Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 6 september 2010 - Strasbourg

23. Social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Antonyia Parvanova, för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper (2009/2041(INI)) (A7-0221/2010).

  Antonyia Parvanova, föredragande. – (EN) Fru talman! Jag välkomnar varmt att jag i dag får tillfälle att lägga fram mitt betänkande om social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper, en ytterst viktig fråga som alltför ofta kommer i skymundan. Den här diskussionen kommer också mycket lägligt, särskilt om vi ser till det som hände i Frankrike i somras.

Integration nämns ofta som ett sätt att bekämpa diskriminering av minoritetsgrupper. Men något som knappast nämns är att det är kvinnor som är värst drabbade av diskriminering, dels för att de tillhör en etnisk minoritetsgrupp, dels för att de helt enkelt är kvinnor.

Enligt artikel 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna är all diskriminering på grund av tillhörighet till en nationell minoritet förbjuden, men det finns etniska minoritetsgrupper som lever i EU och fortfarande utsätts för diskriminering, social utestängning och segregering.

Denna situation är inte godtagbar. Menar vi att EU:s grundläggande rättigheter inte gäller alla som lever i EU? Principen om jämställdhet mellan kvinnor och män är också en av huvudprinciperna i stadgan, men ibland verkar den vara bortglömd, särskilt när det gäller kvinnor som tillhör etniska minoriteter.

Det finns ingen allmänt godtagen definition av ”etnisk minoritet”, och även användningen av detta uttryck har diskuterats. I mitt betänkande använder jag uttrycket ”etnisk minoritet” som en övergripande term för dessa grupper, bland andra den romska befolkningen som inte kan dra nytta av de grundläggande rättigheterna i EU.

Jag har försökt utarbeta ett betänkande där de frågor utvärderas som omger den sociala integrationspolitiken i EU, särskilt för kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper, belysa vad som fungerar och var det finns problem samt hjälpa till att hitta lösningar.

Ett av de mest slående problemen har att göra med tillgången till arbetsmarknaden och till samhällstjänster som till exempel utbildning, hälso- och sjukvård, inklusive reproduktiv hälsovård, samt sociala tjänster, och när jag talar om reproduktiv hälsovård menar jag rätten att få ett barn, inte bara rätten till abort.

I de flesta fall är dessa kvinnor mer sårbara för social utestängning, fattigdom och extrema människorättsbrott, såsom människohandel och tvångssterilisering.

Jag anser att åtgärder för att förhindra utestängning av kvinnor som hör till en etnisk minoritetsgrupp bör ingå i de bredare europeiska ramarna för jämställdhet, social tillhörighet och tillväxtpolitik. Jag vill framhålla den avgörande roll som Europeiska byrån för de grundläggande rättigheterna har när det gäller att se till att det utvecklas ett demokratiskt, fördomsfritt samhälle som förmedlar värderingar om tolerans och jämställdhet.

Byrån och de nationella jämställdhetsorganen måste anlägga ett övergripande jämställdhets- och kvinnorättsperspektiv på alla aspekter av den fleråriga ramen och de verksamheter som är kopplade till denna.

Jag är fullt medveten om att den utmaning som väntar innebär att EU-institutionerna och medlemsstaterna måste ta ett gemensamt ansvar genom att använda alla de instrument och politiska åtgärder som står till deras förfogande. Men på den andra sidan ligger ansvaret för att skapa en effektiv integration såväl hos de etniska minoriteterna som hos majoritetsbefolkningen.

Avslutningsvis vill jag tacka alla mina kolleger från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män för de givande diskussioner vi har haft om detta dokument.

Men under arbetet med förslaget till detta betänkande blev jag ganska förvånad över att nationella hänsyn har satt hinder för det övergripande målet, vilket är att verka för bättre samarbete mellan europeiska, nationella och internationella aktörer tillsammans med respektive etniska minoriteter och åstadkomma positiva förändringar.

Händelserna nyligen i Frankrike och Frankrikes politik gentemot den romska befolkningen är faktiskt ett bra exempel på att vi inte ser problemen ur rätt perspektiv och hur vi inte löser problemet korrekt.

Det är bara genom integration och samverkan med målinriktade strategier för de mest sårbara, särskilt kvinnor, som vi kan lyckas med att förverkliga integrationen i vårt europeiska samhälle för alla medborgare, för alla kvinnor, oavsett deras rättsliga status, ras, ålder, sexuella läggning, etniska ursprung och religion.

  Barbara Matera (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jämlikhet är den princip som ligger till grund för kapitel III i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Under rubriken ”Likhet inför lagen” är artikel 21 den klausul som bäst reder ut begreppen i denna princip: lika behandling och lika möjligheter oavsett olikheter när det gäller kön, ras, hudfärg eller etniskt ursprung.

Vi måste garantera skydd mot diskriminering på grund av kön och ursprung på alla nivåer och för alla personer, särskilt kvinnor, oavsett om de är EU-medborgare eller inte. Om jämlikhet ska råda får det inte skapas någon undergrupp med en sämre tillgång till socialt liv, utan denna garanti måste gälla alla.

Forskningen spelar en viktig roll. Forskningen har blivit ett instrument för att genomföra EU:s jämställdhetspolitik, i vilken såväl Europeiska jämställdhetsinstitutet som universiteten och de nationella instituten måste vara delaktiga, särskilt i datainsamlingsskedet. Jag avslutar med att framhålla de interkulturella medlarnas viktiga roll.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Det här ämnet är kanske särskilt passande idag, eftersom vi för ett par timmar sedan hade möjlighet att diskutera den katastrofala situationen för kvinnor Iran som hotas av dödsstraff, och jag utgår ifrån att Europaparlamentet kommer att ta ställning i den här frågan på ett tydligt sätt.

Den sociala integreringen av kvinnor som tillhör etniska minoriteter är en känslig fråga då vi å ena sidan har den europeiska principen om jämställdhet mellan kvinnor och män och lika möjligheter och det å andra sidan självfallet finns kulturskillnader hos vissa etniska minoriteter. Vår prioritet borde vara – och jag syftar då på oss som majoritet eller medlemmar av majoritetsgruppen i samhället – att fortsätta söka efter inte bara möjligheter, utan också söka kompromisser och att acceptera vissa karakteristiska skillnader hos dem som tillhör etniska minoriteter.

Jag menar därför att nyckelorden för det här ämnet borde vara lyhördhet, förståelse och en vilja att hjälpa. Då kan vi på allvar arbeta med att framgångsrikt integrera dessa kvinnor i vårt samhälle.

  Elisabeth Köstinger (PPE). – (DE) Fru talman! I ett enat Europa ska likabehandling betraktas som en grundläggande rättighet och inte som ett privilegium. Kvinnors roll måste stärkas ytterligare så att samhället förstår att kvinnor har samma rättigheter. Framför allt måste kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper bli synligare. Att främja detta i hela Europa är därför absolut logiskt och viktigt. Det krävs en starkare inriktning på tillgång till utbildning och arbete samt sociala tjänster. Det är det enda sättet att få till stånd en integrering.

I det här sammanhanget vill jag dock även ta upp den roll kvinnor på landsbygden har. Kvinnor i jordbruket är en grundläggande del av landsbygdens funktion och en del av jordbrukets grund. De arbetar oerhört hårt inom ett stort antal områden. Kvinnor spelar ofta en avgörande roll i framför allt marknadsföringen av jordbruksprodukter. De bidrar på ett oundgängligt sätt i alla regioner i Europa. Vi måste fortsätta vårt arbete med att stärka bilden av den oberoende kvinnan med lika rättigheter på alla nivåer.

  Nicole Kiil-Nielsen (Verts/ALE). – (FR) Fru talman! Antonyia Parvanovas betänkande om social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper kommer just i rättan tid, då den franska regeringen inlett en omfattande insats för att utvisa romska män, kvinnor och barn – de mest förfördelade och mest diskriminerade medborgarna i Europa.

Romska kvinnor är offer för dubbel diskriminering på grund av sitt ursprung och sitt kön. De diskrimineras när det gäller grundläggande rättigheter som rätt till utbildning, till arbete och till hälso- och sjukvård. Det våld de drabbas av som kvinnor utgör en annan form av diskriminering.

Vi måste kräva att alla medlemsstater respekterar de grundläggande rättigheterna för den största etniska minoriteten i Europa och framför allt för dessa kvinnor. Tvångsarbete, människohandel, tvångssterilisering, barnäktenskap och oräkneliga aborter är en del av dessa kvinnors liv och deras situation kommer inte att förbättras genom att de jagas från stad till stad och de flyttas från den ena änden av Europa till den andra.

Det är alla medlemsstaters skyldighet, också Frankrikes, att garantera dessa kvinnors skydd och att garantera att romska barn, såväl pojkar som flickor, får utbildning. Detta är nyckeln till deras frihet och oberoende. För att kunna vara fria och oberoende behöver de stabilitet och stöd. Att utvisa dem är oacceptabelt.

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE). – (PL) I våra betänkanden talar vi ofta om den svåra situationen för kvinnor i EU och vi försöker förbättra deras situation och ge dem lika möjligheter. Hur mycket svårare är det för kvinnor från etniska minoriteter som också är en del av vårt samhälle? Det är därför vi också ska hjälpa dem att komma in på arbetsmarknaden och få tillgång till utbildning. Vi måste skydda dem mot social utestängning och diskriminering på olika nivåer genom att försöka göra dem delaktiga i olika typer av politisk och social aktivitet. Bara på detta sätt kommer vi att undvika stereotypifiering, stigmatisering, etnisk segregering och även våld och aggressioner. Vi måste skapa chanser och möjligheter för dessa människor så att skillnaderna i kultur och tradition inte utgör ett hinder för att fungera normalt i samhället, utan i stället skapar mervärde. De senaste dagarnas händelser har visat att en del människor försöker bli av med dem, i stället för att ta itu med de svårigheter som kan uppstå i ett mångkulturellt samhälle, vilket leder till ännu större ilska och socialt avståndstagande.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Fru talman! Tvångsäktenskap, fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor, dödshot, fullständig underkastelse, inga möjligheter att själv bestämma över den egna kroppen, ålderdomliga uppfattningar om kvinnor – detta är sådant som pågår mitt ibland oss i många invandrarfamiljer – också i Europas hjärta – och inte bara i avlägsna länder. En del välmenande politiker som gärna ser sig själva som förespråkare för kvinnors rättigheter avfärdar de här händelserna som enstaka fall. Allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna rättfärdigas och tolereras under täckmanteln religionsfrihet.

Om vi vill ha integrering måste vi dock starkt ta avstånd från sådana brott. Jag uppmanar EU att ta ställning för kvinnor här och nu och att agera mot förtryck i patriarkala parallellsamhällen – oavsett om det är i muslimska familjer eller bland romer, där unga flickor ofta berövas all rätt till utbildning.

Låt oss vid sidan av integrering och utbildningsinsatser ta några första konkreta rättsliga steg genom att införa ett förbud mot burka i hela EU och göra tvångsäktenskap olagliga i alla medlemsstater. Låt oss stå upp för våra upplysta västerländska värden!

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Kommissionen välkomnar Antonyia Parvanovas betänkande om social integrering av kvinnor från etniska minoritetsgrupper.

Kommissionen är medveten om att framför allt den här gruppen upplever ett stort antal nackdelar och oräkneliga former av diskriminering på nästan alla områden i livet, framför allt när det gäller tillgång till arbete, utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder. I sin färdplan för jämställdhet mellan kvinnor och män 2006–2010 betonar kommissionen betydelsen av att bekämpa de många former av diskriminering som kvinnor som tillhör minoritetsgrupper ställs inför.

Vi måste använda alla verktyg vi har tillgång till för att stödja deras ekonomiska och sociala integrering, eftersom vi måste respektera både de grundläggande värdena och individers grundläggande rättigheter och också för att den demografiska utvecklingen rättfärdigar detta ekonomiskt.

Målet är att i praktiken garantera ett fullständigt utövande av individens rättigheter genom att tillämpa all relevant EU-lagstiftning, framför allt direktivet om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung, att se till att EU:s strukturfonder används på bästa sätt och att fokusera på minoritetsgrupper i arbetslivet på EU-nivå genom att främja social integrering och genom att bekämpa fattigdom.

Kommissionen kommer att fortsätta att betona betydelsen av att integrera kvinnor från etniska minoritetsgrupper i sin kommande strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män, som vi kommer att anta den här månaden.

Med hänvisning till det som Elisabeth Köstinger sade är jag väl medveten om att också inom den gemensamma jordbrukspolitiken är kvinnors roll på landsbygden en fråga som borde tas upp på ett tydligare sätt i framtiden.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 7 september 2010 kl. 12.30.