Talmannen. – Nästa punkt är debatten om den muntliga frågan till kommissionen från Franziska Katharina Brantner och Nicole Kiil-Nielsen, för Verts/ALE-gruppen, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Alexandra Thein, Ivo Vajgl, Sarah Ludford och Leonidas Donskis, för ALDE-gruppen, Véronique De Keyser, för S&D-gruppen, och Marie-Christine Vergiat, för GUE/NGL-gruppen, angående lagförslag om israeliska frivilligorganisationer (O-0046/2010 – B7-0319/2010).
Franziska Katharina Brantner, frågeställare. – (EN) Herr talman! Jag är här i egenskap av demokratins vän och av den israeliska demokratins vän. Det är på grund av att jag oroar mig för Israels demokrati som vi före sommaren lade fram en fråga angående den lag som skulle gälla för Israels frivilligorganisationer, vilken liknade några av de lagar som vi känner till från andra mindre demokratiska platser i världen. Lagen innebar bland annat att dessa organisationer skulle införlivas i registret för politiska partier, och därmed inte längre vara befriade från skatt. Detta var djupt oroande för oss!
Lyckligtvis har vi uppmärksammat att detta har ändrats och tagits bort, men olyckligtvis förutses i lagen fortfarande ett lagförslag för ökad öppenhet när det gäller pengar som kommer från utländska politiska partier. Samma sak krävs inte av privata givare, något som vi anser vara mycket oroande. Man specificerar även Europeiska unionen som en av givarna.
EU är en av måltavlorna för den nya lagen. Anledningen till det är att många människor i Israel, vilka inte nödvändigtvis uppskattar demokrati och mänskliga rättigheter, anser att EU stödjer projekt för frivilligorganisationer som går emot Israels intressen. De anger dock inte vilka dessa intressen är.
Vi är djupt oroade och vi skulle vilja veta vad ni anser att detta skulle betyda för EU-finansieringen? Hur anser ni att vi bör reagera på detta? Och kan vi inte åtminstone förvänta oss samma regler för öppenhet för alla givare – privata eller offentliga, från EU eller från något annat land, när det gäller frivilligorganisationer i Israel?
Annemie Neyts-Uyttebroeck, frågeställare. – (EN) Herr talman! Jag var med om att underteckna den muntliga frågan till kommissionen on den nya israeliska ”NGO transparency bill”, som den kallas av den israeliska frivilligorganisation som själva kallar sig NGO Monitor. Lagen har nu mildrats betydligt precis som Franziska Brantner precis har förklarat. Min grupp och jag välkomnar dessa förändringar. Det krävs inte längre att alla som bedriver politisk verksamhet och mottar stöd från utländska organ måste registrera sig som ett politiskt parti i registreringsmyndigheten för politiska partier i Israel. Det verkar som att dessa organisationer inte längre riskerar att förlora sin status som organisationer befriade från skatt, och att möjliga lagbrott mot detta bestraffas med böter.
Som jag sade välkomnas dessa förändringar. Det må vara så att de israeliska myndigheterna och ett antal israeliska frivilligorganisationer inte gillade vår reaktion på den ursprungliga lagen. Våra åtgärder har dock gett resultat.
Syftet med det nuvarande lagförslaget väcker alltså fortfarande oro. För det första verkar dess syfte vara att skrämma EU och dess medlemsstater. I bakgrundsbeskrivningen som vi fick av den omnämnda frivilligorganisationen (Israeli NGO Monitor), kan vi läsa följande, och jag citerar: ”EU och medlemsstaterna förmedlar tiotals miljoner euro årligen till en smal grupp av starkt politiserade, israeliska frivilligorganisationer via förfaranden som inte är transparenta. Den utsträckning i vilken EU finansierar frivilligorganisationer för att påverka israeliska politiska och offentliga debatter har ingen motsvarighet i förbindelser bland demokratier. Därför är det mycket viktigt för den israeliska demokratiska processen och för allmänhetens rätt till kännedom att en större öppenhet uppnås när det gäller finansiering av utländska regeringar”.
Jag behöver inte säga att ett antal av dessa påståenden är helt och hållet osanna. Men de är dessutom mycket avslöjande. De avslöjar hur stark misstron är mellan ett antal israeliska opinionsbildare och EU och att vi måste göra någonting åt detta. De avslöjar också hur rustade till strid viktiga delar av den israeliska allmänna opinionen är – och detta är också en källa till oro. Båda dessa faktorer gör en fredlig lösning i Mellanöstern ännu svårare än vad det redan är. Min fråga till er, fru kommissionsledamot, är: vad har ni för avsikt att göra för att förbättra situationen?
Véronique De Keyser, frågeställare. – (FR) Herr talman! Goldstonerapporten fick ett oväntat resultat.
Avsikten var att få fram sanningen om möjliga krigsförbrytelser under Operation Cast Lead i december 2008, något som faktiskt orsakade ett ramaskri i Israel. Justice Goldstone föll personligen offer för attacker och de frivilligorganisationer som hade mod att lägga fram bevis blev måltavlor. Kort efter denna mediastorm dök ett antal lagförslag upp med syftet att ytterligare kontrollera frivilligorganisationer och försvaga all opposition mot regeringens politik.
Bland dessa fanns ett lagförslag om frivilligorganisationer enligt vilket man till en början försökte betrakta dem som politiska organisationer och därför inte undantagna från beskattning.
För det andra lades det fram ett lagförslag om kriminalisering av bojkotten av israeliska varor, även varor från bosättningarna, däribland bojkotter som inletts av en regering, en organisation eller en medborgare i ett annat land. Rätt och slätt, om en fransk person uppmanar till bojkott av varor från bosättningarna på Internet skulle han eller hon kunna bli bestraffad, och om palestinska myndigheter gör detsamma kommer även de att bestraffas.
För det tredje lades ett lagförslag fram om en universell jurisdiktion, vilket skulle innebära att Israel fick befogenhet att besluta om fall av detta slag.
Andra lagförslag som inskränker yttrandefriheten eller rörelsefriheten är på gång. Det är inte möjligt att lista dem, men de är alla i samma linje – och de är oroande. De mynnar ut i ett direkt angrepp på yttrandefriheten, vilket är en oförytterlig mänsklig rättighet och en nödvändig konsekvens av demokratin.
Att Knesset har ändrat lagen om frivilligorganisationer så att den nästan kan accepteras av dessa organisationer själva är något bra! Låt oss hoppas att det andra lagförslaget kommer att gå samma öde till mötes, särskilt lagen om bojkotter, vilken kommer att läggas fram för Knesset för en första behandling den 15 september.
Jag vill fästa kommissionens uppmärksamhet på följande: om vi inte längre kan säga att varor som, enligt gällande villkor, importerats olagligt inte får köpas i Europa, vore det som att förbjuda råd mot köp av exempelvis varumärkesförfalskade varor eller stulna klockor i ett marknadsstånd. Parlamentet kommer att nära övervaka denna fråga.
I detta avseende skulle jag vilja fråga Europa: vad gör vi i Europa för fredsprocessen mellan Israel och Palestina? Var fanns vår höge representant? Var står vi i denna viktiga process?
Marie-Christine Vergiat, frågeställare. – (FR) Herr talman! I början av året antog den israeliska regeringen ett lagförslag som direkt ifrågasätter de medel som beviljats av Europeiska unionen till frivilligorganisationer i Israel.
Jag var själv med om att underteckna denna fråga och det gläder mig att detta ger oss möjlighet att berömma de israeliska frivilligorganisationerna för deras utmärkta arbete; de kämpar dagligen för fred, demokrati och mer allmänt för mänskliga rättigheter inom staten Israels territorier. Dessa frivilligorganisationer glöms alldeles för ofta bort i Israel–Palestina-konflikten, även om de, som jag redan har sagt, gör ett utmärkt arbete och får utstå mycket trakasserier.
Den israeliska regeringen har fått stå tillbaka något för trycket, särskilt från oss, men utan att ändra inriktning på sin politik. De israeliska myndigheterna försöker faktiskt att införa en verklig uppsättning rättsinstrument för att förhindra all kritik av deras politik, däribland från utlandet.
Även jag koncentrerar mig på de bestämmelser enligt vilka man försöker förbjuda bojkottverksamhet och, vad ännu värre är, en som ifrågasätter principen om en universell jurisdiktion som är inskriven i många internationella fördrag som Israel har undertecknat. Olyckligtvis vet vi dock att den israeliska regeringen ibland intar en hållning gentemot internationell rätt som kan beskrivas som ”variabel geometri”. Vi vet faktiskt att dessa förslag representerar den israeliske regeringens reaktioner på Goldstonerapporten.
Herr kommissionsledamot! Unionen har upprättat ett privilegierat partnerskap med Israel vilket ingenting tycks kunna ifrågasätta. Det verkar dock som att det finns gränser i denna kammare. Vi måste få ett slut på den israeliska regeringens förföljelser av de frivilligorganisationer som kritiserar dess politik och utan förbehåll begära att den ska dra tillbaka dessa förslag. De är ovärdiga en stat som hävdar att den är en demokrati.
Kan ni, även om denna lagstiftning antas, något som jag dock hoppas inte ska ske, garantera att Europeiska unionen ändå fortsätter att ovillkorligen finansiera dessa frivilligorganisationer i Israel? Kan ni tala om för oss vad kommissionen avser att göra för att övertyga den israeliske regeringen att dra tillbaka dessa åtgärder och att garantera rätten till föreningsfrihet, vilket är en grundläggande pelare för demokratin? Kan ni garantera att kontaktpersoner med ansvar för mänskliga rättigheter kommer att utses i Israel som en del i förfarandet med att upprätta Europeiska avdelningen för yttre åtgärder, så att frivilligorganisationerna har förhandlare på plats?
Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Organisationer i det civila samhället spelar en viktig roll i öppna och demokratiska samhällen. Israel har en odiskutabel tradition av ett fritt, öppet och dynamiskt civilt samhälle som spelar en positiv roll inom många områden, däribland att bevaka mänskliga rättigheter såväl i Israel som i de ockuperade palestinska områdena och att lyfta fram miljömässiga och kulturella frågor.
EU har samarbetat med Israels frivilligorganisationer under flera år och är mycket angeläget att fortsätta med detta fruktbara samarbete, särskilt eftersom många israeliska frivilligorganisationer har ett rykte om sig att ha god professionell kompetens inom sina områden. Det är därför som vi med oro har följt debatten i Knesset om lagen om avslöjande av finansiering från utlandet (”disclosure of funding from abroad”). Vi har tydligt uttryckt denna oro till de israeliska myndigheterna vid flera tillfällen.
Som redogjorts för i kommissionens lägesrapport om den europeiska grannskapspolitiken innehöll det första utkastet till detta lagförslag, som lades fram i februari, nya krav på civilsamhällets verksamheter som – om det antagits – avsevärt skulle ha försvårat för frivilligorganisationernas arbete i Israel.
En ny och väsentligt omarbetad version av lagen diskuterades under sommaren av ledamöter i Knesset, regeringen och företrädare för civilsamhället. I augusti antogs ett nytt utkast vid första behandlingen i Knesset.
I det senaste utkastet till lag har borttagandet av skattebefrielser för frivilligorganisationer och införandet av en skyldighet att registrera sig i de politiska partiernas register lagts på hyllan. Detta är verkligen välkomna förändringar!
Som vi ser det skulle emellertid de rapporteringsskyldigheter som skulle åläggas frivilligorganisationer fortfarande vara onödigt stränga, inte minst på grund av att de nuvarande administrativa kraven på dessa i Israel redan säkerställer lämplig insyn i den statliga finansieringen. Dessutom skulle dessa nya öppenhetskriterier endast omfatta offentlig finansiering från utlandet, medan privata utländska källor inte skulle behöva avslöjas – något som helt riktigt har betonats. Detta skulle diskriminera de organisationer som arbetar med utländsk offentlig finansiering, däribland från EU.
I handlingsplanen för grannskapspolitiken har Israel och Europeiska unionen gått med på att föra en regelbunden dialog om frågor som rör det civila samhället och att främja förbindelser mellan EU och Israel i civilsamhället. Den senaste EU–Israel arbetsgruppen för mänskliga rättigheter träffades den 2 september, och man diskuterade även detaljerat frågan om finansiering för frivilligorganisationer.
Lagen kommer att diskuteras och behandlas ytterligare i Knesset under de följande månaderna. Vi kommer att fortsätta att följa utvecklingen nära.
Hans-Gert Pöttering, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr Füle, mina damer och herrar! Den föreslagna lagstiftningen om frivilligorganisationer i Israel har givit oss en stor anledning till oro. Vi var oroade över att dessa organisationers möjlighet att bedriva sin verksamhet skulle bli betydligt begränsad.
Under ett besök av en delegation av utskottsordföranden från Europaparlamentet, vilken jag deltog i egenskap av ordförande för arbetsgruppen om Mellanöstern, uttryckte vi vår oro till våra kolleger i Knesset i Jerusalem, särskilt under ett mycket positivt sammanträde med vice premiärminister Dan Meridor. Jag skulle vilja se smarta, sansade människor som honom spela en mycket mer framträdande roll, hellre än exempelvis utrikesministern, vars ståndpunkt vi inte alls instämmer i.
Som alla talare har sagt inbegriper utkastet vissa förbättringar. Jag välkomnar mycket av det som Štefan Füle har sagt, men det finns fortfarande några frågor som behöver besvaras. När restriktioner införs för organisationer för mänskliga rättigheters och frivilligorganisationer som inskränker deras uppgifter och möjlighet att påverka måste vi göra våra röster hörda. Lagstiftningen har ännu inte antagits och ett beslut förväntas tas under Knessets sammanträdesperiod i oktober. Vi kommer att fortsätta att bevaka situationen mycket noggrant.
Som verklig israelvän vill jag säga att den israeliska regeringen och det israeliska parlamentet måste behandlas på samma sätt som vilken regering eller vilket annat parlament som helst. Israel hävdar sig med all rätt vara en demokrati. Därför måste staten även acceptera kritik när vi anser det berättigat att kritisera.
Jag skulle vilja tillägga att jag inte förstår varför den israeliska ambassaden i Bryssel uttalade sig till pressen i går och sade att vi i dag diskuterar ett icke-ämne och att debatten inte bör äga rum på grund av fredsprocessen i Mellanöstern.
Jag uppmanar den israeliska regeringen att tydliggöra att vi motsätter oss alla uttalanden som gjorts av Irans president angående Israels säkerhet, att vi motsätter oss all slags terrorism och att vi, när israeler dödas i Hebron, utfärdar starka fördömanden. Vi måste emellertid även säga till Israel att byggandet av bosättningar inte får återupptas efter den 26 september. Israel måste i stället lägga grunderna för en fortsättning på fredsprocessen. Landet har ett stort ansvar när det gäller detta och vi hoppas mycket på att det kommer tillstånd en stabil och hållbar fred enligt vilken gränserna säkras både för Israel och den palestinska staten. Det är viktigt att både israelerna och palestinierna får behålla sin värdighet.
(Applåder)
Richard Howitt, för S&D-gruppen. – (EN) Herr talman! Denna vecka, under vilken det kommer att ske ett återupptagande av direkta fredssamtal och denna dag, som markerar början av det judiska nyåret – och jag önskar shana tova till alla judar i Europa och i världen – beklagar jag djupt att det israeliska Knesset fortfarande avser att ålägga betungande och oacceptabla rapporteringsskyldigheter på alla organisationer för mänskliga rättigheter som tar emot utländska medel, däribland medel från Europeiska unionen.
Vi har hört från de berörda frivilligorganisationerna, både i vår arbetsgrupp för Mellanöstern och i parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, att de samvetsgrant åtar sig människorättsarbete men att de skräms och förföljs av anklagelser om att vara politiskt partiska.
Sådana restriktioner vad gäller internationellt stöd till organisationer för mänskliga rättigheter förekommer i länder som Burma, Tunisien och Rwanda. De bör inte införas i ett land som Israel, och de står i motsättning till Israels skyldigheter att stödja föreningsfriheten i enlighet med ILO-konventionerna.
På båda sidorna i Mellanösternkonflikten är rösterna för fred och mänskliga rättigheter alltför få. De som faktiskt talar överröstas ofta av andra som söker våldsamma lösningar.
Pluralistiska demokratiska samhällen som är verksamma under fredliga och stabila villkor omhuldar det civila samhället, även om dess budskap ibland kan vara svårt. Som George Orwell sade: ”Frihet är rätten att tala om för människor vad de inte vill höra”.
Chris Davies, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag hänvisar till skrivelsen från Israels ambassadör Ran Curiel till ordföranden för vårt underutskott för mänskliga rättigheter.
Det var min avsikt att välkomna och stödja hans förklaring att vi bör vara beredda att stödja principen om öppenhet vid finansieringen av organisationer. Vi förväntar oss det här och varför inte också i Israel.
Då föll mina ögon på en av de sista punkterna i hans skrivelse, där han uttryckte sin motvilja mot att någon som helst jämförelse görs mellan det pluralistiska israeliska civilsamhället och vissa andra länder. Han använder följande ord: ”Att slå in på en sådan felaktig väg kan leda till att vi alla uppehåller oss vid Europas egna tidigare och nuvarande kvalifikationer.”. Om detta inte är en hänvisning till förintelsen vet jag inte vad det är. Innebörden är uppenbar: Ni européer har inte rätt att kritisera Israel på grund av ert förflutna. Ni har blod på era händer.
Jag var inte ansvarig för nazisternas handlingar. Jag var inte född på den tiden. De flesta av oss här var inte födda då och denna europeiska union skapades som ett försök att se till att något ont av detta slag aldrig mer skulle kunna äga rum. Jag är emot tanken att vi måste blunda för Israels skrämmande uppträdande – i Gaza, den ekonomiska blockaden, ockupationen av det palestinska territoriet och de alltför ofta förekommande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.
Jag är emot tanken på att vi ska tvingas att inte fråga varför ett folk som har lidit så mycket under tidigare århundraden i dag utsätter det palestinska folket för så mycket lidande.
(Applåder)
Nicole Kiil-Nielsen, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar. Vissa människor säger att dagens debatt inte längre är aktuell. Men trots att påtryckningsgrupper har angripit EU:s finansiering av de israeliska frivilligorganisationerna sedan 2005 fortsätter arbetsvillkoren för det civila samhället i Israel att försämras.
Sedan Goldstonerapporten offentliggjordes har många företrädare för organisationer utsatts för förtal, trakasserier och arresteringar. Fjorton lagförslag diskuteras för närvarande. De syftar alla till att inskränka organisationernas oberoende och frihet. Jag vill påminna er om att de israeliska försvararna av de mänskliga rättigheterna inte längre får beträda de ockuperade territorierna utan tillstånd av armén.
De israeliska demokraterna och pacifisterna, som har kunnat dra fördel av det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, är bekymrade eftersom man i detta lagförslag, även i dess ändrade form, framför allt inriktar sig på finansieringen av de internationella organisationerna, medan den privata finansieringen inte påverkas.
Vi kommer inte längre att godta att de människor tystas ned som har mod att fördöma de dagliga förödmjukelser som palestinierna utstår, utvisningen av familjer, förstörelsen av bostäder, indragningen av markområden och bristen på vatten.
Charles Tannock, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! I likhet med alla suveräna stater har Israel full rättighet att enligt eget gottfinnande övervaka och kontrollera verksamheten hos de inhemska och internationella frivilligorganisationer som verkar på landets territorium, framför allt om den är politisk och om den innebär stöd för terrorism eller om den utgår från stater som stöder terrorism.
Israel är en parlamentarisk demokrati som kännetecknas av ett starkt civilt samhälle, där alla nyanser av fredliga åsikter öppet kan företrädas och diskuteras. De frivilligorganisationer som verkar i Israel har en frihet utan motstycke i Mellanöstern, som vanligen är en repressiv miljö för det civila samhället. Trots att Ryssland är medlem av Europarådet har man där infört en mycket sträng lagstiftning mot frivilligorganisationer. Men Ryssland är ett mäktigt land som har olja och gas, medan Israel är ett litet land som är fattigt på naturtillgångar, vilket kan vara en förklaring till att Ryssland i stor utsträckning undgår kontroll i detta avseende.
Dagens debatt förefaller därför misstänkt lik en annan metod att kritisera Israel som de gamla vanliga personerna bedriver, av den sort som detta parlament alltför ofta ägnar sig åt – även om det utkast till lag som föreslås i Knesset har genomgått en hel del förändringar och förbättringar. När nu direktsamtalen mellan Israel och palestinierna nyss har återupptagits riskerar vi i Europaparlamentet att anklagas för ovidkommande verksamhet när vi ägnar oss åt lönlösa debatter av detta slag.
Kyriacos Triantaphyllides, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Förslaget överensstämmer med den mer allmänna strategin att avlegitimisera kampen för försvaret av de mänskliga rättigheterna i Israel genom att tysta ned motstridiga röster inom landet och genom att bidra med liknande skrämselåtgärder, exempelvis de tidigare arresteringarna under demonstrationerna mot kriget i Gaza.
I maj förra året fann generaldirektoratet för yttre förbindelser att villkoren för frivilligorganisationerna i Israel hade försämrats. Sedan dess har emellertid EU inte en enda gång offentligt fördömt besluten om den föreslagna lagstiftningen. Inte heller har unionen offentligen uppmanat Israel att respektera sina medborgares yttrandefrihet. EU kan inte förbinda sig att respektera rättssäkerheten och inse farorna, samtidigt som man blundar när de mänskliga rättigheterna inte respekteras. EU måste inta en offentlig ståndpunkt genom att uppmana Israel att dra tillbaka förslaget.
Vid en tid då frivilligorganisationer som finansieras av EU angrips och deras ekonomiska stöd från gemenskapen undergrävs kan EU inte fortsätta att stärka sina förbindelser med Israel. EU måste fastställa villkor för fortsatt handel och upphäva associeringsavtalet till dess att Israel respekterar yttrandefrihet och partnerskap. Dessutom måste Israel följa artikel 2 i associeringsavtalet om de mänskliga rättigheterna och dra tillbaka lagförslaget.
ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS Vice talman
Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Herr talman! Detta är i flera avseenden en egendomlig debatt. För att sammanfatta den i en mening: Vi debatterar, på grundval av gamla parlamentsfrågor, ett aktuellt israeliskt förfarande där man försöker se till att de israeliska frivilligorganisationerna är så ekonomiskt öppna som möjligt. Jag ber er tänka på att man i det lagförslag som ifrågasätts omsorgsfullt överväger rätten för organisationer att fritt verka i en demokrati mot rätten för de israeliska medborgarna att veta vem som finansierar de aktuella frivilligorganisationernas verksamhet. I många år har öppenhet varit en politisk ledstjärna i EU. Finns det någon anledning varför denna princip som så ofta framförs inte på vederbörligt sätt bör tillämpas på en situation då EU och dess medlemsstater beviljar betydande summor till de israeliska frivilligorganisationerna? Om parlamentet motsätter sig detta anser jag att det är ett bevis på dålig stil både här i parlamentet och i den judiska staten. Med en sådan politiskt tvivelaktig hållning kommer ni säkert att skrämma bort de rättsinnade EU-medborgarna, dvs. skattebetalarna.
Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Jag är djupt oroad över innehållet och tonen i vissa av bidragen till dagens debatt. Eftersom direktsamtalen mellan Israel och den palestinska myndigheten har svårt att komma igång vill jag uppmana parlamentet att uttala sig försiktigt vid en känslig tidpunkt i Mellanöstern.
Erfarenheter från min egen valkrets i Nordirland gör att jag kan vittna om att sådana samtal är känsliga. Inblandning utifrån motverkar ofta framsteg och har en destabiliserande inverkan på dem. Detta framgår med all tydlighet av den omdömeslösa attacken i förra veckan då fyra israeliska medborgare dödades. Jag är säker på att ledamöterna håller med mig om att fördöma attacken och även om att berömma israelerna för deras engagemang i samtalen.
För att återvända till den aktuella lagstiftningen bör vi erkänna att den israeliska regeringen har samarbetat med sitt parlament för att ta itu med farhågorna. Det lagförslag som kommer att behandlas i Knesset har genomgått betydande förändringar. Dessa förändringar visar att Israels demokrati fungerar och att man är lyhörd för rimlig och genomtänkt kritik. De återstående åtgärderna syftar till att tillämpa principerna med öppenhet, ansvar och insyn när det gäller sektorn för frivilligorganisationer. Frivilligorganisationer över hela världen anser allmänt att detta är viktiga principer för ett sunt offentligt liv i ett demokratiskt samhälle.
Dessutom kan kravet på att stöd från utländska regeringar ska erkännas i offentliga reklamkampanjer och på webbplatser jämföras med kravet på att man vid EU-finansiering ska erkänna och främja mottagandet av denna finansiering. Jag anser att detta får oppositionen från frivilligorganisationer, och från vissa i parlamentet, mot sådana förslag att framstå som både ologisk och falsk.
Denna debatt utgör en inblandning i de inre angelägenheterna hos en stat utanför EU och dessutom i en fråga som redan är under behandling. Många i Israel kommer att dra slutsatsen att detta beror på fientlighet mot Israel, när vi i en tid av fredsförhandlingar bör vara en källa till uppmuntran för dessa förhandlare.
Chris Davies (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag tackar Diane Dodds. Jag hoppas att den ärade ledamoten inser att hon är relativt ny i parlamentet. Vissa av oss, som redan har varit här ganska länge, har varit med om ett antal direkta israelisk-palestinska förhandlingar och har funnit att det inte på något sätt bidrar till processen att hålla tyst.
Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Jag inser naturligtvis att jag är relativt ny i parlamentet, men jag förväntar mig också att den ärade ledamoten erkänner att jag har erfarenhet av konflikter och av att hantera situationer med terrorism i min egen valkrets i Nordirland.
Jag har personlig erfarenhet av sådan terrorism och min erfarenhet är, efter att ha deltagit i de förhandlingar som ledde till en fredligare demokratisk framtid för mina väljare i Nordirland, att inblandning utifrån och framför allt mycket vinklad inblandning utifrån är både missriktad och till föga hjälp.
Róża Gräfin von Thun und Hohenstein (PPE). – (EN) Herr talman! När jag lyssnar på denna debatt vill jag upplysa er om er att jag i många år har varit generaldirektör för en polsk frivilligorganisation som arbetade för att Polen skulle gå med i EU, att jag stödde ett ”ja” i folkomröstningen och ledde många program om bl.a. politisk utbildning och demokrati.
Vi hade också våra sponsorer i Polen och utomlands. De var privatpersoner, företag och politiska stiftelser samt olika EU-program och naturligtvis var vi tvungna att uppge varifrån våra pengar kom och vilka summor vi hade tagit emot. Detta gällde också alla pengar vi fick från EU-budgeten. Det skulle aldrig falla mig in att betrakta detta som någon form av diskriminering eller att man på något sätt hämmade oss.
När det gäller denna diskussion beklagar jag att vi ägnar oss åt debatter som baseras på gamla dokument. Vi går miste om helhetsbilden och det är den vi verkligen behöver. Detta handlar om normer, om demokrati, den demokrati som är baserad på aktiva medborgare som ofta är organiserade i livaktiga, dynamiska frivilligorganisationer.
Öppenhet är en form av demokrati och ett lagförslag eller en rättslig handling där man kräver öppenhet när det gäller all privat eller offentlig finansiering bör prisas och inte fördömas i denna kammare.
Vi bör kanske snarare uppmuntra att man rapporterar om privata givare. Varför skulle verksamheten hindras genom öppenhet, försvaga situationen för frivilligorganisationerna och verka diskriminerande? Varför behöver vi öppenhet? Dessa frågor bör vi ställa oss när det gäller alla organisationer i världen som vi stöder.
Israel är en demokratisk stat. Det var en livlig diskussion i Knesset om detta lagförslag, som resulterade i lagförslaget från augusti i år. Samtidigt som jag tackar kommissionsledamot Štefan Füle för alla upplysningar han har gett oss kan jag bara önska honom, kommissionen och oss alla ett fortsatt, utvecklat och gott samarbete mellan EU och Israel.
Proinsias De Rossa (S&D). – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag reagera på uppfattningen att inblandning utifrån på något sätt skadar fredsprocessen. Om man följde den uppfattningen skulle EU och hela världen vända ryggen åt varje konflikt i världen och låtsas att den inte angår dem. Detta är ett mycket dåligt argument, fru Dodds, och jag uppmanar er att revidera er åsikt om detta.
Det är helt legitimt att parlamentet undersöker potentiella hot mot yttrandefriheten och organisationsfriheten i varje stat med vilken vi har handelsförbindelser. Enligt våra fördrag måste vi bedriva handel på etisk grundval. Israel, som har mycket nära handelsförbindelser med EU, kan inte undantas från en sådan granskning.
Jag välkomnar de förändringar som hittills har gjorts i lagförslaget om finansiering av frivilligorganisationer i Knessets lagutskott, utan tvivel på grund av de internationella påtryckningar som har iscensatts, men lagförslaget befinner sig fortfarande bara i första skedet. Förslaget måste skickas tillbaka till utskottet och gå igenom en andra och tredje behandling. Vi vet ännu inte hur den slutliga versionen kommer att se ut.
Lagförslaget är emellertid i sin nuvarande form ett mycket strängt och obalanserat lagförslag som kommer att verka diskriminerande till förmån för privata donationer från utländska organisationer som inte kommer att vara tvungna att avslöja ursprunget eller avsikten med sådana donationer. Antingen är detta ett lagförslag om öppenhet eller också förhåller det sig inte så. Om så är fallet måste det bli total öppenhet.
Jag är skeptisk inför slutresultatet och anser att parlamentet, kommissionen och rådet måste fortsätta att vara vaksamma och klargöra att om sådan lagstiftning går igenom, som går längre än balanserade krav på öppenhet, kommer den att inverka på våra förbindelser.
Jag skulle i korthet vilja kommentera den föreslagna lagstiftningen om bojkott genom vilken man kommer att försöka kriminalisera alla som stöder en bojkott av försäljning i EU av varor som produceras olagligt inom området för de olagliga bosättningarna. Jag skulle vilja betrakta detta som ett brott mot rätten att vidta politiska åtgärder.
(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen)
Bastiaan Belder (EFD). – (NL) Herr talman! För en stund sedan meddelade min kollega Proinsias De Rossa att en debatt om det ifrågasatta lagförslaget redan hade ägt rum och att man hade infört ändringsförslag. Får jag påpeka att denna debatt fortfarande pågår? Som ordförande för den israeliska delegationen fick jag veta detta i början av denna vecka men det som förvånar mig – och detta är anledningen till att jag riktar en fråga till er – är att dessa ändringsförslag enligt er är ett resultat av påtryckningar utifrån. Antyder ni att våra kolleger i Knesset inte har rätt att ändra sig, som ordföranden i det berörda utskottet gjorde när han föreslog att privata givare också lyder under lagen om öppenhet? Är inte detta motsatsen till yttre påtryckningar? Anser ni med andra ord att yttre påtryckningar är det enda som kan få ledamöterna av Israels Knesset att ändra åsikt? Jag anser att denna uppfattning är mycket snedvriden.
Proinsias De Rossa (S&D). – (EN) Jag vill inte komma med ett meningslöst påstående om att enbart påtryckningar utifrån kan uppmuntra parlamentsledamöterna att ändra åsikt, men det är tydligt att internationella påtryckningar bidrar till att man ändrar åsikt. Jag vet att detta är fallet på Irland. Under fredsprocessen på Irland bidrog de till att IRA och Sinn Féin ändrade sig. På Irland utövade vi också inre påtryckningar på dem, men internationella påtryckningar är naturligtvis också en viktig del i den demokratiska processen. Vi tillhör när allt kommer omkring en enda värld.
Frédérique Ries (ALDE). – (FR) Herr talman! Jag förvånas ibland över innehållet i vissa av våra debatter här i parlamentet. Det är fallet i dag.
Vad talar vi om? Vad står det på föredragningslistan? Inte Goldstonerapporten. Inte bosättningarna. Inte operation ”Cast lead”. Nej, debatten har rubriken ”Lagförslag om israeliska frivilligorganisationer”, ett lagförslag som fortfarande debatteras i Knesset och där man ännu inte har haft någon omröstning om det.
Vårt parlament begärde därför i april att få diskutera denna fråga omedelbart sedan den hade tagits upp av den israeliska regeringen, och till och med innan de israeliska parlamentsledamöterna kunde diskutera den. Det är ännu mer förmyndaraktigt – det är tyvärr det enda ord som kan användas om detta – med tanke på att detta lagförslag, vilket redan har nämnts, nu har ändrats i stor utsträckning. Det är en förolämpning mot det arbete som bedrivs av våra kolleger i Knesset att anse att saker och ting ändrades på grund av vår muntliga fråga här i parlamentet. Det visar en total brist på förståelse för det israeliska synsättet och för vitaliteten i den demokratiska processen, hos frivilligorganisationerna och de israeliska parlamentsledamöterna.
Hans-Gert Pöttering talade om ett besök som han just har gjort i Israel. Jag har också nyligen kommit tillbaka från Israel. Jag återvände i lördags. Jag träffade valda företrädare från Kadima, från Labourpartiet och från Likud och jag kan försäkra er att de har samarbetat i flera månader med frivilligorganisationerna i denna fråga. De har inte väntat på oss. Jag förstår inte därför att varje demokrati i världen – detta har också påpekats – rör sig i riktning mot större öppenhet, mer etiska normer för uppförande och redovisningsskyldighet i det offentliga livet. Detta gäller regeringar, politiska partier, den offentliga förvaltningen, även medlemsstaterna, kommissionen och vårt parlament. Alla följer samma process när det handlar om insyn, en process som är ännu nödvändigare och begripligare i en region som är så utsatt som denna genom den tragiska konflikt som äger rum där.
(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen)
Nicole Kiil-Nielsen (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Jag vill bara be fru Ries, eftersom hon inte anser att det har funnits någon påverkan på Knesset eller på de israeliska myndigheterna, att förklara den kommuniké från den israeliska ambassaden som vi just talar om och att förklara vissa e-brev som vi har tagit emot under de senaste dagarna.
Frédérique Ries (ALDE). – (FR) Herr talman! Jag påstod inte att de inte hade utsatts för påverkan mer än Proinsias De Rossa, som otvivelaktigt ansåg att det endast var på grund av vårt arbete som händelseförloppet i detta land hade ändrats. Allt jag har sagt, efter att ha diskuterat frågan senast i förra veckan med parlamentsledamöter från detta land, är att de hade inlett processen med att diskutera och ändra detta lagförslag långt innan och oberoende av vårt ingripande. Jag anser att vissa av de påpekanden vi gör här är mycket förmyndaraktiga och jag skulle mycket ogärna vilja tala till förmån för den ambassadör som i går skickade ut den där kommunikén. Jag anser att det inte är min sak att göra det.
Heidi Hautala (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Jag har personligen ägnat en stor del av min politiska karriär åt att främja öppenhet i politiskt beslutfattande, men jag kan också med lätthet se att man i detta lagförslag är mycket selektiv i sina försök att skapa insyn.
I underutskottet för mänskliga rättigheter hade vi i juni besök av frivilligorganisationer från Israel och vi ställde frågor till dem om denna lagstiftning. De var oroade. Vi har också hört andra åsikter och personligen hade jag en skriftväxling med Israels EU-ambassadör om detta lagförslag.
Därför vill jag säga att det arbete vi har gjort i parlamentet om denna muntliga fråga i underutskottet har bidragit till att skapa förutsättningar för en sund offentlig debatt som kommer att få resultat.
Men det som framför allt gjorde intryck på mig under utfrågningen i underutskottet var den goda anda som utmärker de israeliska och palestinska frivilligorganisationernas samarbete. Jag anser att vi bör hitta nya sätt att stödja deras samarbete, eftersom det skulle kunna spela en mycket viktig roll för fredsprocessen.
Fiorello Provera (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Denna debatt är en bekräftelse på många fördomar om Israel som fortsätter att inverka på EU:s politik i Mellanöstern.
I dag diskuterar vi ett lagförslag i Knesset som inte längre existerar, eftersom det har ändrats i stor utsträckning. I det nya lagförslaget kräver man fullständig öppenhet när det gäller utländsk finansiering till frivilligorganisationer som verkar i Israel, av vilka många uppriktigt sagt ägnar sig mer åt politik än åt humanitärt bistånd.
Jag anser inte att detta krav på öppenhet innebär någon inskränkning av människors organisationsfrihet, men i dag diskuterar vi det som om detta var fallet. Vi bör därför inte förvånas över de israeliska politikernas osäkerhet inför EU och det kan vara förklaringen till varför vi inte sitter vid det israelisk-palestinska förhandlingsbordet, trots att vi är den största givaren i regionen.
Vi bör i stället diskutera hur vi ska förbättra öppenheten och spårbarheten i våra förfaranden för finansiering av frivilligorganisationerna och FN-byråerna som verkar i regionen. Genom att göra det skulle vi avlägsna alla tvivel om våra politiska ståndpunkter.
Jag ska avsluta med ett förslag: Varför organiserar vi inte en debatt om den växande antisemitismen i EU i stället för att diskutera detta lagförslag, framför allt efter Karel De Guchts uttalanden?
Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! I februari 2010 godkände Knesset en lag som innebar att man avskaffade den skattebefrielse som beviljas alla organisationer som samarbetar med utländska grupper. Detta följdes i april av ett lagförslag där man syftar till att förbjuda alla frivilligorganisationer som är inblandade i rättsliga förfaranden utomlands mot israeliska tjänstemän. Det är tydligt att de som kritiserar systemet snart blir allmänhetens fiende nummer ett i Israel. Den nya israeliska fronten anklagas offentligen för att ha förstört den israeliska statens grundvalar, helt enkelt därför att den bidrog till att utarbeta Goldstonerapporten.
EU måste inta en tydlig ståndpunkt inför denna växande intolerans. I både Israel och den palestinska staten är frivilligorganisationer en viktig del av medborgarnas engagemang i politiken och därför förtjänar de att skyddas som en del av ett demokratiskt system. Vi förväntar oss att varje land som i likhet med Israel vill närma sig EU ska följa EU-reglerna och respektera EU-normerna.
Ria Oomen-Ruijten (PPE). – (NL) Herr talman! Till min förvåning har jag fått veta att Israel har försökt hålla denna fråga borta från den europeiska agendan. Jag följer alltid principen att, om man tror på sin egen lagstiftning, ska man inte vara rädd för en debatt och att man genom debatter kan skapa ett klimat där frivilligorganisationer, som det handlar om här, utan hinder kan sköta sitt arbete i Israel. Därför kan en debatt i parlamentet endast bidra till att skingra oron.
Herr talman! Det gläder mig att notera att mycket har hänt mellan den tidpunkt då Heidi Hautala den 27 april ställde en muntlig fråga och dagens debatt. Jag förstår av ambassadörens skrivelser och av översättningen av lagförslaget att viktiga ändringar har gjorts. Det gläder mig att så är fallet, Men det som verkligen oroar mig är hur den nya lagstiftningen kommer att genomföras och om den kommer att genomföras selektivt eller inte. Enligt min åsikt ingår öppenhet när det gäller frivilligorganisationerna i varje demokrati. Därför är det viktigt att även Israel ser till att det inte finns några orimliga hinder för deras verksamhet. Jag vill ställa följande fråga till Štefan Füle: Har vi garantier för att alla frivilligorganisationer i Israel kommer att behandlas lika och att denna nya lagstiftning inte kommer att leda till restriktiva åtgärder mot frivilligorganisationer som helt eller delvis finansieras utomlands?
Min tredje punkt gäller öppenheten, som används som argument – vilket är helt i sin ordning – men vad jag inte förstår är varför privata donationer inte ingår i denna lagstiftning. Som jag ser det är det en betydelsefull uteslutning.
Herr talman! I alla andra avseenden håller jag med det som min kollega Hans-Gert Pöttering sade om bosättningspolitiken.
Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Jag måste säga att jag är förvånad över tonen i denna diskussion. I dag var det meningen att vi skulle diskutera våra förslag och åsikter om ett lagförslag som fortfarande är under utarbetande och då vi skulle kunna föreslå våra kolleger i det israeliska Knesset, som är valda ledamöter i lika hög grad som vi i Europaparlamentet, våra eventuellt goda råd eller våra värdefulla erfarenheter, när det gäller att införa denna form av lagstiftning.
Tyvärr har denna diskussion urartat till en slags kamp från en del av parlamentet mot Israel överlag. Vi bör komma ihåg att Israel befinner sig i ett mycket svårt läge, i en mycket svår situation, att Israel är den enda demokratiska staten i regionen och att den riskerar att anfallas av nästan alla sina grannar. Detta är min första invändning och för att klargöra alla tvivel vill jag meddela att jag under den föregående valperioden var vice ordförande för Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Israel. Därför har jag en viss, till och med mycket god erfarenhet av att samarbeta med kolleger från det israeliska Knesset och jag hade aldrig under våra besök i Israel en känsla av att de inte ville besvara våra frågor, trots att vi hade frågor som de kanske ogillade. Slutligen samarbetade många av er som också är närvarande under denna debatt med mig i denna delegation och gör det även i dag. Låt oss därför gå vidare. Låt oss arbeta fram några goda förslag. Jag anser att våra kolleger från Knesset kommer att ta till sig dessa förslag och att de med glädje kommer att godkänna lagen i denna form.
Margrete Auken (Verts/ALE) – (DA) Herr talman! Det föregående anförandet fick mig att tänka på ett e-brev som vi för någon tid sedan fick från en amerikansk-israelisk organisation, där man påpekade att det nu var hög tid att människor började betrakta Israel som en demokrati. Det påminde mig om den välkända historien om Gandhi som en gång tillfrågades om sina åsikter om den västerländska civilisationen. Han svarade: ”Det vore en bra idé”. Jag anser att vi bör behandla Israel som en fri demokrati och ställa krav som är nödvändiga för att Israel ska bli en god demokrati.
Det har redan framhävts tydligt här i dag att vi inte bara kan nöja oss med öppenhet för offentlig finansiering, när vi inte har någon öppenhet för privat finansiering, även om alla vet varifrån de stora privata medlen kommer ifrån. Vi kan inte ta Israel på allvar om de åberopar judeförföljelserna och förintelsen som en ursäkt för att behandla andra illa. Denna trivialisering av judarnas lidande betraktar jag som kanske det mest skandalösa vi har hört under denna debatt. De grymheter som begicks får inte användas som en ursäkt för att inte rätta sig efter de viktiga demokratiska grundreglerna. Vi måste ställa rimliga krav på Israel och inte behandla landet som ett läger för sjukliga barn eller göra undantag för dem, som om de var funktionshindrade på något sätt.
Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Denna fråga till kommissionen från ledamöterna till vänster är ovidkommande och därför meningslös. Det beror inte bara på att det lagförslag som Knesset kommer att rösta om nästan månad för närvarande har en annorlunda utformning. Jag anser bestämt att ett demokratiskt land som Israel har rätt att stifta lagar, så länge de inte strider mot internationell rätt och det var inte ens fallet med det ursprungliga propositionen. Jag vill påminna er om att det i mitt land är normalt att frivilligorganisationer namnger sina källor, även om pengarna kommer från utländska och privata sponsorer.
EU medfinansierar frivilligorganisationer över hela världen och vi är inte alltid säkra på vad stödet slutligen används till. Å andra sidan bör vi därför välkomna att den israeliska regeringen och det israeliska parlamentet försöker uppnå större öppenhet om de finansiella medel som strömmar in från utlandet i de politiska rörelserna och de politiskt aktiva frivilligorganisationerna. Vi bör snarare oroas över att vissa av dem använder resurser från utländska terroristorganisationer för att undergräva fredsansträngningarna och hota de israeliska medborgarnas säkerhet.
Tyvärr är vissa ledamöter till vänster besvärade av tanken på goda förbindelser mellan Israel och EU. Vi prioriterar emellertid fredlig samlevnad mellan Israel och den framtida palestinska staten och inte att man sprider fördomar och skvaller. Men det som oroar mig är att kommissionen inte har inbjudits till de mellanstatliga förhandlingarna och min fråga till kommissionen är följande: Kan ni ändra denna situation?
Pier Antonio Panzeri (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Någon kan säkert ha invändningar mot det som har fått Europaparlamentet att diskutera och bedöma en rättsakt som ett demokratiskt valt parlament som det israeliska Knesset håller på att anta.
Sådana invändningar är begripliga, men det finns minst två grundläggande skäl till att denna debatt är nödvändig. Det första är den unika karaktären hos situationen i Mellanöstern, som är en följd av den konflikt som har varat alltför länge och som inte berör Israel. Det andra är den viktiga roll som spelas av frivilligorganisationerna i detta område, både när det gäller humanitärt bistånd och politiken för utvecklingssamarbetet. Dessutom bör de israeliska myndigheterna själva utvärdera denna roll noggrant. Utan det arbete som görs av alla frivilligorganisationer skulle spänningarna i regionen vara större och mycket allvarligare.
Av denna anledning är det helt naturligt att, när Knesset har för avsikt att lagstifta om denna fråga, föreslå att de ska fastställa två tydliga mål, förutom de förändringar som redan har gjorts: De bör garantera öppenhet om finansieringen, som utan undantag ska gälla alla, däribland organisationer som bosättarnas frivilligorganisationer, och göra det praktiskt möjligt för frivilligorganisationerna att arbeta, eftersom deras arbete är viktigt, inte minst med tanke på de framtida fredsförhandlingarna.
Sari Essayah (PPE). – (EN) Herr talman! Principen i lagförslaget är att den utländska statliga finansieringen till frivilligorganisationerna ska var helt öppen.
Har vi något problem med öppenheten? Förhoppningsvis inte. I de flesta av EU:s medlemsstater har vi en lagstiftning om finansiering av frivilligorganisationer och dess öppenhet lika väl som av finansieringen av politiska partier. I Finland har vi t.ex. just antagit en lag om finansieringen av politiska partier genom vilken vi ville förhindra alla former av utländsk finansiering, utom från de europeiska systerpartierna. Vi vill inte att främmande makter ska kunna köpa inflytande i Finlands politiska liv.
Vi politiker skulle bli mycket förvånade om en annan europeisk medlemsstat började finansiera våra nationella frivilligorganisationer för att bedriva politiska kampanjer. Vi skulle åtminstone vilja veta varifrån pengarna kommer och vilka motiven är.
Företrädaren för Mellanösternkvartetten, Tony Blair, påpekade i sitt tal i Herzliya förra veckan den dubbelmoral som så ofta tillämpas i EU:s hållning mot Israel. Han förklarade att man inte skulle tillämpa regler på Israels regering som man aldrig skulle drömma om att tillämpa på sitt eget land.
Därför bör Europaparlamentet stödja de israeliska lagstiftarna för att garantera öppenhet snarare än angripa dem med falska anklagelser och ingripa i en demokratisk lagstiftningsprocess.
Är vi som EU-medborgare helt medvetna om att EU-finansierade projekt ledda av frivilligorganisationer inte alltid främjar freden utan snarare motarbetar ömsesidig förståelse och skapar mer misstro och fientlighet mellan israeler och palestinier?
Därför är denna nya lagstiftning viktig även för de europeiska skattebetalarna så att vi vet hur våra pengar används inom detta område.
Marek Siwiec (S&D). – (PL) Herr talman! Det sägs att innan man undertecknar ett avtal med en bank bör man läsa det finstilta längst ned. När det gäller den fråga som vi diskuterar i dag är det viktigt att läsa det som sägs i slutet av frågan. Författarna undrar hur denna fråga kommer att beröra de framtida förbindelserna mellan EU och Israel. Mitt svar är att den kommer att få en mycket gynnsam inverkan, eftersom vi i dag säger att vi har en partner i Mellanöstern som är en demokrati och att det finns människor där som vill vara försiktiga med EU-pengar och som vill bevaka hur dessa pengar används. Israel är det enda landet i regionen där man är så försiktig med EU-pengar. Inte långt från detta land försvinner miljontals euro spårlöst och vi vet inte hur dessa pengar används. Om vi i dag känner en viss tillfredsställelse beror det på att vi främjar demokratin i Israel. Vi säger att Israel är ett demokratiskt land där man bygger en demokrati som motsvarar våra normer. Europaparlamentet har åstadkommit något enastående under denna debatt. I god tro har vi försvarat frivilligorganisationer i Israel – organisationer som inte anser att de är i fara – och vi skyddar dem från en lagstiftning som ännu inte har trätt i kraft. Jag vill att detta ska betraktas som ett gott budskap från denna debatt.
Zoran Thaler (S&D). – (SL) Trenden med restriktiv lagstiftning i Israel är ett tecken på en allt större klyfta mellan Israels ideal att, som vi stolt brukar framhäva, vara den enda demokratin i Mellanöstern och den faktiska situationen som, trots denna obestridliga demokrati, också inbegriper förtryck av den angränsande palestinska befolkningens legitima rätt till självbestämmande, till sitt eget land och till frihet.
Eftersom detta är den israeliska regeringens politik kommer alla som opponerar sig mot den, vare sig det är en enskild person eller en frivilligorganisation, förr eller senare att bli en fiende till denna diktatur. Det är svårt, till och med omöjligt, att vara en demokrati bakom höga murar och samtidigt förtrycka andra. Detta är en illusion.
Det är därför Israel måste välja mellan att förbli en demokrati och att utvecklas på ett demokratiskt sätt – i fråga om att erkänna och tillåta sin angränsande befolkning, palestinierna, att utöva sina demokratiska rättigheter – och att stå fast vid sin nuvarande politik att undergräva dessa rättigheter och ibland övergå till odemokratiskt uppträdande, brist på öppenhet, fördomsfullhet, främlingsfientlighet och förtryck av sitt civila samhälle. Tyvärr kommer det oundvikliga priset för en sådan politik mot palestinierna att innebära ett sammanbrott för Israels egen demokrati.
Ulrike Lunacek (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamot Štefan Füle för hans tydliga uttalande om det israeliska civila samhället – som vi alla vet är mycket välfungerande – men också för hans kritik av den lagstiftning som har ändrats.
En av de punkter som jag ansåg vara mycket positiva i den pågående processen är att vissa av de sämsta delarna i lagstiftningen har ändrats. Emellertid finns det några frågor som kan behöva granskas närmare av ledamöterna i Knesset. Ni nämnde en av dem – att privat finansiering inte ingår i den del av lagstiftningen där man kräver öppenhet. Vi vet mycket väl – även i våra länder – att det finns privat finansiering och att det bör finnas öppenhet. Någon annan har sagt att politiska partier bör vara öppna när det gäller vilka privatpersoner och företag, som finansierar dem. I mitt hemland finns det problem med detta.
Detta är en fråga som jag, trots all vänskap med Israel och Knesset, hoppas kommer att ändras så att det civila samhället i Israel kommer att bli lika öppet som större delen av landet trots allt är, men att man i framtiden också kommer att verka för fred i regionen.
Ivo Vajgl (ALDE). – (SL) Det är inget tvivel om att Israel är en demokratisk stat, men ingen demokratisk stat är immun mot odemokratiska åtgärder eller påtryckningar.
I detta fall, som handlar om de påtryckningar som utövas på frivilligorganisationer i Israel, har vi att göra med odemokratiska åtgärder. Vi varnades för att sådana åtgärder skulle vidtas när vi besökte Israel som delegation. Dessutom anser jag nu bestämt, efter att ha talat med några kontaktpersoner i Bryssel, att man inte vidtog några sådana åtgärder.
I dag diskuterar vi här i parlamentet en speciell lagstiftning. Det finns emellertid tre lagar som var och en på sitt sätt i huvudsak innebär att frivilligorganisationer och alla som samarbetar med dem hamnar i ett besvärligt läge. Detta är inte bra för någon demokrati. Eftersom vår debatt också kommer att inverka på fredsförhandlingarna måste jag säga att den största skada som hittills har drabbat fredssamtalen har varit uttalandet av Israels utrikesminister Avigdor Lieberman att Israel ska fortsätta att bygga bosättningar på de ockuperade territorierna.
Alexandra Thein (ALDE). – (DE) Herr talman! Jag vill först tacka Israel för att de har tagit de många farhågorna om den föreslagna lagstiftningen på allvar och för att de åtminstone har mildrat bestämmelserna något.
Man har i många år krävt att frivilligorganisationerna på ett helt öppet sätt ska avslöja varifrån deras finansiering kommer och till och med offentliggöra denna information på sina webbplatser. Den planerade lagstiftningen vänder sig, även i sin urvattnade form, endast till specifika frivilligorganisationer: Först och främst till människorättsorganisationer och för det andra till dem som tar emot offentlig finansiering. Detta inbegriper t.ex. offentliga medel från FN eller EU. Däremot är inte högerextremistiska grupper eller frivilligorganisationer som är privat finansierade, och som t.ex. stöder uppförandet av olagliga bosättningar utsatta för några rättsliga restriktioner och måste inte offentliggöra varifrån deras finansiering kommer. Problemet med den föreslagna lagstiftningen ligger i denna ojämlika behandling.
Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Dagens debatt har åter visat den stora vikt vi alla i EU lägger vid det civila samhället. Ett fritt och aktivt civilt samhälle stöder utvecklingen av en sund demokrati.
Jag har noterat de många påpekanden ni har gjort i dag och kommer att vidarebefordra dem till våra israeliska partner. Jag ska också hitta ett sätt att informera vice ordföranden/den höga representanten om vissa aspekter av våra diskussioner, eftersom hon är vår företrädare i Mellanösternkvartetten och ser till att EU fortsätter att spela en mycket viktig roll i fredsprocessen i Mellanöstern.
Låt mig komma med två viktiga kommentarer innan jag slutar. Den första är att vi kommer att fortsätta att tillhandahålla finansiering till frivilligorganisationerna för stödberättigade projekt som motsvarar våra målsättningar. För det andra kommer vi att fortsätta dialogen med de israeliska myndigheterna inom ramen för befintliga politiska överenskommelser. Dialogen måste fortfarande hållas öppen på alla nivåer med denna viktiga partner och via alla kanaler.
Låt mig till sist försäkra er om att kommissionen kommer att fortsätta att följa denna fråga och att den kommer att fortsätta att inför våra israeliska partner förespråka behovet att främja och ytterligare underlätta snarare än inskränka arbetet i en aktiv sektor för frivilligorganisationer.
Talmannen. – Debatten är avslutad.
Skriftliga förklaringar (artikel 149)
Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Frivilligorganisationer är en legitim och viktig del av det civila samhället i ett normalt demokratiskt land. Emellertid är det lika legitimt att kräva öppenhet om deras ekonomi, både när det gäller offentliga och privata källor. Den fråga som måste tas upp är därför nivån och en specifik lagstiftning för att garantera denna öppenhet. Det vore därför bra att ta itu med denna fråga på ett lugnt sätt, utan fördomar och med ett visst mått av förtroende för det arbete som görs av våra demokratiskt valda kolleger i det israeliska Knesset.