Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 20 september 2010 - Strasbourg

25. Minskning av fattigdomen och skapande av arbetstillfällen i utvecklingsländerna (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Eleni Theocharous, för utskottet för utveckling, om minskning av fattigdomen och skapande av arbetstillfällen i utvecklingsländerna: åtgärder som ska vidtas (2009/2171(INI) (A7-0192/2010).

  Eleni Theocharous , föredragande. – (EL) Herr talman! Vi vet alla att framför allt Afrika och andra regioner i världen som är förlamade av både fattigdom och demokratiska underskott utgör världssystemets ömma punkt.

Jag åtog mig att utarbeta detta betänkande – naturligtvis med hjälp från alla politiska grupper – i den starka övertygelsen om att EU kan bidra till att bekämpa fattigdomen på flera sätt och framför allt genom att skapa arbetstillfällen. EU måste självklart hjälpa de omkring 50 procent av världens invånare som lever under fattigdomsgränsen.

Med tanke på den misstro och misstänksamhet som människor i underutvecklade länder hyser gentemot de utvecklade länderna och den eventuella reaktionen från befolkningarna i Europa på att man ständigt tär på resurserna för att hjälpa de fattiga, har vi försökt att redan från början göra klart att en utveckling av den tredje världen på alla sätt kommer att ha betydande positiva effekter för EU. Att skapa arbetstillfällen kan till exempel bidra till att få bukt med den okontrollerade migrationen och samtidigt minska instabiliteten i fattiga länder.

Eftersom en grundläggande förutsättning för utveckling naturligtvis är att upprätta, återställa eller förbättra demokrati och demokratiska institutioner och demokratiseringsinstitutioners funktion, och naturligtvis även att skydda mänskliga rättigheter och barns rättigheter, samt att det civila samhället agerar och deltar, inkluderade vi detta som en särskilt viktig faktor.

Vi betonade särskilt vikten av att förbättra utbildningen och ge forskare och andra kvalificerade yrkesmänniskor möjlighet att stanna kvar i sina hemländer.

Särskild hänsyn togs till aidsepidemin och dess konsekvenser som särskilt försvårande faktorer som bidrar till den onda fattigdomscirkeln och vi beskrev därför vilka åtgärder som måste vidtas för att ta itu med dessa faktorer så att de inte bromsar utvecklingen och insatserna mot fattigdom.

Vi beaktade slutligen de många åtgärder som utan framgång har vidtagits av världssamfundet och alla internationella konventioner som används för att bekämpa fattigdomen. Nittiosju ändringsförslag lades fram och vi lyckades nå enighet om många av dem.

Därmed återstod ett antal ändringsförslag av mer ideologisk karaktär om vilka vi ännu inte har nått full enighet och ett antal formella frågor. Jag tror dock inte att de är av någon större praktisk betydelse om vi verkligen vill få bukt med fattigdomen.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Den nuvarande ekonomiska krisen, som i sin förlängning har orsakat högre livsmedels- och bränslepriser, har lett till att miljontals människor hamnat i fattigdom. Detta utgör en stor utmaning för utvecklingsländerna. Trots att EU är den största biståndsgivaren i världen går kampen mot fattigdom fortfarande relativt långsamt. Det är helt nödvändigt att ompröva utvecklingspolitiken, att införa innovativa finansieringsmetoder och att bekämpa skattesmitningen i dessa länder.

Jag hoppas att man vid toppmötet om millennieutvecklingsmålen, som hålls just nu, kan utarbeta effektiva mekanismer för att påskynda fattigdomsminskningen.

Som medlem i EU har Rumänien blivit en biståndsgivare. I april gav mitt hemland gåvobistånd till ett värde av 100 miljoner euro till Moldavien.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill ta upp ett annat sätt att se på saken, nämligen ur ett jordbruksperspektiv. Jordbruk spelar en avgörande roll för att lindra fattigdomen i världen och förse befolkningen med mat. För att utveckla ett hållbart och stabilt jordbruk måste vi dock ha lämpliga priser på jordbruksprodukter på världsmarknaden. Lämpliga priser är en viktig ekonomisk förutsättning för att etablera ett fungerande jordbruk i utvecklingsländerna. Det krävs naturligtvis också att det politiska läget är stabilt och att det inte finns någon korruption. Detta är en möjlighet att bekämpa svält, skapa arbetstillfällen och minska fattigdomen.

Jag har ytterligare en kommentar beträffande exportsubventioner. Här har EU tidigare gjort misstag. Vi insåg dock problemen och rättade till dem. Det är helt enkelt fel att än en gång lägga skulden för dessa exportsubventioner på EU:s jordbrukspolitik.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Investeringar i sjukvård och utbildning leder i regel till ökad välfärd för människorna i utvecklingsländerna och är en förutsättning för en hållbar utveckling på alla samhällsnivåer. Det är enligt min uppfattning mycket sorgligt att dessa länders nationella budgetar, för att inte tala om EU:s utvecklingsbistånd, inte tar tillräcklig hänsyn till detta och att man inte ens anslår minimala 20 procent av sina utgifter till sjukvård och grundutbildning.

Jag stöder helhjärtat kravet att grundutbildning och folkhälsa ska ligga till grund för utvecklingspolitiken för att se till att det inte sker någon minskning av de nationella utgifterna och det internationella biståndet till dessa områden. Kommissionen måste se till att de ekonomiska resurserna används effektivt för att uppnå dessa mål i de planerade mottagarländerna och för de angivna och mest drabbade mottagargrupperna.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Att minska fattigdomen och skapa arbetstillfällen i utvecklingsländer förutsätter en samarbets- och utvecklingspolitik som vägleds av sann solidaritet och bidrar till att stärka en autonom och suverän utveckling i dessa länder.

Det förutsägbara misslyckandet att uppnå millennieutvecklingsmålen i tid gör det desto viktigare att rätta till bristerna och inkonsekvenserna på denna nivå.

Det är inte möjligt att minska fattigdomen utan utbildningssystem och fri sjukvård av god kvalitet och utan att prioritera utveckling av jordbrukssektorn och dessutom livsmedelssuveränitet och livsmedelstrygghet. Utan att diversifiera ekonomin, stödja lokal produktion och upprätta rättvisa och rimliga handelsförbindelser, vilket är oförenligt med en påtvingad fri och avreglerad handel, kan man inte skapa hållbar och varaktig sysselsättning med rättigheter.

Jag vill avslutningsvis säga att det är olyckligt att man fortsätter att ignorera de begränsningar som utlandsskulder och skuldåterbetalning medför för mindre utvecklade länder. Att avskriva denna skuld är helt enkelt en fråga om rättvisa.

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman! Jag vill återigen för min kollega, Kristalina Georgievas, räkning tacka Eleni Theocharous för detta mycket utförliga och balanserade betänkande om en högaktuell fråga, eftersom den är en av de frågor som diskuteras på högsta nivå bland världens ledare just nu i FN. Ert arbete lyfter med rätta fram en mycket viktig angelägenhet för det internationella samarbetet: minskningen av fattigdomen och skapandet av arbetstillfällen. Denna fråga är ännu viktigare i dag till följd av den ekonomiska och finansiella krisen och den extremt kraftiga prisuppgången på olja, råvaror och – som ni påpekade, fru Băsescu – vissa livsmedel.

Som ansvarig för finansiella tjänster är jag även personligen oroad över spekulationerna, de extrema råvaruspekulationerna. Det är en fråga som jag också tog upp i morse med min kollega, Dacian Cioloş, i en debatt i Bryssel och vi förband oss – utöver vad jag redan har presenterat i veckan om regleringen av derivat – att införa instrument för att hantera och minska de spekulationer i råvaror, i synnerhet livsmedelsråvaror, som jag personligen finner anstötliga och som drabbar de länder som har minst förmåga att tillgodose de egna livsmedelsbehoven.

Skapandet av arbetstillfällen och sociala skyddssystem har visat sig vara ett effektivt sätt att minska fattigdomen över huvud taget och framför allt motverka krisens negativa effekter på det sociala området. I april 2009 antog kommissionen ett meddelande i vilket man gjorde ett åtagande om att hjälpa utvecklingsländerna att övervinna krisen, ett initiativ som även stöddes av rådet. Detta visar vårt engagemang för sysselsättning och för uppnåendet av framsteg när det gäller social trygghet för de mest utsatta. Vi kan dock inte bara agera defensivt när kriser inträffar, utan måste också arbeta långsiktigt. Jag tror att detta var den springande punkten i ert anförande, herr Ferreira: vi måste agera långsiktigt för att stödja dessa länder, framför allt de svagaste.

EU-ministrarna bekräftade också sitt åtagande när det gäller millennieutvecklingsmålen i rådets slutsatser, som antogs nu i veckan, och som ni vet hålls just nu ett toppmöte i New York. En politik för att främja sysselsättning och sociala trygghetssystem, som Miroslav Mikolášik tog upp, sägs i rådets slutsatser vara en viktig del av millennieutvecklingsmålen. Kommissionen är övertygad om att det helt enkelt är omöjligt att bekämpa fattigdomen utan att ta hänsyn till dessa två aspekter och som ni helt riktigt påpekar, fru Theocharous, måste de mest utsatta stå i fokus för våra utvecklingsinsatser.

Vår politik är naturligtvis meningslös om den inte genomförs i praktiken, om den inte lämnar diskussionsstadiet. Införandet av en särskild ”Sårbarhets-FLEX”-mekanism är ett bra exempel på hur givarna kan bidra till att hålla uppe utgifterna på det sociala området. Låt mig även nämna livsmedelsmekanismen, genom vilken socialt bistånd ges till de mest utsatta. Peter Jahr framhöll med rätta frågan om jordbruksproduktionens kapacitet att uppnå suveränitet och autonomi – jag kallar det hellre autonomi än självförsörjningsförmåga – i dessa länder på regional nivå. Det är också ansträngningar som min kollega Andris Piebalgs mycket aktivt stöder inom ramen för utvecklingspolitiken.

Fru Theocharous! I ert betänkande uppmärksammar ni med rätta FN:s agenda för anständigt arbete och Global Jobs Pact. Vi stöder dessa initiativ och jag håller helt med er när jag säger att vi måste skapa en europeisk vision till stöd för social trygghet. Kommissionen har inlett en del förberedande arbete som kommer att leda till en sådan gemensam vision. Det första steget syns i EU:s rapport om utveckling 2010, där man specifikt tar upp social trygghet i de minst utvecklade länderna.

Vi måste också hitta innovativa lösningar. Jag anser att organisationer inom den sociala ekonomin är just de enheter som kan få fram en del av dessa innovativa lösningar.

Jag vill slutligen tacka er för att ni har fäst vår uppmärksamhet på jämställdhetens viktiga roll för att minska fattigdomen. Kommissionen och medlemsstaterna är helt överens med er på denna punkt. Det var också därför rådet den 14 juni antog en handlingsplan för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män på EU-nivå som bifogas slutsatserna om millennieutvecklingsmålen.

  Talmannen. – Punkten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon (tisdagen den 21 september 2010) kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Omröstningen om betänkandet om minskning av fattigdom och skapande av arbetstillfällen i utvecklingsländer sammanfaller med tioårsdagen för lanseringen av millennieutvecklingsmålen. Trots de framsteg som har gjorts finns det ett uppenbart behov av att skynda på insatserna för att kunna klara av dessa utmaningar fram till 2015. För första gången i historien är en miljard människor drabbade av svält. Bara i år har ytterligare 64 miljoner människor sällat sig till dem som redan var drabbade av extrem svält. Denna verklighet tvingar oss att fokusera på att skapa arbetstillfällen i utvecklingsländerna eftersom det är det effektivaste sättet att besegra fattigdom och socialt utanförskap. Det krävs därför ett mer konsekvent bistånd för att stödja utbildningsprocessen och stoppa utvandringen av välkvalificerade arbetstagare. Den senaste livsmedelspriskrisen har visat hur stora spänningar bristen på livsmedelstrygghet orsakar i fattiga länder. Jordbruket måste därför ägnas mer uppmärksamhet, eftersom det i dag utgör den enda utkomstmöjlighet som står till buds för majoriteten av befolkningen i utvecklingsländerna, varav 75 procent lever på landsbygden.