Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 20 september 2010 - Strasbourg

17. Utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Christine de Veyrac, för utskottet för transport och turism, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart (KOM(2009)0611 – C7-0259/2009 – 2009/0170(COD)) (A7-0195/2010).

  Christine de Veyrac, föredragande. – (FR) Herr talman! EU:s transportpolitik består inte bara av ett antal ekonomiska mål, utan handlar först och främst om viljan att garantera högsta möjliga passagerarsäkerhet.

Detta är ett mål som vi har kommit nära de senaste åren och vi måste därför fortsätta våra ansträngningar för att garantera högsta möjliga flygsäkerhetsnivå. Det är mot den här bakgrunden vi i dag diskuterar förslaget till en förordning om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart.

Efter flera veckors svåra förhandlingar lyckades vi i somras nå en överenskommelse i första behandlingen med rådet som garanterar verkliga framsteg på området för utredning av olyckor samt förebyggande och stöd för offrens familjer. Om texten godkänns i morgon, innebär det att de åtgärder som anges i texten träder i kraft i slutet av 2010.

(Sorl i kammaren – talmannen bad om tystnad.)

Vilka åtgärder läggs fram i det här betänkandet? För det första stärker förordningen säkerhetsutredningarnas och utredarnas oberoende ställning. De senare kommer att få garanterad tillgång till bevis och kommer att få de resurser som krävs för att fastställa orsakerna till en olycka.

Den andra viktiga frågan är att texten även klargör vilken roll Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) har i händelse av en flygolycka. Det anges tydligt att byrån är det organ som ansvarar för certifiering …

(Mer sorl i kammaren)

Ingen verkar vara intresserad. Jag kan sluta om ni vill. Jag hör inte ens när jag själv talar.

(Talmannen uppmanade talaren att fortsätta.)

Det anges tydligt att byrån är det organ som ansvarar för certifiering och att den därför inte under några omständigheter bör utreda olyckor, eftersom den inte både kan vara domare och part. Men byrån måste kunna få tillgång till den information som krävs för dess certifieringsåligganden och erbjuda säkerhetsutredningarna sin expertis. Därför föreskrivs det i förordningen att EASA deltar i utredningar som rådgivare i enlighet med bilaga 13 till Chicagokonventionen.

Det tredje framsteget i förordningen är inrättandet av ett nätverk för myndigheter för säkerhetsutredning som formaliserar och stärker det samarbete som redan finns mellan medlemsstaterna. Detta nätverk, som har en flexibel struktur utan oberoende rättslig status, kommer att bidra till att förbättra kvaliteten på säkerhetsutredningarna, särskilt genom ökat samarbete mellan medlemsstaterna, utbyte av bästa metoder och förbättrad utbildning för utredare.

Dessutom behandlar förordningen även förhållandet mellan rättsliga utredningar och tekniska säkerhetsutredningar och även här utgör förordningen ett verkligt framsteg trots mångfalden av rättsliga system i medlemsstaterna, i första hand genom att se till att säkerhetsutredarna har omedelbar oinskränkt tillgång till bevis och sedan genom att fastställa tidigare överenskommelser mellan juridiska myndigheter och myndigheter för säkerhetsutredning.

Slutligen den faktor som jag anser vara viktigast: skyddet av offren och deras familjer. I texten föreskrivs att en lista över alla personer ombord på ett flygplan måste göras tillgänglig inom två timmar efter det att man informerat om att flygplanet varit inblandat i en olycka för att förkorta den smärtsamma väntetiden för familjerna.

Genom förordningen inrättas dessutom en lång rad åtgärder för offrens familjer. Åtgärderna omfattar möjligheten att lämna namnet på en kontaktperson som ska kontaktas i händelse av en olycka när man bokar platser, skyldigheten att meddela familjer om utredningens gång innan den offentliggörs, sekretess kring namnen på personer ombord på flygplanet om deras familjer begär detta, utnämning av en kontaktperson som upprätthåller kontakten med offrens familjer under hela utredningen, skyldigheten för medlemsstaterna att ha en beredskapsplan för olyckor, skyldigheten för alla flygbolag som registrerats i Europa att ha en krisplan som bland annat omfattar psykologiskt stöd för familjer och slutligen en påminnelse om skyldigheten för alla flygbolag som verkar inom EU att ha ett minimum av försäkringsskydd för att kompensera offrens familjer.

Den sista viktiga punkten i förordningen är frågan om rapportering av händelser och detta är ett stort framsteg på området för förebyggande av olyckor, eftersom det föreskrivs att EASA och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna måste ha tillgång till ett centralt upplag för händelser inom luftfarten. Upplaget ska analyseras så att förebyggande åtgärder kan vidtas och olyckor därigenom kan förhindras.

Detta är kompromissens huvudteman. Jag vill framföra mitt varma tack till skuggföredragandena som vi har haft ett utmärkt samarbete med och som har gjort det möjligt för oss att nå det här resultatet.

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) Herr talman! Jag ville inte be om ordet tidigare och därigenom avbryta föredraganden ännu en gång. Jag håller helt med er om att det som hände i början av debatten är skandalöst. Debatten handlar om flygolyckor, om människoliv och om hur vi kan skydda människor och förhindra sådana olyckor från att inträffa. Jag anser att detta är minst lika viktigt som debatter om ordningsfrågor. Vi bör fundera över hur vi i framtiden kan förebygga den här sortens kaos i början av en debatt om viktiga frågor.

(Applåder)

  Talmannen. – Det är något jag vill be alla ledamöter. Det är mycket viktigt att de lämnar kammaren så snabbt som möjligt om de vill diskutera den saken. De kan diskutera detta utanför kammaren, om någon vill lyssna. Jag håller helt och hållet med er, herr Leichtfried.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Jag vill tacka föredraganden Christine de Veyrac och skuggföredraganden så mycket för deras arbete här och för deras kontinuerliga stöd till kommissionen när det gäller det lagstiftningsförslag som har lett fram till denna nya och mycket viktiga förordning om flygsäkerheten i Europa.

Precis som föredraganden sade har det inte varit någon enkel uppgift. Tvärtom, denna förordning rör frågor som har krävt mycket försiktiga och lyhörda förhandlingar för att nå en balans mellan företrädesrätten för oberoende säkerhetsutredningar och utredningar av juridiska myndigheter – mellan å ena sidan behovet av att genomföra utredningsarbetet och å andra sidan behovet av att värna anonymiteten för dem som berörs av utredningen.

Vi har gjort detta eftersom vi vill dra rätt lärdomar av detta arbete och i sista hand tillhandahålla bra och moderna bestämmelser som kommer att hjälpa oss att utreda på ett professionellt sätt och förebygga framtida olyckor och tillbud och som garanterar en hög flygsäkerhetsnivå för EU-medborgarna. Det har därför varit så viktigt att både rådet och parlamentet varit villiga att göra de nödvändiga kompromisserna. Det vill jag tacka er alla för.

Jag vill även betona att kommissionen delar föredragandens bedömning. Den överenskomna texten utgör en bra och rimlig balans mellan de olika intressen som berörs. När allt kommer omkring är det förstås den europeiska passageraren som i dag är den största vinnaren. Luftfartssäkerhet och skydd av passagerare är något som kommissionen prioriterar och det har varit den främsta angelägenheten för oss alla runt förhandlingsbordet. Vi bör därför vara stolta i dag.

Jag uppmanar alla ledamöter i Europaparlamentet att stödja kompromisstexten som har förhandlats fram av föredraganden.

  Werner Kuhn, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru Malmström, mina damer och herrar! Efter en lång förhandlingsperiod har Christine de Veyrac lagt fram ett utmärkt betänkande för oss. Men i de inledande kommentarerna betonade man med rätta att det handlar om människoliv. Det är viktigt att vi tänker på att utredningarna och förebyggandet av olyckor inom den civil luftfarten för närvarande bygger på ett direktiv från 1994. Sedan dess har vi skapat en gemensam luftfartsmarknad och det gemensamma europeiska luftrummet har blivit verklighet. Under de senaste 15 åren har flygtrafiken i Europa mer än fördubblats, och det är en självklarhet att vi genom våra gemensamma insatser kommer att göra kontinuerliga förbättringar av flygsäkerheten. Det är helt avgörande att vi utreder och granskar varje tillbud och varje flygolycka mycket minutiöst och det har än en gång poängterats här av Christine de Veyrac, även när det gäller balansakten mellan juridiska myndigheter och oberoende utredningsmyndigheter. Europeiska byrån för luftfartssäkerhet kommer i framtiden att spela en avgörande roll inom detta område och vi behöver även stärka myndigheten i det avseendet.

Men vi måste även utnyttja de nationella befogenheter vi har på det här området, precis som vi har gjort i Tyskland med den tyska luftfartsmyndigheten och som man även har gjort i andra länder. På så vis kan vi presentera korrekta och mycket exakta utredningsresultat som vi kan dra lärdom av – eftersom vi har kritiserats för att slösa pengar på nya myndigheter – men även som vi kan använda för att spara pengar och förbättra vårt samarbete.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Brian Simpson, för S&D-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka vår föredragande för hennes hårda arbete med denna viktiga fråga. Jag ska koncentrera mig på två frågor i betänkandet. För det första om hur man förbättrar utredningen av flygolyckor och för det andra på frågan om rättigheterna för offer och släktingar till dem som varit inblandade i sådana olyckor.

Jag anser att transportutskottet har förstärkt ett antal bestämmelser som ursprungligen föreslagits av kommissionen. Som vår föredragande nämnde har vi först och främst klargjort EASA:s roll i utredningar av flygolyckor för att se till att olycksutredningar genomförs på ett oberoende sätt och utan inblandning. Vi kan inte tillåta att tillsynsmyndigheten också är utredare. Härav den tydliga definitionen av EASA:s roll som rådgivare såsom fastställs av Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) i bilaga 13.

Vi har även utvidgat vårt stöd för inrättandet av ett europeiskt nätverk för utredningsmyndigheter och behovet av att data analyseras för hela Europa för att förbättra kvaliteten på utredningar av flygolyckor i hela Europa.

Det är också mycket viktigt att betona behovet av ett effektivt händelserapporteringssystem och att dela relevant information från tillbud samt att betala ut lämplig ersättning.

Parlamentet har också i denna översyn tagit möjligheten att se över området för att skydda rättigheterna för offer och släktingar genom att kräva att bistånd och information görs tillgängliga inom två timmar.

Slutligen vill jag påpeka att kommissionen måste granska direktivet om rapportering av händelser så att de två direktiven kan komplettera varandra.

Jag anser att detta är ett utmärkt arbete och jag gratulerar våra fördragande och skuggföredragande till deras insatser.

  Jelko Kacin, för ALDE-gruppen. – (SL) Jag är stolt över det här dokumentet som har utarbetats efter framgångsrika trepartsförhandlingar med rådet och kommissionen. För gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa skulle jag vilja tacka kommissionsledamoten för hennes insatser, uthållighet och politiska mod.

Vi har skapat en ram som ger många fördelar för passagerare, för människor som arbetar inom flygindustrin och för allmänheten och som internationellt sett föregår med gott exempel. Efter en konstruktiv debatt lade utskottet för transport och turism under våren i år fram ett dokument som utgjorde en bra grund för ett framgångsrikt trepartsmöte med rådet och kommissionen. Jag vill även tacka pilot- och flygledarorganisationen för deras hjälp och samarbete.

I slutskedet har parlamentet spelat en avgörande roll genom att lägga fram ändringsförslag till förordningen, eftersom vi hade föregripit möjligheten till ändringar genom så kallade delegerade akter.

Om vi vill förhindra olyckor måste vi utreda orsakerna. För att en sådan undersökning ska vara genomgripande och öppen måste vi skydda de inblandade huvudparterna från förhastade omdömen. Det viktigaste i utredningen av olyckor är att exakt definiera den rättsliga undersökningens funktion. Parlamentet har begärt att vi för att kunna garantera oberoende utredningar av orsakerna till flygolyckor måste skydda den tekniska utredningen från inblandning av den rättsliga undersökningen. Vi måste även rapportera och utreda alla olyckor, och jag menar alla, inte bara olyckor som har fått ett tragiskt slut. Men det är bara möjligt att genomföra en utredning om vi får reda på att olyckan har inträffat.

Ett annat resultat av arbetet med att ta fram den här förordningen är att kommissionen har lovat att den inom kort kommer att se över förordningen om rapportering av tillbud. Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) måste engageras i utredningarna och vi har fastställt byråns roll. En tillsynsmyndighet är inte en utredare, men den ska ha tillgång till viss information och kunna ha en rådgivande funktion.

Under förhandlingarna lade kommissionsledamoten särskild vikt vid rättigheterna för offren i olyckor och lyckades bibehålla alla centrala inslag i förordningen.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Betydelsen av det här betänkandet kan inte överskattas. Det kommer nu att bli möjligt att samla information på EU-nivå som – även om den ursprungligen fanns tillgänglig på olika ställen – tidigare inte gjorde det möjligt att skapa en helhetsbild eftersom vi inte hade tillräckligt bra sätt att sammanlänka informationen på.

I dessa tider då det råder ett enormt konkurrenstryck inom luftfarten är det också mycket viktigt och nödvändigt att även de personer som vidarebefordrar informationen – särskilt i fråga om tekniska felkällor – skyddas mot påtryckningar från konkurrerande flygbolag eller från deras eget flygbolag. I det här avseendet måste vi verkligen se till att denna information som är så viktig för oss för att kunna förebygga olyckor också skyddas och att vi tydligt strävar efter att finna en balans mellan rättsliga utredningar som är nödvändiga i dessa fall och utredningar av teknisk natur, vars syfte är att förebygga, så att det inte blir några överlappningar.

Jag vill framföra ett uppriktigt tack till föredraganden. Vi har verkligen arbetat bra tillsammans och vi har tagit ett viktigt steg framåt i den här frågan.

  Peter van Dalen, för ECR-gruppen. – (NL) Jag vill börja med att ta upp en ordningsfråga. Vår skuggföredragande, Jacqueline Foster, har just meddelat mig att hon inte kan delta. Hon kommer senare i kväll och jag skulle vilja utnyttja hennes talartid.

För det första vill jag rikta ett uppriktigt tack till föredraganden för det utmärkta arbete hon har utfört. Både för förordningen i sig och för den kvalitet den kommer att ge flygtrafiken och flygtrafiksäkerheten i Europa.

Men om vi verkligen vill dra lärdom av olyckor måste utredningarna vara helt fria från inblandning. Detta gäller konsumentorganisationernas inblandning i flygbolagen och inte minst juridiska myndigheters inblandning. Om den offentliga förvaltningen kan ingripa i oberoende utredningar äventyras utredningarnas oberoende. Det skulle vara som att slaktaren får inflytande över granskningen av sitt eget kött och det kan inte vara vårt mål.

Därför vore det bäst om vi införde den ”kanadensiska modellen”. Det skulle innebära att vi hade en helt oberoende utredningsmyndighet som bjöd in de juridiska myndigheterna att delta i en utredning mot bakgrund av objektiva kriterier när ett brott har begåtts. Det här systemet använder vi i Nederländerna, där vi har en oberoende utredningsnämnd som fungerar utmärkt. Utredningsnämnden tillrättavisar regelbundet till och med offentliga förvaltningar på ett mycket tydligt sätt. Det är det bästa systemet, och i och med den text vi har avtalat med rådet får vi nu möjligheten att införa oberoende utredningar av det här slaget.

Hur som helst utgör paketet som helhet ett verkligt steg framåt. I synnerhet tillhandahållandet av information om passagerare som varit inblandade i en olycka är en stor förbättring. Av den anledningen kommer vi inte att lägga ned våra röster i morgon, utan kommer i stället att stödja föredraganden genom att rösta för betänkandet.

  Jacky Hénin, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman! Flygtransporter är det säkraste transportsättet och också det som har uppnått de mest imponerande resultaten när det gäller minskning av koldioxidutsläppen. Vi måste därför göra allt för att se till att det fortsätter på det sättet.

Inrättandet av ett nätverk med säkerhetsutredningsmyndigheter i medlemsstaterna är en bra idé under förutsättning att varje myndighet fortsätter att vara ansvarig inför allmänheten och inte faller offer för den destruktiva föreställningen om högsta omedelbara lönsamhet. Omlokalisering av underhållsarbete till länder utanför EU, förfalskning av reservdelar, dåligt betalda besättningar, privatisering av flygledningar – vilket fortfarande inträffar då och då – utgör stora hot mot säkerheten.

EU måste ingripa och ta ansvar på det här området. Det kan inte nöja sig med att offentliggöra svarta listor och utreda haverier. Flygbolagens aktieägare som inte garanterar bästa möjliga säkerhetsvillkor måste träffas så att det gör ont. En del olyckor inträffar förstås till följd av mänskliga fel, men när dessa fel inträffar gång på gång belyser det fel och brister hos vissa flygbolag när det gäller arbetsorganisation, arbetsvillkor, ergonomi, utbildning och kompetens.

  Luis de Grandes Pascual (PPE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag skulle vilja gratulera Christine de Veyrac till hennes betänkande som har gjort det möjligt att träffa ett avtal vid första behandlingen. Jag måste dock framföra tre kritiska iakttagelser om behovet av att göra eftergifter i förhandlingar av det här slaget.

För det första har man valt bort den individuella identifieringen av offren. När dna gör det möjligt att utföra sådan identifiering är det naturligt för familjer att kräva att de inte bara får vilken kropp som helst utan just kroppen av det offer de är släkt med.

För det andra har termen ”orsaker” inte ersatts av ”samverkande faktorer”. Detta kommer att bli en källa till rättstvister, och jag anser att det är ett allvarligt fel – det får tiden utvisa – eftersom den tekniska utredningen måste skiljas från den rättsliga utredningen.

Slutligen anser vi att det är djupt beklagligt att den spanska delegationen i sista hand kanske måste lägga ned sina röster, oberoende av dess positiva gensvar i frågan. Det beror helt enkelt på att förhållandet till Gibraltars flygplats, som nu regleras av det ministeruttalande som antogs i Cordoba 2006, har nämnts sedan 1987. Tidigare sköts lagstiftningen upp och man hänvisade till meningsskiljaktigheterna mellan Storbritannien och Spanien, och nu har tre referenser gjorts till dessa juridiska skillnader och inget mer.

Detta innebär förstås att vi måste lägga ned våra röster trots att vi – och jag upprepar – är positivt inställda till betänkandet och till det arbete som Christine de Veyrac har gjort. Jag vill än en gång berömma henne för ett bra betänkande som i grund och botten kommer att vara positivt.

  Janusz Władysław Zemke (S&D). – (PL) Jag anser att vi redan från början måste klarlägga mycket tydligt att flygsäkerheten i Europa lyckligtvis förbättras kontinuerligt. Även om flygkatastrofer och tillbud inträffar är säkerhetsnivån generellt sett mycket hög. Tyvärr är flygsäkerheten inte något som varar för evigt när den väl har uppnåtts. Då och då inträffar tillbud och olyckor i alla fall. De måste utredas mycket noggrant på ett fullständigt oberoende och professionellt sätt. Sådana steg är nödvändiga för att kunna utarbeta så bra rekommendationer som möjligt utifrån utredningarna, och detta kommer att bidra till att förebygga framtida olyckor och tillbud.

För närvarande drivs utredningssystemet för flygolyckor inom den civil luftfarten i EU inte med högsta möjliga kapacitet. Därför anser jag att det här betänkandet, som är ett resultat av det arbete som har utförts i parlamentet, gör det möjligt för oss att förbättra situationen. Christine de Veyracs grupp har utarbetat ett mycket skickligt förslag. Men jag skulle också vilja uppmärksamma en annan viktig faktor. Dussintals kommentarer och ändringsförslag har lagts till i förslaget. Med tanke på att förslaget är resultatet av en kompromiss tycker jag att vi borde rösta för det som förhandlades fram gemensamt av parlamentet, kommissionen och rådet. Jag anser att andra förslag som kan verka berättigade ur ett detaljerat perspektiv bör avvisas.

  Gesine Meissner (ALDE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill börja med att ta upp en fråga som vår skuggföredragande Jelko Kacin inte hann nämna på grund av tidsbrist, men som ändå är mycket viktig. Det är absolut nödvändigt i detta sammanhang att inte bara utreda orsaken till olyckor utan att även skydda offren och deras familjer. I synnerhet min grupp har talat starkt för att information om omständigheterna kring olyckor tillhandahålls snabbt, inte minst till släktingarna, och att information även förmedlas när det rör sig om homosexuella partnerskap.

Generellt sett har vi redan konstaterat att det betänkande som har utarbetats av föredraganden verkligen är banbrytande. Vi kan inte berömma det nog. Faktum är att det föregående direktivet är 16 år gammalt. Tekniken har utvecklats väldigt mycket sedan dess och vi måste förbättra flygsäkerheten. För att bättre kunna utreda olyckor behöver vi information som kan utvärderas på ett oberoende sätt. Förenta staterna har sedan länge en oberoende utredningsmyndighet av det här slaget liksom garanterat skydd om någon lägger fram bevis som senare kan användas mot den personen som en berörd part. Vi har nu uppnått detta. Jag tackar hjärtligt Christine de Veyrac för hennes utmärkta arbete.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Den stadiga ökningen av flygtrafiken har gjort det nödvändigt att anta lagstiftning för utredning av flygolyckor.

Christine de Veyrac har åstadkommit en utmärkt slutkompromiss. Genom att skapa ett nätverk av nationella myndigheter för säkerhetsutredning stimuleras utbytet av information, utbildning av utredare och utarbetandet av en förteckning över bästa metoder liksom utarbetandet av en europeisk metod för säkerhetsutredning. Det minskar även skillnaderna mellan medlemsstaterna, förbättrar utredningssystemen i dessa länder samt ökar flygsäkerhetsnivån.

Den nödvändiga rättsliga ramen har etablerats för att EASA ska kunna delta i säkerhetsutredningar. Den nya rättsliga ramen skapar även en nödvändig avvägning mellan utredarnas och de juridiska myndigheternas oberoende när det handlar om att få tillgång till känslig information och på vilket sätt utredningarna samordnas.

Rättigheterna för offren och deras familjer och tillhandahållandet av stöd till dem garanteras. Medlemsstaterna är skyldiga att utarbeta en nationell plan för att tillhandahålla stöd till offren.

Medlemsstaterna måste utnyttja nätverket för att vidarebefordra information om tillbud inom den civila luftfarten så att denna kan analyseras och klargöras av EASA, för att öka flygtransportsäkerheten för våra medborgare.

  Jim Higgins (PPE). – (EN) Herr talman! Det är helt uppenbart att direktivet från 1994 har tjänat sitt syfte, men att det nu är totalt föråldrat. Det har sagts upprepade gånger att den stora explosionen i flygresandet innebär att vi måste uppdatera säkerhetsåtgärderna. Det är viktigt med ökad samordning, ökad tillsyn och ökat samarbete. Det jag tycker om i det här betänkandet är att man tydligt definierar de behöriga myndigheternas funktion.

Jag stöder det förslag som Brian Simpson och föredraganden redan har nämnt om att Europeiska byrån för luftfartssäkerhet inte under några omständigheter bör ha någon som helst roll i säkerhetsutredningen. Deras uppgift – och de gör ett utmärkt arbete – är att certifiera flygplanen, men inte att utreda hela situationen kring en olycka.

Jag välkomnar även nätverket för säkerhetsutredare. Utbildningskurser är ytterst viktiga, eftersom vi måste minska de nuvarande skillnaderna mellan de olika standarder som gäller i olika medlemsländer.

När det gäller passagerarlistan är just väntan på passagerarlistan ett av de största traumana efter en olycka. Att den nu måste tas fram inom en timme är mycket välkommet. Det är hemskt att vara tvungen uppge namnet på någon när man bokar en flygresa, men det gör det möjligt att förhoppningsvis kontakta denna person i händelse av en olycka om någon dör. Och det är en viktig faktor, eftersom traumat med att vänta är nästan outhärdligt.

Jag förstår tanken med dna, men om vi gör detta – om vi uppger namnet på någon som kan kontaktas – kan dna vänta till senare. Många känsliga förslag har lagts fram. Jag berömmer föredraganden och skuggföredraganden. De har gjort ett utmärkt arbete.

  Artur Zasada (PPE). – (PL) I dag diskuterar vi ett dokument som kommer att få verklig inverkan på de över 800 miljoner passagerare som reser med flyg i EU varje år. Det är en betydelsefull text, eftersom de tillämpliga förordningarna har varit oförändrade i 16 år och daterar sig till en tid då flygtrafikvolymen var mycket lägre. Säkerheten för dessa 800 miljoner passagerare står på spel här och deras säkerhet kan inte garanteras utan ett frivilligt rapporteringssystem för piloter och flygplansbesättningar. Det är bara när besättningsmedlemmar och piloter tryggt kan skriva om eller rapportera olyckor eller händelser ombord som vi kan garantera passagerarnas säkerhet. Vi kommer inte att uppnå detta mål om de institutioner som utreder flygtillbud och flygolyckor känner påtryckningar från allmänna åklagarmyndigheten, rättsskipningssystemet och medierna att omedelbart ta fram rapporter. Vi måste garantera EU-medborgarnas säkerhet, i synnerhet med tanke på att flygsäkerhetens historia har skrivits med blod från offren för flygtrafikolyckor. Därför känner jag ännu större ansvar för omröstningen den här veckan.

ORDFÖRANDESKAP: KOCH-MEHRIN
Vice talman

  Gabriel Mato Adrover (PPE). – (ES) Fru talman! I dag är det två år och en månad sedan flygolyckan på Barajas-flygplatsen i Madrid krävde 154 liv och splittrade många familjer varav de flesta kom från Kanarieöarna. Alla ledamöter delar deras sorg.

I dag, två år senare, har den tekniska utredningen tyvärr inte avslutats. Offrens familjer undrar fortfarande vad som hände och har inte fått några svar.

Jag anser att den här situationen är beklagansvärd av två grundläggande skäl. För det första förtjänar offrens familjer inte detta och för det andra får man inte fram den viktiga information som skulle vara väsentlig för flygsäkerheten och skulle kunna vara oumbärlig för att förhindra ytterligare tillbud.

Jag anser att den förordning som vi kommer att anta i morgon åtminstone bland annat bidrar till att påskynda de tekniska utredningsprocesserna och att se till att sådana situationer inte upprepas.

Jag delar den oro som min kollega Luis de Grandes Pascual uttryckte och jag gratulerar föredraganden till att ha uppnått en överenskommelse vid första behandlingen. Jag hoppas dock att vi inte har gett efter på alltför många områden för att tillgodose vissa intressen. Det är offren som är viktiga här och de kommer i första hand.

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) Fru talman! Jag tror att det värsta som kan hända är att vara släkting till en passagerare när flygplanet har lyft och man får veta att en olycka har inträffat och att planet har störtat, men man inte vet vad som händer. Jag anser att detta betänkande – och jag vill verkligen gratulera föredraganden Christine de Veyrac – råder bot på den här situationen i viss utsträckning. Möjligheten att uppge namnet på någon som kan kontaktas och flygbolagens skyldighet att ta fram passagerarlistan inom två timmar är saker som enligt min mening är ytterst viktiga för att kunna är att skingra osäkerheten och hjälpa dem som inte vet vad som har hänt.

För det andra har man funnit en bra lösning när det gäller avvägningen mellan interna och externa utredningssystem. Å ena sidan måste man skydda dem som vill lämna bevis samtidigt som man å andra sidan även garanterar allmänhetens intresse av att få reda på vad som har hänt. Därför är betänkandet mycket bra. Jag vill än en gång gratulera föredraganden. Hon har gjort ett mycket fint arbete.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Fru talman! Jag delar åsikten om att förordningens enda mål är att förebygga framtida olyckor utan att avge för tidiga omdömen om vem som bär skulden eller ansvaret. Jag är nöjd med att utredningarnas beroende garanteras och att samordningen av det inrättade nätverket förbättras. Förordningen skyddar offer och familjemedlemmar genom olika åtgärder och skyddar känslig information som kräver absolut sekretess och inte får användas i andra syften än för utredningen. Vi talar om röstinspelningar och bilder. Jag anser dock att principen om en ”rättvisekultur” borde ha införlivats. Experterna hoppades också på detta, eftersom de ibland plågas av massmedierna innan utredningen ens har gjorts.

Slutligen vill jag säga att jag välkomnar att företag måste ha en minimiförsäkring för offrens familjer som därigenom skyddas, vilket inte är fallet just nu.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Fru talman! Flygtrafiken ökar hela tiden. Enligt min åsikt bör säkerheten prioriteras framför alla andra överväganden. Vi behöver därför ett oberoende organ som utreder eventuella brister och som gör det möjligt att vidta korrigerande åtgärder för att därigenom bidra till att optimera flygsäkerheten för alla.

Jag vill också framföra mina gratulationer med anledning av betänkandet.

  José Manuel Fernandes (PPE). – (PT) Fru talman! Flygtransport har blivit avgörande för människors rörlighet och i dynamiken av en allt mer globaliserad världsekonomi.

Den nuvarande EU-lagstiftningen om utredning av flygolyckor är i otakt med förändringarna på det här området och uppkomsten av nya aktörer såsom Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

Medlemsstaternas förmåga att utreda olyckor inom den civila luftfarten måste därför harmoniseras. Vi måste dock prioritera förebyggande av olyckor och syftet med utredningarna ska alltid vara att underlätta förebyggandet.

Det är viktigt att påpeka att starka påtryckningar för att minska kostnaderna leder till större säkerhetsrisker. Ekonomiska besparingar får dock inte prioriteras högre än människor och vi kan inte tillåta förslag som att avskaffa andrepiloten eller att införa möjligheten att tillåta stående passagerare.

Utredning är viktigt, men förebyggande och kvalitetsservice måste komma i första hand.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Jag gratulerar föredraganden till att hon har lyckats nå en överenskommelse vid första behandlingen om förordningen om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart.

Det är medlemsstaternas skyldighet att se till att alla flygbolag som registrerats på deras territorier har en plan för att hjälpa offren och deras familjer. Jag anser dock att perioden på två timmar under vilken flygbolagen ska ta fram passagerarlistan är alldeles för lång. Jag vill även nämna att vi välkomnar förslaget att låta flygbolag som tillhandahåller tjänster i EU tillämpa bestämmelserna i Montrealkonventionen för att förenhetliga vissa regler som hänför sig till internationella flygtransporter även i det fall då det land där de har registrerats inte har undertecknat konventionen.

Jag vill avsluta med att betona att det är nödvändigt att EU även ansluter sig till säkerhetsavtalet för civil luftfart med länder utanför EU för att förebygga tillbud och bidra till att utreda flygolyckor.

  Jelko Kacin (ALDE). – (SL) Jag skulle vilja lägga till något om underrättelse av släktingar, som jag inte hann nämna tidigare.

Släktingar måste behandlas lika och får inte diskrimineras. Definitionen av vad som utgör en ”familj” varierar stort mellan olika medlemsstater. Parlamentet var också angeläget om att skydda homosexuella partnerskap som har erkänts i vissa länder, men inte i andra. Min politiska grupp föreslog en kompromisslösning som antogs av rådet och kommissionen, så nu arbetar vi med definitionen av familj såsom den ser ut i det land som offret kommer från, dvs. landet för offrets nationalitet. Det är en viktig bedrift och en viktig kompromiss.

En annan sak som jag skulle vilja påpeka är att vi i stället för att uppfinna nya institutioner har förlitat oss på ett nätverk av nationella utredande myndigheter vars arbete vi redan har sammanlänkat.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Den starka enigheten i parlamentet sänder ett mycket kraftfullt budskap till passagerarna och deras familjer. Detta bör ses som ett bevis på det utmärkta arbete som har utförts av föredraganden och skuggföredragandena.

Jag ser fram emot det mycket viktiga arbete vi har framför oss med att inrätta ett europeiskt nätverk för myndigheter som utreder säkerheten inom civil luftfart. Detta är ett viktigt steg för att förbättra kvaliteten på säkerhetsutredningar, stärka deras oberoende och främja höga standarder för utredningsmetoder och utbildning.

Det är viktigt att de nya bestämmelserna återspeglar de framsteg som har gjorts på säkerhetsområdet genom att Europeiska byrån för luftfartssäkerhet från och med nu kan bidra till säkerhetsutredningar med sin expertis och erfarenhet från sina kompetensområden. Precis som många av talarna vill jag betona att byrån endast deltar som teknisk rådgivare, delar med sig av sin erfarenhet och medverkar i bedömningen. Den kommer inte att utreda själva olyckorna.

Kommissionen är beredd att arbeta snabbt för att slutföra de nya bestämmelserna med förslag om att modernisera systemet med händelserapportering för tillbud och olyckor inom luftfarten, så att vi förfogar över de bästa verktygen för att effektivt kunna fullgöra vår uppgift, vilket är att skydda de europeiska resenärernas liv.

Tack så mycket för en mycket konstruktiv debatt.

  Christine de Veyrac, föredragande. – (FR) Fru talman! Tack för alla bidrag till den här texten, och eftersom jag inte gjorde det tidigare vill jag nu också rikta ett stort tack till kommissionen, som verkligen har underlättat överenskommelsen.

Jag vill gärna lugna Janusz Władysław Zemke: i morgon kommer det endast att finnas ett ändringsförslag. Det är helt enkelt ett materiellt fel på grund av att rådet hade glömt en punkt i texten. Vi var därför tvungna att finna den bästa lösningen för att återinföra den och det var genom ett ändringsförslag, men det finns bara ett.

Jim Higgins hörde kanske inte mig, men det var så mycket oväsen i början att det är förlåtligt, och Cecilia Malmström tog upp det på nytt: det framgår tydligt att byråns roll kommer att vara ren certifiering. Den får inte under några omständigheter utföra olycksutredningar, eftersom den inte både kan vara domare och part. Men den måste kunna få tillgång till den information som krävs för att kunna utföra certifieringsuppgifter och erbjuda säkerhetsutredningarna sin expertis.

Gabriel Mato Adrover, jag är ledsen – om jag har förstått det rätt – att er delegation lägger ned era röster om den här texten, eftersom den i hög grad förbättrar det som ni med rätta kritiserar, nämligen bristen på information och den osäkerhet som familjerna står inför. När det gäller våra eftergifter i första behandlingen kommer skuggföredragandena att kunna berätta samma sak för er som jag. Jag vill gärna berätta för er att parlamentet inte gav efter på någon punkt. Parlamentets åsikter har varit rådande i alla frågor i texten.

Jag är mycket nöjd med att de politiska grupperna har kunnat enas om den här texten som – precis som Werner Kuhn sade – gäller människoliv. Vidare hoppas jag att detta i morgon kommer att omvandlas till majoritet för betänkandet i omröstningen. Vi kommer då att kunna bekräfta parlamentets ledande roll i frågor som rör medborgarskydd och se till att offren för flygolyckor skyddas i EU.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag den 21 september kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. – (IT) Tyvärr har antalet offer vid olyckor inom den civila luftfarten ökat märkbart på grund av den ständiga ökningen av flygtrafiken. Det räcker med att säga att antalet var 1 454 år 2005, vilket är en ökning på omkring 90 procent jämfört med 2004.

Vi behöver därför ny lagstiftning för att minska den bristande överensstämmelsen mellan medlemsstaternas utredningskapacitet och skapa ett ”nätverk” mellan olika nationella utredningsmyndigheter i syfte att rationalisera kompetens, personal och resurser. Därför stöder jag förslaget till förordning, som å ena sidan kommer att garantera absolut oberoende för utredningar av olyckor och å andra sidan ålägger flygbolagen att garantera rättigheterna för offren och deras släktingar i händelse av en olycka.