Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 6 september 2010 - Strasbourg

18. Mänskliga rättigheter i Iran, särskilt fallen Sakineh Mohammadi-Ashtiani och Zahra Bahrami (debatt)500 Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan gäller kommissionens uttalande om mänskliga rättigheter i Iran, särskilt fallen Sakineh Mohammadi-Ashtani och Zahra Bahrami.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Eftersom min kollega Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, inte kan vara här i dag vill jag i hennes ställe och för kommissionens räkning göra följande uttalande.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är en mycket viktig fråga. Under de senaste månaderna har vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton och hennes sekretariat vid flera tillfällen yttrat sig om kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet.

Många av er har gjort detsamma. Det är mycket viktigt att vi fortsätter att fördöma dessa omänskliga och ålderdomliga handlingar som tyvärr fortfarande äger rum i Iran.

I ett uttalande från Europeiska unionen som offentliggjordes i juni uppmanades Iran att respektera yttrandefriheten, respektera rätten till en rättvis rättegång och upphöra med all diskriminering av religiösa och etniska minoriteter, samt kvinnor.

Dödsstraff och minoriteters rättigheter har varit föremål för många andra uttalanden från Europeiska unionen i år. EU kräver inte mer av Iran än det gör av något annat land. Vi vill endast uppmana de iranska myndigheterna, genom både offentliga uttalanden och konfidentiella förslag från diplomatiska företrädare, att respektera de åtaganden landet gjort om att respektera de medborgerliga rättigheterna enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och övriga fördrag om mänskliga rättigheter.

Min kollega, vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton, och hennes officiella representanter i Bryssel och Teheran har följt fallet Sakineh Mohammadi-Ashtiani med största uppmärksamhet.

Den 6 juli gjorde vice ordföranden/den höga representanten ett uttalande där hon tydligt uppmanade de iranska myndigheterna att på nytt granska fallet Sakineh Mohammadi-Ashtiani och flera andra personers fall, vars dödsstraff hade avkunnats helt i strid mot internationella regler och detta i ett land där dödsstraff tyvärr fortfarande är lagligt.

Frågan har redan tagits upp med de iranska myndigheterna via diplomatiska kanaler. Själva tanken att stena någon till döds är så barbarisk att vi måste fortsätta att fullständigt fördöma den och på nytt intyga vårt bestämda fördömande av dessa metoder tills de avskaffas.

Europeiska unionen har även tagit upp fallet Zahra Bahrami direkt med den iranska regeringen. Hennes gripande är direkt kopplat till de oroligheter som ägde rum under Ashura-festligheterna i december 2009. EU har betonat att Zahra Bahrami, en iransk-nederländsk medborgare, måste få en rättvis, öppen och transparent rättegång. Som EU-medborgare måste Zahra Bahrami även få fullständig tillgång till konsulärt och rättsligt stöd. Vice ordföranden/den höga representanten kommer att fortsätta att följa Zahra Bahramis fall mycket noggrant, i samarbete med EU:s diplomatiska företrädare i Teheran.

Jag kan försäkra er om att EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta fördöma kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran så länge de pågår, antingen genom bilaterala kontakter, offentliga uttalanden eller inom ramen för multilaterala kontakter.

  Roberta Angelilli, för PPE-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Tortyr, spöstraff och stening är abnorma, barbariska och omänskliga metoder som brutalt kränker de mest grundläggande mänskliga rättigheter.

Det finns inga ord som bättre beskriver dessa våldshandlingar än de ord som Sakineh Mohammadi-Ashtiani själv skrivit. Jag citerar från ett av hennes brev: ”Ofta på kvällen, innan jag ska somna, frågar jag mig själv: hur kommer de att förbereda sig för att kasta stenar på mig, kommer de att sikta mot mitt ansikte och mina händer?” Sedan vädjar hon: ”Säg till alla att jag är rädd för att dö, hjälp mig att fortsätta leva.”

Europaparlamentet måste lyssna till detta desperata rop på hjälp. Sakineh Mohammadi-Ashtiani får inte lämnas ensam. Hon måste bli vår symbol, symbolen för de mänskliga rättigheterna i Iran. Världssamfundet måste kräva ett stopp för denna summariska avrättning. Vi måste våga säga att vi är beredda att avbryta våra diplomatiska kontakter, eftersom vi inte kan kompromissa när det gäller de mänskliga rättigheterna. Tystnad betyder samtycke.

Genom att öppet fördöma avrättningen kan vi kvinnor och män som åtnjuter frihet erbjuda vår styrka och vår uppmuntran till den del av allmänheten i Iran som inte instämmer med regimen och som desperat behöver vårt stöd och vår orubblighet. Den iranska regimen grundas på rädsla, förtryck och kränkningar av friheten och de grundläggande rättigheterna, och vi här i parlamentet måste högt och tydligt säga att vi stöder Sakineh Mohammadi-Ashtiani.

  María Muñiz De Urquiza, för S&D-gruppen. – (ES) Fru talman! Äktenskapsbrott, homosexualitet och fredligt deltagande i demonstrationer är tre brott för vilka tre personer har blivit dömda till fruktansvärda straff i Iran. De borde inte räknas som brott i Iran – självklart räknas de inte som brott i EU – eftersom Iran är bundet till internationella avtal om skydd av de mänskliga rättigheterna där det fastställs att dessa handlingar inte är brott som människor kan dömas för och att de absolut inte kan dömas till sådana fruktansvärda straff som dödsstraff, särskilt inte minderåriga.

Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet fördömer därför att människor ska anses ha begått ett brott på grund av att de har utnyttjat sin frihet på detta sätt och vi kräver att Sakineh Ashtiani och Ebrahim Hamidi inte avrättas och att deras fall tas upp på nytt. Vi kräver att straffet stening till döds förbjuds och att Iran ratificerar moratoriet mot dödsstraff på initiativ av Förenta nationerna. Vi kräver att en observatörsgrupp inom FN upprättas för att övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran och att rådet inte bara fördömer dessa handlingar utan även utökar reseförbudet och frysningen av tillgångar till att gälla individer och organisationer som kränker mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Iran.

S&D-gruppen fördömer det systematiska förtrycket av aktivister och människorättsförsvarare i Iran och vi uppmanar därför rådet och kommissionen att föreslå ytterligare skyddsåtgärder för människorättsförsvararna.

  Marietje Schaake, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Som européer är vi särskilt berörda av situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, inte bara för att vi anser att Europeiska unionen är en gemenskap av värderingar och tror på en värld utan dödsstraff, utan även för att vi idag är alltför medvetna om individerna bakom siffrorna. Minst 388 personer avrättades i Iran enbart under 2009. Dessa individers död är tänkta att avskräcka en generation i deras rop på frihet men i stället inspirerar de den stora massan.

Under de senaste veckorna har en livlig diskussion pågått i Nederländerna om människorättssituationen i Iran eftersom en nederländsk-iransk medborgare har arresterats. Den iranska regeringen erkänner inte det nederländska medborgarskapet hos medborgare med dubbel nationalitet. Därför har varken nederländska diplomater eller hennes advokater kunnat prata med fången. Den nederländska regeringen engagerar sig i fall över hela världen där deras medborgare sitter fängslade oavsett deras brott. Det är en författningsmässig skyldighet att se till sina medborgares välbefinnande.

Denna fråga är viktig för alla medlemsstater och bör hanteras på EU-nivå i förhållande till Iran. Människorättsfrågorna behöver få en mer framträdande roll på vår dagordning. I dag talar vi om personer – kvinnor och individer – vars liv i själva verket är över, även om de fortfarande är vid liv. Zahra Bahrami och Sakineh Mohammadi-Ashtiani är inga undantag från de tusentals fångar i Iran som är mindre kända och som kan känna det som om deras röster inte blir hörda. Den iranska regeringen borde inse att hårda ord, militärteknik eller återhämtningsförmåga vid sanktioner inte kan bryta landets självisolering eller föra utvecklingen framåt i landet. Det är i stället legitimiteten i att se till sina medborgares välbefinnande som förtjänar respekt och trovärdighet i världssamfundet. Rättvisa och säkerhet är faktiskt två sidor av samma mynt. Det kan inte finnas någon straffrihet för personer som hänger barn, som systematiskt censurerar och våldtar och stenar kvinnor till döds.

När vi vänder oss till Iran, låt oss återupprätta en människorättsdialog så att EU skickar en stark signal, förutom signalen om euro och sanktioner, och se till att vi engagerar Iran i dess mest känsliga och vår mest grundläggande fråga om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt visa vilka konsekvenser människorättskränkningar får.

  Barbara Lochbihler, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Bakgrunden till de förestående avrättningarna av dessa två kvinnor har redan diskuterats. Jag skulle nu därför kort vilja nämna att det även finns en aktiviströrelse i Iran som arbetar för att försöka förhindra att steningen verkställs och se till att denna ohyggliga metod upphör. En del saker har hänt som ett resultat av rörelsens agerande.

Den tidigare justitieministern i Iran, Ayatolla Shahroudi, fastställde att stening skulle upphöra 2002 och sedan igen 2008. Iransk lagstiftning tillåter dock att enskilda domare dömer som de anser passande. I juni förra året rekommenderade det iranska parlamentets utskott för rättsliga frågor att förbudet mot stening skulle upphävas medan en översyn av strafflagen pågick, något som just nu debatteras i parlamentet. Ett förslag har lämnats till Väktarrådet och det kräver parlamentets godkännande. Väktarrådet undersöker om lagarna är förenliga med författningen och med islams regler. Jag kan inte säga helt säkert, men tydligen så innehåller förslaget ingen hänvisning till stening som straff. Väktarrådet skulle dock kunna upphäva förbudet mot stening.

Europeiska unionen måste därför göra allt i sin makt för att få till stånd ett lagreglerat förbud mot stening och här är det viktigt att vädja till det iranska parlamentets ansvar. Det kvarstår allvarliga bekymmer angående Sakineh Mohammadi-Ashtianis öde. Det finns ingen garanti för att hon till slut inte blir stenad. Hon kan även bli hängd på grund av den påstådda inblandningen i mordet på sin make. Följaktligen måste vi mana till ett upphörande av samtliga avrättningar i Iran, inklusive hennes. Dessutom måste en omfattande oberoende rättslig omprövning ske av hennes fall. Den borde redan ha påbörjats och det är helt riktigt att Catherine Ashton har bett om just detta.

  Charles Tannock, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Ännu en gång diskuterar parlamentet den brutala teokratiska regimen i Iran. De iranska myndigheterna avrättar skoningslöst minderåriga och unga vuxna som begick brott när de var barn. Kvinnor som begår äktenskapsbrott döms enligt sharialag till stening under kategorin sexuella brott.

I många länder i världen tillämpas dödsstraffet fortfarande på vuxna men då enbart för mord. Irans islamiska tolkning av dödsstraffet är mycket bred och omfattar homosexualitet och äktenskapsbrott.

I dag vill jag ta upp fallet Ebrahim Hamidi, 18 år gammal, som dömts till dödsstraff för sodomi, fastän hans anklagare har erkänt att han har ljugit. Enligt hans anhängare varken attackerade Ebrahim, som då var en pojke på 16 år, den andre mannen eller är homosexuell – även om det sistnämnda egentligen inte borde spela någon roll. Hans advokat, Mohammed Mostafaei, har varit tvungen att gömma sig på grund av en häktningsorder.

Jag vill också ta upp fallet Sakineh Mohammadi-Ashtiani, ämnet för dagens debatt. Sakineh Mohammadi-Ashtiani har blivit anklagad för äktenskapsbrott, sedan korruption och oanständighet för att hon inte bar en huvudduk på en bild i en utländsk tidning, även om det i det fallet helt klart inte var hon på bilden. För att göra ont värre står hon nu också anklagad för delaktighet i ett påstått mord som hon tvingades erkänna när fallet kom under internationell granskning och den iranska regimen utsattes för påtryckningar.

Vi måste vara orubbliga i vårt fördömande av Irans förfärliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, liksom vi är medvetna om deras ansträngningar att anrika uran för kärnvapen samt deras beslutsamhet att förgöra staten Israel och krossa alla demokratiska yttringar. Vi har även fallet Zahra Bahrami, som har dubbelt nederländskt-iranskt medborgarskap och som arresterades för att hon tillhörde en monarkistisk organisation.

I kväll vädjar vi här i parlamentet till den iranske presidenten att visa nåd, men jag måste erkänna att jag inte är särskilt hoppfull.

  Jacky Hénin, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Fru talman! En enorm våg av protester och oro håller på att skapas i fråga om friheterna i Iran.

Vi vill ge vårt stöd till alla de demokrater som vill att ordet rättvisa ska betyda något. Vi fördömer starkt gripandet och dömandet av Zahra Bahrami liksom gripandet och dömandet till dödsstraff genom stening av Sakineh Mohammadi-Ashtiani. Vi kräver att de frikänns och släpps fria. Vi vill betona behovet av att alla medlemsstater håller fast vid värdena och principerna om sekularism för att undvika förvirring mellan stat och religion, vilket resulterar i en oacceptabel och frihetsberövande associering mellan brott och synd.

Vi vill på nytt ge vårt stöd till avskaffandet av dödsstraffet i alla länder och därför uppmanar vi Irans juridiska myndigheter att införa ett moratorium mot dödsstraff, att tydligt förbjuda avrättningar för äktenskapsbrott och avskaffa användningen av tortyr, i enlighet med internationell rätt.

  Francesco Enrico Speroni, för EFD-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag ansluter mig till alla de röster som har krävt att denna barbariska handling med stening för äktenskapsbrott inte ska begås och att de mänskliga rättigheterna respekteras – inte bara för Sakineh Mohammadi-Ashtiani, utan även för alla de kvinnor och även män som befinner sig i samma situation.

Jag vill lyfta fram något som föregående talare endast snuddade vid. Mycket av det vi bevittnar är ett resultat av förfall, religiös extremism och den fundamentalistiska tolkningen av islamisk lag, vilket vissa personer tyvärr även skulle vilja införa i vårt fria och demokratiska Europa.

  Erminia Mazzoni (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka parlamentet för att det nästan enhälligt röstade för att flytta fram debatten om denna viktiga fråga.

Begäran, som ingavs av Roberta Angelilli och mig, och undertecknades av ett stort antal av våra kolleger, grundade sig på hoppet om att rädda ett liv. Varje dag kan vara Sakinehs sista och vi har inte råd att förlora mer tid. Hennes dom får inte verkställas, eftersom den är helt oacceptabel.

Vår begäran går även utöver detta eftersom denna kvinnas erfarenhet är symbolisk för så många andra iranska kvinnors historier, liksom män och ungdomar. Vår mobilisering kring Sakineh Mohammadi-Ashtiani måste bli en början på en ny fas i våra förbindelser med Iran. Den iranska regimen kränker grundläggande rättigheter, särskilt kvinnornas frihet, och ignorerar framför allt vädjan från världssamfundet.

Parlamentet har redan antagit resolutioner i denna fråga, inklusive två bara under det senaste året. Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde två uttalanden i juni och juli i år. FN:s generalförsamling har antagit flera resolutioner som kräver ett moratorium mot dödsstraff i väntan på ett avskaffande av dödsstraffet. Tänk er att Iran just nu sitter i FN:s kvinnokommission. Den iranska regeringens attityd verkar vara: ”Om ni vill ha med oss att göra måste ni acceptera oss som vi är.” Den kan vi inte godta.

Främjandet av de mänskliga rättigheterna är en av pelarna i EU:s utrikespolitik och detta kräver att vi gör ett åtagande. Den hållning vi intar i denna fråga kan till och med äventyra integrationsprocessen. Alla de nationella regeringarna har mobiliserat och vi måste ansluta oss till dem.

Unga iranier som demonstrerade i Italien sade: ”Vi tror inte att vi kan åstadkomma så mycket; vi kanske kan rädda ett liv men vi kan inte rädda Iran.” Genom att införa stränga sanktioner visar vi att denna mobilisering endast är ett första steg och att vi kommer att fortsätta på den inslagna vägen och avbryta förbindelserna med Iran, till och med sträcka oss så långt som ett importstopp.

  Silvia Costa (S&D). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Under denna debatt – där jag uppriktigt sagt trodde att fler skulle närvara, eftersom den förtjänar ett mycket större deltagande – försöker Europaparlamentet att lägga sin röst till alla de röster runtom i världen som har höjts under de senaste dagarna och fördömt den tragiska dödsdomen mot Sakineh Mohammadi-Ashtiani, efter en vädjan från hennes son Sajad, och att rädda alla de andra kvinnor som är dömda till döden eller sitter orättfärdigt fängslade, till exempel Zahra Bahrami, efter summariska processer i Iran.

I denna globaliseringens tid är det ännu mer tydligt att mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter är oskiljaktiga. Om en kvinna dör efter att ha blivit torterad genom stening, kommer våra samveten och våra friheter att gå samma öde till mötes.

I vår resolution uppmanar vi både EU:s utrikesrepresentant Catherine Ashton och Viviane Reding, kommissionsledamot med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap – två mäktiga kvinnor – att utan dröjsmål vidta nödvändiga åtgärder mot den iranska regeringen och i internationella forum för att upphäva Sakineh Mohammadi-Ashtianis dödsdom, få Zahra Bahrami frisläppt, få ett slut på användningen av det barbariska straffet stening, göra förnyade insatser i kampen för att uppnå ett moratorium mot dödsstraff samt stödja den demokratiska oppositionen i Iran.

Vi, de italienska kvinnliga ledamöterna i S&D-gruppen kommer, tillsammans med alla våra kolleger, att hålla en vaka med levande ljus i morgon kväll här på gården i Europaparlamentet i Strasbourg. Vi kommer att kalla den för ”Ett ljus för Sakinehs liv”. Vi vill bjuda in samtliga ledamöter att delta så att mörkret inte faller över detta tragiska, symboliskt laddade fall och visa att det iranska folket och den iranska oppositionen inte lämnas ensamma.

Vi kräver starkare ingripanden från EU eftersom vi anser att försvaret av de mänskliga rättigheterna här och runtom i världen är ett område där EU:s trovärdighet och identitet står på spel.

  Nicole Kiil-Nielsen (Verts/ALE). – (FR) Fru talman! Fallet Sakineh Mohammadi-Ashtiani, som är skälet till att vi samlats här i kväll och som har mobiliserat så många medborgare i EU, bör även ses som en möjlighet att diskutera situationen för ett antal kvinnor.

Jag tänker särskilt på Zahra Bahrami, som befinner sig i samma situation. Hon riskerar att avrättas efter en rättegång som ägde rum under liknande villkor, det vill säga hon utsattes för påtryckningar, isolering – total isolering – under flera månader, våld och tortyr för att erkänna anklagelser som självklart inte längre gäller. Beskyllningarna är likartade: föra krig mot Gud. Hon har varken tillgång till en advokat eller ett försvarsombud.

Det finns även fallet som just nämndes med den unge mannen, Ebrahim Hamidi, en minderårig som inte heller han har någon advokat och fallet Shiva Nazar Ahari, en journalist och människorättskämpe. Amnesty International betraktar henne som en samvetsfånge och hon är just nu inlåst i en bur där hon varken kan röra armar eller ben. Hon hotas också med döden.

Jag anser att det är en heder för Europaparlamentet att det stöder Sakineh Mohammadi-Ashtianis sak och alla liknande fall. Vi kräver ett upphävande av dödsstraffet, ett moratorium mot samtliga dessa avrättningar, ett omedelbart frisläppande av alla dem som har deltagit i fredliga demonstrationer och självklart ett frisläppande av minderåriga, eftersom även många minderåriga döms till döden i Iran. Vi kräver också att Internationella rödakorskommittén genast ska få tillåtelse att besöka fångarna.

  Oreste Rossi (EFD). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Ett stort antal framstående företrädare för civilsamhället, politiska ledare, akademiker och representanter för icke-statliga organisationer samt den katolska kyrkan har tagit ställning för frisläppandet av Sakineh Mohammadi-Ashtiani, en 42-årig iransk mor som dömts till att stenas till döds på grund av påstådda anklagelser om äktenskapsbrott. Domen fastslogs till följd av ett framtvingat erkännande efter det att Sakineh Mohammadi-Ashtiani mottagit 99 piskrapp.

Att stenas till döds kan betraktas som en form av tortyr eftersom offret måste grävas ned så endast hennes huvud sticker upp ovanför marken. De stenar som kastas på henne måste ha vassa kanter, men inte alltför vassa så att hon dör direkt och hennes lidande medan hon dör men fortfarande är vid medvetande får inte pågå i mindre än 20 minuter.

De senaste åren har flera hundra kvinnor i olika åldrar stenats till döds i Iran för äktenskapsbrott och för närvarande sitter minst 40 kvinnor i fängelse i väntan på att gå samma öde till mötes. Jag anser att det är absolut nödvändigt att Europaparlamentet fördömer dessa barbariska handlingar.

  Michèle Striffler (PPE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag talar på min kollega Rachida Datis vägnar, som utarbetade denna resolution för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), men som tyvärr har fått förhinder och har fått stanna i Paris i dag.

Rachida Dati ville lägga fram denna resolution av två skäl.

Det första är självfallet att hon vill att Europaparlamentet ska göra gemensam sak med de internationella organisationerna, regeringar och kända personer över hela världen som försvarar Sakineh Mohammadi-Ashtiani och uppmanar de iranska myndigheterna att upphäva domen att hon ska stenas till döds.

En institution som till exempel Europaparlamentet, som alltid stått i främsta ledet när det gäller att skydda de mänskliga rättigheterna, kan inte förbli tyst utan måste ingripa och kraftfullt fördöma domen mot Sakineh Mohammadi-Ashtiani. Med denna resolution måste Europaparlamentet klargöra att det inte är ett ingripande att peka på alla de universella värden som vårt gemensamma arv består av.

Det andra skälet till denna resolution är att Rachida Dati vill, bortsett från det specifika fallet Sakineh Mohammadi-Ashtiani, visa Europaparlamentets bestämda åtagande om att bekämpa alla former av våld mot kvinnor. Sakineh Mohammadi-Ashtiani har mot sin egen vilja blivit en symbol för alla dessa kvinnliga våldsoffer.

Vår kollega Ria Oomen-Ruijten har sedan uppmärksammat fallet Zahra Bahrami, den nederländska medborgaren som arresterades i Iran och tvingades göra tv-sända bekännelser i syfte att erkänna de anklagelser som riktats mot henne. Därför har vi inkluderat henne i detta resolutionsförslag.

Vi måste vara en röst för dessa två kvinnor som inte längre kan försvara sig där de nu befinner sig. På Rachida Datis vägnar vill jag uppmana er att rösta enhälligt för förslaget och därmed ge ert stöd och samtidigt skicka en signal till dem som dömer dessa straff.

  Ana Gomes (S&D). – (PT) Sakineh Ashtiani, Ebrahim Hamidi, Nasrin Sotoodeh, Zahra Bahrami och Mohammad Mostafaei är endast en handfull av de tusentals människor som fallit offer för den brutala förföljelsen från regimen i Teheran. Om de avrättar Ebrahim Hamidi, en minderårig, eller Sakineh Ashtiani, som hotas med den barbariska handlingen att stenas till döds, kommer myndigheterna i Teheran förutom att de bryter mot landets åtaganden som signatärstat till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter att vara ansvariga för avskyvärda brott som drar skam över den framstående iranska kulturen.

För några dagar sedan deltog jag i en demonstration i Lissabon – en av många som hölls över hela världen mot Sakineh Ashtianis dom – med förhoppningen om att myndigheterna i Teheran förhoppningsvis har kvar något förnuft, medlidande och mänsklighet, och att de lyssnar till de röster som höjts, t.ex. Brasiliens president Lula da Silva.

När det gäller Europeiska unionens förbindelser med Iran är de viktigaste aspekterna av denna resolution, som vi kommer att rösta om här i parlamentet i morgon, de som berör behovet av att förbjuda dem som är ansvariga för frihetsförtrycket i Iran att resa inom EU och se till att deras tillgångar blir frysta, liksom kravet på att kommissionen och rådet vidtar åtgärder för att effektivt hjälpa och skydda dem som slåss för demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Det har inte enbart att göra med vad Iran är för tillfället utan även, framför allt, med vad EU är, dvs. en försvarare av värden som mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, som inte bara är europeiska utan även universella.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE). – (PT) Fru talman! Sakineh Ashtiani representerar avrättningarna i Iran och är en symbol för orättvisan i landets juridiska förfaranden och dess kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Jag vill förena mig med dem i internationella solidaritetsrörelser som kräver att domen ogiltigförklaras och att Sakineh Ashtiani omedelbart frias. Att kräva att hon frias är även att kämpa för kvinnors lika rättigheter, yttrandefriheten och friheten att aktivt delta i ett fritt samhälle.

Jag stöder starkt antidiskrimineringsfall och i synnerhet de iranska kvinnornas sak. Jag vill betona deras roll i kampen för demokrati i Iran. De många iranska kvinnornas mod och beslutsamhet är inspirerande och vi måste stödja dem i kampen för demokrati och en framtid för Iran med fred, frihet och lika rättigheter.

  Lena Kolarska-Bobińska (PPE). – (PL) Fru talman! Det är mycket viktigt att fördöma det som sker i Iran eftersom det inte bara räddar människors liv utan även skickar en signal som når oppositionen och ger den styrka att agera. Vi måste skydda individerna. Jag anser att vi måste ha en djupgående diskussion om vad vi kan göra för att vara mer effektiva. Vi lägger fram olika resolutioner, anordnar debatter, Catherine Ashton vidtar diverse åtgärder, men vi får ingen respons. Om vi vill synas av världen, inte bara som försvarare av vissa värden, utan för att se till att de mänskliga rättigheterna inte kränks och om vi vill uppfattas inte bara som ädla utan även effektiva i det vi säger, måste vi hålla en separat debatt om vilka typer av åtgärder som vi bör vidta nu och hur vi kan bli mer effektiva.

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag föreslår att vi stenar Iran. Hur kan någon acceptera denna barbariska behandling av en människa?

Känner ni till att innan steningen grävs männen ned till bröstet och kvinnorna ned till huvudet, förmodligen för anständighetens skull? I den islamiska strafflagen står det att projektilerna måste väljas med omsorg. Medelstorlek är regel. Stenarna får varken vara för stora, så att en sten riskerar att döda offret, eller för små så att de inte räknas som stenar. Hela steningen måste pågå i lite mindre än en halvtimme.

Dessutom, vad ska man säga om Hani Ramadans reaktion, ledaren för det islamiska centret i Genève, som försäkrar oss om att det är förbjudet att förolämpa de dödsdömda och att efter deras död så ber bödlarna för dem? Så cyniskt!

Vad kan vi i EU göra för den påstådda brottslingen Sakineh Mohammadi-Ashtiani? Jag föreslår att Sakineh Mohammadi-Ashtiani får asyl i EU. Jag tror inte att någon ännu har föreslagit detta och det är något som vi skulle kunna lägga till i resolutionen.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Fru talman! Den dom som avkunnats av den iranska regimen mot Sakineh Mohammadi-Ashtiani är en av flera kränkningar av de mänskliga rättigheterna som måste fördömas av Europaparlamentet.

Som hennes son sade riskerar hon att avrättas efter Ramadan, som nu lider mot sitt slut. Vi har därför inte mycket tid kvar och vår reaktion måste vara tillräckligt stark och bestämd för att de iranska myndigheterna ska agera och inte verkställa domen.

Denna vecka kommer vi att hålla en demonstration utanför Europaparlamentet där vi kräver att hon frisläpps. Vi vill be samtliga ledamöter att stödja oss i detta försök att förhindra att denna barbariska handling utförs under tjugohundratalet. Det är vår skyldighet som ledamöter, som medborgare och framför allt som människor. Jag vill uppmana vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton, rådet och kommissionsledamoten med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap att vara kraftigare i sitt fördömande av kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och mer bestämda i sina krav på att internationella avtal och konventioner följs samt vidta varje möjlig politisk åtgärd för att öka påtryckningarna och se till att Iran respekterar de mänskliga rättigheterna.

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Jag har kämpat mot fenomenet våld mot kvinnor i decennier, i över tjugo år, och under de senaste tio åren har jag i mitt arbete som advokat sysslat med mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Jag har även skrivit två böcker i ämnet, så ni kan vara säkra på mitt engagemang. Jag motsätter mig alla former av våld mot kvinnor. Jag vill dock fästa Catherine Ashtons uppmärksamhet på någonting annat än de frågor som tagits upp av föregående talare. Jag skulle vilja bjuda henne till Ungern, så att vi slutligen kan klargöra vilka typer av kränkningar av de mänskliga rättigheterna som äger rum just nu i EU. De har inte rätt att hela tiden bryta upp dagordningen – jag vet inte hur många gånger i ordningen under det senaste året sedan jag har varit här i Europaparlamentet – för att tala om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran samtidigt som ögon sköts ut i Ungern 2006 och oskyldiga personer hölls fängslade under långa perioder efter skenrättegångar och EU gjorde ingenting alls. I Ungern i dag har en av oppositionens ledare i en och en halv …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Barbara Matera (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Att försvara Sakineh Mohammadi-Ashtiani innebär att försvara livet, rätten till liv och därmed även rätten att leva.

I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i samtliga länders författningar ingår bland alla andra principer även människans okränkbara rättigheter tillsammans med rätten till värdighet och framför allt till liv.

Vi bör inte bara kämpa för en enda individ, utan för alla människor som berövas sina liv överallt i världen och av vilket skäl som helst. Ingen logisk grund, tradition, religion, lag eller myndighet får kasta bort – och jag menar kasta bort – en persons liv.

Det krävs uppriktiga men samtidigt beslutsamma åtgärder mot länder som tillåter och utövar dödsstraff eller andra allvarliga kränkningar mot de mänskliga rättigheterna. I denna fråga måste EU vara beslutsamt, stå fast och kräva respekt för dessa rättigheter i sina diplomatiska och handelsmässiga förbindelser. Sakineh är inte det första offret. Vi måste tala om för dem att räcker nu.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman! På kommissionens vägnar vill jag först tacka parlamentet för denna debatt och för det stöd som ni så tydligt har visat för respekten för de mänskliga rättigheterna.

På kommissionens vägnar kan jag försäkra er om att vi kommer att göra allt som står i vår makt för att se till att de iranska myndigheterna kommer till förhandlingsbordet och att dessa frågor kan redas ut under diplomatiska diskussioner.

På Catherine Ashtons vägnar kan jag också försäkra er om att vi inte begränsar oss till enbart offentliga uttalanden, och i detta sammanhang kan jag berätta att det kommer att hållas ännu ett möte mellan lokala företrädare för EU:s ordförandeskap i Iran och den iranska regeringen den 29 augusti. Kommissionen och EU:s utrikesrepresentant kommer att fortsätta sina insatser för att uppnå resultat.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Denna debatt är nödvändig i dag eftersom även parlamentet medverkar i den internationella kampanjen för att stoppa avrättningar i Iran, i synnerhet steningen av den unga Sakineh. Men som så många gånger förr hålls debatter av detta slag i elfte timmen med nätt och jämt tillräckligt tid för att förhindra avrättningar eller andra fall som innebär grova kränkningar mot de mänskliga rättigheterna. Vi bör i stället fundera över vilka åtgärder vi kan vidta för att utplåna orsakerna till kränkningar människorättskränkningar i världen: orsaker som diktaturer, teokratier, islamisk radikalism och totalitära system. När det gäller det specifika fallet Iran hoppas jag att ingen här tror att de åtgärder vi vidtar, de åtgärder som Europaparlamentet vidtar när det gäller förbindelserna med Iran kan stanna vid de resolutioner som vi röstar om, hur rättmätiga de än är och hur mycket vi än håller med om dem. Vi kan inte tolerera att teokraterna från Teheran och de fanatiker som styr landet kommer till parlamentet, vilket hände för ett par månader sedan, och föreläser om demokrati. De åtgärder som vi vidtar ska utgöra en impuls för EU att hantera problemet inom ramen för förbindelserna med Teheran på ett bestämt, entydigt och beslutsamt sätt.

  Zita Gurmai (S&D), skriftlig. – (EN) De brott som Sakineh Mohammadi-Ashtiani är anklagad för är påhittade och obskyra. Hon har torterats och utsatts för tvång under den rättsliga processen. Hon har berövats alla rättsliga garantier. Hennes advokat har trakasserats av myndigheterna. Det är en skandalös process. Hon dömdes i första hand för otrohet. Det är helt otroligt att ett sådant fall ens tas upp! Ingen mänsklig makt har rätt att klampa in i någons sovrums så länge som deras privatliv bygger på sammanhållning och kärlek. Mänskligt liv är inte reproducerbart, varje liv är värdefullt och unikt. Det måste bevaras och skyddas, även i brottsrättsliga förfaranden. Därför är dödsstraffet oacceptabelt i sig. Det finns ingen moralisk eller religiös motivering till dödsstraff. De som tror att ”Gud skapade människan till sin avbild” bör invända mot dödstraffet av skälet att ingen människa har rätt att förstöra Guds avbild eller ta hans största gåva: livet. Det gläder mig att europeiska länder har höjt sina röster mot denna brutala avrättning. För två dagar sedan piskades Sakineh Mohammadi-Ashtiani och hennes son fruktar att hon kan bli avrättad efter Ramadan. Jag hoppas bara att vi inte är för sent ute.