Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Fullständigt förhandlingsreferat
Måndagen den 20 september 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

20. EU-lagstiftning som syftar till att bevara biologisk mångfald (debatt)
Anföranden på video
Protokoll
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Esther de Lange, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om tillämpningen av EU-lagstiftning som syftar till att bevara biologisk mångfald (2009/2108(INI)) (A7-0241/2010).

 
  
MPphoto
 

  Esther de Lange, föredragande.(NL) Genom detta initiativbetänkande uttrycker Europaparlamentet sin oro över vår biologiska mångfald, det vill säga vår artrikedom och våra ekosystem. Arterna dör ut i en snabbare takt än någonsin tidigare: 30 procent av amfibierna, över 40 procent av däggdjuren, fåglarna, fjärilarna och reptilerna och till och med över 50 procent av sötvattensfiskarna riskerar att dö ut. Detta är självklart oacceptabelt, inte bara från ett rent biologiskt eller ekologiskt perspektiv. Som jag ser det har vi också en moralisk plikt att lämna planeten i ett sådant skick att även våra barn och barnbarn fortfarande kan njuta av den.

Slutligen ligger det även i vårt ekonomiska intresse att investera i biologisk mångfald. Friska ekosystem reglerar koldioxidhalten, ger rent vatten och bättre skördar och mer råvaror bland annat. Försämringen av dessa ekosystem kostar oss 50 miljarder euro per år i världen och denna räkning kommer bara att stiga. Vi, Europeiska unionen och medlemsstaterna, har misslyckats totalt på detta område. Vi har långt ifrån nått vårt mål att stoppa förlusten av biologisk mångfald fram till 2010.

Den viktigaste frågan nu är hur vi ska se till att vi faktiskt når det nya mål som vi har satt upp för oss själva för 2020. För det första handlar detta givetvis om en politisk vilja, men i mitt betänkande ges även några konkreta förslag. Till exempel måste vi få ett slut på den trångsynta inställningen. Det finns fortfarande ett allt för stort glapp mellan naturpolitik och budget. Detta måste förändras genom en övergripande helhetssyn. Biologisk mångfald bör inte bara ingå i EU:s naturpolitik utan även i politiken på andra områden, till exempel fiskeri-, jordbruks- och regionalpolitiken. Jag vet att de första stegen har tagits i denna riktning, men mer återstår att göra. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ger möjligheter i detta avseende, till exempel genom ersättning för sociala tjänster eller kompensation till jordbrukare för hållbar produktion i eller i närheten av naturreservat.

Min andra synpunkt är att vi behöver skapa situationer som alla parter vinner på där ekonomi och ekologi kan gå hand i hand. Detta ger också möjligheter till gröna jobb inom EU.

En annan synpunkt är att vi bör säkra ett bättre samarbete, och inbördes förhållande, mellan Natura 2000-områden. En gränsöverskridande helhetssyn saknas för det mesta i dag, trots att djur och växter inte tar någon som helst hänsyn till nationella gränser. Dessutom uppmanar vi kommissionen att visa ett större ledarskap och en större tydlighet. När allt kommer omkring är skillnaderna medlemsstaterna emellan mycket stora, till exempel när det gäller genomförandet av Natura 2000.

Vi stöder på det hela taget kommissionens förslag och ambition när det gäller att stoppa förlusten av biologisk mångfald fram till 2020. Det är faktiskt en absolut lägsta ambitionsnivå. Vår ambition bör dock också vara att återställa den biologiska mångfalden. Dessutom måste man självklart öka den internationella uppmärksamhet som ägnas åt biologisk mångfald. EU måste tala högt och tydligt och föra ut samma budskap i detta avseende vid Nagoyakonferensen nästa månad.

Vad nya projekt beträffar är det mycket viktigt med konsekvensbedömningar av både de ekologiska och de socioekonomiska effekterna, och inte som någon förhalningstaktik, inte som någon ursäkt, utan för att bringa klarhet i saker och ting.

Slutligen uppmanar vi kommissionen att utarbeta nya EU-åtgärder, till exempel i fråga om invasiva främmande arter. Skyddet av en art kan när allt kommer omkring kräva en aktiv förvaltning av en annan. Utan åtgärder för att ta itu med problemet med gråekorren har den inhemska rödekorren inte stora chanser att överleva i Storbritannien. Frisläppandet av tusentals vilda hamstrar i södra Limburg har visat sig ha en begränsad effekt eftersom en enda räv kan äta 300 hamstrar om året. Kort sagt är det en ambition och realism som förväntas av oss de närmaste åren.

Avslutningsvis vill jag tacka skuggföredragandena för det konstruktiva samarbete som ledde till att detta betänkande antogs enhälligt i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag vill även tacka Janez Potočnik, kommissionsledamot med ansvar för miljö, som inte kan vara här i dag eftersom han är i New York i ärenden som rör den biologiska mångfalden. Jag litar dock på att kommissionsledamot Karel De Gucht, som till och med har kunnat lyssna på detta anförande på sitt modersmål, kommer att kunna återge det troget till sin kollega.

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman, ärade ledamöter! Kommissionsledamot Janez Potočnik är just nu i New York för att delta i Förenta nationernas diskussioner om det internationella året för biologisk mångfald, så jag är säker på att ni förstår att han inte kan vara här personligen i dag.

Det tillkommer således mig att på kommissionens vägnar tacka Esther de Lange för att ha utarbetat detta mycket lägliga betänkande om skyddet av den biologiska mångfalden och tillämpningen av EU:s naturlagstiftning. Jag vill betona ordet ”lägligt”, eftersom EU nu står vid ett politiskt vägskäl i politiken om biologisk mångfald och naturskydd.

Kommissionen delar ledamöternas djupa oro över den mycket snabba förlusten av den biologiska mångfalden, vilken människan har orsakat. Kommissionen är medveten om och orolig över den enorma försämringen av de ekosystemtjänster som den biologiska mångfalden ger och som vi alla är beroende av för vår överlevnad.

Sedan 2010-målet antogs har vi i EU åstadkommit många saker som vi kan vara stolta över. EU:s Natura 2000-nätverk av skyddade områden har utökats till att omfatta nästan 20 procent av EU:s territorium och växer fortfarande både på land och till havs. Vi har dock ändå inte lyckats nå vårt tidigare EU-mål att stoppa förlusten av biologisk mångfald fram till 2010. Trots detta misslyckande, och trots svåra diskussioner om en ekonomisk kris i EU utan motstycke, gav man vid Europeiska rådets vårmöte stöd till en ny vision och ett nytt mål för biologisk mångfald.

Vårt nya mål återspeglar en hög ambitionsnivå. EU uppmanas stoppa förlusterna av biologisk mångfald och försämringen av ekosystemtjänster till 2020 och återställa dessa så långt som möjligt samt öka sina insatser för att förhindra globala förluster av biologisk mångfald. I sitt uttalande om tillståndet i unionen, intygade ordförande José Manuel Barroso nyligen sitt åtagande för denna linje, som är en fråga som han fäster största vikt vid och som måste tas itu med omedelbart.

Vi vet vilka de största problemen med att nå målen har varit. Ett av nyckelproblemen är politiken för biologisk mångfald i sig. Biologisk mångfald är ett komplicerat och mångfacetterat område. Det är många som bär ansvaret för problemet, och detta har varit ett handikapp eftersom det hela i slutändan inskränker sig till det vanliga problemet att ingen får skulden när alla är skyldiga.

EU genomgår nu en metamorfos och man ser nu över många politiska områden som har en mycket stor inverkan på den biologiska mångfalden. Så är fallet med den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskeripolitiken och sammanhållningspolitiken. Vi står därmed vid ett mycket viktigt vägskäl där vi kan ta den rätta vägen genom att fullständigt integrera biologisk mångfald i dessa politikområden och ta ”den säkra vägen hem” eller göra misstaget att ta en annan väg och aldrig nå vår slutdestination – det överenskomna 2020-målet – och stå inför en oåterkallelig förlust av biologisk mångfald och potentiellt sett katastrofala följder.

I resolutionen talas det mycket om den mycket oroande utvecklingen av förlusten av den biologiska mångfalden i EU och i världen, den enorma belastningen för arterna och ekosystemen, de lösningar som är möjliga, värdet av ekosystemtjänsterna och deras mycket starka samband med millennieutvecklingsmålen och kampen mot klimatförändringarna.

Vi står inför en enorm uppgift för att bevara livet på vår jord, men vi får inte avskräckas av utmaningens omfattning. Kommissionen är verkligen inte avskräckt och vi kommer att utarbeta en ny EU-strategi för att bidra till 2020-målet för biologisk mångfald.

Kommissionen arbetar även på ett meddelande om finansiering av Natura 2000-nätverket av skyddade områden. En bättre användning av den tillgängliga finansieringen kommer säkerligen att ge större vinster när det gäller den biologiska mångfalden och naturskyddet.

Vi samtycker fullständigt till att det avgörande behovet av en fullständig tillämpning av naturlagstiftningen betonas så starkt i betänkandet. Utan denna lagstiftning kommer vi aldrig att kunna nå det nya målet.

Vi ser fram emot diskussionerna med ledamöterna med förhoppning om att tillsammans utforma det åtgärdspaket som kommer att göra det möjligt för oss att nå det nya målet för biologisk mångfald. Jag vill ta tillfället i akt och välkomna det mycket värdefulla bidrag till denna debatt som Esther de Langes betänkande ger.

 
  
MPphoto
 

  Isabella Lövin, föredragande av yttrande från fiskeriutskottet. − Herr talman! Tack Esther de Lange för arbetet med ert betänkande. Jag är väldigt glad att fiskeriutskottet ställer sig bakom en åsikt som framhåller den stora vikten av att vi har konformitet mellan våra olika politikområden. 70-90 procent av alla stora rovfiskar i världens hav har fiskats ut på 50 år och detta är något som EU verkligen måste ta på mycket stort allvar, eftersom det försämrar motståndskraften för ekosystemen i våra hav som i dag desperat behövs för att kunna absorbera koldioxid och på det viset bli en länk i det vi behöver för att hindra klimatförändringarna.

EU måste stå i framkanten för denna fråga i Nagoya i höst och också när det gäller reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken. Vi är väldigt glada att från fiskeriutskottets sida framhäva behovet av fysisk planering i kust- och havsområden och en integrerad havspolitik. Vi kan inte längre låta de olika sektorerna arbeta för sig som om inte naturen hängde samman, och de mål som vi har för att bromsa förlusten av biologisk mångfald är något som måste tas på allvar även i fiskeripolitiken.

 
  
MPphoto
 

  Richard Seeber, för PPE-gruppen.(DE) Herr talman! Jag vill gratulera Esther de Lange till ett utmärkt betänkande och även skuggföredragandena till ett utmärkt samarbete. Fakta och siffror har lagts fram. De finns i detta betänkande och det är tydligt att vi har en moralisk plikt att bevara den biologiska mångfalden, men vi har även en miljömässig och ekonomisk skyldighet.

Det vore dåraktigt om vi inte lyckas bättre på detta område i framtiden. Enligt min uppfattning finns det bara ett problem och det är acceptansen bland medborgarna. När vi talar om Natura 2000-nätverket kan vi särskilt se att vi har varit mycket framgångsrika med att upprätta och genomföra dessa nätverk i vissa medlemsstater, men inte i andra. Kommissionen bör verkligen ägna större uppmärksamhet åt att se till att samma normer tillämpas överallt, även i detta fall. Många medborgare har inte något emot att man skyddar den biologiska mångfalden. De förstår detta. Vad de däremot inte förstår är att denna fråga hanteras mycket halvhjärtat i vissa medlemsstater och överdrivet noggrant i andra. Om vi lyckas skapa likadana villkor på detta område skulle vi åstadkomma en politisk acceptans bland medborgarna, vilket är ett oeftergivligt villkor för att denna politik ska lyckas på lång sikt.

Jag vädjar därför till kommissionen att utarbeta riktlinjer som åtminstone ger oss enhetliga direktiv på detta område. Just ni, herr talman, är mycket väl bekant med ett land där vissa saker, just på området biologisk mångfald, hanteras mycket vårdslöst och där EU alltid anklagas för att inte behandla alla lika.

 
  
MPphoto
 

  Jo Leinen, för S&D-gruppen.(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag tänker inte peka finger åt något särskilt land, utan jag tror att kritiken kan riktas mot oss alla, för EU:s strategi för 2010 har inte fungerat och vi behöver fundera på nya förhållningssätt för nästa årtionde som leder fram till 2020. FN:s konferens för parterna i konventionen om biologisk mångfald kommer att äga rum i Nagoya om några veckor, och jag hoppas att den inte kommer att bli en lika stor besvikelse som FN:s klimatkonferens i Köpenhamn. En sådan viktig global naturskyddskonferens får helt enkelt inte bli ett nytt misslyckande, och EU måste spela en central roll för att se till att det inte blir så. Vi måste driva på för ett ambitiöst globalt program för bevarandet av den biologiska mångfalden. Vi måste visa solidaritet när det gäller finansieringen av dessa åtgärder, och EU måste föra ut samma budskap och inte 27 olika.

Undersökningen om ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomiska aspekter (TEEB-undersökningen) har nämnts. Varje år förlorar man 50 miljarder euro till följd av den minskade artrikedomen. I detta fall är finansiella medel på 0,2 procent av EU:s budget för naturskydd en mycket klen och futtig summa. Vi måste helt enkelt förses med mer pengar för bevarandet av arter inom ramen för det finansiella programmet på medellång sikt. När det gäller EU:s solidaritet med resten av världen behöver vi också ett instrument som vi kan använda för att ge något tillbaka för de arter som vi tar bort, särskilt när det gäller medicinska växter. Utvecklingsländerna måste kompenseras.

Jag anser också att nyckeln till framgång är att se biologisk mångfald som en uppgift som integreras med övrig politik. Jordbruk, skogsbruk, fiske och utnyttjande av marina miljöer är alla frågor som nu måste ses ur ett artrelaterat perspektiv. Ett markskyddsdirektiv kommer också att få en ny betydelse. Marken fungerar som buffert för koldioxid, och förändringar i marken utgör ett mycket negativt scenario.

Parlamentet kommer att försvara den biologiska mångfalden. Gratulationer till föredraganden.

 
  
MPphoto
 

  Gerben-Jan Gerbrandy, för ALDE-gruppen.(NL) Jag vill också tacka föredraganden för hennes arbete med detta betänkande, som föranleddes av det sorgliga faktum att vår egen EU-strategi för biologisk mångfald misslyckades. Syftet med denna strategi från år 2000 var att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det har visat sig att strategin blev ett riktigt fiasko, inte bara ett misslyckande. När allt kommer omkring har vi inte ens lyckats bromsa förlusttakten. Likt mänskliga parasiter fortsätter vi utnyttja vår planet till max, och vi verkar ha en omättlig hunger.

Har ingenting gjorts? Självklart har saker gjorts. Natura 2000 har blivit en stor framgång i många medlemsstater. Man har nått resultat, men de är alldeles för begränsade. Detta framgår tydligt av den ständigt växande listan över hotade djurarter. Många fina uttalanden har gjorts, till exempel av Europeiska rådet – och ännu ett kommer säkert att göras i morgon i FN:s generalförsamling – men när det kommer till kritan låtsas samma människor som om de inte ser. När skon klämmer och de riktiga besluten måste fattas betraktas genast fiskare viktigare än de många fiskarternas överlevnad, en viss jordbrukare får utöka sitt jordbruk på bekostnad av ett känsligt naturområde och timmerindustrin anses viktigare än bevarandet av skogsmark.

Tack vare inflytelserika undersökningar vet vi att dessa felaktiga beslut på lång sikt kostar 7 procent av den årliga bruttonationalprodukten, som varje år uppgår till 14 biljoner euro – det är 12 nollor! Det är svårt att tänka sig en större morot och piska. De kommande månaderna har vi möjlighet att visa att vi menar allvar, inte bara när det gäller fastställandet av den nya strategin för biologisk mångfald utan även när det gäller fastställandet av den nya jordbrukspolitiken, den nya fiskeripolitiken och de nya handelsavtalen. Det är faktiskt på andra områden som ödet för vår flora och fauna kommer att bestämmas.

Vi får hoppas att samma ministrar som kommer med vackra uttalanden även kommer att hålla sina huvuden högt och visa mod genom att fatta rätt beslut. I annat fall kommer den nya strategin för biologisk mångfald att bli en lika stor papperstiger som den förra. Jag är säker på en sak, och det är att papperstigrar, till skillnad från riktiga tigrar, aldrig dör, för människan skapar sådana mer än tillräckligt.

 
  
MPphoto
 

  Sandrine Bélier, för Verts/ALE-gruppen.(FR) Herr talman, mina damer och herrar! Liksom redan har nämnts är det nu det internationella året för biologisk mångfald och i år har vi uppmanats att ta itu med en trefaldig kris. De tre sammanflätade delarna kräver en konsekvent och övergripande helhetssyn om vi ska kunna hantera dem och uppstår från en ekologisk kris som får direkta återverkningar på vår ekonomi och sociala modell.

Denna trefaldiga kris har att göra med livssäkerhet, klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. Jag vill påminna er om att det inte finns någon prislapp på biologisk mångfald. Däremot finns det en kostnad för förlusten, försämringen och förstörelsen av den biologiska mångfalden, vilken bidrar till en ökad fattigdom och skapar orättvisor och betydande förluster i ekonomiska, välfärdsmässiga och kulturella avseenden.

Liksom redan har nämnts – och det är vi är fullt medvetna om – är 40 procent av världsekonomin direkt beroende av de tjänster som naturen tillhandahåller, och 60 procent av dessa minskar kraftigt. EU har förlorat 30 procent av sin biologiska mångfald de senaste 40 åren. Denna förlust uppskattas för närvarande till 1 procent av EU:s BNP – 50 miljarder euro per år – och kan uppgå till 14 000 miljarder euro 2050 om vi inte gör något åt saken. Förlusttakten ökar allt mer och orsakerna till misslyckandet med tidigare EU-politik på detta område är något som vi är väl medvetna om och som anges tydligt i betänkandet. De åtgärder som måste vidtas anges också i betänkandet. Vi hoppas därför att en majoritet röstar för detta, och vi vill tacka Esther de Lange för hennes arbete.

Vi måste nu gå från ord till handling och från avsikter till åtgärder. Det är svårt att tiga still om vissa beklagansvärda saker: den bristande responsen från rådets och kommissionens sida trots behovet av omedelbara åtgärder, att det fjärde markdirektivet fortfarande blockeras av rådet, att miljökravet inom ramen för all offentlig finansiering förkastades med bara en röst i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och det faktum att utmaningarna i samband med biologisk mångfald inte har införlivats i större utsträckning i EU 2020-strategin, för att garantera en hållbar lösning på krisen genom få in ett miljötänkande i vår ekonomiska modell.

Det behövs konsekvens. Det finns fortfarande tid till att förstå och åta oss att se till att vårt naturliga kapital bevaras och stärks. Detta är en investering som vi kommer att vinna på i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Peter van Dalen, för ECR-gruppen.(NL) Nu av alla gånger, år 2010 och det internationella året för biologisk mångfald, kan vi tyvärr konstatera att målen är långt ifrån uppfyllda. Den biologiska mångfalden i EU och runtom i världen minskar snabbt, vilket är mycket oroväckande. Den biologiska mångfalden utgör kärnan i Guds skapelse och är världens naturkapital. Den utgör grunden för de livsmedel och de råvaror som vi använder och garanterar även ett stabilt klimat.

Det är därför dags att sluta upp med allt prat – även här i parlamentet – och i stället börja vidta konkreta åtgärder på allvar. Kommissionen, medlemsstaterna och Europaparlamentet måste agera samfällt om vi ska nå det ambitiösa 2020-målet, nämligen att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden, och ha en global vision för att garantera att ekosystemen skyddas, värderas och återställs.

 
  
MPphoto
 

  João Ferreira, för GUE/NGL-gruppen.(PT) Att fastställa ett sammanhängande ekologiskt nätverk på EU-nivå, som sammanför viktiga och representativa livsmiljöer som i många fall är hotade, är en viktig förutsättning för att kunna garantera bevarandet av den biologiska mångfalden, men det är inte tillräckligt i sig.

Tillräckliga medel måste ställas till förfogande för förvaltningen av detta nätverk, inte bara för att möjliggöra övervakningen av de faktorer som kan utgöra hot och bevara befintliga områden, utan även för att kunna återställa och omklassificera förstörda områden. Det är därför beklagansvärt att skapandet av Natura 2000-nätverket inte har åtföljts av ett inrättande av särskilda finansiella instrument för att förvalta de områden som ingår i nätverket. Detta har i stor utsträckning äventyrat och äventyrar fortfarande nätverkets effektivitet. De nedskärningar som har gjorts i EU:s finansiella instrument för miljön (Life) i 2020 års budget – samma budget där de militära anslagen har ökats – är också beklagansvärda.

Ett effektivt bevarande av den biologiska mångfalden och alla de otaliga aspekterna av detta måste dock även införlivas i en rad olika politikområden, och det är här som Europeiska unionens politik, från jordbruks- till handelspolitiken, omedelbart måste omformas grundligt. Jag utnyttjar det faktum att den kommissionsledamot som är ansvarig för detta område är här just nu. Mycket måste göras och investeras i EU:s politik för vår biologiska mångfalds bästa.

 
  
MPphoto
 

  Anna Rosbach, för EFD-gruppen.(DA) Herr talman! Det är faktiskt beklagansvärt att vi har ett betänkande här i dag om biologisk mångfald där det sägs att vi måste ta hand om vår planet. Detta borde vara självklart. Eftersom vi själva uppenbarligen inte kan ta hand om marken, vattnet, bergen, växterna och djuren har vi dock nu ett grundligt och omfattande betänkande som intar en kritisk ståndpunkt i fråga om den dagliga förlusten av biologisk mångfald. Jag håller därför med föredraganden om att den gemensamma fiskeripolitiken måste värna om den biologiska mångfalden. Den kommer att behöva ändras, men detta är nödvändigt.

Detsamma gäller för jordbruket. Det tjänar ingenting till att fortsätta i det gamla bekämpningsmedelsspåret. Bevarandet av den biologiska mångfalden måste integreras även i detta område så att det blir en naturlig del i industrin.

Industrin är en viktig medspelare. Det är svårt att vara konkurrenskraftig på global nivå och samtidigt ta hänsyn till parlamentets önskemål. Jag vill dock säga till dem som är verksamma inom industrin, jordbruket och fisket att de också bor på denna jord och att deras barn också måste kunna höra fåglarna sjunga. Det viktigaste är dock att alla EU-medborgare omsätter alla dessa vackra ord om hänsyn till naturen i praktiken varje dag.

 
  
MPphoto
 

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE).(ES) Herr talman! Jag anser att vi under året för biologisk mångfald har talat en hel del om den katastrof som nu pågår men mycket lite om lösningar. Jag anser att samhället är i behov av lösningar och nya sätt för att angripa problemet.

För det första bör indelningen av EU i biogeografiska områden omsättas i en särskild politik, för alla områden i EU har inte samma problem. Vi bör därför ha en mikropolitik om biologisk mångfald, för biologisk mångfald är en lokal fråga.

För det andra är det fruktansvärt att vi vänder ryggen till alla de åtgärder som rör marken och övergivandet av jordbruksmark när djurens näringscykler behöver studeras ingående för varje område. Detta har inte gjorts. Det är inte allmänt känt att det i många områden är så att det kommer att bli fler fåglar om man planterar vissa träd och att det även kommer att bli fler insekter om man planterar vissa växter. Experter medger att bristen på insekter är en oerhört stor tragedi när det gäller förlusten av biologisk mångfald, särskilt med hänsyn till fåglarna. Det sägs ingenting om problemen med marken, insekterna och den organiska rikedomen i marken. Det verkar vara ett brott att tala om mark i EU.

Till sist vill jag säga att markägarna är viktiga. Ett ändringsförslag om intressenter som jag ingav i utskottet förkastades. Men om vi har fåglar och djur, varför får då inte de jordbrukare som planterar de grödor som fåglarna och djuren kommer för att äta ett ord med i laget? Kommer inte ägarna till fåglarnas och djurens livsmiljöer att få ett ord med i laget? Kommer inte jordbrukarna att få ett ord med i laget? Jag anser att denna metod med ideologiska diktatoriska fasoner måste få ett slut i EU om vi vill få en bättre biologisk mångfald.

 
  
MPphoto
 

  Andres Perello Rodriguez (S&D).(ES) Herr talman! Esther de Lange säger att varningsklockorna ringer och hon har rätt. Något annat som vi hör i anförandena i parlamentet är till exempel frustration över att vi inte har nått millennieutvecklingsmålen.

Sanningen är den att det är mycket som står på spel. Vår naturliga miljö är så skör att om de stora fiskarna en dag skulle bestämma sig för att sluta äta de små fiskarna skulle vi få betala för detta med vår hälsa och välfärd som valuta.

Europeiska unionen har för närvarande en ledarroll i kampen mot klimatförändringarna och har under en tid haft denna roll när det gäller banbrytande åtgärder och bevarande. Det faktum att målen inte har uppfyllts visar dock på en bristande vilja, inte bara när det gäller tillämpningen och samordningen som också har nämnts här utan även när det gäller att gå längre än att bara se till våra extremt begränsade särskilt skyddade områden.

Biologisk mångfald är självklart inget museiföremål som kan stängas in i ett rum och bara tittas till då och då, vilket verkar vara fallet ibland. Biologisk mångfald är levande och har inga gränser, så den täcker hela jorden och ger en dominoeffekt, vilket innebär att om en dominobricka faller kommer de andra också att falla.

Jag vill också uppmärksamma behovet av en global och mer unionsinriktad vilja, särskilt i markrelaterade frågor, för om subsidiaritetsprincipen används som enda metod för förvaltning av mark eller skogsmark skulle detta kunna bli en av de nya, skräckinjagande fienderna till den biologiska mångfalden. Därför uppmärksammar jag punkt 67 och det eventuella omröstningsresultatet. Vidare ber jag er förkasta den andra delen, för jag är övertygad om att en gemensam markpolitik skulle göra det lättare att bevara hela EU:s territorium som – på gott och ont – är så skiftande, lider en så stor brist på en politisk vilja från medlemsstaternas sida och har ett så stort behov av ett större deltagande från Europeiska unionen i ordets bredaste bemärkelse: mer union även för markfrågor.

 
  
MPphoto
 

  Bas Eickhout (Verts/ALE).(NL) Herr talman! Jag vill tacka min kollega Esther de Lange för hennes betänkande om biologisk mångfald i EU. EU klarar helt enkelt inte av att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Detta är ett allvarligt problem som måste uppmärksammas, och Esther de Lange gör helt rätt i att kräva att detta uppmärksammas.

Vi i parlamentet stöder kommissionen i dess strävan efter att åtminstone ha stoppat förlusten av den biologiska mångfalden fram till 2020. Detta betyder faktiskt något, men om så inte sker måste vi år 2020 återigen dra slutsatsen att målet inte har nåtts. Det innebär att vi måste ändra vår jordbrukspolitik och finansieringen av fiskeripolitiken. Det betyder i sin tur att vi måste ändra vår infrastrukturpolitik och även vårt synsätt på regional utveckling.

Allt detta kommer att diskuteras inom ramen för budgetplanen för den kommande perioden, och jag antar att Esther de Lange och även Peter van Dalen, som har talat så vackert om biologisk mångfald, kommer att ge form åt orden i våra diskussioner om budgetplanen. Det viktiga är när allt kommer omkring att vi – EU – verkligen stärker och skyddar vår politik om biologisk mångfald. Annars kommer den bara att bli ännu ett tomt skal.

 
  
MPphoto
 

  James Nicholson (ECR).(EN) Herr talman! Detta betänkande erkänner på ett mycket klokt sätt jordbrukarnas viktiga roll för bevarandet av den biologiska mångfalden och deras bidrag till god miljöpraxis i allmänhet.

När vi diskuterar den omedelbart förestående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är ett av huvudargumenten i debatten att börja fokusera på jordbrukarnas ansvar i detta avseende och hur de bör kompenseras för de miljövinster eller kollektiva nyttigheter som de tillhandahåller.

Jag anser faktiskt att vi måste ändra synsätt i denna fråga. Jag vill att jordbrukare uppmuntras till att vidta miljöåtgärder på jordbruksområdet i stället för att bli föremål för hårda tvärvillkor.

I detta avseende är jag en förespråkare av moroten snarare än piskan. Esther de Langes betänkande tar upp förslaget om ersättning via en extra direktbetalning, vilket jag anser är ett mycket intressant förslag och tror skulle uppmuntra jordbrukarna att göra mer för att hjälpa till att skydda miljön.

Jag håller inte med dem som säger att vi behöver ett markdirektiv. Jag anser inte att vi behöver detta. Vi har tillräckligt med verktyg i verktygslådan. Vi måste anta de utmaningar som vi nu står inför på detta område, och jag tvekar inte om att vi kommer att kunna göra detta i reformerna.

 
  
MPphoto
 

  Elena Oana Antonescu (PPE).(RO) Jag vill också gratulera föredraganden Esther de Lange till allt det arbete som hon har lagt ned på att sammanställa och sköta detta ärende.

Allt är beroende av den biologiska mångfalden, oavsett om det handlar om bevarande av de naturliga ekosystemen, klimatreglering, vatten och luft, markens bördighet eller produktion av livsmedel, bränsle, fibrer eller läkemedel. Kommissionen och särskilt medlemsstaterna måste aktivt verka för bevarandet av de naturliga tillgångar som krävs för en hållbar utveckling av våra samhällen, genom att tillhandahålla förnybara resurser och värna om skönhets- och rekreationsvärden, skydd och de ekologiska balanser som krävs för att bevara en hälsosam miljö.

Nyheten om ökade resurser till EU:s finansiella instrument för miljön skulle välkomnas, även om det fortfarande handlar om en liten del av EU:s budget. Vi behöver fler investeringsprogram och vi måste finna nya sätt för att uppmuntra till investeringar som främjar den biologiska mångfalden och samtidigt motarbeta investeringar som påverkar den biologiska mångfalden negativt, inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Vi behöver upprätta god praxis för projektens effektivitet och mervärde.

Jag håller med föredraganden när hon uppmanar kommissionen beakta alla de faktorer som påverkar projektens hållbarhet och införa en systematisk uppföljning av projekten.

 
  
MPphoto
 

  Kathleen Van Brempt (S&D).(NL) Herr talman! När jag lyssnar på mina kolleger här i parlamentet märker jag att det finns ett brett samförstånd om att detta ärende brådskar. Detta stämmer givetvis, men i sådana fall måste vi våga angripa sakens kärna på riktigt.

Förenta nationernas miljöprogram har beräknat att en investering i biologisk mångfald kan ge utdelning: Varje spenderad euro kan ge 3 till 75 gånger så mycket tillbaka. Detta innebär att investeringar i biologisk mångfald också kan ge ett betydande ekonomiskt mervärde. Om så är fallet måste vi dock våga tillämpa denna metod konsekvent inom alla sektorer, inklusive inom fisket, jordbruket och våra strukturfonder. Även om vi har gjort betydande framsteg på jordbruksområdet under de 10–15 senaste åren är vi faktiskt fortfarande mycket långt ifrån vårt slutmål.

Jordbruket kan, om man verkligen vill, hjälpa till att främja den biologiska mångfalden i stället för att förstöra den. Den utmaning som vi måste anta i hela EU är därför faktiskt inte bara att utnyttja det finansiella instrumentet för miljön (Life) utan även att tillämpa denna metod på ett konsekvent sätt inom alla möjliga sektorer.

 
  
MPphoto
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE).(PT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Detta mycket viktiga betänkande återspeglar behovet av ökade insatser när det gäller biologisk mångfald. Det är beklagansvärt att man inte har nått det EU-mål som man enades om i Göteborg 2001, nämligen att stabilisera förlusten av biologisk mångfald fram till 2010. De konsekvenser som förlusten av biologisk mångfald får äventyrar vår framtid och vårt välbefinnande och får direkta ekonomiska återverkningar. Det är viktigt att lagstiftningen om Natura 2000-näverket tillämpas korrekt för att vi ska nå målen för biologisk mångfald.

I detta avseende uppmanar jag medlemsstaterna att ge högsta prioritet åt tillämpningen av Natura 2000-nätverket. Det är också viktigt att kommissionen ser till att frågor som rör biologisk mångfald integreras i annan politik, till exempel jordbrukspolitiken, fiskeripolitiken, regionalpolitiken, turismpolitiken och utvecklingspolitiken. Budgeten för vetenskaplig forskning om miljö och biologisk mångfald måste ökas i åttonde ramprogrammet för att budgeten ska stå i rimlig proportion till utmaningarna. Därför måste man fastställa ett nytt centralt mål för 2020 som syftar till att förhindra förlusten av biologisk mångfald i EU och på global nivå.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(EN) Herr talman! Det finns en sång om att alla Guds skapelser har en plats i kören, att somliga sjunger högt och andra sjunger lågt och att vissa bara klappar händerna. Tyvärr ser vi att många av Guds skapelser börjar bli utrotade, främst på grund av människan, homo sapiens. Det är dags att vi skapar någon mening i hela denna fråga.

Jag håller fullständigt med Esther de Lange och andra talare om att det verkligen är dags för handling. De ekonomiska argumenten är obestridliga: Dagens förlust på 50 miljarder euro, det vill säga 1 procent av BNP, kommer att motsvara 14 biljoner euro år 2050 om ingenting görs.

Detta kan leda till en situation som alla parter vinner på, men det krävs två saker. Jag håller med James Nicholson och är en förespråkare av moroten, absolut när det gäller fiskare och jordbrukare men även inom utbildning, särskilt vad ungdomar beträffar.

 
  
MPphoto
 

  Bogusław Sonik (PPE). (PL) FN:s generalförsamling har utsett år 2010 till det internationella året för biologisk mångfald. Firandet av detta är ett tillfälle att genomföra en global kampanj för att öka samhällets medvetenhet om biologisk mångfald. Enligt Eurobarometer-uppgifter från april 2010 känner bara 38 procent av de intervjuade personerna till begreppet biologisk mångfald. Vi måste öka medvetenheten om hur viktig den biologiska mångfalden är med avseende på människans livskvalitet och framhäva det som hittills har åstadkommit inom området för skydd av naturresurser, samt uppmuntra till fler och kraftigare insatser för att bekämpa förlusten av biologisk mångfald.

Kulturarvsdagar, där man vanligen firar historiskt eller arkitektoniskt arv, eller vad fransmännen kallar för ”patrimoine”, är ett mycket lyckat koncept. Jag tycker att kommissionen skulle kunna genomföra ett liknande initiativ och instifta dagar där vi firar vårt naturarv, för att öka synligheten och vikten av biologisk mångfald. Jag tycker också, och jag vill komma med en vädjan i detta avseende, att det med tanke på den kommande Nagoyakonferensen för parterna i konventionen om biologisk mångfald är mycket viktigt att Europeiska unionen markerar sin ståndpunkt om strategin för biologisk mångfald efter 2020 i fråga om EU:s finanspolitik och samförståndet bland medlemsstaterna om de åtgärder som de skulle behöva införliva i den nationella lagstiftningen i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Christa Klaß (PPE).(DE) Herr talman! Vi måste förvalta den oerhört rika gåva som naturen är på ett hållbart och ansvarsfullt sätt. I detta avseende anser jag också att naturen kan bevaras genom markanvändning. Markanvändning och bevarande av biologisk mångfald står inte i kontrast till varandra. En integrerad markanvändning skapar tvärtom livsmiljöer.

Vi ser detta i mitt land till exempel, och effekterna förstärks i de oanvända områden där vingårdar har fått stänga. Den sällsynta apollofjärilen återvänder till dessa områden. Den lever i obevuxna murar snarare än i snåriga områden. Införandet av ett integrerat växtskydd och möjligheten att fokusera plantskyddet på enskilda patogena organismer är särskilt gynnsamt för den biologiska mångfalden. Jordbruket behöver också särskild ersättning för speciella tjänster. Det är viktigt att vi se till att de kan få detta i framtiden genom en bra gemensam jordbrukspolitik i EU.

Vi har redan tagit initiativ till åtskilliga bestämmelser. Vissa av dessa är utan tvekan fortfarande i behov av att prövas. Vi konstaterar även att EU-förordningarna inte tillämpas i lika stor utsträckning i alla medlemsstater. I detta avseende behöver vi skärpta krav på förenlighet och enhetliga kontroller vid genomförandet. När det gäller markskyddet kan medlemsstaterna påbörja arbetet redan nu. Alla behöver inte vänta på ett EU-direktiv.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D).(HU) Jag känner stor tacksamhet mot Esther de Lange, eftersom jag har egen erfarenhet på detta område. Åtskilliga ungerska jordbrukare har kontaktat mig det senaste året för att klaga på att betesbidragen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att reduceras om vilda träd och buskar inte tas bort. Det har uppstått en tydlig konflikt mellan jordbruksstöd och biologisk mångfald. Å ena sidan betalar vi jordbrukarna för att de ska sätta upp fågelholkar, å andra sidan uppmuntrar vi dem att förstöra den naturliga livsmiljön för fåglar och andra djur. Det finns ett ungerskt ordspråk som sammanfattar detta, nämligen att den högra handen inte vet vad den vänstra gör. Därför är det mycket viktigt att biologisk mångfald prioriteras vid översynen av Natura 2000-programmet nästa år, i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och under utarbetandet av den nya vattenpolitiken 2011–2012.

 
  
MPphoto
 

  Rovana Plumb (S&D).(RO) Jag vill gratulera föredraganden till ett viktigt betänkande. Jag vill tala om EU:s viktigaste instrument för skydd av den biologiska mångfalden och ekosystemen, nämligen Natura 2000-nätverket, som täcker 18 procent av EU:s och 17,84 procent av Rumäniens markyta.

Enligt kommissionens finansiella beräkningar uppgår den årliga kostnaden för förvaltningen av Natura 2000-nätverket till 6,1 miljarder euro för EU och 342 miljoner euro för Rumänien. Med tanke på att vi har detta mål som vi ska uppnå när det gäller skyddet av den biologiska mångfalden anser jag att kommissionen måste öka de medel som har tilldelats för skyddet av biologisk mångfald i den nya fleråriga budgetplanen från och med 2014 och göra en halvtidsöversyn av den nuvarande budgetramen, särskilt eftersom man inte har nått målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald fram till 2010.

 
  
MPphoto
 

  Barbara Matera (PPE).(IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Bevarandet av biologisk mångfald är en viktig och aktuell fråga men som många dock inte tar på allvar.

Relativt många av medborgarna i de 27 medlemsstaterna förstår inte den allvarliga risk som det innebär att förlora den biologiska mångfalden och inte heller de återverkningar som detta skulle kunna få för klimatet, miljön och ekonomin i våra länder.

Det är därför upp till oss att genomföra den gällande EU-lagstiftningen på ett fullständigt och effektivt sätt, integrera finansieringskällorna i politiken för bevarande av biologisk mångfald i EU och förenkla reglerna för tillgång till finansiering för lokala projekt. Jag talar om Life-programmet, som Elena Oana Antonescu också nämnde.

Bevarandet av livsmiljöer såväl på land som till havs måste prioriteras inom EU, men även i alla de medlemsstater som måste arbeta med att harmonisera sina åtgärder. Bevarandet av biologisk mångfald måste göras till ett krav på samtliga lokala nivåer.

Avslutningsvis vill jag påpeka att parlamentet nu har gett en stark signal till EU om förbättrad livskvalitet för oss alla, men framför allt för kommande generationer.

 
  
MPphoto
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE).(RO) Jag vill varna för en oroväckande situation med tanke på bakgrunden till detta betänkande. Enligt ett antal studier som nyligen har gjorts har man konstaterat en aldrig tidigare skådad ökning av fiskedödligheten i Svarta havet. De största förorenare som påverkar den marina biologiska mångfalden i detta område är floderna Dnjepr, Don, Dnestr och Donau. De släpper ut 600 000 ton fosfor och 340 ton oorganiskt kväve i Svarta havet varje år. En grupp experter har uppskattat att det marina livet kan ha försvunnit helt och hållet om cirka 30 år på grund av svavelväte.

Jag anser att dessa frågor bör ges högsta prioritet på EU:s dagordning. Därför välkomnar jag det betänkande som har diskuterats i parlamentet i dag och vill även gratulera föredraganden till detta.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Wojciechowski (ECR). (PL) Jag vill gratulera Esther de Lange till hennes utmärkta betänkande. Vår debatt om biologisk mångfald är oerhört viktig, men det verkar som att vi har missat en mycket viktig fråga i våra diskussioner, nämligen frågan om genetiskt modifierade grödor. Dessa grödor utgör ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden. Än så länge odlas det inte många genetiskt modifierade grödor i EU, men vi har satts under tryck att tillåta en framtida odling av dessa. Det är ett mycket farligt scenario. Det är en syn på jordbruket som utgör ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden.

Förlust av den biologiska mångfalden är just det pris som vi skulle få betala om vi skulle tillåta storskaliga monokulturer med genetiskt modifierade grödor. Europeiska unionen bör därför vidta åtgärder för att förhindra detta. Det är sant att det för närvarande inte är möjligt med ett EU-förbud politiskt sett – det är så jag uppfattar de ståndpunkter som de olika grupperna har antagit. Samtidigt bör vi verkligen överväga att dra in EU-stöd från de områden där man odlar genetiskt modifierade grödor, eftersom dessa inte bör finansieras med Europeiska unionens pengar.

 
  
MPphoto
 

  Angelika Werthmann (NI).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Den biologiska mångfalden angår oss alla. Det är nödvändigt med enhetliga direktiv eftersom förstörelsen av ekosystemen och förlusten av den biologiska mångfalden är ett gränsöverskridande problem. Jag stöder därför uppmaningen till kommissionen och medlemsstaterna att förbättra många aspekter när det gäller beslutsstrukturerna och efterlevnaden av bestämmelserna.

 
  
MPphoto
 

  Oreste Rossi (EFD). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den biologiska mångfalden är ett mått på alla de olika djur och växter som finns i biosfären: Den är resultatet av en lång evolutionsprocess.

Evolutionen är den mekanism som i över 3 miljarder år har gjort det möjligt för allt liv att anpassa sig till nya förutsättningar på jorden och som måste fortsätta fungera så att den kan stödja olika former av liv i framtiden. Den biologiska mångfalden bör inte bara ses som resultatet av evolutionsprocessen utan även som den reservtank som evolutionen utnyttjar för att åstadkomma alla de genetiska och morfologiska förändringar som ger upphov till nya levande arter.

Den biologiska mångfalden är vår jords livförsäkring, så den måste fortsätta att bevaras utan inskränkningar för den utgör ett universellt naturarv som kan ge direkta fördelar för människan. Den kan till exempel upprätthålla den klimatmässiga balansen, på såväl lokal som global nivå, fungera som studiematerial som gör det möjligt för oss att få viktig kunskap för att förstå biologiska mekanismer liknande människans eller bidra till en hållbar användning av floran och faunan för livsmedels- och läkemedelsändamål.

Det är mycket lämpligt att bevarandet av den biologiska mångfalden är ett av EU:s mål för perioden efter 2010, året för biologisk mångfald.

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Låt mig först försöka besvara några viktiga frågor och sedan lämna några avslutande kommentarer.

För det första arbetar kommissionen, när det gäller de gemensamma reglerna om biologisk mångfald, med medlemsstaterna och intressenter för att ta fram riktlinjer på de främsta områden som påverkar naturen, till exempel vindkraft, hamnar och flodmynningar. Vi planerar även en informationskampanj om Natura 2000.

I den nya strategin för biologisk mångfald kommer man att lägga mycket stor tonvikt vid att förbättra integreringen i central EU-politik som påverkar biologisk mångfald, jordbruk, fiske och regional utveckling. Den syftar till att utveckla mätbara ambitioner och uppnåeliga mål för att prioritera åtgärder fram till 2020. Detta kommer att fastställas i en ny handlingsstrategi från kommissionen.

När det gäller markskydd har kommissionens förslag till ramdirektiv blockerats. Vi ser detta som en stor lucka i våra riktlinjer för resursanvändning och hållbara resurser. Vi delar i allra högsta grad er oro över markförsämringen och de miljömässiga konsekvenserna av detta. Ni kan vara säkra på att vi arbetar hårt för att nå framgång i rådet i detta avseende.

Slutligen känns det tryggt att kommissionen och parlamentsledamöterna är överens om att det är brådskande och viktigt att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden och återställa ekosystemtjänsterna. Det verkar också som att vi är ense om vad som tyvärr ledde till att vi inte lyckades nå EU:s mål för 2010 om biologisk mångfald. Den vädjan som framförs i resolutionen är klar och entydig: Vi får inte misslyckas igen. Vi kan inte se EU-medborgarna i ögonen år 2020 och erkänna att EU inte har gjort allt för att försöka stoppa förlusten av biologisk mångfald i EU.

Avslutningsvis vill jag bara nämna den slogan som vi använder i vår EU-omfattande kampanj för biologisk mångfald som inleddes i år, året för biologisk mångfald, vilken är att biologisk mångfald rör oss alla (”We are all in this together”). Det är bara tillsammans som vi kan lyckas stoppa massutdöendet och bevara en riklig biologisk mångfald på vår jord.

Jag kommer att vidarebefordra alla era kommentarer till Janez Potočnik, den kommissionsledamot som ansvarar för denna fråga. Som ni vet är han i New York för att närvara vid en stor konferens om just detta ämne.

 
  
MPphoto
 

  Esther de Lange, föredragande.(NL) Herr talman! Jag vill tacka mina kolleger för alla deras mångfacetterade bidrag. Alla dessa bidrag visar på betydelsen av en övergripande helhetssyn eller integrering. Jag välkomnar kommissionsledamotens uttalade avsikt att beakta detta och lägga stor tonvikt vid det i sin strategi. Jag hoppas följaktligen att strategin ger den tydlighet som vi behöver, till exempel med hänsyn till de stora skillnader som finns medlemsstaterna emellan, vilket Richard Seeber uppmärksammade.

Vad integrering beträffar har allt väsentligt sagts när det gäller jordbrukspolitiken. En sektor som förvaltar mer än 50 procent av landsbygden har i alla händelser en viktig roll i arbetet för att finna en lösning på detta problem. Fiskeri- och strukturpolitiken har också nämnts, och som ett direkt svar till Bas Eickhout vill jag säga att denna integrering givetvis också rör finansieringen, och jag tycker inte att det spelar så stor roll vilken fond finansieringen kommer från eller om man nämner en sak vid dess rätta namn. Det viktiga är att finansieringen är effektiv. Där vi förr i tiden brukade slå en fluga i en smäll, det vill säga nå ett politiskt mål med ett finansiellt utlägg, måste vi nu slå många fler, kanske tre flugor i en smäll i den framtida politiken. Ett utlägg på detta område måste leda till att de politiska målen uppfylls, inte bara inom den berörda sektorn utan även i en andra och helst även i en tredje sektor. Situationer där alla parter vinner är vad detta handlar om, inte minst finansiellt sett.

Vi har redan varit inne på vikten av en internationell helhetssyn och framgång i Nagoya nästa månad. Det finns ytterligare en sak som jag vill säga i markfrågan. Andres Perello Rodriguez sade att det är mycket viktigt med en gemensam helhetssyn på markpolitiken i EU. Detta är det sista vi vill med tanke på att markens beskaffenhet skiljer sig åt helt och hållet runtom i EU. Han är varmt välkommen att komma och titta hur det ser ut där jag bor, ett område som ligger tre meter under havsnivån. Jag anser att markproblemen där är helt annorlunda än på Iberiska halvön. Markpolitikens betydelse lyfts fram i betänkandet och vi uppmanar medlemsstaterna att axla sitt ansvar, men enhetlighet på detta område tycker jag verkar mycket farligt.

En sista kommentar: Vi har nu bara talat om offentliga insatser, uppgifter för statliga myndigheter och offentlig finansiering. Vad vi inte har diskuterat är företagens samhällsansvar, vilket dock också kommer att behöva diskuteras snart. När allt kommer omkring är det först när konsumenterna är beredda att betala ett rimligt pris för hållbara, rättvist producerade varor som det kommer att vara möjligt att nå framgång i denna diskussion.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon (tisdagen den 21 september 2010).

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  János Áder (PPE) , skriftlig.(HU) Herr talman! Tyvärr måste vi alla erkänna att vi inte har nått målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald fram till 2010. Enligt vissa beräkningar har den biologiska mångfalden minskat med 30 procent under de senaste 40 åren samtidigt som orsakerna till denna oerhörda förlust av biologisk mångfald inte har försvagats. Med tanke på detta måste vi för det första komma till rätta med de faktorer som orsakar förlusten av den biologiska mångfalden så snart som möjligt genom politiska åtgärder på olika områden. Detta är en stor utmaning för politikerna eftersom det finns många andra viktiga ekonomiska och sociala intressen som går tvärt emot insatserna att bevara den biologiska mångfalden. Vi måste dock komma ihåg att vi inte får beröva kommande generationer vinsterna med biologisk mångfald medan vi försöker upprätthålla vårt eget välbefinnande och vår ekonomiska utveckling. Jag anser det viktigt att betona den del i betänkandet där man efterlyser åtgärder för att stoppa förlusten av genetisk variation och inhemska arter. Vad vore det ungerska landskapet utan ungersk gråboskap, ungerskt ullsvin, den ungerska svartvitfläckiga boskapen eller den spräckliga ungerska hönan? Eller vad vore det utan äpplen från Törökbálint, valnötter från Milota eller plommon från Beszterce? Bevarandet av den genetiska variationen inom jordbruket och djurhållningen är av avgörande intresse för flera EU-länder, med tanke på det ekonomiska, sociala och miljömässiga värdet, och sist men inte minst, inhemska arters livsmedelssäkerhetsmässiga värde. När det gäller Life+ föreslår jag slutligen att kommissionen noggrant överväger en ökning av EU:s medfinansiering, eftersom det ovanligt höga bidrag som krävs från medlemsstaterna resulterar i att programmet får dåligt genomslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig.(GA) Det är nödvändigt att bevara den biologiska mångfalden. Enligt beräkningarna är den globala utdöendetakten är 50 till 1 000 gånger högre än den vanliga naturliga takten. I EU riskerar 42 procent av däggdjuren, 43 procent av fåglarna och 52 procent av sötvattensfiskarna att dö ut. Det uppskattas att förlusttakten kommer att öka tiofalt fram till 2050. Vi måste se till att förlusten av den biologiska mångfalden inte fortsätter i denna nuvarande snabba takt.

Liksom jag sade till rådet vid det senaste sammanträdet är det mycket oroväckande att man inte har nått EU-målen, som fastställdes i Göteborg 2001, om att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden fram till 2010. Om man ska kunna undvika betydande miljömässiga, ekologiska och ekonomiska förluster måste man ägna särskild uppmärksamhet åt det grundläggande värde som biologisk mångfald utgör.

Jag efterlyser en långsiktig vision för att återställa den biologiska mångfalden i EU fram till 2050. För att åstadkomma detta måste detta dock stå överst på dagordningen inom ramen för de pågående förhandlingarna om jordbrukets och miljöns framtid, och konkreta åtgärder måste vidtas för att nå verkliga resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig.(RO) Systemet för tvärvillkor utgör en del av den gemensamma jordbrukspolitiken och medför många konsekvenser för markbevarandet. Det innehåller även en kontroll- och sanktioneringsmekanism för att minska direktstödet i händelse av bristande respekt för fastställda reglerna som rör inte bara miljöskydd, folkhälsa, flora och fauna utan även djurs välbefinnande. Systemet för tvärvillkor rör kravet att hålla marken i ett bra skick ur jordbruks- och miljösynpunkt. Jag anser att systemet för tvärvillkor måste tillämpas för direktstöden för inkomster och för majoriteten av de miljöstöd som beviljas som ett led i landsbygdsutvecklingspolitiken. Medlemsstaterna måste också införa denna praxis på nationell eller regional nivå, i överensstämmelse med ett befintligt gemensamt EU-ramverk.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) Förlusten av den biologiska mångfalden fortsätter i en extremt snabb takt. Vissa arter dör ut i en takt som är 50 till 1 000 gånger högre än den naturliga takten. Vi måste därför börja prioritera åtgärder för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden, för det första av etiska skäl eftersom vi måste skapa en hållbar planet för framtida generationer. För det andra måste vi göra detta av miljöskäl eftersom en förutsättning för att jorden ska vara beboelig är att det finns en rad olika former av samspel mellan olika arter av levande organismer. För det tredje måste förlusten av den biologiska mångfalden stoppas av ekonomiska skäl eftersom naturen och dess ursprungliga mångfald är resurser som är grundläggande för allt liv – livsmedel, vatten, bränsle och fibrer – och förnyar jordens fruktbarhet och säkerställer pollineringen av växter. Att bevara den biologiska mångfalden är även nödvändigt för att mildra tecknen på och konsekvenserna av klimatförändringarna, eftersom markens system och de marina systemen absorberar koldioxid och är den enda naturliga mekanismen för att ta upp och lagra kol. Miljödirektivet kommer att göra det möjligt att genomföra lokalt anpassade åtgärder. Det är dock nödvändigt att se till att det inte finns några stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller skyddet av den biologiska mångfalden. Det är nödvändigt att fastställa skyddsprinciper som alltid måste respekteras. Det är också nödvändigt att utöka skyddet av den biologiska mångfalden inom fisket. Jordbrukare har en särskild roll när det gäller det effektiva skyddet av biologisk mångfald. Vad befolkningstillväxten beträffar kommer det att bli nödvändigt att öka produktionen och samtidigt underlätta livet på landsbygden och upprätthålla den biologiska mångfalden på ett sådant sätt att det råder en balans mellan dessa tre aspekter.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) FN har utsett 2010 till det internationella året för biologisk mångfald. EU kommer tyvärr inte att nå sitt mål för biologisk mångfald för 2010. Förlusten av den biologiska mångfalden fortsätter i en oroväckande takt. Det beräknas att förlusttakten kommer att öka till en nivå fram till 2050 som är tio gånger högre än den nuvarande nivån. I EU riskerar 42 procent av däggdjuren, 43 procent av fåglarna, 45 procent av fjärilarna, 30 procent av amfibierna, 45 procent av reptilerna och 52 procent av sötvattensfiskarna att dö ut. I sin halvtidsutvärdering av genomförandet av gemenskapens handlingsplan för biologisk mångfald från 2008 konstaterade kommissionen att upp till 50 procent av arterna och upp till 80 procent av livsmiljöerna av europeiskt bevarandeintresse har en ogynnsam status. Denna förlust av den biologiska mångfalden är oacceptabel, inte bara ur ett etiskt utan även ur ett ekologiskt och ekonomiskt perspektiv, eftersom vi berövar framtida generationer möjligheten att åtnjuta en sund biologisk mångfald. EU:s politik för skydd av den biologiska mångfalden behöver samordnas och integreras i övrig politik, särskilt inom området för jordbruk, skogsbruk och fiske, och i politik för förebyggande av naturkatastrofer, för att garantera högsta möjliga skydd för den biologiska mångfalden.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig.(FR) Integreringen av biologisk mångfald i den verksamhet som omfattas av EU-lagstiftningen bör erkännas för dess ekonomiska värde. Jag vill bidra till detta betänkande genom att betona ersättningen för de ytterligare tjänster till förmån för den biologiska mångfalden som jordbrukarna tillhandahåller. Detta bör ta formen av ett bonussystem inom systemet för tvärvillkor där vidtagna åtgärder utöver skyldigheter belönas. Vi understryker också helt riktigt behovet av att främja genetisk variation med hjälp av traditionella jordbrukssorter som är specifika för vissa regioner.

Detta är en mycket viktig fråga som jag är mycket medveten om eftersom en traditionell mjölkkreatursras i den region som jag kommer ifrån, Vogeserna, kommer att försvinna om inget externt stöd ges i tid. Jag vill också mycket gärna påpeka att de projekt som finansieras inom ramen för Life+ måste genomföras ur hållbarhetssynpunkt eftersom vi tyvärr kan konstatera att vissa projekt inte fortsätter så fort finansieringen upphör.

Slutligen delar jag uppfattningen att det är nödvändigt att samla in uppgifter, och jag vill välkomna inrättandet av det nationella övervakningsorganet för jakt i Frankrike. Övervakningsorganet arbetar med migrering och övervintring när det gäller migrerande arter som rör sig över land, särskilt tack vare jägares studier. Detta är ett bevis – om något sådant behövs – för att jägare är aktivt engagerade i skyddet av den biologiska mångfalden.

 
  
MPphoto
 
 

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig.(HU) Bevarandet av den biologiska mångfalden och ekosystemen är av oskattbart värde för vårt samhälle. Enligt själva tanken med vårt åtagande måste vi bevara vår planet i ett sådant skick att den även kan försörja framtida generationer. Tyvärr är den nuvarande situationen inte hoppingivande. Den biologiska mångfalden minskar drastiskt. Arterna världen över dör ut i en takt som nu kan vara hela 1 000 gånger högre än den naturliga utdöendetakten. Forskare säger att om vi inte gör något kan denna takt öka tiofalt fram till 2050. Förstörelsen av ekosystemen kan också leda till utsläpp av betydande mängder växthusgaser, vilket kan leda till en ytterligare global uppvärmning och en minskning av jordens förmåga att binda koldioxid. Det viktigaste instrument som unionen har för bevarandet av den biologiska mångfalden är Natura 2000-nätverket, som består av särskilda bevarandeområden utsedda av medlemsstaterna. Det främsta målet med nätverket är att bidra till den biologiska mångfalden genom bevarandet av naturliga livsmiljöer samt vilda djur och växter. För att denna överenskommelse ska fungera effektivt krävs dock en omedelbar harmonisering av lagar, inklusive samordnade och entydiga åtgärder på medlemsstatsnivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig.(DE) Den enorma förlust av bin som vi har varit med om på senare år, där det ännu inte är klart om orsaken till detta är en minskad biologisk mångfald eller genetiskt modifierade växter, visar oss framför allt att det fortfarande finns en hel del som vi inte känner till. Det är inte bara den biologiska mångfaldens effekter på ekosystemens stabilitet som till stor del är okända. Vi känner inte ens på regional nivå till hur stor variation det finns i ett visst område. Året för biologisk mångfald 2010 bör därför utnyttjas för att förvärva den kunskap som vi nu saknar och även öka medvetenheten – å ena sidan så att länder och lokala myndigheter kan ta hänsyn till den biologiska mångfalden inom ramen för sina åtgärder för en hållbar utveckling, skyddet av kärr och i samband med återställande av vattendrag, och å andra sidan så att medborgarna görs delaktiga i detta. Man behöver bara tänka på parkslide (Fallopia japonica) till exempel. Från början användes den som prydnadsväxt i trädgårdar, men den har nu blivit alltför utbredd och har trängt undan den ursprungliga vegetationen. Växtens rotsystem orsakar dessutom en hel del skada på flodväggar. Vi får inte under några omständigheter låta förbannelsen med monokulturjordbruk eller monokulturskogsbruk vila över oss. Jordbruksreformen kan utnyttjas för att gå från massproduktion till en ökad hållbarhet och främjande av landskapsvårdande åtgärder. Vi behöver också strategier så att klimatskyddande åtgärder i form av energiskog och den biologiska mångfalden inte längre behöver konkurrera om samma växtutrymme.

 
  
MPphoto
 
 

  Pavel Poc (S&D), skriftlig.(CS) Jag välkomnar detta betänkande och anser att det utgör ett steg i rätt riktning. Jag tycker dock att man borde ha varit mer kritisk till det som nu görs på detta område och saknar en riktigt ambitiös framtidssyn. De faktiska förhållandena måste till slut erkännas. Europeiska unionen har inte lyckats nå sina mål för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden fram till 2010. Både EU-lagstiftningen och den allmänna inställningen i denna fråga fokuserar fortfarande på artskyddet. Det är nödvändigt att även fokusera på skyddet av ekosystemen, inbegripet planetens ekosystem. Man måste inse, utan religiösa eller ideologiska förutfattade meningar, att människan är en del av planetens biosfär och att människan inte kan existera utan planetens ekosystem. De nuvarande brådskande problemen, inklusive problemet med växthusgaserna, markförstöringen, hotet mot de marina ekosystemen, bristen på livsmedel och så vidare, har en enda gemensam nämnare, nämligen befolkningstrycket från homo sapiens. Om vi inte betraktar problemet från perspektivet med vår egen arts ekologi, och går långt utöver detta och in på de sociala, ekonomiska och politiska områdena, kommer vi år 2020 att upptäcka att vi återigen har misslyckats att nå våra mål att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden. Vad värre är kommer vi att upptäcka att planetens ekosystem befinner sig i ett ännu mer ohållbart skick när det gäller den fortsatta existensen av vår egen art.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy