Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 21 september 2010 - Strasbourg

4. Toppmöte mellan EU och Kina den 6 oktober 2010 (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalande om toppmötet mellan EU och Kina den 6 oktober 2010 (2010/2862(RSP)).

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag är glad över att vara här i dag för att diskutera förberedelserna inför det trettonde toppmötet mellan EU och Kina. Toppmötet är särskilt viktigt i år, eftersom vi firar 35-årsjubileet för inrättandet av diplomatiska förbindelser mellan EU och Kina, och med tanke på att vi för första gången tillämpar den struktur som Lissabonfördraget ger oss.

Vid förra veckans möte i Europeiska rådet diskuterade stats- och regeringscheferna EU:s utmaningar och möjligheter i förbindelserna med strategiska partner som Kina. Detta hade förberetts vid förra helgens informella möte för EU:s utrikesministrar i Gymnich, som jag deltog i tillsammans med vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton och flera andra kommissionsledamöter. Det finns ett behov av, och även en vilja, att agera på ett mer integrerat och samstämmigt sätt. Vi måste ha mer klart för oss vad vi vill ha ut från våra strategiska partner, och samtliga 27 medlemsstater måste föra ut samma budskap.

Förbindelserna mellan EU och Kina har utvidgats enormt under de senaste 35 åren, särskilt på det ekonomiska området. Vi är viktiga handelspartner för varandra. EU-företag drar nytta av den fortsatta tillväxten i Kina, men mer måste göras för att ytterligare öppna den kinesiska marknaden och förbättra genomförandet av reglerna, t.ex. om offentlig upphandling och immateriella rättigheter.

Detta trettonde toppmöte mellan EU och Kina är det första efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Vi vill inta ett långsiktigt perspektiv och agera som en partner för att hantera globala utmaningar som klimatförändringen, behovet av att hålla marknaderna öppna och lika tillgång till råvaror, samt frågorna om den internationella stabiliteten och rättstatsprincipen.

Vi kommer att se på den funktion som de olika politiska och sektorsvisa dialoger som förs mellan EU och Kina fyller. Partnerskaps- och samarbetsavtalet kommer att diskuteras, särskilt dimensionen att inrätta en rättslig och institutionell ram för vidareutvecklingen av vårt partnerskap.

Mänskliga rättigheter löper som en röd tråd genom EU:s yttre politik. Även om betydande skillnader kvarstår är det viktigt att vi diskuterar människorätts- och rättstatsfrågorna under det kommande toppmötet. Vi kan även bygga vidare på vissa konkreta exempel, t.ex. CESL (China-EU School of Law).

Det trettonde toppmötet mellan EU och Kina hålls några veckor före två viktiga internationella evenemang, nämligen G20-mötet i Seoul i november och klimatmötet i Cancún i december. Att finna en gemensam grund med Kina för att anpassa deras ståndpunkt till våra prioriteringar är därför ett viktigt mål för toppmötet.

Det är även viktigt att ta itu med missuppfattningar och skapa kontakter mellan människor. För första gången kommer därför ett kulturellt forum att hållas i anknytning till toppmötet. Det är också skälet till att 2011 kommer att utses till Europas–Kinas ungdomsår, med målsättningen att stärka den ömsesidiga förståelsen mellan europeiska och kinesiska ungdomar och främja en dialog mellan kulturerna. Detta kommer att fortsätta under 2012, som kommer att utses till året för interkulturell dialog EU–Kina.

Toppmötet kommer efter ett mycket givande år för den politiska dialogen, där flera viktiga högnivåmöten har hållits tidigare i år, bland annat ”Högskolebesöket”, som leddes av ordförande José Manuel Barroso, och Catherine Ashtons besök till Kina tidigt i september för den första rundan av den strategiska dialogen. Ett möte i högnivådialogen för ekonomi och handel planeras till november. Kommissionsledamöterna Joaquín Almunia, Olli Rehn och jag själv kommer att leda EU-delegationen, som består av flera kommissionsledamöter.

Vi instämmer alla i målet att Kina bör utvecklas ytterligare, bli mer öppet och transparent, följa internationella människorättsnormer, välkomna internationella företag och EU-företag på lika villkor och samarbeta för att hantera de globala utmaningarna. För att uppnå detta måste vi fortsätta att engagera oss i och fördjupa vårt samarbete. På så vis kan vi vidareutveckla våra förbindelser och samtidigt diskutera svåra frågor för oss och Kina.

Toppmötet i oktober är nästa tillfälle för oss att göra ett bokslut av våra förbindelser och diskutera vilken riktning vi vill att de ska gå i under de närmaste åren.

  Ioannis Kasoulides, för PPE-gruppen. – (EN) Fru talman! Den globaliserade multilaterala världen, med utmaningar i form av klimatförändringen, en tryggad energiförsörjning, icke-spridning av kärnvapen, Iran och Nordkorea, gemensamma säkerhetsfrågor som terrorism och piratdåd samt fredsinsatserna i instabila regioner i Mellanöstern, kräver ett strategiskt partnerskap mellan Kina och EU.

EU är Kinas största handelspartner och Kina är EU:s näst största handelspartner. Kina är den största källan till import av tillverkade varor. Handelsunderskottet till förmån för Kina beror delvis på svårigheterna att få tillträde till de kinesiska marknaderna. Icke-tariffära marknadshinder, immateriella rättigheter och möjligheter att delta i offentliga upphandlingar är frågor som står högt upp på dagordningen för insatserna att utöka partnerskaps- och samarbetsavtalet.

I våra förbindelser med Kina värnar vi om våra gemensamma intressen, men även om våra värderingar. Inom ramen för den politiska dialogen, och på likställda villkor, främjar EU Kinas övergång till ett öppet samhälle som grundas på ordning och respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi förespråkar mänskliga rättigheter för folket i Tibet och i andra kinesiska provinser, men med fullständig respekt för Kinas territoriella integritet. Vi välkomnar det senaste avtalet med Taiwan, men respekterar politiken för ett Kina. Den globala ekonomiska krisen har visat att det råder ett globalt ömsesidigt beroende.

Vi välkomnar Kinas ekonomiska utveckling och återhämtning som en stabilitetsfaktor, och vi efterlyser en ytterligare uppskrivning av renminbin för att undvika snedvridningar i världens monetära ordning.

  Libor Rouček, för S&D-gruppen. – (CS) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europeiska unionen och Kina delar många liknande globala utmaningar och problem: att övervinna den ekonomiska krisen, klimatförändringen, terrorismen, spridningen av massförstörelsevapen, den okontrollerade migrationen och många andra problemområden. Vi kan dock inte lösa dessa problem eller utmaningar på egen hand. Vi måste samarbeta, vi måste söka partner för gemensamma lösningar, och på det här området är EU och Kina naturliga strategiska partner. Vid det kommande toppmötet räknar vi därför med att båda parterna kommer att vara medvetna om sitt globala ansvar och kommer att föreslå konkreta åtgärder och lösningar, åtminstone för några av dessa utmaningar och problem.

I dag, när det globala toppmötet om fattigdom hålls i New York under FN:s ledning, tycker jag att det är värt att nämna att EU och Kina också är särskilt lämpliga partner i insatserna att utrota den globala fattigdomen. Ledamöterna från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet förväntar sig även att EU:s företrädare vid toppmötet mellan EU och Kina den 6 oktober kommer att göra tydliga uttalanden om vissa bilaterala problem. Vi tänker här på uttalanden om utvecklingen av och stödet till ömsesidig handel, tillträdet för europeiska varor och tjänster till den kinesiska marknaden, naturligtvis inklusive offentliga kontrakt, upphovsrättsskyddet, skyddet av arbetsrättsnormer, och vi tänker även på mänskliga rättigheter, turismutveckling, utbyten mellan studenter och ungdomar och så vidare.

  Niccolò Rinaldi, för ALDE-gruppen. – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ett toppmöte mellan Kina och EU är ett mönster av flit mellan två vänner som har ömsesidiga skäl att vara nöjda. I vissa aspekter går förbindelserna långt tillbaka i tiden, eftersom både EU och Kina har bidragit till en säkrare och mer välmående värld.

Handelspolitiken är en central faktor i denna kombinerade insats, även om det finns saker som inte fungerar ordentligt, och trots att det är sant att EU:s handelsunderskott har tredubblats under de senaste fem åren. Detta är inte hållbart för EU, men det är kanske oundvikligt med tanke på Kinas kontinuerliga sociala och miljömässiga dumpning, landets världsrekord i förfalskning av läkemedel, att den kinesiska marknaden är stängd för tjänster, landets ovilja att delta i handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta-avtalet) och dess instinktiva reaktion att föra en stängd politik, även med avseende på mänskliga rättigheter: från förtrycket av det tibetanska folket, som är kulturellt, andligt och etniskt undertryckt, till dess obstinata vägran att de facto erkänna Taiwans suveränitet, avsaknaden av yttrandefrihet i medier och på Internet, och den skamliga och systematiska tillämpningen av dödsstraffet.

Allt detta är gamla politiska frågor för oss – och vi är skyldiga att tala om dessa frågor med våra kinesiska vänner – för varför ska vi förolämpa intelligensen hos ett folk vars civilisation alltid har varit i takt med tiden? Vi har inte mycket att lära Kina, snarare motsatsen: kinesernas inflytande över konkurrensen, inklusive landets handelspolitik, beror på att Kina har 1,5 miljarder invånare och bara en utrikesminister, bara en skattepolitik och bara en valuta. EU-27 + 1, som ständigt vacklar i sina förbindelser med Kina, har därför fortfarande mycket kvar att lära och måste åter bygga upp sin enighet.

  Reinhard Bütikofer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr De Gucht! Jag instämmer i er grundläggande premiss att EU måste arbeta för att inrätta ett strategiskt partnerskap med Kina. Men om vårt nästa steg nästan alltid är att återigen börja tala om den kinesiska marknaden, anser jag att vi har en trångsynt inställning till detta strategiska partnerskap. Vi underskattar Kina och EU:s eget ansvar.

Jag vill därför ta upp några frågor som går utöver de naturligtvis mycket viktiga ekonomiska förbindelserna mellan oss och kineserna. Under ett besök till Vietnam nyligen gjorde den amerikanska utrikesministern Hillary Clinton ett mycket överraskande utspel med avseende på säkerheten i Sydkinesiska havet, och har intagit en ståndpunkt som bör falla EU i smaken. Det handlar om att inrätta en multilateral konflikthanteringsstrategi inom detta komplexa område som är så ekonomiskt viktigt för oss. Har EU en ståndpunkt i den frågan? Instämmer vi i det synsättet, eller har vi ingen åsikt om detta?

Nästa klimatmöte kommer snart att hållas i Cancún. Under det senaste klimatmötet var kineserna inte särskilt hjälpsamma, och jag säger detta med mild ironi. Vi kunde också ha varit mer självkritiska i det här avseendet. Finns det en EU-strategi för att samarbeta med kineserna för att få fart på saker och ting när det gäller Cancún och perioden därefter? Det står klart att det amerikanska bidraget till den här frågan i stort sett är obefintligt för närvarande på grund av interna politiska problem.

Vi måste naturligtvis även se på de ekonomipolitiska frågorna. När det gäller råvaror och ovanliga jordartsmetaller vill parlamentet gärna få höra om er strategi på det här området. Vill vi hota kineserna med Världshandelsorganisationens (WTO) sanktioner? Anser ni att det är rätt handlingssätt? Eller vill vi hellre inrätta en samarbetsstrategi, som t.ex. omfattar insatser för att hjälpa kineserna att lösa sina problem på detta område genom tekniköverföring? Jag skulle vilja att vi inte bara talar om det strategiska partnerskapet, utan även om själva strategin och EU:s strategiska mål, som kommer att hjälpa oss att uppnå det.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Utländska observatörer har varit konstant förbluffade över tillväxttakten i den kinesiska nationella ekonomin i över 30 år vid det här laget. Under den här tiden har ett utvecklingsland, där en stor majoritet av medborgarna är beroende av omekaniserat jordbruk, hämtat in århundraden av eftersläpning jämfört med de utvecklade länderna genom en ekonomisk utvecklingstakt vars like inte skådats på många år. En del statsmän och politiska kommentatorer glömmer att vi fortfarande talar om ett utvecklingsland, där cirka 70 procent av befolkningen fortfarande försörjer sina familjer genom omekaniserat jordbruk, vilket innebär att familjen äter när skörden är god, men svälter när skörden slår fel. Dagens utvecklingsnivå i Kina kan därför jämföras med utvecklingsnivån i de industrialiserade länderna under andra hälften av 1800-talet. Endast genom att ha denna grundläggande faktor i minnet kommer vi att uppnå ömsesidigt fördelaktiga överenskommelser vid toppmötet, utan att ge oss ut på nutidshistoriens tunna is, för att inte tala om att pressa våra partner att ta det stora språnget inom något av de områden som diskuteras. I så fall kommer den kinesiska sidan att vara ytterst ovillig att ge efter för påtryckningar från EU. Alla som minns följderna av det stora språnget på 1960-talet förstår säkerligen vad jag talar om.

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Den kinesiska marknaden är attraktiv för EU-företagen. Vi har emellertid en djungel av ofta ändrade och retroaktivt gällande regler som blockerar de europeiska företagens väg mot denna frestande marknad.

Detta klargörs mycket tydligt i det positionspapper på 647 sidor med 380 rekommendationer till den kinesiska regeringen som Europeiska handelskammaren i Peking offentliggjorde tidigt i september – alltså helt nyligen. Jag förväntar mig därför att rådet och kommissionen ser till att detta dokument, som är avgörande för att förbättra förbindelserna mellan EU och Kina, tas med på dagordningen för det kommande toppmötet mellan EU och Kina. Europeiska handelskammaren kräver med all rätt att rådet och kommissionen ger enhetliga signaler som verkligen representerar och försvarar EU-företagens intressen i landet.

  Lucas Hartong (NI). – (NL) Fru talman! Jag vill med eftertryck fästa er uppmärksamhet på Kinas roll i förhållande till Nordkorea. Under diktatorn Kim Jong-Ils besök till Kina nyligen förklarade Kinas president Hu Jintao att han vill att Kina ska öka sin handel med Nordkorea. Detta är något som mitt parti, Nederländska frihetspartiet, ser som mycket oroande.

Faktum är att Kina stöttar Nordkorea, medan vi vill att denna omänskliga regim störtas så snart som möjligt. För närvarande finns många nordkoreaner som är mycket rädda, särskilt nordkoreanska kristna, som lever i Kina som flyktingar. Så snart de upptäcks av den kinesiska polisen skickas de omedelbart tillbaka till Nordkorea och sätts i arbetsläger, och det finns många barn bland dem. Vid en tidpunkt när Nordkorea utför kärnvapentester och svälter sin egen befolkning, får landet politiskt stöd från Kina.

Jag skulle vilja få höra kommissionens kommentarer om huruvida EU bör upprätthålla sina handelsförbindelser med Kina när landet undertrycker de mänskliga rättigheterna på ett sådant sätt och inte upphör att repatriera nordkoreanska flyktingar. I detta avseende vill jag även uppmana EU att föra upp Nordkoreafrågan högst upp på den politiska dagordningen för de kommande förhandlingarna.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE). – (ES) Fru talman! Dagens debatt ger upphov till frågan om hur vi ska kunna bygga upp ett strategiskt partnerskap med Kina på grundval av landets ekonomiska potential och vårt värdesystem, särskilt med avseende på mänskliga rättigheter, som måste ha en universell karaktär.

Garton Ash, en briljant brittisk analytiker, har sagt att förbindelserna med Kina presenterar fyra problem, som alla börjar med bokstaven ”t” på engelska: ”trade” (dvs. handel), Taiwan, Tibet – och här vill jag påminna parlamentet om det inställda toppmötet mellan EU och Kina 2008 – och slutligen Tiananmen, med avseende på människorättsfrågorna.

Precis som Ioannis Kasoulides sade står en sak klar, och det är att ingen av de utmaningar som världen står inför för närvarande, som globaliseringen, den digitala ekonomin, reformen av finanssystemet, säkerhetsfrågorna, kampen mot kärnvapenspridning – se bara på fallet med Iran – bevarandet av miljön och naturresurserna eller en tryggad energiförsörjning, kan lösas utan samarbete med Kina.

Förenta staterna har lyckats inrätta strukturerade förbindelser med Kina, dock inte utan problem. President George Bush gav kongressens guldmedalj till Dalai Lama, men förbindelserna mellan de båda länderna fungerar fortfarande.

Herr kommissionsledamot! Mot bakgrund av Kinas betydelse i världen, i FN:s säkerhetsråd, i G20 och i Brik-länderna, kommer EU att lyckas bygga upp och befästa dessa förbindelser? Ännu viktigare, kommer vi i EU att lyckas jämna vägen mot frihet med tanke på det unika kinesiska statskapitalismsystemet?

Jag anser att detta är den allra viktigaste frågan, och jag vill uppmana kommissionsledamoten att försvara vårt värdesystem vid det kommande toppmötet och samtidigt visa en viss pragmatism.

  Henri Weber (S&D). – (FR) Fru talman! Jag skulle ha velat att Catherine Ashton eller åtminstone någon från rådet hade varit närvarande under en så här viktig debatt.

Grattis Kina! Landet har beslutat sig för att ta ledningen inom miljövänlig teknik, och 38 procent av landets mycket omfattande återhämtningsplan har investerats i dessa nya industrier. Kina är redan världens största producent och största exportör av solpaneler och vindturbiner.

Vi skulle vara fantastiskt nöjda med denna nya inriktning, som kan bidra till att minska föroreningsnivåerna i Kina och i världen, om bara produktionen skedde enligt WTO-reglerna. Så är emellertid inte fallet.

Kinesiska exporterande företag mottar massivt stöd från statligt ägda banker och lokala myndigheter. Även om vissa marknader för miljövänlig teknik är öppna för utländska företag och investeringar, förblir många av dessa marknader begränsade när det gäller kvoter, och en del är till och med stängda. En sådan illojal konkurrens är ett hot mot våra företag i EU.

Herr kommissionsledamot! Kina har ingått WTO-avtal. EU måste se till att landet strikt följer dessa regler.

  Marielle De Sarnez (ALDE). – (FR) Fru talman! Jag anser att det är hög tid att vi överväger EU:s förbindelser med Kina och även utformar en ny strategi. Jag har tre förslag.

För det första, och som rådsordföranden sade, behöver vi ömsesidighet. Kinesiska företag får t.ex. inte fortsätta att slå sig ned i EU när EU-företagen nekas tillträde till den kinesiska offentliga marknaden. Ett val måste träffas. Jag förväntar mig att åtgärder vidtas i det här avseendet.

För det andra kan unionen inte längre tolerera dumpning när det gäller välfärd, hälsa och miljö utan att reagera på detta, eftersom EU är direkt ansvarigt för många utlokaliseringar av produktionen utanför EU. De löjligt låga arbetskostnaderna och de usla arbetsvillkoren får inte längre betraktas som ”naturliga konkurrensfördelar” av kommissionen. Herr kommissionsledamot, på den här punkten kräver jag att kommissionen ändrar sin doktrin.

Och för det tredje får vi inte fortsätta att blunda för människorättsfrågorna och Pekings öppna stöd till t.ex. Iran, Nordkorea eller Burma, eftersom detta uppenbarligen är ett problem. EU:s mål har alltid varit att främja uppkomsten av demokrati och demokratier. Vi får inte ge efter en enda tum i den här frågan.

  Heidi Hautala (Verts/ALE). – (FI) Fru talman! Den senaste tiden har det framgått mycket tydligt hur perplext EU är över Kinas ökade makt. Detta avspeglas även i vår människorättsdialog. Jag skulle säga att vår människorättsdialog med Kina befinner sig i kris, och det problemet måste vi lösa.

Jag vill uppmärksamma att premiärministern för denna allt starkare världspolitiska aktör helt nyligen förklarade att de ekonomiska landvinningarna i Kina kan gå till spillo om man inte genomför politiska reformer. Han gick så långt som att säga att medborgarna bör ha rätt till tillgång till information, rätt att delta i beslutsprocessen, rätt att uttrycka sin åsikt, och att de till och med bör kunna övervaka regeringsmakten.

Jag skulle vilja att dessa frågor återigen diskuteras på allvar under toppmötet mellan EU och Kina. Eftersom vi alltid får höra från företrädare för Kina att landet fungerar enligt majoritetens behov, måste vi kunna visa att vissa modiga individer, varav ett betydande antal nu sitter i fängelse på grund av sina åsikter, faktiskt är just de människor som talar för majoriteten av folket, eftersom de uppmärksammar alla på de missförhållanden som föreligger. Här kan vi bland annat nämna mjölkskandalen, de dåligt byggda skolorna och hiv/aids-skandalen. På så sätt skulle vi kanske kunna inrätta en ny människorättsdialog med Kina.

Vi måste också tillstå att det har skett vissa positiva reformer av Kinas rättssystem och att alltfler förkastar tortyr. Detta kan vara ett sätt att ge sig i kast med detta allvarliga problem. Vi vill även påpeka att antalet brott som är belagda med dödsstraff nyligen har minskats i Kina. Allt detta ger oss ännu starkare skäl att intensifiera människorättsdialogen med Kina.

  Joe Higgins (GUE/NGL). – (EN) Fru talman! Toppmötet mellan EU och Kina ses som mycket viktigt av de EU-baserade transnationella företag som vill ha mer utrymme för att skörda större vinster från sina kinesiska verksamheter – större vinster på de kinesiska arbetstagarnas bekostnad, varav miljoner exploateras på ett fruktansvärt sätt, som är migranter i sitt eget land utan mänskliga rättigheter eller arbetsrättigheter, och som endast kostar storföretagen 2,7 procent av kostnaden för de amerikanska arbetstagarna.

Toppmötet är även viktigt för den kinesiska regimen, som vill utöka handeln med EU. Bry er inte om kommissionsledamotens diplomatiska språk: detta är en illvilligt repressiv regim som rutinmässigt krossar de mänskliga rättigheterna, de politiska rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter. Men de kinesiska arbetstagarna kämpar nu för fria och oberoende fackföreningar som värnar om deras verkliga intressen.

Under de senaste månaderna har särskilt unga kinesiska arbetare lett en strejkvåg runtom i landet, och har förklarat för regimen och storföretagen från väst att de inte längre tänker låta sig behandlas som anonyma kuggar i den kapitalistiska produktionens hänsynslösa maskineri och i de stora vinster som storföretagen från väst håvar in. Många arbetare här i Europa stöder dem hela vägen i deras kamp för rättvisa.

  Daniel Caspary (PPE). – (DE) Fru talman! Jag stöder alla föregående talare som har talat om värden, frihet och mänskliga rättigheter i samband med den kommunistiska diktaturen i Kina. I dag vill jag dock inrikta mig på ekonomiska frågor. Kina är inget utvecklingsland längre, utan är den näst största ekonomin i världen.

År 2009, året för den ekonomiska krisen, nådde Kinas ekonomiska tillväxt 9 procent och överskred 11 procent under första halvåret 2010. Därför behöver vi diskutera ett antal frågor, eftersom de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kina fortfarande överskuggas av handelshinder, särskilt på den kinesiska marknaden. Under de senaste veckorna och månaderna har jag fått alltfler budskap från företagare som klagar över det försämrade företagsklimatet i Kina. Många marknader förblir stängda, t.ex. bygg- och anläggningsindustrin och finanssektorn. Det finns problem med direktinvesteringar och det immaterialrättsliga skyddet är fortfarande alldeles för svagt. Icke-tariffära handelshinder är vanligt förekommande och den kinesiska CCC-märkningen (Chinese Compulsory Certification) på t.ex. IT-området gör livet svårt för EU-företagen. Det bristande tillträdet till systemet för offentlig upphandling, avsaknaden av fritt marknadstillträde till råvaror och det ökande antalet antidumpningsärenden samt ökade exportstöd och exportbegränsningar och förekomsten av produktkopiering och förfalskning är ytterligare exempel på det för närvarande otillfredsställande samarbetet med Kina.

Kina är emellertid en partner på likvärdiga villkor och måste ta sitt ansvar för att se till att den globala ekonomin fungerar effektivt. Kina får inte tillåtas utestänga utländska företag från den kinesiska marknaden. Herr De Gucht! I utskottet sade ni till oss att EU måste vara ”öppet, men inte naivt öppet”. Jag instämmer helt i er åsikt och jag vill att ni ska veta att jag verkligen uppskattar att ni ofta talar klarspråk. Jag hoppas att ni gör samma sak i Kina.

Kommissionen måste övervaka EU-företagens intressen mer noggrant och företräda dem på ett effektivare sätt. Dessutom måste den kräva att Kina fullgör sina skyldigheter som WTO-medlem. Det är mycket viktigt att uppnå ett bra partnerskap mellan Kina och EU. För att lyckas med detta måste dock båda sidor uppföra sig som partner.

  Emilio Menéndez del Valle (S&D). – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Kina är på offensiven på exportfronten och när det gäller investeringar på praktiskt taget alla kontinenter. Handeln och investeringarna har ökat betydligt. Prognoserna tyder på att Kina 2014 kommer att gå om EU och bli den näst största marknaden för latinamerikanska exporter, och att Latinamerika år 2015 kommer att köpa mer från Kina än från EU.

Jag anser dock att det finns en intressant reservation i det här sammanhanget, nämligen att EU kan undvika en sådan händelseutveckling om vi med hjälp av vårt partnerskapsavtal med Centralamerika, flerpartsavtalet om handel mellan EU, Peru och Colombia och det framtida avtalet med Mercosur stimulerar den bilaterala handeln mellan EU och Latinamerika.

Vid det senaste toppmötet mellan EU och Kina 2009 stödde båda parter en trilateral dialog mellan EU, Kina och Afrika, och enades om att utforska möjliga samarbetsområden. Anser inte kommissionen, med tanke på rådets frånvaro, att en liknande dialog mellan EU, Kina och Latinamerika bör främjas vid nästa toppmöte?

  Charles Goerens (ALDE). – (FR) Fru talman! Kina är nu en ytterst välmående stat, som får skjuts framåt av en ekonomisk tillväxt som år efter år ligger på mellan 8 och 15 procent. Landets ekonomiska prestationer har gjort att det nu kallas världens verkstad, medan Förenta staterna sedan några årtionden tillbaka vid det här laget har tagit på sig rollen som slutkonsument.

Kina producerar för och säljer till USA och stimulerar dessutom den amerikanska konsumtionen eftersom landet, förutom att sälja varor, även förser USA med konsumentkrediter. Därför översvämmas Kina, som främjar den amerikanska konsumtionen mer än sin egen, nu av beställningar från resten av världen.

Det strategiska ömsesidiga beroendet mellan Förenta staterna och Kina är sådant att alla reella förändringar i detta underliga partnerskap skulle påverka flera länder än bara dem. När det gäller förbindelserna mellan EU och Kina är de visserligen mycket viktiga, men vi har naturligtvis mindre gemensamt inom de viktigare områdena.

Så länge det ligger i Kinas och Förenta staternas intresse att EU-exporten begränsas av en extremt stark euro är vår ställning svag. Samtidigt har Kina, ända sedan landet blev medlem i FN:s säkerhetsråd med vetorätt, blivit en kraft att räkna med i de internationella förbindelserna.

Kina, som under detta år har blivit den näst största militärmakten, kräver vår uppmärksamhet på flera sätt. Stabiliteten beror nu även på Kina. På grund av allt detta vill jag även tillägga att vi snabbt behöver en strategi för EU:s yttre förbindelser.

  Crescenzio Rivellini (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Många viktiga frågor kommer att diskuteras under toppmötet mellan EU och Kina. En av de viktigaste frågorna är enligt min åsikt främjandet av fri och rättvis handel och Kinas gradvisa integration i världsekonomin som en ansvarsfull och tillförlitlig partner.

Trots att Kina anslöt sig till WTO för nästan tio år sedan, närmare bestämt den 11 november 2001, och har gynnats av betydande fördelar, har det hittills inte funnits någon ömsesidighet för företag och inga förbättringar har gjorts för att underlätta tillträdet för internationella investerare till vissa sektorer av den kinesiska marknaden.

Inga större förändringar har skett, särskilt inte när det gäller problemen i samband med öppnandet av marknaden för offentlig upphandling, immaterialrätt och förfalskningar, exportstöd och valutamarknaden, och de internationella företagen har i stort sett samma svårigheter nu som tidigare, trots att Kina som sagt anslöt sig till WTO för många år sedan.

Den kinesiska marknaden expanderar ständigt. Kinas aggressiva politik för exportstöd, landets effektiva utnyttjande av värdet på sin valuta och safariresorna till Afrika för att plundra kontinenten på råvaror, är faktorer som oroar dem som fruktar en global ekonomisk obalans som kan undergräva världsfreden.

Vi gör därför rätt i att ställa oss vissa frågor. Var det en så god idé att låta Kina ansluta sig till WTO den 11 november 2001 utan att först enas med landet om vilka skyldigheter det skulle ha? Jag undrar om kommissionsledamoten skulle kunna besvara följande fråga: Vad hände med de förhandlingar om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal som vi enades om i december 2005, som inleddes i januari 2007 och där man sedan, så vitt jag har förstått, inte kunde gå längre i de ekonomiska aspekterna?

Kan toppmötet den 6 oktober 2010 bli ett tillfälle att ingå ett avtal som ger internationella företag fritt marknadstillträde? Kommer det vid det förestående toppmötet att vara möjligt att diskutera certifiering av licenser för tillträde till den kinesiska marknaden, särskilt för offentliga kontrakt och upphandlingar, utan att de internationella företagen måste lämna över sin sakkunskap?

Jag ser fram emot att få höra detaljerade svar från kommissionsledamoten på alla dessa frågor och att ta del av hans synpunkter på det kommande toppmötet.

  Derek Vaughan (S&D). – (EN) Fru talman! Detta toppmöte kommer att vara mycket viktigt för EU. Vi måste se till att det även blir viktigt för Kina. Jag hyser inga tvivel om att Kina vill ha ett starkt, integrerat EU. Landet vill ha en multipolär – inte en bipolär – värld, och det bör vi välkomna.

Vi måste därför försäkra oss om att EU har en stark och samordnad strategi för många viktiga frågor – till exempel om handelskopplingar och immateriella rättigheter, för att vi ska kunna få tillträde till den enorma och växande kinesiska marknaden, men även om klimatförändringen och energin. Energi är en särskilt viktig fråga för både EU och Kina. Därför anser jag att samarbete på områden som ren energiteknik är ett viktigt diskussionsämne för oss. Vi bör diskutera teknikutbyte, t.ex. koldioxidavskiljning. På så vis kan vi förbättra vår miljö och det kommer även att vara positivt för vår energipolitik.

  Elmar Brok (PPE). – (DE) Fru talman, herr De Gucht! Ett strategiskt partnerskap innebär att båda partner för ut samma budskap. En av de två partnerna, EU, har tyvärr inte nått den punkten på många år, särskilt inte i de ekonomiska frågorna. Vi vet att ett gemensamt ansvar från båda parters sida är ett inslag i strategiska partnerskap. Därför är ett partnerskap i yttre och säkerhetspolitiska frågor, regional säkerhet och frågor som Iran och Nordkorea oerhört viktigt. Särskilt inom de två sistnämnda områdena har händelser inträffat som har lett till att Kina har tagit på sig ett allt större ansvar.

Vi behöver emellertid även se ett gemensamt ansvar för handel och ekonomiska standarder, för allmänna mänskliga rättigheter och för miljömässiga och sociala frågor. Kina får inte gömma sig bakom utvecklingsländerna i dessa frågor allteftersom landet blir allt starkare både politiskt och ekonomiskt sett. Den enorma ekonomiska tillväxten i Kina sedan 1980-talet förtjänar vår beundran. Under 1700-talet hade Kina en BNP som uppgick till en tredjedel av den globala BNP, och här måste vi vara ärliga mot oss själva, landet är på väg att återta den ställningen. Så är för närvarande fallet med 8 procent av befolkningen. Detta är en dramatisk förändring av situationen, som kommer att leda till ett ekonomiskt maktskifte i politiska termer. Detta framgår mycket tydligt av finanskrisen.

Det innebär emellertid också att saker och ting bara kommer att fungera om Kina är berett att generöst öppna sina marknader. Landet måste upphöra med sin strategi för offentlig upphandling och licensiering, som går ut på att utesluta andra aktörer, det måste börja tillämpa upphovsrättslagen och göra det på ett korrekt sätt, och det måste upphöra med sin praxis att bara ingå avtal som omfattar den nödvändiga kunskapsöverföringen ur ett kinesiskt perspektiv.

Jag anser att vår uppgift vid detta toppmöte är att försöka fastställa Kinas marknadsekonomiska status, eftersom jag ser detta som en central fråga för att gå vidare med dessa frågor.

  Edite Estrela (S&D). – (PT) Fru talman! Vi måste dra nytta av toppmötet så att EU och Kina kan enas om gemensamma ståndpunkter inför klimatmötet i Cancún. Det är viktigt att dra lärdom av händelserna vid Köpenhamnsmötet. Det är oförståeligt att Förenta staterna har förhandlat fram en minimalistisk överenskommelse med Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika, och att EU:s ambitiösa förslag har nonchalerats.

EU måste åter ta ledningen i kampen mot klimatförändringen och utöva ett positivt inflytande på sina strategiska partner. Kina är centralt i den kampen, inte bara för att det är världens mest tätbefolkade land och har en blomstrande ekonomi, utan även för att Kina redan är det land som släpper ut mest växthusgaser och förbrukar mest kol i världen.

Kina föreslår att koldioxidutsläppen ska minskas till 2020, samtidigt som landet ökar användningen av förnybara energikällor och sin skogsbeklädda yta. Det är en början, men det är inte tillräckligt. Vi måste vara mer ambitiösa om vi vill rädda vår jord.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Mina damer och herrar! Vissa av EU:s mål är helt korrekta. Andra mål är dock otidsenliga, och jag anser att det faktum att Kina inte erkänns som en marknadsekonomi hör till dessa. Flera talare har nämnt betydelsen av marknadstillträde. Jag vill fästa kommissionsledamot Karel De Guchts uppmärksamhet på att europeiska livsmedelsprodukter endast kan komma in på den kinesiska marknaden via Hongkong. Det skulle vara bra om kommissionen agerade även inom detta område. Flera talare har också tagit upp frågan om samarbete på klimatområdet. Ja, det bristande samarbetet var en bidragande orsak till att Köpenhamnstoppmötet misslyckades. När det gäller människorättsfrågorna är det slutligen rätt att vi talar för Tibets självständighet, för minoriteternas sak, men vi får inte glömma att 700 miljoner personer på landsbygden och 200 miljoner gästarbetare inte har tillgång till vare sig hälsovård, social säkerhet eller pensioner, och frågan om deras barns skolgång har inte lösts.

  Victor Boştinaru (S&D). – (EN) Fru talman! I dag vill jag återigen upprepa något som jag alltid har sagt: förbindelserna mellan EU och Kina är ytterst viktiga för båda sidor och för hela världen. Det är ännu mer sant i dag, när den snabba tillväxten fortsätter i Kina medan EU fortfarande kämpar med krisen.

EU behöver Kina och Kina behöver EU. Hittills har EU inte uppnått något verkligt strategiskt avtal med Peking. Min förhoppning är att det kommande toppmötet äntligen kommer att vara rätt tillfälle för oss att visa upp en enad front och fastställa en strategi för våra förbindelser med Kina.

Herr kommissionsledamot! Nu när toppmötet närmar sig och så viktiga punkter står på dagordningen, är följande frågor centrala inom ramen för det strategiska partnerskapet för denna höst och nästa vår. För det första måste EU och Kina bygga upp ett starkt och effektivt partnerskap i G20. För det andra har vi Cancún, där vi har dragit lärdom av EU:s misslyckande vid klimatkonferensen i Köpenhamn. För det tredje har vi frågan om internationellt bistånd och utveckling – inte bara för Afrika – med målsättningen att samarbeta för att förverkliga millennieutvecklingsmålen, så att de inte bara blir heliga löften.

  Reinhard Bütikofer (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Jag vill ta upp en ordningsfråga. Jag har hela tiden hoppats att rådet möjligen skulle infinna sig. Nu är debatten nästan över och rådet har tyvärr snarare utmärkts av sin frånvaro. Innebär detta att rådet inte anser det vara nödvändigt att diskutera de strategiska förbindelserna med Kina med parlamentet, eller hur ska vi tolka detta? Hur kan vi klargöra för rådet att parlamentet har rätt att spela en roll i dessa strategiska förbindelser?

  Elmar Brok (PPE). – (DE) Fru talman! Jag vill återigen nämna den överenskommelse som nåtts mellan Europaparlamentet och vice ordföranden/den höga representanten. I överenskommelsen anges att en kommissionsledamot fullständigt kan företräda vice ordföranden och tala på hennes vägnar, även i frågor av blandad vikt och i hennes egenskap av ordförande för utrikesministerrådet. Jag förutsätter att detta är vad Karel De Gucht har gjort. Detta innebär att vi återigen inför arrangemanget med dubbla roller från rådets sida. Jag ser Karel De Gucht som Catherine Ashtons företrädare i hennes fulla kapacitet.

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Vi är alla medvetna om att Europeiska unionen inte är ensam om att inse de möjligheter som erbjuds med en smart, grön ekonomi för att öka konkurrenskraften och välståndet.

Kina är ett av de länder som har satt upp liknande prioriteringar och landet investerar i tillväxtindustrier, miljövänliga tekniker, IKT-teknik och smarta nätverk. Förutom att föra ett nära samarbete inom dessa sektorer anser jag att handeln är ett annat prioritetsområde som vi bör titta på. Handeln är en av drivkrafterna för tillväxt, sysselsättning och investeringar i både EU och Kina. Vi måste vidta åtgärder inom ramen för det bilaterala samarbetet för att se till att de hinder som står i vägen för handels- och investeringsflödena undanröjs och främja en handel som grundas på tydligt fastställda normer.

Vi bör även stärka de ekonomiska och politiska band som vi har skapat med Kina som en av våra viktigaste strategiska partner.

  Katarína Neveďalová (S&D). – (SK) Kina är en viktig affärs- och handelspartner till Europeiska unionen.

Jag är naturligtvis för ett närmare strategiskt partnerskap, men det måste grundas på förtroende och ömsesidighet. Vi får emellertid inte åsidosätta de sociala förhållandena i Kina i brådskan att inrätta goda handelsförbindelser, gemensam forskning, gemensamma miljöskyddsåtgärder eller andra saker. Kinas befolkning utgör nästan en fjärdedel av världens befolkning, och trots att de senaste 20 årens sociala förändringar i Kina har lett till förbättringar, får vi inte åsidosätta de åtgärder som krävs för att Kina ska bli ett verkligt öppet och demokratiskt land.

Vi talar om 1,5 miljarder människor, som förtjänar en garanti för grundläggande mänskliga rättigheter och friheter. Vi måste dock komma ihåg att nästa år är ungdomens år inom ramen för förbindelserna mellan Europa och Kina, och i EU kommer det att vara året för volontärarbete. Jag anser därför att vi måste skapa projekt som är så nära sammankopplade med varandra som möjligt, och att vi särskilt stöder ungdomsutbyten, eftersom de yngre generationerna utgör allas vår framtid. Ju bättre förutsättningar för samarbete vi skapar nu, desto bättre kommer det att bli i framtiden.

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Fru talman! Kina förblir en hänsynslös kommunistdiktatur, men det kapitalistiska Kina slår nya ekonomiska rekord varje dag. Kina håller på att gå om Japan som världens andra ekonomi och är redan – överraskande nog – Brasiliens absolut främsta handelspartner, när Kina nu verkligen blir globaliserat.

Vi känner alla till den omfattande rusningen efter naturresurser i Afrika och Kinas skamliga stöd till den åtalade krigsbrottslingen Omar al-Bashir i Sudan och till Mugabediktaturen i Zimbabwe. Jag oroar mig för risken för ett ombudskrig i Sudan, där Kina stöder nord och amerikanerna syd, i syds strävan efter oberoende.

Jag hoppas att ratificeringen av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och reformen av de ökända laogai-arbetslägren också kommer att tas upp under toppmötet. En god nyhet enligt min åsikt – och jag talar som ordförande för Europaparlamentets Taiwan Friendship Group – är att Kommunistkina, Folkrepubliken Kina, nu behandlar Taiwan med mycket mer respekt och att förbindelserna över sundet är mycket mer avspända.

  Roberta Angelilli (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Kommissionsledamoten har helt riktigt beskrivit Kina som en strategisk partner, men låt oss vara uppriktiga: förbindelserna är enkelriktade!

EU är av strategisk betydelse för Kina, vilket innebär att Kina har en tydlig och mycket aggressiv hållning gentemot oss. Landet vet vad det vill ha från EU och får också sin vilja fram: Kina utformar reglerna så att de passar deras syften.

Vi är praktiskt taget utlämnade åt Kinas vilja. Vi har valt att inte göra ett val, att inte fastställa verkliga och långsiktiga villkor på ekonomi- och handelsområdet, och ännu mindre på människorättsområdet. Vi bortser diskret från människorättsfrågorna, så att vi slipper ta ställning till situationen i Tibet, världsrekordet i dödsstraff och landets dåliga tillämpning av de mänskliga rättigheterna i allmänhet. Även om vi försagt fastställer vissa villkor, låter vi sedan Kina systematiskt överträda villkoren utan att protestera.

Avslutningsvis vill jag säga – och kommissionsledamoten uttryckte det mycket bättre än jag genom att ställa en absolut central fråga – vad vill vi ha från Kina? Vad vill EU ha från Kina? Det kanske är dags att vi på allvar börjar ställa oss själva den frågan!

  Enrique Guerrero Salom (S&D). – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Under de närmaste veckorna kommer Europeiska unionen att hålla tre viktiga toppmöten: det första med Kina, det andra med Förenta staterna och det tredje med Afrika. Samtidigt har det gått ett år sedan Lissabonfördragets ikraftträdande, och EU:s utrikestjänst kommer att inleda sin verksamhet.

Det är dags att EU spelar sin roll som en global aktör på världsarenan, inte bara genom att ingå ekonomiska, utan även politiska partnerskap, när det gäller kärnvapenspridningen, klimatförändringen, säkerhetsfrågorna och Kinas roll i Afrika och Latinamerika.

Nu är det därför dags att vi håller ett toppmöte som skiljer sig från de föregående. Det här är det trettonde toppmötet, men det är det första där EU måste uppträda enat.

  Rachida Dati (PPE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! För det första instämmer jag i min kollegas synpunkter på att rådet inte är närvarande vid vårt sammanträde. Jag måste säga att jag tycker att det är lite nonchalant av rådet.

När nästa toppmöte den 6 oktober nu närmar sig måste Kina och EU resolut och beslutsamt försöka vidta åtgärder tillsammans i klimatfrågan. Vid den här tiden förra året, just här i kammaren, var vi redan fullt upptagna med att uppmana EU att göra allt det kunde för att uppnå ett ambitiöst och bindande avtal i Köpenhamn. Vi har sett att resultaten inte motsvarade våra förhoppningar och förväntningar. Ett år senare är problemen desamma, om inte allvarligare.

Om vi ska kunna tvinga eller övertyga våra partner måste vi visa att vi är precis lika beslutsamma som tidigare, vi måste t.ex. visa att vi kommer att göra allt som krävs för att infria våra åtaganden till länderna i syd. Därför är införandet av innovativ finansiering – och jag hörde president Nicolas Sarkozys tal till FN i går – det självklara svaret.

Införandet av en kolskatt vid våra gränser bör t.ex. inte uteslutas. En sådan skatt skulle fungera som ett incitament för länder som inte går tillräckligt långt i sina åtaganden för klimatförändringen, det skulle faktiskt vara mycket mer än ett hot eftersom det skulle bidra till att skydda våra arbetstillfällen och våra företag och hjälpa oss att hantera tiden efter krisen på ett bättre sätt.

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Fru talman! Under de första tre månaderna av förra året importerade Storbritannien varor från Kina till ett värde som var mer än fyra gånger så stort som värdet på dess export till landet.

Hela EU står inför ett liknande hot från den växande kinesiska ekonomin. År 2009 importerade EU varor till ett värde på 215 miljarder euro från Kina, men exporterade varor till ett värde på endast 82 miljarder euro. Vi kanske hade förväntat oss att kunna kompensera för detta handelsunderskott genom ett gynnsamt överskott i handeln med tjänster, men överskottet där uppgick till futtiga 5 miljarder euro. Vi låter kineserna förstöra industrierna och arbetstillfällena i nationsstaterna genom att hylla globaliseringen och öppna våra marknader för låglönevaror som vi helt enkelt inte kan konkurrera med. Vi måste sluta att importera varor som förstör våra industrier och arbetstillfällen.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Förberedelserna inför det kommande toppmötet är mycket viktiga, eftersom de frågor som kommer att diskuteras kommer att avgöra såväl den politiska inriktningen som prioriteringarna för vår nästa samarbetsperiod. Det är ytterst viktigt att stå fast vid kraven när det gäller kvalitetsstandarder i miljöskyddet, som omfattar klimatskydd, men även när det gäller sociala och socialpolitiska frågor och problemet med den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna.

Det är nödvändigt att mycket allvarligt analysera svårigheterna i tillträdet till den kinesiska marknaden, respekten för immaterialrätten och de principer om offentlig upphandling som tillämpas av den kinesiska regeringen. Dialogen och samarbetet på kulturområdet och Europas–Kinas ungdomsår ska välkomnas. Det krävs en ökad enighet mellan medlemsstaterna i vår inställning till Kina. Först då kommer vår politik att bli effektiv.

  Josefa Andrés Barea (S&D). – (ES) Fru talman! EU står inför en viktig utmaning i sina förbindelser med tillväxtländerna. Vi måste därför organisera våra förbindelser ordentligt.

Europeiska unionen har ett handelsmässigt, politiskt, strategiskt och humanitärt intresse i sin viktigaste partner, Kina.

Spaniens export till Kina uppgår till 500 miljoner euro och importen från Kina uppgår till 580 miljoner euro. Den autonoma regionen Valencias export till Kina uppgår till 60 miljoner euro och importen från Kina uppgår till 25 miljoner euro. Detta ger en positiv balans på 240 procent.

Den autonoma regionen Valencia är en stor exportör till Kina, och denna export utgör 12 procent av Spaniens totala export. Regionen importerar skor, leksaker och elektriska apparater. Kina är regionen Valencias tredje största kund. Landet importerar lädervaror, skor och plastvaror.

Det är därför det är nödvändigt att försöka öppna marknaden, förbättra kvalitetsgarantierna för importen, förbättra exporten, hjälpa våra företagare i handels- och sysselsättningsfrågor, samt de områden som måste läggas till ett avtal, dvs. förbättringar av miljön, de mänskliga rättigheterna och fattigdomsbekämpningen.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Fru talman, kommissionsledamot De Gucht! Jag håller till stor del med om det som Crescenzio Rivellini, ordföranden för delegationen för förbindelserna med Folkrepubliken Kina, har sagt. Trots all kritik mot EU:s arbete på det här området, som enligt min åsikt alltid är konstruktivt, anser jag att toppmötena med Kina är av central betydelse och att vi alltid bör tänka på det som skedde under Helsingforsprocessen. Där såg vi förändringar till följd av vårt förnyade närmande. Vi har fortfarande skilda åsikter på viktiga områden när det gäller handel och WTO-frågor. Jag vill dock uppmana er att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om Afrika. Tyvärr gör kineserna ett medvetet försök att undergräva människorättsnormerna i samband med viktiga anläggningsprojekt i Afrika. Jag hoppas att ni kommer att lyfta fram den frågan.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Kina är utan tvivel en viktig handelspartner för Europeiska unionen och dess medlemsstater, och handelsförbindelserna har fördjupats under de senaste åren till följd av den kinesiska ekonomins anmärkningsvärda tillväxt.

I de framtida förbindelserna mellan EU och Kina är det viktigt att skapa ett verkligt partnerskap som grundas på acceptans, men även på gemensamma värden. EU försvarar de mänskliga rättigheterna i världen, och måste därför aktivt främja sin människorättsdagordning och konsekvent verka för att de mänskliga rättigheterna och värdena respekteras.

Personligen anser jag att vi inom det här området bör undvika att kompromissa för att vi är rädda för att störa handeln. EU har en moralisk skyldighet att utöva påtryckningar på den kinesiska regeringen att ingå åtaganden som leder till en drastisk förbättring av människorättssituationen i landet, och framför allt för att Kina omedelbart och ovillkorligt går med på att införa ett moratorium mot dödsstraff, som fortfarande missbrukas för att undanröja politiska motståndare i Kina.

  László Tőkés (PPE). – (EN) Fru talman! Vi vet att EU är Kinas största handelspartner, och vi stöder landet i dess ekonomiska reformer, men vi får inte glömma att dessa reformer inte kan bli framgångsrika om inte människorättssituationen förbättras.

EU kunde framgångsrikt sätta stopp för sin nästan femtio år långa erfarenhet av kommunistisk totalitarism som berövade människorna deras identitet och störde det naturliga livsförloppet för så många människor. I dialogerna med Kina, och även under det kommande toppmötet, måste vi därför kontinuerligt inrikta oss på Kommunistkinas misslyckande att respektera de mänskliga rättigheterna.

Våra uttalanden måste spegla en starkare och mer definierad gemensam ståndpunkt för att skapa ett meningsfullt engagemang i frågor som press- och religionsfrihet, diskriminering av etniska minoriteter, Tibetfrågan, uigurerna och dödsstraffet. Jag uppmanar därför EU-företrädarna att se till att människorättsfrågorna integreras bättre i förbindelserna mellan EU och Kina.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Inför det kommande toppmötet mellan Europeiska unionen och Kina är det viktigt att kommissionen och rådet har en förståelse för karaktären i förbindelserna mellan dessa två aktörer ur den internationella politikens perspektiv.

Ur EU:s perspektiv betraktas Kinas ökande inflytande alltmer som ett hot snarare än en möjlighet, och vi ser nu med besvikelse hur vi har misslyckats att uppnå vårt ursprungliga syfte att utöva ett positivt inflytande på Kina och landets internationella agerande.

Ur Kinas perspektiv betraktas EU framför allt som en ekonomisk och teknisk makt, och Kina har inga ambitioner att lägga sig i EU:s verksamhet, även om man är känslig för EU-företrädarnas uttalanden om vilken riktning landet bör gå i. Den spända dynamiken i förbindelserna mellan EU och Kina beror på att EU, förutom ömsesidiga praktiska, strategiska och geopolitiska intressen, försöker utöva inflytande över Kina som en normerande makt. EU behöver inte bara Kina med tanke på sina intressen på säkerhetsområdet och det ekonomiska området, utan även för att stödja och genomföra EU:s syn på internationella förbindelser och mänskliga rättigheter.

  Helga Trüpel (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Kina upplever en enorm tillväxt och är ett land fullt av motsägelser. Landet blir också allt mäktigare i ett globalt sammanhang.

Det är sant att vi behöver en EU-strategi för att besluta om vilka åtgärder vi bör vidta. Vi måste klargöra våra intressen och förklara att vi vill ha multipolära globala förbindelser. Vi är intresserade av att finna en lösning på problemen i klimatpolitiken. Vi vill ha allmänt hållbara förbindelser, men vi vill inte ha en diskussion i kolonialstil. I stället skulle vi vilja ha ett partnerskap med Kina på lika villkor. Jag vill emellertid klargöra lika tydligt att de mänskliga rättigheterna är universella. Kina underlåter att uppfylla människorättsnormerna och det råder inte pressfrihet i landet. Därför måste vi fortsätta att kritisera den kinesiska regeringen. Jag tycker inte att vi bör häva vapenembargot. Vi måste fördöma ”laogai” eller tvångsarbetslägren. Vi måste kräva att förbudet mot fackföreningar upphävs och kräva kulturell självständighet för de många minoriteterna, särskilt tibetanerna och uigurerna.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Fru talman! Jag välkomnar de högnivådiskussioner som ska hållas mellan Kina och Europeiska unionen, och hoppas att de kommer att bli mycket framgångsrika.

(EN) Jag anser att vi ignorerar Kina på egen risk och att vi skulle bli de största förlorarna om vi gör det. Vi har ett fantastiskt tillfälle att skapa jämlikhet, särskilt när det gäller ömsesidiga handelsarrangemang med Kina, vilket våra företag och medborgare är i trängande behov av.

Jag vet att det finns problem på människorättsområdet och med arbetstagarnas rättigheter, Nordkorea och så vidare, men det enda sättet att påverka ett land är genom att engagera sig. Om man inte engagerar sig blir man irrelevant. Jag anser att vi har ett utmärkt tillfälle att visa att EU kan föra ut samma budskap – ett kraftfullt budskap. Om EU lyckas med detta vid det kommande toppmötet kommer det att noteras i världen, och EU skulle då blir mycket mer relevant och inflytelserikt.

Jag var glad över att besöka OS i Peking för två år sedan. Kina är ett storslaget land, med ett fantastiskt folk. Ju mer vi engagerar oss, desto bättre för dem och för oss.

  Olga Sehnalová (S&D). – (CS) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! För att ha givande förbindelser mellan EU och Kina, som grundas på ömsesidig respekt, måste vi kunna integrera och ha förståelse för skillnaderna mellan våra två kulturer. Nyckeln är att göra ett ärligt och uppriktigt menat försök till ömsesidigt erkännande. Personlig erfarenhet och utveckling av människors kompetens, bland annat att undanröja språkbarriärer, är en grundläggande förutsättning för detta. Jag välkomnade därför den gemensamma förklaringen vid det tolfte toppmötet mellan EU och Kina i Nanjing i november 2009, som bland annat handlade om att stärka samarbetet på utbildningsområdet, att stödja talanger, gemensam forskning och stöd till språkundervisning, inklusive ett åtagande att göra allt för att uppnå en betydande ökning av studentutbytena. Eftersom jag inte vet om, eller i vilken utsträckning, det har gjorts några konkreta framsteg i den riktningen, såväl inom EU som i Kina, efterlyser jag än en gång ett grundläggande stärkande av dessa områden som en grundläggande förutsättning för en effektiv multikulturell dialog.

  Ioan Mircea Paşcu (S&D). – (EN) Fru talman! Det är nu en bister verklighet att Kina, som redan är den näst största ekonomiska och exporterande makten i världen, nu håller på att bli en supermakt, vilket tvingar USA att ägna landet större uppmärksamhet. Följaktligen kommer EU snart att tvingas konkurrera om USA:s gunst med Kina, medan EU:s attraktionskraft bleknar.

Under de rådande omständigheterna väger EU:s egna förbindelser med Kina ännu tyngre, inte bara kommersiellt och ekonomiskt, utan även politiskt, och kanske också militärt. För att detta ska ske måste vi emellertid övervinna den uppenbara arbetsfördelningen mellan EU-institutionerna, där EU ofta får spela rollen som ”elak polis” i förbindelserna med Kina, och de enskilda medlemsstaterna konkurrerar om rollen som ”snäll polis” i förbindelserna med denna blivande supermakt.

  Talmannen. – Enligt ett meddelande som jag har mottagit från rådet, vill jag klargöra att kommissionsledamot Karel De Gucht kommer att tala på Catherine Ashtons vägnar och att hon, enligt överenskommelsen med Europaparlamentet, företräder både kommissionen och rådet. Detta klargörande är ett svar på ledamöternas kommentarer om rådets frånvaro.

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Tack för att ni klargjorde att jag i dag bär dubbla hattar (förresten har jag minst två hattar – en i mörkbrun sammet för vintern och en panamahatt för sommaren). Ni sade att detta är en överenskommelse med parlamentet. Det är i själva verket resultatet av Lissabonfördraget. För att undvika missförstånd när jag tar ordet i en sådan här debatt är det viktigt att ni benämner mig som ”vice ordförande/hög representant” i stället för ”ledamot av kommissionen”. Detta skulle klargöra för alla ledamöter – och för alla andra – vilken särskild kapacitet jag talar i under den här typen av debatter. När den saken nu är avklarad tycker jag att det var en mycket berikande debatt. Under de återstående minuterna innan ni röstar ska jag försöka besvara några av frågorna.

Låt mig börja med klimatförändringen, som Reinhard Bütikofer nämnde. Det är naturligtvis mycket viktigt att vi når ett gemensamt samförstånd med Kina i klimatfrågan. Den frågan står på dagordningen för det toppmöte som ska hållas den 6 oktober.

Detta leder mig till en lite mer allmän anmärkning om det strategiska partnerskapet. Många ledamöter har frågat vad detta strategiska partnerskap egentligen innebär. För mig innebär det att Kina – som en av världens viktigaste ekonomier, det största landet i världen, en supermakt, en medlem i FN:s säkerhetsråd, en ekonomisk jätte, och även en allt viktigare militärmakt – tillsammans med Europeiska unionen, Förenta staterna och andra, har ett gemensamt ansvar för världsfrågorna. Det är vad jag anser att det faktiskt borde betyda. Det handlar inte bara om politik, ekonomi, klimatförändring eller råvaror, utan rör snarare ett delat ansvar för världsfrågorna. Vi är öppna för att göra detta tillsammans med dem.

Flera befintliga problem i den ekonomiska sektorn nämndes också. Bastiaan Belder uppmärksammade till exempel att Europeiska handelskammaren – inte för första gången förresten, de gör detta årligen – har utarbetat en rapport om handelsstörningar. Det finns även en kortare version än fullversionen på 627 sidor, som innehåller en sammanfattning. Vi har nära kontakter med Europeiska handelskammaren. När jag besökte Kina nyligen hade vi en djupgående diskussion med dem. Vi deltog även i ett möte med det kinesiska ledarskapet, där europeiska företagare fick chansen att ställa frågor till de kinesiska ledarna. Så vi håller oss mycket välinformerade om vad som sker i det avseendet. Det finns problem, särskilt med den obligatoriska certifieringen, problemet med inhemsk innovation och det mycket stora problemet med råvaror, som inte bara berör utvinningsindustrin, utan även bomull, papper och så vidare. Detta är en mycket bred fråga och vi kommer att fortsätta att följa den mycket noggrant. Den kommer att vara en av huvudfrågorna vid den ekonomiska dialogen på hög nivå som vi kommer att ha med Kina i november.

Några specifika frågor ställdes om ömsesidighet, bland andra av Marielle De Sarnez. Vi utarbetar ett meddelande om handel som vi kommer att offentliggöra i slutet av oktober. Där kommer vi att föreslå ett nytt instrument, liknande handelsförsvarsinstrumenten, varigenom det på grundval av en rapport skulle bli möjligt att ingripa på ett sådant sätt – och detta riktas inte särskilt mot Kina, utan berör alla – att om ett land stänger sin marknad för offentlig upphandling för våra produkter och våra företagare, skulle vi kunna vidta motåtgärder genom att göra exakt samma sak med våra marknader och stänga dem för det landet. Jag är en varm anhängare av öppenhet, men öppenhet innebär också att det måste råda ömsesidighet. Kommissionen kommer att vidta åtgärder i detta avseende – jag upprepar att de inte är särskilt riktade mot Kina, men Kina hör självklart till de länder som skulle kunna beröras av detta.

Dumpning nämndes också. Vi ser ingen markant ökning av dumpning och antidumpningsförfaranden, men vi följer detta mycket noggrant. Vid behov vidtar vi nödvändiga åtgärder. Förra veckan vidtog vi till exempel en åtgärd med avseende på aluminiumpappersrullar, och vi fortsätter att övervaka detta mycket noggrant.

Elmar Brok ställde en fråga om marknadsekonomisk status. Det är verkligen en mycket intressant fråga. En av de frågor vi bör ställa oss är huruvida vi bör ändra vår inställning till marknadsekonomisk status. Marknadsekonomisk status är i själva verket en teknisk bedömning som grundas på uppfyllandet av fem kriterier. Detta har alltid varit ett av Kinas starkaste krav på oss, och det har funnits idéer om att använda marknadsekonomisk status som en bricka i förhandlingsspelet för att lyfta fram EU:s offensiva intressen. Kina har emellertid aldrig förklarat att landet skulle vara villigt att ge oss en motbetalning för marknadsekonomisk status. Det står klart att det inte skulle ligga i vårt intresse att bevilja en sådan status gratis. Vi möter ökande problem i Kina när det gäller marknadstillträde, investeringsmöjligheter för våra företag, offentlig upphandling och tillgång till råvaror. Vi skulle behöva se förbättringar inom dessa områden om vi någonsin ska ändra vår strategi för marknadsekonomisk status. Jag vill även tillägga att Kina, till följd av sitt inträde i WTO, automatiskt kommer att få marknadsekonomisk status från och med 2016.

Det ställdes även frågor om partnerskaps- och samarbetsavtalet, bland andra av Crescenzio Rivellini. Förhandlingarna fortsätter. På handelsfronten var vi i Peking förra veckan. På den politiska fronten har vi begränsat frågorna till mänskliga rättigheter, Taiwan och migration. Detta är för övrigt en pågående process, och precis som ledamoten, skulle även jag välkomna en snabb lösning.

Låt mig avsluta genom att säga ett par ord om mänskliga rättigheter, en fråga som många av ledamöterna har tagit upp. Människorättsfrågorna diskuteras under våra regelbundna politiska kontakter, och särskilt under vår människorättsdialog med de kinesiska myndigheterna. Det sista mötet hölls i Madrid den 29 juni. Vid det tolfte toppmötet mellan EU och Kina i Nanjing togs dessa frågor till exempel upp både under diskussionerna och på presskonferensen. Människorättsfrågan och rättsstatsprincipen kommer naturligtvis att diskuteras även under Brysseltoppmötet.

EU är medvetet om att Kina har gjort framsteg med ekonomiska och sociala rättigheter. Vi uppskattar det kinesiska ledarskapets insatser att förbättra den ekonomiska situationen för miljontals medborgare, vilket framgår av Kinas sätt att hantera den ekonomiska nedgången. Detta motsvaras dock inte av liknande framsteg på området för medborgerliga och politiska rättigheter. Mot bakgrund av Kinas globala roll och landets skyldigheter enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, finns det en stark internationell förväntan på att Kina kommer att leva upp till internationellt erkända normer inom alla människorättsområden. Vi uppmanar Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilket skulle vara det mest konkreta tecknet på Kinas åtagande att respektera de mänskliga rättigheterna.

När det slutligen gäller Tibet respekterar EU Kinas suveränitet och integritet, inklusive Tibet, men de mänskliga rättigheterna är universella och situationen i Tibet ger upphov till berättigad oro från världssamfundets sida. Vi är oroade över att ett stort antal tibetanska intellektuella och författare för närvarande anklagas för brott. Vi uppmanar Kina att låta det tibetanska folket fullständigt utöva sina grundläggande politiska, religiösa, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i enlighet med den kinesiska författningen och de kinesiska rättsliga bestämmelserna om lokalt självstyre.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts i några minuter.)

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman