Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/0188(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0209/2010

Debatter :

Omröstningar :

PV 07/09/2010 - 6.7
CRE 07/09/2010 - 6.7
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0297

Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 7 september 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

7. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Lechner (A7-0218/2010)

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). (SK) Tack så mycket, herr talman! Jag vill göra en röstförklaring om Kurt Lechners initiativbetänkande eftersom jag anser att det är oerhört viktigt, och jag antar att jag nu kan göra denna röstförklaring om Lechnerbetänkandet, eftersom ni gav mig ordet. Tack så hemskt mycket.

Mina damer och herrar! I korthet anser jag att Kurt Lechners initiativbetänkande som vi diskuterade här igår kväll är oerhört viktigt. I det här betänkandet föreslår man att företagsregister och liknande register över juridiska och fysiska personer i medlemsstaterna ska kopplas samman i syfte att skapa en trovärdig och tillförlitlig informationskälla för potentiella affärspartner, konsumenter och långivare, och därmed uppnå insyn och rättssäkerhet i rättsliga och kommersiella förbindelser.

En förutsättning för att den inre marknaden ska fungera är att det finns grundläggande uppgifter om alla registrerade personer, och således också att företagsregistren är sammankopplade. Jag stödde också det här betänkandet eftersom man föreslår att systemet med europeiska företagsregister ska integreras med det så kallade e-juridikprojektet, vilket kommer att medföra att den här åtgärden kan genomföras bättre.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Herr talman! Ni kommer säkert ihåg den underbara scenen i filmen Doktor Zjivago, där borgerskapet och aristokraterna dricker champagne i en festligt upplyst restaurang samtidigt som det pågår kravaller utanför i mörkret. När jag lyssnade på vår debatt här i förmiddags blev jag än en gång påmind om denna filmscen.

Det kom nyligen en Eurobarometerundersökning som visade att förtroendet för EU aldrig har varit lägre. Den andel av EU-medborgarna som är positiva till Europeiska unionen är nu i minoritet. Ändå sade Guy Verhofstadt, Joseph Daul och andra att det beror på att vi inte gör tillräckligt, för de vill att EU ska göra mer. Kommissionens ordförande sade att allt var nationalstaternas fel. Jag antar att det ligger i människans natur att inte själv ta på sig skulden för att man är impopulär, men det hade varit trevligt att få något tecken på att den här krisen skulle kunna ha med euron att göra, med räddningsaktionerna för bankerna, med den rena ojämlikhet som gäller i fördelningen av offentliga medel och med vårt nonchalanta sätt att avfärda valresultat.

Jag ska sluta genom att citera Edmund Burke, vars ord framstår som ovanligt lämpade för dem som är missnöjda i dag: ”Bara för att ett halvt dussin gräshoppor som gömmer sig bakom en ormbunke får fältet att genljuda av sitt påträngande knirr medan tusentals kor vilar i skuggan av ett träd i tystnad ska man inte inbilla sig att de som för allt oväsen är de enda som finns där”.

 
  
  

Betänkande: Zalba Bidegain (A7-0210/2010)

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE). (CS) Akilleshälen i avtalet med Sydkorea är återbetalningen av tulltaxor eller tullbefrielsen, i synnerhet när det gäller varor som importeras till Sydkorea från Kina, vilka är svåra att övervaka och vilka förväntas skada den europeiska industrin. Detta innebär att marknaden öppnas i en aldrig tidigare skådad omfattning, dessutom utan att EU får någon motsvarande fördel. Därför stöder jag inte ingåendet av avtalet med Sydkorea. Utskottet för internationell handel försöker att framhålla de här problemen och att underlätta genomförandet av skyddsåtgärder i sitt betänkande. Avtalet bör modifieras i det avseendet innan vi ratificerar det, annars kommer vi att såga av den gren som den europeiska industrin – och inte bara bilindustrin – sitter på. Jag välkomnar att omröstningen sköts upp. Det är en rimlig åtgärd.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman! Jag skulle vilja ha visshet i att de som begär ordet för röstförklaringar om två betänkanden får tala.

Jag syftar på Binev- och Winklerbetänkandena. Eftersom vi började med att behandla efterföljande betänkanden ville jag vara försäkrad om att jag kommer att få ordet, annars …

(Talmannen meddelade talaren att det, i enlighet med artikel 170.3 i arbetsordningen, inte var möjligt att lämna röstförklaringar om dessa båda betänkanden.)

Jaha, så då blir det inga röstförklaringar om dessa betänkanden, då.

 
  
  

Betänkande: Bové (A7-0225/2010)

 
  
MPphoto
 

  Paolo Bartolozzi (PPE).(IT) Tack, herr talman, och förlåt mig. Jag vill framhålla att den successiva urholkningen av de europeiska jordbrukarnas inkomster, trots ökande vinstmarginaler i jordbruksindustrin, leder till en oroande ekonomisk marginalisering av jordbruksarbetarna, vilken i sin tur gör att jordbruk läggs ned.

Därför måste det till en kursändring. Det tillstår Europeiska kommissionen själv, och det framhålls också i det betänkande som vi diskuterade och röstade om i parlamentet i förmiddags – och vilket jag vill stödja – med utförliga förklaringar och förslag på både lagstiftnings- och tjänsteavdelningsnivå.

Vi måste verkligen bekämpa den globala spekulationen i råvaror och trygga försörjningen. Dessutom måste vi skapa bättre insyn i prissättningen, inte bara för att ge jordbrukarna rättvisa och värdighet, utan också för att rätta till de allvarliga obalanser som finns i fråga om förhandlingspositioner och förhindra missbruk från olika aktörers sida.

Jordbrukssektorn måste ges ekonomisk och social hållbarhet och återfå sin styrka i ett europeiskt och globaliserat kommersiellt sammanhang.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! Jag tycker att vi fattade ett bra beslut i dag, ett beslut som är bra för jordbrukarna, bra för konsumenterna och bra för den europeiska ekonomin som helhet. Den viktigaste aspekten av detta initiativbetänkande är den politiska signal som det skickar ut: det är en signal till värdekedjan om att jordbrukarna också, eller i synnerhet jordbrukarna, har rätt till en rimlig ersättning för sitt arbete. Dagens situation får inte bestå.

Jag har absolut ingenting emot att man tillhandahåller och köper bra lågprislivsmedel, men då ligger betoningen på bra. Om någon säljer livsmedel som har ett lägre värde än energivärdet, det vill säga om det skulle ge mer pengar att elda upp dem och ta vara på värmen än att sälja dem, då betyder det att det är någonting som inte är rätt i systemet. I ett sådant fall är inte konkurrensen rättvis. Om konkurrensen inte är rättvis måste politiken komma in i bilden. Det är just det som är innebörden av det betänkande som vi har antagit i dag.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Herr talman! Jag stödde också Bovébetänkandet och kan instämma i det som Peter Jahr sade.

Detta skickar ut en mycket kraftig signal till alla, både i politiken och i den ekonomiska kedjan, om att parlamentet menar allvar. Vi hade en livlig debatt igår kväll. Alla håller inte med om allt som står i det här betänkandet, men vi anser alla att jordbrukarna inte får pressas mer. De pressas bokstavligen på blod för närvarande. De får behålla mindre och mindre av det slutpris vi alla betalar för vår mat på stormarknaderna, och det måste vi sätta stopp för.

Vi måste se över de dominerande aktörernas roll. Vi behöver en livsmedelsombudsman, och vi måste se vad den globala marknaden gör med våra livsmedelsproducenter. Vi måste granska konkurrensrätten. Det gläder mig att det här betänkandet blev föremål för den debatt och fick det stöd det förtjänade här i parlamentet. Det är ett viktigt steg som stöd för den senaste tidens retorik.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE). (CS) Jag stödde betänkandet om skäliga inkomster för jordbrukarna, och det gläder mig att Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling intresserar sig för den dåligt fungerande livsmedelskedjan och motsättningen mellan jordbrukarnas låga ersättningar och de höga konsumentpriserna. Jag vill dock än en gång understryka här att det förekommer en oacceptabel diskriminering av och orättvis konkurrens för jordbrukare från EU-12 till följd av de högre subventioner som EU-15 erhåller. Det är till exempel svårt för tjeckiska kunder att få tag i mjölk, grönsaker, ägg och andra varor som kommer från tjeckiska jordbruk, eftersom de multinationella kedjorna föredrar mer subventionerade, och därmed billigare, varor från EU-15-länderna. Detta måste vi snarast ändra på.

 
  
MPphoto
 

  Inese Vaidere (PPE).(LV) Tack, herr talman. Jag anser att det här betänkandet, som handlar om skäliga inkomster för jordbrukarna, är oerhört viktigt, i synnerhet med tanke på att priserna på jordbruksprodukter, kostnaderna, har stigit mycket kraftigare än jordbrukarnas ersättning för de varor de producerar. I det här läget är det de stora detaljistkedjorna som går skadeslösa. Jag vill framhålla att Europeiska unionens mål alltid har varit att förbättra jordbrukarnas inkomster, men vi kan konstatera att det är omöjligt att uppfylla dessa kriterier för landsbygdens utveckling. De resurser som avsätts för jordbruket fortsätter att öka, men vi åstadkommer ingenting. Jordbrukare från åtskilliga av de nya EU-medlemsstaterna, däribland Lettland, är stora förlorare i jämförelse med de industriella producenterna och deras kolleger i de ekonomiskt sett starkare europeiska länderna, som har råd att ge dem tilläggsstöd. På så sätt förhindras också förverkligandet av Europeiska unionens sammanhållningsprincip i hög grad. Jag välkomnar också särskilt det som sägs i betänkandet om att de vinster som uppstår i leverantörskedjorna och hos grossisterna på jordbrukarnas bekostnad måste redovisas tydligt. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Seán Kelly (PPE).(EN) Herr talman! Jag stöder med glädje det här betänkandet. Rubriken ”Skäliga inkomster för jordbrukarna” säger allt. Den anspelar på att inkomsterna är oskäliga och har varit det under lång tid.

Lyckligtvis tar vi nu ett steg i rätt riktning. Vinsterna måste fördelas rättvist mellan producenter, bearbetningsföretag och detaljister. Så är det inte för närvarande. Det här betänkandet kommer åtminstone att skicka ut rätt signal, och vi kan bygga vidare på det.

När vi har uppnått det hoppas jag att vi ska kunna införa en stark och väl finansierad gemensam jordbrukspolitik för att se till att familjejordbruk blir lönsamma och för att trygga livsmedelsförsörjningen i framtiden. Vi har lagt en god grund i dag. Förhoppningsvis kommer vi att kunna leverera så småningom.

 
  
  

Betänkande: Portas (A7-0236/2010)

 
  
MPphoto
 

  Romana Jordan Cizelj (PPE).(SL) Jag röstade för betänkandet om finansieringen av och verksamheten för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Många anser att europeisk solidaritet är ett abstrakt begrepp, men den är en mekanism som bör komma enskilda europeiska medborgare till nytta direkt, särskilt nu när de har det besvärligt.

Det har emellertid visat sig att fonden inte fungerar som den ska, och därför förväntar jag mig att kommissionen tar kravet på en halvtidsöversyn av fondens verksamhet och en översyn av förordningen på allvar.

Jag har en invändning som gäller fondens oberoende; den har att göra med dess obegränsade livslängd. Jag anser att fonden är ett politiskt svar på dagens situation och att Europeiska unionen i framtiden bör främja sysselsättning med hjälp av andra instrument. Vi måste se till att den europeiska ekonomin är konkurrenskraftig. Vi måste akta oss för att införa en mekanism som skulle spela dem i händerna som inte klarar av att anpassa sig till förändrade globala omständigheter. Det var bakgrunden till hur jag röstade.

 
  
MPphoto
 

  Barbara Matera (PPE).(IT) Herr talman! Som skuggföredragande för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) om detta initiativbetänkande vill jag först tacka föredraganden för det viktiga arbete han gjorde inledningsvis, särskilt i samverkan med alla de politiska grupperna.

Jag anser att det här betänkandet innehåller några viktiga punkter när det gäller att förbättra Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i samband med halvtidsöversynen. Dessa genomförandeförslag ligger i linje med mina egna rön i ärenden som jag har granskat i budgetutskottet under 2010, och med behovet av att förenkla och påskynda förfaranden som har med fonden att göra.

Med tanke på den särskilt svåra ekonomiska situation som europeiska företag befinner sig i och det ökande antalet ansökningar om stöd från medlemsstaterna ansåg jag att det var grundläggande att framhålla i betänkandet att fondens täckning måste utvidgas till att omfatta 2013 för dem som förlorar sina jobb till följd av den ekonomiska krisen.

Avslutningsvis ber vi de europeiska institutionerna att skicka ut en stark signal för att stimulera till ekonomisk återhämtning, och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är ett viktigt budskap till medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Inese Vaidere (PPE).(LV) Tack, herr talman. Om man tar hänsyn till att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades för att minska hotet om arbetslöshet och öka antalet tillgängliga nya arbetstillfällen för människor som drabbas av globaliseringen är det fortfarande ett problem att de 500 miljoner euro per år som har avsatts för fondens verksamhet utnyttjas i så liten grad och att inte mindre än nio länder inte ens har skickat in en enda ansökan. Den positiva inledningen, då kommissionen beslutade att göra det lättare att göra utbetalningar från fonden och att förbättra den efter det att krisen bröt ut, måste följas av en positiv fortsättning. Detta arbete måste fortgå. Jag anser att detta speciellt gäller de nya medlemsstaterna, där det finns många små och medelstora företag och inte så många människor förlorar jobben hos ett storföretag, utan många människor förlorar sina jobb hos många företag. Det är just den aspekten som måste förbättras ytterligare, så att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter verkligen kan användas i de länder där bruttonationalprodukten är lägre än genomsnittet i EU. Tack.

 
  
  

Betänkande: Bové (A7-0225/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE).(PL) I dag har vi antagit ett viktigt betänkande om skäliga inkomster för jordbrukare och en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa. Om en livsmedelsförsörjningskedja fungerar effektivt beror inte bara på hur långt jordbruksprodukterna färdas, från fälten via bearbetning, grossistförsäljning och detaljistförsäljning till konsumenternas bord, utan också på dess specifika natur och komplexitetsgrad. Jordbruksproduktion är i stor utsträckning beroende av natur- och klimatförhållanden, som jordbrukarna kan påverka i mycket begränsad omfattning. Bearbetningsindustrin dikterar priser för jordbrukarna, och distributörerna dikterar dem för både bearbetningsföretag och konsumenter. Därför är det viktigt att analysera priserna och se till att det finns insyn. Det betyder inte att bryta mot lagen om den fria marknaden, men det begränsar mellanhändernas monopoliserande verkan. Man håller på att införa tillsynsinstitutioner på finansmarknaderna för närvarande. En del människor vill att tillsynen ska tas bort från jordbruksmarknaden. De tar inte hänsyn till att producenterna är små och självständiga och att de blir pungslagna av mäktiga handelsintressen och åsamkas stora förluster.

 
  
  

Betänkande: Zwiefka (A7-0219/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI).(FR) Herr talman! Tadeusz Zwiefkas betänkande återspeglar stor skicklighet och ett betydande forskningsarbete i befintlig lagstiftning, internationella konventioner – i synnerhet Haagkonventionen – samt rättspraxis, där en del saker ibland är motstridiga; det måste man verkligen säga.

Faktum är dock att det här betänkandet bara löser en del av problemet. Om det finns ett område där EU:s lagstiftning är fullständigt berättigad så är det inte harmoniseringen av den materiella rätten, vilken skulle leda till en standardisering av rätten i alla medlemsstaterna, utan harmoniseringen av dels de regler som styr domstolars behörighet – främst så att man vet vilken domstol som är behörig – och dels andra regler om motstridiga lagbestämmelser, med andra ord att fastställa vilken lag som gäller.

Vilken lag är tillämplig på avtal, där kanske människor befinner sig på olika platser? När det gäller egendom av alla slag, fast, lös eller immateriell – som industriell egendom är? När det gäller avtal och parterna kanske befinner sig på olika platser?

Allt detta måste regleras av en europeisk balk. Vi kommer att stöta på betydande svårigheter fram till dess att vi får denna europeisk balk i den internationella privaträtten. Det här betänkandet löser dem till en del, när det gäller exekvaturförfarandet.

 
  
  

Betänkande: Parvanova (A7-0221/2010)

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE). (CS) Jag håller med betänkandets författare om att kvinnor som tillhör etniska minoriteter i EU diskrimineras på olika sätt och att det är vår skyldighet att försöka förbättra deras villkor, särskilt när det gäller tillgången till utbildning, arbete, social trygghet och hälso- och sjukvård. I betänkandet uppmanar man dock också kommissionen att samla in statistiska uppgifter om respektive etnisk grupp. Stadgan om de grundläggande rättigheterna förbjuder emellertid uttryckligen insamling av uppgifter uppdelade efter ras.

Därför vill jag ställa två frågor: kan kommissionen göra en sådan analys utan att bryta mot internationell rätt, eller är detta ett försök att ändra artikeln i stadgan så att det blir möjligt att göra sådana analyser? Är författaren och hela denna församling alls medvetna om denna motsägelsefulla situation? Trots detta röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI).(NL) Herr talman! Jag röstade emot Parvanovabetänkandet om social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper eftersom detta betänkande – i likhet med nästan alla politiskt korrekta initiativ av det här slaget – är kontraproduktivt. Till exempel gränsar föredragandens oerhörda ansträngningar att undvika att använda ordet ”islam” till det löjeväckande. Ett annat exempel är erkännandet av att kvinnor som tillhör etniska minoriteter diskrimineras av män som tillhör samma minoriteter. I betänkandet står det att man inte kan rättfärdiga våld som bottnar i sedvanor, traditioner eller religiösa hänsyn, men man aktar sig för att vara tydlig och säga rent ut att många av islams principer inte kan integreras med vårt europeiska samhälle. Alla åtgärder som syftar till att integrera kvinnor från muslimska länder är på förhand dömda att misslyckas så länge Europaparlamentet inte tar sig ur denna förnekelsefas.

 
  
  

Betänkande: Pietikäinen (A7-0237/2010)

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) De äldre betraktas i dag alltför ofta felaktigt som ineffektiva och olämpliga för arbetsuppgifter, trots att EU-rätten förbjuder diskriminering på grundval av ålder. Man glömmer det enorma mervärde som de tillför till de nationella ekonomierna, tack vare sin mångåriga erfarenhet. I det sammanhanget befinner sig kvinnor i en särskilt svår situation på arbetsmarknaden, till följd av den fortsatta könsdiskrimineringen. Dessutom visar statistiken att kvinnor lever längre än män, vilket innebär att de i större utsträckning utsätts för fattigdom och lägre pensionsutbetalningar eftersom de hade lägre löner än män med samma befattningar. Alla dessa problem är särskilt tydliga på landsbygden. Det gläder mig att resolutioner kommer att upprättas för att påminna oss om dessa problem och mobilisera oss att hela tiden försöka förbättra situationen.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Herr talman! Jag stöder det här betänkandet och vill särskilt framhålla tre punkter som jag anser vara verkligt viktiga, med tanke på brådskan att köra in de äldre på institutioner i stället för att ta hand om dem i samhället eller i deras egna hem. Punkterna 17, 19 och 25 är särskilt uppmuntrande härvidlag. Vi måste se till att äldreomsorgen bygger på ett rättighetsbaserat synsätt. Vi måste se till att de äldre kan leva självständigt i sina egna hem och att de får stöd så att de kan göra det. Vi får inte tillåta att man gör sig vinster på att flytta äldre människor till den privata omsorgssektorn.

Jag vill också framhålla punkt 13, om att kunna förena arbete och omsorg. Jag vill föreslå för det här parlamentet och för många andra parlament runt om i Europa – och utanför dess gränser också – att se över möjligheterna att förena politiskt arbete med omsorg. Jag skulle hemskt gärna vilja göra en undersökning av hur många i det här parlamentet som både har en omsorgsroll och en politisk roll. Det är nog inte så många.

 
  
MPphoto
 

  Erminia Mazzoni (PPE).(IT) Herr talman! Jag röstade för det här betänkandet eftersom det innehåller en del mycket viktiga principuttalanden.

För det första, även om åldrandet normalt betraktas som någonting negativt så är de äldre en ekonomisk och social resurs som vi utnyttjar men inte erkänner, att den ekonomiska krisen får allvarligare konsekvenser för kvinnor och särskilt för äldre kvinnor, att åldersdiskriminering inte får förekomma i samband med integrering och att kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom och framför allt begränsade pensioner, trots att det är de som skapar välfärden.

I betänkandet finns det ett viktigt förslag som syftar till att blåsa liv i nationernas Europa och därmed folkens Europa, alla folks Europa. Denna metod går ut på att utforma ett sätt att utforma studier, statistik och uppgifter på grundval av medvetenheten om att det finns könsskillnader mellan äldre, vilka främst är följden av ackumulerade könsrelaterade skillnader under en hel livstid. En livslång strategi där det görs kopplingar mellan åldrande och kön ses också som en väg framåt för en politik om åldrandet.

Det här betänkandet innehåller tre grundläggande och viktiga krav: en mekanism som garanterar ackumulering av pensionsrättigheter även under perioder när en person vårdar en anhörig, att man ska ta hänsyn till könsdimensionen när man reformerar pensionssystem och anpassar pensionsåldrar samt att ersättning ska utgå för omsorg.

Detta är mycket viktig information, eftersom enskilda medlemsstater, och särskilt Italien, håller på att anpassa sina nationella pensionssystem efter EU:s riktlinjer. Dessa är de verkliga europeiska riktlinjerna.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE). (CS) Jag röstade emot det här betänkandet på grund av att förslaget att staterna ska ta hänsyn till den situation som äldre lesbiska, bisexuella och transsexuella kvinnor befinner sig i antogs. Betyder det att de ska ha en högre status än andra äldre kvinnor? Under gårdagens debatt betonade jag att det faktum att pensionerade kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom beror på att de har tagit hand om sina familjer och uppfostrat barn, och på att deras livstidsinkomster i genomsnitt är lägre än männens. Detta måste vi ändra på. Det har emellertid ingenting med deras sexuella läggning att göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Seán Kelly (PPE).(EN) Herr talman! Jag stödde det här betänkandet med glädje. Jag var den enda som närvarade vid debatten igår kväll utan att yttra mig. Skälet var att jag tyckte att rubriken på sätt och vis var missvisande. I stället för att tala om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle diskuterade vi hur äldre kvinnor behandlas i ett samhälle som åldras.

Givetvis var en del av de frågor som togs upp fullkomligt relevanta, särskilt skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensioner, som inte är acceptabla i ett demokratiskt samhälle. Det finns emellertid ett stort och trängande behov av en fortsatt diskussion om både mäns och kvinnors roller i ett åldrande samhälle. Den måste tas med i beräkningen, särskilt när det gäller budgetering. Jag tror inte att man har gjort det hittills. De ekonomiska konsekvenserna av ett åldrande samhälle har inte diskuterats ordentligt. Det måste vi göra snarast om de här planerna inte ska gå i stöpet.

 
  
  

Betänkande: Løkkegaard (A7-0223/2010)

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE).(IT) Herr talman! Ni, jag och några till är fortfarande här. Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att det är viktigt för förbindelserna mellan politikerna, som ska fullgöra sina uppdrag, och väljarna, och att allt detta kan bli ett centralt inslag i vår representativa demokrati. Jag anser att detta är en viktig förutsättning för att garantera medborgarna fullt, medvetet och demokratiskt deltagande i EU:s integrationsprocess.

Tyvärr måste man konstatera att valdeltagandet var lågt också vid det senaste Europavalet. Det är ett mycket vanligt fenomen i alla de europeiska länderna – och inte bara i Europa. Det visar tydligt att medborgarna får för lite information om EU-politiken och EU-frågorna, och tyvärr också att de känner sig väldigt fjärmade från vår institution.

Med tanke på att Lissabonfördraget innebär att en ny slags medborgarmedverkan införs i EU:s beslutsprocess är det viktigt att vi anstränger oss för att överbrygga denna klyfta. Institutionen måste sträva efter att ge obegränsad avgiftsfri tillgång till all offentlig information från Europeiska kommissionen.

Slutligen måste jag framhålla att det är viktigt att se till att EU-institutionerna arbetar i samverkan med människorna och de ansvariga nationella myndigheterna för att förbättra kommunikationen. Dessutom måste allt detta uppnås genom att medlemsstaterna uppmanas att spela en aktivare roll när det gäller att informera medborgarna om frågor som har med vårt Europa att göra.

 
  
MPphoto
 

  Morten Løkkegaard (ALDE) . – (DA) Herr talman! För det första gläder det mig att vi i dag har antagit ett betänkande om bättre kommunikation i EU. Jag röstade också för den gemensamma resolutionen för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, eftersom det är ett betänkande som ger oss en stark grund. Betänkandet innehåller i stort sett alla de förslag som kulturutskottet antog i mars. Jag vill dock säga att fler kompromisser har lagts fram under tiden, och självfallet hade jag hoppats kunna hålla ihop dem ända fram till den slutliga omröstningen. Det var inte möjligt, eftersom starka lobbyingkrafter i sista stund försvagade en del berörda parters beslutsamhet. Jag kommer emellertid att notera detta, och jag kan se att de här förslagen har lett till en bra debatt, vilket gläder mig. Nu kan vi gå vidare med de 46 förslagen för bättre kommunikation i EU.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Herr talman! Som före detta journalist var det med stor glädje jag stödde det här betänkandet. Eftersom jag känner till båda sidorna av saken – som tidigare journalist och nuvarande politiker – tycker jag att det finns en fara i att sätta likhetstecken mellan information och journalistik. Där måste vi vara mycket försiktiga.

Just nu oroar jag mig över att den ekonomiska krisen gör enorma mängder journalister arbetslösa. Så är det i Irland. Lokaltidningar och lokala radiostationer avskedar personal, och det finns ett tryck att göra sig av med människor. Det betyder att journalistiken tappar i kvalitet eftersom människor inte kommer att ha tid och resurser att göra efterforskningar och täcka frågor på ett kvalitativt sätt.

Jag är rädd att EU tenderar att hamna i bakvattnet när man täcker lokala nyheter och lämnar de europeiska därhän om de inte är relevanta för människorna i våra medlemsstater. Det är det som är utmaningen för parlamentets ledamöter – att få dem därhemma att anse att vårt arbete är relevant, för det är mycket relevant.

 
  
MPphoto
 

  Oldřich Vlasák (ECR). (CS) Det positiva med det här betänkandet är förstås att man upprepade gånger erkänner att de nationella parlamenten blir alltmer betydelsefulla och betonar subsidiaritetsprincipen. Det innehåller också olika förslag, såsom ökad öppenhet, offentliggörande av information, enklare ackreditering av journalister och så vidare, som definitivt är värda att stödja. Å andra sidan innehåller det tankegångar som är minst sagt kontroversiella. Man föreslår att en grupp korrespondenter ska bildas, vars uppgift skulle vara att täcka EU-frågor på ett mer uppbyggligt sätt. Man anser också att medlemsstaterna bör ha särskilda kontor för EU-frågor, med uppgift att förklara konsekvenserna av EU:s politik. Samtidigt föreslår man ökade anslag till parlamentets informationskontor. Jag anser att man hade kunnat nå ett bättre resultat med hjälp av åtgärder för att öka effektiviteten och nya metoder än med ökade budgetanslag. Därför röstade jag emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Inese Vaidere (PPE).(LV) Tack, herr talman. Jag välkomnar särskilt att det här betänkandet påminner oss om massmediernas skyldighet att informera människor om vad som händer i EU, och att EU-frågor ska ingå i skolornas kursplaner. I ett läge där det sammantaget finns enorma mängder information om EU blir parlamentets informationskontor i medlemsstaterna allt viktigare. Jag vill understryka att vi också måste kontrollera vad som sker på dessa kontor och hur effektivt de medel som Europeiska unionen anslår till dem används. Jag välkomnar också särskilt att man betonar tv-kanalen Euronews roll i betänkandet. Jag vill understryka att den kanalen bör sända just så som det står i betänkandet: på alla officiella EU-språk. I Lettland får vi till exempel information från den här kanalen på ryska, men det finns ingen information på vårt officiella språk, lettiska. Den oberoende journalistiken har en särskild roll att spela. Jag vill också föreslå att vi inför en paraplylagstiftning i EU som gör det möjligt att se vilka massmedier som är genuina också i de länder där det helt enkelt inte finns någon politisk förmåga att införa nationell lagstiftning av det slaget. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Emma McClarkin (ECR).(EN) Herr talman! Det här betänkandet och den resolution om nya medier och journalistik som vi har röstat om i dag skulle ha handlat om hur de nya medierna förändrar journalistiken. I stället har det i realiteten blivit en önskelista för ledamöter som vill har mer spaltutrymme och manipulera hur mycket det rapporteras om EU. Några av förslagen är europeiska utbildningsprogram för journalister, mer pengar till parlamentets informationskontor och ännu mer pengar till EU:s kommunikationspolitik.

Jag tror på yttrandefrihet. Jag tror också på en oberoende, trovärdig journalistik. Att tvinga journalister och offentliga oberoende programföretag att täcka EU-frågor för att föra fram det europeiska idealet, och att ge dem finansiering för detta, är ren propaganda, och därför röstade jag emot det här betänkandet och resolutionen. En övning i fåfänga har fått oss att missa tillfället att hitta sätt att uppmuntra till demokratiskt engagemang genom sociala medier.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Geringer de Oedenberg (A7-0222/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för betänkandet av min polska kollega Lidia Joanna Geringer de Oedenberg om förslaget om att kodifiera Europaparlamentets och rådets förordning från oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen, som ändrats 1968, 1976, 1992 och två gånger under 2004. I april 1987 gav kommissionen sina avdelningar i uppdrag att påbörja arbetet med att kodifiera alla lagstiftningsakter senast efter deras tionde ändring. Samtidigt betonade kommissionen att detta var en minimiregel och att kommissionens avdelningar för tydlighetens skull och för att kunna tolka bestämmelserna korrekt skulle göra insatser för att kodifiera de texter de ansvarar för efter ännu kortare tid. Även om en påskyndad arbetsmetod infördes i det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 förekommer det tyvärr förseningar i kodifieringen av den europeiska lagstiftningen. Dessa förseningar påverkar både våra medborgare och medlemsstaterna, särskilt offentliga förvaltningar, jurister, juridikstuderande, professorer och så vidare. Det finns alldeles för många bestämmelser som har ändrats upprepade gånger och som nu ligger kringströdda i den ursprungliga texten och efterföljande ändringsakter.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) I min strävan efter att stödja min mellanstatliga och territoriella syn på EU-politiken försvarar jag alltid subsidiaritetsprincipen till fullo och protesterar mot de kostsamma byråkratiska och administrativa bördor som EU ofta lägger på medlemsstater, medborgare och företag.

Jag kan därför bara rösta för Lidia Joanna Geringer de Oedenbergs betänkande som påminner oss om vikten av ”bättre lagstiftningsarbete”. Detta kan delvis uppnås om vi bedömer följderna av rättsliga förfaranden mer robust innan förslaget till en given akt presenteras som ett officiellt lagstiftningsförslag från kommissionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig.

(LT) Det här nya förslaget innehåller en kodifiering av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Innehållet i de kodifierade rättsakterna bibehålls, och man strävar efter att förtydliga hur de rättsliga måttstockarna om fri rörlighet för arbetstagare ska tillämpas. EU måste nå ett långsiktigt mål och garantera fri rörlighet för arbetstagare i alla medlemsstater. Alla arbetstagare måste ha rätt att röra sig fritt och ta anställning i medlemsstaterna.

EU måste se till att arbetskraftens fria rörlighet blir mer genomblickbar, hjälpa arbetstagare att förbättra sina levnadsvillkor och få fotfäste i samhället. Därför måste diskriminering på grundval av nationalitet och anställningsvillkor avskaffas utan undantag. Det måste till ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna om införandet av mer flexibla anställningsvillkor.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Fri rörlighet är en grundläggande rättighet och ett sätt att öka möjligheterna för att förbättra arbets- och levnadsförhållandena. Denna önskan måste innehas av anställda, säsongsarbetare och gränsarbetare och av dem som bedriver sin verksamhet i syfte att tillhandahålla tjänster i vilken medlemsstat som helst. Jag röstar för den här resolutionen, eftersom jag erkänner dess bidrag till det stöd som arbetsförmedlingarna ger medborgare i andra medlemsstater, till likabehandling och till rätten till skolutbildning, lärlingsplatser och utbildning för barn till medborgare i en medlemsstat som är eller har varit anställda i en annan medlemsstat.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Den här förordningen ska ersätta 1968 års förordning om arbetskraftens fria rörlighet och de olika rättsakter som har införlivats med den. Det är med andra ord en kodifieringsprocess där inga substantiella förändringar har gjorts, enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Jag stöder detta initiativ som har till mål att förenkla och förtydliga unionens lagstiftning utan reservationer. Reglerna har ändrats ofta och är utspridda i många olika rättsakter. Det här är det enda sättet att skapa större insyn i unionens lagstiftning, göra den mer tillgängliga och lättare att förstå för vanliga européer. De kommer att få nya möjligheter och en chans att utnyttja de rättigheter de har, och därmed forma medborgarnas Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för det här betänkandet för att se till att en medborgare i en medlemsstat som arbetar i en annan medlemsstat behandlas på samma sätt som arbetstagare som har sitt ursprung i detta land när det gäller anställning och anställningsvillkor, inte minst när det gäller löner, friställningar och möjligheter att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Den här resolutionen inskränker sig helt och hållet till kodifiering av befintliga texter om arbetskraftens fria rörlighet i unionen utan väsentliga ändringar, så jag röstade för dess godkännande. Jag vill dock nämna att denna fria rörlighet innebär ökad politisk integration. Endast ett nytt socialitetsbegrepp i EU som kan garantera alla européer lägsta möjliga sociala rättigheter kommer att möjliggöra arbetskraftens fria rörlighet utan sociala problem, inte minst social dumpning.

Jag anser att denna fria rörlighet gör det nödvändigt att genomföra minimistandarder på hälsovårds-, utbildnings- och socialförsäkringsområdet, som bör garanteras på EU-nivå. När det gäller sociala rättigheter ökar inrättandet av dessa minimistandarder homogeniteten för anställningsvillkoren och reglerar rörligheten för företag med manuellt arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar det här betänkandet, i vilket man korrekt konstaterar att Schweiz och EES-länderna är viktiga för EU:s handel. I betänkandet säger man uttryckligen att parlamentet till fullo respekterar skälen till att förbindelserna mellan Schweiz och EU är av en särskild natur. Jag vill gå längre och kräva full respekt för att medborgarna i alla fyra Eftaländerna ska ha rätt att besluta om deras egna länders förbindelser med EU.

Ett område som både EU och EES-länderna har ett intresse av och som ligger utanför överenskommelserna om den inre marknaden är fisket. Under de senaste månaderna har Island ensidigt fastställt kvoter för makrillbeståndet som kan hota detta fiskes hållbarhet. Jag stöder tanken på nationell kontroll över fisket med kraft, men grunden måste vara regionalt samarbete och den internationella rätten. Jag uppmanar Islands regering att komma till förhandlingsbordet med sina grannar så att vi kan komma fram till en ömsesidigt tillfredsställande och ansvarsfull lösning på den här situationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Detta förfarande skyddar arbetskraftens fria rörlighet inom unionen, något som har varit en av EU:s största prestationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Arbetskraftens fria rörlighet inom unionen är ett av alla medlemsstaters främsta mål och leder till utveckling av ekonomierna i alla EU-länder. Det får därför inte finnas någon som helst form av diskriminering. Detta gör det mycket viktigt att alla förordningar som gör det möjligt att uppnå detta mål tillgodoses fullt ut och kodifieras. Antagandet av denna förordning gör det möjligt att vägleda alla medlemsstater mot att samordna sin arbetsmarknadspolitik. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig.(HU) Europeiska kommissionen fäster stor vikt vid att förenkla EU-rätten och göra den mer genomblickbar, så att det blir lättare för medborgarna i medlemstaterna att konsultera den. Detta kan man dock inte uppnå så länge en mängd bestämmelser som har genomgått betydande förändringar är utspridda på olika håll. Som det är nu krävs det mycket forskning för att avgöra vilken lagstiftning som gäller. Eftersom rådets beslut om sysselsättning i Europeiska unionen också har ändrats flera gånger måste också denna text kodifieras. Jag anser att det är viktigt att vi kodifierar denna och liknande EU-lagar så snart som möjligt. Därför röstade jag för förordningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Bulgarien och Rumänien gick med i EU för tidigt. De stora socioekonomiska skillnaderna mellan de gamla och de nya medlemsstaterna, särskilt Bulgarien och Rumänien, leder till en enorm arbetskraftsmigration från öst till väst inom EU. Att berättiga detta på grund av arbetskraftens fria rörlighet är inget giltigt argument i det här fallet, eftersom skillnaderna är så stora att de ger upphov till billig arbetskraft och integrationsproblem på arbetsmarknaderna i de gamla medlemsstaterna. Därför röstade jag mot det här betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för, eftersom detta är ett ämne av största vikt, särskilt nu då romernas rörlighet inom EU debatteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE) , skriftlig. (CS) Jag röstade för Europaparlamentets och rådets förordning om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen, i den version som tar hänsyn till Europaparlamentets juridiska invändningar. Ett antagande under förstabehandlingen kommer att påskynda genomförandet av den här förordningen, och det är viktigt. Icke desto mindre måste jag säga att en del medlemsstater fortfarande lägger olika hinder i vägen för den fria rörligheten för personer i EU och gör det på olika nivåer och med olika svepskäl. Därmed bryter de mot fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Jag vill framhålla den tyska polisens omotiverade trakasserier av tjeckiska förare i gränsregionerna nyligen. Gårdagens arbetsmöte mellan höga polismän från båda länderna kunde inte lösa problemet utan slutade till och med i ett ordkrig, som också medierna rapporterade om. Jag vill uppmana kommissionen att börja ta itu med den här frågan på allvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det här var ett ganska tekniskt, men okontroversiellt betänkande. Därför stödde vi inom De gröna det.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet, som kommer att skydda arbetskraftens fria rörlighet inom unionen. Den inre marknaden är beroende av att skickliga arbetstagare kan flytta mellan medlemsstater utan att hindras, och därför stödde jag det här betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Att EU:s lagstiftning förenklas och förtydligas så att lagarna ska bli mer heltäckande och tillgängliga för allmänheten är oerhört viktigt. Om lagarna är lätta att förstå får människor större kunskaper om vilka rättigheter, och därmed nya möjligheter, de har.

Att kodifiera bestämmelser som är utspridda och som har ändrats flera gånger är nödvändigt för att se till att EU:s lagstiftning är tydlig och genomblickbar och kommer närmare allmänheten.

Detta är än viktigare när det gäller arbetskraftens fria rörlighet: en fråga som har blivit en av de viktigaste när det gäller att bygga europeisk integration och som har gett medborgarna i medlemsstaterna nya möjligheter, genom att de har rätt att fritt arbeta i en annan medlemsstat, med likabehandling och förbud mot all diskriminering.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen eftersom jag anser att fri rörlighet är en grundläggande princip för EU och den inre marknaden. Jag uppmanar Europeiska kommissionen och rådet att utnyttja detta tillfälle att anta förordningen och be medlemsstaterna att avskaffa de hinder som nu finns för rumänska och bulgariska arbetstagare. Dagens hinder mot fri rörlighet för arbetstagare från de medlemsstater som gick med i EU efter den 1 maj 2004 innebär att rättigheterna för medborgare i dessa länder begränsas. De kan också leda till olagligt arbete och social dumpning. Ett avskaffande av dessa hinder skulle skydda både migrerande och lokala arbetstagare. Därmed skulle också skyddet av och respekten för EU:s grundläggande principer garanteras. Jag hoppas att både kommissionen och medlemsstaterna kommer att visa prov på den politiska vilja som krävs.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Mina damer och herrar! Fri rörlighet är en grundläggande rättighet som tillkommer arbetstagare och deras familjer. I det här betänkandet konstaterar man med rätta att arbetskraftens fria rörlighet inom EU bör vara en väg till förbättrade levnads- och arbetsvillkor för EU-medborgarna. Det handlar både om frihet och värdighet. I det avseendet hade EU-anslutningen en enorm inverkan på mitt land, Litauen. I teorin kan vi arbeta fritt i vilken EU-medlemsstat som helst, med undantag för några få länder.

Nu upplever vi också lågprisflygbolaget Ryanairs guldålder, vilket gör det lättare att resa. Man kan resa från Litauens tre största flygplatser till fler än 40 europeiska städer. Det är både en välsignelse och en förbannelse. Det finns en stor oro för den kompetensflykt som Litauen upplever till följd av den ständiga migrationen. Nästan 60 000 litauer bor i Storbritannien. År 2001 var de färre än 5 000.

Omkring 90 000 litauer bor i Irland. Vi är ett litet land, och nu förlorar vi våra mest aktiva människor i tjugo- och trettioårsåldern efter att ha gett dem utbildning och investerat i deras studier. Vi, Litauen och en del av EU:s andra medlemsstater, måste anstränga oss mer om vi ska kunna stoppa denna farliga tendens.

 
  
  

Betänkande: Binev (A7-0212/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Det framgår klart av det här betänkandet att förfalskningar av euron är ett reellt och stort hot.

Det är just därför som antagandet av ett särskilt regelverk i betydande omfattning skulle kunna bidra till att minska cirkulationen av falska mynt, genom att vi antar gemensamma förfaranden för att kontrollera att mynten är äkta och mekanismer för att myndigheterna ska kunna kontrollera dessa förfaranden. Därför röstade jag för Slavi Binevs betänkande, och jag vill tacka honom för hans arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Detta förslag till förordning definierar de åtgärder som krävs för att skydda euron mot förfalskning. Bland annat kräver det att kreditinstitut och vissa andra ekonomiska aktörer, t.ex. värdetransportföretag, intygar äktheten hos de eurosedlar och euromynt som de mottar och som de avser att åter sätta i omlopp. Det kräver också att de upptäcker förfalskningar. Men bristen på en bindande gemensam standard för äkthetskontroll av mynt har resulterat i att medlemsstaterna använder olika metoder, vilket innebär att vi inte kan tillhandahålla ett konsistent skydd för valutan inom unionen. Som föredragande för min grupp har jag haft ett mycket nära samarbete med Slavi Binev om detta förslag till förordning. Precis som Slavi Binev stöder jag Europeiska kommissionens förslag och har röstat i enlighet med detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det är viktigt att det finns mekanismer och en ramlagstiftning som ser till att sedlar och mynt som cirkulerar kontrolleras av behöriga myndigheter, för att skydda finansinstituten och marknaderna mot bedrägerier. För att kunna garantera att valutan och sedlarna och mynten är giltiga krävs det också en lämplig hantering och en kontroll på nationell nivå. Med tanke på detta är det viktigt att införa bindande regler som integrerar genomförandet av äkthetskontrollerna med kontrollerna över dessa förfaranden. Dessa frågor bör hanteras av sakkunniga med utbildning på området, för att se till att förfarandena är ändamålsenliga. Dessutom anser jag att denna integration är avgörande för att skapa större förtroende för euroområdet hos konsumenterna och marknaden som helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Förfalskning av euromynt är ett allvarligt hot, särskilt när det gäller de högsta valörerna. Bristen på ett obligatoriskt gemensamt regelverk för äkthetskontroll av mynt kan utgöra ett hinder för skyddet av metallmynt. Den förordning som alldeles nyss har godkänts utgör ett rättsligt bindande instrument som gör det möjligt att införa en gemensam metod för äkthetskontroll av euromynt.

Ett av förordningens främsta syften är att se till att inrättningarna garanterar att euromynt som åter sätts i omlopp blir föremål för en äkthetskontrollprocess. Äkthetskontrollen ska genomföras med hjälp av de myntsorteringsmaskiner som ingår i den förteckning som avses i artikel 5.3 eller med hjälp av vederbörligen utbildad personal i enlighet med de metoder som medlemsstaterna fastställt. Med tanke på att äkthetskontroller av euromynten oundvikligen medför utgifter för de inrättningar som deltar i denna process (kreditinstitut och ett antal andra inrättningar, t.ex. värdetransportföretag), föreslår jag dessutom att inrättningarna ska få rätt att ta ut en hanteringsavgift.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Till grund för godkännandet av denna förordning ligger bekämpandet av förfalskning av eurosedlar och euromynt liksom metoder för äkthetskontroll av euromynt, så att ett obligatoriskt gemensamt regelverk för äkthetskontroll av mynt kan införas. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Betänkandet handlar om problemet med att det cirkulerar falska mynt.

Hittills har medlemsstaterna haft olika rutiner när det gäller att undandra förfalskade mynt från cirkulation. I det här sammanhanget vill man med förslaget se till att gemensamma förfaranden för att kontrollera äktheten hos de euromynt som cirkulerar och kontrollmekanismer för dessa förfaranden tillämpas effektivt i hela euroområdet. Jag röstade för eftersom jag anser att det är viktigt att vi har enhetliga förfaranden i hela EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Som ledamot av utskottet för ekonomi och valutafrågor deltog jag aktivt i och följde lagstiftningsprocessen i fråga om detta betänkande, som jag stödde.

Vi är mycket angelägna om att de system som används för att bekämpa förfalskning av mynt i EU ska vara enhetliga, särskilt nu när vi har infört utmärkta skyddsåtgärder för att bekämpa förfalskning av sedlar. I enlighet med det förslag som vi kommer att anta blir det möjligt att kontrollera och övervaka cirkulationen av och mängden förfalskade mynt i de enskilda medlemsstater som för närvarande inte har standardiserade och tillräckligt säkra system för detta. Vi måste verkligen bekämpa förfalskningarna med ändamålsenliga spjutspetsinstrument för att förhindra att våra medborgare, våra företag och i slutändan våra egna statsbudgetar åläggs tunga bördor.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Förfalskning av euromynt är ett stort hot, i synnerhet när det gäller de högre valörerna.

Avsaknaden av ett obligatoriskt gemensamt förfarande för äkthetskontroll av mynten kan i en del medlemsstater vara till hinder för de berörda institutionernas aktiva sökande efter förfalskningar. Detta gör att det uppstår skillnader mellan hur väl valutan skyddas i EU.

Förslaget till regelverk är det rättsligt bindande instrument vi nu behöver för att införa en gemensam metod för äkthetskontroll av euromynt att tillämpas av de berörda institutionerna samt erforderliga kontroller av medlemsstaterna. I det sammanhanget vill man med förslaget se till att gemensamma förfaranden för att förbättra kontrollen och eliminera förfalskning av mynt tillämpas effektivt i hela euroområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Alla förfalskade mynt och mynt som inte är lämpliga för cirkulation måste undandras från cirkulation och skickas till de nationella myndigheterna för att förstöras.

Vi röstade för den här texten trots att den inte innehåller några åtgärder för att skydda medborgare som innehar falska pengar i god tro och som måste stå och titta på när deras bank beslagtar dem när de gör sina insättningar. Det är ofta äldre människor som luras av dem som släpper ut falska pengar i cirkulation, och därför behöver vi ett system som innebär att de åtminstone får ersättning för en del av de pengar som tas ifrån dem. Vi måste också införa strängare åtgärder mot förfalskare och mot dem som släpper ut falska mynt i cirkulation.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet, i vilket man föreslår att gemensamma åtgärder ska vidtas för att effektivt bekämpa förfalskning i länderna i euroområdet. För närvarande finns det inga harmoniserade regler för äkthetskontroll och indragning av euromynt som inte bör cirkulera. Sådana regler skulle bidra till att skydda konsumenterna mot förfalskade mynt, och därför stödde jag det här betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman! Jag röstade för Slavi Binevs betänkande om gemensamma förfaranden för äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

Banker och institutioner som ansvarar för leveranser av pengar är i dag ålagda att genomföra äkthetskontroller av de sedlar och mynt de tar emot innan de återför dem i cirkulation. När falska mynt upptäcks ska de undandras från cirkulation. Men rutinerna för att spåra falska mynt skiljer sig mellan EU-länderna: därför anser jag att det är rätt att stödja detta initiativ, som syftar till att säkra ett enhetligt skydd för valutan i hela euroområdet.

 
  
  

Betänkande: Winkler (A7-0242/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Jag är för tillhandahållandet av makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien eftersom det är ett av de länder som har drabbats hårdast av följderna av den globala ekonomiska krisen. Som framgår av betänkandet bör denna åtgärd bidra till landets behov av extern finansiering under 2010 och 2011 samt att hålla reformtempot uppe i Moldavien genom att stödja regeringens ekonomiska program och dess ansträngningar för att integreras med EU. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stöder det här förslaget att ge Republiken Moldavien makroekonomiskt stöd. Moldavien är ett av de länder i det östra partnerskapet som har drabbats hårdast av den globala krisen, med dramatiskt minskande produktion, försämrade offentliga finanser och ökande finansieringsbehov. Således tror jag att stödet, om det ges i tid, kommer att hjälpa landet att ta itu med konsekvenserna av finanskrisen på ett snabbare och mer verkningsfullt sätt, och stödja dess betalningsbalans och statsbudget.

Landet får också förutsättningar att förstärka de reformer som håller på att genomföras, genom att åtgärden stöder regeringens program för ekonomisk stabilisering och dess ansträngningar för att integreras med EU. För att se till att stödet blir ändamålsenligt och genomblickbart måste dock Europeiska kommissionens övervakande och kontrollerande roll på det här området förstärkas.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. (RO) Den globala ekonomiska krisen har haft allvarliga följder för Republiken Moldaviens ekonomi. Landet har en av de lägsta inkomsterna per capita av länderna i EU:s östra partnerskap. Mot bakgrund av att EU har tagit på sig att stödja länderna i det östra partnerskapet och att den nya regeringen i Republiken Moldavien har visat sig mycket tillmötesgående mot EU anser jag att tillhandahållandet av makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien i form av ett bidrag på högst 90 miljoner euro är ett högst nödvändigt initiativ.

Jag måste säga att det stöd som föreslås är särskilt positivt eftersom Republiken Moldaviens prekära ekonomiska situation också har förvärrats av de svåra översvämningarna i somras. Det är viktigt att framhålla att det mellanstatliga avtal genom vilket Rumänien åtog sig att ge Republiken Moldavien ett ekonomiskt stöd utan krav på återbetalning på 100 miljoner euro undertecknades i april. Pengarna är öronmärkta för stöd till Moldaviens infrastruktur. Jag ska sluta med att säga att EU:s ekonomiska stöd kommer att användas för att hjälpa Republiken Moldavien mot politisk och ekonomisk integration med EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Jag röstade emot det här betänkandet, främst av realistiska och praktiska skäl. Tanken att ge stöd till Republiken Moldavien kan som allmän princip verka god, på så sätt att vi genom att stödja länder i EU:s närhet också kan undvika problem som har med fattigdom och migration att göra. Trots detta röstade jag emot förslaget, av två skäl. För det första tvivlar jag starkt på att de medel som EU skulle avsätta skulle användas korrekt i praktiken. Trots de försäkringar vi har fått av de moldaviska myndigheterna vet vi att det finns en mycket utbredd korruption i landet och att dess ekonomiska och finansiella system fortfarande är mycket omoderna. Därför finns det inte tillräckliga garantier för att EU-medlen hanteras på ett rationellt och seriöst sätt. Vidare framstår beloppet som otillräckligt, även om vi hade haft tillfredsställande garantier för medelsanvändningen: jag kan inte inse att de 90 miljoner euro som nämns i betänkandet verkligen kan hjälpa ett land att slå in på vägen mot inre modernisering och ekonomisk och politisk återhämtning.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Republiken Moldavien är ett av de europeiska länder som har drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Myndigheterna i Chişinău har också levt med en politisk osäkerhet i långt över ett år, vilket inte leder till någonting annat än att effekterna av den ekonomiska krisen förvärras, både för befolkningen och för statsfinanserna. Syftet med att ge Moldavien ett stöd på omkring 90 miljoner euro, vars användning kommer att övervakas, är uteslutande att täcka betalningsbalansbehoven och finansiera statsbudgeten. Pengarna kommer att hjälpa Moldavien att nå de makroekonomiska mål som IMF har satt upp, samtidigt som landets trovärdighet på de globala finansmarknaderna på medellång och lång sikt ökar.

Jag välkomnar att parlamentet och kommissionen kommer att införa kontrollmekanismer för att se till att EU-stödet kommer till avsedd användning. Moldavien befinner sig i en svår politisk situation och kan frestas att göra populistiska politiska utspel inför det kommande nyvalet. Jag välkomnar också premiärminister Vlad Filats försäkringar och att han är fast besluten att fullgöra sina åtaganden. Det kan inte ha någonting annat än en positiv inverkan på Moldaviens ekonomi. Moldavien behöver en uppvisning i god vilja från världssamfundets sida, för landet har det svårt. Det ligger i EU:s intresse att sträcka ut handen till Moldavien, så att vi får en ekonomiskt och politiskt stabil stat vid vår östra gräns.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag avstod från att rösta i omröstningen om det här betänkandet om ekonomiskt stöd till Moldavien, trots att jag anser att EU bör tillhandahålla ekonomiskt stöd så att Moldavien kan fullgöra sina ekonomiska åtaganden. Tyvärr förutsätter dock finansieringen att landet uppfyller de villkor som IMF har ställt upp för det. Det är moraliskt och politiskt oacceptabelt att EU har kopplat tillhandahållandet av ekonomiskt stöd till ett krav på att landet ska följa IMF:s diktat. De katastrofala konsekvenserna av IMF:s beslut är tydliga i Grekland och i andra länder som fonden har dragit igenom eller fortfarande finns kvar i, och vi är emot detta.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets lagstiftningsresolution om makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien. Som skuggföredragande för min politiska grupp har jag krävt att ett ekonomiskt stöd på högst 90 miljoner euro ska tillhandahållas så snart som möjligt. Republiken Moldavien, ett land som ingår i det östra partnerskapet, har drabbats hårt av den finansiella och ekonomiska krisen. Samtidigt har landet genomfört viktiga politiska reformer som måste konsolideras och åtföljas av praktisk tillämpning av europeiska standarder. Därför betraktar jag det här ekonomiska stödet som ett sätt att öka takten i reformprocessen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på de följder som dagens ekonomiska och finansiella kris har haft för Moldavien och den väg mot integration med EU som landet har försökt anträda tycker jag att det vore klokt av EU att välja att bevilja makroekonomiskt stöd. Solidariteten med dem som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken får inte användas som ett sätt för EU att frånsäga sig ansvaret för att utöva en noggrann kontroll över hur stödet används och att förvänta sig ansvarsskyldighet av de lokala myndigheter som mottar stödet.

Om inte stödet övervakas noggrant kommer det inte att göra någon nytta och kan till och med verka skadligt i länder som Moldavien, som strävar efter att stabilisera sina institutioner och förstärka demokratin och rättsstatsprincipen.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det makroekonomiska stöd till Moldavien som nu föreslås är inget genuint stöd utan egenintresse. Tvärtom: Det här stödet utgår under förutsättning att Internationella valutafondens krav uppfylls, att fonden får övervaka stödet och att de huvudprinciper och mål för de ekonomiska reformerna som fastställs i memorandumet om ekonomisk politik och finanspolitik tillgodoses. Det handlar främst om följande: friställningar och anställningsstopp i den offentliga sektorn, införande av åtgärder för att ytterligare försämra anställningsförhållanden, inskränkningar i arbetstagarnas rättigheter, höjd pensionsålder, högre energipriser, privatiseringar, lönestopp i den offentliga sektorn, sänkt stöd till jordbrukarna, höjda direkta och indirekta skatter, stängningar av skolor och privat finansiering av universitet samt fortsatta avregleringar av inhemska och externa investeringar.

Dessa skäl är mer än tillräckliga för att vi inte ska stödja ett makroekonomiskt stöd till Moldavien. Det här åtgärdspaketet kommer att förvärra fattigdomen ytterligare i ett land som i dag redan tillhör de fattigaste i regionen. När EU och IMF på detta sätt brutalt angriper det moldaviska folkets rättigheter kan man säga att ”vem behöver fiender, med sådana vänner”?

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek (PPE), skriftlig.(PL) Jag stödde betänkandet om att ge Republiken Moldavien makroekonomiskt stöd. Det är viktigt att stödja Moldavien, eftersom stödet kan ha stor inverkan på landets framtid som en del av Europa. Under ett besök i Europaparlamentet i förra veckan sade Polens president Bronisław Komorowski att samarbetet med Moldavien bör prioriteras i vår utrikespolitik.

Det var många ledamöter som blev lite förvånade över detta uttalande, men Moldavien är trots allt ett europeiskt land som en dag kan bli medlem i Europeiska unionen. Det är just därför vi bör samarbeta med Moldavien och allvarligt överväga hur dess framtid ska formas. Jag hoppas att dagens konstitutionella kris i Moldavien snart kommer att vara överstånden och att valet kommer att resultera i att ett parlament med förmåga att göra historiska förändringar tillträder.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Europeiska unionen har goda politiska och ekonomiska förbindelser med Republiken Moldavien, och det är viktigt att dessa förbindelser bibehålls och utökas. Av det skälet bör man givetvis stödja makroekonomiskt stöd till Moldavien, som har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. De pengar som EU har utlovat är förbundna med tydliga villkor och kommer att nå rätt områden. Detta ekonomiska stöd kommer, tillsammans med finansieringen från IMF, att bidra till att stabilisera Republiken Moldaviens statsbudget och ha en positiv inverkan på förhandlingarna om ett associeringsavtal med landet. Jag stöder det makroekonomiska stödpaketet, som kommer att bidra till att stärka de politiska och ekonomiska banden och i slutändan gagna hela EU, inte bara Moldavien.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Republiken Moldaviens ekonomi har drabbats hårt av den globala finanskrisen, vilket framgår av dess försämrade budgetsituation och ökande behov av extern finansiering. Till följd av den försämrade ekonomiska situationen har Republiken Moldavien begärt makroekonomiskt stöd från EU. Jag röstade för detta stöd eftersom jag anser att Europeiska unionen, tillsammans med Internationella valutafonden, Världsbanken och andra internationella institutioner, måste bidra till att mildra den svåra situation som Republiken Moldavien befinner sig i. Detta stöd kommer att hjälpa regeringen i Chişinău att finansiera underskottet i betalningsbalansen och fylla andra budgethål. Samtidigt kommer denna åtgärd att stärka de bilaterala förbindelserna mellan landet och Europeiska unionen och göra det möjligt för EU att visa solidaritet med ett land som ingår i det östra partnerskapet.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet av kollegan Iuliu Winkler, eftersom jag anser att det är rätt att ge Republiken Moldavien makroekonomiskt stöd för att hjälpa landet att bekämpa den ekonomiska krisen. Europeiska kommissionen föreslår ett stöd på 90 miljoner euro i minst tre omgångar. EU:s finansiering kommer att komplettera det ekonomiska stöd från IMF och Världsbanken som landet har sökt. Det europeiska makroekonomiska stödet är avsett att påskynda reformprocessen i Republiken Moldavien genom att stödja regeringens ekonomiska program och dess bemödanden att gå med i EU.

Alliansen för europeisk integration, som leds av den sittande presidenten Mihai Ghimpu och premiärminister Vlad Filat, har bekräftat sitt åtagande att verka för demokratiska reformer och införa europeiska standarder. Som ledamot av den parlamentariska församlingen Euronest och rumän är jag fast övertygad om att det ligger i hela Europeiska unionens intresse att ha stabila, vänligt sinnade länder som grannar i öst.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Republiken Moldaviens ekonomiska stabilisering och återhämtning understöds av finansiellt bistånd från Internationella valutafonden (IMF). På grund av de försämrade ekonomiska framtidsutsikterna har Republiken Moldavien begärt makroekonomiskt stöd från unionen. Det makroekonomiska stödprogrammet är också avgörande för att förbättra den ekonomiska stabiliteten i europeiska länder som har kämpat sig igenom den nyligen inträffade globala krisen och som har drabbats av de följder den har haft för dess främsta handelspartner. De ekonomiska obalanserna gäller budgetar och betalningsbalanser. Stödet är viktigt för att Moldavien ska kunna hantera krisen på ett så konsekvent sätt som möjligt. EU måste därför vara ett solidaritetsområde. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig.(DE) Ekonomin i Moldavien har drabbats hårt av den internationella finanskrisen, med dramatiskt minskande produktion, försämrade offentliga finanser och ökande finansieringsbehov. Eftersom landet är en av EU:s närmaste grannar och har omfattande förbindelser med EU-medlemsstaten Rumänien ligger det också väldigt mycket i EU:s intresse att stabilisera situationen i regionen och snabbt sätta stopp för den storskaliga migrationen av ekonomiska skäl.

Ekonomisk stabilisering och återhämtning i Republiken Moldavien främjas också genom ekonomiskt stöd från Internationella valutafonden (IMF). Europeiska kommissionen måste se till att unionens makroekonomiska stöd rättsligt och materiellt överensstämmer med de olika externa åtgärder som vidtas och unionens politik i övrigt. Det är kommissionen som bör hantera unionens makroekonomiska stöd. För att se till att Europaparlamentet och Ekonomiska och finansiella kommittén kan följa genomförandet av detta beslut bör kommissionen regelbundet informera dem om hur stödet utvecklas och förse dem med de dokument de behöver. På så sätt kan vi se till att beslutet genomförs på ett korrekt sätt och att skattebetalarnas pengar hanteras försiktigt. Av detta skäl röstade jag för beslutet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sławomir Witold Nitras (PPE), skriftlig.(PL) Jag är mycket nöjd med att Winklerbetänkandet om makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien antogs i dag. En av våra grundläggande uppgifter som medlemsstater i Europeiska unionen är att med alla tillgängliga medel stödja de länder som behöver vår hjälp. Den här frågan är viktig, eftersom det framstår som väsentligt att vi bryr oss mer om våra partnerländer i öst, däribland Moldavien.

Ett starkt EU är ett EU som står enigt, där solidaritet i bred mening inklusive ekonomisk solidaritet är en grundläggande princip. Jag anser att en stabil ekonomi i Moldavien skulle vara en viktig faktor som skulle bidra till att förbättra de politiska förbindelserna där.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Hittills har De grönas politik när det gäller makroekonomiskt stöd varit att kontrollera om det finns några faktiska politiska skäl för att det inte bör beviljas. Eftersom det för närvarande inte finns några särskilda problem med Republiken Moldavien finns det inga skäl att hålla inne stödet. Därför röstade De gröna för i utskottet och gjorde detsamma i dag under plenarsammanträdet. De gröna fortsätter emellertid att betona att vi förväntar oss att kommissionen äntligen fastställer en ram för sin politik när det gäller makroekonomiskt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi är mycket skeptiska till att EU påtar sig bördan av ekonomiskt stöd till länder utanför EU.

Det är en sak att vidta åtgärder i enlighet med Lega Nords mycket uppskattade motto att ”hjälpa människor där de bor”, med projekt som är utformade för att hjälpa befolkningen med hjälp av humanitära åtgärder, bekämpa fattigdom och finansiera system för att skydda barn. Det är en helt annan sak att ge makroekonomiskt stöd till en nationalstat. Det står klart att åtgärder av det här slaget inte ger de fattiga något direkt stöd, utan bara stöder en stat som inte har klarat av att sköta sig egen ekonomi. Därför röstade vi emot.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Sonik (PPE), skriftlig.(PL) Hela unionen måste hjälpa till att stödja ett närmande mellan EU:s medlemsstater och Moldavien. Unionen bör tvinga Ryssland att låta Moldavien fatta ett självständigt beslut om Transnistrien, som är en integrerad del av Republiken Moldavien. Villkor bör ställas upp, så att Europeiska unionens stöd kan användas effektivt i regionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Traian Ungureanu (PPE), skriftlig.

(EN) I egenskap av PPE:s skuggföredragande om betänkandet om ett associeringsavtal med Republiken Moldavien välkomnar jag att paketet med makroekonomiskt EU-stöd till Moldavien antogs med stor majoritet. Republiken Moldaviens proeuropeiska regering har ett trängande behov av detta stöd, och Europaparlamentets beslut i frågan skickar ut en stark signal om EU-stöd till dagens moldaviska myndigheter och deras ansträngningar att mildra de negativa konsekvenserna av flera kriser.

Jag hoppas att EU:s stöd till de europeiska krafterna och vägen mot EU i Republiken Moldavien på detta sätt ska bli mer synligt för folket och bekräfta budskapet att Moldavien kommer att fortsätta att erhålla konkret stöd av EU i alla sina ansträngningar att närma sig EU:s standarder och värden, såsom god förvaltningssed och förstärkta demokratiska institutioner.

Slutligen upprepar jag att jag beklagar att EU:s beslutsprocess för att bevilja makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien är oacceptabelt långdragen och uppmanar EU-institutionerna att ta vara på erfarenheterna från i år så att sådana förseningar kan undvikas i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Iuliu Winkler (PPE), skriftlig. (EN) Som föredragande för förslaget om makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien är jag glad att det kunde antas så smärtfritt under plenarsammanträdet, med en betydande majoritet som återspeglar det enhälliga stödet från de politiska grupperna i parlamentet. Republiken Moldavien är ett av de länder som ingår i det östra partnerskapet som har drabbats hårdast av den globala krisen. Stödet bidrar till ansträngningarna för återhämtning efter krisen och till att fylla landets externa finansieringsbehov. Vidare är jag övertygad om att det bidrar till att förstärka reformarbetet i Moldavien och detta grannlands ansträngningar att integreras med EU. I enlighet med PPE-gruppens centrala principer och mål lade jag fram ändringsförslag för att öka effektiviteten, genomblickbarheten och ansvarsskyldigheten, främst om system för förvaltningen av de offentliga finanserna i Republiken Moldavien.

I betänkandet ges Europeiska kommissionen skyldighet att regelbundet informera Europaparlamentet om hur hanteringen av stödet utvecklas och förse oss med relevanta dokument. Omröstningen i Europaparlamentet kännetecknades av en stark europeisk anda. Jag vill understryka att utskottet för internationell handel enhälligt röstade för betänkandet. Jag vill också tacka utskottet för utrikesfrågor för dess stöd, som gjorde att betänkandet kunde antas snabbt.

 
  
  

Betänkande: Hübner (A7-0232/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för det här betänkandet, som syftar till att öka de ekonomiska azoriska aktörernas konkurrenskraft för att främja en stabilare sysselsättning och därmed uppväga de ekonomiska nackdelar som ögruppens geografiska läge medför.

Det tillfälliga upphävandet av tullarna kommer att göra det möjligt för lokala ekonomiska aktörer i Azorerna och Madeira att importera vissa mängder råvaror, delar, komponenter och färdiga produkter tullfritt. Det ska omfatta områden som fiske, jordbruk, industri och tjänster. Detta kommer att öka konkurrenskraften hos en missgynnad ekonomi och på lång sikt skapa bättre förutsättningar för investerare.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget har Europaparlamentet en verklig roll att spela i det europeiska lagstiftningsförfarandet. Nu när detta betänkande har godkänts kommer Europaparlamentet att underrättas när helst ett förslag om att ändra statusen för de delegerade akterna (artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) har lagts fram. Detta är en viktig funktion, eftersom parlamentet måste vara i stånd att bidra till debatten om vad som emellanåt är nödvändiga tekniska ändringar i listan av varor som omfattas av ett tillfälligt upphävande av de autonoma tullarna i Gemensamma tulltaxan för importer av vissa industriprodukter till de autonoma regionerna Madeira och Azorerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstar för innehållet i det här betänkandet med entusiasm. Det är särskilt viktigt att vidta erforderliga åtgärder för att tackla specifika problem i unionens yttersta randområden i ekonomiska kristider. Den geografiska isolering som de autonoma regionerna Madeira och Azorerna lider av ger de ekonomiska aktörer som verkar där markanta handelsnackdelar. Dessa nackdelar har negativ inverkan på de demografiska trenderna, på sysselsättningen och på den ekonomiska och sociala utvecklingen.

De regionala ekonomierna på Madeira och Azorerna är klart beroende av turismen, en ganska flyktig ekonomisk resurs som är beroende av många faktorer vid sidan av de lokala myndigheternas och den portugisiska regeringens förmåga att styra och stärka den. Därför är de ekonomiska återhämtningsmöjligheterna begränsade på Madeira och Azorerna.

Under dessa omständigheter är det givetvis viktigt att stödja ekonomiska sektorer som är mindre beroende av turistindustrin, för att uppväga dess fluktuationer och därmed stabilisera sysselsättningen i regionen. Närmare bestämt måste lokala små och medelstora företag och jordbrukare få stöd för att kunna investera och skapa stabil sysselsättning i regionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om tillfälligt upphävande av de autonoma tullarna i Gemensamma tulltaxan för import av vissa industriprodukter till de autonoma regionerna Madeira och Azorerna eftersom det med tanke på den internationella krisen är viktigt att öka lokala ekonomiska aktörers konkurrenskraft och skapa stabil sysselsättning i dessa yttersta randområden.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Som jag sade när vi diskuterade den här frågan i januari anser jag att ett tillfälligt upphävande av de autonoma tullarna är viktigt för att öka de ekonomiska aktörernas konkurrenskraft i de portugisiska autonoma regionerna Madeira och Azorerna och därmed garantera dessa öar en stabilare sysselsättning.

Detta undantag är avgörande för dessa autonoma regioners utveckling. De är båda kraftigt beroende av turistindustrin och därmed mycket sårbara för fluktuationerna i branschen. Det innebär att deras lokala ekonomiers särdrag och deras geografiska läge begränsar deras möjligheter till ekonomisk utveckling. Mot bakgrund av det är alla incitament för den lokala industrin definitivt ett nödvändigt stöd som förbättrar lokalbefolkningens levnadsvillkor och gör det möjligt att skapa arbetstillfällen på öarna, vilket är en förutsättning för att hålla kvar människor och möjliggöra utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Efter en begäran från de regionala myndigheterna på Madeira och Azorerna från augusti och december 2007 om tillfälligt upphävande av de autonoma tullarna i Gemensamma tulltaxan för import av vissa industriprodukter under perioden 1 januari 2010–31 december 2019 antar nu parlamentet rådets förordning, samtidigt som kravet på att kammaren ska meddelas och informeras om en delegerad akt antas eller om rådet har för avsikt att invända införs.

Vi stöder det upphävande som dessa två regioner har begärt. Det är en åtgärd som är viktig för regionens utveckling och för dess små och medelstora företag och lokala jordbrukare och producenter. Det är ett erkännande av de begränsningar det medför att vara ett av de yttersta randområdena. Därför röstade vi för.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar antagandet av det här betänkandet, som inriktar sig på verkligheten i de yttersta randområdena. Dessa regioner har bräckliga ekonomier till följd av sin karaktär, och mycket speciella särdrag som kräver åtgärder som är anpassade till dessa. De åtgärder som nu har godkänts syftar till att öka de lokala ekonomiska aktörernas konkurrenskraft, vilket bör hjälpa små och medelstora företag och lokala jordbrukare att investera och skapa arbetstillfällen. Detta kommer att främja en stabilare sysselsättning i de autonoma regionerna Madeira och Azorerna. Detta är en specifik åtgärd för att stimulera den ekonomiska verksamheten och sysselsättningen på medellång sikt, mot bakgrund av den utbredda ekonomiska krisen, och ett viktigt bidrag till sammanhållning och konvergens i EU. Upphävandet av tullarna kommer att vara i tio år och omfatta en mängd olika produkter, såsom färdiga produkter för industriell användning, råvaror, delar och komponenter som används inom jordbruket, i bearbetningsindustrin och för underhåll inom industrin. Det går inte att göra någon exakt bedömning av vilken inverkan dessa åtgärder kommer att få, eftersom de är en del av en serie åtgärder för att komma till rätta med de specifika problem som dessa autonoma regioner har, men Europeiska kommissionen förutspår att de nu antagna åtgärderna kommer att inverka på unionens egna medel/inkomster med cirka 0,12 procent per år under perioden 2010–2019.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för eftersom detta handlar om livsavgörande intressen för dessa två portugisiska regioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE) , skriftlig. (CS) Mina damer och herrar! Jag vill ta tillfället i akt att framhålla att kommissionen i sitt förslag till förordning har glömt att den, efter Lissabonfördraget, inte kan kringgå Europaparlamentet när det gäller samarbete om att delegera befogenheter att anta akter av det här slaget. Den tycks ha glömt att Lissabonfördraget gäller numera. Jag vill tacka föredragandena för att de ändrade viktiga artiklar som den om att kommissionen måste informera Europaparlamentet innan beslut fattas om att delegera befogenheter på tullområdet och ta hänsyn till våra åsikter. Jag tror att detta kan vara en läxa som kommissionen kan ha nytta av i andra fall.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) De regionala myndigheterna på Madeira och Azorerna begärde ett tillfälligt upphävande av de autonoma tullarna i Gemensamma tulltaxan för att öka de lokala ekonomiska aktörernas konkurrenskraft och stabilisera sysselsättningen i dessa yttersta randområden i unionen. Effekten av det föreslagna upphävandet kommer att begränsas till de berörda regionerna och hjälpa lokala små och medelstora företag och jordbrukare att investera och skapa arbetstillfällen i dessa yttersta randområden. Vid behandlingen av det första betänkandet stödde utskottet för regional utveckling förslaget. Ändringsförslag lades fram (i enlighet med det förenklade förfarandet – artikel 46.2 i arbetsordningen) och antogs. Enligt dessa skulle fler produkter än i det ursprungliga förslaget omfattas (ett nytt KN-nummer lades in), och förordningen skulle träda i kraft ett annat datum (den 1 februari 2010 i stället för den 1 januari 2010) och gälla till den 31 december 2019. I dagens omröstning röstade vi inom De gröna för, eftersom vi stöder ett nytt samråd och att skyldigheten att informera Europaparlamentet läggs in.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Det tillfälliga upphävandet av de autonoma tullarna för import av vissa industriprodukter till Madeira och Azorerna är en åtgärd som syftar till att öka de lokala ekonomiernas konkurrenskraft och därmed trygga sysselsättningen i dessa båda yttre randområden i EU. Upphävandet beror på produkternas slutanvändning och gagnar bara de ekonomiska aktörerna i dessa regioner. Syftet är att locka till sig investeringar genom att tillhandahålla ett långsiktigt perspektiv som gör det möjligt att skapa en stabil ekonomisk och social miljö i de här regionerna.

Förslaget kommer inte bara att göra det möjligt att tillämpa tullfriheten på industrier som är belägna i frihandelsområdena, utan kan komma alla slags ekonomiska aktörer i regionerna till godo. Typerna av produkter har också blivit fler och omfattar nu färdiga produkter för industriell användning, råvaror och andra material, samt delar och komponenter som används inom jordbruket, i bearbetningsindustrin och för underhåll inom industrin.

De yttersta randområdenas ekonomier är bräckliga och har mycket speciella särdrag, vilket gör att det krävs särskilda åtgärder som är anpassade till dessa. Även om det är beklagligt att dokumentet inte handlar om ett större antal produkter skapar det ett positivt incitament för ekonomierna i de yttersta randområdena, och därför röstar jag för.

 
  
  

Betänkande: Surján (A7-0240/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Eftersom det här förslaget inte medför några ytterligare kostnader utan bara klargör anslagen för drift och administration så att del III av budgeten blir mer specifik och korrekt gör jag som föredraganden och ställer mig bakom rådets beslut.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Lissabonfördraget har gett parlamentet nya ansvarsområden. Den här situationen innebär ytterligare administrativt arbete med följden att medlemsstaterna behöver kompetent personal som kan fungera som rådgivare. Denna nya situation har gett upphov till två problem: ökade kostnader som hör samman med behovet av fler assistenter och det extra utrymme som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter under bra arbetsförhållanden. Den här situationen leder till ökade kostnader. Det är svårt att förklara i dessa kristider, men om parlamentets arbete ska vara förträffligt måste det ha de ekonomiska resurser och personalresurser som krävs.

 
  
  

Betänkande: Rapkay (A7-0244/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det är parlamentets ansvar att försvara oberoendet av parlamentsledamöters mandat, och detta oberoende får inte äventyras. I det här fallet anklagas ledamoten för bokföringsbrott i samband med finansieringen av ett politiskt parti under en viss period innan han valdes till ledamot av Europaparlamentet, och i det här fallet har det inget att göra med hans verksamhet som parlamentsledamot. I det här fallet är vi tvungna att ge klartecken för att upphäva hans immunitet. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (LV) Jag avstod från att rösta i omröstningen om upphävande av kollegan Viktor Uspaskichs immunitet eftersom jag inte betraktar immunitet som någon småsak. Antingen har man immunitet eller så har man det inte. Immuniteten gör det möjligt för ledamöterna att fullgöra sina uppdrag och skyddar dem från eventuella påtryckningar. Jag anser inte att immuniteten kan upphävas utan ett utslag i EU-domstolen.

Jag är inte övertygad om att domstolen i Litauen har hanterat detta rättvist, för Litauens regering och president har ofta framhållit att korruptionen är utbredd i Litauen. Vilka garantier har vi för att domen är objektiv? Om vi beslutar att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet i dag måste vi ta bort begreppet immunitet ur parlamentets arbetsordning.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade emot upphävandet av Viktor Uspaskichs immunitet eftersom det när man läser handlingarna mer noggrant står klart att det finns partipolitiska skäl till åtgärderna mot Viktor Uspaskich. Han tillhör den ryska minoriteten i Litauen, och han och hans parti har utsatts för upprepade offentliga angrepp från regeringens sida. Nu anklagas han för att ha räknat fel i partikassan under en period om tre år. Intressant nog anklagas inte kassören för någonting. Dessutom var Viktor Uspaskich samordnare för partiet, och därmed också ansvarig, endast under det första året. Att frågan har hanterats på ett felaktigt sätt av Europaparlamentet, där Viktor Uspaskich inte ens fick möjlighet att lägga fram sin åsikt eller göra ett uttalande i utskottet för rättsliga frågor, gör bilden komplett. Det verkar alltså klart att den socialdemokratiska föredraganden är delaktig i denna politiska process. Detta måste tillbakavisas, eftersom alla ärenden ska hanteras i enlighet med rättsstatsprincipen. Så har det åtminstone inte varit i det här fallet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det här ärendet lades in på föredragningslistan för sammanträdesperiod I i september i sista stund. I förra veckan beslutade utskottet för rättsliga frågor att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet. Vår grupp stödde utskottets beslut eftersom detta ärende handlar om falsk redovisning av finansieringen av en politisk grupp och inte om åsikter som Viktor Uspaskich har uttryckt eller röster som han har avgett när han utförde sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet. I dag gav vi uttryck för detta synsätt genom att rösta för betänkandet i kammaren.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Bernhard Rapkays betänkande är olagligt. Europaparlamentet har förvägrat mig rätten att försvara mig. Jag försåg föredraganden med omfattande bevis på politisk förföljelse, men av illvilja vägrade han att vidarebefordra dessa till de andra ledamöterna i utskottet för rättsliga frågor.

Jag fick inte tillgång till förslaget till beslut eller möjlighet att kommentera det under utskottets sammanträde. Jag fick inte berätta att jag officiellt har erkänts vara offer för politisk förföljelse i Ryssland eller kommentera andra ärenden som har behandlats i Europaparlamentet. I förslaget till beslut lämnade föredraganden en falsk version och tolkning av Litauens konstitution – ledamöterna i det litauiska parlamentet Seimas har också immunitet i fråga om handlingar som utförs före val. Jag fick inte yttra mig om ärendet under sammanträdet.

Vidare har Europaparlamentet brutit mot sina tvingande prejudikat. Det har aldrig hänt i EU:s historia att immunitet har upphävts i en liknande situation som min: för det första har jag officiell status som offer för politisk förföljelse, och för det andra är departementet för statens säkerhet, som var det som startade attacken, politiserat. Som en av cheferna på departementet vittnade om var det Seimas talman som gav order om att inleda attacken. För det tredje förbjuder åklagarna mig att träffa väljarna – att resa till andra städer i Litauen, men under valrörelsen får jag resa på semester, delta i idrottsevenemang och besöka religiösa platser. För det fjärde kan en politisk ledare inte hållas ansvarig för bokföring, i enlighet med prejudikaten från fallen Herkotz, Blumenfeld, Venelzi, Amadei, Gaibisso och Marchiani.

Jag kommer att klaga på detta olagliga beslut i EU-domstolen och få det upphävt.

 
  
  

Rekommendation: Iacolino (A7-0209/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman! Vid denna speciella tidpunkt i historien visar sig globaliseringen i allt som har med vardagslivet att göra, och det gäller tyvärr också brottsligheten. Som man så skickligt förklarar i betänkandet visar statistiken över det straffrättsliga samarbetet mellan enskilda EU-medlemsstater och Japan att de europeiska och japanska myndigheterna måste samarbeta med varandra trots att det saknas ett regelverk.

Därför tyckte jag att det var min plikt att rösta för det här betänkandet, och jag välkomnar det här tillfället att tacka Salvatore Iacolino för hans utmärkta arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Internationellt samarbete om brottsbekämpning är nu för tiden ett mål som EU bör sträva efter med största möjliga engagemang. Den organiserade brottsligheten verkar alltmer internationellt, vilket innebär sådana påfrestningar på de statliga, nationella och internationella organisationerna att de måste ingå avtal för att göra de byråkratiska och administrativa formaliteterna smidigare och underlätta brottsundersökningar och åtalsförfaranden. Det avtal mellan EU och Japan som vi behandlar ger tillräckliga garantier för att lagen och de enskildas rättigheter ska respekteras. Framför allt är det ett historiskt tillfälle eftersom det för första gången sanktionerar dessa båda subjekts vilja att samarbeta på det straffrättsliga området och om brottsbekämpning juridiskt. Därför röstade jag för Iacolinobetänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med det här avtalet är att skapa ett mer ändamålsenligt samarbete mellan EU:s medlemsstater och Japan när det gäller ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Jag anser att undertecknandet av det här avtalet är viktigt, inte bara på grund av att det innebär att det kan skapas en tydlig och sammanhängande rättslig ram som reglerar detta samarbete, utan också eftersom det hittills inte ens har funnits några bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och Japan på det här området. De utmaningar som globaliseringen nu ger upphov till gör att behovet av att vidta transnationella åtgärder ökar: brottsbekämpningen är ett bra exempel på detta. Här kan samarbete med och inbördes hjälp mellan de olika staterna i världssamfundet spela en avgörande roll.

I enlighet med det här avtalet kan man antingen göra en formell framställning eller bara spontant utbyta uppgifter, till exempel vittnesmål och vittnesuppgifter, data, bankuppgifter eller uppgifter som gör det möjligt att lokalisera och identifiera personer. Den tillfrågade staten har alltid möjlighet att säga nej till denna framställning av ”klassiska skäl”, men de berörda staterna måste samråda innan de vägrar att lämna hjälp.

Därför stöder jag detta avtal, som ger en effektivare rättslig hjälp samtidigt som lämpliga garantier bibehålls.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den organiserade brottsligheten har sedan länge spridit sig utanför enskilda länders gränser och omfattar nu många områden i världen. Denna situation är en realitet i vår tid och kräver ett samordnat, enhetligt svar från de internationella organisationer, länder och folk som drabbas av brottsliga handlingar. Avtalet mellan Europeiska unionen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål är ännu ett steg i den riktningen. Stater där rättsstatsprincipen råder är skyldiga att se till att brottslingar inte utnyttjar de gränser som skiljer länderna åt enligt den internationella rätten för att undkomma rättvisan, undvika att dömas och förneka sina offer rättvis kompensation.

Ju effektivare polisen och rättsväsendet är i enskilda länder, desto mer ger informationsutbytet och antagandet av bästa metoder för alla, och desto mer har vi alla att tjäna på ömsesidig rättslig hjälp. Jag hoppas att det blir så.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I februari 2009 godkände rådet inledning av förhandlingar för att ingå ett avtal mellan Europeiska unionen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Rådet godkände undertecknandet av det här avtalet genom ett beslut av den 30 november 2009 mot bakgrund av artiklarna 24 och 38 i fördraget om Europeiska unionen. Efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget har parlamentet uppmanats att godkänna rådets beslut som stadgas i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Avtalen har samma utformning som tidigare avtal om rättsligt samarbete och gäller framför allt samarbete som syftar till att genomföra undersökningar eller inhämta bevismaterial, samt annan verksamhet såsom delgivning av meddelanden i det anmodade landet. Några av de viktigaste bestämmelserna i avtalet rör upptagning av vittnesmål eller utsagor, möjligheten till förhör genom videokonferens, inhämtande av uppgifter, handlingar eller rapporter om bankkonton, lokalisering och identifiering av personer samt tillhandahållande av föremål som de lagstiftande, administrativa eller rättsliga myndigheterna och de lokala myndigheterna i den anmodade staten har i sin besittning.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Att reglera det straffrättsliga samarbetet för att underlätta undersökningar i syfte att effektivare kunna bekämpa gränsöverskridande brottslighet: det är målen och syftet med internationella avtal om ömsesidig rättslig hjälp och i detta fall avtalet mellan EU och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Man kan lätt föreställa sig de svårigheter som en europeisk utredare (en rätts-, polis- eller tullmyndighet) kan möta vid inhämtande av bevismaterial i tredjeland. Samtidigt innebär globaliseringen och den gränsöverskridande brottsligheten att det är avgörande med samarbete mellan stater, en rättslig ram och en ram för samverkan mellan EU och tredjeländer i brottmål. Mervärdet av detta avtal går inte att ifrågasätta: undersökningar, inhämtande av bevismaterial, upptagning av vittnesmål, erhållande av bankdokument samt identifiering eller lokalisering av personer är områden där det från och med nu planeras ett formellt samarbete mellan EU och Japan för att uppnå större effektivitet och snabbhet. Parlamentet godkände därför gärna ingåendet av detta internationella avtal, vilket jag hälsar med stor tillfredsställelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Först skulle jag vilja gratulera Salvatore Iacolino till ett utmärkt arbete.

Jag röstade ja till betänkandet, eftersom jag anser att det stora antalet förfaranden för straffrättsligt samarbete mellan enskilda EU-medlemsstater och Japan under senare år pekar på behovet av en enda rättslig ram och lagstiftningsram, framför allt på grund av den obegripliga bristen på bilaterala avtal mellan EU-medlemsstaterna och Japan.

Avtalet har samma utformning som tidigare avtal om rättsligt samarbete och rör framför allt samarbete som syftar till att genomföra undersökningar eller inhämta bevismaterial, samt annan verksamhet såsom delgivning av meddelanden i det anmodade landet. De bestämmelser som ingår i detta avtal syftar till att tillhandahålla en rättslig hjälp som är så effektiv som möjligt och som kan möta dagens utmaningar. Ett annat mål är att säkerställa lämpliga skyddsmekanismer.

När det gäller skälen för att vägra rättslig hjälp är det lämpligt att nämna den bestämmelse som skyddar medlemsstaterna mot att avtalet används i samband med förfaranden för brott som är belagda med dödsstraff. Detta är helt i linje med den ståndpunkt som EU flera gånger upprepat, dvs. att dödsstraffet ska avskaffas eller att man åtminstone ska införa ett moratorium.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den globalisering som kännetecknar vår tid inträffar inte bara på det ekonomiska området utan sträcker sig nu till andra områden, inte minst till brottsligheten. Därför finns rättsligt samarbete mellan stater i brottmål alltid på dagordningen. I fallet med Japan har europeiska och japanska rättsliga myndigheter samarbetat med varandra trots bristen på en rättslig ram. Det är därför extremt viktigt att inleda förhandlingar om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag skulle vilja tacka Salvatore Iacolino för det utmärkta arbete han har gjort i detta betänkande. Betänkandets rättsliga och processuella grund är utmärkt och det utgör ett avgörande steg framåt i det rättsliga samarbetet – inte bara med Japan – och jag hoppas att det kommer att användas som förebild för kommande betänkanden om hjälp med andra tredjeländer.

Europeiska medborgare begår ofta brott när de är utomlands, och ibland är de inte medvetna om att de bryter mot lagarna i värdlandet. Under alla omständigheter är det absolut nödvändigt att garantera juridisk och rättslig hjälp, inledningsvis genom översättning så att man får möjlighet att uttrycka sig själv på sitt eget språk och får möjlighet att få hjälp och stöd på sitt eget språk. Vi måste tydligt ta hänsyn till vissa svårigheter som rör olika rättsliga system, men jag anser att vissa garantier måste följas och respekteras under alla omständigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Den globalisering som kännetecknar vår tid är tydlig på alla områden i det dagliga livet, även när det gäller brott.

Statistiken över förfarandena för straffrättsligt samarbete mellan enskilda EU-medlemsstater och Japan visar att de europeiska och japanska rättsliga myndigheterna måste samarbeta med varandra trots att det saknas ett regelverk.

Det finns inga bilaterala fördrag mellan EU:s medlemsstater och Japan, och det vore bra att ha ett enhetligt och sammanhållet regelverk. I februari 2009 gick rådet därför med på att inleda förhandlingar om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Japan om rättslig hjälp i brottmål.

Sammanfattningsvis tycks de skyddsstandarder som fastställs av detta avtal vara högre än dem som garanteras av liknande avtal, bl.a. några nyligen undertecknade avtal. I ljuset av detta finns ingen särskild anledning att motsätta sig avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Detta utgör ytterligare ett avgörande framsteg i upprättandet av brett rättsligt samarbete med tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Det är riktigt med ett samarbete mellan EU och tredjeländer inom brottsbekämpning, eftersom globaliseringen leder till att nationella kriminella strukturer utvidgas. Det räcker med att tänka på maffian eller triaderna.

Att även stärka och utvidga dessa avtal till länder med hög brottslighet kan leda till att brottslighetens spridning minskar i hela EU. Vi har därför röstat ja.

 
  
MPphoto
 
 

  Rui Tavares (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Enligt en rapport från 2008 från Internationella federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) fortsätter Japan att döma brottslingar till döden och fängsla dem under årtionden i fängelser där hemlighållande och isolering är vanligt förekommande. Antalet avrättningar har ökat under senare år och särskilt under 2008. Det har inte gjorts en enda förnyad prövning av en dödsdom sedan 1986. Det avtal som EU är i färd med att ingå omfattar inte utlämningsförfaranden.

Det möjliggör däremot inhämtande av olika typer av bevismaterial som kan användas för att avkunna domar. Detta omfattar den tillfälliga överföringen av en frihetsberövad person för vittnesmål. Enligt artikel 11 i avtalet får EU-medlemsstaterna under vissa omständigheter vägra rättslig hjälp, men verkställandet av en begäran förbjuds inte när den rättsliga prövningen kan leda till dödsstraff.

Jag är för straffrättsligt samarbete när försvarets rättigheter, de förfarandemässiga garantierna och de mänskliga rättigheterna respekteras. När det gäller Japan är situationen minst sagt förvirrande. Därför kan jag inte stödja detta nya avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade ja till den text som lades fram av Salvatore Iacolino, eftersom den innebär ett mycket viktigt avtal om rättsligt samarbete och ett verkligt framsteg i moderniseringen av den internationella rättsordningen, vars syfte är att bekämpa den organiserade brottsligheten.

De europeiska och japanska rättsliga myndigheterna måste ofta samarbeta i kampen mot den organiserade brottsligheten. Genom detta internationella avtal garanteras utan tvivel ett enhetligt och sammanhållet regelverk för ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU och Japan.

Jag vill påpeka att de skyddsstandarder som fastställs i avtalet mellan EU och Japan är högre än de som garanteras av liknande avtal om rättsligt samarbete.

 
  
  

Betänkande: Lechner (A7-0218/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stödde detta betänkande. Sammankoppling av företagsregister är ett bra sätt att främja en fortsatt integration av den europeiska ekonomin och öka rättssäkerheten för företag och konsumenter. Företagsregister förvaltas ofta på nationell och regional nivå. Med tanke på rättssäkerheten och insynskraven gör ökningen i gränsöverskridande ekonomisk verksamhet att det behövs en bättre sammankoppling av företagsregister. Det handlar också om att spara tid och pengar.

Den nuvarande finansiella krisen har än en gång visat hur viktigt det är med insyn på alla finansmarknader. Ökade möjligheter att ta del av den senaste officiella informationen om företag skulle som en åtgärd för att förbättra den finansiella situationen göra det möjligt att återskapa förtroendet för alla europeiska marknader.

I detta hänseende är företagsregister mycket viktiga. De undersöker, registrerar och lagrar företagsinformation om sådana frågor som ett företags rättsliga form, säte, kapital och juridiska företrädare, och gör denna information tillgänglig för allmänheten. Därigenom kommer kreditgivare, företagspartner och konsumenter att kunna få officiell och tillförlitlig företagsinformation från andra länder, vilket garanterar nödvändig insyn och rättssäkerhet på alla europeiska marknader.

 
  
MPphoto
 
 

  António Fernando Correia De Campos (S&D), skriftlig. (PT) Det är avgörande med sammankoppling av företagsregister, med tanke på att den nuvarande fragmenteringen inte endast skadar företagen utan även leder till minskat förtroende från konsumenternas sida. Särskilt viktiga är de problem som fragmenteringen skapar för små och medelstora företag, som utgör ryggraden i den europeiska ekonomin, i skapandet av arbetstillfällen, i den ekonomiska tillväxten och i den sociala sammanhållningen inom EU och i gränsöverskridande förbindelser. Detta skapar uppenbara svårigheter för den inre marknaden.

Jag håller fullständigt med om att det måste inrättas en enda kontaktpunkt för information, som ska vara tillgänglig på alla EU-språk och offentliggöras i vederbörlig ordning, för att trygga tillgången på pålitlig och aktuell information av hög kvalitet från EU:s företagsregister.

I den nuvarande situationen, då omfattande åtgärder vidtas för att få bukt med krisen, kan detta instrument bidra till att 500 miljoner EU-medborgares förtroende för den inre marknaden stärks och de gränsöverskridande handelsförbindelserna förbättras. Därför hälsar jag med tillfredsställelse det betänkande som parlamentet röstar om i dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) När vi talar om den inre marknaden måste vi vara på det klara med att en av dess konsekvenser är ökad gränsöverskridande handel. Detta är önskvärt och bör uppmuntras, men det medför ett behov att förse allmänheten med officiell och pålitlig information om de företag som är verksamma i EU. Bristen på enhetlighet mellan uppgifterna i olika företagsregister innebär att det även saknas rättssäkerhet. Detta gynnar varken företagen eller konsumenterna i EU. Det är därför nödvändigt att inrätta en centraliserad EU-portal med standardiserade uppgifter för alla medlemsstater.

Detta kommer att öka insynen, effektiviteten och rättssäkerheten samt stärka 500 miljoner europeiska konsumenters förtroende, vilket är centralt om EU ska kunna ta sig ur krisen. Slutligen vill jag i nära anslutning till utskottet för ekonomi och valutafrågor upprepa att det nya systemet eller portalen inte får öka den administrativa bördan för företagen i EU. Systemet bör underlätta för marknadens aktörer, inte utgöra ännu ett byråkratiskt hinder som måste övervinnas.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på rättssäkerheten och insynskraven gör ökningen i gränsöverskridande ekonomisk verksamhet att det behövs en bättre sammankoppling av företagsregister. Det skulle även minska kostnaderna och öka effektiviteten. En sammankoppling av olika företagsregister är en ändamålsenlig åtgärd för att främja fortsatt ekonomisk integration inom EU och stärka rättssäkerheten för företag och konsumenter.

Registren förvaltas på nationell och regional nivå och lagrar endast information om företag som är registrerade i det område – land eller region – som de ansvarar för. Det finns redan flera mekanismer för samarbete mellan företagsregister, såsom det europeiska företagsregistret (EBR) och Brite-projektet (Business Register Interoperability Throughout Europe). Deltagande i EBR och Brite är frivilligt och Brite är enbart ett forskningsprojekt. En enda kontaktpunkt för information om alla europeiska företag skulle spara tid och pengar. Därför bör det vara obligatoriskt för alla medlemsstater att ansluta sig.

 
  
MPphoto
 
 

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. (CS) Jag stöder kommissionens initiativ om sammankoppling av företagsregister. Jag anser att möjligheten att överföra information över gränserna inte endast är ett sätt att blåsa nytt liv i den inre marknaden, utan särskilt att öka förtroendet för marknaden och stärka rättssäkerheten för alla parter på den inre marknaden. Vi bör inte heller glömma den dramatiska minskningen av den administrativa bördan för företagen. Enligt den så kallade Stoibergruppen skulle möjligheten till gränsöverskridande elektronisk tillgång till företagsinformation kunna medföra besparingar i administrativa kostnader på upp till 160 miljoner euro per år för företagen.

Jag uppmanar dock kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt hela lösningens interoperabilitet och tekniska neutralitet när planen genomförs. Jag skulle ogärna se att 160 miljoner euro å ena sidan sparas på den administrativa bördan men samtidigt ett lika stort belopp läggs på tekniska lösningar och sammankopplingen av företagsregistren.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det råder ingen tvekan om att den ekonomiska globaliseringen leder till ett behov av en sammankoppling av företagsregister. För närvarande förvaltas all information om företagen enbart på nationell och regional nivå. Det ökade behovet av gränsöverskridande åtkomst till information om företag gör därför att det måste utvidgas till alla medlemsstater. Det är mycket viktigt att sammankoppla företagsregister för att sätta stopp för ekonomiska förluster och problem som påverkar alla intressenter, antingen det handlar om företagen själva, deras anställda, konsumenterna eller allmänheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Särskilt i företagsvärlden är det avgörande att vissa uppgifter är tillgängliga för allmänheten. I detta avseende är det vettigt att förvalta företagsregistren på nationell och regional nivå – å ena sidan med tanke på rättssäkerheten och å andra sidan med tanke på subsidiaritetsprincipen – men samtidigt möjliggöra gränsöverskridande tillgång till uppgifterna. Det är nödvändigt med interoperabilitet, särskilt för företag som är verksamma över gränserna, exempelvis som en följd av att företagssätet har omlokaliserats eller genom en fusion. Det administrativa samarbetet får under inga förhållanden leda till byråkratiska hinder. Problem kopplade till språk och kvalitet måste likaså beaktas. I detta avseende bör detta bereda väg för tjänstedirektivet. Men särskilt när det gäller yrkeskrav är det gränsöverskridande samarbetet inte helt tillfredsställande.

I Österrike krävs exempelvis intensiv utbildning och avklarade prov för att man ska kunna jobba yrkesmässigt som turistguide, men i andra länder finns inte dessa krav. De utlovade likvärdighetskontrollerna för att lösa denna typ av problem är högst otillräckliga. Med tanke på yrkesutbildningens höga kvalitet i Österrike har jag lagt ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade ja till betänkandet.

Sammankoppling av företagsregister är ett bra sätt att främja en fortsatt integration av den europeiska ekonomin och öka rättssäkerheten för företag och konsumenter. Den information som finns i företagsregistren kan inte likställas med övrig ekonomisk information. Dessutom har den olika signifikans och rättslig innebörd i olika medlemsstater, och användare måste alltid uppmärksammas på detta i samband med att uppgifter tillhandahålls.

Med tanke på de speciella omständigheter som det är fråga om här bör en egen kontext skapas för sammankopplingen av registren och tillgången till uppgifter, vilken är lättanvänd och lättåtkomlig. För att detta projekt verkligen ska bli framgångsrikt krävs dock att alla medlemsstater deltar. Så snart som man tagit fram de tekniska standarder som behövs bör det därför bli obligatoriskt att delta.

 
  
MPphoto
 
 

  Evelyn Regner (S&D), skriftlig. (DE) Jag röstade ja till betänkandet om sammankoppling av företagsregister, eftersom jag som skuggföredragande för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet kunde nå en bra kompromiss med föredraganden Kurt Lechner. De viktigaste frågorna för mig är följande: –

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Kurt Lechners initiativbetänkande är inte kontroversiellt. Vi kunde stödja det utan betänkligheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) En sammankoppling av företagsregister så att intresserade parter kan få tillgång till dem är i linje med branschorganisationernas insynskrav.

Globaliseringen leder till att företag ständigt flyttar inom och utanför EU. Det är bra att intresserade parter fritt kan söka i dessa register. Alltför ofta har blufföretag genomfört bedrägerier just genom att utnyttja möjligheten att de inte med säkerhet kan identifieras som företag. Därför kan vi inte vara annat än positivt inställda till detta initiativ.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Soullie (PPE), skriftlig. (FR) Jag gratulerar föredraganden till detta mycket välgrundade betänkande, som har antagits av en stor majoritet i parlamentet. Som föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om företagsregister vill jag betona detta betänkandes betydelse. Uppgifter om handeln inom EU är avgörande för att vår inre marknad ska utvecklas positivt och växa. Jag ser fram emot kommissionens lagstiftningsförslag i denna fråga.

Ett obligatoriskt deltagande av samtliga medlemsstater i ett gemensamt företagsregister skulle gynna hela unionen. Detta är endast möjligt om företagen inte belastas med ytterligare administrativa bördor och om personuppgifter skyddas, för att bevara ett klimat av förtroende.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade ja till betänkandet eftersom jag är övertygad om att sammankopplingen av företagsregister kan bidra till att insynen förbättras i rättsliga och affärsrelaterade transaktioner. Det generella målet med projektet var att göra det lättare för marknadens aktörer att få tillgång till information. Avsikten var att göra det möjligt för vem som helst att ta reda på vem som faktiskt står bakom ett visst företag, oavsett dess rättsliga form. Därför skulle en sammankoppling även vara i konsument- och kreditgivarskyddets intresse.

 
  
MPphoto
 
 

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman! Jag röstade ja till Miguel Portas’ betänkande om sammankoppling av företagsregister, eftersom det är en bra idé med obligatorisk integrering av europeiska företagsregister för samtliga EU-stater i syfte att avlägsna de nuvarande hindren för företags rörlighet inom EU.

En enda europeisk portal till företagsregistren, en giltig och tillgänglig portal i de 27 EU-medlemsstaterna som gör det möjligt för alla medborgare att få tillgång till information om företag i EU, är helt klart ett bra sätt att rationalisera företagsutvecklingen i unionen.

 
  
  

Betänkande: Schroedter (A7-0234/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade ja eftersom jag anser att den nya hållbara ekonomin måste bygga på att det finns kvalificerad arbetskraft som främjar innovation inom sektorer som är strategiskt fördelaktiga för EU:s framtid, särskilt energi och forskning. Det större värdet av dessa kunskapsområden, möjligheterna till omlokalisering som de erbjuder och det sätt på vilket de kan vara baserade både i EU:s randområden och centrala regioner erbjuder en enorm potential när det gäller ny teknik och dess förmåga att anpassas till den nya miljömässiga och mänskliga situationen.

Det kommer att bli centralt med investeringar i sektorer som främjar förebyggande och minskning av klimatförändringens effekter. Havsregionerna kommer att spela en viktig roll i detta avseende tillsammans med alternativa sätt att producera energi med hjälp av de naturresurser som finns i EU:s olika regioner.

Kunskap som avser miljömässig innovation är den nya ekonomins framtid, eftersom det måste finnas en stark inriktning på kunskapens tillämpning inom nya ekonomiska användningsområden. Kunskap kan med andra ord ge mervärde, men den kan endast skapa sysselsättning genom samverkan med centrum för forskning, produktion och distribution, vilket skapar sysselsättning inom de mest olikartade områden, från forskning till tjänster och handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) Osäkerheten på arbetsmarknaden har för närvarande en avsevärd inverkan på ungdomars sysselsättningssituation i unionen. Jag välkomnar betänkandets tonvikt på tillträde till arbetsmarknaden, på förbättring av sysselsättningsmöjligheterna för ungdomar samt på förbättring av utbildningsprogrammen i detta avseende.

Ungdomar måste kunna ta del av arbetsmarknaden. Jag välkomnar särskilt en förbättring av kontakterna mellan utbildningsorgan, universitet och näringsliv. Dessa kontakter hjälper ungdomar att komma in på arbetsmarknaden för första gången och skapar sysselsättningsmöjligheter för akademiker och ungdomar med yrkeskompetens.

För det andra stöder jag bättre samordning på alla nivåer mellan finansieringssystemen på europeisk, nationell och regional nivå.

Jag stöder dock inte en omställning från direktstöd till landsbygdsutveckling och utveckling av ett miljömässigt hållbart jordbruk, eftersom direktstöd är bästa sättet att ge jordbrukarna inkomststöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stödde detta betänkande. För att uppnå en hållbar ekonomi i EU måste vi säkerställa en väl avvägd ekonomisk och social utveckling. Det är nödvändigt att begränsa den ekonomiska tillväxtens beroende av resurs- och energiförbrukningen, minska klimatförstörande utsläpp och på så sätt motverka den globala uppvärmningen. Vi måste även utnyttja den gröna sysselsättningspotentialen inom tjänstesektorn och den sociala ekonomin. För att åstadkomma detta bör kommissionen utarbeta en strategi för skapande av gröna jobb som regionala myndigheter kan följa när de antar strategier för regional utveckling. Genomförandet av denna strategi bör finansieras med EU-medel samt nationella och regionala medel. Fördelningen av dessa bör noga samordnas. Hjälpen bör användas för forskning och utveckling, anpassning av innovationer och infrastruktur samt skapande av ny teknik på området för exempelvis förnybar energi och energieffektivitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Den finansiella krisen leder EU och många regioner i världen allt djupare in i stagnation, utan att politikerna frågar sig hur det kan åtgärdas. Många av dem tror till och med att det räcker att helt enkelt rida ut stormen ett tag för att situationen ska återgå till hur det var före september 2008.

Jag delar inte denna uppfattning. Om vi bortser från miljön i diskussionen kommer samma orsaker att ge upphov till samma verkningar. Miljön innebär en möjlighet att upprätta en ny utvecklingsmodell. Sysselsättningspotentialen är avsevärd, under förutsättning att vi utrustar oss med de verktyg som behövs för att skapa en hållbar ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag instämmer med betänkandet, eftersom det främjar skapandet av hållbara arbetstillfällen, med andra ord arbetstillfällen som tar hänsyn till den nuvarande generationens behov på ett sådant sätt att framtida generationers möjligheter inte äventyras. Det betonas även att dessa arbetstillfällen måste skapa social välfärd, så de måste tjäna människan och naturen. Målet för den nya hållbara ekonomin bör vara gemensam miljömässig och social hållbarhet, skapande av långsiktiga utsikter till ökad konkurrenskraft, social välfärd och bättre miljöskydd. Genom att osäkra anställningskontrakt allt oftare används för lågkvalificerade arbeten är frågan om kvaliteten på sysselsättningen särskilt viktig, så genom detta betänkande främjas även skapandet av bra arbetstillfällen.

Dessa arbetstillfällen måste vara stabila och socialt orienterade, med särskild inriktning på de anställdas hälsa och säkerhet, anständigt arbete och kompetenskrav. Därför uppmanar jag medlemsstaterna att inte endast skapa högkvalificerade arbetstillfällen, utan även förbättra statusen för mellan- och lågkvalificerade arbeten genom att skapa goda arbetsvillkor. Jag instämmer även med initiativet att anpassa strategierna för livslångt lärande efter äldre arbetstagares behov, så att även många arbetstagare som är äldre än 55 år kan delta.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. (FR) EU:s sammanhållningspolitik har en avgörande roll när det gäller att utveckla sysselsättningspotentialen i en hållbar ekonomi, eftersom sammanhållningspolitiken bidrar till att avlägsna de regionala skillnaderna och stimulera ekonomin. Ur denna synvinkel bör de regionala och lokala myndigheterna i högre grad använda strukturfonderna för att ta initiativ till att skapa nya, hållbara och varaktiga arbetstillfällen. Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) gynnar den regionala klusterbildningen genom att sammanföra forskning, innovation och infrastruktur på plats och med ny teknik.

Regionala och lokala myndigheter har bäst förutsättningar och är de mest lämpade för att skapa de villkor som krävs för att öka klusterbildningen, som avsevärt kan stimulera den lokala ekonomiska utvecklingen och skapa nya arbetstillfällen i regionerna. Även de små och medelstora företagen spelar en central roll för att främja innovation i EU. De bör uppmuntras att använda Europeiska socialfonden för att främja företagaranda och kompetens.

Bristen på samordning mellan finansieringssystemen på europeisk, nationell och regional nivå är dock ett hinder för uppnåendet av dessa mål. Därför finns ett behov av bättre samordning på flera nivåer för att öka samverkan mellan olika gemensamma politiska åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för det här betänkandet, eftersom jag erkänner vikten som skapandet av ”gröna jobb” har i en hållbar ekonomi. Ett ”grönt jobb” skulle också vara ett jobb som bidrar genom att spara energi och naturresurser, genom att använda förnybar energi, genom att bevara ekosystemen och genom att minska miljöpåverkan orsakad av avfall och luftföroreningar. Den positiva bieffekten av att främja dessa sektorer är faktiskt ansenlig och borde utvecklas. Samtidigt måste lämpliga arbetsförhållanden garanteras liksom yrkesutbildning för folket.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade ja till betänkandet eftersom det där riktas kritik mot Europa 2020-strategin, som inte är inriktad på arbetslösheten och den sociala sammanhållningen, och eftersom det i betänkandet efterlyses förändringar av regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden, så att de verkligen ska främja sysselsättning och rättvis social integrering. Syftet med betänkandet är även att starta en debatt om och anta särskilda åtgärder för att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet, med full lön och socialförsäkring, genom att stimulera miljömässigt och socialt hållbar tillväxt.

Inom denna ram förespråkas i betänkandet en stark roll för den offentliga sektorn, genom främjande av dess hållbara utveckling med offentliga tjänster och infrastruktur som uppfyller miljömässiga och sociala standarder. I betänkandet förespråkas en ny industri-, utbildnings- och kompetenspolitik som skapar en livskraftig ekonomi genom främjande av jämställdhet och en stark roll för arbetstagarföreträdare.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder detta betänkande som klarlägger att man samtidigt som jobbpotentialen optimeras måste rikta särskild uppmärksamhet mot anständigt arbete samt de anställdas hälsa och säkerhet. För att föregripa förändringar och undvika arbetslöshet är det viktigt att främja social dialog och gemensamma överenskommelser (som ofta inte finns i de nya sektorerna) tillsammans med förbättrad social trygghet, system för inkomststöd och proaktiva, sektorspecifika utbildningsinitiativ, jämställdhet och en socialt inkluderande arbetsmarknad. Betänkandet bygger på Internationella arbetsorganisationens (ILO) definition av gröna jobb, enligt vilken alla jobb som främjar en hållbar utveckling är gröna jobb. För att säkerställa en socialt rättvis övergång bör arbetstagare vara en medverkande part i processen. I betänkandet efterlyses företrädare för de anställda i företagen som ska ansvara för att göra arbetsplatsen mer miljövänlig enligt ILO:s definition för att göra arbetsplatser, företag och industrier mer hållbara. Ökad hållbarhet bör införas som ett understött mål i budgetplanen för olika fonder, däribland strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. Vi måste sätta skapandet av hållbara jobb högst upp på EU:s dagordning med en progressiv övergång mot och investering i kvalitet och miljövänliga jobb.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade ja till betänkandet om ”utvecklande av sysselsättningspotentialen i en ny hållbar ekonomi”, eftersom målet inte enbart är att göra en numerisk analys av den gröna sysselsättningspotentialen. Det är även viktigt att undersöka frågan om hur bra arbetsvillkor kan garanteras och hur övergången till en hållbar ekonomi kan göras socialt rättvis.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Att sex olika parlamentsutskott har medverkat i att utarbeta betänkandet visar sysselsättningsfrågans stora betydelse i dag och hur begreppet hållbarhet nu är en oundviklig term i den politiska debatten. Ekonomins hållbarhet och dess potential för att utveckla arbetstillfällen är problem som delas av arbetstagare, företagare och politiker, tekniska arbetare och lekmän, miljövårdare och industrimän och många fler. Ett av huvudproblemen är just hållbarhetens kostnad och hur den fördelas.

Vi frågar oss i vilken utsträckning detta behov, som inte alltid är märkbart eller tillräckligt lätt att uppnå, på ett negativt sätt påverkar marknadens förmåga till initiativ och organisation eller skapar ytterligare svårigheter för en ekonomi som redan har drabbats hårt av krisen och osäkerheten. I dag finns ett växande behov av att hållbarheten ska vara mer än en sammanfattande term som därför är svår att uppnå. Den bör snarare vara en genomförbar förutsättning för att även från ekonomisk synpunkt förändra människans handlande i världen så att alla gynnas, inte endast några få radikaler.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Utvecklingen är hållbar om den tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Vi behöver en hållning som kombinerar hänsyn till ekonomiska, sociala och miljömässiga intressen, en intensivare social dialog, ett starkare företagsansvar samt försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren ska betala. Vi måste tänka långsiktigt för att skapa förutsättningar för konkurrenskraft, samt social, ekonomisk, territoriell och miljömässig sammanhållning. Vi måste därför förespråka investeringar i humankapital, socialt kapital och miljökapital, teknisk innovation och nya miljötjänster.

Genom detta åtagande deltar vi i kampen mot klimatförändringarna. EU har åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med minst 20 procent fram till 2020, att täcka 20 procent av sitt energibehov med förnybar energi och att öka energieffektiviteten med 20 procent. Enligt en undersökning från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar kan den globala uppvärmningen endast begränsas till 2 °C om de industrialiserade länderna senast 2050 minskar sina utsläpp av växthusgaser med 80–90 procent jämfört med 1990. Vi förespråkar därför skapandet av ”gröna jobb” som bidrar till en hållbar utveckling som bygger på social rättvisa och miljöeffektivitet liksom sysselsättningsfrämjande åtgärder på landsbygden för att motverka avfolkning.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I detta initiativbetänkande finns positiva inslag på olika områden. Det har införlivat en del av det yttrande som jag var ansvarig för i utskottet för industrifrågor, forskning och energi, även om behovet av större inriktning på varje medlemsstats särdrag tyvärr inte betonas i betänkandet. Jag ska ta upp några positiva sidor:

- I betänkandet fastställs att en ny hållbar ekonomi för EU ska säkerställa en väl avvägd ekonomisk och social utveckling med betoning av den offentliga sektorns betydelse.

- I betänkandet efterlyses en ambitiös, hållbar industripolitik med tonvikt på resurseffektivitet. Det framhålls att den gröna ekonomin måste erbjuda möjligheter till anständiga och välbetalda arbeten inriktade på energieffektivitet eller som även själva bidrar till ett mångfacetterat näringsliv.

- I betänkandet påpekas att övergången till en ny hållbar ekonomi är en mycket komplex företeelse som kräver att särskild uppmärksamhet ägnas åt de områden som drabbas av avindustrialisering genom lämpliga mekanismer för ekonomiskt stöd och integrerade insatser, som är inriktade på hållbar utveckling och en mer innovationsbaserad ekonomi och som kan skapa anständiga, välbetalda arbeten med tillhörande rättigheter samt minska de sociala orättvisorna och de regionala skillnaderna. Arbetsmarknadens parter är viktiga för att uppnå dessa mål. Stödet till små och medelstora företag är särskilt viktigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Det passar bra att rösta om detta betänkande i dag, eftersom den skotska regeringen i dag meddelade att Skottland är på god väg att uppnå sina 2020-mål för växthusgasutsläpp. I en nyligen släppt rapport framhävs att havsbaserade vindkraftparker i sig skulle kunna skapa 48 000 arbetstillfällen i Skottland. Den skotska regeringen har föresatt sig att gå i bräschen för EU:s insatser att skapa nya arbetstillfällen i en hållbar ekonomi. Det är olyckligt att regeringen i Westminster fortsätter att diskriminera skotska energileverantörer genom bestraffande nätavgifter, vilket hämmar en utveckling som har betydelse för hela EU. Jag röstade ja till uppmaningarna i betänkandet och kräver att den brittiska regeringen tar hänsyn till dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Det ökade antalet korta anställningsavtal med sämre arbetsvillkor förekommer i dag särskilt bland ungdomar. Detta är ett allvarligt hinder för medborgarnas stabila liv och därmed en hållbar ekonomi. Ekologiska trender inom utveckling och industriella innovationer är avsedda att bidra till ökad sysselsättning samtidigt som miljön skyddas.

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet menar att krav på miljövänlig teknik inom jordbruket kan bidra till ökad sysselsättning och ökade inkomster för jordbrukarna. Detta är en intressant teori som helt klart förtjänar en diskussion och djupare analys. Förslaget om informationskampanjer för att göra medborgarna medvetna om ekologins betydelse förtjänar också stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. − (EN) Energihållbarhet är en av de viktigaste frågorna som samhällena i Europa står inför i dag, och det har också potentialen att bli en av de viktigaste sysselsättningskällorna under de kommande åren. Jag stöder det här initiativet eftersom det främjar skapandet av arbetstillfällen och skyddar arbetstagarnas rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Den långsamt avklingande ekonomiska krisen bör sporra EU att hushålla med resurserna på ett klokare och mer konkurrenskraftigt sätt. Detta är endast möjligt genom en hållbar näringslivsstrategi, som medför en rad positiva bieffekter för miljön och medborgarna. Vi måste skapa stabila allmänna villkor där sysselsättningspotentialen i EU:s gröna ekonomi kan blomstra och leda till hållbar näringslivsutveckling. Jag röstar ja till betänkandet, eftersom ekonomisk tillväxt, miljöskydd och social sammanhållning går hand i hand och kompletterar varandra. Målet bör inte endast vara att skapa nya, hållbara ”gröna” jobb, utan även att uppmuntra företagen och samhället i stort att medverka i detta nya sätt att driva näringsverksamhet. Vi måste till fullo utnyttja den ”gröna” ekonomins potential och samtidigt stärka EU:s globala profil som förebild i form av en progressiv, hållbar och miljömedveten ekonomisk union.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Som en följd av krisen har ekonomisk tillväxt och sysselsättning blivit en överhängande prioritering i EU. Jag röstade ja till betänkandet, eftersom jag anser att det är centralt att välriktade åtgärder ökar sysselsättningen genom en politik för aktivt åldrande och för integrering av ungdomar, funktionshindrade, legala invandrare och andra sårbara grupper på arbetsmarknaden. Dessa strategier samt bra utbildning måste kompletteras genom effektiva incitament som stöder livslångt lärande och fortbildning.

Ett annat segment som inte får glömmas bort är unga akademiker. Vi måste främja ett starkt partnerskap mellan medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter som hjälper dessa ungdomar att hitta sitt första jobb eller få möjlighet till fortbildning, även i form av lärlingsplatser. I detta hänseende måste medlemsstaterna till fullo utnyttja de EU-fonder som finns tillgängliga, särskilt Europeiska socialfonden.

 
  
MPphoto
 
 

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE), skriftlig. (RO) Vi behöver åtgärder som är utformade för att skapa nya arbetstillfällen, särskilt nu när medlemsstaterna står inför en allvarlig ekonomisk och social kris. Mot denna bakgrund har EU:s sammanhållningspolitik en avgörande roll när det gäller att utveckla sysselsättningspotentialen i en hållbar ekonomi, eftersom sammanhållningspolitiken bidrar till att avlägsna de regionala skillnaderna och skapa ett samhälle med full sysselsättning. Vi måste uppmuntra regionerna att använda strukturfonderna för att finansiera nationella, regionala och lokala projekt, samt använda Europeiska socialfonden för att skapa fler utbildningsmöjligheter och arbetstillfällen.

Europeiska socialfonden är en lösning för medlemsstater som vill investera i kompetensutveckling, sysselsättning och utbildning, omskolning och yrkesvägledning för arbetslösa i syfte att skapa fler och bättre arbetstillfällen. För att stödja medlemsstaternas lokalsamhällen och regioner begärde jag att kommissionen finansierar ett pilotprojekt inriktat på att tillhandahålla utbildning och främja utbytet av modeller för bästa praxis för dem som är direkt delaktiga i förvaltningen och användningen av EU-fonder på lokal och regional nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Mann (PPE), skriftlig. (DE) Jag har i dag röstat ja till Elisabeth Schroedters initiativbetänkande om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi. Kärnan i betänkandet är de så kallade gröna jobben. Det är arbetstillfällen i nästan alla berörda industri- och tjänstesektorer vilka bidrar till en hållbar ekonomi. Miljöskyddet kan bli en ekonomisk drivkraft om vi i ett tillräckligt tidigt skede skapar förutsägbara och investeringsvänliga ramvillkor. Införandet av ytterligare ett antal upphandlingskriterier strider mot EU:s uttalade mål att genast minska byråkratin. Jag är nöjd med att vi kunde enas om att begränsa antalet nya kriterier för sociala minimistandarder. De flesta europeiska företag är utan tvekan globala pionjärer för en framgångsrik miljöskyddspolitik. För att garantera dem rättvisa konkurrensvillkor måste vi förhindra att tillverkningen flyttas ut ur EU till tredjeländer med låga miljöskyddsstandarder. Kommissionen och medlemsstaterna måste vidta snabba och kraftfulla åtgärder för att bekämpa denna utveckling. Mitt ändringsförslag i denna riktning fick majoritetens stöd i dag.

Antidiskriminering och likabehandling måste främjas på arbetsplatsen. Straffmekanismer och kvotering är fel metod. Kravet på att företagsstyrelserna obligatoriskt måste bestå av 40 procent kvinnor är orealistiskt. Därför fick inte detta förslag något stöd. Kvinnor behöver inte kvotering. De behöver bättre karriärmöjligheter. I detta syfte är det nödvändigt att avlägsna hinder för kvinnors yrkesutveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Sysselsättningsbegreppet i en ny hållbar ekonomi har skapat ett nytt paradigm när det gäller ekonomiska budgetar, som hittills har ansetts vara väsentligt för ekonomisk utveckling och skapandet av nya arbetstillfällen. En hållbar ekonomi förutsätter stora förändringar när det gäller sysselsättningspotentialen, och företag från energieffektivitetssektorn kommer att spela en avgörande roll i skapandet av nya arbetstillfällen över hela världen. Exemplet från Tyskland är i det här avseendet mycket illustrativt för framgångarna för den här sektorns företag i skapandet av nya arbetstillfällen. Det är därför helt avgörande att andra EU-länder följer Tysklands exempel, så att vi kan få en multiplikatoreffekt för sysselsättningen i en hållbar ekonomi över hela Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) På nytt har vi ett EU-betänkande fullt av vackra ord. Exempelvis talas det om optimal sysselsättningspotential för män och kvinnor i den nya, hållbara ekonomin, anständigt arbete, en socialt rättvis omvandling och uppfyllande av kompetenskrav. Samtidigt måste dock EU vara medvetet om att trycket på arbetsmarknaden just på grund av utvidgningen mot öster har ökat markant i vissa sektorer, utan några tecken på förbättring. Dessutom har särskilt under senare år osäkra arbetsvillkor, exempelvis arbete som utförs av personal från bemanningsföretag, deltidsarbete, ”McJobs” och skenbart egenföretagande ökat betydligt. Nu för tiden är inte ens högutbildade garanterade något jobb.

Så länge man fortsätter att prata om att ge arbetstagare från tredjeländer arbetstillstånd för att förse handeln och industrin med billig arbetskraft, i stället för att försöka ge arbetstagare som redan bor i landet lämplig fortbildning, kommer allt detta troligen att förbli tomma ord. Kraven låter bra, men ord på papper är lätta att slösa med. Jag har lagt ned min röst, eftersom jag inte kan förutsätta att man vidtar lämpliga åtgärder som faktiskt leder till att detta förverkligas.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Elisabeth Schroedters betänkande eftersom jag håller med om dess meddelande och strategi.

Hållbar utveckling tar hänsyn till den nuvarande generationens behov på ett sådant sätt att kapaciteten att tillfredsställa framtida generationers behov inte äventyras. I rådets beslut tar man hänsyn till ekonomiska och ekologiska intressen och fastställer att investeringar i humankapital och socialt kapital samt innovation är nödvändiga för att skapa förutsättningar för konkurrenskraft, välstånd och social sammanhållning.

En annan viktig punkt i betänkandet är definitionen av gröna jobb. Dessa jobb ska inte begränsas till sådana sysselsättningsområden som är direkt knutna till miljöskydd. Gröna jobb omfattar även alla jobb som främjar en övergång till en hållbar ekonomi genom att bidra till energibesparing, användning av förnybara energikällor samt minskade mängder avfall.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Hållbar tillväxt måste grundas på social rättvisa och miljöeffektivitet. Omvandlingen av de europeiska ekonomierna till miljöeffektiva ekonomier på alla nivåer – lokal, nationell, regional och europeisk nivå – kommer att leda till genomgripande förändringar inom produktion, distribution och konsumtion. Jag stöder insatserna för att genomföra informationskampanjer som riktar sig till allmänheten i syfte att understryka att vår strategi för övergång till en grön, hållbar ekonomi är socialt rättvis och att den kommer att bidra till ökad sysselsättning.

Jag vill betona nödvändigheten av att lägga större tonvikt vid den biologiska mångfalden i skapandet av gröna jobb över hela Europa, särskilt genom att införa Natura 2000-nätverken. Jag uppmanar kommissionen att senast 2011 föreslå en strategi som omfattar både lagstiftningsåtgärder och andra typer av åtgärder för att uppmuntra till gröna jobb som skapar såväl tillväxt som välstånd för alla.

Jag uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera sin politik för att omskola arbetstagare till gröna jobb med övrig EU-politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Det är viktigt att utveckla gröna jobb i Europa. Å ena sidan gör dessa jobb det möjligt att stödja hållbar tillväxt, och å andra sidan är de viktiga för att uppnå de ambitiösa kvantifierade mål som EU har fastställt för att bekämpa klimatförändringarna. Jag röstade för min kollega Elisabeth Schroedters betänkande. I det förespråkar man ett genomförande av åtgärder som främjar dessa mål. För att öka antalet gröna jobb bör man framför allt uppmuntra företagen att investera i ren teknik. Jag tänker särskilt på införandet av skattelättnader för små och medelstora företag. Regionerna bör också uppmuntras att använda strukturfonderna och Sammanhållningsfonden för att skapa nya, hållbara och varaktiga arbetstillfällen. Vi bör dock också se till att de nationella utbildningssystemen är anpassade för att bemöta efterfrågan på kvalificerad arbetskraft samt se till att de som riskerar att bli arbetslösa på grund av strukturella förändringar i ekonomin omskolas.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE), skriftlig. (CS) Jag lade ner min röst om betänkandet om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi eftersom jag inte håller med föredraganden om att vi kan komma till rätta med arbetslösheten genom att minska utsläppen med 90 procent på 40 år. I betänkandet stöder man visserligen införandet av nya tekniker, men det skapar inte nödvändigtvis arbetstillfällen för de europeiska medborgarna. Vi är en del av en avreglerad global marknad där företag, samhällen och konsumenter även erbjuds ny asiatisk teknik, som konkurrerar med europeisk teknik genom låga priser. Det betyder inte att vi inte bör införa standarder för att förbättra miljön, men vi bör inte låtsas att det kommer att minska arbetslösheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag är mycket nöjd med att parlamentet i dag har antagit min tyska kollega Elisabeth Schroedters betänkande om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi. Som hon sade efter omröstningen har De gröna länge förespråkat att Europa förbinder sig till en verklig ny grön giv och påskyndar övergången till den gröna ekonomin som den enda möjliga lösningen på den aktuella ekonomiska krisen. Därför är det mycket positivt att en stor majoritet av parlamentsledamöterna från olika grupper stödde betänkandet. I det betonar man den enorma potentialen att skapa nya gröna jobb och omvandla befintliga jobb till gröna jobb runt om i Europa samtidigt som man fastställer rekommendationer i detta syfte.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Även om vi stöder vissa principer i betänkandet röstade vi mot det.

Utveckling av nya jobb i gröna sektorer, användning av förnybara källor, återuppbyggnad av ekosystemet och energibesparingar är önskvärda och bör stödjas. Vi kan dock inte låta våra företag bära kostnaderna för övergången till hållbara jobb, framför allt inte i dessa kristider.

De företag som är intresserade av att helt eller delvis övergå till en ekologiskt hållbar sektor bör ges möjlighet till ekonomiskt stöd. Förfarandena för att ersätta system med höga föroreningsnivåer till system som har en låg miljöpåverkan bör förenklas eftersom de, vilket ofta händer i Italien, motarbetas av medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Edward Scicluna (S&D), skriftlig. (EN) Jag stödde gladeligen betänkandet. Det är viktigt att den ekonomiska och sociala krisen inte hindrar medlemsstaterna från att gå mot en mer hållbar, koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi. Det kommer att göra att de blir mer motståndskraftiga, mer konkurrenskraftiga och mindre beroende av allt dyrare import. Kommissionen bör fokusera på gröna jobb eftersom OECD har visat att sektorn för miljövaror och miljötjänster har potential att tillhandahålla arbetstillfällen som avser många olika kvalifikationer och färdigheter, inbegripet för lågkvalificerade arbetstagare. Jag skulle också vilja att medlemsstaterna inrättar finansieringssystem och skatteincitament för att hjälpa små och medelstora företag att gå mot en grön sysselsättningspolitik. Samtidigt som en ny europeisk sysselsättningsstrategi ger en bred definition av ”gröna arbetstillfällen” bör åtskillnad göras mellan föroreningsbegränsning, återvinning, förvaltning av vattenresurserna, naturskydd, utarbetande av miljöteknik, framställande av förnybar energi och miljövänlig forskning och utveckling. En ”grön” ekonomi har potential att skapa ekonomisk tillväxt och ta itu med den ökande osäkerhet på arbetsmarknaden som har uppstått i EU under de senaste årtiondena, framför allt bland unga människor. För att uppnå detta behöver vi lämpliga utbildningsprogram. Endast på så sätt kommer vi att kunna utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig.(PL) Europeiska rådet har fastställt att utveckling är hållbar om den tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. I betänkandet diskuteras skapandet av gröna jobb ingående. En mycket viktig faktor är att det finns stor potential att skapa nya arbetstillfällen inom området förnybara energikällor. I Europa är Tyskland ett bra exempel på ett ansvarsfullt genomförande av denna politik. Vid övergången till en hållbar ekonomi måste vi också uppmärksamma social rättvisa för att medborgarna ska kunna acceptera förändringen. Lämplig utbildning och systematisk förbättring av arbetstagarnas kvalifikationer kräver inte bara respekt för miljöstandarderna utan också för arbetsvillkoren.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Jag stöder helt och hållet betänkandet om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi. Elisabeth Schroedter hänvisar till Internationella arbetsorganisationens (ILO) definition som fastställer att alla arbetstillfällen som bidrar till den hållbara utvecklingen och till ett socialt Europa är gröna jobb. Därmed omfattar definitionen mer än högteknologiska jobb inom sektorn för energi- och miljöförvaltning som kommissionen hänvisar till. Ett mål är till exempel en ambitiös, hållbar industripolitik med tonvikt på resurseffektivitet och anständiga och välbetalda arbeten. Det rekommenderas att industrin deltar i större utsträckning, att regionala myndigheter uppmuntras att anpassa rättsliga ramvillkor, marknadsbaserade incitament, subventioner och offentlig upphandling till detta mål och att bättre riktade åtgärder vidtas inte bara när det gäller behovet av nya kunskaper utan också inrättandet av social dialog eller kollektiva arbetsavtal i de nya sektorerna.

Trycket på produktivitet är mycket högt i de nya sektorerna, och benägenheten att garantera goda arbetsvillkor är låg. Därför är det inte lätt att övertyga anställda i traditionella industrier med en tradition av stabilt socialt skydd att byta bransch. EU har förbundit sig att bekämpa den globala uppvärmningen, och därför krävs det en bra strategi för en socialt rättvis övergång till en grönare ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet. I det efterlyser man en utveckling av en europeisk sysselsättningsstrategi för en hållbar ekonomi. Man kräver också att rådet ser över de subventioner som innebär negativa konsekvenser för miljön och betonar behovet av anständiga arbeten.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om att utveckla sysselsättningspotentialen hos en ny hållbar ekonomi eftersom jag anser att medlemsstaterna bör gå mot en konkurrenskraftig och mer effektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Därför uppmanar jag EU att utveckla en hållbar industripolitik och att se till att industrin deltar i miljöinnovationen för att göra den ekonomiska tillväxten mindre beroende av resurs- och energiförbrukning samt minska utsläppen av föroreningar. Jag anser att om vi ska kunna skapa arbetstillfällen i en miljöeffektiv ekonomi behöver vi investera i energieffektivitet samt i användning av förnybara energikällor och gröna tekniker inom bygg-, transport- och jordbrukssektorn. Jag efterlyser en utveckling av en europeisk sysselsättningsstrategi för att uppnå en hållbar ekonomi som en del av Europa 2020-strategin, och jag betonar samtidigt de regionala myndigheternas betydelse i detta avseende.

Dessutom efterlyser jag en utveckling av effektiva finansieringssystem och skatteincitament för att hjälpa små och medelstora företag att gå över till en grön sysselsättningspolitik och garantera gröna innovationer och grön produktion. Slutligen anser jag att sysselsättningspolitiken kan spela en central roll för att bekämpa fattigdom och social utestängning, och jag uppmanar medlemsstaterna att använda Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att främja de nya kunskaper som krävs för miljöeffektiv utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Mina damer och herrar! Övergången till en hållbar ekonomi är inte bara en miljömässig nödvändighet, utan den är också en grundläggande del av vår strategi för ett socialt Europa. Dessa förändringar kommer dock endast att ge resultat om de är socialt rättvisa och i slutändan ökar sysselsättningen, förbättrar arbetsvillkoren och förbättrar socialförsäkringarna.

Därför bör en hållbar ekonomi inte bara omfatta social och miljömässig, utan även teknisk och ekonomisk hållbarhet. Det får inte finnas några motsättningar. Vi behöver fler kreativa åtgärder.

Ta till exempel energieffektivitet. I Litauen var byggsektorn en av de branscher som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen. Majoriteten av de gamla byggnaderna i Litauen är mycket oekonomiska – importerad energi används ineffektivt, vilket de boendes enorma värmeräkningar visar.

Det är troligt att nationella projekt för att isolera byggnaderna och öka deras energieffektivitet kommer att innebära att Litauen minskar sitt beroende av importerad energi.

Detta är givetvis bara ett exempel, och det är inte nödvändigtvis tillämpbart på alla medlemsstater. Det visar dock att framför allt under krisen måste vi tänka mer konstruktivt och tillsammans lägga grunden för en hållbar framtid.

 
  
  

Betänkande: Trzaskowski (A7-0216/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. (CS) Jag stödde betänkandet om EES-Schweiz: hinder för det fullständiga genomförandet av den inre marknaden, eftersom man i det betonar en rad olika åtgärder som syftar till att fördjupa det ekonomiska samarbetet mellan EU och Schweiz samt uppmuntrar kommissionen att ta itu med dem. Framför allt tar man med all rätt upp det onödigt komplicerade systemet med 120 bilaterala avtal mellan Schweiz och EU inom enskilda ekonomiska sektorer. Det är riktigt att vi gör vårt bästa för att förenkla och närma lagstiftningen, framför allt när det gäller upphävandet av hindren för EU-företagens tillträde till den schweiziska marknaden och vice versa. I betänkandet tar man till exempel upp det helt onödiga rättsliga kravet på att företag som vill komma in på den schweiziska marknaden ska lämna en ekonomisk garanti. Enligt min åsikt är det ett onödigt hinder som bör upphävas, och det är helt rätt att ta upp det i betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det är lika viktigt för EU som för dess handelspartner, framför allt medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta), att den inre marknaden genomförs fullt ut och fungerar väl. Schweiz – EU:s fjärde viktigaste handelspartner om man ser till volymen – har sin egen modell för ekonomisk integration utan anslutning som grundas på bilaterala sektorsavtal. Det skapar ytterligare problem eftersom de bilaterala avtalen, till skillnad från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, inte innehåller någon automatisk mekanism för att anpassa deras innehåll till den framtida utvecklingen av det relevanta EU-regelverket.

Trots den positiva utvecklingen när det gäller avtalet om fri rörlighet för personer mellan EU:s medlemsstater och Schweiz finns det en del problem i samband med genomförandet av avtalet som kräver ytterligare uppmärksamhet. Därför anser jag att alla möjligheter som syftar till att förbättra genomförandet av avtalet bör läggas fram, inte minst större harmonisering av genomförandet och större konvergens mellan EU-lagstiftningen och den schweiziska lagstiftningen angående den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Schweiz har en historia och olika särdrag som inte bara återspeglas i dess interna styrelseskick utan också i landets förhållningssätt till andra stater samt i de invändningar och reservationer som man påtvingar dessa förbindelser. Den schweiziska motviljan mot att gå med i stora internationella organisationer eller att ingå fördrag som ofta är varaktiga och bindande och som påverkar det nationella rättssystemet går långt tillbaka liksom det faktum att man gynnar sina medborgare och nationella företag framför utländsk konkurrens, som ofta drabbas orimligt hårt av rättsliga och administrativa hinder.

Likväl har Schweiz varit en viktig partner för EU, och över hundra bilaterala avtal som reglerar förbindelserna mellan dem har redan undertecknats. Samtidigt som Schweiz’ beslut att stå utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte bidrog till att påskynda och underlätta EU:s ekonomiska förbindelser med landet har det dock inte helt och hållet hindrat att sådana förbindelser har utvecklats på ett generellt sett positivt sätt. Jag hoppas att dessa förbindelser kommer att förstärkas och växa.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) De fyra medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) (Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz) är viktiga handelspartner till Europeiska unionen. Om man ser till volymen är Schweiz och Norge den fjärde respektive femte största handelspartnern till EU. De fyra Eftastaterna och EU:s medlemsstater tillhör ett gemensamt kulturområde såtillvida att de har samma grundläggande värderingar och gemensamt kulturellt och historiskt arv.

Mot bakgrund av att de nya förordningarna i Lissabonfördraget kan fördröja genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden i EES/Efta-staterna, samtycker jag till att kommissionen måste formalisera anmälningsförfarandet för nya EU-regler och EU-lagar som omfattas av EES-avtalet, så att man minskar klyftan mellan antagandet av ny lagstiftning och det eventuella införlivandet i EES/Efta-staterna.

Jag samtycker även till att EES/Efta-staternas parlament bör involveras mer i EU:s lagstiftningsprocess när det gäller förslag som är relevanta för EES. Jag föreslår därför att kommissionen ger de nationella parlamenten i EES/Efta-staterna de lagstiftningsförslag som har skickats till de nationella parlamenten i EU:s medlemsstater för samråd.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Som ordförande för Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Schweiz och EES har jag god förståelse för de problem som tas upp i betänkandet. Europeiska frihandelssammanslutningen har fyra medlemmar: Schweiz, Island, Norge och Liechtenstein. År 1994 blev tre av dessa fyra länder en del av den inre marknaden genom undertecknandet av EES-avtalet. I en folkomröstning valde Schweiz att inte delta i EES med 50,3 procent röster mot och 49,7 procent för. Därför beslöt Schweiz sig för att ha en separat förbindelse med övriga Europa, och man har ingått cirka 120 bilaterala avtal med EU.

Avtalen handlar om fri rörlighet för personer, väg- och lufttransport, vetenskaplig forskning, tekniska handelshinder, offentlig upphandling och jordbruk. Schweiz är EU:s näst viktigaste handelspartner, och över en miljon människor i EU arbetar på schweiziska företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom jag välkomnar de framsteg som gjorts på vägen mot en liberalisering av tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster mellan EU och Schweiz, och framför allt de positiva effekterna av avtalet om fri rörlighet för personer. Den konstanta ökningen mellan 2005 och 2009 av antalet utstationerade arbetstagare och självständiga tjänsteleverantörer från EU som är verksamma i Schweiz (enligt statistiken finns det cirka 200 000 gränsöverskridande arbetstagare från EU eller Eftastater som pendlar till Schweiz dagligen för att arbeta) har visat sig gynna båda parter. Jag anser att under den kommande perioden bör den schweiziska regeringen och kantonerna dra lärdom av EU och EES-staternas erfarenheter när det gäller liberaliseringen av tjänstesektorn genom genomförandet av tjänstedirektivet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Schweiz är tillsammans med Island, Norge och Liechtenstein en del av Europeiska frihandelssammanslutningen och en viktig handelspartner till EU. Men Island, Norge och Liechtenstein konsoliderade sina handelsrelationer med EU ytterligare när de godkände avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Sett till volymen är Schweiz EU:s fjärde största handelspartner och godkännandet av EES-avtalet är därför extremt viktigt. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) I det här betänkandet lägger man inte tillräcklig vikt vid Schweiz suveränitet. Därför har jag röstat mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Det är absolut nödvändigt att skapa ett verkligt Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) såsom det framställs i Portofördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi, De gröna, stödde betänkandet. Det innehåller en rad anmärkningar om hindren för Schweiz och EES-staternas genomförande av reglerna för den inre marknaden. Framför allt tar man bland annat upp följande förslag: efter Lissabonfördragets ikraftträdande bör kommissionen förse EES-/Eftastaternas parlament med de lagförslag som skickas till EU-medlemsstaternas nationella parlament för yttrande. EES-/Eftastaterna bör avsätta tillräckliga medel för att genomföra tjänstedirektivet och framför allt för att upprätta nationella gemensamma kontaktpunkter. EES-/Eftastaterna bör dessutom delta i större utsträckning i diskussionerna om direktivet om konsumenträttigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi röstade för betänkandet eftersom det innebär att hindren för frihandel mellan EU:s medlemsstater och viktiga europeiska handelspartner upphävs.

Vi anser, framför allt när det gäller Italien, att ett ökat genomförande av reglerna om den inre marknaden från Schweiz’ sida kan ha en positiv effekt på våra företag och våra arbetstagare. Vi välkomnar att Schweiz redan har beslutat sig för att minska banksekretessen avsevärt för att uppfylla behovet av öppenhet inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet. I det rekommenderas större samarbete och utbyte av bästa praxis samt råd om ändringar som bör genomföras efter Lissabonfördraget. Det är hoppingivande att eftersläpningen med införlivandet i genomsnitt ligger på 0,7 procent, vilket i stort sett är detsamma som EU:s medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Rafał Trzaskowski (PPE), skriftlig.(PL) Jag är mycket nöjd med att betänkandet antogs av en så stor majoritet i parlamentet. Jag hoppas att era röster för antagandet också innebär att ni precis som jag stöder de två grundläggande målen i betänkandet. För det första ville jag och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd även införa de länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är medlemmar i EU och Schweiz på utskottets agenda om EU:s hjärta – den inre marknaden. Jag hoppas att dessa partner, som när allt kommer omkring är EU:s största ekonomiska partner, alltid kommer att finnas med på agendan. Det andra målet var att slutligen ta itu med särskilda hinder för samarbetet, framför allt hindren mellan Bryssel och Bern. Jag hoppas att parlamentets omröstning i denna fråga kommer att övertala båda sidorna – både kommissionen och de schweiziska myndigheterna – att se över de mekanismer som i nuläget reglerar samarbetet.

 
  
  

Betänkande: Zalba Bidegain (A7-0210/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Frihandelsavtal gör det möjligt för länder som skriver under det att dra fördel av handel av ett brett urval produkter och att utveckla styrkeförhållandet. Jag är därför glad över att EU snart kommer att skriva under ett frihandelsavtal med Sydkorea. Vi måste dock alltid vara extremt vaksamma när det gäller föreslagna handelsavtal. I det här fallet måste vi undvika snabba förändringar som potentiellt sett skulle kunna destabilisera handelsflödena. Härav behovet av undantagsklausuler, inte minst för att skydda vår bilindustri. I praktiken är jag nöjd med att betänkandet har godkänts, eftersom det innehåller en uppmaning från ledamöterna om att tillåta att en undersökning av ett importinflöde inleds på begäran av en medlemsstat, Europaparlamentet, den interna rådgivande gruppen, en juridisk person eller en sammanslutning som inte är en juridisk person och som agerar på EU-industrins vägnar och representerar minst 25 procent av denna, eller på kommissionens eget initiativ. Om det visar sig att europeiska tillverkare är allvarligt drabbade av dramatiska ökningar av importer av en viss produkt, kan skyddsåtgärder införas i form av skyddstullavgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om införlivandet av en bilateral skyddsklausul i frihandelsavtalet mellan EU och Korea. Skyddsklausulen kommer att skydda de europeiska industrierna och arbetstillfällena från att påverkas negativt av koreansk import. En nära övervakning av exportflödet och en snabb korrigering av alla oegentligheter när det gäller iakttagandet av principen om rättvis konkurrens är synnerligen viktiga aspekter. Följaktligen anser jag att parlamentet bör visa rådet och kommissionen att det vill anta förordningen så snabbt som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Parlamentet har godkänt ändringsförlagen till skyddsklausulen som ska införas i frihandelsavtalet med Sydkorea. Men detta är bara den första omröstningen. Slutomröstningen har skjutits upp till sammanträdesperioden den 18–21 oktober, så att vi kan få spelrum att nå en överenskommelse med rådet i första behandlingen. Alla Europeiska kommissionens konsekvensbedömningar har visat att handelsfördelarna kommer att bli större för Sydkorea än för EU. Det minsta kommissionen kan göra är att ge oss en trovärdig skyddsklausul. Vi känner verkligen att vårt behov av regionala skyddsåtgärder är rättmätiga, eftersom följderna av att öppna EU-marknaden för sydkoreanska produkter kan variera avsevärt mellan olika medlemsstater. Det är mycket lättare att förutsäga följderna för europeiska exporter i ett land med 50 miljoner invånare (i motsats till 500 miljoner). Det är också avgörande att parlamentet och relevanta industrisektorer har rätt att inleda en undersökning i skyddssyfte, och att parlamentet har mer att säga till om när det handlar om att godkänna eller avvisa skyddsåtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag hoppas att frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea kommer att gynna båda parter och att alla hinder mot frihandel kommer att vara minimala för båda sidorna. Syftet med skyddsåtgärderna är att ta itu med de negativa konsekvenserna för EU:s industrier. Den bilaterala skyddsklausulen ingår i det avtal som undertecknades med Sydkorea i oktober, och den bör förtydligas så att de olika aspekterna av dess genomförande anges korrekt och så att den är förenlig med ett öppet förfarande samtidigt som motparten involveras.

Eftersom klausulerna hindrar frihandel bör de begränsas i så stor utsträckning som möjligt för att undvika stor skada. De bör vara lämpliga och proportionerliga i förhållande till de situationer som de inrättades för. Jag hoppas att den europeiska industrin kommer att visa sig vara alltmer stabil och kreativ så att vi inte behöver använda klausulerna.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Detta förslag till Europaparlamentets och rådets förordning utgör det rättsliga instrument som krävs för att införliva skyddsklausulen i frihandelsavtalet (FTA) mellan EU och Sydkorea. Den 15 oktober 2009 slöts ett frihandelsavtal mellan EU och Sydkorea. I avtalet ingår en bilateral skyddsklausul som föreskriver möjligheten att återinföra tullsatsen för mest gynnad nation (MGN) när importen till följd av liberaliseringen av handeln sker i så kraftigt ökade kvantiteter eller under sådana omständigheter att den orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för den industri i EU som tillverkar produkter av samma eller direkt konkurrerande slag. För att dessa åtgärder ska fungera måste en sådan skyddsklausul införas i EU-lagstiftningen, inte bara på grund av de förfarandemässiga aspekterna på införandet av skyddsåtgärder, utan även för att det är nödvändigt att specificera de berörda parternas rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Antagandet av skyddsklausulen, som är ett erkännande av de tragiska konsekvenserna av liberaliseringen och avregleringen av världshandeln, upphäver inte de risker och farhågor som frihandeln mellan EU och Sydkorea för med sig när det gäller olika ekonomiska sektorers framtid. Det gäller framför allt vissa medlemsstater, till exempel Portugal, och regionerna som är mest beroende av dessa sektorer.

Ta till exempel textil- och klädindustrin, som avtalet framför allt riktar sig till. Enligt den undersökning som genomförts av generaldirektoratet för sysselsättning och Eurofound kan sysselsättningen inom sektorn minska med 20–25 procent eller i värsta fall med 50 procent fram till 2020. Låt oss också komma ihåg sektorer som elektroniksektorn och industrin för tillverkning av motorfordonskomponenter.

EU:s nyliberala fundamentalism fortsätter att offra arbetstillfällen och produktionskapacitet på frihandelns altare för att dess multinationella företag ska gå med vinst. Den fortsätter att öka underskotten och främja externt beroende av utländska marknader såväl som kronisk, växande obalans i handeln. Denna ideologi fortsätter att rättfärdiga angrepp mot arbetstagarnas rättigheter, social dumpning samt miljontals små tillverkares och många små och medelstora företags undergång.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Det här är det första handelsavtalet som har ingåtts efter Lissabonfördraget och därmed det första avtalet som parlamentet kommer att godkänna. Därför är det viktigt att parlamentet gör sin röst hörd. För att bekräfta parlamentets nya befogenheter inom utformningen av EU:s handelspolitik röstade vi för de ändringsförslag som lagts fram av utskottet för internationell handel (INTA), men vi beslutade oss för att inte rösta för resolutionen i sin helhet för att försöka uppnå en bättre överenskommelse med rådet. Inför en bättre överenskommelse bör ett flertal viktiga punkter bör ses över: vi vill ha en verklig skyddsklausul, en effektiv klausul som kommer att göra det möjligt att komma till rätta med regionala snedvridningar mellan de olika medlemsstaterna och som, framför allt, kommer att göra det möjligt att förhindra uppkomsten av ”allvarlig skada” för EU:s tillverkare. Sedan har vi frågan om parlamentets rätt att inleda en undersökning enligt skyddsklausulen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea är av stor vikt för EU-medlemsstaternas ekonomiska utveckling. Men för att det inte ska förekomma snedvridningar och för att det ska finnas en balans mellan importer och exporter från båda parter måste det finnas bilaterala skyddsklausuler. Dessa klausuler gör det möjligt att förebygga allvarlig skada som EU-industrin potentiellt sett skulle kunna utsättas för när det gäller en överdriven ökning av importer av vissa produkter. Det tidigare nämnda skyddet måste därför införas i EU-lagstiftningen för att dessa åtgärder ska bli funktionsdugliga.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Jämfört med andra länder som EU har förhandlat fram eller till och med redan ingått frihandelsavtal med har den före detta japanska kolonin Sydkorea en strängare social- och arbetslagstiftning. Det är angeläget och passande att det finns möjlighet att under en begränsad period införa skyddsklausuler på regional nivå i enskilda medlemsstater. Tidigare erfarenheter visar att, framför allt när det gäller import och export av varor, det är viktigt att kunna ingripa så att alla nödvändiga strukturella anpassningar eller liknande åtgärder kan genomföras.

Det är också mycket viktigt att exporten och importen inom de områden som riskerar att påverkas mest övervakas för att undvika stor skada på EU:s industri. I grund och botten främjar handelsavtal ekonomisk tillväxt inom EU, och därför röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig. (IT) Jag stöder helt och hållet resolutionen om att införa en förordning som ger möjlighet att tillämpa en skyddsklausul när den sydkoreanska importen riskerar att orsaka stora skador för EU-tillverkarna och tillverkningsindustrin till följd av tillämpningen av frihandelsavtalet.

Regional tillämpning av klausulen är grundläggande för att ge medlemsstaterna samt industrin och parlamentet möjlighet att begära att undersökningar inleds snabbt för att skydda den europeiska exporten. Genom att rösta för Zalbaresolutionen kan vi anta en klar och beslutsam ståndpunkt gentemot rådet för att bekräfta att parlamentet inte bara verkställer EU:s handelspolitik utan även är med och utformar den.

Vi är mycket förvånade över att det belgiska ordförandeskapet – trots att det var medvetet om ovissheten angående det slutgiltiga innehållet – införde förslaget till beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av fördraget på dagordningen för nästa möte i rådet (utrikes frågor) innan parlamentet inlett diskussionen om fördraget och innan det kände till resultatet av parlamentets omröstning om säkerhetsklausulen samt utan att ett officiellt trepartssamtal genomförts. Det finns ett uppenbart behov av att uppmana alla institutioner att visa större ömsesidig respekt i enlighet med vad som fastställts i Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) EU är det mest krävande produktionsområdet och den mest tillgängliga marknaden i världen. Denna situation skapar mycket allvarliga problem, framför allt för våra tillverkare som tvingas följa en mängd olika mycket stränga lagstiftningar och som följaktligen ibland har högre produktionskostnader än konkurrenterna i andra delar av världen. Om dessa konkurrenter får fritt tillträde till våra marknader uppstår ett system med orättvis konkurrens för tillverkarna, bearbetarna, industrin och handlarna. På medellång sikt kommer det att få mycket negativa konsekvenser för det europeiska samhället.

Mot denna bakgrund välkomnar jag entusiastiskt betänkandet om handel mellan EU och Sydkorea. Det innehåller bestämmelser om en bilateral skyddsklausul för att förhindra allvarlig skada på den europeiska industrin vid stora importvolymer, vilket innebär att man har erkänt det kroniska problemet och börjat vidta lämpliga åtgärder för att minimera det.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman! Den 23 april 2007 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Republiken Korea i syfte att sluta ett frihandelsavtal mellan EU och Korea.

Avtalet undertecknades den 15 oktober 2009. I det ingår en bilateral skyddsklausul som föreskriver möjligheten att återinföra tullsatsen för mest gynnad nation (MGN) när importen till följd av liberaliseringen av handeln sker i så kraftigt ökade kvantiteter, i absoluta tal eller i förhållande till EU:s inhemska tillverkning, eller under sådana omständigheter att den orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för den industri i EU som tillverkar produkter av samma eller direkt konkurrerande slag.

För att dessa åtgärder ska fungera måste en sådan skyddsklausul införas i EU-lagstiftningen, inte bara på grund av de förfarandemässiga aspekterna på införandet av skyddsåtgärder, utan även för att det är nödvändigt att specificera de berörda parternas rättigheter. Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning utgör det rättsliga instrumentet för genomförandet av skyddsklausulen i frihandelsavtalet mellan EU och Korea.

 
  
MPphoto
 
 

  Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − Frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea är ett väldigt viktigt avtal för EU. Som liberaler är vi mycket positiva till frihandelsavtal, och vi tror på dess positiva effekter på den europeiska ekonomin och handeln. Vi är därför väldigt skeptiska till de regionala skyddsklausuler som Europaparlamentet vill tillföra avtalet som ett sätt att inskränka den fria handeln. Vi vill i stället understryka vikten av frihandeln för EU:s utveckling. För att EU ska kunna bli en konkurrenskraftig aktör inom den globala handeln bör Europaparlamentet agera för att underlätta och skapa möjligheter för att handla med övriga världen genom frihandelsavtal utan begränsningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) De gröna lade inte fram ändringsförslag till förslaget till betänkande eftersom vi utgår från att vi kommer att rösta mot frihandelsavtalet med Korea som sådant i det kommande samtyckesförfarandet på grund av att vi motsätter oss att EU:s industriella landskap fastställs godtyckligt genom ett enda frihandelsavtal. Dessutom motsätter vi oss att EU har förhandlat fram tillåtelse att exportera stora bensinslukande fordon till Korea trots att de inte uppfyller Koreas stränga gränser och tidsfrister för koldioxidutsläpp. Dessutom upplever vi att Europa 2020-strategin är ett försöka att gynna en industripolitik på EU-nivå och att den bör kompletteras med ett tillfälligt moratorium för förestående frihandelsavtal som kan strida mot inrättandet av denna politik.

Vi är dock positiva till inrättandet av strikta skyddsåtgärder som kan fungera som modell för andra frihandelsavtal. Vi instämmer också med föredraganden då han motsätter sig att skyddsåtgärderna i avtalet med Korea enbart riktar sig till bilindustrin samt med hans ståndpunkt att alla handelsförbindelser och potentiella behov av handelsförsvarsmekanismer bör beaktas.

 
  
  

Betänkande: Bové (A7-0225/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet som jag ansvarade för på gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentets vägnar. Jag anser nämligen att det är nödvändigt för att vi ska kunna uppnå jämvikt i förbindelserna inom livsmedelsförsörjningskedjan samt för att vi ska kunna göra dessa förbindelser öppna genom att se till att rättvisa och konkurrens är god praxis och genom att inrätta ett övervakningssystem för att garantera att kedjan fungerar smidigt. Jag hoppas att kommissionen kommer att ta hänsyn till de riktlinjer som parlamentet har antagit i dag och att de kommer att återspeglas i det lagstiftningsförslag som den kommer att lägga fram för oss före årets slut.

 
  
MPphoto
 
 

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Betänkandet begränsas till påståenden om den tragiska situationen i livsmedelskedjan, som förvärras varje dag, och man kritiserar kommissionen för tillkortakommandena i dess meddelande. Man accepterar dock kommersialisering av livsmedel och föreslår lösningar för att öka konkurrensen, insynen och informationen utan att ta upp problemets grundläggande orsak, det vill säga den kapitalistiska produktionsmodellen som bestjäl de små och medelstora företagen på de resultat som deras arbetare har producerat och de arbetande konsumenterna på deras inkomster. I Grekland har EU samt Pasoks och Ny demokratis regeringar i sin antigräsrotspolitik gett stöd åt det inflytande som monopolföretagen utövar på livsmedelsmarknaden och åt inrättandet av karteller för livsmedelsprodukter som mejeriprodukter och mjöl. På så sätt har återförsäljarpriserna stigit till skyarna, vilket har lett till att livsmedelsindustrins enorma vinster har ökat ytterligare samtidigt som arbetar- och gräsrotsfamiljerna inte har råd att köpa livsmedel.

Människornas livsmedelsbehov kommer endast att kunna tillfredsställas om arbetarklasserna, ägarna till små och medelstora företag och gräsrotsklasserna tillsammans bekämpar monopolen genom att bryta och omstörta antigräsrotspolitiken och dess aktörer, ge makten till folket, göra produktionsmedlen till allmän egendom och organisera planerad jordbruksproduktion mot bakgrund av arbetarklassfamiljernas och gräsrotsfamiljernas behov inom ramen för en folkets ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman! Jag röstade för betänkandet eftersom man, i enlighet med den ingående beskrivningen i punkt 3, har uppnått alla de jordbrukspolitiska mål som nämns i Romfördraget (höjd produktivitet, tryggad livsmedelsförsörjning, skäliga konsumentpriser och stabiliserade marknader), förutom målet om en skälig inkomst för jordbruksbefolkningen. Kommissionen bör därför ta vederbörlig hänsyn till detta i alla budgetförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Våra jordbrukare borde kunna ha en anständig inkomst för sitt arbete när de producerar livsmedel som uppfyller stränga kvalitetsstandarder och till priser som är rimliga för konsumenterna. Tack vare det arbete som har utförts i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling är José Bovés betänkande väl avvägt och föreslår ett antal lösningar på dessa utmaningar. Förslagen om att stärka producentorganisationerna, erbjuda standardkontrakt i vissa sektorer och främja självreglering är enligt min mening bra vägar att utforska. Jag har därför röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) Jordbrukarnas inkomster minskade med 12 procent i snitt under 2009 och driftskostnaderna ökade med 3,6 procent. I nuläget kommer inte jordbrukarna att kunna fortsätta sin verksamhet inom livsmedelsförsörjningskedjan under särskilt lång tid – där de priser som konsumenterna har betalat har ökat med 3,3 procent per år sedan 1996.

Livsmedelskedjan är en komplex struktur som inte fungerar effektivt i dag. Jordbrukarna får inte tillräcklig kompensation för den tid och de investeringar de lägger ner på att producera livsmedel av hög kvalitet. Om vi ska kunna förlita oss på jordbrukarna för att garantera en tryggad livsmedelsförsörjning i Europa måste vi ta itu med svängningarna på marknaden och snedvridningarna i livsmedelsförsörjningskedjan. Vi måste se till att jordbrukarna får en skälig inkomst.

Skäliga priser för jordbrukarna, verklig öppenhet på marknaden och skäliga återförsäljarpriser måste garanteras. Kommissionen bör kontrollera livsmedelskedjan, och jag stöder framför allt dem som vill att fördelningen av vinstmarginaler ska granskas så att man kan upptäcka exakt var i livsmedelskedjan som snedvridningar påverkar konkurrensen negativt.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stödde detta betänkande och den oro det uttrycker över den situation EU:s jordbrukare befinner sig i. Den globala ekonomiska och finansiella krisen och prissvängningarna på livsmedel och handelsvaror har orsakat avsevärda påfrestningar för jordbruksproducenterna, och konsumenterna får därför inte heller rättvis behandling. Även om livsmedelspriserna har ökat med 3,3 procent per år sedan 1996, har det pris som jordbrukarna tar ut endast ökat med 2,1 procent. Parallellt med detta har driftskostnaderna ökat med 3,6 procent, vilket visar att livsmedelskedjan inte fungerar tillfredsställande. Vidare har den genomsnittliga inkomsten för EU:s jordbrukare minskat med mer än 12 procent i EU-27 under 2009, vilket har medfört att jordbrukarna inte längre kan få ut en rimlig ersättning för sitt arbete. Men trots detta måste jordbrukarna samt jordbruks- och livsmedelssektorn fortsätta producera livsmedel som uppfyller mycket höga kvalitetskrav till priser som är rimliga för konsumenterna. Jag samtycker till att det finns ett behov av mer insyn i jordbrukssektorn, och att Europeiska kommissionen måste spela en ledande roll och lägga fram förslag om obligatoriska årsrapporter från de största handlarna, bearbetningsföretagen, grossisterna och detaljisterna i EU om deras marknadsandelar.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Under varje kris inom jordbrukssektorn insisterar jordbrukare och konsumenter på följande krav: gör priserna och jordbrukarnas inkomster öppna en gång för alla och i hela livsmedelsförsörjningskedjan. I betänkandet tänker man i samma banor, och därför har vi all anledning att välkomna det. Jag beklagar dock förkastandet, med bara ett fåtal röster, av förslaget att producentorganisationer, jordbrukskooperativ och små och medelstora företag bör ges förmånsbehandling vid tilldelning av offentliga kontrakt i livsmedelsförsörjningskedjan.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Insyn, konkurrens och tillgång är några av de frågor som tas upp av José Bové, som uppmanar kommissionen och rådet att ingripa för att förbättra livsmedelskedjans funktion i Europa.

Jag bestämde mig för att rösta för José Bovés betänkande, eftersom jag fullt och fast tror att åtgärderna för att förbättra livsmedelskedjans effektivitet måste innefatta undanröjande av orättvisa handelsmetoder, övervakning av priser samt att producenter och konsumenter i ökad omfattning bör delta i utarbetandet av kriterier för kvalitet och lokal ekonomisk utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig. (CS) Jag röstade för betänkandet om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa, eftersom jag anser att man i större utsträckning bör uppmärksamma denna fråga inom EU. Jag har dock en reservation angående betänkandet. Jag anser att det är fel att man inte ägnar större uppmärksamhet åt de stora skillnaderna mellan jordbrukarnas och bearbetningsföretagens förhandlingspositioner. Samtidigt som bearbetningsföretagen är integrerade och ekonomiskt starka är jordbrukarna ofta splittrade och i en oundvikligt svagare position när det handlar om affärsmässiga förhandlingar. Likväl vill kommissionen stödja större integrering av bearbetningsföretagen i livsmedelsindustrin på den inre marknaden i syfte att främja konkurrens i den europeiska livsmedelskedjan.

I betänkandet tar man knappt upp hur man kan göra jordbrukarna till likvärdiga partner med livsmedelsindustrin och kommersiella kedjor. Jag ställer mig också frågande till kravet att stoppa utarbetandet av nationella och regionala system för ursprungsmärkning och ersätta dem med en ny ram för geografiska beteckningar inom ramen för kvalitetspolitiken. Enligt min åsikt kan de regionala systemen för märkning vara ett lämpligt komplement till det europeiska systemet för märkning, förutsatt att de inte hindrar den fria rörligheten för varor på den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. (FR) Betänkandet om livsmedelspriser och jordbrukarnas inkomster antogs i parlamentet i dag, den 7 september. Betänkandet är ett resultat av omfattande samarbete mellan alla politiska grupper med ett stort bidrag från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater).

Jag välkomnar de förslag som har lagts fram till kommissionen för att stärka producenternas position i förhandlingarna med distributörerna. Jag instämmer med föredraganden när han efterlyser en anpassning av EU:s konkurrenslagstiftning för att förhindra missbruk av dominerande ställning.

Förslaget att inrätta standardkontrakt med volym- och prisklausuler, som gör det möjligt för jordbrukarna att få rättvisa inkomster, är enligt min åsikt relevant. Vi behöver en ny marknadsförordning som kan förse den gemensamma jordbrukspolitiken med instrument för att bättre kunna bekämpa kriser.

När det gäller fiske- och vattenbruksprodukter fäster jag stor vikt vid främjandet av kvalitetsprodukter och hållbar produktion. Därför är det mycket viktigt att produkter som importeras från tredjeländer uppfyller samma krav som europeiska produkter för att undvika orättvis konkurrens.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Eftersom problem med livsmedelsförsörjningskedjan har upptäckts på europeisk och global nivå måste lösningar tas fram omgående. I det här betänkandet läggs några lösningar fram. Jag skulle vilja betona behovet av att främja en ökning av mervärdet för den europeiska jordbruks- och livsmedelsproduktionen, vikten av att överväga åtgärder som motverkar missbruk såsom införandet av ett sanktionssystem samt en offentlig förteckning över de företag som inte följer reglerna liksom inrättandet av ett Europeiskt centrum för övervakning av priser och marginaler inom jordbruket. Jag anser också att det är nödvändigt att främja rationalisering av livsmedelsförsörjningskedjan för att minska livsmedelstransporternas påverkan på miljön och främja saluföringen av lokala livsmedel och att utveckla landsbygdsekonomin på ett hållbart sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade för Bovébetänkandet, dels för att det är ett steg i rätt riktning och för att det innehåller mycket viktig information, men också för att det inbegriper många viktiga ändringar till kommissionens mycket bristfälliga ursprungliga text. I betänkandet främjar man mångfald, kulturarvet inom jordbruket, försäljningsställen, möjligheten för jordbrukare att sälja sina produkter direkt, arbetstillfällen samt finansiering för små och medelstora företag och kooperativ på ett sätt som medför självförsörjning av livsmedel och miljöskydd. Man betonar behovet av att garantera jordbrukarna en skälig inkomst och uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till detta i alla sina budgetförslag. Man utövar påtryckningar för en förbättrad rättslig ram för privata kvalitetsmärken, i syfte att undvika att dessa märken blir alltför många, för att ge konsumenterna ökad insyn och producenterna marknadstillträde.

Man anser också att det finns ett behov av att på EU-nivå förbjuda försäljning under inköpspris och uppmanar med kraft kommissionen att se över de kriterier som för närvarande används för att bedöma konkurrenshämmande praxis. Även om Herfindahls index kan vara användbart när det gäller att utvärdera risken för att monopol uppstår ger det ingen realistisk bild av om det förekommer konkurrenshämmande praxis, såsom hemliga uppgörelser och oligopol, något som åtminstone till viss del tycks förekomma inom den storskaliga detaljhandeln.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Det främsta målet med den gemensamma jordbrukspolitiken har alltid varit att garantera jordbrukare skäliga inkomster. Efter kommissionens översyn upptäcktes ett antal skillnader i förhållande till den ursprungliga principen som vi inte kan förbise. Våra jordbrukare är övertygade om att deras arbete är undervärderat i ekonomiska termer.

Deras övergång från det första stadiet i försörjningskedjan till viktiga aktörer i det andra stadiet ses inte längre som en avgörande faktor för att fastställa det slutliga priset som konsumenterna ska betala. Det är nödvändigt att kontrollera svängningarna i råvarupriserna, som enbart drabbar konsumenterna. Jag anser att man bör kontrollera hur produkter flyttas inom försörjningskedjan för att förhindra en ökning av varupriserna som strider mot en rättvis kostnadsfördelning i förhållande till det arbete som har utförts.

Det är viktigt att kontrollera om skillnaderna i en produkts kostnad ökar mellan de första och de sista stadierna i försörjningskedjan och därmed skadar konsumenterna. Det finns en risk att man släpper ut produkter till högre priser på marknaden utan att de håller högre kvalitet. Konsumenterna måste spela en ledande roll för att garantera skäliga inkomster för alla aktörer i livsmedelsförsörjningskedjan.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Med tanke på att jordbruket är en av de sektorer som har drabbats hårdast av krisen anser jag att kommissionen bör verka för och garantera åtgärder som syftar till att uppmuntra jordbrukarna att uppnå hållbar och etisk produktion samt kompensera dem för deras investeringar. På så sätt skapar man balans samtidigt som man bidrar till att den europeiska livsmedelsförsörjningskedjan fungerar bättre.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Livsmedelskrisen och den påföljande prisinstabiliteten när det gäller livsmedels- och basvaror har bekräftat de tidigare farhågorna om hur livsmedelskedjan fungerar i Europa och i världen. Livsmedelspriserna har ökat med 3,3 procent per år till skillnad från det pris som jordbrukarna tar ut som endast har ökat med 2,1 procent samtidigt som deras utgifter har ökat med 3,6 procent. Detta är ett tecken på bristen på öppenhet i prissättningen i hela livsmedelsförsörjningskedjan. Eftersom jag anser att balanserade handelsförbindelser inte medför att livsmedelsförsörjningen fungerar bättre utan också gynnar jordbrukarna själva röstade jag för betänkandet.

Därför upprepar jag att det grundläggande målet med den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara att bevara det europeiska jordbrukets konkurrenskraft och jordbruksstödet i EU i syfte att garantera livsmedelsproduktion på lokal nivå och balanserad territoriell utveckling. Vid genomförandet av ovanstående bör man dock inte försumma möjligheten att garantera skäliga inkomster inom jordbrukssektorn. Därför bör man enbart främja produktionssystem som är hållbara och etiska och som innebär att jordbrukarna kompenseras för sina investeringar och åtaganden inom dessa områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Europaparlamentet har efterlyst rättvisare inkomster för jordbrukare inom ramen för en bättre fungerande livsmedelskedja. Det är inte acceptabelt att jordbrukarnas intäkter ska falla konsekvent samtidigt som vinsterna ökar för livsmedelsindustrin, multinationella grossister och detaljister. Vi uppmanar därför Europeiska kommissionen att införa vissa praktiska åtgärder (för att bekämpa dominerande ställningar, orättvisa handels- och kontraktsmetoder, försenade betalningar och så vidare) för att skapa en öppen och effektiv ekonomi, där varor säljs till rättvisa priser och där jordbrukarna kan livnära sig.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet eftersom man tar upp problemet med orättvis vinstfördelning i livsmedelskedjan, framför allt när det gäller rimliga inkomster för jordbrukare.

Den genomsnittliga inkomsten för EU:s jordbrukare minskade med mer än tolv procent i EU-27 under 2009 samtidigt som konsumenterna betalar samma pris som tidigare eller höjda priser för slutprodukterna som de köper, vilket är ett tecken på bristande öppenhet i prissättningen i livsmedelsförsörjningskedjan samt ökade prissvängningar på handelsvaror. Man bör följaktligen sträva efter ökad öppenhet i livsmedelsförsörjningskedjan för att sätta stopp för stormarknadernas och bearbetningsföretagens missbruk.

 
  
MPphoto
 
 

  Diane Dodds (NI), skriftlig. (EN) Jag stöder i grund och botten betänkandet eftersom jag anser att det omfattar de viktigaste problemen inom livsmedelsförsörjningskedjan. Vi måste ta itu med den nuvarande maktförskjutningen inom systemet. Återförsäljarna har för mycket inflytande, vilket leder till att råvaruproducenterna fungerar som pristagare i stället för prissättare. Samtidigt som jag instämmer i huvudlinjerna i betänkandet reserverar jag mig kraftfullt mot de lösningar som föredraganden lagt fram. Jag tror inte på överreglering. Mer byråkrati kommer bara att leda till ökad börda och extra kostnader inom det nuvarande systemet. Jag motsätter mig också att ett EU-organ ska övervaka alla transaktioner på marknaden. Kostnaden för ett sådant organ skulle bli alltför hög.

En stormarknadsombudsman på medlemsstatsnivå kan ansvara för detta. Samtidigt som jag instämmer i några av ECR:s ändringsförslag är jag oroad över att en snabb övergång till en friare marknad kan vara förödande för producenterna i min valkrets. Deras motvilja att komma till rätta med återförsäljarnas inflytande i livsmedelsförsörjningskedjan kommer inte att bidra till att garantera fortsatt livsmedelsförsörjning från råvaruproducenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa, eftersom det krävs åtgärder för att garantera jordbrukarna skäliga inkomster, ge konsumenterna ökad insyn i prissättningen och se till att livsmedelsförsörjningskedjan fungerar bättre, framför allt genom lagstiftningsförslag som syftar till att korrigera den orättvisa vinstfördelningen i livsmedelskedjan, samt komma till rätta med prissvängningarna och minska producenternas sårbarhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Vi håller alla med om att jordbrukarna är särskilt utsatta för prissvängningar på grund av särdragen hos deras arbete. I betänkandet tar man upp flera bra förslag på hur de kan skyddas, men andra av förslagen föranleder tveksamhet. För det första riskerar de obligatoriska rapporterna om marknadsandelar att enbart bli en byråkratisk åtgärd. Jag är också tveksam när det gäller betoningen på förekomsten av missbruk av dominerande ställning och orättvisa metoder i livsmedelsförsörjningskedjan. Om missbruk och orättvisa metoder verkligen förekommer bör de aktuella konkurrenslagstiftningarna tillämpas för att straffa överträdarna.

Därför kan jag inte se något faktiskt behov av ett nytt förhållande mellan konkurrenslagstiftningen och den gemensamma jordbrukspolitiken. När det gäller privata märken vet vi redan att de ger konsumenterna större valmöjlighet, och undersökningar visar att de föredrar dessa produkter. Det finns följaktligen många punkter i betänkandet som bör ses över ytterligare.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jordbrukarna bör ha rimliga intäkter. Det är oacceptabelt att de priser jordbrukarna får endast har ökat med 2,1 procent sedan 1996 samtidigt som driftskostnaderna har ökat med 3,6 procent. Livsmedelspriserna har dock ökat med 3,3 procent per år vilket innebär att det är jordbrukarna som har straffats. Det är anmärkningsvärt att den genomsnittliga inkomsten för EU:s jordbrukare har minskat med mer än 12 procent i EU-27 under 2009.

Alla de jordbrukspolitiska mål som nämns i Romfördragen (höjd produktivitet, tryggad livsmedelsförsörjning, skäliga konsumentpriser och stabiliserade marknader) har uppnåtts, förutom målet om en skälig inkomst för jordbruksbefolkningen. Vi uppmanar därför kommissionen att förbättra det europeiska instrumentet för övervakning av livsmedelspriser, så att konsumenternas och jordbrukarnas krav på ökad öppenhet i prissättningen kan tillgodoses. Jag uppmanar även kommissionen att skyndsamt genomföra pilotprojektet om inrättande av ett Europeiskt centrum för övervakning av priser och marginaler inom jordbruket (kompletterat med uppgifter om priser, marginaler och volymer), för vilket parlamentet och rådet godkände ett anslag på 1,5 miljoner euro inom ramen för 2010 års budget.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Betänkandet lever inte upp till den ambition som titeln syftar på. I slutändan föreslår man få – i stort sett inga – detaljer om hur man ska uppnå skäliga inkomster för jordbrukare, utan man nöjer sig med vaga och till och med tvetydiga påståenden. Man överlämnar åt kommissionen att lägga fram förslag som det är parlamentets skyldighet att lägga fram.

Om man ska kunna uppnå skäliga inkomster för jordbrukare krävs det för det första att man gör ett tydligt avstamp från liberaliseringen av jordbruksmarknaderna som utgör en del av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken samt att jordbruket stryks från Världshandelsorganisationen och frihandelsavtalen, vars förfaranden har gynnat vissa stora företag som ingår i kedjan och varit katastrofala för små och medelstora jordbrukare. Det krävs en prissättningspolitik som tar hänsyn till verksamhetens känsliga natur och som, bland andra åtgärder, fastställer skäliga minimiersättningar till jordbrukarna.

Det krävs kvantitativ kontroll av importerna. EU:s produkter bör ges företräde genom att man prioriterar varje lands inhemska produktion och dess livsmedelssuveränitet. Stormarknaderna bör tvingas sälja en stor andel av respektive lands inhemska produktion, och man bör särskilt uppmärksamma graden av livsmedelsberoende samt handels- och livsmedelsbalansen.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) José Bovés betänkande om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa utgör ett första viktigt steg mot en rättvisare inkomstfördelning och ett erkännande av producenternas sanna värde. De har drabbats hårdast under de senaste åren av orättvisa handelsmetoder. Jag anser att det är nödvändigt att ingripa inom sektorn genom att införa åtgärder som syftar till att stärka jordbrukarnas förhandlingsposition. Som de flesta europeiska producenter har även producenterna i min region drabbats hårt av inkomstskillnaderna i livsmedelsförsörjningskedjan och prisfallet för jordbruksprodukter, framför allt för grödor och boskap. År 2005 var över 91 000 företag registrerade i Veneto, och i dag har denna siffra minskat med 14 procent, främst bland små producenter som har mindre marknadsinflytande. Därför kommer jag att rösta för initiativbetänkandet i förhoppningen att det kommer att följas av ett förslag från rådet som är anpassat till den nödsituation som många producenter befinner sig i.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Jag välkomnar betänkandet om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja som antogs i dag.

Det råder inte någon tvekan om att det förekommer problem i livsmedelsförsörjningskedjan och att det är jordbrukarna som lider mest av dem. De priser som jordbrukarna tar ut måste fastställas tydligt och öppet. Jag ber kommissionen att införliva rekommendationerna i betänkandet i meddelandet om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 som kommer att offentliggöras senare i år.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman! Problemet är knappast nytt, och situationen håller på att förvärras på grund av det ökade inflytandet och den ökande koncentrationen i livsmedelsförsörjningskedjan.

Små och medelstora jordbruksproducenter sliter för att uppnå en värdig inkomst, och konsumenterna ställs ständigt inför prisökningar. Det kan inte råda någon tvekan om att reglerna i livsmedelsförsörjningskedjan dikteras av de stora återförsäljarna som har all förhandlingsstyrka. Därför är det viktigt att vidta direkta åtgärder för att bekämpa orättvisa handelsmetoder och införa de mekanismer för att öka öppenheten i prissättningen som fastställs i direktivet, som jag helhjärtat röstade för. Det räcker dock inte för att garantera jordbrukare de rättvisa vinstmarginaler som den gemensamma jordbrukspolitiken syftar till.

Vi behöver finjustera mekanismen för priskontroll ytterligare, främja inrättandet av producentorganisationer i syfte att förstärka enskilda jordbrukares förhandlingsposition samt förbättra livsmedelsförsörjningskedjans organisation med hänsyn till de enskilda bondgårdarnas varierande storlek och särdragen hos de olika marknaderna.

Sammanfattningsvis måste vi ta itu med frågan mer effektivt på global nivå om vi ska kunna garantera skäliga inkomster för varje länk i livsmedelsförsörjningskedjan, framför allt om vi vill garantera kvalitet och skydda konsumenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Målet med jordbrukspolitiken kan inte bara vara att garantera konsumenterna rimliga eller låga priser. Det bör även vara att garantera jordbrukarna en skälig inkomst för deras arbete, att främja korta livsmedelskedjor, att uppmuntra konsumenter, producenter, bearbetare och distributörer att tänka ”lokalt och säsongsbundet” – kvalitetsprodukter och så vidare – samt att sätta stopp för vissa metoder som tillämpas av stora distributörer eller mellanhänder.

Som vi har sagt flera gånger här i parlamentet skiljer sig jordbruket från all annan ekonomisk verksamhet eftersom det livnär människor, underhåller landskapet och utgör grunden för civilisationerna.

Som sådant bör det inte omfattas av konkurrenslagstiftningen och framför allt inte av den internationella konkurrenslagstiftningen. Det är skandalöst att jordbruksprodukter, som människorna är helt beroende av, behandlas som finansiella produkter på oerhört spekulativa marknader. José Bovés betänkande är ett steg i rätt riktning. Det är synd att det alltjämt till stor del ligger inom EU:s felaktiga utgångspunkter och dogmer på grund av den EU-vänliga majoriteten i parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade bestämt för betänkandet. I det uppmanar man kommissionen att vidta särskilda åtgärder för att se till att jordbrukarna får skäliga inkomster och livsmedelsförsörjningskedjan kan fungera bättre i Europa. Det är en viktig omröstning eftersom jordbrukarna inte får skälig ersättning för sina produkter och ofta drabbas hårdast av emellanåt otillbörliga handelsmetoder. Betänkandet utgör ett framsteg eftersom man fastställer att alla parters förhandlingspositioner bör vara balanserade och att rättvis konkurrens måste inrättas på alla livsmedelsmarknader för att garantera jordbrukarna skäliga inkomster och konsumenterna ökad öppenhet i prissättningen. Därför välkomnar jag antagandet av betänkandet, som är ett stort steg framåt för jordbrukare och konsumenter. Om vi fortsättningsvis vill ha ett dynamiskt jordbruk och en livsmedelsförsörjningskedja av hög kvalitet i Europa som gynnar konsumenterna måste jordbrukarna få högre ersättning för sina produkter.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet eftersom effekterna av kontraktsjordbruk som köparna har tvingat fram kan försvaga jordbrukarnas förhandlingsposition.

Därför behövs det ny lagstiftning för att integrera råvaruproducenterna ännu mer med de andra länkarna i kedjan och garantera konsumenterna ökad öppenhet i prissättningen.

Förslaget att skapa standardkontrakt som innehåller volym- och prisklausuler gör det möjligt för producenterna att förstärka sin förhandlingsposition gentemot de aktörer som kommer efter i kedjan. Standardkontrakten kan fungera som instrument som bidrar till att förhindra metoder som ändringar av kontraktsvillkoren, betalningsförseningar och återförsäljning av varor till underpris. Inom vissa sektorer bör dessa kontrakt till och med vara obligatoriska.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för José Bovés betänkande om livsmedelpriser, eftersom vi verkligen behöver säkerställa stabila inkomster för jordbrukare samtidigt som vi skyddar konsumentpriserna. Ett antal prisfluktuationer nyligen på livsmedelsprodukter, såsom i fallet med mjölk, har riktat uppmärksamheten mot den trängande situation som många jordbrukare för närvarande befinner sig i. Försäljningspriserna sjunker och producenterna har inte länge en anständig inkomst. I den andra ändan av kedjan får konsumenterna aldrig fördel av prissänkningarna om och när de inträffar. När priserna stiger, inte minst till följd av spekulationer, skickas höjningarna samtidigt direkt vidare till slutpriset. Det finns ett trängande behov av ökad insyn när det gäller mellanhändernas roll, särskilt storskaliga distributörer.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för det här betänkandet, eftersom det är vedervärdigt att se jordbrukare luras i grossistledet av stora kedjor. Tillgångarna borde omfördelas rättvist i livsmedelsförsörjningskedjan. Jag hoppas att kommissionen agerar skyndsamt och föreslår en mekanism för att hantera de frågor som tas upp. Om detta initiativ genomdrivs skulle det i hög grad förbättra uppehället för jordbrukssamhället i Irland, och det är därför jag stöder det.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Jag stöder José Bovés betänkande om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja. Betänkandet tar upp de viktigaste frågorna om den framtida utvecklingen av jordbrukssektorn, och säkrar därigenom en övervakad tillgång till hälsosamma, färska livsmedel för den europeiska befolkningen. De viktigaste frågorna för jordbrukarna är öppenhet i prissättningen, rättvis konkurrens, begränsat utnyttjande av köparmakt, förbättrade kontrakt, förbättrad status för producentgrupper och begränsad spekulation i råmaterial för jordbruket. Betänkandet sänder en tydlig signal från parlamentet till små familjejordbruk under den globala ekonomiska krisen. Betänkandet vänder sig också mot alla aktörer i livsmedelskedjan som bidrar till prissättningsproblemen. Vi måste lösa frågan med att höga vinstmarginaler endast görs i de sektorer som ligger sist i livsmedelskedjan. Vi får inte tillåta att jordbrukarna betalas producentpriser som ligger under produktionskostnaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU kommer endast att lyckas ha en stark jordbrukssektor som är självförsörjande, om jordbrukarna kan få skäliga intäkter och om det som de producerar säljs till skäliga priser. Men de stora påtryckningar som utövas av den huvudsakliga livsmedelsförsörjningskedjan har lett till minskade priser till jordbrukarna och ökade produktpriser för konsumenterna. Det är viktigt att prisökningen till konsumenten återspeglas i det pris som betalas till jordbrukarna, eftersom det är det enda sättet som man kan uppnå en balanserad affärsrelation på. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. (FR) Samtidigt som jag å ena sidan välkomnar slutsatserna om den katastrofala situationen för det europeiska jordbruket i betänkandet beklagar jag dock å andra sidan att det enda förslaget som har lagts fram för oss är mer och mer EU, mer EU-lagstiftning och mer EU-vänlig byråkratisk interventionism.

Med tanke på våra olika lokala, regionala och nationella identiteter och traditioner samt på de stora skillnaderna i metoder och behov i EU-jordbrukarnas olika ekonomiska och sociologiska världar bör det som EU-ivrarna har genomfört omedelbart ifrågasättas. Vi har en politik som har misslyckats och som har förvärrat landsbygdens avfolkning, ett kvasimonopol och otillbörliga metoder bland stora distributörer och köpare samt olika former av spekulationer som förstör för våra jordbrukare.

Samtidigt som jordbrukarna självklart bör få stöd så att de kan få skäliga inkomster i en säkrare och bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja av hög kvalitet säger det sunda förnuftet att detta bör ske på nationell nivå. Vi bör åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken och inte fästa vikt vid kommissionens liberala, internationalistiska argument.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. (DE) Eftersom jag inte fick möjlighet att yttra mig under debatten om Bovébetänkandet och inte kunde uppge varför jag inte röstade för betänkandet vill jag återigen klargöra att vi för närvarande lever i Europeiska unionen och inte i en sovjetisk union.

Därför förkastar jag alla José Bovés förslag som inte är förenliga med vår sociala marknadsekonomi.

Jag instämmer i identifieringen av problemens allvarliga orsaker, såsom utnyttjande av dominerande köparmakt, försenade betalningar, begränsat marknadstillträde och många andra orsaker till att livsmedelsförsörjningskedjan inte fungerar korrekt.

Därför bör vi vidta åtgärder, och vi är verkligen beredda att göra det. Vi behöver garantera jordbrukarna en skälig inkomst utan att nedvärdera bearbetningsindustrin eller handeln i världen. Till skillnad från de nationella myndigheterna måste bearbetningsindustrin och handeln handskas med realekonomin. Om det stöd som jordbrukarna är berättigade till och som de definitivt räknar med betalas ut mer än tolv månader försent kommer dessa klandervärda metoder att få lika negativa konsekvenser för jordbrukarnas inkomster som vissa metoder inom bearbetningsindustrin och handeln som håller på att ses över.

Därför kommer jag inte att rösta för betänkandet förrän de inkonsekvenser som strider mot systemet undanröjs helt och hållet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marisa Matias och Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för betänkandet eftersom det innehåller många förslag som balanserar maktförhållandena mellan de olika aktörerna i livsmedelsproduktionen och livsmedelsförsörjningskedjan. Små och medelstora jordbrukare är i dag den svaga länken i kedjan, och utan skäliga inkomster kommer det att vara omöjligt att helt och hållet bekämpa landsbygdens avfolkning och på samma gång miljömässigt ställa om det småskaliga jordbruket och den dithörande bearbetningsindustrin.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (LV) Jag instämmer i alla punkter i José Bovés betänkande. Kommissionens improduktiva förhållningssätt gentemot jordbrukare och dess oupphörliga önskan att öka skatterna på produktion och försörjning, försäljning och förvaring kan leda till att jordbruksproduktionens andel i Europa minskar med mellan 30 och 50 procent jämfört med dagens nivå.

I så fall skulle européerna bli helt beroende av import från Kina, Indien, Sydamerika och Ryssland, där kostnaderna inom sektorn är avsevärt lägre. I José Bovés betänkande klargör man för kommissionen att parlamentsledamöterna inte kommer att låta José Manuel Barroso och hans kommissionsledamöter utöva påtryckningar mot jordbrukare och beröva dem inkomst för att gynna EU:s offentliga finanser. Vi bör läxa upp alla dem som vill försvåra och krångla till jordbrukarnas tillvaro.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig.(DE) Någonting håller på att gå snett i livsmedelsförsörjningskedjan. För det första finns det inget samband mellan affärernas priser och vad småbrukare får för sitt hårda arbete. Om och om igen ser se vi exempel på köparnas missbruk av dominerande ställning och på otillbörliga metoder. Distributörerna måste gräva i sina egna fickor när stormarknadskedjorna till exempel firar årsdagar eller genomför omstruktureringsplaner. Små företag pressas skoningslöst, och sedan tillämpar företagen föraktliga, bedrägliga märkningsmetoder för produkter som har passerat bäst-före-datum, vilket fallet Gammelfleisch & Co är ett tydligt exempel på.

Om vi inte vill att våra jordbruksregioner ska fortsätta att förfalla och antalet jordbrukare fortsätta att minska är det hög tid att vi slutar att betala ut jordbruksstöd till stora multinationella jordbrukskoncerner och miljonärer och i stället ger det till de som behöver det för att överleva. Om det inte är möjligt inom ramen för EU-centralism och Bryssels skuldavskrivningsmekanism är den enda möjliga utvägen att åternationalisera jordbruksstödet. Betänkandet kan inte leda till någon verklig förbättring av situationen även om några av de metoder som tas upp i det är korrekta. Följaktligen lade jag ner min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det gynnar den italienska livsmedelsindustrin.

Framför allt anser jag att det är oumbärligt att anta instrument för att stödja utvecklingen av korta livsmedelskedjor och marknader som förvaltas direkt av jordbrukarna, vilket medför att antalet mellanhänder minskar. Det gynnar konsumenterna som därmed kan köpa produkter till ett skäligare pris. Jag uppmanar också kommissionen att vidta kraftåtgärder mot orättvis konkurrens som slår hårt mot små producenter.

 
  
MPphoto
 
 

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. (LT) De europeiska jordbrukarna står inför oundvikliga svårigheter på grund av den ekonomiska recessionen och klimatets nyckfullhet. Stora problem uppstår på grund av prissvängningar på basala jordbruks- och livsmedelsprodukter. I sitt meddelande tar kommissionen upp öppenhet i prissättningen, konkurrenskraft och förbättrad kvalitet på produkterna, men några viktiga punkter fattas. Därför är den resolution som antogs i dag mycket viktig. I den uttrycker parlamentet sin åsikt och uppmärksammar jordbrukarnas oerhört ojämlika förhandlingsposition, som har lett till att olika aktörer på jordbruksmarknaden utnyttjar situationen, att jordbrukarnas inkomster har snedvridits och att oskäliga kontrakt och kartellavtal har ingåtts. Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att vi bör garantera en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja och utöva påtryckningar för skäliga inkomster för jordbrukare, främja öppenhet i prissättningen i hela livsmedelsförsörjningskedjan, uppmuntra konkurrens, bekämpa prissvängningar samt förbättra informationsutbytet mellan marknadspartner inför nya utmaningar som klimatförändringar och förlust av den biologiska mångfalden.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för Bovébetänkandet. I det tar man itu med ett allvarligt aktuellt problem och föreslår åtgärder för att mildra det. Jag röstade dock mot de artiklar som omfattar åtgärder som knappast uppmuntrar ekonomisk frihet och konkurrens. Vi får inte glömma att det inte finns något alternativ till en rättvis ekonomisk politik. Denna princip måste även följas inom jordbruket, trots sektorns särskilda natur. Återigen vill jag uttrycka min förfäran över att man inte tar upp landsbygdsutvecklingspolitiken alls. Jag hoppas dock att rättvisa, användbara åtgärder kommer att få sin rättmätiga plats i kommissionens framtida lagstiftningsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Betänkandet innehåller några mycket positiva och viktiga faktorer, såsom försöket att bekämpa monopol i jordbrukssektorn för att garantera en säker inkomst för små jordbrukare. Men jag motsätter mig inställningen i betänkandet som handlar om att lösa problemen i jordbrukssektorn genom att införa fler EU-förordningar. Det är fel väg att ta. Det vi behöver är en vittomfattande maktväxling tillbaka till nationell och regional nivå, där de utmaningar man står inför är som mest överhängande. Därför har jag avstått från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet om skäliga inkomster för jordbrukare eftersom ett av huvudmålen i EU:s gemensamma jordbrukspolitik – att garantera jordbrukare skäliga inkomster – ännu inte har uppnåtts. Även om livsmedelspriserna har ökat med 3,3 procent per år sedan 1996 har det pris som jordbrukarna tar ut endast ökat med 2,1 procent samtidigt som driftskostnaderna har ökat med 3,6 procent. Det visar att livsmedelskedjan inte är i balans på grund av att jordbruksindustrins handlare, insatsvaruföretag, producenter och detaljister innehar en dominerande ställning. Därför anser jag att det är nödvändigt att jordbrukarna uppmuntras att gå samman i ekonomiska organisationer och att inrätta kooperativ eftersom de ökar jordbrukarnas inflytande och förhandlingsstyrka. Jag instämmer i förslagen i betänkandet om att garantera en större öppenhet i prissättningen inom livsmedelssektorn, framför allt de förslag som syftar till att bekämpa världsomfattande spekulation i livsmedelsprodukter, motverka extrema prissvängningar och garantera ett bättre informationsflöde om priser mellan marknadsaktörerna i fråga om priser och kontrakt. Det är framför allt viktigt att förhindra utnyttjande av köparmakt i livsmedelskedjan. Jag instämmer helt i jordbruksutskottets förslag om att inrätta program för att främja försäljning på lokala marknader och se till att producentorganisationer, jordbrukskooperativ och små och medelstora företag ges förmånsbehandling vid tilldelning av offentliga kontrakt i livsmedelsförsörjningskedjan. Det är beklagligt att parlamentet förkastade det förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet av de orsaker som anges i dess titel: att garantera jordbrukare skäliga inkomster. Även om det är ett av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken har det aldrig uppmärksammats lika mycket som andra mål som till exempel större produktivitet och global konkurrenskraft inom den europeiska livsmedelsindustrin. Jag är medveten om vilka faktorer som inverkar på livsmedelsförsörjningskedjans funktion i Europa. De har blivit synliga på grund av de kraftiga prissvängningarna på handelsvaror i jordbruks- och livsmedelssektorn.

Dessa problem tycks vara nära förknippade med en ökad koncentration inom bearbetningsindustrin samt bland grossister, detaljister och snabbköpskedjor, med deras växande marknadskraft och olika metoder för att utnyttja dominerande köparmakt i livsmedelskedjan. Jag instämmer i föredragandens påstående att det bästa sättet att bemöta dessa problem är en större öppenhet i prissättningen i hela livsmedelskedjan, i syfte att öka konkurrensen och därigenom bekämpa prissvängningar, samt förbättra informationsflödet mellan marknadsaktörerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom det innehåller konkreta förslag för att förbättra livsmedelsförsörjningskedjans funktionssätt och garantera jordbrukarna skäliga inkomster.

Förbättringar av livsmedelskedjornas funktion bör omfatta följande punkter: en åtskillnad och översyn av hygienkraven, decentraliserade och förenklade certifierings- och kontrollsystem, främjande av direkta förbindelser mellan producenter och konsumenter samt korta livsmedelsförsörjningskedjor. Dessutom bör producenter och konsumenter delta i utarbetandet av kriterier för kvalitet och rättvis handel. Det är även viktigt med kriterier för miljömässig hållbarhet när det gäller förfaranden för upphandling av livsmedel (cateringtjänster) för att förbättra livsmedelskvaliteten och den lokala ekonomiska utvecklingen och samtidigt minska antalet livsmedelstransporter och beroendet av jordbrukskemikalier. Andra viktiga punkter är det enorma slöseriet med livsmedel i livsmedelskedjan, som i de flesta medlemsstater utgör upp till 30 procent av produktionen och de saluförda produkterna, och den stora inverkan som EU:s livsmedelsprogram har på livsmedelsförsörjningskedjan genom att det förser 43 miljoner fattiga människor i Europa med mat och som måste ses över så att lokala producenter och livsmedelskonsumenter förs närmare varandra.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag är mycket nöjd med att Bovébetänkandet har antagits. Även om man välkomnar kommissionens förslag att främja inrättandet av producentorganisationer inom jordbruket tar man också upp att utskottet likväl betonar att en översyn av konkurrenslagstiftningarna bör spegla de olika konkurrensnivåerna på marknaderna och i försörjningskedjorna. Mångfalden av oberoende lokala detaljister, marknader, lokala livsmedelskedjor och delvis självförsörjande livsmedelsförsörjningssystem bör därför beaktas. De europeiska konkurrensreglerna bör förbättra producentorganisationernas förhandlingsposition så att de kan få rimligt betalt för sina produkter.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för Bovébetänkandet eftersom det krävs större öppenhet på den europeiska livsmedelsmarknaden. Försörjningskedjan fungerar inte korrekt, och det är spekulatörerna som tjänar mest på det. Europeiska jordbrukare behöver skäliga och säkra inkomster. För att vi ska kunna uppnå det måste vi garantera dem rättvis konkurrens.

 
  
MPphoto
 
 

  Christel Schaldemose (S&D), skriftlig.(DA) För de danska socialdemokraterna i Europaparlamentet (Dan Jørgensen, Christel Schaldemose, Britta Thomsen och Ole Christensen). De danska socialdemokraterna anser att det är nödvändigt att skapa klarhet och insyn i livsmedelspriserna i EU. Vi menar dock att betänkandet har ett annat syfte, som kan leda till en ökning av det nuvarande jordbruksstödet och ytterligare centralstyrning av livsmedelspriserna. Därför röstade vi mot den slutliga resolutionen även om vi stöder behovet av insyn i livsmedelspriserna och i inkomstfördelningen inom livsmedelssektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. (CS) Jag välkomnar betänkandet som ett initiativ som äntligen kommer att leda till att man tar upp vad som egentligen händer med livsmedelskedjans funktionssätt i Europa. Jordbrukarna ställs inför en obeveklig minskning av jordbrukspriserna inom de flesta produktionssektorer. Samtidigt betalar konsumenterna samma eller till och med högre slutanvändarpriser för slutprodukterna i försäljningskedjan. Det är utan tvekan nödvändigt att förstärka producenternas och konsumenternas förhandlingsposition och att generellt sett undanröja skillnaderna i förhandlingsstyrka mellan enskilda parter i livsmedelskedjan. Detta ämne bör ingå i diskussionerna om en ny gemensam jordbrukspolitik. Jag röstade för antagandet av betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Jag stödde helhjärtat José Bovés betänkande om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa. Det är enorm skillnad mellan de priser som jordbrukare får för sina produkter och vad konsumenterna i slutändan betalar. Det är upp till var och en att gissa vart skillnaden tar vägen. Därför bör man förespråka större insyn i prissättningen för både jordbrukare och konsumenter. I betänkandet uppmanas kommissionen att undersöka jordbrukarnas verkliga produktionskostnader och de priser de får för sina produkter i syfte att öka öppenheten om vinstmarginalerna inom alla länkar i livsmedelskedjan. Jordbrukarna får inte falla offer för icke-öppen prissättning bland stormarknadskedjorna.

Öppenhet när det gäller hur stor vinst mellanhänderna och stormarknadskedjorna gör på en viss produkt kommer att ge jordbrukarna en starkare förhandlingsposition. Ökad öppenhet i systemet kommer också att göra det möjligt att förhindra stormarknadskedjornas maktmissbruk när det gäller prissättning. Öppenhet och rättvis konkurrens kommer även att bidra till en mer hållbar livsmedelskedja. I dag importerar Flandern tomater från Spanien samtidigt som Spanien importerar tomater från Flandern. Större öppenhet när det gäller prissättningen och vinstmarginalerna kommer att göra det möjligt att förhindra dessa ineffektiva verksamheter som inverkar negativt på miljön.

 
  
MPphoto
 
 

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. (FR) Jag välkomnar antagandet av José Bovés utmärkta betänkande där vi efterlyser skäliga inkomster för våra jordbrukare och en öppnare och bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa. Jag beklagar dock den majoritetsståndpunkt som antogs av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Alliansen liberaler och demokrater för Europa som, genom att ta tillbaka de kompromissändringsförslag som förhandlades fram för flera månader sedan, förkastade vissa grundläggande punkter i betänkandet. Förkastandet av bland annat punkt 52 där man efterlyste att producentorganisationer, jordbrukskooperativ och små och medelstora företag skulle ges förmånsbehandling vid tilldelning av offentliga kontrakt i livsmedelsförsörjningskedjan lämnar inte något utrymme för tvekan: det är tydligt att man har prioriterat distributions- och bearbetningssektorernas intresse på våra producenters bekostnad.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) Jag var nöjd med resultaten i dagens omröstning. Ur ekonomisk synvinkel är frivilliga producentorganisationer det mest effektiva sättet för jordbrukare att arbeta tillsammans. Dessa organisationer stärker jordbrukarnas förhandlingsposition på marknaden, ökar deras chanser i förhandlingarna med bearbetningsföretagen inom livsmedelsindustrin och gör det möjligt att optimera produktionen utan behov av stort externt stöd. För att övervinna konkurrensen måste jordbrukarna arbeta tillsammans i större utsträckning. Samarbete och samordning genom en producentorganisation gör det möjligt att genomföra olika initiativ, till exempel att främja regionala produkter och genomföra informationskampanjer som riktar sig till konsumenterna, samtidigt som man garanterar mångfald i produktionsutbudet på EU:s marknad.

Dessutom är organisationer bäst på att fastställa behoven inom områdena strategisk planering, kostnadseffektivisering, ökad effektivitet inom jordbruket och organisation av försäljning av jordbruksprodukter. De pengar som läggs på producentorganisationer kommer att ha en gynnsam effekt på användningen av mänsklig potential och investeringspotential och följaktligen även på jordbrukens inkomster och marknadspositioner.

 
  
  

Betänkande: Portas (A7-0236/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om finansieringen av och verksamheten för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter eftersom jag helt och hållet instämmer i att fonden bör mobiliseras snabbare. Det gäller framför allt i en tid då det är nödvändigt att reagera på växande arbetslöshet till följd av den ekonomiska och finansiella krisen genom att göra Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till en flexibel och varaktig stödåtgärd.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman! Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har visat sig vara ett effektivt verktyg för att ta itu med finanskrisens konsekvenser på EU-nivå, framför allt när det gäller sysselsättningen. Ökningen av antalet ansökningar om stöd och svårigheterna att aktivera och verkställa utbetalningarna kräver snabba förändringar av fondens förfarande- och budgetbestämmelser. Jag röstade för betänkandet i hopp om att dessa ändringar kommer att ske snabbt och punktligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att stödja arbetstagare, särskilt i de regioner och sektorer som missgynnas av den nya globaliserade ekonomin. Den får en potentiell årlig finansiering på 500 miljoner euro som är avsedd för att återfå människor i arbete. Det är absolut nödvändigt att finansieringen och driften av fonden förbättras. Den måste förenklas så att fonden kan utnyttjas snabbare och enklare. Det är detta som ligger bakom de ändringsförslag som jag lade fram i utskottet för ekonomi och valutafrågor om detta betänkande. Fonden måste vara ett effektivt instrument för en europeisk socialpolitik som ibland är bristfällig. Jag anser därför att den bör bevaras, om än i förenklad form, och det är därför jag gav mitt stöd till Miguel Portas betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) Jag stöder fullt ut vad man säger i betänkandet om att förkorta den tid det tar att betala ut ekonomiskt stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till arbetstagare som har förlorat sina jobb på grund av globaliseringen eller den ekonomiska krisen. Stöd från fonden måste tillhandahållas snabbt och effektivt till dessa personer.

Givetvis bör förseningen när det gäller användningen av fonden minskas avsevärt. I betänkandet beskrivs tydligt hur förseningen mellan ansökan om bidrag och utbetalningen av pengarna bör minskas avsevärt, vilket skulle förbättra fondens resultat.

Dessutom välkomnar jag att man tar upp inrättandet en kommunikations- och administrationsstruktur på nationell nivå, vilket medför att de berörda parterna får bättre information om ansökningarnas status och resultat samt om det förfarande som följer efter att pengarna har beviljats.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag gav mitt stöd till detta betänkande. Det enda syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter var ursprungligen att åtgärda globaliseringens negativa effekter för de mest utsatta och minst kvalificerade arbetstagarna i vissa sektorer, som blivit arbetslösa till följd av sådana genomgripande förändringar inom världshandeln som orsakade en allvarlig ekonomisk störning. Sedan den 1 juni 2009 har fondens tillämpningsområde utökats till arbetstagare som blir arbetslösa direkt på grund av den ekonomiska och finansiella krisen, för ansökningar som lämnas in mellan den 1 maj 2009 och den 31 december 2011. Även om antalet ansökningar har ökat på senare tid har utnyttjandet av fonden varit begränsat i EU:s fattigaste regioner, där stödet behövs som mest av permitterade arbetstagare. Detta ojämna utnyttjande av fonden har med medlemsstaternas olika strategier att göra. Jag stöder de bestämmelser som fastställs i dokumentet om att fonden ska ge ett så snabbt och effektivt ekonomiskt stöd som möjligt, så att den kan hjälpa så många arbetstagare som möjligt. Det är nödvändigt att förbereda och godkänna nya åtgärder så att medlemsstaterna kan utarbeta ansökningar för utnyttjande av fonden så snart en kollektiv uppsägning meddelas, och inte efter att det har ägt rum, samt att förkorta tiden för tilldelningsbeslutet.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom den ekonomiska och finansiella krisen fortfarande allvarligt påverkar sysselsättningen och arbetsmarknaden i Europa och kollektiva uppsägningar inom flera ekonomiska sektorer fortfarande förekommer. Antalet EU-medlemsstater som ansöker om ekonomiskt stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ökar därför också dramatiskt. Men nuvarande förfaranden för ansökan om ekonomiska medel från fonden är alltför komplicerade, och det tar alltför lång tid att få bidrag. Det tar för närvarande mellan 12 och 17 månader innan en medlemsstat får ekonomiskt bidrag från fonden, och det innebär att de flesta uppsagda arbetstagarna inte får ekonomiskt bidrag i tid och faller offer för globaliseringens och krisens följder. Vi måste därför omedelbart förenkla fondens förfaranden, eftersom det först då blir möjligt att halvera den tid som krävs för att få ekonomiskt bidrag. Det är också väldigt viktigt att EU:s institutioner ser till att snabbare och förenklade beslut om frågor som rör beviljandet av ekonomiska bidrag antas, eftersom arbetstagarnas nuvarande svåra situation endast förvärras om sådana beslut senareläggs.

Jag uppmanar också medlemsstaterna att utbyta god praxis och i synnerhet att dra lärdom av de medlemsstater som redan har infört nationella informationsnätverk för fonden, i vilka arbetsmarknadens parter och berörda aktörer deltar på lokal nivå, så att det finns ett lämpligt ekonomiskt stödsystem om hög arbetslöshet skulle uppstå.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. (FR) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har som mål att motverka globaliseringens negativa effekter för de mest utsatta och minst kvalificerade arbetstagarna som blivit arbetslösa av ekonomiska skäl. Detta är än viktigare i nuvarande ekonomiska kris. Fondens mervärde utgörs av att det ekonomiska bidraget är specifikt, punktuellt och tillfälligt och ges till individanpassade program för återintegrering av arbetstagare på arbetsmarknaden.

Det är mycket viktigt att man fram till utgången av den nuvarande fleråriga budgetramen förlänger det undantag som infördes i juni 2009 för att hjälpa de arbetstagare som förlorade sitt arbete på grund av den ekonomiska och finansiella krisen. I syfte att skynda på och förenkla förfarandena måste det garanteras en effektivare samordning mellan kommissionen och Europaparlamentet så att tidsfristen för att fatta beslut minskas.

Kommissionen bör därför ta hänsyn till Europaparlamentets kalender och informera parlamentet i tid om svårigheter i samband med bedömningen av medlemsstaternas ansökningar. Slutligen får vi hoppas att kommissionen bättre redogör för utnyttjandet av fonden genom att regelbundet informera Europaparlamentet om medlemsstaternas genomförande av de ekonomiska bidragen.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen, eftersom jag samtycker till dess uppmaningar till Europeiska kommissionen om att göra Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter effektivare. Detta omfattar bland annat att utvärdera de beviljade bidragen med hänsyn till fondens effekter för mottagarnas nätverk och för de små och medelstora företag som potentiellt berörs av uppsägningsplanen och vars löntagare skulle kunna dra nytta av fonden. Jag samtycker även till kommissionens förslag om att den tid som krävs för utnyttjande av fonden skulle kunna halveras, och att kommissionen bör ha de mänskliga och tekniska resurser som krävs, med respekt för principerna om budgetneutralitet, för att effektivt och snabbt behandla medlemsstaternas ansökningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. (FR) I samband med översynen av unionens finansiella instrument efter halva tiden röstade jag för resolutionen eftersom budgetutskottet har lagt fram ett förslag till betänkande om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, en åtgärd som avser att stödja omskolning och återintegrering av arbetstagare på arbetsmarknaden, för vilka kopplingen mellan uppsägning och globalisering eller den ekonomiska krisen är tydligt fastställd.

För oss socialister har analysen av betänkandet visat att högern och vänstern har mycket olika synsätt. Enligt socialisterna är det mycket viktigt att fonden får fortsätta eftersom globaliseringen – frånsett krisen – påverkar hela vår industriella struktur. Högern anser däremot att fonden bör begränsas till 2013, eftersom den tror att globaliseringen endast kan vara av godo i ett ekonomiskt klimat som är stabilt igen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade för betänkandet av Miguel Portas som är ledamot i gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster. Han har gjort en korrekt bedömning av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och samtidigt lagt fram förslag om hur den kan användas till fullo för att stödja de uppsagda ”offren” för den nyliberala globaliseringen och den ekonomiska krisen, som drabbar arbetstagarna i Europa särskilt hårt.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om finansieringen av och verksamheten för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Till följd av ökningen av ansökningar om bidrag från fonden och svårigheterna i samband med förfarandet för att utnyttja och genomföra bidragen krävs snabba förändringar av de förfarande- och budgetrelaterade bestämmelserna. Med tanke på att ärendena i hög grad skiljer sig åt bör kommissionen utarbeta ett förslag till flexiblare kriterier för ingripande för varje medlemsstat, så att man undviker ojämlik tillgång till detta instrument.

 
  
MPphoto
 
 

  Göran Färm (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har idag valt att rösta för betänkandet om finansieringen av och verksamheten för globaliseringsfonden. Globaliseringsfonden stöttar enskilda löntagare som drabbats av uppsägning på grund av globaliseringens effekter och ger ekonomiskt stöd för omskolning och vidareutbildning så att löntagaren lättare kan ta sig in på arbetsmarknaden igen.

Betänkandet innehåller konkreta förslag för att halvera den tid som krävs för att få medel från fonden, såväl på den nationella som på den europeiska nivån. Dessutom föreslås att arbetsmarknadens parter skall involveras, såväl under ansökningsprocessen som vid genomförandet av de finansierade åtgärderna. Betänkandet föreslår också en förlängning av det undantag som innebär att även löntagare som drabbats av uppsägning på grund av finanskrisen kan få stöd. Detta ser vi som ett mycket viktigt instrument för att bekämpa effekterna av finanskrisen och förhindra att löntagare permanent slås ut från arbetsmarknaden.

I betänkandets punkt 16 föreslås även att kommissionen skall undersöka möjligheten att skapa en permanent globaliseringsfond. Vi vill dock understryka att skrivningen inte innebär något slutgiltigt ställningstagande i frågan, utan innebär endast att kommissionen bör utreda och utvärdera nyttan av en permanent fond. Vi vill även poängtera att arbetsmarknadspolitiken är ett ansvar för medlemsländerna. Globaliseringsfonden får därför aldrig bli ett substitut för åtgärder på nationell nivå, utan ska ses som ett komplement till de insatser som vidtas i medlemsländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Ansökningarna om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter skiljer sig åt i hög grad och är relativt få, samtidigt som verktygets brister för att återintegrera uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden avslöjas. Det är viktigt att i detalj analysera varför fonden inte tillämpats tillräckligt och samtidigt identifiera möjligheterna för medlemsstaterna att utnyttja den mer effektivt, i synnerhet för dem som drabbats hårdast av arbetslöshet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) För att motverka globaliseringens negativa följder för arbetstagare som drabbats av kollektiva uppsägningar och för att visa solidaritet med dessa arbetstagare har Europeiska unionen inrättat en europeisk fond för justering för globaliseringseffekter, som syftar till att ge ekonomiskt bistånd till individanpassade program för återintegrering av permitterade arbetstagare på arbetsmarknaden. Fonden har ett maximalt tillgängligt belopp på 500 miljoner euro.

Mot bakgrund av den ekonomiska och sociala krisen är det förvånande hur lite fonden har utnyttjats. Mellan 2007 och slutet av det första halvåret 2009 utnyttjades endast 80 miljoner euro av de 1,5 miljarder euro som fanns tillgängliga, för 18 ansökningar som avsåg 24 431 arbetstagare i åtta medlemsstater. Med utgångspunkt i de ändringar som gjordes i fonden i maj 2009 ökade antalet inlämnade ansökningar från 18 till 46, de begärda bidragen från 80 till 197 miljoner euro, de ansökande medlemsstaterna från 8 till 18. Nio medlemsstater har dock fortfarande inte utnyttjat fonden.

Vidare är det de EU-regioner som har den högsta bruttonationalprodukten som har fått störst utbyte av fonden. Man måste utreda orsakerna till dessa fakta för att kunna utnyttja fonden snabbare och oftare, och så att den kan omvandlas till en oberoende fond med egna åtagande- och betalningsbemyndiganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Genomförandet av fonden visar att vi hade rätt när vi i ett första skede omedelbart kritiserade flera aspekter av förordningen, som vi sedan delvis tog upp igen under påföljande översyn som kommissionen föreslog, eftersom den tillstod viss kritik som vi hade till den ursprungliga versionen.

Det är därför vi instämmer med att kommissionen bör uppmanas att tidigarelägga presentationen av sin utvärdering efter halva tiden till den 30 juni 2011 och att denna även ska innehålla ett förslag till översyn av förordningen om fonden för att åtgärda fondens ”tydligaste brister”.

Men som jag sade i mitt anförande i kammaren är det mycket viktigt att inte glömma de förebyggande åtgärder som måste vidtas för att förebygga utlokalisering av multinationella företag, bekämpa arbetslöshet och öka antalet arbetstillfällen med rättigheter. Det är också mycket viktigt att se till att fonden inte används för att dölja eller underlätta uppsägningar på grund av ett företags omstrukturering eller utlokalisering av multinationella företag.

Slutligen vidhåller vi behovet av att öka EU:s medfinansiering från 65 procent till minst 80 procent för att fonden ska bli tillgänglig för medlemsstaterna med de största finansiella svårigheterna, så att de arbetslösa som är mest utsatta får ett snabbt och effektivt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter lyckas bra i sina ansträngningar att hantera följderna av storskalig arbetslöshet i Irland och Europa. Fonden inrättades 2007 för att bemöta globaliseringens problem och utmaningar.

Initiativet uppgår till 500 miljoner euro per år. Bidrag och stöd medges regioner där över 1 000 uppsägningar har förekommit till följd av företags utlokalisering på grund av förändrade globala omständigheter. Än en gång tar sig Europeiska unionen an problemet med arbetslösheten i Irland. Både Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och Europeiska socialfonden är mycket viktiga i det avseendet.

 
  
MPphoto
 
 

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för Miguel Portas’ betänkande. Jag stöder huvudsyftet som är att fortsätta med fonden eftersom globaliseringen, bortsett från krisen som vi går igenom, har negativa följder på lång sikt för våra arbetstillfällen inom industrin, något som den europeiska högern vägrar acceptera. Jag hjälpte dessutom till med ändringarna av texten, för att små och medelstora företag och underleverantörer skulle beaktas när medel ur fonden beviljades. Deras anställda är särskilt utsatta på grund av att de är beroende av multinationella företag, och det är därför mycket viktigt att fonden ger dem verkliga förutsättningar till vidareutbildning och omskolning i fall av uppsägningar. Jag är också nöjd med att man tillstår att man måste analysera statliga myndigheter som ansvarar för att utarbeta handlingar, för att optimera utnyttjandet av fonden som ofta är okänd eller för lite använd, särskilt i Frankrike. Eftersom den europeiska högern förkastade en förlängning av fonden efter 2013 kommer jag att kämpa i debatten om EU:s kommande budgetplan för att den ska bli permanent.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Eftersom bidrag till arbetstagare som har blivit uppsagda på grund av globaliseringen eller den finansiella krisen bör utbetalas snabbare, röstade jag för en uppsättning rekommendationer som syftade till att förbättra förfarande- och budgetrelaterade bestämmelser om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Fonden inrättades 2006 men har fått få ansökningar, delvis på grund av komplicerade kriterier för bidrag och samfinansiering. Det är därför mina kolleger och jag vill ändra systemet. Texten utgör därför omfattande framsteg eftersom kommissionen uppmanas att ytterligare förenkla förfarandet för att motverka de svagaste punkterna och minska tidsfristerna. Fondens finansiering har dessutom fram till i dag kommit från olika budgetposter. I texten föreslås en separat budgetpost för detta i budgeten 2011, något som är ett viktigt framsteg. Jag välkomnar därför antagandet av dessa rekommendationer, som är mycket viktiga i en tid då våra medborgare drabbas av den ekonomiska krisen.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. − (EN) Med de senaste omvälvningarna i finansvärlden och de jobbförluster detta har resulterat i är området för omskolning och återintegrering på arbetsmarknaden av avgörande vikt för skapandet av nya arbetstillfällen. Jag välkomnar Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter som ett instrument för EU:s socialpolitik. Jag skulle dock vilja begära ökad flexibilitet i förfarandet när ansökningsformuläret har fyllts i och utökade samråd med arbetstagarna när fondplanerna utarbetas. Det som har hänt i Irland när det gäller arbetstagarna på Dell och Waterford Crystal får inte upprepas.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Globaliseringsfonden är inte bara ett viktigt instrument för att stödja dem som inte kunnat anpassa sig till de öppna marknaderna. Den är också ett instrument för att stärka förtroendet i Europeiska unionen, något som jag anser är mycket viktigt att betona. Vi visar därmed att vi inför ekonomiska förändringar inte har glömt bort dem som inte kan reagera tillräckligt snabbt på den nya situationen. Men jag anser att det också är viktigt att förtroende grundas på principen om ömsesidighet. Medel som är öronmärkta för människor som trots stora ansträngningar drabbas av marknadsförändringar måste nå fram till avsedda mottagare. Det är viktigt att man beviljar medel öppet och på ett begripligt sätt samt att det inte rör sig om en allmän utdelning av medel. Situationen för dessa människor kräver gränsöverskridande och regionspecifik handling, och därför måste utdelningen ske snabbt. Endast på detta sätt kan globaliseringsfonden uppfylla sitt syfte och stärka förtroendet i EU genom att snabbt stöd beviljas. Jag stöder därför betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag stödde betänkandet om finansieringen av och verksamheten för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, för jag anser att verktyget utgör en effektiv resurs för att stödja arbetstagare som har det svårt på grund av den finansiella krisen.

Fonden inrättades för att ge ett konkret stöd till arbetstagare som blivit uppsagda på grund av utlokalisering av deras företag eller efter krisen, i syfte att hjälpa dem tillbaka till arbetsmarknaden. Initiativbetänkandet som vi röstade om i dag visar på vissa kritiska områden i fondens verksamhet och tar upp vissa förslag, både till kommissionen och till medlemsstaterna, i syfte att se över fondens verksamhet för att effektivisera den och skynda på förfarandena för att få tillgång till den.

En grundläggande punkt som jag vill uppmärksamma är förslaget till förlängning av undantaget som infördes 2009 – som innebar att man kunde utvidga fondens verksamhetsområde till att omfatta den ekonomiska krisen i kraven – fram till utgången av 2013.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. (RO) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska erbjuda hjälp till arbetstagare som blivit uppsagda efter förändringarna som inträffat på en global ekonomisk nivå. Sedan 2009 har fonden dessutom hjälpt dem som drabbats av den ekonomiska krisen och haft som mål att minska arbetslösheten. Jag anser personligen att det är lämpligt att fonden omvandlas till ett permanent instrument för att hjälpa arbetssökande och komplettera medlemsstaternas socialpolitik.

Åtgärden skulle flytta fokus till att man utnyttjar varje arbetstagares potential och innebära en motvikt till de åtgärder som vidtagits för att stödja företagen. Vi får heller inte glömma att det fortfarande förekommer svårigheter avseende förfarandena för att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och genomförandeperioderna.

Med tanke på att de viktigaste frågorna som uppsagda arbetstagare står inför är yrkesutbildning och omskolning samt tillfälligt stöd är åtgärder för att förenkla fondens förfaranden ett absolut måste för att utnyttja stödet så snabbt och effektivt som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har varit ett mycket viktigt instrument som har hjälpt miljoner arbetslösa människor i EU, som befinner sig i den här situationen på grund av att industrier omlokaliserar till andra kontinenter. Mot bakgrund av den kris vi upplever nu och på grund av det ökade antalet kollektiva uppsägningar är det viktigt att både förbättra det här instrumentet och finna nya finansieringskällor. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Vi ser en strukturell ökning av arbetslösheten i Europa beroende på den ekonomiska kraschen och utlokaliseringspolitiken.

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är ett användbart verktyg som EU kan utnyttja för att erbjuda stöd och solidaritet till arbetstagare som förlorat sina arbeten. Fram till 2009 användes fonden av byråkratiska skäl i liten utsträckning, och jag anser att kommissionens begäran om att införa åtgärder för att förkorta längden på förfarandet för utnyttjande av fonden är synnerligen viktig. Om flexibiliteten och tillgängligheten ökar kommer fonden att bli ett viktigt verktyg för medlemsstaternas socialpolitik.

Av dessa skäl röstade jag för.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag vill uttrycka mitt stöd till Miguel Portas’ betänkande. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är ett viktigt verktyg för att ytterligare stödja arbetstagare som blivit uppsagda på grund av utlokalisering av deras företag. Den har visat sig vara ett än viktigare verktyg för arbetstagarna genom att den hjälpte dem att komma tillbaka till arbetsmarknaden under den senaste krisen.

Miguel Portas’ betänkande utgör en mycket viktig insats som syftar till att förbättra och förenkla en viktig resurs för europeiska medborgare. Den är också ett påtagligt bevis för hur EU strävar efter att hantera den dystra finansiella situationen, bekämpa arbetslöshet och stödja sina medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag instämmer med de uppmaningar som framfördes till kommissionen om att effektivisera Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. I dessa ingår en utvärdering av de beviljade bidragen utifrån resultat när det gäller återintegrering och bedömning av uppgraderingen av mottagarnas kompetens, en komparativ analys av de åtgärder som finansieras som svar på varje ansökan om utnyttjande av fonden och resultat på grundval av återintegrering, fondens effekter för mottagarnas nätverk och för de små och medelstora företag som potentiellt berörs av uppsägningsplanen och vars löntagare skulle kunna dra nytta av fonden.

Jag instämmer också med uppmaningen till kommissionen att förse medlemsstaterna med en uppsättning riktlinjer för utformningen och genomförandet av ansökningar till globaliseringsfonden. De syftar till ett snabbt ansökningsförfarande och en bred samstämmighet bland intressenterna om vilken strategi som ska tillämpas och vilka åtgärder som bör vidtas för att arbetstagarna effektivt ska återintegreras på arbetsmarknaden.

Slutligen instämmer jag med begäran om att medlemsstaterna ska inrätta en kommunikations- och administrationsstruktur på nationell nivå för globaliseringsfonden i samarbete med alla berörda parter, särskilt arbetsmarknadens parter, och utbyta bästa praxis på europeisk nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Globaliseringsfondens beviljade stöd måste vara dynamiska och anpassade till marknadens ständiga och oförväntade förändringar. Fondens syfte är att erbjuda specifikt och snabbt stöd för att underlätta omskolning av arbetstagare som har förlorat sina arbeten på grund av den allvarliga ekonomiska omvälvningen på arbetsmarknaden.

Jag uppmanar medlemsstaterna att låta arbetsmarknadens parter delta redan från början i utarbetandet av ansökningarna om stöd från fonden och främja dialogen med arbetsmarknadens parter och entreprenörer. Jag uppmanar medlemsstaterna att använda fonden för att främja ny sakkunskap för att omvandla befintliga arbetstillfällen till gröna arbetstillfällen och skapa nya gröna arbetstillfällen samt för att främja livslångt lärande för att arbetstagarna ska kunna utveckla sin karriär och bidra till att förbättra unionens konkurrenskraft inom ramen för globaliseringen.

Jag stöder också att fonden ska fortsätta sin verksamhet efter 2013 som en oberoende fond med egen budget. Kommissionen och medlemsstaterna måste ha ett nära samarbete för att effektivt övervaka det stöd som ges till multinationella företag och göra en avgörande investering i skapandet av arbetstillfällen med rättigheter, för att förhindra social dumpning.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionen, eftersom jag samtycker till dess uppmaningar till Europeiska kommissionen om att göra Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter effektivare samt att utvärdera de beviljade bidragen för att undersöka resultaten när det gäller återintegrering och bedömning av uppgraderingen av mottagarnas kompetens. Jag samtycker även till kommissionens förslag om att halvera den tid som krävs för utnyttjande av fonden, särskilt att alla medel bör ställas till förfogande för att garantera en snabb och förbättrad kommunikation med den berörda medlemsstaten i denna process.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Debatten om frågan var inte alls enkel. Under de senaste månaderna har flera frågor ställts: om fondens ”akuta åtgärder” (utan att samtidigt fokusera mer på att åtgärda bristerna genom att förbättra allmänna innovations- och utbildningsstrategier i en globaliserad värld, bättre målinriktning och utnyttjande av fonden i och av medlemsstaterna); om ett mycket begränsat antal sektorer (särskilt vid den tiden), särskilt bil- och textilindustrin (15 respektive 13 ansökningar), med frågor som till exempel om uppsägningarna berodde på sektorns ”globalisering” eller bristande innovation; om och i vilken utsträckning åtgärderna ersätter/ersatte nationellt stöd; om paradoxen mellan å ena sidan att (endast) 500 miljoner euro beviljas ur fonden varje år (från åtagandebemyndiganden i EU:s budget som inte betalats ut), samtidigt som å andra sidan ett obegränsat antal ansökningar i princip kan göras om ansökningskriterierna uppfylls (först till kvarn); om att det är svårare för små och medelstora företag att få stöd beviljade; om kopplingen till statliga stöd/skatter. Men slutligen nåddes samstämmighet och betänkandet antogs, också av oss inom De gröna.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig.(PL) Jag stödde resolutionen om finansieringen av och verksamheten för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Det är mycket viktigt att förbättra bestämmelserna som reglerar fonden så att den kan utnyttjas mer effektivt. Jag hoppas att kommissionen kommer att använda parlamentets förslag, som kommer att leda till att längden på förfarandet för att bevilja medel från fonden halveras. Den ökning av arbetslösheten som orsakades av krisen medförde att finansiella resurser från fonden har blivit särskilt viktiga, för de ser till att människor som blivit uppsagda får individuellt stöd för att gå tillbaka till arbetsmarknaden. De rigorösa kriterierna för stöd och det utdragna förfarandet innebär att medlemsstaterna inte utnyttjar möjligheterna som de har att beviljas stöd från fonden. I mitt land Polen till exempel har endast tre ansökningar om finansiellt stöd från fonden inlämnats. Den främsta orsaken till det låga intresset är just att förfarandena tar så lång tid.

Det är nödvändigt att förbättra reglerna för fondens verksamhet och att förlänga effekten av kriteriet om stöd till arbetstagare som förlorat sina arbeten på grund av nuvarande kris åtminstone till utgången av den nuvarande budgetramen samt att bibehålla medfinansieringssatsen på 65 procent. Vi kommer att känna av krisens följder på arbetsmarknaden under ytterligare många år, och stödet är och kommer att vara nödvändigt. Jag vill också uppmärksamma kommissionen och medlemsstaterna på ett samordnat utbyte av bästa praxis på europeisk nivå, vilket skulle göra det möjligt för fonden att ingripa snabbt och effektivt i fall av omfattande uppsägningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Strukturfonderna har visat sig vara verktyg av ovärderligt värde för att minska obalanser inom Europa, inte minst genom att stödja de mest utsatta yttersta randområdena. Inrättandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utgör Europeiska unionens bekräftelse på att fenomenet med globaliseringen har inneburit stora och inte alltid positiva förändringar samt att den har påverkat Europa på olika sätt eftersom det finns regioner som har gynnats av processen och andra som har förlorat åtskilligt.

Men fonden har inte varit så synlig som den borde ha varit, och jag anser att det beror på den mycket långa tid som löper från det att en medlemsstat ansöker om stöd tills den tar emot bidragen. Dröjsmålet påverkar allvarligt berörda familjer och har att göra med det bakomliggande komplicerade förfarandet för att ansöka om, utnyttja och genomföra bidragen. Det är därför brådskande och en absolut prioritet att förenkla det. Fondens mål kan nås endast genom att effektivt återintegrera arbetstagare som blivit uppsagda i samband med de stora förändringarna i internationella handelsmönster. Betänkandet som vi röstade om i dag utgör en ansträngning till kompromiss mellan de olika politiska grupperna, och av den anledningen stödde jag det.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Enligt senaste EU-statistik ökade antalet arbetslösa i EU-27 till 1,1 miljon under det senaste året på grund av den ekonomiska och finansiella krisen. Det förklarar varför ansökningarna om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ökade från 18 till 46 mellan maj 2009 och april 2010. Även om ansökande medlemsstater ökade från 8 till 18 finns det ändå nio medlemsstater som ännu inte har utnyttjat Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

Med tanke på ovanstående röstade jag för förslaget till Europaparlamentets resolution om finansieringen av och verksamheten för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter eftersom krisen även i fortsättningen kan påverka arbetstillfällena. Det är precis därför som det är viktigt för oss att begära att kommissionen ska tidigarelägga sin finansiella utvärdering efter halva tiden av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och översynen av aktuell förordning för att betydligt förkorta längden på förfarandet för utnyttjande av fonden.

Jag vill också uppmärksamma kommissionen på uppsägningarna inom den offentliga sektorn, som inte kan dra nytta av ett liknande instrument, även om dessa uppsägningar är en direkt följd av nedskärningarna i den offentliga budgeten efter nuvarande ekonomiska och finansiella kris.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder helt Miguel Portas’ betänkande om finansieringen av och verksamheten för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. I betänkandet behandlas många frågor såväl om förbättrad effektivitet i ansökningsförfarandet som om snabbare utnyttjande av fonden för att tillhandahålla stöd till dem som förlorat sina arbeten. Även om Storbritannien för närvarande inte har någon ansökan om medel från fonden (på grund av återbäring) kan vi se hur användbar fonden har varit för andra medlemsstater under svåra ekonomiska tider.

Jag är positiv till att en permanent budgetpost 2013 inrättas för att hjälpa dem som påverkats av förändringarna som skett genom globaliseringen eller den finansiella och ekonomiska krisen, och jag anser att det är mycket viktigt att kommissionen undersöker möjligheten att inrätta en oberoende fond med egna åtagande- och betalningsbemyndiganden inom den fleråriga budgetramen (2013–2020).

 
  
  

Betänkande: Zwiefka (A7-0219/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag gav mitt stöd till detta betänkande. Underlaget för den förordning vi röstade om i dag är Brysselkonventionen, en av EU-lagstiftningens mest framgångsrika beståndsdelar. Den lade grunden för ett europeiskt rättsligt område. Den har främjat ökad rättssäkerhet och förutsägbarhet för beslut genom enhetliga europeiska regler med stöd i rättspraxis och genom att parallella förfaranden har kunnat undvikas. Ett av de grundläggande villkoren för ett fungerande europeiskt rättsligt område är den fria rörligheten för rättsliga beslut. Jag samtycker därför till den ståndpunkt som har framförts i dokumentet om att det är nödvändigt att granska den här förordningen för att kunna garantera en effektiv rörlighet för rättsliga beslut.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Bryssel I-förordningen utgör en grund för europeiskt rättsligt samarbete på privaträttens område. Den är en av EU:s mest framgångsrika lagstiftningsakter och lade grunden för ett europeiskt rättsligt område. Den har visat sig vara mycket effektiv för att lättare kunna lösa gränsöverskridande rättstvister, genom ett system av rättsligt samarbete som grundas såväl på globala bestämmelser om domstols behörighet som på samordningen av parallella förfaranden och rörligheten för rättsliga beslut. Jag instämmer med att det finns behov av att införa förbättringar, så som avskaffandet av exekvatur inom alla områden som förordningen avser, och detta skulle påskynda den fria rörligheten för rättsliga beslut under förutsättning att alla nödvändiga garantier tillgodoses.

Jag anser också att det är viktigt att skapa en europeisk rättskultur genom utbildning och utnyttjande av nätverk så som det europeiska nätverket för rättslig utbildning och det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, vilket skulle bidra till förbättrad kommunikation mellan domare. Det är mycket viktigt att få till stånd en konsekvent upplagd och lättillgänglig rättslig ram, och kommissionen måste se över det inbördes förhållandet mellan de olika förordningarna om domstols behörighet, verkställighet och tillämplig lag.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Maria Corazza Bildt, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark, Anna Ibrisagic och Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Vi har röstat för att underlätta domstolsförfaranden för de allt rörligare medborgarna i Europa. Det betyder inte att vi i alla detaljer och oreserverat står bakom de reformer som i förlängningen kan komma ut av Zwiefkabetänkandet. T.ex. kvarstår vår kritik mot ambitioner att införa grupptalan och vi vill också understryka att inga förändringar av det civilrättsliga samarbete som är under diskussion får vara av den formen att det påverkar den svenska tryckfriheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Då jag är medveten om att rådets förordning (EG) nr 44/2001 om internationell privaträtt och behovet av en lämplig rättslig ram som möjliggör erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område har stor betydelse, erkänner jag, som föredraganden, att översynen av förordningen tar upp mycket viktiga tekniska och rättsliga frågor. Jag är benägen att instämma med avskaffandet av exekvatur enligt förslaget i betänkandet, och jag finner att många förslag är intressanta och pragmatiska. Det blir en diskussion väl värd att följas på nära håll.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Resolutionen handlar om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 44/2001, av den 22 december 2000, om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen) mot bakgrund av kommissionens grönbok. Förordningen, vars föregångare var Brysselkonventionen, är en av EU-lagstiftningens mest framgångsrika beståndsdelar, och den lade grunden för ett europeiskt rättsligt område. Förordningen har tjänat medborgarna och näringslivet väl, och den har främjat rättssäkerhet och förutsägbarhet för beslut genom enhetliga europeiska regler.

Den behöver dock uppdateras. Jag samtycker till avskaffandet av exekvatur (verkställighetsbeslut), eftersom detta skulle påskynda den fria rörligheten för rättsliga beslut och innebära en viktig milstolpe på vägen mot ett europeiskt rättsligt område. Detta avskaffande måste dock utjämnas med lämpliga skyddsåtgärder avsedda att skydda rättigheterna för den part mot vilken verkställighetskravet riktas. Jag anser att kommissionen bör se över det inbördes förhållandet mellan de olika förordningarna om domstols behörighet, verkställighet och tillämplig lag. Det övergripande syftet bör vara att få till stånd en konsekvent upplagd och lättillgänglig rättslig ram.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig.(PL) Tadeusz Zwiefkas betänkande som vi röstade om i dag har samband med kommissionens grönbok om översynen av Bryssel I-förordningen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Genom diskussionen om grönboken kan vi till viss mån förbereda oss inför den verkliga översynen av förordningen som förväntas inom kort. Den blir en stor utmaning för parlamentet på grund av förordningens ytterst komplicerade tekniska karaktär. Parlamentet kommer dessutom att tillsammans med rådet, för första gången i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, anta ett beslut om den här svåra och känsliga frågan. För närvarande förekommer olika ståndpunkter om ändringsförslagen mellan de politiska grupperna, till exempel om exekvatur och domstols behörighet i frågor som rör anställningsavtal.

Av det skälet antog gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet ett beslut om att inte stödja betänkandet i sin nuvarande form. Men jag är övertygad om att alla politiska grupper i framtiden kommer att engagera sig i ett konstruktivt samarbete om frågan, eftersom Bryssel I-förordningen är av grundläggande betydelse för den gemensamma marknaden. En effektiv översyn av Bryssel I kommer att visa hur parlamentet använder sig av sina nya behörigheter, som det har kämpat för så länge.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig.(FR) Betänkandet som vi antog i parlamentet i går spelar trots sin ganska tekniska natur en mycket betydelsefull roll när det gäller att skapa ett europeiskt område för frihet, säkerhet och rättvisa och ett europeiskt rättsligt område, och är därmed viktigt för att stärka EU:s inre marknad. Bryssel I-förordningen har medfört betydande framsteg på det juridiska området. Den fastställer vilka domstolar som har behörighet i privaträttsliga och kommersiella tvister och gränsöverskridande rättsliga tvister och den reglerar erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område från andra medlemsstater. Nu handlar det om att se över den här förordningen för att modernisera dess bestämmelser och förbättra vissa förfaranden såsom kommunikationen mellan domare, frågan om officiella handlingar, skiljedomsförfarande och framför allt exekvatur. Utan att gå in närmare på dessa komplicerade rättsliga frågor ser jag fram emot ändringen av den här förordningen som kommer att ge EU:s medborgare ett ökat rättsskydd, en friare rörlighet för domar och rättsliga beslut och ett större ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaternas jurisdiktioner och rättssystem. Med andra ord kommer det att medföra en ökad rättssäkerhet i Europa och starkare rättigheter för EU:s medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Det här initiativet har gjort det lättare att upprätta ett juridiskt samarbete på det privaträttsliga området.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag stöder det här betänkandet eftersom jag anser att det innebär ett steg framåt på det internationella privaträttsliga området som måste uppdateras till följd av det allt närmare sambandet mellan de olika rättssystemen.

Mer specifikt är jag för att avskaffa exekvatur samtidigt som jag anser att det kommer att behöva kompenseras med ett särskilt förfarande i kombination med lämpliga garantier för gäldenärer. Jag motsätter mig avskaffandet av att skiljedomar inte ska ingå i förordningens tillämpningsområde, men anser att man måste tänka mycket mer på förhållandet mellan skiljedomsförfaranden och rättsliga förfaranden. Först när man genomfört en heltäckande översyn och ett grundligt samråd kan man gå vidare med tanken på en exklusiv rättslig ledning för domstolsförhandlingar som stöder skiljedomsförfaranden i medlemsstaternas civilrättsliga domstolar.

Jag instämmer i föredragandens yrkande att det krävs omfattande samråd och politisk debatt innan man kan vidta åtgärder i denna fråga som går längre än förslagen i hans förslag till betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Evelyn Regner (S&D), skriftlig. (DE) Jag röstade mot betänkandet om Bryssel I-förordningen eftersom jag anser att vissa viktiga punkter från resolutionen saknas. Jag anser att en holistisk inställning är viktig för att förbättra förordningen. I detta fall är det frågan om att skydda den svagare parten genom bestämmelser om behörighet som är förmånligare för denne. Det gäller både arbetstagare och konsumenter, något som också är förordningens explicita avsikt. Inga av mina ändringsförslag som syftade till att stärka den svagare partens ställning infördes i betänkandet. Jag anser att det är viktigt att upprätta ett separat rättsligt forum för arbetsmarknadskonflikter för att uppnå konsekvens i Bryssel I- och Rom II-förordningarna. I Rom II fastställs redan vilken lag som ska tillämpas vid skador med gränsöverskridande följder orsakade av strejker. Jag kan inte förstå varför talan inte kan väckas i den medlemsstat där strejken ägde rum. Det skulle fortfarande lämna dörren öppen för forum shopping. Mitt mål är att stänga den i det bredare lagstiftningsförfarandet.

Jag är också emot införandet av ”forum non conveniens” och ”förbud att väcka eller vidhålla talan” eftersom dessa är rättsliga instrument i den gemensamma lagstiftningen och redan har ansetts vara oförenliga med europeisk behörighetsfördelning i flera beslut av Europeiska unionens domstol.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) S&D-gruppen lade fram en alternativ resolution till Tadeusz Zwiefkas betänkande om tillämpning och översyn av Bryssel I-förordningen, som vi inom De gröna bestämde oss för att inte stödja eftersom betänkandet är ett genomförandebetänkande som har diskuterats ingående bland alla skuggföredragande inom utskottet för rättsliga frågor. I det alternativa förslaget till resolution betonas berättigade punkter som ändå inte har någon direkt relevans för betänkandet. Det är därför vi helt enkelt i dag röstade för resolutionen så som den antogs av utskottet för rättsliga frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Förordningen som vi antog är balanserad och avser att fastställa till exempel vilken domare inom europeiskt rättsväsen, som har behörighet när privaträttsliga tvister uppstår i samband med gränsöverskridande konflikter.

Europaparlamentet kommer att agera som medlagstiftare vid framtida ändringsförslag till förordningen. Ändringsförslagen kommer i själva verket att läggas fram i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet i vilket det rekommenderas att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter förlängs till 2013 och att den därefter omvandlas till att bli permanent. Fonden tillhandahåller finansiellt stöd för omskolning av arbetstagare som blivit uppsagda. Det är synnerligen viktigt nu på grund av den djupa ekonomiska kris som Europa står inför. Det är därför jag stödde betänkandet – till skillnad från mina konservativa och liberala kolleger som vill dra tillbaka finansieringen.

 
  
  

Betänkande: Parvanova (A7-0221/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Genom att i dag, tisdagen den 7 september 2010, rösta för initiativbetänkandet om social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper befinner sig Europaparlamentet mitt i den aktuella politiska debatten. Integreringen av minoritetsgrupper i medlemsstaterna är i själva verket en mycket viktig fråga och förtjänar stöd från de europeiska institutionerna, i synnerhet som vi fortfarande har några månader på oss under Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Jag välkomnar därför antagandet av betänkandet som bidrar till att liva upp debatten på EU-nivå och som har fördelen att kombinera frågorna om integreringen av minoritetsgrupper och kampen för jämlikhet mellan kvinnor och män.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Många minoritetsgrupper som lever i EU, och i synnerhet kvinnorna och barnen bland dem, står inför omfattande diskriminering och är därför mer utsatta för social utestängning och fattigdom än lokala kvinnor. I ett demokratiskt samhälle är det inte något handikapp att vara en kvinna från en specifik etnisk grupp. Europeiska unionen strävar därför efter att ge kvinnor allt fler rättigheter och att ta fram innovativa sätt att öka medvetenheten kring kvinnors rättigheter. Både kommissionen och medlemsstaterna måste sörja för att den befintliga lagstiftningen om jämställdhet och bekämpning av diskriminering tillämpas till fullo, så att etniska minoritetsgrupper får tillgång till stödtjänster och kan delta i olika utbildningsprogram. Men frågorna som rör social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper i Europeiska unionen är fortfarande inte lösta.

En konsekvent EU-politik om integrering av invandrare finns fortfarande inte, och därför uppmanar jag kommissionen att snarast lägga fram förslag till riktlinjer för att hjälpa medlemsstaterna att erbjuda kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper bättre och snabbare tillgång till utbildningssystemet. Jag instämmer med parlamentets ståndpunkt att lagstiftningen om jämställdhet måste genomföras till fullo bland etniska minoritetsgrupper.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) I det här betänkandet analyseras den sociala integreringen av kvinnor inom EU-politiken. Dessutom analyseras den roll som kvinnor från etniska minoriteter spelar. Den här kunskapen är grundläggande för att förstå vilka svårigheter dessa kvinnor ställs inför i fråga om integrering, och i resonemanget ingår såväl etablerade och traditionella minoriteter som minoriteter som är nya i landet, till exempel invandrare.

Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att det är mycket viktigt att tillgodose berättigade förväntningar hos kvinnor som tillhör minoritetsgrupper. Det krävs specifika åtgärder på EU-nivå, inte minst vid antagandet av strategier för social integration. Dessutom har föredraganden helt rätt i att man måste uppmuntra dessa kvinnor att ta en aktiv roll politiskt och socialt inom politiskt ledarskap, utbildning och kultur. Först då blir det möjligt att förebygga kvinnornas underrepresentation på dessa områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet eftersom syftet är att utvärdera politiken för social integration i EU av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper samt att visa vad som fungerar väl och var det finns problem i syfte att föreslå lösningar.

Vi lever i ett mångkulturellt samhälle där det finns flera olika kulturella, etniska och religiösa grupper. I det syftet är det lämpligt att integrationspolitiken för tredjelandsmedborgare omfattas av ett ökat jämställdhetsperspektiv, vilket är nödvändigt för att se till att hänsyn tas till de specifika behoven bland kvinnor som tillhör etniska minoriteter.

Det behövs ett specifikt tillvägagångssätt för social integration av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper i syfte att förhindra diskriminering på flera grunder, stereotypa föreställningar, stigmatisering och etnisk segregation.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper står inför flera typer av diskriminering. Det är därför viktigt att öka medvetenheten kring kvinnors rättigheter, ge kvinnor egenmakt och inspirera dem att inta ledande roller i sina grupper. Det är också ett sätt att främja de mänskliga rättigheterna. Trots att social integration uteslutande åligger medlemsstaterna måste kommissionen beakta jämställdhetsfrågan när den antar beslut om politik och åtgärder för social integration.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I ett allt mer ökande mångkulturellt samhälle är åtgärder för att integrera minoritetsgrupper särskilt lämpliga som ett sätt att bekämpa diskriminering, rasism, våld samt utestängning och marginalisering av minoritetsgrupper, som ställer dem vid samhällets utkanter. Vi vet att stigmatisering och utestängning av minoritetsgrupper endast föder missnöje och revolt, något som till slut sår frön till lagbrott och våld.

Det är upp till vårt samhälle att veta hur man ska integrera utan diskriminering, acceptera utan att stänga ute. Men det betyder inte att vi utan vidare ska acceptera alla etniska minoriteters aspekter på kultur, tradition eller tro. Det är särskilt relevant när det gäller synen på kvinnor. Vi bör därför kraftigt bekämpa alla kulturella seder som grundas på sexuell diskriminering och alla form av våld som fortfarande begås mot kvinnor som tillhör särskilda etniska grupper. Integration betyder också skydd, och i det här fallet skydd av kvinnor, i synnerhet flickor, som så ofta är tysta offer för seder och traditioner som vi helt enkelt inte kan acceptera.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Det här betänkandet omfattar EU:s strategier för social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper. I det här sammanhanget vill jag understryka behovet av att förespråka skolgång, utbildning och yrkesträning bland dessa kvinnor och att främja deras tillgång till arbetsmarknaden för att förhindra social utestängning och diskriminering.

Enbart genom integrering kan vi hantera det stigma och de förutfattade meningar som den etniska segregeringen orsakar. Det finns inte någon rättsligt bindande EU-politik om social integration i EU, främst för att integration är medlemsstaternas ansvar. Integrationspolitiken har dock blivit viktigare även på EU-nivå och integrationen får en allt större roll i och med att de ekonomiska och sociala aspekterna av befolkningens åldrande blir allt mer framträdande. EU:s regler och principer gäller i de flesta fall endast bara för EU-medborgare som samtidigt är medborgare i medlemsstaterna. Medlemmar av minoriteter som är etablerade och har rättslig status som medborgare skyddas således av EU:s regler och principer. Detta skydd bör emellertid också gälla invandrare som ännu inte är medborgare i någon medlemsstat.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig.(PT) Social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper är en viktig fråga eftersom dessa kvinnor är mer utsatta för social utestängning. Aktuell situation med den oacceptabla kollektiva utvisningen av det romska folket från Frankrike är ett bra exempel.

Det är mycket viktigt att uppmärksamheten och unionens politik riktas mot bekämpningen av alla typer av diskriminering, oavsett om den grundas på kön, etniskt ursprung eller hudfärg.

Tiden är därför inne att bryta med den makroekonomiska politik som förvärrar arbetslöshet, sociala ojämlikheter och diskriminering. Som det fastställs i betänkandet är det nödvändigt att kämpa för verklig social integration genom att tillhandahålla offentliga tjänster av kvalitet som är universella och tillgängliga för alla människor av båda könen, inklusive invandrarfamiljer och barn, i synnerhet utbildning, vård, bostäder och social trygghet.

Vi har fått nog av värdelösa uttalanden och tomma ord. Vi måste omgående vidta åtgärder som främjar självkänsla och jämställdhet, som tydligt bemöter sociala problem och som inte utvecklas till främlingsfientliga eller diskriminerande åtgärder. Dessa är än mer förkastliga när de kommer från själva regeringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Man kan inte förespråka ”acceptans av olika kulturer” och minoriteters – kvinnors eller andras – kommunikation på sina modersmål och i samma andetag hävda att man vill främja social integrering av dessa minoriteter.

Det föreligger en grundläggande motsägelse där, för det lägsta kravet för en sådan ”integrering” är att man delar en gemensam minimigrund med värdlandet, det vill säga ett gemensamt språk och grundläggande koder för ”samexistens”, som börjar med respekten för sociala lagar och seder i värdlandet.

Det enda undantaget som ni gör i betänkandets djupa proeuropeiska logik är att halvhjärtat och indirekt slå fast att det inte finns några kulturella, traditionsbundna eller religiösa grunder som rättfärdigar våld.

Öppna ögonen. Européerna bär inte ansvaret för de mest våldsamma och diskriminerande sederna. Månggifte, omskärelse, könsstympning, behandlingen av kvinnor som lägre stående varelser och så vidare utgör seder hos grupper som vägrar följa våra lagar och traditioner och som även vill påtvinga oss sina lagar och traditioner. Det är resultatet av den massinvandringspolitik som ni har påtvingat våra medborgare i årtionden. Det är dags att sätta stopp för allt det!

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Jag röstade för Antonyia Parvanovas betänkande om social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper. Diskriminering är dessvärre en kumulativ process som i allt större utsträckning påverkar kvinnor i etniska minoritetsgrupper. I betänkandet efterlyser man att EU:s politik måste syna könsdiskrimineringen mot kvinnor mer noggrant. Kvinnorna måste få en mer aktiv roll i samhället, och för att det ska vara möjligt måste de ha tillgång till utbildning och arbetsmarknad som är avgörande för deras frigörelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Lívia Járóka (PPE), skriftlig. (EN) Som en av betänkandets skuggföredragande vill jag gratulera Antonyia Parvanova till godkännandet av hennes betänkande som syftar till att föreslå lösningar för att minimera nackdelarna för kvinnor som tillhör etniska minoriteter, vilka förstärks genom särskilda könsstrukturer. Även om det är långt kvar till jämställdhet inom majoritetsbefolkningen har romska kvinnor i jämförelse med icke romska kvinnor lägre förväntad livslängd, lägre utbildningsnivåer, betydligt lägre sysselsättningsgrad och högre grad av fattigdom. För att uppnå full integration utgör jämställdhetsstatistik, indikatorer och referensvärden samt statistik uppdelad bland annat på kön och etnicitet avgörande och mycket viktiga verktyg för att mäta resultaten på rätt sätt.

Insamling av uppdelade uppgifter är en förutsättning för att man ska kunna skydda och främja etniska minoriteters mänskliga rättigheter i enlighet med medlemsstaternas bestämmelser om skydd av personuppgifter. Det finns en mycket stark koppling mellan utbildningsnivå, omfattningen av den ekonomiska aktiviteten och sannolikheten att undvika fattigdom för hela familjen. Det krävs därför i första hand riktade politiska åtgärder för att förbättra romska kvinnors tillgång till utbildning och registrerad sysselsättning.

 
  
MPphoto
 
 

  Marisa Matias och Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för resolutionen, för vi anser bland annat att det behövs en mer strukturerad samordning av EU:s politik inom detta område, som syftar till att förbättra etniska minoritetskvinnors sociala integration och att insistera på vikten av att utbilda värdlandet kring acceptans av olika kulturer, samtidigt som man varnar för följderna av rasism och fördomar. Vi röstade också för betänkandet i vilket det uppmuntras till ett aktivt politiskt och socialt deltagande inom alla samhällsområden, inbegripet politiskt ledarskap, utbildning och kultur, bland kvinnor som tillhör etniska minoriteter för att förebygga den rådande underrepresentationen av dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Europa är ett område för integration och det får inte förekomma någon form av diskriminering, särskilt inte när det sker mot etniska minoritetsgrupper och allra mest mot kvinnor i dessa grupper. Målet med EU:s jämställdhetspolitik är att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket man också i allt större utsträckning lyckas med i majoritetsbefolkningen. Kvinnor från vissa etniska minoriteter utsätts emellertid för alla typer av diskriminering. Därför måste allmänhetens kännedom om detta öka, så att kvinnor som tillhör etniska minoriteter kan integreras fullt ut i samhället. Av det skälet röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE), skriftlig.(SK) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att social integration av kvinnor som tillhör etniska minoriteter utgör ett mycket viktigt och känsligt område där Europeiska unionens medlemsstater borde visa mognad och verklig beslutsamhet att förmedla värderingarna tolerans och jämlikhet i vardagslivet.

Jag anser att det är oacceptabelt att medlemmar av etniska minoriteter utsätts för diskriminering, social utestängning, stigmatisering och även segregation. Jag ställer mig därför bakom uppmaningen till kommissionen och framför allt till medlemsstaterna, som bär fullt ansvar för politiken om social integration, att se till att befintlig lagstiftning efterlevs fullt ut inom området för jämställdhet och icke-diskriminering.

De rättsliga instrumenten bör åtföljas såväl av administrativa åtgärder som av kulturkampanjer som syftar till att bekämpa stereotypa föreställningar och erbjuda alternativ till social utestängning och fattigdom.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Det är av avgörande betydelse för social fred i alla länder att etniska minoriteter integreras i offentlig förvaltning. Men till skillnad från betänkandet anser jag att ansvaret ligger hos dem som söker integration. På grund av det svåra budgetläget i hela Europa kan jag inte stödja ett betänkande som förefaller innehålla förslag till kostnadsintensiva och ineffektiva åtgärder. Av dessa anledningar röstade jag mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) I betänkandet betonas en fråga som europeisk allmänhet visar sig vara mycket medveten om, inte bara på grund av tragiska situationer som inträffar utanför Europeiska unionen och som talar till vårt samvete, utan också på grund av att man erkänner att sådana problem också uppstår bland oss och kräver vårt politiska och medborgerliga ingripande.

Kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper utsätts för påtryckningar från familjemedlemmar med större auktoritet som vill att traditioner som förslavar kvinnor lever vidare. I regel har de låg utbildning och inte mycket information om möjliga sätt att hävda sig mot familjens auktoritet och inom grupperna som de integreras i och/eller värdlandet. Här kan de också möta främlingsfientliga attityder.

Utvecklingen och genomförandet av europeisk jämställdhetspolitik bör bidra till att en gång för alla minimera de allvarliga orättvisor som dessa kvinnor utsätts för i hela världen och i Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Det är allmänt känt att det förekommer negativa attityder mot romerna i hela Europa och att romerna är utsatta för rasistiska angrepp, hatiska uttalanden, illegala evakueringar och utvisningar som genomförs av lokala och centrala myndigheter. Jag måste särskilt nämna de franska myndigheternas senaste åtgärder för att utvisa det romska folket.

EU har många tillgängliga system och instrument som kan användas för att se till att de grundläggande rättigheterna för europeiska medborgare med romskt ursprung efterlevs, att deras tillgång till utbildning av god kvalitet inom det konventionella utbildningssystemet förbättras, att de också får bättre tillgång till sysselsättning, bostäder, hälso- och sjukvårdstjänster samt sociala och allmänna tjänster, så att deras sociala integration därmed förbättras. Jag uppmanar därför medlemsstaterna att

– eliminera stereotypa attityder och diskriminering mot romska kvinnor och flickor som har fallit offer för otaliga former av diskriminering grundad på etniskt ursprung eller kön, särskilt när det gäller deras rätt till utbildning, sysselsättning och hälso- och sjukvårdstjänster,

– garantera en strikt efterlevnad av EU-direktiven om bekämpning av diskriminering och fri rörlighet samt främja åtgärder och proaktiva program för att stödja den romska befolkningens integration inom de sociala, politiska och ekonomiska områdena samt inom utbildningsområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag är mycket glad över att betänkandet antogs och att medlemsstaterna särskilt uppmanas att respektera de grundläggande rättigheterna för alla etniska minoriteter och invandrade kvinnor, oberoende av deras rättsliga status (punkt 11), att medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder för att trygga tillgången till stödtjänster som syftar till att förhindra våld mot kvinnor och att skydda kvinnor mot våld oberoende av deras rättsliga status (punkt 17), att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter uppmanas att anlägga ett övergripande jämställdhets- och kvinnorättsperspektiv på alla aspekter, inbegripet etnisk diskriminering och grundläggande rättigheter för romer (punkt 22); att Europeiska jämställdhetsinstitutet uppmanas att samla in uppgifter uppdelade på kön och etnicitet, att de nationella jämställdhetsorganen utformar verktyg och fortbildning om diskriminering på flera grunder och slutligen att ett specifikt tillvägagångssätt tillämpas i syfte att förhindra diskriminering, stereotypa föreställningar, stigmatisering och etnisk segregation.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi är mycket perplexa över betänkandet och röstade därför mot det. Samtidigt som det å ena sidan är riktigt att göra kvinnor från länder som inte är medlemmar i EU medvetna om sina rättigheter inom sina familjer, där de ofta lever segregerade, så kan vi å andra sidan inte tänka oss att behandla dem som lever som gäster i vårt land bättre än våra egna medborgare, som alltid har levat och betalat skatt i medlemsstaterna.

Även i dag när vi tittar på andelen icke-europeiska medborgare i förhållande till europeiska medborgare som medges fria sociala tjänster som exempelvis hälso- och sjukvård, utbildning samt bostäder, finns en tydlig snedfördelning till fördel för de förra. Det innebär att människor som lever, arbetar och betalar skatt i sina egna länder står lägre på listan än de som nyligen anlände till Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet som syftar till att utvärdera EU-politiken om social integrering av kvinnor som tillhör etniska minoritetsgrupper. Man kan därmed vidta specifika åtgärder för jämställdhet bland etniska minoriteter och se till att befintlig lagstiftning om bekämpning av diskriminering tillämpas till fullo i medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) I betänkandet tas frågan upp om kvinnor som tillhör etniska minoriteter faktiskt är utestängda från EU-åtgärder som syftar till jämställdhet, på grund av deras bristande sociala integration. Kvinnor som tillhör etniska minoriteter har varit väldigt osynliga under många år, även om flertalet är dubbelt missgynnade, både socialt och ekonomiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  Marina Yannakoudakis (ECR), skriftlig. (EN) ECR-gruppen stöder helhjärtat principen om likabehandling av alla, och det omfattar naturligtvis kvinnor som tillhör en etnisk minoritet. Men vi är emot betänkandet av flera mycket särskilda anledningar.

För det första är vi emot att ytterligare öka EU:s möjligheter att uppbåda finansiering för sociala åtgärder. I hela Europa genomför nationella regeringar nedskärningar i den offentliga sektorn, och ECR-gruppen anser att EU bör göra detsamma. För det andra är vi i grunden emot något som helst steg mot en gemensam invandrar- och asylpolitik, och vi anser att i delar av betänkandet behandlas invandrar- och asylpolitik som utarbetas och genomförs bäst på nationell nivå. För det tredje ligger frågor som barnomsorg, utbildning samt hälso- och sjukvård, inbegripet reproduktiv och sexuell hälsa, fortfarande under medlemsstaternas behörighet och inte under EU:s.

 
  
  

Betänkande: Pietikäinen (A7-0237/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle, för jag anser att tiden är inne för att öka allmänhetens medvetenhet om ojämlikheten mellan könen bland äldre generationer, något som huvudsakligen beror på de könsrelaterade nackdelar som kvinnor har samlat på sig under åren. Det står i dag klart för alla att äldre kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom eftersom de får lägre pension på grund av den stora löneklyftan mellan kvinnor och män eller ofta för att de slutat att arbeta eller gjort ett uppehåll i sitt arbete för att ta hand om familjen utan lön och utan att omfattas av socialförsäkringen. I samband med ekonomisk nedgång löper kvinnor ännu större risk att drabbas av fattigdom.

Det är hög tid att våra institutioner antar en mer positiv attityd till åldrande. Jag välkomnar därför varmt kommissionens initiativ att lansera 2012 som året för ett aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna. En livslång strategi där det görs kopplingar mellan åldrande och kön bör alltid finnas med i utformningen av politik på alla relevanta områden: ekonomiska och sociala frågor, folkhälsa, konsumenträttigheter, digital agenda, landsbygds- och stadsutveckling m.m.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig.(FR) I sitt betänkande påminner Sirpa Pietikäinen oss om att kvinnor traditionellt sett löper större risk för fattigdom och låg pension. Detta har en rad olika orsaker såsom den stora löneklyftan mellan kvinnor och män, att kvinnan slutat arbeta eller gjort ett uppehåll i sitt arbete för att ta hand om familjen eller att hon arbetat i makens företag, huvudsakligen inom handel eller jordbruk, utan lön och utan att omfattas av socialförsäkringen. Jag kan bara instämma i detta. I egenskap av ordförande för föreningen Femmes au Centre (kvinnor i mitten) arbetar jag hela tiden för att försöka uppmärksamma sociala orättvisor som ibland förbises, och det här anser jag är en av dessa. I en tid när vi debatterar reformen av pensionssystemen är det absolut nödvändigt att vi tittar närmare på hur män och kvinnor behandlas olika.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) När Lissabonfördraget trädde i kraft blev förbudet mot all slags diskriminering till en del av Europeiska unionens lagstiftningsbehörighet. Det är därför viktigt att sprida en positiv syn på åldrande och skapa möjligheter för äldre människor att leva ett värdigt liv.

Jag är mycket glad över att parlamentet har lagt fram ett betänkande i vilket åtgärder för ett åldrande samhälle främjas. Det är framför allt viktigt att ägna särskild uppmärksamhet åt äldre kvinnor som lever i fattigdom, för deras lägre pensioner beror vanligtvis på att lönerna ligger lägre i sektorerna där kvinnor arbetar. De äldre är dessutom en viktig konsumentgrupp, och därför är efterfrågan på tjänster för äldre i stark tillväxt och kommer även i framtiden att vara det. Men det förekommer hinder när det gäller tillgång till lättillgängliga, kvalitativa och överkomliga offentliga och privata tjänster.

Det är därför viktigt att kommissionen vidtar åtgärder för att reglera tillgången till många grundläggande tjänster och för att garantera livskvalitet, i syfte att undvika fysiskt, psykologiskt och ekonomiskt utnyttjande. Befolkningens åldrande ses ofta som något negativt, eftersom det innebär utmaningar för åldersstrukturen på arbetsmarknaden, för ett hållbart socialt skyddssystem och en hållbar hälso- och sjukvård. De äldre utgör verkligen en resurs och ett viktigt stöd för samhället och familjen, och vi måste därför respektera deras rätt att leva ett värdigt och oberoende liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jämfört med män stöter kvinnor på större svårigheter i arbetslivet. Vi måste omedelbart undanröja den diskriminering de utsätts för när de söker arbete, under deras karriärutveckling och när det gäller rätten till rättvis lön. Sjukvård och socialtjänster måste också utformas utifrån kvinnors specifika behov. Alla dessa svårigheter förvärras dessutom med åldern, vilket visar hur viktigt det här betänkandet är. Jag vill särskilt betona vikten av att dra nytta av äldre kvinnors erfarenhet och kunskap. De övervakningsmekanismer som beskrivs i betänkandet motiverar också min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Maria Corazza Bildt, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark, Anna Ibrisagic och Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Vi har i går den 7 september 2010 röstat mot betänkandet om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle (2009/2205(INI)), A7-0237/2010. Det beror framför allt på att vi inte stöder förslaget om ett system där alla medborgare i EU ges rätt till en grundinkomst samt den begäran som finns i betänkandet om åtgärder för positiv särbehandling av kvinnor. Det finns också ett förslag om att Europaparlamentet ska uppmana medlemsstaterna att införa nya typer av ledighet som gör det möjligt med betald ledighet i samband med andra omsorgsförpliktelser än föräldraledighet. Vi vill här slå vakt om subsidiaritetsprincipen. Vi vill dock samtidigt betona att det finns delar i betänkandet som vi sympatiserar med.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet, för ett åldrande samhälle ses alltför ofta som något negativt, trots att äldre utgör även en ekonomisk resurs och en källa till mycket viktig erfarenhet. Äldre människor löper dessutom en större risk att drabbas av fattigdom än befolkningen som helhet, och 2008 uppgick andelen fattiga bland personer över 65 år till omkring 19 procent i EU-27, medan andelen var 17 procent 2000.

Jag stöder också behovet av att anlägga ett övergripande och mångfasetterat synsätt på åldrande och att skapa möjligheter, särskilt på marknader för produkter och tjänster som riktar sig till äldre människors behov och till behoven hos anhörigvårdare. Kommissionen bör därför uppmanas att före utgången av 2011 föreslå en handlingsplan som innehåller olika åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) Mycket har redan sagts om kvinnornas ojämställda ställning i samhället. Kvinnor diskrimineras ständigt på arbetsplatsen genom lägre lön för lika arbete och tvingas av omständigheterna att avbryta sina karriärer eller välja lägre betalda arbeten närmare familjens hem. Skälen därtill är först och främst barnfödsel och föräldraledighet, och därefter vård av gamla föräldrar eller sjuka familjemedlemmar. Det rör sig oftast om kvinnor som ”uppoffrar” sig själva för att ta hand om familjen och barnen på bekostnad av sina arbeten och karriärer. Det måste sägas att det är vad samhället typiskt förväntar sig av dem. Ekonomiskt beroende av partnern, liten eller ingen social trygghet och äldrepension är en följd. Av dessa orsaker löper kvinnor större risk i ålderdomen än män, och de riskerar i högre grad att utsättas för fattigdom.

Situationen förvärras av att kvinnor ofta fortfarande tar hand om sina föräldrar och när de är gamla även sina barnbarn utan att erhålla någon ersättning, och de lägger hela sin inkomst eller alla sina besparingar på dem. Äldre människors potential är oanvänd. Mönstret för det sociala livet bidrar till det, eftersom unga och äldre människor lever åtskilda. I tidigare ”utvidgade” familjer hade var och en sin funktion och roll, och äldre människor uteslöts inte och behövde inte leva i fattigdom. Jag stöder Sirpa Pietikäinens betänkande och kommer att rösta för ett antagande.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle. Det finns en skillnad på mer än 17 procent mellan mäns och kvinnors löner i Europeiska unionen. Delvis beroende på detta och delvis beroende på att kvinnor ofta stannar hemma under sina aktiva liv för att ta hand om barn eller andra beroende familjemedlemmar och ofta väljer att arbeta deltid, ökar inkomstklyftan mellan kvinnor och män i pensionsåldern. Medlemsstaterna måste snarast vidta åtgärder för att ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet i reformen av pensionssystemen och anpassa pensionsåldern efter skillnaderna mellan kvinnors och mäns arbetsmönster samt efter att äldre kvinnor i högre grad riskerar att utsättas för diskriminering på arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Enligt betänkandet och i ljuset av att ”kön är en viktig faktor i åldrandet eftersom den förväntade livslängden för kvinnor är cirka sex år längre än för män” samt att Europa har ett åldrande samhälle, kommer antalet äldre kvinnor i vårt samhälle att öka alltmer. Vi måste se till att dessa kvinnor får adekvata levnadsförhållanden och i många fall ett aktivt liv.

Vi får inte glömma, och i betänkandet påminns vi mycket riktigt om det, att äldre kvinnor är mest utsatta för fattigdom, och de måste därför särskilt uppmärksammas. Men jag anser att dessa kvinnor bör ges en aktiv roll i samhället, snarare än lösningar som grundas på välfärd eller socialt tillstånd. Många av dem är yrkeskvinnor med bred erfarenhet som kan överföras till ungdomar. Andra är kvinnor med barnbarn eller barnbarnsbarn, och de kan få en viktig roll i omsorgen av familjen, så att unga mödrar får bättre möjligheter att samordna familj och yrkesliv. Sådana roller är ovärderliga och kommer att bidra till att vi kan uppmuntra och skydda dem genom att vi skapar ett samhälle med verklig solidaritet mellan generationerna.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I den här resolutionen belyser man äldre kvinnors sårbarhet i ljuset av EU:s åldrande befolkning. Den åldrande befolkningen ses som en framtida börda för nationella ekonomier och många gånger bortser man från äldre människors potential eftersom de betraktas som passiva objekt snarare än aktiva subjekt. Jag vill understryka att äldre kvinnor löper en särskilt stor fattigdomsrisk och håller med om att det bör finnas incitament för att anställa äldre personer, till exempel i form av ersättningar till arbetsgivare. Däremot anser jag inte att äldre HBT-kvinnor ska särbehandlas.

I och med att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna trädde i kraft blev förbudet mot all slags diskriminering en del av EU:s lagstiftningsbehörighet. I artikel 21 i denna stadga fastställs att ”all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden”. Vidare föreskriver artikel 25 att unionen ”erkänner och respekterar rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet”. Jag anser att genomförandet av dessa direktiv kommer att bidra till att bekämpa all slags diskriminering.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Även om det här betänkandet är positivt överlag kunde det har spänt över flera år, inte minst när det gäller analysen av orsakerna till att miljontals kvinnor i EU utsätts för dubbel diskriminering som med åldern bara blir värre för grupper såsom invandrarkvinnor, kvinnor med funktionshinder, kvinnor som tillhör minoriteter och kvinnor med låga kvalifikationer.

Arbetande kvinnor som diskrimineras genom låga löner och nedvärdering av deras arbete, och som dessutom i många fall utsätts för diskriminering på grund av moderskapet, får lägre pensioner och lever under fattigdomsgränsen. Det är dags att få ett slut på den här situationen genom att ändra EU:s politik och bryta med nyliberalismen, och se till att öka arbetets värde, uppfylla mänskliga rättigheter och säkerställa tillgängligheten till kvalitativa offentliga tjänster, i synnerhet hälso- och sjukvård och socialt skydd, liksom till pensioner som gör det möjligt för kvinnor att leva ett anständigt liv.

Vi kommer därför att fortsätta att kämpa för åtgärder som värdesätter kvinnors roll och till fullo respekterar deras rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Jag röstade för Sirpa Pietikäinens betänkande om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle därför att den förväntade livslängden är längre för kvinnor än för män och att kvinnor därmed löper större risk att hamna i otrygghet när de blir äldre. Detta framgår av den pågående debatten om pensionerna i Frankrike, löneklyftan och kvinnor som gör ett uppehåll i sitt arbete för att ta hand om familjen vilket medför en motsvarande minskning av deras pensioner. Texten gör oss påminda om att vi nu mer än någonsin behöver ett omfattande direktiv om antidiskriminering.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Som en följd av ikraftträdandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Lissabonfördraget i december 2009 respektive under våren 2010 har EU åtagit sig att förhindra all diskriminering inom EU oavsett som den beror på samhällsklass, ras, hudfärg eller kön. Ändå finns det EU-medborgare, inte minst äldre kvinnor, som alltjämt faller offer för diskriminering. Jag stöder det här betänkandet eftersom jag menar att det är särskilt viktigt att kvinnor från alla åldersgrupper blir jämställda med yngre människor. Äldre kvinnor missgynnas på många områden i det offentliga livet. Ett allvarligt exempel på det är deras beroende av offentliga tjänster eftersom kvinnor påverkas direkt om dessa tjänster är dåligt organiserade. De låga pensionsrätter som har en koppling till storleken på lönen är ytterligare en nackdel för kvinnor, som i regel tjänar mindre än män. Äldre kvinnor ska inte ses som en börda utan snarare som aktiva deltagare och erkännas som sådana inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Marisa Matias och Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för det här betänkandet eftersom vi delar dess rättighetsbaserade syn på åldrandet, och särskilt uppfattningen att äldre kan agera som subjekt med inflytande. Kvinnor anser alltjämt att deras karriärer hindras, vilket leder till att männen är överrepresenterade inom bättre yrken med högre löner. Detta är särskilt påtagligt bland äldre män och kvinnor. Äldre kvinnor stöter dessutom på oöverstigliga hinder när de söker nya jobb eftersom arbetsgivarna har en mycket nedvärderande syn på dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) En åldrande befolkning och minskad demografisk tillväxt i EU har lett till oro över hållbarheten i sociala trygghetssystem och sjukvårdssystem. Emellertid gäller detta allra främst kvinnor eftersom äldre kvinnor upplever ojämställdheten mellan könen betydligt starkare. Den här situationen är särskilt oroande eftersom kvinnor har en så betydelsefull roll i vårt samhälle, inte minst som ett värdefullt stöd för samhället och familjen då de tar hand om omsorgsbehövande personer. Därför är det mycket viktigt att bekämpa diskriminering på grund av ålder som i första hand påverkar kvinnor. Det är bakgrunden till att jag röstade som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (LV) Jag röstade för det här betänkandet, främst för att rikta samhällets uppmärksamhet mot äldre kvinnors situation. Deras pensioner är vanligtvis betydligt lägre än männens. Kvinnor lever i regel längre än män och blir därmed ofta ensamma på ålderns höst. Få politiker tänker på att praktiskt taget alla kvinnor, utanför arbetet där de tjänar ihop till sin pension, också har arbetat i familjen med att ta hand om barn och barnbarn och att deras insatser i den här sfären av livet är mycket större än männens.

Med tanke på att kvinnor är fysiskt svagare än män måste vi behandla äldre och ensamma kvinnor med särskild omsorg. Det är vår skyldighet att sätta igång en diskussion i den här frågan och på så vis göra samhället uppmärksamt på den orättvisa och i vissa fall likgiltiga attityden till det ”svagare könet”. Jag röstade för ett uppmärksammande av våra mödrar och mor- och farmödrar – kvinnor som har ägnat hela sitt liv åt barn och barnbarn. Vi får inte lämna dem ensamma, inte glömma bort dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Betänkandet om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle tar upp många viktiga frågor som jag inte anser ska betraktas i ett könsspecifikt perspektiv. Vi måste skapa grundläggande förutsättningar för hela EU:s befolkning som gör att arbetstagare har rätt att jobba längre om de vill och leva ett oberoende liv så länge som möjligt. Emellertid är jag mer än lite skeptisk till positiv särbehandling och har därför avstått från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (EN) I ett humanitärt perspektiv bör vi förbättra tjänster och hälsovård samt skapa bättre möjligheter för en snabbt växande sektor av befolkningen, nämligen äldre kvinnor, som i likhet med alla andra européer har rätt till ett hälsosamt, värdigt och självständig liv. I ett ekonomiskt perspektiv bör vi sträva efter högre sysselsättningsnivå, mer flexibla arbetsvillkor och fler möjligheter till deltidsarbete för äldre kvinnor. Genom att utnyttja denna ofta försummade resurs av erfarenhet och potential kan vi gynna den ekonomiska tillväxten, minska fattigdomen bland äldre, förbättra den allmänna levnadsstandarden för pensionärer och stärka den sociala sammanhållningen. Jag röstade för den här resolutionen i förhoppning om att vi genom att angripa dessa frågor på två sätt även ska kunna ta itu med de mer grundläggande, om än inte mindre viktiga, problemen som rör ojämställdhet i fråga om kön och ålder på arbetsplatser, undervärderade och okompenserade vårdnadshavare och slutligen också samhällets djupt rotade vana att välja yta framför innehåll när det kommer till att lösa köns- och åldersrelaterade frågor. Ålder, kön och åldrande nära och kära ska alltid ses som en tillgång, inte en belastning.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag stöder Sirpa Pietikäinens betänkande av en rad skäl. EU:s befolkning åldras. Enligt statistiken lever kvinnor längre än män. Diskriminering i arbetslivet på grund av ålder är förbjuden enligt EU:s lagstiftning. Den nuvarande lagstiftningen har dock inte direkt lyckats få bukt med åldersdiskrimineringen på arbetsplatserna.

För kvinnor i allmänhet är det fortfarande svårt att göra karriär, vilket skapar en situation med kraftig obalans där män är överrepresenterade på högre chefsbefattningar, i synnerhet bland äldre kvinnor och män. Dessutom är det svårare för kvinnor att bli återanställda, och ju äldre en kvinna är desto mindre är hon i regel värd i arbetsgivarens ögon. Förutom att äldre kvinnor måste vara skyddade på arbetsplatsen måste de skyddas på alla områden i livet eftersom diskriminering på grund av ålder och kön strider mot de grundläggande rättigheterna.

För att bekämpa den dubbla diskriminering som äldre kvinnor ofta utsätts för måste de aspekter som tas upp i betänkandet erkännas och åtgärder måste vidtas.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Det här betänkandet lyfter fram en fråga som blir allt viktigare i väst med tanke på det extra arbete som kvinnor traditionellt sett har gjort i vårt samhälle och att situationen på grund av en omvänd befolkningspyramid riskerar att bli värre. Förutom dessa aspekter är det också viktigt att ta hänsyn till att kvinnors förväntade livslängd är högre än männens, och den fortsätter att stiga. Även om detta i grunden är något positivt innebär det ofta att allt fler kvinnor måste ta hand om sig själva senare i livet.

Numera är det vanligt att en vuxen kvinna tar hand om sina barn, föräldrar och svärföräldrar och senare även sina barnbarn, sin mamma och svärmor. Ändå blir hon längre fram i livet ensam, hon blir änka och barnen bor långt ifrån henne på grund av den enorma rörlighet som präglar dagens samhälle. Med andra ord finns det ingen som tar hand om den kvinna som tagit hand om alla andra.

Jag röstade för det här betänkandet eftersom det belyser den här frågan, föreslår sätt att övervaka situationen och förespråkar åtgärder på området.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) En åldrande befolkning ses som en framtida börda för nationella ekonomier. Äldre människors potential nonchaleras för det mesta. När befolkningen åldras är kvinnor – som även i Rumänien lever längre än män (den genomsnittliga förväntade livslängden var 76 år för kvinnor och 69 år för män 2008) – vanligtvis mer sårbara, inte minst på grund av inkomstbortfallet i stora familjer. Större möjligheter till deltidsarbete skulle göra det enklare för äldre kvinnor att öka sina inkomster.

Äldre kvinnor är mer beroende av offentliga och privata tjänster, liksom av hälso- och sjukvårdssystemet. Jag uppmanar medlemsstaterna att utforma tjänster som underlättar långtidsvård i hemmet, eftersom det inte bara gynnar kvinnor som ger omsorg utan även de som får omsorg.

Kvaliteten inom vård och omsorg kan säkras med tillräckliga resurser och utbildning inom hälso- och sjukvårdssektorn. Jag uppmanar medlemsstaterna att främja offentliga åtgärder som är särskilt inriktade på dessa frågor och att de tillhandahåller tillräckliga resurser som kan minska de långsiktiga konsekvenserna. De politiska initiativen bör följas upp av utformning och genomförande av effektiva program.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Mot bakgrund av EU:s åldrande befolkning blir det en stor utmaning att hantera balansen i de nationella pensionssystemen och ansvaret för omsorgen. EU måste agera kvickt och bestämt för att undvika en snabb försvagning av den sociala modellen och en ökad fattigdom bland äldre, inte minst bland kvinnor som enligt statistiken löper större risk att drabbas av fattigdom än män.

Jag stöder Sirpa Pietikäinens betänkande som efterlyser specifika åtgärder för att på ett mer effektivt sätt kunna hantera åldersdiskriminering, i första hand mot kvinnor, på arbetsplatserna. Dessutom är jag positiv till åtgärder för att främja solidaritet mellan generationerna, såsom stödplaner för kvinnor som tar hand om barnbarn medan föräldrarna är frånvarande på grund av arbete. Slutligen välkomnar jag också insatser för att skapa en större enhetlighet på socialförsäkringsområdet, bland annat när det gäller pensionssystemen, vård- och omsorgsledigheten och arrangemangen för deltidsarbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar antagandet av det här betänkandet som innehåller specifikt gröna förslag såsom en större hänsyn till jämställdhetsperspektivet i reformen av pensionssystemen, åtgärder som främjar en jämnare fördelning av obetalt vård- och omsorgsarbete mellan kvinnor och män, ökade satsningar på sjukdomar som särskilt drabbar kvinnor, exempelvis ledgångsreumatism, insatser för att integrera ett perspektiv som omfattar äldre invandrare och HBT-personer samt många andra viktiga aspekter.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Det antagna betänkandet lyfter fram en viktig fråga som ofta förbises.

EU:s medborgare lever allt längre, och många får en betydligt längre ålderdom än tidigare. Ändå ses det här skedet i livet alldeles för ofta som något negativt på grund av en förutfattad mening om att samhället nonchalerar äldre människors värdefulla erfarenhet och ser åldrandet som en börda under vilken aktiva subjekt omvandlas till passiva objekt.

Den här farliga föreställningen påverkar främst kvinnor som i genomsnitt lever längre än män. Kvinnor har drabbats hårt av den rådande ekonomiska krisen som lett till betydande nedskärningar av tjänster som är avsedda för dem. Många löper alltjämt stor risk att hamna i fattigdom och är dömda att leva på en alltför knapp pension. För alla EU:s kvinnors skull, unga som gamla, hoppas jag att dagens omröstning bidrar till att belysa deras fundamentala roll i vårt samhälle.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Även om jag fullt ut stöder en jämställd sysselsättning och jämställda löner mellan kvinnor och män anser jag att vi skulle ha lagt större tonvikt vid familjetjänster eftersom kvinnorna, i de allra flesta fall, tar störst ansvar för barn och äldre sjuka i familjen.

Bättre tjänster för att stötta familjer såväl ekonomiskt som strukturellt, såsom förskolor för barn, en effektivt fungerande kollektivtrafik och omvårdnad i hemmet för äldre och sjuka skulle befria kvinnor, och särskilt dem som arbetar, från ett stort ansvar som de i regel tvingas bära. Vi är emot det här betänkandet eftersom det efterlyser en handlingsplan som specifikt omfattar integreringen av lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig.(PL) Jag godkänner betänkandet från Sirpa Pietikäinen eftersom det kastar nytt ljus över det åldrande samhället. Vanligtvis framställs detta oskäligt som något enbart negativt. Diskussionerna förs främst i termer av kostnader och bördor. Detta leder till att äldre personer diskrimineras, vilket i synnerhet drabbar kvinnor som lever längre och löper större risk att hamna i fattigdom, får lägre pension och har svårt att få tillgång till offentliga och privata tjänster. Statistiken visar att den andel av EU:s befolkning som är 65 år eller mer kommer att stiga från 17,1 procent 2008 till 30 procent 2060 medan andelen personer som är 80 eller äldre kommer att öka från 4,4 procent till 12,1 procent. Enligt den centrala statistikbyrån kommer andelen äldre att utgöra 26 procent av den polska befolkningen 2030, vilket motsvarar 10 miljoner människor.

Det är hög tid att vi ändrar vårt sätt att behandla äldre människor. De bär på en enorm potential som bara väntar på att få komma till användning. Denna potential består bland annat i en omfattande erfarenhet, intellektuellt kapital, kunskaper och social kompetens. Ju tidigare vi blir medvetna om dessa kvaliteter och börjar utnyttja dem, desto bättre är det för oss, våra ekonomier och EU:s verksamhet. Därför välkomnar jag kommissionens initiativ att lansera 2012 som ett år för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna. Låt oss främja den så kallade silverekonomin, satsa på äldre och bekämpa stereotyper. Det borde vara värdefullt för oss att äldre människor vill arbeta. Samhällets syn på äldre är ett mått på dess standard, sociala kultur och kompetens.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig.(PL) Kvinnorna drabbas i regel värst av den ekonomiska krisens effekter. I tuffa tider är det nämligen främst upp till dem att se till att familjens budget går ihop. Den del av befolkningen som arbetar krymper, och antalet arbetande personer på varje pensionär blir färre. EU:s medlemsstater bör prioritera en familjevänlig politik. Det är svårt för kvinnor att förena barnuppfostran och familjeliv med arbetslivet. Vi hör ofta talas om kvinnor som diskrimineras på grund av barnaskaffandet. Den typen av diskriminering förekommer i samband med rekryteringen till tjänster men också i beslut om befordran. Majoriteten av de personer som har en ledande ställning på arbetsplatsen är män. I ett senare skede påverkar detta även pensionen, som i sin tur har inverkan på livskvaliteten. En annan viktig fråga är pensionsåldern. Eftersom kvinnor arbetar under kortare tid får de färre sociala förmåner, vilket avspeglas i deras levnadsstandard och riskerar att leda till fattigdom.

Skillnaden i pensionsålder har en ofördelaktig inverkan på kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden – kvinnor och män i samma ålder betraktas annorlunda av arbetsgivare då arbetsgivare inte vill anställa kvinnor som närmar sig pensionsåldern. På grund av inkomstskillnader mellan könen uppstår dessutom skillnader i pensionens storlek som också bör avskaffas.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet som syftar till att skydda äldre kvinnors grundläggande rättigheter inom EU. Äldre kvinnor löper större risk att hamna i fattigdom till följd av lägre intjänad pension och perioder av omvårdnadsansvar då de inte arbetar. Därför ger jag mitt stöd åt betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) I allmänna ordalag likställs ett åldrande samhälle med en oförutsebar framtida börda för nationella ekonomier. Den här debatten fokuserar enbart på pensionssystemet och hälso- och sjukvårdssystemet. Det här betänkandet visar att kvinnor har lägre pensionsrättigheter på grund av deras åtaganden mot familjen, vilket gör att de löper större risk att hamna i fattigdom på ålderns höst. Vi måste bryta den här spiralen och ta itu med de förändringar som pågår i samhället. Det gör vi med hjälp av omfattande satsningar som framförallt inbegriper utbildnings- och arbetsmarknadsåtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Marina Yannakoudakis (ECR), skriftlig. (EN) Även om det här betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män handlar om de praktiska svårigheterna för kvinnor som tar hand om Europas åldrande befolkning, kan ECR-gruppen inte ge sitt stöd åt betänkandet. Orsaken är att vi anser att betänkandet gäller frågor som inte är EU:s, utan de nationella parlamentens, ansvar. Inte minst motsätter vi oss EU:s inblandning i frågor om hälsovård, utbildning, pensioner, pensionsålder och vårdboenden.

 
  
  

Betänkande: Løkkegaard (A7-0223/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) I en tid när den kapitalistiska krisen förvärras tar parlamentet initiativ till att manipulera arbetarna och organisera EU-propaganda i privata och offentliga medier för att tysta ner alla röster som opponerar sig mot kapitalistiska intressen och skapa bilden av ett artificiellt samtycke till imperialistiska planer. I betänkandet förespråkas att offentliga mediebyråer helt ska underställas en EU-enhetlig propaganda och samverka med privata mediemonopol. Bland förslagen för att uppnå detta finns ökade gemenskapsmedel till offentliga och privata medier, inrättande och stärkande av centrala kontrollstrukturer och ”filtrering” av nyheter. I betänkandet förespråkas också utbildning av journalister som ska tjäna kapitalistiska intressen, bevakning av medieaktiviteter i medlemsstaterna via Europeiska audiovisuella observationsorganet och EU:s planer på att stärka informationskontorens – och propagandans – roll. Dessutom vill man öka det ideologiska och politiska inflytandet till EU:s och dess ruttna utnyttjandesystems fördel. På så vis visar man återigen att mediernas självständighet, pluralism och mångfald inte är något annat än en fasad för att försöka vilseleda arbetarna. Men det hindrar oss inte från att slå oss in på den enda väg som återstår för att tillgodose behoven på gräsrotsnivå, nämligen att fortsätta kampen för att förgöra och krossa systemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig.(FR) Jag anser att det är ytterst viktigt att skapa en offentlig sfär i Europa. Detta är på intet sätt en rent teoretisk debatt utan snarare en fråga om demokrati där EU:s legitimitet står på spel. Massmedierna, och även de nya sociala nätverken, är nyckeln till en livskraftig offentlig sfär i Europa. Vi parlamentsledamöter måste hålla den europeiska allmänheten underrättad om vårt arbete via journalister, våra webbsidor samt via Facebook- och Twitterkonton och så vidare. I dag är det en prioritet att skapa en bättre kommunikation om EU, och jag stöder helhjärtat betänkandet som belyser massmediernas ansvar på det här området, liksom EU-institutionernas ansvar att göra sitt arbete mer lättillgängligt och sprida det via massmedierna.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) Genom Lissabonfördraget har parlamentets roll i EU-medborgarnas vardag blivit större än någonsin. Därför är det nödvändigt att förbättra de befintliga förbindelserna mellan parlamentet, ledamöterna i parlamentet, EU-institutionerna och medborgarna. En rad Eurobarometerundersökningar visar att människorna i EU vill ha större kunskap i EU-frågor och bli mer insatta i EU.

Jag instämmer med det som sägs i betänkandet om att Europas medborgare för att kunna bli mer insatta i EU-frågor måste förses med tydlig och relevant information via medie- och kommunikationscenter. Jag välkomnar särskilt uppmaningen att begränsa ”EU-jargongen” och användningen av alltför mycket facktermer.

Den information som institutionerna förser EU-medborgarna med måste vara tydlig, begriplig och relevant. Därför ställer jag mig bakom betänkandets uppmaning till kommissionen att fortsätta att agera lokalt för att göra EU mer synligt på lokal nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Genom att förklara hur EU fungerar kan vi tysta den naiva och systematiska favoritupprepningen: ”Det är Bryssels fel.” På den här nivån välkomnas alla insatser för att försöka förklara. Regeringar, politiska partier, läroanstalter och public service-företag måste alla delta aktivt och i högre grad bidra till att förklara EU-frågor för allmänheten. Med hjälp av nya kommunikationsmedier kan vi på ett revolutionerande sätt förändra EU:s demokrati. Låt oss skrida till verket!

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) EU-frågorna har svårt att ta sig in i den nationella pressen och förekommer oftare i internationella medier som bara följs av en begränsad del av allmänheten. Den här likgiltigheten inför vad som händer i Bryssel och Strasbourg märks också i att färre röstar i EU-valen.

Så ser situationen ut trots att det i dagsläget inte finns någon omfattande opinion mot EU. Européernas attityd till EU kan nog närmast beskrivas som likgiltig. Vi befinner oss därmed i en paradoxal situation, eftersom alla beslut som fattas i Bryssel och Strasbourg har en direkt inverkan på EU-medborgarnas liv.

Lissabonfördraget placerar medborgarna i hjärtat av EU och gör dem delaktiga i EU:s beslutsprocess genom att ge en större makt åt parlamentet, som är EU:s enda direktvalda organ. Förutom de förslag som läggs fram i betänkandet som debatteras under sammanträdesperioden har alla parlamentsledamöter, och alla nationella politiker också för den delen, givetvis rätt att på ett tydligt och begripligt sätt stödja och förklara vilka konsekvenser som de beslut som fattas på EU-nivå får i våra hemmedlemsländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade för det alternativa förslaget till resolution. För det första lyfter det fram bristen på insyn och demokrati i EU:s institutioner och därmed behovet av att utveckla nya former av online-medier och journalistik så att medborgarna får bättre information om EU. För det andra understryker det vikten av att garantera mediernas oberoende och yttrandefrihet.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) I och med antagandet av Lissabonfördraget har EU fått större befogenheter, inte minst på lagstiftningsnivå.

Inte mindre än 80 procent av alla nationella lagar har sin grund i beslut som fattats av parlamentet, men medborgarna är inte medvetna om hur stort inflytande EU faktiskt har över deras dagliga liv. De lokala medierna gör det inte heller lättare att ändra på detta, eftersom de ägnar alltför stor uppmärksamhet åt inrikeshändelser. Det är viktigt att förbättra utbytet av EU-information mellan journalister, se till att Euronews utökar antalet sändningsspråk och stärka kommunikationen mellan parlamentsledamöterna och deras väljare.

Om den nya tekniken används korrekt och förnuftigt kan den vara till stor hjälp för att sprida nyheter. Internet har underlättat nyhetsspridningen, inte minst bland unga som nu känner sig mer engagerade i det sociala livet. Många av dem skapar bloggar, chattrum och webbplatser om EU, vilket ger skjuts åt en konstruktiv debatt. Kritik är alla medborgares rättighet och skyldighet, förutsatt att den grundar sig på objektiva fakta och inte på skvaller.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Allmänhetens tillgång till information och kommunikationen mellan väljarna och de politiska beslutsfattarna är viktiga inslag i alla demokratiska samhällen och ett grundläggande villkor för att medborgare ska kunna utöva sin rätt att delta i det offentliga livet. Eftersom jag är väl medveten om betydelsen av att lägga grunden för ett offentligt rum i Europa med tanke på ökningen (i medlemsstaternas sociala medier) av antalet EU-frågor i den nationella sfären röstade jag utan tvekan för det här betänkandet (alternativt de ändringsförslag som min grupp och andra grupper i parlamentet lagt fram). Det vi behöver är en insynsvänlig och oberoende offentlig sfär som inte ska förväxlas med manipulering av sociala medier eller maskerad övervakning som så ofta sker i mitt land. Jag passar på att påminna er om det så kallade TVI-fallet som jag tidigare redogjort för i parlamentet.

I betänkandet vill jag främst betona det Europeiska audiovisuella observationsorganets bevakning av innehållet i såväl public service-företagens som de privata företagens sändningar och den efterföljande rapporteringen till parlamentet. Jag vill också poängtera att EuroparlTV bör integreras ytterligare i parlamentets Internetstrategi. Det förstnämnda för att det är ett utmärkt inslag i det politiska arbetet och det sistnämnda för att det är en viktig del i kommunikationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om journalistik och nya medier – att skapa en offentlig sfär i Europa, eftersom jag anser att det är mycket viktigt att utforma strategier för att föra allmänheten närmare beslutsfattarna i EU. Det är nödvändigt att förbättra EU-institutionernas kommunikation för att öka insynen och allmänhetens delaktighet i den politiska debatten, eftersom de beslut som fattas på EU-nivå faktiskt har en direkt inverkan på människors vardagsliv.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Trots att det överlag är något positivt och välbehövligt har ambitionen att skapa en offentlig sfär i Europa övergått i en generell likgiltighet och ett ointresse från allmänhetens sida, vilket går stick i stäv med de omfattande investeringar som institutionerna gjort för att förbättra information och offentliggörande. Oroväckande nog blir allmänheten i stället nu allt mer distanserad från det europeiska projektet. Föredraganden påpekar mycket riktigt att vi för att skapa ett europeiskt offentligt rum måste starta nerifrån och arbeta oss uppåt. Vi måste börja med att få individen och allmänheten delaktiga för att kunna bygga en tillvaro som vi alla vill dela. Trots denna uppfattning anser jag att resolutionen borde vara mer inriktad på hur vi ska gå till väga för att uppnå detta, snarare än att skapa en faktisk förståelse för vad som ligger till grund för allmänhetens missnöje och ointresse.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I det här betänkandet presenteras en rad förslag för att göra allmänheten mer engagerad i EU-frågor. Det är viktigt att främja allmänhetens delaktighet i den europeiska integrationsprocessen, och försöka kommunicera med medborgarna i stället för att bara informera dem. Information som går ut på att man enbart gör fakta tillgänglig är ingen garanti för att man ska lyckas skapa ett intresse bland EU-medborgare. Det är därför avgörande att avsändaren följer principerna för kommunikation och på så vis skapar en dialog med medborgarna.

För medborgarna finns det program, bidrag och stöd att få, men de flesta känner inte till dem. Jag vill därför understryka att vi måste se till att det finns korrespondenter på plats från medlemsstaterna som kan rapportera om vad som sker i Bryssel och skapa en förståelse för vad detta betyder för enskilda länder och regioner. EU i sig är en komplicerad enhet som inte är lätt att förklara. Och det finns ingen enkel lösning på hur man skapar en offentlig sfär i Europa. De institutionella och tekniska förutsättningarna är emellertid bättre än någonsin. Lissabonfördraget är ett viktigt steg i arbetet med att demokratisera EU och tack vare de senaste sociala medierna har allmänheten nu helt nya möjligheter att delta i den europeiska integrationsprocessen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Det lägre röstantalet i det senaste EU-valet visar återigen hur angeläget det är att utöka insatserna för att överbrygga gapet mellan EU och medborgarna. Lika viktigt är det att medborgarna visar sitt fulla stöd och orubbliga förtroende för EU:s institutioner under den ekonomiska kris som Europas länder just nu genomgår. Mot den här bakgrunden vill man genom Lissabonfördraget, och i synnerhet medborgarinitiativet, skapa en mer demokratisk union. Detta är dock inte möjligt utan en omfattande kommunikationspolitik. Därför röstade jag för det här betänkandet som förespråkar en offentlig sfär i Europa. Vi har ett gemensamt ansvar för detta − parlamentsledamöter, medlemmar av de nationella parlamenten, politiska partier, utbildningsinstitutioner och public service-företag. Men vi får inte glömma bort att kommunicera mer egentligen betyder att kommunicera bättre. Skapandet av en offentlig sfär i Europa måste grundas på information som är tillförlitlig, saklig och oberoende. Förutom detta kvalitetskriterium krävs också en pedagogisk insats för att förmedla informationen, så att vi kan tydliggöra hur EU-institutionerna fungerar och på så vis göra dem mer tilltalande.

 
  
MPphoto
 
 

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. – (RO) Fastän Morten Løkkegaards betänkande bara är ett initiativbetänkande ger det ett nytt perspektiv på journalistikens och massmediernas roll i ett ständigt föränderligt samhälle.

Vår grupp, som stöds av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa och gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, har lagt fram en alternativ resolution som utesluter en del av det som finns med i det ursprungliga betänkandet. Detta gäller bland annat det Europeiska audiovisuella observationsorganets bevakning av public service-företagens och de privata sändningsföretagens nyhetssändningar om EU och bildandet av en grupp oberoende journalister i Bryssel. Trots att den slutliga versionen av betänkandet är mindre ambitiös än det ursprungliga utkastet är den realistisk och balanserad, och därför stöder jag betänkandet tillsammans med mina övriga ledamotskolleger.

 
  
MPphoto
 
 

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE), skriftlig. (RO) Jag vill gratulera Morten Løkkegaard till ett övertygande betänkande. Kommunikationen inom EU är för närvarande av avgörande betydelse för en integrerad EU-politik. Och dessvärre är den alltjämt problematisk för EU:s institutioner. Givetvis är det upp till Europas medborgare att känna till vilken avsevärd inverkan EU-institutionernas beslut faktiskt har, men för att kunna göra det behöver de ha tillgång till tillräcklig information om konsekvenserna av EU:s beslut på nationell, regional och lokal nivå. I det sammanhanget spelar public service-företagen en oerhört stor roll.

Dessutom måste EU-institutionernas lokala informationskontor vara mycket mer aktiva och bättre samordnade i sitt arbete med att främja kommunikation. Därför anser jag att det är av grundläggande betydelse att kommissionen på institutionsnivå stöder och uppmuntrar kommunikationsformer som redan används på nationell nivå. Dessutom måste kommissionen etablera ett nära samarbete med public service-företagen för att se till att de medel som tilldelas genom EU:s informations- och kommunikationsstrategi används på ett mer ändamålsenligt sätt. Vi är alla medvetna om att kommunikationen är medlemsstaternas ansvar. Emellertid måste EU-institutionerna också bli mer delaktiga och visa prov på bättre samordning.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. (RO) Den senaste tidens tekniska framsteg gör att människor inom olika professioner anpassar sig till situationen utifrån sin egen skicklighet och kompetens och beroende på vilket arbete de utför. Masskommunikationen är ett av de områden som har påverkats mest av tekniska innovationer. Det innebär att gränsen mellan journalister och deras läsare inte längre är lika tydlig, eftersom deras roller har blivit utbytbara. Det är just därför jag välkomnar det här förslaget till betänkande om journalistik och nya medier.

Dessutom belyser det parlamentets vilja att bidra till att skapa en offentlig sfär i Europa och främja en atmosfär av delaktighet. Det är min fasta övertygelse att vi måste uppmuntra journalister att regelbundet tillhandahålla information om EU-institutionerna, samtidigt som det är upp till oss att med jämna mellanrum bedöma hur de nya medierna stöder arbetet med att skapa en offentlig sfär i Europa. I takt med att det växer fram nya verktyg och teknik för kommunikation behövs det också en europeisk uppförandekod för journalistik.

Samtidigt krävs det att man i undervisningens läroplan ger större plats åt kurser som kan förbereda för den här typen av ny journalistik. Som en bekräftelse från parlamentet välkomnar jag att Europaparlamentets årliga journalistpris hädanefter också omfattar kategorin nya medier.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det är svårt för EU:s institutioner att kommunicera med medborgarna eftersom majoriteten av dem inte förstår vilken nytta de olika institutionerna har. Därför måste vi hitta sätt för Europas medborgare att bli mer engagerade i frågor som rör EU. Vi måste finna lösningar som gör att kommunikation kan inleda, uppmuntra och gynna EU-debatten och informationsflödet, vare sig detta görs genom en ökad diskussion om EU-frågor i nationella medier eller genom ett europeiskt offentligt rum. Att skapa en offentlig sfär i Europa är därför ett viktigt steg mot att göra medborgarna i alla medlemsstater mer medvetna om vad som egentligen händer i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Marek Henryk Migalski (ECR), skriftlig.(PL) Min uppfattning är att Morten Løkkegaards betänkande om journalistik och nya medier – att skapa en offentlig sfär i Europa innehåller många störande bestämmelser som begränsar mediernas frihet. Jag anser i synnerhet att punkterna 8, 14, 20, 23, 31 och 39 samt skälen N och O är oacceptabla. Enligt min åsikt hindrar Morten Løkkegaards betänkande den journalistiska friheten. I betänkandet understryks bland annat att public service-företagen har en skyldighet att informera om EU. Jag vill också poängtera att betänkandet innebär nya ekonomiska åtaganden för EU, eftersom det bland annat föreslår en ökad budget för parlamentets informationskontor.

I betänkandet om journalistik och nya medier föreslår man också att EU ska ingå som ett ämne i läroplanen. Jag anser inte att EU:s institutioner ska vara inblandade i utformningen av läroplaner eftersom det är medlemsstaternas ansvar. Jag håller inte med föredraganden om mediernas roll i EU, och anser inte heller att EU och medlemsstaterna ska belastas ännu mer ekonomiskt. Därför har jag bestämt mig för att rösta emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (LV) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om en mer effektiv spridning av EU-information till allmänheten. Lettlands befolkning är inte medveten om skillnaderna mellan rådet, kommissionen och parlamentet. Så mycket som 99 procent av det lettiska folket förstår inte EU-institutionernas olika roller och funktioner. Vi måste förklara poängen med EU:s verksamhet för alla medborgare. Om vi inte lyckas med det inom kort kommer röstdeltagandet i EU-valen att bli minimalt, och människor kommer att känna misstro mot de beslut som EU-institutionerna fattar och de lagar som stiftas.

Jag röstade för att vi ska lägga en större tonvikt vid EU:s kommunikationsstrategi och informera människor så mycket som möjligt om hur och för vilket ändamål EU-budgetens medel spenderas. Om vi lyckas med det kanske vi kan ingjuta ett större förtroende hos EU-medborgarna så att de får en mer avvägd syn på EU-valen. Då skulle medlemskapet i Europaparlamentet bli betydligt mer professionellt.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Den 7 september röstade jag för Europaparlamentets förslag till resolution om journalistik och nya medier – att skapa en offentlig sfär i Europa (A7-0223/2010). Enligt resultaten från flera Eurobarometerundersökningar är medborgarna underinformerade om EU-politiska frågor. Samma undersökningar visar emellertid att den här informationen är relevant för samhället. Deltagarna i undersökningarna anser nämligen att denna brist på information är den främsta orsaken till att människor inte röstar och inte känner tillit till EU-institutionerna. För att vara effektiv måste kommunikationen klart och tydligt förmedla att politiska beslut som fattas på EU-nivå har direkta konsekvenser för det dagliga livet för EU:s medborgare. Det är ju dessa medborgare som anser att EU är alldeles för avlägset och har ett alltför litet inflytande för att kunna lösa deras verkliga problem. Jag delar uppfattningen att om allmänhetens EU-kunskaper ska bli bättre måste EU ingå som ett ämne i läroplanen.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom det innehåller åtgärder för att allmänheten ska kunna delta mer aktivt i det offentliga livet på nationell nivå och EU-nivå. Hittills har det inte varit tillräckligt tydligt för EU-medborgarna att de politiska beslut som fattas på EU-nivå är av direkt betydelse för deras dagliga liv. I medlemsstaternas medier råder det brist på klar och ingående information om EU. Jag håller med föredraganden om att EU-institutionerna behöver rekrytera fler ackrediterade journalister från medierna. Till exempel har Litauen för närvarande inte en enda ackrediterad journalist i någon av EU-institutionerna. Vi måste fortsätta att utbilda journalister och utveckla deras kunskaper om EU:s invecklade beslutsprocess. Tv-kanalen Euronews kan börja sända på de flesta av EU-ländernas språk, och EU-institutionerna kan utarbeta rapporter för sociala medier som blir allt mer populära bland unga människor. Jag stöder i synnerhet föredragandens uppmaning att respektera mediernas frihet och redaktionella oberoende, särskilt public service-företagens rätt att bestämma över sina egna program. Regeringarna i medlemsstaterna begränsar dock tilldelningen av pengar till public service-företagen. På så vis kommer de att påverka urvalet av personal och innehållet i programmen.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Kommunikation och politik hör ihop. Om politiken inte kommuniceras ordentligt har vi ett problem. I den aspekten står EU inför en stor utmaning. Det är därför hög tid att hitta nya former för hur EU:s medborgare kan bli mer delaktiga i EU:s frågor.

Betänkandet lyfter fram olika sätt varigenom kommunikationen kan aktivera och stimulera EU-debatten och informationsflödet. Detta kan ske genom en ökad diskussion om EU-frågor i nationella medier och genom ett europeiskt offentligt rum. Även om jag stöder andemeningen i betänkandet anser jag att vissa delar och krav kan vara orimliga.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Sedan euron introducerades har man genomfört en sammanhängande rad av åtgärder för att skydda den gemensamma valutan mot förfalskning, däribland lagstiftningsinitiativ, tekniska verktyg och institutionella förändringar med tonvikten på ett nära samarbete mellan alla inblandade organ såväl på nationell nivå som inom EU. I svaret (E-0107/10) på min fråga nyligen uppger kommissionen att antalet förfalskade mynt fortfarande är extremt litet, inte mer än 0,2 per tusen av alla mynt i omlopp. Dessutom fastställs i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1338/2001 att tekniska och statistiska uppgifter om falska sedlar och falska mynt som upptäcks i medlemsstaterna ska samlas in och förtecknas av behöriga nationella myndigheter. Trots detta innebär det aktuella förslaget till förordning att verktygen för att bekämpa förfalskning förbättras ytterligare genom förtydliganden av de förfaranden som gäller för att fastställa äkthet och hantera mynt som inte är lämpliga för cirkulation.

Samtidigt ges möjlighet för de nationella myndigheterna att tillämpa gemensamma förfaranden för att fastställa äkthet och inrätta kontrollmekanismer. De aktuella förslagen stärker åtgärderna mot förfalskning, och det är därför jag röstade för de relevanta bestämmelserna och betänkandet som helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Morten Løkkegaards betänkande om journalistiken och de nya mediernas roll i skapandet av en offentlig sfär i Europa. Vi har sagt det så många gånger, men nu måste vi omedelbart vidta åtgärder för att sluta gapet mellan EU-institutionerna och allmänheten. Vi ska komma ihåg att det europeiska valdeltagandet var nedslående lågt. Vi ska också komma ihåg att alla indikatorer tyder på att européernas förtroende för hela den europeiska integrationsprocessen för närvarande är alarmerande lågt. Den senaste Eurobarometerundersökningen är särskilt tydlig på den punkten, och drygt hälften av de tillfrågade svarar att de är negativt inställda till landets medlemskap i EU. På samma gång är förväntningarna intressant nog mycket höga då drygt 80 procent av intervjupersonerna säger att EU är lösningen med stort L på de problem som finns.

För att bättre kunna förklara vad EU gör samt hur och på vilket sätt, och på så vis undvika allt för stora besvikelser, måste man prioritera en bättre kommunikation och en större bevakning av EU-nyheter. I likhet med den text som vi har antagit vill jag dock understryka att detta måste ske i en atmosfär av förtroende och med respekt för mediernas redaktionella frihet och journalistisk frihet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Merparten av de ändringsförslag som lades fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen godkändes av utskottet för kultur och utbildning, och betänkandet antogs med 24 röster för, 3 röster emot och 1 nedlagd röst.

Majoriteten av ändringsförslagen från De gröna/Europeiska fria alliansen inkluderades i kompromissförslagen. Detta var fallet med punkt 33 som fastställer att EU-institutionerna bör decentralisera EU:s kommunikationsstrategi för att ge den en mer lokal och regional dimension och punkt 36 som betonar att man bör undersöka lösningar för att ta fram förslag på hur man kan skapa interparlamentariska förbindelser mellan nationella eller regionala parlament och Europaparlamentet.

I dag skulle vi rösta om en alternativ resolution som lades fram av gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet och som stöddes av Europeiska folkpartiets grupp och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. De gröna/Europeiska fria alliansen godkände de ändringar som gjorts, så i slutändan stödde vi betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Det är helt rätt att försöka förklara för EU-medborgarna vad EU och alla dess organ gör och varför.

Inte minst bör vi se till att medborgarna spelar en central roll, vilket bland annat innebär att de ska få välja vem som företräder dem. Ännu i dag utses de viktigaste posterna såsom EU:s utrikesrepresentant, kommissionens ordförande och rådets ordförande utan att medborgarna får säga sitt. De nationella medierna bör uppmuntras att publicera nyheter om det arbete som utförs av parlamentsledamöterna som väljs direkt av européerna och därmed företräder dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet som lyfter fram lösningar för att öka medborgarnas kännedom om EU-politiken och de beslut som fattas på EU-nivå med hjälp av olika tillgängliga medieverktyg. I egenskap av vald företrädare anser jag att det är viktigt för allmänheten att se hur EU-politiken påverkar deras vardag, och jag stöder därför det här betänkandet.

 
  
  

Betänkande: Binev (A7-0212/2010), Surján (A7-0240/2010), Iacolino (A7-0209/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta var ett tekniskt och icke-kontroversiellt betänkande, och vi, De gröna, har gett det vårt stöd.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy