Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 9 september 2010 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Betänkande: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (A7-0215/2010)

  Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Herr talman! … ett steg mot ökad förståelse från EU-medborgarnas sida av de texter vi antar. Mycket återstår fortfarande att göra, men det är viktigt att vi hela tiden vidtar dessa åtgärder.

Det står klart att vi måste hitta ett sätt att balansera de båda rättssystemen, det anglosaxiska systemet och det kontinentala systemet som bygger på romersk rätt.

Avsnittet om konsekvensbedömningar är emellertid också viktigt. Det är ett centralt avsnitt som också måste återspeglas i den nationella lagstiftningen. I det avseendet måste jag påpeka att de nationella lagarna har stora brister. Det är viktigt att vi återkommer till den frågan, och det tror jag vi kommer att göra snart.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Enkel, tydlig lagstiftning som människor kan förstå är oerhört viktigt för att människor ska acceptera Europeiska unionen. Men en sund lagstiftning är också avgörande för Europeiska unionens funktion. Förenkling av EU:s lagstiftningsprocess bör därför vara en av de viktigaste frågorna för EU:s institutioner. Det kommer att utlösa nya impulser till ekonomisk utveckling och förnyelse. Men EU är inte alltid där det påstås vara, åtminstone är det den erfarenhet som jag har gjort i mitt eget land. Kommissionen måste noggrant se till att medlemsstaterna inför bestämmelser som inte sträcker sig utöver EU:s krav.

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Det finns tillfällen i denna kammare när föredragningslistan blir rent komisk. Betänkandet om bättre lagstiftning kommer från samma institutioner som har förvandlat denna del av världen till planetens mest överreglerade och minst konkurrenskraftiga block. Samma institutioner som har gett oss den byråkratiska mardröm som kallas den gemensamma jordbrukspolitiken och den ekologiska katastrof som kallas den gemensamma fiskeripolitiken.

Men låt mig försöka vara konstruktiv. Här får ni en idé om bättre lagstiftning: låt oss försöka undvika att bli pompösa när vi lagstiftar. Låt oss försöka att inte använda parlamentets arbetsordning som ett sätt att visa att vi är bra människor, att vi bryr oss om arbetslösheten, att vi bryr oss om romerna eller längre arbetstider eller vad det nu är. Klumpiga ingripanden från staten brukar i regel inte vara det bästa sättet att lösa problem. Det är betydligt bättre om vi kan se till att besluten fattas så nära de berörda personerna som möjligt.

Mitt blygsamma förslag för bättre lagstiftning är helt enkelt att vi som ett rent experiment stänger parlamentet under de kommande sex månaderna. Vi antar inga lagar alls och sen kan vi se om våra väljare klagar över det.

Resolutionsförslag (B7-0492/2010) – Gemensamt resolutionsförslag (RC-B7-0493/2010)

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) I Slovakien genomförs i dag en minnesdag för att uppmärksamma förintelsens offer. Den slovakiska staten deporterade över 100 000 judar, romer, homosexuella och funktionshindrade från Slovakien till koncentrationslägren. Av den anledningen stöder jag i dag detta förslag till resolution, som jag för övrigt också översatt. Jag anser att det är extremt viktigt att Europaparlamentet visar att vi inte vill ha något sådant i Europa i dag, vare sig nu eller i framtiden. Vi har genomlevt två stora krig i Europa och det är nu hög tid, framför allt sedan Frankrike har inlett storskaliga deportationer av romer tillbaka till deras hemländer, att visa att sådant helt enkelt inte är acceptabelt för oss, och att rösta för detta resolutionsförslag kommer att bidra till att föra fram det budskapet. Jag vill tacka alla de ledamöter som stödde vår resolution.

  Joe Higgins (GUE/NGL). - (EN) Herr talman! Jag stödde resolutionen, som bland annat undertecknades av Europeiska enade vänstern.

Genom att välja ut romerna i Frankrike och utsätta dem för diskriminering och utvisning har Frankrikes president Nicolas Sarkozy och hans regering visat prov på den mest vidriga cynism. Det handlar helt enkelt om ett oblygt utnyttjande av en minoritetsgrupp av förtryckta människor för att avleda uppmärksamheten från en katastrofal ekonomisk och social politik.

Nicolas Sarkozys politik har lett till massarbetslöshet i Frankrike och en marginalisering av många arbetarklassgrupper. Nicolas Sarkozy attackerar nu systematiskt de franska arbetarnas levnadsstandard och franska folkets pensionsrättigheter. Nicolas Sarkozy och hans regering går den franska borgerlighetens och de internationella storföretagens ärenden och försöker desperat utnyttja en sårbar befolkningsgrupp som syndabockar för att avleda uppmärksamheten från sina egna katastrofala opinionssiffror.

Jag hälsar de tiotusentals franska män och kvinnor som demonstrerade mot denna politik i lördags och jag vädjar till de franska arbetarna att visa prov på sin fantastiska tradition av solidaritet – där alla minoriteter och arbetande människor tillsammans står upp till försvar för mänskliga och medborgerliga rättigheter och en bättre framtid – utan att låta sig luras av dessa cyniska manipulationer.

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Jag röstade i första hand för resolutionen från min egen politiska grupp, eftersom det i den föreslogs lösningar och inte stigmatisering av ett politiskt alternativ. Dessvärre godkändes inte det resolutionsförslaget.

När det gäller resolutionsförslaget från Progressiva alliansen av socialister och demokrater i Europaparlamentet och de som stöder deras politik, så röstade jag för ett par punkter i den texten som jag tyckte var konstruktiva, i första hand det muntliga ändringsförslaget som stöder frånvaron av en koppling mellan romernas situation i Europa och Rumäniens integrering i Schengenområdet.

Jag röstade också för andra delen av punkt 10, som innehåller ett krav på stark horisontell samordning för att reagera på sådana situationer i framtiden, och för andra delen av punkt 16, som uppmuntrar både kommissionen och medlemsstaterna att respektera romernas rättigheter och deras tillämpning.

Jag röstade också för skäl L, om behovet av en bättre representation för romerna i statliga organ och i medlemsstaternas offentliga förvaltning. Däremot kunde jag inte rösta för resolutionsförslaget som helhet, eftersom jag tycker det är demagogiskt.

  Sergej Kozlík (ALDE). – (SK) Extern migrering är ett viktigt problem för EU. Varje år kommer det 900 000 nya invandrare till Europa. Romerna är ett internt problem för Europa, eftersom migreringen av romer mellan medlemsstaterna kan räknas i tusental, inte hundratusental. Det innebär i och för sig inte att det inte skulle vara ett allvarligt problem.

Jag stöder förslaget till Europaparlamentets resolution om situationen för romerna i Europa. Jag tycker det är bra att man definierar problemet som ett paneuropeiskt problem. Problemet med romerna kan inte lösas effektivt isolerat från allt annat. Det krävs att EU satsar resurser och kunnande på lösningen, framför allt i de länder som har en stor romsk befolkning.

Romernas migrering och återvändande får inte bli en politisk fråga. Minoritetsrättigheterna får inte kränkas. Men rättigheter och skyldighet får inte enbart gälla för medlemsstaterna, utan också för de aktuella minoritetsgrupperna.

  Tunne Kelam (PPE). - (EN) Herr talman! Jag röstade för resolutionen från PPE-gruppen eftersom den resolutionen innehöll en konstruktiv och heltäckande europeisk lösning på problemet med en bättre social integrering av romerna.

I stället för att utnyttja deras allvarliga sociala och ekonomiska situation som ett instrument för politiskt motiverade attacker mot vissa laglydiga regeringar som den franska och italienska, föreslår PPE en europeisk strategi för romerna.

Att flytta problemet från en medlemsstat till en annan hjälper oss inte att hitta de nödvändiga resurserna. Vi kan bara göra detta tillsammans i en anda präglad av konstruktiva lösningar.

  Jens Rohde (ALDE). - (DA) Herr talman! Vi som kommer från det danska liberala partiet Venstre valde att rösta för det gemensamma resolutionsförslaget om romerna. Men inte eftersom vi inte tycker att språket i stora delar av resolutionen är alltför känslomässigt laddat och att attackerna som framförs är dåligt underbyggda, utan det är snarare för att vi anser att det finns anledning att ifrågasätta det sätt på vilket Frankrike helt plötsligt har beslutat att utvisa romerna. Vi tror inte att det finns något som måste undersökas i samband med Danmarks eller Tysklands utvisningar. Danmark följde gällande regler och om Tyskland inte kan skicka hem flyktingar från ett krig som är avslutat kommer begreppet flyktingstatus att gå förlorad och vi kommer att få en helt ny rättslig status i världen. Jag måste få säga att danska Venstre har känt sig obehagligt isolerat i sin kamp mot den omotiverade kritiken av Danmark och Tyskland. Varken Socialdemokraterna eller det socialistiska folkpartiet stödde oss. De skulle hellre se sitt land och grannländerna smutskastas i en tvist som saknade dokumenterbar motivering. Jag tycker uppriktigt sagt att det är pinsamt. Låt mig avsluta med att understryka att de sista resterna av den så kallade kritiken mot Danmark och Tyskland avlägsnades för gott i dag.

  Gerard Batten (EFD). - (EN) Herr talman! Jag röstade inte för någon av dessa resolutioner, eftersom jag på principiella grunder inte erkänner och aldrig kommer att erkänna EU:s demokratiska legitimitet.

Alla suveräna stater bör naturligtvis ha rätt att bestämma vem de vill släppa in på det egna territoriet, vem de inte vill släppa in och på vilka grunder. EU:s medlemsstater har frånsagt sig den rätten genom att erkänna EU-lagstiftningens överhöghet, och framför allt genom att anta direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet för människor.

Fransmännen kan inte både ha kakan och äta den. De kan inte vara fullvärdiga medlemmar av EU och sedan diskriminera de rumänska romerna.

Om fransmännen inte accepterar detta tycker jag att de ska införa samma politik som det brittiska Independence Party, dvs. att gå ur EU och återvinna sin suveränitet.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Genom att anta resolutionsförslaget om romerna har Europaparlamentet och kommissionen, enligt min mening på ett korrekt sätt, tagit ansvar för romernas situation i EU. Men utifrån de erfarenheter jag har från mitt eget land vill jag påpeka att det inte räcker att bara erbjuda ekonomiskt eller materiellt stöd i ett försök att förbättra romernas reella situation när man letar efter effektiva lösningar för att integrera dem. Det är betydligt viktigare att man lär romerna att de måste göra betydligt mer för att skaffa sig den bästa tänkbara utbildningen och behålla ett fast arbete om de vill bibehålla en viss levnadsstandard. Det är bara genom utbildning och social integrering som romerna kommer att kunna befria sig själva från bördan av en vanhedrande ställning i vårt samhälle. Det kommer att bli en krävande uppgift och jag hoppas att vi ska lyckas genomföra den.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Jag röstade för att alla som är medlemmar av EU ska ha samma rättigheter. Och det omfattar också romerna.

Jag förstår att vissa, till exempel Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), anser att detta resolutionsförslag i alltför hög grad är ett verktyg för politiska åtgärder mot Frankrike. Det stämmer att vi inte får genomföra vår politik enbart som ett verktyg. Vi måste visa att EU är en gemenskap av värderingar, visa att verkligen tror på tanken att vi måste ta ansvar för våra mest sårbara befolkningsgrupper.

Vi vet att för närvarande är nivån av socialt deltagande låg bland den romska befolkningen i många europeiska länder. Därför är lösningen på detta problem en utmaning som är gemensam för européerna, för medborgarna i EU. Vi är inte trovärdiga när vi förklarar hur man ska hantera frågorna om mänskliga rättigheter utanför EU, om vi inte själva hanterar romernas situation på rätt sätt inom EU.

Jag hoppas att detta ska ses som en konkret åtgärd i Europaparlamentet. Parlamentet har naturligtvis organiserat diverse småskaliga pilotprojekt för att främja integreringen av romerna i samhället, genom utbildning etc. Men ibland har det verkat som om parlamentet inte vill anslå pengar till projekt av den typen från sin egen budget utan hellre ge dem till Grekland eller något annat land, eller till och med till länder utanför EU.

Nu måste vi lösa frågan om romerna internt i EU, en gång för alla. Det innebär att vi måste visa prov på trovärdighet och de grundvärderingar som EU arbetar på att tillämpa.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Jag lyssnade noga på vad Hannu Takkula sade. I själva verket har det gjorts mycket stora avsättningar, totalt uppemot tiotals miljarder euro, men bara 9 miljoner euro av dem har hittills kommit till användning.

Med det här resolutionsförslaget anser jag att Nicolas Sarkozy och Brice Hortefeux, den franska inrikesministern, som faktiskt en gång var ledamöter av detta parlament, i dag skördar vad de en gång sått. De stödde att vi öppnade gränserna. De skrev under de där avtalen. Ibland till och med utarbetade de dem eller gjorde reklam för dem. Och i dag måste de naturligtvis inse att de bräckliga gränser som inrättades – de tillfälliga lösningar som inte tillät romerna att komma och slå sig ner i Frankrike förrän efter 2013 – tja, allt det där är i dag som bortblåst.

Avslutningsvis vill jag säga följande. Det jag tycker är mest osmakligt med vissa medlemsstaters attityd är att man använder ursäkten att bekämpa diskriminering för att i själva verket bedriva en systematisk diskriminering – eller stigmatisering, för att använda deras eget uttryck – av den inhemska majoritetsbefolkningen. Det är inget fel på att försvara minoriteter, men tycker ni inte att det ibland kan uppkomma problem – kulturella, i fråga om beteende eller andra typer av problem – när det gäller dessa minoriteters uppträdande som i själva verket förhindrar deras integrering? Skulle man inte göra dessa minoriteter en tjänst genom att vara ärlig och lägga korten på bordet även när det gäller dessa problem? Det skulle inte skada att göra det åtminstone en gång.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag är chockad över det lättsinne med vilket vänstern i detta parlament jonglerar med termer som ”kollektiva utvisningar”, när vi talar om ärenden i Frankrike som bedöms individuellt, varje fall för sig och om människor som har fått hjälp att frivilligt återvända till sina hemländer. En medlemsstat har naturligtvis både rätten och skyldigheten att genomdriva reglerna i en stat som bygger på rättssamhällets principer och att vidta åtgärder mot olaglig invandring och de störningar som uppkommer i samband därmed. Hur som helst, en viktig faktor när det gäller att lösa problemen förfogar de romska samhällena själva över. Jag vill nämna ett PM från före detta nederländska ministern för bostäder, samhälle och integration Van der Laan, en socialist som bland annat säger att bland romerna är brottsligheten oproportionerligt hög, skolfrånvaron är skyhög och barnen utnyttjas för att tigga och för brottsliga aktiviteter. Enligt socialisten Van der Laan har romerna därigenom utestängt sig själva från det nederländska samhället. Det finns med andra ord arbete att göra, herr talman. Jag vet att det inte är populärt att säga det här i parlamentet, men romerna, precis som alla andra folk, har inte bara rättigheter, utan också skyldigheter.

  Mario Borghezio (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi röstade inte för resolutionsförslaget från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), som naturligtvis är mer balanserat, på grund av en central punkt som vi vill rikta er uppmärksamhet på: kravet att kommissionen, EU, ska påskynda processen att integrera Rumänien och Bulgarien i Schengensamarbetet.

Vi anser, och vi slog larm om detta redan i samband med utvidgningen, att dessa länder ännu inte har infört en strikt kontrollpolitik för utfärdande av ID-kort och för erkännande av nationalitet.

Är kommissionen medveten om att man i de länderna mycket enkelt kan erhålla intyg från icke-europeiska länder som, tack vare den fria rörligheten, gör det möjligt att olagligt komma in i Schengenområdet? Vi måste bevaka den frågan, och det är fullständigt oansvarigt att inte ha gjort det. Att pressa på för en utvidgning av Schengenområdet strider mot sunt förnuft.

Till sist vill jag redovisa min förhoppning att åtminstone en av dessa välmenande parlamentsledamöter som så gärna stöder romerna ska berätta att han eller hon har tagit hand om en rar romsk familj och mättar ett par extra munnar när vi träffas nästa gång. Det har de nämligen råd med på den lön som en ledamot får. Det är inte så svårt att visa i handling, och inte bara med ord, att man verkligen vill väl.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Jag stödde inte det godkända resolutionsförslaget, eftersom jag inte tror att det kommer att bidra till att lösa problemet med romerna i EU. Samtidigt kommer det att försämra den politiska atmosfären mellan enskilda EU-stater. Vår oförmåga att lösa problemen med romerna kan sammanfattas i en enda mening: vi vet vad vi inte vill ha, men vi vet inte vad vi vill ha. Vi vill inte att någon ska straffas för någon annans brott enbart på grund av att de tillhör samma etniska grupp. Men vi vill inte heller att vissa människor ska tro att lagarna inte gäller för dem. Vi vill inte tvinga någon att överge sin kultur, men vi vill inte heller tolerera kränkningar av de grundläggande principerna om samexistens i den etniska identitetens namn. Den franska regeringen vet vad den inte vill ha. Så länge som den inte bryter mot några lagar finns det ingen anledning att protestera. Om den har brutit mot lagen måste domstolarna fatta beslut i frågan. En kort kommentar om mötet i Paris i veckan: det skulle glädja mig om de länder som förväntas komma med en positiv lösning på frågan om romerna hörde till de första som bjöds in till sådana möten.

  Janusz Władysław Zemke (S&D). – (PL) Herr talman! Resolutionsförslaget som fick en majoritet av rösterna i parlamentet fick också min röst. Resolutionen gäller en viktig aspekt av lagen, som gör det helt klart att inga påföljder kan knytas till nationaliteten. Ansvaret måste alltid vara individuellt, och det är en grundläggande rättsprincip. Romerna ska behandlas på samma sätt som alla andra medborgare i unionen. Det innebär också att lagen gäller för dem, och om de bryter mot den måste de ta sitt ansvar precis som alla andra. Vi kan inte tillåta en situation där nationell tillhörighet framhålls som ett skäl för att undantas från skyldigheten att ta sitt ansvar när man bryter mot lagen. Det handlar om att nationell tillhörighet aldrig får utgöra en grund för att besluta vilka påföljder som ska utdömas, för påföljder ska alltid utdömas individuellt.

Resolutionsförslag (B7-0491/2010)

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Låt mig bara säga att jag helt stöder förslaget om långvård för äldre.

Mot bakgrund av den nuvarande befolkningsstatistiken är frågan om långvård för äldre verkligen en fråga för EU. Och även om det till största delen är medlemsstaternas ansvar är det hur som helst en europeisk fråga på grund av situationens natur och omfattning. Och det har också erkänts som en sådan.

En av de frågor som lyfts fram i resolutionen och som jag helhjärtat stöder är behovet av att ta hänsyn till de informella vårdarnas behov. De tillhandahåller en betydande del av den vård som äldre personer kräver. Medlemsstaterna måste vidta praktiska åtgärder för att stödja och bevara denna ovärderliga resurs, och de måste göra det genom utbildning, avlastning och andra åtgärder som kan bidra till möjligheterna att förena arbete och familjeliv.

En annan punkt i resolutionen som jag vill lyfta fram är kravet på garantier i medlemsstaterna för att skydda de grundläggande rättigheterna för personer som får långvård. Inte bara att sådana garantier finns, utan att medlemsstaterna ser till att de verkligen efterlevs och att man garanterar att kvalitetskriterierna för tillhandahållande av tjänster garanteras.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! När det gäller resolutionsförslaget om långvård för äldre vill jag uttrycka mitt fullständiga stöd för den uppmärksamhet som frågan har fått. Med tanke på de ogynnsamma demografiska förändringar som just nu är ett problem för Europa är omedelbara åtgärder på detta område av avgörande betydelse. Samtidigt som vi hjälper äldre att vara aktiva och garanterar dem lämplig vård, får vi inte glömma bort de personer som tillhandahåller den vården. Ofta är detta människor som inte har någon annan hjälp, för förutom att vårda en äldre person har de också ett arbete att sköta. Det är inte lätt att förena de båda rollerna. Jag tänker här på familjer på landsbygden som ofta tar på sig uppgiften att vårda skröpliga familjemedlemmar. Den rättsliga situationen för dessa personer bör regleras. Det kommer att uppmuntra andra att vårda äldre, som vill åldras med värdighet. Och det tror jag att vi alla vill.

Gemensamt resolutionsförslag (RC-B7-0484/2010)

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Dessvärre är det här resolutionsförslaget ensidigt, enligt min mening. När vi analyserar situationen i Mellanöstern måste vi komma ihåg att det finns en demokratisk stat där som delar samma ideal som vi i Europa, nämligen Israel. Demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är viktiga värden där.

Därför är det viktigt att vi också ser till situationen i stort när vi beaktar situationen i den regionen. Vi får inte försöka skada den enda demokratin som finns där, på det ena eller andra sättet.

Tyvärr var det en sådan bild som målades upp när läget i samband med Jordanfloden diskuterades. Vi vet alla att vattenresurserna i regionen är begränsade. Vi vet också att genom att utveckla bevattningssystem och system för insamling av vatten har Israel gjort enorma insatser för att garantera att folken har tillgång till vatten i både Israel och i de så kallade palestinska territorierna, och att det är möjligt att bedriva jordbruk där.

Jag hoppas på en konstruktiv attityd. Låt oss hoppas att vi gör framsteg på fredsfronten som resultat av de fredsförhandlingar som nu pågår. Vår attityd mot denna region måste vara konstruktiv och stöttande och inte en attityd som skuldbelägger Israel.

Skriftliga förklaringar

Betänkande: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (A7-0215/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Kan man annat än rösta ja till ett betänkande med den här titeln? Kan man annat än poängtera behovet av att utforma en lagstiftning som är enkel, insynsvänlig och begriplig för EU:s medborgare? För att uttrycka mig mindre svävande stöder jag helhjärtat detta initiativbetänkande från parlamentet, först och främst för att vi ständigt måste sträva efter att förbättra lagstiftningen, men också för att ett antal viktiga frågor lyfts fram i betänkandet. En sådan fråga är Europeiska kommissionens konsekvensbedömningar, vars oberoende och tillförlitlighet vi måste kunna garantera.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Bättre lagstiftning har blivit en förutsättning för att EU ska fungera effektivt och spela en viktig roll för att rida ut den ekonomiska krisen och uppnå ekonomisk tillväxt. EU-institutionernas verksamhet måste möta förväntningarna från såväl medborgare, företag som verkar på den inre marknaden och medlemsstaternas regeringar och kommuner, och se till att besluten tas så nära medborgarna som möjligt. Jag stöder resolutionens skrivningar om att vi måste stödja processen mot en bättre lagstiftning i syfte att göra EU:s lagstiftning mer insynsvänlig, effektiv och enhetlig. Kommissionen har i egenskap av institution som ansvarar för lagstiftningsinitiativ en nyckelroll i den här processen genom att lägga fram högkvalitativa lagstiftningsförslag, minska de administrativa bördorna och kostnaderna för företag och genom att samarbeta med medlemsstaterna i syfte att se till att EU:s lagstiftning genomförs korrekt.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. − (PT) I detta initiativ försöker man analysera tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och se till att de principerna respekteras i EU:s förslag. Subsidiaritet är ett dynamiskt koncept i utveckling som medger att EU:s åtgärder vid behov utsträcks och som begränsar åtgärder när de inte längre är motiverade.

Proportionalitet är en ledande princip för utövandet av EU:s maktbefogenheter, oavsett om de är exklusiva eller gemensamma. Åtgärderna får inte överskrida vad som är nödvändigt för att uppnå målen. Två viktiga innovationer inom detta område är särskilt viktiga: inrättandet av konsekvensbedömningsnämnden och att Lissabonfördraget trätt i kraft. Det fördraget ger de nationella parlamentarikerna en viktig roll när det gäller att bedöma vilken av dessa principer som tillämpas, en politisk kontroll i förhand som kan leda till att förslaget revideras eller eventuellt läggs ned, eller en rättslig kontroll i efterhand med hänvisning till EU-domstolen om man anser att dessa principer har överträtts. Tack vare detta system för utvärdering kan EU lagstifta bättre samt analysera och motivera sina förslag Det ger också EU en möjlighet att förbättra kvalitet, noggrannhet och öppenhet. Jag välkomnar att systemet för konsekvensbedömning fungerar korrekt och jag stöder en förstärkning av analysprocessen.

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. – (CS) Lidia Joanna Geringer de Oedenbergs betänkande handlar i första hand om utvärderingen av kommissionens 15:e och 16:e rapport om bättre lagstiftning som omfattar åren 2007 och 2008, den tredje strategiska studien om en förbättrad lagstiftning från januari 2009 och handlingsprogrammet för att minska de administrativa bördorna från oktober 2009. Föredraganden efterlyser ett kraftfullare genomdrivande av subsidiaritet och proportionalitet som grundläggande krav i EU:s lagar så att medlemsstaterna ska kunna utöva sina egna lagstiftningsbefogenheter och försöka se till att deras medborgares förväntningar uppfylls. Men när det gäller frågan om att bedöma effekten av lagarna och de minskade administrativa bördorna krävs det ytterligare insatser. Rapporten riktar uppmärksamheten på att 32 procent av de administrativa bördorna i EU beror på en alltför strikt tillämpning av EU-lagarna från medlemsstaternas sida, som går utöver kraven i EU:s lagstiftning.

I de nya medlemsstaterna stöter vi ofta på dessa problem. Jag välkomnar att man hänvisar till nya möjligheter för EU:s medborgarinitiativ. I och med att Lissabonfördraget trätt i kraft har EU:s medborgare för första gången fått en möjlighet att delta aktivt i EU:s lagstiftning. Betänkandet som helhet är ett bidrag till vår lagstiftande verksamhet och jag stöder att det antas.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om bättre lagstiftning eftersom jag hävdar behovet av att skapa en lagstiftning för EU-medborgarna som är enkel, öppen och begriplig. Det är emellertid också viktigt att se till att de administrativa bördorna minskar och att de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna av samtliga nya förslag från kommissionen utvärderas genom en ordentlig granskning av ett fristående organ som måste vara ansvarigt inför Europaparlamentet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Jag stöder helhjärtat det pågående arbetet med att utveckla lagar för EU som är enkla, öppna och begripliga. Trots välmenande deklarationer, noggranna studier och tydliga rapporter från ett antal institutioner är sanningen den att EU:s lagar fortfarande lider av de sjukdomar som ofta framhålls: alltför omfattande, alltför komplicerade, obegripliga och med en räcka undantag.

Detta inte bara fjärmar EU-medborgarna från de beslut som fattas på EU-nivå. Det ger också bränsle åt diskussionen, som inte alltid är särskilt rimlig eller rigorös, om att EU lägger sig i saker som den egentligen inte borde döma i eller lagstifta om om man vore noggrannare med att följa subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Resolutionen är med andra ord ett steg i rätt riktning.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Den här resolutionen behandlar frågan om ”bättre lagstiftning”, där exempelvis de principer om subsidiaritet och proportionalitet som är nödvändiga för att EU ska fungera på ett bra sätt ingår, och tar bland annat upp behovet av konsekvensbedömningar i lagstiftningsprocessen, förenkling och kodifiering av gällande lagstiftning och en 25-procentig minskning av de administrativa kostnaderna för EU:s lagstiftning fram till 2012.

De viktigaste aspekterna inom området är det europeiska medborgarinitiativet, som infördes genom Lissabonfördraget och som kommer att ge medborgarna möjlighet att aktivt delta i den europeiska lagstiftningsprocessen, att Europaparlamentet nu jämställs med rådet i det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och att de nationella parlamenten ska delta i översynen av hur subsidiaritetsprincipen tillämpas. I sammanhanget föreslog jag i ett initiativbetänkande – enligt artikel 225 i Lissabonfördraget och för att jag anser att det är ett exempel på ”bättre lagstiftning” – ett särskilt direktiv om bioavfall som antogs av en majoritet av kammaren i juli. Jag hoppas att kommissionen snart ska ge sin reaktion på det.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Jag inser betydelsen av tydlig lagstiftning, minskade administrativa bördor för företagen, konsekvensbedömningar av god kvalitet, det faktum att de måste beaktas (vilket inte alltid verkar vara fallet, långt därifrån) och framför allt att man strikt iakttar principerna om subsidiaritet och proportionalitet, som all lagstiftning som kommer från Bryssel måste följa. Å andra sidan tycker jag det är beklagligt att medan betänkandet upprepade gånger pekar på ”förgyllning” av lagstiftningen från medlemsstaternas sida, så nämner den inte något som är oerhört intressant och som förekommer i motiveringen. Av de tusentals lagstiftningsakter som är i kraft har enbart i 72 införts 486 informationsskyldigheter som resulterat i över 10 000 genomförandeakter i medlemsstaterna. Det verkar som om den informationen avslöjar raka motsatsen: att roten till det onda ligger i kommissionens överdrivna lagstiftande. I grunden undrar jag om subsidiaritetsprincipen egentligen beaktas annat än rent formellt, eftersom fördragen nämner områden där EU har exklusiv behörighet som inte kan ifrågasättas, medan det på alla andra områden verkar som om vissa nationella parlament fortfarande inte kan utöva sina rättigheter fullt ut.

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. − (FI) Filosofen Arthur Schopenhauer har sagt att vi ska använda vanliga ord för att säga extraordinära saker. Många människor, framför allt politiker och lagstiftare, gör precis tvärtom, förmodligen utan att vara medvetna om det. Det är av just den anledningen som en fortsatt granskning av lagstiftningsrutiner och hur de kan förbättras alltid kommer att vara avgörande för EU:s arbete. Jag röstade för Lidia Joanna Geringer de Oedenbergs betänkande om bättre lagstiftning eftersom hon tar upp viktiga frågor om hur lagstiftningen kan förbättras. För det första måste Europaparlamentet komma ihåg sitt eget ansvar: alltför ofta har EU-lagstiftarnas strävan efter att bli uppmärksammade lett till en situation där ett bra direktiv i onödan tyngs ned av detaljerade ändringsförslag under den parlamentariska debatten. Enligt Arthur Schopenhauers tes innebär inte en enkel, öppen lagstiftning att den skulle vara underlägsen i fråga om sitt innehåll: komplexitet och sofismer är ofta ett sätt att dölja bristen på idéer. För det andra vill jag ta upp frågan om konsekvensbedömning. Ett par viktiga lagstiftningsinitiativ, såsom historien bakom direktivet om utsläppshandel, visade att det fanns allvarliga brister i konsekvensbedömningarna. Vi måste vara noggranna, framför allt när vi utarbetar miljölagstiftning: ett problem som man löser på ett ställe kan skapa ett nytt problem någon annanstans. Som sägs i resolutionen måste kommissionen genomföra regelbundna och omfattande samråd med berörda parter för att göra en objektiv bedömning. Jag anser att testet för små och medelstora företag som lanserats av kommissionen i dess interna riktlinjer är ett steg i rätt riktning. För det tredje måste vi inse att de nationella myndigheterna ofta är av avgörande betydelse för att lätta på de administrativa bördorna. Jag kommer från ett land där det officiella maskineriet är så petnoga med att tillämpa föreskrifter att det ofta resulterar i ytterligare bördor. Man kan inte bortse från medlemsstaternas ansvar i samband med detta.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Den här texten har en enda förtjänst och det är att man kräver en förlängning av samrådsperioden för arbetsmarknadens parter i samband med kommissionens lagstiftningsförslag. Resten är gräsligt: författarna välkomnar arbetet som utförts av arbetsgruppen som leds av Edmund Stoiber, en klubb av affärsmän som föreskriver avreglering med svepskälet att det skulle minska de administrativa bördorna. De föreslår att man inskränker rätten att utnyttja medborgarinitiativet, ett ynkligt instrument som Lissabonfördraget tilldelar de suveräna folken, och de bekräftar åttaveckorsperioden för att erhålla de nationella parlamentens yttranden om kommissionens förslag.

Samtidigt som man i texten insisterar på behovet av att få en begriplig EU-lagstiftning, redovisar man dessutom ingenstans att man oroas över att de flesta av kommissionens och arbetsgruppernas dokument bara är tillgängliga på engelska. Men vad kan man egentligen begära av en församling där de flesta ledamöter inte kräver rätten att få vara ett äkta parlament?

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) De frågor EU hanterar är mycket komplicerade, vilket innebär att lagstiftningen som antas för det mesta är alltför detaljerad och inte tillräckligt begriplig för en majoritet av EU:s medborgare. Därför behöver den lagstiftning som tas fram vara enkel, insynsvänlig och begriplig för medborgare från EU:s alla medlemsstater. Samtidigt måste man mot bakgrund av den nuvarande krisen hitta mekanismer som avsevärt minskar de höga kostnaderna för EU:s lagstiftningsprocess, så att vi blir de första som föregår med gott exempel när det gäller användningen av EU:s budget.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) I detta betänkande sägs att de nationella parlamentens roll stärks genom Lissabonfördraget, men i själva verket har medlemsstaterna tvingats överlämna ännu fler av sina befogenheter åt Bryssel. Det finns också faktiska situationer i vardagslivet som visar att det fortfarande finns problem på det rättsliga området när man rör sig över gränserna.

Ta till exempel skilsmässor där paret är medborgare i två olika medlemsstater, där några av EU:s medlemsstater åtminstone borde kunna komma överens om hur man ska reglera domstolarnas befogenheter, eller EU:s miljökonsekvensbedömningar, där medlemsstaterna har försenat genomförandet för att kunna kringgå det kravet för storskaliga projekt såsom utökningen av kärnkraftsanläggningen i Temelin. Det kan mycket väl verka förnuftigt att utarbeta en konsekvensbedömning, och målet att minska de administrativa kostnaderna och förenkla lagstiftningen är också välkomna, men EU har hållit på med detta i flera år och medborgarna och företagen har märkt väldigt få resultat. Detta betänkande kommer knappast att ändra på den situationen och av den anledningen har jag lagt ned min röst.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet om bättre lagstiftning, eftersom jag anser att bättre lagstiftning är en förutsättning för att EU ska fungera effektivt och en medborgerlig rättighet som inte kan förverkligas utan klara lagar som allmänheten kan förstå. Bättre lagstiftning i EU omfattar en rad olika saker, till exempel att genomföra konsekvensbedömningar, minska de administrativa bördorna och förenkla och kodifiera den befintliga lagstiftningen. Framför allt stöder jag kommissionens program för att minska de administrativa bördorna på grund av EU:s lagstiftning som har funnits sedan 2005 och som strävar efter att minska de bördorna med 25 procent till 2012. Det är mycket viktigt att man minskar kostnaderna för företag som är verksamma i EU för att göra det möjligt för dem att fungera effektivt under svåra ekonomiska förhållanden och konkurrera globalt och förenkla de offentliga administrativa procedurerna. Vi måste betona de onödiga kraven att tillhandahålla information och tillämpa principen ”bara en gång” som anges i småföretagarakten. Elektronisk kommunikation är ett utmärkt redskap för att minska de administrativa bördorna. EU:s institutioner måste samarbeta aktivt med medlemsstaterna för att undvika skillnader i tolkningar och ”förgyllning” av lagstiftningen. Enligt kommissionen är 32 procent av EU:s administrativa bördor ett resultat av beslut från vissa medlemsstater som går utöver kraven i EU-lagstiftningen och av deras ineffektiva administrativa procedurer. Vi får inte heller glömma att samråd med samtliga berörda parter, framför allt arbetsmarknadens parter, är av grundläggande betydelse när man förbereder lagstiftningsförslag.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag har gett ett kraftfullt stöd åt detta betänkande, som framhåller den stora betydelsen av att stifta enkla, tydliga lagar som EU-medborgarna kan förstå och som understryker att EU:s institutioner måste respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna när de utarbetar sina förslag. I betänkandet understryks kommissionens centrala roll när det gäller att utarbeta lagförslag av god kvalitet, eftersom det är den institutionen som har behörigheten att ta initiativ till lagstiftning.

Europaparlamentet åtar sig att göra allt som står i dess makt för att granska sådana förslag snabbt i enlighet med lämpligt lagstiftningsförfarande. Parlamentet understryker också betydelsen av att samarbeta med medlemsstaterna för att se till att lagstiftningen tillämpas korrekt.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Vi stöder helhjärtat kommissionens rapport om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, eftersom den innehåller krav på konsekvensbedömning av de direktiv som utfärdas.

Dessa bedömningar, som måste utföras genom seriösa, oberoende studier av kostnader och vinster, är avgörande för att undvika att man gör val som kan lägga en orimlig börda på medborgare och företag. Framför allt måste vi förhindra att den nya EU-lagstiftningen skapar nya administrativa bördor.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. − (PT) Bättre lagstiftning har blivit ett viktigt villkor för att EU ska fungera bra och för att man bättre ska kunna tillämpa EU:s lagar på grundval av öppenhet, effektivitet och konsekvens. En korrekt tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som nu har fått nya definitioner sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, måste bidra till en enklare och konsekventare lagstiftning för EU-medborgarna, och till att besluten på EU-nivå kan fattas i EU-medborgarnas intresse. Enligt Lissabonfördraget ska Europaparlamentet agera i partnerskap med rådet och uppmuntra ett aktivare deltagande från de nationella parlamenten när det gäller övervakningen av hur subsidiaritetsprincipen tillämpas.

EU:s lagstiftningsmiljö måste dessutom även i fortsättningen stödja konsekvensbedömningar och minska de administrativa bördorna. Som anges i betänkandet, som jag röstade för, kan lagstiftningen bara förbättras om man kraftigt minskar de administrativa bördorna och effektivt tillämpar EU:s lagstiftning i den interna planeringen av lagstiftningsarbetet samt genomför effektiva konsekvensbedömningar som beaktar de ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorerna.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Lidia Johanna Geringer de Oedenbergs betänkande eftersom det lyfter fram behovet av enkla, tydliga lagar som EU-medborgarna lättare kan förstå.

Respekt för subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen, vikten av ändamålsenliga konsekvensbedömningar av lagförslag, minskade administrativa bördor och förenkling och kodifiering av lagstiftning är därför centrala begrepp i betänkandet om ”bättre lagstiftning”. Enkla och lättbegripliga lagar är dessutom avgörande för att vi ska kunna definiera EU:s framtida ekonomiska och sociala politik.

Resolutionsförslag (B7-0492/2010) – Gemensamt förslag till resolution (RC-B7-0493/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för S&D-gruppens resolution om romernas situation i Europa eftersom jag är mycket bekymrad över de åtgärder som Frankrike har vidtagit mot denna befolkningsgrupp och naturligtvis vill att denna process omedelbart ska avbrytas. Frankrike inledde sina kollektiva utvisningar av EU-medborgare ur denna befolkningsgrupp i augusti förra året. Romerna är den största etniska minoriteten i EU och många medlemsstater har en romsk befolkning.

Enligt fördraget är alla EU-medborgares rätt att fritt röra sig och bosätta sig var de vill i Europa en av grundpelarna i unionsmedborgarskapet. Jag förstår därför inte varför kommissionen är så tyst i denna fråga. Kommissionen borde ha reagerat genom att förklara att för att lagligt kunna utvisa EU-medborgare från en medlemsstat måste utvisningarna grundas på hot mot den allmänna ordningen, varje ärende måste prövas individuellt, utvisningen måste stå i proportion till det eventuella hotet mot den allmänna ordningen och får aldrig leda till kollektiv bestraffning av en etnisk minoritet. Det kan dessutom ifrågasättas om användningen av ekonomiska medel för att motivera ”frivillig utresa” inte är ett sätt att manipulera medborgarnas frihet och ett olagligt sätt att undvika att detta kan definieras som utvisning.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Med anledning av diskussionen om romerna vill jag sända ett tydligt budskap: vi måste sluta med irrelevant polemik som enbart handlar om Frankrike, och i stället yttra oss som EU-medborgare om en EU-fråga som behöver hanteras på EU-nivå. Den pågående debatten visar tydligt hur svårt vi i dag har att hantera EU-frågor som EU-medborgare och inte bara som medborgare i olika medlemsstater. Europeisk integration innebär framför allt att vi delar vissa värderingar som ligger till grund för vissa fri- och rättigheter, exempelvis rätten att röra sig fritt, men även vissa skyldigheter, exempelvis att uppfylla de villkor som följer med rätten till vistelse. Vi måste nu göra något åt lidandet hos en befolkning som behöver integreras. Ett lidande som exploateras av ett antal maffialiknande nätverk som inte erbjuder någon annan form av försörjning än tiggeri, stöld och prostitution. Det är framför allt den frågan vi måste lösa nu.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det oerhörda hyckleri som präglar de politiska krafter som stöder Europas enkelriktade politik kommer till uttryck i de resolutioner som har lagts fram i Europaparlamentet. I dessa gråter man krokodiltårar om situationen för och förföljelsen av romer. Till följd av allmänhetens reaktioner har Europeiska kommissionen beslutat att tillsätta en särskild arbetsgrupp för att studera problemet. De tror att detta kan dämpa medborgarnas kritik av diskrimineringspolitiken och begränsa den franska och den italienska regeringens beslut att deportera romer. De politiska talesmän för kapitalet som alternerar som regeringsledare för medlemsstaterna och gemensamt fattar beslut i EU tror att man genom att fördöma dessa regeringsbeslut kan frita dem och EU från ansvar för den konstanta och systematiska diskrimineringen av romer.

Diskrimineringspolitiken ligger emellertid i själva den imperialistiska, överstatliga kapitalunionens natur. Ju mer utsatt en social grupp är, och ju större vinster kapitalet kan göra, desto värre blir diskrimineringen. Romerna får i allt högre grad kämpa mot EU, dess organ och de makter som stöder det. Enda sättet för romerna att få omgivningen att respektera deras rättigheter och tillfredsställa deras nuvarande behov är att göra gemensam sak med arbetarklassen och tillsammans kämpa för att störta utsugningssamhället och bekämpa EU och dess supportrar.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. − (IT) I vänsterns gemensamma förslag till resolution försöker man tolka direktiv 2004/38/EG på ett helt felaktigt och i politiska termer rättsstridigt sätt. Direktivets text är tydlig: den fria rörligheten i medlemsstaterna kan begränsas. Om en medlemsstat anser det lämpligt kan den även skicka tillbaka EU-medborgare till deras hemländer. Dessutom bortser resolutionen helt från ett grundläggande faktum. EU har redan de senaste åren utan framgång spenderat hundratals miljoner euro för att integrera romerna. Det centrala problemet är nämligen romernas mycket dåliga förmåga att integreras i de lokala samhällena. En resolution som bortser från de säkerhetsbehov som medlemsstaternas medborgare ber oss uppfylla, och som i stället grundas på en mycket vid tolkning av principen om fri rörlighet för personer, är ännu ett steg mot byggandet av ett Europa som saknar kontakt med människors känslor och behov. Därför röstade jag emot det gemensamma förslaget till resolution.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Den senaste vågen av utvisningar av etniska romer från Frankrike, som så vackert presenteras som frivilligt återvändande, har lett till en förnyad debatt i Europa om ett problem som fortfarande är olöst. Att utvisa dessa personer till deras hemländer kommer naturligtvis inte att lösa någonting. De kommer att återvända så snart de kan och ingen kan stoppa dem eftersom de alla är EU-medborgare, fria att resa vart de vill så länge som bestämmelserna i direktiv 2004/38/EG respekteras. Hur jag har röstat speglar för det första de reservationer jag har mot resolutionsförslaget från PPE-gruppen och ECR-gruppen, eftersom man i detta indirekt godtar utvisning som en möjlig lösning. Jag är emellertid helt och hållet emot det gemensamma förslag till resolution som har lagts fram av andra politiska grupper. Influerade av den politiska kritiken mot Nicolas Sarkozys regering, försöker dessa göra den romska minoriteten till ett offer för majoritetens politik och hävdar att de inte bär skuld till en situation som de i århundraden har varit nöjda med.

Det som sker i Frankrike och Italien måste tjäna som påminnelse för Europa om att det har en minoritet på 10–12 miljoner människor med stora integrationsproblem, och att denna redan är paneuropeisk. Att gömma problemen bakom nationella gränser är emellertid fel lösning. Den enda lösning som kan ge långsiktiga resultat är en gemensam europeisk insats för att integrera denna minoritet.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) – Att Frankrike har skickat tillbaka över åtta tusen romer till deras ursprungsländer – framför allt Rumänien och Bulgarien – är utan tvekan en fråga som Europaparlamentet bör uppmärksamma. Jag är inte mycket för snabba fördömanden och hot utan föredrar att grundligt undersöka situationen och utvärdera densamma. Låt oss föra en dialog med Frankrike. Låt oss ge Frankrike chansen att förklara allting och låt oss först efter det avgöra om det rör sig om en kränkning av de mänskliga rättigheterna eller om åtgärderna mot romerna genomförs inom ramen för EU-rätten. Som fördragens väktare förväntar jag mig att Europeiska kommissionen intar en aktiv hållning.

Det vore ett misstag om man bara för att göra det enkelt för sig låtsas som ingenting och försöker få problemet att blåsa bort. Jag vill också tillägga att jag anser att enda vägen framåt i romerfrågan är att anta en enhetlig EU-strategi som omfattar samtliga berörda stater och är direkt kopplad till Europeiska socialfonden och andra finansiella resurser i EU-budgeten. Först och främst måste vi emellertid inse att romerproblemet är ett europeiskt problem.

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för PPE-gruppens resolutionsförslag om romernas situation i Europa. Jag anser att personers fria rörlighet är en av EU-medborgarnas grundläggande rättigheter, i enlighet med direktiv 2004/38/EG. I detta direktiv fastställs även villkor för denna frihet, vilka gäller i hela EU. Personer som uppehåller sig i en medlemsstat längre än tre månader måste kunna styrka att de har ett arbete eller tillräckliga medel för att försörja sig eller att de bedriver studier.

Därför är det viktigt att betrakta romernas sociala och ekonomiska integration som ett europeiskt problem och att hitta en europeisk lösning på problemet. Jag uppmanar därför medlemsstaterna och Europeiska kommissionen att diskutera frågan så att de kan föreslå en politisk lösning på EU-nivå.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag är för en konstruktiv strategi som bygger på en dialog om kulturell mångfald och vad den står för i termer av mänskligt välstånd. Nyckeln till integrationsprocessen är utbildning. Genom att erbjuda utbildning och fortbildning bekämpar vi utanförskap, arbetslöshet och diskriminering. Vi lägger samtidigt grunden till ett rättvisare, mer kreativt och dynamiskt samhälle. Det är viktigt att integrera etniska minoriteter, inte bara på arbetsmarknaden utan inom alla samhällsområden. Att skydda grundläggande rättigheter och skapa ett gemensamt område för frihet, säkerhet och rättvisa är mål för den europeiska integrationen. Jag vill ge en eloge till alla som främjar integration på lokal nivå, inbegripet politiker, lärare och föreningar. Det är nämligen ofta de som ser till att det finns tillgång till bostäder, hälsovård, utbildning, kultur och en bättre livskvalitet.

  Carlo Casini (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Renate Webers resolutionsförslag om romernas situation i Europa på grund av dess välavvägda, konstruktiva innehåll.

Det räcker inte att skrika diskriminering, och kanske utnyttja verkliga och extremt allvarliga problem i partipolitiska syften. Naturligtvis behöver vi kraftfullt hävda principerna om icke-diskriminering, fri rörlighet och resulterande rättigheter och skyldigheter – vilket görs i PPE-gruppens resolution. Det är emellertid ännu viktigare att vi genomför praktiska reformer för att lösa problemen, så att vi kan tillämpa de grundläggande mänskliga rättigheterna. Invandring är en europeisk fråga och som det med rätta påpekas i Renate Webers resolution har tiden kommit för ta itu med problemet på EU-nivå.

Romerfrågan överlappar bara till viss del integrationsfrågan, och i vilket fall som helst har den vissa särdrag som också måste tas upp på EU-nivå. EU:s struktur utformades med medlemsbefolkningarnas territoriella stabilitet som grund. En nomadisk livsstil kan vara karaktäristiskt för ett folk, och även detta måste respekteras. Integration måste emellertid ske i en anda av solidaritet, i enlighet med EU:s lagstiftning och utan att de enskilda medlemsstaterna improviserar fram lösningar. Det är det förslaget i resolutionen som gör att vi ställer oss bakom den.

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av detta gemensamma förslag till resolution om romernas situation i Europa. Mot bakgrund av kommissionens handlingsförlamning och kommissionsordföranden José Manuel Barrosos tystnad har Europaparlamentet tagit ställning mot den franska regeringens politik gentemot den romska befolkningsgruppen.

Jag måste påpeka att Nicolas Sarkozys politik strider mot den princip om fri rörlighet för personer som EU garanterar. Rumänien är en av EU:s medlemsstater och EU förbjuder all diskriminering mot sina medborgare på grund av etniskt ursprung eller nationalitet. Dessutom har stadgan om de grundläggande rättigheterna varit rättsligt bindande sedan Lissabonfördraget trädde i kraft i december 2009. I resolutionen efterlyser man en gemensam EU-strategi för att kunna reagera på situationen.

Denna resolution var nödvändig eftersom Nicolas-Sarkozys åtgärder, liksom Silvio Berlusconis åtgärder i Italien, är representativa för politikerna på den europeiska högerkanten. Högern vill ha ett Europa som passar bankerna och de multinationella bolagen. De är för fri rörlighet för kapital, men när det handlar om fattiga och förföljda stänger de sina gränser och kastar ut dem.

  Carlos Coelho (PPE) , skriftlig. − (PT) Till skillnad från mina kolleger ifrågasätter jag inte lagligheten i de utvisningsbeslut som den franska regeringen har fattat. Alla medlemsstaterna kan göra detta om de åberopar legitima skäl som grundas på inre säkerhet och upprätthållandet av den allmänna ordningen. Vad som däremot är beklagligt är den åtföljande diskussion som verkar ha som mål att anklaga en hel etnisk grupp och som väcker oacceptabla främlingsfientliga reaktioner till liv. Bara för att en europé begår ett brott kan vi inte dra slutsatsen att alla européer är kriminella. Bara för att en rom stjäl kan vi inte dra slutsatsen att alla romer är kriminella.

Det är viktigt att stärka mekanismerna för att stödja integreringen av romerna och bekämpa varje form av diskriminering, stimulera deras barns skolgång och skydda deras grundläggande rättigheter. Ingen står över lagen, varken nomadiska folk eller regeringar. Alla måste på ett ansvarsfullt sätt bidra till att lösa de problem som finns, i stället för att förstora upp dem och öka spänningarna.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. − (EN) Jag stöder resolutionen, som uttrycker djup oro över de åtgärder de franska myndigheterna och andra medlemsstaters myndigheter vidtagit mot romer och resande i syfte att utvisa dem, och uppmanar omedelbart dessa myndigheter att avbryta alla utvisningar av romer. I resolutionen framhålls också att massutvisningar är förbjudna enligt EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och att sådana åtgärder strider mot EU:s fördrag och lagstiftning eftersom de utgör diskriminering grundad på ras och etnicitet och strider mot direktivet om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU. Jag välkomnar kommissionsledamot Viviane Redings försenade men kraftfulla svar att hon är övertygad om att kommissionen inte kommer att ha något annat val än att inleda överträdelseförfaranden mot Frankrike för att landet brutit mot direktivet om fri rörlighet. Romerna är den mest diskriminerade folkgruppen i Europa. De utsätts fortfarande för allvarlig och systematisk diskriminering när det gäller utbildning, boende, sysselsättning och lika tillgång till hälsovård och annan samhällsservice. Men precis som alla andra EU-medborgare har romer den oomtvistliga rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Den här resolutionen har två syften: för det första att peka på romernas svåra situation, som innebär att de i hela Europa diskrimineras inom alla sociala och ekonomiska områden, och för det andra att kritisera den ökande stigmatiseringen av romer i flera värdländer, som med hänvisning till lagstiftning som har föga eller inget stöd i EU-lagstiftningen förnekar dem rätten att röra sig fritt inom EU. Tiden är inne att vi alla tar vårt ansvar, både genom att ta avstånd från all populistisk och diskriminerande retorik och genom att vidta effektiva och förebyggande politiska åtgärder som underlättar integrationen av romerna. Detta gäller i första hand de medlemsstater romerna kommer från, vilka måste använda de medel som tillhandahålls av EU på ett bättre sätt, men det gäller även värdländer och transitländer. I syfte att angripa det här gemensamma problemet kräver resolutionen att en omfattande plan för romernas integration genomförs på EU-nivå.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Parlamentets debatt om romerfrågan har förvandlats till en rent politiskt debatt mellan högern och vänstern. Inget av de resolutionsförslag som gick till omröstning besvarade den akuta frågan om hur vi på bästa sätt uppfyller romernas behov. Det råder ingen tvekan om att den romska befolkningsgruppen utsätts för social och ekonomisk diskriminering i de flesta medlemsstater, och att dessa inte nödvändigtvis har använt sig av de integrationsmetoder som EU har ställt till förfogande. Om romerna har rättigheter, som uppenbart ignoreras, är det lika självklart att de precis som alla andra EU-medborgare även har skyldigheter.

Detsamma gäller medlemsstaterna. De är skyldiga att ge dessa EU-medborgare någonstans att bo och en chans att försörja sig. När det gäller de händelser som den franske presidenten har kritiserats för, och i avvaktan på kommissionens beslut om åtgärdernas laglighet, fördömer jag massutvisningar som inte grundas på respekt för EU-rätten. Jag vägrar emellertid att falla in i de tveksamma sammanblandningar som görs i det gemensamma resolutionsförslaget, där man jämför sommarens händelser med deportationer. Hänvisningen till nazisttiden är helt oacceptabel.

  Harlem Désir (S&D), skriftlig. – (FR) Resolutionsförslaget om romernas situation är ett allvarligt bakslag för Nicolas Sarkozy och ett skarpt återkallande till ordningen från Europaparlamentet. Presidentens stigmatisering av romerna under ett tal om otrygghet, den franske inrikesministerns uttalanden om rumäner och den flagranta och rättsstridiga utvisningen av flera hundra romer är inte bara en skymf mot den franska republikens värderingar utan även mot EU:s grundläggande värderingar. Under hela sin historia har romerna systematiskt marginaliserats, diskriminerats och använts som syndabockar. Oavsett om de kommer från Frankrike, Rumänien eller Bulgarien är de i dag EU-medborgare. Den ovärdiga behandling de har tvingats utstå bör inte tolereras i en gemenskap som grundas på rättsstatsprincipen, jämlikhet och icke-diskriminering, vilket utgör kärnan i EU-fördraget och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Resolutionen innebär därför ett kraftfullt och tydligt fördömande av den franska regeringens åtgärder och den diskriminerande retorik som följde på dessa. I resolutionen fördöms rättsstridiga utvisningar. Medlemsstaternas regeringar och kommissionen uppmanas att samordna sina insatser för integrering av romer och använda sig av de medel som Europaparlamentet har anslagit.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar antagandet av resolutionsförslaget om romernas situation i Europa och kränkningen av lagstiftningen om fri rörlighet. Jag anser att Europaparlamentets ståndpunkt verkligen främjar det sociala och ekonomiska klimatet i Europa. Åtgärder som de som den franska regeringen har vidtagit måste ersättas av en ansvarsfull, gemensam EU-strategi, som tar hänsyn till både denna minoritets särdrag och den rätt till fri rörlighet som de har som EU-medborgare. Jag hoppas att Europaparlamentets ståndpunkt kommer att stärka och skapa ett prejudikat för att tillämpa rambeslutet om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen och handlingsplanen för att genomföra Stockholmsprogrammet. Kommissionen måste omgående vidta åtgärder i linje med rekommendationerna i resolutionen och fördöma den diskriminering som romerna som etnisk grupp hart fått utstå. Kommissionen måste dessutom ta sin roll som samordnare för medlemsstaterna på allvar och se till att EU:s strategier och planer för att integrera romerna genomförs i hela EU.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget om situationen för romerna och om fri rörlighet i EU eftersom jag fördömer de åtgärder som de franska myndigheterna och andra medlemsstaters myndigheter har vidtagit gentemot romerna och utvisningarna av dem. Jag hoppas att dessa myndigheter kommer att upphöra med sina utvisningar av romer, eftersom detta inte är förenligt med stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Jag påminner er om att dessa åtgärder strider mot fördragen och mot EU-lagstiftningen.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Detta resolutionsförslag kommer i en tid av motstridiga uttalanden om utvisningen av romer från Frankrike. Jag anser att detta ämne är för allvarligt för att debatteras på ett sätt som är mer känslomässigt än rationellt och att det förtjänar ett annat politiskt klimat som gör det möjligt att föra en debatt utan att hemfalla åt klichéer. Därför anser jag att parlamentet inte borde ha valt denna dåliga tidsplanering.

Med detta sagt förkastar jag, och kommer alltid att förkasta, varje politisk, militär eller polisiär reaktion mot medlemmar av en viss etnisk grupp bara för att vissa personer råkar tillhöra denna grupp. Tyvärr såg vi under 1900-talet allt för många exempel på situationer där personer inte fördömdes för vad de hade gjort utan för vad de var. Det brutala arvet från nazismen och kommunismen är ett tydligt bevis på detta. EU-medlemsstaternas behandling av etniska och religiösa minoriteter saknar dock motstycke.

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. − (IT) Fri rörlighet är ett hedervärt koncept, men det riskerar att bli ett abstrakt koncept om det inte tillämpas strikt och i enlighet med lagen. Alla som i välviljans skenheliga namn förnekar dessa principer är ansvariga för främjandet av fientliga känslor gentemot romerna.

Fri rörlighet kan aldrig innebära frihet att bosätta sig olagligt eller att tvinga kvinnor, barn och minderåriga – som lever under ovärdiga sanitära förhållanden – att stjäla, prostituera sig och tigga, där man ofta vägrar att utnyttja de möjligheter till integration som finns i form av skolgång och sysselsättning. EU har antagit detaljerade bestämmelser om EU-medborgarnas fria rörlighet och fastställt garantier, villkor och påföljder på detta område. Efter Rumäniens och Bulgariens anslutning till EU, och tiotusentals romers utvandring till väst, har det emellertid visat sig att dessa bestämmelser behöver uppdateras.

Därför måste vi omedelbart skärpa de gällande bestämmelserna i direktiv 2004/38/EG, enligt vilka en EU-medborgare som efter en period av tre månader i en annan medlemsstat inte längre uppehåller sig lagligt i landet får utvisas. Utvisning, som i dag inte kan ske utan ekonomiska incitament och endast på frivillig väg, bör ersättas av obligatorisk utvisning och återsändning till hemlandet, på samma sätt som för tredjelandsmedborgare. Dessutom bör man införa obligatoriska mekanismer för att se till att medborgare som har utvisats från en medlemsstat, för att de har brutit mot bestämmelserna i direktiv 2004/38/EG, stannar kvar i sina hemländer.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Den franska regeringens, och andra EU-regeringars, utvisning av romer bör förkastas. Tyvärr förkastade Europeiska kommissionen och rådet inte omedelbart denna rasistiska och främlingsfientliga åtgärd, som försöker få oss att glömma den allvarliga sociala kris vi upplever och hitta syndabockar. Vi har inga illusioner om EU-institutionernas hyckleri under hela denna process, framför allt när man betänker hur snabba de är att kritisera och blanda sig i tredjeländers politik.

Nu när det handlar om medborgare i EU-medlemsstater lägger de bara armarna i kors eller ger bara allmänna kommentarer. När det verkligen gäller, var finns då det EU som hävdar att det är en av världens främsta försvarare av mänskliga rättigheter? Denna inställning måste fördömas. Erfarenheten visar att behandlingen av Frankrike, ett av EU:s ledande länder, alltid präglas av diskretion.

Den nyliberala politik som de konservativa och socialdemokraterna fortsätter att praktisera måste få ett slut. Vi behöver omgående en ny politik för att främja sysselsättning med rättigheter, välfärd och sociala framsteg för alla. Det är bara på detta sätt vi kan förhindra regeringar som den franska från att förvandla rasism och främlingsfientlighet till regeringspolitik, och från att man genom att utnyttja vissa regeringars förkastliga handlingar förvandlar EU till medlemsstaternas polisstyrka, som vissa vill.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Det gemensamma resolutionsförslag som har lagts fram av ledamöterna på vänsterkanten innehåller upprepade hänvisningar till lika möjligheter, men det motsäger sig självt på flera punkter.

Jag vill få fört till protokollet att jag motsätter mig det framlagda dokumentet med tanke på att det slår fast att romer och medborgare i värdländerna har samma rättigheter, men inte tydligt hävdar att de båda parterna har samma skyldigheter. Jag måste också invända eftersom man inte fastställer rättsläget, utan inskränker sig till att kritisera politiska åtgärder som har genomförts av Italiens och Frankrikes regeringar.

Vidare bortser man i texten helt från de problem med lag och ordning som konstaterats och som vissa medlemsstater försöker att få kontroll över med de medel lagen erbjuder dem.

  Charles Goerens (ALDE), skriftlig. – (FR) Även om jag röstade för det gemensamma förslaget till resolution skulle jag ändå vilja göra följande kommentar. Mitt stöd för resolutionen ska inte alls ses som ett stöd för vissa extrema kommentarer som fälldes under debatten i tisdags eftermiddag. Med tanke på att denna fråga förtjänar att behandlas med största känslighet innebär försöken att jämföra utvisningen av romerna med andra världskrigets koncentrations- och dödsläger att man banaliserar förintelsen. Detta är det säkraste sättet att ta död på debatten. Vad vi behöver är en lugn, samlad, ansvarsfull debatt. Denna jämförelse luktar antingen illvilja eller omogenhet. Oavsett vilket gagnar den inte romerna.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag blev förfärad över de åtgärder Frankrike vidtagit för att utvisa romer (åtgärder som andra medlemsstater dessförinnan redan hade vidtagit), undertecknade genast parlamentets resolution och välkomnar att den blivit antagen. Det som nu sker i Frankrike är oacceptabelt. Frankrike bedriver fullt medvetet en diskriminerande politik som går på tvärs mot EU:s grundläggande värderingar och principer. Först och främst gäller det principen om europeiskt medborgarskap och fri rörlighet inom EU. Romerna är EU-medborgare i egen rätt. För det andra gäller det principerna om icke-diskriminering och respekt för minoriteter: under inga omständigheter får sådana åtgärder vidtas enbart på grund av att en person tillhör en viss minoritet. I dag är det romer, i morgon kanske araber, därefter judar och varför inte kvinnor och sedan fattiga? Alla dessa principer bär upp vår union och är bindande för oss alla, i synnerhet för enskilda medlemsstater. Dessutom är det hög tid att vi får en europeisk strategi för romernas integration. EU behöver en starkare politisk vilja: social integration, bostäder, utbildning och kampen mot diskriminering – inom alla dessa områden måste EU agera.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om romernas situation i Europa eftersom texten uttryckligen fördömer de åtgärder som de franska myndigheterna vidtagit. Resolutionen påminner oss om att alla EU-medborgare har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom hela EU, liksom om den grundläggande principen med lika behandling av medborgare och icke-diskriminering. Nicolas Sarkozy och regeringen misstar sig om de tror att de helt ostraffat kan strunta i unionens värderingar, EU:s lagstiftning och gemenskapens stadga om de grundläggande rättigheterna. Europaparlamentet har utdelat en kraftfull reprimand och skulle göra detsamma till vilken annan medlemsstat som helst som frestades att ta till liknande metoder. Resolutionen tvingar också Europeiska kommissionen att ta sitt ansvar, uppmanar den att sluta tveka och bestämma sig för att genomföra en tydlig och beslutsam strategi för att integrera den romska befolkningen inom alla områden – det gäller tillgång till bostäder, sysselsättning, utbildning och hälsovård – för att få ett slut på deras oacceptabla situation.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Jag stödde det gemensamma förslaget till resolution eftersom jag är övertygad om att vi omgående måste fördöma den franska regeringens politik, som medvetet har stigmatiserat en etnisk grupp genom att direkt koppla den till kriminalitet, och detta av det enda skälet att man vill dra uppmärksamheten bort från sina inrikesproblem. Jag anser att utvisningen av romerna är oacceptabel och att parlamentet bör reagera. Progressiva ledamöter, inklusive socialdemokraterna, har därför begärt att denna diskriminerande retorik och de kollektiva utvisningarna ska upphöra, medan den europeiska högern i hög grad har stött den franska regeringens högervridning. Vi måste omgående genomföra en övergripande strategi för att hantera denna fråga, som påverkar 10–12 miljoner EU-medborgare. I resolutionen beklagar man bristen på reaktioner från kommissionen, som ska vara fördragens väktare och i denna egenskap borde ha fördömt den franska regeringens åtgärder. De kollektiva utvisningarna innebär i praktiken ett hån mot stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

  Lívia Járóka (PPE), skriftlig. – (HU) Resolutionsförslaget från S&D-gruppen, ALDE-gruppen, Verts/ALE-gruppen och GUE/NGL-gruppen innehåller även flera grundlösa och till och med oacceptabla påståenden. Som jag redan nämnde i tisdagens debatt om frågorna till Europeiska rådet och kommissionen är politiska åsikter och rättsliga bedömningar två olika saker. Även om vi kanske tycker att utvisningarna är beklagliga och överdrivna är det bara Europeiska kommissionen som är behörig att bedöma om de åtgärder Frankrike har vidtagit är lagliga. Att utan bevis anklaga ett land för fördragsbrott, innan kommissionen har slutfört sin pågående bedömning och utan att känna till resultatet av denna bedömning, förminskar parlamentets auktoritet. Som föredragande för parlamentets EU-strategi för romer kände jag att det viktigaste för Europaparlamentet just nu är att de progressiva rekommendationer som nämndes i förslaget formuleras i en officiell resolution.

Därför är det viktigt att påtala att EU och medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för integreringen av romerna, vilket kräver en övergripande strategi på EU-nivå. Allt från romska gräsrotsgrupper till internationella frivilligorganisationer bör delta i upprättandet av en sådan strategi och strategin bör omfatta alla planerings-, genomförande- och kontrollaspekter. Dessutom måste det inrättas ett komplext utvecklingsprogram, som samtidigt riktar in sig på alla relaterade politikområden och underlättar omedelbara insatser i kraftigt strukturellt missgynnade ghettoområden.

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. – (LV) Jag röstade för PPE-gruppens resolutionsförslag eftersom jag anser att vi måste anta och genomföra en gemensam EU-strategi i romerfrågan, så att vi kan hjälpa romerna att övervinna sitt sociala och ekonomiska utanförskap. Problemen för minoriteter i Europa är komplicerade och känsliga, och de utnyttjas ofta i rent politiska syften. Politisk manipulation som i grund och botten inte klarar av att hantera roten till problemen utan i stället försvårar integreringen av minoriteter kan inte accepteras. För att uppmuntra den sociala integrationen av romer måste det till ordentlig EU-finansiering och samarbete mellan medlemsstaterna. EU har redan tillgång till flera instrument som skulle kunna användas för att undanröja romernas utanförskap, inklusive möjligheten att använda sig av Europeiska socialfonden. Detta kommer att kompletteras av möjligheten att använda upp till 2 procent av den gemensamma Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) för att finansiera bostäder för socialt utestängda befolkningsgrupper. Därför är det så viktigt att se till att det vidtas konkreta åtgärder för att integrera romerna. Man bör börja i de länder där de är medborgare. Samtidigt måste vi naturligtvis garantera fri rörlighet inom EU, och när EU-medborgare utvisas från en medlemsstat måste varje ärende bedömas för sig och beslutet om utvisning grundas på ett domstolsbeslut.

  Timothy Kirkhope (ECR), skriftlig. − (EN) Jag och mina kolleger i ECR-gruppen håller med om mycket av det som sägs i denna resolution och vi står helhjärtat bakom att alla människor – oavsett ras, religion, kön eller sexuell läggning – ska ha rätt till de lika rättigheter, möjligheter och friheter som fastställs i EU-rätten.

Samtidigt som vi till fullo stöder integreringen av romer inom EU anser vi emellertid att Europeiska kommissionen i sin egenskap av fördragens väktare bör göra en grundlig rättslig utredning av frågan innan Europaparlamentet fattar sitt definitiva beslut. Därför lade vi ned våra röster vid omröstningen om denna resolution.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Det är oerhört viktigt att få lite ordning i debatten, som präglas av stor förvirring. Vissa av de kommentarer som har fällts här i kammaren, och som återfinns i detta resolutionsförslag, är oacceptabla. Vi måste sluta att göra kammaren till en plats där man försöker knipa politiska poänger när det gäller medlemsstaternas nationella politik. Frankrike har strikt tillämpat gemenskapsrätten och kommissionen har bekräftat detta. Dessutom vädjar jag till kommissionen att hantera detta ärende så snabbt som möjligt och föreslå konkreta åtgärder för att hjälpa till att integrera romerna i EU.

Tiden för uttalanden och goda intentioner är förbi. Nu är det dags att genomföra en verklig EU-strategi för integrering av romer. Vad har hänt med de 20 miljarder euro som Europaparlamentets ledamöter godkände och medlemsstaterna anslog inom ramen för sammanhållningspolitiken? Dessa pengar kommer inte dem till del som de är avsedda för. Vi måste få ett slut på detta och i högre utsträckning se till att EU:s medel förvaltas på ett bra sätt.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) EU måste vidta kraftiga åtgärder mot den diskriminerande och brutala politik romerna utsätts för i Frankrike. Det är inte bara kapitalet som har fri rörlighet. EU-byråkraterna kanske inte tycker om det men fri rörlighet är en rättighet som alla EU-medborgare har. Det är alla européers ansvar att försvara romernas rättigheter, nu när den nuvarande franska regeringen har gjort romerna till syndabockar. EU måste föregå med gott exempel och fördöma denna främlingsfientliga regeringspolitik. Om man inte gör det riskerar man att uppmuntra regeringar som redan begår allvarliga misstag att också gå till överdrifter.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) I flera decennier har Frankrike varit ett föredöme när det gäller att integrera medborgare med ursprung från olika delar av världen som har valt att bosätta sig där. Kom ihåg att rumänska medborgare endast har fullständig fri rörlighet i tio EU-länder, däribland Frankrike, från januari 2014. Alla EU-medborgare kan dessutom tvingas styrka att de kan försörja sig efter att ha vistas tre månader i att annat land än hemlandet. Om det visar sig att de utgör en för stor börda för värdlandets sociala trygghetssystem, kan åtgärder vidtas enligt punkterna 9 och 10 i direktiv 2004/38/EG. Även om man kan ifrågasätta massutvisningarna av rumänska medborgare av romskt ursprung bör de som kraftigt protesterar mot detta även protestera lika kraftigt mot andra förhållanden. De bör tänka på de barn vars familjer i allmänhet hindrar dem från att gå i skolan, på kvinnor och barn som används för att tigga, på tiggeri som en livsstil och på att dessa personer vägrar att arbeta och i stället förlitar sig på de sociala trygghetssystemen i tredjeländer. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade emot detta gemensamma förslag till resolution från vänstern, mittenvänstern och liberalerna i parlamentet, eftersom Frankrikes president Nicolas Sarkozy omedelbart måste uppmanas att stoppa utvisningen av den romska befolkningen. Vi uppmanar kommissionen och rådet att göra samma sak. Vi fördömer inte bara deportationerna i Frankrike utan även de deportationer som har ägt rum i Tyskland, Österrike, Sverige, Belgien och Italien. Vi behöver en EU-strategi för att bekämpa den fattigdom och diskriminering som romerna upplever i Europa. Romerna har varit en del av EU sedan utvidgningarna 2004 och 2007. Därför har de precis som alla andra EU-medborgare rätt att fritt röra sig och bosätta sig i hela EU.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) I den nuvarande debatten om romerna röstade jag till slut för PPE-gruppens resolution. Den visar problemet på ett objektivt sätt och ger förslag på förnuftiga lösningar. Resolutionsförslaget från GUE/NGL-gruppen visar däremot hur liten verklighetsförankring dessa politiker har. De talar om ”allvarlig systematisk diskriminering” och om en allmän antiziganism. Därigenom bortser de helt från att romerna också måste följa lagarna, precis som alla andra EU-medborgare

Detta är helt klart en öm punkt för vänstern. När de klagar på att man tar fingeravtryck på utvisade romer hävdar de att detta är diskriminering. Samma personer ser emellertid inte några problem med att kräva att alla medborgare lämnar sina fingeravtryck i samband med utfärdandet av pass. Detta är vänsterns logik. Även om Nicolas Sarkozys regering har fört en opportunistisk politik rör det sig ändå om en förnuftig politik och en politik som är nödvändig för att skydda Frankrikes egna medborgare. Därför röstade jag emot vänsterns resolutionsförslag.

  Jan Mulder (ALDE), skriftlig. − (NL) Ledamöterna från det nederländska frihetspartiet (VVD) röstade för resolutionsförslag B7-0504/2010 om utvisning av romer. Detta hindrar emellertid inte att personer enligt direktivet i enskilda fall alltid kan tvingas att återvända till sina hemländer om detta kan rättfärdigas av bestämmelserna i dessa EU-direktiv.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för PPE-gruppens resolution, eftersom man i denna föreslår konsekventa, långsiktiga åtgärder i syfte att lösa romernas problem i EU. I PPE-gruppens resolutionsförslag ingick dessutom en uttrycklig och direkt begäran om att Rumäniens anslutning till Schengenområdet inte ska kopplas till romerfrågan. Efter att denna resolution hade förkastats röstade jag för det gemensamma resolutionsförslaget från ALDE-gruppen, S&D-gruppen med flera. Denna resolution är visserligen inte lika långtgående men ger ändå i stora drag en rättvis bild.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Jag röstade för PPE-gruppens och ECR-gruppens resolution om romernas situation i Europa av följande skäl: 1) den inriktas på de åtgärder som det är nödvändigt att vidta för att motverka den utestängning som den romska befolkningen upplever i olika EU-länder (EU-strategi: handlingsplan, användning av resurser, samarbete mellan medlemsstaterna och andra aktörer, romernas delaktighet etc.), 2) den handlar inte enbart om att fördela skuld, 3) den låter inte den allmänna opinionen skymma det verkliga problemet, nämligen att politiken för att integrera romerna hittills har misslyckats, och 4) den bidrar inte till en fruktlös politisk konfrontation.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Det är medlemsstaternas och EU-institutionernas ansvar att utveckla och stödja genomförandet av de åtgärder som krävs för att skapa en politisk och social miljö som kan göra det lättare att genomföra åtgärder för att integrera romerna på områden som utbildning, hälsovård, socialt skydd och arbetsmarknad. Samtidigt är de romska kvinnornas situation intressant ur ytterligare en aspekt eftersom de är offer för dubbel diskriminering. De diskrimineras dels på grund av att de är kvinnor, dels på grund av att de tillhör en minoritetsgrupp.

Jag uppmanar Europeiska kommissionen att ta fram en integrationsstrategi på EU-nivå som specifikt tar upp de frågor som berör den gränsöverskridande romska befolkningsgruppen. EU-institutionerna bör visa en miniminivå av institutionellt intresse för att övervaka kampen mot diskriminering och stödja integreringen av romer.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Verts/ALE-gruppen välkomnar omröstningen i parlamentet, som till fullo har fullgjort sin uppgift som garant för att EU:s grundläggande värden respekteras. Parlamentet har vägrat hålla tyst om situationen i Frankrike, och har inte heller glömt att kritisera kommissionens sena och begränsade reaktion. Utvisningarna utgör verkligen ett viktigt test på EU:s förmåga att följa sina egna bestämmelser i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det är upp till kommissionen att vidta lämpliga åtgärder och den kan börja med att slutföra sin granskningsrapport så snabbt som möjligt och tydligt peka ut de regeringar som är ansvariga.

Dagens omröstning inleder en viktig fas i våra institutioners trovärdighet. Kampen för respekt för minoriteternas rättigheter är emellertid inte helt över. Nu är det viktigare än någonsin att erkänna alla de rättigheter som minoriteter i EU har och se till att dessa rättigheter tillämpas i praktiken.

  Catherine Soullie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag beklagar djupt att parlamentet har antagit den gemensamma resolution om romernas situation i Europa som socialisterna, liberalerna, de gröna och kommunisterna har lagt fram.

Jag kan inte acceptera att man kritiserar Frankrike på detta sätt, eftersom detta inte är den enda medlemsstat som skickar tillbaka romer till sina hemländer. Upprättandet av vissa romska läger utgör helt klart ett hot mot den allmänna ordningen och är ibland till och med en kränkning av den privata egendomsrätten, och den börda som detta lägger på vårt sociala trygghetssystem ger enligt EU-fördragen Frankrike rätt att vidta sådana åtgärder. Återsändandet av romer till Rumänien och Bulgarien utfördes i enlighet med fransk lagstiftning och EU-lagstiftning och respekterade strikt de mänskliga rättigheterna.

Jag välkomnar PPE-gruppens beslut att tillsätta en arbetsgrupp om integreringen av romer, så att man kan hitta en lösning på EU-nivå på frågan om romernas nomadiska livsstil. Vi måste ha ett konstruktivt synsätt i denna fråga.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Vi lade ned våra röster vid omröstningen om PPE-gruppens och ECR-gruppens resolutionsförslag, eftersom vi inte kan hålla med om den punkt där man försöker främja Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet. Dessa länder kan nämligen inte garantera lika sociala, ekonomiska och säkerhetsmässiga förhållanden. Vår ståndpunkt är helt i linje med det tydliga ”Nej” till dessa länders anslutning till EU som vi tidigare gav uttryck för.

Å andra sidan röstade vi kraftfullt mot vänsterns resolution eftersom den undergräver suveräniteten och handlingsfriheten hos länder som Frankrike och Italien, som har valt en hård linje mot personer som bryter mot lagen. En tankeväckande statistik är att sedan stora mängder romer började komma till Frankrike från länderna i Östeuropa har inbrotten stigit med över 200 procent.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig, om resolutionsförslag B7-0492/2010. − (PT) Romerna är en etnisk minoritet där de flesta är medborgare i en av EU:s medlemsstater. EU-medborgare har rätt att fritt röra sig och bosätta sig var de vill i alla EU-medlemsstater, så länge de uppfyller villkoren i direktiv 2004/38/EG. Denna frihet kan emellertid begränsas av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Trots det får vi inte glömma bort att en åtgärd som utvisning av EU-medborgare måste bedömas från fall till fall och får inte tillämpas på hela befolkningsgrupper.

Lösningen på problemet är att genomföra en strategi som gynnar romerna. Strategin bör omfatta samarbete mellan stater, institutioner och andra aktörer och de olika romska grupperna bör göras delaktiga i planeringen och utförandet av strategin. Dessutom bör man inrätta ett program för att kunna göra insatser i marginaliserade och strukturellt missgynnade områden. Jag är för den möjlighet som erbjuds genom Europeiska regionala utvecklingsfondens lagstiftning om rätt till stöd till bostäder till förmån för marginaliserade befolkningsgrupper och behovet av bättre åtgärder från Europeiska plattformen för integrering av romer. Lika viktigt är utvecklandet av en konstruktiv dialog mellan stater och medlemmar av den romska befolkningsgruppen. Av ovanstående skäl röstade jag för resolutionsförslaget.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig, om det gemensamma förslaget till resolution RC-B7-0493/2010. − (PT) Romerna är en etnisk minoritet där de flesta är medborgare i någon av EU:s medlemsstater. Alla EU-medborgare omfattas av de rättigheter och skyldigheter som anges i direktiv 2004/38/EG om rätten till fri rörlighet i EU, med förbehåll för de villkor som fastställs i direktivet. Medlemsstaterna har emellertid rätt att begränsa den fria rörligheten och EU-medborgares invandring till sitt territorium, oavsett nationalitet, av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

Medlemsstaterna är inte skyldiga att underrätta Europeiska kommissionen innan de tillämpar klausulen om allmän ordning, vilket är deras suveräna rätt. Även om jag håller med om att EU och medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för att uppmuntra integreringen av romerna – genom en integrerad strategi och genom samarbete mellan medlemsstaterna, Europeiska kommissionen, övriga EU-institutioner och andra intresserade parter med respekt för principen om icke-diskriminering – kan jag inte rösta för ett fördömande av kommissionens sena och begränsade reaktion på romernas situation i Europa och kontroll av att de mänskliga rättigheterna respekteras, eftersom detta är allas ansvar. Därför lade jag ned min röst vid omröstningen om detta resolutionsförslag.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om romernas situation i Europa och fri rörlighet i EU eftersom jag anser att situationen för de uppskattningsvis 10–12 miljoner romerna kräver en integrationsstrategi på EU-nivå. Fri rörlighet för personer är en av EU:s grundläggande principer. EU-medborgare av romskt ursprung, oavsett nationalitet, har också rätt att fritt röra sig i EU. Precis som alla andra EU-medborgare har de både rättigheter och skyldigheter. Om en person, oavsett hans eller hennes etniska ursprung och nationalitet, begår brott ska denne ställas inför rätta. Det finns emellertid ingen nationalitet eller etnisk grupp som kan kopplas till kriminalitet. Jag anser att en hel etnisk grupp eller befolkning i ett land inte kan och inte får stigmatiseras på grund av gärningar som begås av vissa av dess medlemmar. Genom Lissabonfördraget får Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bindande verkan. I artikel 2 i Lissabonfördraget anges tydligt att EU grundas på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Jag anser att EU och medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för att främja integreringen av romer via en EU-strategi för romer.

  Traian Ungureanu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade emot det gemensamma resolutionsförslaget från vänstern eftersom detta dokument präglas av en felaktig syn på frågan om den romska minoriteten i Europa. Den resolution som antogs i kammaren är en ideologisk text snarare än en konkret handlingsplan. Resolutionen från S&D-gruppen är i grund och botten en uppvisning i hyckleri som man försöker dölja i form av en ”progressiv” politisk diskussion. Resolutionen försöker lura i oss att vi alla är rasister nu.

Naturligtvis med undantag för vänsterpolitiker. Resolutionen utarbetades och gick till omröstning utan någon riktig kunskap om romernas situation, varken i Öst- eller Västeuropa. Romerfrågan är inte ett nationellt problem och kan inte heller beskrivas i raspolitiska termer. Romerfrågan går långt tillbaka i den europeiska historien och är fortfarande olöst. Användningen av klichéer och en politisk agenda, främst i form av socialisternas attack på högeradministrationen i Frankrike, kommer inte att lösa någonting, utan är bara ett led i vänsterns valpropaganda. Jag röstade för PPE-gruppens resolution just därför att man i detta dokument föreslår åtgärder och efterlyser samordning på EU-nivå. Romerfrågan handlar inte om rasism utan om realism. Om romerfrågan hanteras på det sätt som vänstern vill kommer den snabbt att återkomma och sätta i gång nya kriser i någon av medlemsstaterna. Resultatet av dagens omröstning är beklagligt och oproduktivt.

Resolutionsförslag (B7-0491/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för resolutionen om långtidsvård för äldre eftersom jag anser att det är oerhört viktigt att vi ser till att det finns förutsättningar för aktivt åldrande och bättre hjälp så att vi kan ge alla äldre i EU en bättre livskvalitet. Syftet med resolutionsförslaget är att minska ojämlikhet i hälsa och skydda äldre i samhället och i vårdsituationer, anta effektivare strategier för att åtgärda personalbrist, hjälpa till att sprida information om kommunikationsteknik och främja vård av äldre i hemmet och äldres självständighet.

Jag hoppas att Europeiska kommissionen tack vare detta förslag kommer att samla in data om bästa praxis på långtidsvårdsområdet som skulle kunna ge ett mervärde för Europeiska året för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna (2012). Målet bör vara att minska alla former av diskriminering, förbättra långtidsvården och hur äldre påverkas av fattigdom. Jag rekommenderar också att man inrättar ett observationscentrum för aktivt åldrande för att främja bästa praxis.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Även om det är troligare att vissa länder, som Italien och Tyskland, påverkas mer än andra måste alla EU:s medlemsstater hantera frågan om den åldrande befolkningen. Vi måste anta den här utmaningen. Vi agerar emellertid ofta kortsiktigt och glömmer att rusta oss inför kommande samhällsförändringar. Det här är en utmärkt resolution eftersom den ger en kort men ganska heltäckande beskrivning av de olika områden där vi måste anpassa oss (infrastruktur, hälsovårdssystem, mellanmänskliga relationer, och så vidare). Det är av största vikt att vi tar itu med den här frågan. Vi måste undvika de svårigheter som kan komma att uppstå i framtiden.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag stöder detta betänkande. Enligt de sysselsättningspolitiska riktlinjerna måste medlemsstaterna göra allt de kan för att uppfylla det viktigaste målet – att säkerställa hållbar tillväxt och skapa fler arbetstillfällen. Vi måste också lösa medlemsstaternas långsiktiga problem: demografiska förändringar, globalisering och skapandet av ny teknik. För att klara det måste vi investera i hållbar tillväxt som främjar bevarandet av befintliga arbetstillfällen och skapar nya. Vi bör framför allt inrikta oss på små och medelstora företag, eftersom det är dessa som skapar flest arbetstillfällen i Europa. Vi måste också sträva efter följande sociala mål på sysselsättningsområdet: att främja utbildning av god kvalitet och livslångt lärande bland befintliga och framtida arbetstagare, bekämpa arbetslöshet, fästa särskild uppmärksamhet på främjandet av arbetstillfällen för ungdomar, äldre, funktionshindrade och kvinnor och inta en mer positiv syn på atypiska anställningsavtal.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Med de demografiska förändringar som äger rum i EU ökar andelen äldre snabbt och vi måste möta de stora utmaningar som detta medför. Vi måste möta den högre efterfrågan på hälso- och sjukvård, anpassa hälso- och sjukvårdssystemen till en åldrande befolknings behov och samtidigt se till att systemen är hållbara i samhällen där den samlade arbetskraften inte längre är lika stor. För närvarande är fattigdomen mycket utbredd bland äldre, eftersom pensioner och andra sociala förmåner drastiskt sänks i många av EU:s medlemsstater. Därför är det viktigt att ta fram hållbara system för att finansiera äldreomsorgen. Dessutom måste vi fastställa minimistandarder inom alla vårdsektorer, inklusive minimilöner.

Vi måste minska ojämlikheterna på hälso- och sjukvårdsområdet och skydda äldre i samhället och i vårdsituationer. Vi måste också bekämpa äldres sociala utestängning och alla former av åldersdiskriminering. Vi måste skydda förutsättningarna för aktivt åldrande och garantera ett värdigt och tillfredsställande liv för äldre.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Högkvalitativ utbildning och fortbildning är nödvändigt för människors personliga utveckling, jämlikhet, bekämpning av socialt utanförskap och fattigdom, ett aktivt medborgarskap och social sammanhållning. Jag uppmanar medlemsstaterna att anpassa kraven på kvalifikationer för välfärdsarbetare i äldreomsorgen och ta fram och genomföra avancerade fortbildningsprogram för att bidra till att höja utbildningsnivån för dem som arbetar inom äldreomsorgen och därigenom förbättra kvaliteten på tjänsterna. Det är av stor vikt att satsningarna inom specialiserad geriatrik ökar så att kvaliteten på vården för äldre höjs.

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (S&D), skriftlig. − (DA) De danska socialdemokraterna anser inte att man ska införa en minimilön som det står i punkt 12 i resolutionsförslaget. Trots det har de danska socialdemokraterna valt att rösta för resolutionen, eftersom den utöver kravet på att införa minimilön innehåller ett antal synpunkter och initiativ som vi stödjer.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Det är bra att Europaparlamentet har beslutat att anta ett resolutionsförslag om långtidsvård för äldre eftersom dessa i egenskap av EU-medborgare måste kunna fortsätta att utöva sina rättigheter och friheter, bevara sin plats i samhället och hålla kontakten med andra generationer. Jag anser att EU och medlemsstaterna måste ta hänsyn till den åldrande befolkningen för att kunna upprätta ett samarbete i syfte att inrätta ett hållbart system för att finansiera äldreomsorgen. Man måste också ge personalen inom denna sektor lämplig fortbildning och erbjuda dem en skälig lön, vilket kommer att bidra till att kvaliteten på de tillhandahållna tjänsterna ökar. Dessutom måste man inom ramen för stadsplaneringen och den fysiska planeringen vidta åtgärder som vid behov underlättar äldres och rörelsehindrades tillgång till sociala tjänster som är skräddarsydda efter deras behov, sociala och kulturella aktiviteter. De relevanta myndigheterna måste regelbundet informera de äldre om vad de har rätt till och om alla lagstiftningsändringar som de berörs av

  Edite Estrela (S&D), skriftlig− (PT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom jag förespråkar tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av god kvalitet och ordentlig vård för äldre. Mot bakgrund av de demografiska förändringarna de senaste åren, framför allt den åldrande befolkningen, måste äldre få stöd så att de kan leva ett värdigt och självständigt liv i sina egna hem.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. − Vården av äldre måste hålla hög kvalitet och vara en prioriterad del av välfärden som utvecklas i takt med den demografiska utvecklingen. Vi har full förståelse för att man ställer krav på sociala minimistandarder i alla kontrakt i vården tycker att det är olyckligt att man nämner minimilöner, något som inte alltid finns i Sverige då det är parternas ansvar att sätta lönenivåerna som dessutom inte är EU-kompetens. Vi anser inte att detta på något sätt ska ändras men har trots detta valt att rösta för resolutionen då vi anser att huvudfrågan är mycket viktig.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) I takt med ökad medellivslängd och den ökade sårbarheten för äldre på grund av deras beroende av sociala tjänster som ofta är otillräckliga och ger upphov till fragmentering inom familjen, står vi inför en situation där många människor, i denna sin svåraste period i livet, är ensamma och utan de ekonomiska resurser som de behöver för sin försörjning. I många fall befinner de sig i en tragisk fattigdom som tvingar nationella regeringar att tillhandahålla grundläggande vård.

Både i Europa och i Portugal är frågan om kontinuerlig vård mycket viktig för CDS-PP (Socialdemokratiskt centrum – Folkpartiet) och i flera år har vi tydligt stött inrättandet av lämpliga nätverk för att tillhandahålla denna typ av vård och stöd till familjer, inklusive äldre, och privata vårdgivare. Det är med glädje som jag ser att man i resolutionsförslaget föreslår att nationella regeringar bör stödja informella vårdgivare som tillhandahåller kontinuerlig vård, ofta familjemedlemmar, och att dessa vårdgivare, som tar på sig den roll som staten annars skulle ha utfört, ges de nödvändiga förutsättningarna för att vårda sina äldre släktingar utan att bestraffas, exempelvis i arbetslivet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Under senare år har vi inom EU konstaterat att den demografiska utvecklingen innebär att befolkningen åldras. Företeelsen har lett till ett stort budgettryck och försök att skapa extra hälsovårdsinfrastruktur och social service. Det krävs därför en politik för att integrera äldre människor och bekämpa alla former av åldersgrundad diskriminering. Det förvånar mig att finansieringen av och tillgången till specialiserad geriatrik under årens lopp har minskat i många medlemsstater. Den vård som erbjuds en åldrande befolkning måste vara av god kvalitet.

Medlemsstaterna måste därför bedriva en politik som förbättrar specialistutbildningen. Jag vill också påminna er om det enorma arbete som utförs av frivilligorganisationer, religiösa samfund och välgörenhetsorganisationer inom detta område. Medlemsstaterna bör vara särskilt vaksamma när det gäller att garantera de grundläggande rättigheterna för människor som får vård under lång tid. En prioriterad fråga för medlemsstaterna är att stödja upprättandet av palliativa enheter som erbjuder vård i hemmet och att ta fram och genomföra avancerade fortbildningsprogram som kan bidra till att höja utbildningsnivån för dem som arbetar inom äldreomsorgen. Kommissionen måste genomföra en utredning som kan ge en klarare bild av de ökande vårdbehoven inom äldreomsorgen och en prognos över behovet av specialister för perioden fram till 2020.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig − (PT) Vetenskapliga och tekniska framsteg och civilisationernas positiva evolution har lett till ökad medellivslängd. Med nyliberala förslag och kapitalismens permanenta mål om större och större vinster värdesätter regeringarna emellertid inte längre de äldres roll lika högt och betraktar en åldrande befolkning som en börda. Detta är oacceptabelt.

I detta resolutionsförslag, även om det inte tar upp roten till problemet, nämligen skälen till att socialt stöd inte värdesätts lika högt längre, uppmuntras medlemsstaterna att motverka social utestängning av äldre och alla former av åldersdiskriminering.

I resolutionen fördöms dessutom nedskärningarna inom specialiserad geriatrisk vård, bristande åtaganden när det gäller utbildning av dem som är specialiserade inom vård av äldre, och bristande infrastruktur för kommunal vård och omsorg och vård i hemmet samt för vård av äldre som är tillgänglig för alla.

Vi stöder uppmaningen i resolutionen, men kommer att fortsätta kämpa mot orsakerna till denna situation och för en verklig förändring av politiken som gynnar de äldre.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) När jag läser resolutionsförslaget från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, som vi precis har röstat om, påminns jag om de smärtsamma och skamliga händelserna under värmeböljan 2003 när över 15 000 äldre dog i Frankrike. Personalbristen på äldreboenden är en farlig utveckling i våra samhällen, särskilt i mitt land, som lämnar många äldre ensamma och utblottade, och den ligger till grund för denna tragedi. Jag kan inte heller glömma det ansvar som EU har, genom sin ekonomiska politik och handelspolitik, sin malthusianska budgetpolitik och sin rent försäkringsmässiga syn på social trygghet, för att våra sociala trygghetssystem faller sönder. EU delar ansvaret med de regeringar som ger det sitt stöd för låga lönenivåer, låg köpkraft och låga pensioner. Jag kan inte heller glömma den dödskultur som många av de texter som har debatterats i kammaren förmedlar. Därför anser jag faktiskt att Bryssel aldrig bör ges några som helst befogenheter när det gäller äldrepolitiken, inte ens befogenheten att upprätta statistik.

  Anna Ibrisagic (PPE), skriftlig. − Vi har i dag röstat för förslaget till resolution om långtidsvård för äldre, B7-0491/2010. Vi vill dock understryka att vi inte håller med om allt i resolutionen. Det gäller framför allt uppmaningen att införa minimilöner. Vi – Gunnar Hökmark, Christofer Fjellner, Anna Ibrisagic och Anna Maria Corazza Bildt – slår därmed vakt om subsidiaritetsprincipen.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Det här är en fråga som vi i mitt parti har lyft fram och som vi anser vara mycket viktig, för att äldre människor med allvarliga hälsoproblem ska kunna leva sina liv så bra som möjligt. Därför måste vi trots krisen satsa så stora resurser som möjligt på att ge långvårdspatienter bästa möjliga stöd, så att äldre människor får en god livskvalitet. Det är vad mitt parti har förordat i Portugal, och vi har i denna fråga lagt fram flera olika förslag i det portugisiska parlamentet.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) De senaste årens demografiska förändringar, särskilt den åldrande befolkningen, har lett till ett ökat tryck på de offentliga finanserna och större efterfrågan på bättre infrastruktur för vård och omsorg. Jag röstade för resolutionsförslaget om långtidsvård för äldre, där medlemsstaterna uppmuntras att motverka social utestängning av äldre och alla former av åldersdiskriminering, eftersom medlemsstaterna behöver garantera tillgången till god hälso- och sjukvård som en grundläggande princip i den europeiska solidaritetsmodellen.

Det är viktigt att erkänna vikten av kvalitativ och kontinuerlig vård och därför måste medlemsstaterna införa program som tillhandahåller vård och omsorg i hemmet för äldre och att man i de länder där detta redan förekommer fortsätter att utveckla denna vård och omsorg och låter lokala myndigheter förvalta denna inom deras respektive behörighetsområde. I alla medlemsstater måste det finnas garantier som skyddar de grundläggande rättigheterna för personer i långtidsvård.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Jag stöder till fullo detta resolutionsförslag. Jag hoppas Europaparlamentets förklaring kommer att följas av ytterligare åtgärder. Det är viktigt att reagera skarpt och effektivt mot alla former av och exempel på åldersdiskriminering. Det är viktigt att utarbeta ett direktiv som är juridiskt bindande för nationella regeringar och som gör det möjligt att vidta rättsliga åtgärder mot lagstiftning i syfte att sänka pensioner och underlåtenhet att följa andra skyldigheter som staten har gentemot äldre. I mitt hemland Lettland sänkte regeringen 2009 pensionerna för att täppa till ett hål i budgeten. Därigenom slog de sönder människors hopp om social stabilitet och rättvisa. Jag röstade för denna resolution i hopp om att liknande överträdelser och maktmissbruk inte ska upprepas.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Under flera år har vi märkt att det inte längre är möjligt att finansiera kort- eller långsiktig vård. Trots detta har alla åtgärder på området lagts åt sidan och de som påverkas av vården och deras släktingar har lämnats i sticket. På samma sätt som vid barnuppfostran är vårdande släktingars och volontärers roll grovt underskattad och sociala nätverk förstörs i kapitalismens namn. I stället har människor intalats att otyglad massinvandring är nödvändigt för att garantera att vi kan behålla de sociala systemen och därmed vården av äldre.

I själva verket är det tvärtom. Invandringen har bara snabbat på den ekonomiska kollapsen. Debatten om vårdens ekonomiska bärkraft och finansiella börda kommer allt för sent. Om vi nu vill prioritera utvecklingen av palliativ vård och medicinsk vård i hemmet är det i praktiken omöjligt att ändra vårt tankesätt och göra en helomvändning. Resolutionens önskan att ta upp övergrepp mot äldre inom vården bör emellertid välkomnas. Kravlistan borde kommit för flera år sedan. Trots det har jag röstat för den.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag är väldigt glad över att vi har antagit denna resolution. I resolutionen uppmanas medlemsstaterna att beakta de demografiska förändringarna under de senaste åren – särskilt den åldrande befolkningen – som har lett till ett ökat tryck på de offentliga finanserna och större efterfrågan på bättre infrastruktur för vård och omsorg. Medlemsstaterna uppmanas även att motverka social utestängning av äldre och alla former av åldersdiskriminering och påminns om att en grundläggande princip i den europeiska solidaritetsmodellen är att garantera god hälso- och sjukvård.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. − (IT) Antagandet av detta resolutionsförslag visar än en gång att Europaparlamentet och dess ledamöter är extra engagerade i frågan om hälso- och sjukvård för äldre. I ett åldrande samhälle blir det allt viktigare att skydda och stärka de s.k. silveråren.

Fortbildning för personer som arbetar inom detta område, en uppmaning till medlemsstaterna att lansera informationskampanjer riktade till äldre som följer en viss diet och förhindrande av risken för uttorkning, utvecklandet av s.k. e-hälsa för att få bukt med ineffektivitet och slöseri är bara några av de åtgärder som föreslås i resolutionen.

Ingen medlemsstat kan undandra sig den viktiga skyldigheten att förbättra förhållandena för dessa män och kvinnor som ofta har varit tvungna att klara sig själva genom livet. Jag hoppas därför att antagandet av denna resolution, som har som mål att verkligen skapa ett ”samhälle för alla”, kan ge medlemsstaterna ny kraft att se till att personer i olika åldrar har möjlighet att aktivt delta i samhällslivet, och inte lämnas åt sitt öde.

  Alf Svensson (PPE), skriftlig. − I dag har jag röstat för resolution B7-0491/2010 om långtidsvård för äldre. Men det finns en punkt i resolutionen som jag inte ansluter mig till. Resolutionen efterfrågar i punkt 12 minimistandarder för alla kontrakt inom vård- och omsorgssektorn, inbegripet minimilön. Detta är något som de svenska kristdemokraterna vänder sig emot. Det är också främmande för den svenska modellen med kollektivavtal. Vår svenska modell har visat sig vara i både arbetstagarnas och arbetsgivarnas intresse. Min bestämda övertygelse är att löner är en avtalsfråga mellan arbetsmarknadens parter och inte något som politiker ska bjuda över eller under varandra om.

Gemensamt förslag till resolution (RC-B7-0484/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för det gemensamma förslaget till resolution om situationen i Jordanfloden, särskilt det nedre flodområdet eftersom jag anser att det är viktigt att uppmärksamma hur denna flod förstörs, särskilt dess nedre del. I förslaget uppmanas regeringarna i Israel och Jordanien samt den palestinska myndigheten att i en anda av samarbete verka för att rädda nedre Jordanfloden och att med stöd från EU tillsätta en kommission för Jordanområdet. Kommissionen skulle vara öppen för andra länder längs floden.

Det behövs en förvaltningsplan som kan reparera den förstörelse som Jordanfloden har drabbats av. Dessutom behövs det ekonomiskt och tekniskt stöd för att återställa floden, särskilt dess nedre del. Frågan om förvaltningen av vattenresurser, där vattnet fördelas rättvist och behoven hos alla människor som lever i regionen respekteras, är av yttersta vikt för att skapa varaktig fred och stabilitet i Mellanöstern. Därför anser jag att man bör öka det kompletterande ekonomiska och tekniska stödet till vattenförvaltningsprojekt och att man bör uppmuntra rättvis användning och överföring av nödvändig teknik till länderna i regionen.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. − (EN) Jag stöder resolutionen om situationen i Jordanfloden, eftersom man i resolutionen uppmanar till konkret handling i en fråga som direkt berör det ekonomiska, sociala och kulturella välbefinnandet för människorna i regionen. Den allvarliga förstörelsen av Jordanfloden påverkar alla aspekter av livet för de samhällen som är beroende av flodens vattenresurser. Genom att efterlysa gemensamt planerade, gränsöverskridande lösningar på frågorna om förorening och överexploatering av vattenresurser understryks de förtroendeskapande fördelar och fredsskapande insatser som ett samarbete mellan Israel, Palestina och Syrien i hanteringen av problemen i samband med Jordanfloden skulle kunna leda till.

I resolutionen betonas med rätta att planer och förslag för att återställa Jordanfloden måste ingå i EU:s förbindelser med länderna längs floden. Med tanke på hur akut problemet är bör EU på liknande sätt prioritera återställandet av Jordanfloden i sina utvecklingsprojekt i regionen.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för det gemensamma förslaget till resolutionsförslag om situationen i Jordanfloden eftersom flodens miljövärde, natursköna värde, kulturella värde, historiska värde, jordbruksvärde och ekonomiska värde måste bevaras. God förvaltning av vattenresurser som respekterar behoven hos alla människor i regionen är också mycket viktigt för stabiliteten i Mellanöstern.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Problemen i Jordanfloden går långt utöver den vanliga oron för miljöförstöring av vattendrag. Som uppmärksammas i den resolution vi precis har antagit är Jordanfloden inte bara en flod. Dess betydelse går mycket längre än i vilket skick floden befinner sig och påverkar de politiska, symboliska och religiösa sfärerna i flera olika stater, nationer och befolkningsgrupper.

Den särskilda betydelse som byggts upp genom mänsklighetens historia rättfärdigar Europas oro, och framför allt denna kammares oro, för vilket öde floden går till mötes. Jag hoppas och önskar att de stater som gränsar till Jordanfloden kan lägga sina traditionella meningsskiljaktigheter och sin misstro åt sidan och gå samman för att undvika att floden förstörs ännu mer.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jordanfloden och i synnerhet det nedre Jordanflodsområdet är ett kulturlandskap av universellt värde med stor historisk, symbolisk, religiös och ekologisk betydelse. Tyvärr har floden förstörts av överexploatering, förorening och vanskötsel, vilket lett till att den biologiska mångfalden halverats. Det är mycket viktigt att återställa Jordanfloden, särskilt det nedre flodområdet, för israeliska, jordanska och palestinska lokalsamhällen som brottas med samma vattenproblem.

Det skulle också ge enorma ekonomiska och förtroendeskapande fördelar. Aktivt samarbete mellan regeringar, civila organisationer och lokalsamhällen kan på ett avgörande sätt bidra till regionala fredsskapande insatser. Vi uppmanar därför myndigheterna i berörda länder att samarbeta och återställa Jordanfloden genom att utarbeta och genomföra strategier inriktade på konkreta resultat när det gäller hantering av hushållens och jordbrukens efterfrågan på vatten, och bevarande av vatten- och naturresurser. Vi uppmanar också rådet, kommissionen och EU:s medlemsstater att uppmuntra och stödja en omfattande plan för att komma till rätta med förstörelsen av Jordanfloden.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Som nämns i resolutionsförslaget är Jordanflodsområdet, särskilt det nedre flodområdet, ett kulturlandskap av universellt värde som har stor historisk, symbolisk, religiös, ekologisk, jordbruksmässig och ekonomisk betydelse för Mellanöstern och kringliggande regioner. Den nuvarande miljöförstöringen och resulterande föroreningar ger därför stor anledning till oro.

Det önskvärda och välbehövliga återställandet av Jordanfloden – som är absolut nödvändigt såväl ur miljöhänseende som socialt och kulturellt hänseende – är oskiljbart från regionens geopolitiska kontext. Det är nödvändigt att erkänna att den palestinska befolkningen på Västbanken redan lider allvarlig brist på vatten, till stor del på grund av att vattnet används av Israel och judiska bosättningar på Västbanken, och även på grund av Israels fortsatta ockupation av delar av Golanhöjderna, där många viktiga källor finns. En rättvis fördelning av vattenresurserna, som i lika hög grad respekterar behovet hos alla människor i regionen är av yttersta vikt för att skapa fred och stabilitet i Mellanöstern. Detta är i sin tur oskiljbart från det nödvändiga återställandet av det nedre Jordanflodsområdet.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. − (CS) Situationen i Mellanöstern har i många år varit komplicerad, såväl politiskt som ekonomiskt och ekologiskt. Det har aldrig funnits särskilt många floder här, deras flöden är väldigt instabila, även i historisk tid fick skogar ge vika för jordbruksmark och betande djur förstör varje år buskar, träd och annan växtlighet. Vattenflödet i Jordanfloden är redan lågt, vattnet är förorenat och Döda havet håller sakta på att torka ut. Att säkerställa ett tillräckligt vattenflöde i floden är ett stort tekniskt problem som endast kan lösas i ett fredligt politiskt klimat. EU har länge varit aktivt i en rad projekt som har till huvudsyfte att stödja en fredlig utveckling i hela området.

Därför är det också önskvärt att vi stöder det centrala programmet, nämligen återupptagandet av en rationell vattenregim i Jordanflodens mellersta och nedre flöden. Eftersom lokala myndigheter har liknande problem på en rad platser i Sahel och Asien, räcker det inte med en reaktion från kommissionen för att lösa liknande problem på andra platser. Konkreta åtgärder för att avhjälpa problemen måste antas. Jag stöder antagandet av det gemensamma resolutionsförslaget.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Tillgång till dricksvatten är en grundläggande mänsklig rättighet. I juli antog FN faktiskt en resolution från ursprungsbefolkningarnas toppmöte i Cochabamba där man krävde att detta skulle erkännas. Jordanfloden har förstörts och det palestinska folket har fråntagits tillgången till dricksvatten genom att Israel, Jordanien och Syrien har dirigerat om nästan hela flodens flöde. EU måste reservationslöst stödja samarbetsavtal mellan stater för att återställa floden och fördela vattenresurserna i regionen på ett bättre sätt.

Trots det är detta exklusiva intresse för Jordanfloden chockerande med tanke på att så många andra floder håller på att förstöras. Det är vad som förespråkas i denna resolution. Jag röstade för resolutionen med förhoppningen att andra vattendrag runt om i världen ska uppmärksammas på motsvarande sätt.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade för resolutionsförslaget om situationen i Jordanfloden, eftersom alla länder längs floden måsta uppmuntras att återställa den. Det nedre Jordanflodsområdet är helt förstört. Dålig förvaltning har lett till svåra föroreningar, vilket i sin tur har lett till att 50 procent av den biologiska mångfalden har gått förlorad.

I det fredsfördrag som undertecknades 1994 enades Israel och Jordanien om att samarbeta i det ekologiska återställandet av Jordanfloden längs den gemensamma gränsen och att skydda flodens vattenresurser. Palestinierna har emellertid utestängts från den israeliska säkerhetszon som har upprättats på Västbanken och omfattar hela nedre Jordanflodsområdet, som olagligt ockuperas av israeliska bosättare som konstbevattnar marken med vatten som tillhör palestinierna.

Detta innebär att den palestinska befolkningen på Västbanken lider svår brist på vatten. Vi begär därför att Israel upphör med sin bosättningspolitik, inklusive i det nedre Jordanflodsområdet. Länderna längs floden måste, med EU:s hjälp, inrätta en kommission för Jordanfloden för att återställa floden och på så sätt garantera att det finns tillräckliga vattenvolymer för att försörja den befolkning som lever längs floden.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Jag röstade för detta resolutionsförslag. I resolutionen anges att Jordanfloden för närvarande är i katastrofalt skick. Döda havets nivå sjunker 30 cm varje år. Länderna längs floden, framför allt Syrien och Jordanien, utnyttjar flodens resurser utan att investera i utvecklandet av reningsverk och dricksvattenanläggningar. Om EU inte mycket snart sätter större press på alla som använder vattenresurserna går det inte att undvika en miljökatastrof. På så sätt kommer resolutionen i rätt tid och sänder en tydlig signal till regeringarna i Syrien, Jordanien och Israel. Det är viktigt att få alla regeringar i Mellanöstern att inse att EU inte är en brandkår som kan rycka ut för att lösa deras problem. Vi måste tvinga regeringarna i Syrien, Jordanien och Israel att tänka på framtiden. Vi måste hjälpa dem att planera åtgärder i detta syfte, men vi får under inga omständigheter dela ut pengar till dem som tanklöst exploaterar naturresurser för att nå sina själviska mål.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar dagens viktiga omröstning om en resolution som riktar uppmärksamhet mot och uttrycker sin oro över förstörelsen av Jordanfloden, särskilt dess nedre del. I resolutionen uppmanas myndigheterna i alla länder längs Jordanfloden att samarbeta och återställa floden genom att utarbeta och genomföra strategier inriktade på att uppnå konkreta resultat när det gäller hantering av hushållens och jordbrukens efterfrågan på vatten, vattenvård samt hantering av avloppsvatten och jordbruks- och industriutsläpp och på att säkerställa ett tillräckligt inflöde av färskvatten i nedre Jordanfloden. Samarbetet mellan israeliska, jordanska och palestinska lokalsamhällen som brottas med samma vattenproblem i området kring nedre Jordanfloden välkomnas och Israel och Jordanien uppmanas att till fullo respektera fredsfördragets åtaganden om återställande av Jordanfloden.