Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 7 september 2010 - Strasbourg

11. Romernas situation i Europa (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalande om romernas situation i Europa. Jag vill hälsa rådets ordförande Olivier Chastel, kommissionens vice ordförande Viviane Reding och kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning, socialpolitik och inkludering László Andor välkomna till detta sammanträde. Den första att inta talarstolen är Olivier Chastel, på rådets vägnar.

  Olivier Chastel, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europeiska unionens värderingar och principer anges tydligt i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som blev bindande i och med Lissabonfördragets ikraftträdande.

Respekten för rättsstatsprincipen och för mänskliga rättigheter, inklusive rättigheterna för personer som tillhör en minoritet, har en framträdande plats i dessa texter. Rådet bekräftar därför sitt engagemang i fråga om dessa värderingar.

Rådet har vid många tillfällen uttryckt sitt stöd för åtgärder för att främja integrationen av romer. Stats- och regeringscheferna har vid Europeiska rådets möten faktiskt också erkänt den mycket speciella situation som unionens romer befinner sig i och har uppmanat medlemsstaterna och EU att göra allt de kan för att främja en sådan integration.

Nu är det 10 år sedan rådet antog ett omfattande direktiv i vilket diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung förbjuds på ett flertal områden, inklusive villkoren för rätten till anställning, yrkesutbildning, socialt skydd, inklusive social trygghet och hälso- och sjukvård, utbildning och tillgång till varor och tjänster, inklusive bostäder. Alla etniska grupper, och därmed naturligtvis också romerna, skyddas av detta direktiv. Slutligen omfattar direktivet en klausul om positiv särbehandling, som ger medlemsstaterna möjlighet att behålla eller besluta om särskilda åtgärder för att förhindra att personer av en viss ras eller ett visst etniskt ursprung missgynnas eller att kompensera för ett sådant missgynnande.

En del av er deltog i det andra europeiska toppmötet om romer, som hölls i Córdoba i april. Rådet välkomnade verkligen denna betydelsefulla händelse som samlade de huvudsakliga berörda parterna. Efter toppmötet i juni antog rådet enhälligt några slutsatser med titeln Advancing Roma Inclusion [främjande av romernas integrering].

Ministrarna erkände enhälligt att en betydande del av romerna upplever situationer av extrem fattigdom, diskriminering och utestängning, som också omfattar låga utbildningsnivåer, bristfälliga bostadsförhållanden, brist på tillgång till arbete och dålig hälsa. Romska kvinnor och flickor har det särskilt svårt och riskerar bland annat multipel diskriminering. I många fall har ovan nämnda villkor förvärrats påtagligt under de senaste åren, och fientligheten mot zigenare och våldsamma attacker mot romer har intensifierats.

Vi får inte glömma att samarbete på EU-nivå medför ett stort mervärde, även om medlemsstaterna har det huvudsakliga ansvaret för att främja romernas sociala och ekonomiska integration. Rådet uppmanade följaktligen kommissionen och medlemsstaterna att främja romernas sociala och ekonomiska integration inom ramen för besluten och rekommendationerna av EU:s institutioner genom att garantera en effektivare användning av befintliga politiska åtgärder och instrument.

Ansvaret är delat på detta område: det är upp till alla inblandade att främja integrationen av romerna i enlighet med deras respektive behörighetsområden, och rådet ska spela en roll i detta avseende. Rådet betonade också betydelsen av att garantera ett aktivt engagemang från det civila samhället, lokala myndigheter och romerna själva.

Jag vill också framhäva de specifika åtgärder som har vidtagits nyligen av såväl Europaparlamentet som rådet för att underlätta en social integration av utsatta medborgare. Vi nådde nyligen en överenskommelse vid första behandlingen om att ändra de bestämmelser som styr Europeiska regionala utvecklingsfonden. Nu kommer det att vara möjligt att inom ramen för dessa bestämmelser bevilja stöd för förbättringar av boende inom Europas mest marginaliserade befolkningsgrupper, som inkluderar många romer.

De två institutionerna kom ytterst överens om att dessa åtgärder alltid borde tillämpas som en del av en integrerad strategi. Denna strategi omfattar framför allt åtgärder på områdena för utbildning, hälsa, sociala frågor, sysselsättning och trygghet samt desegregationsåtgärder.

Avslutningsvis vill jag påpeka att det också är möjligt, inom ramen för Europeiska socialfonden, att finansiera åtgärder mot diskriminering i allmänhet.

EU måste tillhandahålla en trygg miljö där olikheter respekteras och de mest utsatta skyddas. Detta fastställs i Stockholmsprogrammet, som Europeiska rådet antog i december 2009. Åtgärder för att hantera diskriminering och främlingsfientlighet måste drivas vidare med kraft. Romerna nämns uttryckligen i Stockholmsprogrammet, enligt vilket medlemsstaterna måste göra en samlad ansträngning för att integrera utsatta grupper fullständigt.

Romerna måste, liksom alla EU-medborgare, åtnjuta rörelsefrihet och rätt till skydd och får inte diskrimineras på något sätt.

I en tid då samhället befinner sig i den ekonomiska krisens grepp får vi inte göra de mest utestängda av våra medborgare till syndabockar. I detta syfte är det viktigt att ha ett tydligt och uppriktigt begrepp om orsakerna och följderna av och kostnaderna för social utestängning. Vad kan en befolkning som berövas utbildning, boende, hälso- och sjukvård och, ännu värre, anställning, göra? För att underlätta integrationen av romerna måste vi utarbeta en integrerad strategi som är i linje med EU:s lagstiftning och värderingar och som de berörda parterna är delaktiga i.

Romernas situation framhävs i ordförandeskapstrojkans arbetsprogram som antogs av rådet i december 2009, och det belgiska ordförandeskapet har varit noga med att ta upp frågan om romernas integration vid ett flertal tillfällen.

För det första vid konferensen om barnfattigdom den 2 september, vid toppmötet om jämlikhet planerat till den 14–16 november, och i synnerhet om man vid detta toppmöte kommer att ta upp frågan om jämlikhet och mångfald inom sysselsättningen, vid konferensen om hemlöshet som planerats till den 9–10 december och vid den integrerade plattformen för romers integrering, som ska hållas inom kort, den 7–17 september. Slutligen kommer Europeiska unionens råd att fortsätta bevaka frågan om romernas integration, liksom tillkännagavs vid mötet med rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 26 juli.

  Viviane Reding, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka mina kolleger i kommissionen, László Andor och Cecilia Malmström, för det mycket nära samarbetet mellan våra enheter under de senaste veckorna när det gäller frågan om romerna. Detta gjorde det möjligt för kommissionen att nå en tydlig och balanserad ståndpunkt i frågan under sommaren, och denna ståndpunkt fick fullt stöd av kommissionskollegiet i dag.

Jag skulle också vilja tacka ordförande José Manuel Barroso, som jag har samarbetat tätt med i denna fråga under sommaren, parallellt med utvecklingen av situationen i Frankrike. Det var i fullständigt samförstånd med ordföranden som jag den 25 augusti offentliggjorde en ståndpunkt om romernas situation i Frankrike och om behovet av att behålla EU:s lagstiftning och de rättigheter och principer som anges i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Den linje som intagits av kommissionen – som, vilket ni i egenskap av politiker mycket väl vet, alltid måste vara medveten om risken att instrumentaliseras av nationella partipolitiska debatter – har varit konsekvent under de senaste veckorna.

För det första har medlemsstaterna ansvar för den allmänna ordningen och för sina medborgares säkerhet på det nationella territoriet. Detta innebär att medlemsstaterna, trots den viktiga rätten till fri rörlighet, måste vidta åtgärder mot EU-medborgare som bryter mot lagen. Det kan inte råda straffrihet under paraplyet av europeiska principer för fri rörlighet. Under vissa omständigheter kan medlemsstaterna till och med skicka hem EU-medborgare som har brutit mot lagen, förutsatt att man iakttar proportionalitetsprincipen och de rättssäkerhetsgarantier som omfattas av EU:s direktiv om fri rörlighet från 2004.

För det andra får ingen medborgare i Europeiska unionen bli föremål för repressiva åtgärder enbart för att denne hör till en etnisk minoritet eller en viss nationalitet. Detta anges tydligt i stadgan om de grundläggande rättigheterna, i vilken diskriminering på grund av nationalitet eller etniskt ursprung förbjuds, och där särskilt kollektiva utvisningar förbjuds. Det får alltså inte förekomma någon kollektiv bestraffning i Europa, och ingen stigmatisering av någon etnisk grupp. Alla människor har sina egna rättigheter och sina egna skyldigheter.

För det tredje är romernas sociala och ekonomiska integration – och ni vet alla att denna etniska minoritet, med sina 10–12 miljoner medlemmar, är den största i Europa – en utmaning för alla 27 medlemsstater, både för ursprungsländerna och för romernas värdländer. Inom ramen för subsidiaritetsprincipen är det medlemsstaternas ansvar att garantera tillgång till boende, utbildning, hälso- och sjukvård och sysselsättning, men EU-institutionerna har samtidigt utarbetat strategier och politiska åtgärder i över ett årtionde nu för att stödja nationella ansträngningar finansiellt, framför allt via Europeiska socialfonden, föranslutningsinstrumentet och Europeiska regionala utvecklingsfonden, som nyligen modifierades för att omfatta boende.

Det är också viktigt att betona att romernas sociala och ekonomiska integration inte enbart är en fråga för månaden augusti för kommissionen. Det är en fråga som är aktuell varje dag och varje år. Kommissionsledamot Andor och jag presenterade tidigare i år – den 7 april – ett strategiskt meddelande om romer – det första någonsin i Europeiska unionen. Utifrån detta hade vi ett ministermöte i Córdoba, tillsammans med de romska organisationerna. Det var endast tre ministrar närvarande vid sammanträdet, som ordförande José Manuel Barroso sade i morse.

De huvudsakliga rättsliga och politiska frågor som väckts av de åtgärder som vidtogs av Frankrike i somras har sammanfattats väl i ett detaljerat meddelande som kommissionsledamot Andor, kommissionsledamot Malmström och jag själv presenterade för kommissionskollegiet i förra veckan och som stöddes i dag.

Jag ska nu ge er aktuell information om var vi befinner oss i dag. För det första har jag kunnat se en betydelsefull utveckling, tack vare en mycket intensiv dialog mellan kommissionen och de franska myndigheterna under de senaste veckorna. Jag ansåg att det var av avgörande betydelse att det klargjordes i Frankrike att det inte fanns några planer på att rikta åtgärder mot romerna, eftersom sådana riktade åtgärder skulle vara oförenliga med de grundläggande värderingar och rättigheter som Europeiska unionen grundas på.

Det är anledningen till att det är så viktigt att minister Éric Besson kom till ett möte i Bryssel med Cecilia Malmström och mig själv i förra veckan. Han försäkrade oss offentligt att de franska myndigheterna skulle behandla alla medborgare på samma sätt, att det inte förelåg några riktade åtgärder mot romerna eller någon annan folkgrupp och att de franska myndigheterna skulle göra sitt bästa för att vara ytterst noga med att agera i enlighet med EU-lagstiftningen. Jag betraktar den försäkran som den franske ministern gav oss som en mycket positiv utveckling.

Under tiden har kommissionens enheter – generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet och rättstjänsten – sedan förra fredagen fortsatt att på teknisk nivå ha kontakt med de franska myndigheterna för att undersöka om det som sagts speglar den rättsliga verkligheten på plats.

Kommissionens enheter har identifierat ett antal frågor där de franska myndigheterna måste ge kompletterande uppgifter och där de kommer att behöva aktivt stöd av kommissionens enheter för att garantera att deras åtgärder, nu och i framtiden, är helt i linje med EU:s lagstiftning.

Sedan 2008 har kommissionen insisterat gentemot Frankrike på att EU:s direktiv om fri rörlighet ska genomföras fullt ut, inklusive de materiella skyddsåtgärder i nämnda direktiv som inte har införlivats fullt ut i fransk lagstiftning.

Även om dessa skyddsåtgärder delvis har genomförts i Frankrike till följd av domstolarnas rättspraxis – och ni har sett den senaste tiden att domstolarna har fattat beslut utifrån EU:s direktiv, trots att detta direktiv inte har införlivats i fransk lagstiftning – har vi varit mycket tydliga gentemot de franska myndigheterna med att säga att ett införlivande av lagstiftning kommer att öka den rättsliga säkerheten i situationer som rör fri rörlighet som liknar de som upplevts denna sommar.

Det är anledningen till att jag, efter kollegiets möte i dag, skickade en skrivelse till de franska myndigheterna där jag insisterade på dessa aspekter. Andra medlemsstater som befinner sig i samma situation kommer naturligtvis att få ett liknande stöd.

En viktig lärdom av händelserna denna sommar är att integrationen av romer är en utmaning som måste stå på alla medlemsstaters politiska dagordning. Det är anledningen till att jag har kommit överens med Cecilia Malmström och László Andor om fem åtgärder som kommissionskollegiet precis har godkänt.

För det första kommer vi att övervaka och utvärdera de framsteg som görs i fråga om detta, för att se till att alla åtgärder som vidtas av medlemsstaterna när det gäller romerna efterlever EU-lagstiftningen om fri rörlighet, icke-diskriminering och stadgan om de grundläggande rättigheterna.

För det andra kommer vi att tillsätta en arbetsgrupp för romska frågor på hög nivå, som kommer att analysera de uppföljningsåtgärder som medlemsstaterna vidtar efter kommissionens strategiska meddelande om romer av den 7 april. Denna arbetsgrupp kommer framför allt att rationalisera, utvärdera och riktmärka användningen och effektiviteten av EU-medel för integreringen av romer i alla medlemsstater och identifiera bekräftade brister i användningen av dessa medel. Detta gör vi helt enkelt för att vi vill veta och få bevis för i vilka instanser dessa medel a) inte används och b) om de används, inte tillämpas ordentligt.

De första resultat som denna arbetsgrupp får fram kommer att läggas fram för kollegiet före årsskiftet, och jag kommer att hålla parlamentet och rådet informerade om resultaten.

För det tredje uppmanar jag ordförandeskapet att så snart som möjligt hålla ett utvidgat möte med rådet (rättsliga och inrikes frågor, säkerhet och sociala frågor) för att fastställa en mer riktad användning av nationella medel och kompletterande finansiering från EU för att främja romernas sociala och ekonomiska integration. Detta rådsmöte borde därefter följas av årliga möten på ministernivå, för vi har erfarenhet av en likgiltig inställning från medlemsstaternas sida när det gäller ansvaret för att själva förändra saker på deras eget territorium. Vi måste förena dem, officiellt och offentligt, och vi måste ge dem en knuff i rätt riktning.

För det fjärde vill jag uppmana framtida ordförandeskap för rådet att ta itu med de prioriteringar som fastställts i den färdplan som man enades om i EU-plattformen för romers integrering i juni. I detta sammanhang borde dialogen med företrädare för romerna intensifieras. Nästa plattform kommer att äga rum under det ungerska ordförandeskapet.

För det femte kommer vi att uppmana medlemsstaterna att med hjälp av kommissionen och, om så krävs, med hjälp av Europol och Eurojust, se över frågan om människohandel, där romerna är en särskilt utsatt folkgrupp.

Nu ska jag överlämna ordet till László Andor, som ska tala om det viktiga ämnet användningen av Europeiska socialfonden för integrering av romer.

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Som kommissionens vice ordförande Viviane Reding precis påpekade grundas Europeiska unionen på grundläggande rättigheter och värderingar, och kommissionen har åtagit sig att fullt ut skydda romernas grundläggande rättigheter och främja en fullständig social och ekonomisk integration av dem i vårt samhälle.

Den andra punkten som jag vill betona är att integreringen av romerna är ett gemensamt ansvar för Europeiska unionen och medlemsstaterna. En framgångsrik social och ekonomisk integration av romerna kräver ett fortlöpande engagemang som baseras på ett samarbete mellan alla berörda parter: kommissionen, medlemsstaterna, lokala regeringar, icke-statliga organisationer och internationella organisationer.

Kommissionen avvaktade inte de, mycket olyckliga, händelser som nyligen skedde innan den började agera. Den 7 april i år angav kommissionen i stora drag ett strategiskt och vittomspännande tillvägagångssätt i sitt allra första politiska meddelande om en social och ekonomisk integration av romerna i Europa. Där fastställs prioriteringar för åtgärder från kommissionens och medlemsstaternas sida på många olika områden som är relevanta för romernas integration.

Kommissionen har åtagit sig att förbättra effektiviteten hos instrument och politiska åtgärder när det gäller såväl innehåll som förfarande, och betonar betydelsen av ett närmare samarbete mellan EU, nationella och internationella aktörer och romerna.

I meddelandet bekräftar kommissionen också återigen sitt engagemang i att uppmuntra och bistå medlemsstaterna i att använda strukturfondernas potential fullt ut för att stödja romernas sociala och ekonomiska situation.

EU:s strukturfonder utgör en mycket användbar finansiell hävstång till stöd för nationella ansträngningar för att förbättra romernas situation. Av samtliga 27 medlemsstater har 12 stycken – inklusive gamla och relativt nya medlemsstater – stödprogram som är inriktade på romer, bland andra utsatta grupper, för totalt 17,5 miljarder euro, inklusive 13,3 miljarder euro från Europeiska socialfonden.

Exempel på projekt är agerande på gräsrotsnivå för att främja anställning av romer och utveckling av en ny läroplan för studier av den romska kulturen i skolorna.

Dessutom ändrades Europeiska regionala utvecklingsfonden i maj i år, som kommissionens vice ordförande också sade, och denna fond kan nu användas för att stödja renoveringen av bostäder i landsbygdsområden där många romer bor.

Integrering av romerna är också ett viktigt politiskt kriterium för medlemskap i Europeiska unionen, och EU stöder kandidatländer och potentiella kandidatländer i detta sammanhang, med hjälp av föranslutningsinstrumenten.

För närvarande håller kommissionen på att genomföra och planera projekt, som helt eller delvis är inriktade på romer, till ett värde på 50 miljoner euro.

Kommissionen har sammankallat till evenemang på hög nivå i medlemsstater med en stor, romsk minoritet för att främja en bättre användning av EU-medel för integration av romerna. I Ungern satte detta igång en dialog mellan de nationella myndigheterna och romerna under överinseende av kommissionen.

En andra omgång av evenemang på hög nivå där jag själv och kommissionsledamot Dacian Cioloş ska delta kommer att äga rum i Rumänien i oktober.

Slutligen håller kommissionen, på Europaparlamentets uppmaning, på att genomföra pilotprojektet ”Europeisk samordning av metoder för integration av romer – Integration av romer”. Det omfattar tre komponenter: skola och barnomsorg för yngre barn, egenföretagande och mikrokrediter, och informationskampanjer. Åtgärder som hör samman med detta pilotprojekt inleddes i maj 2010.

Det finns EU-medel och -instrument som ska bidra till att lösa de känsliga rättsliga, mänskliga och praktiska problem som romernas integration omfattar. Vi i kommissionen är beredda att göra vårt yttersta för att lösa dessa problem. Jag tror verkligen att Europa 2020-strategin är rätt ramverk för att bekämpa fattigdom, och följaktligen också för att förbättra situationen för den romska befolkningen i Europa.

Låt oss hålla fast vid våra principer, stå emot enkla men felaktiga lösningar och ta itu med detta problem tillsammans, i en anda av solidaritet.

  Lívia Járóka, för PPE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det gläder mig att EU:s institutioner verkar vara så mottagliga för den svåra belägenhet som romerna befinner sig i i dag. Just av den anledningen är det beklagligt att politiska beslutsfattare över hela det politiska spektrumet verkar använda frågan om romerna som ett vapen mot sina motparter.

Vi är alla överens om att den fria rörligheten är en av de grundläggande principerna inom unionens lagstiftning och accepterar att denna rättighet inte är villkorslös. Som kommissionen har bekräftat har alla EU-medlemsstater rätt att vidta säkerhetsåtgärder beträffande utlänningar som vistas på deras territorium. Europeiska unionens centrala värderingar, som icke-diskriminering, tolerans och solidaritet, måste respekteras fullt ut, och utvisning av EU-medborgare måste ske från fall till fall utifrån korrekta juridiska beslut eller med samtliga berörda personers fria, fullständiga och informerade samtycke. För att återigen citera kommissionen får ingen utvisas bara för att vederbörande är rom.

Politiska åsikter och rättsliga beslut är skilda saker. Vi kanske anser att dessa utvisningar är motbjudande eller långsökta, och vi måste uppmärksamma de garantier och principer som ska följas, men kommissionen är ensam ansvarig för att bedöma legitimiteten hos de åtgärder som Frankrike vidtagit. En storskalig återförvisning är kanske motbjudande, men den är ännu mer motbjudande mot bakgrund av de senaste årtiondenas tomma ord om mänskliga rättigheter samtidigt som ingenting gjordes på lagstiftningsområdet, utöver mässandet av några likgiltiga ord om anti-diskriminering och tolerans när detta var praktiskt politiskt sett.

Vi, de europeiska romerna, förkastar det politiska missbruket och misstolkningen av våra problem. Romerna måste själva ange tonen i diskussionen om sig själva för att visa på problemen och uttala vilka åtgärder som måste vidtas. Fattigdomen bland romer och den sociala utestängningen av dem är ett europeiskt problem, vilket har framhållits flera gånger av Europaparlamentet, närmare bestämt av Europeiska folkpartiets grupp, och kräver en egen strategi. Det behövs en gemensam europeisk lösning på ett gemensamt europeiskt problem.

Med denna strategi måste de ekonomiska inslagen i den sociala utestängningen av både romer och andra hanteras, som strukturell arbetslöshet, låg kvalifikationsnivå, bostäder i mycket eftersatta mikroregioner och hinder för egenföretagande – alla dessa problem som vårt folk flyr från när de utvandrar.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Hannes Swoboda, för S&D-gruppen. – (DE) Jag är – liksom min grupp – mycket besviken på det som kommissionen har sagt i dag.

Först vill jag vända mig till José Manuel Barroso: han har ställt sig mindre kritisk till de vidtagna åtgärderna än många ministrar i den franska regeringen. Det är skandalöst. Det Viviane Reding sade var inte något tydligt besked. Det jag och många europeiska medborgare vill veta är följande: har den franska regeringen brutit mot lagen eller inte? Ni kan inte säga ”vi ska undersöka detta närmare” när det gått flera veckor sedan åtgärderna vidtogs. Säg ”ja” eller ”nej”, men ge oss ett tydligt besked.

Ni tror på allt som de franska ministrarna sade efter att de redan hade agerat. De kom inte till oss i förväg. De utvisade människorna först, och sedan sade de till er: ”Vi är rättvisa, och vi kommer inte att diskriminera någon.” Jag anser att det är skandalöst att en kommissionsledamot står här i dag och säger något sådant. Det är inte i linje med er faktiska övertygelse eller med ert tjänsteutövande hittills. Jag är därför mycket besviken över att ni, när det gäller den här frågan, försöker lura er ur detta på ett så eftergivet sätt.

(Applåder)

Ni är helt omedveten om det ansvar som ni tar på er, för om några veckor kommer nästa land – kanske Italien, eller möjligen Ungern eller något annat land – att säga: ”vi kommer att dra in de här människornas medborgarskap. Om de blir statslösa kommer de att inkvarteras i läger någonstans.” Man har berett marken för detta, och kommissionen säger ingenting alls. Detta är skandalöst, och min grupp anser att det är oacceptabelt.

(Applåder)

  Renate Weber, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Efter andra världskriget förbjöds kollektiv utvisning och deportering enligt internationell lagstiftning. Mänskligheten hade redan lidit tillräckligt på grund av sådana barbariska, politiska åtgärder.

År 2010 bluffar Frankrike, det land som gav liv åt mänskliga rättigheter. Landet drar fördel av ovetskapen bland det romska folket, Europas mest utsatta befolkning, och betalar dem 300 euro per vuxen och 100 euro per barn för att lämna landet. Den franska regeringen hävdar nu att detta är frivilligt återvändande, och framställer cyniskt detta skamliga köp av romernas samvete som humanitärt bistånd.

Det har inte uppstått någon diskussion om att myndigheterna har tagit fingeravtryck på de vuxna, och till och med på barnen, eller att många av dem inte gett sitt fria samtycke med fullt medvetande om följderna, vilket FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering också har framhållit, vilket är ett tydligt brott mot europeisk och internationell lagstiftning.

Italien gjorde samma sak för två år sedan, även om Europeiska kommissionen har föredragit att hålla tyst om detta och därför bär ett visst ansvar för denna nya våg av deporteringar av romer inom Europa.

Nu måste kommissionen visa att den verkligen är väktare av Europeiska unionens principer och grundläggande rättigheter och upprätthållare av unionens lagstiftning.

(Applåder)

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, fru Reding! Jag måste säga att jag helt delar Hannes Swobodas och Renate Webers bestörtning. Det är häpnadsväckande att ni, efter alla de möten som ni har kunnat ha och de dokument som ni har fått, ännu i detta skede inte helt har erkänt, eller snarare förnekar, de tydliga brott som den franska regeringen begått i och med utvisningen av romerna. Och detta är inget nytt ämne: för ett år sedan lämnade en grupp frivilligorganisationer in en framställning till er beträffande frågor som tas upp igen i dag, t.ex. underlåtenheten att följa bestämmelsen i direktivet om fri rörlighet om en månads förvarning innan man återförvisar europeiska medborgare.

Vad gäller rätten till en personlig undersökning av omständigheterna anser jag inte att det krävs några ytterligare expertutlåtanden för att dra slutsatsen att en massutdelning av order i ett läger om ”eskort till gränsen”, som ser identiska ut allihop, är en överträdelse av bestämmelsen om hänsyn till den enskilda personens situation. Utgör sexåriga barn ett hot mot den allmänna ordningen? Behöver ni verkligen ytterligare bevis, när rättsväsendet och de franska domstolarna har gjort bedömningen i detta fall och den franska regeringen använder sig av en oerhört bred och obefogad tolkning av hot mot den allmänna ordningen?

Om ni behöver domare, sakkunniga eller icke-statliga organisationer kan vi tillhandahålla sådana. Men sluta upp med att förneka verkligheten och underlåta att uppfylla era plikter!

Den debatt som fördes i morse var skamlig. Vi fick höra ordföranden för Europaparlamentets största politiska grupp tala om romerna i samband med stölder av traktorer i hans lokala område. Vi hörde José Manuel Barroso, kommissionens ordförande, tala om de europeiska medborgarnas säkerhetsbehov under debatten om den romska befolkningen. Tendensen att automatiskt förknippa romerna med brottslighet, prostitution och människohandel stärks och sprids med andra ord ut på den högsta nivån bland EU:s politiska ledare.

På så sätt äventyrar man grundläggande rättigheter och hela meningen med EU. Jag säger som Daniel Cohn-Bendit sade i morse: ni testas nu, fru Reding. Ni och Lissabonfördraget testas; er betydelse testas. Kommer ni att kunna bevisa att stadgan om de grundläggande rättigheterna är något mer än en bluff? Det är upp till er, det är er uppgift, och nu är det dags att visa detta.

(Applåder från vänster)

  Timothy Kirkhope, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Som tidigare immigrationsminister i Storbritannien stöder jag och min grupp helhjärtat beviljandet av lika rättigheter och lika möjligheter för alla. Jag instämmer med min gruppordförande Michał Kamiński, som i förmiddags sade att detta innehåll aldrig får återuppliva spöken från det förflutnas nationalism, och att EU är ett frihetens område och tolerans är dess största bedrift. Vi ska vara stolta över detta, men vi får aldrig lura oss själva att tro att vi inte längre har några omfattande problem.

Denna fråga kräver definitivt en diskussion, övervägande och åtgärder när det gäller vår behandling av minoritetsgrupper, en förbättrad integrering av romer och proportionalitet mellan de rättigheter och befogenheter som nationella regeringar och EU har. Men jag anser också att vår union bygger på rättsstatsprincipen.

Samtidigt som det är en parlamentarikers rätt att ställa befogade frågor i denna debatt skulle jag vilja be oss vänta tills kommissionen, fördragens väktare, faktiskt fattar ett formellt beslut i denna fråga. Då kan vi ge informerad kritik grundad på alla dessa fakta och besluta hur vi ska fokusera på att bättre integrera den romska befolkningen inom EU, i stället för att på förhand döma en annan medlemsstat.

  Cornelia Ernst, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Romernas så kallade frivilliga uttåg från Frankrike är ett uppenbart fall av utvisning – och i själva verket en utvisning av den största och äldsta befolkningsgrupp som utgör en minoritet i EU. Detta kommer att uppmuntra den politiska högern, extremhögern. Vi måste tillbakavisa detta – även här i Europaparlamentet. Detta är livsviktigt.

Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster begär därför att denna utvisning ska upphöra. Fru Reding! Jag skulle ha önskat att även ni först uppmanade oss att begära att dessa utvisningar upphör och sedan allt annat som hänger samman med detta. President Nicolas Sarkozys regering handlar i strid mot EU-rätten, för den genomför en massutvisning av romer som ursprungligen kommer från medlemsstater utan att beakta enskilda fall, för den ogiltigförklarar principen om fri rörlighet, den bryter mot stadgan om de grundläggande rättigheterna och den bryter mot stadgan utan att ta hänsyn till principen om lika behandling.

I ärlighetens namn säger jag till er att det till slut är dags att agera. Vi har redan diskuterat detta problem åtskilliga gånger. Nu måste vi vidta verkliga åtgärder som kommer att bidra till en förändring.

Romerna hör hemma i Europa. De är en del av Europeiska gemenskapen och borde förbli det. Vi måste se till att det blir så. Vi kritiserar därför också utvisningen av romer från Tyskland, Österrike, Sverige, Italien, Belgien och andra länder på västra Balkan. Vi behöver en integrerad europeisk strategi, och en strategi för alla romer, inte bara för vissa av dem. Vi måste kämpa för detta.

Min sista punkt gäller att den europeiska idén om solidaritet och självbestämmande tydligt måste framgå när vi hanterar ärendet med den romska minoriteten, annars existerar den inte.

  Mario Borghezio, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har lyssnat på attackerna mot den franska regeringen, liksom attackerna mot den italienska regeringen tidigare, och även på några mycket hårda attacker mot kommissionen. Uppgifterna i dessa anklagelser är helt oriktiga.

Jag har aldrig hört någon hänvisning till den statistik som den franska polisen tillhandahöll som visade att 18 månader efter romernas utvandring från Bulgarien och Rumänien ökade antalet stölder med över 250 procent. Med anledning av detta borde kanske Rumänien och Bulgarien tvingas svara på några frågor, för de fick på ett ansvarslöst sätt möjlighet att ansluta sig till EU utan att detta problem först blev löst.

Vi måste vara uppriktiga mot dessa människor också, som kommer över som gäster från andra stater. Vi måste tala om för dem att de ska respektera medborgarna i värdländerna och inte gå in i deras hem olagligen och begå gärningar som inte anstår en gäst. De måste respekteras och skyddas – enligt dem som talar om höga principer – men vi måste också ta hänsyn till de personer som faller offer för deras brott: övriga ärliga EU-medborgare som, kanske av goda skäl, inte alltid är förtjusta i att ha romer till grannar.

Detta är de obekväma fakta som majoriteten av medborgarna och folket tänker och som vissa blåögda idealister inte har modet att erkänna, för sanningen är att ibland måste man också ha det politiska modet att säga …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Jag försvarar inte den franska regeringen. Nicolas Sarkozy och Brice Hortefeux har båda varit Europaparlamentariker. De borde känna till att de fördrag som de stödde – Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget, ratifikationsfördraget och Lissabonfördraget, om vilka Nicolas Sarkozy skryter om den viktiga roll han spelade när de upprättades – effektivt skulle öppna våra gränser för alla som ville komma och bosätta sig i vårt land.

Men trots detta är jag förvånad och förbluffad, för det första när det gäller mina kolleger som har misstolkat den rättsliga situationen, eftersom de har glömt bort att EU-medborgarna från Central- och Östeuropa inte ännu har en definitiv rätt att bosätta sig i vårt land, och de kommer inte att få det förrän 2013.

För det andra talas det om en förtryckt minoritet, men tror ni på allvar att romerna inte har integrerats i de länder i Central- och Östeuropa som de bor i bara för att rumäner, bulgarer och ungrare är elaka eller för att de förföljts av slovaker, tjecker eller serber?

Er fromma inställning är i själva verket en annan form av rasism mot inhemska invånare, som, liksom de bofasta i mitt land, måste jag tyvärr säga, inte vill att 12 miljoner romer ska bosätta sig där. Den enda lösningen, som ni själva har föreslagit, är att lämna EU.

(Applåder)

  Manfred Weber (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det var ingen tillfällighet att vi i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) lät vår kollega Livia Járóka, som är den enda företrädaren för den romska minoriteten i parlamentet, tala först i dag. Detta beror på att PPE-gruppen verkligen skulle föredra att tala om detta folks problem i dag. Vi vill inte göra en politisk uppvisning – vi bryr oss inte om Nicolas Sarkozy – vi vill diskutera våra problem med den romska minoriteten och hur vi kan hjälpa dem.

Detta ligger också till grund för vår resolution. Herr Swoboda, ni sade att det är en skandal att kommissionen har dragit dessa slutsatser. Allt jag kan säga är att ni anser att det är en uppenbar skandal för att kommissionen inte ansluter sig till den politiska uppvisning som ni vill göra av detta och för att man har kommenterat situationen i allvarliga ordalag.

För det andra, när det gäller fri rörlighet har allt redan sagts. Vi har tydliga grundregler i Europeiska unionen. Den fria rörligheten är inte gränslös. Den kan begränsas i enskilda fall, och det är just detta som har skett i Frankrike.

Min tredje punkt är faktiskt den viktigaste. I den politiska debatten om denna fråga handlar det om hur vi ska kunna integrera de minoriteter som finns i EU i våra samhällen. Om vi alla godtar att vi är vidsynta och toleranta, då står vi på gemensam mark. Om vi, som en andra åtgärd, också godtar att omkring 90 procent flyttar till majoritetssamhället, att vi verkligen förenas och tar integreringen på allvar, då är vi fortfarande överens. Vi har delade meningar om hur vi bör behandla invandrare – oavsett vilket typ av invandrare det rör sig om – som helt enkelt inte accepterar majoritetssamhällets erbjudande, vägrar att samarbeta och inte godtar grundreglerna.

Politiker på parlamentets vänsterkant lägger gång på gång fram argumentet att vi måste erbjuda dessa människor någonting. Vi i PPE-gruppen säger att invandrarna också måste acceptera dessa erbjudanden. Om man inte lägger till detta krav och fastställer det i starka ordalag, om man inte har en stat som uppmanar till detta, då förstör ni medborgarnas vilja att integrera människor, och ni gör högerkantens arbete om ni inte låter staten använda denna fasthet. Det är också tillåtet att säga detta.

(Applåder)

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Rui Tavares (GUE/NGL). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka min kollega Manfred Weber för att han godtog att besvara denna fråga.

Ni sade att den fria rörligheten inte är obegränsad i EU – och juridiskt sett har ni rätt – utan att den kan begränsas i enskilda fall.

Vilka bevis har ni för att denna typ av utvisning genomförs i enskilda fall, och hur kan ni bestrida de uppgifter som vi har fått, både från pressen och från de icke-statliga organisationer som har följt ärendet, om att huvudkriteriet för utvisning, egentligen det enda kriteriet, är ett etniskt kriterium?

  Manfred Weber (PPE). - (DE) Herr talman! Tack för frågan. Svaret är också rätt enkelt. Frågan om huruvida en lag har införlivats i EU avgörs inte av politiker, eller journalister. I EU är det domstolarna som bestämmer. I EU – och i Frankrike – är situationen sådan att människor som tillhör de berörda romska grupperna kan vända sig till domstolarna och lämna in ett klagomål mot detta i ett enskilt fall. Detta har redan skett.

Kommissionsledamoten har påpekat att EU-rätten ligger till grund för franska domares beslut också. Det är alltså inte journalister som bestämmer om lagar har införlivats eller inte i EU, det är domstolarna, och enligt kommissionens uttalande är det verkligen så som det går till i Frankrike, liksom i andra medlemsstater.

  Ioan Enciu (S&D). – (RO) Den 24 juni i år bekräftade ni i ett svar på en parlamentsfråga att rapporten från byrån för grundläggande rättigheter utmålar en dyster bild för EU:s 12 miljoner romer.

Om kommissionen inte tänker uttala sig kraftfullt mot den kris som utlösts på grund av de etniska utvisningar som de franska myndigheterna genomfört, har rambeslutet om att bekämpa vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet alla möjligheter i världen att bara förbli goda avsikter. Detsamma gäller för handlingsplanen i Stockholmsprogrammet, som ni nämnde i ert tal.

Efter att ha påstått att det skulle förekomma en ny våg av etniskt baserade brott som är omöjliga att bevisa, liksom uppgifter om hundratusentals romer som har påståtts hota den allmänna ordningen i städer i Västeuropa, har de franska myndigheterna misslyckats med att lägga fram argument, förutom att några hundra medborgare avlägsnats från de bedrövliga förhållandena i provisoriska läger, som de övertalade att återvända frivilligt till sina ursprungsländer mot betalning.

Vi måste godta att det, förutom romerna i Frankrike, finns ytterligare några hundra romer i Rumänien som ignoreras av sin egen regering, men som inte kan ignoreras av en strategi som syftar till att integrera dem och förbättra deras situation mot bakgrund av ett enat Europa.

Båda dessa situationer måste hanteras genom en särskild och oberoende strategi. Det handlar inte om huruvida romer enbart tillhör Rumänien eller hela EU, utan hur integreringsåtgärder som vidtas på EU-nivå kan korreleras med de åtgärder som är avsedda att förbättra deras situationer på nationell nivå. Kommissionen måste gå från ord, strategier och fakta …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Sophia in 't Veld (ALDE). – (EN) Herr talman! I EU har vi en inre marknad som är en stor framgång. Ett av de viktigaste skälen till detta är att kommissionen är mycket hård när det gäller att tillämpa marknadsregler. Jag skulle emellertid önska att kommissionen vore lika hård när det gäller att tillämpa de grundläggande rättigheterna i EU.

(Applåder)

Fru kommissionsledamot! Det var därför som min grupp insisterade så kraftfullt på att få en särskilt kommissionsledamot med ansvar för de grundläggande rättigheterna. Det är ni. Och vi förväntar oss att ni ska försvara EU-medborgarna, inte de europeiska regeringarna, och om ni inte tycker om det som sker, då borde ni inte blunda för det som händer i EU, ni borde agera.

Vi vill inte höra ord i parlamentet, inte från José Manuel Barroso, inte från er. Vi skulle klara oss utan denna debatt, om vi var säkra på att Europeiska kommissionen skulle tillämpa bestämmelserna – inte bara regler om invandring och fri rörlighet, utan även de grundläggande rättigheterna – för detta är det enda sättet att omvandla EU till en värdegemenskap som är framgångsrik på den inre marknaden.

(Applåder)

  Franziska Keller (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Det är mycket bra och mycket viktigt att tala om integreringen av romer, och jag undrar varför kommissionen först nu har noterat att en del pengar har använts felaktigt. Det är också viktigt att tala om hur medlemsstaternas verkligheter ska kunna anpassas efter romernas behov, men jag anser inte att detta är dagens ämne. I dag talar vi om den massutvisning av romer som Frankrike genomförde, och inte ens en bristande integrering är en ursäkt för massutvisning.

Det står helt klart att romerna i Frankrike inte utvisas på enskild basis – och jag begriper inte hur ni kan undgå att se detta. Det är mycket skrämmande att kommissionen, fördragens väktare, inte vågar säga detta högt och inte vågar bevaka fördragen eller stadgan om de grundläggande rättigheterna. Vi får inte tillåta kollektiv bestraffning. Jag ber er att inta en stark ståndpunkt och inte blunda för diskrimineringen mot romer i Frankrike och andra medlemsstater, för detta är en skam för EU.

(Applåder)

  Derk Jan Eppink (ECR). – (NL) Herr talman! När jag arbetade som korrespondent i Östeuropa bevittnade jag problemet med romerna. Det var ett kolossalt socialt problem, och de socialistiska regimerna lyckades inte finna en lösning då. Nu är det ett europeiskt problem. Det är alltför lätt att betrakta romernas situation enbart genom rasismens och främlingsfientlighetens lins, som vänsterpolitikerna för närvarande gör. Befolkningsgrupper reser genom EU med sina karavaner, utan regelbunden inkomst, och orsakar besvär på lång sikt. Detta är ofrånkomligt, för vad ska dessa människor leva av? EU tillhandahåller fri rörlighet för personer, och detta är en viktig förmån. Ändå har alla som är beroende av denna rättighet också skyldigheter, och dessa diskuteras alltför sällan i parlamentet. Den första av dessa skyldigheter är att avhålla sig från att orsaka besvär. Män sänder ut romska kvinnor på gatorna för att tigga. Vilka rättigheter har kvinnorna i den romska gemenskapen? Jag har sett barn som tigger när de borde vara i skolan. Hur ser situationen ut när det gäller skolplikten? Om det begås brott drabbas vanliga medborgare, och vanligtvis inte vänsterpolitiska ledare som bor i sina elfenbenstorn. För att gå till botten med problemen skulle jag vilja uppmana dem att vara gästvänliga och bjuda in en romsk familj i sina hem.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL). - (FR) Herr talman! Det finns mycket fördomar runt romerna. Mycket har redan sagts. Jag delar den indignation som vissa av mina kolleger har uttryckt, men jag skulle bara vilja ge er lite bakgrundsinformation för att få en rätsida på det här.

För det första var inte en enda rom inblandad i de händelser som utlöste sommarens främlingsfientliga polemik i Frankrike som spred fruktan. Detta vara bara något som avledde uppmärksamheten. Detta har inget att göra med återsändande av människor till deras eget land för att de har begått eller misstänkts för att ha begått brottsliga handlingar. Alla som återsändes hade prickfria belastningsregister. Det handlar bara om att inrikta sig på en etnisk grupp och utse dem till syndabockar.

Hur hanterade de dessa utvisningar? De genomfördes systematiskt som utrymningsoperationer i de tillfälliga lägren. Polisen gick in, vanligen tidigt på morgonen och identifierade de enskilda. Detta användes sedan för att utfärda order om att lämna landet i grupp, med hjälp av en standardmall. Detta innebär att ingen utvärdering av varje enskilt fall gjordes. Därefter förstördes lägren, och de evakuerade människorna fick inte ens möjlighet att rädda sina personliga tillhörigheter. De finns ögonvittnesredogörelser för detta.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Gerard Batten (EFD). – (EN) Herr talman! Frankrike har beslutat att landet inte vill att mängder av oinbjudna romer ska dyka upp på dess tröskel, men de var inbjunda. Hela detta problem är ett direkt resultat av direktiv 2004/38/EG om EU-medborgares rätt till fri rörlighet.

Alla EU-medborgare har rätt att bo i en annan EU-stat. Liksom så mycket annan EU-lagstiftning har direktivet visat sig vara orimligt i praktiken. Vi får inte bara högutbildade och kunniga personer med djup arbetsetik från andra medlemsstater. Detta innebär att vi inte har ett skydd mot socialt oönskade och brottsliga element som kommer in i våra länder.

De franska regeringarna har alltid varit entusiastiska över Europeiska unionen. Nu inser de genom egna bittra erfarenheter att de inte kan ha EU utan romer. Nu vill fransmännen ansluta sig till italienarna och säga ”arrivederci Roma”. Men det kan de inte. Det är bättre att ansluta sig till UK Independence Party och säga ”goodbye European Union”.

  Corneliu Vadim Tudor (NI). – (RO) Om EU-länderna har en gemensam nämnare är det inte valutan, ekonomin eller ens civilisationen. Deras gemensamma nämnare är zigenarna.

Jag är historiker och sociolog och kommer att använda ordet ”zigenare”, som inte har några nedsättande eller förnedrande övertoner, särskilt eftersom termen ”rom” är konstlad och utstuderad. När allt kommer omkring komponerade Johann Strauss operetten ”Zigenarbaronen”, inte ”Romerbaronen”, för exakt 125 år sedan.

Det är olyckligt att romer och rumäner fortfarande inte kan särskiljas ordentligt. Jag har upptäckt att när det gäller zigenare vimlar det av rasistiska fördomar, oriktiga stereotyper och falska redogörelser runt om i världen. Det finns personer som kallar dem romer och hatar dem, medan jag kallar dem zigenare och älskar dem.

Varken zigenarna eller mitt land, Rumänien, kan ställas till ansvar för det som nu händer. Den största migrationsvågen av zigenare till Europa ägde rum 1241, under tiden för den stora mongoliska invasionen. De kom till Europa som kunniga hantverkare som tjänade i stödtrupperna.

Det faktum att det efter så lång tid finns fler zigenare i Rumänien än i resten av Europa beror på påföljande utvisningsvågor och förföljelser som ägde rum i de flesta länder på den ”gamla kontinenten” för över 500 år sedan. Nu schavotteras Rumänien för att landet är tolerant och gästvänligt.

Massutvisningen av zigenare är inte någon lösning. Det är naturligtvis inte någon angenäm erfarenhet att få sitt bekväma liv avbrutet, men när det begås brott måste lagen tillämpas i varje enskilt fall i stället för att man väljer kollektiva påföljder.

Varför utvisar inte regeringen i Paris dem till Indien direkt, deras ursprungsland?

  Simon Busuttil (PPE). – (MT) Den förskräckliga situation som en stor del av den romska gemenskapen befinner sig i är utan tvivel besvärande för EU. Många av dessa människor lever i en fattigdomsfälla och måste befrias ur denna omgående. Men om det är något som är ännu mer besvärande än detta, är det den politiska manipulering och opportunism som används av dem som omvandlar denna fråga till ett skamligt politiskt spel. Jag anser att detta är skandalöst och pinsamt för EU också, eftersom denna typ av politisk manipulation förvränger hela problemet. Den verkliga frågan gäller situationen för den romska befolkningsgruppen och hur vi ska hjälpa dem att komma ur den. Det är därför som Europeiska folkpartiets grupp arbetar hårt för att se till att en effektiv strategi utarbetas som ska hjälpa dessa människor, en strategi som sammanför institutionerna och medlemsstaterna och som direkt engagerar romerna. Dessutom måste lagen om fri rörlighet beaktas. I denna lag förlänas vi rättigheter och skyldigheter, och dessa måste tillämpas till fullo. Följaktligen kan en person utvisas om denne bryter mot lagen. Om vi, särskilt från de ledande partiernas sida, misslyckas med att tillämpa denna lag genom att hålla oss till de mänskliga rättigheterna, så kommer folket, våra väljare, att rösta på extrema och populistiska partier, och be dessa att tillämpa lagen.

  Sylvie Guillaume (S&D). - (FR) Mina damer och herrar! Jag ska med största skärpa fördöma den franska regeringens uppförande, som utnyttjade romernas situation för att utse dem till syndabockar, liksom andra regeringar i EU tidigare har gjort och fortsätter att göra.

Att tvinga människor att lämna landet, göra gryningsrazzior i lägren, separera familjer, hota, förstöra människors få ägodelar och utvisa dem: på detta sätt utnyttjade den franska regeringen romerna i somras, i ett försök att lägga skulden för ett otryggt klimat på dem, samtidigt som den undanhöll svårigheterna som de hade med att hantera landets ekonomiska och sociala problem.

Dessa påståenden och detta uppförande är ovärdigt och förkastligt. Men en impuls till en beslutsam reaktion måste komma från alla dem som anser att plikten att upprätthålla rättigheter inte bara handlar om förklaringar utan är en ogripbar verklighet som tvingar oss att agera.

Om Europeiska kommissionen därför verkligen tror att dess plikt är att döma, måste den utan att gå in på något sidospår omgående tala om för oss om den franska regeringen har kränkt EU-rätten och de grundläggande rättigheterna. Jag anser att jag har en aning om vad svaret kan bli.

Europeiska kommissionen måste genomföra alla aspekter av handlingsplanen för integrering av romerna, som en del av en sammanhängande strategi som särskilt riktas mot utbildning, sysselsättning, välfärd och hälsovård. För att göra detta måste kommissionen vara beslutsam när den samordnar sin politik. Kampen mot diskriminering är ett av våra gemensamma mål, och kommissionen måste uppvisa en stark politisk vilja i denna fråga. Jag anser att detta är en passande utmaning för 2010, som är Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning, något som jag skulle vilja påminna alla om.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Herr talman! Vice ordförande Viviane Reding har verkligen övertygat mig om att hon kommer att ta denna fråga på allvar, och att hon arbetar hårt med den tillsammans med sina kolleger.

Men jag, liksom andra, är otålig att höra kommissionens dom när det gäller huruvida Frankrike har brutit mot EU-rätten eller inte. Jag hoppas att vi får höra detta mycket snart, och om kommissionen har för avsikt att inleda överträdelseförfaranden mot Frankrike – och naturligtvis mot övriga medlemsstater som förtjänar det – för brott mot direktivet om fri rörlighet.

Som andra har sagt godtar jag att det finns begränsningar när det gäller uppehållsrättigheter i direktivet om fri rörlighet, och naturligtvis i de – beklagliga – övergångsbestämmelserna för anslutning, men vi vill höra från kommissionen om man brutit mot just dessa.

En aspekt som inte har nämnts någon annanstans – och detta är en mycket känslig fråga som gör det möjligt för den franska regeringen att slingra sig ur frågan om etnisk diskriminering – är att Frankrike inte samlar in etniska uppgifter. Så när minister Lalouche vid ett möte som jag deltog i sade att en av fyra ungdomar som arresteras i Frankrike var av rumänsk nationalitet, befriade han sig själv från att säga att de var romer.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Catherine Grèze (Verts/ALE). - (FR) Ja, det är Frankrikes tur att uppleva en period av utvisningar. Detta är massutvisningar på grund av etnisk grupptillhörighet, något som står helt i strid med EU-rätten. I denna tid av ”social-Sarkozyism” ställer sig de franska medborgarna samma fråga: ”I dag är det romerna: vem står på tur i morgon?” Om vi ska ”tänka europeiskt”, som José Manuel Barroso påminde oss att göra i förmiddags, då är det dags att vi visar att vårt europeiska tänkande inte bara innefattar det ekonomiska området.

EU måste förr eller senare möta sitt förflutna och erkänna folkmordet på romerna. Jag får gåshud när jag hör någon av ledamöterna långt ute på högerkanten tala. Om vi vill se till att våra minoriteter behandlas med respekt, att våra värderingar upprätthålls och att stadgan om de grundläggande rättigheterna, som är införlivad i Lissabonfördraget, följs, är det enda alternativet för er nu att fördöma Frankrike.

  Dimitar Stoyanov (NI). – (BG) Problemet med romer är enormt i Bulgarien. De hundratusentals romer som bor i Bulgarien tvingas av zigenarbaroner att leva i fattigdom. Dessa baroner lyckas bli ledare för mycket stora gäng som har anknytning till organiserad brottslighet, vilket leder att andra romer tvingas leva i misär. Varje bulgarisk medborgare som faller offer för ett brott som begås av en rom drabbas av detta.

Före Bulgariens anslutning till EU framfördes mycket kritik mot våra tämligen knappa möjligheter till integrering som motiverades med den svaga ekonomin. Men vad upplever vi i dag? Det mäktiga Frankrike, ett av de länder som grundade unionen och en ledande ekonomi inom EU, klarar inte ens av att integrera några hundratals romer, så föreställ er då Bulgarien med sin utblottade ekonomi, hemvist för hundratusentals romer. Den franska regeringens åtgärder gynnar inte någon, särskilt inte EU. Utvisningarna belyser den dubbelmoral som man visar prov på gentemot både romer och alla bulgariska medborgare, som också orsakar en djup besvikelse. Bulgarerna och det konservativa partiet Attack förväntar sig att dessa problem ska lösas solidariskt. Den Europaomfattande handlingsplanen som José Manuel Barroso tillkännagav är mycket viktig, för problemet är redan Europaomfattande.

Tack så mycket.

  Monica Luisa Macovei (PPE). – (RO) Diskriminering och kollektiva utvisningar är förbjudna. Vi stöder alla denna lagstiftning, oavsett vår politiska tillhörighet. Kommissionen måste omedelbart genomföra en tydlig och allmän granskning av varje fall och uppge vem som är ansvarig och vilka åtgärder som ska vidtas.

Alla allmänna associationer mellan den etniska gruppen romer och brottslighet leder till rasism och diskriminering. Straffansvar är något som konstateras på grundval av bevisning och förfaranden.

Men ärligt talat skulle jag vilja att vi framhöll allas ansvar, inbegripet det ansvar som de rumänska myndigheterna och rumänska politiker från samtliga politiska partier bär för sina insatser, och det som de inte har gjort, under de senaste 20 åren för denna etniska minoritet. För er som inte känner till det råkar jag vara rumänsk medborgare.

Nu måste vi förena oss, medlemsstaterna och EU-institutionerna, och genomföra strategin för romer, oavsett var dessa människor befinner sig.

  Claude Moraes (S&D). – (EN) Herr talman! De kritiska frågorna som parlamentet måste besvara är kärnfrågorna om fattigdom bland och social utslagning av romerna, och vi kommer att ta vårt ansvar på allvar. Men det råder inga tvivel om att skälet till att vi är här i kammaren i dag, och till att kommissionsledamöterna och rådet deltar här, är att ta reda på vad kommissionen, fördragens väktare, anser om den franska kollektiva åtgärden – som Viviane Reding uttryckte det – mot romerna.

Om hon nu önskar skjuta upp det och tala om det för oss senare, så är det bra. Men vi är här för att förstå, fru kommissionsledamot, inte bara om ni kommer att genomföra ert beslut, utan vilket beslut ni har fattat. Om det finns ett kraftlöst och rörigt svar på huruvida det har skett en kollektiv bestraffning – detta var de ord som ni använde – eller om det har vidtagits åtgärder utifrån varje enskilt fall, såsom krävs enligt EU:s direktiv om fri rörlighet, så måste vi få veta det. Vi ser fram emot ert svar.

När vi har fått detta svar är vi i stånd att begripa att andra länder kanske inte använder den kollektiva bestraffningen av en etnisk minoritet, en av de största i EU, som ett prejudikat. Detta är en avgörande faktor för oss i dag, och jag uppmanar er mer uttryckligen att bevaka fördragen. Först då kan vi gå vidare med strategin för romerna, som alla parlamentsledamöter verkar vilja ha, som innebär att vi ska ta itu med de kärnproblem som orsakar bekymren med exporten av fattigdom och social utslagning till hela EU.

Men i dag talar vi om utvisningar. Vi anser att de är olagliga, och vi anser att ni har gett ett kraftlöst och rörigt svar. Försök vara mer precis. Uppfyll rollen som väktare av fördragen.

  Marielle De Sarnez (ALDE). - (FR) Jag anser att denna debatt kan vara till nytta på två villkor: för det första om den leder till att levnadsvillkoren för en befolkningsgrupp förbättras, med andra ord för de 10 miljoner romer som för närvarande befinner sig i en oerhört sårbar situation, och för det andra om den leder till att vi tar vårt ansvar. Personligen anser jag att vi alla måste se om vårt eget hus, med början i ursprungsländerna. De måste genomföra en mer effektiv integreringspolitik, eftersom romerna alltför ofta stöts bort och marginaliseras i dessa länder. Detta måste ändras. Även värdländerna – och jag syftar på Italien tidigare eller mitt eget land, Frankrike, nu – där politiska ledare alltför ofta har gett ett intryck av att peka finger, genom att stigmatisera en hel folkgrupp och med lätthet utse romerna till syndabockar som får bära skulden för rädsla och allmän misstro. Detta är oacceptabelt. Europeiska unionen får inte tolerera en diskriminerande politik – Europeiska unionen som missbedömde hur omfattande denna fråga var under utvidgningen. De miljarder som har använts har inte alls bidragit till att förbättra romernas dagliga situation. Vi måste ta igen förlorad tid och införa en långtgående handlingsplan som innefattar kommissionen, medlemsstaterna och lokala myndigheter, vilka alltför ofta gör de nationella regeringarnas uppgift när det gäller att välkomna romerna. Tack så mycket.

  Andrey Kovatchev (PPE). – (BG) Först av allt vill jag uppmana kollegerna att motstå frestelsen att använda debatten om ämnet ”Romernas situation i Europa” för att uppnå kortsiktiga politiska mål och angripa vissa regeringar i EU. Det passar sig inte att motarbeta detta ämne av partipolitiska skäl. Jag har inte hört några konkreta förslag, bara attacker från vänsterkanten. Vi behöver en långsiktig strategi för att integrera denna minoritet. Jag förväntar mig naturligtvis att medlemsstaterna ska respektera EU-lagstiftningen och garantera att bestämmelsen om EU-medborgarnas fria rörlighet tillämpas till fullo genom att de bestämmelser och administrativa krav som gäller för alla medlemsstater följs. Detta inbegriper också lika rättigheter och skyldigheter – jag vill verkligen betona ordet ”skyldigheter” – för alla EU-medborgare.

I det här sammanhanget krävs en individuell strategi. Strategin kan inte vara allmän och göra det möjligt att censurera eller stigmatisera människor eller grupper på grund av deras etniska ursprung eller något annat minoritetsdrag. Romernas integrering är inte en fråga som bara berör en enda medlemsstat på vilkens territorium denna minoritet har bosatt sig under åren. Detta är ett Europaomfattande problem, och därför måste vi finna en Europaomfattande lösning på det.

EU-institutionerna, EU:s medlemsstater, företrädare för den romska gruppen och civilsamhället måste gemensamt utarbeta en strategi. Men för att se till att denna strategi inte bara förblir ord på papper måste den omsättas i praktiken på ett framgångsrikt sätt, något som också kräver att båda sidor, både minoriteten och majoriteten, har en önskan om detta. Vi måste förena oss på grundval av våra gemensamma värderingar om tolerans, frihet, säkerhet och solidaritet, så att vi lyckas finna en balans för denna enorma utmaning som kontinenten står inför.

Slutligen vill jag inte att förbindelsen med Schengen ska inbegripas direkt eller indirekt …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Kinga Göncz (S&D). – (HU) Utvisningen av romer från Frankrike väcker frågor om grundläggande rättigheter och grundläggande värderingar. Det har sagts en hel del om dessa i dag. Politiskt sett är det kanske ännu viktigare att en sårbar, mycket fattig etnisk grupp har brännmärkts och kriminaliserats. Detta strider mot rätten till frihet från diskriminering och kan också förorsaka en farlig utveckling. President Nicolas Sarkozy har redan fått anhängare. I Ungern talar redan det högerextrema partiet Jobbik om att upphäva medborgarskapet för ungerska romer och låsa in romerna i läger. Parlamentsledamöter från Jobbik talar om lösningar till förmån för den allmänna säkerheten och tvångsintegrering.

Under sommaren vidtog kommissionen långsamma, osäkra och ineffektiva åtgärder. Nu har jag några frågor. Vad tänker kommissionen göra åt denna spridning av hatiska uttalanden samt detta uteslutande på etniska grunder som växer och förgiftar EU ytterligare? När kommer vi att få en allomfattande europeisk strategi för romerna som skulle kunna hindra länder från att vidarebefordra problemet till varandra, och vad gör kommissionen för att övervaka utbetalningar från EU-fonderna för att se till att de förbättrar romernas situation på ett effektivt sätt?

  Luigi de Magistris (ALDE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att president Nicolas Sarkozys beslut är mycket allvarligt: återigen försöker han, i en ansats att dölja interna politiska problem – och detta redan har ägt rum i Italien – att återvinna stöd genom att kriminalisera utlänningar och invandrare, genom att utnyttja människors oro för de sociala skyddsnäten.

Innan EU övergår till att vara ett marknadernas Europa måste det vara rättigheternas Europa, solidaritetens Europa och integreringens Europa. Det är av denna anledning som president Nicolas Sarkozys uttalande omedelbart följdes av den italienska inrikesministerns mycket allvarliga uttalande. Han vill anpassa Sarkozys metod och utvidga den till att gälla för EU-medborgarna för att kunna utvisa personer utan inkomst eller hem.

I stället för att främja integeringspolitiska åtgärder, åtgärder som minskar den sociala ojämlikheten och försöka ena folk, eftersträvar man återigen att kriminalisera folk. Detta är mycket allvarligt, för invandrare, utlänningar, de som anses befinna sig i samhällets utkanter är bra att ha när de behövs, för svartjobb till exempel. Med andra ord, när det finns plikter att utföra men inga rättigheter att ge. Om en utlänning, en rom eller en invandrare begår ett brott straffas denne, men detta får inte bli en förevändning för att rättfärdiga mycket allvarliga utvisningar.

Kommissionen måste reagera om man vill ha ett solidariskt, jämlikt och fritt Europa.

  Mario Mauro (PPE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Som jag redan sagt under förmiddagen i en annan debatt skulle jag vilja att vi hjälpte varandra att ta våra ord på allvar.

Om det stämmer att den franska regeringen har handlat antidemokratiskt – som våra socialdemokratiska och liberala kolleger hävdar – och om det stämmer att kommissionen – för att citera Hannes Swoboda – är kraftlös och till och med i hemlighet godkänner detta beteende, varför backades Hannes Swoboda upp av kommissionsledamöterna från de socialdemokratiska och liberala grupperna? Vidare, varför avgår inte dessa kommissionsledamöter och tvingar kommissionen och regeringarna att ta sitt ansvar?

Om allt å andra sidan bara är propaganda, så är det propaganda som genomförs med själva syftet att inte ta itu med problemets kärna, för problemets kärna och främsta strategi är att folket står i centrum för allt. Medborgare från den romska etniska gruppen är människor, våra fattiga är människor, för svårigheter med integrering är koncentrerade till perifera stadsdelar och påverkar det fattigaste befolkningsskiktet. Alla dessa människor behöver bestämda regler.

Vad borde vi uppmana till, vad uppmanade den franska regeringen till? Att tillämpa det EU-direktiv som vi röstade för i parlamentet, att tillhandahålla bestämda regler som ska ge vårt folk goda framtidsutsikter.

  Rita Borsellino (S&D). - (IT) Herr talman, herr Chastel, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den franska regeringens beslut att utvisa mer än tusen romer är främst ett oerhört allvarligt problem när vi betänker att denna åtgärd vidtogs av propagandistiska och populistiska skäl vid en tidpunkt då den franska regeringen långt ifrån står i någon gynnsam dager hos allmänheten, och detta är en sann politisk manipulering.

Denna åtgärd urholkar först och främst principen för EU-medborgarskap. Enligt direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet ska denna princip enbart begränsas till särskilda fall, och begränsningen ska bedömas utifrån varje enskilt fall. Jag anser inte att det har går till på detta sätt.

Som fördragens väktare är det kommissionens uppgift att ingripa snabbt och noggrant bedöma om medlemsstaternas uppförande är främlingsfientligt och oförenligt med EU-rätt. Jag skulle också vilja påminna er om att när Lissabonfördraget trädde i kraft blev stadgan om de grundläggande rättigheterna bindande, och i den förbjuds alla typer av diskriminering på grund av etniskt ursprung eller nationalitet.

I dag ger denna debatt oss tillfälle att ta reda på vad kommissionen och rådet anser om dessa åtgärder och vilka åtgärder de ska vidta i detta avseende, inte minst eftersom jag uppriktigt sagt anser att kommissionens svar kom lite sent.

Jag ska avsluta med att fråga kommissionen och rådet var handlingsplanen för utvecklingen av en europeisk strategi för romerna och deras integrering blev av, och hur Frankrike och andra medlemsstater använder de europeiska pengar som är öronmärkta för integrering av etniska minoriteter.

ORDFÖRANDESKAP: TŐKÉS
Vice talman

  Jean-Pierre Audy (PPE). – (FR) Fru vice ordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är förbluffad inför det hyckleri som jag hört i ett antal anföranden, och jag vill säga att rättsstatsprincipen upprätthålls ordentligt i Frankrike. Vi för inte en diskriminerande politik. För övrigt erkänner vi inte ens minoriteter. Republiken är en enda och odelbar. Vi fattar beslut i enskilda fall under en domares överinseende, och beslutet visar detta. Tack, fru kommissionsledamot, för att ni påminde oss om detta. Men det franska folket har valt säkerhet. Frankrike är generöst mot människor som vistas i landet lagligt. Vi vidtar åtgärder mot människor som vistas i landet olagligt, och det franska folket tolererar inte olagliga situationer. Fri rörlighet existerar naturligtvis. Denna fria rörlighet gäller givetvis förutsatt att enskilda individer inte begår brott mot ordningen och att de har tillräckliga medel till sitt förfogande efter en tremånadersperiod. Friheter får dock inte – detta är kapitel II i stadgan om de grundläggande rättigheterna – förstås som en avsaknad av säkerhet. Frihet kan inte existera utan ordning, för frihet utan ordning är anarki. Dessutom uppmanar alla lokala politiker polisen att ingripa under sådana omständigheter. Det som vi nu måste göra är att utarbeta ett viktigt EU-omfattande program för integrering – något som president Traian Băsescu för övrigt har uppmanat till – i syfte att bekämpa maffiagrupper och människohandel, lösa problem inom utbildning, förbättra tillgången till välfärd och se till att romerna får en politisk representation. Vi skulle verkligen välkomna en gemensam lösning. Det skulle vara synd om vi inte fick en gemensam lösning, bara för att Frankrike ska fördömas. Vi missar ett politiskt tillfälle, och jag hoppas att vi kommer att ha de resurser som krävs för att finna denna lösning till på torsdag.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Herr minister, fru kommissionsledamot! Tack så mycket för era tal. Det står dock helt klart utifrån det som dessa talare sade att ni inte har en aning om vad som sker i de romska bosättningarna i EU och i EU:s medlemsstater.

Det som sker i Frankrike är bara toppen av ett isberg, och det beslut som fattades av Nicolas Sarkozy är inte det första av sitt slag som en europeisk statsman fattar. Sådana beslut har även fattats tidigare av andra länder. De har fattats i Storbritannien och i Italien, och de kommer med säkerhet att fattas igen i framtiden. Det är mycket tydligt att kommissionen har misslyckats att ge ett adekvat svar, och det är inte vi socialdemokrater som gör en politisk fråga av det, utan det är faktiskt er grupp som inte är i stånd att erkänna att sådant här är oacceptabelt i EU.

Fru kommissionsledamot! Om vi verkligen vill finna en lösning på problemet med romer måste vi sluta att utbyta tomma ord och fraser som vi har gjort här i flera år nu. Det är nödvändigt att göra en riktigt djupgående analys och lösa detta i samarbete med romerna, och inte bara de intellektuella romerna, som mycket ofta har en annan åsikt om hur romer i själva verket lever, utan direkt med företrädare för de bosättningar som jag har talat om.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vad mycket allmänna missuppfattningar om bedömningarna som vi har hört i dag! Bedömningar är mer genomblickbara om vi ser till rättigheterna: till rätten att inte återsändas – som vi alla är överens om – men också barns rätt till att leva och studera i en värdig miljö.

Om jag tvingade mitt barn att dag ut och dag in sitta i en sittvagn i en vägkorsning, utsatt för sol och regn, och om jag tvingade honom att äta bland avgaserna från tjänstebilar, om jag gjorde detta skulle domstolen ta ifrån mig min son. Om en medlemsstat vidtog åtgärder för att ta itu med en liknande situation som skapats av en etnisk minoritetsgrupp skulle rop om rasism höras.

I artikel 7 i direktiv 2004/38/EG föreskrivs att alla som är inskrivna i skolan med syfte att bedriva studier ska ha uppehållsrätt för längre tid än tre månader. Men vi kan inte ta barns fingeravtryck. Detta innebär att vi inte kan identifiera ett barn som dyker upp i skolan en dag och förs upp på närvarolistan och nästa dag dyker upp och säger att det inte är han eller hon. I skolan får inte närvarolistor upprättas med namn utan det ska göras med ljud, för man får inte identifiera dem, annars är man rasist.

Den regel som säger att vi borde respektera rätten att inte återsända människor men inte rätten till ett värdigt liv är något underlig, och något som vi borde ta på oss att garantera även för de europeiska etniska minoriteter som finns i vårt Europa.

  Juan Fernando López Aguilar (S&D). – (ES) Herr talman! I förmiddags belystes avståndet mellan EU-institutionerna och allmänheten i debatten om unionens tillstånd. Detta är ett politiskt problem, och dessutom ett europeiskt problem. Det är därför ett bevis på att EU inte grundas på den inre marknaden och en gemensam valuta, utan på de allmänna, grundläggande rättigheterna och ett område för frihet, säkerhet och rättvisa.

Detta innebär att bristande social integrering av en minoritet som objektivt utesluts inte är det berörda landets problem, eller ett problem för de länder som har en hög integreringsnivå när det gäller den romska befolkningen, som Spanien.

Det är ett europeiskt problem, och följaktligen finns det, oberoende av det rättsliga svaret – som i första hand är kommissionens ansvar och i sista hand domstolarnas ansvar – ett politiskt förfarande som är parlamentets ansvar. Parlamentet måste i första hand uttryckligen påpeka att en utvisning på grund av etnisk tillhörighet strider mot den nödvändiga europeiska integreringen av medborgare. För det andra måste parlamentet påpeka att populistiska gester som syftar till att övervinna de problem som medlemsstaternas regeringar har i samband med opinionsundersökningar i jakt på syndabockar strider mot Europeiska unionen och mot den nödvändiga europeiska integreringen av medborgare. Slutligen ska det sägas att varje gång som det görs en föraktfull gest sänder det ut ett budskap om att det finns regeringar som inte bryr sig om vad EU:s institutioner säger, för de tror på undersökningarna, och de kommer att tvingas konfrontera parlamentet, kommissionen och EU-institutioner som helhet.

  Jan Mulder (ALDE). – (NL) Herr talman! Nästan alla talare har sagt att lagen måste tillämpas på samma sätt i hela EU, och kommissionen har sagt att Frankrike fortfarande måste svara på vissa frågor när det gäller utvisningen av romer. Jag har följande fråga till kommissionen. Har det fastställts en tidsfrist för Frankrike för att besvara dessa frågor? När kommer kommissionen att säga: ”Nu är det dags att ni ger oss ett tydligt svar?” Och när kommer kommissionen, mot denna bakgrund, att ha möjlighet att inta en tydlig ståndpunkt?

Sedan har vi infallsvinkeln med de stora belopp som används för att integrera romer. Kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning, socialpolitik och inkludering gav ett antal exempel, varav ett var, om jag förstod det rätt, en framgångsrik dialog med romer i Ungern. Som jag ser det behöver inte en dialog bli så kostsam. Finns det inga bättre exempel på framgångsrika integreringsprojekt än den dialog som har inletts i Ungern?

  Ulrike Lunacek (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot Reding! Under det år jag varit parlamentsledamot har jag lärt känna er som en kommissionsledamot som vidtar åtgärder mot diskriminering på många områden, och hittills har jag ansett att ni är rätt person att vara kommissionsledamot för grundläggande rättigheter. Ert tal i dag, era uttalanden de senaste veckorna och den tvekan ni visat prov på i hanteringen av det som skett i Frankrike – massdeporteringen av romer – har emellertid gjort mig djupt besviken. Jag instämmer med alla dem som anser att denna deportering är skandalös.

Å ena sidan uppger ni att den franska regeringen sagt att det inte förekommit någon riktad åtgärd där grundläggande rättigheter kränkts. Å andra sidan säger ni senare att ni vill förvissa er om att Frankrike även följer EU:s lagstiftning. Det innebär att Frankrike alltså har kränkt EU:s lagstiftning när det gäller detta. Varför säger ni inte det rent ut?

Jag förväntar mig att ni är lika tydlig i ert försvar av etableringsfriheten och den fria rörligheten för alla EU-medborgare som kommissionen alltid är när det gäller att försvara den fria marknaden, och att ni inte bara finner er i detta.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Länderna i Östeuropa, där det finns stora romska minoriteter, kritiseras ofta för sin olämpliga behandling av romerna. Denna allmänna kritik följs emellertid inte upp av några konkreta förslag på hur romerna kan integreras i majoritetssamhället på ett civiliserat och kultiverat sätt.

Den aktuella deporteringen av hundratals romer från Frankrike till deras ursprungsländer visar att det inte ens i ett land som har stora erfarenheter av att integrera invandrare från praktiskt taget hela världen finns förståelse för de romska invandrarfamiljernas livsstil, värdegrund och förhållande till majoritetssamhället.

Jag vill inte döma den franska regeringen för dess beslut. Jag vet emellertid att det inte kommer att lösa problemet med romerna. Kanske kan det bli startpunkten för en ny gemensam process inom EU och medlemsstaterna mot en heltäckande och koncentrerad lösning på detta problem. EU bör emellertid ha en ledande roll när det gäller detta eftersom de enskilda medlemsstaterna mer eller mindre hanterar problemet med ett visst mått av själviskhet.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Man försöker anklaga president Nicolas Sarkozy för att bedriva politisk aktivism och på så sätt avleda uppmärksamheten från de franska problemen, men den beklagliga deporteringen av romer tyder på stora problem. I hundratals bosättningar lever romerna isolerade i en parallell värld, och ofta hemfaller de till brottslighet. Detta leder naturligtvis till oro hos dem som lever i närliggande områden.

Vi får inte glömma bort den incident som gav upphov till den nuvarande situationen. Det förekom trots allt en attack mot franska polismän av 50 maskerade romer. Den fria rörlighet som EU:s medborgare åtnjuter får inte användas som ursäkt. Jag vill också att hänsyn tas till det faktum att framför allt Rumänien har en generös naturaliseringspolitik som innebär att pass på ett mycket generöst sätt delas ut till i synnerhet romerna, men även medlemmar av den moldaviska maffian.

Det är naturligtvis oacceptabelt att vi å ena sidan vill ha obegränsad rörelsefrihet inom EU – en rörlighet som har framhållits många gånger i dag – samtidigt som pass och medborgarskap frikostigt delas ut, och ett okontrollerat inflöde in i Europa uppmuntras.

  Roberta Angelilli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Detta är inte första gången vi har en debatt om romerna. Även om avsikterna är goda är resultaten uppriktigt sagt otillfredsställande. Vi bär naturligtvis alla ansvaret för detta. När det gäller integrationen av romer kan den som är utan skuld kasta första stenen.

Samtidigt vill jag tacka kommissionen för den nya politik den har beskrivit i dag. Jag skulle ha önskat en ingående debatt om dessa frågor, men det var inte möjligt. Vi har sett prov på det vanliga agerandet, och det som förargar mig mest är det faktum att vänstern i dag utnyttjar romerna som ideologiska brickor i politiskt syfte. Samma vänster har under de många år den haft makten på nationell och lokal nivå låtit romerna leva i undermåliga kåkstäder där barnen tvingas tigga och inte får gå i skolan osv.

När vänstern hade makten visades det inte någon ilska, herr Swoboda. Jag hörde inte några upprörda ord när dessa saker skedde. Jag vill vädja till talmannen: Låt oss nästa gång ha en riktig debatt om politik, program och fakta.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D). – (RO) Jag har sett de åtgärder och uttalanden som används för att stigmatisera en folkgrupp. Jag har också sett de uttalanden som skapar en negativ bild av ett land eller ett folk. De strider mot den europeiska andan och de europeiska principerna och skapar populistiska och främlingsfientliga attityder som undergräver EU:s principer.

Vi får inte låta fördomar mot romer utnyttjas i politiskt syfte. Vi får inte acceptera att det sker en indelning i första och andra klassens medborgare inom EU. Syftet med samordningen på EU-nivå måste vara att förbättra romernas situation, inte att begränsa medborgarnas rättigheter.

De 12 miljonerna romer, zigenare, resandefolk eller roma, som de kallas i sina ursprungsländer, är ett gemensamt problem som kräver gemensamma lösningar. Jag finner det oacceptabelt att problemet med romerna kopplas till frågor som rör Schengenvisering eller anslutning för Rumänien och Bulgarien.

  Rui Tavares (GUE/NGL). – (PT) Det var en aning genant att se kommissionens ordförande ducka för frågan imorse, men jag måste säga att det nu under eftermiddagen blivit löjligt. Kommissionsledamoten för grundläggande rättigheter kommer för att träffa oss, och det första hon talar om är brottslighet? Fru kommissionsledamot, er portfölj är grundläggande rättigheter, och jag har varit en varm anhängare av denna portfölj och av den energi som ni har ägnat den, men för närvarande känner jag inte igen er i denna roll.

Samtidigt som vi talar här kränks EU-medborgares grundläggande rättigheter – rätten till fri rörlighet och även rätten till icke-diskriminering. Det är andan i fördraget som kränks och unionens historia som inte respekteras – inte bara avlägsna händelser från tiden kring andra världskriget utan även 1990-talets historia.

Låt oss erinra oss vad vi alla sade till Rumänien och Bulgarien när de ville bli medlemmar i EU. Vi sade att om de inte förföljde minoriteter, om de inte genomförde etnisk rensning, och om de skötte sig i fråga om mänskliga rättigheter så kunde de bli medlemmar av EU. När de blev medlemmar fick de uppleva hur de mäktigare länderna i hjärtat av EU utan problem och utan att kommissionen fäste någon vikt vid det gjorde just det som vi sade till Rumänien och Bulgarien att de inte fick göra om de ville bli medlemmar av EU.

  Viviane Reding, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Mycket har sagts, och det har förekommit mycket polemik. Jag kommer inte att svara på samma sätt eftersom det är viktigt att vi lugnar oss och koncentrerar oss på anledningen till att vi är här – nämligen att lösa problemen och inte skapa fler problem. En konkret fråga som ställdes var: Vilka deltog vid toppmötet i Córdoba med företrädarna för romerna? Svaret är László Andor och undertecknad, två spanska ministrar, en fransk statssekreterare och en finsk minister. Dessa var de enda deltagarna från de 27 regeringarna.

Om ni granskar de dokument som visar vem som spenderar vad på den romska befolkningen kommer ni att förstå att våra regeringar på det stora hela inte använder medel för att investera i ett bättre liv för den romska befolkningen, men jag överlåter åt min kollega László Andor att tala om detta.

Jag kommer att ta upp Hannes Swobodas inlägg, eftersom det kännetecknades av samma ton som många ledamöter i Europaparlamentet använder sig av. Jag är förbluffad eftersom vi delar samma värden och principer, och när jag ser på det socialdemokratiska partiets resolution så är det en ordagrann kopia av vad jag sade på kommissionens vägnar i augusti. Jag citerar det jag då sade: ”Jag beklagar att … den retorik som har använts i vissa medlemsstater de senaste veckorna har varit öppet diskriminerande och till vissa delar provocerande. Romernas situation är en allvarlig fråga. Den bör inte bara finnas på dagordningen i augusti utan under hela året och förtjänar att behandlas försiktigt och ansvarsfullt av makthavarna. De nationella beslutsfattarna har en viktig roll när det gäller att garantera både den allmänna ordningen och den sociala integrationen av alla européer som väljer att leva inom deras territorium. För Europa är inte bara en gemensam marknad – det är också en gemenskap som bygger på värden och grundläggande rättigheter. Europeiska kommissionen kommer att bevaka denna fråga.”

Detta var alltså kommissionens officiella deklaration. Kommissionen vägrar emellertid att se på den romska frågan ur ett svartvitt perspektiv och att göra den till en partipolitisk fråga.

I likhet med er fördömde jag tydligt den retorik som har använts, inte bara i Frankrike utan även i många andra medlemsstater. I likhet med er anser jag att den fria rörligheten är en av de grundläggande rättigheterna i EU. Hela kommissionen stöder detta.

Det handlar emellertid inte bara om rättigheter. Det handlar även om skyldigheter, och kommissionen har en skyldighet att skapa balans mellan de rättigheter och skyldigheter som inte togs upp av oss, utan som parlamentet beslutade om 2004, som ett uttryck för väljarnas intressen. För att uppnå denna balans mellan rättigheter och skyldigheter har vi dagligen haft kontakt med de franska myndigheterna. Vi har tydliggjort detta, och det var därför ministrarna kom till Bryssel för att ha en mycket rättfram och tydlig diskussion med kommissionen. Jag har berättat för er vad ministrarna sade till kommissionen.

Samtidigt fortsätter vår rättstjänst att analysera fakta i grunden, för vi kan inte bara förklara krig mot en medlemsstat. Det finns regler för hur man analyserar vad en medlemsstat har gjort, och jag tydliggjorde för er att denna analys ännu inte är slutförd och att vi ännu inte har bevis för huruvida det förekommit någon diskriminering eller huruvida rättssäkerhetsgarantier tillämpats genom en bedömning från fall till fall, med ett motiverat skriftligt beslut och en tidsfrist om en månad för att lämna landet.

Allt detta analyseras fortfarande. Vi vet – och detta är ett faktum – att Frankrike inte har genomfört direktivet från 2004 om fri rörlighet när det gäller rättssäkerhetsgarantier, och det är just dessa rättssäkerhetsgarantier som vi talar om, så kommissionen har frågan under kontroll. Därför skickade jag i dag en skrivelse om just denna fråga på kommissionens vägnar till de franska myndigheterna. Ni kan vara säkra på att om det påträffas något rättsligt bevis mot Frankrike eller något annat land – och ni vet sedan tidigare att även ”stora” länder kan anklagas av mig och att jag oftast vinner dessa mål i EU-domstolen – så kommer jag att agera. Men för att vinna i EU-domstolen måste det finnas en allvarlig grund – det räcker inte med att göra partipolitiska deklarationer. Kommissionen är en seriös organisation som måste följa reglerna, och det är just det som kommissionen gör och fortsätter att göra.

Det finns en sak som jag beklagar. Låt oss bortse från den partipolitiska upphetsningen eftersom den är normal inom politiken. Jag beklagar att vi har talat så lite om romernas öde, trots att det är därför vi är här.

Vi har genomfört kommunikation och handlingsplan. Vi har de romska plattformarna. Vi har alla dessa åtgärder till förfogande. Varför tillämpas de inte? Fattigdomsfällan och frågan om diskriminering är en realitet. Ni bör hjälpa kommissionen att förmå medlemsstaterna att tillämpa dessa åtgärder. Det finns pengar till detta, men de används inte för att lösa problemet.

Varför är det så? Enligt min personliga åsikt kan det bero på att det i våra medlemsstater inte är särskilt populärt att använda EU-medel till att investera i den romska befolkningen. Jag hoppas att jag har fel och att det i och med de fem åtgärder jag har föreslagit kommer att ske förändringar i framtiden. Jag räknar med att parlamentet hjälper mig att arbeta i denna riktning eftersom jag och László Andor inte ensamma kan åstadkomma detta.

Jag behöver er hjälp, men inte med partipolemik. Jag behöver er hjälp med att vidta konkreta åtgärder för att lösa och komma tillrätta med problemen.

  Anna Záborská (PPE). – (FR) Herr talman! Vi har precis debatterat en mycket viktig fråga. Trots detta har över 20 parlamentskolleger inte fått möjlighet att säga vad de tycker i frågan. Därför föreslår jag att talmannen inom en snar framtid ges möjlighet att ändra arbetsplanen och förlänga debatterna, så att alla parlamentskolleger får möjlighet att delta i så viktiga debatter som denna.

  Hannes Swoboda (S&D). – (EN) Herr talman! Jag ska fatta mig kort. För det första, fru kommissionsledamot, hade vi en debatt om den romska frågan för några månader sedan. Det var parlamentet som drev igenom denna debatt.

För det andra är jag fortfarande inte helt nöjd, men det ni sade alldeles nyss i ert svar var mycket starkare och tydligare än det ni sade i början av debatten.

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Precis som tidigare kommer jag även i framtiden alltid att finnas tillgänglig för diskussioner om frågor som rör romerna.

Låt mig koncentrera min del av svaret till några huvudsakliga punkter. I början av året, en kort tid efter att den aktuella kommissionen tillträtt, gjorde jag mitt första besök i Paris vid den inledande konferensen för Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Jag blev verkligen imponerad av stämningen och av de icke-statliga organisationernas och statliga tjänstemännens uppriktiga avsikt att bekämpa fattigdom och samarbeta för det som vi senare kom att kalla Europa 2020-målen.

Det säger sig självt att de senaste två månadernas händelser inte var något vi förutsåg eller uppmuntrade i februari i Paris. Detta är en besvikelse för många av oss, och jag förstår att delar av parlamentet är mycket kritiska till denna utveckling.

Trots att dessa frågor är mycket komplexa till sin karaktär anser jag att vi bör uppmärksamma den mycket mer upprörande situationen i den romska befolkningens ursprungsländer. Den romska befolkningen befinner sig nu i en mycket svår situation sedan Frankrike och andra länder har beslutat sig för att utvisa dem. Vi talar om tio miljoner människor, varav många lever under omöjliga förhållanden.

I ett av uttalandena i dag påstås att dessa människor aldrig har integrerats. Det stämmer inte. Det stämmer inte att romerna av kulturella eller andra skäl är oförmögna att integreras i konventionella samhällen. Trots att dessa frågor som sagt är komplexa så måste jag påpeka att de flesta romer hade arbete före 1989. De var ofta mycket fattiga och hade okvalificerade arbeten, men de var till viss del integrerade på arbetsmarknaden och klarade sin grundläggande försörjning.

Vi måste klargöra att den ekonomiska övergångsperioden också orsakade störningar. Det är uppenbart att romerna var de som drabbades hårdast av denna övergångsperiod. Om vi inte inser det kommer vi inte att lyckas förstå ursprunget till dagens problem och inte heller inse vilka stora insatser som krävs. Insatserna måste ske på EU-nivå eftersom de berörda länderna vare sig har tillräckliga resurser, energi eller engagemang för att ta itu med problemen på egen hand.

Jag vill kategoriskt förkasta antagandet – eller anklagandet – att kommissionen först nu har upptäckt att en viss del av dessa pengar – socialfonden och strukturfonderna – inte når mottagarna och inte ger resultat.

Vi diskuterade detta faktum mycket öppet i Córdoba tillsammans med George Soros. Vi diskuterade det vid den parlamentskonferens som Hannes Swoboda var ordförande för, och vi planerar att hålla andra möten för att ta itu med detta. Under den två dagar långa konferensen om Europeiska socialfonden i juni uppmärksammades denna fråga också, och den tas även upp vid den konferens som just nu äger rum i Budapest. Liknande konferenser planeras i Bulgarien och Slovakien nästa år. Den viktigaste konferensen, där president Traian Băsescu även väntas delta, hålls i oktober i Bukarest, och där kommer man uteslutande att ägna sig åt hur EU-medel kan användas på ett bättre sätt för att hantera dessa problem.

Vi har tillsammans med parlamentet varit mycket aktiva när det gäller upprättandet av det nya europeiska instrumentet för mikrokrediter. Ett av de huvudsakliga argumenten för det nya europeiska instrumentet för mikrokrediter var det faktum att vare sig den konventionella finanssektorn eller EU-finansieringen i tillräcklig utsträckning når ut till marginaliserade folkgrupper – i synnerhet romerna.

Vi behöver emellertid en långsiktig strategi. Ingen ska tro att det finns någon patentlösning – någon slags snabblösning av detta problem – och att det bara handlar om att på kort tid hitta en lösning. Vi måste ha en långsiktig strategi. Vi har en långsiktig strategi, nämligen Europa 2020 med ett starkt engagemang för att bekämpa fattigdom och en mängd målsättningar. Medlemsstaterna arbetar med sina egna reformprogram. Det kommer helt enkelt inte att vara acceptabelt att de länder där ett stort antal romer lever underlåter att göra ett tydligt åtagande när det gäller sysselsättning och det lika viktiga området utbildning inom ramen för programmet för att minska fattigdomen för de romska folkgrupperna.

Skola för yngre barn har en avgörande roll. Kommissionsledamot Androulla Vassiliou är med oss i anden i alla dessa diskussioner och kommer även att delta i den arbetsgrupp som Viviane Reding föreslagit när den träder i kraft. Det börjar med skola för yngre barn och fortsätter med ordentliga förberedelser för att kunna delta på arbetsmarknaden. Det är en mycket besvärlig kamp som kommer att kräva mycket energi.

Jag instämmer emellertid med alla dem som understryker att vi också måste ta den omedelbara situationen på allvar och inte bara tala om de långsiktiga planerna när det gäller integration. Det är sant att det finns en risk för ökad rasism och främlingsfientlighet. Som ordföranden sade i sitt tal imorse finns det inte utrymme för något sådant i EU.

  Talmannen. – Låt mig avslutningsvis ge en subjektiv kommentar. Eftersom jag är talman för denna session har jag inte kunnat delta i diskussionen om denna fråga, men jag lämnade in en egen skriftlig kommentar eftersom jag anser att frågan är av största vikt.

  Olivier Chastel, rådets ordförande. – (FR) Herr talman! Jag vill bara säga några ord för att avsluta denna debatt som verkligen har varit intressant. Jag vill säga att debatten kommer att vara till hjälp om den i framtiden bidrar till att vi gör framsteg när det gäller integration av romer. Jag anser att det framför allt är detta som vi måste ta med oss från sessionen denna tidiga eftermiddag. Som jag precis sade tas denna fråga regelbundet upp i de slutsatser som nås av de olika rådskonstellationerna, däribland rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor). Syftet med alla dessa slutsatser är att främja integrationen av romer i medlemsstaterna. Genom att läsa igenom de olika rådsdokumenten får man en uppfattning om hur ofta rådet tar upp denna fråga och uttalar sig mot stigmatiseringen av en folkgrupp. Dessutom har det belgiska ordförandeskapet nyligen klargjort att integration fortsätter att vara en av de principer som EU bygger på och att denna fråga förtjänar att debatteras i lämpliga forum. Naturligtvis måste alla berörda länder delta i debatten med den jämvikt som krävs. Vi har självklart noterat den senaste tidens kommissionsbeslut och begäran om att sammankalla till ett gemensamt möte med rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) och rådet (rättsliga och inrikes frågor). Jag kommer inte att ge några ytterligare kommentarer om lämpligheten i denna begäran. Jag vill bara säga att rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) faktiskt delvis har förutsett denna begäran eftersom integrationen av romerna finns med på dagordningen för dess nästa möte som äger rum den 21 oktober.

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 9 september 2010.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag är övertygad om att de problem som romerna står inför inte kan lösas genom drastiska åtgärder. Vi måste vidta åtgärder på ett ansvarsfullt sätt och engagera alla EU-länder i processen, oavsett hur svårt detta ter sig. Romer är EU-medborgare och måste åtnjuta alla de grundläggande rättigheter som garanteras genom EU-lagstiftningen: rätten att bosätta sig och den fria rörligheten. Kränkningen av dessa rättigheter i Frankrike utgör ett farligt prejudikat som kan få långsiktiga effekter. Jag anser att det är vår skyldighet att undvika att anklaga och framför allt kriminalisera en särskild invandrargrupp, i synnerhet eftersom de romer som sändes hem frivilligt inte tidigare var straffade. Jag anser också att lösningen inte är att förvisa de romska medborgarna från en del av Europa till en annan eller att, vilket är ännu värre, genomföra kollektiva utvisningar. Vi måste vidta gemensamma åtgärder på EU-nivå för att integrera denna minoritet och utforma en EU-strategi för romerna. De prioriterade områdena i denna strategi måste vara utbildning, hälsa och att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden. Det är nödvändigt att vi tillsammans hittar konkreta lösningar som främjar social integration för romer och inte tillåter att representanterna för denna folkgrupp på något sätt känner sig marginaliserade.

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (RO) Jag vill betona att det inte är säkert att de franska myndigheternas utvisningar av de romska medborgarna strider mot fördraget. Ärendet måste undersökas från fall till fall eftersom EU-medborgare inte har en ovillkorlig fri rörlighet, utan utövar denna rättighet i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2004/38/EG, där villkoren för deras vistelse tydligt anges. Dessutom kan EU-medborgare utvisas p.g.a. skäl kopplade till säkerhet, allmän ordning och folkhälsa. Frågan om huruvida dessa åtgärder är olagliga uppstår endast om romer som är lagligen bosatta har utvisats. Å andra sidan har romer, precis som andra EU-medborgare, både rättigheter och skyldigheter. Lösningen är att utforma en effektiv och följdriktig EU-strategi som främjar social integration av romer för att ge dem möjlighet att uppfylla sina skyldigheter som medborgare. En annan avgörande aspekt är att få bukt med diskriminering genom att förändra människors uppfattning om romer. Vare sig Frankrike eller de andra medlemsstaterna bör låta Rumänien axla hela ansvaret för att reda ut romernas situation. Mediernas snedvridna bild i Frankrike och försöket att utnyttja utvisningarna i valtaktiskt syfte är inte till någon hjälp. Vi måste visa prov på solidaritet och ansvar i hanteringen av denna känsliga fråga. Vår förmåga att uppnå detta blir ett test av de värden som EU förespråkat under åren.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag fördömer skarpt den kränkning av de mänskliga rättigheterna som den franska regeringen begått genom den kollektiva utvisningen av romer. Dessvärre förekommer detta extremistiska och populistiska beteende som främjats av Silvio Berlusconi även i ett land som gärna utger sig för att vara en hemvist för de mänskliga rättigheterna. Samtidigt måste jag påpeka att kommissionens passiva hållning i fråga om Frankrikes kränkning av bestämmelserna i artiklarna 14, 27 och 30 i direktiv 2004/38/EG är ett tecken på dess delaktighet i vidmakthållandet och förvärrandet av diskrimineringen mot Europas största minoritet. Romernas situation förvärras, vilket både beror på bristen på en samordnad integrationspolitik på EU-nivå och på de extremistiska handlingar som äventyrar europeiska värden. Därför efterlyser jag ett bestämt ingripande från kommissionens sida för att få ett slut på de kollektiva utvisningarna, i enlighet med de befogenheter den ges i artikel 258 i det konsoliderade EU-fördraget. Annars finns det risk för att detta odemokratiska och skamliga beteende sprids, vilket uttalandena från den finska regeringens företrädare och återkopplingen från gårdagens informella ministermöte i Paris tyder på.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Det är uppenbart för alla att den fria rörligheten inom EU är en grundläggande rättighet som EU-medborgare garanteras. En annan mycket viktig rättighet är att medborgarna inte ska utsättas för handlingar p.g.a. att de tillhör ett visst kön eller en viss ras, etnisk folkgrupp eller samhällsgrupp, talar ett visst språk, bekänner sig till en religion eller har en viss politisk övertygelse. Därför vill jag betona att försöket att koppla frågan om social integration av vissa EU-medborgare till Rumäniens eller Bulgariens anslutning till Schengenområdet är obefogat och orättvist. Ansvaret för romernas sociala integration vilar inte bara på Rumänien, Bulgarien eller Frankrike, utan på hela Europa. Därför anser jag att romernas integration måste vara en prioriterad fråga för EU och att de gemensamma lösningarna måste fastställas av medlemsstaterna tillsammans med kommissionen.

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. – (RO) Europaparlamentets resolution om fördrivningen av romer från Frankrike är ett nödvändigt inslag i kampen mot de övergrepp som begåtts av högerregeringar. Den här resolutionen ser vi som en uppmaning att respektera en av EU-medborgarnas grundläggande rättigheter, rätten till fri rörlighet och tillgång till arbetsmarknaden.

Även om de franska myndigheterna hävdar att hemsändningen av romer var frivillig finns det otaliga uttalanden som bevisar motsatsen. De beslut som fattats av den franska regeringen tyder på dess oförmåga att hantera en sådan här situation. I ett politiskt perspektiv skapar den franska regeringen en syndabock och hoppas därmed vinna politiska röster. Frankrike måste tänka om när det gäller inställningen till invandrare, oavsett deras nationalitet och etniska ursprung.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Situationen för de romska medborgare som begår brott i EU-länder måste hanteras utan några generaliserande fördomar och stereotyper, i synnerhet sådana som bygger på oacceptabla kriterier, såsom etniskt ursprung, och där det saknas en kollektiv strategi. När det gäller situationen för de romska folkgrupperna måste kommissionen be medlemsstaterna att tillsammans med deras representativa strukturer tillhandahålla specifika åtgärder för att bidra till att lösa de problem som identifieras på nationell nivå i varje medlemsstat. Kommissionen kan främja en sådan strategi genom att anslå ytterligare resurser från budgetposter som inte har utnyttjats. Problemet med social integration av EU-medborgare har inget att göra med och faller inte inom Schengenregelverkets ansvarsområde. Schengen är ett gemensamt område för fri rörlighet, och Rumänien uppfyller kraven i gemenskapens regelverk för områden som polissamarbete, personuppgiftsskydd, visering samt gränskontroll till sjöss och på land, vilket har bekräftats av varje expertutvärdering. Därmed har Rumänien redan bevisat att landet har förmågan att effektivt hantera migrationsströmmar vid Schengenområdets yttre gräns, i enlighet med de normer som följs av de nuvarande medlemsstaterna i Schengenområdet.

  Marian-Jean Marinescu (PPE), skriftlig. – (RO) Alla EU-medborgare måste följa nationella lagar och EU-lagar. Romer är EU-medborgare. Alla medlemsstater måste följa sina egna lagar och EU-lagar. EU består av 27 medlemsstater. Faktum är att romer utgör ett särskilt problem. Detta beror inte på omständigheter där de drabbas av diskriminering utan på deras sociala omständigheter. Det är en situation som dikteras av den ekonomiska situationen i allmänhet, men i synnerhet av aspekterna i deras egen tradition: nomadliv och en låg utbildningsnivå, vilket leder till en brist på yrkeskvalifikationer. Om vi verkligen vill lösa detta specifika problem måste vi utforma och driva igenom en EU-politik som genomförs av alla medlemsstater. Denna politik måste främst bygga på utbildning. Utbildning kan ge sysselsättningsmöjligheter, vilket kommer att utgöra ett viktigt bidrag till den sociala integrationen av romerna.

  Katarína Neveďalová (S&D), skriftlig. – (SK) Mina damer och herrar! Situationen för den romska minoriteten i Europa är synnerligen allvarlig. Medlemmar av denna grupp utsätts ofta för angrepp och t.o.m. etnisk rensning. Jag instämmer i kritiken av de åtgärder som den franska regeringen nyligen vidtagit, som har lett till att flera hundra av dessa EU-medborgare utvisats och anklagats för olika lagbrott. Saken är emellertid den att vi inte känner till någon annan massutvisning av människor som anklagats för liknande lagbrott. Händelserna i Frankrike kan därför beskrivas som etnisk rensning. Min fråga är: Vem kommer att drabbas härnäst? Kommer det att bli medborgare som tillhör andra minoriteter eller invandrare? Vi befinner oss på mycket hal is inom EU. Vi har funnit oss i sådana handlingar tidigare när det gäller andra medlemsstater, närmare bestämt Storbritannien och Italien, och nu är de här igen. Vi måste tydligt distansera oss från dessa handlingar och utdöma stränga straff till de som utför dem eftersom de leder till vi att skapar två olika lager vad gäller jämlikhet, och romerna kommer att hamna på det nedre lagret. Vi måste hitta lösningar på den nuvarande situationen. Enligt min mening bör vi investera mer i utbildning för denna folkgrupp eftersom det är den enda lösningen. Det må vara försent att rädda den nuvarande generationen, men kanske kan vi rädda framtida generationer.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Vi måste inleda en seriös debatt i syfte att hitta en lösning på EU-nivå av ett problem som påverkar många av våra medlemsstater. Denna debatt måste emellertid hanteras på ett konstruktivt sätt utan pretentiösa attityder och publikfrieri.

Återigen blundar den europeiska vänstern för en nödsituation som drabbat romerna, och som den inte velat eller vetat hur den ska hantera. Den utnyttjar detta problem för att förvärra nödsituationen och förvandlar den till ett verktyg helt och hållet i propagandasyfte.

Jag har alltid förespråkat ett samhälle som bygger på inkluderande och acceptans, och det är just därför alla de som vill delta i och integreras i ett samhälle och en nation måste följa vissa regler. Socialdemokraten Tony Blair har sagt att invandring och blandning av kulturer alltid har utgjort en form av berikning, men människor som kommer till en annan medlemsstat möts av ett system som bygger på värden. Och dessa värden måste följas av alla. Bortsett från eventuella kulturella eller religiösa skillnader finns det därför vissa gemensamma principer i rättssäkerheten som är en del av vårt gemensamma arv och som måste accepteras av alla.

  Sirpa Pietikäinen (PPE), skriftlig. – (FI) I EU:s grundläggande värden ingår respekten för den mänskliga värdigheten, tolerans och öppenhet. Dessutom är den fria rörligheten för personer en av dess stöttepelare. Genom Lissabonfördraget blir stadgan för de grundläggande rättigheterna lagligt bindande och tillför kraft till unionens dimension för mänskliga rättigheter. Situationen för Europas romer visar att frågor som rör jämlikhet på daglig basis och genomförandet av grundläggande rättigheter fortfarande lämnar mycket övrigt att önska. När det gäller de rättsliga instrument som finns tillgängliga på EU-nivå är problemet att kommissionen, trots den bindande karaktären i stadgan för de grundläggande rättigheterna, är oförmögen att blanda sig i frågor som åtminstone i nuläget inte faller inom dess befogenheter. Direktivet om likabehandling, där all form av diskriminering förbjuds, och vars framsteg försenats av rådet, är enligt min mening ett av de viktigaste verktygen för att bekämpa diskriminering av romer och många andra européer. Det finns många sårbara grupper, bl.a. äldre människor och sexuella minoriteter. Det är viktigt att se till att direktivet har horisontell räckvidd och att förbjuda både aktiv och passiv diskriminering på alla grunder, utan kryphål och undantag. Det finns ingen plats för diskriminering i ett civiliserat europeiskt samhälle där det råder respekt för mänskliga rättigheter och jämlikhet, och var och en av oss ska ha samma möjligheter att delta i detta samhälle. De grundläggande rättigheterna måste genomföras nu och inte om fem eller tio år.

  Cristian Dan Preda (PPE), skriftlig. – (RO) Romerna är inte bara den största minoriteten, utan även den mest marginaliserade folkgruppen inom EU. Deras situation kommer inte att förbättras av att tvisten mellan vänster och höger flyttas från nationell nivå till EU-nivå och skapar ökad social intolerans i stället för ökat politiskt ansvar. Romerna behöver en integrationspolitik på nationell nivå, oavsett vilket land de lever i, och insatser på EU-nivå om den nationella nivån är otillräcklig, vilket är fallet vid hantering av invandrargrupper. Samtidigt bör sakkunskaperna hos vissa icke-statliga organisationer i Rumänien, Bulgarien, Frankrike och Spanien fungera som bästa praxis för regeringar eller EU-organ.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag instämmer med dem som har fördömt de oacceptabla åtgärder som den franska regeringen vidtagit mot romerna. Den romska befolkningen är den största etniska minoriteten i EU. Vi talar om 10 eller 12 miljoner människor, mer än Belgiens befolkning. Romernas problem är inte något särskilt lands problem: de är EU:s problem. Om vi inte inser och accepterar detta kommer alla åtgärder i slutändan att misslyckas. Problemet med romernas integration kommer inte att lösas genom påtvingade utvisningar eller våld, bonusar på 300 euro eller konferenser om kulturell mångfald. Att fortsätta med sådana metoder vore ett slöseri med tid och resurser. Problemet kommer att förvärras samtidigt som den romska befolkningen blir allt mer fattig, utestängd från övriga samhället och benägen att begå brott. Vi måste upphöra med de brutala tillvägagångssätten och på allvar se på orsakerna till deras beteende, dvs. deras otrygga förhållanden när det gäller utbildning och hälso- och sjukvård, svårigheterna att komma in på arbetsmarknaden, diskriminering och ineffektiv brottskontroll. En tydlig strategi för att integrera dessa människor i samhället måste innehålla en strävan efter att uppnå konkreta långsiktiga resultat. Vi måste genomföra dessa åtgärder tillsammans, utan att vältra över ansvaret från en medlemsstat till en annan i all oändlighet.

  Bogusław Sonik (PPE), skriftlig. – (PL) Romerna, eller zigenarna som de tidigare kallades, är värda lika mycket respekt som alla andra folkgrupper. De är ett folk som har funnits i Europa i århundraden. Romerna har även berikat den europeiska kulturen med sin kultur, och det är genom den som de bör uppfattas – genom sin poesi, sång och musik, hantverkskunskap och tradition av resande och ändlöst kringflackande. Det har förekommit försök att utrota dem och att tvinga dem att slå sig till ro, ge upp sina sedvänjor och förneka sina traditioner och värderingar. De har inte gett efter – romerna finns fortfarande ibland oss. Världen förändras emellertid. I dag skiljer sig deras egen värld radikalt från den värld som omger dem – en värld som präglas av att man ska göra karriär till varje pris, konsumera, bli rik och framgångsrik. Denna situation är en utmaning för oss alla, för hela Europa. EU måste utveckla ett effektivt stödprogram för människorna i denna folkgrupp så att vi samtidigt som vi respekterar deras traditioner ger dem möjlighet att ta sig ut ur sin isolering och utestängning. EU grundades inte bara för att människor skulle leva i fred och bli rika, utan även för att hantera de allra svåraste utmaningarna. Jag anser inte heller att någon medlemsstat i EU är oförmögen att ställa de verkliga brottsförövarna inför rätta och måste nöja sig med en allmän misstanke mot att någon grupp har brottsliga tendenser.

  Michèle Striffler (PPE), skriftlig. – (FR) Romernas situation i Europa är ett problem som framför allt rör mig som EU-medborgare, och inte som fransk parlamentsledamot. Den stora majoriteten romer är EU-medborgare. I egenskap av sådana omfattas de fullt ut av den fria rörligheten och rätten att bosätta sig i enlighet med fördragen och direktiv 2004/38/EG.

Precis som alla andra rättigheter är emellertid denna rätt även förknippad med skyldigheter. Dessutom måste lagen, i alla dess aspekter, respekteras av alla. För närvarande beräknas antalet romer i Europa uppgå till 11 miljoner. Det är uppenbart att denna fråga rör hela Europa, och min grupp är återigen ensam om att visa att den verkligen har tänkt igenom denna fråga genom att bidra till debatten på ett konstruktivt sätt.

Vi måste t.ex. överväga hur vi bäst utnyttjar EU-medel till att förbättra villkoren för att integrera romerna i deras ursprungsland. Vi måste även genomföra en verklig strategi för romerna på EU-nivå och engagera den romska folkgruppen i utvecklingen, genomförandet och uppföljningen av denna strategi.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D), skriftlig. – (HU) De senaste veckorna har händelserna i Frankrike visat att en alltför stor förenkling av problemet inte leder till någon långvarig lösning som förbättrar situationen för de berörda. Romerna är en särskild minoritetsgrupp i och med att de har en dubbel minoritetsstatus. De utgör en folkgrupp, och de flesta av dem tillhör samhällets missgynnade grupper. I dag är romerna fortfarande offer för diskriminering, marginalisering och segregering på många områden av såväl det offentliga livet som privatlivet. Den romska folkgruppen erkänns fortfarande inte som en nationell eller etnisk minoritetsgrupp i varje medlemsstat och åtnjuter således inte de rättigheter som är förknippade med denna status i alla berörda länder. Det innebär att deras förmåga att delta fullt ut i det offentliga livet är begränsad och i många fall endast kan utövas på frivillig basis.

Majoritetssamhället och romerna delar det sociala ansvaret för integrationen av romska folkgrupper i en asymmetrisk åtgärd. Majoritetssamhället måste acceptera romerna utan assimilering, och stödja dem i egenskap av en socialt missgynnad grupp. Å andra sidan måste romerna acceptera de regler som styr samhället i stort och ta mer initiativ när det gäller att lösa sina egna problem. En annan lärdom av händelserna i Frankrike är att social integration av de romska folkgrupperna inte kan genomföras endast på nationell nivå. Förutom den lokala, regionala och nationella nivån måste medlemsstaterna även samarbeta på EU-nivå. Avsevärda resurser från EU:s struktur- och sammanhållningsfonder måste göras tillgängliga för denna uppgift i budgetperioden efter 2013.

  László Tőkés (PPE) , skriftlig. – (HU) Dag efter dag blir vi vittnen till skarpa attacker mot Frankrikes politik och stränga åtgärder mot de rumänska och bulgariska romerna. Vissa socialdemokrater och liberaler kallar president Nicolas Sarkozy för populist, främlingshatare och rasist, och utnyttjar den olycka som drabbat de zigenare som strömmar in i Västeuropa för sina egna partipolitiska syften. Dessvärre har problemet med de utvisade romerna politiserats alltför mycket. Genom att överbetona principen om fri rörlighet inom EU på ett ensidigt sätt tenderar många att glömma bort att problemet med romer i Central- och Östeuropa inte kan lösas genom emigrering eller en kontinentomfattande ”nomadisering”. I själva verket kan deras situation endast lösas på ett tillfredsställande sätt i deras hemländer, av medlemsstaterna i samarbete med EU.

Vissa människor som endast agerar i propagandasyfte glömmer också bort att den fria rörligheten inte i sig kan vara ett syfte. Tvärtom är rätten att stanna i sitt hemland och ha ett anständigt liv ett grundläggande universellt värde och EU-värde som även Europas största etniska och sociala minoritet har rätt till. Vi måste därför sträva efter att alla EU-medborgare ska känna sig hemma i sitt hemland och inte känna sig tvingade att söka lyckan utomlands. Det bästa sättet att bemöta dem som utger sig för att värna om romerna, och vars beteende gränsar till politisk cynism, kan vara att citera Nobelpristagaren Elie Wiesel: Trots allt skickas inte romerna till Auschwitz, utan bara till Rumänien.

  Traian Ungureanu (PPE), skriftlig. – (EN) Det finns två sätt att hantera frågan om romerna. Det ena är att i likhet med våra socialdemokratiska och liberala kolleger säga: Vi är alla rasister nu! Detta skulle dock endast gynna den moraliska vänsterns ställning. Det skulle inte vara till hjälp för det romska folket.

Det andra sättet är att på ett ärligt sätt hantera det verkliga problemet. Vi bör erkänna att rätten till säkerhet och rätten till fri rörlighet är lika viktiga. Dessutom bör vi i stället för att koppla problemet med romerna till Rumäniens anslutning till Schengen inse att Rumänien har gjort en hel del för att främja utbildning och integration av romer. Man bör – i samarbete med andra europeiska länder – bygga vidare på den rumänska erfarenheten eftersom problemet med romerna inte är ett nationellt problem, utan en alleuropeisk verklighet som kräver en alleuropeisk politik.

(1) Se protokollet.