa ljuspunkter. Därmed har ni, fru Ashton, en stor chans under er mandatperiod, som er företrädare kanske inte hade.

Jag anser att Ryssland i dag för en mer konstruktiv ”västpolitik” än tidigare. Ett anmärkningsvärt framsteg är att man har bilagt gränskonflikten med Norge i Arktis, där stora råvarutillgångar stod på spel. Avtalet med Ukraina om basen i Sevastopol och om gasleveranser är ett annat överraskande framsteg som förhoppningsvis leder till att EU:s gasförsörjning stabiliseras. Ännu ett synnerligen betydelsefullt steg är försoningen med Polen efter tragedin i Smolensk. Allt detta är verkligen anmärkningsvärt. Jag får inte glömma att nämna att rysk statlig tv helt oväntat har visat Andrzej Wajdas film ”Katyn” två gånger på bästa sändningstid. Det ger en fingervisning om en ny inställning i Ryssland, som får mig att tro på en ljus framtid.

Denna ”västpolitik” har också fått Ryssland att inse att landets verkliga problem finns i söder och öster, och här har vi redan nämnt Kirgizistan och Iran. Hur Ryssland lagt sin röst beträffande sanktioner mot Iran i FN:s säkerhetsråd kan vara en del av denna ”västpolitik”. Överenskommelsen om ett nytt Start-avtal hänger definitivt ihop med den. Så visst finns det hopp. Vi kan hoppas på att våra förbindelser förbättras och att vi går vidare mot ett strategiskt partnerskap.

 
  
MPphoto
 

  Heidi Hautala (Verts/ALE).(FI) Fru talman! Låt mig uppriktigt tacka den höga representanten, som reste till Rostov-na-Donu, och hela EU:s arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. Det gläder mig verkligen att ni tog upp de här frågorna, eftersom det finns såväl ljuspunkter som orosmoment, precis som ni konstaterade. Jag anser att Europaparlamentet bör påpeka dessa problem tydligt i sin resolution, som ni sade. Samarbetet mellan parlamentet, kommissionen och rådet har varit utomordentligt, och så måste det förbli när vi arbetar med mänskliga rättigheter.

I det här sammanhanget vill jag också tacka kommissionsledamot Cecilia Malmström för att hon tog upp ett mycket viktigt människorättsärende under överläggningarna med sina ryska kolleger. Hon tog upp fallet med advokaten Sergej Magnitskij – ett förfärande exempel på hur en människorättsaktivist kan mista livet.

Vi får inte heller blunda för att frivilligorganisationer hindrades från att samlas och demonstrera under toppmötet mellan EU och Ryssland vid Rostov-na-Donu. Allt de gjorde var att utöva sina rättigheter enligt artikel 31 i den ryska grundlagen, som i teorin garanterar församlingsfrihet.

 
  
MPphoto
 

  Jacek Olgierd Kurski (ECR).(PL) Moskva har insett att landets enda chans att närma sig den genomsnittliga utvecklingsnivån i EU ligger i att modernisera och skaffa sig omfattande tillgång till teknik från väst. Detta bör EU utnyttja. Så är dock inte fallet, vilket framgår av det relativt misslyckade resultatet av toppmötet mellan EU och Ryssland. Så kommer det att förbli ända tills EU vågar ta strid för sina värderingar och principer i förhandlingarna med Ryssland. Vi behöver därför tydligt markera att det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Ryssland och EU måste innehålla ett bindande avsnitt om mänskliga rättigheter, och markera att Ryssland aldrig kan moderniseras utan att bli mer demokratiskt.

Därför bör Europaparlamentet i resolutionen uttrycka sin besvikelse över att EU:s företrädare vid toppmötet inte reagerade på de brutala polisingripandena i Moskva och Sankt Petersburg den 31 maj. Det räcker inte att stå här i kammaren och lovorda den ryska människorättsorganisationen Memorial och ge den Sacharovpriset. Vissa värderingar försvaras bäst i handling.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Bastiaan Belder (EFD).(NL) Fru talman! Ända sedan tsar Peter den stores tid har Ryssland och Europa tolkat och tillämpat moderniseringsbegreppet på olika sätt. Det finns dels en rent materiell syn, dels en vidare syn som beaktar både materiella och ideella aspekter.

Detta framgick än en gång efter det senaste toppmötet mellan EU och Ryssland i början av månaden i Rostov-na-Donu. Efter att ha undertecknat partnerskapet för modernisering sade president Dmitrij Medvedev att avtalet i hans ögon framför allt hade en teknokratisk karaktär. Därmed får EU:s institutioner nu en viktig uppgift: att fortsätta att utkräva ansvar av Rysslands ledare för den främsta ideella aspekten av en äkta samhällsmodernisering, nämligen värnandet av elementära, grundläggande rättigheter i ett samhälle med fria medborgare.

Presidentens människorättskommissarie Vladimir Lukin har framfört oroande kritik, som går ut på att den ryska federala säkerhetstjänsten FSB:s nya mandat pekar i en annan riktning, med andra ord åt fel håll. Han varnar med all rätt för risken för ett bakslag som drabbar landets egna statliga organ. Hans ståndpunkt förtjänar starkt stöd. Det vore inte bra om premiärminister Vladimir Putins modell fick efterföljare i regionen eller i Ukraina.

 
  
MPphoto
 

  Krzysztof Lisek (PPE).(PL) Att vi talar med Ryssland är utmärkt. Vi behöver föra en dialog med Ryssland – detta kan varje vettig människa ställa upp på. Även Europaparlamentet kommer att stödja dialogen med Ryssland.

Ryssland förändras – åtminstone hoppas vi det. Vi hoppas att en lagens diktatur ska råda i Ryssland, för att låna president Dmitrij Medvedevs formulering, och att företagare från EU som investerar i eller handlar med Ryssland kan räkna med att rättsväsendet snarare hjälper än stjälper dem. Hittills har vi tyvärr sett en lång rad prov på rättsliga problem i Ryssland. I våra överläggningar med Ryssland måste vi komma ihåg och ta upp detta.

Vad kampen mot terrorismen och för säkerheten i världen angår är det givetvis glädjande att Ryssland samarbetar med EU:s medlemsstater, med världssamfundet och med Nato, USA och FN. Men visst är det oroande att Ryssland inte har tagit itu med alla problem som finns i förbindelserna med grannländerna. Det oroar oss att det fortfarande finns ryska politiker som leker med tanken på att blåsa liv i det ryska imperiet. Fallet Georgien gör att vi måste ingripa och ständigt påtala detta.

 
  
MPphoto
 

  Knut Fleckenstein (S&D).(DE) Fru talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Resultatet av toppmötet mellan EU och Ryssland är tillfredsställande, särskilt att detaljerna för partnerskapet för modernisering fastställts. Jag välkomnar varmt att partnerskapet nu prioriterar dialogen mellan civilsamhällena.

Som ordförande i Europaparlamentets delegation till den parlamentariska samarbetskommittén EU–Ryssland ledde jag ett arbetsgruppsmöte i Perm för några dagar sedan, där vi behandlade just frågan om det civila samhällets utveckling. Vi har än en gång konstaterat att Ryssland gjort stora framsteg de senaste åren, men också att det fortfarande återstår mycket att göra. Vi kan bidra på många sätt till diskussionen på grundval av såväl goda som mindre goda erfarenheter.

För mig är rörlighet ett centralt begrepp. Det kan inte bli tal om ett partnerskap för modernisering utan rörlighet för människorna. Jag är därför besviken på att EU inte har kommit så långt när det gäller möjligheten att resa utan visum. Vi måste nu fastställa de konkreta mål som EU och Ryssland kan uppnå genom att samarbeta. Det handlar inte om att tidtabeller ska uppfyllas, och definitivt inte om att saker och ting måste ske i en viss ordning. Vad det handlar om är att se till att vi hanterar de här frågorna på ett förutsägbart sätt, att vi har tydligt definierade kriterier och att alla – även Ryssland – kan räkna med viseringsfrihet när dessa villkor är uppfyllda och de konkreta problemen är lösta.

 
  
MPphoto
 

  Ryszard Czarnecki (ECR).(PL) Fru talman! I EU:s förbindelser med Ryssland handlar det om att både ge och ta. Det är uppenbart att vi ger Ryssland kunskap som är avgörande för den tekniska utvecklingen, samtidigt som ryssarna måste garantera att investeringsklimatet och rättssäkerheten förbättras för EU-företag i Ryssland. Vid det toppmöte som vi talar om nu handlade det bara om att ge, vilket var mycket tråkigt. Vi gav, men fick inte mycket tillbaka. Låt oss ta bladet från munnen och konstatera att detta gemensamma resolutionsförslag inte alls går in på enskilda konkreta människorättskränkningar. Det vore bättre att nämna namn och konkreta exempel, sådana har det ju varit gott om. Avslutningsvis: Om Angela Merkel och Dmitrij Medvedev enas om att inrätta en kommitté för EU:s och Rysslands utrikes- och säkerhetspolitik så finns det en sak som vi uttryckligen bör fråga oss. Kommer EU verkligen att föra ut samma budskap där, eller kommer bara vissa medlemsstater att höras?

 
  
MPphoto
 

  Francisco José Millán Mon (PPE).(ES) Fru talman! Att förbindelserna med Ryssland betyder mycket för EU är självklart. Ryssland är ett inflytelserikt grannland, en strategisk partner inom ekonomi och energi, och en permanent medlem av säkerhetsrådet.

I dag gör Ryssland ett fredligare och mer harmoniskt intryck. Det beror på det nya fördraget med Förenta staterna om minskning av strategiska vapen, undanröjandet av konflikten om antirobotsystem och överenskommelsen med den nya regeringen i Ukraina. Spänningen efter det ryska ingripandet i Georgien för två år sedan har avtagit. I detta läge välkomnar vi alla att Ryssland har ställt sig bakom säkerhetsrådets resolution 1929 om Iran nyligen. Således är detta ett väl valt tillfälle för att förbättra förbindelserna med Ryssland.

Det är därför tråkigt att framstegen uteblivit i förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal med Ryssland, som förutsätter ett ryskt medlemskap i Världshandelsorganisationen. Detta har inte heller retts ut ännu.

Vi behöver ett ambitiöst avtal som omfattar energi-, investerings- och handelsfrågor och innehåller bestämmelser för detta. Vad vi behöver är ett tydligt och rättsligt bindande regelverk.

Och även om jag naturligtvis i och för sig gärna ser att EU stöder och hjälper Ryssland i landets moderniseringssträvanden, så bör partnerskapet för modernisering – som enligt det senaste toppmötet ska utgöra ramen för förbindelserna – inte ses som ett substitut för det avtal som jag precis talade om.

Det är definitivt bra att ordförandeskapet låter partnerskapet omfatta även ett välfungerande rättsväsende och ett ökat tempo i bekämpandet av korruption.

Avslutningsvis vill jag säga följande: Jag vill också att EU ska föra en enad, verksam och konsekvent politik. Förhoppningsvis kan Lissabonfördragets nya verktyg – ni själv, den höga representanten, och det permanenta ordförandeskapet i Europeiska rådet – bidra till att vi uppnår detta mål om en enad och konsekvent politik.

 
  
MPphoto
 

  Kristian Vigenin (S&D).(BG) Jag uppskattar era försök att uppmana till ordning i kammaren, men det kommer inte att fungera. Det är tydligt att ljudvolymen bara kommer att stiga. Fru Ashton! Tack för att ni kom till det här sammanträdet i parlamentet. Vi har följt resultatet med särskilt stort intresse. Vår bedömning är att toppmötet genomfördes på ett konstruktivt sätt. Det var mindre spänt och mer verklighetsförankrat, och bägge sidor visade en större ömsesidig respekt. Den här nya tonen måste snart börja ge resultat i våra förbindelser.

Faktum kvarstår att även om vi har olika värderingar har EU och Ryssland alltfler gemensamma mål, vilket betyder att vi i det avseendet har en bred samarbetsgrund. Jag kan inte annat än att hålla med mina ledamotskolleger som anser att den resolution som vi lägger fram och kommer att anta är svag. Å andra sidan är det en välavvägd resolution, något som vi inte haft på länge, och det speglar resultatet av toppmötet.

Slutligen anser jag att den djupgående dialogen med Ryssland är mycket viktig för det östliga partnerskapet, eftersom den skapar förutsättningar för att vi tillsammans ska kunna lösa några av de långvariga problemen i de länder som deltar i detta samarbete.

 
  
MPphoto
 

  Inese Vaidere (PPE).(LV) Mina damer och herrar! Vi måste onekligen fortsätta och utveckla vårt samarbete med Ryssland, men EU:s nya partnerskapsavtal måste vara mer exakt och juridiskt bindande. Samarbetet inom området för modernisering måste vara bilateralt och proportionellt. Som samordnare för underutskottet för mänskliga rättigheter vill jag understryka att Ryssland befunnits skyldig i nästan alla de 115 fall som landet dragits inför Europadomstolen. Trots att man då och då har identifierat de skyldiga parterna med namn har de inte ställts inför rätta och ingen ersättning har betalats till de oskyldiga. Tvärtom har Ryssland i år till exempel tilldelat en utmärkelse till en sovjetisk arméofficer, Vasilij Kononov, som Europadomstolen funnit skyldig till krigsbrott för att 1944 skoningslöst ha mördat och bränt flera lettiska bybor, däribland en gravid kvinna. Med anledning av fallet har framstående ryska politiker dessutom utfärdat hot mot Europadomstolen. Detta visar tydligt hur olika vi och Ryssland ser på mänskliga rättigheter, och dessa frågor måste definitivt lösas i det nya avtalet. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Ioan Mircea Paşcu (S&D).(EN) Fru talman! Sett till resultat och konsekvenser kan det visa sig att toppmötet mellan Tyskland och Ryssland den 5 juni 2010 var mer givande än toppmötet mellan EU och Ryssland i Rostov-na-Donu. Säkerhetsfrågor, däribland den om Transnistrien, bör visserligen diskuteras mer konsekvent och långsiktigt av EU:s höga representant och den ryska utrikesministern, förutsatt att båda parter menar samma sak när de talar, dels om tvistlösningsmekanismen, dels om aktuella utrikes- och säkerhetsfrågor.

Men även om jag i egenskap av professor i utrikespolitik medger och respekterar att stora strategier är reserverade för de större makterna, kan jag inte bortse ifrån att det ofta är de mindre makterna som får ta itu med detaljerna, som är det svåra.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Fru talman! Det är många saker man inte lyckades uppnå på toppmötet mellan EU och Ryssland. Det partnerskap om modernisering som man enades om finns bara på papper och det är oklart om det grundas på ett partnerskapsavtal eller ett samarbetsavtal. För att inte nämna det faktum att man inte beslutade om några tidsramar eller specifika projekt. Men som vi alla vet är det nödvändigt att fördjupa förbindelserna med Ryssland, eftersom Ryssland är EU:s viktigaste partner, särskilt på det energipolitiska området.

Jag anser dock att det skulle vara kontraproduktivt att koppla samman å ena sidan liberaliseringen av viseringsreglerna med Ryssland, och å andra sidan viseringsfriheten för länderna i EU:s östliga partnerskap. Viktiga beslut av det här slaget ska inte fattas gemensamt för flera länder samtidigt. Det var just det som gick snett i 2004 års utvidgning. Det är viktigt att se till att varje enskilt land uppfyller alla villkor.

Med tanke på att man på toppmötet diskuterade konflikterna i Gaza och Kosovo samt minskningen av antalet krisområden kan man undra varför man inte också tog upp den politiskt instabila situationen i Kirgizistan. Om de statliga strukturerna i Kirgizistan faller samman finns det en risk att de angränsande regionerna dras med i kollapsen. Detta skulle innebära problem på många områden, bland annat för Nabucco-projektet.

 
  
MPphoto
 

  Catherine Ashton, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.(EN) Fru talman! Jag hoppas att de som vill har möjlighet att lyssna till sammanfattningen av den här debatten.

Jag tänker inrikta mig på några huvudpunkter som flera ledamöter redan har tagit upp, och börjar med sambandet mellan partnerskapet för modernisering och det politiska samarbetsavtalet. Jag vill betona att de inte utesluter varandra. Och jag vill se avsevärda framsteg i samarbetsavtalet. Det finns vissa frågor, särskilt när det gäller de delar som rör handel och ekonomi, men det råder inga tvivel om att vi måste komplettera detta avtal, vid sidan av lanseringen – och det är bara början – av initiativet för ett partnerskap för modernisering.

Som jag tror att Adrian Severin nämnde, är jag medveten om att detta är förknippat med några riktigt stora utmaningar. Men det är också, som Alexander Graf Lambsdorff mycket riktigt påpekade, verkligen ett tillfälle att ta vara på. Herr Kurski! Visst inbegriper detta människorättsliga frågor. Det handlar verkligen inte bara om de tekniska fördelar som Ryssland vill se. Det är betydligt mer omfattande än så i fråga om rättsliga reformer. Om vi går tillbaka till uttalandet från toppmötet tror jag att ni kommer att tycka att vidden av det vi diskuterar speglas mycket tydligt där. Även ni, herr Belder, kan tycka att det är värdefullt att titta på det.

När det gäller förmågan att agera samfällt, som Ria Oomen-Ruijten nämnde, börjar vi se att EU agerar mycket mer följdriktigt och konsekvent på en rad olika områden. Jag tror att Ryssland uppskattar och föredrar att kunna tala med alla 27. Detta förtar inte betydelsen av de starka bilaterala förbindelser som Ryssland har – och det ska det heller inte – men det finns många frågor, inte minst dem som gäller handel och ekonomi, där EU i egenskap av 27 medlemsstater har betydligt bättre förutsättningar än enskilda medlemsstater att kunna påverka Ryssland i den riktning vi vill.

Charles Tannock, Jean-Marie Le Pen och Hannes Swoboda hänvisade till två saker. För det första har jag när det gäller sammankopplingen vid krishantering talat med Sergej Lavrov om hur vi kan samarbeta mer effektivt världen över. Herr Mölzer! Det är först under de senaste 48 timmarna som Kirgizistan har blivit en så viktig fråga, men givetvis håller vi kontakten med Ryssland i dessa frågor och vi har nu kontakt med en rad olika parter. Jag har ägnat större delen av helgen i telefon med Kazakstan och andra för att försöka komma framåt i arbetet.

För det andra har ett antal parlamentsledamöter, i synnerhet Hannes Swoboda och Charles Tannock, talat om Ukraina. I går träffade jag den ukrainska premiärministern enkom för att diskutera på vilka sätt vi kan främja förbindelserna mellan EU och Ukraina. Jag är väl medveten om att Ukraina är ett viktigt land för oss. Det är mycket viktigt i vårt arbete med exempelvis viseringsfrågor och de regionala dimensionerna. Och som Elmar Brok nämnde i början av vår debatt måste vi arbeta helt konsekvent med våra grannar i det östliga partnerskapet för att se till att vi kommer framåt på ett sätt som inte skapar någon olämplig obalans för dem.

Herr Fleckenstein! Civilsamhällets dialog speglas i uttalandet. Den är av enormt stor betydelse, liksom Rysslands och Världshandelsorganisationens (WTO) nya samtal om ett eventuellt ryskt WTO-medlemskap utan tullunionen, med Kazakstan eller på egen hand. Jag träffade nyligen vice premiärminister Igor Shuvalov för att ta reda på vad mer vi kan göra efter det.

Georgien är en mycket betydelsefull fråga. Den tas upp med jämna mellanrum. Vi diskuterade den på alla nivåer i samband med vårt bilaterala möte. Det är mycket viktigt att vi fortsätter vårt arbete i Genève för att komma fram till en resolution, och jag vill hyllar Pierre Morel för hans arbete i frågan.

Slutligen kan vi konstatera att energi förstås är en invecklad och underliggande fråga av stor betydelse där vi måste behålla ett starkt partnerskap med Ukraina och ett starkt partnerskap med Ryssland.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag(1), som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum den 17 juni 2010.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. (RO) Det avtal om partnerskap för modernisering som slöts i samband med toppmötet i Rostov-na-Donu lägger grunden för ett bättre samarbete mellan EU och Ryssland inom områdena ekonomi och investeringar. Det kan ge en viss stimulans åt ett fortsatt arbete med ekonomiska reformer och etablering av demokrati i Ryssland. Å ena sidan håller vi med om att moderniseringen av Ryssland under 2000-talet måste baseras på demokratiska institutioner och värderingar. Å andra sidan kan vi inte gå med på Rysslands förslag om ett europeiskt säkerhetsfördrag. Detta skulle underminera Natos och OSSE:s roll. Först när Ryssland uppfyller alla villkor kan det bli fråga om att slopa visumkravet. Dessutom vill jag understryka att det skulle sända ut negativa signaler till medborgarna i länderna i det östliga partnerskapet om ryska medborgare fick resa inom EU utan visum före dem. Jag vill betona att Moldavien och Ukraina har gjort stora framsteg när det gäller att uppfylla villkoren för att slopa viseringskravet. EU måste fortsätta att stötta länderna i det östliga partnerskapet.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. (RO) Jag välkomnar resultatet av toppmötet mellan EU och Ryssland eftersom jag känner att saker och ting går åt rätt håll. Ryssland har en mer konstruktiv inställning än tidigare samtidigt som EU:s höga representant Catherine Ashton och Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy har representerat EU på ett framgångsrikt sätt. Jag skulle dock önska att vi var lite mer försiktiga i våra förbindelser med Ryssland. Ryssland är utan tvekan en strategiskt mycket viktig partner främst när det gäller frågor som rör ekonomi, energi och handel. Men vi får inte glömma bort att Ryssland faktiskt inte betraktar EU som någon riktig partner och föredrar att ägna sig åt viktigare frågor genom bilaterala förbindelser med enskilda medlemsstater. Vi måste vara konsekventa och visa Ryssland att EU kan vara enat och att Ryssland måste föra diskussioner med hela EU och inte med de enskilda medlemsländerna. Detta undanröjer risken att Ryssland agerar enligt principen söndra och härska. Även om jag medger att det har skett stora framsteg måste EU stå fast vid sina värderingar, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen, demokrati och mänskliga rättigheter. Om vi låter dessa värderingar komma i andra hand är det samma sak som att överge dem och vår identitet.

 
  
MPphoto
 
 

  András Gyürk (PPE), skriftlig.(HU) Vid det senaste toppmötet mellan EU och Ryssland för två veckor sedan stod inte energisäkerhetsfrågorna lika högt på agendan som de brukar. Det betyder inte att det inte har skett några nämnvärda framsteg de senaste månaderna. För inte så länge sedan tog man återigen upp frågan om samgåendet mellan ryska Gazprom och ukrainska Naftogaz. Ukrainas president föreslog att företrädare för EU ska delta i de kommande samtalen om detta samgående. Enligt den nyhetsinformation som vi tagit del av, ser dock inte kommissionen några skäl till varför EU skulle vara med i dessa förhandlingar. Tvärtemot kommissionen anser vi att vi, om vi blir inbjudna, bör delta i dessa diskussioner om samgåendet. Först och främst därför att den gas som motsvarar 20 procent av vår totala energiförbrukning och importeras av medlemsländerna går genom Naftogaz ledningar. En fusion mellan de två företagen skulle därmed på ett fundamentalt sätt påverka den europeiska energimarknaden, liksom priskonkurrensen. Vi kan inte betrakta samgåendet mellan Gazprom och Naftogaz som en helt intern uppgörelse mellan två företag, eftersom vi är väl medvetna om att nationella regeringar också är djupt engagerade i förhandlingar som föregår den här typen av affärer. Om EU får en inbjudan ska man också sitta med vid förhandlingsbordet. Om inte EU kan säga sin mening i beslut som påverkar dess roll som importör är den gemensamma energipolitiken inget annat än värdelös och tom retorik.

 
  
MPphoto
 
 

  Sandra Kalniete (PPE), skriftlig.(LV) Allvarliga problem som har att göra med grundläggande demokratiska principer, respekt för mänskliga rättigheter, domstolarnas och massmediernas oberoende från den politiska makten, förtryck av oppositionsmedlemmar och selektiv tillämpning av landets lagar, försvårar utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Ryssland. Samtidigt verkar det som om EU:s politik håller på att ändra riktning, från strategiska partnerskap som bygger på gemensamma värderingar till en praktiskt inriktad politik baserad på intressen. I den här typen av politik är det särskilt viktigt med ett starkt och enat stöd från alla medlemsstater och ett konsekvent genomförande. Jag välkomnar det partnerskap för modernisering som lanserades mellan EU och Ryssland i Rostov-na-Donu och de successiva framstegen i våra förbindelser. Jag vill dock särskilt lyfta fram betydelsen av att avtalet om partnerskap för modernisering omfattar ett tongivande avsnitt om värderingar samt respekten av rättsstatsprincipen, demokratin, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vi får inte glömma bort det allt större ömsesidiga beroendet mellan Ryssland och EU på energiområdet, och inte heller de betydande problem som uppstod förra året till följd av störningar i energiförsörjningen. För att komma till rätta med dessa problem behöver vi inte bara EU-lagstiftning om åtgärder för att trygga gasförsörjningen, utan också ett samarbete mellan EU och Ryssland som grundar sig på det så nödvändiga, men ännu inte undertecknade, avtalet mellan EU och Ryssland om inrättandet av en mekanism för tidig varning i syfte att uppnå energisäkerhet. Jag vill poängtera att EU:s och Rysslands energisamarbete måste bygga på principerna i energistadgan, som måste inkluderas i det nya ramavtalet mellan EU och Ryssland, för att vi ska kunna garantera ömsesidiga investeringsvillkor som är öppna och rättvisa samt lika tillträde till marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig.(EN) Toppmötet i Rostov-na-Donu tycks inte ha gett några större resultat. Moderniseringsprogrammet framstår som ett snyggt paketerat substitut för bristen på ett mer innehållsrikt och långsiktigt samarbete. Det finns inget i den officiella redogörelsen för mötesresultatet som tyder på att man haft konkreta diskussioner om att Ryssland notoriskt misslyckas med att tillämpa rättsstatsprincipen. EU:s ständige ordförande Herman Van Rompuy tog visserligen upp människorättsfrågan, men det var inget som framgick av det gemensamma uttalandet. Slutsatsen är tråkigt nog att de ”mjuka värden” som EU officiellt bygger på fortfarande är kvar på inofficiell nivå när man har att göra med inflytelserika tredje parter. Det gemensamma uttalandet hänvisar till att man ska bygga ett civilt samhälle och främja kontakterna mellan folken, men frågan kvarstår: hur kan man hålla ihop ett samhälle om många av dess aktivister riskerar att hamna i fängelse eller utsättas för trakasserier bara för att de säger sin mening? Därför måste EU tydligt visa sin reaktion på de demonstrationer som ryska medborgare genomförde i fyrtio städer den 31 maj för få utöva sin grundlagsstadgade rätt till mötesfrihet. Direkt efter toppmötet kom Tyskland och Ryssland med ett uttalande om inrättandet av en säkerhetskommitté för EU och Ryssland. Sådana improviserade bilaterala överenskommelser kan bara underminera EU:s roll och trovärdighet i tredjeparters ögon när det gäller att föra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i enlighet med Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. (CS) Med anledning av det tjugofemte toppmötet mellan Ryssland och EU kan man fråga sig om den regelbundna frekvensen på dessa möten bara leder till underskattning och dåliga förberedelser. Jag vill inte förringa betydelsen av att de främsta företrädarna för EU och Ryssland möts för att diskutera hur man ska utveckla samarbetet och sätta punkt för den sedvanliga kraftmätningen. Vilka var de positiva resultaten av det förra toppmötet? Det var det första toppmötet av det slaget efter ratificeringen av Lissabonfördraget och antagandet av Europa 2020-strategin. Från Bryssel märktes dock inga nya infallsvinklar. Det förekom vissa vaga löften om att hjälpa Ryssland att modernisera och ett uttalande om att EU, till skillnad från USA, inte behövde bygga upp förbindelserna med Ryssland på nytt. För EU är det bara att fortsätta längs den väl inslagna vägen. Moskvas förslag att införa viseringsfrihet för ryska medborgare och EU-medborgare ignorerades. Bryssel sade ingenting, trots att erfarenheten visar att det inte finns någon risk för migration från öst på grund av svält, och att det aktuella systemet inte innebär några hinder för internationell brottslighet. Jag vill nämna att man i samband med den ryske presidentens senaste besök i Turkiet tecknade ett avtal om viseringsfria förbindelser mellan Ryssland och Turkiet. Det är samma sak med Rysslands ansökan om WTO-medlemskap. Parlamentet bör påminna dem som förbereder dessa toppmöten för EU om att det krävs bättre förberedelser för att uppfylla Europa 2020-strategin. Jag skulle vilja föreslå att vi överväger att anordna gemensamma möten mellan ledamöter av parlamentet och ledamöter av den ryska duman. Det skulle bidra till en bättre ömsesidig förståelse och bättre förberedelser inför toppmötena.

 
  
MPphoto
 
 

  György Schöpflin (PPE), skriftlig.(EN) I Rysslands ögon bär västvärlden fortfarande det största ansvaret för Sovjetunionens fall och det kaos som rådde under Boris Jeltsins tid vid makten. Ryssland står dock inför en rad svårlösta problem som borde få landet att vända sig mot väst, men Moskvas motvilja mot EU håller i sig. För det första har Rysslands ledare ställt om till att bli energiproducenter, men eftersom energiresurserna sinar har landets ekonomi stora problem. Den globala finanskrisen har fått oljepriserna att rasa, vilket lett till intäktsförluster för Ryssland. Ryssland håller på att kollapsa demografiskt. Det är knappt så att man kan mobilisera tillräckligt många soldater för att försvara landet. I de muslimskt dominerade norra delarna av Kaukasus ser Ryssland en upptrappning av våldet. Våld bekämpas med våld, och konflikten fortsätter. Kina har börjat utmana Ryssland i Centralasien, som regeringen i Moskva länge har betraktat som sin intressesfär. Ett område där Ryssland alltjämt är framgångsrikt är underrättelseverksamhet, vilket blev tydligt när Ryssland tidigare i år så snabbt kunde återta sitt inflytande i Ukraina. Det är en signal till väst. Ryssland gör allt man kan för att utvidga sin västra säkerhetszon, oavsett EU:s intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Indrek Tarand (Verts/ALE), skriftlig.(FR) Jag är överraskad över likformigheten i kompromissresolutionen om slutsatserna från toppmötet mellan EU och Ryssland, där det står så lite om mänskliga rättigheter. Jag befarar att vi genom att hantera de problem som gäller Ryssland på detta vis inte kommer att tillföra något av nytta till förbindelserna mellan EU och Ryssland i framtiden. Vidare har Frankrike sålt ett Mistralfartyg till Ryssland, vilket jag är övertygad om att man kommer att ångra.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: PITTELLA
Vice talman

 
  

(1) Se protokollet.


8. Omröstning
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

***

 
  
MPphoto
 

  Robert Atkins (ECR).(EN) Herr talman! Jag ska inte uppehålla parlamentet länge men vi har 43 sidor att rösta om nu. Hur mycket längre ska vi behöva stå ut med den här löjliga situationen att parlamentet inte kan få ordning på sitt omröstningsförfarande? Vi skulle ha börjat kl. 12.00 i dag, men nu blir det först kl. 12.50. Det kommer att ta lång tid innan vi är klara. Jag ber er uppmana talmannen och presidiet att göra klart för kommissionsledamöter och ministrar och alla andra att de ska lägga sitt schema utifrån våra förfaranden, och inte tvärtom, och att vi ska rösta på de tider som har meddelats.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Jag vill bara påpeka att omröstningen skulle äga rum kl. 12.30. Vi är därmed 20 minuter sena, inte 40.

Jag vill också för hela parlamentets räkning gratulera Carlo Fidanza, som nyligen gift sig.

***

 

8.1. Gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram för Östersjön (Bonus-169) (A7-0164/2010, Lena Ek) (omröstning)

8.2. Strukturer för förvaltningen av de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering (A7-0160/2010, Evžen Tošenovský) (omröstning)

8.3. Europeiska jordobservationsprogrammet (GMES) (2011–2013) (A7-0161/2010, Norbert Glante) (omröstning)

8.4. Ingående av stadgan för den internationella byrån för förnybar energi (Irena) (A7-0176/2010, Herbert Reul) (omröstning)

8.5. Bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (A7-0194/2010, Tadeusz Zwiefka) (omröstning)
 

Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 

  Tadeusz Zwiefka, föredragande.(PL) Mina damer och herrar! Det här är en viktig fråga. För första gången i EU:s historia ska vi tillämpa förfarandet för fördjupat samarbete. Det är två saker som jag måste säga om det. För det första vill jag lägga fram ett ändringsförslag för att uppdatera rekommendationen. Efter det att dokumentet utarbetats och varit föremål för omröstning i utskottet för rättsliga frågor, har det nämligen skett en ändring. Inte 12, utan 14 medlemsstater har anslutit sig till det fördjupade samarbetet – Malta och Portugal har också gått med. Därför vill jag att vi gör den här ändringen från 12 till 14 i punkt G i ingressen.

Jag vill också starkt uppmana kommissionen och de medlemsstater som anslutit sig till det fördjupade samarbetet att främja att så många medlemsstater som möjligt deltar enligt artikel 328.1 i EUF-fördraget. Förfarandet ska inte användas för att göra särskilda arrangemang som enbart är avsedda för en begränsad grupp av länder.

 

8.6. Estlands införande av euron den 1 januari 2011 (A7-0182/2010, Edward Scicluna) (omröstning)

8.7. Förslag till ändringsbudget 04/2010: Avsnitt III – Kommissionen (2009 års överskott) (A7-0200/2010, László Surján) (omröstning)

8.8. Ansvarsfrihet för 2008: EU:s allmänna budget, rådet (A7-0096/2010, Ryszard Czarnecki) (omröstning)
 

Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 

  Ryszard Czarnecki, föredragande.(PL) Bara en sak – vi ger rådet vårt förtroende, men inte helt utan villkor. Jag är säker på att samarbetet med rådet under det närmaste året kommer att bli mycket bättre och effektivare än tidigare.

 
  
 

Före omröstningen om beaktandeled 1:

 
  
MPphoto
 

  Jean-Pierre Audy (PPE).(FR) Herr talman! Vi röstar om resolutionen om ansvarsfrihet, och parlamentet påminner om att vi röstade om ansvarsfrihet under föregående sammanträdesperiod. Tyvärr återstod en rubrik i betänkandet. Jag läser upp den för er: ”Skäl till uppskjutande av beslutet om ansvarsfrihet.” Jag föreslår att vi lägger fram ett muntligt ändringsförslag för att ta bort den här rubriken liksom följande rubrik: ”Ytterligare åtgärder att vidta och dokument att lägga fram för parlamentet.” Det här misstaget beror nog på slarv.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Tack. Jag anser att ert ändringsförslag är riktigt, och vi skulle ändå ha gjort denna ändring automatiskt för att godkännandet skulle överensstämma med dagens datum. Därför instämmer jag i er rekommendation.

 

8.9. Rätt till tolkning och översättning i brottmål (A7-0198/2010, Sarah Ludford) (omröstning)

8.10. Arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (A7-0137/2010, Edit Bauer) (omröstning)
 

Efter avvisandet av den gemensamma ståndpunkten:

 
  
MPphoto
 

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Mot bakgrund av omröstningen kommer kollegiet att se över de tänkbara valmöjligheterna, bland annat ett tillbakadragande av förslaget. Vi kommer omedelbart att fråga medlemsländerna hur de tillämpar arbetstidsreglerna för förare som är egenföretagare och hur de övervakar att dessa regler följs.

 
  
MPphoto
 

  Pervenche Berès (S&D).(FR) Herr talman! Att döma av vad kommissionsledamoten nyss sade uppfattar jag det som att kommissionen tänker dra tillbaka sitt förslag, som vi förkastade. Om så är fallet behöver det ju inte längre återförvisas till utskottet för sysselsättning och sociala frågor.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Min tolkning av det kommissionsledamoten sade är att ett tillbakadragande är en av flera valmöjligheter som kan övervägas. Och om så är fallet, har ni helt rätt, fru Berès. Om kommissionsledamoten bekräftar att kommissionen vill dra tillbaka förslaget kommer presidiet, som jag för närvarande företräder, naturligtvis inte att återförvisa ärendet till ansvarigt utskott. Herr Füle! Vill ni vara snäll och bekräfta.

 
  
MPphoto
 

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Det jag sade var att kollegiet kommer att se över valmöjligheterna, däribland ett tillbakadragande av förslaget.

 
  
MPphoto
 

  Pervenche Berès (S&D).(FR) Herr talman! Under dessa omständigheter, och med tanke på osäkerheten i kommissionsledamotens svar, begär jag enligt artikel 56.3 att parlamentet yttrar sig över förslaget till lagstiftningsresolution om förkastande av kommissionens förslag, och uppmanar mina ledamotskolleger att rösta.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Det har ni rätt att göra, fru Berès. Föredraganden har bett om ordet.

 
  
MPphoto
 

  Edit Bauer, föredragande.(HU) Jag måste tyvärr säga att ett av alternativen är att det kommer att inledas ett överträdelseförfarande mot 25 medlemsstater i morgon. Jag vill därför att mitt namn tas bort från betänkandet, eftersom jag inte vill bidra till detta.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Det finns dock ett förslag från Pervenche Berès. Jag uppmanar er att yttra er för eller emot förslaget. Vem motsätter sig Pervenche Berès begäran om omröstning om förkastande av kommissionens förslag? Finns det någon? Och är det någon som är för?

Pervenche Berès begäran är helt i linje med arbetsordningen, så vi kan ta upp förslaget till omröstning.

 
  
MPphoto
 

  Giles Chichester (ECR).(EN) Herr talman! Vid ett annat tillfälle när parlamentet röstade för att förkasta ett förslag från kommissionen – i det fallet ett direktiv om oljereserver – återförvisades frågan till ansvarigt utskott eftersom kommissionen inte med eftertryck bekräftade att den tänkte dra tillbaka förslaget. Kommissionsledamoten har valt sina ord med omsorg, och jag gör inte samma tolkning som Pervenche Berès. Frågan bör återförvisas till utskottet tills vi vet om kommissionen vill dra tillbaka förslaget eller inte.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Emilie Turunen (Verts/ALE).(EN) Herr talman! Jag anser att vi ska fortsätta med dagens omröstning. Låt mig citera artikel 56.3: ”Om kommissionen inte drar tillbaka sitt förslag, ska parlamentet återförvisa frågan till ansvarigt utskott utan att rösta om förslaget till lagstiftningsresolution, såvida inte parlamentet, på förslag av ordföranden eller föredraganden för det ansvariga utskottet, av en politisk grupp eller av minst 40 ledamöter, väljer att rösta om förslaget till lagstiftningsresolution.”

Det är mycket klart. Vi har valt att gå vidare, och självklart ska vi göra det.

(Applåder)

 
  
 

(Parlamentet godkände förslaget.)

 
  
MPphoto
 

  Hannes Swoboda (S&D).(DE) Herr talman! Hela omröstningen hade kunnat hanteras annorlunda om bara föredraganden hade hållit sig till utskottets resultat. Kan vi se till att göra det hädanefter?

(Applåder)

 

8.11. Livsmedelsinformation till konsumenterna (A7-0109/2010, Renate Sommer) (omröstning)
 

Före omröstningen om ändringsförslag 48:

 
  
MPphoto
 

  Renate Sommer, föredragande.(DE) Herr talman! Jag vill bara göra ett språkligt förtydligande i den tyska versionen. När det gäller de andra språken behövs inga ändringar. Det här är nödvändigt enbart ur rättssäkerhetssynpunkt och gäller ”nicht vorverpackte Lebensmittel” (icke-färdigförpackat livsmedel) i stället för ”nicht fertig abgepackte Lebensmittel” (livsmedelsprodukter som inte är färdigförpackade). Detta är en språklig rättelse i den tyska texten.

 
  
 

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

Före omröstningen av ändringsförslag 130:

 
  
MPphoto
 

  Renate Sommer, betänkande.(DE) Herr talman! Det här ändringsförslaget gäller märkning av produkter som innehåller nanomaterial. Jag är i grund och botten för ändringsförslaget. Jag vill bara förtydliga att det måste vara fasta nanomaterial. Det finns även fria nanomaterial, såsom socker, som kan innehålla ett så fint pulver att partiklarna är av nanostorlek. Alla indikationer tyder på att fria nanomaterial inte är skadliga för levande organismer. Därför vill jag föreslå följande tillägg till det muntliga ändringsförslaget: ”För produkter som innehåller fasta nanomaterial.”

 
  
 

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades inte.)

Före omröstningen av ändringsförslag 101:

 
  
MPphoto
 

  Glenis Willmott (S&D).(EN) Herr talman! Jag vill bara flytta ordet ”härkomst” i det här stycket, så att det i stället står: ”land eller härkomstort”. Det blir mycket tydligare för konsumenterna.

 
  
 

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades inte.)

Efter omröstningen om ändringsförslag 101:

 
  
MPphoto
 

  Renate Sommer, föredragande.(DE) Herr talman! Den första delen av ändringsförslag 101 har beaktats och den andra inte. Enligt min tolkning av ändringsförslag 328 måste vi fortfarande rösta om det. Det gäller även den tekniska justeringen som är en del av de ändringar vi måste göra i enlighet med Lissabonfördraget. Termen ”kommittéförfarande” ska ersättas med ”delegerad akt”. Därför anser jag att vi ändå måste rösta om detta.

 
  
 

(Parlamentet godkände förslaget – omröstningen om ändringsförslag 328 genomfördes.)

Efter omröstningen om ändringsförslag 295:

 
  
MPphoto
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE).(EN) Herr talman! PPE:s ändringsförslag och originaltexterna ändrar vissa saker, men varken PPE-gruppens ändringsförslag eller originaltexten berör frågan om transfetter. Därför bör vi ändå rösta om just den motsvarande delen i 144 fastän 295 redan har antagits, eftersom transfetter är en viktig fråga för många här.

 
  
MPphoto
 

  Renate Sommer, föredragande.(DE) Herr talman! Jag vill inte ha någon diskussion om innehållet, men den här frågan har lösts av enheten för ingivande av handlingar, vilket framgår av omröstningslistan. Det ändringsförslag som lagts fram av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) syftar till att stryka artikel 29.1.1.b. Carl Schlyter hänvisar till något som var föremål för omröstning igen under punkt b i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, men som är numrerat ba. Därför anser Carl Schlyter att tillägget i artikel 29.1.1.b är ett extra tillägg och att det därmed, enligt ändringsförslaget av den här punkten, inte omfattas av dagens omröstning.

Jag anser att vi bör göra som enheten för ingivande av handlingar har tänkt. Enligt min mening måste ändringsförslag 144 strykas om ändringsförslag 295 antas. Eftersom vi är av olika åsikter här – men Carl Schlyter var hygglig nog att informera mig innan han förde ärendet till kammaren – föreslår jag att vi ändå röstar separat om ändringsförslag 144.

 
  
 

(Parlamentet beaktande inte förslaget.)

Efter omröstningen om ändringsförslag 145:

 
  
MPphoto
 

  Renate Sommer (PPE).(DE) Herr talman! Vi måste rösta om ändringsförslag 339. Det handlar återigen om den tekniska justeringen ”delegerad akt”.

 
  
 

(Parlamentet godkände förslaget.)

Före omröstningen om ändringsförslag 149:

 
  
MPphoto
 

  Renate Sommer (PPE).(DE) Herr talman! Båda delarna av ändringsförslag 313 har förkastats. Därför måste vi nu rösta om ändringsförslag 149.

 
  
 

(Parlamentet godkände förslaget.)

Före omröstningen om ändringsförslag 297:

 
  
MPphoto
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE).(EN) Herr talman! Detta gäller artikel 31.3. PPE-gruppen vill stryka obligatorisk GDA-märkning. Vi håller med dem och vill rösta. Därför har författarna till ändringsförslag 314 bestämt sig för att ändra det, så att det avser artikel 31.3a (ny) och därmed inte bortfaller om ändringsförslag 297 antas.

 
  
 

Efter omröstningen om ändringsförslag 316:

 
  
MPphoto
 

  Renate Sommer (PPE).(DE) Herr talman! Vi borde inte ha röstat om ändringsförslag 316 eftersom det bortfaller om ändringsförslag 313 antas. Vi röstade om ändringsförslag 313 i två delar och det antogs inte. Jag är ledsen. Jag har gjort ett misstag.

 
  
 

Efter omröstningen om ändringsförslag 346:

 
  
MPphoto
 

  Renate Sommer (PPE).(DE) Herr talman! Under omröstningen sade ni nyss att ändringsförslag 346 förkastades. Jag tror att det var fel av er. Detta gäller även den tekniska justeringen. Grupperna håller med om det. Jag vill därför be er fråga om ändringsförslag 346 igen.

 
  
 

(Parlamentet godkände förslaget.)

Efter omröstningen:

 
  
MPphoto
 

  Joseph Daul (PPE).(FR) Herr talman! Med tanke på tiden skulle jag vilja att vi bara röstar om EU 2020-strategin och ekonomisk styrning, och skjuter upp resten till i morgon. Och om vi inte har tillräckligt med tid på torsdag, stannar vi på fredag morgon.

(Applåder)

 
  
 

(Parlamentet godkände förslaget.)

 
  
  

Kommissionens ståndpunkt om Europaparlamentets ändringsförslag till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om livsmedelsinformation till konsumenterna

Föredragande: Renate Sommer (PPE)

(KOM(2008)0040 – C6-0052/2008 – 2008/0028(COD))

Ändringsförslag

Följande ändringsförslag kan godtas direkt:

2, 3, 7, 9, 11, 14, 15, 17, 29, 43, 51, 52, 55, 70, 71, 74, 76, 82, 83, 90, 95, 103, 105, 126, 138, 142, 163, 168, 188, 201, 217, 234, 240, 326, 329, 330, 336, 346.

Följande ändringsförslag kan godtas i princip:

16, 61, 69, 84, 94, 98, 100, 119, 130, 133, 140, 149, 162, 183, 185, 189, 207, 226, 227, 228, 256, 276, 293, 304, 315, 323.

Följande ändringsförslag godtas med vissa omformuleringar:

20, 25, 30, 31, 67, 72, 79, 97, 106, 134, 175, 182, 202, 203, 204, 210, 229, 255, 331, 333, 335, 339, 343, 344, 345, 348.

Följande ändringsförslag kan delvis godtas:

4, 5, 6, 18, 19, 22, 23, 24, 32, 35, 39, 42, 46, 49, 59, 60, 78, 86, 88, 89, 101, 104, 112, 121, 125, 135, 144, 146, 152, 157, 160, 180, 184, 219, 224, 225, 238, 243, 257, 258, 262, 286, 289, 296, 306, 310, 312, 313, 320, 321, 322, 328, 332, 334, 340, 347, 349, 351.

Följande ändringsförslag kan inte godtas:

1, 8, 10, 12, 13, 21, 26, 27, 28, 33, 34, 36, 37, 38, 40, 41, 44, 45, 47, 48, 50, 53, 54, 56, 57, 58, 62, 63, 64, 65, 66, 68, 73, 75, 77, 80, 81, 85, 87, 91, 92, 93, 96, 99, 102, 107, 108, 109, 110, 111, 113, 114, 115, 116, 117, 118, 120, 122, 123, 124, 127, 128, 129, 131, 132, 136, 137, 139, 141, 143, 145, 147, 148, 150, 151, 153, 154, 155, 156, 158, 159, 161, 164, 165, 166, 167, 169, 170, 171, 172, 173, 174, 176, 177, 178, 179, 181, 186, 187, 190, 191, 192, 193, 194, 195, 196, 197, 198, 199, 200, 205, 206, 208, 209, 211, 212, 213, 214, 215, 216, 218, 220, 221, 222, 223, 230, 231, 232, 233, 235, 236, 237, 239, 241, 242, 244, 245, 246, 247, 248, 249, 250, 251, 252, 253, 254, 259, 260, 261, 263, 264, 265, 266, 267, 268, 269, 270, 271, 272, 273, 274, 275, 277, 278, 279, 280, 281, 282, 283, 284, 285, 287, 288, 290, 291, 292, 294, 295, 297, 298, 299, 300, 301, 302, 303, 305, 307, 308, 309, 311, 314, 316, 317, 318, 319, 324, 325, 327, 337, 338, 341, 342, 350.

 

8.12. Förberedelserna inför Europeiska rådets möte (17 juni 2010) – EU 2020 (omröstning)

8.13. Förberedelserna inför Europeiska rådets möte (17 juni 2010) – Ekonomisk styrning (omröstning)

8.14. Förslag till beslut om inrättande av ett särskilt utskott för de politiska utmaningarna och budgetmedlen för en hållbar Europeisk union efter 2013 samt sammansättningen av detta (B7-0295/2010) (omröstning)

8.15. Förslag till utnämningar till delegationen till parlamentarikerkommittén Cariforum–EG (B7-0341/2010)
MPphoto
 

  Talmannen. – Omröstningen är härmed avslutad.

 

9. Röstförklaringar
Anföranden på video
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Vi går nu vidare till de muntliga röstförklaringarna.

 
  
  

Betänkande: Ek (A7-0164/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Östersjön är en europeisk tillgång som tillhör oss alla. Därför är det viktigt att agera på ett sätt som gör att vi skyddar det från oss själva.

Det kan låta paradoxalt, men om vissa delar av ekonomin sköts dåligt, såsom industrin, jordbruket eller fisket, kan de påverka Östersjöns ekosystem negativt. Därför är det, trots de saker som måste göras för att främja grundläggande processer i ekonomin, vår skyldighet att se till att vi bryr oss om och skyddar Östersjön, som är en utomordentlig naturtillgång. Om den biologiska mångfalden i Östersjön försummas skadas de sektorer i ekonomin som gynnas av Östersjöns vatten. Därför är det nödvändigt med såväl överstatligt som gränsöverskridande samarbete på det här området.

Det är bara tack vare gemensam forskning, bland annat av ryska vetenskapsmän, som vi kan skapa ett effektivt system som skyddar Östersjön och gör det möjligt att nyttja dess potential på ett innovativt sätt.

 
  
  

Betänkande: Scicluna (A7-0182/2010)

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! Jag vill hälsa Estland varmt välkommet in i euroområdet. Jag är stolt över alla medlemmar i euroområdet, eftersom en gemensam valuta är en viktig integrerande faktor. Inte desto mindre vill jag på tal om detta påminna kommissionen om att det finns stabilitetskriterier som måste uppfyllas. Ibland får jag intrycket att befintliga medlemmar i euroområdet har särskilda rättigheter. Reglerna är till för att följas. Alla som bryter mot reglerna måste straffas. Detta gäller särskilt eurons stabilitetskriterier.

 
  
MPphoto
 

  Siiri Oviir (ALDE).(ET) Jag har förtroende för euron som valuta, och som företrädare för Estland var jag förstås för att anta betänkandet och för införandet av euron från och med nästa år. Vårt budgetunderskott är litet och skulden i den offentliga sektorn är en av de minsta i EU. Regeringen har gjort nedskärningar där det har varit möjligt. Resultatet – ett godkännande på EU-nivå – är välförtjänt. Jag röstade dock också för betänkandet för att tacka och lovorda vårt folk, den estländska befolkningen. Inga strejker, uppror, inte ens något gnäll, trots hög arbetslöshet och sänkta löner – allt detta har befolkningen genomlevt. De här påfrestningarna måste få ett slut. Och vi hoppas att euron kan innebära lättnader, början på en ny uppgång. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE).(EN) Herr talman! Jag röstade för betänkandet, och först av allt vill jag gratulera Estland till att Europaparlamentet har beslutat att bevilja landet inträde i euroområdet den 1 januari 2011. Euron står inför en rad svåra utmaningar i dag, men Estlands inträde i euroområdet bör vara en tydlig signal till dem som ifrågasätter existensen av och utsikterna för EU:s gemensamma valuta.

Estlands beslutsamhet och idoga försök för att ta sig in i eurofamiljen bör ses som ett exempel, inte minst för att Estlands föredömliga utveckling skedde under den globala finansiella och ekonomiska krisen. Estland bör vara ett föredöme för andra medlemsländer som vill gå med i euroområdet, liksom för befintliga medlemmar i eurofamiljen, särskilt de som har en tendens att underskatta betydelsen av euroområdets kriterier och regler.

 
  
  

Betänkande: Czarnecki (A7-0096/2010)

 
  
MPphoto
 

  Ryszard Czarnecki (ECR).(PL) Herr talman! Utarbetandet av det betänkande vi har antagit i dag har varit en plågsam upplevelse. Förra året slutfördes ett liknande betänkande om beviljande av ansvarsfrihet, men det skedde inte förrän i november. Detta visar att parlamentet hade och fortfarande har många förbehåll när det gäller övervakningen av budgetutgifterna för en sådan grundläggande institution inom EU.

Trots en rad olika problem och mycket komplicerade dialoger med rådet är förhoppningen att det förtroende vi har gett rådet i dag kommer att leda till ett mer öppet samarbete mellan oss, så att de dokument som rör budgetutgifter som skickas till parlamentet kommer att vara mer exakta, så att detta sker tidigare, så att åtminstone det 40 år gamla ”gentlemannaavtalet” från 1970-talet ses över, och så att parlamentet får ett faktiskt och löpande inflytande när det gäller övervakningen av rådets budgetutgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Ashley Fox (ECR).(EN) Herr talman! Jag är djupt oroad över det uttalande som Europeiska rådets ordförande gjorde nyss. Han påstod nämligen att medlemsstaterna går med på att lägga fram sina budgetar till kommissionen innan de lägger fram dem för sina nationella parlament.

Det var helt enkelt oriktigt och det var ett tydligt försök från Herman Van Rompuys sida att pressa medlemsstaterna att gå med på att överföra ytterligare makt till EU. Att kräva att medlemsstaterna först ska lägga fram sina budgetar till kommissionen är ett grovt brott mot nationell suveränitet. Jag är nöjd med att den brittiska regeringen har rättat Herman Van Rompuy och att den bestämt upprepar att House of Commons kommer att vara den första instansen som ser och godkänner våra budgetar. Det är inte förhandlingsbart.

De medlemsstater som vill genomföra en mer långtgående ekonomisk och skattemässig integration bör ha rätt till det men det ska inte påtvingas länder som Storbritannien, som vill behålla sin ekonomiska suveränitet.

 
  
  

Betänkande: Ludford (A7-0198/2010)

 
  
MPphoto
 

  Nicole Sinclaire (NI).(EN) Herr talman! Jag röstade mot betänkandet. Det beror inte på att jag inte tror på översättning i brottmål, tvärtom anser jag givetvis att det är mycket viktigt med korrekt tolkning och översättning i dessa mål. Betänkandet leder dock i själva verket till att fler befogenheter införs under Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Storbritannien har redan undertecknat konventionen och den införlivades i vår lag 1998 precis som i övriga EU.

Vi bör fråga oss varför EU väljer denna väg. Jag anser att EU väljer denna väg – och jag tror att vi alla vet varför – för att det är ytterligare ett steg på vägen mot en federal stat. Därför röstade jag mot betänkandet. Nationella regeringar bör fatta dessa beslut. Det är inte er ensak: ni är inte ett land. Hur många gånger ska vi behöva säga det?

 
  
MPphoto
 
 

  Gerard Batten (EFD).(EN) Herr talman! Jag och mina kolleger i UK Independence Party lade ned våra röster. Det beror inte på att vi har några invändningar mot förekomsten av riktiga översättningstjänster för dem som ställs inför rätta i en utländsk domstol. Att rösta för betänkandet innebär det dock att man stöder Stockholmsprogrammet och harmoniseringen av de europeiska rättssystemen.

Precis som vi har sett med den europeiska arresteringsordern innebär detta att man raserar det hundratals år gamla skyddet mot omotiverade arresteringar och fängelsestraff i den engelska lagen. Det kommer även att leda till fler tredskodomar och ett allmänt erkännande av böter, beslut om förverkande etc. Alla som anser att nationella domstolar bör ha rätt att skydda sina egna medborgare bör motsätta sig harmoniseringen av rättssystemen och Stockholmsprogrammet.

 
  
  

Betänkande: Bauer (A7-0137/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Nicole Sinclaire (NI).(EN) Herr talman! Jag röstade mot betänkandet och jag är nöjd med att parlamentet förkastade det. Jag företräder West Midlands i Storbritannien, ett av de områden som har högst arbetslöshet i Storbritannien. Vad folk gör i West Midlands och i Storbritannien är att de startar små företag. De flesta arbetstillfällena skapas av små företag och betänkandet är bara ytterligare ett angrepp på dem. Om det hade antagits hade det inneburit att den som startar ett litet företag kommer att överregleras om och om igen. Därför hoppas jag att parlamentet och kommissionen inte kommer att återförvisa betänkandet till parlamentet och att de kommer att se förkastandet av det som ett tecken på att ytterligare lagstiftning inte bör leda till att små företag överregleras. Vi behöver stimulans i vår ekonomi, inte överreglering.

 
  
  

Betänkande: Sommer (A7-0109/2010)

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att konsumenterna i EU har rätt att veta vad maten de äter innehåller.

Kommissionens förslag om att omarbeta EU-bestämmelserna om livsmedelsmärkning är helt klart avsett att skapa en bättre lagstiftning. Givetvis är syftet med det även att minska byråkratin, att öka rättssäkerheten för aktörerna i livsmedelskedjan, att öka den europeiska livsmedelsindustrins konkurrensförmåga och att se till att konsumenterna får omfattande livsmedelsinformation. Samtidigt som det å ena sidan skapar öppenhet i konsumenternas intresse bidrar det å andra sidan varken till att minska byråkratin eller att förenkla lagstiftningen. Enligt vår åsikt har kommissionen gjort det alltför lätt för sig.

Jag stöder föredragandens förslag om näringsprofiler som verkligen definieras i detalj, men som dock inte har en vetenskaplig grund. Det är även tvivelaktigt att kommissionen har utarbetat förslaget till förordning utan vetenskapliga expertutlåtanden. Det är också svårt att förstå att förslaget läggs fram vid en tid då det visserligen finns enstaka vetenskapliga undersökningar att tillgå samtidigt som en omfattande undersökning just har inletts som omfattar samtliga medlemsstater.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! Konsumenterna har givetvis rätt att veta vad livsmedlen innehåller. Vem som helst som anser att de nya märkningsbestämmelserna kommer att sätta stopp för EU:s självbelåtenhet eller leda till att folk kommer att äta mer hälsosamt är dock på inne fel spår. Vi behöver kostråd och utbildning, inte bara för vuxna utan framför allt för barn, och detta blir allt viktigare. Människor som följer en varierad diet och motionerar mycket kan äta en chokladkaka med gott samvete. Vi bör förmedla detta budskap genom vår omröstning i dag.

 
  
MPphoto
 

  Mario Pirillo (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade mot ändringsförslagen i Sommerbetänkandet om ett införande av den så kallade trafikljusmodellen. Jag menar att konsumenterna inte får korrekt information om fetter, salt, socker, mättade fetter och energiinnehåll anges genom ett enkelt system som innebär att de tilldelas ett värde. I stället finns det en verklig risk att färdiga produkter, som fryst pizza som kommer att förses med röd märkning eftersom den innehåller ost, kommer att bli lidande. Paradoxalt nog gynnar trafikljussystemet ohälsosamma produkter i stället för kvalitetsprodukter. Slutligen håller jag inte med om att kaloriinnehåll bör anges på etiketterna till alkoholhaltiga drycker, däribland vin. Ursprungsorten och produkternas ursprung har redan förtydligats.

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE).(ET) Herr talman! Jag räckte upp handen för att tala i god tid under behandlingen av det förra betänkandet också (det vill säga Edit Bauers betänkande) och när jag avslutar mitt bidrag till Renate Sommers betänkande kommer jag att tala om det också. Jag lämnade även in en skriftlig begäran så det var inte mitt fel att jag inte fick möjlighet att tala. När det gäller Renate Sommers betänkande har föredraganden verkligen utfört ett enastående arbete och jag är för rättslig klarhet. Genom antagandet av en enda uppsättning regler ersätts nämligen den nuvarande snårskogen av regler. Därför stödde jag antagandet av förordningen.

Jag stöder rekommenderat dagligt intag (RDI) eftersom denna märkning ger objektiv information om hur mycket energi och näring en portion mat innehåller. Denna form av information är välkommen vid beslut om konsumtion. Jag stödde dock inte införandet av färgkodssystemet. Det är en subjektiv bedömning av produkterna och konsumenterna informeras inte om hur man äter en balanserad diet och hur man äter enligt de egna behoven. Trafikljussystemet delar i själva verket upp livsmedlen i bra och dåliga, men i stället bör man tala om goda och dåliga matvanor. Tack.

 
  
  

Betänkande: Bauer (A7-0137/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE).(ET) Jag uppskattade Edit Bauers arbete. Jag sitter med i utskottet och jag har sett vilka stora insatser hon har gjort och hur mycket tid hon har lagt ned. Enligt min åsikt är det inte någon mening med att egenföretagare omfattas av direktivet eftersom de omfattas av den andra förordningen, det vill säga nummer 51, och i detta avseende är överreglering inte någonting positivt. Därför stödde jag inte kommissionens svartlistning av förslagen och jag stödde inte heller förkastandet av betänkandet. Tack.

 
  
  

Betänkande: Sommer (A7-0109/2010)

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Den grundläggande tanken med förordningen är att inrätta ett gemensamt system för märkning av livsmedelsprodukter i hela EU. Det kommer säkerligen att vara öppnare och mer förståeligt för alla konsumenter i EU.

Enhetliga regler för märkning av livsmedel kommer att göra det enklare för oss att välja rätt produkter. När vi är utomlands slipper vi riskera att konsumera ingredienser som vi inte vill ha eller allergiframkallande ämnen. Genom att harmonisera lagstiftningen på EU-nivå ser vi till att marknaden fungerar effektivt och att varuflödet liberaliseras. Vi får dock inte glömma att alla ändringar av reglerna för märkning av livsmedelsprodukter som inte föregås av en övergångsperiod innebär att producenterna riskerar att drabbas av stora förluster.

 
  
MPphoto
 

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE).(LT) I dag röstade parlamentet om ett mycket viktigt dokument och jag välkomnar det antagna beslutet. Det är viktigt att konsumenterna ges tillräcklig information och att den information de får i så stor utsträckning som möjligt inte är vilseledande och att den är tillgänglig. När jag röstade försökte jag att ta så stor hänsyn som möjligt till konsumenternas intresse. Vi måste dock fortfarande skapa en jämvikt mellan nödvändig och överflödig information samt hitta en jämvikt mellan konsumenternas och tillverkarnas intressen. Därför anser jag att nästa steg bör vara att inrätta ett system eller åtminstone att uppmuntra tillverkarna att frivilligt ge konsumenterna så mycket information som möjligt så att vi kan skydda folkhälsan inom EU.

 
  
MPphoto
 

  Horst Schnellhardt (PPE).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Avsikten med förordningen är att tillhandahålla bättre information till konsumenterna och att bidra till att bekämpa fetma. Samtidigt bör den också leda att byråkratin minskar.

Genom vårt beslut i dag har vi uppnått målet att tillhandahålla mycket information till konsumenterna. Det återstår att se huruvida det vi har beslutat om alltid kommer att få önskad effekt. Jag vill dock klargöra att bättre information inte i sig kommer att leda till hälsosammare kosthållning och minskad fetma. Vi måste göra mer, och det gäller även parlamentet, för att tillhandahålla utbildning och information, framför allt i skolorna.

När det gäller minskningen av byråkratin har vi uppnått raka motsatsen. Vi har fortfarande näringsprofiler och ursprungsbeteckningar i butikerna. Därmed har vi ökat byråkratin och överöst konsumenterna med så mycket information att de inte ens kommer att lägga märke till de delar som handlar om att minska fetman.

 
  
MPphoto
 
 

  Linda McAvan (S&D).(EN) Herr talman! Jag själv och andra parlamentsledamöter från Labour röstade i slutändan för Sommerbetänkandet i slutomröstningen eftersom vi anser att framsteg har gjorts, framför allt inom två områden: ursprungsland och märkning på förpackningarnas framsida. Vi motsätter oss dock starkt omröstningen om att upphäva nationella frivilliga märkningssystem, som de system som tillämpas av stora återförsäljare i Storbritannien.

Det handlar om helt frivilliga system och allt tyder på att konsumenterna uppskattar dem. Vi får se vad som händer i rådet när det gäller bevarandet av nationella system. Om vi i EU inte kan komma överens om trafikljusmodellen vid andrabehandlingen hoppas vi åtminstone att de länder som har utvecklat nationella system som fungerar och som förstås väl får behålla dessa system.

 
  
  

Förslag till resolution (B7-0348/2010)

 
  
MPphoto
 

  Gerard Batten (EFD).(EN) Herr talman! Jag röstade mot resolutionen. Samtidigt som den inte kommer att få någon rättslig effekt speglar den likväl vilket håll EU är på väg mot.

Den är ett utkast till EU:s ekonomiska styrning av Europa. Som vi hörde nu under morgonen från José Manuel Barroso och ordförandena för de flesta av de politiska grupperna är det exakt vad de vill. Den rådande finanskrisen ses som positiv för att utvidga EU:s makt.

Jag företräder staden London som riskerar att fördärvas av den föreslagna EU-lagstiftningen. Om EU styr ekonomin kommer hela den brittiska ekonomin att fördärvas. Det var positivt att Markus Piepers ändringsförslag som tillåter att länder går ur valutaunionen ingick i resolutionen. Jag röstade gladeligen för det men det röstades tyvärr ned.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Ek (A7-0164/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom det kommer att skapa större möjlighet att utnyttja den vetenskapliga potentialen hos medlemsstaterna i Östersjöområdet. Östersjöns ekosystem är hotade ur miljösynpunkt på grund av naturliga och mänskliga faktorer, och detta bör lösas genom forskning. Hittills har medlemsstaterna i Östersjöområdet på egen hand genomfört flera forsknings- och utvecklingsprogram på nationell nivå men dessa program är inte tillräckligt samordnade på EU-nivå. Jag menar att Bonus-programmet kommer att utgöra ett bra exempel och öka Östersjöområdets forskningskapacitet samt att det kommer att leda till att forskare i dessa länder deltar i gemensamma åtgärder. Dessutom kommer det att bidra till inrättandet och genomförandet av det europeiska området för forskningsverksamhet (ERA) i Östersjöområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) När nationella synergier och EU-synergier kan ge upphov till synergier mellan forskning, konkurrenskraft och innovation anser jag att den som är ansvarig för administration och beslut bör stödja projektet. I Lena Eks betänkande föreslås åtgärder för att samordna vetenskapliga forskningsverksamheter i syfte att skapa förståelse för samspelet mellan Östersjöns ekosystem, vilket i dag sker inom ramen för de nationella programmen. Därför kommer jag att rösta för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom Östersjön och dess kuster i allt större utsträckning påverkas negativt av olika faktorer som föroreningar, klimatförändringar, försurning, utarmade bestånd och minskad biologisk mångfald. För att minska föroreningarna i Östersjön planerar åtta av EU:s medlemsstater, däribland Litauen, att genomföra ett gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram – Bonus-169. Just nu bedrivs forskning på nationell nivå i vissa länder i Östersjöområdet och motsvarande program genomförs, men samordningen på EU-nivå inom området är bristfällig. Eftersom den nuvarande situationen är allvarlig bör de vetenskapliga forskningsprogrammen i Östersjöområdet vara mer riktade och systematiska för att bemöta det komplexa och brådskande problemet med föroreningar på ett samordnat och effektivt sätt. Jag vill uppmärksamma att det ekonomiska stöd som kommissionen har avsatt för det gemensamma forskningsprogrammet kommer att bidra till ett optimalt utnyttjande av forskningspotentialen.

Dessutom överensstämmer det gemensamma programmet med målen i den europeiska marina strategin och sjöfartsstrategin samt i EU:s Östersjöstrategi. Det är också förenligt med den nya EU 2020-strategin eftersom investeringar i forskning och kunskap som stimulerar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning är ett av huvudmålen i den framtida strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar Bonus-programmet som kommer att integrera medlemsstaternas nationella forskningsverksamheter och kommissionens verksamhet när det gäller miljö och förvaltning av marina resurser i Östersjön.

Bonus-programmet är en framåtblickande modell och ett exempel för andra former av regionalt samarbete inom vetenskaplig forskning.

Precis som Östersjöområdet kan andra områden som till exempel sydvästra Europa gynnas av att medlemsstaterna och kommissionen vidtar gemensamma åtgärder för att ta itu med gemensamma utmaningar och stödja hållbar utveckling i regionen i fråga.

Medlemsstaterna genomför forskningsprogram på egen hand i denna region som skulle kunna uppnå en kritisk massa i strategiska områden.

Därför uppmanar jag parlamentet och kommissionen att överväga möjligheten att inrätta ett gemensamt forskningsprogram för sydvästra Europa med fokus på mycket viktiga områden som havet och energiresurser från havet samt hållbar utveckling för det europeisk-atlantiska området och dess grannområden.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) Betänkandet om det gemensamma forskningsprogrammet för Östersjön handlar om alternativen för EU:s deltagande i forskningsverksamheter i Östersjöområdet, som länge har genomförts av de åtta medlemsstaterna Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige. Verksamheterna är dock inte samordnade och deras gränsöverskridande effekter är inte tillräckligt stora. EU:s deltagande bör leda till att de nationella forskningsprogrammen och de deltagande staternas verksamheter samlas inom ett gemensamt program kallat Bonus. Syftet med programmet är att bidra till att nå forsknings- och miljömålen i Östersjöområdet, den marina strategin och sjöfartsstrategin samt ramdirektivet om vatten. Jag välkomnar att ryska forskare deltar i Bonus-projektet eftersom Ryssland har stora områden i Östersjön och därmed direkt påverkar dess ekosystem.

Ur ekonomisk synvinkel räknas inte Bonus som ett nytt projekt för EU eftersom det har anknytning till projekt med samma mål som redan har avslutats eller som kommer att avslutas – det vill säga ERA (2004–2006) och ERA-NET PLUS (2007–2011) – och det bör fortsätta arbetet inom dessa projekt. Jag stöder helhjärtat målet att trygga finansiering från de deltagande staterna eftersom detta garanterar stabilitet i initiativet utan finansiering från unionen efter det att EU-stödet upphör. Jag håller med om betänkandet i stort och kommer att rösta för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Östersjön har upplevt perioder med stort välstånd och riklig aktivitet, till exempel när Hanseförbundet befann sig på sin höjdpunkt. Det möjliggjorde ett fruktsamt utbyte av människor, varor och kunskap mellan olika områden som tillhörde olika nationer. Dessa utbyten bidrog till att utveckla närmare förbindelser mellan förbundets städer och främjade en verklig solidaritet, som den som Robert Schuman hundratals år senare skulle förespråka som det bästa sättet att ”skapa Europa” på.

Östersjöns halvstängda natur och den sjöfartstrafik som passerar genom området har lett till ansamlingar av stora mängder föroreningar av olika ursprung. Om inte de avlägsnas omgående kommer hela områdets ekosystem att hotas. EU bör bidra till att genomföra projekt som gynnar forskning om och utveckling av sjöfarten i Östersjön. Eftersom området påverkas av mycket allvarliga omständigheter bör detta prioriteras.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Östersjön och dess kuster har drabbats av föroreningar, försurning samt förlust av naturresurser och biologisk mångfald. För att minska föroreningarna i Östersjön kommer de åtta medlemsstaterna Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige att genomföra ett utvecklingsprogram för Östersjön kallat Bonus. Syftet med programmet är att stödja vetenskaplig utveckling och innovation genom att tillhandahålla den rättsliga och organisatoriska ram som krävs för transnationellt samarbete mellan Östersjöstaterna om miljöforskning i Östersjöområdet, i enlighet med målen i EU 2020-strategin om forskning och kunskap. EU kommer att bidra med 50 miljoner euro under genomförandefasen som ett komplement till bidragen från de deltagande staterna i syfte att öka deras intresse för att genomföra programmet tillsammans. Jag välkomnar kommissionens ekonomiska stöd till programmet och framför allt att de deltagande medlemsstaterna kommer att garantera stabilitet i programmet efter det att EU-finansieringen upphör. Därför röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Östersjön är ett av de mest förorenade haven i världen och följaktligen är Bonus 169-programmet verkligen meningsfullt. Det är viktigt att hitta orsakerna till detta och till varför föroreningsnivåerna är så höga. EU bör fästa största vikt vid haven så att framtida generationer kan utnyttja hela deras inneboende potential, det vill säga deras nuvarande och framtida ekonomiska, sociala och vetenskapliga potential. Jag vill också påpeka att jag är positiv till Rysslands deltagande inom detta område eftersom landet står för en stor del av föroreningarna i Östersjön. Endast på så sätt kan programmet bli en framgång. Annars kommer det att bli en meningslös och mycket kostsam insats som inte kan uppnå de fastställda målen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Enligt betänkandet kommer ett särskilt genomförandeorgan att inrättas: den europeiska ekonomiska intressegrupperingen Baltic Organisations Network for Funding Science eller Bonus EEIG, som kommer att genomföra Bonus-169. Bonus EEIG kommer att vara mottagaren av unionens bidrag, men inte nödvändigtvis av de deltagande staternas bidrag. Även om de deltagande staterna kommer att påminnas om att det är viktigt att ha en verkligt gemensam pott kommer varje deltagande stat att besluta om huruvida den själv ska administrera sitt bidrag eller om dess bidrag ska administreras av Bonus EEIG. Sammanfattningsvis är det ett bra betänkande och vi stödde det.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Mina damer och herrar! Östersjön spelar en mycket viktig roll i det litauiska samhället. De flesta av våra reserver kommer från Östersjöns stränder. För oss litauer är Östersjön verkligen värdefullt ur logistisk synvinkel – framför allt genom Klaipėda-hamnen – samt ur naturmässig och kulturell synvinkel. Precis som man påpekar i betänkandet är Östersjön tyvärr hårt utsatt för faror som människan har orsakat, till exempel luftföroreningar, klimatförändringar, utarmade bestånd och försurning. Medlemsstaterna vidtar åtgärder på egen hand men de kan inte lämnas att själva lösa de miljöproblem som har uppstått i Östersjöområdet. I nuläget är ett gemensamt åtgärdsprogram som Bonus verkligen nödvändigt. Vetenskaplig forskning är lösningen på de befintliga ekologiska, sociala och ekonomiska utmaningarna. Bonus-programmet kommer att leda till att en positiv agenda inrättas för Litauen och för våra baltiska grannar – detta nära samarbete kan också omfatta politiska och ekonomiska frågor. Även om man i Bonus-programmet i stor utsträckning inriktar sig på miljöforskning får vi inte glömma bort att programmet även kan få betydande positiva sociala och ekonomiska effekter samt bidra till att målen i Lissabonstrategin uppnås genom investeringar i kunskap om tillväxt och sysselsättning. Det kan bidra till att förbättra situationen inom olika sektorer som fiske, turism, sjöfartstransporter och vattenbruk.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det gemensamma forsknings- och utvecklingsprogrammet för Östersjön (Bonus-169) eftersom jag stöder projektets mål samtidigt som jag anser att man måste ta itu med de nuvarande ekologiska problemen i Östersjön. Ytterligare en anledning till mitt stöd är att programmet kommer att göra det möjligt för oss att åstadkomma större gemensamt samarbete och bättre samordning mellan de deltagande staterna Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige. Min förhoppning är att vi genom att stödja det gemensamma forsknings- och utvecklingsprogrammet för Östersjön (Bonus-169) kan uppnå ett optimalt utnyttjande av resurserna och samarbete mellan forskare, intresseorganisationer inom turism, regionala rådgivande nämnder och lokala regeringar.

 
  
  

Betänkande: Tošenovský (A7-0160/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Genom förslaget inrättas europeiska GNSS-organet (det globala systemet för satellitnavigering) som ersätter tillsynsmyndigheten för GNSS som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 1321/2004 av den 12 juli 2004 om inrättandet av strukturer för förvaltningen av de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering. Ändringen beror på att flera av myndighetens uppgifter numera har tagits över av kommissionen. Därför är det nödvändigt att se över förordningen för att återspegla det faktum att organet inte längre ska tillvarata det allmännas intressen i samband med de europeiska programmen inom det globala systemet för satellitnavigering (GNSS) eller vara tillsynsmyndighet för dessa program.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I Europaparlamentets och rådets förordning nr 683/2008 om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo) fastställs en ny ram för offentlig styrning och finansiering av programmen Galileo och Egnos. Ramen bygger på principen om en strikt ansvarsfördelning mellan EU företrädd av kommissionen, tillsynsmyndigheten och Europeiska rymdorganisationen och ger kommissionen ansvar för förvaltningen av programmen. Förordningen föreskriver dessutom att myndigheten ska fullgöra de uppgifter som den har anförtrotts med iakttagande av kommissionens uppgift som förvaltare och att den ska agera enligt de riktlinjer som kommissionen har utfärdat. Kommissionen måste informera parlamentet och rådet om betydelsen av ackrediteringsbeslut för att programmen ska utvecklas väl. Jag anser att det är viktigt att medlemsstaterna och kommissionen är företrädda i en styrelse som har nödvändiga befogenheter för att upprätta budgeten, kontrollera dess genomförande, anta erforderliga finansiella bestämmelser, inrätta ett öppet förfarande för organets beslutsfattande, godkänna dess arbetsprogram och utnämna den verkställande direktören.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Ändringsförslag har antagits till Europaparlamentets och rådets förordning nr 683/2008 om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo) som fastställer en ny ram för offentlig styrning och finansiering av programmen Galileo och Egnos. I förordningen föreskrivs en strikt ansvarsfördelning mellan EU företrädd av kommissionen, tillsynsmyndigheten och Europeiska rymdorganisationen och kommissionen ges ansvar för förvaltningen av programmen.

För att garantera att organet fullgör sina uppgifter med iakttagande av kommissionens uppgift som programförvaltare och i enlighet med riktlinjer som har utfärdats av kommissionen föreskrivs det uttryckligen att organet ska ledas av en verkställande direktör under överinseende av styrelsen och enligt de riktlinjer som kommissionen har utarbetat för organet samt att kommissionens företrädare i styrelsen ska ha 30 procent av röstetalet i denna.

Eftersom styrelsen ska fatta sina beslut med två tredjedels majoritet, kommer denna tredjedel av röstetalet ge kommissionen möjlighet att med stöd av minst en medlemsstat blockera de styrelsebeslut som strider mot kommissionens riktlinjer.

Eftersom vi är tveksamma till det som har föreslagits har vi beslutat oss för att lägga ned våra röster i slutomröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) De europeiska satellitnavigeringsprogrammen Egnos och Galileo är ett projekt som har pågått under flera år och som inte verkar utvecklas nämnvärt trots att enorma belopp har pumpats in i det. Precis som med SIS II-programmet verkar kostnaderna stiga i taket. Det är sant att Galileo-projektet har en långsiktig strategisk betydelse och därför röstade jag för betänkandet med reservationer för kostnadsexplosionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Det var enkelt att rösta om betänkandet om strukturer för förvaltningen av de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering (Tošenovský). Vi stödde det.

 
  
  

Betänkande: Glante (A7-0161/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet med anledning av dess konsekvenser för kommissionens framtida budget och mot bakgrund av det bidrag som rymdverksamheterna kan utgöra för EU 2020-strategin för innovativ tillväxt inom högteknologi, kvalificerad sysselsättning och europeisk sammanhållning. Vi bör erkänna potentialen hos ett program som GMES (global övervakning för miljö och säkerhet) – vilket är fallet med det utmärkta arbete som utförs på Azorerna – när det gäller att främja den biologiska mångfalden, förvaltningen av ekosystemen, anpassningen till klimatförändringarna och de snabbinförda tjänsterna som avser katastrofhantering, lands- och havsövervakning eller till och med när det gäller att gynna transportpolitiken, för att inte nämna den säkerhet det ger i form av gränskontroller och havsövervakning. Det bör betonas att dessa tjänster är avgörande för en ”ny ekonomi” i olika avlägsna regioner samt i öregioner och yttre randområden. I och med att dessa regioner kan utnyttja denna form av teknik, som kan ”exporteras”, skapas mervärde för de områden som ingår i Nereus samtidigt som kvalificerade arbetstillfällen skapas och områdenas attraktionskraft ökar genom vetenskap och teknik. Förhoppningen är att man ska lägga grunden för och etablera nya företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag anser att EU bör vara erövrande och beskyddande på samma gång. I GMES-programmet (global övervakning för miljö och säkerhet, ett initiativ som syftar till att skapa driftskapacitet för att övervaka jorden) kombineras dessa två krav. Eftersom vi numera har tillgång till alltmer utvecklad teknik för att effektivt övervaka vår miljö och därmed garantera vår säkerhet (vid naturkatastrofer, piratangrepp till sjöss, studier av ozonlagret eller klimatförändringarna etc.) bör EU investera alla tillgängliga resurser inom detta område. Följaktligen röstade jag för betänkandet eftersom det ger en rättslig grund och finansiering till GMES-programmet, vilket vi behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar EU:s strategiska beslut att utarbeta ett europeiskt jordobservationsprogram avsett för miljö- och säkerhetsfrågor, lett av EU i partnerskap med Förenta staterna och Europeiska rymdorganisationen, i syfte att främja ett bättre utnyttjande av industrins potential när det gäller innovation, forskning och teknisk utveckling inom jordobservation.

GMES kan tillföra påtagliga fördelar för EU-medborgarna när det gäller sysselsättning, kunskap, säkerhet och miljöskydd. Det har för övrigt sin rättmätiga plats i strategin ”EU 2020” och i strategin efter Köpenhamn.

GMES är ett viktigt verktyg till stöd för den biologiska mångfalden, förvaltningen av ekosystemen och begränsningen av klimatförändringarna. Det kommer också att bidra till ökad säkerhet, till exempel genom att tillhandahålla information om naturkatastrofer som skogsbränder eller översvämningar.

Dessutom kommer det att bidra till bättre förvaltning av naturresurserna, övervakning av vatten- eller luftkvalitet och stadsplanering. Det kommer att förenkla transportflödet, optimera vår jordbrukssektor och främja förnybar energi.

Jag anser att GMES har den potential som krävs för att avsevärt förbättra levnadsvillkoren för vår generation och för våra barns generation.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Jordobservationsinitiativet GMES är viktigt för Europeiska unionens framtid. Ett genomtänkt finansieringskoncept är absolut nödvändigt för uppbyggandet av GMES samt för tillhandahållandet och användningen av information och tjänster. I det sammanhanget är det av stor betydelse att man, såväl under som efter den inledande driftsfasen, beviljar tillräckliga medel vid rätt tidpunkt för att information och tillhandahållna tjänster ska kunna erbjudas under tillförlitliga och kontinuerliga former. De finansiella medel som ska avsättas för den inledande driftsfasen enligt kommissionens förslag bör utökas eftersom man därmed redan nu skulle kunna bevilja betalningsbemyndiganden för fler av rymdkomponentens områden. EU:s alla invånare och företag måste ha kostnadsfri tillgång till information och tjänster som tillhandahålls med hjälp av GMES, så att det utvecklas en marknad i senare led för i synnerhet små och medelstora företag. Målet för GMES avser inte bara miljö- och säkerhetsaspekter, utan även främjandet av utveckling och innovation. Även företag utanför EU bör ha fri tillgång, under förutsättning att villkoren är ömsesidiga, så att europeiska privatpersoner och företag också får tillgång till icke-europeisk information.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den nuvarande kommissionen har upphöjt den europeiska rymdpolitiken till en nyckelsektor för EU:s framtid. I detta sammanhang kan det europeiska jordobservationsprogrammet visa sig vara en möjlighet för EU eftersom det kommer att främja utvecklingen av unionens industristrategi (framför allt inom rymdindustrin), gynna allmänheten när det gäller sysselsättning och utveckling av forskning för innovation, förbättra miljöforskningen och människors säkerhet och slutligen skapa synergier med andra sektorer, vilket kan skapa värdefulla möjligheter för små och medelstora företag. Kommissionens utveckling av programmet kommer dock att kräva ytterligare budgetanslag. Därför anser vi att detta noggrant bör övervägas under översynen av den fleråriga budgetramen.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med förordningen om det europeiska jordobservationsprogrammet (GMES) och dess inledande drift är att ge EU egen driftskapacitet för jordobservation inom miljö- och säkerhetsområdet. Genom GMES – liksom genom satellitnavigationsprogrammet Galileo – får EU en egen infrastruktur som möjliggör en bättre miljöförvaltning och förbättrar invånarnas säkerhet. När det gäller klimatförändringarna och förbättringen av civilskyddet är det ett mycket viktigt program. Förordningen kommer att göra det möjligt att insamla exakta data om land-, havs- och atmosfärsförändringar. Därmed kommer vår förmåga att förebygga och klara av större katastrofer, till exempel oljeutsläpp, skogsbränder, översvämningar och jordskred, att förbättras. Det finns dock anledning till allvarlig oro eftersom förordningen endast täcker de finansiella behoven för perioden 2011–2013. Det bör uppmärksammas att den europeiska rymdorganisationens uppskjutning av ”Sentinel”-satelliterna emellertid är beroende av noggranna förberedelser i tid och själva uppskjutningen, planerad till perioden 2014–2017, medför enorma utgifter. Förhoppningsvis hittar kommissionen och rådet en lämplig lösning på problemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Jordobservationsinitiativet GMES är ett projekt av stor betydelse för EU:s framtid. Genom det får EU en egen infrastruktur som möjliggör en bättre miljöförvaltning och förbättrar medborgarnas säkerhet. Programmet kan tjäna som exempel när EU bestämmer sig för att inrätta en verklig europeisk industriell strategi för rymdindustrin och det kommer att skapa ytterligare fördelar för samhället. Det kommer att bidra till att öka sysselsättningen samt förbättra säkerheten och miljöskyddet. Det kommer att skapa avsevärda möjligheter för små och medelstora företag att komma in på marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) När EU genomför flera storskaliga projekt samtidigt, bland annat SIS II, Galileo, gasledningsprojekt som Nabucco och det europeiska jordobservationsprogrammet GMES, som alla kostar miljarder att finansiera, finns det en risk att man kommer att misslyckas. Under alla omständigheter är det viktigt att inrätta exakta budgetar och se till att medlen används effektivt. Framåtblickande projekt är viktiga och därför röstade jag för betänkandet, trots min oro angående kostnaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Även betänkandet om det europeiska jordobservationsprogrammet (GMES) (2011–2013) (Glante) var lätt att rösta om. Vi stödde det också.

 
  
  

Betänkande: Reul (A7-0176/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för förslaget till resolution eftersom syftet med byrån är att främja såväl ett generellt och ökat införande som ett hållbart utnyttjande av alla former av förnybar energi. Bland dess mål, som är mycket viktiga för Azorerna, betonas – förutom bevarande av miljön och skydd av klimatet och den biologiska mångfalden – ekonomisk tillväxt och ekonomisk och social sammanhållning, i synnerhet fattigdomsminskning samt hållbar och, framför allt, regional utveckling. Vid antagandet av stadgan bör man se till att nationella och interna prioriteringar säkras, men det är även viktigt att ta hänsyn till betydelsen av förnybar energi för öregioner, avlägsna regioner och randområden i förhoppning att byrån kommer att arbeta för att dessa områden ska bli oberoende ur energisynpunkt och att den kommer att bidra till effektiva lösningar för att öka användningen av förnybar energi, framför allt genom att stödja nya tester av och undersökningar om denna form av energikälla i områden som i större utsträckning missgynnas av den geografiska uppdelningen. Det bör påpekas att byrån, som till sin natur är europeisk och internationell, bör föreslå lösningar för dessa regioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar godkännandet av att stadgan för Internationella byrån för förnybar energi (Irena) ingås.

Förnybar energi är en av framtidens centrala frågor. Olika länder har olika strategier på det politiska och ekonomiska området för att främja produktion och användning av förnybar energi. Trots den förnybara energins oerhört stora möjligheter utnyttjas den dock endast i begränsad omfattning för närvarande. Det finns olika hinder, bland annat långdragna tillståndsförfaranden för importkvoter och tekniska hinder, osäkerhet när det gäller finansiering av projekt för förnybar energi och bristande medvetenhet om möjligheterna med förnybar energi.

Det är därför nödvändigt att Internationella byrån för förnybar energi fyller sitt syfte och blir ett kunskapscentrum för förnybar energi som ger råd till medlemsstaterna om hur de kan utforma nationella program för införande av förnybar energi, sprider information om förnybara energikällor samt tillhandahåller utbildning och rådgivning om bästa praxis och finansieringsmöjligheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade ja till stadgan för Internationella byrån för förnybar energi, som kommer att främja förnybar energi och därmed bidra till att minska utsläppen av växthusgaser.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I dag, när EU antar stadgan för Internationella byrån för förnybar energi (Irena), upprepar jag vad jag förespråkade den 20 oktober förra året. Min orubbliga strävan har alltid varit att begränsa vårt energiberoende. Jag är säker på att vägen framåt är att stödja och utveckla den förnybara energin, så jag välkomnar att Portugal är grundande medlem av Irena. Därför stöder jag även EU:s godkännande av att Irenas stadga ingås.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Irena, som Portugal är grundande medlem av, inrättades officiellt den 26 januari 2009. Användning av förnybar energi är ett av huvudmålen i EU:s klimatpolitik. Irena kommer därför att bidra till att uppnå dessa mål, särskilt vad gäller att öka andelen förnybar energi till 20 procent av den totala energiproduktionen fram till 2020. Jag röstade därför ja till att dess stadga ingås.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Att Europaparlamentet godkänner ingåendet av stadgan för Internationella byrån för förnybar energi är goda nyheter för hela EU. Alternativa energikällor är framtidens melodi, både för den moderna ekonomin och framför allt för insatser för att bevara den biologiska mångfalden. Geotermisk energi, vindenergi och vattenkraft samt användning av biomassa eller biogas är metoder som kan göra EU:s ekonomi i viss mån oberoende av importerade energikällor, samtidigt som naturtillgångarna används på ett miljövänligt sätt.

Med tanke på det nuvarande globala ekonomiska läget, särskilt det geopolitiska läget, behövs det ytterligare initiativ för att trygga den europeiska kontinentens energisäkerhet. Användningen av förnybara energikällor är det perfekta alternativet till traditionella metoder. Samtidigt skapar de arbetstillfällen, de är billigare och miljövänliga. Genom att godkänna att stadgan ingås har parlamentet tagit ett steg i rätt riktning mot en bättre energipolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) I en tid av ekologiska katastrofer är det absolut nödvändigt att investera i förnybar energi. Ur denna synvinkel är det bra att EU går med i Internationella byrån för förnybar energi (Irena). Vi behöver dock mer än så för att bevara mänsklighetens gemensamma tillgång, vårt ekosystem. EU måste genast börja avveckla kärnkraften och dra sig ur koldioxidmarknaden med dess farliga logik.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) I takt med att naturtillgångar som olja blir alltmer sällsynta och allt dyrare kommer vi i allt större utsträckning att vara tvungna att välja alternativa och förnybara energikällor, som vatten, vind, vågor och solenergi. Dessa tillgångar är outtömliga. De har därför blivit allt viktigare globalt. Inrättandet av Internationella byrån för förnybar energi (Irena) är därför ytterst viktigt. Det är skälet till att jag röstade som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. (HU) Röstförklaring: Jag välkomnar att parlamentet uppmärksammar Internationella byrån för förnybar energi (Irena) och jag är glad över att jag kunde ge den mitt stöd i omröstningen. Det är viktigt att så snart som möjligt inrätta ett internationellt centrum som kan ge stöd och råd till 75 andra länder samt till EU om användningen och införandet av förnybara energikällor, om planeringen av riktade program, samt ge utbildning och råd om bästa praxis och finansieringsmöjligheter. Jag betonar att Irena-programmet bör undertecknas av samtliga EU:s medlemsstater (hittills har 20 undertecknat), så att alla deltar i denna internationella samarbetsinsats. Genom detta utbyte av idéer kan vi ytterligare utveckla vår erfarenhet när det gäller förnybara energikällor.

För att kunna uppnå de fastställda målen fram till 2020, det vill säga att minska koldioxidutsläppen och öka energieffektiviteten, måste vi gripa varje tillfälle. Byrån kan här vara till stor hjälp.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Särskilt nu i en tid när kärnkraften, som har fått miljarder i stöd, säljs in som en klimatvänlig energikälla, är det viktigt att främja utvecklingen av förnybar energi, inte bara i EU utan i hela världen. Internationella byrån för förnybar energi (Irena) är den första internationella organisation inrättad för detta syfte, som kan ge praktiska råd och hjälp till industri- och utvecklingsländer. Syftet i sig förtjänar vårt beröm och stöd. Men sättet som det har genomförts på är oklart. Därför har jag röstat nej.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandet var inte alls kontroversiellt för vår grupp. Därför har vi gett det vårt stöd utan större diskussioner.

 
  
  

Betänkande: Zwiefka (A7-0194/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) Jag samtycker till kommissionens förslag, som har efterlysts av flera medlemsstater, om att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Det är ett viktigt mål för att skapa ett tydligt regelverk och hjälpa par av olika nationalitet. Syftet är att minska inverkan på barnen och skydda den svagaste parten.

Genom åtgärden främjas medling för att undvika långa och plågsamma rättsliga förfaranden. I egenskap av Europaparlamentets ombudsman för barn som är föremål för tvist mellan föräldrar av olika nationalitet, är jag övertygad om att förslaget till förordning främjar uppgörelser i godo i barnens intresse, genom att föräldrarnas skyldigheter gentemot dem bestäms och de bästa förhållanden som skyddar de berörda barnens välbefinnande uppställs.

Dessutom främjas genom förslaget skyddet av den svagaste parten, vilket förebygger så kallad kapplöpning till domstol, då den andra parten försöker se till att ärendet om äktenskapsskillnad styrs av en lag som gynnar hans eller hennes intressen. Tack vare ett europeiskt rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor garanteras dock framför allt genom förslaget tillgången till uppdaterade upplysningar om centrala aspekter i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning samt om förfaranden för äktenskapsskillnad och hemskillnad, så att båda parter blir medvetna om konsekvenserna av sina val.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade ja till ett bemyndigande av att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Det gläder mig att tolv medlemsstater har beslutat gå vidare på området för att underlätta ärenden om äktenskapsskillnad för par av olika nationalitet. Under 2007 ägde nästan 300 000 binationella giftermål rum. Under samma tid genomfördes omkring 140 000 skilsmässor. Genom det nya förfarandet kommer par av olika nationalitet att få möjlighet att välja vilken lagstiftning som ska tillämpas för deras äktenskapsskillnad. Det fördjupade samarbetet kommer här att tillämpas för första gången, vilket kommer att göra det möjligt för oss att gå vidare även om vissa medlemsstater inte vill bli påverkade av en viss åtgärd. Nya centern vill absolut att denna lösning används oftare, för att ta itu med de flaskhalsar som uppstår genom enhälligheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade ja till Europaparlamentets rekommendation, eftersom gemensamma regler om äktenskapsskillnad mellan medborgare från olika länder i hela EU bättre skyddar rättigheterna för par av olika nationalitet eller dem som bor utomlands i fall av skilsmässa. Initiativet att göra reglerna för gränsöverskridande fall av äktenskapsskillnad enhetliga är en historisk händelse, för denna gång är det på förslag att tillåta vissa EU-länder att inleda ett fördjupat samarbete inom detta område. För närvarande varierar den tillämpliga lagen för äktenskapsskillnad mellan olika medlemsstater. Därigenom är det inte alltid klart i vilket land par av olika nationalitet eller par som är medborgare i en annan EU-medlemsstat än där de vistas kan begära skilsmässa. Med tanke på de rättsliga problem som EU-medborgare i äktenskapsskillnad står inför, möjliggörs genom det nya lagstiftningsförslaget att båda parterna i ett gemensamt skriftligt avtal väljer ett behörigt land vars domstol ska behandla ärendet om äktenskapsskillnad och ett land vars lagstiftning ska tillämpas vid äktenskapsskillnaden. Med tanke på medborgarnas rättigheter måste vi därför framför allt se till att sådana plågsamma livsepisoder som skilsmässa inte blir ännu mer komplicerade och plågsamma på grund av rättsliga problem eller de rättsliga förfarandenas komplexitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Fjorton länder, bland annat Rumänien, deltar i insatsen för att främja ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Förfarandena är problematiska och det finns stora skillnader mellan olika regelverk, men dessa 14 länder tar nu de första stegen i riktning mot att förenkla och standardisera lagstiftningen för äktenskapsskillnad. Mot bakgrund av att 140 000 skilsmässor med internationella inslag har komplicerat domstolarnas arbete i flera länder kan vi säga att detta är ett historiskt ögonblick, som berättigar de 14 staterna, och senare andra stater som vill vara knutna till åtgärden, att upprätta ett fördjupat samarbete.

EU har redan gemensam lagstiftning när det gäller civil- och familjerätt, med undantag av tre stater som inte ville delta i denna ordning. En harmonisering av lagvalsreglerna kommer att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domstolsavgöranden inom området med frihet, säkerhet och rättvisa, i det att en sådan harmonisering kommer att stärka det ömsesidiga förtroendet. För närvarande finns det 26 olika uppsättningar av lagvalsregler om äktenskapsskillnad i EU:s 27 medlemsstater. Första steget för att upprätta ett fördjupat samarbete har tagits och kommer att innebära att antalet uppsättningar av lagvalsregler reduceras till endast 14.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Jag beklagar återigen att Rom III-förordningen, som godkändes av parlamentet i oktober 2008, har blockerats i rådet. Jag välkomnar att flera medlemsstater inte har godtagit läget och har beslutat inleda ett fördjupat samarbete för att gå vidare med förslaget. I och med detta ges par av olika nationalitet eller par som vistas i utlandet – under en period i livet som är mycket svår för dem – möjlighet att välja den lagstiftning som ska tillämpas vid äktenskapsskillnad.

Vi behöver helt klart gemensamma regler, med tanke på att omkring 350 000 giftermål av blandad nationalitet äger rum i EU varje år och att omkring 20 procent av alla skilsmässor i EU har gränsöverskridande konsekvenser.

Jag stöder därför bemyndigandet att upprätta ett fördjupat samarbete mellan dessa 14 medlemsstater, inklusive Portugal. Jag hoppas att övriga stater beslutar att delta i initiativet, vilket bidrar till att den inre marknaden fungerar ordentligt genom att avlägsna potentiella hinder för personers fria rörlighet. Jag ser fram emot att det konkreta lagstiftningsförslaget läggs fram så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på att familjerättsliga frågor är särskilt känsliga är de uteslutande medlemsstaternas ansvar. Trots detta har det gjorts flera försök att ”unionisera” dessa frågor. Initiativet om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad är ytterligare ett sådant försök. Jag är medveten om de rättsliga frågor och praktiska problem som uppstår genom skilsmässor mellan medborgare av olika nationalitet. Därför måste denna fråga behandlas med största försiktighet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande, som gör det möjligt för par från olika medlemsstater eller par som vistas i ett annat land än hemlandet att välja den lag som ska tillämpas vid äktenskapsskillnad. Under 2007 genomfördes 140 000 skilsmässor i EU mellan par från olika medlemsstater. Vid dessa förfaranden ställdes EU-medborgarna inför rättsliga problem som påverkade deras skilsmässa. Jag vill även framhäva upprättandet av det fördjupade samarbete som Portugal deltar i. Detta har gjort det möjligt att gå vidare med betänkandet, trots att frågan blockerades i rådet på grund av meningsskiljaktigheter på det familjerättsliga området (på Malta kan ett äktenskap exempelvis inte upplösas genom skilsmässa).

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade ja till utkastet till rådets beslut om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete för 14 EU-medlemsstater, inklusive Frankrike, om gränsöverskridande äktenskapsskillnad. I en tid när gränserna försvinner och rörligheten främjar binationella äktenskap, och därmed skilsmässor, är det nödvändigt att EU får ett instrument som klargör detta förfarande och skyddar den svagaste parten. Att par kan fatta ett gemensamt beslut om tillämplig lag, och att det i händelse av meningsskiljaktigheter är den domstol där talan inletts som avkunnar dom, kommer att ha positiva återverkningar både för par som skiljer sig och för deras barn. Med tanke på att en skilsmässa i sig är en plågsam prövning för samtliga i familjen kan det endast underlätta att förenkla förfarandet för äktenskapsskillnad. Jag tror även, eller hoppas åtminstone, att detta fördjupade samarbete kommer att tjäna som en språngbräda för en fullständig harmonisering av förfarandena vid gränsöverskridande äktenskapsskillnad, för om det utnyttjas på ett positivt sätt kommer andra medlemsstater att ansluta sig till initiativet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det är omöjligt att helt harmonisera medlemsstaternas lagstiftning för äktenskapsskillnad och hemskillnad, men ett fördjupat samarbete i frågan möjliggör betydande framsteg, vilka leder till större harmonisering av internationell privaträtt och stärkt integration.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Skilsmässor är alltid svåra. Men när personerna kommer från olika länder blir saken ännu mer komplex. Å ena sidan är det viktigt att nationella regler inte påverkas, å andra sidan måste vi uppnå större klarhet och rättslig säkerhet. Förslaget kommer dock inte att leda till att läget klargörs tillräckligt. Därför har jag röstat nej till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade ja till rekommendationen och stöder helhjärtat detta historiska tillfälle att för första gången upprätta ett fördjupat samarbete. Under 2007 genomfördes 140 000 skilsmässor med internationella inslag i unionen. EU-medborgarna ställs fortfarande inför rättsliga problem vid gränsöverskridande skilsmässoförfaranden. Det är vår uppgift att avlägsna dessa invecklade rättsliga hinder och så mycket som möjligt förenkla dessa plågsamma livsepisoder för människor. Även om mitt land, Litauen, för närvarande inte deltar i detta fördjupade samarbete, stöder jag till fullo initiativet, eftersom det utgör ett bra exempel på hur många EU-medborgare praktiskt kan dra nytta av att vara unionsmedborgare. EU, dess medborgare och den inre marknaden kommer att direkt gagnas av detta historiskt fördjupade samarbete, eftersom det bidrar till att ytterligare avlägsna diskriminering och eventuella hinder för personers fria rörlighet. Det kommer att synliggöra EU och öka dess legitimitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandet var inte alls kontroversiellt för vår grupp. Därför har vi gett det vårt stöd utan större diskussioner.

 
  
  

Betänkande: Scicluna (A7-0182/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Som Joseph Daul, ordförande i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), betonade, är Estlands införande av euron den 1 januari 2011 ett dubbelt tecken på förtroende: Estlands förtroende för euron, en verkligt positiv signal till marknaderna, men även EU:s förtroende för Estland, som blir den första baltiska stat som tar detta steg. Förtroendet är fullkomligt berättigat, eftersom Estlands offentliga skuldkvot är lägst i EU. Jag röstade därför bestämt ja till betänkandet som rekommenderar Estlands inträde i euroområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag är glad över att Estland, en av de baltiska staterna, har lyckats gå med i euroområdet, trots sin svåra ekonomiska situation. Exemplet med Estland visar att det genom en välavvägd och fokuserad politik är möjligt att uppfylla alla konvergenskrav. Att länder fortfarande vill gå med i euroområdet under krisen tyder på ett stort förtroende för denna valuta. Jag är övertygad om att den politiska viljan och insatserna för att införa euron inte heller har försvagats i Litauen.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) I kommissionens och Europeiska centralbankens konvergensrapport bedöms vilka framsteg medlemsstater med undantag har gjort och om de nu kan uppfylla sina skyldigheter inom Ekonomiska och monetära unionen. I konvergensrapporten för 2010 behandlas de nio medlemsstater som fortfarande är undantagna (Bulgarien, Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Rumänien och Sverige), eftersom Storbritannien och Danmark hittills inte har visat någon önskan att införa euron.

Av samtliga bedömda medlemsstater är det enligt rapporten endast Estland som uppfyller de kriterier som krävs för att införa euron. Syftet med förslaget till beslut är därmed att upphäva undantaget från och med den 1 januari 2011. Jag röstade ja och gratulerar Estland till att landet har uppfyllt alla nödvändiga villkor, särskilt i en tid av global ekonomisk kris.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade ja till Edward Sciclunas betänkande om Estlands införande av euron den 1 januari 2011. Estland var en av de första stater som drabbades hårt av den ekonomiska krisen. Landet har dock lyckats trotsa lågkonjunkturen. Statsskulden i förhållande till BNP var 7,2 procent 2009, det vill säga långt under referensvärdet på 60 procent. Dessutom visade den nationella statsbudgeten ett underskott på 1,7 procent av BNP, med ett referensvärde på tre procent. Därför är jag övertygad om att Estlands anslutning till euroområdet kommer att stärka Ekonomiska och monetära unionen i detta kritiska ögonblick. Dess framgångsmodell kan även sporra andra medlemsstater som ännu inte uppfyller konvergenskriterierna.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstar av ansvarskänsla ja till betänkandet och förslaget om Estlands införande av euron den 1 januari 2011. I en svår tid med globala finansiella, ekonomiska och sociala kriser, som har påverkat möjligheterna till nominell konvergens i många andra medlemsstater, utmärker sig Estland genom att landet framgångsrikt har genomfört en hel rad viktiga strukturella reformer, som har gjort det möjligt att uppfylla konvergenskriterierna. De trovärdiga och uthålliga ansträngningarna av Estlands regering och folk är särskilt märkbara när det gäller statsskulden, som är lägst i EU, och i underskottet, som 2009 låg under Maastrichtkriteriernas tre procent. Landet har därmed uppfyllt anslutningskriterierna och de andra förfaranden som har fastslagits i fördragen. Estlands inträde i eurogruppen bör av andra länder därför betraktas som en naturlig konsekvens och tjäna som uppmuntran för andra medlemsstater som vill gå med. Estlands införande av euron framhäver på nytt den vision, lockelse och tilltro som de medlemsstater som ännu inte är med i euroområdet knyter till den gemensamma valutan och dess framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I en tid när eurons belackare tvivlar på den gemensamma valutans livsduglighet visar unionen på nytt att projektet fortfarande är starkt och går i rätt riktning samt att dess möjligheter och dragningskraft för nya medlemsstater finns kvar. Eftersom Estland har uppfyllt alla Maastrichtkriterierna i enlighet med artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och protokollet (nr 13) om konvergenskriterierna som bifogas fördraget, finns ingen anledning att fördröja denna baltiska stats införande av euron.

Det bör noteras att Estland har uppfyllt kriterierna under en allvarlig ekonomisk och finansiell kris genom de beslutsamma, trovärdiga och uthålliga ansträngningar som Estlands regering har presterat. Nu måste landet vidmakthålla en försiktig finanspolitik. Att gå med i euroområdet är inte ett mål i sig, vilket krisen har visat. Insatsen att konsolidera budgeten och skapa balans i de offentliga finanserna bör vara kontinuerlig, aktiv och effektiv. Jag gratulerar Estland, dess folk och regering till att landet ansluter sig till euroområdet, trots att landet inför den gemensamma valutan i en svår tid. Jag hoppas att de fortsätter med de hittillsvarande konvergensinsatserna.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på Estlands ekonomiska indikatorer och offentliga finansers hållbarhet är jag för att landet inför euron den 1 januari 2011. Mot bakgrund av den nuvarande globala krisen och finansmarknadernas ständiga tryck på euron är Estlands inträde i euroområdet en positiv signal som stärker betydelsen av och livskraften i den europeiska ekonomiska och monetära integrationen. Jag betonar Estlands föredömliga stabilitet. Landet har förstått hur det ska förena framsteg med disciplin och hållbarhet i de offentliga finanserna. Trots den negativa ekonomiska situationen hade Estland 2009 ett underskott på 1,7 procent av BNP. Statsskulden i förhållande till BNP var 7,2 procent av BNP, det vill säga långt under referensvärdet på 60 procent i EU. I detta sammanhang upprepar jag det brådskande behovet att upprätta effektiva mekanismer för att ständigt och i realtid övervaka samtliga medlemsstaters ekonomiska och budgetmässiga resultat för att se till att konvergenskriterierna uppfylls.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Vi röstade nej till betänkandet, inte på grund av fientlighet mot Estland utan som protest mot att de estländska medborgarna inte rådfrågades genom en folkomröstning i denna avgörande fråga. De senaste månaderna har visat att euron varken är en lösning eller en form av skydd, utan en starkt bidragande faktor till krisen. De senaste veckorna har visat att euroområdets problem i slutändan kanske har mer att göra med Tyskland än med vad vi nedsättande kallar PIGS-länderna. Angela Merkel vägrar i sin förnäma arrogans att kompromissa på områden där hon kräver kompromisser av andra. Alla måste bistå Tyskland, dess exportekonomi och inflationsfobi, även om den politik detta leder till går rakt emot dess partners intressen.

Vi ser tydligt vad det har lett till i Frankrike: konkurrenskraft som offras på altaret av paritet mellan francen och marken och därefter på altaret av en ”stark” euro, budgetåtstramningar som förvärrar de ekonomiska problemen, en prisexplosion och en minskning av köpkraften vid övergången till euron. Dessutom spelar Angela Merkels Tyskland ett högt spel genom att kräva åtstramningar, vilket riskerar att leda till minskad efterfrågan bland dess största kunder.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Som vän till Estlands folk vill jag inte se dem lida under oket av stabilitets- och tillväxtpakten samt det tillhörande systemet av sanktioner, som snart kommer att stärkas. Den drakoniska tillämpning av nyliberal politik som förespråkas av kommissionen har redan störtat 20 procent av Estlands befolkning i svår fattigdom. Genom en integration i euroområdet kommer Estlands arbetare att ytterligare bestraffas. Jag röstar nej till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Trots den finansiella krisen och angreppen på euron är den monetära unionen en obestridlig realitet och måste stärkas genom att alla medlemsstater som ännu inte deltar stegvis går med. Slutsatsen att Estland trots den internationella krisen har uppfyllt Maastrichtkriterierna och därför kan bli en berättigad medlem i euroområdet från och med den 1 januari 2011 är goda nyheter för dem som stöder en ännu starkare ekonomisk och monetär union.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Även om valet redan verkar stå klart kan jag inte rösta ja till det betänkande som behandlas av parlamentet, på grund av tvivel om fördelarna med och valet av tidpunkt för Estlands införande av den gemensamma valutan.

EU:s ekonomi befinner sig i ett tillstånd av kris och turbulens, vilket bör få oss att reflektera över om det är tillrådligt, åtminstone på kort sikt, att nya medlemmar går med i euroområdet. Min åsikt, som när det gäller Estland även utgår från sociala och kulturella faktorer, stöds av vissa makroekonomiska uppgifter. Estland var ett av de första länderna som drabbades av lågkonjunkturen. Under 2009 minskade dess BNP med över 14 procent, samtidigt som den industriella produktionen sjönk med 33,7 procent, vilket var den största minskningen i EU. Denna negativa utveckling har inte upphört.

Till sist är det absurt med tanke på dessa uppgifter att man i det betänkande som är föremål för omröstning uppmanar kommissionen att simulera vilka effekter räddningspaketet för euron får för den estländska budgeten först när landet ansluter sig till euroområdet och blir medlem i den grupp som ska stå som garant för räddningsfonderna. Dessa upplysningar bör tvärtom göras tillgängliga så fort som möjligt så att rådet kan fatta ett initierat beslut och föregripa framtida scenarier.

 
  
MPphoto
 
 

  Sławomir Witold Nitras (PPE), skriftlig.(PL) Den 1 januari 2011 kommer Estland som sjuttonde EU-medlemsstat att införa euron. I en tid av kris för de offentliga finanserna i EU stärker varje land som uppfyller konvergenskriterierna våra finansers stabilitet. Att införa euron medför inte bara bekvämligheten av att använda samma valuta i de flesta medlemsstater, utan pekar även på att ekonomin är stabil och stark, vilket är viktigare. Euron är framtiden. Den medför en verklig utvecklingsmöjlighet på alla nivåer av det sociala, administrativa och ekonomiska livet.

Vi får dock inte glömma bort att euron även tvingar oss att föra en väl övervägd och balanserad nationell finanspolitik. Som ivrig anhängare av euron vill jag gratulera Estland, som trots den globala ekonomiska krisen har lyckats uppfylla EU:s kriterier för införande av euron. Jag är fast övertygad om att även Polen inom kort kommer att ha förmånen att ingå i denna grupp av länder tillsammans med vår partner Estland.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) De baltiska staternas och särskilt Estlands betydande framsteg är mycket välkomna. Frågan är dock om detta är rätt ögonblick för det krisdrabbade euroområdet att ta emot nya medlemsstater. Dessutom höll inte Estland någon folkomröstning i frågan, vilket i högsta grad är problematiskt från ett demokratiskt perspektiv. Därför har jag röstat nej till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade ja till betänkandet, eftersom jag tycker att Estland verkligen förtjänar att gå med i euroområdet. Detta lilla nordliga land har visat att det även under den finansiella krisen är möjligt att gå med i den monetära unionen, om det eftersträvas kontinuerligt och konsekvent. Införandet av euron kommer att vara positivt för Estland. Det kommer att öka förtroendet för landets ekonomi, locka fler investeringar och sänka utlåningsräntorna. Det kommer även att stimulera Litauens och Lettlands ekonomier. Även det symboliska värdet av detta är viktigt, eftersom Estland är den första av de forna Sovjetstaterna som går med i den monetära unionen och därmed tar sig igenom det mest komplicerade steget i EU-integrationen. Det är dock lika viktigt för hela euroområdet. Trots de problem som uppstår i euroområdet är den gemensamma valutan även fortsättningsvis attraktiv och kan ge medlemsstaterna mervärde. Jag är glad över att kommissionen och rådet har lovordat Estlands framsteg och hoppas att även Europeiska rådet kommer att anta ett beslut i samma riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandet var inte alls kontroversiellt för vår grupp. Därför har vi gett det vårt stöd utan större diskussioner. Dessutom är det bra att ytterligare ett land, Estland i detta fall, går med i euroområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilja Savisaar (ALDE), skriftlig. (ET) Herr talman, herr Scicluna, mina damer och herrar! Jag vill tacka er för ert stöd till Estlands inträde i euroområdet. Det är ett viktigt och efterlängtat beslut för detta lilla land. Estland har satsat hårt på att uppnå detta mål, och dess folk har även lidit en hel del. Samtidigt har det haft en betydande inverkan på vår ekonomi. Tyvärr kan jag inte instämma i alla beslut av vår regering, vilka fattades i avsikt att kunna införa euron. Förhoppningsvis kommer vi förutom införandet av euron att i högre grad börja försvara vår ekonomis framtid, återställa den offentliga sektorns investeringar i infrastruktur och inrikta oss mer på arbetsmarknadens utveckling. Jag tackar föredraganden för ett relevant och kunnigt betänkande och för modet att ta euroområdets framtid i försvar. Jag tackar även övriga ledamöter som gav sitt stöd under måndagens förhandlingar och vid dagens omröstning. Estlands folk förtjänar naturligtvis den största tacksamheten. Det är tack vare dem som allt detta över huvud taget blev möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar betänkandet och Estlands inträde i euroområdet. Detta har länge varit behövligt och bör under de nuvarande omständigheterna välkomnas.

 
  
  

Betänkande: Surján (A7-0200/010)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (EN) Jag röstade ja till László Surjáns betänkande. Genomförandet av EU:s budget för 2009 uppvisar ett överskott på 2,25 miljarder euro, vilket främst är ett resultat av ej genomförda betalningsbemyndiganden och högre intäkter än väntat. Förutom att snedvrida resultaten av EU-budgetens genomförande påverkar ändringsbudgetarna direkt medlemsstaternas bidrag till EU-budgeten, vilka kan sänkas redan under löpande budgetår. Utan en sådan ändringsbudget skulle överskottet för 2009 ha varit mer än fem miljarder euro, huvudsakligen på grund av att anslagna medel inte utnyttjades. De årliga budgetöverskotten har ökat sedan 2007 trots de ändringsbudgetar som lagts fram under budgetåren för att minska överskotten. Så de belopp som står på spel är mycket stora.

Den rådande diskrepansen mellan resurserna i EU-budgeten och tillkommande finansiella behov och åtaganden skapar press på budgeten och ger upphov till hål som äventyrar vissa andra EU-prioriteringar, som globaliseringsfonden och många andra. Allt detta betyder antingen att EU-budgeten inte var realistisk, eller att vi inte har effektiva instrument för att genomföra och övervaka budgetgenomförandet. Den huvudsakliga slutsatsen är därför att vi på ett avgörande sätt bör förbättra vår budgetplanering och andra närliggande förfaranden.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) De totala belopp (ingående i de ändringsbudgetar som har upprättats efter det att de preliminära årsredovisningarna överlämnats i slutet av mars och) som har återbetalats till medlemsstaterna sedan 2007 är följande. Överskott för 2007: 1 542 miljoner euro, 2008: 1 810 miljoner euro, 2009: 2 264 miljoner euro. Överskottens totala belopp är ett resultat av tre faktorer: genomförande av utgifter, genomförande av inkomster och växelkursvariationer. Överskotten återbetalas inte direkt till medlemsstaterna utan tas upp som inkomst i budgeten för nästföljande budgetår i enlighet med budgetförordningarna. Den omedelbara följden är att de egna medel som samlas in från medlemsstaterna minskas. Jag anser att dessa överskott bör användas för att stärka nästföljande års budget, öka åtagandebemyndigandena eller återföras till en EU-fond för finansiering av EU:s prioriteringar. Det är i varje fall viktigt med den nödvändiga flexibiliteten för att undvika dessa överskott. Dessa årliga överskott är när allt kommer omkring resultatet av att man inte helt har genomfört den politik och de åtgärder som rekommenderas och förutses för EU:s utveckling. Enligt mig bör därför det slutliga godkännandet av ändringsbudget nr 4/2010 ses som en möjlighet att reflektera över EU:s budgetsituation.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandet var inte alls kontroversiellt för vår grupp. Därför har vi gett det vårt stöd utan större diskussioner.

 
  
  

Betänkande: Czarnecki (A7-0096/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Ja röstade ja till resolutionen av följande skäl:

– Jag anser, med tanke på att de administrativa utgifterna ökar och i synnerhet eftersom driftsutgifter kan förekomma, att rådets utgifter borde granskas på samma sätt som andra EU-institutioners, som en del av ansvarsfrihetsförfarandet enligt artikel 319 i EUF-fördraget.

– Jag håller med om att parlamentet bör tillbakavisa rådets antydan om att det faktum att parlamentet och rådet tidigare inte har granskat genomförandet av varandras avsnitt i budgeten var ett resultat av ett Gentlemen’s agreement (resolution tagen till protokollet från rådets möte den 22 april 1970). Jag anser inte att detta Gentlemen’s agreement är bindande och att rådets tolkning av dokumentet är alltför bred.

– Jag anser att upprättandet av budgeten och beviljandet av ansvarsfrihet för budgeten är två skilda förfaranden, och att Gentlemen’s agreement mellan parlamentet och rådet om upprättandet av deras respektive avsnitt i budgeten inte får innebära att rådet frikänns från att vara fullständigt redovisningsansvarigt inför allmänheten för de medel som rådet förfogar över.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade ja till resolutionen om ansvarsfrihet för rådet för genomförandet av budgeten. Redan under föregående sammanträdesperiod förkastade Europaparlamentet till stor del föredragandens förslag till beslut om att skjuta upp beslutet att bevilja rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av rådets budget för budgetåret 2008. Detta var min ståndpunkt, som jag var ensam om i budgetkontrollutskottet, eftersom revisionsrätten knappt lämnar några iakttagelser till rådet om dess förvaltning. Därigenom beviljade parlamentet ansvarsfrihet för rådet och sköt till denna sammanträdesperiod upp omröstningen om den resolution som åtföljer beslutet om ansvarsfrihet, med iakttagelser och rekommendationer till rådet om förvaltningen av dess budget. Det är beklagligt att budgetkontrollutskottet inte, som jag föreslog, gick med på en juridisk analys för att exakt utröna parlamentets rättigheter och därmed skyldigheter när det gäller ansvarsfrihet för rådet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade ja till resolutionen eftersom jag, med tanke på att de administrativa utgifterna ökar och i synnerhet eftersom driftsutgifter kan förekomma, anser att rådets utgifter borde granskas på samma sätt som andra EU-institutioners, som en del av ansvarsfrihetsförfarandet enligt artikel 319 i EUF-fördraget. Jag håller med om att rådet och parlamentet i sin egenskap av gemensamma budgetmyndigheter bör upprätta ett årligt förfarande inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet i syfte att förbättra utbytet av information om deras respektive budgetar. Jag anser att upprättandet av budgeten och beviljandet av ansvarsfrihet för budgeten är två skilda förfaranden, och att Gentlemen’s agreement mellan parlamentet och rådet om upprättandet av deras respektive avsnitt i budgeten inte får innebära att rådet frikänns från att vara fullständigt redovisningsansvarigt inför allmänheten för de medel som rådet förfogar över.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Av hänsyn till budgetdisciplinen och den insyn som allmänheten behöver anser jag inte att rådet får frikännas från att vara redovisningsansvarigt inför allmänheten för de medel som rådet förfogar över. Därför instämmer jag i föredragandens beslut att skjuta upp beslutet om ansvarsfrihet för rådets räkenskaper fram till dess att de begärda kompletterande uppgifterna har lämnats.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Det är beklagligt att parlamentet inte lägger sig till med samma moraliserande och indignerade ton och inte har samma omtanke om skattebetalarnas pengar när det gäller dess egna utgifter som i fråga om utgifterna för en annan institution. Parlamentet beviljade kommissionen ansvarsfrihet trots att revisionsrätten för femtonde året i rad inte kunde yttra sig positivt om genomförandet av kommissionens budget. Det betyder att parlamentet gärna självt beviljar ansvarsfrihet enligt det Gentlemen’s agreement som parlamentet skarpt kritiserar i dag.

Det glömmer lite för snabbt sitt eget moraliska förfall: en avgående talmans ekonomiska inblandning i förvärvet av en lägenhet i Bryssel precis före slutet av mandatperioden, den kostnadsexplosion som är förknippad med reformerna av Europaparlamentets ledamotsstadga och stadgan för assistenter, som tidigare har utvärderats negativt, den nyligen på basis av svepskäl genomförda ökningen av medlen och ledamöternas personal, eller till och med att varje ledamot får en iPad. Kontroll över användningen av offentliga medel är förvisso centralt. Vi vägrar dock att förknippas med det småkrig som ni för mot rådet av politiska skäl.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Jag har röstat ja till resolutionen om ansvarsfrihet för rådet för 2008, eftersom den omfattar två viktiga ämnen. Ett är det spanska ordförandeskapets löfte att granska det Gentlemen’s agreement mellan rådet och parlamentet som härrör från 1970. Det andra ämnet är rådets åtagande att vara fullständigt redovisningsansvarigt inför parlamentet när det gäller den administrativa budgeten. Rådet måste ompröva sin informationspolicy och öka insynen, särskilt inom ramen för den nuvarande diskussionen om ansvarsfrihetsförfarandet för den nya europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Av dessa skäl stöder jag Europaparlamentets resolution P7_TA(2010)0219.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. (FR) Budgetkontroll är ett viktigt ansvarsområde för Europaparlamentet, som ledamöterna inte tar lätt på. Som folkvalda representanter är vi ansvariga inför medborgarna för det sätt som EU-budgeten genomförs på. Som Europeiska öppenhetsinitiativet på nytt har bekräftat har medborgarna rätt att veta hur deras skatter används. Utgifterna för Europeiska rådet, den institution som företräder EU:s stats- eller regeringschefer, är inte undantagna. I år ville vi klargöra ansvarsfrihetsförfarandet för Europeiska rådet och på nytt bekräfta de befogenheter som parlamentet ges genom fördraget. Så länge insyn är en viktig princip för EU och man har satsat på att förbättra den på många områden är det rimligt att Europeiska rådet tillhandahåller alla uppgifter som parlamentet behöver för att kontrollera genomförandet av dess budget. Det var syftet med betänkandet om ansvarsfrihet för rådet detta år. Jag välkomnar de inledande framstegen i denna riktning, men mer måste göras.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Förslaget till Europaparlamentets resolution med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, avsnitt II – rådet, är ytterst viktigt.

I förslaget påpekas rådets minimala engagemang i ansvarsfrihetsförfarandet, inbegripet dess vägran att delta i debatter om ansvarsfrihet i parlamentet. Detta visar på ett förakt för parlamentets uppgift att bevilja ansvarsfrihet, men särskilt för allmänhetens och skattebetalarnas rätt att se alla som ansvarar för användningen av Europeiska unionens medel ställas till svars.

Enligt mig är det sistnämnda särskilt viktigt, med tanke på att medlemsstaterna i rådet ansvarar för cirka 80 procent av de faktiska utgifterna i EU:s budget. Jag ställer mig helt bakom denna uttryckliga begäran till rådet, eftersom jag anser att rådet bör tillhandahålla detaljerade uppgifter om de utgifter som är kopplade till de särskilda uppgifter som institutionen utför och att rådets utgifter borde granskas på samma sätt som andra EU-institutioners, som en del av ansvarsfrihetsförfarandet enligt artikel 319 i EUF-fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade ja till resolutionen eftersom jag, med tanke på att de administrativa utgifterna ökar och i synnerhet eftersom driftsutgifter kan förekomma, anser att rådets utgifter borde granskas på samma sätt som andra EU-institutioners, som en del av ansvarsfrihetsförfarandet enligt artikel 319 i EUF-fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Efter antagandet av flera gemensamma ändringsförslag från S&D, ALDE, PPE, Verts/ALE och GUE/NGL samt införandet av många andra enskilda tillägg, av vilka vissa kom från vår grupp, såg vi inte några problem med att ge vårt stöd till betänkandet, som vi till slut röstade ja till.

 
  
  

Betänkande: Ludford (A7-0198/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade ja till ett antagande av direktivet, som syftar till att garantera rätt till tolkning och översättning för personer som åtalas i brottmål i EU. Rent konkret innebär det att om du misstänkts, grips, förhörs eller åtalas och inte förstår språket i det berörda landet, har du rätt att få förhandlingarna, förhören och mötena med din advokat tolkade och översatta. Målet är att undvika felaktiga domslut. När personer grips eller utlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller helt enkelt grips i ett annat land än sitt ursprungsland måste de behandlas rättvist.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade ja till betänkandet eftersom lika rätt till tolkning och översättning i domstolarna i hela EU, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv, kommer att öka domstolarnas opartiskhet och effektivitet. Med tanke på att alla EU:s medlemsstater är parter i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna bör de garantera rättvisa rättsliga förfaranden och riktiga rättsliga standarder. Tyvärr säkras inte dessa rättsprinciper och ”kvalitetsmässiga” förfaranden tillräckligt i praktiken. Jag vill uppmärksamma att rätten till tolkning och översättning i brottmål stärker en persons rätt till rättvisa förfaranden och rätten till rättegång.

För närvarande kränks ofta de mänskliga rättigheterna, eftersom en person som förhörs eller åtalas och som inte förstår språket i ett visst EU-land inte alltid har rätt till översättning eller tolkning vid rättegångsförhandlingarna. Skälet är att det hittills inte har funnits ett enhetligt regelverk i hela EU för rätten till tolkning och översättning i brottmål. Så för att se till att förfarandena är rättvisa måste vi undvika problem som uppstår på grund av brist på språkförståelse och vi måste se till att den åtalade förstår vad som sägs under rättegången.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Från och med nu garanteras EU-medborgare fullständiga rättigheter till försvar om de måste delta i brottmål som handläggs i en annan medlemsstat än den de kommer från. Enligt direktivet om rätt till tolkning och översättning i brottmål ska varje steg i en utredning eller rättegång översättas till och förklaras på de misstänkta eller anklagade personernas modersmål. Denna åtgärd innebär att kvaliteten på försvaret för EU-medborgare förbättras, grundat på de enhälligt antagna skäl som handlar om rätten till en rättvis rättegång var som helst i EU. Direktivet kompletterar därför de rättsregler som styr fall där en europeisk arresteringsorder utfärdas, genom att det förbättrar villkoren för försvaret för EU-medborgare som är tilltalade eller misstänkta i brottmål.

Inom tre år kommer erbjudande av översättnings- och tolkningstjänster för den tilltalade under pågående utredning eller rättegång, på ett språk som han eller hon förstår, att garanteras enligt lag i varje medlemsstat. Detta är den tidsfrist som alla EU-medlemsstater har för att harmonisera sin straffrättsliga lagstiftning. Enligt direktivet omfattar översättnings- och tolkningstjänsterna korsförhör på polisstation och samtal med advokat. I detta ingår även översättning av viktiga handlingar som beslut om frihetsberövande och anklagelser eller åtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätt till tolkning och översättning i brottmål eftersom det stärker misstänkta eller anklagade personers rättigheter i brottmål. Jag anser att det är viktigt att medlemsstaterna ser till att misstänkta eller anklagade personer som inte förstår eller talar det språk som används i ett visst brottmål kan få tillgång till tolkningstjänster utan dröjsmål.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Vi vet alla att om straffrätten ska fungera effektivt, måste man specifikt fastställa misstänkta eller anklagade personers rättigheter, så att de garanteras tillräckliga möjligheter till försvar genom lämpliga rättsliga eller jurisdiktionella medel. I detta sammanhang är det mycket viktigt att garantera misstänkta eller anklagade personer rätten att få information på ett språk som de kan om sina rättigheter och skyldigheter och om innehållet i anklagelserna mot dem, liksom all annan information som är av grundläggande betydelse i det aktuella målet. Detta är det enda sättet att garantera ett effektivt försvar, vilket är en hörnsten för rättssäkerheten och i moderna brottmål. Jag välkomnar även rådets beslut att stegvis anta åtgärder för rättsligt samarbete på detta område och på andra områden, eftersom garantier för de processuella rättigheterna är nyckeln till snabbare, effektivare och mer rättvisa rättegångar.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Att sätta friheten i centrum för den mångfald av olika verkligheter som bildar Europeiska unionen är ett mål som inte kan uppnås utan att garantera lika villkor för alla EU-medborgare, var som helst inom EU. Detta gäller särskilt möjligheten till en rättvis rättegång, vilket är en grundläggande värdering inom demokratin och för alla rättsstater. Av detta skäl stöder jag antagandet av ett direktiv som garanterar gemensamma standarder för tolkning och översättning i brottmål i alla EU-medlemsstater, och ger alla medborgare som befinner sig utanför sitt ursprungsland rätt att uttrycka sig och få information på sitt modersmål, eller på ett annat språk som de anser vara godtagbart, vid polisförhör och domstolsförhandlingar. Med tanke på betydelsen av att skapa ett mer rättvist EU för att kunna befästa den europeiska integrationen, anser jag att dessa nya åtgärder bör tillämpas så snabbt som möjligt i alla medlemsstater, och att EU bör fortsätta att arbeta för större harmonisering på området för att garantera rättigheter och rättsliga förfaranden.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Sarah Ludfords förslag, som påstås handla om rätten att försvara sig, innebär en absolut rättighet till tolkning och översättning av förfaranden för personer som ställs inför rätta och som inte talar, eller påstår att de inte talar, språket i det land där de står åtalade. Detta kommer att leda till en explosionsartad ökning av kostnader och tidsbehov för de rättsliga förfarandena, tära på budgetarna för rättsväsendet som ofta redan är otillräckliga, och ytterligare öka underskotten, till Angela Merkels stora missnöje. Som om detta inte vore nog, kommer de planerade förfarandena för att erhålla denna rättighet dessutom att leda till ett ökat antal frigivningar på grund av procedurfel.

Allt detta sker till stöd för ett fenomen som är absolut tabu: den höga brottsligheten bland utländska icke-européer i alla de länder som utsätts för massinvandring. Det värsta är att Sarah Ludford verkar tro att ingen inom rättsväsendet redan har tänkt på att det skulle kunna vara användbart att kunna anlita tolkar och översättare, inte bara för att kunna genomföra utredningar eller rättegångar, utan också för att uppfylla de rättigheter till försvar som har tagits upp och som i våra demokratier garanteras genom nationella bestämmelser och respekt för internationella åtaganden. Detta betänkande är överflödigt, och därför röstade vi inte för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade med stor beslutsamhet för ett antagande av denna text. Detta är inte bara ett framsteg för rätten till försvar, utan också ett historiskt antagande genom att detta är den första EU-åtgärden inom straffrätten som antagits enligt medbeslutandeförfarandet. Jag är mycket glad över att den antogs med så stor majoritet. Denna historiska rättsakt ger alla EU-medborgare rätt till översättning och tolkning, från det ögonblick då en person meddelas att han eller hon är misstänkt eller anklagad, förhörs eller ställs inför rätta i ett annat EU-land vars språk han eller hon inte talar. Detta är ett stort framsteg inom den stegvisa uppbyggnaden av ett europeiskt område med rättvisa. Dessutom är jag mycket nöjd med den färdplan för rättssäkerhetsgarantier som ingår i Stockholmsprogrammet. Rättigheterna för personer som förhörs i brottmål måste stärkas, och framför allt måste vi återställa en jämvikt mellan de framsteg som gjort på åtalssidan och rättigheterna till försvar, som hamnat rejält på efterkälken. Jag tänker här på åtgärder på områdena för rättslig information, rättshjälp och information till nära släktingar eller åtgärder till skydd för sårbara personer, vilket också är nödvändigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Efter flera år av ständiga misslyckanden är jag glad över att vi till sist börjar göra framsteg med genomförandet på EU-nivå av rättssäkerhetsgarantier för misstänkta, garantier som syftar till att skydda individen från godtycklighet. I mål där EU-medborgare kallas till förhör med anledning av brott som begåtts i en annan medlemsstat kommer dessa personer hädanefter att garanteras tillgång till tolkning och översättning av viktiga handlingar till sitt eget språk. Det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa är på väg, och jag kommer att fortsätta att ge det mitt stöd i de initiativ som ska fullborda det under de kommande månaderna, som bestämmelser om förhör eller om juridiska ombud.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Rätten till lämplig översättning och tolkning i brottmål är en grundläggande rättighet som blir allt viktigare i takt med att det rättsliga samarbetet inom EU utökas och befolkningen blir alltmer rörlig. Sarah Ludfords betänkande är väl avvägt och jag röstade därför för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Syftet med Europaparlamentets och rådets direktiv är att upprätta ett område med rättvisa med gemensamma minimibestämmelser och normer för rätten till tolkning och översättning i brottmål inom EU. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag stöder en förbättring av rättigheterna för misstänkta och tilltalade som inte talar språket i landet i fråga och inte förstår hur de rättsliga förfarandena går till i detta land. Alla förväntas ha dessa rättigheter från den stund då de officiellt meddelas av de berörda nationella myndigheterna att de är misstänkta eller anklagade för att ha begått ett brott. Jag anser att gemensamma miniminormer för dessa rättigheter bör underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande, och därmed få det rättsliga samarbetet mellan EU-medlemsstaterna att fungera smidigare.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Detta betänkande innehåller vissa framsteg. Det är mycket viktigt att alla misstänkta utan dröjsmål kan få tillgång till översättnings- och tolkningstjänster av hög kvalitet i brottmål. Teckenspråk måste ingå i dessa tjänster. Vi bör också tänka på att översättning till punktskrift inte får utelämnas. Trots detta lägger jag ned min röst om betänkandet. Jag anser inte att det är godtagbart att enbart handlingar som anses vara av grundläggande betydelse i målet ska översättas. Varje misstänkt har rätt att få veta i detalj vilka handlingar som talar för eller mot honom eller henne. Det är inte heller godtagbart att en muntlig översättning kan föreslås i stället för en skriftlig översättning. Varje misstänkt måste kunna gå igenom alla delar av sin akt på nytt när han eller hon vill. Utan detta är en rättvis rättegång en illusion.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Ambitionen att Europeiska unionen ska vara ett område med frihet, säkerhet och rättvisa har stärkts i och med antagandet av detta direktiv. Det är mycket viktigt att en medborgare i en medlemsstat har rätt till tolkning och översättning av alla handlingar som rör deras fall i straffrättsliga förfaranden. Det är det enda sättet att på ett klart och tydligt sätt stärka det ömsesidiga förtroendet och samarbetet mellan medlemsstaterna, och även försvaret av medborgarnas rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Syftet med att upprätta ett område med rättvisa och gemensamma regler är att avsevärt öka det förtroende som medlemsstaterna har för varandras rättssystem och åtalsförfaranden. Det kommer dessutom att finnas ett större samarbete angående enskilda personers rättigheter vid utredningar och rättsliga förfaranden. De normer som fastställs i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska iakttas. Eftersom betänkandet inte går tillräckligt på djupet när det gäller nationella frågor har jag röstat emot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Med tanke på att det är absolut nödvändigt att se till att EU:s medborgare har en verklig rätt till ett försvar, beslutade jag att stödja betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätt till tolkning och översättning i brottmål. Det är en del av färdplanen för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden, som antogs av rådet 2009. Genom att anta detta betänkande bidrar vi starkt till att förbättra det rättsliga skyddet av enskildas rättigheter, och samtidigt genomföra bestämmelserna i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och deras tolkning i rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Tolkning och översättning ska vara kostnadsfri, lämplig och omedelbar, vilket avsevärt kommer att förbättra EU-medborgarnas möjligheter att försvara sig.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Att respektera varje nations språk är ett bevis på respekt för de mänskliga rättigheterna och ett bevis på att en demokratisk stat fungerar korrekt. Europaparlamentet har i dag röstat för en ny lagstiftning som garanterar alla medborgare i EU tillgång till tolkning och översättning i händelse av att de är inblandade i brottmål i en annan medlemsstat. Detta omfattar bland annat åtgärder för att denna rätt beviljas i alla skeden av det straffrättsliga förfarandet, att alla grundläggande dokument ska översättas skriftligen och att misstänkta eller svaranden ska ha möjlighet att överklaga. Endast på detta sätt kommer de inte längre att vara i underläge, och rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna kan utövas fullt ut.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Sara Ludfords betänkande om direktivet om översättning och tolkning i brottmål antogs vid första behandlingen. Även om jag stödde GUE/NGL-gruppens ändringsförslag som hänvisar till att landsdels- eller minoritetsspråk ska beaktas, avslogs dessa. Den slutliga omröstningen visar dock på ett mycket stort stöd för hela betänkandet (637 röster för, 21 röster emot och 19 nedlagda röster).

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta framsteg på vägen mot rättvisare och mer jämlika rättsliga förfaranden i medlemsstaterna. Det är en grundläggande princip i varje anständigt rättssystem att de tilltalade förstår vad som händer med dem, vilka kostnader de står inför, och vilken typ av bevis som finns mot dem. Men jag skulle vilja tillägga att det inte bara är de tilltalade som är i behov av översättnings- och tolkningstjänster. Det finns fall där brottsoffer inte har tillgång till fullständig information om de domstolsförfaranden som berör dem. Brottsoffrens behov måste också tillgodoses.

 
  
  

Betänkande: Bauer (A7-0137/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) För många av mina landsmän är den utvidgade Europeiska unionen inte tillräckligt enhetlig i socioekonomiska termer för att undvika illojal konkurrens mellan företagen i de 27 medlemsstaterna. Så är till exempel fallet inom transportsektorn, där konkurrensen är stark. Förutom sammanhållningspolitiken - som jag kämpar för varje dag, eftersom den bland annat gör det möjligt för oss att minska klyftan inom EU – behöver vi gemensamma regler på den inre marknaden. Därför röstade jag för ändringsförslaget där man ifrågasätter uteslutningen av förare som är egenföretagare från EU-lagstiftning om lastbilsförares arbetstider. Precis som mina kolleger i den franska delegationen i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) vill jag därför införa rättvis konkurrens mellan alla EU-förare av tunga lastbilar, och trygga säkerheten på våra vägar genom att minska förartrötthet. Till följd av antagandet av denna ändring röstade jag för hela betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Jag följde rekommendationen från utskottet, som antog betänkandet av min slovakiska kollega Edit Bauer, om att parlamentet förkastar - vid första behandlingen enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet - förslaget till direktiv om ändring av 2002 års direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. I betänkandet uppmanas kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt. Det är beklagligt att kommissionen i sitt svar undvek att klargöra huruvida man skulle dra tillbaka sitt förslag eller inte. Jag beklagar också föredragandens ståndpunkt som innebär att inget ändringsförslag läggs fram i betänkandet som antar texten till ett omfattande direktiv. Det verkliga problemet handlar om att bekämpa de falska egenföretagarna inom vägtransportsektorn. Låt oss hoppas att direktivet kommer att bidra till detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för att avvisa kommissionens förslag. Kommissionen föreslog att förare som är egenföretagare skulle undantas från direktivets tillämpningsområde. Jag anser att en uteslutning av egenföretagarna skulle ge upphov till falska arbeten och ge företagen möjligheter att utnyttja förare genom att inte upprätta anställningsavtal, och i stället anställa dem som egenföretagare, vilka inte omfattas av de strikta arbetstider och viloperioder som fastställs i direktivet. För att säkra en konkurrenskraftig marknad för godstransporter måste kommissionen finna en lösning som garanterar lika villkor för alla förare. Parlamentet har ofta uttryckt en oro över den nuvarande dubbelmoral som råder för personer som har anställningsavtal och för dem som är egenföretagare. En sådan situation snedvrider principerna för den gemensamma inre marknadens funktion och utgör ett hot mot trafiksäkerheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade emot kommissionens förslag, med andra ord röstade jag för att förare som är egenföretagare inkluderas i 2002 års direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Det gjorde jag av följande skäl: Det första är att en trött förare utgör en fara på vägen. Detta gäller oavsett om föraren är egenföretagare eller inte, och oavsett om förarens trötthet beror på körningen eller på grund av lastning av gods. Det andra är att strängt taget bara själva körningen och aktiviteter direkt kopplade till denna - lastning, lossning, rengöring och underhåll av fordonet, passagerarassistans eller formella förfaranden som berör polis- och tullmyndigheter – beaktas i fastställandet av den maximala arbetstiden. Allmänt administrativt arbete - redovisning, ledning och så vidare – beaktas inte. Att låta förare som är egenföretagare omfattas av direktivet hotar därför inte deras verksamhet. Det tredje är att det var kontraproduktivt att försöka definiera ”falska egenföretagare” med hjälp av detta betänkande. Att slutgiltigt rösta för att undanta egenföretagare från direktivet om arbetstid innebar en uppmuntran till falska egenföretagare och, i slutändan, ett incitament till illojal konkurrens.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag instämmer i Europaparlamentets ståndpunkt att förkasta kommissionens förslag eftersom de bestämmelser som reglerar den inre marknaden undantagslöst bör gälla för alla. Det undantag som nu föreslås av kommissionen, vilket innebär att inte tillämpa arbetstidsdirektivet för vägtransportindustrin på förare som är egenföretagare, kan uppmuntra registreringen av falska egenföretagare i större företag, och detta kommer att leda till ännu mer illojal konkurrens på marknaden och försvaga den allmänna arbetsmarknaden.

Egenföretagande buss- och lastbilsförare måste omfattas av samma regler om arbetstid och vilotid som förare som arbetar för större företag. Jag vill uppmärksamma det faktum att för att förbättra samtliga förares arbetsförhållanden och skydda deras sociala rättigheter och garantier, i syfte att förbättra trafiksäkerheten och för att undvika illojal konkurrens på transportmarknaden, måste vi tillsammans med kommissionen vidta lämpliga åtgärder och lägga fram ett nytt förbättrat förslag om förarnas arbetstidsförläggning. Vi behöver rättsliga åtgärder för att bekämpa falska egenföretagares arbete, därför att falskt egenföretagande är ett generellt arbetsmarknadsproblem och måste lösas i enlighet därmed.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade emot betänkandet eftersom det, förutom den självklara frågan som togs upp i samband med rättigheterna på arbetsmarknaden för förare som är egenföretagare, finns ytterligare två viktiga områden som kräver särskild uppmärksamhet. För det första genomfördes alla samtal och beslutsprocesser mellan föredraganden och rådet utan godkännande av det behöriga parlamentsutskottet, vilket innebar oacceptabla metoder som undergräver och ogiltigförklarar Europaparlamentets roll. Den andra, och enligt min mening viktigare frågan, handlar om trafiksäkerheten. I mitt land är antalet dödsoffer och allvarligt skadade i trafikolyckor tragiskt höga. Som ledamöter i Europaparlamentet är det vårt ansvar att göra allt vi kan för att vända på denna tendens. I detta fall måste vi rösta så att vi inte lagligt och utan kontroll tillåter trötta lastbilsförare att köra på våra vägar, med katastrofala följder och kostnader i människoliv, något som parlamentet tidigare har tillåtit.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. (EN) UKIP röstade emot ändringsförslag 1 och 29 i syfte att återställa kommissionens avsikt att undanta oberoende förare från detta direktiv. Vi anser att kravet på att oberoende förare ska redovisa den tid som lagts ned på att fastställa tidsscheman och på nya anbudsförfaranden kommer att vara omöjligt att kontrollera, särskilt när detta görs på hemmaplan, såväl som användandet av en del av den tilldelade maximala arbetstiden per vecka. Detta kommer att leda till mindre bilkörning, vilket gör att de blir mindre konkurrenskraftiga, och resultera i arbetslöshet. UKIP tror också på individens frihet att etablera sig och bli egenföretagare, men direktivet kommer att förhindra detta. Eftersom detta inte är en hälso- och säkerhetsfråga kommer de enda vinnarna att vara stora företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Jag röstade för att förkasta kommissionens förslag till direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Jag är medveten om att traditionella förare fäster stor vikt vid sitt oberoende. Men att rösta nej var det enda sättet att tvinga kommissionen att lägga fram ett förslag för att hantera användningen av falska egenföretagare, som utgör ett direkt hot mot de äkta egenföretagarna och mot andra förare som har en avlönad anställning, genom att de undergräver sektorns löne- och arbetsvillkor. När vi löser detta grundläggande problem kan vi återigen ta en titt på vad som är bäst för de äkta egenföretagarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Cornelis de Jong (GUE/NGL), skriftlig. (NL) I dagens omröstning om Edit Bauers betänkande röstade jag emot kommissionens förslag till direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Det skulle innebära att egenföretagarna omfattas av direktivet.

Jag är medveten om att de traditionella förarna som är egenföretagare sätter värde på att vara sin egen chef. Att rösta emot detta förslag är enligt min åsikt det enda sättet att tvinga kommissionen att påskynda arbetet med att lägga fram ett förslag för att lösa problemet med ”falska” egenföretagare. Dessa ”falska” förare som är egenföretagare utgör ett direkt hot mot anställda förare. När detta grundläggande problem har lösts bör man så snabbt som möjligt ta en titt på vad som är bäst för förare som är egenföretagare.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för att förkasta kommissionens förslag om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Kommissionen bör acceptera parlamentets beslut och ändra det aktuella förslaget. Alla arbetstagare som utför denna verksamhet, och inte bara de anställda, bör få sina veckoarbetstimmar begränsade i syfte att öka säkerheten för europeiska vägtrafikanter och för att förhindra illojal konkurrens inom vägtransportsektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Rättssäkerhet är grundläggande för att lagen ska kunna tillämpas på rätt sätt. Därför bör varje ändring av en juridisk text som resulterar i ytterligare svårigheter med att definiera dess räckvidd avvisas som dålig rättslig teknik. Eftersom flera frågetecken kvarstår om direktivförslagets tillämpningsområde, särskilt beträffande åtskillnaden mellan förare som är egenföretagare och mobila arbetstagare, delar vi föredragandens åsikt om att det bör omarbetas.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Företagens konkurrenskraft och lönsamhet kan inte upprätthållas med förvrängda och oproportionerliga regler för arbetslagstiftningens värderingar och allmänna principer, eftersom sådana regler bara tjänar till att främja otillbörlig konkurrens och en osäker arbetsmarknad. I fråga om transporter skulle möjligheten att ge egenföretagare en särställning - vilket gör att de egenföretagare som kör tunga fordon befrias från en rad rättigheter och skyldigheter som fastställs i lagstiftningen för sektorn, särskilt vad gäller arbetstiden - medföra en oacceptabel situation med ojämlikhet och illojal konkurrens för anställda förare, samt en försämrad trafiksäkerhet och en ökad risk för människors liv. Jag röstade därför emot kommissionens förslag, eftersom jag anser att det inte bidrar till värdighet, säkerhet, hälsa, välbefinnande eller rättvis konkurrens inom branschen.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig.(IT) Jag välkomnar omröstningen i kammaren som förkastade kommissionens förslag till ändring av direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter.

Om medlemsstaterna vore fria att fatta beslut, skulle man i denna text på ett effektivt sätt ha undantagit förare som är egenföretagare från direktivets tillämpningsområde. Att undanta förare som är egenföretagare skulle ha orsakat en omfattande diskriminering som hade gynnat dessa förare och medfört illojal konkurrens mellan företagen, som visar en ökande tendens till att använda de flexiblare och billigare egenföretagarna, vilket leder till allvarliga risker för vägsäkerheten.

Det bör också noteras att Italien, i enlighet med direktiv 2002/15/EG som omfattade förare som är egenföretagare från och med den 23 mars 2009, har genomfört denna bestämmelse inom utsatt tid genom lagdekret nr 234 från 2007, och infört samma regler för egenföretagare och anställda förare. Därför ansluter jag mig till mina kolleger i delegationen Popolo della Libertà och stöder helhjärtat förkastandet kommissionens förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det är mycket viktigt att parlamentet i dag har röstat för förslaget - som vi stöder - om att förkasta kommissionens förslag som skulle leda till att buss- och lastbilsförare som är egenföretagare undantas från den lagstiftning som reglerar arbetstiden inom detta yrke.

Enligt parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor, vars ståndpunkt har bekräftats i kammaren, måste förare som är egenföretagare, på grund av hälso- och säkerhetsskäl och för att garantera en rättvis konkurrens inom sektorn, omfattas av samma regler som de anställda.

Syftet med kommissionens förslag var att ändra 2002 års direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Parlamentet förkastade kommissionens förslag med 368 röster för, 301 röster emot och 8 nedlagda röster.

I och med att detta förslag har förkastats fortsätter 2002 års direktiv (direktiv 2002/15/EG) att gälla, enligt vilket förare som är egenföretagare omfattas av samma regler som anställda från och med den 23 mars 2009.

Vi anser att resultatet är mycket viktigt för att bekämpa social dumpning, för att försvara rätten till hälsa och vila för dessa arbetstagare, och för att förbättra vägsäkerhetsförhållandena.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig.(IT) Vi anser att det är fullständigt oacceptabelt att förare som är egenföretagare undantas från tillämpningsområdet för direktivet om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Detta beslut skulle innebära allvarliga risker för trafiksäkerheten, som skulle äventyras inte bara genom de alltför långa körtiderna utan också genom att förarna måste utföra alltför många arbetsuppgifter vid sidan av körningen.

Detta beslut skulle även leda till illojal konkurrens mellan transportföretagen. Det skulle främja användningen av egenföretagare som på grund av större flexibilitet kan erbjuda billigare tjänster. Att undanta förare som är egenföretagare kan också motverka sitt eget syfte och orsaka en splittring inom transportföretagen, med efterföljande snedvridningar på marknaden. För att kringgå direktivet skulle organiserade företag faktiskt kunna delas upp i en myriad av små företag.

Vi avvisar också den kompromiss där medlemsstaterna själva får besluta, eftersom denna situation också skulle bana väg för ojämlikhet mellan enheter som utövar samma typer av arbete men som hör till olika stater. Därför röstade jag emot detta förslag. Frånsett allt annat är ett främjande av diskriminering inom den mobila vägtransportsektorn helt i strid mot målet att upprätta en gemensam transportpolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade beslutsamt för ett förkastande av kommissionens förslag om att undanta lastbilsförare som är egenföretagare från tillämpningsområdet för arbetstidsdirektivet avseende vägtransporter. Jag är mycket nöjd med förkastandet eftersom jag är särskilt lyhörd för förarnas situation, i synnerhet för de förare som är egenföretagare. Med tanke på de stora risker och de negativa effekter som ett uteslutande av egenföretagarna skulle medföra, är jag bestämt för att inkludera dem i direktivets tillämpningsområde. Det finns 1,9 miljoner professionella vägtransportförare i EU, och 31 procent av dessa är egenföretagare. Jag anser att det är nödvändigt att organisera deras verksamhet inom ramen för detta direktiv för att kunna garantera rättvisa konkurrensvillkor och förbättra trafiksäkerheten. Dagens EU, som har haft en enastående tillväxt av mängden gods som transporteras på väg och en ökad trafikintensitet under de senaste tio åren, behöver mer än någonsin åtgärder för att främja säkerheten på vägarna. Därför behövs en ram för yrkesförarnas arbetsvillkor, som tyvärr har försämrats.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för ett förkastande av kommissionens förslag om att undanta buss- och lastbilsförare som är egenföretagare från arbetstidsdirektivets tillämpningsområde. Här är det inte bara förarnas hälsa och säkerhet som står på spel utan också andra enskilda förares säkerhet, eftersom en trött lastbilsförare kan bli en fara för sig själv och andra. Jag anser att föredragandens inställning i denna fråga är upprörande, då hon har fortsatt att förhandla med rådet och kommissionen utan officiellt mandat. Denna situation är desto mer oacceptabel då den verkar återspegla ett skydd av marknadens intressen i stället för folkets intressen. Det sociala Europa får inte bli nedtrampat på detta sätt, och det var i denna anda som jag röstade.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. (DE) I dag har jag röstat för kommissionens förslag om att undanta buss- och lastbilsförare som är egenföretagare från arbetstidsdirektivet. Detta direktiv har ingenting att göra med dem. Det finns redan tydliga bestämmelser om körtider och viloperioder för egenföretagare. Frågan om trafiksäkerhet är därför inte ett giltigt skäl för att låta dem omfattas av direktivet. Jag beklagar verkligen att parlamentet följde rekommendationen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Detta är ett betydande intrång i människors rätt att göra affärer och utgör en enorm börda för de egenföretagare som drabbas.

Allt detta sker i en tid då vår huvuduppgift är att stödja små och medelstora företag och minska den mängd byråkrati som de har att göra med. I denna svåra ekonomiska situation bör EU göra allt för att hjälpa företagen, och inte belasta dem med ännu fler regler och byråkrati.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. (EN) Att låta förare som är egenföretagare omfattas av arbetstidsdirektivet är ett utmärkt exempel på hur man kan göra situationen värre för människor som redan nu har väldigt lite förtroende för EU. Själv röstade jag för kommissionens förslag, och det är svårt för mig att dölja min besvikelse nu när jag sett resultatet av omröstningen i parlamentet.

I till exempel Finland, det land jag kommer ifrån, utgör oberoende transportföretagare majoriteten av transportföretagen, främst med en till två personer anställda. Det skulle därför vara rena katastrofen om gränsen på 48 timmars arbetsvecka skulle gälla även för dem.

I värsta fall skulle detta innebära att ett fordon inte ens kunde tvättas eller underhållas utanför denna tidsgräns. Det är ännu svårare att godta det beslut som nu har fattats med tanke på att förare som är egenföretagare redan omfattas av lagstiftningen om kör- och vilotider, på samma sätt som anställda förare. Resultatet av omröstningen i parlamentet har alltså ingenting att göra med säkerhet. Det handlar snarare om vänsterns och De grönas taktik att försvaga situationen för småföretagare, och vi kan bara gissa deras motiv för detta.

Att reglera näringsfriheten genom att använda förare som är egenföretagare som en ursäkt är verkligen sorgligt, och denna lagstiftning kommer exempelvis att ses som en orsak till att höja transportkostnaderna för långa transporter i Finland. Det finns ingen annan sektor där inskränkningar i arbetstiden gäller för självständiga näringsidkare, så varför bör det nu gälla för transportföretagare? Jag kan bara hoppas att rådet denna gång kommer att visa sig klokare i sina beslut än parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. (FR) Vi anser att en reglering av arbetstiden för förare som är egenföretagare strider mot den fria företagsamheten och mot egenföretagarnas status. Vi röstade därför för Edit Bauers betänkande, som syftar till att undanta denna kategori från direktivets tillämpningsområde.

Frågan är: Hur ska vi kontrollera arbetstiden för någon som är egenföretagare? Hur ska man beräkna arbetstiden utöver körtiden - administrativa och kommersiella procedurer och så vidare - för någon som inte kör och inte kan registreras av en färdskrivare? Bortsett från den kostnad som genomförandet av ett sådant regelverk skulle medföra, skulle detta helt enkelt vara olämpligt och ge en sektor som redan drabbats hårt av krisen ett knockoutslag.

Å andra sidan måste vi intensifiera kampen mot falska egenföretagare - det vill säga förare som låtsas vara egenföretagare men som i själva verket är förklädda anställda - och vi måste fastställa en exakt definition för att kunna göra en åtskillnad mellan ”äkta” och ”falska” förare. Ja, vi måste bekämpa social dumpning, men det är inte de förare som är egenföretagare som ska betala räkningen för EU:s politik att helt öppna transportsektorn för konkurrens, särskilt för cabotage.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Jag anser att åtskillnaden mellan förare som är egenföretagare och mobila arbetstagare inte är tydlig, vilket kan öka risken för ”falska” förare som är egenföretagare och som, för att inte omfattas av direktivet, inte är bundna till en arbetsgivare genom ett anställningsavtal, men som inte heller är fria att ha flera kunder. Jag håller med föredraganden om att det snarare behövs en tydligare definition av ”förare som är egenföretagare” än att låta äkta egenföretagare omfattas av direktivets rättsliga ram.

Jag anser att kommissionen måste genomföra en noggrann granskning av betänkandet, vilket jag hoppas kommer att ske så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. (DE) Åsikterna varierar mycket både i och utanför parlamentet om att låta förare som är egenföretagare omfattas av tillämpningsområdet för direktivet om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen inom området för vägtransporter. Alla anser att de har goda argument för att stödja sina åsikter, och det respekterar jag.

Det finns dock redan för få egenföretagare i EU och de människor som fortfarande är beredda att ta risken med egenföretagande bör inte bli modfällda eller tappa motivationen. Det är vad vi kommer att orsaka om vi börjar reglera arbetstiden för egenföretagarna i EU.

Det stämmer att det finns ”falska” egenföretagare, men inte bara inom transportsektorn. Detta är ett generellt problem inom hela arbetsmarknaden, som måste hanteras som ett sådant, vilket föredraganden mycket riktigt påpekade.

De flesta nämner trafiksäkerheten som argument, men körtiden för yrkesförare är strikt reglerad. Hastighetsmätaren vet inte om det är en egenföretagare eller en anställd som sitter bakom ratten.

Det spelar emellertid ingen roll om det är en egenföretagare som är trött på grund av pappersarbete eller en anställd eller förare som av andra orsaker är trött och kör fordonet. En begränsande byråkrati för små oberoende företag är det sista vi behöver nu i EU. Jag har därför röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Judith A. Merkies (S&D), skriftlig. (NL) Lastbilsförare kan vara anställda, egenföretagare eller ”falska” egenföretagare. Arbetstagare i den sista kategorin är faktiskt anställda och bör ha samma rättigheter som anställda. Det var av detta skäl som parlamentet redan 2005 uppmanade kommissionen att skapa tydlighet genom ett lagstiftningsinitiativ. Den rättsliga ställningen för ”falska” förare som är egenföretagare regleras inte tillräckligt av arbetstidsbestämmelserna vid vägtransporter, och bestämmelserna utgör ingen lösning på eventuella oegentligheter. Därför har jag röstat emot detta förslag från kommissionen, tillsammans med ett tydligt krav på nya förbättrade regler.

Äkta egenföretagare har naturligtvis en annan ställning än anställda, och så bör det förbli. Därför vill jag att man i de nya regler som vi begär av kommissionen ska beakta skillnaden mellan egenföretagare och anställda. Vi behöver bra regler för arbetstidsförläggningen vid vägtransporter för att skydda anställda, få bort falskt egenföretagande, beakta egenföretagarna och för att, tillsammans med bestämmelserna om kör- och vilotider, garantera säkra vägförhållanden.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade för ändringsförslaget om att förkasta förslaget till direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter, eftersom man eftersträvar att utöka arbetstiden inom denna sektor till 86 timmar per vecka, vilket skulle öka olycksrisken på vägarna. Antagandet av detta direktiv skulle få allvarliga konsekvenser när det gäller säkerhet, social dumpning och avreglerade arbetsförhållanden. Hur kan det vara säkrare för européerna att bilister, cyklister och fotgängare delar vägarna med förare av tunga fordon som är helt utarbetade? Det har bevisats att trötthet har samma effekt som alkohol. Skyddet för arbetstagare mot alltför långa arbetspass är ett problem som går långt tillbaka i tiden. Det spelar ingen roll om det är en egenföretagare eller en anställd som utnyttjas, det handlar om att skydda dem från alltför långa arbetspass som skulle leda till en ökning av yrkesrisker. Det är förklaringen till min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Edit Bauers betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter handlar till stor del om huruvida lastbilsförare som är egenföretagare bör omfattas av direktivet eller inte.

Direktivet är en lex specialis till det allmänna arbetstidsdirektivet 2003/88/EG. Denna särskilda förordning är en förnuftig åtgärd när det gäller att skydda anställda arbetstagare. Därför omfattas alla anställda förare, inklusive ”falska” egenföretagare, av förordningen vilket är särskilt viktigt för att undvika missbruk av systemet. Det skulle dock vara kontraproduktivt att utvidga förordningen till att omfatta egenföretagare. Detta skulle sätta små och medelstora åkerier i ett mycket ofördelaktigt läge, eftersom de själva ansvarar för lastning och lossning av gods. Därtill kommer pappersarbetet. Sammantaget skulle resultatet bli en betydande minskning av körtiden för förare som är egenföretagare, vilket skulle straffa dem hårt. Enligt min mening är de små och medelstora företag som utgör ryggraden i vår ekonomi särskilt betydelsefulla. Argumentet att lastbilschaufförer då skulle arbeta upp till 86 timmar per vecka och uttröttade köra på våra motorvägar håller inte, eftersom körtiden fortsätter att vara begränsad till 56 timmar genom förordning (EG) nr 561/2006. Jag har därför röstat för kommissionens förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig.(IT) Min ståndpunkt om betänkandet som parlamentet diskuterar motiveras bland annat av följande överväganden.

Direktiv 2002/15/EG, som är föremål för betänkandet, reglerar inte säkerheten inom vägtransportsektorn utan fastställer bestämmelser om organisationen av aktiviteter som utgör ett komplement till körningen. Att egenföretagare ska omfattas av de regler som diskuteras i dag är för det första ett dråpslag mot friheten och fri företagsamhet.

För det andra, uppenbara praktiska skäl gör det svårare att kontrollera att förare som är egenföretagare verkligen följer de bestämmelser som föreskrivs i direktivet. Detta betyder i slutändan att det vore meningslöst att de omfattas av de regler som fastställs i direktiv 2002/15/EG.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) I och med dagens omröstning bidrog parlamentet avsevärt till att förbättra trafiksäkerheten i Europa. I och med beslutet att låta egenföretagarna kvarstå i direktivet har parlamentsledamöterna stängt ett kryphål för att kringgå lagstiftningen om arbetstid. Nu är det viktigt att detta efterlevs. Då kommer arbetsgivarna i framtiden inte att kunna dra nytta av att tvinga sina förare till falskt egenföretagande. Samma regler kommer att gälla för alla, vilket är sunt förnuft, eftersom både anställda och egenföretagare är mänskliga varelser som drabbas av trötthet och därmed utgör en fara för sina och andras liv. Detta är en förbättring för alla förare som inte behöver arbeta ändlösa timmar med lastning, lossning och med att vänta, jämte krävande körtider. Vi uppmanar nu kommissionen att respektera parlamentets omröstning, och medlemsstaterna bör uppmanas att omedelbart genomföra direktivet, så att nu även egenföretagarna omfattas.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Vägtransportlagstiftningen om säkerhet och körtider måste vara samma för alla berörda parter, oavsett om förarna är anställda eller egenföretagare. I grunddirektivet 2002/15/EG (som trädde i kraft i mars 2005 för anställda förare), anges också att reglerna skulle tillämpas på förare som är egenföretagare från och med mars 2009. Att nu upphäva detta skulle vara ett tecken på dålig ledning och betyda att man ger efter för marknaden.

Trötta förare är farliga förare, oavsett om de är egenföretagare eller anställda. Människor måste skyddas mot övertidsarbete, vilket äventyrar inte bara förarens egen säkerhet utan även andras. Förare som är egenföretagare kan leva under ett större ekonomiskt tryck än sina anställda kolleger. Om vi undantar förare som är egenföretagare kommer transportföretag som anställer förare som är föremål för obligatoriska körtider och viloperioder drabbas av illojal konkurrens, och det kan inte vara avsikten.

Det nuvarande direktivet har visat att om förare som är egenföretagare inte är skyldiga att följa samma arbetstider, tvingas andra förare till egenföretagande för att kringgå dessa arbetstider. Det är så ”falska” egenföretagare skapas, och även detta är något som jag vill bekämpa. En otvetydig lagstiftning måste införas som fastställer samma spelregler för alla. Därför bör inte förare som är egenföretagare undantas från direktivets tillämpningsområde.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Arbetstagarnas hälsa och säkerhet är av största vikt, särskilt när det gäller vägtransporter, eftersom olyckor även påverkar fotgängare och passagerare i andra fordon.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) I dag röstade vi om ett dokument inom området för arbetstagares hälsa och säkerhet som gav upphov till en viktig debatt. I det förslag som kommissionen lade fram för parlamentet föreslogs att direktivet inte bör omfatta förare inom vägtransporten som är egenföretagare, det vill säga förare som arbetar som frilansare och inte för någon annan.

I betänkandet som antogs av utskottet för sysselsättning och sociala frågor föreslås dock att kommissionens förslag förkastas. Enligt min uppfattning gäller de två grundläggande frågorna i ärendet för det första behovet av en europeisk definition av ”egenföretagare”. För det andra behöver varje medlemsstat göra en extra ansträngning för att se till att korrekta avtalsbestämmelser görs för arbetstagare som inte är fria att organisera sin verksamhet, och som därför inte bör anställas som egenföretagare. Även om jag anser att fenomenet med ”falska” egenföretagare bör hanteras på nationell nivå genom reglering, övervakning och lämpliga straff, tror jag att den debatt som har inletts kan hjälpa till att driva saker och ting framåt i denna riktning. Därför, efter att ha följt detta ärende noga, kände jag att det var rätt att rösta nej till kommissionens förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Mina damer och herrar! Jag vill gärna komma med ett yttrande från Litauen i denna fråga. Litauens lastbilsförare har skaffat sig ett gott rykte i hela Europa. De är pionjärer inom affärsverksamheten och hjältar i vår unga oberoende litauiska stat, och de skiljs ofta från sina familjer under långa perioder. Europas ändlösa motorvägar har blivit deras andra hem. Ja, det har förekommit rapporter om att lastbilsförare har brutit mot EU:s säkerhets- och arbetsregler. Det är emellertid inte alltid förarnas fel. Ibland ger deras arbetsgivare dem inget annat val än att trotsa reglerna. Jag har fått brev från Litauens lastbilsförare som uppmanar mig och Europaparlamentet att lyssna på dem. De skriver att lastbilschaufförer riskerar att förlora sin lön om de inte ändrar uppgifterna för den körsträcka som visas på färdskrivaren i deras lastbil. Vilodagar – ett krav enligt lag – beviljas ofta inte eller skjuts upp. De förare som klagar utsätts sedan för diskriminering. Detta är uppenbara kränkningar av förarnas rättigheter och av EU:s regler, för att inte tala om bestämmelserna i europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR) och konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR). En del har vädjat till litauiska institutioner, men deras klagomål har mötts av döva öron. Mer måste göras för att skydda hälsan och säkerheten för förare och andra mobila arbetstagare inom vägtransportsektorn. Det är inte bara Litauens problem, detta är EU:s problem. Att ignorera det kan få ödesdigra konsekvenser.

 
  
  

Betänkande: Sommer (A7-0109/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för denna förordning om märkning av livsmedel eftersom dess syfte är att hjälpa konsumenterna att göra mer medvetna val - genom att utvidga den obligatoriska märkningen av andra näringsämnen och införa nya regler om ursprungsland. Genom det här förslaget förenklar, uppdaterar och slår man också samman sju direktiv och en förordning som för närvarande är i kraft om märkning av livsmedel till en enda rättsakt, vilket förenklar lagstiftningen. Jag stödde också kravet på att produkter tillverkade för hand och viner inte ska omfattas av denna förordning på grund av sin speciella karaktär som, när det gäller vin, redan har resulterat i en egen förordning. Ursprungsmärkning, som redan är obligatorisk för vissa livsmedel som nötkött, honung, frukt, grönsaker och olivolja, bör utvidgas till att omfatta alla typer av kött, fågel och mejeriprodukter.

Ursprungslandet måste också anges för kött, fågel och fisk som används som ingredienser i bearbetade livsmedel. När det gäller kött och livsmedel som innehåller kött, bör ”ursprung” definieras som det land där djuret har fötts, fötts upp och slaktats, och inte där köttet bearbetas, vilket för närvarande är fallet.

 
  
MPphoto
 
 

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Förslaget om märkning av livsmedel syftar inte till att skydda konsumenterna, vilket EU hävdar. I förslaget föreskrivs konkurrensvillkor som uppställs av monopolföretagen på konsumenternas, arbetarnas och böndernas bekostnad. Konsumenternas rätt att veta vad de konsumerar tillgodoses inte genom märkning av produkter, och framför allt skyddas inte deras rätt till hälsosamma, säkra och högklassiga livsmedel. Konsumenterna känner inte alltid till de ständigt föränderliga tekniska och vetenskapliga tillämpningarna, de förstår heller inte alltid de motsvarande etiketterna, livsmedlens egenskaper eller måttenheternas olika storlekar. Statens och kontrollmekanismernas ansvar för att tillämpa den nationella lagstiftningen – som bör garantera att den mat som säljs är säker och hälsosam - kan inte individanpassas och läggas på den enskilda konsumenten, som måste avgöra om ett livsmedel är bra eller dåligt för deras hälsa och om det är näringsmässigt fördelaktigt.

De återkommande livsmedelsskandaler som orsakas av oansvariga multinationella företag som producerar, bearbetar och marknadsför livsmedel beror inte på dålig märkning, utan på den kapitalistiska produktionen som bara lyder lagen om vinst. Den aktuella efterfrågan på hälsosamma livsmedel kan endast tillgodoses genom ändrade produktionsmetoder och ett ändrat syfte med livsmedelsproduktionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Renate Sommers betänkande eftersom det utgör en välavvägd kompromiss mellan konsumentinformation, som inte bör överdrivas med risk för att bli kontraproduktiv och för kostsam, och en brist på information, vilket riskerar att skada kvaliteten på de val konsumenten gör. Jag är särskilt glad över att parlamentet har förkastat principen om ett trafikljussystem som är tänkt att ange nivån för hälsorisker orsakade av livsmedel. Alla vet mycket väl att lite choklad och lite vin är bra för oss. För mycket choklad och för mycket vin är inte bra. En färgkod i grönt, gult och rött skulle vara meningslös. Än en gång har Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) fått Europaparlamentet att ta reson …

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig.(GA) Konsumenterna har rätt till tydlig, begriplig information om de livsmedel de köper och de har rätt att få veta i vilket land varorna producerats.

Tydligare bestämmelser om märkning av färdigförpackade livsmedel kommer att hjälpa de konsumenter som försöker välja rätt och köpa hälsosam mat. Eftersom det beräknas att 20 procent av Europas befolkning i slutet av detta år kommer vara drabbade av fetma, står det klart att det krävs åtgärder för att främja en balanserad kost.

En balans måste dock uppnås mellan att ge bra, tydlig information och att inte sätta för mycket information på etiketterna, vilket skulle förvirra konsumenterna. Märkningen av mat bör inte vara alltför betungande för livsmedelssektorn, särskilt inte för små och lokala producenter. EU:s konsumenter uppskattar de högkvalitativa livsmedel som produceras av europeiska jordbrukare, och tydlig information om det land där varan producerats bör anges på etiketten. Denna typ av märkning av kött, fågel, grönsaker och frukt är nödvändig för att se till att konsumenterna inte vilseleds.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. (RO) Som en del i betänkandet som utarbetats av Renate Sommer om livsmedelsinformation till konsumenterna, röstade jag för ändringsförslag 351 eftersom konsumenterna måste få korrekt information om ursprungslandet för livsmedel. Därför stödde jag skyldigheten att ange ursprungsland för märkning av kött, mjölk, grönsaker, frukt och produkter som innehåller en enda ingrediens.

För det första måste vi se till att EU-medborgarna ges bättre skydd och inte vilseleds om ett livsmedel som produceras i en viss medlemsstat, när det i själva verket kommer från ett annat land. Detta kommer att ge konsumenterna möjlighet att välja en produkt, fullt medvetna om alla fakta, och att äta produkter av ett visst ursprung och av viss kvalitet. För det andra kan en bättre märkning minska förekomsten av skattefusk.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Genom att kombinera de EU-förordningar som reglerar märkningen av förpackade livsmedel kommer konsumenterna ges möjlighet att göra ett informerat val, utan att orsaka komplikationer eller tvinga tillverkarna att avsätta stora ekonomiska resurser. Onsdagens debatt i parlamentet om produktmärkning har genererat ett så stort intresse bland parlamentsledamöterna eftersom den påverkar var och en av oss. Vi lever i en värld som domineras av en ohälsosam livsstil, där fetma och hjärt-kärlsjukdomar har nått epidemiska proportioner och hotar hälsotillståndet i hela Europa. Det är därför viktigt för alla konsumenter att göra ett informerat val när man väljer vissa livsmedel. Standardiserade bestämmelser på EU-nivå och en tydlig märkning av den mängd lipider, mättade fettsyror och socker som produkterna innehåller, tillsammans med deras energiinnehåll, kommer att övervinna de språkliga hinder som en del konsumenter skulle kunna använda som ett argument.

Det beslut som fattats av Europaparlamentet denna vecka visar att man förstår behovet av att skydda konsumenterna i EU och inser vikten av att fatta välgrundade beslut. När de nya förordningarna har genomförts är det upp till konsumenterna att välja vad de vill konsumera. Jag hoppas verkligen att dessa bestämmelser kommer att passera snabbt genom EU:s institutionella förfaranden och bli obligatoriska inom en snar framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  John Bufton, David Campbell Bannerman och Nigel Farage (EFD), skriftlig. (EN) UKIP röstade emot Renate Sommers betänkande i Europaparlamentet eftersom det är en slarvigt utarbetad röra som inte tydligt stöder ursprungsmärkning för enkel mat som kött och ägg. UKIP:s hållning är att stödja ursprungsmärkning för att hjälpa producenterna att sälja sina varor, och för att konsumenterna med säkerhet ska veta var deras mat kommer ifrån. Vi har avvisat betänkandet eftersom man misslyckas med att försvara böndernas och konsumenternas intressen, samtidigt som stora detaljister tillåts förvirra konsumenterna. Föredraganden har själv förklarat att hon är rädd att förslaget behandlas för snabbt. UKIP anser att parlamentsledamöterna agerar utan tillräcklig information i denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Konsumenterna har rätt att veta vad som finns i de livsmedel som de konsumerar. Av denna anledning är information om livsmedlens sammansättning och näringsvärde nödvändig, eftersom den ligger till grund för konsumentens möjlighet att göra specifika val.

Syftet med kommissionens förslag till omformulering av EU-lagstiftningen om produktmärkning av livsmedel är att förenkla den befintliga ramen för detta ändamål. Förslaget syftar också till att ge intressenter i livsmedelskedjan ökad rättssäkerhet, att öka konkurrenskraften hos EU:s livsmedelsindustri och att garantera livsmedelssäkerheten, samt förse konsumenterna med fullständig information om livsmedel och främja sunda kostvanor som ett inslag i EU:s strategi för att bekämpa fetmaproblemet.

Jag välkomnar följande grundläggande förslag i förordningen:

· Alla obligatoriska uppgifter ska presenteras med en teckenstorlek på minst 3 mm.

· En omfattande näringsvärdesdeklaration i förpackningens ”huvudsakliga synfält” ska införas.

· De föreskrivna uppgifterna om livsmedlets energivärde och om näringsämnena fett, mättade fettsyror, kolhydrater, sockerarter och salt ska i denna ordningsföljd anges på förpackningens framsida.

Jag uppmanar medlemsstaterna att anta dessa standarder inom en …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Jorgo Chatzimarkakis (ALDE), skriftlig. (DE) Att ge konsumenterna information om livsmedel är utan tvivel viktigt. Debatten i Bryssel har emellertid blivit en lobbystrid mellan stora företag från livsmedelsindustrin och konsumentskyddsorganisationer. Det fanns inget utrymme i denna debatt för realiteten i konsumenternas vardag. Företrädarna för det tyska Fria demokratiska partiet i Europaparlamentet är för ett minimum av märkning. Konsumenterna bör kunna fatta sina inköpsbeslut på grundval av öppen och lättläst information. En färgkodad märkning påverkar konsumenterna och utgör inte en grund för öppen information. Det så kallade rekommenderade dagliga intaget (RDI) har också sina svaga punkter. I stället för att ha en neutral information om mängden näringsämnen per 100 gram eller milliliter tydligt tryckt på förpackningen, diskuterade parlamentet om en 40-årig kvinnas dagsbehov skulle kunna användas som en referenspunkt eller om färgkodning av näringsämnen var ett bra beslutsverktyg.

De föreslagna, långtgående och obligatoriska kraven på ursprungsmärkning av ingredienser får inte genomföras i praktiken. Vi har också avvisat tanken på särskilda nationella bestämmelser, eftersom märkningssystemet i möjligaste mån bör standardiseras. Av dessa skäl kunde vi inte rösta för det föreslagna betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Det finns stora hälsorisker (fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa typer av cancer) med okontrollerade produkter och med brist på information, felaktig information och med att vilseleda konsumenterna. Ändå spenderar livsmedelsindustrin cirka 10 miljarder US-dollar om året för att påverka barns matvanor. Den moderna konsumentens osäkerhet om kvaliteten på maten måste upphöra. De ändringar som lagts fram av gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster var avsedda att hjälpa konsumenterna förstå vad de äter, så att de kan göra rätt val.

Det åligger Europaparlamentet som medlagstiftare att anta lagar som inte vilseleder konsumenterna och inte riskerar deras hälsa. Jag röstade emot betänkandet eftersom de ändringar som antagits tyvärr visade att ömsesidiga intressen är starkare än konsumenternas säkerhet, och livsmedelsindustrin - en av de största investerarna i reklam - har tagit kontrollen genom att ingripa i produktion och konsumtion.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. (EN) UKIP röstade emot Renate Sommers betänkande i Europaparlamentet eftersom det är dåligt formulerat med otillräckliga definitioner. Förklaringen beträffande ursprungsland var illa formulerad, vilket gav upphov till förvirring. UKIP:s hållning är att stödja ursprungsmärkning för att hjälpa producenterna, och för att konsumenterna med säkerhet ska veta var deras mat kommer ifrån. Vi har avvisat betänkandet eftersom man misslyckas med att försvara böndernas och konsumenternas intressen, samtidigt som stora detaljister tillåts förvirra allmänheten. UKIP anser att parlamentsledamöterna agerar utan tillräcklig information i denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig.(IT) Jag röstade för detta betänkande, även om jag fortfarande är lite fundersam över vissa aspekter.

Jag anser att det är viktigt att förenkla märkningen av livsmedel för att förbättra konsumenternas förståelse av ingredienser, användningsmetoder och spårbarhet. Jag instämmer dock inte i de metoder som används för att vi ska uppnå detta mål. Medvetna produktinköp ökar inte genom att man anger näringsprofiler, riktlinjer eller ett trafikljussystem. Det finns ingen vetenskaplig grund för sådana metoder och de kan därför inte anses tillförlitliga. Jag är därför glad över att trafikljussystemet inte har godkänts, men är inte så nöjd med antagandet av näringsprofiler och riktlinjer.

Slutligen godkänner jag antagandet av ändringsförslaget som kräver att härkomsten för vissa livsmedel ska anges. Jag är övertygad om att produktens ursprung ska anges, eftersom jag anser att det är viktigt att informera konsumenterna om ursprunget till vad de köper. Jag hoppas att det under andra behandlingen är möjligt att enas om en text som är mer acceptabel för alla och som ger en bättre balans mellan de intressen som står på spel: hälsan å ena sidan och livsmedelsindustrin å den andra.

 
  
MPphoto
 
 

  Jürgen Creutzmann (ALDE), skriftlig. (DE) Tillsammans med majoriteten av ledamöterna i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, har jag beslutat att rösta för Renate Sommers betänkande. Det stämmer att liberalerna inte kunde uppnå sina mål inom varje område. Införandet av ursprungsmärkning för kött och mjölk i bearbetade produkter är en beklaglig åtgärd, eftersom det medför betydande kostnader för producenterna och är nästan omöjligt att genomföra i praktiken. För mig överväger dock omröstningens positiva resultat de negativa. För första gången har vi enhetliga regler om märkning av livsmedel inom hela den inre marknaden, utan möjlighet för de enskilda länderna att agerar på egen hand. Dessutom är en av de avgörande framgångarna för mig i denna omröstning att den vilseledande trafikljusmodellen förkastades.

En obligatorisk färgkodad näringsvärdesdeklaration kommer inte att tillåtas varken på EU-nivå eller på nationell nivå. Enhetliga EU-regler för märkning kommer att ge tydliga fördelar för företagen och konsumenterna. Kostnaden för att tillverka och sälja produkter kommer att minska eftersom tillverkarna bara behöver följa en enda förordning. Konsumenterna kommer att gynnas av en enhetlig märkning av näringsämnen när man jämför produkter som kommer från Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Vi känner till att det bedrivs en konsumentpolitik i EU för att skydda konsumenterna. Målet är att standardbestämmelser ska tillämpas på hög nivå inom hela EU. Men konsumenterna måste få tydlig, förståelig information om viktiga aspekter av livsmedlens näringsinnehåll så att de kan göra välgrundade val. Dessutom tror jag att behovet av att anta en ny förordning om livsmedelsinformation till konsumenter har uppkommit ur en allmän strävan att höja medvetenheten om vikten av att byta till en hälsosammare kost och även göra konsumenterna mer uppmärksamma på vad livsmedlen innehåller. Jag tror att detta också kommer att stimulera såväl jordbruksproducenter som industriföretag till att vidta åtgärder för att förbättra produktmärkningen och tillgodose konsumenternas krav. Den information som står på en etikett får inte vilseleda konsumenterna när de köper matvaror vad gäller livsmedlets beskaffenhet, speciellt dess natur, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprungsland eller härkomst samt framställnings- eller produktionsmetoder. Som Hippokrates sade: ”Låt din mat vara din medicin och låt din medicin vara din mat.”

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Ett standardiserat märkningssystem för livsmedel på den inre marknaden är inte bara viktigt och nödvändigt för att garantera hög livsmedelssäkerhet för konsumenterna i EU, utan är också ett viktigt verktyg för företagens konkurrenskraft inom den här sektorn vid handel inom EU. Därför röstar jag generellt sett ja till de ändringar som föreslås av föredraganden. Jag stöder att man förkastar systemet med ”trafikljus” som ett sätt att informera om halterna av fett, kolhydrater och proteiner och stöder ett märkningssystem som ska vara enkelt, överskådligt och lättförståeligt och som omfattar hela EU. Att göra information om livsmedlens sammansättning och näringsvärde lätt tillgänglig, även i fråga om de huvudsakliga näringsämnena och deras respektive energivärde, är avgörande för konsumenternas möjligheter att göra ett medvetet och välgrundat val och köp. Jag anser därför att kommissionen har uppträtt förmyndaraktigt i den här frågan genom att försöka styra konsumenternas val i stället för att informera dem. Jag anser däremot inte att direkt försäljning från jordbrukarna eller lokala och regionala produkter ska omfattas av dessa förordningar, eftersom sådana produkter starkt bidrar till den europeiska matkulturens mångfald.

 
  
MPphoto
 
 

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. (IT) Detta förslag till förordning banar väg för ny lagstiftning på ett område som är grundläggande för EU:s medborgare och företag, nämligen spridning av tydlig och öppen information om livsmedel.

Medan det å ena sidan är viktigt att få till stånd en inre marknad där alla medborgare och företag kan göra bästa möjliga val, måste vi å andra sidan ta hänsyn till det enastående arv som mat, vin och matkultur utgör. Det formar traditionerna i många delar av Europa och är på så sätt till nytta för vår hälsa och dessutom för en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling.

Under arbetet med att ändra förslaget, både i detalj och mer allmänt, har det visat sig att Europaparlamentet, när det utför denna uppgift som är en så grundläggande del av dess ansvarsområde, håller på att förvandlas till en plats där man gör upp om multinationella företags intressen till förfång för konsumenterna.

När vi står inför denna ojämna maktfördelning, vilken borde uppvägas av en strävan från institutionens sida att tillgodose allmänhetens intressen, är det inte konstigt att allmänhetens intresse för den europeiska integrationsprocessen minskar. Detta ska inte motiveras av nationella intressen utan av det förståndiga i att bevara typiska, lokala livsmedelsprodukter och det starka lokala bandet mellan producenter och konsumenter.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade ja till det här betänkandet eftersom det förefaller mig viktigt att standardisera och göra den brokiga floran av livsmedelsetiketter mer tydlig och därigenom se till att de får ett tillförlitligt vetenskapligt värde. Därför stödde jag ändringsförslagen om att öka läsbarheten, bland annat genom skyldigheten att respektera en viss minsta teckenstorlek. Ökad insyn i ett livsmedels härkomst, så att vi får veta var livsmedel som förädlas och säljs i ett annat land kommer ifrån. Bättre information om kvaliteten på livsmedel som säljs för konsumtion – vi måste till exempel kunna veta om det vi äter har tillagats av djupfrysta eller frysta ingredienser. Näringsprofiler med information om identitet, sammansättning, kvantiteter, egenskaper, hållbarhet samt förvarings- och användningsanvisningar för produkter avsedda att förtäras.

Slutligen får denna förordning inte försvåra för småproducenter och mikroföretag. Deras hantverksmässiga produkter måste undantas. Små och medelstora företag inom jordbrukssektorn måste kunna få särskild hjälp.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I dag vet vi att en dålig kost eller att äta för mycket av vissa näringsämnen (till exempel salt och fetter) kan leda till en mängd sjukdomar som inte bara utgör allvarliga folkhälsoproblem utan också är oerhört kostsamma för hälsovården. I många fall kan dessa sjukdomar (exempelvis högt blodtryck) förhindras med en mer noggrant utvald kost och rätt information.

Därför anser jag att det är viktigt att livsmedelsmärkningen blir ordentligt reglerad. Vi kan inte stifta lagar som tvingar människor att äta hälsosam mat, men vi kan ge konsumenterna den information de behöver för att veta exakt vad de får i sig, så att de sedan kan göra ett medvetet val. Detta är inte åtgärder avsedda att försvåra för livsmedelsproducenterna – förslaget är faktiskt klokt nog att undanta hantverksmässiga produkter samt små och medelstora cateringföretag som serverar icke färdigförpackade måltider. Detta är i stället åtgärder som gynnar folkhälsan.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar att detta betänkande om livsmedelsinformation till konsumenterna har antagits. Det kombinerar och ersätter sju direktiv och en förordning. Märkning av livsmedel är viktig för livsmedelssäkerheten. Jag förespråkar tydlig information till konsumenterna, mindre byråkrati, enklare bestämmelser, större rättslig säkerhet och ökad konkurrens i livsmedelsbranschen, utan att glömma småföretagen. Jag välkomnar att varken direkt försäljning av livsmedel från bönder eller lokala och hantverksmässiga produkter omfattas av bestämmelserna i denna förordning såsom kommissionen avsåg. Det är produkter som dessa som garanterar vår kulturella och gastronomiska mångfald och våra rötter. Det gläder mig också att färdigförpackade produkter som serveras på små hotell och av cateringföretag och kaféer inte omfattas av förordningen. Samma sak gäller vin. Redan nu måste ett antal obligatoriska uppgifter anges på vin, så all ytterligare information på etiketten skulle bara bli betungande för konsumenterna och därmed kontraproduktiv. Konsumenterna måste informeras men utan att pressas eller styras i sina val. Konsumenterna ska ha frihet att fatta och ta ansvar för sina egna beslut.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Konsumenterna har en grundläggande rättighet att få veta så mycket som möjligt och som rimligen är befogat om livsmedlens sammansättning. Sådan kunskap är också ett nödvändigt – om inte tillräckligt – villkor för att de ska kunna fatta välgrundade, medvetna beslut om sin kost så att den kan bidra till att främja människors hälsa och välfärd. Vi inser och stöder det faktum att förslagets struktur innebär att det främst gäller färdigförpackad mat. Cateringsektorn, som till stor del består av mikro-, små och medelstora företag, har specifika särdrag som måste skyddas eftersom de måltider de lagar inte kan uppfattas som standardiserade produkter.

Vi beklagar däremot att många viktiga ändringsförslag har förkastats, vilket avsevärt försämrar innehållet i betänkandet. Vi kan bara se det så att majoriteten i Europaparlamentet har gett efter för vissa mäktiga livsmedelssektorers intressen.

Ett exempel är förkastandet av det ändringsförslag som kräver att konsumenter ska informeras ”när en produkt avsedd för konsumtion är genmodifierad och/eller innehåller derivat och ämnen som kan klassificeras som genmodifierade”.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) Frågan om att förse konsumenterna med livsmedelsinformation, som är ämnet för Renate Sommers betänkande, förtjänar särskild uppmärksamhet.

Endast genom att lämna tydlig och uttömmande information om produkters härkomst och innehåll kan vi skydda konsumenterna mot risken att göra omedvetna konsumentval som till och med kan påverka deras hälsa negativt. Denna fråga som har tagits upp till diskussion flera gånger, både i plenum och i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, hör också ihop med riktlinjerna för skydd av kvalitetsprodukter och en mer allmän strategi för konsumentskydd.

Jag måste ge min kollega en eloge för hennes arbete med kommissionens dokument, och i allmänhet stöder jag hennes ändringsförslag, i synnerhet hennes motstånd mot att införa märkning enligt trafikljusmodellen, vilket är förenklat och vilseledande. Detta system skulle ha missgynnat vissa naturliga kvalitetsprodukter till förmån för produkter som modifierats på konstgjord väg för att kunna märkas med grönt ljus.

Jag anser att den utökade skyldigheten att ange härkomst även för råvaror i förädlade produkter är ett viktigt resultat, även om jag skulle ha föredragit att man hade röstat emot undantagen från produktklassificeringsmetoden, eftersom de hotar att göra hela förordningen verkningslös.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade mot betänkandet om bestämmelserna om så kallad livsmedelsinformation till konsumenterna. ”Vägen till helvetet kantas av goda föresatser”, som Jean-Paul Sartre konstaterade. EU:s ”goda föresatser” när det gäller konsumentinformation är hårdsmälta och byråkratiska och EU intar en förmyndarposition. Syftet är att använda lagen för att tvinga konsumenterna att leva ”hälsosamt” så att de en dag dör friska. Kommissionen talar fortfarande med oss om bättre lagstiftning, om att undanröja de administrativa bördorna för företag och om att komma närmare medborgarna. Lagstiftning som är så tung och så invecklad som detta förslag till förordning kommer inte att gynna konsumenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Denna reform av konsumentinformationen är ett politiserat fuskverk. För kommissionen handlar det inte så mycket om att tillhandahålla tydlig, användbar och lättförståelig information, utan snarare om att moralisera genom märkning. Föredraganden har med begränsad framgång försökt att tillåta förnuftiga ändringsförslag, såsom att stryka de berömda näringsprofilerna. Dessa profiler saknar vetenskaplig grund och härstammar i stället från en ideologisk önskan om att kontrollera det som finns på våra tallrikar och ge oss dåligt samvete. Det är sant att Bryssel på det här området säkert kommer att få färre fiaskon än på alla andra som ligger inom dess ansvarsområde, som att kontrollera ekonomiska spekulationer eller olaglig invandring, bekämpa förfalskningar och så vidare.

Det är ett tecken på både vanmakt och förtryck: vanmakt gentemot de stora politiska, ekonomiska och sociala problemen och förtryck gentemot försvarslösa personer. Profilerna har bevarats. Låt oss hoppas att de försvinner efter andra behandlingen. Den enda positiva överraskningen är skyldigheten att ange om ett djur har slaktats utan bedövning, med andra ord efter en ritual. Då kan vi välja att sluta sälja det till ovetande kunder som inte delar den religiösa övertygelse som tvingar fram ett sådant beteende.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet om bestämmelserna om livsmedelsinformation till konsumenterna.

Jag är nöjd med omröstningen som kommer att göra det möjligt för konsumenterna att i framtiden få tillgång till tydlig, läsbar och tillförlitlig märkning av vissa livsmedel. Förslaget om att införa en färgkod på förpackningen för att visa om mängden essentiella näringsämnen är hög (grön), medelhög (gul) eller låg (röd) – som efterfrågades av den socialdemokratiska gruppen och de gröna – har avvisats tack vare Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och det är jag nöjd med. Grunden för en allsidig kost är variation. Färgkoden skulle ha resulterat i en stigmatisering av vissa livsmedel och jag förstår inte hur detta skulle hjälpa våra medborgare att äta en allsidigare kost.

Vi har lyckats undvika bestämmelser som är alltför tunga och som skulle skada konsumenterna och våra små och medelstora företag. Jag är också glad över att vinodling, lyxsektorn framför alla andra, tjänar på ett undantag från näringsvärdesdeklarationen. Vi får inte äventyra vår vinsektor som redan omfattas av ett detaljerat regelverk.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för en tydligare märkning av näringsvärdet som ska sitta på framsidan av förpackningar till alla färdigförpackade livsmedel. Jag stödde i synnerhet införandet av en färgkod som gör det möjligt för oss att lättare se mängden essentiella näringsämnen, något som förespråkas av både konsumentorganisationer och hälso- och sjukvårdspersonal. Livsmedelsindustrin måste sluta dölja det faktum att vissa livsmedel har en skadlig inverkan på näringsbalansen i kroppen. Jag har också tagit ställning för ett ändringsförlag om kompletterande information om ursprunget för produkter som förtydligar deras rätta härkomstort, med andra ord den plats där livsmedlet framställts i sin helhet. Slutligen avvisade jag även förslaget om att innefatta alkohol i regelverket.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig.(PL) Europaparlamentet antog betänkandet om livsmedelsmärkning med klar majoritet. Det är goda nyheter för oss alla, eftersom livsmedelsprodukternas förpackningar ska innehålla nödvändig information som gör det möjligt för oss – konsumenterna – att fatta mer välgrundade beslut om kosten. Genom att göra detta visade Europaparlamentet att man förespråkar att den information som ges till konsumenterna är läslig, men inte överdriven. Parlamentet instämde även i begäran att avvisa färgkoder på livsmedel med ”trafikljusmodellen” som ofta är förvirrande för konsumenterna.

Europaparlamentet bestämde även att information om produktens energivärde ska placeras på förpackningens framsida. Ett harmoniserat och förenklat system för livsmedelsmärkning över hela EU kommer även att bidra till ökad sammanhållning på den inre marknaden, vilket innebär att producenterna får ökad rättssäkerhet samtidigt som konsumenterna får den information de vill ha från livsmedelsproducenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Det har förekommit ett intensivt lobbyarbete i den här frågan de senaste veckorna och månaderna och det är beklagligt att lobbykampanjen från några av de största aktörerna inom livsmedelsindustrin har segrat över konsumenternas intressen i dagens slutomröstning. Trots detta signalerar slutbetänkandet framsteg på vissa områden av livsmedelsmärkningen och på det hela taget ska det välkomnas som ett steg i rätt riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Holger Krahmer (ALDE), skriftlig. (DE) Att ge konsumenterna information om livsmedel är självklart viktigt. Men debatten i Bryssel har blivit en lobbystrid mellan stora företag från livsmedelsindustrin och konsumentskyddsorganisationerna. Det fanns inget utrymme i den här debatten för realiteten i konsumenternas vardag. Företrädarna för det tyska Fria demokratiska partiet i Europaparlamentet förespråkar minsta möjliga märkning. Konsumenterna bör kunna fatta sina köpbeslut mot bakgrund av tydlig och läslig information. Märkning med färgkoder påverkar konsumenterna och utgör inte tydlig information. Det så kallade vägledande dagliga intaget (GDA) har också sina svaga punkter. I stället för att ha neutral information om mängden näringsämnen per 100 gram eller milliliter tryckt läsligt på förpackningen har parlamentet diskuterat om de dagliga behoven för en 40-årig kvinna kan användas som referenspunkt eller om färgkoden för näringsämnen är ett användbart verktyg när man ska välja livsmedel.

De föreslagna, långtgående och obligatoriska behoven för ursprungsmärkningen av ingredienser kan inte genomföras i praktiken. Vi avvisade även tanken om särskilda nationella bestämmelser, eftersom märkningssystemet så långt som möjligt bör vara standardiserat. Av dessa skäl kunde vi inte rösta för det föreslagna betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Isabella Lövin och Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Vi beslutade att rösta för betänkandet eftersom det positiva övervägde det negativa. Tyvärr togs möjligheterna till nationella bestämmelser bort, men vi tror att detta återinförs i förhandlingar med medlemsstaterna. Alkohol undantogs från förslaget och vi förlorade omröstningen om att införa ett system med trafikljusmärkning, dvs. att livsmedel märks med rött, orange och grönt utifrån hur mycket av olika näringsämnen de innehåller. Vi fick dock igenom en rad positiva förändringar; märkning av nanomaterial i livsmedel blev obligatoriskt och så även ursprungsmärkning av allt kött, fisk, mejeriprodukter, grönsaker och frukt samt transfetter, och om varan innehåller glutamat måste texten ”innehåller aptitstimulerande ingredienser” anges i innehållsdeklarationen. En annan seger är att energi, fett, mättade fetter, socker, salt och sötningsmedel måste anges på framsidan av produkten. Köttklistret, som parlamentet stoppade tidigare denna vår, har fått mycket uppmärksamhet. På marknaden finns andra produkter som används för att sätta samman delar av kött för att ge intryck av att det är framställt av en enda del, t.ex. smörgåsskinka. Dessa produkter måste nu märkas med ”kommer från sammansatta köttdelar”. Förbättringarna innebär att konsumenterna kommer att kunna göra mer välgrundade val om de t.ex. önskar att välja mer hälsosamma alternativ eller att välja bort produkter som har fraktats långt.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. (FR) Som föredragande för yttrandet från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling gratulerar jag Renate Sommer till hennes mod och goda omdöme.

Jag röstade för hennes förslag av följande skäl.

Icke-färdigförpackade livsmedel bör undantas från den obligatoriska näringsmärkningen.

Alkoholhaltiga drycker hör inte hemma i detta direktiv.

Ostimitation måste märkas tydligt.

Jag skulle vilja ropa ”bravo” för den nya formuleringen om ursprunget för honung. För närvarande skriver stora förpackningsföretag nämligen ”Honungsblandning från EU-länder och länder utanför EU” på sina etiketter även om blandningen endast innehåller en mycket liten del europeisk honung och resten konstgjord honung eller smaksatt sirap av kinesiskt ursprung.

Jag motsätter mig å det bestämdaste nationella märkningssystem som utgör ett hinder för den inre marknaden. Vidare är jag rädd för att dessa nationella system kan skapa ett kryphål som gör att de berömda ”trafikljusen” kan komma in bakvägen.

Frivillig tilläggsinformation bör bygga på vetenskaplig information så att konsumenterna inte vilseleds. Näringsprofiler är ett koncept som varken är vetenskapligt försvarbart eller ger information till konsumenterna, eftersom den tröskel som föreslagits av kommissionen och som ifrågasatts av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet inte är berättigad och är helt oförutsägbar. Detta skulle ge konsumenterna felaktiga upplysningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Gesine Meissner (ALDE), skriftlig. (DE) Att ge konsumenterna information om livsmedel är självklart viktigt. Men debatten i Bryssel har blivit en lobbystrid mellan stora företag från livsmedelsindustrin och konsumentskyddsorganisationerna. Det fanns inget utrymme i den här debatten för realiteten i konsumenternas vardag. Företrädarna för det tyska Fria demokratiska partiet i Europaparlamentet förespråkar minsta möjliga märkning. Konsumenterna bör kunna fatta sina köpbeslut mot bakgrund av tydlig och läslig information. Märkning med färgkoder påverkar konsumenterna och utgör inte tydlig information. Det så kallade vägledande dagliga intaget (GDA) har också sina svaga punkter. I stället för att ha neutral information om mängden näringsämnen per 100 gram eller milliliter tryckt läsligt på förpackningen har parlamentet diskuterat om de dagliga behoven för en 40-årig kvinna kan användas som referenspunkt eller om färgkoden för näringsämnen är ett användbart verktyg när man ska välja livsmedel. De föreslagna, långtgående och obligatoriska behoven för ursprungsmärkningen av ingredienser kan inte genomföras i praktiken. Vi avvisade även tanken om särskilda nationella bestämmelser, eftersom märkningssystemet så långt som möjligt bör vara standardiserat. Av dessa skäl kunde vi inte rösta för det föreslagna betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med märkning av livsmedelsprodukter är att se till att konsumenterna får fullständig information om innehållet i och sammansättningen av dessa produkter för att skydda deras hälsa och deras intressen. Av denna anledning anser vi att märkning av livsmedelsprodukter är helt grundläggande för ökad insyn på marknaden, i den utsträckning det gör det möjligt för producenterna att informera kunderna på ett reglerat och trovärdigt sätt om kvaliteten på och/eller det specifika regionala ursprunget för deras produkter. Vi välkomnar även att livsmedel producerade på ett traditionellt eller handgjort sätt samt viner är värda särskild behandling för att ta hänsyn till deras särart.

 
  
MPphoto
 
 

  Judith A. Merkies (S&D), skriftlig. (NL) Det är viktigt med en hälsosam kost. Men hur ska man välja i det här avseendet? Tillförlitlig, begriplig information på förpackningen spelar en stor roll. Denna nya lagstiftning ger konsumenterna bättre och begripligare information, där den viktigaste informationen ska kunnas läsas snabbt på förpackningens framsida och sedan förklaras utförligt på baksidan. Detta gör det möjligt för konsumenterna att snabbt jämföra produkterna och välja en hälsosammare produkt om de vill. Systemet med färgkoder, som innebär att man anger på förpackningens framsida om livsmedlet har ett högt eller lågt salt- eller fettinnehåll, röstades ned av parlamentet. Jag röstade för detta system, eftersom det ger konsumenterna klarhet utan att man är alltför didaktisk. Det ursprungliga trafikljussystemet, där färgerna rött och grönt användes för att visa om produkten var hälsosam eller ohälsosam gick inte till omröstning, eftersom det redan hade avvisats i ett tidigare skede. Jag ansåg att systemet var alltför förenklat och något didaktiskt. Ett tillfälle som gick förlorat med dessa nya regler förutom avvisandet av färgkodsystemet var undantaget för alkoholhaltiga drycker. Det är synd att parlamentet inte röstade för en tydlig märkning av alkoholhaltiga drycker med information såsom kilokaloriinnehåll och innehållet av socker och andra tillsatser. Dessa nya bestämmelser ger konsumenterna möjligheten att välja en hälsosammare kost om de vill.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Min ståndpunkt om det betänkande som diskuteras i parlamentet motiveras bland annat av förslaget om att införa ett märkningssystem i flera färger. Kvaliteten på livsmedelsprodukter beror på många olika komplexa faktorer som inte kan representeras på lämpligt sätt genom olika färgmärkningar. Vägledande undersökningar som har utförts i detta ämne visar i själva verket att numeriska trösklar inte leder till att livsmedel sorteras korrekt i de olika föreslagna färgkategorierna. Att godkänna ett märkningssystem med flera färger skulle därför i onödan kunna påverka konsumenternas iakttagelseförmåga. Konsumenterna bör i stället fatta beslut utifrån tydlig information.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Det obligatoriska införandet av ursprungsland i märkningen stöder EU-producenterna, eftersom det erkänner de höga kvalitetsstandarder de tillämpar. Våra medborgare vill veta var de produkter de köper kommer från och om de är från EU eller importerade. Samtidigt litar konsumenter på andra marknader på vad som produceras och bearbetas i EU.

Det obligatoriska införandet av ursprungsland i märkningen tjänar i själva verket dubbla syften: dels informeras konsumenterna och dels främjas livsmedelsprodukter från EU på de globala marknaderna. Jag välkomnar avvisandet av ändringsförslaget om färgkoder, eftersom det skulle ha fått motsatt effekt. Det kunde ha fått konsumenterna att välja bort traditionella, hälsosamma och naturliga europeiska produkter på grund av den förenklade karaktären hos den utvärderingsmetod som föreslogs.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) I EU-konsumenternas intresse har jag röstat ja till betänkandet om Europaparlamentets och rådets förordning om livsmedelsinformation till konsumenterna. En av EU-medborgarnas grundläggande rättigheter är rätten till information, och det gäller även livsmedelsprodukter. Valfriheten är inte fullständig om det inte också är ett välgrundat val. Betänkandet är ett viktigt steg mot att göra konsumenterna med medvetna genom att skapa ett enhetligt märkningssystem som visar produkternas näringsvärden, ingredienser och ursprungsort. Med det gemensamma införandet av kompletterande informationsprogram kan vi uppnå målet om att få konsumenterna att fatta rätt beslut om valet av livsmedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande som rent generellt på ett välavvägt sätt motsvarar det ursprungliga förslaget från kommissionen. Exempelvis begär man undantag för icke-färdigförpackade produkter och regionala produkter från förordningens tillämpningsområde. Man begär även undantag för obligatorisk märkning av viner och vinprodukter. ”Trafikljussystemet” avvisas även (rött, gult eller grönt för att visa innehållet av kolhydrater, proteiner och fetter), och obligatorisk ursprungsbeteckning för kött införs, även om denna beror på resultatet av en konsekvensanalys som ska utföras av kommissionen. De inskränkningar från det allmänt tillämpliga systemet som tillåts för regionala produkter, vin och i viss utsträckning kött är positiva. Kommissionens ursprungliga förslag skulle faktiskt ha varit till nackdel för Portugal som är känt för sina historiska gastronomiska traditioner. Portugal skulle stöta på ytterligare konkurrensproblem i förhållande till de norra EU-medlemsstaterna som har en ytterst industrialiserad livsmedelsproduktion och sällan använder traditionella tekniker och/eller redskap. Till detta kommer det positiva faktum att betänkandet föreskriver att lantbrukares direktförsäljning inte kommer att omfattas av bestämmelserna i den allmänna förordningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Denna förordning måste tillhandahålla ett märkningssystem som gäller hela EU och som – med få undantag – kan tillämpas på alla livsmedelsprodukter och därför inte bara på vissa produktkategorier. Harmonisering av märkningssystemet är också särskilt viktigt för att den inre marknaden ska kunna fungera smidigt. För närvarande uppstår det handelshinder och konkurrensproblem på grund av medlemsstaternas nationella förordningar och olika tolkningar av den befintliga EU-lagstiftningen om märkning. Att lösa dessa problem kan bidra till att sänka priserna för livsmedelsproducenter och detaljhandlare och i bredare bemärkelse även för konsumenterna.

Enligt en undersökning som utförts i Rumänien med ett stickprov på 1 000 personer mellan 18 och 50 år var rumänerna mest oroade över produktsäkerheten (75 procent), vilseledande villkor (67 procent) och kredit- och lånetjänster (51 procent) medan de var minst oroade över turismtjänster (28 procent). Livsmedelsmärkning är därmed endast en av många frågor som har med livsmedel att göra. Den här typen av information kan komplettera, men inte ersätta, insatserna för att öka befolkningens medvetenhet genom utbildningskampanjer och åtgärder som främjar en hälsosam livsstil.

 
  
MPphoto
 
 

  Britta Reimers (ALDE), skriftlig. (DE) Obligatorisk ursprungsmärkning av kött, fjäderfä, mejeriprodukter, färsk frukt och färska grönsaker samt bearbetade produkter framställda av en enda ingrediens, vilket efterfrågas i betänkandet om livsmedelsinformation till konsumenterna, lägger en orimlig börda på livsmedelsföretagen. Därför har jag röstat mot betänkandet. Livsmedel produceras över de nationella gränserna inom EU:s inre marknad. Inom mejeriindustrin samlar man exempelvis in och bearbetar mjölk från olika länder. Separat märkning av bearbetade partier från olika länder är tekniskt omöjlig. Detta kommer att skapa byråkratiska hinder för EU-företag som är framgångsrika på den globala marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Dagens omröstning om betänkandet om livsmedelsinformation till konsumenterna har varit en lång, ansträngande och i viss mån även frustrerande procedur. Betänkandet godkändes av 562 röster för och 67 röster mot. Vi har röstat för betänkandet eftersom vi när allt kommer omkring har vunnit mer än vi har förlorat. Vi har till exempel gjort framsteg i följande frågor: nanomärkning, obligatorisk ursprungsmärkning av kött, fjäderfä, mejeriprodukter, färsk frukt och färska grönsaker samt övriga produkter med en enda ingrediens samt kött, fjäderfä och fisk när de används som ingredienser i bearbetade livsmedel, och för kött ska om möjligt tre platser anges (var djuret har fötts, uppfötts och slaktats), obligatorisk märkning av transfetter och härdade fetter, förpackningens framsida: energi, socker, salt, fetter och mättade fetter, sötningsmedel på förpackningens framsida, märkning av kött från sammansatta köttdelar (”köttklister”), specifikation av oljans ursprung (så att man t.ex. kan undvika palmolja), ”färsk mjölk” kan endast märkas som ”färsk” när bäst före-datumet ligger mer än sju dagar efter produktionsdatumet, ”aptitstimulerande ingredienser” ska märkas som sådana (glutamat), märkning av ”imiterade livsmedel”, näringsprofiler tas inte bort. Men vi förlorade trafikljusen! Inte heller nationella planer – frivilliga eller obligatoriska – är möjliga. Det var en stor förlust, men vi är säkra på att rådet ordnar det.

 
  
MPphoto
 
 

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. (CS) Enligt min mening kommer de ständigt ökande kraven på märkning av livsmedel inte att leda till några större förändringar i kostvanorna i förhållande till kostnaden för att införa dessa åtgärder. De kommer inte heller att lösa det egentliga problemet, nämligen förekomsten av fetma och fetmarelaterade sjukdomar i befolkningen i stort, något som är ett direkt resultat av obalansen mellan intag av energi och uttag av energi, vilket i sin tur är kopplat till brist på fysisk aktivitet. Min mormor brukade säga så här: ”Ät tills du är halvmätt och drick tills du är halvfull, så kommer du att leva i många år.”. Jag ber om ursäkt för förenklingen, men talesättet uttrycker ändå min syn på förslaget. Jag avstår från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Soullie (PPE), skriftlig. (FR) Jag är väldigt nöjd med resultatet av omröstningen om Renate Sommers betänkande. Europaparlamentet har röstat för ett lättförståeligt och informativt märkningssystem som kommer att främja balanserade konsumtionsmönster. Dessutom välkomnar jag antagandet av ändringsförslag 205 som gör det möjligt att införa obligatoriska uppgifter om vilka köttprodukter som kommer från djur som inte har bedövats innan slakt. Konsumenterna behöver informeras om hur djurskyddsnormerna följs, eftersom de står i centrum för den europeiska livsmedelspolitiken. Det handlar inte om att stigmatisera vissa religiösa grupper eller att ställa till svårigheter för deras produktions- och distributionskedja för köttprodukter, utan det handlar om att ge europeiska medborgare alla fakta som rör deras konsumtion.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Bortsett från ett par mindre punkter är uppdateringen av lagstiftningen om märkning av livsmedel ett steg i rätt riktning. Förordningen kommer att innebära att konsumenterna får bättre information om livsmedel i framtiden. Jag finner det beklagligt att ändringsförslaget om trafikljussystemet inte gick igenom på grund av påtryckningar från branschens lobbyister. Färgkodning i rött, gult och grönt skulle ge konsumenterna en enkel och tydlig bild av hur hälsosamma eller ohälsosamma ingredienserna i en viss produkt är.

En av de starkaste punkterna i den nya lagstiftningen är kravet att livsmedelstillverkare hädanefter ska ange produktens innehåll av energi, salt, socker, fett och mättat fett på förpackningen. Kött-, fisk- och mejeriprodukters ursprung måste också anges på förpackningen. Därmed kan konsumenterna själva ta reda på var djuren har fötts upp och slaktats. De kan välja lokala och regionala produkter och undvika livsmedel som transporterats onödigt långt. Mjölk med en hållbarhet på mer än sju dagar får inte längre kallas färsk mjölk.

Problemet med transfetter och smakförstärkare har blivit åtgärdat. Om en produkt har sötats måste detta anges på förpackningen. Samtliga av dessa beslut innebär framsteg för konsumenterna, eftersom de nu får mer information och kan göra mer genomtänkta val av livsmedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – Jag välkomnar det här betänkandet, som kommer att göra trafikljusmärkning av livsmedel obligatorisk. Detta är det system som konsumenterna föredrar, och det kommer att hjälpa dem att ta kontroll över sina kostvanor. Jag välkomnar även skyddet av märkningen ”Scotch whisky” på whisky från Skottland.

 
  
MPphoto
 
 

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. (FR) I dagsläget är våra kundvagnar fulla av förpackningar som inte säger hela sanningen: varifrån kommer köttet i lasagnen? Varifrån kommer tomaterna i soppan? Det vet inte konsumenterna. Denna brist på information hindrar dem från att göra upplysta val, i synnerhet när det gäller matens koldioxidavtryck. Därför kan jag bara välkomna Europaparlamentets beslut att följa min hållning och införa obligatorisk ursprungsmärkning för bland annat enskilda ingredienser och kött, fågel och fisk som används som ingredienser i bearbetad mat. Detta är ännu ett steg i rätt riktning mot att ge våra konsumenter pålitlig information av hög kvalitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) En mer enhetlig märkning av livsmedel inom hela EU behövs för att uppnå ökad transparens genom förenklad konsumentinformation, ökad rättssäkerhet för livsmedelsföretag och ökad tydlighet i EU:s regelverk. Enligt min åsikt gick kommissionen för långt i sitt förslag genom att försöka tala om för konsumenterna vad de föredrar.

Informationen i märkningarna måste koncentreras till det mest väsentliga. Därför stöder jag föredragandens ändringsförslag om att förkasta trafikljussystemet som en illustration av kolhydrat-, protein- och fettinnehållet till förmån för att i stället ange energivärde och näringsvärde på förpackningen på ett iögonfallande sätt. Däremot anser jag att denna EU-lagstiftning måste göra undantag för lokala och handtillverkade produkter samt produkter som marknadsförs direkt av lantbrukarna. Regionala produkter hjälper till att bevara lokala specialiteter och mångfalden av de produkter som tillhandahålls. Förordningen bör inte gälla för dessa produkter på grund av deras särart och det faktum att de i sig själva upprätthåller den europeiska mångfalden. Jag hoppas också att den förordning som antas i dag inte kommer att skada de små och medelstora företagen inom sektorn och att den fem år långa övergångsperioden som anges i det antagna dokumentet ska hjälpa dem att anpassa sig på ett mer effektivt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexandra Thein (ALDE), skriftlig. (DE) I likhet med en majoritet av ledamöterna i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har jag bestämt mig för att rösta för Renate Sommers betänkande. Visserligen lyckades liberalerna inte uppnå alla sina mål inom alla områden. Antagandet av förslaget om ursprungsmärkning för kött och mjölk i bearbetade produkter är beklagligt eftersom det orsakar betydande kostnader för producenterna och verkar nästan omöjligt att genomföra i praktiken. För mig uppväger dock de positiva resultaten av omröstningen de negativa. För första gången har vi enhetliga bestämmelser för märkning av livsmedel inom hela den inre marknaden, utan några möjligheter för enskilda länder att följa en egen linje. Dessutom är en av de mest påtagliga framgångarna med denna omröstning för min del att den vilseledande trafikljusmodellen avslogs. Någon obligatorisk näringsdeklaration med färgkodning kommer inte att tillåtas vare sig på europeisk eller nationell nivå. Enhetliga märkningsregler för hela Europa kommer att medföra tydliga fördelar för både företag och konsumenter. Kostnaden för att tillverka och sälja produkter kommer att minska eftersom tillverkarna bara behöver följa en enda förordning. Konsumenterna kommer att ha nytta av en enhetlig näringsdeklaration när de jämför produkter som har sitt ursprung i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter van Dalen (ECR), skriftlig. (NL) Den avgörande punkten i den här frågan är att konsumenterna har rätt att få veta vad deras mat innehåller. De måste få möjlighet att göra ett upplyst val med utgångspunkt från tydlig information. Tydlighet för konsumenterna och genomförbarhet för industrin måste sättas i främsta rummet. Dock är mer inte alltid bättre när det gäller information. Ta till exempel ursprungsmärkning av produkter. Detta nationella synsätt är ren och skär protektionism och missgynnar europeiska och i synnerhet nederländska exportföretag. Det sänder ut en felaktig signal, en signal som dessutom är omodern. Ursprungsmärkning ger i själva verket konsumenter mycket lite information men skapar stora kostnader för tillverkarna. Därför finner jag det beklagligt att kammaren röstade för den delen.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – Detta betänkande kommer att innebära att innehållet av energi, fett, mättat fett, socker och salt måste anges tydligt på framsidan av alla färdigförpackade livsmedel. Det sänder ett tydligt budskap till konsumenterna om vikten av att äta hälsosamt och göra rätt val. Tyvärr avslogs socialisternas ändringsförslag om att införa ett tydligt ”trafikljussystem” som skulle göra valmöjligheterna tydligare för konsumenterna. Betänkandet utökar också reglerna för ursprungsmärkning till att gälla för alla kött-, fågel och mjölkprodukter, vilket bör förhindra att produkter som framställts av importerade ingredienser på ett vilseledande sätt märks som till exempel brittiska – en åtgärd som bör välkomnas av såväl lantbrukare som konsumenter inom hela EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Mina damer och herrar! Konsumenterna har rätt att få veta vilka ämnen som finns i olika livsmedel. Därför är information om livsmedlens sammansättning och näringsvärde oerhört viktig, eftersom den gör det möjligt för konsumenterna att fatta upplysta köpbeslut. För människor som till exempel lider av allergier är specifik, tydlig, detaljerad och jämförbar information på ett lättbegripligt språk helt avgörande. Slutligen anser jag att det är viktigt att konsumenterna tar ansvar för sina egna beslut, men detta är bara möjligt med utgångspunkt från öppen information. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Glenis Willmott (S&D), skriftlig. – I egenskap av föredragande för S&D rekommenderade jag min partigrupp att stödja betänkandet inklusive ändringsförslagen och lagstiftningsresolutionen om ändring av kommissionens förslag om livsmedelsinformation till konsumenterna. Vi röstade emot förslaget att ta bort fortsatt möjlighet till frivilliga, icke-bindande nationella program eftersom jag och min partigrupp starkt motsätter oss detta. Dock beslöt kammaren att godkänna denna inskränkning. Trots detta såg vi många positiva resultat vad gäller andra aspekter, däribland den obligatoriska ursprungsmärkningen och angivelsen av huvudingredienser på förpackningens framsida samt en fullständig näringsdeklaration på förpackningens baksida, något som är en klar förbättring jämfört med kommissionens förslag. Jag uppmanar härmed medlemsstaterna i rådet att återinföra nationella program och införa färgkodning så att konsumenterna får tillgång till tydlig, rättfram och ärlig livsmedelsinformation.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. (SK) Lagstiftning på livsmedelsområdet bör baseras på fakta, inte på intryck. Informationen på förpackningen ska vara precis, läsbar och begriplig. Näringsprofilen är raka motsatsen till detta. Den utgörs inte av fakta utan av ett intryck. Samtidigt är den ett sätt att tala om för människor vad de ska äta och inte. Denna onödiga och ibland vilseledande information har ingenting på livsmedelsförpackningar att göra. Det faktum att förslaget om att ta bort den obligatoriska angivelsen av näringsprofiler inte antogs vittnar om den etatism som fortfarande håller politiker och statstjänstemän i ett fast grepp. Det är min fasta tro att detta sätt att tänka är en av de verkliga orsakerna till den ekonomiska krisen i Europa.

 
  
  

Förslag till resolution om EU 2020 (B7-0348/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Denna gemensamma resolution har stöd av de fem största partigrupperna i Europaparlamentet och uppmanar medlemsstaterna att gå ett steg längre i sina åtaganden gentemot denna långsiktiga ekonomiska strategi för Europeiska unionen. Efter Lissabonstrategin (2000–2010), som vi kommer att minnas på grund av dess brist på konkreta resultat, får EU 2020-strategin inte bli en besvikelse. Därför måste medlemsstaterna äntligen genomföra de reformer och åtgärder som krävs för att vi ska uppnå de mål som ställts upp. För min egen personliga del är jag mycket glad över att mina kolleger har stött min uppmaning till ytterligare förenkling av strukturfondsförfarandena och har valt att inkludera följande mening, formulerad av mig, i resolutionen: ”Parlamentet kräver därför att bestämmelserna för genomförandet av sammanhållningspolitiken ytterligare förenklas för att främja användarvänlighet, ansvarighet och en mer aktiv strategi inför framtida utmaningar och risken för ekonomiska kriser”.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – Jag röstade för denna resolution trots att jag är tveksam till de föreslagna målens genomförbarhet. I 2020-strategin sätter man upp ytterst ambitiösa mål som ska uppnås under det kommande årtiondet, däribland högkvalitativ sysselsättning, fler gröna jobb, klimat- och energimål och många andra. Jag anser dock att strategin saknar avgörande element som beskrivningar av vilka konkreta åtgärder som måste vidtas för att möta utmaningarna. Den strategi som kommissionen har föreslagit är av ett ganska allmänt slag, och kommissionen bör snarast presentera mer detaljerade planer som förtydligar hur de föreslagna initiativen ska genomföras. I annat fall riskerar strategin att begränsas till en samling slagord utan konkret innehåll och att bli en upprepning av misslyckandet med Lissabonstrategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Jag är naturligtvis positiv till målen i 2020-strategin, i synnerhet inom områdena sysselsättning, forskning, utveckling, innovation, kampen mot klimatförändringarna, minskad fattigdom och bättre utbildning. Däremot är jag rädd att medlemsstaternas bindande åtaganden kommer att leda till att dessa mål inte kan uppnås. Om vi, trots Europaparlamentets upprepade maningar, inte går längre än den öppna samordningsmetoden, kommer samma orsaker att leda till samma resultat. Det som inte fungerade med Lissabonstrategin under det förra årtiondet kommer inte heller att fungera med Europa 2020-strategin. Vi behöver mer av en gemenskapsmetod. Vi behöver direkta operativa åtgärder. Det är priset vi måste betala för att EU 2020-strategin ska lyckas.

 
  
MPphoto
 
 

  Lívia Járóka (PPE), skriftlig. (HU) Mina damer och herrar! Jag välkomnar Europaparlamentets nya resolution om Europa 2020-strategin, där Europeiska rådet uppmanas att utforma en framsynt och konsekvent strategi för att uppnå målen i initiativet samt att inhämta parlamentets åsikt när viktiga parametrar fastställs. Nationella parlament, lokala myndigheter och relevanta icke-statliga organisationer bör också konsulteras. Under arbetet med att uppnå målen för arbetsmarknaden och kampen mot fattigdomen, enligt definition i andra halvan av Europeiska kommissionens integrerade riktlinjer för området, bör stort fokus sättas på social integration för den största och fattigaste minoriteten på vår kontinent, nämligen romerna. Å ena sidan ökar ständigt andelen romer i den del av befolkningen som är sysselsatt och bär upp det sociala trygghetssystemet. Att integrera en så stor grupp arbetslösa på arbetsmarknaden medför samtidigt en enorm ekonomisk potential.

Strategin måste innehålla en detaljerad och hållbar handlingsplan för de integrerade riktlinjerna, särskilt när det gäller att öka sysselsättningsgraden för den arbetsföra delen av befolkningen till 75 procent, minska antalet personer som lever under den nationella fattigdomsgränsen till 25 procent och minska antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid till under 10 procent av åldersgruppen. Dessutom måste vi, i enlighet med parlamentets resolution, sätta upp ett mål på 100 procent för fullföljandet av gymnasieutbildningen. Det är dock beklagligt att strategins överordnade mål inte omfattar jämställdhet mellan könen, trots att detta är en av hörnstenarna i det program som ordförandeskapstrion Spanien-Belgien-Ungern har satt upp.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) När vi antar EU 2020-strategin måste vi ta hänsyn till de allt större effekterna av den ekonomiska krisen och finanskrisen som påverkar hela EU. Med detta i åtanke måste vi anta en ambitiös och sammanhängande strategi som är inriktad på framtiden. I den nya EU 2020-strategin måste människor och miljöskydd stå i centrum för vårt styre. Medlemsstaterna måste gå in för att minska sina offentliga kostnader genom omfattande strukturella reformer. Insatserna måste koncentreras på medborgarna, genom att man förstärker deras delaktighet och självständighet samtidigt som deras entreprenörs- och innovationsanda uppmuntras, och på små och medelstora företag genom att lagstiftningen görs mer fördelaktig för dem. Vi måste införa en strategi som syftar till att skynda på en hållbar ekonomisk tillväxt tillsammans med reformer som syftar till att återuppbygga och förbättra konkurrenskraften.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade emot resolution RC7-0348/2010 om EU 2020-strategin eftersom jag anser att denna strategi inte är något annat än en upprepning av Lissabonstrategin, vars misslyckande nu demonstreras av den aktuella krisen. Det är tydligt att Lissabonstrategin har varit ett fiasko, något som bevisas av de aktuella arbetslöshetsnivåerna, vars like inte har skådats i Europa sedan trettiotalet. EU 2020-strategin är en fortsättning på detta och innebär ingen förändring. Målen för att minska fattigdomen är blygsamma, men kommer trots detta inte ens att uppnås eftersom strategin inte innehåller några effektiva verktyg för att uppnå dem. I den bemärkelsen är de meningslösa. Ansvaret för modellens misslyckande ligger inte bara på marknaden eller regeringarna, utan på de största grupperna i denna kammare, som här kom överens om att förvandla Washingtonöverenskommelsen till Brysselöverenskommelsen. Det underliggande problemet är brist på ingripande i ekonomin, vilket hindrar europeisk integration och gör det omöjligt att skapa en sammanhängande europeisk modell. Avregleringen av marknaden är ett hot mot själva demokratin, och därför har jag valt att använda min röst till att demonstrera mitt motstånd mot denna politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Det har varit intressant att lyssna till uttalandena från kommissionens ordförande José Manuel Barroso och EU:s ständige ordförande Herman Van Rompuy.

Även om det gläder mig att se förbättringarna i Europas ekonomiska styrning mot en gemensam strategi är det min uppriktiga mening att resultaten av toppmötet enbart är avsiktsförklaringar. Vid detta vägskäl i historien skulle det bästa faktiskt vara att skapa en solidare gemensam grund för att hantera enskilda medlemsstaters budgetunderskott och återställa tron på finansmarknaderna och våra medborgares förtroende.

Jag instämmer i högsta grad med EU 2020-strategins mål att stärka de 27 medlemsstaternas konkurrenskraft. Om vi vill lyckas med utmaningen för framtida ekonomiskt ledarskap är det nödvändigt att ha regler som är tydliga och genomförbara för alla. Vi måste undvika att begå ytterligare misstag av det slag som begicks i och med Lissabonstrategin och som har fått konsekvenser för medborgarna, sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om EU 2020. Med tanke på den allvarliga ekonomiska och sociala kris som vi just nu genomgår bör EU 2020, som ska antas av rådet denna vecka, utrustas med instrument och mål för att möta denna utmaning. Just nu ser vi hur medlemsstaternas förmåga att bemöta svårigheter försvagas som aldrig förr. Därför måste vi identifiera gemensamma ändamål och allierade, och vi måste agera på ett tydligt och enat sätt inom Europa och globalt. Om vi inte vidtar de åtgärder för kollektiv disciplin och ansvarighet som krävs, kommer Europa att vara dömt till marginalisering och utarmning.

Endast ett starkt Europa som respekterar sina gemensamma regler kommer att kunna hantera den nya tidens problem på ett adekvat sätt. För att denna strategi ska kunna införas och genomföras på ett korrekt sätt krävs tydliga, kvantifierbara mål för sysselsättning och inte minst utbildning och reducering av fattigdomen. Det är också helt avgörande att vi gör allt vi någonsin kan för att hjälpa medlemsstaterna att införliva sina nationella mål och se till att EU 2020 införs på rätt sätt. Slutligen måste jag framhålla hur viktigt det är att parlamentet involveras och inkluderas fullt ut i införandet av den nya strategin tillsammans med kommissionen och rådet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade emot det gemensamma resolutionsförslaget om ekonomisk styrning eftersom det innebär ett steg mot ännu striktare fördrag och ännu striktare disciplin inom den oacceptabla och misslyckade stabilitetspakten. Under förevändning att främja ekonomisk disciplin och konkurrenskraft förespråkar den i samarbete med IMF att så gott som hela Europa ska införa stränga sparprogram som tar ifrån arbetarna deras inkomster och rättigheter och dömer medlemsstaterna till ekonomisk recession. Förslaget omstörtar inte de strukturella och institutionella problemen med EMU och ger inget utrymme för gemensamma solidaritetsmekanismer. Den gynnar finanssystemets suveränitet och tar inte itu med spekulationsspelet som förleder europeiska ekonomier till betungande lån för spekulation. Slutligen leder det EU bort från målet om ekonomisk och social samverkan och sammanhållning.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Mångfalden är det som ger Europa dess charm, men den utgör också en stor svaghet när vi behöver fatta socioekonomiska beslut. De europeiska ledarnas långsamma respons är beklaglig. Redan 1989 förkastade medlemsstaterna Jacques Delors betänkande som syftade till att upprätta en samordningspakt för den ekonomiska politiken vid sidan av stabilitets- och tillväxtpakten. Som Jacques Delors själv säger är det detta ”strukturfel” som vi nu betalar priset för. Nu är det viktigt att bevara det vi har, och då framför allt euron, som är det mest häpnadsväckande inslaget i den europeiska integrationen, och även det som lättast kan förstås av alla. Vi måste röra oss mot en verklig europeisk budgetfederation.

Inte desto mindre behöver vi, för att kunna utöka de ekonomiska kontrollmekanismerna på institutionell och politisk nivå, nå ett europeiskt samförstånd som redan har nåtts här i kammaren i och med omröstningen om resolutionen. Vi behöver reformera regelverket helt och hållet, kräva gemensam förvaltning av ekonomin och tvinga finanssektorn att stå för kostnaderna för sin egen prestation. Slutligen kan vi glädja oss åt den nya europeiska ekonomiska stabiliseringsmekanismen till hjälp för länder som står inför ekonomiska svårigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I den aktuella fasen måste EU 2020 inriktas på verkliga, konkreta åtgärder som medlemsstaterna kan uppnå för att nå avsedda resultat. Innovation, forskning och utveckling samt investeringar i personalutbildning är helt avgörande för att öka Europas konkurrenskraft i en mer globaliserad värld. Med detta angreppssätt kommer vi att kunna hantera den aktuella krisen genom att minska arbetslösheten och uppmuntra investeringar.

En fastare sammanhållningspolitik är också viktig för att minska skillnaderna mellan olika regioner och på så sätt tillämpa unionens solidaritetsprincip i praktiken. Jag ger mitt fulla stöd för de olika huvudinitiativen och tror att de kommer att leda till förbättrade levnadsvillkor inom EU och ökad konkurrenskraft gentemot länder utanför EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade emot det gemensamma resolutionsförslaget om EU 2020 eftersom det, trots att det innehåller viss kritik mot kommissionens förslag, inte går till problemets kärna och inte föreslår en brytning med den nyliberala politik som fortfarande utgör det främsta rättesnöret för kommissionens förslag.

Under den allvarliga kris som kapitalismen nu genomgår, där arbetare och vanliga människor drabbas av konsekvenser i form av ökande arbetslöshet, ökande orättvisor och fattigdom, krävs en brytning med den politik som ligger till grund för krisen.

Detta innebär ett omedelbart slut för stabilitets- och tillväxtpakten och dess dumma kriterier som enbart tjänar som en ursäkt för att underlätta en ökad exploatering av arbetarna, såsom nu sker i Portugal.

Dessutom behövs också ett slut på liberaliseringen, inte minst i finans- och energisektorn, i syfte att garantera en större statlig kontroll och förhindra en fortsatt jakt på högre profit som leder till högre priser för konsumenter och kunder och en nedvärdering av arbetarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Jag har röstat emot det gemensamma resolutionsförslaget om en samordning av den ekonomiska politiken eftersom man där drar fel slutsatser av den aktuella krisen. Krisen för den gemensamma valutan är inte ett resultat av för få centralistiska regler. Den har orsakats av att man har klumpat ihop nationella ekonomier med helt olika prestationer. Det är helt enkelt inte möjligt att ha samma ekonomiska politik i Tyskland som i Grekland eller Spanien. Detta är dock exakt vad de planerade åtgärderna för samordning av den ekonomiska politiken är tänkta att uppnå.

Detta kommer i slutändan att förvandla EU till en överföringsunion. Det vill säga, de starka nationella ekonomiernas prestationer kommer att överföras till de svagare, men utan att lösa deras strukturella problem. Jag motsätter mig detta, eftersom det i slutändan kommer att leda till att de relativt sunda ekonomierna förstörs och därmed inte längre kan konkurrera på den globala marknaden. Detta kommer även att förstöra vår strävan efter ett enat Europa, och det kan väl knappast vara det vi vill uppnå.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Det gemensamma förslaget till resolution om EU 2020-strategin syftar till att ersätta den erkänt misslyckade Lissabonstrategin. Sysselsättningsgraden inom EU är i genomsnitt 69 procent bland människor i åldern 20–64 är och är fortfarande betydligt lägre än i övriga delar av världen. Ungdomarna har drabbats hårt av krisen och arbetslöshetsgraden överstiger 21 procent. Det demografiska åldrandet går allt snabbare. Investeringarna i marknaden för innovationer är kraftigt försenade. Den nya strategin syftar till att vända denna utveckling under särskilt svåra ekonomiska förutsättningar. Det som är utmärkande för betänkandet är att det betonar vikten av forskning och innovation som en motor för ekonomisk återhämtning och tillväxt i de nationella ekonomierna. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sin budget ännu mer inom detta särskilda område, och det är viktigt för Grekland att vi betonar just detta. Låg produktivitet har direkt samband med avsaknaden av nya och innovativa idéer. Den nya strategin är ett ypperligt tillfälle för vårt land att använda gemenskapsanslagen för att utveckla nya, innovativa idéer som kommer att bidra positivt till en stärkt konkurrenskraft och skapandet av nya arbetstillfällen.

 
  
MPphoto
 
 

  Markus Pieper (PPE), skriftlig. (DE) Herr talman! Jag har avstått från att rösta om resolutionen om EU 2020-strategin. Självklart anser jag det nödvändigt att reformera EU-institutionerna, förbättra samordningen och sätta ny fokus på demografiska frågor och innovationsstrategier. Jag blev dock besviken över parlamentets bristande engagemang för finansmarknaderna och stabilitetspakten. Utan det skuldomläggningsalternativ som vi har efterlyst kommer EU:s räddningspaket definitivt att leda till en transfereringsunion. Detta är förbjudet område för ansvariga politiker i medlemsstaterna. Dessutom anser jag att det faktum att en majoritet i detta parlament vägrar ge kommissionen större kontrollbefogenheter och större befogenheter att genomföra sanktioner signalerar en återgång till en nationell egoistisk inställning. Detta kommer inte att vara något lysande kapitel i Europaparlamentets historia. Det är som om vi säger att EU kommer att få betala för våra misstag, men att ingen kan hindra oss från att gång på gång upprepa samma misstag. Därför vill jag efterlysa en automatisk sanktionsmekanism som straff för finansiella oegentligheter. Vi behöver även ha möjlighet till ett organiserat utträde ur räddningsfonden med skuldomläggningsalternativet. Vi måste börja utarbeta dessa åtgärder nu, för om vi uppmanas att införa dem innan vi har förberett dem kommer det att kosta två eller tre gånger så mycket. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om EU 2020-strategin för jag ansåg att strategin måste ha mer ambitiösa mål på lång sikt när det gäller att öka sysselsättningsgraden och minska fattigdomen med 50 procent inom EU. Majoriteten av de EU-medborgare som för närvarande lever i fattigdom eller riskerar att göra detta är kvinnor, särskilt äldre kvinnor, ensamstående mödrar och ensamstående kvinnor som tar hand om anhöriga.

Arbetstillfällen av hög kvalitet måste vara en huvudprioritering i EU 2020-strategin. Det är nödvändigt att fästa större vikt vid att se till att arbetsmarknaderna fungerar som de ska och vid sociala villkor för att förbättra sysselsättningsresultaten. Vi måste främja anständigt arbete, skydda arbetstagarnas rättigheter i hela EU och förbättra arbetsvillkoren.

Medlemsstaterna måste följaktligen anta åtgärder som syftar till ett större deltagande på en öppen arbetsmarknad vilket kommer att bidra till en lägre nivå av odeklarerat arbete och säkerställa att kvinnor deltar fullt ut på arbetsmarknaden, genom att man främjar kvinnors yrkesmöjligheter och skapar bättre förutsättningar för att de ska kunna finna en balans mellan yrkes- och familjeliv.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) I morgon kommer vi förhoppningsvis att vara med om det formella förfarandet för att godkänna Island som en eventuell medlemsstat i EU, vilket är en fråga som vi borde prioritera. Jag vill se att man formellt upprättar en gemensam parlamentarikerkommitté mellan Europaparlamentet och Alltinget.

 
  
MPphoto
 
 

  Theodor Dumitru Stolojan (PPE), skriftlig. (EN) Den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen har visat att det är nödvändigt att förändra EU:s styrelseformer. Arbetsgruppen för EU:s styrelseformer bör fokusera på att förbättra den ekonomisk-politiska samordningen av de 27 medlemsstaterna. Även om många medlemsstater har brutit mot stabilitets- och tillväxtpakten, bör man återinföra detta instrument för ordning i de offentliga finanserna och sätta in hårdare sanktioner mot de medlemsstater som inte vidtar åtgärder för att konsolidera sina statliga budgetar och hålla underskotten under kontroll. Arbetsgruppen bör även koncentrera sig på skadlig skattekonkurrens bland medlemsstaterna.

 
  
  

Förslag till resolution (B7-0349/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen av följande skäl:

– Jag anser att överenskommelsen om en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism för att garantera eurons stabilitet utgör ett viktigt första steg för att ge Europeiska unionen en mer handfast och hållbar ram för den ekonomiska och monetära politiken. Jag beklagar dock att EU:s beslutsfattare inte vidtog beslutsamma åtgärder tidigare, trots att finanskrisen förvärrades.

– Enligt min mening visar händelserna under den senaste tiden att euroområdet behöver en tuffare ekonomisk styrning och att en monetär pelare utan en socioekonomisk pelare är dömd att misslyckas.

– Jag håller med om att man bör prioritera att åtgärda ihållande och betydande makroekonomiska obalanser och skillnader vad gäller konkurrenskraft för att återfå sunda tillväxtsiffror och nå målet med en hållbar ekonomisk utveckling och social sammanhållning.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Det är tydligt att EU lider brist på ekonomisk styrning. Även om den monetära politiken har anpassats efter euron, fortsätter tyvärr varje medlemsstat att föra sin egen ekonomiska politik, mycket ofta utan att ta hänsyn till grannländernas reformer och ibland genom att till och med ”förfalska” de egna offentliga räkenskaperna. Detta var orsaken till den grekiska krisen och skulle mycket väl kunna leda till andra kriser i framtiden om vi inte är försiktiga. Jag godkänner därför till hundra procent ordalydelsen i punkt 15 i denna resolution om ekonomisk styrning. Det är verkligen sant det som sägs: ”Medlemsstaterna bör inte betrakta den egna ekonomiska politiken som en fråga av enbart nationellt intresse, utan också som en fråga av gemensamt intresse, och de bör utforma politiken utifrån denna princip.” Vidare tycker jag att de föreslagna åtgärderna verkligen verkar vara ett steg i rätt riktning, det vill säga att utöka Eurostats befogenheter, skapa en europeisk valutafond, utfärda euroobligationer, anta bindande åtgärder för genomförandet av EU 2020-strategin, ta större hänsyn till Europaparlamentet i frågor som rör den ekonomiska politiken och så vidare. Av alla dessa skäl röstade jag för denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen och stöder fullständigt dess linje. Europeiska unionen behöver reformera sitt system för ekonomisk styrning och säkerställa den långsiktiga hållbarhet i de offentliga finanserna som krävs för stabilitet och tillväxt. Den föreslagna europeiska finansiella stabilitetsmekanismen kommer bara att vara effektiv om riktiga strukturella reformer genomförs. Jag anser att EU bör inrätta ett eget kreditvärderingsföretag och den utlåningsfond som skulle kunna användas för att ge finansiellt stöd till samtliga medlemsstater som behöver detta och inte bara till länder i euroområdet. Dessutom kräver en effektiv ekonomisk styrning en starkare kommission som, i enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget, har fått i uppgift att samordna reformplaner och åtgärder samt fastställa en gemensam strategi.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att en stärkt ekonomisk styrning måste åtföljas av en större demokratisk legitimitet för EU:s styrning, vilket måste uppnås genom att Europaparlamentet och de nationella parlamenten i högre grad och i ett tidigare skede involveras under hela processen. Jag håller med om att för att EU 2020-strategin ska framstå som trovärdig måste de nationella budgetarna i de 27 medlemsstaterna och EU:s budget stämma bättre överens och komplettera varandra på ett bättre sätt. Vidare stöder jag idén om att EU:s budget bör få en större betydelse genom en samordning av resurser. Jag håller även med om att EU:s budget måste ge utrymme för behovet att finansiera omställningen till en miljömässigt hållbar ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder denna resolution som understryker behovet av en stark ekonomisk styrning när man står inför en finansiell och ekonomisk kris. Den nuvarande krisen har tydligt visat att vi behöver en gemensam social och ekonomisk strategi samt resurser för att hantera den makroekonomiska obalans som har förvärrat våra problem. De konservativa regeringarna i EU har dock blivit fixerade vid att hålla tillbaka tillväxten, göra kraftiga nedskärningar och privatisera den offentliga sektorn samt dra ner på välfärden, samtidigt som de misstroget bevakar de nationella befogenheterna när det gäller ekonomisk styrning, vilka måste samordnas för att man ska överleva krisen. Vi måste ta itu med underskotten, men vi kommer inte att lyckas stå emot denna kris om varje land kraftigt drar ner på de offentliga utgifterna och tvingar medborgarna att bära det orimliga ansvaret att rädda en finanssektor som förde våra ekonomier mot ruinens brant och som nu äventyrar deras överlevnad. EU:s regeringar måste vara drivande i frågan om en global skatt för finansiella transaktioner vid G20-toppmötet i Toronto och föregå med gott exempel genom att införa denna på EU-nivå. EU måste göra detsamma när det gäller den hårda regleringen av hedge- och riskkapitalfonder. Vi måste inrätta en europeisk monetär fond så att EU:s regeringar kan få medel till att omstrukturera sina ekonomier under goda förutsättningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) För att ta sig ur finanskrisen behöver Europa en ambitiös och omfattande reform av sin ekonomiska styrning. Europaparlamentet framhåller behovet av att använda sig dels av gemenskapsmetoden i högre grad än en stärkt mellanstatlighet, dels av fungerande åtgärder i stället för en vanlig öppen samordning och inbördes utvärdering, en metod som har lett till att Lissabonstrategin har misslyckats. Den strategi som en bred parlamentsmajoritet förordar bygger på fem olika hörnstenar: en mer proaktiv stabilitets- och tillväxtpakt, en reell ekonomisk styrning under ledning av kommissionen, en påskyndad övergång till en hållbar ekonomi på basis av Montibetänkandet och ett europeiskt program för att investera i infrastrukturen i Central- och Sydeuropa, nya permanenta instrument (Europeiska monetära fonden och den europeiska obligationsmarknaden) för att stå bättre rustad inför kommande kriser samt en bättre avvägd EU 2020-strategi, med sanktioner och incitament för att den ska genomföras på rätt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den ekonomiska styrningen är särskilt viktig i dessa dagar då många medlemsstater befinner sig i särskilda svårigheter till följd av sina höga underskott och skulder och då det har tagits exceptionella, hårda ekonomiska beslut, ofta med förödande konsekvenser för deras medborgare. Hela ramverket med den ekonomiska styrningen och hela genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten och de nationella programmen måste ses över på nytt. Effektivare åtgärder måste antas.

Såväl Europeiska unionen som de nationella regeringarna måste göra det bästa av den nuvarande situationen för att omstrukturera sina nuvarande ekonomiska styrningsmekanismer och nationella offentliga finanser i syfte att uppnå långsiktig hållbarhet och reell tillväxt i den europeiska ekonomin. För övrigt anser jag att det krävs en samordning mellan medlemsstaterna och EU-länderna för att få fram snabbare och effektivare lösningar på nationella problem som påverkar hela unionen, särskilt euroområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag stöder en ökad politisk integration inom EU samt en samordnad och stärkt ekonomisk styrning. Europa behöver verklig solidaritet. En sådan solidaritet innebär att alla medlemsstater har ett ansvar för att inte skada varandra genom sin dåliga styrning eller oförmåga eller genom att dölja uppgifter i de offentliga räkenskaperna. Europeiska finansiella stabiliseringsfonden, som syftar till att garantera eurons stabilitet, är ett första viktigt steg i riktning mot att ge EU en fastare och hållbarare ram för den ekonomiska och monetära politiken. Det är synd att det har tagit så lång tid för att få till stånd den här mekanismen. Jag stöder en tillsynsmekanism för varje medlemsstats offentliga räkenskaper och underskott så att de rapporterade sanktionerna inte ska behöva tillämpas. Jag anser också att det bör finnas en europeisk monetär fond där varje eurolands bidrag skulle bestämmas utifrån deras BNP. De offentliga finansernas hållbarhet är avgörande för euroområdets stabilitet och tillväxt. Men det är viktigt att återskapa tillväxten och uppnå målet om hållbar ekonomisk utveckling och social sammanhållning, samtidigt som man prioriterar åtgärder för att komma till rätta med bestående och betydande makroekonomiska obalanser och olikheter i fråga om konkurrenskraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Den nuvarande krisen är en direkt följd av den liberala politik som EU har velat föra. Stabilitets- och tillväxtpakten är direkt ansvarig för det lidande som folket i euroområdet nu utsätts för. Att vilja genomföra den ännu striktare är ett steg i fel riktning. Att begära att kommissionen ska ha ökade befogenheter inom det här området är även det ett steg i fel riktning. Det är folket som producerar de rikedomar som den regerande eurokratin delar på. Det är hög tid att folket återtar makten i Europa, för det är inte Barrosokommissionen eller Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), gruppen Progressiva förbundet av socialister och demokrater i Europaparlamentet, gruppen Alliansen liberaler och demokrater i Europa och gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, dvs. de som har undertecknat denna resolution, som kommer att bygga upp det solidaritetens Europa som vi behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen har visat att EU behöver en allt starkare ekonomisk och monetär styrning, så att man inte äventyrar eurons och själva monetära unionens stabilitet. Syftet med EU 2020-strategin bör därför vara att främja ekonomisk tillväxt och skapa arbetstillfällen, eftersom den markanta minskningen av BNP, den minskade industriproduktionen och de höga arbetslöshetssiffrorna utgör en stor social och ekonomisk utmaning som man endast kan övervinna genom en stark styrning som fungerar i harmoni och solidaritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade emot den gemensamma resolutionen om ekonomisk styrning eftersom jag anser att den nuvarande ekonomiska modellen har misslyckats. Boven bakom det här misslyckandet är inte bara marknaden, eller regeringarna, utan de största grupperna i den här kammaren som enades om att omvandla Washingtonsamförståndet till Brysselsamförståndet. Det bakomliggande problemet är att man inte har gjort några ingrepp i ekonomin, vilket motverkar den europeiska integrationen och gör att en europeisk social modell omöjligt kan existera och hålla samman. Den avreglerade marknaden utgör ett hot mot själva demokratin. Ledamöterna i min parlamentsgrupp, GUE/NGL, stöder arbetarnas respons på den här krisen, med generalstrejker i Grekland, Portugal och snart även i Spanien. Fackföreningarna har redan meddelat att det kommer att bli en generalstrejk i Spanien den 29 september, vilket sammanfaller med den stora mobilisering som organiseras av Europeiska fackliga samorganisationen. Detta är arbetarnas respons på den här modellen.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att en ökad ekonomisk styrning måste gå hand i hand med en ökad demokratisk legitimitet för den ekonomiska styrningen, vilket måste åstadkommas genom att Europaparlamentet och de nationella parlamenten blir närmare och lägligare involverade i den här processen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi har ställt oss bakom den gemensamma resolutionen, även om den inte är perfekt. Det har varit heta diskussioner om punkt 12, som är kvar i sin helhet, trots att vi försökte stryka den andra delen där man försökt begränsa underskott och skulder genom böter.

 
  
  

Förslag till resolution B7-0348/2010, B7-0349/2010

 
  
MPphoto
 
 

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. (EN) Jag beklagar att jag röstar emot dessa förslag eftersom jag stöder dem till största delen. Men anledningen till att jag inte kan rösta för detta är att jag är medlem i det irländska labourpartiet som har som policy att inte stödja en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

 
  
  

Förslag till beslut om inrättande av ett särskilt utskott för de politiska utmaningarna och budgetmedlen för en hållbar europeisk union efter 2013 samt fastställande av dess befogenheter, sammansättning och mandatperiod (B7-0295/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Om ett år, i juli 2011, kommer Europeiska kommissionen att lägga fram en beräkning av den fleråriga budgetramen för 2014–2020. Det är nödvändigt att Europaparlamentet i förväg överväger de kommande utmaningarna och upprättar sina budgetprioriteringar. Därför röstade jag för inrättandet av detta särskilda parlamentsutskott som under ett år kommer att arbeta med följande uppgifter: a) att fastställa parlamentets politiska prioriteringar för den fleråriga budgetramen efter 2013, både lagstiftnings- och budgetmässigt, b) att göra en beräkning av de ekonomiska medel som är nödvändiga för att unionen ska kunna uppnå sina mål och genomföra sin politik för den period som inleds den 1 januari 2014, c) att fastställa varaktigheten för nästa fleråriga budgetram, d) att föreslå en struktur för den kommande fleråriga budgetramen, där huvudområdena för unionens verksamhet anges, e) att lägga fram riktlinjer för en vägledande tilldelning av medel mellan och inom den fleråriga budgetramens olika utgiftsrubriker och f) att närmare ange sambandet mellan en reformering av finansieringssystemet för EU-budgeten och en översyn av utgifterna. Slutligen skulle jag vilja rikta ett varmt tack till mina kolleger för att de valde mig till suppleant i detta utskott, vid sidan av Michel Dantin, Alain Lamassoure och Damien Abad.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att det är av yttersta vikt att det inrättas ett utskott för att börja diskutera budgetramen efter 2013 och framför allt att uppskatta vilka ekonomiska medel som är nödvändiga för att unionen ska kunna uppnå sina mål och genomföra sin politik för den period som inleds den 1 januari 2014, att fastställa varaktigheten för nästa fleråriga budgetram samt att i enlighet med fastställda mål och prioriteringar bestämma en struktur för den kommande fleråriga budgetramen, där huvudområdena för unionens verksamhet anges.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftig. (PT) Att inrätta ett särskilt utskott för de politiska utmaningarna och de budgetmedel som är tillgängliga för unionen efter 2013 anser jag vara nödvändigt för att fastställa de särskilda prioriteringarna för nästa EU-budget samt utveckla och anta förordningen om den fleråriga budgetramen. Med den rådande krisen är det verkligen nödvändigt att ompröva hur EU:s budgetplan kan kompensera för de skador som uppkommit, samt även att inrätta en ram för att hantera eventuella problem som kan uppstå framöver.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för inrättandet av detta utskott eftersom jag anser att med de befogenheter som uppstått genom Lissabonfördraget är det av största vikt att Europaparlamentet intar en tydlig strategisk linje för budgetramen efter 2013, så att man fastställer politiska prioriteringar som bidrar till att den europeiska integrationen konsolideras. Jag stöder en ökad politisk integration samt en samordnad och stärkt europeisk styrning. Enligt min mening kommer det europeiska projektet endast att utvecklas om det råder en verklig solidaritet som ger en stark ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. För det här utskottet kommer det att bli viktigt att nå ett samförstånd om hur systemet för att finansiera EU-budgeten ska reformeras på ett sådant sätt att det utgör en fast utgångspunkt för förhandlingar om den nya fleråriga budgetramen. Jag sitter med i detta utskott för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och är väl medveten om vilket viktigt arbete som utskottet kommer att utföra och vilka svårigheter som det kommer att ställas inför. Jag är emellertid övertygad om att Europaparlamentet kommer att lyckas övervinna de stora svårigheterna med att uppnå ett samförstånd om ett Europa som har verklig solidaritet och är mer politiskt integrerat. Jag hoppas att detsamma gäller för rådet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Sammansättningen av och de fastställda målen för detta utskott kommer att vara avgörande för att uppnå en flerårig budgetram som ska genomföras från och med 2014 och som kan hantera de stora utmaningar som ligger framför oss, särskilt när det gäller stödet till en hållbar och kvalitativ ekonomisk tillväxt samt de långsiktiga investeringarna, så att man kan hantera de långvariga effekterna av den kris som vi nu upplever i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att det är ytterst viktigt att inrätta ett utskott för att börja diskutera budgetramen efter 2013 och i synnerhet att ange sambandet mellan reformeringen av finansieringssystemet för EU-budgeten och en översyn av utgifterna, så att budgetutskottet får en fast utgångspunkt inför förhandlingarna om den nya fleråriga budgetramen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (FR) Vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen är i hög grad för detta utskott, som kommer att göra det möjligt för oss att finna den strategiska inriktningen inför framtiden genom att reflektera över hur vi ska ta oss ur den nuvarande komplicerade krisen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Detta var en omröstning som var av rent organisatorisk karaktär och vår grupp hade inga invändningar mot att anta detta förslag till beslut. Därför röstade vi helt enkelt för det.

 
  
  

Förslag till beslut om tillsättning av delegationen till den parlamentariska kommittén Cariforum–EU och antalet ledamöter i denna delegation (B7-0341/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Detta är en röst för att omorganisera antalet ledamöter i delegationen till den parlamentariska kommittén Cariforum–EU. Jag har inga invändningar mot att detta förslag till beslut antas. Därför röstade jag för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Detta var en omröstning som var av rent organisatorisk karaktär och vår grupp hade inga invändningar mot att anta detta förslag till beslut. Därför röstade vi helt enkelt för det.

 

10. Rättelse/avsiktsförklaringar: se protokollet.
 

(Sammanträdet avbröts kl. 14.35 och återupptogs kl. 15.00)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

 

11. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet
Anföranden på video

12. Den israeliska militärinsatsen mot den humanitära konvojen samt Gazablockaden (debatt)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är uttalandet av kommissionens vice talman och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om den israeliska militärinsatsen mot den humanitära konvojen samt Gazablockaden.

 
  
MPphoto
 

  Catherine Ashton, kommissionens vice talman/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.(EN) Herr talman! Detta är en viktig debatt om Gaza. Vi diskuterade de tragiska händelserna och deras konsekvenser under måndagens utrikesråd och jag har haft ständig kontakt med parterna. Detta är en fråga av stor vikt för Europeiska unionen, vilket framgår av de olika resolutioner som har lagts fram.

Så låt mig redan till en början betona att det som hände på havet utanför Gaza var oacceptabelt. Det förklarade vi omedelbart, högt och tydligt. Nio människor dog på internationellt vatten under omständigheter som kräver en utredning. Detta måste vara en utredning som israeler, palestinier och framförallt det turkiska folket kan tro på. Israel har tillkännagett att en oberoende kommission ska tillsättas där två högre internationella medlemmar ska delta som observatörer. Detta är ett steg i rätt riktning. Men EU kommer noggrant att följa kommissionens hållning och resultat innan unionen drar fler slutsatser.

Den militära attacken på konvojen har väckt uppseende i världen. Förlusten av liv var tragisk. Men vi måste komma ihåg varför konvojen egentligen var på väg till Gaza. Den underliggande orsaken är Gazas fruktansvärt svåra situation som människor nu åter har blivit medvetna om. Ledamöterna vet att jag har sett det med egna ögon: för tre månader sedan när jag var den första politikern på mer än ett år som reste in i Gaza från den israeliska sidan. Det jag såg var chockerande.

Dessa människor som lever bredvid ett av världens modernaste länder fraktar varor med häst och vagn. Israel berömmer sig med rätta av ett utmärkt utbildningssystem och universitet i världsklass. Alldeles intill förvägras många barn grundläggande skolundervisning. Genom blockaden förvägras Gaza tegel och cement som FN behöver för att bygga nya skolor, sjukhus, bostäder och sanitära anläggningar. Det är en bisarr situation där mjöl, bönor och margarin får föras in men inte ättika, choklad och färskt kött.

Blockaden skadar vanliga människor, förhindrar återuppbyggnad och underblåser radikalism. Blockaden är dessutom inte helt effektiv, men på fel sätt. Många varor smugglas in genom olagliga tunnlar. Varorna går inte till de behövande utan till dem med pengar och inflytande. Blockaden stärker Hamas. Den ger utomstående med en helt annan agenda än vår tillfälle att trappa upp spänningen. Och till på råga allt gör Gazas lidande inte Israel säkrare.

Detta får inte fortsätta. Det måste bli en förändring. Situationen ger upphov till två enkla frågor. Hur kan vi bidra till att förbättra det dagliga livet för människorna i Gaza och hur kan vi garantera säkerheten för människorna i Israel? Vi måste gemensamt besvara dessa frågor. Om vi försöker göra det var för sig kommer vi att misslyckas.

I måndags enades utrikesministrarna i Europeiska unionen om att vi måste ta detta initiativ och vidta konkreta åtgärder för att ta itu med Gazakrisen och använda den som en katalysator för fred i denna oroliga region. Det kommer inte att bli lätt att hitta en gemensam väg för att häva blockaden. Det krävs att både Israel och den palestinska myndigheten samarbetar. EU och många andra har länge krävt ett slut på blockaden. Men de politiska parametrarna har förändrats. Omständigheterna är inte längre desamma.

För det första måste vi öppna gränsövergångarna så att humanitär hjälp, handelsvaror och civilpersoner kan resa in och ut ur Gaza på ett normalt sätt. Detta är i linje med vår väletablerade position och med säkerhetsrådets resolutioner. Men viktigast av allt är att detta fastslogs i det avtal om rörlighet och tillträde som den palestinska myndigheten och Israel enades om 2005. Detta avtal är den centrala ramen.

För det andra bör det i stället för en lista på ett mycket begränsat antal produkter som släpps in finnas en kort lista som man enats om över förbjudna varor där Israel har berättigade säkerhetsfarhågor. Jag hoppas att vi utifrån de diskussioner som jag har fört kommer att kunna fortsätta i rätt riktning i den här frågan.

För det tredje har Europeiska unionen personer och ett uppdrag i Rafah som skulle kunna reaktiveras, och vi är redo att stödja öppnandet av andra gränsövergångar för varor och människor och anpassa vårt uppdrag eller utveckla ett nytt.

Vi arbetar hårt med alla åtgärdsalternativ. Jag har bildat en arbetsgrupp för att samla alla berörda avdelningar och sakkunniga och kommer att vara ordförande vid det första mötet på fredag. Vi kommer inom kort att skicka ett undersökningsuppdrag för att se hur vi på bästa sätt kan bidra till en lösning som fungerar för människorna i Gaza och som tar hänsyn till Israels farhågor.

Den övergripande frågan här är att ett hävande av blockaden bör bidra till att skapa fred. Gaza är en integrerad del av en framtida palestinsk stat. Därför måste vi arbeta för att återförena Västbanken med Gaza samtidigt som vi måste bidra till försoning mellan palestinierna. Alla dessa delar är centrala för den tvåstatslösning som är och förblir vårt mål.

Slutligen är det positivt att vi har lyckats upprätthålla de indirekta samtalen mellan israeler och palestinier, och våra arabiska partner förtjänar beröm för detta. Kvartetten bör spela en viktig roll för att engagera parterna och ange riktningen för våra gemensamma ansträngningar för att få ett slut på Gazas farliga isolering och arbeta för fred i regionen. Jag vet att parlamentet kommer att göra gemensam sak med mig för det målet.

 
  
MPphoto
 

  Ioannis Kasoulides, för PPE-gruppen.(EN) Herr talman! Om någon borde insistera starkt på att utredningen ska vara opartisk, öppen och trovärdig under överinseende av internationella myndigheter så borde det vara Israel.

Ett beslut om ett första steg i rätt riktning har tagits av israelerna. Det behövs mer för att inge det internationella samfundet förtroende. Gazablockaden måste hävas. President Obama har förklarat att den är ohållbar. Hamas är den enda som tjänar på denna blockad. Organisationen skaffar sig pengar från de lönande transaktionerna med smuggling av varor genom de talrika tunnlarna som sedan distribueras endast till de palestinier som stöder dem. En hel befolkning lider och israelerna har inte vunnit något. Gilad Shalit hålls fortfarande i fångenskap.

Fru Ashton! Jag är övertygad om att er uppgift borde vara att samordna, samarbeta med och stödja de internationella aktörerna i deras ansträngningar för att åter öppna de landövergångar, särskilt Karni, där det finns möjlighet att föra över varor. Det går att enas om en effektiv mekanism för att spåra distributionen av bistånd och som har återuppbyggnaden som mål. Under tiden måste ansträngningarna för att försona de olika palestinska fraktionerna intensifieras och den palestinska myndigheten måste återfå kontrollen över Gaza. Slutligen måste Israels säkerhetsfarhågor respekteras.

 
  
MPphoto
 

  Véronique De Keyser, för S&D-gruppen.(FR) Herr talman! Det är inte er som jag vänder mig till i dag, inte heller är det till er, fru Ashton, ursäkta mig. I dag vänder jag mig till dem som lyssnar på oss, de aktivister från Marmara-konvojen som är i kammaren. Vi har svikit er, vi har förrått er. Ända fram till det sista ögonblicket, ända fram natten då angreppet ägde rum – och jag har fortfarande ett spår av detta på min mobiltelefon – ringde ni till oss i hopp om att medierna, regeringarna, EU skulle skydda er. Ni hoppades förgäves. Ni lämnades ensamma, utan vapen, ställda inför soldater som hade order om att skjuta inför hela det internationella samfundet.

I dag ber ni oss om rättvisa, men oberoende, internationell rättv