Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 7 september 2010 - Strasbourg

15. Frågestund (frågor till kommissionen)

  Talmannen. – Nästa punkt är frågestunden (B7-0454/2010).

Följande frågor har ställts till kommissionen. Jag ber om ursäkt på förhand. Vi är ännu en gång försenade, men vi måste avsluta detta kl. 20.30. Jag kommer nu att inleda med de prioriterade frågorna, och börjar med frågan från Justas Vincas Paleckis, sedan från Liam Aylward, Mairead McGuinness, och slutligen frågorna till László Andor, Andris Piebalgs och Connie Hedegaard. Det kanske bara blir en fråga var. Jag beklagar detta.

Del I

  Gay Mitchell (PPE) . – (EN) Herr talman! Min ordningsfråga handlar om att frågestunden skulle börja klockan sju. Ska jag uppfatta det som att min fråga till kommissionsledamoten med ansvar för utvecklingsbistånd inte kommer att hinna ställas?

  Talmannen. – Vi kanske hinner med den. När jag övertog ordförandeskapet för en timme sedan var vi en timme försenade, och nu är vi en halvtimme försenade. Jag försöker påskynda saker och ting och jag hoppas att hinna med er fråga. Allt jag kan säga är att det är fråga nr 2 till kommissionsledamoten.

  Talmannen. – Fråga nr 16 från Justas Vincas Paleckis (H-0356/10)

Angående: Lagstiftning om hantering och förvaring av radioaktivt avfall

Trots att 15 av EU:s 27 medlemsstater har kärnkraftverk finns det mycket få projekt för att upprätta depåer för långsiktig förvaring av radioaktivt avfall. EU ger å ena sidan medlemsstaterna rätt att själva bestämma hur de vill strukturera sin energiförsörjning, men skapar å andra sidan en mycket avancerad rättslig ram för kärnsäkerhet, samt säkerhet och hantering av radioaktivt avfall. Denna lag föreslås i enlighet med Euratomfördraget, enligt vilket EU ska fastställa och reglera grundläggande säkerhetsnormer.

Enligt uppgift kommer kommissionen under andra halvåret 2010 att föreslå en EU-rättsakt om hantering av radioaktivt avfall, och för närvarande genomförs ett offentligt samråd om ett sådant lagstiftningsförslag.

Hur långt har man kommit med detta samråd och vilka resultat har det lett till? Vilka specifika miljökrav kommer direktivet att avse? Kommer det att införas några särskilda krav för de länder som redan har lagt ner sina kärnkraftverk och som har valt att hantera avfall på andra sätt, nämligen att bygga sina egna depåer eller göra återbetalningar till leverantörer i enlighet med befintliga avtal?

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag övertar denna fråga från kommissionsledamot Günther Oettinger, och hans svar är följande:

Det offentliga samråd som offentliggjordes på webbplatsen ”Din röst i Europa” genomfördes mellan den 31 mars 2010 och den 31 maj 2010. Sammanlagt har 510 svar inkommit. Dessutom skickade flera intressenter skriftliga kommentarer till det offentliga samrådet i form av e-post, brev och rapporter. Generellt sett är en stor majoritet av EU-medborgarna för en bindande gemenskapslagstiftning, från vilken många förväntar sig förbättringar vad gäller säkerhet, rättssäkerhet, allmänhetens deltagande och nationellt beslutsfattande. Rapporten är på väg att offentliggöras på kommissionens webbsida.

Lagstiftningsförslaget skulle komma att baseras på kapitel 3 i Euratomfördraget, som handlar om skydd av hälsa och säkerhet. Det skulle syfta till att skapa en gemenskapsram för medlemsstaterna för att säkerställa en säker och hållbar hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall för alla typer av avfall och på alla stadier, från generering till slutförvaring, i syfte att undvika orimliga bördor för kommande generationer.

Eftersom den tekniska utvärderingen fortfarande pågår är det för tidigt att beskriva vilka miljökrav som kommer att gälla. Alla medlemsstater skulle fortsätta att vara ansvariga för hanteringen av sitt använda kärnbränsle och radioaktiva avfall.

  Justas Vincas Paleckis (S&D) . – (LT) Tack för ert svar! Det var dock ganska allmänt och inte särskilt detaljerat, och jag anser att Europeiska unionen alltjämt borde verka för större miljökrav på detta område. Jag är medveten om att den ansvarige kommissionsledamoten inte är närvarande, men jag skulle ändå vilja fråga hur kommissionen planerar att finansiera sådana saker och huruvida tillräckliga medel kommer att anslås för att säkerställa beslut som gynnar naturen.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D) . – (RO) Radioaktivt avfall måste hanteras och förvaras under förhållanden med maximal säkerhet.

Ett samarbete mellan europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheter är av stor betydelse för denna utveckling.

Jag skulle vilja fråga kommissionen vilken roll den ser för lokala myndigheter i denna process.

  Talmannen . – Karel De Gucht ersätter Günther Oettinger. Ni kan besvara dessa följdfrågor om ni har möjlighet till detta.

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag ska åtminstone försöka att inte säga något dumt!

För det första, som svar på den kompletterande frågan från Justas Vincas Paleckis, kommer finansiering, så vitt jag kan se, att bli en nationell angelägenhet eftersom ansvaret förblir hos medlemsstaterna. Det är den rättsliga ramen som Europeiska unionen kommer att inrätta. Jag antar att finansieringen kommer att förbli medlemsstaternas ansvar, om inte något annat beslut fattas i lagstiftningen och tillsammans med budgetmyndigheten.

När det gäller de lokala myndigheterna skulle jag tro att detta beror på maktfördelningen i de berörda medlemsstaterna. Om tillstånd måste utfärdas av de lokala myndigheterna kommer de, i viss utsträckning, att vara delaktiga i beslutsprocessen. Det kan också vara så att det i en medlemsstat finns en bestämmelse genom vilken tillstånd i detta avseende, för byggnationer till exempel, ges på nationell nivå. Allt detta kommer att framgå av det förslag till lagstiftning som vi snart kommer att lägga fram för er.

  Talmannen . – Fråga nr 17 från Liam Aylward (H-0374/10)

Angående: Europeiska små och medelstora företag, internationell handel och barnarbete

Vad kan kommissionen göra för att se till att europeiska små och medelstora företag varken direkt eller indirekt stöder barnarbete genom inköp av produkter från utvecklingsländer? Förfogar kommissionen över någon mekanism för att kontrollera europeisk handel och europeiska produkter som kan kopplas till barnarbete i utvecklingsländer? Vilka bestämmelser finns att tillgå för att tackla denna fråga?

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen tar frågan om barnarbete på största allvar. I juni meddelade ILO att cirka 200 miljoner barn arbetar. Även om trenden är nedåtgående, vilket är uppmuntrande, är det fortfarande 200 miljoner barn för mycket som arbetar när de borde få en utbildning.

Det är dock viktigt att inse att endast cirka 5 procent av dessa barn arbetar i exportinriktade sektorer. Enligt uppgifter från ILO arbetar de allra flesta med självhushållsjordbruk eller som hembiträden.

Därför bekämpar EU barnarbete genom en heltäckande politisk strategi som fokuserar på de bakomliggande orsakerna: fattigdom och brist på tillgång till kvalitativ utbildning.

Denna strategi fastställdes i kommissionens arbetsdokument från januari i år om bekämpande av barnarbete, som godkändes av rådet den 14 juni. Jag hänvisar er till båda dokumenten för mer specifik information om denna politiska strategi och dess framtida utveckling.

Sammantaget bidrar dessa åtgärder till det internationellt överenskomna målet att avskaffa de värsta formerna av barnarbete från 2016, och att så småningom få ett slut på alla former av barnarbete.

Många EU-företag, däribland små och medelstora företag, undertecknar gemensamma sociala ansvarssystem genom vilka de åtar sig att se till att barn- och tvångsarbete inte används i deras leveranskedja. Kommissionen undersöker för närvarande olika sätt att bättre integrera frågor om mänskliga rättigheter i EU-företagens sociala ansvarspolicy.

Dessutom kan små och medelstora företag använda sig av ett antal privata system för hållbar utveckling med verksamhet inom EU som, beroende på vilka kriterier som gäller för systemet i fråga, kan kräva att barn- och tvångsarbete inte används i produktionen av de varor och tjänster som bär den märkning som är förbundet med detta system.

  Liam Aylward (ALDE) . – (EN) Herr kommissionsledamot! Aktivister mot barnarbete och frivilligorganisationer har länge krävt att frågan om barnarbete integreras i all utvecklingspolitik i stället för att behandlas som en separat fråga, vilket för närvarande är fallet. Vilka framsteg gör kommissionen i detta avseende? Har kommissionen några särskilda politiska åtgärder att tillgripa för att införa eller återinföra arbetande barn i utbildningssystemet?

  Paul Rübig (PPE) . – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Skulle ni kunna inleda diskussioner i WTO-förhandlingarna om införandet av en kvalitetsmärkning med hänsyn till internationell handel - särskilt med små och medelstora företag - som skulle ge konsumenterna i Europa en garanti från en erkänd och registrerad organisation att dessa produkter har tillverkats utan användning av barnarbete? Jag anser att detta skulle vara en frivillig åtgärd som kunde förbättra situationen mycket snabbt.

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) När det gäller den kompletterande frågan från Liam Aylward, kan jag tillägga att respekten för de åtta centrala ILO-konventionerna - som inbegriper grundläggande rättigheter för arbetstagare - utgör en integrerad del av EU:s handelspolitik, både i tillämpningsområdet för det unilaterala GSP+-systemet och i bilaterala och regionala arrangemang.

Dessa omfattar konvention nr 138 om minimiålder och konvention 182 om de värsta formerna av barnarbete. Nyare avtal innehåller bestämmelser för översikt av genomförande och för övervakning av efterlevnad. De omfattar mellanstatliga organ, sociala aktörer, dialog och, om nödvändigt, en oberoende översyn som resulterar i offentliga rapporter och rekommendationer.

Vår policy är inte att återkalla handelsförmåner. Dessa kan dras tillbaka och vi kan vidta åtgärder, men vi anser - särskilt med tanke på att endast en mycket liten andel barn arbetar i exportinriktade företag - att vi bör arbeta i förebyggande syfte. Till exempel har vi flera system med länder som Indien, varigenom vi tar hand om barnen och se till att de får en utbildning.

När det gäller tilläggsfrågan om små och medelstora företag instämmer jag i att dessa system, även frivilligt, kan tillföra en hel del. Vi har emellertid, vilket jag antydde i mitt inledande svar, också sett att många små och medelstora företag är redo att stödja system enligt vilka barnarbete inte kan ingå i leveranskedjan, och att sätta detta i praktiken.

  Talmannen. – Fråga nr 18 från Mairead McGuinness (H-0376/10)

Angående: Möjliga konsekvenser av en förbättrad samordning av den ekonomiska politiken

Kan kommissionen tillhandahålla information och klargöranden om de möjliga konsekvenserna av de korrigerande åtgärder, dvs. sanktioner, som beskrivs i meddelandet om förstärkt samordning av den ekonomiska politiken för stabilitet, tillväxt och nya arbetstillfällen samt verktyg för en kraftfullare ekonomisk styrning i EU (KOM(2010)0367)?

Medlemsstater som inte uppfyller de angivna kraven i stabilitets- och tillväxtpakten kan få sina nationella EU-bidrag indragna. Hur kan kommissionen säkerställa att inte landets invånare, exempelvis jordbrukarna, skulle drabbas av sådana sanktioner?

Hur kan kommissionen säkerställa att de nationella regeringarna kommer att ha möjlighet att uppfylla sina åtaganden gentemot jordbrukarna och andra mottagare av EU-stöd, i synnerhet i en tid då finanserna i många medlemsstater är mycket ansträngda på grund av det rådande ekonomiska klimatet?

Om medlemsstaterna skulle vara oförmögna att uppfylla dessa krav, vad föreslår kommissionen att man då skulle göra?

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Meddelandet av den 30 juni om förstärkt samordning av den ekonomiska politiken för stabilitet, tillväxt och nya arbetstillfällen är en uppföljning av meddelandet vi offentliggjorde den 12 maj och innehåller konkreta verktyg för ökad ekonomisk samordning.

Vi föreslår en effektivare övervakningsram med förbättrad finanspolitisk övervakning, starkare övervakning av makroekonomiska obalanser och en mer rigorös förhandssamordning av den ekonomiska politiken under den ”europeiska terminen”. Våra förslag har tagits väl emot i rådet, av Herman Van Rompuys arbetsgrupp och av parlamentet, liksom i media. I slutsatserna från Europeiska rådets möte den 17 juni gavs ett tydligt stöd till våra förslag och det uppmuntrade oss att gå vidare med att förverkliga en bättre ekonomisk styrning i Europa så snart som möjligt.

Kommissionen kommer att anta nödvändiga formella lagstiftningsförslag under loppet av denna månad. Den kommer att räkna med rådets och Europaparlamentets stöd för att anta nödvändig lagstiftning och göra dessa förslag funktionsdugliga så snart som möjligt. Som en del av lagstiftningspaketet kommer vi att föreslå en ny verktygslåda med sanktioner och incitament för efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpakten. Stärkta mekanismer för tillämpning av skatteregler är en central del av våra förslag som är viktig för trovärdigheten i vårt finanspolitiska ramverk, och ett viktigt ämne som diskuteras i arbetsgruppen.

Såsom anges i meddelandet av den 30 juni kommer vi i ett första skede att föreslå ett nytt system för påföljder för de 16 medlemsstaterna i euroområdet grundat på artikel 136 i EUF-fördraget och, först och främst, för den preventiva aspekten och korrigeringsaspekten av stabilitets- och tillväxtpakten och, för det andra, för korrigeringsaspekten av övervakningen av skadliga makroekonomiska obalanser. Detta återspeglar det större ömsesidiga beroendet och de stärkta kraven i den monetära unionen. Sanktionerna kommer att komplettera de som redan fastställts i stabilitets- och tillväxtpakten, men träder automatiskt in i ett tidigare skede vid alltför stora underskott.

För att förbättra efterlevnaden i alla 27 medlemsstater planerar vi att, i den andra etappen, införa möjligheten att upphäva och annullera aktuella eller framtida ekonomiska anslag från EU:s budget. Detta skulle gälla utgifter i samband med sammanhållningspolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken och fonden för fiskets utveckling. Därför kommer målet vara att använda EU: s budget som kompletterande hävstång för att stärka incitamenten för efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpakten.

  Mairead McGuinness (PPE) . – (EN) Tack herr kommissionsledamot för ert ganska omfattande svar! Jag läste alla dessa detaljer i meddelandet.

Min fråga var mer specifik. Medborgarna har läst om denna möjlighet till sanktioner. Hur kan ni bestraffa medlemsstaterna och deras regeringar utan att bestraffa deras medborgare? Jag menar att det är kärnpunkten i min fråga. Om ni ska stoppa flödet från EU:s budget till medlemsstaterna, till den gemensamma jordbrukspolitiken eller till sammanhållningspolitiken, är frågan: Vem kommer att drabbas av det beslutet? Ni måste klargöra detta i parlamentet i kväll.

  Marian Harkin (ALDE) . – (EN) Herr kommissionsledamot! Jag håller med om att man behöver regler när man har en gemensam valuta, men stabilitets- och tillväxtpakten infördes i en helt annan tid. Vi befinner oss på gränsen till en global kollaps, och medan vissa länder håller på att återhämta sig så kämpar andra länder - som mitt eget – fortfarande.

Det tycks mig som att vi bara har käpp och ingen morot. Ni talar om en uppsättning sanktioner men, vilket min kollega Mairead McGuinness sa, dessa kommer att påverka medborgarna. Jag anser inte att det är rätt av kommissionen att fortskrida med detta när vissa länder fortfarande befinner sig på gränsen till ekonomisk kollaps.

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Detta är en mycket viktig men också ganska teknisk fråga. När det gäller fleråriga program skulle upphävandet av budgetåtaganden inte ha en omedelbar effekt, eftersom utbetalningar kan göras mot besläktade åtaganden inom en period av vanligtvis två år. Detta bör skydda pågående projekt som är kopplade till fleråriga program och ge tillräcklig tid för den berörda medlemsstaten att vidta korrigerande åtgärder i linje med rådets rekommendationer inom förfaranden vid alltför stora underskott.

Medlen kommer att budgeteras på nytt så snart medlemsstaten uppfyller rådets rekommendationer. En oåterkallelig annullering av betalningarna skulle bara ske om medlemsstaten underlåter att följa rådets rekommendationer. I linje med meddelandet av den 30 juni bör de nya sanktionsmekanismerna utesluta en situation där en minskning av EU:s utgifter skulle leda till en minskning av jordbrukarnas och yrkesfiskarnas inkomster. De konkreta förslagen om omfattningen av relevanta utgiftskategorier och utformningen av sanktionsmekanismerna kommer att säkerställa att detta villkor uppfylls.

Del II

Talmannen. – Som jag sa tidigare är vi hårt tidspressade i kväll och jag försöker gå igenom så många frågor som möjligt. Jag skulle vara tacksam mot er alla om ni fattade er kort.

Fråga nr 19 från Vilija Blinkeviciute (H-0360/10)

Angående: Genomförande av pensionsreformer enligt Europa 2020-strategin

Av Europa 2020-strategin, som har godkänts av Europeiska rådet, framgår det att långsiktig tillväxt och främjande av sysselsättning kan förväntas i hela EU, om det genomförs långsiktiga reformer, däribland reformer av pensionssystemet.

Hur avser kommissionen att övervaka pensionsreformerna och analysera och sprida de resultat som uppnås? Hur tänker kommissionen bedöma det sociala skyddets och pensionssystemens lämplighet och hållbarhet? Vilka insatser kommer att göras för att undvika negativa konsekvenser och se till att reformerna inte genomförs endast på bekostnad av EU-medborgarna, särskilt de äldre och de socialt mest utsatta? Har kommissionen tillräckliga befogenheter på detta område?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Under det senaste årtiondet har det gjorts stora reformer av pensionssystemen, och det fortgår i de flesta medlemsstaterna.

Kommissionen stöder, övervakar och utvärderar effekterna och genomförandet av nationella reformer genom den öppna samordningsmetoden, i syfte att utveckla pensionssystem som är tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga, samt moderna och öppna.

Det pågående arbetet med att övervaka och bedöma pensionssystemen i EU omfattar den gemensamma översynen av pensioner från kommittén för ekonomisk politik och kommittén för socialt skydd.

I den gemensamma rapporten om pensioner görs en genomgång av resultaten från det senaste årtiondets pensionsreformer och en utvärdering av de framsteg som gjorts mot bakgrund av de motgångar som orsakats av krisen och den stora utmaningen att utforma pensioner mot bakgrund av en lägre sysselsättning, lägre tillväxt, snabbare åldrande och en mycket sämre skattemässig situation.

Rådet antog en interimsrapport i juni och en slutrapport med landsprofiler bör kunna antas i slutet av året.

Kommissionen har också ett nära samarbete med medlemsstaterna i en rad frågor rörande pensionssystem och pensionsreformer. Till exempel ges råd och rekommendationer i årliga gemensamma rapporter och ömsesidiga granskningar som är anpassade till situationen i enskilda medlemsstater.

För att mäta framstegen med att uppnå tillräckliga och långsiktigt bärkraftiga pensioner har medlemsstaterna, tillsammans med kommissionen, tagit fram en uppsättning indikatorer inom kommittén för socialt skydd. Dessa kommer också att användas i samband med Europa 2020-strategin för att bedöma lämpligheten och hållbarheten i medlemsstaternas sociala skydd och pensionssystem.

Pensionsreformerna måste grundas på lösningar som bevarar pensionssystemens tillräcklighet och hållbarhet, och som inte utförs på bekostnad av de äldre och de socialt mest utsatta.

I sina politiska riktlinjer i september förra året sade ordförande José Manuel Barroso att ”vi måste se till att pensionssystemen fullgör sin uppgift att ge maximalt stöd till nuvarande och framtida pensionärer, i synnerhet till utsatta grupper.”

Tillräckliga pensioner innebär därför att säkerställa att äldre människor inte riskerar fattigdom och att de i skälig omfattning kan bibehålla sin levnadsstandard även efter pensioneringen.

Med tanke på det nuvarande trycket på pensionssystemen och problemen med alternativ, som högre skatter på pensionsavgifter eller fattigare pensionärer, måste medlemsstaterna överväga om modellen med att allt fler människor arbetar mer och längre för att säkerställa pensionerna är både tillräcklig och långsiktigt bärkraftig.

Kommissionen har alltid betonat att pensionsreformen är viktig men i sig inte är tillräcklig. Arbetstagarna ska ha både möjlighet och förmåga att arbeta mer och något längre för att få tillräckliga pensionsrättigheter.

Det innebär att bekämpa diskrimineringen på arbetsmarknaden av äldre arbetstagare, att öppna arbetsmarknaden för dem, erbjuda utbildning och fortbildning under hela deras karriär, att anpassa arbetsvillkoren till människors behov under olika skeden av livet och att se till att arbetstagarnas hälso- och säkerhetsförhållanden förbättras.

Det behövs mycket större insatser på dessa områden och Europa 2020 ger en ram för sådana insatser. Jag hoppas att medlemsstaterna kommer att ställa siktet högt i sina första nationella reformprogram.

Det nuvarande EU-regelverket för pensioner - som spänner över allt från politisk samordning till lagstiftning - bör uppdateras i ljuset av befolkningsförändringar, motgångar och lärdomar som härrör från krisen och förändringarna i de nationella pensionssystemen.

Med vår grönbok om pensioner, som offentliggjordes den 7 juli, har kommissionen inlett en EU-omfattande debatt om huruvida och hur EU-regelverket för pensioner bör utvecklas för att säkerställa att våra pensioner är tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga.

I grönboken ifrågasätts inte det faktum att utformningen av pensionssystemen till stor del är medlemsstaternas ansvar. Syftet är i stället att bidra till debatten om EU:s mervärde för pensioner.

Man tittar på hur EU kan stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar att anpassa sin politik och göra pensionerna tillräckliga för framtiden. Där diskuteras också alternativen för ett mer robust EU-regelverk för pensioner.

Grönboken är ett tillfälle att inhämta synpunkter från alla som har intresse av pensionerna - inte bara medlemsstaterna utan även arbetsgivare och fackföreningar som spelar en viktig roll i vissa pensionssystem, och naturligtvis Europaparlamentet. Detta kommer att säkerställa att alla åtgärder som vi föreslår bygger på solida bevis, är effektiva och proportionerliga och fullt ut respekterar subsidiaritetsprincipen.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D) . – (LT) Tack för ert svar, men jag skulle verkligen vilja att ni ger ett mer detaljerat svar. Vilka konkreta åtgärder kommer kommissionen att vidta när det gäller anställning av äldre människor? I den grönbok ni presenterade hänvisas specifikt till det faktum att höjningen av pensionsåldern oundvikligen kommer att bli något negativt med tanke på den nuvarande demografiska situationen i EU:s medlemsstater.

Utan särskilda åtgärder för sysselsättning av äldre personer skulle dock en höjning av pensionsåldern vara skadlig, eftersom äldre människor kommer att hamna i fattigdomsfällan.

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) En av de viktigaste uppföljningarna till detta arbete i grönboken om pensioner kommer att vara initiativet att anordna det europeiska året för aktivt åldrande 2012. Detta är nu i färd med att förberedas och kommer snart att presenteras.

Däremellan kommer det att förekomma arbete relaterat till demografi. Vi vill bygga det europeiska året för aktivt åldrande på att stödja sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare, i kombination med att titta på vad som behöver göras för att utveckla livslångt lärande och för att bevara hälsan, eftersom alla dessa faktorer påverkar sysselsättningsmöjligheterna i denna åldersgrupp.

  Talmannen . – Fråga nr 20 från Georgios Papanikolaou (H-0363/10)

Angående: De nya anställningsförhållandenas konsekvenser för ungdomen

De ändringar i anställningsförhållandena som den grekiska regeringen driver på innebär att ungdomar under 21 år – om det rör sig om deras första arbetsförhållande på den grekiska arbetsmarknaden – kan rekryteras mot en lön som motsvarar 80 procent av den lägsta månadslönen eller den lägsta dagslönen, medan ungdomar i åldern 21–25 år kan rekryteras mot en lön som motsvarar 85 procent av dessa löner. Denna procentsats är underställd förändringarna i landets allmänna kollektivavtal.

Den ärevördige kommissionären ombedes svara på följande:

Riktade Europeiska kommissionen ett officiellt krav till den grekiska regeringen, i samband med förhandlingarna om stödpaketet till Grekland och utarbetandet av finansieringsöverenskommelsen, om att de nyanställdas lönerättigheter på arbetsmarknaden skulle skäras ner?

Anser kommissionären att liknande praxis i medlemsstaterna är förenlig med de strategiska målen för EU2020 som syftar till att bekämpa fattigdom och social ojämlikhet?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman, ärade ledamöter! I det samförståndsavtal som de grekiska myndigheterna undertecknade med kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden föreskrivs att den grekiska regeringen ska anta lagstiftning för lägsta ingångslöner för riskgrupper som ungdomar och långtidsarbetslösa. Syftet är att främja skapandet av arbetstillfällen för grupper som löper större risk att bli arbetslösa, och följaktligen att hamna i socialt utanförskap.

Ungdomar betalas i allmänhet en lön som ligger under andra medlemsstaters miniminilöner, som Belgien, Tjeckien, Frankrike, Irland, Malta, Nederländerna, Slovakien, Portugal och Storbritannien. Så länge huvudargumentet för att införa en minimilön är att minimera fattigdomen bland förvärvsarbetande kan höga minimilöner öka arbetskostnaderna, och detta kan hindra ungdomar från att komma in på arbetsmarknaden och på så sätt bidra till högre arbetslöshet.

Den mycket höga arbetslöshetsgraden bland ungdomar i Grekland visar hur svårt det är för dem att komma in på arbetsmarknaden. Den nationella arbetslöshetssiffran för personer i åldrarna 15–29 för april i år var 30,8 procent, jämfört med ett genomsnitt på 19,8 procent för hela EU. Denna siffra förväntas stiga ytterligare i år och nästa år.

Siffrorna för långtidsarbetslöshet är också högre i Grekland, något som belyser hur svårt det är för långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetslivet. I vissa åtgärder i samförståndsavtalet tillhandahålls nödinsatser för att avhjälpa en kritisk situation. Dessa innefattar fastställandet av minimilöner i nominella tal för en treårsperiod och är avsedda för dem som har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, som ungdomar och långtidsarbetslösa.

Arbetskvaliteten och anständiga anställningsvillkor förblir en topprioritering för unionen, vilket framgår av de integrerade riktlinjerna – som diskuterades i eftermiddags – som utgör ramen för EU 2020-strategin.

Kommissionen förespråkar ständigt en rad åtgärder som ska vidtas för att ta itu med segmenteringen på arbetsmarknaden, se till att arbetslösa och andra sårbara grupper får adekvat stöd samt främja hållbar sysselsättning och social sammanhållning.

Dessa åtgärder får också konkret stöd genom EU:s fonder och då särskilt Europeiska socialfonden. I Grekland finansieras ett antal stimulansåtgärder genom Europeiska socialfonden som ska öka tillträdet till arbetsmarknaden, och där prioriteras ungdomar, kvinnor, långtidsarbetslösa och andra sårbara grupper. Detta görs genom en rad åtgärder, som till exempel individanpassade tjänster för arbetslösa, praktikprogram för nykomlingar på arbetsmarknaden, främjande av möjligheterna att få anställning eller omskolning, stöd till yrkesmässig rörlighet och så vidare.

I samförståndsavtalet fastställs också mål för Grekland som ska öka landets utnyttjande av resurser från strukturfonden och Sammanhållningsfonden som kanaliseras in i stora investeringar och tillväxtprojekt.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Tack, herr kommissionsledamot, för ert svar. Jag förstod emellertid inte om åtgärderna i samförståndsavtalet är förslag från kommissionen och/eller den grekiska regeringens uppfattning, och att regeringen i så fall till sist drog dessa slutsatser när det gällde lägre lön till unga arbetstagare. I samförståndsavtalet står det också – och ni nämnde vissa siffror – att arbetslösheten gradvis kommer att öka i alla sociala grupper fram till 2012 och att den grupp som kommer att drabbas hårdast är personer i åldrarna 20–25.

Min fråga är hur vi ska klara att ens komma i närheten av våra strategiska mål på EU-nivå före 2020, om vi undviker dem?

  Brian Crowley (ALDE). – (EN) De nya utmaningar som ungdomarna nu står inför när det gäller att få utbildning och anställning kräver nya initiativ som ska inriktas på denna särskilda grupp. I de förslag som kommissionen lägger fram vill jag inte se att användning av Internet och sociala nätverk utnyttjas som ett sätt för att försöka locka personer som ska söka till utbildningar eller presentera sina idéer. Har kommissionen några nya initiativ i detta avseende?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag skulle bara vilja hänvisa till det anförande som talmannen höll i förmiddags, i vilket han lade fram några nya förslag på hur kompetensutvecklingen och rörligheten inom Europeiska unionen kan förbättras, särskilt till förmån för de unga.

Vi har en mängd system på detta område, och jag skulle vilja hänvisa till nästa veckas förslag om ”Unga på väg”, som inte bara kommer att uppmärksamma rörlighet, utan även en mängd kombinerade initiativ som ska förbättra anställningsmöjligheterna för ungdomar – inte uttryckligen i Grekland, men jag är säker på att Grekland också kommer att gynnas av det.

  Talmannen. – Herr Crowley! Er fråga kommer att besvaras fullständigt skriftligen.

Eftersom frågeställaren är frånvarande bortfaller fråga nr 22.

Fråga nr 23 från Gay Mitchell (H-0387/10)

Angående: Toppmötet om millennieutvecklingsmålen

Det främsta syftet med det kommande toppmötet om millennieutvecklingsmålen i New York är att öka farten på utvecklingen så att alla mål har uppnåtts till år 2015.

Vilka specifika målsättningar har kommissionen så som EU:s företrädare vid toppmötet, och tror kommissionen att FN kommer att kunna enas om att förnya de åtaganden som gjordes år 2000?

Kommer kommissionen att försäkra FN om att EU står fast vid sitt åtagande det officiella utvecklingsbiståndet år 2015 ska uppgå till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten?

  Andris Piebalgs , ledamot av kommissionen. – (EN) Med bara fem år kvar till den överenskomna tidsfristen 2015 då millennieutvecklingsmålen ska vara uppnådda, är kommissionen fast besluten att de fortfarande kan uppnås om alla parter i världssamfundet visar ett starkt politiskt engagemang, genomför de nödvändiga politiska åtgärderna och vidtar vissa åtgärder som bygger på erfarenheter. Många utvecklingsländer har gjort avsevärda framsteg mot att uppnå målen och kommer sannolikt att uppnå dem, men ett antal länder har svårigheter med att uppnå dem.

Förenta nationernas generalförsamlings plenarmöte på hög nivå som hölls i september 2010 är verkligen en utmaning, men kommissionen eftersträvar inte bara en bekräftelse på det åtagande som gjordes 2000, utan också efter ett konkret och handlingsinriktat resultat som kommer att bana väg för de kommande fem åren och hjälpa oss att nå målen till 2015.

Att uppnå millennieutvecklingsmålen är först och främst varje berört lands ansvar. När det gäller internationellt stöd genom offentligt utvecklingsbistånd tar Europeiska unionen, som världens största donator, på sig ledarrollen och statuerar ett exempel för andra partner. På grundval av de förslag som kommissionen har lagt fram har EU:s medlemsstater kommit överens om en rad ambitiösa och konkreta åtgärder som ska genomföras senast 2015. De utgör EU:s gemensamma ståndpunkt när det gäller FN:s toppmöte och senare, och bekräftar EU:s orubbliga engagemang att stödja ett uppnående av millennieutvecklingsmålen globalt senast 2015.

Europeiska rådets slutsatser från dess möte i juni 2010 återbekräftar EU:s åtagande att uppnå målen för utvecklingsstödet, och EU:s medlemsstater kom överens om att årligen bedöma framstegen på grundval av rådets rapport. En uppföljning av dessa åtgärder kommer också att genomföras årligen av kommissionen. Vid FN-toppmötet i september kan EU därför kraftfullt upprepa sitt åtagande när det gäller millennieutvecklingsmålen, inte minst när det gäller att uppnå målet på 0,7 procent av BNI för utvecklingsbiståndet senast 2015.

  Gay Mitchell (PPE). – (EN) Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans svar. Skulle kommissionen hålla med mig om att det i dessa hårda tider är nödvändigt att informera allmänheten om hur framgångsrik vår utvecklingsbudget är, så att vi kan garantera ett fortsatt stöd för denna?

Skulle kommissionsledamoten, för det andra, instämma i att bidragen oundvikligen kommer att minska nu när bruttonationalinkomsten (BNI) sjunker, men att de inte borde sjunka som en procentandel av den minskade BNI på ett sådant sätt att utvecklingsvärlden straffas dubbelt?

Kommer kommissionsledamoten att framhålla detta ärende i New York?

  Andris Piebalgs , ledamot av kommissionen. – (EN) Offentligt stöd är utan tvivel något oerhört viktigt, så kommunikation och ansvarsskyldighet när det gäller allt utvecklingsstöd är centralt. Kommissionen är engagerad i ett antal projekt, till exempel de europeiska utvecklingsdagarna som jag just nämnde, där vi försöker berätta om det som vi har uppnått. Vi kommer att anstränga oss till det yttersta.

När det gäller BNI, en sjunkande BNI, kommer beloppet – åtminstone i vissa länder – definitivt att bli lägre. Vi ligger nu på omkring 0,4 procent av BNI, så vi måste arbeta hårt för att uppnå 0,7 procent av BNI. Kommissionen kommer bestämt att betona att vi inte bör minska beloppet i vare sig absoluta eller relativa tal, eftersom vi ligger under det som vi själva har utlovat. Vår trovärdighet beror i hög grad på åtagandenivån och resultaten när det gäller millennieutvecklingsmålen och det offentliga utvecklingsbiståndet.

  Talmannen. – Pat the Cope Gallagher är nu här. Herr kommissionsledamot, skulle ni vilja svara på fråga 22 från Gallagher om det kommande toppmötet mellan EU och Afrika?

Fråga nr 22 från Pat the Cope Gallagher (H-0385/10)

Angående: Det kommande toppmötet mellan EU och Afrika

Kan kommissionen göra ett uttalande med en översikt av de viktigaste politiska frågor som kommer att diskuteras vid det kommande toppmötet mellan EU och Afrika? Vad förväntar sig kommissionen för resultat från detta politiska toppmöte?

  Andris Piebalgs , ledamot av kommissionen. – (EN) De politiska frågor som ska behandlas vid det kommande toppmötet mellan EU och Afrika förbereds i nära samarbete med de andra institutionella EU-aktörerna, i linje med den nya institutionella strukturen enligt Lissabonfördraget. Kommissionen, som en av drivkrafterna bakom den gemensamma EU–Afrika-strategin, kommer att spela en nyckelroll när det gäller att fastställa dagordningen för detta toppmöte.

Europeiska kommissionen förväntar sig att det tredje toppmötet mellan EU och Afrika, som ska hållas i Libyen i slutet av november 2010, kommer att fastställa räckvidden för och ambitionen i det politiska och tekniska samarbetet mellan Europeiska unionen och Afrika under de kommande åren i mer konkreta termer. Vid toppmötet borde man särskilt komma överens om innehållet i och arbetsmetoderna för den nya gemensamma handlingsplanen för EU–Afrika-strategin och handlingsplanen för perioden 2011–2013.

Det är viktigt att komma ihåg att toppmötet i Lissabon 2007 i huvudsak handlade om att förbättra förbindelserna mellan Afrika och EU som skulle bygga på ett partnerskap mellan jämlikar. Toppmötet 2010 borde inriktas på åtgärder, och man borde uppnå mycket konkreta resultat.

När det gäller innehållet i detalj skulle kommissionen vilja att följande frågor togs upp vid toppmötet:

– Ett övergripande tema när det gäller tillväxt, skapande av arbetstillfällen och investering, något som är avgörande för både EU och Afrika. Detta tema kommer att göra det möjligt för ledare att diskutera utsikter för ekonomisk tillväxt på områden som energieffektivitet, utveckling av och handel inom den privata sektorn, jordbruk och livsmedelssäkerhet.

– Miljöskydd, med särskilt fokus på klimatförändringar och skydd av biologisk mångfald.

– Fred och säkerhet, en viktig fråga som inbegriper att ta itu med krissituationer, bekämpa terrorism, sjöröveri och transnationell brottslighet samt förbindelselänkarna till styrelseformer och mänskliga rättigheter.

Kommissionen förväntar sig att ett antal ledare från de båda kontinenterna ska delta i detta möte och enas om konkreta resultat, och nå ut till alla afrikanska och europeiska aktörer, medier och medborgare. I toppmötets utkant kommer stats- och regeringschefer att kunna dela sina åsikter med företrädare för de två parlamenten, den privata sektorn och civilsamhället.

Dessutom planerar kommissionen att engagera andra företrädare för afrikanska aktörer, universitet och forskare, ungdomsorganisationer och lokala myndigheter. Som vid tidigare toppmöten kommer dessa sidoevenemang att kulminera genom ett antagande av politiska förklaringar och/eller gemensamma uttalanden av stats- och regeringscheferna.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE). – (EN) Tack, herr kommissionsledamot, för att ni prioriterade min fråga.

Detta är ett mycket viktigt toppmöte, och jag blev belåten när jag fick höra att frågorna kommer att tas upp, vare sig de handlar om tillväxt, sysselsättning, investering, energi, miljö eller fred och säkerhet, men det är också viktigt att det blir konkreta resultat, som ni sade.

Herr kommissionsledamot! Jag tar tillfället i akt och ber er att utnyttja era bona officia, goda tjänster, för att inprägla vikten av utvecklingsstöd till utlandet hos EU:s alla medlemsstater, och inprägla hos dem att det nu, i dessa recessionstider, är mycket enkelt att minska stödnivån, men att de inte borde göra det.

  Andris Piebalgs , ledamot av kommissionen. – (EN) Mitt jobb är att uppmuntra medlemsstaterna att ge utvecklingsstöd, och jag är fullt engagerad i denna uppgift.

Jag anser att vi ska vara stolta över det som vi har uppnått. Utan vårt stöd – och vi är den största donatorn – skulle situationen i världen vara mer instabil och fattigdomen skulle vara mycket mer utbredd. Detta innebär att vårt stöd och vårt utbildningsbistånd gör skillnad, som Malis president sade i denna hörsal i dag.

  Talmannen. – Fråga nr 26 från Silvia-Adriana Ţicău (H-0354/10)

Angående: Åtgärder för att bekämpa torka och ökenutbredning

Klimatförändringarnas påverkan på medlemsstaterna är avsevärd. Många av dem drabbas nu oftare av långa perioder med värmebölja och utdragen torka, och stora landarealer förvandlas till öken. Detta påverkar både jordbruket och den ekonomiska utvecklingen i dessa områden. Medlemsstaterna i unionens södra och östra delar måste utveckla omfattande bevattningssystem och återbeskogningsprogram i syfte att effektivt bekämpa ökenutbredning och torka.

Vilka åtgärder för anpassning till klimatförändringarna avser kommissionen att vidta i syfte att stödja medlemsstaterna i södra och östra EU i deras arbete för att motverka torka och ökenutbredning? Kan kommissionen även ange vilken finansieringskälla som förutses för varje planerad åtgärd?

  Connie Hedegaard, ledamot av kommissionen. – (EN) Under 2006 och i början av 2007 genomförde kommissionen en ingående bedömning av vattenbristen och torkan i Europeiska unionen. Efter denna bedömning presenterade kommissionen en första uppsättning politiska alternativ för att öka vatteneffektiviteten och vattenbesparingarna i ett meddelande från kommissionen om ”problemen med vattenbrist och torka i Europeiska unionen”. Detta offentliggjordes i juli 2007.

Sju politiska alternativ fastställdes för att lösa problemen med vattenbrist och torka: rätt prissättning för vatten, effektivare tilldelning av vatten och vattenrelaterade bidrag, förbättrad hantering av risken för torka, övervägande av ytterligare infrastruktur för vattendistribution, främjande av vatteneffektiv teknik och metodik, främjande av en vattenbesparingskultur i Europa samt ökad kunskap och bättre datainsamling. Detta var de sju delarna.

På grundval av uppgifter från medlemsstaterna och sin egen forskning utarbetar kommissionen årliga uppföljningsrapporter för att bedöma i vilken omfattning dessa politiska alternativ har genomförts runtom i EU. Kommissionen utarbetar också en vitbok med titeln ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram”. Kommissionen planerar att offentliggöra ytterligare ett meddelande om att integrera anpassning och minskning i EU:s politiska nyckelområden nästa år.

Dessutom har kommissionen för avsikt att lansera en plan över EU:s vatten som ska bygga på en granskning av genomförandet av ramdirektivet om vatten senast 2012, en granskning politiken för vattenbrist och torka och en granskning av vattenresursernas känslighet för klimatförändringar.

För att utarbeta denna plan inför kommissionen en rad insatser, däribland ett pilotprojekt om utvecklingen av förebyggande åtgärder som ska bromsa ökenspridningen i Europa och en integrerad utvärdering av vattenresursernas känslighet för klimatförändringar och anpassningsåtgärder.

Det görs också insatser mot torka och ökenspridning genom sektorspolitik, till exempel landsbygdens utveckling, den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Kampen mot klimatförändringarna är en prioritering för Europeiska unionen. Effekterna av klimatförändringarna blir allt synligare. Av denna anledning skulle jag vilja fråga er vad kommissionen har för avsikt att göra för att se till att denna prioritering ska återspeglas i EU:s budget? Hur kommer ni att utnyttja halvtidsöversynen och den kommande fleråriga budgetramen för att uppnå dessa mål?

  Connie Hedegaard, ledamot av kommissionen. – (EN) En av de idéer som vi har, och jag nämnde detta under min utfrågning i januari, är att vi inom den nya budgetramen kommer att försöka upprätta ett system för att klimatsäkra projekt. Detta skulle innebära att om Europeiska unionen bidrar med finansiering till ett infrastrukturprojekt – ett stort byggprojekt av något slag – skulle det, med andra ord, vara praktiskt för oss att i konstruktionsskedet beakta det som vi känner till om vattennivåer som höjs och klimatförändringarnas effekter.

En av våra prioriteringar är med andra ord att undersöka om vi skulle kunna klimatsäkra vår användning av pengar, så att vi bara ger ekonomiskt stöd från EU till projekt där vi med säkerhet vet att all vår kunskap om anpassningskrav på området i fråga har beaktats. Detta är bara ett exempel.

  Talmannen. – Eftersom följande frågor rör samma ämne kommer de att tas upp tillsammans:

Fråga nr 27 från Karl-Heinz Florenz (H-0364/10)

Angående: Förberedelsen av partskonferensen inför den 16:e ramkonventionen om klimatförändringarna (COP 16)

Nästa partskonferens om ramkonventionen om klimatförändringarna kommer att äga rum mellan den 29 november–10 december 2010 i Mexiko. Jag skulle med anledning av detta vilja ställa följande frågor:

Hur ser kommissionen på möjligheterna att nå ett omfattande klimatavtal?

Vad vill kommissionen uppnå, särskilt inom delområden som finansiering, avskogning, den fortsatta utvecklingen av handeln med utsläppsrätter och anpassningen till klimatförändringarna?

Vilka konkreta förberedelser gör kommissionen, särskilt i utbytet med nyckelaktörer som Förenta staterna och Kina?

Hur ämnar kommissionen se till att också företrädare för Europaparlamentet involveras på ett adekvat sätt?

och fråga nr 28 från Andres Perello Rodriguez (H-0371/10)

Angående: EU:s bidrag till goda resultat vid toppmötet i Cancún

Yvo de Boer, som tidigare hade ansvaret inom FN för klimatförändringsfrågorna, förklarade i Bonn att det var högst osannolikt att man vid det kommande toppmötet i Cancún skulle nå fram till ett bindande avtal för att reglera utsläppen av växthusgaser från och med 2012 när Kyotoprotokollet löper ut. Andra ansvariga politiker som också var på plats i Bonn, såsom Mexikos biträdande miljöminister Fernando Tudela, påpekade att förhandlingsprocessen måste moderniseras och ges nya incitament om man skulle nå framgång i Cancún.

Anser kommissionen att det fortfarande finns möjlighet att se till att toppmötet i Cancún inte bara blir en mellanfas, utan att man där faktiskt skulle kunna nå ett konkret bindande avtal? Hur kan EU bidra till att de pågående förhandlingarna löper smidigare och blir mer konkreta och effektiva, så att man så snart som möjligt kan ha en kompromisstext klar inför den 16:e konferensen mellan parterna i FN:s konvention om klimatförändringar (COP 16)?

  Connie Hedegaard, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag ska försöka att besvara två frågor samtidigt, eftersom de båda handlar om strategin för Cancún. Jag tror att det är mycket välbekant för er som är här att EU:s mål för klimatförändringar är ett heltäckande, lagligt bindande avtal som tillåter oss att begränsa temperaturökningen till mindre än 2 °C.

En sådan överenskommelse borde nås så snart som möjligt. Detta var vår linje fram till mötet i Köpenhamn. Det är fortfarande vår linje. EU är redo att enas om detta vid konferensen i Cancún i november/december 2010, men vi måste åter erkänna att andra – och jag säger detta efter att ha deltagit i ett ministermöte så sent som förra veckan – förmodligen inte kommer att vara beredda. Vi måste därför vara realistiska. Jag anser att det är rättvist att säga att kommissionens tillvägagångssätt steg för steg, som föreslogs i mars, backas upp starkt på internationell nivå. Det är detta som vi följer nu. Den stora frågan är naturligtvis därför vad det innebär för mötet i Cancún och vilken typ av paket som man kan enas om i Cancún.

Enligt vårt synsätt borde vi eftersträva en lösning på centrala strukturfrågor och vidta konkreta åtgärder genom en rad beslut. Cancúnpaketet skulle kunna innehålla följande inslag. För det första måste vi tjäna pengar på de nya inslag som vi faktiskt enades om i Köpenhamnsavtalet. Detta måste återspeglas i de formella förhandlingarna genom beslut i Cancún.

Det krävs också att vi gör omfattande framsteg när det gäller att mäta, rapportera om och kontrollera minskning av utsläpp och ekonomiskt stöd. Detta är ett annat centralt inslag.

Skogsskövling – att formellt upprätta en minskning av utsläpp från mekanismer för skogsskövling och skogsförstörelse såsom föreskrivs i Köpenshamnsavtalet – borde också bli ett av resultaten från ett paket som vi enas om i Cancún. Vi var så nära i Köpenhamn. Vi måste lyckas fatta ett ambitiöst beslut om skogsbruk.

Detsamma kan sägas om avtalet om en handelsram för anpassning och för tekniskt samarbete. Vi arbetar enligt en strategi där vi ska försöka se om detta skulle kunna vara en del av ett beslut i Cancún.

Vi borde också få se betydande framsteg när det gäller en finansiell struktur. När det gäller snabbstartsfinansiering kommer en av de bestämda frågorna för mötet i Cancún självfallet att vara huruvida resten av världen kan se att de utvecklade länderna lever upp till de finansiella löften som de avgav i Köpenhamn om snabbstartsfinansiering.

Men nu borde vi också försöka diskutera den långsiktiga strukturen, däribland hur en ”fond för grönt klimat” ska kunna upprättas. Vi skulle helst också se beslut om nya mekanismer för koldioxidmarknaden för att fortsätta utveckla den globala koldioxidmarknaden för handel med utsläppsrätter – med andra ord, en modernisering av mekanismen för ren utveckling (CDM).

Slutligen vill vi också se framsteg när det gäller utsläpp från luftfart och sjötransporter.

Dessutom strävar vi efter att förankra de minskningsåtaganden som hittills gjorts, som ska fungera som en diskussionsgrund och stärka dem ytterligare. Med ett sådant resultat skulle mötet i Cancún lägga en solid grund till en handlingsinriktad internationell ram, och vi skulle ha bevisat att om vi kan enas om innehåll, så kan det bli enklare att enas om en framtida rättslig form.

Men det ska klargöras att resultatet från Cancún måste vara balanserat. Vad menar jag med balanserat? Kyotoprotokollet kan inte, i sin nuvarande form, ensamt uppfylla målet att hålla temperaturökningen under 2 °C.

EU har därför intagit en tydlig ståndpunkt i frågan om en andra åtagandeperiod inom ramen för Kyotoprotokollet. Vi är öppna för en andra åtagandeperiod, men vi ska tydligt klargöra för alla att detta i sig inte ändrar mycket. Vi måste binda vissa villkor till detta, annars kommer det att bli svårare för oss att utöva påtryckningar på andra när det gäller ingå avtal i framtiden. Utvecklade länder som inte har skrivit under Kyotoprotokollet, som USA, måste göra jämförbara åtaganden, och viktiga tillväxtekonomier som Kina måste vidta åtgärder.

Men det finns också andra villkor som vi måste uppfylla för att godta en andra åtagandeperiod. Det handlar om miljöintegritet, eftersom det i dagsläget finns vissa svagheter i Kyotoprotokollet som underminerar miljöintegriteten. Dessa svagheter måste diskuteras – särskilt i förhållande till redovisningsmetoderna för utvecklade länders skogsbruk och överföringen av överskott av utsläppsrätter, så kallade tilldelade utsläppsenheter (AAU), också kallade ”varm luft”. Annars finns det ingen möjlighet för världen att hålla temperaturökningen under 2 ºC.

Slutligen måste vi förbättra den gällande regelboken, som vi kallar den. För närvarande är EU:s redovisning av dess täckning av luftfartssektorn till exempel förbjuden enligt bestämmelser i Kyotoprotokollet. Nya sektorsmekanismer är förbjudna. Vi måste också modernisera CDM-system. Dessa hinder måste ändras i en framtida struktur, och vi borde se till att vi inte bara tar en andra åtagandeperiod utan att klargöra det tydligt och korrigera det.

I detta skede präglas förhandlingarna av en kraftig obalans. Förhandlingar om Kyotoprotokollets förlängning har kommit mycket längre än förhandlingar om nya åtgärder från USA:s och tillväxtekonomiernas sida. Vi måste snabbt göra stora framsteg när det gäller det senare, om mötet i Cancún ska bli framgångsrikt och om vi ska lyckas göra verkliga framsteg.

Ett viktigt sätt för EU att bidra till ett framgångsrikt möte i Cancún är att fortsätta föregå med gott exempel. Vi är världsledande när det gäller klimatåtgärder. Vi är på god väg för att uppfylla vårt Kyotomål. Vi har införlivat vårt minskningsåtagande på 20 procent i lagstiftning, och vi är beredda att öka vårt mål till 30 procent, med rätt förutsättningar. Vi uppvisar med andra ord resultat. Vi uppvisar också resultat när det gäller snabbstartsfinansieringen, så inte heller i det fallet är vi problemet.

Sist med inte minst – jag blev också tillfrågad om detta i frågorna – vi bedriver en mycket aktiv uppsökande verksamhet gentemot ett antal andra länder, och kommissionen samarbetar också med medlemsstaternas diplomatiska avdelningar nu i syfte att upprätta ett särskilt europeiskt nätverk för grön diplomati under upptakten till mötet i Cancún, för att göra politiska beslutsfattare i utvalda tredjeländer medvetna om våra åsikter.

Parallellt har vi intensifierat den dagliga uppsökande verksamheten för klimat som genomdrivs i EU:s nätverk av delegationer. Det säger sig självt att vi mycket gärna skulle vilja samarbeta med parlamentet i denna uppsökande verksamhet. Jag hade ett givande utbyte med ordföranden för er delegationsordförandekonferens i dag om denna fråga. Jag anser att detta är ett utmärkt tillfälle för parlamentet att nå ut till olika parlamentsledamöter. Om vi samarbetar och utbyter de idéer som framkommer, så kommer vi också att få en starkare övergripande ställning.

  Karl-Heinz Florenz (PPE). – (DE) Herr talman! Tack så mycket för ert diplomatiska svar, herr kommissionsledamot. Vi förbereder faktiskt just nu lösningen för mötet i Cancún, och i sista hand, om vi någonsin sluter ett fast avtal, måste vi naturligtvis exakt ange vad vi vill. Ni säger att vi har erbjudit 20 procent. Om förutsättningarna är rätt vill ni erbjuda 30 procent. Vad menar ni med ”om förutsättningarna är rätt”? Skulle ni kunna förklara det för oss, och är det verkligen hela kommissionens vilja?

  Andres Perello Rodriguez (S&D). – (ES) Herr talman! Om klargörandet i kommissionsledamotens svar är att vi ska vara det avantgarde som världen väntar på, att vi ska upprätthålla våra ansträngningar och att vi ska uppmana alla andra utan att vänta på att de ska uppmana oss, och gå i spetsen, då instämmer jag i detta. Om kommissionsledamoten dessutom lyckas se till att vi står enade bakom vår enda ståndpunkt i stället för att ha 27 olika, vilket kanske var fallet i Köpenhamn, skulle även detta vara perfekt.

Jag instämmer också med Karl-Heinz Florenz och begär klargöranden, eftersom jag har samma fråga.

  Connie Hedegaard, ledamot av kommissionen. – (EN) ”Med rätt förutsättningar”, sade jag till Karl-Heinz Florenz. Jag anser att det som nu är viktigt för EU:s medlemsstater är att tänka tillbaka på det väl genomarbetade meddelande som vi sände ut i maj. Det var naturligtvis mycket glädjande att se att miljöministrarna från Frankrike, Storbritannien och Tyskland gjorde så tydliga uttalanden i mitten av juli, och jag hoppas bara att andra medlemsstater ska göra detsamma.

Jag anser att de genom sina argument visade att detta inte bara handlar om internationella förhandlingar. Det handlar också om det som verkligen tjänar européernas intressen i egentlig mening. Det är detta som vi kommer att fortsätta diskutera – även med belgarna under det belgiska ordförandeskapet – och den typ av budskap vi ger Europaparlamentet är givetvis också mycket viktigt. Så ni har ett rätt stort inflytande i denna fråga.

Till Andres Perello Rodriguez måste jag säga att jag verkligen instämmer i att vi måste stå enade. Detta innebär inte, som jag tidigare har sagt, att bara en röst kan vara den enande. Det som är viktigt är att närhelst andra parter i världen lyssnar på det som europeiska företrädare säger till dem, kan de i stort sätt vara säkra på att det är samma budskap som skickas ut, samma linje som vi förespråkar.

Detta är det viktiga, och det är detta som vi strävar efter att säkra tillsammans med det belgiska ordförandeskapet, däribland hur vi formulerar uppdragen, för vi kan inte fortsätta att signalera till hela världen var våra absoluta linjer går. Om vi inte vill att de exakt ska veta var alla våra absoluta linjer går måste vi skapa några mer flexibla uppdrag, och då måste vi ha förtroende för varandra och vara säkra på att vi då har makt att förhandla. Jag anser att detta också är avgörande för hur vi vill att mötet i Cancún ska sluta.

  Talmannen. – Frågor som på grund av tidsbrist inte har besvarats kommer att besvaras skriftligen (se bilaga).

Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 20.30 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ANGELILLI
Vice talman