Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2237(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0225/2010

Ingivna texter :

A7-0225/2010

Debatter :

PV 06/09/2010 - 17
CRE 06/09/2010 - 17

Omröstningar :

PV 07/09/2010 - 6.12
CRE 07/09/2010 - 6.12
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0302

Fullständigt förhandlingsreferat
Måndagen den 6 september 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

17. Skäliga inkomster för jordbrukarna: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av José Bovés, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (KOM(2009)05912009/2237(INI)) (A7-0225/2010).

 
  
MPphoto
 

  José Bové, föredragande.(FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig först tacka alla mina kolleger i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, och framför allt skuggföredragandena för deras hjälp i detta arbete.

Detta betänkande ingår, precis som George Lyons betänkande, i den mer övergripande debatten om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi lyckades uppnå ett stort antal kompromisser, som antogs av en stor majoritet i vår grupp – med 32 röster mot 4.

Jag menar att vårt budskap till kommissionen är kraftfullt: vi vill ha ökad insyn i livsmedelskedjan och lagstiftning som garanterar rättvis konkurrens mellan jordbrukare och alla övriga aktörer i livsmedelskedjan. Vi vill också ha konkreta åtgärder inom EU och på andra håll för att bekämpa spekulationer och missbruk av marknadsställning, samt skydda jordbrukarnas inkomster.

Det förvånar mig att vi på initiativ av en eller två av parlamentets politiska grupper måste rösta i morgon i en lång rad separata omröstningar, eftersom detta går tvärt emot det kraftfulla budskap som vi med stor majoritet och i samförstånd antog i utskottet.

Kan det vara så att det har hänt saker under sommaren som har fått er att ändra uppfattning? Jag tror snarare att det är de stora återförsäljarnas och vissa livsmedelsföretags intensiva lobbyverksamhet de senaste dagarna som ligger bakom det orimliga antalet separata omröstningar. Jag kan hur som helst inte föreställa mig att ni kommer att ge efter för dessa påtryckningar och försvaga vårt gemensamma budskap.

Vårt utskott har tittat på den kris som har drabbat de europeiska jordbrukarna. Utskottet tänker föreslå konkreta och kraftfulla åtgärder: på mindre än tio år har EU förlorat 3,5 miljoner arbetstillfällen inom jordbruket. Det handlar om en massaker av enorm omfattning. I till exempel Bulgarien har varannan jordbrukare försvunnit. År 2009 störtdök inkomsterna. I Frankrike och Tyskland har jordbrukarna i genomsnitt förlorat 20 procent av sina inkomster och i Ungern har de förlorat mer än 35 procent. Jordbruks- och landsbygdssamhällen riskerar att försvinna.

Jordbrukarnas ursinne och mjölkböndernas demonstrationer tvingade kommissionen att i december 2009 utfärda ett meddelande med titeln ”En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” Meddelandet visar att jordbruksproducenternas andel av förädlingsvärdet i livsmedelskedjan sjönk mellan 1995 och 2005 från 31 procent till 24 procent. De priser som betalas till jordbrukarna sjunker inom praktiskt taget alla sektorer, men utan att det gynnar de europeiska konsumenterna.

Kommissionen säger att problemen beror på den ökade koncentrationen inom grossist-, bearbetnings- och återförsäljarbranscherna, som driver igenom sin vilja gentemot de oorganiserade producenterna.

Kommissionen är bekymrad över bristen på insyn i prissättning och vinstmarginaler. Man konstaterar att det är svårt att samla in exakta och tillförlitliga uppgifter och medger att man inte har den information som behövs för att anpassa politiken snabbt och effektivt.

För att komma till rätta med detta föreslår jag att kommissionen inrättar ett europeiskt centrum för övervakning av priser och marginaler inom jordbruket efter amerikansk modell. Centret ska fastställa de europeiska jordbrukarnas produktionskostnader och ange det verkliga priset på en liter mjölk, ett kilo vete eller ett kilo nötkött fritt gård. Denna information ska sedan ligga till grund för förhandlingarna mellan jordbrukarna och övriga aktörer i livsmedelskedjan. Centret ska även utreda vilka branscher som på producenternas och konsumenternas bekostnad lägger beslag på förädlingsvärdet.

Detta skulle göra det möjligt för kommissionen att identifiera vilka aktörer som missbrukar maktbalansen och sin dominerande ställning. Det framstår också som oerhört viktigt att de tjugo största europeiska företagen ska vara skyldiga att upprätta en årlig rapport om sin marknadsandel och sina interna vinstmarginaler.

Insyn utgör inget hot mot marknadsekonomin. Den är tvärtom oumbärlig för att förhindra de missförhållanden som man har kunnat se inom jordbruket och många andra sektorer, inte minst finansbranschen.

Vem vågar påstå att jordbrukare som säljer sin mjölk eller sitt kött står på jämlik fot med multinationella företag som kan påverka råvaruprisutvecklingen på världsmarknaderna? Maktbalansen är fullständigt skev och, enligt mångas förmenande, orättvis.

En första akut åtgärd för att återställa balansen skulle vara att låta jordbrukare gå samman inom producentorganisationer. En andra åtgärd skulle vara att förbjuda att varor säljs under inköpspriset inom EU.

Framtvingade rabatter, ändringar av ursprungliga kontraktsvillkor och avgifter för att inkludera en viss produkt i sortimentet är vanligt förekommande. Jordbrukare och tusentals små och medelstora bearbetningsföretag drabbas hårt av detta, eftersom de är tvungna att gå via storskaliga återförsäljare för att få sina produkter sålda. Kommissionen måste undersöka hur utbredd denna oekonomiska praxis är och göra vad som krävs för att stoppa den.

Spekulationer i jordbruksråvaror är slutligen ett gissel. Finansiärer och spekulanter vill ha omedelbar avkastning och omedelbar vinst. För dem är fattigdom, hunger och svält synonymt med vinst. Vi trodde inte att vi skulle få se en upprepning av upploppen 2008, men vi kunde inte ha haft mer fel. Sedan juni har priset på vete stigit med mer än 70 procent. Priserna på majs, soja och ris stiger likaså. I förra veckan dödades sju personer i Maputo i Moçambique därför att de demonstrerade mot en 30-procentig höjning av livsmedelspriserna.

Ska vi fortsätta att bara stå och se på utan att göra något, såsom vi gjorde för två år sedan? Ska vi fortsätta att acceptera att investmentbanker driver europeiska jordbrukare i konkurs och krossar människorna på vår planet?

Jag uppmanar EU att ta initiativet och inrätta ett globalt organ för att reglera marknaderna.

Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag uppmanar er att sända ett starkt budskap så att den nya gemensamma jordbrukspolitiken blir mer rättvis för de europeiska jordbrukarna och konsumenterna och så att det råder en rättvis konkurrens mellan aktörerna som gör det möjligt att fastställa en ram för att reglera marknaderna och som gör processen kort med spekulanter. Nu när Europaparlamentet ska utöva sin medbeslutanderätt i jordbruksfrågor är det vårt ansvar att inte ge efter för några påtryckningar, oavsett från vilket håll de kommer. Vårt budskap måste vara tydligt och konsekvent.

 
  
MPphoto
 

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen.(FR) Fru talman, mina damer och herrar! Prisuppgången på livsmedel, livsmedelsindustrins funktion, pristransparens, förhandlingsstyrka och följderna för jordbrukarnas inkomster har stått högst upp på den politiska agendan de senaste månaderna.

I det betänkande som José Bové har lagt fram i dag – och jag vill personligen tacka honom och alla ledamöterna i parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling, samt övriga utskott som har bidragit till detta betänkande – behandlas de största utmaningar som vi står inför. Som José Bové själv sade är dessa frågor dessutom inte bara högaktuella, utan finns även med bland de beslut som ska fattas på kort och medellång sikt, framför allt i samband med den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som vi arbetar med.

Jag instämmer i de flesta av de synpunkter som framförs i betänkandet. Jag anser att livsmedelskedjan måste fungera bättre. Alla berörda aktörer skulle vinna på detta: konsumenter, återförsäljare, bearbetningsindustri och, i synnerhet – som José Bové påpekade – jordbrukarna, som förmodligen har störst svårigheter att få en skälig del av de inkomster som fördelar sig över kedjan.

Kommissionen har nyligen tagit ett antal initiativ på detta område. Låt mig nämna ett eller ett par av dem. För det första har högnivågruppen om konkurrens inom livsmedelsindustrin utfärdat ett antal strategiska rekommendationer. Några av dess analyser och förslag tas upp och vidareutvecklas i det betänkande som José Bové har lagt fram. Förslagen ska kompletteras av ett högnivåforum som nyligen lanserades av kommissionsledamoten Antonio Tajani och som framför allt ska inriktas på frågor om kontraktsregler, logistik och konkurrenskraft.

När det gäller pristransparens anses detta faktiskt vara helt nödvändigt för att livsmedelskedjan ska fungera bra och här återstår en del arbete. Som ni vet har Eurostat infört ett verktyg för övervakning av livsmedelspriserna, men det måste finslipas. Det måste finslipas så att den information som inhämtas verkligen är användbar för aktörerna i livsmedelskedjan, för jordbrukare och konsumenter, och även för alla andra intressenter.

Kommissionen har nyligen offentliggjort en rapport om övervakning av marknaden för handel och distribution, där det konstateras att ”strukturella ineffektiviteter” i livsmedelsförsörjningskedjan kan bidra till ”asymmetrisk spridning och prisstelhet samt oskäliga avtalsvillkor gentemot primärproducenterna”. Jag vill gärna framhålla att berörda parter uppmanas inkomma med synpunkter på rapporten senast den 10 september i år. Det är kommissionens generaldirektorat för den inre marknaden som ligger bakom rapporten och den kommer med all säkerhet ge oss en del ny information som kan användas för att utforma åtgärder så att man kan komma till rätta med denna asymmetriska spridning, som ger upphov till strukturella ineffektiviteter i livsmedelskedjan.

Kommissionen håller även på att utarbeta en del lagförslag för att förbättra lagstiftningen om jordbruks- och livsmedelsprodukters kvalitet. Detta är något vi redan har haft tillfälle att tala om, även här i parlamentet. Kommissionen kommer före årsskiftet lägga fram ett lagstiftningspaket om detta och vi kommer bland annat att lägga fram en del förslag för att stödja lokala och regionala initiativ som rör saluföring av livsmedel, och för att göra det möjligt för producenter – särskilt små producenter, jordbruksproducenter som försöker ta sig in på direktförsäljningsmarknader, eller korta livsmedelsförsörjningskedjor – att göra sina produkter mer synliga på marknaderna och därmed även hjälpa konsumenterna att göra mer välgrundade val när de handlar.

Inom ramen för förslagen om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 kommer jag även att se till att instrumenten för att främja jordbruksprodukter förbättras. Jag anser att det är ett område där kommissionen just enligt de nya villkoren kan göra mer för att hjälpa jordbrukets livsmedelsproducenter och livsmedelsförsörjningskedjan att på ett effektivare sätt föra ut produkter på både EU-marknaden och världsmarknaden.

Här vill jag också gärna nämna att högnivågruppen för mjölk har lagt fram sin rapport. Som en uppföljning av rapporten kommer kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om mjölksektorn – och detta kommer alltså att ske före årsskiftet – som bland annat ska handla om producenternas förhandlingsstyrka och deras möjligheter att organisera sig för att kunna förhandla fram bättre kontrakt, samt om kontraktsvillkoren inom livsmedelskedjan. Jag tänker i det här sammanhanget även ta upp frågan om branschövergripande organisationers roll i en väl fungerande livsmedelskedja, inte minst inom mejerisektorn.

När det gäller beredda produkter, råvaror och frågan om spekulationer lägger vi inom kommissionen just nu sista handen vid ett lagstiftningsförslag med allmän räckvidd, och här samråder och arbetar jag nära tillsammans med min kollega, kommissionsledamot Michel Barnier. Andra förslag kommer att följa i samband med översynen av direktivet om marknaderna för finansiella instrument.

Vi måste också komma vidare när det gäller analysen av hur förädlingsvärdet fördelar sig över hela livsmedelskedjan. Det är något jag lägger särskilt stor vikt vid. Som jag sade tidigare har obalansen mellan förhandlingsstyrkan hos producenterna och resten av livsmedelskedjan satt jordbruksproducenternas vinstmarginaler under hård press. Jag anser därför att det även här finns arbete att göra och ett problem som måste lösas i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag vill i detta sammanhang även framhålla att livsmedelsindustrins konkurrenskraft inte får säkras på bekostnad av vissa av dess beståndsdelar. Jag menar att livsmedelskedjans aktörer måste vara medvetna om att ett alltför hårt tryck på råvaruproducenterna, på jordbrukarna, mycket väl kan skada hela kedjan, dess ekonomiska styrka och representativitet inom det europeiska näringslivet.

Låt mig än en gång tacka för Europaparlamentets betänkande, som på ett mycket värdefullt sätt bidrar till uppnåendet av vårt gemensamma mål, dvs. en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja. Jag kommer att noga följa dagens debatt och omröstningen om detta betänkande.

 
  
MPphoto
 

  Esther Herranz García, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi.(ES) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag håller med kommissionsledamot Dacian Cioloş om att betänkandet är nödvändigt och kommer vid rätt tidpunkt, eftersom det visar på det missbruk som förekommer inom massdistributionen och som skapar allvarliga störningar i olika led av livsmedelskedjan.

Även om Bovébetänkandet kanske går för långt på vissa punkter genom att vara alltför inriktat på interventioner, måste man konstatera att det, sett utifrån den sociala marknadsekonomi som vi inom gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) ställer oss bakom, innehåller lösningar på de europeiska producenternas berättigade klagomål.

Det bidrar också till insyn i de olika leden av livsmedelskedjan, vilket alltid är bra, ger de svagaste sektorerna i kedjan betydligt fler möjligheter att försvara sig och gör förstås att de europeiska konsumenterna blir mer välinformerade om denna livsmedelskedja.

EU:s livsmedelsindustri kunde kanske ha beaktats i högre grad i betänkandet, vilket hade varit bra, men det innehåller även åtgärder för att få bukt med de kraftiga prissvängningarna och det var mycket välbehövligt.

I betänkandet stakar man också ut åtgärder för att uppnå jämlikhet mellan olika led i kedjan på det sätt som har efterlysts av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och kräver dessutom att oegentliga och ohederliga metoder i massdistributionsledet ska bekämpas. Det börjar nu bli hög tid att upprätta en lista över oegentliga metoder som ska vara strängt förbjudna enligt EU:s lagstiftning.

Det är också viktigt att utforma åtgärder för att förhindra den vanskliga praxis via egna märken som strider mot konkurrensrätten och lagstiftningen om immateriell äganderätt.

Vi bör av alla dessa skäl stödja Bovébetänkandet och alla våra kolleger i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, som har arbetat hårt för att äntligen få fram detta betänkande och på så sätt hjälpa de europeiska producenterna att komma vidare.

 
  
MPphoto
 

  Ashley Fox, föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd.(EN) Fru talman! I det yttrande som antagits av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd analyserar vi problemen i livsmedelskedjan som helhet.

Vi rekommenderar att jordbrukarna ska uppmuntras att bli mer effektiva och stärka sin förhandlingsposition, samt att ombudsmän ska inrättas i alla medlemsstater för att medla i tvister inom försörjningskedjan. Ombudsmännen ska se till att konkurrensen mellan alla aktörer i kedjan är hård men rättvis – och därmed se till att priserna för konsumenterna blir så låga som möjligt – men även ta hänsyn till den viktiga roll som detaljistföretagens egna märken spelar när det gäller att öka konkurrensen och erbjuda konsumenterna valmöjligheter och lägre priser.

Jag är besviken över att José Bové och jordbruksutskottet tog så liten notis om dessa förslag. De kanske inte gillar det, men marknaderna fungerar. Och ju friare marknaden är, desto bättre fungerar den, vilket gynnar alla och i synnerhet konsumenten.

Jag måste uppmana alla ledamöter att rösta mot denna resolution och stödja den alternativa ECR-resolutionen.

 
  
MPphoto
 

  Elisabeth Köstinger, för PPE-gruppen.(DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Initiativet till detta betänkande hade sitt upphov i kommissionens meddelande om de betydande problem som finns i livsmedelsförsörjningskedjan i EU. De som är verksamma inom jordbrukssektorn är särskilt missgynnade. Dessa alarmerande problem märks i de dramatiska prissvängningar som har förekommit på primärprodukter inom jordbrukssektorn.

Den ekonomiska krisen har inte skonat jordbruksföretagen. I vissa fall har deras inkomster sjunkit med upp till 28 procent. Produktionskostnaderna är de högsta på 15 år. I en del länder är det redan nu mycket svårt för jordbrukare att få lån. Kommissionen har slagit fast att vissa aktörer i toppen av livsmedelsförsörjningskedjan missbrukar den dominerande ställning på marknaden som de har tack vare sin monopolställning. När det gäller de praktiska följderna av detta – bland annat höga avgifter för att inkludera produkter i sortimentet, brist på insyn i prissättningen och svag förhandlingsposition – är det alltid jordbrukarna som är förlorarna.

Det är uppenbart att det är bearbetningsindustrin, grossisterna och återförsäljarna som har de största vinstmarginalerna. I några fall erbjuds jordbrukarna priser som är lägre än produktionskostnaderna. Vi kan inte tillåta att likviditetsproblem vältras över på jordbrukarna genom att det tar flera månader innan de får betalt av aktörer högre upp i kedjan. Vi kan inte godta att detaljhandeln behandlar jordbruksföretagen som banker.

En av de viktigaste punkterna i betänkandet är fastställandet av betalningsperioder. Herr kommissionsledamot! Ni har inlett förhandlingsprocessen om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Det råder en del osäkerhet inom sektorn när det gäller i vilken riktning EU:s jordbrukspolitik bör gå – vilken typ av jordbruksproduktion som man vill ha i EU i framtiden: ska det bara handla om intensiv, industrialiserad jordbruksproduktion, eller ska det handla om ett flerfunktionellt, hållbart och, framför allt, allsidigt jordbruk?

Vi kommer att nå ett vägskäl inom de närmaste månaderna. Vi uppmanar parlamentet att ta ställning för flerfunktionalitet och en tryggad livsmedelsförsörjning i EU. Frågor som ”Vad ska vi äta i framtiden”?, ”Var ska vi bo”? och ”Hur ska vi värma upp våra hem”? har aldrig varit mer relevanta. Svaren finns hos jordbruket, för jordbruket har fler funktioner än att bara producera jordbruksprodukter av hög kvalitet. Våra samhällen förväntar sig att politikerna vidtar rätt åtgärder för att säkra en hållbar produktion i EU.

 
  
MPphoto
 

  Marc Tarabella, för S&D-gruppen.(FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig först och främst be om ursäkt för min kollegas, Luís Paulo Alves, räkning. Han var skuggföredragande för vår grupp. Eftersom hans bagage har kommit bort hann han inte hit i tid. Han har därför bett mig att träda i hans ställe, vilket jag gärna gör.

Jag vill lyfta fram vår kollega José Bovés utmärkta betänkande, i vilket vi förespråkar mer skäliga inkomster för jordbrukarna och en mer genomsynlig och bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i EU. Jag är också mycket nöjd med den kompromiss vi lyckades nå i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.

Det var bland annat efter den allvarliga mejerikrisen som drabbade oss 2009, och vars grundorsaker kvarstår, som det blev nödvändigt att identifiera vilka skadliga faktorer som låg bakom den långsamma nedstigningen i helvetet för denna sektor – som för övrigt inte är ensam om att befinna sig i denna situation.

Man har funnit en del potentiella lösningar för att se till att våra jordbrukare äntligen inte bara ska kunna täcka sina produktionskostnader – vilket, måste jag tillägga, de inte alltid kan – utan faktiskt få en skälig inkomst från sitt arbete.

Trots att vi inser precis hur viktigt det är att ha en försörjningskedja där det inte längre är producenter och konsumenter som ytterst är förlorarna i vardera änden av kedjan, och trots att vi har lyckats komma fram till en del väl avvägda lösningar verkar gruppen för Alliansen liberaler och demokrater för Europa och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) nu ha ändrat sig i fråga om vissa grundläggande punkter i de kompromissändringsförslag som förhandlades fram före parlamentets uppehåll.

Min talartid är dessvärre alltför kort för att jag ska kunna räkna upp de punkter som kan komma att förkastas i omröstningen i parlamentet. Om jag var tvungen att bara nämna en skulle det dock vara punkt 21, där det sägs att det finns ett behov av att på unionsnivå förbjuda försäljning under inköpspris. Jag måste säga att jag finner ALDE-gruppens och PPE-gruppens ståndpunkt anstötlig. Man ifrågasätter denna punkt, som är av avgörande betydelse för våra jordbrukare. Hur skulle vi kunna tillåta att våra jordbruksprodukter säljs billigt för att gagna distributionssektorn och, än värre, bearbetningssektorn?

Hur kan man ifrågasätta, genom att förkasta punkt 41 i betänkandet, vikten av att det inrättas en oberoende global tillsynsmyndighet för att motverka spekulationer i livsmedel?

Jag kan även nämna punkt 52, som jag är särskilt fäst vid eftersom jag lade fram den i min grupp tillsammans med min kollega Csaba Sándor Tabajdi. I denna punkt sägs att producentorganisationer, jordbrukskooperativ och små och medelstora företag bör få förmånsbehandling vid tilldelning av offentliga kontrakt i livsmedelsförsörjningskedjan, och kommissionen uppmanas lägga fram förslag om detta. Även denna punkt var föremål för en kompromiss som i dag tycks ifrågasättas av både PPE-gruppen och ALDE-gruppen.

I en tid då miljoner människor världen över lider av undernäring och svält, och när spekulationer förvärrar familjers ekonomiska problem – spekulationerna i vetelagren efter bränderna i Ryssland i somras är ett talande och aktuellt exempel – skulle livsmedelsindustrins påtryckningsgrupper då få övertaget i fråga om något som tycks vara uppenbart för oss alla? Jag undrar vad det är för ett fult spel vi spelar här. Är det så att man i PPE-gruppen och ALDE-gruppen fäster större vikt vid bearbetnings- och distributionssektorernas argument än vid att skydda de i dag icke desto mindre hotade producenterna?

I en tid då en trygg livsmedelsförsörjning och livsmedelssuveränitet hotas är det ansvarslöst gentemot allmänheten och våra jordbrukare att stycka upp vårt ursprungliga resolutionsförslag som är så angeläget för våra jordbrukare, som – om nu någon hade glömt det – utgör en väsentlig del av vårt samhälle.

 
  
MPphoto
 

  Marian Harkin, för ALDE-gruppen.(EN) Fru talman! Jag vill först och främst tacka föredraganden José Bové för hans arbete med betänkandet. Livsmedelsförsörjningskedjan är oerhört komplicerad och det finns så många olika faktorer som påverkar dess funktion. Jag menar att man måste hantera den varsamt så att det inte slutar med att vi tillämpar lagen om oavsiktliga konsekvenser.

Det finns ett problem, ett verkligt problem. Det vet vi från våra egna medlemsstater. En enkät nyligen i Irland visade faktiskt att 74 procent av konsumenterna anser att jordbrukarna inte får ett skäligt pris för sina produkter. I Irland får jordbrukarna ungefär 33 procent av detaljistpriset på mjölk, 50 procent av detaljlistpriset på nötkött och 20 procent av detaljistpriset på ost. Men vi vet också att detta är sant på EU-nivå, eftersom kommissionens efterforskningar tydligt visar att de enda aktörerna i livsmedelsförsörjningskedjan vars andel av detaljlistpriset har sjunkit sedan 1995 är primärproducenterna, dvs. jordbrukarna.

Det får inte fortsätta på det här viset för då kommer vi att förlora många av våra primärproducenter och vad händer då med EU:s försörjningstrygghet när det gäller livsmedel och livsmedelssuveränitet? Dessa frågor måste hanteras inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Livsmedelsförsörjningskedjan fungerar inte som den ska och jordbrukarna får inte skäliga inkomster. Jag håller inte med Ashley Fox på en punkt: som jag ser det finns det argument som talar för ett marknadsmisslyckande och det krävs vissa interventioner, men det avgörande är att veta vilka interventioner vi ska göra.

Jag menar att kommissionen måste undersöka, och om nödvändigt vidta åtgärder mot, konkurrensbegränsande metoder. Det råder inga tvivel om att kontraktsmässiga skillnader som beror på skillnader i förhandlingsstyrka har en negativ inverkan på konkurrenskraften inom livsmedelsförsörjningskedjan, i synnerhet för mindre aktörer. Bristen på symmetri mellan de olika parternas förhandlingsstyrka som kommissionen pekar på kan ofta leda till en situation där större och mer inflytelserika aktörer försöker tvinga igenom kontraktsvillkor som är till deras fördel. Eller enkelt uttryckt: man pressar de små aktörerna.

En mycket intressant aspekt som inte har tagits upp under denna diskussion, men som är relevant, är att det finns gott om bevis för att vi exporterar våra illojala handelsmetoder till utvecklingsländer, där enorma EU-baserade multinationella bolag missbrukar sin dominerande ställning på marknaden. Här menar jag att vi måste agera internationellt. Jag stöder frivilliga hellre än obligatoriska kontrakt och att alla medlemsstater inrättar en EU-ombudsman. Jag är personligen emot försäljning till priser som är lägre än produktionskostnaderna.

Det gläder mig slutligen att höra kommissionsledamotens synpunkter och jag välkomnar hans förslag. Detta är en komplicerad fråga som kräver en mångfacetterad ansats.

 
  
MPphoto
 

  Martin Häusling, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! José Bové har lagt fram ett mycket bra betänkande och vi var alla mycket eniga inom utskottet: bara fyra röstade emot.

Därför är vi naturligtvis överraskade över att gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och gruppen för Alliansen liberaler och demokrater för Europa har lagt fram ändringsförslag om att vissa punkter i betänkandet ska strykas. Det är häpnadsväckande att en kompromiss som redan har nåtts senare ifrågasätts. Jag undrar av vilka skäl man gör så, men också varför man i så fall över huvud taget ska sätta sig ned och utarbeta något tillsammans?

Låt mig ge några exempel på vad jag talar om. I punkt 8 krävs att ett centrum för övervakning av priser och vinstmarginaler inom jordbruket ska inrättas. Detta råder det enighet om, men för att det ska vara möjligt måste man naturligtvis jämföra priserna – vilket sägs i den senare delen. Det är just detta PPE-gruppen inte längre vill. Det får mig att undra, fru Köstinger, om det är så att ni säger en sak men gör en annan?

Den punkt som ALDE-gruppen vill stryka är ännu bättre. Det finns en utbredd uppfattning om att det borde vara förbjudet i hela unionen att saluföra produkter till priser som ligger under produktionskostnaden. Det var något som det en gång rådde enighet kring. Jag har för mig att dumpning är något vi kräver att alla ska vara emot – även våra handelspartner i WTO. Varför vill ALDE-gruppen stryka just denna punkt? Det är för oss obegripligt.

I punkter längre fram uppmanar vi kommissionen att föreslå rättsliga bestämmelser om verktyg för att begränsa prissvängningarna och därmed minska producenternas starka beroende. Även denna ska strykas. Det finns alltså många oklarheter kring varför denna enighet nu urholkas och varför ståndpunkter som fanns redan i Jo Leinens betänkande, och alltså även hade stöd i ALDE-gruppen, nu ifrågasätts.

Jag uppmanar därför alla jordbrukspolitiker att inta en gemensam ståndpunkt, för jordbrukarna tycker det är hög tid att vi lägger fram lösningar på hur vi kan få ett slut på denna ohållbara situation där jordbrukarna är förlorarna i livsmedelsförsörjningskedjan.

I dag upplever vi ännu en spekulationsvåg inom jordbrukssektorn som sist och slutligen ingen vinner på – vare sig jordbrukarna eller konsumenterna. Det är dags att vi äntligen gör något. Även konsumenterna kräver detta av oss, och det enda jag begär är att det vi säger till jordbrukarna utanför parlamentet stämmer överens med det vi gör i parlamentet. Jag hoppas därför att betänkandet i slutändan antas i exakt samma form som det lades fram.

 
  
MPphoto
 

  James Nicholson, för ECR-gruppen.(EN) Fru talman! José Bovés betänkande är ytterst aktuellt och jag välkomnar att vi i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling får möjlighet att ta upp dessa frågor om hur livsmedelsförsörjningskedjan i EU fungerar.

Det finns tveklöst vissa problem med livsmedelsförsörjningskedjan i EU. De extrema råvarupriserna och instabiliteten på marknaden har som jag ser det undergrävt livsmedelskedjans stabilitet. Vi kan konstatera att jordbrukarna står inför stadigt sjunkande priser fritt gård och driftskostnader som hela tiden ökar, samtidigt som återförsäljare och konsumenter kan fortsätta att glädja sig åt goda vinster respektive låga priser. I det här hänseendet håller jag med José Bové om att det finns problem som måste lösas för att skapa balans mellan rättvisa och lönsamhet.

Jag håller dock inte helt med om förslagen i José Bovés betänkande om hur denna obalans ska rättas till och har därför lagt fram en alternativ resolution för min grupps räkning.

Jag anser absolut inte att svaret är att införa ännu mer EU-lagstiftning för att tvinga på jordbrukarna obligatoriska uppförandekoder. EU:s befintliga konkurrenslagstiftning är tillräcklig och bör tillämpas korrekt. Livsmedelsförsörjningskedjan måste få fungera inom ramen för en fri marknad och i möjligaste mån vara befriad från onödiga och betungande regler och byråkrati. Ökad insyn i prissättningen längs livsmedelsförsörjningskedjan behövs, eftersom det skulle sätta stopp för illojala handelsmetoder i återförsäljarledet, till exempel avgifter för att inkludera produkter i sortimentet och oacceptabelt sena betalningar till producenter.

Å andra sidan måste jordbrukarna uppmuntras att organisera sig på ett effektivare sätt så att de kan stärka sin förhandlingsposition i förhållande till stora bearbetningsföretag och återförsäljare. Enligt min uppfattning är bekämpning av konkurrensbegränsande metoder och främjande av frivilliga uppförandekoder rätt väg att gå.

Under sommaren har vi sett spannmålspriserna skjuta i höjden, vilket bara kommer att skapa ännu större problem i livsmedelsförsörjningskedjan. Denna instabilitet är verkligen förödande för marknaden.

 
  
MPphoto
 

  Jacky Hénin, för GUE/NGL-gruppen.(FR) Fru talman, mina damer och herrar! Majoriteten av jordbrukarna i EU överlever på en spottstyver och lever dessutom med en konstant stress som orsakas av finansmarknadernas irrationella spekulationer. De flesta jordbrukare är övertygade om att de inte längre har någon framtid. De utgör en samhällsgrupp som har några av de högsta självmordstalen.

Om EU fortsätter att suga ut sina jordbrukare och jordbruksarbetare kommer de att försvinna, vilket kommer att få förödande konsekvenser för markförvaltning, livskvalitet och självförsörjningsförmåga när det gäller livsmedel. Detta kommer att leda till en miljökris med ännu värre och snabbare effekter än de smältande istäckena på Grönland.

Denna text är full av vackra löften och innehåller en del intressanta förslag, även om den listigt undviker att ta upp de bakomliggande orsakerna till den nuvarande katastrofen och därmed de radikala lösningar som måste till. Problemet är inte bara att se till att jordbrukare och jordbruksarbetare – de som förbises mest i denna resolution – får en skälig inkomst. Det handlar snarare om att få till stånd en inkomst- och prisnivå som gör att alla inom jordbrukssektorn äntligen kan försörja sig på sitt arbete.

Vi måste peka ut, och om nödvändigt bestraffa, den storskaliga distributionsbranschen och de ekonomiska krafter som står bakom den för deras tanklösa prispress, men också för att det tar dem så lång tid att betala sina skulder, fonderna som spekulerar i livsmedel och utsätter våra befolkningar för allvarliga risker och bankerna för deras roll i de svårigheter som jordbrukarnas står inför.

Betänkandet går i rätt riktning, men man måste gå ännu längre.

 
  
MPphoto
 

  Anna Rosbach, för EFD-gruppen.(DA) Fru talman! I José Bovés förslag sägs det att ett av målen med den gemensamma jordbrukspolitiken var och är att garantera skäliga inkomster för jordbrukare. Detta håller jag inte alls med om. Jordbrukspolitiken tar 40 procent av EU:s budget i anspråk. I mitt hemland är nästan alla överens om att jordbruksstödet bör avskaffas, eftersom vi betraktar jordbruk som en fri och konkurrensutsatt näring. Betänkandet går i helt motsatt riktning. Det föreslås fler EU-organ, som ska bekostas av skattebetalarna, för att föra samman och kontrollera en hel industri, från producent till konsument. Jag kan helt enkelt inte stödja detta. Det är ett välkänt faktum att även inom transportsektorn gör mellanhänder och detaljister pengar på varor, men priset kontrolleras i slutändan av konsumenterna, dvs. av alla oss som brukar gå och handla. I förslaget krävs också att en informationskampanj ska lanseras om jordbrukets miljöinsatser. Det varken är eller bör vara EU:s uppgift att genomföra den här typen av kampanj. Om jordbrukarna anser att det behövs bör de göra det via sina egna organisationer. Det är trots allt det de är till för.

Det är också tydligt att jordbrukspolitiken behöver reformeras. Det som José Bové här föreslår har dock prövats förut och visat sig vara omöjligt och meningslöst. Det kallades för centraliserad planekonomi. Det finns mycket stora skillnader mellan jordbruket i EU-länderna och jag anser därför att detta är en nationell fråga som bör hanteras nära de enskilda jordbrukarna och deras problem.

 
  
MPphoto
 

  Diane Dodds (NI).(EN) Fru talman! Jag välkomnar det arbete som José Bové har lagt ned på detta betänkande. Jag välkomnar också denna debatt som lyfter fram behovet av insyn i hela livsmedelsförsörjningskedjan.

Insyn är en mycket viktig faktor, men det är lika viktigt hur vi hanterar stora återförsäljarorganisationer vars enda motivation är att uppfylla sina aktieägares krav. Deras jakt på ökade marknadsandelar och vinster har haft en negativ inverkan på jordbrukare och i vissa fall bearbetningsföretag.

I dagsläget ger marknaden inte jordbrukarna ersättning för den tid och de pengar de satsar på sitt jordbruk för att producera säkra och hållbara livsmedel av hög kvalitet.

I Nordirland står nötköttsindustrin under hård press och många jordbruksföretag går inte ens jämnt ut. Varje intervention måste naturligtvis ses mot bakgrund av den gemensamma jordbrukspolitiken. Utan den skulle denna näring få kämpa för sin överlevnad. Vi i parlamentet måste inse vikten av denna politik och den nytta den medför för våra jordbrukssektorer.

Marknaden har inte levererat på flera år när det gäller mejeri- eller nötköttssektorn. Vi har hållit många debatter här i parlamentet om i synnerhet mejerisektorn.

Om vi vill att våra jordbrukare ska kunna konkurrera på en fri marknad måste vi ta itu med problemen i försörjningskedjan, importen från tredjeländer och de priser konsumenterna betalar för livsmedel, samt även ta hänsyn till de sjunkande priserna fritt gård.

Vi måste ta itu med spekulanternas roll och omedelbart minska instabiliteten på marknaden. Importförbud och panikspridning av spekulanter har underblåst en kraftig prisstegring på spannmål världen över och detta kommer att få en dominoeffekt på livsmedelsförsörjningskedjan.

EU har en skyldighet att trygga sin livsmedelsförsörjning. Det gör man inte genom att tvinga jordbrukare att lägga ned sin verksamhet eller genom att instifta fler regler, utan genom att se till att priserna är rimliga både fritt gård och i konsumentledet.

 
  
MPphoto
 

  Albert Deß (PPE).(DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka alla som har arbetat med detta betänkande. Deras arbete har på det hela taget resulterat i ett bra betänkande.

Det har under debatten blivit klart för mig att situationen inom EU varierar betydligt. Det finns medlemsstater där ett fåtal större koncerner dominerar marknaden och det finns – tack och lov – också medlemsstater där det fortfarande finns många små återförsäljare. Variationen är lika stor när det gäller livsmedelspriserna. Det finns medlemsstater där priserna på livsmedel har stigit kraftigt på senare tid och det finns medlemsstater – däribland mitt eget hemland Tyskland – där det råder skoningslös konkurrens mellan företagen och livsmedelspriserna hela tiden sänks, till skada för jordbrukarna.

Det viktiga för oss nu är att uppmana kommissionen och medlemsstaterna att se över situationen och vidta lämpliga åtgärder för att göra det möjligt för jordbrukarna att få del av förädlingsvärdet i livsmedelsförsörjningskedjan. Betänkandet innehåller även en del mycket konkreta krav, men jag hinner bara nämna några här, till exempel kravet i punkt 30 om en fast betalningsperiod. Det är inte godtagbart att jordbrukare, småföretag och kooperativ ska tillhandahålla kortfristig finansiering för stora koncerner. Det är bankernas uppgift. Det är inte en uppgift för jordbrukskooperativ.

Herr kommissionsledamot! Även avgifterna för att inkludera varor i sortimentet måste utredas. Vi behöver en enhetlig lagstiftning om detta i hela EU för att värna konkurrensen. Om vi ska kunna garantera livsmedelsförsörjningen för 500 miljoner människor i EU måste vi ha den rättvisa konkurrens för våra jordbrukare i EU som man efterlyser i detta betänkande.

Det är en sak till som jag vill ta upp, nämligen att medlemmar av min grupp har begärt separata omröstningar om vissa punkter. Som demokrater är detta något vi måste godta, men jag förutsätter att de allra flesta i min grupp kommer att rösta för de flesta punkterna så att vi kan åstadkomma skäliga villkor för våra jordbrukare.

 
  
MPphoto
 

  Stéphane Le Foll (S&D).(FR) Fru talman! Även jag vill välkomna föredraganden José Bovés arbete, kommissionsledamotens uttalande och även anförandet av Albert Deß, som talade före mig, om målen med detta betänkande.

Jag anser att det är mycket viktigt i denna debatt att komma ihåg att vår uppgift är att lösa ett problem som beror på de instabila jordbrukspriserna och framför allt det faktum att när priserna höjs så går höjningen mycket snabbt till distributionssektorn, men när de sjunker på produktionsnivå så slår detta inte igenom i konsumentledet.

Det är alltså uppenbart att det finns ett problem med hur kedjan är organiserad och det är uppenbart att det finns ett problem med hur det så kallade förädlingsvärdet fördelas över den. Jag anser att José Bovés i sitt betänkande lägger fram idéer på flera områden som vi måste gå vidare med – och här vänder jag mig egentligen till kommissionen – för att försöka komma ur denna i grunden negativa spiral.

Den första är naturligtvis att organisera kedjan och maktbalansen inom den. Vilka förslag lägger vi fram för att se till att producenter som arbetar tillsammans och är organiserade får en större styrka i förhandlingar inom kedjan? Det var den fråga ni ställde, herr kommissionsledamot, beträffande branschövergripande organisationer, men det är också en fråga som gäller det kontraktsunderlag som ska gälla. Jag kräver att det ska finnas ett EU-regelverk för detta kontraktsunderlag– och detta är en punkt som förs fram i betänkandet. Vi kan inte överlåta åt varje land att lösa detta problem på egen hand. Det måste finnas ett EU-regelverk. Det ska vara flexibelt, men det måste finnas. Detta förslag, denna handlingslinje kan enligt min mening inte styckas upp.

Den andra är förstås frågan om insyn i prissättningen. Här är jag för att man inrättar övervakningscentret, som vi absolut behöver för att hålla konsumenterna informerade om pristrenderna.

Det var dessa saker jag ville ta upp. Jag stöder de förslag som har lagts fram och hoppas precis som Albert Deß att föredragandens förslag får majoritetens stöd.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: WIELAND
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Marit Paulsen (ALDE). - Herr talman! Min första replik till José Bové är att jag har kapacitet att säga nej om någon lobbyist skulle påverka mig, men än har jag inte sett någon.

Om vi vill ha en levande landsbygd, om vi vill klara livsmedelsförsörjningen i Europa, om vi vill klara vårt kulturarv, djurskydd, våra krav på maten och på bönderna så måste bönderna få bättre betalt för sina produkter.

Det råder ingen tvekan om att det stora problemet med nutiden och den kommande jordbrukspolitiken är den låga betalning som bönderna får för sina produkter. Det bönderna producerar i övrigt av kollektiva nyttigheter tycker jag att det är vårt samhälleliga ansvar att betala för via våra skattsedlar, för vårt kulturarv och så vidare. Vi måste ha större öppenhet och större insyn – där är vi helt överens – och vi måste skärpa konkurrenssituationen i de stora industrierna. Först insatsindustrin, som ligger före bönderna och som är världens största företag, helt globaliserade de flesta, och de stora livsmedelskedjorna. Vi måste titta på den konkurrensen och få öppenhet.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Wojciechowski (ECR). (PL) Jag gratulerar er, herr Bové! Ni har gjort ett utmärkt arbete. I betänkandet vidareutvecklas på ett strålande sätt de idéer som parlamentet uttryckte 2008 i en skriftlig förklaring som då antogs. Jag var stolt över att vara en av dess författare. För första gången intog vi en stark ståndpunkt mot stora kommersiella nätverks missbruk av sin monopolställning i förhållande till jordbrukare och leverantörer. I detta dokument vidareutvecklas dessa idéer.

Mina damer och herrar! I dag firar vi i Polen att skörden är över. Denna högtid kallas dożynki och vi delar bröd som bakats med de nyskördade grödorna. Detta delade bröd genererar mindre och mindre inkomster för jordbrukarna, mindre än 10 procent, och för inte så länge sedan var det fortfarande 25 procent. Så är det i Polen och överallt i Europa.

Jordbrukarna är den svagaste länken på marknaden. De kolleger som har tagit upp behovet av ökat deltagande på marknaden tycks glömma att marknaden inte kan lösa problem med försörjningstrygghet, vare sig det gäller en tryggad energiförsörjning eller, som i det här fallet, en tryggad livsmedelsförsörjning. Annars är det bra om marknaden är fri, men inte om den är vild. Ändå är marknaden för jordbruksprodukter ofta just vild: starka kommersiella nätverk och stora företag dikterar villkoren för de svagare jordbrukarna, till och med de som är organiserade men ändå är svagare. Detta måste förändras. Jag tror verkligen att detta betänkande den här gången inte kommer att vara bara en bit papper, utan att det också kommer att vidtas åtgärder på EU-nivå. Vi har en gemensam marknad i EU och EU-lagstiftningen ska styra hur den fungerar.

 
  
MPphoto
 

  João Ferreira (GUE/NGL).(PT) I stället för att enbart peka på problemen, som i det här fallet är bara alltför uppenbara, måste man identifiera orsakerna och försöka komma på lösningar som är effektiva, rättvisa och bestående.

Även om kommissionens meddelande, som föredraganden slår fast, inte på långa när når fram till vad som krävs på detta område kan detsamma sägas om själva betänkandet också. Det behövs konkreta åtgärder för att få ett slut på manipuleringen av livsmedelspriserna och bildandet av karteller i försörjningskedjans mellanhandsled, däribland de stora distributörer som gynnats av avregleringen av jordbruksmarknaderna.

Garantin om skäliga minimipriser måste tas upp igen för att se till att jordbrukare får en inkomst som gör det möjligt för dem att livnära sig inom denna strategiskt viktiga sektor och motverka att produktion överges och att livsmedelsberoendet ökar i ett antal länder och regioner, däribland Portugal. Fastställandet av maximimarginaler i förhållande till priset till producenterna måste övervägas, inte minst för snabbköpen, för att se till att förädlingsvärdet fördelas rättvist över hela livsmedelsförsörjningskedjan.

Det behövs åtgärder och politiska strategier – inte minst budgetar – som blåser nytt liv i och stöder lokala och regionala marknaders funktion och modernisering. En tryggad livsmedelsförsörjning, skydd av ekosystem och förstärkning av primärsektorns ekonomiska och sociala strukturer gör att det också är nödvändigt att organisera världshandeln så att producenterna och deras produkter kompletterar snarare än konkurrerar med varandra. Man måste ifrågasätta och bryta med det system som behandlar livsmedel som om det vore vilken vara som helst och som tillåter spekulationer i livsmedel. Detta leder som vi har sett till riskabla situationer i fråga om livsmedelsberoende och prisinstabilitet.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Livsmedelspriserna har som vi alla vet stadigt gått upp den senaste tiden – och priset på vete kommer tydligen att skjuta i höjden till följd av det nyckfulla vädret och spekulationerna i jordbruksvaror – men priserna i butik står på intet sätt i relation till vad små jordbrukare får för sitt hårda arbete. Producenterna i EU kan dessutom knappt priskonkurrera på världsmarknaden därför att våra krav när det gäller sociala hänsyn, kvalitet, djurskydd och miljö är så höga – just de krav som vi inte kan eller inte vill kontrollera när vi importerar livsmedel.

Om vi ska kunna sätta stopp för den snabba minskningen av jordbruksbefolkningen, i synnerhet småskaliga jordbruk, och inte förlora det sista unset av självförsörjningsförmåga, måste vi självklart hjälpa våra jordbrukare. Om vi inte vill att våra landsbygdsområden ska fortsätta att förfalla och antalet jordbrukare fortsätta att sjunka, så är det hög tid att vi slutar betala ut jordbruksbidrag till de stora jordbrukskoncernerna och i stället ger pengarna till dem som verkligen behöver dem för att överleva – med andra ord, till småbrukarna. Om detta inte är möjligt i det centraliserade EU anser jag att en åternationalisering av jordbruksbidragen är det enda alternativet.

 
  
MPphoto
 

  Michel Dantin (PPE).(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det betänkande som anförtroddes vår kollega José Bové handlar om vad som i dag är en kritisk fråga för samhället, för såväl konsumenter som producenter.

Kommissionens siffror talar sitt tydliga språk. För 20 år sedan fick mjölkproducenterna 31 procent av omsättningen i kedjan som då motsvarade strax över 450 miljoner euro. I dag får de bara 24 procent av omsättningen, eller strax under 550 miljoner euro. Det finns liknande exempel när det gäller frukt, kött och så vidare.

Att göra prissättningen tydligare är därför i dag en förutsättning för att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken, för om vi inte gör det kommer den gemensamma jordbrukspolitiken i allmänhetens och jordbrukarnas ögon att framstå som ett bottenlöst hål. Vinsterna av den gemensamma jordbrukspolitiken sugs i dag upp, men vem eller vad är det som gynnas? Det är vår skyldighet att sätta oss in i vad det är som sker.

Tvärtemot vad jag får höra från vissa håll är producenterna inte mindre välorganiserade i dag än de var för 20 eller 30 år sedan. Övriga intressenter har dock vuxit och antalet producenter har minskat snabbare än antalet jordbrukare. Kedjan har dessutom blivit längre. Denna situation gör att vi måste anpassa konkurrenslagstiftningen och komplettera verktygen för att hantera marknadskriser, eftersom de inte längre lämpar sig för den nya arkitekturen av kedjor som förbinder producenterna med konsumenterna. Slutligen har vi den särskilda frågan om kvalitetsprodukter och framför allt importerade imitationer.

Vi måste få klarhet. Herr kommissionsledamot! Era avdelningar tittar närmare på hur det franska observationsorganet för priser och vinstmarginaler fungerar. Det finns utrymme för förbättringar, men det har redan en stor mängd information om prissättningen i konsumentledet och i de nischer där vinstmarginalerna är dolda. Jag vill även lovorda det arbete som har gjorts av vår skuggföredragande Elisabeth Köstinger.

Man har på sina håll kommit med angrepp här i dag. En av parlamentets förtjänster är att vi respekterar olika uppfattningar. Detta gäller även gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater). Det står alla fritt att rösta som de vill. Jag tänker för egen del inte dagtinga med min röst i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.

 
  
MPphoto
 

  Iratxe García Pérez (S&D). (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Problemen i livsmedelskedjan har stått i fokus för allmänhetens uppmärksamhet de senaste åren.

Precis som i Batzelibetänkandet uppmanar vi kommissionen att fördela förädlingsvärdet på ett rättvist och hållbart sätt i livsmedelskedjan. Detta kan ske genom en proportionerlig maktbalans mellan de berörda parterna, som i dag inte existerar eller helt enkelt inte fungerar, vilket har en negativ inverkan på primärproducenternas inkomster. Situationen varierar från sektor till sektor. I vissa fall är det bearbetningsledet, i andra massdistributionsledet, men det är alltid producenterna som drabbas hårdast på grund av sin dåliga förhandlingsposition.

I Bovébetänkandet fastställs vilka frågor vi måste arbeta vidare med, eftersom detta är ett problem som kräver gemensamma insatser på olika fronter, inbegripet rätten att konkurrera. Kooperativ och grupper av jordbrukarproducenter måste växa och bli starkare, och det måste finnas en ökad integration mellan de olika leden i livsmedelskedjan, på både europeisk och nationell nivå, genom branschövergripande organisationer.

Jag vill uttrycka mitt stöd för betänkandet och för de kompromisser som uppnåddes vid omröstningen i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och som måste respekteras under detta sammanträde.

 
  
MPphoto
 

  Britta Reimers (ALDE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Fördelningen av vinsterna i livsmedelsförsörjningskedjan har blivit skev och missgynnar i regel jordbrukarna. Denna korrekta slutsats dras i betänkandet.

Föredraganden har tyvärr riktat in sig på de gamla jordbrukspolitiska instrumenten. Han menar att jordbrukarnas inkomster kan förbättras genom att man reglerar utbudet på samma sätt som i en planekonomi. Vi vet av erfarenhet att planekonomier går hand i hand med ökad byråkrati, men våra jordbrukare vill producera – de vill inte ha mer pappersarbete. Åtgärder som inte baseras på den sociala marknadsekonomins grundläggande principer har misslyckats förut. Planekonomi har inte fungerat inom jordbrukssektorn de senaste decennierna.

En social marknadsekonomi erbjuder däremot jordbrukarna en möjlighet att driva en framgångsrik verksamhet. Om vi ska kunna förbättra jordbrukarnas situation måste vi se till att den europeiska jordbrukssektorn är långsiktigt konkurrenskraftig. För detta krävs att vi förbättrar jordbrukarnas förhandlingsposition i förhållande till övriga aktörer i livsmedelsförsörjningskedjan. Detta kan ske med hjälp av en rättvis och öppen marknad som även kan försvara sin position på den globala marknaden. I nuläget tvivlar jag på att jag kan rösta för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 

  Richard Ashworth (ECR).(EN) Herr talman! Vi har en dåligt fungerande priskedja på marknaden. Den skeva maktbalansen mellan aktörerna i kedjan har alltför ofta lett till att utbudssidan inte har fått en rimlig ersättning för sina produkter och även om jag instämmer i och ansluter mig till de övergripande målen med detta betänkande, kan jag därför inte ställa mig bakom de förslag och lösningar som föredraganden lägger fram.

Mer reglering, lagstadgade befogenheter och marknadsinterventioner är inte lösningen och tar heller inte hänsyn till vad som är bäst för alla intressenter, inte minst 500 miljoner konsumenter.

Jag välkomnar verkligen ökad insyn i branschen och anser att det finns ett behov av detta. I detta sammanhang anser jag att det skulle vara bra med uppförandekoder och ombudsmän, men jag vill uppmana kommissionsledamoten att vara försiktig när han tar sig an detta problem.

Stöd för all del frivilliga initiativ, uppmuntra för all del utbudssidan att organisera sig i kooperativ för att få en starkare närvaro på marknaden, och hjälp dem för all del att föra ut och saluföra sina produkter och uppmuntra över huvud taget alla aktörer på marknaden att ingå mogna kontraktsenliga överenskommelser. Allt detta välkomnar jag och menar att det är realistiska förslag som kommissionen kan lägga fram.

Till syvende och sist är mitt budskap dock att det är på egen risk man mixtrar med den fria marknadens funktion.

 
  
MPphoto
 

  Elie Hoarau (GUE/NGL).(FR) Herr talman! I José Bovés betänkande beskrivs i stora drag de hinder som jordbrukare stöter på i sin primära roll, som är att föda världen samtidigt som de ska förtjäna ett skäligt och anständigt uppehälle för sig själva, sina hustrur och sina barn, inte bara under sina arbetsliv utan även när de går i pension.

Den globala livsmedelskrisen visar att jordbruksektorn och jordbruksindustrin fungerar dåligt. Fakta är tydliga: på grund av spekulationer får producenterna mindre och mindre pengar, samtidigt som konsumenterna betalar mer och mer för sina produkter.

Våra jordbrukare måste dessutom uppfylla hårda krav, samtidigt som frihandelsavtal gör det möjligt att föra in jordbruksprodukter i EU som definitivt inte uppfyller liknande krav.

Om dagens marknadsregler som har fastställts av WTO inte gör det möjligt för jordbrukarna att förtjäna ett anständigt uppehälle, eller världens folk att äta hälsosam föda, så bör dessa regler reformeras, för de uppfyller inte längre …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE).(PT) Detta betänkande lyfter fram en fråga som är av stor betydelse på jordbruksområdet och som kräver ett samordnat ingripande på EU-nivå, eftersom genomsnittspriset på livsmedelsprodukter från 1996 och fram till i dag har stigit med 3,3 procent om året, samtidigt som kostnaderna för jordbruksprodukter har stigit med 3,6 procent och priserna till jordbrukarna med bara 2,1 procent. Vi står alltså inför en situation med allvarliga skillnader i förhandlingsstyrka inom distributionskedjan för livsmedel som omgående måste rättas till.

I enlighet med de mål som fastställs i den gemensamma jordbrukspolitiken producerar jordbrukarna och livsmedelsbranschen livsmedel som uppfyller mycket hårda kvalitetskrav och sätter priser som är hanterbara för konsumenterna. Ett mycket litet antal mäktiga återförsäljare tvingar dock 13,4 miljoner jordbrukare och 310 000 jordbruksindustriföretag i hela EU att godta sina priser och det sker nästan utan några förhandlingar.

Jag vill här tala för att kommissionen ska uppmanas att lägga fram lagstiftningsförslag för att lösa problemet, bland annat ändringar av EU:s konkurrensregler som går längre än de rekommendationer och strategier som utarbetades av högnivågruppen för livsmedelsdistributionskedjan, att man organiserar en EU-omfattande informationskampanj om jordbrukares rättigheter, att man förbjuder det missbruk som märks särskilt inom sektorn för produkter med kort hållbarhet, till exempel frukt och grönsaker, och att man främjar stöd till jordbrukares organisationer så att de kan få en större kritisk massa och bättre möjligheter att förhandla.

Det skulle vara bra om jordbrukarorganisationer och kooperativ jämställdes med små och medelstora företag så att de får bättre möjligheter att dra nytta av särskilda undantag.

Vi inser att det inte alltid har varit lätt att nå en balans mellan fullständig respekt för marknadsekonomins regler om fri konkurrens, som vi ställer oss bakom, och det akuta behovet av interventioner som kommissionen kräver, men vi anser att man i stort sett har lyckats, varför vi godkänner och välkomnar detta betänkande.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D).(HU) Vi står inför ett europeiskt problem som har förblivit olöst i flera decennier. Min far var frukt- och grönsakshandlare och jag minns hur han när jag var barn för 40 år sedan såg skillnaderna mellan de priser som betalades till jordbrukarna och de priser som togs ut av konsumenterna i Budapest. Problemet fanns alltså redan på den tiden, till och med i en centraliserad planekonomi. Jag instämmer i nästan alla föredragandens rekommendationer, inklusive utvidgningen av medlemsstaternas och EU:s system för prisövervakning och inrättandet av en ombudsman. Jag anser att den franska metoden med obligatoriska kontrakt är en bra förebild. Jag hoppas att kommissionsledamot Dacian Cioloş när det gäller den gemensamma jordbrukspolitikens framtid kommer att stödja både detta och mer stöd till producentorganisationerna. Jordbrukarna har sina egna uppgifter och skyldigheter, och man måste inse att de inte har någon chans att överleva om de inte organiserar sig. Detta är särskilt viktigt i nya medlemsstater, för organisationer är inte djävulens påfund …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Esther de Lange (PPE).(NL) Herr talman! Det vi just har hört om hur livsmedelskedjan fungerar gör mig faktiskt gråtfärdig. Låt mig därför bara ge ett exempel – lök. Jag anser att detta exempel på ett lättfattligt sätt sammanfattar själva kärnan i denna debatt. På den nuvarande marknaden får en jordbrukare 10 cent för ett kilo lök samtidigt som samma kvantitet säljs för 1 euro i butikerna. Marginalerna och styrkeförhållandena är ojämnt fördelade mellan gården och snabbköpskassan. Därför begärde parlamentet redan 2008 en undersökning av detaljhandelsförsäljningen. Det är för övrigt skamligt att den föregående kommissionen vägrade genomföra en sådan undersökning. Men nu förefaller det som om vi kommer att få ett instrument för prisövervakning i stället, och parlamentet kommer att se till att det faktiskt inrättas och inleder sin verksamhet.

Min kollega José Bovés betänkande är bra därför att det verkligen träffar huvudet på spiken. Föredraganden kanske har varit lite överentusiastisk på en del punkter, men de grundläggande punkterna i betänkandet förtjänar ett brett stöd i morgon. Jag vänder mig här till de grupper som hotar med att rösta emot betänkandet i morgon. Vet de till exempel – och här vänder jag mig särskilt till liberalerna och de konservativa – hur mycket det kostar en jordbrukare att producera ett kilo äpplen? Det kostar 30 till 35 cent, men samma jordbrukare får 20 till 25 cent för samma kilo äpplen. Detta innebär att han eller hon faktiskt måste sälja äpplena med förlust samtidigt som konsumenten betalar 1,25 euro. Ännu en gång riktar jag dessa synpunkter till dem som vill rösta emot betänkandet. Som exempel vill jag nämna de ledamöter inom gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa som alltid ligger före när det gäller att införa alltfler krav i fråga om miljö och biologisk mångfald och kräva färre bekämpningsmedel. Samtidigt som dessa krav kan vara berättigade kan man inte förvänta sig att producenten ska göra dessa investeringar utan att man tillförsäkrar jordbrukaren en stabil och skälig inkomst. De som vill rösta emot betänkandet i morgon kommer att förstöra varje trovärdighet de kunde ha haft nästa gång de försöker skärpa dessa krav. Jag hoppas att de tänker på detta i morgon när de trycker på ”nej”-knappen.

 
  
MPphoto
 

  Luís Paulo Alves (S&D).(PT) José Bové är ansvarig för det initiativbetänkande som vi debatterar i dag. Jag gratulerar honom till hans sätt att arbeta och till det goda slutresultatet. Själv hade jag förmånen att vara skuggföredragande och förhandla fram de 17 åtagandena. Betänkandet är av största betydelse i en tid då jordbrukspolitiken blir alltmer marknadsorienterad och EU:s jordbrukare har mycket låga inkomster, samtidigt som miljoner konsumenter är pressade att hålla nere livsmedelspriserna på överkomliga nivåer som ett resultat av den kris som påverkar oss alla.

Jordbrukarnas inkomster kommer alltmer att vara avhängiga av de mervärden som genereras på marknaderna, och livsmedelspriserna kommer att vara avhängiga av hur väl dessa marknader fungerar. Detta innebär att det är absolut nödvändigt att få en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja för att åstadkomma en mer rättvis fördelning av det mervärde som genereras i kedjan från jordbruksproducenter till slutkonsumenter, vilket innebär att man kan garantera jordbrukarna skäliga inkomster och slutkonsumenterna rimliga priser.

För att detta ska kunna ske måste styrkeförhållandena inom livsmedelsförsörjningskedjan få en bättre balans och göras mer öppna så att man kan garantera att det finns en ram för rättvis och konkurrenskraftig bästa praxis.

Vi uppmanar därför kommissionen att noga beakta förslagen, som har ett brett stöd i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.

 
  
MPphoto
 

  Astrid Lulling (PPE).(DE) Herr talman! Werner Langen har gett mig ytterligare en minut eftersom han själv inte kommer att vara närvarande här. Först vill jag be föredraganden och ledamöterna om ursäkt för att jag just har anlänt till denna debatt, men som ni vet håller presidiet ett möte samtidigt och diskuterar just nu vad man ska göra med talmanskonferensens ogenomtänkta förslag om ledamöternas närvaro i morgon vid kommissionsordförande José Manuel Barrosos anförande om tillståndet i unionen. Jag hoppas att vi slipper se detta ogenomtänkta förslag.

Beträffande Bovébetänkandet vill jag säga att det var bra att kommissionen uppmanade oss att arbeta för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa i det meddelande som betänkandet bygger på. Målet måste naturligtvis vara att tillförsäkra jordbrukssektorn en rättvisare andel av mervärdet i denna kedja. På vissa områden är detta för närvarande tyvärr inte fallet.

Jag stöder också utarbetandet av en förteckning över de orsaker som förvärrar denna situation, t.ex. maktmissbruk, försenad betalning, begränsat marknadstillträde och många andra faktorer. Om diagnosen är korrekt måste även behandlingen vara det. Vid omröstningen i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling lyckades man tyvärr inte få bort alla inslag av bristande konsekvens i detta avseende från Bovébetänkandet.

Vi lever fortfarande i Europeiska unionen, inte i Sovjetunionen – och vi vill inte skapa något sådant på detta område. Som vi alla vet klarade Sovjetunionens system inte av att ge landets befolkning tillräckligt med mat, och det tillät inte jordbrukarna att sköta sin verksamhet fritt. När det gäller José Bovés rekommendationer förkastar jag därför alla de behandlingar som är oförenliga med vårt system med en social marknadsekonomi – som kanske inte är perfekt men som förvisso är överlägset. Lyckligtvis behöver vi i EU inte ta itu med det imperialistiska konspirationsspöket.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Fru Lulling! Werner Langens generositet är otvivelaktig, men i det här fallet överdriver ni den. Werner Langen hade inte kunnat ge er en minut eftersom han inte hade någon minut att ge.

 
  
MPphoto
 

  Spyros Danellis (S&D) . – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Om jordbrukarna ska ha skäliga inkomster är det för närvarande tre villkor som måste vara uppfyllda. För det första måste inkomsterna vara tillräckligt stabila för att producenterna ska kunna göra långsiktiga planer och investeringar. För det andra måste de återspegla produktionens värde och kostnader, och detta dikteras av den fria marknaden för jordbruksprodukter och insatsvaror där det inte finns några förvrängande yttre faktorer som skapar instabilitet och snedvridning av prisförhållandena. För det tredje måste de återspegla jordbruksprodukternas faktiska andel av det pris konsumenterna betalar.

Om dessa tre villkor ska kunna uppfyllas behöver vi en annan syn på jordbruket och den gemensamma jordbrukspolitiken och vi måste från EU:s sida planera drastiska insatser för att komplettera denna politik. Detta är syftet med Bovébetänkandet där det finns en helhetssyn på frågan med förslag om insyn, konkurrens och insatser för att bekämpa maktmissbruk när kontrakt verkställs, för att sätta stopp för spekulation och för att skapa förutsättningar för en hållbar produktion under nuvarande omständigheter.

 
  
MPphoto
 

  Christa Klaß (PPE). (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det lilla vi tillåter oss att äta måste vara hälsosamt och bra. Vi har många lagar för att se till att jordbrukssektorn lever upp till våra höga standarder. Jordbrukarna i EU producerar och levererar livsmedel av utmärkt kvalitet. Kvaliteten har emellertid ett pris. En skälig inkomst för jordbrukarna skrevs in som en viktig punkt i de fördrag genom vilka Europeiska unionen grundades, och detta är fortfarande ett av de främsta målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Jordbrukarna tvingas emellertid att sälja till absoluta bottenpriser – ofta under produktionskostnaden. Detta är rent ut sagt upprörande, och det är detta vi vill ändra på.

Med Bovébetänkandet riskerar vi emellertid att allvarligt skada vad den sociala marknadsekonomin har åstadkommit. Det finns ingen framtid för reglerade marknader. Detta har tidigare erfarenheter visat oss. Vilken är då den idealiska lösningen? Det kan inte vara bra för handlarna att regelbundet tvingas rapportera om sin marknadsandel och försäljning. Detta leder bara till byråkrati, det förändrar ingenting. Vi behöver få en bättre, strängare kontroll av befintliga bestämmelser för att kunna vidta motåtgärder mot missbruk av en maktposition på marknaden. Det är nödvändigt att handlarna är våra partner, och därför har vi inte råd att påtvinga dem metoder som gör det svårare för dem att bedriva handel.

Bovébetänkandet är ett initiativ med goda avsikter, men en del viktiga delar av betänkandet behöver bantas ned för att kunna vara genomförbara. Detta gör det möjligt för oss att komma närmare vårt gemensamma mål: hälsosamma livsmedel som alltid är tillgängliga så att alla kan bli mätta och till rimliga priser som alla har råd med. Detta innebär också ett stärkande av jordbrukarnas, producentorganisationernas och branschorganisationernas ställning. Jordbrukarna kommer att ha en bättre förhandlingsposition på marknaderna om de kan gå samman och därigenom kan göra rimliga erbjudanden. Jordbrukarna själva måste inse att de kan åstadkomma mer genom att agera samfällt. Handlare och producentgrupper måste i detta avseende närma sig varandra. Detta kommer att leda till en situation där det inte finns någon förlorare.

 
  
MPphoto
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D).(RO) Ett särskilt problem för jordbrukarna är den orättvisa fördelningen av vinster genom hela livsmedelsförsörjningskedjan, vilket inverkar på jordbrukarnas möjligheter att få tillräckliga inkomster.

Det finns ett stort antal halvt självförsörjande gårdar som huvudsakligen producerar för egen konsumtion utöver en mycket liten andel för marknaden. Det som främst kännetecknar denna typ av jordbruk är bristande effektivitet, den stora andel av dessa gårdars produktion som går till privat konsumtion och dessutom att de som arbetar inom jordbrukssektorn är egenföretagare. Under dessa omständigheter finns det gårdar som inte på ett effektivt sätt kommer att kunna dra nytta av det stöd som erbjuds genom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Med tanke på att jordbruket är en av de sektorer som har drabbats hårdast av den ekonomiska krisen måste kommissionen se till att det vidtas åtgärder för att uppmuntra jordbrukarna till en hållbar och etisk produktion och att även kompensera dem för de investeringar som har gjorts. Detta skulle skapa balans och därigenom bidra till en förbättring av den europeiska livsmedelsförsörjningskedjan.

 
  
MPphoto
 

  Giovanni La Via (PPE).(IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det betänkande om skäliga inkomster för jordbrukarna som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling antog den 28 juni är ett viktigt steg för att främja en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i EU.

Betänkandet utgör därför ett viktigt framsteg med tanke på den allvarliga kris som under en tid har drabbat olika delar av jordbrukssektorn och som nu har lett till svårigheter för tusentals företag.

Därför är det nödvändigt med snabba insatser, och i betänkandet föreslås en rad åtgärder för att garantera insyn i prissättningen och rättvis konkurrens på marknaderna, men det behövs också kraftfulla insatser för att sätta stopp för missbruk av en dominerande ställning när det gäller inköp och ingående av kontrakt samt för global varuspekulation.

Jag anser att sektorn behöver omorganiseras med fokus på jordbrukarna som bör tilldelas en lämplig roll när det gäller att få fram nya typer av marknader för jordbruksprodukter. Dessutom måste livsmedelsförsörjningskedjan rationaliseras så att man minskar livsmedelstransporternas miljöpåverkan, ökar medvetenheten och främjar marknadsföringen av produkter med starkt lokal karaktär.

Personligen stöder jag helt och fullt allt som parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling har godkänt, och vid omröstningen kommer även jag att rösta för vad utskottet har beslutat såsom en del av mina parlamentskolleger redan har uppgett i förväg.

Jag vill dock framhålla två av de ämnen som har tagits upp i betänkandet. Det första gäller översynen av konkurrensreglerna för att gynna producenter som tillverkar produkter med en starkt lokal karaktär.

Det andra är en uppmaning till kommissionen att föreslå instrument för att stödja och främja jordbrukarstyrda livsmedelsförsörjningskedjor i syfte att minska antalet mellanhänder och att göra det möjligt för producenterna att dra större nytta av marknadsföringen av sina produkter.

 
  
MPphoto
 

  Philippe Juvin (PPE).(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är liberal, för att uttrycka det filosofiskt. När det gäller ekonomi anser jag att marknader och konkurrens är något bra.

Men till dem här i parlamentet som tror att samma gamla marknadsregler kan tillämpas på jordbruket säger jag följande: Kan ni nämna någon annan sektor som är lika viktig för ekonomin som jordbruket och som har sådana oförutsägbara och potentiellt variabla priser?

Det sägs att en del EU-jordbrukare har fått se sina inkomster halveras. Vem här skulle acceptera att se sina inkomster halverade? Vem kan säga att detta är en värdig och rättvis situation? Dessa priser – de nuvarande galna priserna – påverkar dessutom alla. De hindrar jordbrukarna från att dra nytta av höjningar, och de hindrar konsumenterna från att dra nytta av sänkningar.

Den verkligt viktiga frågan är således frågan om insyn i prissättningen. Det handlar om arbetets mervärde. Som jag ser det handlar jordbruket inte om att längta tillbaka till en svunnen epok. Jordbruket är garantin för framtiden. Det är garantin för en regelbunden och säker livsmedelsförsörjning för EU:s 500 miljoner invånare.

Vem här känner till något enda stort land som under historiens gång inte har haft bekymmer med sin livsmedelsförsörjning? Vi måste göra samma sak för jordbruket som vi har gjort för finanssektorn. Vi måste rädda det genom att skapa insyn och genom att se till att dess kostnader är tydliga. EU behöver sina jordbrukare. Jag vill tala om för José Bové att han har min röst, och jag är säker på att också många medlemmar i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) kommer att rösta för hans betänkande.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den viktigaste aspekten av detta initiativbetänkande är för mig den politiska signal som det sänder. Det är en signal till värdekedjan att även jordbrukarna, och i synnerhet jordbrukarna, har rätt till lämplig ersättning för sitt arbete. Den nuvarande situationen får inte fortsätta. När vi ser hur livsmedel säljs till underpris och utnyttjas som lockvaror och när vi ser att jordbrukarna inte får betalt för sina produkter förrän tre månader efter leverans är detta en situation som absolut inte innebär rättvis konkurrens och rättvis handel.

Om konkurrensen inte fungerar krävs det politiska insatser. Marknadsstrukturer är inte något ödesbestämt. Det är politikens uppgift att avhjälpa bristande balans på marknaden. Vi behöver en lång rad åtgärder om vi ska få till stånd en långsiktig förbättring av situationen. Det handlar om åtgärder för öppen prissättning, stärkande av producentgrupperna, eliminering av orättvis handelspraxis och införande av garanterade betalningsfrister. Vi har ett brett spektrum av möjliga åtgärder till vårt förfogande. Låt oss använda dem.

Initiativbetänkandet är en bra och viktig början, och därför kommer jag att rösta för det.

 
  
MPphoto
 

  Sophie Auconie (PPE).(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag lovorda det arbete som utförts av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och av José Bové.

Prissvängningarna på livsmedel och handelsvaror vållar stora problem för våra jordbrukare. Deras genomsnittliga inkomst i EU sjönk 2009 med 12 procent, med toppar där en del inkomster halverades. Å ena sidan måste våra jordbrukare kunna få en rättvis inkomst från sitt arbete och å andra sidan måste de kunna producera livsmedel som uppfyller krävande kvalitetsnormer till priser som är överkomliga för konsumenterna.

Våra tre utmaningar är därför följande: att se till att våra jordbrukare får rättvisa volymer och priser så att de kan bedriva en stabil, säker och framför allt lönsam produktion och kan göra detta med en uppfattning om sina framtida inkomster, att förbättra balansen i livsmedelsförsörjningskedjan och åstadkomma öppen prissättning i konsumenternas intresse och att se till att politiken i slutändan gynnar jordbrukare och konsumenter och inte några andra länkar i denna kedja, vilket för närvarande gör den mer komplicerad.

Tack vare det arbete som har utförts i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling är José Bovés betänkande välavvägt. I betänkandet föreslås en del lösningar på de utmaningar som jag nyss har nämnt. Enligt min uppfattning är det nödvändigt att genomföra en ny form av marknadsreglering som framför allt bygger på en bättre integrering av de olika länkarna i kedjan.

Att stärka producentorganisationerna, att erbjuda standardkontrakt inom vissa sektorer och att uppmuntra självreglerande initiativ – detta är enligt min uppfattning metoder som är lämpliga att undersöka. Dessutom är det mycket viktigt att främja kvalitetsprodukter och hållbar produktion. För att kunna göra det behöver vi ett europeiskt system och kvalitetsbeteckningar. Jordbruksmarknaden behöver förvisso regleras, men det bör ske på ett välavvägt och intelligent sätt.

 
  
MPphoto
 

  Krisztina Morvai (NI).(HU) Jag stöder helt José Bovés utmärkta betänkande, där han efterlyser rimliga och skäliga inkomster för våra jordbrukare. Vi har sett vad som händer när frågan om jordbrukarnas inkomster överlämnas till den så kallade fria marknaden. Vi har nu nått en punkt där ett jordbruk går i konkurs under den tid det tar för någon av mina kolleger att hålla ett kort anförande. Som ett resultat av den nuvarande strategin går ett jordbruk i konkurs var tredje eller fjärde minut, vilket får katastrofala samhälleliga, mänskliga och miljömässiga konsekvenser.

Jag vädjar till dem som vill fortsätta att låta den fria marknaden avgöra jordbrukarnas inkomster att beakta även denna aspekt och erkänna att vi behöver lagstiftning. Jag vill betona tre områden. Ett av dem är lagstiftningen om detaljistnätens andelar. Den är nödvändig. Inget av leden ska växa på bekostnad av de andra och det ska finnas marknadsmöjligheter för småbutiker, kooperativ och direktförsäljning. Miniminivåer för inköpspriser måste kunna garanteras. Även de mest vinstinriktade snabbköpskedjorna bör tvingas betala miniminivåer för inköpspris till jordbrukarna. Jordbrukarnas organisationer bör få starkt stöd. Fonder för marknadstillträde, EU:s fonder för marknadstillträde, bör injiceras med kapital och affärskedjor som saluför lokalt producerade livsmedel, de hälsosammaste och färskaste lokala livsmedlen, på marknaden bör få stöd.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Herr talman! Jag vill tacka fördraganden för hans betänkande. Vanligtvis är initiativbetänkanden ganska tama historier och vi får inte möjlighet att diskutera frågorna. Därför är det positivt att vi debatterar något som i dag är en väldigt kontroversiell och känslig fråga, nämligen skäliga priser och skäliga inkomster för jordbrukarna.

Bara det att vi har detta betänkande vittnar om att vi har ett problem på livsmedelsmarknaden och att vi behöver vidta politiska åtgärder för att ta itu med det. Jag är rädd för att man kommer att släppa lite på den inställningen under sommarmånaderna, men jag kommer absolut inte att ta dra tillbaka mitt stöd för José Bovés betänkande. Även om vissa delar av betänkandet bekymrar mig stöder jag det övergripande temat, dvs. att vi behöver vidta åtgärder för att ta itu med producenternas bekymmer och se till att de får skäliga priser.

Det är ett faktum att producenterna inte kan styra prissättningen. De sätter inte priserna för sina produkter. Om de skulle kunna, och om de vore lite kloka, skulle de kanske kunna se till att livsmedlen var knappa så att vi alla fick betala dyrt för dem. Men de styr inte prissättningen, utan får rätta sig efter de priser som andra sätter och därför behöver de skydd.

Jag vill besvara några kommentarer från kollegerna från gruppen Europeiska konservativa och reformister. Två ord gör mig förskräckt och de är ”smidig reglering”. En smidig reglering av livsmedelssektorn eller banksektorn – jag är rädd för att den tanken inte fungerar. En smidig reglering som inte övervakas kommer att misslyckas, så låt oss lämna den idén. Detsamma gäller idén om att den fria marknaden fungerar. Vi måste ställa oss frågan: vem fungerar den för? Som andra kolleger sagt tidigare, är jordbruket – livsmedelsförsörjningskedjan – annorlunda. Den är inte som vilken annan sektor som helst.

Jag vill ställa följande fråga till dem som säger att marknaden fungerar eftersom den ger de lägsta möjliga konsumentpriserna: hur länge gäller det? Kommer detta att kunna fortsätta i längden med billiga livsmedel? Vi behöver vidta åtgärder. Jag stöder José Bovés betänkande med några små reservationer och jag hoppas att kollegerna gör detsamma.

 
  
MPphoto
 

  Riikka Manner (ALDE).(FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! Först och främst vill jag gratulera föredraganden till ett utmärkt och välavvägt betänkande.

För oss är ett funktionellt system för jordbruk och livsmedelsproduktion inom EU som helhet en stor och viktig säkerhetsfråga. Detta är inget konventionellt handelsområde som vi kan utsätta för marknadens krafter, vilket har sagts vid ett flertal tillfällen här. Just nu handlar det om jordbrukets framtid i allmänhet.

De investeringar som unga jordbrukare och övriga måste göra i dag om de vill fortsätta med jordbruk är enorma och av stor betydelse. För att våga fortsätta investera och ta risker även i framtiden behöver vi stabila inkomstnivåer för jordbrukare och skäliga inkomster för det arbete de utför.

För närvarande har handeln lättare att diktera sina egna villkor i många fall. Detta är särskilt krävande för producenten. I betänkandet nämns några väldigt viktiga delar till en lösning för att få skäliga inkomstnivåer för jordbrukare och jag hoppas att de även kan omsättas i praktiken.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE). (PL) Herr talman! I kommissionens meddelande står det att det är viktigt att agera för att avskaffa illojala metoder mellan aktörerna i hela livsmedelsförsörjningskedjan. De åtgärder som föreslås mot dessa metoder begränsas dock till utbyte av bästa praxis, informationskampanjer och utarbetande av standardkontrakt som kan användas på frivillig basis. Denna strategi kommer inte att förändra mycket, om något alls, och kommer inte att leda till att vi kan undanröja avvikelserna eller sätta stopp för trenden att inkomsterna för jordbruksproducenterna inom EU minskar.

Vi får inte glömma att den gemensamma jordbrukspolitiken även garanterar skäliga inkomster för jordbrukare, att priserna för livsmedel av högsta kvalitet inte pressas ned och att priserna förblir stabila och transparenta för konsumenterna. Detta är vad betänkandets förslag erbjuder och jag kommer att stödja det till fullo.

 
  
MPphoto
 

  Derek Vaughan (S&D).(EN) Herr talman! Jag stöder flera av förslagen i detta utmärkta betänkande. Det råder ingen tvekan om att snabbköpskedjorna använder sin ställning för att klämma åt de små producenterna. Det finns dock ett område som bekymrar mig och det är alla förslag som skulle undergräva kedjornas egna varumärken.

I Storbritannien köper många fattiga konsumenter dessa egna varumärken och menar att kvaliteten ofta är väldigt bra. Dessutom – och jag bevittnade nyligen detta själv i Cross Hands Business Park i Wales – finns det många små företag för framställning och förpackning av livsmedel som arbetar för små och stora kedjor och producerar kedjornas egna varumärken. Samtidigt som det är väldigt viktigt att vi gör absolut allt för att garantera livsmedelsförsörjningen, bör vi inte göra något som kan skada fattiga konsumenter och småföretag.

 
  
MPphoto
 

  Oreste Rossi (EFD).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi stöder detta betänkande eftersom det innehåller förslag som tidigare lagts fram av Lega Nord, i synnerhet när det gäller att öka insynen i prissättningen kopplat till att betala jordbrukarna ett skäligt pris för deras produkter, skapa korta livsmedelsförsörjningskedjor och främja en mångfald av lokala produkter och produktkvalitet, vilket stärker utvecklingen av de lokala ekonomierna.

Genom att ange produktens produktionskostnad skulle konsumenterna bli medvetna om hur produktens förflyttning genom kedjan via flera mellanhänder påverkar slutpriset. Det i sin tur skulle leda till att konsumenterna valde en kortare försörjningskedja och därmed gynnade lokala producenter.

För att förhindra prissvängningarna på jordbruksmarknaden är det viktigt att försäljningen av jordbruksprodukter med priser som är lägre än självkostnadspriset förbjuds och att kontrollerna av produkter som kommer in på den europeiska marknaden ökar, eftersom det tyvärr ofta händer att europeiska jordbrukare följer EU-reglerna medan icke-europeiska jordbrukare inte följer dem alls. Bördan av allt detta bärs alltid av våra jordbrukare.

 
  
MPphoto
 

  Petru Constantin Luhan (PPE).(RO) För att stödja återhämtningen från den ekonomiska och finansiella krisen är det särskilt viktigt att uppnå en effektivt fungerande livsmedelsförsörjningskedja. Med tanke på medborgarnas stadigt minskade köpkraft behövs det snabba förbättringar för att förhindra ökade livsmedelspriser för konsumenterna.

Jag anser att den ojämna responsen på prissvängningarna för handelsvaror i huvudsak är kopplad till antalet mellanhänder i försörjningskedjan.

Jag är positivt inställd till att införa instrument som kan främja och stödja korta försörjningskedjor och marknader där jordbrukarna kan sälja sina egna produkter. Detta bidrar till att skapa en direkt länk mellan konsumenterna och jordbrukarna och gör det möjligt för jordbrukarna att få en större andel av värdet i slutpriset samtidigt som allmänheten gynnas av lägre priser.

 
  
MPphoto
 

  Luis Manuel Capoulas Santos (S&D).(PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill också ansluta mig till kören av gratulanter och till de parlamentsledamöter som stöder de ståndpunkter som intogs i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, som antog detta betänkande med en stor majoritet. Jag vill också uppmana kommissionsledamoten att låta sig inspireras av de goda exemplen från vissa medlemsstater och vill som exempel gärna nämna mitt eget land, Portugal, som i förra veckan antog viktiga och modiga åtgärder på detta område genom att upprätta en 30 dagars tidsfrist för att betala jordbrukare för lättfördärvliga varor och 60 dagars frist för livsmedelsprodukter som är avsedda för människor. Att införa detta för snabbköpen är enligt min mening ett bra exempel som kan kopieras på EU-nivå, och jag uppmanar kommissionen att låta sig inspireras av denna medlemsstats goda praxis.

 
  
MPphoto
 

  Lara Comi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det primära målet för den gemensamma jordbrukspolitiken har alltid varit att garantera skäliga inkomster för jordbrukare och jag anser att vi bör hålla oss till det.

Efter den granskning som kommissionen lät göra har ett antal avvikelser från den ursprungliga principen förekommit som vi inte kan ignorera. Våra jordbrukare är övertygade om att deras arbete är ekonomiskt undervärderat. Från Deras övergång från det första ledet i försörjningskedjan till att i dag vara viktiga aktörer i det andra ledet ses inte längre som en avgörande faktor för att stabilisera det slutliga priset.

Det är nödvändigt att kunna kontrollera prissvängningarna på handelsvaror, som endast skadar konsumenten. Jag anser att det vore användbart att granska hur varorna rör sig i försörjningskedjan för att förhindra en ökning av varupriserna som är oförenlig med en rättvis kostnadsfördelning i förhållande till det utförda arbetet.

Det är viktigt att kontrollera om de asymmetriska kostnaderna för en produkt mellan det första och det sista ledet i försörjningskedjan ökar och därmed skadar konsumenterna. Det skulle vara en fara att placera produkter på marknaden till ett högre pris som inte återspeglar en ökad kvalitet.

 
  
MPphoto
 

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen.(FR) Herr talman! Efter denna långa debatt har vi kunnat dra slutsatsen att det råder en mer eller mindre allmän enighet om frågan som tagits upp i José Bovés betänkande, i förhållande till diagnosen. Ett problem måste lösas för att göra jordbrukarnas arbete mer effektivt, och vi har förstått att åsikterna går isär när det gäller på vilket sätt man ska lösa det, alltså om reformernas omfattning.

I vilket fall anser jag att en sak är klar. Det faktum att den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) nu har funnits i över 40 år visar att jordbruksmarknaden behöver regler för att kunna fungera. Dessa regler hindrar inte marknaden från att fungera, tvärtom gör de den mer effektiv och slutligen bidrar reglerna till att vi kan nå jordbruks- och livsmedelssektorns slutliga mål, som tydligt fastställs i Lissabonfördraget, dvs. att se till att livsmedelsprodukterna levereras till marknaden och att jordbruksproducenterna samtidigt garanteras en rättvis levnadsstandard.

I detta avseende tror jag inte att införandet av bestämmelser nödvändigtvis behöver innebära att man planerar ekonomin och planerar produktionen. Regler är dock nödvändiga, precis som de är nödvändiga i jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin. Man har insett att diskussionerna i stället borde inriktas på hela jordbruks- och livsmedelskedjan.

Vi kommer att kunna hantera en del frågor under reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Samtidigt är jag också medveten om att jag för att kunna besvara vissa av era frågor, eller faktiskt kunna införliva vissa av era förslag, självklart måste samarbeta med mina kolleger i kommissionen så att denna fråga behandlas på ett mer generellt plan, särskilt de punkter som faktiskt rör de frågor som ligger utanför jordbruksproduktionen.

Detta är nödvändigt eftersom vi i dag, samtidigt som vi kan vara stolta över vår jordbruks- och livsmedelssektor, som är en av de allra viktigaste, om inte den allra viktigaste industrisektorn inom EU och står för 13 procent av samtliga arbetstillfällen inom EU:s industri samt 14 procent av dess omsättning, även har en stark produktionssektor för basjordbruksprodukter.

Detta förhållande mellan jordbruksproduktionen och jordbruks- och livsmedelssektorn måste bli tydligare så att slutresultatet främjar både konsumenterna och producenterna och på så sätt håller produktionen igång.

Jag kommer inte att ta upp de frågor som ställts i detalj. Jag vill helt enkelt försäkra er, och Elisabeth Köstinger som inte längre är här, om att de förslag som jag kommer att presentera om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att komma i november. Jag är ingen vän av hemlighetsmakeri. Det är endast en samrådsprocess som äger rum. Ni kan dock vara säkra på att syftet med dessa samråd är att stödja ett europeiskt jordbruk som är både konkurrenskraftigt och hållbart och som finns över hela EU. Det är just för att uppnå detta mål som jordbruket inte bara ska ses i förhållande till sin region utan även till sin plats i livsmedelsförsörjningskedjan.

Jag ser fram emot slutomröstningen av detta betänkande och jag kan försäkra er om att vissa av förslagen kommer att finnas med bland de förslag som kommissionen kommer att lägga fram om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: KOCH-MEHRIN
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Franz Obermayr (NI).(DE) Fru talman! Jag vill ta upp en ordningsfråga. Sommaren är över och här är vi alla samlade igen till hösten, men det förfarande som antagits av ordförandeskapet verkar fortfarande oklart. Fru talman, ni är den tredje talmannen som jag har haft glädjen att få följa detta sammanträde. Jag meddelade talmannen innan er föregångare att jag ville ha ordet i ögonkontaktsförfarandet. Det är inte ert fel, men jag anser att det skulle vara mer rättvist om beslutet om vem som får möjlighet att få ordet kunde fattas tidigare. Utskottssammanträden pågår parallellt med plenarsammanträdena och jag var tidigare på ett sammanträde med mitt utskott, utskottet för regional utveckling. Jag fick inte veta att jag troligen inte hade någon chans att få ordet här i dag. Jag lämnade utskottets sammanträde för att tala här.

Kan det noteras att ledamöterna skulle tycka att det var till stor hjälp om de kunde få reda på om de får ordet eller inte? Hade jag vetat detta då – hur intressant debatten än har varit – skulle jag ha stannat kvar på sammanträdet för utskottet för regional utveckling i stället för att tillbringa tiden här med att vänta utan att få ordet. Jag skulle gärna vilja få klarhet i detta.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Era kommentarer kommer att noteras i protokollet till detta sammanträde. Det har funnits ett stort intresse för att delta i debatten enligt ögonkontaktsförfarandet, vilket självklart är bra och även är poängen med förfarandet. Jag är ledsen över att inte alla som ville få ordet kunde få det. Jag är ledsen att ni hade otur den här gången och inte fick möjlighet att tala. Jag önskar er bättre lycka nästa gång.

 
  
MPphoto
 

  José Bové, föredragande.(FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! För det första är jag glad över den debatt som vi just nu har haft, där ett väldigt stort antal ledamöter har fått ordet. Det stämmer att vid den här tidpunkten, under första dagen av sammanträdesperioden, är vi nästan för många för denna debatt, vilket bara visar hur intresserade samtliga grupper är av arbetet i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.

Det viktiga för mig är att det betänkande som vi har diskuterat, den text som parlamentet kommer att rösta om i morgon, är en gemensam text. Detta har nämnts av flera talare. Jag är föredragande, men denna text har utarbetats gemensamt inom utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och jag anser att det är väldigt viktigt. Alla delade med sig av sina tankar eller erfarenheter och vi kom gemensamt fram till detta förslag. Jag anser att det är viktigt att betona detta. Det är mitt namn som står på betänkandet, men det är ett gemensamt betänkande.

Flera talare lyfte fram behovet av att skydda jordbrukarnas inkomster i försäljningen av deras produkter. Det är själva grundtanken med jordbruksnäringen. Jordbrukarna får betalt när de säljer sina produkter och att i dag kunna säga att jordbrukarna inte kan sälja till priser under produktionskostnaden är ett viktigt och nödvändigt villkor för att vi ska kunna ha ett jordbruk i EU även i framtiden.

Jordbrukspolitiken gör det möjligt att stödja och upprätthålla jordbruksverksamheten i regionerna samt bekämpa snedvridningar i konkurrensen som är kopplade till naturliga hinder eller till regionerna. Därför kan det inte finnas en gemensam jordbrukspolitik om inte jordbrukarna i första hand kan tjäna sitt uppehälle från produktion. Jordbrukarna ställer de tyngsta kraven i detta avseende och Europaparlamentet har med framgång endast upprepat deras krav.

Den andra punkten som tydligt framkom under debatten är behovet av insyn i hela livsmedelsförsörjningskedjan. Samtliga talare återkom till denna punkt på olika nivåer, i synnerhet när det gäller beredningsindustrin i förhandlingarna med producenter, eller med den storskaliga distributionssektorn, som ofta t.ex. i fallet med frukt och grönsaker, tar ut otroliga vinster. I dag är allt detta känt. Att det krävs insyn råder det inte längre någon tvekan om.

Många talare fokuserade även på frågan om spekulation. Jag kommer inte att överge den frågan.

Jag anser därför att när omröstningen väl har ägt rum i morgon i kammaren – och jag anser att samtliga anföranden har visat en kollektiv vilja hos utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att lägga fram detta betänkande och övertyga alla våra kolleger – när texten väl antagits kommer bollen ligga på kommissionens planhalva. Dessutom vill jag säga till kommissionsledamoten att det nu är upp till honom att vidta åtgärder. Detta är ett initiativ vi har tagit. Vi presenterar förslagen för er.

Våra förväntningar är nu att detta arbete kommer att tas upp av kommissionen och rådet, eftersom det är tydligt att Europaparlamentet inte kommer att kunna göra någonting på egen hand. Genom att arbeta tillsammans kommer vi att kunna bygga upp en ny gemensam jordbrukspolitik. Framför allt kommer vi att kunna ge hopp åt EU:s jordbrukare.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag den 7 september 2010, kl. 12.30.

Nästa punkt är kommissionens uttalande om mänskliga rättigheter i Iran, särskilt fallen Sakineh Mohammadi-Ashtiani och Zahra Bahrami.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Manuel Capoulas Santos (S&D), skriftlig.(PT) Jag gratulerar föredraganden och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling till att de så tydligt ha röstat för detta betänkande liksom det åtagande och den prioritet som ledamöterna har gett denna fråga. Den senaste tidens situation med kraftiga prissvängningar har visat en tydlig asymmetri mellan konsumentpriser och de priser som betalas till småproducenterna, vilket i sin tur har visat på tydliga ojämlikheter i livsmedelsförsörjningskedjan.

Missbruket av förhandlingsstyrka stryper särskilt de små producenterna. Jag vill därför uppmana parlamentet att rösta för med bred majoritet, så att denna signal från Europaparlamentet kan uppmuntra kommissionen och nationella regeringar att vidta lämpliga åtgärder. Till exempel har den portugisiska regeringen nyligen mycket modigt infört en 30 dagars tidsfrist för snabbköpen att betala jordbrukare för lättfördärvliga varor och en tidsfrist på 60 dagar för livsmedelsprodukter som är avsedda för människor. Målet är att uppnå en större balans i de kontraktsmässiga förhållandena mellan bearbetningsföretagen, distributörerna och producenterna inom livsmedelsförsörjningskedjan.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) Att garantera skäliga inkomster för våra jordbrukare är ett av huvudmålen i den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi är medvetna om den problematiska situationen på livsmedelsmarknaden. Jordbrukarna befinner sig i ett ofördelaktigt läge i förhandlingarna med grossister och snabbköpskedjor och tvingas gå med på allt lägre inköpspriser för sina livsmedel, samtidigt som konsumenterna köper basvaror till samma pris eller till allt högre priser. Säljarens vinstmarginaler från jordbrukare till köpare har stigit med 200 procent. Betänkandet betonar flera orättvisa kontraktsmässiga förhållanden, begränsat marknadstillträde och avgifter som tas ut av producenterna för att leverera livsmedelsprodukter till detaljhandeln, sena eller försenade betalningar, ensidiga förändringar i kontrakt och liknande. Situationen på livsmedelsmarknaden behöver tas itu med utan dröjsmål och en lagstiftning för hanteringen av försäljnings- och uppköpspriser behöver utformas. Det skulle hjälpa att öka insynen i prissättningen inom livsmedelskedjan, vilket skulle öka konkurrenskraften, begränsa prissvängningarna och skapa medvetenhet bland aktörerna på marknaden när det gäller tillgång, efterfrågan, priser och förhandlingar. Jag anser dock att det enda instrumentet som verkligen fungerar är att fastställa de minimipriser som täcker produktionskostnaderna. Detta skulle garantera skäliga inkomster och begränsa försäljningar med förlust. Detta pris skulle kunna vara referenspriset inom ramen för förhandlingarna mellan producentorganisationerna och nedströmssektorer i försörjningskedjan.

 
  
MPphoto
 
 

  Jim Higgins (PPE), skriftlig.(EN) Detta betänkande kommer inte automatiskt att ställa allt till rätta för jordbrukarna, som i egenskap av primära producenter, i många fall utnyttjas av bearbetningsföretagen och detaljisterna. Vad betänkandet gör är att belysa illojala metoder och behovet av att kommissionen och medlemsstaternas regeringar agerar gemensamt för att överbrygga klyftan mellan jordbrukarnas produktionskostnad och kostnaden för produkten när den väl hamnar i kundvagnen. När betänkandet diskuterades i utskottet framhöll jag den senaste tidens, men nu förbättrade, situationen där mjölkproducenter producerade mjölk för en kostnad av 27 cent per liter och fick betalt 5 cent mindre än produktionskostnaden. Det är viktigt att betänkandet inte ligger och samlar damm utan att dess rekommendationer genomförs.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig.(FR) José Bovés initiativbetänkande riktar in sig på den helt centrala frågan om jordbrukarnas inkomster. Matpriserna har stigit med 3,3 procent varje år sedan 1996 medan de priser som jordbrukarna får har endast stigit med 2,1 procent samtidigt som deras driftkostnader har ökat med 3,6 procent.

Som parlamentsledamot förstår jag helt de svårigheter, som ibland verkar oöverstigliga, som Frankrikes och EU:s jordbrukare står inför. EU-stöd som ges i form av ett engångsbelopp med anledning av en specifik sektorskris kan inte förbättra jordbrukarnas situation på lång sikt. Därför bestämde utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att utarbeta detta betänkande om jordbrukarnas inkomster, som är tänkt som en uppmaning till kommissionen att utföra en djupgående analys av försörjningskedjan.

De otydliga metoderna hindrar alla insatser att lösa de avsevärda spänningarna mellan de olika aktörerna och alla försök att korrigera obalansen för att uppnå en mer rättvis fördelning. Jordbrukarna vill se lösningar på de inkonsekvenser som institutionerna själva har observerat.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig.(RO) José Bovés betänkande tar helt klart upp en av dagens känsligaste frågor. Den ekonomiska krisen har drabbat jordbrukarna och deras inkomster särskilt hårt och åtgärder behöver vidtas för att hjälpa jordbruket, lantgårdarna och hushållen på landsbygden att åter komma på fötter. Åtgärder behövs dock också för att stödja moderniseringen av jordbruket eftersom modernisering är det enda sättet för att garantera jordbrukets konkurrenskraft och en skälig inkomstnivå för våra jordbrukare. Därför anser jag att betänkandet även borde ha handlat om frågan om landsbygdsutveckling, som är en av de grundläggande lösningarna på problemen i det europeiska jordbruket, särskilt i de nya medlemsstaterna.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy