Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 8 september 2010 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

Andrabehandlingsrekommendation: Elisabeth Jeggle (A7-0230/2010)

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Vetenskapliga framsteg är ett villkor för ekonomisk utveckling och innovativ forskning är därför grunden till nya och bättre metoder som gagnar ekonomin i allmänhet och människorna i synnerhet. Kostnaden för detta bör emellertid inte behandlas lättsinnigt. Levande varelsers välbefinnande måste vara det viktigaste i ekonomin. Om människor inte respekterar naturlagar eller ingriper i dem för mycket kan naturen göra motstånd. Därför är de rekommendationer vi har antagit i dag så viktiga. Jag röstade för att de skulle antas eftersom det är en bra kompromiss. Å ena sedan gör direktivet det möjligt att bedriva grundläggande vetenskaplig forskning medan det å andra sidan så långt det är möjligt minskar lidandet för de djur som används i forskningen.

  Romana Jordan Cizelj (PPE). – (SL) Det europeiska direktivet om djurförsök från 1986 behöver verkligen uppdateras. Jag är inte nöjd med att det nya lagstiftningsförslaget fortfarande tillåter försök och lidande för djur, men jag röstade ändå för direktivet. Varför?

I stort sett av tre skäl. Det första är att förslaget tillåter djurförsök endast när människans välbefinnande väger tyngre än djurens. Det handlar om människors värdighet och människans rätt till hälsa och medicinsk behandling, om människans rätt till bästa möjliga behandling. Det andra skälet är att enligt det nya direktivet kommer betydligt färre djur att användas för försök än tidigare. Det tredje skälet är att djur som fortfarande används i försök får bättre levnadsförhållanden och tas om hand bättre.

Naturligtvis skulle jag önska att djurförsök blir fullständigt onödiga inom en snar framtid.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Djurens välbefinnande är ett ämne som människorna i Europa känner mycket starkt för. Jag är därför mycket glad att vår föredragande Elisabeth Jeggle under långa förhandlingar har lyckats åstadkomma betydande förbättringar för försöksdjurens välbefinnande.

Målet med det nya direktivet är att djurförsök ska ersättas och minskas till ett absolut minimum som är nödvändigt. Försöken tillåts endast om det inte finns några alternativ, men de kommer att omfattas av mycket stränga regler. Det utgör en bra kompromiss mellan djurens välbefinnande och frihet för forskningen. För första gången kommer vi att ha en hög nivå av välbefinnande för djuren i hela Europa. Det är en stor framgång. Nu måste vi se till att alla medlemsstater införlivar det nya direktivet snabbt.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman! När det gäller denna känsliga fråga om skydd av djur som används för vetenskapliga syften tror jag vi har lyckats hitta en bra kompromiss mellan kraven från dem som bedriver forskning med hjälp av djur och nivån av välbefinnande för djur som används eller ska användas i vetenskapligt syfte.

Jag röstade därför för Elisabeth Jeggles betänkande. Samtidigt stöder jag medlemsstaternas skyldighet att avstå från att använda djur när EU-lagstiftning erkänner andra försöksmetoder eller strategier för att uppnå samma resultat.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Elisabeth Jeggle till hennes arbete om försök med användning av djur.

Jag röstade för detta eftersom jag tror att det är den mest pragmatiska lösningen på problemet med att uppdatera 1986 års lagstiftning.

Detta är viktigt för djurens välbefinnande men också för den fortsatta forskningen inom Europeiska unionen. Vi riskerar att köra ut forskare och forskning om medicinska villkor utanför våra gränser där det finns mindre lagstiftning, så samtidigt som vi behöver förbättra förordningen och definitivt välbefinnandet för de djur som används vid försöken vid forskningsinstitutioner och universitet behöver vi också se till att forskningen kan fortsätta.

Vi talar hela tiden om att uppmuntra unga människor att syssla med forskning och ägna mer tid åt forskning och utveckling och detta innefattar användning av djur. Men låt oss skydda dem så mycket som möjligt och det gör vi med denna lagstiftning.

  Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! Det danska liberala partiet har röstat för betänkandet om djurförsök. Det är ingen hemlighet att mycket starka argument har framförts från båda sidor i frågan. Det finns de som anser att djurens rättigheter ska prioriteras. Vi anser å andra sidan att samhället också har rätt att uppleva framsteg när det gäller utvecklingen av läkemedel och behandling av sjukdomar. Vår uppgift är självfallet att se till att vi gör en riktig avvägning. Djuren måste behandlas korrekt men våra forskare måste också ha de verktyg de behöver för att utveckla nya former av behandlingar och bota allvarliga sjukdomar. Elisabeth Jeggles betänkande utgör en mycket exakt avvägning och vi anser därför att det är värt att rösta för. Vi anser också i grund och botten att det är bra att vi nu åtminstone kan gå vidare från lagstiftningen som härrör ända från 1986.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, (…) nå en överenskommelse vid den andra behandlingen av detta kontroversiella betänkande om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål. Jag röstade för avtalet eftersom det förefaller vara en välavvägd text som skyddar djuren utan att hota vetenskaplig forskning.

I överenskommelsen betonas att forskning som använder djur ska vara tillåten när det inte är möjligt att fortsätta med hjälp av vetenskapligt tillfredsställande försök. Lagstiftningen är tydlig: Den anger kriterier för behandling av djur för vetenskapliga ändamål och medlemsstaterna ska se till att antalet djur som används i projekt är så få som möjligt.

Utan detta betänkande är det ingen idé att upprepa att EU behöver alltmer vetenskaplig forskning.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Elisabeth Jeggle och alla andra som bidragit till att uppnå denna välavvägda kompromiss om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål.

Den europeiska djurrättsrörelsen välkomnar verkligen att kompromissen antagits så snabbt. Jag tror att den antagna texten kommer att ge direkta och påtagliga fördelar när det gäller välbefinnande, och samtidigt kommer den att göra det möjligt för den medicinska forskningen att fortsätta i Europa, vilket förhoppningsvis ska leda till nya, innovativa och effektiva behandlingar.

Den kompromiss vi i dag har uppnått är också ett viktigt steg i riktning mot att harmonisera europeiska regler för djurförsök och det är i sig mycket viktigt.

Avslutningsvis är det människor som har fastställt gränsvärden för smärta, och det innebär att kommissionen är skyldig att inspektera institutioner som bedriver djurförsök när det finns anledning till oro.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Även jag röstade för Elisabeth Jeggles direktiv om djurskydd och jag anser att det är mycket viktigt att vi i Europarlamentet också ger vårt seriösa stöd till djurskyddet.

I det här sammanhanget är det emellertid viktigt att också komma ihåg att detta förslag är en bra kompromiss som kombinerar djurskyddet med vetenskaplig forskning. Ändå behöver vi fortfarande djurförsök i viss utsträckning eftersom inga alternativ till dem ännu har kunnat hittas. Det är emellertid mycket viktigt att se till att de äger rum under de rätta förhållandena och att de orsakar så lite skada, smärta och lidande som möjligt.

Detta är ett utmärkt steg framåt eftersom vi vet att det tidigare direktivet härrör ända från 1986. Jag hoppas att det kommer att införlivas i EU:s alla medlemsstater och att vi därför antar en harmoniserad tillämpning som främjar djurskydd men även erbjuder möjligheter till framsteg inom vetenskaplig forskning.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Jag uppskattar verkligen Elisabeth Jeggles arbete men jag kan inte stödja direktivets text eftersom varken rådet eller kommissionen har garanterat något förbud mot användning av mänskliga fosterceller för att rädda djur. Direktivet är ett bevis för att vi som människor känner ett ansvar för andra levande varelser på jorden men det vittnar tyvärr också om att vi inte värderar mänskligt liv högt. Vi är beredda att begränsa användningen av apor vid forskning enbart till fall när det handlar om att bevara arter eller när det hotar mänskligt liv. Och till och med då är forskning endast tillåten om det kan visas att ingen annan metod skulle vara lämplig. Vi är emellertid oförmögna att åstadkomma ett lika starkt skydd för mänskliga foster, ofödda barn eller till och med genetisk information. Detta betänkande fick mig tyvärr att känna mig som om vi snarare levde på Apornas planet.

  Bogusław Liberadzki (S&D). – (PL) Jag instämmer i åtgärderna som föreslagits för att skydda djur som används för vetenskapliga ändamål. Jag tycker det är kloka och välavvägda åtgärder som är lämpliga för vår tid och vår civilisations ambitioner. Jag måste emellertid tillstå att jag under omröstningen gjorde ett misstag. Jag råkade rösta för det första ändringsförslaget trots att jag ville avvisa samtliga ändringsförslag, därav mitt uttalande.

  Sirpa Pietikäinen (PPE). – (FI) Herr talman! Jag röstade inte för att återförvisa lagstiftningen om djurförsök till utskottet eftersom jag inte tror att resultatet skulle ha blivit bättre efteråt. Jag röstade emellertid för de tre ändringsförslagen.

Jag tycker det är mycket oroande att vi i Europa faktiskt tar ett steg tillbaka i fråga om att skydda djur som används för experiment. I flera medlemsstater finns det redan bättre metoder för att erhålla forskningsresultat utan att använda djur för försök. Denna tillämpning skulle faktiskt medföra att alternativen utvecklas långsammare.

Studier visar också att användningen av primater, även under extrema förhållanden, inte ger de resultat för människans hälsa som antas i förslagets argument.

Betänkande: Őry (A7-0235/2010)

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman! Debatten om de nya riktlinjerna för sysselsättningen i Europa 2020 äger rum mitt under den ekonomiska kris som definitivt kommer att få en djup inverkan på arbetsmarknaden under flera år.

Den nuvarande krisen har visat på avsaknaden av en effektiv mekanism för att reagera snabbt på tecknen på en kris. Det visar därför hur viktigt det är att samordna Europeiska unionens ekonomiska politik, under förutsättning att den stärks och görs effektiv. Krisen har också betonat det nära och ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas ekonomier när det gäller marknader och sysselsättning. Jag skulle därför vilja påstå att de ansträngningar som Europeiska unionen och medlemsstaterna har gjort för att uppnå målsättningarna för Europa 2020 kräver en stark satsning så att investeringarna i en hållbar ekonomisk tillväxt också underlättar skapandet av hållbara arbetstillfällen.

Strategin bör förebygga en eventuell ytterligare ekonomisk och social kollaps genom nära samarbete med struktur- och sammanhållningspolitiken. Om vi vill att dessa nya riktlinjer för politiken ska vara effektiva måste vi se till att de socio-ekonomiska skillnaderna mellan medlemsstater och mellan regioner överbryggas. EU:s strukturfonder och sammanhållningsfonden under den nuvarande programplaneringsperioden och eventuella framtida finansieringsinstrument inom EU spelar en avgörande roll i detta hänseende.

  Erminia Mazzoni (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för förslaget eftersom jag är övertygad om att detta är det rätta beslutet totalt sett. Jag är ändå inte helt nöjd, eftersom vi säkert kunde ha varit mer ambitiösa, särskilt när det gäller frågan om ungdomars och kvinnors tillgång till arbete och antagandet av flexicurity som ett sätt att bekämpa osäkerheten när det gäller arbete, vilket är ett gissel i hela Europa. Jag beundrar föredragandens arbete, trots den korta tid han hade till sitt förfogande.

Försöket till förenkling är definitivt en positiv punkt genom att ett nytt, enklare format föreslås för sysselsättningsriktlinjerna där det nu finns fyra som tydligt fastställer målsättningarna i Europa 2020-strategin. Lika positivt är i min mening försöket att ta hänsyn till de tidigare misstagen, vilka har lett till att man delvis misslyckats med att uppfylla målsättningarna med Europa 2020.

En annan positiv punkt i dokumentet är att det innehåller intressanta förslag för att utveckla idén med att på nytt investera i arbete med dess funktion att representera människans rätt till framsteg, snarare än att bara vara ett sätt att överleva.

  Alajos Mészáros (PPE). – (HU) Tack så mycket, herr talman, men jag uppfattade inte mitt namn tydligt på grund av översättningen. I finanskrisens kölvatten är ekonomierna i flera av Europeiska unionens medlemsstater fortfarande sårbara. Vi bör därför göra allt för att säkra en hållbar utveckling och stärka den sysselsättningsskapande potentialen i de europeiska ekonomierna. Dessutom måste vi komma ihåg demografiska förändringar, globaliseringen och införandet av ny teknik. För nästa sysselsättningsstrategi är det viktigt att skapa balans mellan direkta frågor som uppstår ur krisen och långsiktiga utmaningar. EU:s sysselsättningspolitik spelar en viktig roll när det gäller att övervinna de svårigheter vi står inför. Jag instämmer också med föredraganden att utbildning av hög kvalitet och livslångt lärande kan ha strategisk betydelse för att hantera arbetslösheten. Jag kan bara stödja detta förslag och jag vill gratulera Csaba Őry till hans utmärkta betänkande.

  Talmannen. – Herr Mészáros (Meh-tsá-rosh), vi har det uttal av ert namn som jag just använt. Om det är fel var vänlig och berätta hur ni vill att det ska uttalas.

  Alajos Mészáros (PPE). – (EN) ”Mészáros” (Méh-sah-rosh) ”Alajos Mészáros”. Det är inte lätt. Tack så mycket.

  Sergej Kozlík (ALDE). – (SK) Jag stöder fullständigt de riktlinjer för sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna som Europaparlamentet antagit. Arbete och sysselsättning måste vara det viktigaste resultatet i varje framgångsrik ekonomisk politik. Att koppla tillväxt och bevarande av arbetstillfällen till utvecklingen av en grön ekonomi kommer samtidigt att skapa förutsättningar för att förebygga klimat- och miljöproblem. De naturkatastrofer som har uppstått under många år, särskilt översvämningarna i olika delar av Europa, visar att några nya hållbara arbetstillfällen också kan skapas när det gäller att bygga vallar mot översvämning. Kostnaderna för att underhålla vattenvägar, underhålla och bygga offentliga avlopp, avloppskanaler och system för lagring blir definitivt lägre än kostnaden för att hantera konsekvenserna av översvämningar.

  Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Herr talman! Vägen ut ur finanskrisen och början till den ekonomiska återhämtningen som kännetecknar Europeiska unionen, om än i varierande hastighet, sker tyvärr på bekostnad av arbetstillfällen och arbetstagare.

Trenden står i skarp kontrast till kommissionens program, som kammaren har antagit, och synsättet i det särskilda Europa 2020-programmet, där man förutser att behovet av ekonomisk tillväxt kommer att åtföljas av tecken på samhörighet. De integrerade riktlinjer som vi har antagit i dag är ett mycket positivt steg i den riktningen, även den sjunde, där unionens medlemsstater uppmanas att minska strukturell arbetslöshet med hjälp av konkreta åtgärder.

Vi måste alltid komma ihåg att arbete ligger till grund för hela lagar, även Italiens, där det i artikel 1 står att Italien är en demokratisk republik baserad på arbete och att arbete också ligger till grund för människans värdighet.

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Herr talman! Jag stöder de integrerade riktlinjerna som tar upp arbetslöshetsproblem i medlemsstaterna.

Samtidigt borde alla lösningar innehålla en kvalitetsdimension. Såsom ordförande José Manuel Barroso påpekade i går finns det i dag fyra miljoner lediga tjänster i Europa. För det mesta kräver dessa arbetstillfällen en välutbildad arbetskraft. Jag ber därför kommissionen att snarast införa det föreslagna övervakningssystemet för lediga tjänster som också bör innehålla ett europeiskt pass för kunskaper.

Den alleuropeiska målsättningen borde garantera vår världsdel välutbildad arbetskraft. Dessutom behöver vi mod för att drastiskt minska både administrativa och icke-tariffära hinder för små och medelstora företag.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för detta betänkande eftersom jag instämmer med föredragandens uppfattning. Å ena sidan stöder han minskningen av antalet integrerade riktlinjer som kommissionen föreslår samtidigt som han å andra sidan anser att minskningen av antalet riktlinjer och gemensamma mål för EU inte får leda till att riktlinjerna eller målen blir mindre begripliga eller fungerar sämre som vägvisare för medlemsstaternas politik.

Jag instämmer också i den del där föredraganden slår fast att om Europa 2020 ska vara effektiv och riktlinjerna för sysselsättning ska vara verkningsfulla måste vi också på lämpligt sätt se till att de socio-ekonomiska skillnaderna mellan medlemsstater och mellan regioner i Europa har övervunnits, inte minst genom att använda strukturfonderna och sammanhållningsfonden.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Den verkliga frågan kring Csaba Őrys utmärkta betänkande om riktlinjer för sysselsättningen är huruvida rådet kommer att beakta rekommendationerna.

Jag gladdes i går kväll åt att höra det belgiska ordförandeskapet åta sig att titta på parlamentets rekommendationer. Jag skulle vilja säga till rådet att det är avgörande att de accepterar många av de verkligt utmärkta rekommendationerna i betänkandet – särskilt de som handlar om förbättrad förvaltning tror jag. Alla är överens om att den öppna samordningsmetoden definitivt inte kan vara effektiv när det gäller Lissabonagendan. Vi behöver se till att dessa mål och delmål övervakas och utvärderas gentemot målsättningarna för EU 2020.

Jag är glad att ändringsförslag 62 accepterades eftersom jag tror att om det införlivas kommer det att bidra till att minska de regionala skillnaderna. Avslutningsvis stöder jag till fullo tanken att tillväxt som förbättrar sysselsättningen bör grundas på anständigt arbete såsom ILO förespråkar.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Det är positivt att Europeiska kommissionen har lämnat förslaget om de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 som vi i dag har antagit här i parlamentet. Med tanke på den nuvarande ekonomiska situationen i världen är det ett bra steg, som visar EU-institutionernas engagemang och ansvar för ekonomi och sysselsättning. Det är också positivt att man vid fastställandet av riktlinjerna inte glömde bort behovet av fortsatt enhetlighet och insyn. Åtgärder som att öka arbetsmarknadens delaktighet, minska strukturell arbetslöshet, utveckla en välutbildad arbetskraft, främja kvaliteten på sysselsättningen och livslångt lärande, öka antalet människor med högre utbildning och bekämpa fattigdom och social utslagning måste omsättas i praktiken snarast, eftersom de bidrar till en hållbar ekonomi och stärker möjligheterna att skapa sysselsättning. I betänkandet sägs med rätta att vi måste göra det enklare att skapa hållbara arbetstillfällen vid investeringar i ekonomisk tillväxt och vi behöver också se till att socio-ekonomiska skillnader mellan medlemsstaterna och mellan regionerna övervinns. Sammanfattningsvis skulle jag vilja uttrycka den djupa förhoppningen att Europa 2020 ska åstadkomma de resultat vi förväntar oss, särskilt inom sysselsättningspolitiken.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! För 30 år sedan stod länderna i det ”gamla EU”, EU:s 15 medlemsstater innan utvidgningen till de tidigare Comecon-länderna, för 36 procent av världens bruttonationalprodukt. I dag är den siffran 25 procent och inom 10 år beräknas den vara 15 procent.

Varför händer nu detta? Vi kan inte skylla allt på Asiens framväxt. Kanadas och Förenta staternas andel av världens BNP har i stort sett varit densamma under denna period.

Sanningen är att vi har dragit på oss högre skatter, mer restriktiva regler, mer påträngande tillsyn och licenser och inspektorer och byråkrater och tjänstemän. Det kanske var rimligt när den största delen av konkurrensen kom från den här världsdelen. Men det är inte rimligt i en värld där vi konkurrerar med Kina och Indien.

Det är ännu större skäl för era och mina väljare och lyfta blicken högre, överge denna begränsade och förminskande regionala tullunion och på nytt upptäcka den globala mission som våra förfäder tog för givet.

  Syed Kamall (ECR). – (EN) Herr talman! Låt oss börja med betänkandets positiva aspekter. Jag anser att det är mycket viktigt att vi alla stöder iden om livslångt lärande. Under alltför lång tid och alltför många år hade man en enda chans vid tentamen och det bestämde vid en särskild ålder – 11 eller 18 år – ens framtid.

I en tid när ekonomierna hela tiden förändras och vissa sektorer kan försvinna över en natt är det till stor hjälp att våra medborgare kan ägna sig åt livslångt lärande. Men samtidigt bör vi titta på den större bilden.

Ganska ofta här i kammaren talar vi om idén med ett socialt Europa. Men uttrycket ”socialt Europa” är ofta en täckmantel för politik som faktiskt förhindrar skapande av arbetstillfällen – som tillför ytterligare bördor till små och medelstora företag, de som är tillväxtmotorer i hela Europa – och gör det svårare att skapa arbetstillfällen.

Se till att regeringen håller sig undan från småföretagarna. Låt dem skapa arbetstillfällen, välstånd och framgång för alla.

Resolutionsförslag RC-B7-0494/2010

  Erminia Mazzoni (PPE). – (IT) herr talman! Jag begärde omröstning om detta resolutionsförslag. Jag är en av dem som undertecknat det och jag röstade för det. Jag måste emellertid tillstå att jag hade förväntat mig och hoppats på något mer från parlamentet.

Jag håller med om att det var ett brådskande beslut men det var också ett mycket viktigt beslut. Det var brådskande för att rädda livet på Sakineh Mohammadi-Ashtiani och det var mycket viktigt för parlamentet, eftersom vi inte kan fortsätta att fördöma, kritisera, beklaga och stigmatisera och ändå fortsätta att uppträda på samma sätt och ha samma inställning till länder som Iran. Denna gång tycker jag att Iran har visat större arrogans mot världssamfundet, medlemsstaterna och EU:s institutioner. Landet är oberört av alla klagomål eller vädjanden.

Situationen i dag har förändrats och blivit allvarligare, eftersom Irans uppträdande under de senaste åren har förvärrats avsevärt och händelser har inträffat som har stridit mot de åtaganden som Irans regering gjort på internationell nivå.

Enligt min mening borde strängare åtgärder och sanktioner mot detta land antas både av de enskilda medlemsstaterna och EU:s institutioner. Vi kan inte fortsätta att ha diplomatiska förbindelser med en stat som inte accepterar eller ens lyssnar på vädjanden från Europeiska unionen.

  Talmannen. – Trots min långa erfarenhet av Europaparlamentet har jag aldrig upplevt en så stor majoritet för en resolution av denna typ, med en röst mot, 22 nedlagda röster och över 600 röster för. Jag tror att ni har uppnått det budskap ni ville framföra. Tack i alla fall.

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Herr talman! Jag stödde självfallet resolutionen. Detta är bara ytterligare ett uttalande som stöd för att rädda livet på Sakineh Ashtiani.

Tyvärr är detta inget isolerat fall. Upp till 300 kvinnor har stenats till döds sedan den nuvarande prästerliga terroristregimen tog makten för 31 år sedan. Den fortsätter även med offentliga hängningar, också av minderåriga. Vi måste göra vårt bästa för att rädda livet på Sakineh Ashtiani men även om vi lyckades kommer med största sannolikt regimens karaktär inte att ändras. Vi behöver därför reservationslöst stödja dessa modiga människor i Iran – och det finns miljoner av dem sedan förra sommaren – som försöker ersätta den nuvarande regimen med en öppen, icke-militant och demokratisk regim. Vi ska inte vara rädda för att försöka göra detta.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! Jag instämmer i era ord och gratulerar Erminia Mazzoni till hennes arbete med den här resolutionen som jag stöder helhjärtat.

På grund av en jäktig vecka i Strasbourg var det möte som var viktigast tyvärr det som jag hade minst tid för. Det var kvinnorna från Iran som är här för att be om stöd för sina kolleger och för den här resolutionen.

Men jag var mycket glad att träffa dem och kunna åta mig att stödja dem. Det är häpnadsväckande – men kanske värt att notera – att vi fick mycket mer e-post i frågan om djurens välbefinnande än vad vi fick i den här frågan om mänskligt liv. Jag bara nämner det, vad det nu står för.

Jag anser att vi ska säga, eftersom vi ombads att särskilt använda det ordet, att många av de kvinnor som dömts till döden genom stening eller på annat sätt faktiskt är dömda för brottet mohareb, vilket ordagrant betyder någon som befinner sig i krig med Gud. Men vad alla dessa kvinnor faktiskt har gjort är att protestera mot en diktatur i sitt land och försöka åstadkomma en förändring till det bättre för sig själva och återupprätta sina rättigheter i detta land.

Så jag står här för att stödja dessa kvinnor. Det är mycket litet jag kan göra, men jag tror att parlamentet, genom sin stora omröstning i dag, talar sitt tydliga språk, och jag hoppas att det hjälper.

  Cristiana Muscardini (PPE). – (IT) Herr talman! Denna resolution är det första viktiga steget för parlamentet för att lära sig att använda varje enskild handling i varje möte för att fortsätta denna kamp, som i dag består i att rädda Sakineh Mohammadi-Ashtianis liv, men framför allt innebär att bekämpa en förtryckande, ytterst omänsklig regim.

Jag anser emellertid att kommissionen och rådet borde vara mer proaktiva och beslutsamma i framtiden, och varje ord som uttalas här i kammaren bör vara som en sten som placeras framför fötterna på dem som utför steningen, så att det byggs en skammens mur runt dem som utplånar dem från det mänskliga samhället. Sakineh måste räddas och med henne de kvinnor och män runtom i världen som fortfarande faller offer för denna barbariska grymhet, som är okänd till och med bland de allra vildaste och mest primitiva djuren.

Det är odjuret, det vill säga djävulen, som i dag styr händer och läppar hos ovärdiga ledare och falskt heliga män, som den allsmäktige redan har dömt utan någon möjlighet till nåd. De bör inse att om de inte slutar nu kommer deras tid att vara dömd för alltid, och även vår om vi inte alltid ser till att hjälpa offren för ett barbariskt samhälle.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Jag röstade för detta betänkande och jag hoppas verkligen att det bidrar till att rädda livet på Sakineh Mohammadi-Ashtiani. Jag är lite skeptisk, precis som många andra här, eftersom vi tyvärr vet att totalitära stater, som Iran exempelvis, helt enkelt inte lyssnar på våra vädjanden.

Jag är också ganska oroad över, för att återge det som en tidigare talare sade, att så gott som ingenting har sagts här om mänskliga rättigheter medan en hel del har sagts om djurens rättigheter. Det är självfallet också en viktig fråga, men saker och ting bör sättas i rätt perspektiv. En avgörande uppgift för Europeiska unionen är att försvara mänskliga rättigheter och grundläggande värderingar.

Jag hoppas verkligen att detta betänkande kan bidra till vårt engagemang att ta upp frågan om mänskliga rättigheter och betona deras betydelse, till och med i totalitära länder som Iran, och på så sätt få stopp på dessa brutala dödsstraff en gång för alla.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Som ni så riktigt påpekade är den faktiska enhälligheten vid omröstningen här i dag mycket betydande. Jag var glad att vara en av dem som röstade för resolutionen.

Låt mig till att börja med säga att jag är inte typen som brukar protestera. Jag har definitivt aldrig burit en T-shirt av det här slaget förut, men det orimliga förslaget att bestraffa någon och straffa dem med döden för en påstådd lagöverträdelse är så usel, så motbjudande, så barbarisk, så oproportionerlig och så vämjelig att jag kände att jag var tvungen att göra något. Förhoppningsvis kommer budskapet att gå fram till de iranska myndigheterna att detta är föråldrat och måste få ett slut.

Politiska påtryckningar och offentliga protester har satt stopp på dödsstraffet i många länder. Förhoppningsvis kommer vår protest här i dag att få slut på denna förfärliga situation. Som Tunne Kelam sade har 300 personer redan stenats till döds, vilket är förfärligt. Detta måste få ett slut och vi måste göra allt vi kan för att det ska bli så.

  Syed Kamall (ECR). – (EN) Herr talman! Jag vill tala om förslaget om Iran. Vi delar alla samma oro och som ni, herr talman, just sagt visar resultatet på den överväldigande känslan här i kammaren över hela det politiska spektrumet.

Vår oro gäller att dessa två kvinnor inte erbjuds korrekt rättsligt förfarande och inte bara det, utan när de försöker använda sig av advokater blir advokaterna själv förföljda och utdrivna ur landet.

Vi ser en regering som helt struntar i demokrati, en regering som struntar i valresultaten och sedan misshandlar människor och dödar demonstranter som vill ha mer demokrati.

Vi ser också förföljelse av människor med andra religioner, både den kristna tron och Baha’i-tron.

Men jag skulle också mycket snabbt vilja peka på ytterligare en person som vi borde tänka på och det är Ibrahim Hamidi, som anklagats för homosexualitet. Att en person kan förföljas för sin sexualitet är en fläck på det landets anseende.

Låt oss hoppas att den här regimen snart kommer att störtas.

  Talmannen. – Jag vill tacka er alla. Som vice talman med ansvar för mänskliga rättigheter och demokrati stöder jag helt de synpunkter som framfördes. Efter att själv ha bevittnat den så kallade iranska rättvisan för ett par år sedan kan jag bara uttrycka min avsky över det rådande läget i Iran och hoppas precis som ni alla gör att det snart kommer att upphöra. Jag hoppas också att omröstningen om resolutionen var ett misstag och att vi faktiskt var enhälliga.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Den iranska revolutionen 1979 kommer en dag att ses som en epokgörande händelse i nivå med franska revolutionen 1789 och den ryska revolutionen 1917. Precis som dessa revolutioner svämmade den iranska genast ut över gränserna och försökte reproducera sig själv runt om i världen. Precis som dem erkänner den inte självbestämmandeprinciperna eller territoriell behörighet.

Belägringen av den amerikanska ambassaden var ayatollornas verk. Även under andra världskriget när motsatta ideologier bekämpade och försökte utplåna varandra respekterades diplomatins okränkbarhet. Det som ayatollorna gjorde var en signal om att de gamla reglerna inte gällde för dem och att de var ansvariga inför en annan myndighet. De har fortsatt på samma sätt som de började utan att bry sig om territoriell behörighet och ställt sig bakom sin milis och sina terroristorganisationer. Från Iran–Irak-kriget, Libanon, sidenvägens khanat och Balkan har de slagit till mot civila mål så långt borta som i London och Buenos Aires.

Jag kan inte annat än tycka att vi hade haft en starkare ställning att fördöma dem om vi själva visade mer respekt för principen om territoriell behörighet och faktiskt också för demokratin. Jag hoppas att de ledamöter som har talat mycket uppriktigt och gripande om avsaknaden av representativt styre i Iran kommer att tillämpa samma höga principer nästa gång vi har en folkomröstning inom EU.

Skriftliga röstförklaringar

Andrabehandlingsrekommendation: Jeggle (A7-0230/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det kommer att modernisera det befintliga direktivet, som tillkom redan 1986, och eftersom syftet även är att förbättra balansen mellan forskningssektorns intressen och ett större skydd för djur som används för vetenskapliga ändamål. Därför anser jag det också viktigt att komma fram till en kompromiss som syftar till att främja alternativa metoder till att använda djur och som garanterar ökat djurskydd, utan att äventyra utvecklingen inom sektorn.

De viktigaste punkter som man kommit överens om i betänkandet gäller djurskyddsaspekter, som ersätts av målet att främja alternativa metoder som inte innebär användning av levande djur. I betänkandet vill man även införa en process för att klassificera de metoder som används på djur efter smärtnivån och ange en högsta smärtgräns samt att direktivet ska tillämpas genom ett mer effektivt kontrollsystem. Avsaknaden av övervakning har ibland inneburit att det förekommit försök där man fortsatt att använda djur trots att det fanns alternativ, särskilt i grundläggande försök som inte syftade till att bevisa vetenskapliga hypoteser.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Med tanke på att medlemsstaternas nationella lagstiftning ser så olika ut och att djurskyddet i vissa medlemsstater är så undermåligt krävs det nu en ökad harmonisering av bestämmelserna om djur som används för vetenskapliga ändamål. Som vår föredragande Elisabeth Jeggle har påpekat har vi nått en väl avvägd kompromiss med rådet. Parallellt med djurskyddet är det nämligen mycket viktigt att se till att forskningen fortsätter att spela en avgörande roll i kampen mot sjukdomar. Därför röstade jag för betänkandet och i likhet med mina kolleger i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), avvisade jag de ändringsförslag som lagts fram av Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag stöder denna viktiga överenskommelse. Skyddet av djur som används för vetenskapliga ändamål är verkligen en svår fråga, eftersom det är nödvändigt att beakta ett antal berörda aktörers intressen, vilka ibland har motstridiga uppfattningar och behov. Jag anser att man har hittat en bra balans i överenskommelsen. Störst fokus har lagts vid att främja alternativ till djurförsök och förbättra villkoren för förvaring och användning av djur. Vi lyckades också hålla fast vid de synpunkter som Europaparlamentet uttryckte vid första behandlingen om att minska de administrativa bördorna och om att EU:s forskning och industri fortfarande är beroende av användning av djur för sin kontinuitet och hållbarhet. Det behövs ytterligare åtgärder för att hitta alternativ till djurförsök. Ett sätt är det planerade referenslaboratoriet inom EU för validering av alternativa metoder, i kombination med medlemsstaternas försök att skaffa fram ytterligare resurser i form av lämpliga specialiserade laboratorier. Jag anser att resolutionen hittar rätt balans mellan industrins och forskarsamhällets behov samtidigt som djurskyddsnormerna för djur som används eller ska användas för vetenskapliga ändamål förbättras och harmoniseras.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar EU:s omtanke om välfärden för djur i allmänhet och för djur som används för vetenskapliga ändamål i synnerhet. Med hänsyn till EU:s stora utvidgning och de tekniska framsteg som gjorts behöver ett nytt direktiv antas, där man försöker standardisera de metoder som används för behandling av djur. Djurskydd och tryggandet av att djuren behandlas väl är ett gemenskapsvärde som det finns ett enhälligt antaget protokoll om. EG-direktivet från 1985 syftade till att avskaffa skillnaderna mellan bestämmelserna i medlemsstaternas lagar och förvaltningsföreskrifter om djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål. Skillnaderna mellan medlemsstaterna har dock blivit större sedan direktivet antogs, inte minst därför att EU har tagit emot nya medlemmar sedan dess.

Den resolution som parlamentet antagit kommer att minska skillnaderna mellan skyddsnivån för djur som används för vetenskapliga ändamål i medlemsstaterna vid en tidpunkt då vi alla är medvetna om att denna praxis är nödvändigt för att skydda människors och djurs hälsa och även för miljöns skull. Resolutionen är ett steg framåt mot att uppnå det enhälliga målet att helt och hållet avskaffa försök på levande djur för vetenskapliga ändamål så snart det blir möjligt tack vare de upptäckter som kommer att göras.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Användningen av djur inom vetenskaplig forskning är kopplad till upptäckter av stor social betydelse som ökar människors livslängd och välfärd. Såsom forskningen för närvarande är utformad är det omöjligt att helt förbjuda djurförsök. Det är därför viktigt att de djur som fortfarande används garanteras största möjliga skydd och välbefinnande, med beaktande av syftet med djurförsöken.

Jag anser att översynen av lagstiftningen medför att normerna för djurskydd måste förbättras. Genom detta direktiv kommer EU att skärpa sina normer om skydd av djur som används i vetenskapliga experiment, eftersom direktivet spelar en viktig roll för att begränsa antalet djur som används i experiment och kräver att alternativa metoder används i största möjliga utsträckning, samtidigt som EU:s industri garanteras rättvisa konkurrensvillkor och kvaliteten på utredningar inom EU förbättras. Dagens omröstning visar att det finns ett brett samförstånd om behovet av att förbättra villkoren för de djur som behövs för forskningsändamål och säkerhetstester, samtidigt som man upprätthåller en hög forskningsnivå och ökar arbetet med att hitta alternativ till djurförsök.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Alla civiliserade samhällen erkänner djur som levande varelser som delar vår existens och att all smärta och allt lidande som djuren kan komma att utsättas för så långt möjligt bör förhindras. Jag erkänner dock att djur kan behöva användas i vetenskapliga försök för att testa nya läkemedel och terapier eller göra det möjligt att omsätta vetenskaplig forskning i upptäckter som bidrar till att bota sjukdomar eller minska lidande och öka människors förväntade livslängd.

De stora skillnaderna i lagstiftning och avsaknaden av fullgott skydd i vissa medlemsstater gör det nödvändigt att anta ett direktiv som föreskriver minimistandarder, utan att det är till nackdel för medlemsstater som garanterar större skydd för de berörda djuren. Förhandlingarna mellan parlamentet, rådet och kommissionen var inte lätta men de ledde fram till en text som jag på det hela taget anser vara välavvägd och som förtjänar vårt stöd. Detta är ett steg framåt som vi bör välkomna, även om resultaten kunde ha varit bättre på vissa punkter.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Jag är glad över att detta betänkande har antagits eftersom det från och med nu kommer att vara strikt förbjudet att utföra försök på människoapor som schimpanser, gorillor och orangutanger. Texten innehåller också föreskrifter om att djurförsök så långt möjligt bör ersättas med vetenskapligt tillfredsställande alternativa metoder. Slutligen efterlyser man i betänkandet att all smärta och lidande som djuren åsamkas måste minimeras. I fortsättningen får djur bara används i försök som är avsedda att befordra forskning om människor, djur och sjukdomar (cancer, multipel skleros, Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom). Antagandet av betänkandet är ännu ett steg framåt mot att trygga skyddet och välfärden för djur som används för vetenskapliga ändamål.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om skydd för djur som används för vetenskapliga ändamål eftersom jag anser att den kompromiss som uppnåtts med rådet är den bästa avvägningen mellan den vetenskapliga forskningens behov när det gäller att skydda människors hälsa och djurens välfärd och rättigheter.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Som redan nämnts av de berörda partierna är den text som vi antog i dag en tillfredsställande kompromiss mellan de olika intressen som berörs och har uppnåtts efter långa förhandlingar mellan de berörda institutionerna: parlamentet, kommissionen och rådet. I civiliserade samhällen är det enligt min mening inte fråga om annat än att användningen av djur för vetenskapliga ändamål måste vara ordentligt reglerad, så som den är i EU. Vi är här för att diskutera en tillfredsställande reglering av användning som är av stor betydelse för forskningsframstegen och upptäckten av nya förfaranden, behandlingar och läkemedel som kommer att bli en stor tillgång för vår civilisation och en fördel för alla i framtiden.

Det tycks som att denna förordning inte får gå för långt i det skydd som man ger djuren, annars kan det äventyra vetenskapliga undersökningar och forskning. När jag gjorde mitt val valde jag de människor som i framtiden kommer att dra nytta av de resultat som uppnås genom att vi tillåter undersökningar och forskning med hjälp av dagens djur. Om det förslag som vi antar i dag tillåter framsteg i studierna av neurologiska sjukdomar, autoimmuna sjukdomar och cancer, kommer det enligt min mening att vara till nytta för oss alla.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Varje år används närmare 12 miljoner djur i vetenskapliga experiment i de 27 medlemsländerna. Det är viktigt att allt görs för att minska antalet djur som används i sådana experiment till ett absolut minimum. Det mest pragmatiska sättet att uppnå detta är att använda alternativa metoder, eftersom det med hänsyn till nuvarande forskningssituation är omöjligt att helt förbjuda djurförsök.

Direktiv 86/609/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål antogs i syfte att harmonisera användningen av djurförsök inom EU. Vissa medlemsstater har emellertid satt upp ambitiösa mål medan andra har nöjt sig med att tillämpa minimiregler. Syftet med den här resolutionen är därför att åtgärda denna obalans. EU:s industri och forskarsamhälle måste garanteras rättvisa villkor, samtidigt som skyddet av de djur som fortfarande används för vetenskapliga ändamål förstärks, i enlighet med protokollet om djurskydd och djurens välfärd som fogats som bilaga till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Inom djurförsökens område måste främjandet av utveckling, validering, acceptans och tillämpning av alternativa metoder öka och principen om de tre R:en (som står för de engelska orden replace, reduce och refine) – måste tillämpas.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi anser att på detta område liksom andra bör fastställandet av gemensamma miniminivåer för skydd i lagstiftningen inte hindra att de medlemsstater som så önskar antar mer avancerade och strängare skyddsbestämmelser. Därför röstade vi för förslaget till ändring på denna punkt. Vi anser det viktigt att ytterligare utveckla tekniker och metoder som gör det möjligt att undvika djurförsök, så som vi har sagt i diskussionen, men mer behöver göras.

Det är också viktigt att sprida sådana tekniker och tillåta att de antas av de flesta FoU-institutioner, inbegripet nationella vetenskapliga och tekniska system med jämförelsevis lägre utvecklingsnivå. Detta krav måste beaktas i alla regelverk, men vi anser inte att den föreslagna ändringen kan garantera detta. EU måste spela en mer framträdande roll på området genom att främja samarbete mellan vetenskapliga och tekniska institutioner och system i olika länder, även tredjeländer.

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för kompromissen mellan parlamentet och rådet om att förstärka skyddet för djur som används för vetenskapliga ändamål. Människors hälsobehov kräver ibland att djur offras. Användningen av djur måste regleras strängt. Det är dock hyckleri att kräva att ”djur ska avlivas med så lite smärta, lidande och ångest som möjligt”. Detta är mänskliga begrepp som överförs till djur som i sin naturliga miljö dödas av andra köttätande djur eller slaktas i slakterier för att ge mat åt människor. Världen är inget paradis. Det kommer alltid att finnas död i kulisserna.

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stödde denna överenskommelse inför andrabehandlingen eftersom vi måste tillgodose den biomedicinska forskningens realiteter och patienternas behov samtidigt som vi förbättrar djurens välfärd.

Lyckligtvis har antalet djurförsök sjunkit betydligt under de senaste åren eftersom den europeiska forskningen eftersträvar målet att hitta alternativa lösningar. Tyvärr vet vi att sådana lösningar ibland inte är tillgängliga och då måste vi alltså tillgripa djurförsök, särskilt på andra apor än människoapor. Detta är t.ex. fallet med alla neurodegenerativa sjukdomar, t.ex. Parkinsons sjukdom och Alzheimers sjukdom.

Att se till att forskning bedrivs i EU är vår enda garanti för en hög djurskyddsnivå. Att man bekymrar sig om djurs smärta under ett försök är en garanti för att goda resultat uppnås. Det är därför som vi måste förhindra att djurförsök flyttas utanför EU.

  Nadja Hirsch (ALDE), skriftlig. – (DE) Jag kan inte stödja djurförsöksdirektivet i dess nuvarande form. Denna version är visserligen modernare än det gamla direktivet från 1986. Men i förhållande till de stora vetenskapliga och tekniska framstegen under de senaste 24 åren verkar dock åtgärderna för att ersätta djurförsök mycket svaga. Det är för många undantag. Dessutom är formuleringar svaga och ger för stort utrymme för tolkning och tillämpning. Det är också absurt att medlemsstaterna inte får införa striktare djurskyddsåtgärder än de som krävs av EU. Snedvridning av marknaden är det skäl som uppges.

Detta sänder fel budskap till EU-medborgarna, till forskningssamhället och industrin. För det första måste staten beakta förändringarna i medborgarnas etiska uppfattningar. För det andra måste större påtryckningar utövas på forskningssektorn och industrin. Ingen vill väl äventyra Tyskland eller Europa som forskningsplats, men investeringskostnaderna är inte ett giltigt argument för att skjuta upp den fortsätta utvecklingen och användningen av metoder utan laboratoriedjur.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. – (FI) Jag röstade för direktivet om djurförsök, eftersom resultatet kunde ha blivit betydligt värre för djurskyddet. Det direktiv som antogs i dag är ett steg framåt för djurskyddet.

Direktivet måste nu införlivas i den nationella lagstiftningen och genomföras konsekvent och så snabbt som möjligt i de olika medlemsstaterna. Det äldre direktivet är från 1986, så därför är att det hög tid att normerna för djurskydd vid försök moderniseras i hela EU.

I framtiden kommer det att vara viktigt att öka investeringarna för att utveckla alternativ till djurförsök. Tack.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Jegglebetänkandet eftersom det är resultatet av ett intensivt och långvarigt arbete, under vilket föredraganden kunde nå fram till viktiga kompromisser om ett så svårt ämne som användningen av djur i försök.

Jag var inte för att återförvisa betänkandet till det behöriga ständiga utskottet, som jag är ledamot av, eftersom just det utskottet satte stort värde på och godkände det arbete som min kollega Elisabeth Jeggle utfört. Forskningen måste få fortsätta. Det är viktigt för utvecklingen av läkemedel och hälsa och för att förebygga många sjukdomar.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag är besviken över den slutliga texten i detta betänkande och särskilt över att de ändringsförslag som lagts fram för att förstärka djurskyddsbestämmelserna inte antogs. Det är på tiden att tydliga bestämmelser fastställs så att vi går mot begränsningar av användningen av icke-människoapor, ett förbud mot användning av vildfångade djur, en entydig skyldighet att använda djurlösa alternativa metoder om de är vetenskapligt tillgängliga och ett förbud mot försök som innebär svårt och utdraget lidande. Medlemsstaterna bör kunna gå längre än EU:s minimikrav och införa strängare djurskyddslagar. Betänkandet kommer att förbättra den nuvarande lagstiftningen men det är inte tillräckligt långtgående och därför avstod jag från att rösta.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för kompromissen eftersom den ger en bra balans mellan bättre skydd för djur som används i försök och bedrivandet av vetenskaplig forskning. Djurförsök bidrar till att bekämpa en mängd allvarliga sjukdomar, men de måste regleras för att undvika onödigt lidande för djuren. Det aktuella direktivet är från 1986 och behöver därför förbättras betydligt.

I den nya texten finns nu ett krav på förhandsgodkännande av djurförsök, som ska omfatta en projektbedömning och en skade/nyttoanalys, samt införandet av ett strängt inspektions- och kontrollsystem. Dagens omröstning är resultatet av stora insatser av föredragande, min kollega, Elisabeth Jeggle, och min tidigare kollega Neil Parish, som arbetade med texten under föregående parlamentsperiod. Redan resultaten vid omröstningen i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling avspeglade kvaliteten hos den slutliga texten.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Efter hårda förhandlingar mellan berörda parter har detta betänkande antagits – ett väl avvägt kompromissförslag, som samtidigt skyddar de djur som används för vetenskapliga ändamål och slår vakt om behovet av att använda dem för att möjliggöra viktiga upptäckter och utveckla tekniker och behandlingsformer som i framtiden kan användas för att bota många av de sjukdomar som drabbar mänskligheten. Därför har jag röstat som jag har gjort.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. – (LT) Samverkan mellan forskning och natur för utvecklingens bästa väcker alltid mycket diskussion. I dag har Europaparlamentet antagit ett viktigt dokument om reglering av vetenskaplig forskning med djur. Dokumentet kommer att garantera en positiv balans mellan djurskydd och vetenskaplig forskning och tillgodose flera viktiga aspekter som tryggar skyddet för de djur som används i vetenskaplig forskning. Skeptiker hävdar att direktivet strider mot djurskyddsprinciperna och att det finns många tveksamheter i fråga om användningen av djur för vetenskapliga ändamål. Enligt det senare direktivet är det dock obligatoriskt att bedöma behovet av att använda djur och möjliga alternativ före varje försök. Varje medlemsstat är också skyldig att inrätta nationella kommittéer som ska ansvara för djurskyddsaspekter och etiska aspekter. Jag röstade för dokumentet eftersom jag anser att djurförsöken bör kontrolleras strängare, även om vi inte bör glömma de obestridliga forskningsframstegen på olika områden och den vetenskapliga forskningens kontinuitet.

  Tiziano Motti (PPE), skriftlig. – (IT) Jag har röstat mot min partigrupps riktlinjer om direktivet om djurförsök, trots att jag står bakom deras ståndpunkt att vetenskaplig forskning ska stödjas, för det anser jag att den ska. Direktivet är mycket negativt för djuren. Det ”utvidgar” gränsen för begreppet acceptabel smärta under djurförsök från ”lätt” till ”måttlig”, försök på kringstrykande hundar och katter tillåts och det överlåts åt forskarna själva att avgöra om de ska genomföra försök på djur utan bedövning eller smärtstillande medel. Vidare får samma djur utsättas för försök vid fler än ett tillfälle även när förfarandet är smärtsamt, sociala varelser som hundar och primater får hållas isolerade, det blir tillåtet att skära upp bröstet på djur utan smärtstillande medel och att utföra experiment på levande djur i undervisningssyfte. Som människa känner jag att onödig grymhet är oacceptabel och som politiker inser jag att viss vetenskaplig forskning oundvikligen skulle ha flyttat någon annanstans om inte EU hade godkänt det här direktivet. Detta EU-direktiv utgör ett allvarligt steg bakåt som medlemsstaterna blir tvungna att anpassa sina nationella bestämmelser till. Jag anser att den verkliga lösningen för ett samhälle som älskar att kalla sig självt civiliserat hade varit att anta en ändrad version som värnar om djurvärlden i kombination med ökade incitament att bedriva vetenskaplig forskning inom EU.

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig. – (IT) Genom direktivet om djurskydd säkerställs lika villkor för företag och forskare genom harmonisering av förfarandena mellan länderna, men inget försök görs att uppnå verkligt djurskydd. De få bestämmelser som kräver att ersättningsmetoder antas har minskats.

Det finns mängder med luckor och direktivet borde främja användning av mer avancerade försöksmetoder som kan ersätta djurförsök: in vitro-metoder, datorsimuleringar av människans metabolism etc. I direktivet borde man också erkänna att det ofta inte är möjligt att extrapolera resultaten från en art till en annan, vilket ansedda forskare har intygat.

Av uppenbara skäl är det inte möjligt att föreslå att vivisektion helt ska avskaffas, men jag efterlyser ändringar av texten så att den inbegriper icke-invasiva metoder och förbud mot att använda djur för rättsmedicinska undersökningar och för undervisning, samtidigt som undantag från humana avlivningsmetoder förbjuds liksom användning av utrotningshotade arter och vilda djur genom att inrätta en europeisk garantikommitté.

EU bör säga nej till meningslösa försök. Alltför ofta har samma försök redan utförts och finansierats och föreslås enbart för att få ytterligare finansiering. Vi har fått bekräftade rapporter om försök som utförs på djur som har fått sina stämband avskurna. Forskningen säger oss att en stor del av de försök som utförs på djur inte kan föreslås igen för behandling av människor.

  James Nicholson (ECR), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet trots att jag insåg att detta nya direktiv inte är tillräckligt långtgående för vissa. Jag anser dock att den kompromiss som uppnåtts mellan parlamentet och rådet representerar bästa möjliga balans mellan att dels skydda djur, dels tillåta att vetenskaplig forskning fortsätter. Att rösta emot betänkandet skulle ha inneburit att vi hade varit tvungna att gå tillbaka till det tidigare direktivet från 1986, som definitivt inte erbjuder samma skydd för djuren. Den nuvarande brittiska lagstiftningen om djurskydd hör till de mest strikta i världen och även om Storbritannien inte kommer att kunna lagstifta ytterligare på området kommer vår standarder att fortsätta att vara exceptionellt höga i stället för att sänkas.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) På grund av ny kunskap som har kommit i dagen om de etiologiska aspekterna av att hysa laboratoriedjur och om nya tillämpningar för användningen av djur, särskilt inom genteknik, har det blivit brådskande att se över direktiv 86/609/EEG, även om dess antagande på sin tid var en historisk bedrift. Betydande framsteg har gjorts sedan dess särskilt i fråga om införandet av de tre principerna ersätta, minska och förfina.

Jag välkomnar breddningen av direktivets tillämpningsområde i följande avseenden: inbegripandet av foster av känsliga djur och ryggradslösa djur, samt biologisk grundforskning, införandet av humana slaktmetoder och bestämmelser om nationella inspektioner i direktivet, utvärdering och tillstånd för projekt där djur används, inklusive utvärdering i efterhand, öppenhet genom offentliggörande av icke-teknisk information om projekt, genomförandenormer och vägledning på nationell nivå, samt genomförande- och statistikrapporter. Jag röstade för betänkandet eftersom det innehåller ett förslag i syfte att trygga lika villkor för industrin inom hela EU och forskningssamhället, samtidigt som skyddet av de djur som fortfarandet används för vetenskapliga ändamål också förstärks.

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) Som samordnare i min grupp, Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, i utskottet för industrifrågor, forskning och energi vill jag uttrycka min belåtenhet med att parlamentet har antagit den överenskommelse som uppnåddes under Spaniens ordförandeskap för rådet i fråga om uppdateringen av detta viktiga direktiv, som reglerar användningen av behandlingen av djur som av nödvändighet måste användas för vetenskapliga ändamål för att främja forskning om olika kunskapsområden.

Det är en balanserad överenskommelse, som är resultatet av en omfattande förhandlingsprocess mellan forskningsvärldens oundvikliga behov för att öka kunskaperna, särskilt inom hälsovetenskaperna, som vårt utskott är särskilt angeläget om, och behovet av att skydda djuren. Jag måste säga att båda sidor förstärks av den reform som vi har antagit. Det är viktigt att framhålla att den uppnådda överenskommelsen även omfattar ett åtagande om att arbeta vidare och främja andra vägar för forskningen och alternativa metoder som kommer att göra det möjligt att fullständigt ersätta användningen av djur i laboratorier i framtiden, utan att det är till men för nödvändiga forskningsframsteg.

  Zuzana Roithová (PPE) , skriftlig. – (CS) Jag stöder åtgärden som begränsar eller mildrar lidandet för djur som används för vetenskapliga ändamål. Andra metoder än djurförsök ska väljas i första hand för att verifiera effekterna av nya läkemedel och för vetenskapliga studier. Detta innebär dock inte att vi bör tillåta att mänskliga embryon används som alternativ metod i djurskyddets intresse. Jag beklagar att rådet strök just en sådan begränsande bestämmelse för alternativa metoder från det förslag som Europaparlamentet antog vid förstabehandlingen. Beslutsfattandet inom dessa etiskt känsliga områden tillhör medlemsstaternas behörighet och regleringen på nationell nivå varierar enormt från land till land.

I Tjeckien har användningen av stamceller från embryon för vetenskapliga ändamål varit tillåten enligt lag sedan 2006, trots att framgångsrika biomedicinska resultat tvärtom har möjliggjorts genom forskning på stamceller från fostervävnad och inte från embryon. Att vi inte har röstat om rådets förslag till direktiv vid andrabehandlingen i dag i Strasbourg och inte har antagit någon resolution, innebär att rådets förslag kommer att träda i kraft när det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, oavsett den ståndpunkt som majoriteten av ledamöterna i Europaparlamentet intagit.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Översynen av lagen kommer att medföra vissa förbättringar av de nuvarande EU-bestämmelserna om djurförsök, men den är inte tillräckligt långtgående och försvagar i vissa fall den gällande lagstiftningen. Allvarliga farhågor som genomgående framhållits av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har nonchalerats och vi beklagar att Europaparlamentets ledamöter i dag underlät att stödja våra försök att råda bot på dessa farhågor. Framför allt kommer de nya lagarna inte att garantera att alternativ till djurförsök används när det är möjligt.

Detta kommer att innebära att djuren får lida i onödan i vetenskapliga försök trots att det finns alternativ. Det är oroande att de nya lagarna också kommer att förhindra att medlemsstaterna antar mer ambitiösa bestämmelser om djurförsök på nationell nivå. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen ville se till att de nationella regeringarna får behålla den rätten. Vi beklagar också djupt att strängare bestämmelser om användning av icke-mänskliga primater inte antogs.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Det är lätt att ta ställning mot djurförsök, eftersom ingen tycker om att se djur lida eller levande bli utsatta för ingrepp för vetenskapliga ändamål, men vi är lagstiftare och kan inte ge vika för spontana känslor. Om vi skulle begränsa användningen av djur i vetenskapliga försök för mycket, måste vi inse att dessa försök skulle behöva göras på människor.

Vi kan inte föreställa oss att en ny verksam princip, läkemedel eller cellgiftsbehandling inte först skulle testas på djur eftersom, som jag redan sagt, alternativet skulle vara att använda patienter som försökskaniner. Vi måste också komma ihåg att läkemedelsföretagen inte har något intresse av att använda försökskaniner, och i synnerhet inte primater, annat än om det är strikt nödvändigt med hänsyn till de höga kostnaderna för sådana försök.

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot den överenskommelse som parlamentet och rådet uppnått vid andrabehandlingen av förslaget till direktiv om användning av djur i vetenskapliga försök.

Jag säger inte nej till forskningsframsteg men jag vädjar om att djurens lidande ska minskas, eftersom man i det reviderade direktivet föreslår vissa förfaranden som strider mot det målet, exempelvis möjligheten att göra försök flera gånger på samma djur. Vidare anser jag att användningen av andra tillfredsställande vetenskapliga metoder som inte kräver användning av djur bör utvecklas vidare.

  Catherine Soullie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag är nöjd med resultatet av omröstningen om texten om skydd för djur som används för vetenskapliga ändamål. Det kanske inte är perfekt men i mina ögon tycks Jegglebetänkandet åtminstone erbjuda en bra kompromiss, dessutom har det fått stöd av Eurogroup for Animals.

Formuleringarna ger oss möjlighet att verkligen begränsa försök som är smärtsamma för djuren, samtidigt som vi undviker att förvisa forskningen, och således även innovationen, utanför EU, med åtföljande förlust av många arbetstillfällen. Som vice ordförande för Intergroup on the Welfare and Conservation of Animals är jag vidare övertygad om att det är mer värdefullt att behålla djurförsök på vårt territorium, där de är strängt reglerade än att överlåta dem till tredjeländer, där de sanitära förhållandena och respekten för djurs liv ofta lämnar mycket övrigt att önska.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Jag beklagar att majoriteten av ledamöterna har avvisat de tre förslag som De gröna lagt fram om en ändring av direktivet och strängare nationella bestämmelser, om incitament för alternativa försöksmetoder och om en ytterligare begränsning av användningen av primater. Den nya lagstiftningen om djurförsök är mycket bristfällig. Medlemsstaterna kommer inte längre att ha frihet att anta strängare bestämmelser om djurförsök. Denna begränsning av den nationella friheten tjänar inget vettigt syfte. Djuren kommer att bli offer för den inre marknadens dogm om att alla måste rätta in sig i ledet. Trots detta är det viktigt att medlemsstaterna vågar ta ledningen. Utan nationella pionjärer skulle många EU-bestämmelser om djurskydd, t.ex. förbudet mot djurförsök för kosmetiska ändamål, aldrig ha kommit till stånd.

Det nya direktivet förbättrar kontrollen av företag och institutioner som föder upp, säljer eller använder laboratoriedjur. Formuleringen av kravet om att alternativa försöksmetoder ska användas om sådana är tillgängliga har mindre av föreskriftskraft än den formulering som fanns i det tidigare direktivet. Detta är en missad chans att minska djurens lidande och att förbättra kvaliteten på forskningen. De nya bestämmelserna avspeglar inte de framsteg som har gjorts i utvecklingen av alternativ till djurförsök, som för övrigt ofta är mer tillförlitliga än djurförsök.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Jag är besviken över att åtgärderna för att förstärka bestämmelserna om djurförsök inte är mer långtgående. Viktiga åtgärder som skulle ha förpliktigat EU att minska och ersätta användningen av djur i försök togs inte in i denna lag. Detta var en missad möjlighet och mycket skulle ha kunnat göras för att skydda djuren, bland annat att tillåta att medlemsstater antar högre djurskyddsnormer än övriga länder. Jag är bekymrad över att direktivet kommer att förbjuda Storbritannien att anta högre normer i framtiden. Dessutom tog man inte med förfaranden för en regelbunden översyn av användningen av djur i vetenskapliga försök. Jag är dock glad över att viktig forskning om nya läkemedel och sjukdomar kan fortsätta.

  Janusz Wojciechowski (ECR), skriftlig. – (PL) Jag beklagar att rådets direktiv har antagits i dess slutliga form utan den bestämmelse som Europaparlamentet antog i maj 2009 där det sades att försök på stamceller och på mänskliga embryon inte får användas som alternativ till försök på djur. Till skillnad från formuleringen i direktivet anser jag att denna uppläggning, det vill säga ersättning av djurförsök med försök på mänskliga organ, inte bör tillämpas.

Betänkande: Őry (A7-0235/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för riktlinjerna för sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna därför att de betonar vikten av hög kompetensnivå för att effektivt främja hög sysselsättning och inkomst, särskilt i den nya ekonomin med ökad tonvikt på nya sektorer och nya färdigheter.

En hög sysselsättningsnivå borde vara möjlig för högt kvalificerade personer, som kan vara viktiga redskap i forskning och utveckling, men även för personer med utbildningsnivåer under EU-genomsnittet. Medlemsstaterna har således en viktig roll att spela när det gäller omskolning, främjande av utbildning och tillhandahållande av nya möjligheter till livslång utbildning.

Man bör notera att vi för att få en god sysselsättningsnivå och göra framsteg på EU-nivå måste se till att personer som strävar efter att förbättra sina kvalifikationer verkligen får arbetstillfällen eller möjlighet att omskola sig om det behövs. En stark betoning av yrkesvägledning om nuvarande och framtida behov kan vara ett sätt för oss att återfå höga sysselsättningsnivåer.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Även om det ekonomiska klimatet fortsätter att svara svagt i de flesta medlemsstater finns det uppmuntrande tecken på återvunnen ekonomisk tillväxt. Därför behöver insatser fokuseras på att garantera en konsolidering av möjligheterna att skapa arbetstillfällen och på att stödja människor i att hitta och utföra arbetena. I april 2010 föreslog Europeiska kommissionen en rad nya sysselsättningsriktlinjer för medlemsstaterna. Dessa riktlinjer tillsammans med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken ger integrerade riktlinjer för genomförandet av Europa 2020-strategin, som är inriktad på en smart och hållbar tillväxt som bidrar till integration.

De fyra riktlinjerna för sysselsättningen är att öka deltagandet på arbetsmarknaden och minska den strukturella arbetslösheten, främja social integration och bekämpande av fattigdom, förbättra resultaten av utbildningssystemen på alla nivåer och utveckla en kvalificerad arbetskraft. I Csaba Őrys betänkande stöds den strategi som kommissionen föreslår, samtidigt som det tillför en rad klargöranden och en del kompletterande information. Det var därför som jag röstade för betänkandet.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) I april 2010 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som en del av genomförandet av Europa 2020-strategin. I sitt betänkande stöder Csaba Őry, ledamot i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), kommissionens förslag och lägger till några saker som jag anser är nödvändiga. Exempelvis måste sammanhållningspolitiken, som försummats av kommissionen, fullt ut införlivas i sysselsättningspolitiken. Även om EU fortfarande har begränsad behörighet i sysselsättningsfrågor får unionen inte nöja sig med att inta en passiv roll, utan måste på bästa sätt använda sig av de instrument den förfogar över (sammanhållningspolitiken, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och den öppna samordningsmetoden). Därför stöder jag helhjärtat riktlinjerna i detta betänkande.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen. Inför det snabbt tilltagande fenomenet med ett åldrande samhälle måste vi vidta åtgärder både på medlemsstatsnivå och på EU-nivå för att bekämpa den sociala utestängningen av äldre och åldersbaserad diskriminering. Vi måste se till att medlemsstaterna ger äldre ett omfattande stöd, framför allt genom att skapa förutsättningar för inrättandet av ett hälso- och sjukvårdssystem av hög kvalitet. Vi måste också se till att medlemsstaterna bidrar till tillhandahållandet av långvariga vårdtjänster och genomföra en förebyggande informationspolitik för äldre, särskilt när det gäller mat. För att framgångsrikt genomföra de planerade målen är det viktigt att upprätta ett hållbart system för finansiering av långvariga vårdtjänster. Europeiska kommissionen bör i sin tur göra insatser för att trygga en acceptabel hälsovårdsstandard för alla EU-medborgare, oberoende av deras materiella situation.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Europa 2020-strategin, som Europeiska kommissionen lade fram i mars 2010, är tänkt att staka ut kursen för EU under det kommande decenniet.

Även om vi inte kan annat än beklaga att Europaparlamentet inte medverkade i utformningen av strategin, som utarbetades av José Manuel Barroso ensam, finns det ett område där parlamentet kan säga sin mening: de integrerade riktlinjerna för sysselsättning. De tio riktlinjerna gäller skapandet av fler och bättre arbeten, förstärkning av anständigt arbete och förbättring av utbildningssystemen.

Därför röstade jag tillsammans med majoriteten av mina kolleger i dag, onsdagen den 8 september 2010, för ett betänkande där dessa mål definieras och varigenom vi bland annat kan begära en bättre användning av Europeiska socialfonden och kräva att större uppmärksamhet ägnas åt låginkomsttagare och åt att bekämpa social utestängning samt behovet av att garantera tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet till ett överkomligt pris. Om vi vill att strategin verkligen ska gälla alla, måste vi slutligen se till att dessa riktlinjer och sammanhållningspolitiken stämmer överens.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom de nya 2020-riktlinjerna för sysselsättningspolitiken i EU-medlemsstaterna kommer att ha ett avgörande inflytande på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Jag är glad över att det genom de ändringar som Europaparlamentet föreslog har varit möjligt att fastställa klara mål och särskilda åtgärder i de av kommissionen föreslagna sysselsättningsriktlinjerna. Naturligtvis fortsätter minskad arbetslöshet, garanterade minimilöner och bekämpning av fattigdom och social utslagning att vara de viktigaste prioriteringarna i alla medlemsstaters sysselsättningspolitik. Jag instämmer också i att ett av huvudmålen är att uppnå lika lön för lika arbete och garantera lika arbetsvillkor för alla arbetstagare.

Jag instämmer i parlamentets förslag om att vi måste inleda sysselsättningspolitiska åtgärder för de mest sårbara grupperna, eftersom dessa människor drabbas först och värst av fattigdom. Jag uppmanar även kommissionen och medlemsstaterna att fästa större uppmärksamhet vid unga människor och äldre arbetstagare som diskrimineras på arbetsmarknaden.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Den rådande ekonomiska krisen kommer definitivt att påverka arbetsmarknaden i grunden under kommande år. De första tecknen på ekonomisk återhämtning och återställd ekonomisk tillväxt har visat sig. Det kan dock förväntas att den ekonomiska krisens effekter på sysselsättningen ännu inte har kulminerat. Därför välkomnar jag att insatser görs nu för att trygga en hållbar återhämtning och förstärkning av de europeiska ekonomiernas potential att skapa sysselsättning och hjälpa människor att hitta arbete. EU-staterna står också inför utmaningar på grund av betydande demografiska förändringar, som förvärras av globaliseringen, samtidigt som förhållandet att antalet skattebetalare som bidrar till de nationella budgeterna stadigt sjunker inte ser särskilt lovande ut.

Eftersom den framlagda 2020-agendan har som mål att anta nya tekniker för att minska koldioxidutsläppen bör sysselsättningsstrategin utformas inte enbart på kort sikt, utan även på medellång och lång sikt. Strategin måste självklart utformas jämsides med åtgärder för att öka sysselsättningen för unga under 25 år, den åldersgrupp som för närvarande har drabbats av högre arbetslöshet än någonsin tidigare.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill förklara hur jag röstade för detta betänkande, eftersom jag anser att betänkandet är av stor betydelse för den framtida arbetsmarknaden i EU.

Förslaget innehåller allmänna riktlinjer för den ekonomiska politik som ska föras vad gäller sysselsättningen inom EU. Den ekonomiska krisen är inte över utan fortsätter bakom sysselsättningskrisen.

Det stämmer visserligen att det finns uppmuntrande tecken på återhämtning, men arbetsmarknaden fortsätter att vara i allt väsentligt stängd och antalet arbetslösa är fortfarande mycket högt. Det finns dock skillnader inom EU. I t.ex. Spanien och Grekland är antalet arbetslösa oroande och de mest drabbade är ungdomarna. Tursamt nog och tack vare de bra åtgärder som vidtagits av den italienska regeringen har dock arbetslösheten i mitt hemland inte stigit så dramatiskt. Man måste erkänna att den italienska regeringen har varit i täten när det gäller att främja flexibilitet och dynamik på arbetsmarknaden och att det receptet ser ut att fungera.

Vissa regeringar som är alltför benägna att försvara arbetstagarnas rättigheter har bidragit till att deras egna arbetstagare förlorar sina arbeten. Att vara mer flexibel och redo för en ny arbetsmarknad präglad av konkurrens tycks i stället rädda jobb och skapa ekonomiska förutsättningar som främjar nya arbetstillfällen.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade mot Csaba Őrys betänkande trots att det innehåller en del viktiga ändringsförslag från vänstern, exempelvis att trygga jämställdheten mellan könen och trots att det är en förbättring av kommissionens text. Jag röstade mot betänkandet eftersom man håller fast vid filosofin om en flexibel marknad och till och med efterlyser ökad flexibilitet och en strategisk användning av flexicurity på arbetsmarknaden, vilket vi vet drabbar arbetstagarna direkt.

Enligt betänkandet krävs det också omstrukturering för att utnyttja den inre marknaden till fullo och avlägsnande av rättsliga hinder för att komma ut ur den finansiella krisen och föra en tillväxtfrämjande politik. Bakom denna oklara formulering döljer sig dock att ett bristfälligt skydd för arbetstagarnas rättigheter förblir en möjlighet.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag stöder Õrybetänkandet och välkomnar den möjlighet som det medför. Inom ramen för Agenda 2020 var det brådskande att anta allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (artikel 121 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), men också för sysselsättningspolitiken (artikel 148). Den ekonomiska kris som vi för närvarande erfar förvärrar de sociala problemen och gör det än mer angeläget att anta en effektiv och hållbar sysselsättningspolitik. Jag håller med föredraganden om förslagen om att vidta mer kraftfulla åtgärder för att öka sysselsättningen bland kvinnor och män i EU.

Betänkandet har bidragit till att förstärka frågor som inte har fått tillräcklig uppmärksamhet, däribland följande: 1) minska arbetslösheten bland de mest sårbara grupperna, inbegripet ungdomar, genom att höja utbildningsnivåerna, minska antalet elever som lämnar skolan i förtid och dra människor ut ur fattigdom, 2) garantera lika behandling och lika lön för lika arbete på arbetsplatserna samt 3) engagera regionala och lokala myndigheter, parlament och arbetsmarknadens parter i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av dessa program, särskilt i fastställandet av mål och indikatorer.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Enligt Lissabonstrategin måste Europeiska unionen förbättra sin produktivitet och konkurrenskraft genom sina arbetstagare.

Detta mål har ännu inte uppnåtts eftersom arbetslöshetsnivån fortfarande är hög. Det är viktigt att analysera de problem som har bromsat upp den fulla sysselsättningen. Avskaffandet av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung och religion skulle vara ett utomordentligt steg framåt som skulle göra det möjligt bland annat för ungdomar och kvinnor att bli mer konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Kvinnor har också svårigheter att förena moderskap och arbete: förbättra företagens barnomsorg, bevilja deltidsarbete på begäran och tillåt att kvinnor tar hand om sina sjuka barn utan att behöva oroa sig över att förlora sina arbeten skulle vara bra åtgärder för att hjälpa kvinnor att spela sin dubbla roll.

En annan grupp som behöver skydd är ungdomar, som tenderar att vara utan trygga anställningar i åratal: de har goda förutsättningar och god teoretisk kunskap men saknar praktisk erfarenhet. Skolorna behöver undersöka närmare vilka företag som är beredda att ta emot studerande i arbetslivet. Företagen måste i sin tur investera i de nya generationerna genom att ge dem chansen att utveckla sina karriärer.

  Anna Maria Corazza Bildt, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark, Anna Ibrisagic och Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Vi har i dag 08/09/2010 röstat för betänkandet om förslaget rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (2010/0115(NLE)), A7-0235/2010. Vi vill dock betona att det finns delar av betänkandet som vi motsätter oss, till exempel förslag som går ut på detaljreglering av medlemsstaternas arbetsmarknadspolitik, överstatlig kontroll av medlemsstaternas näringsliv och EU-reglering av minimilöner. Vi vill därmed slå vakt om subsidiaritetsprincipen. Vi vill dock understryka att mycket i betänkandet är bra, till exempel stöder vi självklart principerna om likabehandling av män och kvinnor samt lika lön för lika arbete.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Parlamentet har yttrat sig om de integrerade sysselsättningsriktlinjerna. De tio riktlinjerna syftar till att skapa fler och bättre jobb, främja arbeten under anständiga villkor och förbättra utbildnings- och fortbildningssystem. Parlamentet har yttrat sig för att se till att Europeiska socialfonden används mer effektivt, att fattiga arbetstagare uppmärksammas i högre grad, att socialt utanförskap bekämpas och att tillgång till överkomliga, högkvalitativa offentliga tjänster garanteras.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Läget på arbetsmarknaden är utan tvekan det som oroar våra medborgare mest. Arbetsmarknaden fortsätter att försämras, med en arbetslöshetsnivå som i dag nått en topp på 9,8 procent.

Sysselsättningsriktlinjerna utgör ett viktigt medel att stimulera reformer, t.ex. som medel att mäta effekterna av de reformer som ska genomföras, både inom ramen för 2020-strategin och i samband med den nya samordning som ska genomföras av den ekonomiska politiken. Det är därför viktigt att ta tag i dessa frågor men det är lika viktigt att se till att reformerna är så lämpliga som möjligt.

Det är en sak att ha riktlinjer. Det är något helt annat att se till att de genomförs som de ska av medlemsstaterna. För detta ändamål anser jag det särskilt viktigt att bekräfta den roll som rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) ska spela i 2020-strategin och i det ekonomiska styret och se till att Epsco medverkar helt i de reformer som ska genomföras, så att vår sociala modell blir livskraftig och vi har den bästa ekonomiska styrmodellen för EU. Jag är övertygad om att det är absolut nödvändigt att ändra balansen i pelaren för sysselsättning och sociala frågor i EU:s beslutsfattande.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom man förespråkar en politik som främjar aktivt åldrande, jämställdhet, lika lön för kvinnor och män och tillgång till skydd och sociala och yrkesmässiga förmåner för kvinnor. Med hänsyn till de ökande svårigheterna för kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden, har det blivit nödvändigt att genomföra en politik som också främjar möjligheterna att förena arbete och familjeliv.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. − Vi har idag röstat för betänkandet om riktlinjerna för sysselsättningen men vill påpeka att vi har noterat viktiga skillnader i olika språkversioner. Vi har röstat för att medlemsstaterna ska garantera en tillfredställande minimiinkomst, på det sätt som anges i den engelska versionen av ändringsförslagen. I den svenska språkversionen har detta olyckligt nog översatts som ”minimilön”.

Lönenivåer är inte EU-kompetens och vi har därför förutsatt att den svenska språkversionen är fel. Vi har också valt att rösta för betänkandet trots hänvisningar utan definition till ”höga skatter” som tillväxthämmande. Skatter är inte heller EU-kompetens och vi anser att det finns många exempel på skattefinansierad verksamhet som på ett betydande sätt bidrar till tillväxten.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Som jag sade om betänkandet av min kollega Pascale Gruny, som vi röstade om i juli, har samhället utvecklats, världen har förändrats och då måste även relationerna på arbetsmarknaden förändras. Jag är helt övertygad om att så är fallet och det gläder mig att parlamentet har förespråkat mer flexibla arbetsmönster som ett sätt att bekämpa arbetslösheten. Eftersom jag dessutom har haft ansvar för utbildningsfrågor inom regeringen är jag glad över att man i förslaget lagt särskild tonvikt på utbildning och arbetstagarnas kvalifikationer. Detta är faktiskt ett åtagande som bör tas på stort allvar inom ramen för Europa 2020-strategin. Eftersom krisen har medfört att antalet arbetslösa i Europa har ökat från 16 miljoner 2008 till 23 miljoner 2010, måste varje strategi för att ta sig ur situationen innebära en återhämtning av sysselsättningen. Detta är endast möjligt om det finns en klar inriktning på innovation, flexibelt arbete och nya modeller för arbete och utbildning för fler ungdomar för en marknad som alltmer präglas av konkurrens.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Bakgrunden till de nya riktlinjerna om sysselsättningen för 2020 är den ekonomiska krisen, som kommer att ha en fortsatt negativ påverkan på arbetsmarknaden under de kommande åren. Vi har omedelbara problem med arbetslöshet och samtidigt långsiktiga utmaningar, i synnerhet den demografiska utvecklingen, globaliseringen och tillämpningen av ny koldioxidsnål teknik. Det är därför mycket viktigt att vi har en europeisk sysselsättningsstrategi som löser de mest akuta problemen till följd av krisen, liksom de problem som uppstår på medellång och lång sikt.

Tillämpningen av principerna om flexicurity, god utbildning, livslångt lärande och bekämpning av strukturell arbetslöshet är nödvändiga förutsättningar om vi ska kunna nå de gemensamma målen för ekonomisk tillväxt och social välfärd. Genomförandet av Europa 2020-strategin måste därför påbörjas nu. EU:s strukturfonder och Sammanhållningsfonden för den innevarande programplaneringsperioden måste redan nu börja följa den här strategin. Det är viktigt att jordbruket och landsbygden lyfts fram i strategin. Vi måste fortsätta sträva efter att uppfylla sammanhållningsmålen, och skapa synergieffekter mellan sammanhållningspolitiken och politiken inom andra områden.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade emot resolutionen eftersom den inte tar upp huvudorsakerna till arbetslöshet, otrygga anställningar och fattigdom och eftersom de förslag som på nytt lades fram i kammaren förkastades. Dessa förslag var bland annat följande:

– Kommissionen bör erkänna att det är nödvändigt att ändra den nuvarande markoekonomiska politiken genom att lägga stabilitets- och tillväxtpakten åt sidan och stoppa privatiserings- och liberaliseringsprocesserna för att i stället prioritera att skapa kvalitetsarbeten med rättigheter för alla arbetstagare och bättre löner, minska fattigdomsnivåerna och öka den sociala integrationen och framstegen.

– Svartarbete bör motverkas genom strängare kontroll via inspektioner på arbetsplatserna samt skatteåtgärder för personer med låga inkomster.

– Rådet bör komma överens om en kompromiss på EU-nivå för att avskaffa hemlöshet senast 2015 och förbereda integrerade politiska åtgärder som garanterar att alla får tillgång till kvalitetsbostäder till överkomligt pris med tillräcklig energitillförsel.

Vårt förslag om att jämställdhet mellan kvinnor och män skulle tas in i ett nytt direktiv förkastades också. I förslaget förespråkade vi att medlemsstaterna ska öka sysselsättningen bland kvinnor, samtidigt som man till fullo respekterar kvinnors rättigheter och avskaffar alla ojämlikheter genom särskilda jämställdhetsmål, jämställdhetsinriktad integrering och särskilda politiska åtgärder.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) I ett läge då arbetslösheten inom EU är uppe i 9,8 procent, och arbetsmarknadssituationen fortsätter att förvärras, i ett läge då den ekonomiska krisen ännu inte har fått fullt genomslag, måste EU genomföra en ambitiös europeisk sysselsättningsstrategi. Europaparlamentet har därför som ett led i Europa 2020-strategin antagit riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik: tio riktlinjer om sysselsättningsskapande åtgärder, kvalitet i arbetet, ungdomsarbetslöshet, åtgärder för att anställa personer som tillhör svaga grupper, bekämpning av socialt utanförskap och vikten av att använda Europeiska socialfonden på bästa sätt. Detta är visserligen mycket ambitiösa mål, men de är först och främst riktlinjer som nu och i framtiden måste genomföras av medlemsstaterna, och ett kraftfullt budskap från Europaparlamentet till medlemsstaterna, i ett läge då sysselsättningen är den viktigaste frågan och den största källan till oro för våra medborgare.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Őry-betänkandet om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik inom ramen för Europa 2020-strategin. I texten läggs stor vikt vid behovet av att prioritera kampen mot arbetslöshet mot bakgrund av den ekonomiska och sociala krisen. Flera frågor lyfts fram: sysselsättningsgraden måste upp till 75 procent i hela unionen inom de närmaste tio åren, och särskilda satsningar måste göras på de svagaste grupperna på arbetsmarknaden: ungdomar, äldre, okvalificerade kvinnor, människor med funktionshinder och människor med invandrarbakgrund, eftersom de drabbas av anställnings- och sysselsättningsrelaterad diskriminering. Texten återknyter också till de grundläggande begreppen arbete under anständiga villkor och fattigdomsbekämpning.

  Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig. – (PL) Riktlinjerna för sysselsättningspolitiken under de kommande tio åren visar att tjänstesektorn kommer att bli ett av de områden där de flesta arbetstillfällena skapas. Om dessa arbeten ska kunna skapas måste det finnas gynnsamma förutsättningar för företagen i fråga om de tjänster de erbjuder, även för gränsöverskridande tjänster. Jag vill därför betona att tjänstedirektivet kan stödja sysselsättningspolitiken om införlivandet av direktivet i medlemsstaterna förbättras.

Direktivet skapar nya möjligheter för företagen, men om det tillämpas väl kommer det också att få en positiv effekt på arbetsmarknaden. Jag stöder därför de förslag som antagits i betänkandet. Tjänstesektorn kommer att behöva rörliga arbetstagare som har lämpliga förutsättningar och kvalifikationer och därför behövs det förändringar av utbildningssystemen och sysselsättningspolitiken.

  Elie Hoarau (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande. Som vald företrädare för en utomeuropeisk region är jag mer än van vid politik för att främja sysselsättning och bekämpa fattigdom, eftersom de franska utomeuropeiska departementen har de lägsta sysselsättningsnivåerna i Frankrike (t.ex. 43,9 procent i Réunion jämfört med 62,3 procent för samtliga EU-medlemsstater).

Höjningen av 2014 års nivå med 10 procent till 75 procent 2020 är något som jag alltid har kämpat för, särskilt eftersom det främst är inriktat på ungdomar i svårighet, på kvinnor och på personer med funktionsnedsättningar. I förslaget tar man även upp fattigdom och målet är att minska antalet medborgare som lever under fattigdomsgränsen med 25 procent. Dessa mål bör mobilisera alla sociala och politiska krafter både i Frankrike och i EU så att staten kan tillföra de nödvändiga resurserna för att uppnå dem enligt den fastställda tidsplanen.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. − (EN) Jag stöder detta samråd eftersom jag anser att det är mycket viktigt för EU:s medlemsstater att se till att människor under fattigdomsgränsen får rimliga minimiinkomster. Det är också viktigt att ta varje tillfälle att stärka bestämmelserna om likabehandling och lika lön för lika arbete.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Den nuvarande ekonomiska krisen är den huvudfaktor vi måste beakta när vi talar om nya riktlinjer för sysselsättningen 2020, eftersom den kommer att få en mycket stor inverkan på arbetsmarknaden under kommande år. Även om vissa uppgifter pekar på en återhämtning inom vissa branscher i EU, är den ekonomiska situationen i den stora majoriteten av medlemsländer fortfarande mycket skör.

Å andra sidan har den nuvarande krisen ännu inte fått fullt genomslag på arbetslöshetens område, och ytterligare många tusen personer kommer att förlora sina jobb till följd av det. Det betyder att vi står inför följande stora utmaningar: demografiska förändringar, globalisering och användning av ny teknik, däribland koldioxidsnål teknik. Därför får EU:s sysselsättningsstrategi inför nästa decennium inte bara betona de mest akuta problemen som uppstår ur krisen, utan också de problem som kommer att uppstå på medellång och lång sikt. Därför har jag röstat som jag har gjort.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Jag instämmer helt med föredraganden Csaba Őry, och därför stödde jag denna lagstiftningsresolution. Jag välkomnar särskilt rådets ändringsförslag nr 12, där rådet konstaterar att det är viktigt att motverka företeelser som bromsar upp den ekonomiska tillväxten, bland annat byråkratiska bördor och höga skatter. Jag kan inte minnas att Europaparlamentet någon gång tidigare har talat om byråkratiska bördor och höga skatter.

Det är få människor som tänker på att irrationella och ologiska skatter kan göra vilket ekonomiskt system som helst ineffektivt. I ett land som Lettland har skattesystemet i dag lett till en kris. På grund av ett byråkratiskt och defekt skattesystem har Lettland förlorat över 10 miljarder euro. Jag stödde lagstiftningsresolutionen i hopp om att det kommer att vara inledningen till den viktiga uppgiften att optimera skatterna inom EU:s territorium.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Sysselsättningspolitiken är viktig både för ekonomin och för den sociala freden. Det är därför i varje lands intresse att fatta sina egna beslut om lämpliga åtgärder. Den stora variationen mellan de olika medlemsstaterna gör det dock omöjligt med ett standardiserat åtgärdspaket. I vissa medlemsstaterna som Polen, Malta och Ungern, som för närvarande har en sysselsättningsgrad under 60 procent, är en nivå på 75 procent en ren fantasi. Även för Österrike som har en sysselsättningsgrad på ungefär 70 procent är det tveksamt om en högre sysselsättningsgrad är förenligt med valfriheten att ta hand om uppväxande barn eller med skyddet av de inhemska arbetstagarna mot lönedumpning från billig utländsk arbetskraft. Av dessa skäl beslutade jag mig för att rösta mot betänkandet.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Föreställningen att det är möjligt att bekämpa arbetslöshet effektivt i en ultraliberal union är en chimär. Därför har jag röstat mot Csaba Őrys betänkande.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Őry-betänkandet eftersom jag stöder angreppssättet och det avslutande budskapet.

I förslaget betonas vikten av att öka antalet förvärvsarbetande, för att bidra till att pressa ner den strukturella arbetslösheten, och särskilt uppmärksamma livslångt lärande. Utbildningen ges en nyckelroll, genom förbättringar i nuvarande utbildningssystem och åtgärder för att uppmuntra ungdomar att läsa vidare. Under kommande år kommer vi att se många nya satsningar för att främja social integration och kampen mot fattigdom mer effektivt.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Den 27 april 2010 lade kommissionen fram ett förslag om integrerade riktlinjerna för Europa 2020, där ramarna drogs upp för den nya strategin och för de reformer som ska genomföras av medlemsstaterna.

De nya sysselsättningsriktlinjerna i 2020-strategin diskuteras mitt under en ekonomisk kris som utan tvekan kommer att få djupgående konsekvenser på arbetsmarknaden under flera år framåt. Trots vissa uppmuntrande tecken på att tillväxten är på väg tillbaka, är ekonomin fortfarande svag i de flesta medlemsstater. Krisens direkta effekter på arbetslösheten har således ännu inte helt erfarits. Följaktligen måste alla insatser göras för att trygga en hållbar återhämtning och förstärka möjligheterna att skapa sysselsättning i de europeiska ekonomierna, samt hjälpa människor till arbete.

Det är därför mycket viktigt att man i en europeisk sysselsättningsstrategi under det nästa decenniet tar itu med och hittar en balans mellan de överhängande och omedelbara problem som är en följd av krisen och problem på medellång och lång sikt.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Som ett led i EU:s 2020-strategi har Rumänien tillsammans med övriga medlemsstater åtagit sig att uppnå en sysselsättningsgrad på 75 procent fram till 2020. Detta generella mål innebär att Rumänien ska uppnå en sysselsättningsgrad på 69–70 procent till 2020. Jag måste nämna att sysselsättningsgraden i Rumänien var 63,6 procent 2010 och EU-genomsnittet var 67,4 procent.

Mot denna bakgrund uppmanar jag medlemsstaterna att utarbeta reformprogram som bidrar till att

– öka deltagandet på arbetsmarknaden genom politiska åtgärder som främjar jämställdhet och lika lön, med målet att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor till 0–5 procent senast 2020,

– öka sysselsättningsgraden via åtgärder som uppmuntrar deltagande i arbetslivet, särskilt för etniska minoriteter, inbegripet romer,

– anta stränga åtgärder för att motverka en ekonomi som bygger på svartarbete, vilket har många negativa effekter på den europeiska arbetsmarknaden, i stället för att främja åtgärder som är inriktade enbart på att skydda arbetskraften på medlemsstaterna inhemska marknader,

– öppna arbetsmarknaderna helt för arbetstagare från de nya medlemsstaterna.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) Eftersom den ekonomiska krisens fulla effekter på arbetslöshetsnivåerna ännu inte helt har erfarits, är det viktigt att föra en ambitiös europeisk sysselsättningspolitik.

Jag håller med om det mål som rådet har satt upp för att öka sysselsättningsgraden till 75 procent av den europeiska befolkningen från och med nu och fram till 2020, men mer behöver göras. Vi skulle t.ex. kunna sätta upp ett mål för att öka sysselsättningsgraden i de mer sårbara grupperna, t.ex. ungdomar mellan 15 och 25 år, äldre arbetstagare, yrkesarbetande kvinnor utan yrkesutbildning eller personer med funktionshinder. Eller så skulle vi kunna ytterligare minska andelen ungdomar som lämnar skolan i förtid till under 10 procent.

Vidare anser jag att särskilda politiska åtgärder bör inriktas på svårigheterna för långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden och jag uppmanar rådet att förse sig med medel för att minska detta med minst 10 procent under de närmaste tio åren. För att uppnå det så som föreslås i Csaba Őrys betänkande måste minst 25 procent av alla långtidsarbetslösa delta i aktiva arbetsmarknadsåtgärder i form av fortbildning, utbildning och/eller omställning till nytt arbete.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det betänkande som antogs i dag är ett riktmärke för EU:s sysselsättningspolitiska riktlinjer. Parlamentsledamöterna har röstat för att för första gången ta med en ordentlig social komponent i riktlinjerna, bland annat åtgärder för att ta itu med fattigdomen och fattiga arbetstagare, samt att angripa ungdomsarbetslösheten och integrera marginaliserade och sårbara grupper på arbetsmarknaden. EU-regeringarna och det belgiska EU-ordförandeskapet måste lyssna på det budskap som i dag har framförts av Europaparlamentet och åta sig att göra sin sysselsättningspolitik mer socialt integrerande.

De nationella regeringarna måste framför allt hörsamma parlamentets krav på åtgärder för att förbättra balansen mellan arbete och övriga livet samt jämställdhet. Det krävs stora insatser i detta avseende för att öka kvinnors deltagande i arbetslivet till 75 procent fram till 2020.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Det betänkande som antagits i dag är ett viktigt instrument för att främja en ny sysselsättningspolitik inom ramen för Europa 2020-strategin.

Det är viktigt att betona att man i texten efterlyser att medlemsstaterna vidtar beslutsamma åtgärder för att höja sysselsättningsnivåerna, och särskilt för att främja rörligheten bland unga människor. Målet att skapa nya och bättre arbeten, minska arbetslösheten och höja sysselsättningsgraden i den arbetsföra befolkningen till 75 procent måste vara det mål som ska uppnås under de närmaste åren. Befolkningen i arbetsför ålder måste stå i fokus för all EU:s politik för ekonomisk utveckling. Utan arbete kommer alla planer för framtiden – som att resa, köpa en bostad eller skaffa sig barn – att bli en önskedröm som knappast kommer att infrias.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Vi kan inte instämma i detta betänkande eftersom syftet är att främja genomförandet av åtgärder för att göra det lättare för vissa grupper att få arbete, särskilt romerna.

Vi kan inte acceptera att vi i stället för att försvara rättigheterna för dem som lever i sitt eget land ska underlätta för människor som i många fall bara är besökare. I kristider måste varje stat självklart underlätta för sina egna medborgare, kanske med projekt inriktade på dem som är i svårigheter eller utan arbete.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Jag stödde betänkandet om riktlinjer för sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna: Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020. Eftersom arbetslösheten inom EU ligger på 9,6 procent är det absolut nödvändigt att intensifiera och rationalisera sysselsättningspolitiken för att skapa nya arbeten. I Polen har tusentals människor som nu har arbete dragit nytta av EU-stöd. De pengar som är tillgängliga för detta ändamål används inte alltid på ett förnuftigt sätt. Bristen på ordentligt specificerade riktlinjer innebär att många projekt genomförs på ad hoc-basis. Följden är att utbildningar inte alltid är anpassade till den verkliga situationen och att en del personer ofta deltar flera gånger om. Därför stöder jag kommissionens initiativ på detta område. Dessa riktlinjer som utvecklats under krisen kommer att sättas på prov under de närmaste åren. Riktlinjerna kommer att vara avgörande för om EU tar sig ur krisen och om de nya arbeten som skapas uppfyller arbetsmarknadens nuvarande och framtida behov.

Det är också viktigt att övervaka riktlinjernas effektivitet genom att samla in särskild statistik om effektiviteten i de åtgärder som vidtas på grundval av riktlinjerna. Endast på detta sätt kommer vi att se vilket inflytande EU:s ekonomiska resurser verkligen har på minskandet av arbetslösheten i EU. Detta kommer i sin tur att göra det möjligt att genomföra eventuella ändringar som är nödvändiga på området. Jag vädjar också om att särskilt vikt ska fästas vid att stödja rörlighet och sysselsättning för kvinnor, unga personer, äldre personer och personer med funktionshinder.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Trots vissa uppmuntrande signaler som tyder på ny tillväxt är det ekonomiska läget fortfarande svagt. EU måste därför trygga en hållbar återhämtning, förstärka de europeiska ekonomiernas potential att skapa arbeten och hjälpa människor att få arbete. Rådet i betänkandet om sysselsättningsriktlinjer är tydligt: fler kvinnor, fler äldre och yngre människor i arbete, minskad fattigdom och bättre utbildning. Detta är vad EU vill uppnå fram till 2020. Därför ger jag betänkandet mitt stöd. Det innehåller riktlinjer som kommer att göra det möjligt för människor att kombinera arbete och vårdansvar på ett bättre sätt, t.ex. via flexibla arbetstider och tillgång till barnomsorg. Detta är en konkret politik och en politik som kommer att hjälpa kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden. Parlamentet vill också att länderna i EU ska förbättra sina sociala trygghetssystem och säkra en anständig inkomst så att fattigdomen kan minska och människor upptäcker att det lönar sig att arbeta. Slutligen kommer eftersträvandet av målen i sammanhållningspolitiken att undanröja de socioekonomiska skillnaderna mellan medlemsstater och regioner. Om kommissionen sedan rigoröst ser till att medlemsstaterna verkligen bygger sin politik på riktlinjerna, kommer EU:s planer för 2020 inte att vara bara tomma ord.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Diskussionen om de nya riktlinjerna för sysselsättning 2020 kommer vid en tidpunkt då tusentals familjer överallt i Europa drabbas av tragisk arbetslöshet som en del av den ekonomiska krisen. Dessa riktlinjer inom ramen för Europa 2020-strategin omfattar både allmänna riktlinjer för ekonomisk politik och sysselsättningspolitik.

Det betänkande som vi röstade om i dag, och som jag stödde, ligger i linje med Europeiska kommissionens förslag, även om föredraganden har sett till att riktlinjerna är tydliga och användbara för medlemsstaterna när de utarbetar sin politik. Främjandet av sysselsättning ska komma automatiskt genom ekonomisk tillväxt, företagens och arbetstagarnas anpassning till nya situationer, uppnåendet av höga utbildningsnivåer, särskilt bland yngre, fortbildning som tillgodoser företagens behov och engagerande av arbetsmarknadens parter i alla dessa processer.

Detta är vad föredraganden har försökt att göra genom att fastställa mål för att öka och förbättra sysselsättningen, öka utbildningsnivåerna, förena arbete och familjeliv, samt minska antalet studerande som lämnar skolan i förtid och den andel av befolkningen som lever i fattigdom.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Kommissionens riktlinjer om sysselsättning och det relaterade betänkandet utgör en del av EU:s gräsrotsfientliga strategi: Europa 2020-strategin och dess ”integrerade riktlinjer”. De bildar en sammanhållen ram för EU:s arbetstagarfientliga politik som redan har börjat genomföras och som ska främjas på ett ännu mer beslutsamt och samordnat sätt i alla EU-medlemsstater.

De är inriktade på monopolkapitlets ansträngningar att sänka lönerna till lägsta möjliga nivåer som en förutsättning för att trygga sina vinster under den rådande kapitalistiska krisen. För att uppnå detta mål främjar EU, borgerliga regeringar och kapitalets politiska krafter i medlemsstaterna och i Europaparlamentet öppet följande sysselsättningsriktlinjer: ett längre arbetsliv, en höjd pensionsålder, med det demografiska åldrandet och ”livskraften” för de nationella försäkringssystemen som förevändning, ”flexicurity” och flexibla, tillfälliga, deltidsarbeten som norm och sopar därmed bort alla hävdvunna arbetstagarrättigheter, antagandet av ett utbildningssystem för att utbilda anställningsbara arbetstagare för att tillgodose kapitalets behov, en pool av billiga forskare/avlönade intellektuella för företag och ett nytt nätverk för extrema fall av fattigdom på gränsen till armod, för att förhindra sociala oroligheter som uppkommer av brutal exploatering.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Mina damer och herrar! I betänkandet konstateras helt riktigt vikten av att höja sysselsättningsgraden och öka deltagandet på arbetsmarknaden. Det är viktigt både för vår ekonomi och för vårt samhälle. Det är också viktigt att inte offra kvaliteten för kvantiteten genom att underlåta att ta itu med de fattiga arbetandes situation på nationell nivå eller EU-nivå. Det är en stor grupp som arbetar men vars disponibla inkomst inte räcker för att de ska undgå fattigdom. Den ekonomiska lågkonjunkturen har gjort detta till ett problem för hela Europa och läget är särskilt svårt i Litauen.

Dessa tendenser avspeglas mycket väl i arbetstagarnas minimilöner och de utbredda lönesänkningarna som en sträng åtstramningsåtgärd. Människor utan högre utbildning är särskilt sårbara. Enligt EU-statistik är risken för fattigdom för en arbetande person utan högre utbildning 16 procent – dubbla genomsnittet i Litauen och åtta gånger högre än för en anställd med universitetsutbildning. Tyvärr är detta gap mycket större i Litauen än någon annanstans i Europeiska unionen. Frågan om fattigdom i den arbetande befolkningen har inte diskuterats tillräckligt av medlemsstaterna, och inte heller i mitt land. Vi behöver fler undersökningar av problemet och särskilda åtgärder för att minska fattigdomen bland arbetande personer.

Resolutionsförslag RC-B7-0494/2010

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det gemensamma förslaget till resolution om läget för de mänskliga rättigheterna i Iran. Jag gjorde detta eftersom jag anser att domen mot Sakineh Ashtiani att dödas genom stening är ett klart brott mot Irans internationella skyldigheter. Oavsett omständigheterna kan aldrig straff av detta slag vara berättigat eller acceptabelt. Tortyr, olagligt frihetsberövande, fysiskt och sexuellt våld och straffrihet för statstjänstemän fortsätter att vara vanligt i många länder. Detta väcker allvarliga tvivel om opartiskheten och öppenheten i domstolsförfarandena på dessa ställen. Den fortsatta förföljelsen av etniska och religiösa minoriteter kombinerat med den kvarstående kriminaliseringen av frivilliga sexuella relationer mellan vuxna är oacceptabel.

I denna situation är det upp till oss, de europeiska försvararna av de mänskliga rättigheter och demokratiska värden som utgör grunden för våra institutioner, att utöva alla tänkbara påtryckningar mot de iranska myndigheterna att ompröva processer av detta slag. Dessa påtryckningar har redan burit frukt, eftersom den iranska regeringen har tillkännagett att den har skjutit upp verkställandet av Sakineh Ashtianis dom att bli stenad till döds. Jag måste därför prisa det mod som alla iranska män och kvinnor uppvisar som kämpar för att försvara sina grundläggande friheter.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europaparlamentet har skyndat sig att förklara sitt stöd för de imperialistiska planerna i Mellanöstern och för de öppna militära hoten från Israel, Förenta staterna och Nato mot Iran. Med det barbariska dödsstraffet genom stening mot Sakineh Mohammad-Ashtiani och den oacceptabla förföljelsen av gräsrotsrörelsen som förevändning har alla politiska grupper i Europaparlamentet i en sällsynt uppvisning av enhällighet antagit en resolution om att trappa upp de imperialistiska ingripandena i Iran. Det grekiska kommunistpartiet stödde inte resolutionen eftersom den inte har något att göra med den solidaritet som behövs i arbetarklassens kamp mot den reaktionära och tillbakasträvande regimen, som tvärtom kommer att bli starkare av sanktionerna och sådana resolutioner. Det är talande att beslutet om debatten i Europaparlamentet fattades omedelbart efter det att den israeliska ambassaden gjort framställningar i Bryssel om att parlamentet inte skulle ta upp kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Israel och i stället vända sin uppmärksamhet mot Iran.

Europaparlamentets känslighet i fråga om de mänskliga rättigheterna är ett fikonlöv för EU:s aggressiva utrikespolitik och dess brott mot arbetstagare, invandrare och befolkningar. Kampen mot Nato, EU och imperialistiska unioner blir allt mer nödvändig om människor ska kunna erövra rättigheter och friheter och bestämma över sitt eget öde.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Sakineh Mohammadi Ashtiani, en 43-årig iransk kvinna, riskerar att stenas till döds för otrohet och för anstiftan till mordet på hennes före detta make. Som parlamentsledamot och ordförande i föreningen Femmes au Centre (kvinnor i mitten), är jag djupt upprörd över den här domen, som alla anser vara godtycklig. Domen kränker nämligen de mest grundläggande mänskliga rättigheterna: den respekterar inte rätten till försvar och mänsklig värdighet. Än i dag existerar det i vissa länder två typer av rättvisa, sida vid sida: kvinnor döms och torteras i strid med deras grundläggande rättigheter, av män som sitter på all makt. Det gläder mig att parlamentets resolution med krav på att den iranska regeringen ska ändra uppfattning om den här domen antogs i det närmaste enhälligt, eftersom den på så vis får avsevärd slagkraft. Vi förväntar oss nu konkreta framsteg vad gäller mänskliga rättigheter i Iran.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade ja till den här resolutionen. Iran fortsätter att vara det land i världen som genomför flest avrättningar per år. Jag stöder därför eftertryckligen Europaparlamentets ståndpunkt som starkt fördömer dödsstraff och uppmanar de iranska myndigheterna att avskaffa användningen av dödsstraff, förbjuda alla former av tortyr och andra grymma, omänskliga och förnedrande behandlingar samt sätta stopp för förföljelserna mot människorättsförsvarare. Jag stöder Europeiska unionens mål att främja mänskliga rättigheter världen över och genomförandet av stödprogram inom området, exempelvis det EU-finansierade instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Instrumentet har en budget på 1,1 miljarder euro för 2007–2013 och syftar till att se till att mänskliga rättigheter och demokrati respekteras världen över. Tillsammans med andra internationella organisationer måste därför kommissionen och rådet fortsätta att aktivt förbereda ytterligare stödinstrument för att aktivt försvara Irans människorättsaktivister.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Jag ger den gemensamma resolutionen mitt fulla stöd som politisk företrädare men ännu mer som kvinna. Dagens Iran är ett land som symboliserar den radikala islamismens våld och fanatism mot kvinnor och deras grundläggande rättigheter. Med denna resolution uppmanar vi med rätta den islamiska republiken och dess ledare att respektera internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna, som Iran är rättsligt förpliktat att respektera. Fallet Sakineh tillsammans med andra fall som nämns i den text som vi har röstat för bekräftar att Teheran i dag inte bara befinner sig i fullständig opposition till moderna politiska och kulturella värden, utan även placerar sig själv på ett olagligt plan när det gäller internationella normer genom att underlåta att följa bindande avtal om ratificeringen av barnkonventionen och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Resolutionen är bestämd, med rätta bestämd, vid en tidpunkt då vi bör låta Iran känna hela den styrka och tryck som denna institution kan prestera så att den internationella rörelsen för att förhindra att den islamska republikens skarprättare uppnår sin önskade effekt. Jag röstade därför avgjort för.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Världssamfundet har vunnit en liten seger och erbjudit ännu en strimma av hopp för den kvinna i Iran som dömts till döden genom den barbariska metoden stening. Verkställandet av domen har tillfälligt uppskjutits, men det är till sist meningslöst. Det är därför som alla ansträngningar från medlemmarna av världssamfundet måste fortsätta med målet att få dödsstraffet avskaffat i länder som Iran, där människors liv sätts på spel av depraverade, ålderdomliga lagar.

Europeiska unionen måste fortsätta att fördöma och utöva påtryckningar på stater där det inte finns någon respekt för människolivet och där de mänskliga rättigheterna inte betyder något. Det finns människor i Iran som riskerar sitt liv och sin personliga säkerhet varje dag genom att kämpa för större frihet och mer demokratiska rättigheter. Internationella organisationer och organ visar sitt stöd för dessa människor. Men när man står inför en förtryckarregim som är fångad i en förgången tid som den i Teheran, kommer kampen att bli svår och utdragen. Ingen ska behöva betala med sin frihet på grund av att de öppet uttryckt sina åsikter om en regim eller om vissa ledare. Europeiska unionen måste engagera sig aktivt i sin roll som exportör av frihet och respekt för befolkningen och dess rättigheter.

  Andrew Henry William Brons (NI), skriftlig. – (EN) Jag avstod från att rösta om detta förslag. Jag röstade dock för ECR:s förslag B7-0499/2010. Självklart instämmer jag i uppfattningen att stening till döds (eller varje annat dödsstraff) för äktenskapsbrott är fullständigt oacceptabelt även för muslimska länder som kanske vill förbjuda sådant beteende i lag. Jag är visserligen inte för att använda straffrätten till att förstärka det moraliska beteendet mellan vuxna som gett sitt samtycke, men jag respekterar andra länders rätt att ha en annan uppfattning så länge som de inte använder oproportionerliga och ociviliserade straff. Jag är också oroad över användningen av strafflagen mot politiska meningsmotståndare, oavsett om det är Iran eller länder i EU som gör sig skyldiga till detta.

Alla som åtalats för allvarliga brott bör ha rätt till rättslig företrädare och åtgärder bör vidtas för att skydda mot otillbörligt uppträdande av polisen före rättegången. Jag anser inte att det är EU:s uppgift att tala om för Iran att landet inte får använda dödsstraff under några omständigheter. Om inte detta förslag ska motverka sitt syfte måste det vara väl avvägt och vädja till reformvänliga medlemmar av ett mycket konservativt samhälle. Detta förslag kommer att förolämpa även reformvänliga iranier.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Sakineh Ashtiani ger Irans avrättningar ett ansikte och är en symbol för landets orättvisa rättsliga förfaranden och kränkningar av grundläggande rättigheter. Jag vill sälla mig till de internationella solidaritetsrörelser som kräver att dödsdomen ska upphävas och att Sakineh Ashtiani omedelbart ska friges. Att kräva hennes frihet är också att kämpa för kvinnors lika rättigheter, yttrandefrihet och rätt att aktivt delta i ett fritt samhälle. Jag stöder helhjärtat kampen mot diskriminering och i synnerhet de iranska kvinnornas sak, och jag vill betona Sakineh Ashtianis roll i frontlinjen för kampen för demokrati, jämställdhet och rättigheter i Iran. De iranska kvinnornas mod och beslutsamhet är en inspirationskälla för oss alla.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Den teokratiska diktaturen i Iran utsår hat och predikar intolerans. Dess provocerande retorik för att utplåna Israel och dess kärnvapenprogram, som kvarstår utan kontroll eller internationell övervakning, utgör hot mot världsfreden. De islamiska domstolarna tillämpar barbariska lagar som i sig själva är en förnekelse av rättvisan, försätter kvinnor i en situation som är praktiskt taget slaveri.

Tyvärr är fallet Sakineh Mohammadi-Ashtiani inte unikt och vi måste stödja alla andra kvinnor som dömts till döden utan respekt för människovärdet, kvinnors rättigheter och de mänskliga rättigheterna. Jag vill återigen bekräfta mitt motstånd mot dödsstraff och uppmanar de iranska myndigheterna att i enlighet med FN-resolutionerna 62/149 och 63/138 förklara ett moratorium för avrättningar i väntan på att dödsstraffet ska avskaffas. Jag fördömer gripandet av Zahra Bahrami och vädjar om att hon omedelbart ska släppas. Hon är nederländsk medborgare och hade rest till Iran för att besöka sin familj och greps under demonstrationerna i Achoura den 27 december 2009 och har tvingats att göra tv-sända bekännelser där hon medger de anklagelser som riktas mot henne.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för den gemensamma resolutionen om mänskliga rättigheter i Iran, som jag stödde, eftersom jag anser att det är etiskt viktigt att utöva påtryckningar på de iranska myndigheterna för att få dem att avstå från att begå detta fruktansvärda brott. Jag är stolt över att vara född i det land som tog ledningen i avskaffandet av dödsstraffet. Sakineh Mohammadi-Ashtiani har inte begått något brott och ändå har hon gripits och dömts till döden genom stening och förödmjukas och piskas ständigt. Jag vill framföra min djupt kända oro över de ständiga rapporterna om de iranska myndigheternas förföljelse av politiska motståndare och förespråkare av de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnor och unga studenter. Detta är ett klart brott mot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och ett missbruk av den rättsliga behörigheten.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Omotiverat och oproportionerligt våld upprör inte bara våra europeiska känslor utan är ett direkt angrepp mot alla värden och rättigheter som har sitt ursprung i västvärlden och som tack och lov är en del av världsarvet. Bland dessa fall framträder de som gäller våld mot kvinnor som i vissa samhällen ofta används som vapen eller krigsbyte, som dekorativa föremål eller som varelser utan rättigheter eller som en möjlighet att handla självsvåldigt, och som är dömda att vara en avvikande och försvarslös minoritet.

Tyvärr finns det fortfarande stater och länder som framhärdar i att godkänna förfärliga förfaranden mot kvinnor och utkräva grymma, brutala och klart oproportionerliga straff mot dem. Detta ger näring åt kulturer som förtrycker, nedvärderar och förödmjukar kvinnor helt enkelt för att de är vad de är. Just därför att jag tror på att män och kvinnor kompletterar varandra på grundval av sina naturliga skillnader och lika rättigheter kan jag inte annat än fördöma dessa föraktliga förfaranden i starkast möjliga ordalag.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi är emot dödsstraff i alla länder, oavsett om det är Förenta staterna, Iran eller andra länder i världen. Vi är emot alla former av tortyr, oavsett var de äger rum, inklusive Iran och CIA-kontrollerade fängelser. Vi vädjar till Iran att skona Sakineh Ashtianis liv och stoppa steningen av kvinnor, ungdomar och andra. Vi röstade därför för resolutionen.

Vi vill framhålla att i kampen för respekt för demokrati i Iran, försvarandet av rättigheterna för dem som fortsätter att kämpa för social rättvisa, framsteg och demokrati i detta land får detta inte under några omständigheter användas mot Irans suveränitet, territoriella okränkbarhet och dess rätt att bestämma om sin framtid. Än mindre kan det användas för att berättiga ingrepp och inblandning utan respekt för landets territoriella suveränitet.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Död genom stening borde aldrig accepteras eller stödjas. Jag uppmanar de iranska myndigheterna att upphäva det straff som Sakineh Mohammadi-Ashtiani dömts till och ompröva fallet.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. – (PL) Det är fortfarande tre månader kvar till slutet av 2010, och rättsväsendet i Islamiska republiken Iran har i år lyckats avkunna 2 000 dödsdomar. Med det optimistiska antagandet att inga fler sådana domar avkunnas under det sista kvartalet, och också att vi känner till alla sådana domar, innebär detta att fem iranier varje dag får veta att de snart kommer att mista livet. På morgonen kan det vara Sakineh Mohammadi-Ashtiani, som 2006 dömdes till döden genom stening för äktenskapsbrott. Vid middagstid kan det vara Mohammad Mostafaeis tur, den människorättsförsvarare som flydde från Iran av rädsla för gripande och förtryck. På eftermiddagen kan nästa offer för den iranska regimen vara Nasrin Sotoudeh, som kämpar för en minskning av antalet dödsdomar mot minderåriga, och på kvällen är nästa person som grips den nederländska medborgaren Zahra Bahrami för att hon deltagit i en gatudemonstration.

Slutligen och för det femte kan de iranska myndigheterna ta sitt nästa offer – okänd för oss – under en hemlig nattlig räd.

Därför begär vi ovillkorligen att dödsstraffet ska avskaffas i Iran, att Sakineh Mohammadi-Ashtianis dödsstraff genom stening ska upphävas och att Zahra Bahrami ska friges. Vi vill också framhålla att Iran har undertecknat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter vars artikel 18 lyder: ”Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.”.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om mänskliga rättigheter i Iran, i synnerhet vad gäller fallen med Sakineh Mohammadi Ashtiani och Zahra Bahrami, eftersom dessa kvinnors situation är så tragisk. Sakineh Mohammadi Ashtiani, som dömts till döden av Irans regering, hotas varje dag av avrättning genom den extremt barbariska metoden stening. Vilket land kan på 2000-talet skriva svart på vitt i sin strafflag hur stora stenarna ska vara som kastas på en dömd fånge så att fången dör? Namnet på det landet är Iran. Det internationella politiska samfundet har genom sitt engagemang kunnat förhindra stening de senaste åren, och det är också enda vägen att tvinga Irans regering att vika sig. Som politiker, medborgare och människor har vi en plikt att förhindra vad som inte kan beskrivas som något annat än ett mord.

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. – (FI) Jag röstade för resolutionsförslaget RC­B7­0494/2010 om läget för de mänskliga rättigheterna i Iran eftersom jag anser att Europeiska unionen måste göra klart för världen att ett människovärdigt liv, politiska rättigheter och rättvis behandling är grundläggande för alla, oavsett i vilket land de råkar vara födda i. Efter att ha läst resolutionen bör alla med ett gott samvete kunna se varför ämnet väcker så starka känslor i Europa, och därför anser jag inte att det är nödvändigt börja ta isär det i denna översyn.

Även om detta för ögonblicket är ett patentexempel på dåliga mänskliga rättigheter som borde tjäna som en varning för alla, får situationen i Iran inte tillåta oss att bortse från att det finns liknande och ännu allvarligare problem nästan överallt i tredje världen. Framför allt förekommer det ett särskilt systematiskt förtryck i stor skala i regioner som berörs av sharialag.

Jag är medveten om att EU:s och västvärldens ståndpunkt har varit allmänt känd sedan en tid, dock utan att några påtagliga framsteg har gjorts i frågan. Därför anser jag att det är viktigt att Europeiska unionen fortsätter att utöva påtryckningar på Iran och andra problemländer när det gäller frågor om de mänskliga rättigheterna i framtiden.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Det som pågår inom området för mänskliga rättigheter i Iran är helt förkastligt och EU kan inte, som en organisation som försvarar mänskliga rättigheter världen över, förhålla sig likgiltig, utan måste fullt ut visa sin avsky över de olika dödsdomar genom stening som sedan flera år tillbaka har avkunnats i landet. EU måste sända en tydlig signal om att sådana metoder är otänkbara i ett land som vill bli respekterat och upprätthålla normala diplomatiska förbindelser med EU:s alla medlemsstater. Därför har jag också röstat som jag har gjort.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Jag röstade för den gemensamma resolutionen om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran eftersom jag helhjärtat stöder dess innehåll. Ahmadinejads diktatur har förflyttat statsskicket och statsmakten i Iran tillbaka till medeltiden. Vi måste påminna den iranska regimen om att den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna inte bara är vackra ord. Jag röstade för resolutionen eftersom islamistiska fanatiker inte vill förstå betydelsen av internationell rätt. Vi måste få till stånd ett avskaffande av dödsstraffet i Iran och rädda Sakineh Mohammadi-Ashtiani och Zahra Bahrami ur händerna på de religiösa terrorister som har förvrängt lagen till ett instrument för att terrorisera sitt eget folk.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Jag röstade för resolutionen i hopp om att detta barbari ska upphöra och att de mänskliga rättigheterna för kvinnor och män i samma situation som Sakineh Mohammadi-Ashtiani ska respekteras. Jag vill framhålla att det vi bevittnar är resultaten av tillämpning av fundamentalistisk islamsk lag, som en del personer också vill införa i vårt demokratiska Europa.

Dödsstraff genom stening är faktiskt en form av tortyr. På senare år har hundratals kvinnor blivit stenade till döds i Iran för äktenskapsbrott och minst 40 personer till väntar i fängelse på samma öde. För att inte tala om de tusentals kvinnor som grips av politiska skäl och som ofta torteras och avrättas.

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig. – (IT) Varje ord som uttalas i kammaren bör vara en sten som placeras vid fötterna på dem som utför steningen, så att vi bygger en mur av skam runt dem och utesluter dem från den mänskliga gemenskapen.

Sakineh måste räddas och med henne kvinnor och män världen runt som fortfarande faller offer för denna barbariska grymhet, som är okänd även bland de vildaste och mest primitiva djuren. Det är odjuret, det vill säga djävulen, som i dag styr händer och läppar på ovärdiga ledare och falska heliga män, som den allsmäktige redan har dömt utan någon chans till benådning. De bör inse att om de inte stoppar nu, är deras tid utmätt och för dem kommer det aldrig nu eller senare att finnas någon frid.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade ja till förslaget till resolution och det gläder mig att kammaren i det närmaste enhälligt har uttalat sitt stöd. Vid tillfällen som dessa visar demokratin sin kraft att övertyga.

Mobiliseringen av människor till stöd för Sakineh över hela Europa och i synnerhet i Italien bör med eftertryck stödjas och det är min förhoppning att situationen i Iran ska förbättras. Jag anser att en av parlamentets viktigaste uppgifter är att vara en hoppets fyrbåk för alla vars mänskliga rättigheter kränks. Jag hoppas att den iranska regimen ska ompröva sin politik, visa större respekt för kvinnor och inrätta ett mer öppet och mindre medeltida rättssystem.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Orden räcker ibland inte till när man står inför barbari, skamliga gärningar och yttersta förakt för de mest grundläggande mänskliga värden. Inför mörkermännens tunga stenar är det nu en uppgift för världens demokrater att rädda Sakineh Mohammadi-Ashtiani.

Sedan mullorna återinförde stening 1979 har 300 personer massakrerats – det finns inget annat ord för det – efter skenrättegångar, för att inte tala om hängningar av minderåriga, homosexuella och politiska motståndare. Till dessa hör Baha'i-anhängare, vars enda brott är att de inte har samma religion som makthavarna i Teheran.

Här är således tyngden i våra ord, tyngden i den internationella mobilisering som Europaparlamentet har anslutit sig till denna eftermiddag. Sakinehs vackra ansikte förkroppsligar nu kampen för kvinnors rättigheter i Iran och även försvaret av alla offer för förtrycket.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) I den resolution som vi just har antagit fördömer vi med eftertryck att den iranska medborgaren Sakineh Mohammadi-Ashtiani har dömts till döden genom stening. Oavsett vilka gärningar som hon anklagas för är det omöjligt att berättiga eller acceptera att hon dömts till döden genom stening. Ledamöterna i detta parlament ber de iranska myndigheterna att ogiltigförklara domen och ompröva fallet.

I den text som antogs med 658 röster för, 1 emot och 22 nedlagda röster, ber vi också den iranska regeringen att ompröva fallet Zahra Bahrami och ”omedelbart ger henne tillgång till advokat och konsulärt bistånd, friger henne eller garanterar henne en korrekt process”. Parlamentsledamöterna uppmanar även Teheran att stoppa avrättningen av Ebrahim Hamidi, en 18-åring som anklagas för sodomi.

Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över att Iran, tillsammans med Afghanistan, Somalia, Saudiarabien, Sudan och Nigeria, ”fortfarande tillhör den mycket lilla grupp länder som alltjämt tillämpar stening”. Därför uppmanar Europaparlamentet det iranska parlamentet att införa lagstiftning som förbjuder ”den grymma och omänskliga metoden med stening”. Vidare bör den iranska regeringen införa ett moratorium för avrättningar i väntan på att dödsstraffet avskaffas.