Index 
Debatter
PDF 4770k
Tisdagen den 21 september 2010 - Strasbourg EUT-utgåva
1. Öppnande av sammanträdet
 2. Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets resolutioner: se protokollet
 3. Tryggad gasförsörjning (debatt)
 4. Toppmöte mellan EU och Kina den 6 oktober 2010 (debatt)
 5. Omröstning
  5.1. Förslag till ändringsbudget nr 5/2010: Olaf och översyn av egna medel (A7-0249/2010, László Surján) (omröstning)
  5.2. Fullbordandet av den inre marknaden för e-handel (A7-0226/2010, Pablo Arias Echeverría) (omröstning)
  5.3. Utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart (A7-0195/2010, Christine De Veyrac) (omröstning)
  5.4. Tryggad gasförsörjning (A7-0112/2010, Alejo Vidal-Quadras) (omröstning)
  5.5. Återtagandeavtal mellan EU och Pakistan (A7-0231/2010, Csaba Sógor) (omröstning)
  5.6. Handel och ekonomiska förbindelser med Turkiet (A7-0238/2010, Metin Kazak) (omröstning)
  5.7. EU-lagstiftning som syftar till att bevara biologisk mångfald (A7-0241/2010, Esther de Lange) (omröstning)
  5.8. Förebyggande av katastrofer (A7-0227/2010, João Ferreira) (omröstning)
  5.9. Minskning av fattigdomen och skapande av arbetstillfällen i utvecklingsländerna (A7-0192/2010, Eleni Theocharous) (omröstning)
 6. Röstförklaringar
 7. Rättelser/avsiktsförklaringar till avgivna röster: se protokollet
 8. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet
 9. Säkerhetsövervakning av läkemedel (ändring av förordning (EG) nr 726/2004) – Säkerhetsövervakning av läkemedel (ändring av direktiv 2001/83/EG) (debatt)
 10. Utsläppande på marknaden och användning av biocidprodukter (debatt)
 11. Den fleråriga budgetramen för 2007–2013 (debatt)
 12. Förslag till ändringsbudget nr 7/2010: garanti utfärdad av Europeiska unionen i enlighet med artikel 122 i EUF-fördraget - ekonomiskt bistånd till medlemsstaterna (debatt)
 13. Frågestund (frågor till kommissionen)
 14. Den europeiska strategin för ekonomisk och social utveckling i bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner (debatt)
 15. Införande av luftfartsverksamhet i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (debatt)
 16. Användning av gemenskapsvarumärken på den inre marknaden (debatt)
 17. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet
 18. Avslutande av sammanträdet


  

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

 
1. Öppnande av sammanträdet
Anföranden på video
  

(Sammanträdet öppnades kl. 9.05.)

 

2. Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets resolutioner: se protokollet

3. Tryggad gasförsörjning (debatt)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Alejo Vidal-Quadras, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av direktiv 2004/67/EG (KOM(2008)0553 – C6-0451/2008 – 2008/0180(CNS)) (A6-0185/2009).

 
  
MPphoto
 

  Alejo Vidal-Quadras, föredragande. (ES) Herr talman! De senaste åren har vi upprepade gånger kunnat konstatera hur sårbara medlemsstaterna är på energiområdet, och särskilt när det gäller naturgasförsörjningen.

De avbrott i gasförsörjningen som drabbade norra och östra EU vintrarna 2005–2006 respektive 2008–2009 blev en riktig mardröm. De senaste åren har vi haft stränga vintrar i EU. Det gör det desto angelägnare att vi, så långt det går, gör allt som står i vår makt för att undvika att liknande situationer upprepas i framtiden.

Vi importerar merparten av den energi som förbrukas i EU. Detta är således en strategisk fråga där diplomatin kan spela en viktig roll. Vi är alla på det klara med att kommissionen gör ett stort och mycket uppskattat arbete i detta avseende, men vi behöver få tillgång till mer direktverkande mekanismer.

Det är värt att komma ihåg att regelverken för de nationella marknaderna och bristen på sammanlänkningar har hindrat oss från att ge medlemsstaterna en fullgod hjälp under de försörjningskriser vi drabbats av.

Syftet med den lagstiftning som vi ska rösta om är att vi ska ta ett stort steg mot problemets lösning. Vi har länge arbetat på att komma vidare med frågan och övervinna de svårigheter som uppstått genom att det finns olika synsätt i olika länder. Förhandlingarna har varit både utdragna och besvärliga.

Den överenskommelse som vi i dag ska rösta om visar att medlemsstaterna nu har slutat att stirra sig blinda på sina särintressen och är öppna för mycket mer EU-orienterade lösningar. När förordningen väl har antagits får vi ett kraftfullt verktyg för att ge hela EU en tryggare gasförsörjning.

Sedan trepartssamtalen med rådet framgångsrikt slutförts har förordningen enhälligt antagits av utskottet för industrifrågor, forskning och energi.

Låt mig passa på att tacka alla skuggföredragande för deras förnämliga arbete, som också avspeglas i texten, liksom alla utskottsledamöter som bidragit med synpunkter. De har lagt fram många viktiga ändringsförslag, varav åtskilliga övertagits i texten.

Jag vill vidare tacka Europeiska kommissionen för dess värdefulla stöd till medlagstiftarna. Låt mig också tala om hur mycket jag uppskattar den välvilliga samarbetsanda som det spanska rådsordförandeskapet visade genom att fortlöpande orientera oss om hur arbetet fortskred.

Förordningen är en trygghetsgaranti för samtliga unionsmedborgare, som hädanefter åtnjuter ett bättre skydd i krislägen. Den ger också medlemsstaterna ett visst spelrum – det står dem fritt att låta begreppet ”skyddade kunder” omfatta även allmännyttiga inrättningar och liknande.

Medlemsstaterna är i sin fulla rätt att vinnlägga sig om att skydda konsumenterna på sina nationella marknader. Den andra sidan av myntet är dock att de behöver förbinda sig att vara solidariska med medborgarna i EU:s övriga medlemsstater.

Enligt förordningen ska gasleverantörerna i ett krisläge kunna garantera en avbrottsfri gasförsörjning till skyddade kunder under minst 30 dagar. Medlemsstaterna ska även bygga eller modernisera infrastruktur som främjar integrationen på den inre energimarknaden och minskar antalet energiöar.

Kravet på omvända flöden i samtliga medlemsstaters sammanlänkningar, i den utsträckning som är försvarbar med hänsyn till behov och lönsamhet, hör till förordningens viktigaste resultat. Kortfristiga investeringar i omvända flöden till rimliga kostnader gör EU:s försörjning mer diversifierad än någonsin. I det avseendet är gasledningen Jamal ett självklart exempel: Via Vitryssland försörjer den Polen, Tjeckien, Slovakien och Tyskland.

Parlamentet har dessutom drivit igenom att kommissionen får en viktig roll, med vetorätt mot enskilda åtgärder som den bedömer utgöra en fara för andra medlemsstaters försörjningstrygghet.

Kommissionen får dessutom en nyckelroll som samordnare mellan medlemsstaterna i krissituationer, genom gruppen för samordning av gasförsörjningen. Förordningen ger oss en verklig lösning på ett verkligt problem. Den gör vår gasförsörjning tryggare och tvingar alla berörda marknadsaktörer att samverka om allvarliga försörjningsproblem inträffar i framtiden.

Vårt bästa försvar mot framtida kriser är en effektiv marknad som fungerar som den ska, att vi har byggt sammanlänkningar och att vi har diversifierat försörjningskällor och försörjningsvägar.

Förordningen om en tryggad gasförsörjning skapar en helt ny situation. Medlemsstaterna upphör nu att tänka i snävt nationella banor och tar steget in i en ambitiös, EU-baserad lösning.

Det har visserligen krävts två kriser med allvarliga följder för att få somliga medlemsstaters hjärtan att klappa för EU. Men bättre sent än aldrig, så länge vi uppnår samma resultat.

Avslutningsvis är denna förordning en historisk milstolpe på vägen till en tryggad gasförsörjning i EU. Den utgör ett oomtvistligt bevis för hur förtjänstfullt vårt gigantiska integrationsprojekt är. När förordningen börjar tillämpas på ett bra och snabbt sätt sänder det en mycket kraftfull signal till våra leverantörer – som i de allra flesta fall är våra vänner – att mottot för unionens gasförsörjning inte längre är ”var och en är sig själv närmast”, utan hädanefter lyder: ”En för alla, alla för en.”

 
  
MPphoto
 

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Gasfrågan är en viktig aspekt av vår energipolitik. Vi har en tydlig strategi här. För det första behövs det en välfungerande EU-rättslig ram som garanterar en tryggad naturgasförsörjning. För det andra bör vi diversifiera försörjningskällorna och försörjningsvägarna för vår gasimport. Vi behöver också vidareutveckla och konsolidera den infrastruktur som krävs, och ha en gemensam ståndpunkt då vi företräder EU:s intressen gentemot våra energipartner och transitländer. Allt detta bygger på att vi har en välfungerande inre marknad.

Vår gasstrategi är på rätt kurs. Det framgår av gaskrisen i januari i fjol, liksom av utvecklingen i juni mellan Moskva och Minsk. Därför är det glädjande att vi på bara ett år med gott resultat har kunnat slutföra överläggningarna i parlamentet och med medlemsstaterna på grundval av kommissionens förslag. För näringslivet och unionsmedborgarna är detta goda nyheter. Jag vill särskilt tacka Europaparlamentet och Alejo Vidal-Quadras för ett stort engagemang för frågan. Ni var helt på det klara med vilka resultat som var inom räckhåll, och har lotsat processen i hamn på ett övertygande sätt. Jag vill även tacka medlemsstaterna för att de har varit öppna för att släppa ifrån sig vissa befogenheter och ingå i en ram som omfattar hela EU.

Förslaget till förordning är den allra första lagstiftning som bygger på den övergripande artikeln om energi i det nya Lissabonfördraget. När ni använder er av de övergripande befogenheter som ni nyligen erhållit är ni pionjärer. Ingen kan garantera att vi slipper avbrott i gasförsörjningen. Desto viktigare är det att vi vidtar alla nödvändiga försiktighetsåtgärder. Vi tror att ett nära gassamarbete mellan medlemsstaterna är viktigare än någonsin. Genom rådgivning försöker vi för närvarande se till att Polens nya gasförsörjningsavtal med Ryssland redan från början uppfyller alla EU-rättsliga krav, så att vi inte tvingas inleda formella överträdelseförfaranden.

Vi välkomnar att parlamentet efterlyser en gemensam EU-strategi, förebyggande åtgärder i ett tidigare skede, omvänt flöde och andra nya tekniska lösningar, utbyggnad av infrastrukturen och en gemensam energipolitik gentemot EU:s omvärld. Vi stöder också parlamentets förslag att övervaka och inrätta en inre marknad. De obligatoriska minimikriterierna för hushållen är ett tecken på solidaritet och på att EU tar sitt ansvar för unionsmedborgarna. I hela EU kommer det att finnas ett krav på lagring av 30 dygns förbrukning vid extrema förhållanden, exempelvis haverier i infrastrukturen, temperaturvariationer eller förbrukningstoppar. 30 dygns trygghet är inget perfekt skyddsnät, men väl en utgångspunkt som gör att vi kan möta vintrar och eventuella framtida kriser med större tillförsikt.

Vi borde tala med en röst i större utsträckning – definiera vår ståndpunkt gemensamt, precis som vi gör nu, och visa upp en enad front mot omvärlden.

Många åtgärder i förordningen har redan genomförts, bland annat de som avser gasinfrastrukturen och kapaciteten för omvänt flöde. För närvarande stöder vi 31 gasprojekt med anslag som beviljats av parlamentet. Med hjälp av dessa 1,4 miljarder euro frigörs offentlig och privat finansiering från en rad källor. De senaste månaderna har vi uppnått åtskilliga av förordningens mål, men det återstår fortfarande mycket att göra. Förordningen sätter säkerligen inte punkt för den här frågan. Jag anser således redan nu att det vore en god idé att göra en interimsöversyn om två–tre år. Då kan vi vid behov förlänga förordningen och finslipa och bredda motsvarande planer.

När förordningen antagits ser vi gärna att den tillämpas snabbt. Kommissionen vill handla i god tid så att vi skaffar oss en gemensam strategi för våra energiförbindelser med omvärlden. Förordningen ger gruppen för samordning av gasförsörjningen – som leds av kommissionen och sammanträder en gång i månaden – en viktigare roll. Det är välkommet med ett samarbete inte bara på EU-nivå, utan också på regional nivå. Ett exempel är det pilotprojekt med de tre baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen som ingår i planen för sammanlänkningen av Östersjöregionens energimarknad. Det behövs kort och gott regionala lösningar inom ramen för de EU-orienterade lösningarna.

Jag försäkrar att kommissionen vill ha en bred infrastrukturdebatt. Rätt forum för detta är det infrastrukturpaket som vi avser att lägga fram för er i november, liksom nästa budgetperiod.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Bogusław Sonik, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.(PL) Unionsmedborgarna förväntar sig att EU vidtar åtgärder och fattar beslut som utgör tydliga och konkreta bevis för vår önskan att överstatlig infrastruktur ska förvaltas kollektivt. Förordningen uppfyller dessa förväntningar, i synnerhet när det gäller transporter och möjligheten att snabbt resa vart som helst i EU med snabba järnvägs-, väg- och flygförbindelser. Men det handlar också om trygghet, bland annat i form av energitrygghet.

I flera år har vi parlamentsledamöter sagt att energiförsörjningen bör behandlas som en strategisk politisk fråga. Europa får inte bli beroende av en enskild leverantör. Sådant är dock läget i Central- och Östeuropa, där Ryssland svarar för merparten av leveranserna. Gazprom har upprepade gånger visat att bolaget ser gas som ett strategiskt vapen: Störningar i gasförsörjningen kan användas för att öka Moskvas politiska inflytande. Som polacker och polska ledamöter i Europaparlamentet har vi påpekat hur egoistiskt det nordeuropeiska gasledningsprojektet är. Det är en investering som inte gjorts i samråd med EU:s medlemsstater.

Dagens förordning om solidaritet på gasområdet visar också att vi européer inser att vi behöver agera gemensamt om vi vill bygga upp ett effektivt system för gasupphandling och gasdistribution som gagnar alla. Ett system där inget land lämnas åt sitt öde vid avbrott i gasleveranserna. För att förordningens bestämmelser ska kunna genomföras krävs det emellertid en politisk vilja hos regeringarna, och även finansiellt stöd från EU:s sida.

 
  
MPphoto
 

  Sandra Kalniete, föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. (LV) Tack, herr talman! Detta betänkande är mycket betydelsefullt. Det är bra att parlamentets resolution ger uttryck för den oro som finns i energimässigt isolerade medlemsstater. Dessa är i hög grad beroende av leveranser från tredjeländer och saknar infrastruktur som sammanlänkar dem med andra medlemsstater i EU. Om förordningen antas hoppas jag att den gör det möjligt att utveckla gemensamma energipolitiska projekt. Jag företräder utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, och det glädjer mig att se hur parlamentet på olika sätt har förbättrat förslaget. För det första har vi fått en exaktare och tydligare definition av vilka kundgrupper som får sin gasförsörjning garanterad under extrema förhållanden. För det andra har tillämpningen av EU:s solidaritetsprincip förändrats, stärkts och blivit konkretare, med tonvikt på regionalt samarbete och på att utöka kommissionens befogenheter och ansvar. Slutligen har ett entydigt företräde getts åt marknadsbaserade instrument, snarare än åt marknadsfrämmande mekanismer, vid lösningen av försörjningsproblem. De sistnämnda ska endast användas då marknaden inte förmår att säkerställa försörjningen till skyddade kunder. Låt mig avslutningsvis tacka Alejo Vidal-Quadras för ett utmärkt samarbete.

 
  
MPphoto
 

  Jacek Saryusz-Wolski, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor.(EN) Herr talman! Energitrygghet hör till de faktorer som betyder mest för att ge oss en trygg framtid. Det är EU:s skyldighet att tillhandahålla denna allmänna nyttighet till sina medborgare. Frågan är inte om, utan hur gemenskapen bör ingripa för att trygga medlemsstaternas energiförsörjning. Det går bara under två förutsättningar: dels att det finns lämpliga lagstiftningsinstrument, dels att det finns en politisk vision och en vilja att genomföra dessa instrument.

Föredraganden Alejo Vidal-Quadras har förhandlat fram lagstiftningspaketet på ett synnerligen skickligt sätt. Jämfört med våra ursprungliga ambitioner har vi mellan tummen och pekfingret fått igenom två tredjedelar av vårt mål – att trygga hela EU:s energiförsörjning. Paketet innehåller ett långtgående regelverk för infrastrukturen. Det inför en krismekanism för gemenskapen. Solidaritetsprincipen ingår som ett bindande krav, precis som fördragets artikel 194 stadgar.

Men det finns också avsevärda luckor, särskilt beträffande utrikesaspekterna av EU:s energipolitik. Förordningen förbigår den höga representantens funktion och berör bara vagt den södra korridoren, Nabucco och samarbetet med våra partner i den europeiska grannskapspolitiken.

Men på det hela taget utgör texten ett enormt framsteg – åtminstone hypotetiskt, om den genomförs på ett bra sätt.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Herbert Reul, för PPE-gruppen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka alla parlamentsledamöter som har slitit så med det här projektet, och i synnerhet Alejo Vidal-Quadras. Det visar att EU:s politiska system förmår att reagera på kriser och hitta lösningar som fungerar.

Vi har råkat ut för sådana här otrygga försörjningssituationer flera gånger. Det har gett oss ett betydligt bättre grepp om problemet med att trygga försörjningen. Vi har tvingats att handla, och har vidtagit de åtgärder som krävts. Vi har inte ryggat för komplicerade lösningar som medför att det inrättas nya instrument. En intressant sida av detta är att det inte stannar vid att vi inför nya infrastrukturstandarder för EU, eller gemensamma regelverk då vi planerar förebyggande åtgärder och krisåtgärder – och inte heller vid att vi hädanefter tryggar människors försörjning i 30 dagar, som kommissionsledamoten så riktigt påpekade. Det visar också att vi klarar att söka oss fram till kompromisser, som i sin tur utmynnar i genomförbara lösningar. Visst har vägen dit tagit på krafterna. Men det framgår nu att det viktiga dels är vilken roll och vilket ansvar de företag som bygger och förvaltar näten ska ha, och dels den politiska flexibiliteten. Där lyder principen: Vi ska inte tvinga fram sådant som i slutänden är ekonomiskt oförsvarbart och utan rim och reson. Vi ska till exempel vara flexibla vad gäller kraven på omvända flöden. Vad vi däremot inte ska göra är att ställa ovillkorliga krav på åtgärder till vilket pris som helst. Vi ska förbehålla oss möjligheten att beakta förhållandena från fall till fall och att även stärka det regionala samarbetet.

Lika viktigt är påpekandet att medlemsstaterna måste ta sitt ansvar, men att kommissionen anförtros ännu en uppgift om det inte går att hitta en lösning. Kommissionen får en starkare ställning, utan att för den skull kunna besluta helt och hållet på egen hand. Den fäller avgörandet då det inte går att hitta andra lösningar, men har också sista ordet. Det handlar om att agera flexibelt och hitta lösningar som gör bördorna rimliga, och som – sist, men inte minst – sörjer för att problemen blir lösta. Det är de goda nyheterna från Bryssel till invånarna i EU.

 
  
MPphoto
 

  Hannes Swoboda, för S&D-gruppen.(DE) Herr talman! Först och främst vill jag förstås tacka Alejo Vidal-Quadras varmt för ett bra betänkande – och i synnerhet för det givande samarbetet mellan honom och skuggföredragandena. Jag vill också tacka utskottsordföranden, som ledde mötena med det spanska ordförandeskapet.

Vi har åstadkommit ett bra resultat. Här handlar det naturligtvis om solidaritet mellan EU-länderna, det är den springande punkten. Det handlar om gemensam utbyggnad av gasledningar, om kapacitet för omvänt flöde och framför allt om att skydda sårbara konsumenter. Allt detta omfattas som tidigare nämnts av direkt lagstiftning. På sina håll har detta utlöst kritik, men det är väldigt viktigt, eftersom det gör att vi kan sända en tydlig signal.

Günther Oettinger, som redan höjt blicken mot framtiden, säger att vi inte är framme vid historiens slutpunkt ännu. Det kan jag hålla med om. Vi borde gå ännu lite längre. Jacques Delors grupp lade nyligen fram en rapport om möjligheterna av att inrätta en europeisk energigemenskap, något som jag vet att vår ordförande är en varm anhängare av. Det glädjer mig att han ser saken så. Att inrätta en europeisk energigemenskap utan att ändra fördraget framstår nämligen för mig som ett mycket viktigt bidrag till Europas enande, som skulle föra processen vidare och stimulera den. Det är också angeläget att vi inte går ned oss i diskussioner om fördragsändringar. Solidaritet är faktiskt huvudsaken.

För det andra är frågan hur vi ska kunna visa upp en enad front, såväl inåt som mot omvärlden. Vad menar jag då med ”inåt”? Här syftar jag på all den extra infrastruktur vi behöver och som Günther Oettinger också berörde. Ju större inslaget av sol- och vindkraft blir, desto större växer sig behovet av att bygga ut infrastrukturen. Vi behöver ju inte bara öka lagringskapaciteten, utan också se till att andra kraftproducenter kan ta vid när sol- och vindkraften emellanåt inte räcker till. Därför är det mycket angeläget att EU får en gemensam nätinfrastruktur.

Givetvis behöver vi också visa upp en enad front mot omvärlden. Vår inre marknad får allt större genomslag och är något som andra länder saknar. I Ryssland finns ingen fri inre marknad, men väl statliga monopol. För att bekämpa detta system måste vi gå fram gemensamt, och skaffa oss bättre priser och villkor med stöd av en gemensam yttre energipolitik – men kanske också med stöd av en gemensam strategi för EU:s gasföretag. Och givetvis behöver vi också bygga ut infrastrukturen i form av Nabucco och liknande. Det ser jag som ett argument för att vi i dag bör närma oss en gemensam energipolitik för EU.

 
  
MPphoto
 

  Adina-Ioana Vălean, för ALDE-gruppen.(EN) Herr talman! Låt mig först gratulera föredraganden Alejo Vidal-Quadras till hans utmärkta arbete med detta betydelsefulla betänkande. Varje vinter står det på nytt klart för oss hur beroende EU är av gasleveranserna från Ryssland, Ukraina och andra länder. Att trygga energiförsörjningen har blivit en av EU:s viktigaste frågor, och det är också mycket välkommet.

Denna lagstiftning är en bra åtgärd som gör EU mindre sårbart och garanterar att våra medborgare får sin gas levererad även vid allvarliga avbrott. Vi får en rimlig prisnivå och visar varandra solidaritet. Men än återstår det en del att göra. Vi behöver fortsätta att diversifiera försörjningsvägar och försörjningskällor på energiområdet. En tryggad energiförsörjning – det har olika innebörd för en rumän, en nederländare och en finländare. Eftersom var och en har en unik geopolitisk situation krävs det en strategi för EU som helhet, vilket i sin tur förutsätter att energimarknaden fullbordas.

Att det fortfarande återstår åtskilliga protektionistiska hinder i EU är ingen världsnyhet. Protektionism skadar marknaden, och därmed konsumenterna, genom att hålla uppe priserna och undergräva vår försörjningstrygghet. Däremot är det en världsnyhet om en politiker anser att politiken ska hålla fingrarna borta från energifrågorna, och det är precis vad jag säger med största möjliga eftertryck. Dag efter dag får vi höra om svårtolkade kontrakt, uppgörelser bakom lyckta dörrar, monopol och olika politiska överenskommelser.

Rumäniens energistrategi utformas av några få personer i säkerhetsutskottet, där presidenten är ordförande. Ansvarighet? Det är ingenting för oss rumäner. Demokrati? Det är inte heller någonting för oss rumäner. Ändå är det Rumäniens medborgare som drabbas av denna politiks följder, när de höga gasräkningarna dimper ned i slutet av året.

Det är hög tid att kräva mer öppenhet, ansvarighet och demokrati av medlemsstaterna då de hanterar energipolitiska frågor. Annars kan vi aldrig förbättra konsumenternas situation. Låt den fria marknaden sätta priserna – det är den säkerligen bättre på än politikerna. Kommissionen måste undanröja alla protektionistiska hinder och handlingsmönster.

 
  
MPphoto
 

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Herr talman! Jag vill gratulera Alejo Vidal-Quadras och alla andra som deltagit i förhandlingarna. Låt mig också gratulera det spanska ordförandeskapet, som verkligen har bidragit till att vi har åstadkommit snabba resultat på det här området. Vi har hittat en bra jämvikt, dels mellan den inre marknaden och framtidsplaneringen, och dels mellan regionerna och EU som helhet. Det är också glädjande att det område där vi kom längst, kapaciteten för omvända flöden, får en framskjuten plats i förordningen.

Låt mig beröra framtiden genom att ta upp tre saker. För det första: För infrastrukturens del kan vi konstatera att det går att bygga ut sammanlänkningarna i Polen, Ungern och Slovakien, främst i nord-sydlig riktning. Det är mycket viktigt att vi får fler sammanlänkningar mellan norr och söder. När det gäller gaslagring måste vi ta hänsyn till den fråga som Hannes Swoboda tog upp. Om mer gas kommer ut på elmarknaden, vilket är troligt, behövs kapacitet för att lagra gas snabbt. Vi måste analysera vår infrastruktur och ta reda på om våra lagringsanläggningar arbetar snabbt eller långsamt, eftersom det finns både snabb och långsam lagringsteknik. För vår del är det mest aktuellt med snabba lagringsanläggningar.

För det andra anser jag att vi helt saknar ett vederhäftigt underlag för att göra efterfrågeprognoser för gas. Vilka följder får EU-direktivet om byggnaders energiprestanda? Vad händer när exempelvis Tyskland säger att samtliga byggnader i landet, såväl gamla som nya, ska vara nollenergibyggnader från och med år 2050? Primes-modellen är vare sig tillräckligt utförlig eller tillräckligt oberoende, eftersom upphovsmannen är samma person som svarade för Eurelectrics scenarioutveckling. Vi behöver således ett bättre underlag, så att vi inte kastar pengarna i sjön.

För det tredje genomför stats- och regeringscheferna ett möte den 4 februari 2011. Jag anser att kommissionen ska tillhandahålla en ny kartläggning av den globala gasmarknaden före detta viktiga toppmöte den 4 februari. Upptäckten av gastillgångar i skiffer i USA har ökat tillgången på flytande naturgas. Ponera att vi upptäcker skiffergas i EU – hur skulle det påverka oss? Kommissionen måste sammanställa ett dokument som ger stats- och regeringscheferna en överblick över det aktuella läget på den globala gasmarknaden. I mina ögon har det ljusnat avsevärt jämfört med för två-tre år sedan.

 
  
MPphoto
 

  Konrad Szymański, för ECR-gruppen.(PL) Visst har vi all anledning att gratulera Alejo Vidal-Quadras. Han är primus motor bakom såväl den kompromiss vi enats om med rådet, som den utomordentligt breda enigheten bland de politiska riktningarna i parlamentet. Detta är mycket viktigt. Gruppen Europeiska konservativa och reformister stöder kompromissen, trots att parlamentet ursprungligen föreslog mycket mer långtgående åtgärder. Det gäller särskilt utbyggnaden av infrastrukturen, men också EU:s politiska engagemang för att lösa kriser, bland annat sådana som har en internationell aspekt.

Visst kan man hävda att såväl näringslivet som medlemsstaterna ålades mycket mer omfattande skyldigheter i den ursprungliga versionen av resolutionen. Den resolution som vi i dag tar ställning till präglas i långt högre grad av frivillighet. Låt oss bara hoppas att detta inte blir ett svepskäl för att fortsätta med den likgiltiga politik som medlemsstaterna och näringslivet fört – en politik av likgiltighet inför Rysslands missbruk av gasvapnet i Centraleuropa. Låt oss bara hoppas att Gazproms missbruk av sin monopolställning får Europeiska kommissionen att sätta hårt mot hårt. För Gazprom finns det ju även politiska motiv till att behålla den fullständiga kontrollen över gasledningarna på bland annat EU:s territorium, liksom över själva råvaran, och det även i ett skede då den redan sålts på EU-marknaden. Detta går ut över den inre marknaden, den fria konkurrensen och konsumenternas rättigheter, och är också till förfång för utvecklingen av modern gasindustriell teknik.

Självklart kunde vi ha fått en bättre förordning, men det finns ingen bättre möjlighet eller garanti för EU:s energipolitik inför eventuella försörjningskriser på gasområdet. Förordningen förtjänar därför bredast möjliga stöd i dagens omröstning i parlamentet.

 
  
MPphoto
 

  Jacky Hénin, för GUE/NGL-gruppen.(FR) Herr talman! Behöver vi trygga vår energiförsörjning och göra oss oberoende på energiområdet? Ja, visst behöver vi det. Men för att kunna garantera en trygg energiförsörjning och vårt energioberoende är det avgörande att skydda gas och övriga energikällor från de allvarliga problem som uppstår på en spekulationsmarknad. De måste klassificeras som en allmän tillgång, och vi behöver sluta tullavtal som bemöter leverantörsländernas invånare med respekt och ger EU:s konsumenter trygghet. En möjlighet är att inrätta en europeisk energibyrå med detta uppdrag, under parlamentets och rådets överinseende.

Unionen får inte bli ett språkrör för multinationella gas- och oljeföretag, särskilt inte efter den katastrof som precis utspelat sig utanför Floridas kust. Multinationella företag struntar i konsumenternas intressen. De strävar bara efter att gagna sina aktieägare. De ger inte ett vitten för den rätt som de gasproducerande ländernas invånare har att göra vad de vill med naturtillgångarna i sin egen mark.

Till skillnad från vår föredragande är jag inte så säker på att EU:s gasförsörjning kan tryggas enbart med hjälp av den fria marknadens mekanismer, eller av de privatägda gasaktörerna. För att trygga samtliga unionsmedborgares gasförsörjning behöver vi förstatliga de stora gaskoncernerna och slå ihop alla dessa aktörer till en enda europeisk ekonomisk intressegruppering, som styrs av samtliga länder och som framför allt är i offentlig ägo.

 
  
MPphoto
 

  Niki Tzavela, för EFD-gruppen.(EL) Herr talman! Jag vill gratulera Alejo Vidal-Quadras till ett utmärkt betänkande, som skapar ordning och reda på vår inre marknad. Men jag skulle vilja förtydliga en sak, nämligen att EU inte på långa vägar har löst det allvarliga problemet med alternativa gasleverantörer, eller har knutit upp några sådana.

Mot bakgrund av vilka leverantörer som behövs för att få de gasledningar som vi avser att bygga i EU att bära sig, förefaller det tvärtom som om vi fortfarande bara har en leverantör. Låt mig illustrera hur skickligt Ryssland har trängt in oss i ett hörn. Landet har avtalat om gasleveranser med varje tänkbar leverantör till EU – till och med Iran. Det står dem ju fritt. Men om nu detta är ett faktum och vi å vår sida vill snärja Ryssland i ekonomiska band, behövs det ett förslag till handelsförbindelser som bygger på ömsesidiga intressen och som utformas i samråd med Antonio Tajani.

Jag undrar nu följande: Har ni övervägt att öka tempot i handlingsplanen för flytande naturgas? Det finns leverantörer i Nordafrika och vid Persiska viken. Avser ni att öka antalet gasterminaler i Medelhavet? Det finns alternativa leverantörer, och jag tycker att ni ska ägna frågan den uppmärksamhet den förtjänar.

 
  
MPphoto
 

  Béla Kovács (NI).(HU) Mina damer och herrar! Handeln med naturgas har ökat överallt i världen och blivit internationell. Det har fört med sig en risk för att internationella, politiska och ekonomiska konflikter direkt eller indirekt påverkar den samlade gasmarknaden. Detta kan skapa driftstörningar som utgör en risk för försörjningstryggheten. Per definition kan gasmarknadsmodeller bara hantera kortsiktiga problem som avser kapacitet, försörjningslösningar, teknik respektive teknologi och prisvariationer, varvid målet är att dessa tjänster som helhet ska vara så billiga som möjligt. Därför måste försörjningstrygghet definieras som en garanti för att konsumenter som är i behov av en avbrottsfri försörjning alltid har tillgång till den mängd gas de behöver till ett överkomligt pris. När vi utformar den politik som ska trygga försörjningen måste vi särskilt slå vakt om hushållskunderna, som är temperaturkänsliga och inte kan byta till någon annan energikälla. Dessa konsumenter klarar inte att ta strid för sin egen försörjningstrygghet. Gasmarknaden är i dag helt avreglerad, och därmed är det statens, regeringarnas och tillsynsmyndigheternas sak att se till att kundavtalen utformas så att de innehåller alla krav som det är rimligt att ställa på leverantören.

 
  
MPphoto
 

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE).(LV) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi är alla beroende. EU är beroende av energileveranser från tredjeländer, framför allt på gasområdet. Där är vi givetvis oerhört beroende av ett enskilt leverantörsland, det vill säga Ryssland. Vi inser att det kan vara problematiskt att ha Ryssland som leverantörsland. Tvisten mellan Ryssland och Ukraina medförde exempelvis att flera av EU:s medlemsstater stod utan naturgas i januari 2009. Hur löser vi detta? Vi löser det naturligtvis på två sätt. För det första måste vi diversifiera vår försörjning, som flera talare har påpekat. För det andra behöver vi bygga upp en inre marknad med sammanlänkningar. När vi talar om EU:s gemensamma energipolitik syftar vi alltså på behovet av att skydda oss genom att bygga upp en fungerande inre marknad. Vad är då problemet? Problemet är att flera EU-länder och -regioner just nu är helt isolerade från övriga EU. De baltiska länderna är exempelvis helt isolerade och totalt beroende av sina gasleveranser från Ryssland. Det har bland annat medfört att de baltiska konsumenterna i dag betalar 30 procent mer för sin naturgas än konsumenterna i Tyskland. Jag är därför helt övertygad om att den förordning som kommissionen har tagit initiativ till, och som Alejo Vidal-Quadras har färdigställt, är ett steg i rätt riktning. Vi håller rätt kurs, men måste nå vårt mål. Vi måste investera i infrastrukturen för att häva enskilda medlemsstaters isolering. Därigenom kan vi skapa en inre marknad, och förutsättningar för en fri inre marknad som garanterar oss en tryggad gasförsörjning. Tack ska ni ha.

 
  
MPphoto
 

  Teresa Riera Madurell (S&D).(ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Kammaren har i dag fått en påminnelse om att krisen i januari 2009 inte bara var ett symtom på vårt energiberoende. Vi har fått höra att problemet till stor del kan sökas inom våra egna gränser. Spanien har exempelvis resurser, men kan ändå inte hjälpa de nya medlemsstater som drabbas.

Låt mig påminna om något som kan verka som en självklarhet: För att vi ska kunna visa varandra solidaritet, måste det vara oproblematiskt att transportera gas genom unionen. Det får inte finnas tekniska hinder eller något i våra avtal som hindrar det. Framför allt behöver vi bygga upp sammanlänkningar över gränserna, för på den punkten är ju situationen för närvarande långt ifrån optimal.

Det är detta som gör förordningen så värdefull. Den indikerar tydligt sambandet mellan å ena sidan utbyggnaden av sammanlänkningar, och å andra sidan försörjningstryggheten. Den framhåller vikten av att diversifiera försörjningskällorna och av att eliminera alla energiöar.

Låt mig avsluta mitt anförande med att gratulera kommissionen, Alejo Vidal-Quadras och det spanska ordförandeskapet till att de på rekordtid har bidragit till att ge energisolidaritet en konkret innebörd.

 
  
MPphoto
 

  Jorgo Chatzimarkakis (ALDE).(DE) Herr talman! Jag vill börja med att tacka Günther Oettinger och varmt gratulera Alejo Vidal-Quadras till hans betänkande. Att betänkandet blivit så bra får även tillskrivas det spanska ordförandeskapet. Naurgas är en angelägen fråga som blir allt viktigare. Som Claude Turmes sade i sitt anförande är det hög tid att vi ändrar synsätt. Hälften av hushållen i det land som jag företräder är beroende av naturgas, men 40 procent av denna gas kommer från Ryssland.

Det är detta som gör det lika viktigt som rationellt att komplettera direktivet med ny lagstiftning. Nu får vi beredskapsplaner, förebyggande åtgärder och krisplaner med tre krisnivåer. De scener som utspelades under gaskrisen vintern 2009 ska aldrig behöva upprepas. Varken våra partnerländer i EU eller EU:s grannländer ska behöva frysa. Betänkandet är därför också ett bevis för EU:s gemensamma ansvarstagande, som inte enbart omfattar medlemsstaterna, utan också våra grannländer.

Detta är bra lagstiftning, men vi behöver också hitta andra lösningar. Jag välkomnar därför Günther Oettingers besked att stöd ska utgå till samtliga infrastrukturåtgärder, bland annat Nabucco, Nord Stream och South Stream. Med en sådan diversifiering slipper vi att göra oss så beroende av en enda leverantör. Vi behöver emellertid också öka vår lagringskapacitet. Vi behöver fler lagringsanläggningar. I Tyskland har vi lager för 70 dygn, men så är det inte i alla länder. Vi behöver ställa hårdare krav på samtliga länder i det avseendet. Dessutom kvarstår energimixen som vår största utmaning, som vi måste övervinna med förenade krafter. Tack ska ni ha. Jag håller tummarna för den nya lagstiftningen!

 
  
MPphoto
 

  Evžen Tošenovský (ECR). (CS) Herr talman, herr kommissionsledamot! I januari 2009 skakades EU av problemet med neddragningar av gasleveranserna från Ryssland – det blev också känt som gaskrisen i januari 2009. Här behöver vi dock gå mycket varsamt fram. Denna situation drabbade nämligen inte alls hela EU, utan hade, av olika analyser att döma, främst strukturella orsaker. Därför ska vi inte tappa huvudet och rusa åstad med överdrivna lagstiftningsåtgärder. Om vi reagerar på försörjningssituationen genom att bygga ett stort – kanske alltför stort – antal lagringsanläggningar, eller stifta alltför många lagar, så leder det till stigande gaspriser. Det kan naturligtvis också skapa komplikationer för slutkunden och hämma den fria konkurrensen.

Jag anser att slutsatserna i betänkandet är väldigt vettiga och gör det lättare för oss att lösa problemen på ett flexibelt sätt. Jag är också mycket nöjd med att kommissionsledamot Günther Oettinger anser att det så småningom kommer att bli aktuellt att utvärdera betänkandets effekt på gaspriserna, och bedöma hur de åtgärder som införts påverkar gasmarknaden som helhet.

 
  
MPphoto
 

  Fiorello Provera (EFD).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Gasproduktionen i EU minskar oavbrutet, medan energibehovet kommer att öka – i synnerhet under den närmaste framtiden, i takt med den ekonomiska återhämtning som vi alla väntar på.

Därför är det mycket angeläget med en politik som ger oss en omfattande och trygg försörjning, särskilt i krissituationer, då gasförsörjningen är beroende av geopolitiska faktorer i vår omvärld.

Samordningen mellan de berörda aktörerna i gassektorn kommer att förbättras betydligt tack vare denna förordning. Den kommer att förhindra att det uppstår situationer som under krisen mellan Ryssland och Ukraina, men utan att det går ut över de enskilda medlemsstaternas befogenheter på energiområdet.

Jag gratulerar föreraganden Alejo Vidal-Quadras och tackar honom för att han tagit hänsyn till vissa av de ändringsförslag som varit viktiga för oss. Det gladde mig också att höra kommissionsledamoten efterlysa mer och närmare regionalt samarbete på området, och jag tackar honom för hans engagemang.

 
  
MPphoto
 

  Nick Griffin (NI).(EN) Herr talman! Advokater jagar ambulanser – när olyckor inträffar dyker dessa parasiter genast upp för att leva gott på andras motgångar. Ingen är bättre på att jaga ambulanser än EU-anhängarna. För dem är varje kris en ny förevändning för att roffa åt sig ännu mer makt, oavsett om det gäller deras skröna om en växthuseffekt som människan påstås ha orsakat, jordbävningar eller skogsbränder.

Den rysk-ukrainska gaskrisen var ett konstgjort problem som utlöstes genom neokonservativ politisk inblandning i Östeuropa. Lösningen är att vi avhåller oss från att ”reta björnen” och överlåter åt länderna i EU att själva avgöra om de vill köpa den gas som Ryssland behöver sälja till oss. I stället använder EU krisen som svepskäl för att ta kontroll över gasförsörjningen. Det är tänkt att vi alla ska sprattla i ett nät av ömsesidiga beroenden som tvingar fram den union som väljarna aldrig skulle finna sig i.

Detta handlar inte om gasförsörjning. Det handlar om att den socialistiska, överstatliga diktaturen steg för steg smyger närmare genom att bluffa sig till det som den inte kan komma över med demokratiska medel. Den låtsas handla rationellt, därtill nödd och tvungen. Snart faller masken och då är nyfascismen över oss – inte ricinolja, utan mördande kyla. Varje frihetsälskare kommer därför att rösta emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Amalia Sartori (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Alejo Vidal-Quadras för hans utmärkta betänkande, liksom för hans erkänt stora medlingsförmåga. Tack vare den kan vi nu, vid den första och enda behandlingen, rösta om en förordning som har brett stöd.

I likhet med hela min delegation och grupp röstar jag med glädje för förordningen, eftersom den utgör ett betydande framsteg jämfört med vår hittillsvarande politik. Icke desto mindre är den bara ett litet men viktigt steg på vägen. Under resans gång får vi räkna med att ständigt utarbeta nya ambitiösa politiska åtgärder, som kommissionsledamoten nämnde förut.

Det är utmärkt att parlamentsledamöterna öppet och formellt ställer sig bakom en politik som går ut på att den inre marknaden ska vara solidarisk. Detta utgör också en varning till de spekulanter som på senare år blivit alltför vanliga här. Det är däremot önskvärt att diversifiera korridorer, energikällor och resurskvalitet. Jag kan tycka att man borde ha ägnat den södra korridoren betydligt mer uppmärksamhet.

Att vi bara kan skydda oss mot försörjningsrisker med marknadens hjälp är ett påstående som jag förbehållslöst kan ställa upp på. Marknaden har kommit för att stanna. Därför måste vi försöka åstadkomma konkurrens på marknaden. Det är därmed nödvändigt att undanröja monopolen i sektorn, och det gäller både källor och nät. Det kan vi göra genom att införa förordningar, direktiv, finansiering och diversifiering av nät och försörjningskällor.

 
  
MPphoto
 

  Marek Siwiec (S&D).(PL) Att trygga gasförsörjningen är en mycket speciell och strategisk fråga som inte mindre än fyra utskott har arbetat med. Ni säger att utskotten har arbetat snabbt, men allt som allt har väldigt mycket tid gått åt till alla yttranden som avgetts och diskussioner som genomförts. Frågan är speciell därför att den berör geopolitik, teknik och ingenjörskonst, men också – och kanske i synnerhet – vilken form av solidaritet vi ska ha i EU. Hur långt vill vi gå då vi bygger upp en inre marknad på detta område? Hur långt ska vårt samarbete gå? I vilken mån är de stora och starka beredda att skydda de svaga och oförberedda om krisen kommer?

Man har enats om en kompromiss. Den är lika välkommen som kompromisser alltid är. Det är bra att vi har hittat en kompromiss. Men när jag reflekterar över hur ambitiösa vi ursprungligen var, så minns jag att vi ville gå längre. ”Trygga” är nyckelordet i betänkandets titel för oss i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet. Men vi skriver ordet med små bokstäver – det handlar om trygghet för vanliga människor som betalar sina räkningar, läser tidningen och upptäcker att någon annan helt enkelt kan stänga gaskranen för dem. Det finns människor som är rädda – varje vinter oroar de sig för att någon ska stänga av deras gas, eller för att tvingas betala mer för den. Jag tror att detta betänkande gagnar dem och dämpar deras farhågor en aning, och att det är mycket bra att förslaget ser ut precis som det gör.

Men låt oss tala klarspråk och konstatera att det vid diskussionerna inte gick att enas om vem som ska kunna tillkännage ett krisläge för gasförsörjningen och under vilka förutsättningar detta ska anses motiverat. Det förslogs att ett enda land som befinner sig i riskzonen skulle få göra detta. Det första förslaget, som gick ut på att två länder skulle få göra det, blev också nedröstat. Enligt den vaga skrivning vi har nu ska myndigheter – vilka det är framgår inte – överlägga om saken. Sammanfattningsvis tar vi ett litet steg, men i rätt riktning.

 
  
MPphoto
 

  Norica Nicolai (ALDE).(RO) Jag vill bara framhålla två saker, nämligen hur viktiga de gasproducerande länderna och transitländerna är. Jag vill samtidigt gratulera föredraganden till att han gett oss tillfälle att diskutera frågan, och till hur han har hanterat den.

Som föredragande av avtalet med Turkmenistan tror jag att landet är en av EU:s viktigaste leverantörer. Landet har ju stora gasreserver och goda möjligheter att stärka banden med EU, precis som redan skett med Kina och andra länder i Asien. Jag anser att samtliga EU-projekt, bland annat Nabucco och White Stream, bygger på att vi har förbindelser med Turkmenistan. Låt mig i detta sammanhang tillägga att vi skulle ha stor nytta av att förbättra våra förbindelser med leverantörsländerna och samtidigt sörja för att EU:s normer får genomslag. Ett partnerskap med EU är ju från dessa länders sida inte bara ett ekonomiskt utan också ett demokratiskt och strategiskt åtagande. Dessa förbindelser behöver uppmuntras i EU:s utrikespolitik.

För det andra vill jag understryka vilken viktig roll mitt hemland, Rumänien, spelar som transitland. Jag tror att både Rumänien och Bulgarien kan ha en stabiliserande inverkan.

 
  
MPphoto
 

  Adam Bielan (ECR).(PL) Energitrygghet hör i dag till de främsta förutsättningarna för självbestämmande. EU behöver därför snarast enas om en konsekvent politik på området. Det direktiv om gaskriser från 2004 som för närvarande är i kraft svarar på intet sätt mot de risker vi står inför i dag. Det förmår nämligen inte att skydda våra länder – särskilt inte de central- och östeuropeiska länderna – från att få gasförsörjningen strypt i åtskilliga veckor. Hur utomordentligt allvarligt detta hot kan bli framgick av de båda rysk-ukrainska gaskriserna under 2008 och 2009, som var en läxa som sved i skinnet.

”Bättre sent än aldrig”, skulle vi kunna säga. Genom att anta den nya förordningen börjar vi äntligen bygga upp en gemensam energipolitik, vilket är välkommet. Troligen kan vi med förordningens hjälp skapa mekanismer som låter oss samordna våra åtgärder om vi råkar ut för en ny gaskris, och även förbättra den nätinfrastruktur som ger medlemsstaterna förmågan att länka samman sina gasnät. Den kompromiss som förhandlats fram med rådet är förvisso inte perfekt. Jag anser att de åtgärder som Europaparlamentet ursprungligen föreslog var betydligt bättre. Men mot bakgrund av dagens bristfälliga lagstiftning tycker jag ändå att de förslag som lagts fram förtjänar vårt stöd.

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška (EFD). (SK) Förordningen om en tryggad naturgasförsörjning ska åtgärda ett problem som vi fick klart för oss i samband med energi- och gaskrisen i början av förra året.

Kommissionens förslag till förordning innehåller en rad ambitiösa åtgärder som ska ge hela EU en tryggare energiförsörjning. De ursprungliga skrivningarna i förslaget har dock på många punkter behövt konkretiseras och förbättras av parlamentets utskott. Parlamentet har sett sig nödsakat att förtydliga företagens roll vid krishanteringen, att formulera om kraven för omvända flöden och att hitta en lösning för hur kostnaderna för nya gränsöverskridande infrastrukturinvesteringar ska fördelas. Parlamentet har definierat mekanismen för hur en kris på gemenskapsnivå ska tillkännages automatiskt och kopplat denna till medlemsstaternas beredskaps- och krisplaner. Parlamentet har också föreslagit ett system för behandling av kommersiellt känsliga uppgifter som förhindrar att dessa missbrukas. Föredraganden har i likhet med parlamentets utskott arbetat oerhört hårt med detta, men det hindrar inte att flera frågor ännu är olösta. Det gäller framför allt definitionen av skyddade kunder och tillämpningen av infrastrukturnormen N-1. När direktivet väl har antagits måste vi återkomma till dessa frågor.

 
  
MPphoto
 

  Romana Jordan Cizelj (PPE). (SL) Det dokument som dagens debatt avser hör till de viktigaste under hela detta plenarsammanträde. Många av våra medborgare fick sitta och huttra med kalla element under den kallaste perioden vintern 2009. Det är just i sådana krissituationer, med allvarliga störningar i EU:s gasförsörjning, som vi i EU kan visa varandra solidaritet.

Den förordning som vi debatterar visar att den enskilde medborgarens väl är A och O för vårt arbete. Förordningen definierar alla hushåll som är anslutna till ett distributionsnät för gas som ”skyddade kunder”. Att dessa ska ha en fullgod försörjning i krislägen är ett av kraven i förordningen. Det betyder att vi behöver förbättra infrastrukturen både inom och mellan medlemsstaterna. Vi måste se till att de sammankopplade gasnäten fungerar som det är tänkt, vilket erfordrar omvända flöden. Vi måste också ta fram en verksam förebyggande åtgärdsplan inför eventuella krislägen.

Jag skulle här gärna se att Europeiska kommissionen uppmanade medlemsstaterna att inom rimlig tid rätta sig efter förordningens krav. Det glädjer mig att föredraganden har lyssnat på enskilda medlemsstaters argument och beaktat deras situation från fall till fall. Trots bristerna i N-1-normen blir dessa lösningar därför även relevanta för Slovenien, vars befintliga nät tar emot gasleveranser från Ryssland och Algeriet och har den kapacitet som krävs för att tillgodose normal förbrukning.

Avslutningsvis vill jag också gratulera föredraganden Alejo Vidal-Quadras, som så skickligt har lett förhandlingarna i parlamentet och mellan institutionerna. Han har verkligen gjort ett fantastiskt jobb, som förhoppningsvis får stöd av en överväldigande parlamentarisk majoritet.

 
  
MPphoto
 

  Anni Podimata (S&D).(EL) Herr talman! Låt mig först gratulera Alejo Vidal-Quadras. Det är i hög grad tack vare honom som vi har lyckats nå en utförlig kompromiss med rådet vid förstabehandlingen.

Den nya förordningen åtgärdar allvarliga brister i EU:s försörjningstrygghet på naturgasområdet genom att införa fler åtgärder på EU-nivå, genom att ge gruppen för samordning av gasförsörjningen utökade befogenheter, genom att införa kriterier för tidig varning och beredskap och givetvis genom nya bestämmelser som skyddar konsumenterna och ger dem en bättre försörjningskvalitet. Det gäller särskilt de mest utsatta grupperna i samhället, som ju måste gå före allt annat.

Men låt mig påpeka något som parlamentet ofta har framhållit. Vi kan inte trygga vår energiförsörjning genom att lappa och laga. Vi måste enas kring en samlad energipolitik för EU, som börjar med att stärka det regionala samarbetet och främja projekt som låter oss diversifiera våra energikällor och -kanaler. Hit hör gasledningsprojekten Nabucco och ITGI, som inte konkurrerar med utan snarare kompletterar varandra, och som kan leda till en förbättrad försörjningstrygghet för EU.

 
  
MPphoto
 

  Ivo Strejček (ECR). (CS) Herr talman! Hur obehaglig fjolårets energikris än var, så är den inget symtom på att marknaden lider av några strukturella brister. Därför är det onödigt att gå till överdrift med att reglera gas- eller gasförsörjningsmarknaderna. Till syvende och sist leder det bara till gasprishöjningar för slutkunderna. Jag har tre synpunkter i det här sammanhanget. För det första behöver vi vara mycket försiktiga då vi definierar begreppet ”skyddade kunder”, eftersom en alltför bred definition utan tvekan skulle medföra gasprisökningar för slutkunderna. För det andra behöver vi vara mycket återhållsamma då vi fastställer den tidsperiod under vilken leverantörerna måste klara att säkerställa försörjningen av gas. 60 dagar är för mycket, kanske räcker det med 30 – för givetvis behöver enorma lagringsanläggningar uppföras som påverkar priset till slutkunden. För det tredje behöver naturligtvis begreppet ”den kallaste perioden” definieras exakt.

 
  
MPphoto
 

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE).(PL) Låt mig säga att jag hyser stor respekt för föredraganden, Alejo Vidal-Quadras, som för ett år sedan åtog sig en synnerligen svår utmaning: att sammanställa ett betänkande om energitrygghet som redogör för hur EU ska kunna trygga sin naturgasförsörjning. Såväl Europaparlamentet som rådet är helt insatta i den överenskommelse som parterna gemensamt har utarbetat. Förordningen om en tryggad gasförsörjning ska bli det verktyg som låter Europeiska kommissionen, medlemsstaterna, deras myndigheter och gasföretagen vidta åtgärder i så god tid att avbrott i gasförsörjningen förhindras. Som föredraganden själv konstaterade här, är förordningen en rättsakt som utgör en reaktion på ett verkligt problem som EU ställts inför.

Låt mig anknyta till den aktuella situationen och säga att en ny kris kanske håller på att växa fram i just detta ögonblick. Jag syftar på händelseutvecklingen till följd av avtalet mellan Polen och Ryssland, som utgör en ny utmaning för Europeiska kommissionen. För närvarande utkämpas i Polen en strid mellan kommissionen och Ryssland om hur gasmarknaden ska avregleras inom ramen för det tredje energipaketet. Om kommissionen vill utforska situationen, bör den göra det i ett land som har en diversifierad försörjningsstruktur på gasområdet – inte i Polen, som inte är särskilt välutrustat i det avseendet. Ett underskott i gasförsörjningen på 1,7 miljarder kubikmeter gör att Polen just nu riskerar att drabbas av en allvarlig energikris,. Det finns således en risk för ett ekonomiskt sammanbrott i Polen. Vi förväntar oss att Europeiska kommissionen hjälper oss att lösa de problem som uppkommit. Det bör också påpekas att Polen är ett transitland, inte slutpunkten på det ryska nätet. Förhoppningsvis får utvecklingen vid EU:s östra gräns flertalet medlemsstater att inse hur betydelsefullt och viktigt det är att trygga gasförsörjningen.

 
  
MPphoto
 

  George Sabin Cutaş (S&D).(RO) EU får inte finna sig i att vara beroende av monopolistiska gasleverantörer i utlandet. 2009 års rysk-ukrainska gaskris visade hur sårbara vi är utan en gemensam EU-strategi som är värd namnet.

Följderna gick inte att förbise. De drabbade EU:s ekonomi och konsumentgrupper som redan tidigare var sårbara. EU:s yttre kris underströk också hur beroende medlemsstaterna är av varandra. Det får mig att tro att vi måste utveckla en gemensam strategi och sträva efter att diversifiera EU:s försörjningsvägar och försörjningskällor, så att unionen har den kapacitet som krävs för att kunna reagera i en nödsituation.

Ömsesidig solidaritet mellan medlemsstaterna är en väletablerad princip i Lissabonfördraget och avgörande för att EU ska kunna bygga upp en mekanism för gasförsörjning. Som en del av denna mekanism är Nabuccoprojektet därmed av stort strategiskt värde. Eftersom detta är det enda realistiska alternativet till det ryska energimonopolet förtjänar det att stödjas, i synnerhet av EU.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Paweł Robert Kowal (ECR).(PL) Jag vill varmt tacka föredraganden för den kompromiss han har åstadkommit. Detta är särskilt svårt just på energiområdet. Jag vill också tacka Günther Oettinger för hans engagemang för det avtal om gasförsörjning som Ryssland och Polen ingått. Vi sätter stort värde på att Europeiska kommissionen är en så framträdande aktör i sammanhanget.

För många länder i dagens EU är energi den faktor som avgör hur oberoende de kan vara. Därför är det förbluffande att höra röster höjas här i kammaren som hävdar att detta ju bara handlar om energi och ekonomi, och att våra överläggningar stannar vid detta. Så är det inte. På många håll i EU anses energifrågorna vara avgörande för landets oberoende, och det med all rätt – för precis så ligger det till. Eventuella skeptiker behöver bara läsa igenom vilken rysk handling som helst om den här frågan.

På energiområdet använder sig ryssarna av två olika metoder. Den ena tar enbart ekonomiska hänsyn, medan den andra direkt anknyter till politiska och strategiska överväganden. Det som vi i dag framför allt saknar är därför ett större engagemang, bland annat från de av kommissionens avdelningar som ansvarar för utrikesförbindelserna, så att även vi kan använda oss av två metoder här.

 
  
MPphoto
 

  András Gyürk (PPE). (HU) Jag håller med de ledamöter som anser att vi kommer att kunna förebygga avbrotten i gasförsörjningen på ett effektivare sätt genom en förordning om gasförsörjning. Jag tackar föredraganden för betänkandet. Jag anser vidare att konsumentskyddsbestämmelserna är särskilt viktiga. Det gläder mig att fjärrvärmeförsörjning och små och medelstora företag nu också kommer att åtnjuta särskilt skydd, i stället för den ursprungliga restriktiva definitionen. Det handlar faktiskt om ett avsevärt antal konsumenter: bara i Ungern är 600 000 hushåll anslutna till fjärrvärmenät. Skyddet av små och medelstora företag är också viktigt eftersom dessa företag, vilket vi såg de första dagarna av 2009, lätt hamnar på gränsen till konkurs om det sker avbrott i gasförsörjningen.

Mina damer och herrar! Även om vi tar ett viktigt steg i och med antagandet om förordningen om gasförsörjning, vill jag påminna er om att förordningen inte kan ersätta energiinvesteringar. I förra veckan sände fyra av de nya medlemsstaterna en skrivelse till kommissionsledamot Günther Oettinger, där de på Visegrad-gruppens vägnar uppmanar EU att öka de ekonomiska resurserna för energiinvesteringar, särskilt i samband med nästa sjuåriga budgetplan. Vi kan bara instämma i det som sägs i den skrivelsen. Det rätta sättet att trygga en tillfredsställande gasförsörjning för EU är faktiskt att börja anlägga alternativa leveransvägar. Och denna avsikt bör, åtminstone enligt min åsikt, avspeglas även i budgetsiffrorna.

 
  
MPphoto
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE).(FI) Fru talman! Jag vill uppriktigt tacka min kollega Alejo Vidal-Quadras för hans utmärkta arbete. Vare sig vi tycker om det eller inte blir EU alltmer beroende av gas för att fungera, och det är Ryssland som försörjer oss med den gasen. Därför är det inte tillräckligt att EU:s förbindelser med sina gasleverantörer fungerar bra. Det krävs även ändringar av EU:s interna infrastruktur och lagstiftning, så att vi är förberedda på krissituationer som vi själva inte har orsakat. Medlemsstaterna måste fastställa alla marknadsaktörers respektive roller och ansvarsområden för att trygga försörjningen. De senaste årens händelser visar att det behövs.

EU:s grad av beroende är oroande. Importen utgör nu över 40 procent av naturgasförbrukningen i EU, och prognoserna tyder på att beroendet kan öka upp till 70 procent till 2020. Följden kommer att bli både ekonomiskt och politiskt beroende, och det är inte bra. Situationen kan förbättras i framtiden i och med produktionen av flytande naturgas (LNG), vars pris har fallit, och mer nyligen produktionen av skiffergas, som flera länder i olika delar av världen har fått upp ögonen för, bland annat Polen. Förhoppningsvis kommer dessa produktionstyper att öka försörjningstryggheten och skapa flera alternativ för att köpa in gas. Att utveckla effektiva former av förnybar energi kommer också att vara till hjälp.

De senaste tvisterna mellan Ryssland och dess grannländer har visat exakt hur vansklig situationen är för vår försörjningstrygghet. Därför är det viktigt med konkreta åtgärder, t.ex. att se till att gasen även flödar i motsatt riktning mellan medlemsstaterna eller att, enligt solidaritetsprincipen, se till att det även finns tillräckligt med gas i våra egna reserver för att hjälpa våra grannar i krissituationer. Det är även viktigt att vi är medvetna om de olika förhållanden som råder i medlemsstaterna och att vi inser detta.

 
  
MPphoto
 

  Zigmantas Balčytis (S&D).(LT) Jag vill börja med att gratulera föredraganden till utarbetandet av detta mycket viktiga dokument. Det ökade beroendet av importerad energi, särskilt gas, är en av de nya utmaningar som EU står inför i säkerhetspolitiken, och för att övervinna den utmaningen kommer det att krävas en samlad insats av EU och oss alla.

Kommissionen har en särskilt viktig roll att spela, inte bara när den står inför krissituationer, utan även i utformningen av EU:s energipolitik i allmänhet, särskilt när det handlar om gasförsörjningsavtal med leverantörer i tredjeländer.

Herr kommissionsledamot! När det gäller det dokument som diskuteras i dag vill jag verkligen inte att de villkor som fastställs i avtalet mellan Polen och Ryssland om Yamal-gasledningen eller det sätt som avtalet ingicks på ska tjäna som ett dåligt exempel för alla nya och framtida energistrategier. Endast genom att visa upp en enad front, genom att samordna samtliga EU-medlemsstaters åtgärder och genom att visa solidaritet kan vi bidra till att inrätta den energimarknad vi vill ha, en marknad som är säker, enad och rättvis för konsumenterna.

 
  
MPphoto
 

  Tunne Kelam (PPE).(EN) Fru talman! Dagens debatt visar att EU har dragit lärdom av de många försörjningskriserna. Estlands första erfarenhet efter självständigheten kom i december 1992, när Ryssland stängde av all gas- och oljeförsörjning. Det gjorde oss dock starkare.

I dag ser vi ett lovande samarbete, framför allt mellan parlamentet och kommissionen. Kommissionsledamot Oettinger! Jag vill tacka er för er kraftfulla och ansvarsfulla inställning till dessa utmaningar. Detta är ett lovande försök att införliva solidaritet i praktiska EU-mekanismer. Det är viktigt att vi kommer att inrätta ett gemensamt infrastruktursystem och gemensamma försörjningsnormer, med ökat ansvar och samordning från kommissionens sida. Men framför allt behöver vi fortfarande ett integrerat EU-nät för försörjningen. Jag vill uppmärksamma Claude Turmes förslag om att förbättra våra nord–syd-sammanlänkningar och se till att vi har lagringskapacitet för framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). (HU) Det är viktigt att EU agerar på EU-nivå i energisolidaritetens intresse, men de medlemsstater som ännu inte har normaliserat sina bilaterala politiska förbindelser med Ryssland måste också vidta åtgärder. Åttio procent av Ungerns gasimport kommer från Ryssland, vilket gör att de ungerska konsumenterna är enormt beroende av Ryssland. Fjärrvärmeanvändarna är särskilt sårbara. Därför vill Ungern definitivt diversifiera både försörjningskällorna och transportvägarna. Vi stödde, och fortsätter helhjärtat att stödja anläggandet av både Nabucco och South Stream, samt utnyttjandet av EU-källor. Det billigaste sättet för oss skulle dock vara en samlad och stabil lösning på transporten av gas genom Ukraina. Vi uppmanar kommissionen att försäkra sig om att EU agerar på unionsnivå, att det medlar mellan Ryssland och Ukraina, och kräver ett system med garantier för den ukrainska transitvägen.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Bütikofer (Verts/ALE).(DE) Fru talman! Jag vill lyfta fram två frågor som jag tycker att Günther Oettinger bör uppmärksammas på, och som redan har nämnts av andra ledamöter under diskussionen. För det första betonade Claude Turmes frågan om förutsägbarhet i efterfrågan på gas. När det gäller gasförsörjning ser vi endast på den här frågan ur en enda synvinkel.

Herr Oettinger! Jag vill fråga er hur ni planerar att inbegripa detta andra centrala perspektiv i strategin i framtiden. För det andra, och med anledning av en kommentar från Hannes Swoboda, vill jag gärna ta upp frågan om en energigemenskap i EU. Tankesmedjan Notre Europe, som grundades av Jacques Delors, lyfte nyligen fram den här frågan, vilket även den f.d. kommissionsledamoten Michaele Schreyer gjorde för flera år sedan. Anser ni att detta skulle kunna vara ett positivt mål för ert arbete?

 
  
MPphoto
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL).(PT) Fru talman! I denna debatt om försörjning av naturgas vill jag påpeka att den globala försörjningen av naturgas faktiskt redan är mycket diversifierad, och detta måste vi tydliggöra.

Den viktigaste framtidsfrågan är dock den förväntade oljekrisen. EU bör därför aktivt främja en ersättning av raffinerade råoljeprodukter i sina flottor, och den bästa ersättningen för dem är naturgas.

Vi får emellertid inte glömma att det finns naturgas av icke-fossilt ursprung: biometan, som produceras av avfall. Faktum är att flera EU-länder producerar biometan, särskilt Sverige och Schweiz, och även Spanien tror jag. Det är en produktionsform som bör stimuleras genom investeringar på EU-nivå, och vi bör ha den här frågan i mycket nära åtanke under debatten.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Fru talman! De flesta av gasleverantörerna har aviserat betydande prishöjningar till följd av den ökade efterfrågan på gas. Det talas till och med om en fördubbling av grossistpriset på gas. Därför är det enligt min åsikt sannolikt att Moskva kommer att provocera fram ytterligare en gaskris under den kommande vintern. Tidigare har EU förmodligen inte varit tillräckligt bestämt i sin roll som medlare. När det gäller de nuvarande tvisterna om ansvarsfördelningen mellan de nya ledande EU-företrädarna, kommer de berörda EU-medlemsstaterna återigen känna att de har lämnats i sticket.

Svag krishantering från EU:s sida får dock även andra följder. Tidigare stängda kärnkraftverk har återigen tagits i bruk i Polen, och det finns planer på att investera i en terminal för flytande naturgas, som kommer att konkurrera direkt med den baltiska gasledningen. Även om det köpande kooperativ som aviserades i går kan verka som en vettig lösning, ändrar detta inte det grundläggande problemet. När nästa gastvist uppstår kommer vi att få se om det europeiska systemet för tidig varning på energiområdet är värd pappret det är skrivet på och om vi lyckas reda ut förvirringen kring ansvarsfördelningen till följd av Lissabonfördraget. Faktum är att vi helt enkelt inte kan komma ur vårt beroende av rysk gas, och inte ens Nabucco-projektet kommer att göra någon större skillnad.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Grzyb (PPE).(PL) Günther Oettinger sade att detta är det första dokumentet om energifrågor sedan Lissabonfördragets ikraftträdande. Energisolidaritet var mycket riktigt huvudmålet för många länder, inklusive mitt eget land Polen, inom ramen för Lissabonfördraget. Gaskriserna – särskilt krisen 2009, men även tidigare kriser – visade att utan energimarknad, utan infrastruktur, inklusive sammanlänkningar, utan nya nätverk och nya försörjningskällor, utan kommissionens samordnande roll, och framför allt – och detta vill jag verkligen betona – utan politisk vilja från både kommissionens, rådets och medlemsstaternas sida, kommer vi inte att kunna förhindra nya gaskriser. För närvarande måste Polen fortfarande ingå ett avtal om försörjning av cirka 2,5 miljarder kubikmeter gas.

Förordningen kunde vara bättre – närmare idealet – särskilt när det gäller skyldigheter och även när det gäller kommissionen och vice ordföranden/den höga representantens och medlemsstaternas roller. Günther Oettinger har bekräftat att det om två eller tre år kommer att bli nödvändigt att göra en översyn av förordningen för att bedöma dess effektivitet. Även detta vittnar om att vi inte har tagit med allt i förordningen.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) Europeiska unionens energitrygghet beror på diversifieringen av energiförsörjningskällor och försörjningsvägar. Jag anser att EU bör investera mer i energiinfrastruktur och energieffektivitet. När det gäller energiinfrastrukturen inom gassektorn – jag tänker här på anläggandet av nya gasrörledningar, och i detta sammanhang vill jag betona att Nabucco-projektet är mycket viktigt för EU:s energitrygghet – skulle det vara ett viktigt steg för EU att investera i nya gasfyndigheter, i att förbättra sammankopplingarna mellan medlemsstaterna, att förse dem med omvända flöden, samt i produktionsanläggningar för produktion av gas från förnybara energikällor.

Jag vill betona att i och med Lissabonfördraget har en ny ram inrättats för att främja solidariteten mellan medlemsstaterna i händelse av en energikris. Jag vill även berömma föredraganden Alejo Vidal-Quadras för hans insatser, eftersom denna förordning faktiskt markerar ett steg framåt för att öka EU:s energitrygghet.

 
  
MPphoto
 

  Alajos Mészáros (PPE). (HU) Alejo Vidal-Quadras och kommissionsledamot Günther Oettinger förtjänar ett tack för att ha gjort detta viktiga betänkande möjligt. Förordningen är särskilt välkommen för de centraleuropeiska länderna, av vilka några är beroende av ryska gasimporter till 100 procent. Detta skapar inte bara en situation av beroende, utan är även farligt som ett politiskt vapen. Jämfört med fossila bränslen ger gas upphov till de minsta koldioxidutsläppen, vilket är en viktig prioritering i EU:s kamp mot klimatförändringen. De nödsituationer som kan uppstå i EU måste emellertid omvärderas, eftersom EU har åtagit sig att minska importen med 10 procent. Detta skulle faktiskt kunna utgöra en medlemsstats hela gasimport, t.ex. Slovakiens. Det skulle vara rimligare om EU utfärdade en krisförklaring som gällde en viss geografisk region. Att trygga en oavbruten gasförsörjning till ett godtagbart pris måste vara en prioritering, även i en krissituation. Enligt min åsikt kan det här betänkandet bidra avsevärt till att uppnå detta mål.

 
  
MPphoto
 

  Ioan Enciu (S&D).(RO) Först och främst vill även jag gratulera Alejo Vidal-Quadras till hans insatser för att utarbeta detta viktiga betänkande. Vi vet alla hur viktig energiförsörjningen är för EU. Kommissionen och kommissionsledamot Günther Oettinger måste fortsätta sitt aktiva engagemang för att lösa de frågor som avgör hur stora framsteg vi gör med projekten för diversifiering av gasförsörjningsresurserna och utforma både politiska lösningar och bästa möjliga finansieringsvillkor.

Nyckeln för att trygga EU:s energiförsörjning ligger i att förbättra energiinfrastrukturen, sammankopplingarna och kapaciteten för omvända flöden, lagningsmöjligheterna och, viktigast av allt, i övervakning och förvaltning grundad på solidaritet mellan medlemsstaterna. Det är även viktigt att fortsätta diskussionerna om den framtida europeiska energigemenskapen.

 
  
MPphoto
 

  Danuta Jazłowiecka (PPE).(PL) Den förordning som vi röstar om i dag är en milstolpe i arbetet för att inrätta en gemensam energipolitik. Bestämmelserna om energisolidaritet är utan tvivel ett bevis på detta. De garanterar tillämpningen av rättsliga instrument som kommer att möjliggöra en gemensam, enad reaktion vid nödsituationer. Den text vi ska rösta om skiljer sig emellertid från den ambitiösa vision som föreslagits av parlamentet. Den inger emellertid förhoppningar om en effektivt fungerande krismekanism i framtiden. Bara det faktum att vi kunde enas snabbt med rådet, där medlemsstaternas olika intressen stred mot varandra, bör ses i ett positivt ljus.

I det här sammanhanget vill jag tacka vår föredragande Alejo Vidal-Quadras, som ända från början var öppen för de åtgärder som föreslogs av kollegerna och ville nå en kompromiss som alla kunde godta. Förordningen visar att Europaparlamentet är en central aktör vid interinstitutionella konflikter och att det vågar kämpa för åtgärder som ofta verkar orealistiska på grund av den bristande enigheten mellan medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 

  Edit Herczog (S&D).(HU) Jag gratulerar kommissionsledamoten och parlamentet till samarbetet för att ta fram detta omfattande dokument. Det är visserligen ett steg i rätt riktning, men det står samtidigt klart att lagstiftning endast är en nödvändig förutsättning för investeringar. Att främja investeringar på EU-nivå kan även hjälpa oss genom krisen. Förordningen kan likaså vara ett positivt bevis på att samarbete inte innebär att länderna ger upp sin nationella suveränitet, utan att det innebär att EU-medborgarnas frihet ökas. Det pågår viktiga diskussioner i Ungern. Vi ungerska socialdemokrater vill skapa europeisk energitrygghet. För ett år sedan lovade den ungerske regeringschefen att göra landet fullständigt oberoende på energiområdet. Som socialdemokratiska ledamöter är vi glada över att han har ändrat sig, och att även han ser en framtid i form av energitrygghet och EU-samarbete.

 
  
MPphoto
 

  Ioan Mircea Paşcu (S&D).(EN) Fru talman! Sedan 2006, när det första avbrottet i gasförsörjningen från Ryssland skedde, har energitrygghet blivit en viktig fråga på EU:s dagordning. Det är inte bara en ekonomisk fråga, utan även en högst politisk fråga, eftersom den inverkar starkt på EU:s yttre politik, och följaktligen på EU:s internationella anseende. Trots att detta är allmänt erkänt lyckas EU i praktiken inte komma ur sitt ökande beroende av energiförsörjning från aktörer med starka politiska ambitioner som inte tvekar att utnyttja EU:s ökande sårbarhet. Detta beror på vissa nya viktiga medlemmars motstånd.

Avslutningsvis är det fel att säga att vi inte har något energitrygghetssystem för närvarande – det finns, det är bara det att det är individuellt och inte gemensamt, ett system där varje EU-land vill skydda sig självt genom förmånliga förbindelser med enskilda leverantörer, vars gunst de ibland är beredda att konkurrera hårt om.

 
  
MPphoto
 

  Niki Tzavela (EFD).(EL) Fru talman! Flera av oss här i kammaren har nämnt att Nabucco-gasledningen är ett mycket viktigt projekt för energitryggheten i EU. Därför vill jag be kommissionsledamoten att, om han kan, tala om för oss i vilket skede Nabucco-projektet befinner sig i för närvarande och vilka framsteg som har gjorts.

 
  
MPphoto
 

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen.(DE) Fru talman, mina damer och herrar! Debatten, som inleddes med frågan om gas och gaslagring, antog därefter en mer generell karaktär och har utvidgats till att handla om energipolitiken i allmänhet. Det stämmer naturligtvis att vi är beroende av gas. Detta gäller emellertid inte bara gas, utan även andra energikällor i precis lika stor utsträckning, inklusive olja, kol från världsmarknaden och kärnråmaterial. Även när det gäller förnybar energi ökar vårt beroende av länder med lagringskapacitet, t.ex. Schweiz och Norge. EU är alltså beroende av andra stater. Därför blir frågan om energitrygghet, det vill säga, att använda vår energi på ett mer målinriktat sätt och inte slösa med den, allt viktigare. Vi kommer att vilja diskutera våra slutsatser med er mer i detalj under de närmaste månaderna.

Frågan om energigemenskapen har också tagits upp, och jag anser att EU måste bli en effektivare energigemenskap, grundad på solidaritet. Det synsätt som har antagits av Jacques Delors visar i vilken riktning vi bör gå. Mitt råd är emellertid att vi bör använda de nya instrumenten under de närmaste åren, det vill säga att vi bör göra aktivt bruk av artikel 194 som vår rättsliga grund och även utnyttja andra möjligheter för att inrätta en inre marknad. Vi har ingen verklig inre marknad för el och gas ännu. Medlemsstaterna, vissa mer än andra, talar högt och brett om den inre marknaden, men de gör inget åt detta och inriktar sig i stället på sin egen nationella industripolitik. De bör utnyttja dessa instrument. Om fyra eller fem år kommer vi då att befinna oss i en trovärdig position för att tala med medlemsstaterna och allmänheten om att vidareutveckla vår rättsliga grund.

När det gäller energigemenskapen anser jag att Schweiz, Norge, Serbien, Kroatien – och länderna i f.d. Jugoslavien i allmänhet – tillsammans med Marocko, Maghrebländerna, Mellanöstern, Georgien, Moldavien och Ukraina, hör hemma tillsammans i en sammansvetsad energigemenskap, särskilt Turkiet.

Ni har efterlyst en prognos för energi- och gasmarknaden. Vi kommer att lägga fram en rad olika alternativ som ett led i färdplanen fram till 2050. Så länge frågan om energimix främst är medlemsstaternas ansvar står det dock klart att vi är beroende av de siffror som politikerna i medlemsstaterna kommer fram till för vår prognos om hur mycket gas som kommer att användas för att generera el och hur stora våra gasbehov är. Vi kommer inte att ha hela ansvaret på det här området. Vår avsikt är dock att lägga fram ett förslag om vår gasförbrukning under de kommande årtiondena. För närvarande använder vi mer än 400 miljarder kubikmeter gas. Kommer den siffran att ha ökat till 500 eller 600 miljarder eller ha minskat till 300 miljarder år 2030 eller 2040? Detta är en mycket viktig fråga för att vi ska kunna förutsäga våra infrastrukturbehov och vårt beroende av andra länder.

När det gäller energiberoendet är det viktigt att vi kommer ihåg att vi fortfarande har betydande egna gasfyndigheter. De kommer emellertid att ta slut under de närmaste 15–20 åren. Nederländerna är ett typiskt exempel i det här avseendet. Det stämmer att vi främst är beroende av Ryssland, som för närvarande står för 25 procent av den europeiska gasmarknaden. En fjärdedel av vår gas kommer från ryska gasfyndigheter. Det är en stor andel, men det är fortfarande en hanterbar siffra. Det står emellertid klart att de motsvarande siffrorna för Lettland, Litauen, Bulgarien, Polen och Rumänien sträcker sig från gott och väl över 50 procent upp till 100 procent, medan siffran är noll för Portugal. Vi har en uppdelning mellan öst och väst beroende på varje lands närhet eller avstånd till de platser där gasfyndigheterna i Sibirien är belägna. Vi får stora leveranser från Algeriet och Norge, och vi bör även lyfta fram leveranserna av flytande naturgas som kommer från Qatar i Mellanöstern, antingen via fartyg eller via terminaler.

Med avseende på vårt energiberoende gentemot Ryssland betraktar jag Ryssland, trots alla dess problem, som en partner. Tioårsdialogen om energi mellan EU och Ryssland kommer att hållas i november. Faktum är att vi är ömsesidigt beroende av varandra. Varför är det så? Eftersom ryssarna står för över 50 procent av finansieringen av Nord Stream-rörledningen, som omfattar en investering på över 4 miljarder euro, ligger det i landets intresse att gasen flödar genom ledningen, annars skulle investeringen inte vara lönsam för dem. Dessutom vill ryssarna sälja gas till oss så att de får EU-valuta för att kunna köpa bilar, industrianläggningar, maskiner, högteknologiska varor och sakkunskap för att utveckla den ryska ekonomin. Om vi agerar tillsammans anser jag därför att vi kommer att ha en situation av ömsesidigt beroende, snarare än att vara utlämnade för utpressning.

Nästa område som vi behöver överväga är diversifiering och minskning av vårt beroende av andra länder. Å ena sidan måste vi se till att de befintliga rörledningarna renoveras, så att vårt tekniska beroende inte ökar. Å andra sidan måste vi inrikta oss på nya områden. Jag anser att vi bör lita på ryssarna när det gäller den ryska gasen. Ryssarna bör vara vår partner i försäljningen och handeln med landets egna gas, men inte i fråga om tredjeländer. De största gasfyndigheterna finns i den kaspiska regionen. Jag anser att den ryska gasen är nära kopplad till vår partner Ryssland, men jag anser däremot inte att vår gasförsörjning från den kaspiska regionen bör komma till oss via Ryssland. Ryssarna bör sälja sin egen gas till oss, men inte handla med gas från tredjeländer. Gas från Algeriet och Norge levereras inte till oss via Ryssland. Därför måste EU etablera en direkt sammankoppling med den kaspiska regionen, som är så kort som möjligt, inte har några omvägar och inte gör oss onödigt beroende av det ryska handelssystemet. För att uppnå detta krävs det emellertid solidaritet. Jag vill därför fråga samtliga medlemsstater, inklusive Österrike, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Polen: Är vi beredda att arbeta tillsammans för att finna en lösning för den södra korridoren som ligger i EU:s intresse? Eller är vi splittrade i den här frågan? Det är den centrala aspekten. Om vi är enade och inte är beredda att tacka ja till andra erbjudanden, som i stor utsträckning inte ligger i EU:s intresse, kan vi uppnå ett genombrott i den kaspiska regionen. Vi arbetar mycket hårt med Nabucco-projektet. Vi håller arbetsmöten varje vecka, och den 1 oktober kommer ett högnivåmöte hållas med Turkmenistan och Azerbajdzjan. Vi kan inte fatta beslutet själva. Det kommer att fattas av investerarna. Vi kan emellertid göra allt vi kan för att agera som medlare i det beslut som omfattar medlemsstaterna och våra grannländer, inklusive Turkiet, Azerbajdzjan och Georgien. Jag anser fortfarande att Nabucco är på väg åt rätt håll.

Ni påpekar att vi måste investera mer. Så kan vara fallet, men jag kan försäkra er om att vi drar nytta av varje euro från EU-budgeten som parlamentet och medlemsstaterna anslår för medfinansierad infrastruktur, på områden där det inte skulle vara lönsamt för oss att agera på egen hand. Ni kommer att fatta beslut om den nya budgeten inom en snar framtid. Vi måste tala om prioriteringar i det här avseendet. Om vi vill lägga mer pengar på infrastruktur måste vi antingen investera mer pengar, vilket inte verkar helt genomförbart, eller så måste vi lägga mindre pengar på andra områden. Det ska bli intressant att se hur denna process mellan de olika arbetsområdena, inklusive parlamentets, kommer att fungera.

Tack än en gång för ert stöd. Ni har gjort framsteg på det här området, och tillsammans har vi övertygat medlemsstaterna. Det gläder mig att kunna säga till er alla att vi kommer att genomföra förordningen snabbt, och i den rapport som planeras om fyra år kommer vi att analysera förordningens starka och svaga sidor och lägga fram våra slutsatser om huruvida det är lämpligt att utveckla förordningen ytterligare och utvidga dess innehåll.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag, tisdagen den 21 september kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig.(RO) Genom antagandet av detta betänkande förstärks den rättsliga ramen för EU:s politik för försörjningstrygghet avsevärt. Diversifiering av energikällor är en prioritering med tanke på den energikris som EU ställdes inför. Jag anser att det är mycket viktigt att stödja alternativa och trovärdiga projekt inom gasförsörjningssektorn i regionen Kapiska havet. Med tanke på att det kommer att vara möjligt att utnyttja Nabucco-gasledningens fulla kapacitet först 2018, är AGRI-projektet mer än nödvändigt. Denna rörledning kommer att koppla EU-marknaden till gasresurserna i den kaspiska regionen genom energikorridoren Azerbajdzjan–Georgien–Rumänien. De politiska ledarna för de fyra deltagande staterna undertecknade Baku-förklaringen förra veckan. De första gasleveranserna från Azerbajdzjan förväntas kunna ske om bara tre år, särskilt eftersom Rumänien redan har inlett en genomförbarhetsstudie om terminalen i Constanţa. Dessutom är genomförandekostnaden hälften så stor jämfört med Nabucco-gasledningen. Med tanke på de garantier för energitrygghet som ges i och med detta avtal, hoppas jag att EU kommer att ägna avtalet den uppmärksamhet som det förtjänar.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig.(RO) Ämnet för dagens debatt är försörjningstrygghet för gas. Vi diskuterar frågan samtidigt som vintern närmar sig. I januari 2009 visade naturgaskrisen mellan Ryssland och Ukraina att importberoendet hade ökat inom Europa. Den här gången har även riskerna i samband med försörjning och transit ökat. Därför behöver vi fortfarande infrastrukturinvesteringar i EU. Hur lång tid kommer genomförandet av dessa infrastrukturer att ta? Flera år, så mycket är säkert. Har vi råd att vänta så länge när varje vinter innebär en ny gaskris? Hur många eftergifter måste vi fortfarande göra till Ukraina och Ryssland fram till dess? Jag anser att vi bör undersöka och förbereda oss på att satsa på en alternativ lösning, inte bara när det gäller energikällan, utan även ett nätverk som kombinerar både interna och externa aspekter. När jag säger ”alternativ” tänker jag på det som experterna kallar ”White Stream”-rörledningen, som passerar genom Azerbajdzjan, Georgien, Svarta havet, Rumänien och Bulgarien. Dessutom bör alla åtgärder för att se till att den inre energimarknaden fungerar på lämpligt sätt åtföljas av en aktiv energidiplomati.

 
  
MPphoto
 
 

  Jolanta Emilia Hibner (PPE), skriftlig.(PL) Jag vill uttrycka min uppskattning för Alejo Vidal-Quadras för hans arbete och engagemang i förordningen om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen. Jag är nöjd över att det har varit möjligt att nå en så bra kompromiss om detta ytterst viktiga dokument. Alla medlemsstaters intressen i de viktigaste frågorna har sammanjämkats, och tack vare detta kommer EU att kunna reagera snabbt och solidariskt när vi ställs inför störningar i gasförsörjningen. Betänkandet täcker de viktigaste frågorna när det gäller att skydda medlemsstaterna mot störningar i gasförsörjningen samt ett gott samarbete om förebyggande åtgärder och krisåtgärder i EU.

En viktig förändring är att kommissionen och medlemsstaterna blir skyldiga att samarbeta på EU-nivå för att förhindra en potentiell krissituation. Enligt förordningen kommer kommissionen nu att kunna utfärda en krisförklaring i en region som drabbas av avbrott i gasförsörjningen på begäran av bara ett land. Enligt den föreslagna kompromissen får kommissionen en viktigare roll genom nya instrument för snabba reaktioner vid en möjlig krissituation. På så sätt fungerar förordningen som en garanti för en tryggad gasförsörjning även i särskilt känsliga regioner. Investeringar i utvecklingen av infrastrukturer är dock absolut nödvändiga, så att förordningens bestämmelser inte bara finns på pappret.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Kolarska-Bobińska (PPE), skriftlig.(PL) Vi talar mycket om Lissabonfördragets ikraftträdande inom ramen för Europeiska utrikestjänsten. Det är emellertid värt att även uppmärksamma de åtgärder som vidtas på det energipolitiska området. I artikel 194 i Lissabonfördraget fastställs tydliga prioriteringar på detta område: att inrätta en inre energimarknad, trygga gasförsörjningen, energieffektivitet och energisparande, samt främjande av sammankopplingar av energinät och åtgärder för att minska beroendet av importerad energi. Alejo Vidal-Quadras betänkande om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen är ett viktigt steg framåt för att uppnå fördragets mål. Detta avspeglar andan i den europeiska solidariteten, som är så viktig i dag. Dokument av den här typen är en särskilt viktig signal till medborgarna vid en tidpunkt när det talas mycket om nationella intressen och decentraliseringstendenser, som splittrar unionen. Betänkandet visar att Europaparlamentet, i samarbete med kommissionen, genomför de europeiska värderingarna om samarbete och solidaritet i praktiken. Nästa steg i den här riktningen är kommissionens dokument ”Mot en ny energistrategi för Europa 2011–2020”. Detta är ett ytterligare steg mot en heltäckande energipolitik inom ramen för Europa 2020-strategin, men även mot fullbordandet av Lissabonfördragets mål. Det betänkande som jag har tagit fram, och som jag nu arbetar med i parlamentet, visar även att unionsmetoden är särskilt viktig på energiområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE), skriftlig.(RO) I framtiden kommer energitryggheten att vara beroende av utvecklingen av bränslemixen, utvecklingen av produktionen i EU och i tredjeländer som försörjer EU med energi, samt av investeringar i lagringskapacitet och diversifiering av försörjningsvägarna och källorna inom och utanför EU. Det gläder mig att Europaparlamentet har lyckats ändra förslaget till förordning för att införa en särskild artikel om Nabucco-gasledningsprojektet. Denna åtgärd bekräftar att EU-institutionerna även i framtiden kommer att fästa särskild uppmärksamhet vid Nabucco-gasledningsprojektet när det gäller dess politiska aspekter och finansieringen. Närmare bestämt garanterar förordningen att de europeiska konsumenterna kommer att försörjas med gas även under en kris, i syfte att undvika situationer som den i januari 2009, då ett antal medlemsstater stod helt utan gasförsörjning. Kommissionen kommer att behöva samordna dessa möjliga krisscenarier och försäkra sig om att alla medlemsstater är skyddade.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig.(LV) Det står klart att Europeiska unionen inte borde behöva vara beroende av vilken sida av sängen Ukrainas eller Vitrysslands presidenter vaknar på varje morgon. Det står lika klart att EU inte borde behöva vara beroende av överflödiga mellanhänders intriger, som vill tjäna pengar på att spekulera och manipulera med gasförsörjningen. Det står även klart att gas inte får bli ett politiskt vapen för trångsynta nationella intressen. Men vilken slutsats bör vi dra av att naturgasen i Lettland kostar tre gånger så mycket som i Tyskland? Det råkar vara så att Lettland och Tyskland, som båda är medlemsstater, har olika möjligheter att utveckla sina ekonomier. Det faktum att Lettland genomgår en allvarlig kris och landets BNP per capita endast uppgår till en tiondel av Tysklands, ger upphov till frågan om huruvida alla medlemsstater har samma utvecklingsmöjligheter. Den här frågan måste få en snabb lösning, åtminstone när det gäller de gemensamma gaspriserna för alla medlemsstater. Utan detta blir orden ”ett enat Europa” tvivelaktiga.

 
  
MPphoto
 
 

  Algirdas Saudargas (PPE), skriftlig.(LT) Jag håller med mina kolleger och välkomnar att den här viktiga förordningen kommer att antas så snabbt. Det visar än en gång att EU kan agera snabbt och effektivt när det uppstår verkliga problem.

Genom förordningen om åtgärder för att trygga gasförsörjningen stärks solidaritetsprincipen mellan medlemsstaterna och förordningen utgör ännu ett steg mot en gemensam energipolitik. Förmodligen hoppas vi alla att krisen 2009 inte kommer att upprepas och att vi inte kommer att behöva tillgripa de mekanismer som fastställs i förordningen, men det som sker i verkligheten är en annan fråga. För inte så länge sedan, i juni, halverades gasförsörjningen till Litauen till följd av meningsskiljaktigheter mellan Ryssland och Vitryssland, och det övertygade oss om att förordningen kommer vid en mycket lämplig tidpunkt.

Jag har ofta påpekat att för isolerade gasmarknader som är beroende av en enda leverantör, vilket t.ex. vi i de baltiska staterna är, kommer förordningen endast att bli effektiv om dessa marknader sammanförs i ett gemensamt gasnät för EU. Privata investeringar är ofta otillräckliga för att anlägga de nya gasledningar som krävs, och det krävs därför ytterligare finansiering.

Jag vill tacka mina kolleger som förstod detta och tog hänsyn till det under förhandlingarna om förordningen, och jag tackar även kommissionen, som officiellt har lovat att lösa problemet med energiöar inom ramen för energiinfrastrukturpaketet. Allt som återstår att göra är att uppmana medlemsstaterna att genomföra förordningen ordentligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE), skriftlig.(PL) Genom antagandet av förordningen om åtgärder för att trygga gasförsörjningen öppnas en möjlighet att inrätta en gemensam gasmarknad på EU-nivå i framtiden. Viktiga bestämmelser i detta dokument är införandet av en skyldighet för alla medlemsstater att utarbeta förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner, skyldigheten att utfärda en EU-krisförklaring när två medlemsstater tillkännager en krisförklaring, och tillämpningen av kriteriet om geopolitisk risk i den övergripande riskbedömningen av EU:s gastrygghet. Genom möjligheten att transportera gas i båda riktningarna kommer de länder som riskerar brister i energiförsörjningen att få den hjälp de behöver från andra länder som har tillräckliga gasreserver vid den tidpunkten. Detta visar helt klart att vi börjar vidta åtgärder som grundas på samarbete och solidaritet. Hänvisningen till frågan om diversifiering av energikällor kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att utöka åtgärderna på detta område, och kommer att vara till hjälp för projekt som redan har inletts, t.ex. Nabucco. Tack vare de åtgärder som föreslås i betänkandet och intensiva investeringar i infrastruktur, kan vi sammanfattningsvis nu skydda oss, eller försäkra oss mot, den situation som uppstod 2008 i Ukraina. Ett fullständigt oberoende av rysk gas är en illusion, men vi kan åtminstone stärka vår position i förhandlingarna med Ryssland. Jag vill tacka alla som har bidragit till att arbeta fram en kompromiss i denna fråga, som är så viktig för hela unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Rafał Trzaskowski (PPE), skriftlig.(PL) Den kompromiss som har förhandlats fram av Europaparlamentet är ett verkligt steg framåt för att genomföra Lissabonfördragets bestämmelser i praktiken. Kompromissen skapar de grundläggande villkoren för en praktisk tillämpning av solidaritetsprincipen från medlemsstaternas sida i händelse av avbrott i gasförsörjningen, och vi räknar detta som vår framgång. Bestämmelserna om överföringsinfrastruktur, systemet med krisåtgärder på EU-nivå, den gemensamma riskbedömningen och, på grundval av detta, inrättandet av förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner, samt inbegripandet av den geopolitiska aspekten i bedömningarna, är inte bara ett bevis för de ansvariga ledamöternas förhandlingskapacitet, utan lägger även grunden för att göra energipolitiken mer unionsinriktad, vilket parlamentet försökte uppnå redan under den föregående mandatperioden.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimir Urutchev (PPE), skriftlig.(BG) Det har bara gått 18 månader sedan gasförsörjningen längs vägen Ryssland–Ukraina–EU avbröts i januari 2009. Bulgarien var det land som drabbades hårdast vid den tidpunkten, men hela EU insåg hur sårbara främst de central- och östeuropeiska länderna är när det gäller en tryggad gasförsörjning. Därför välkomnar jag antagandet av Alejo Vidal-Quadras betänkande, där en EU-omfattande rättslig ram inrättas för att förebygga uppkomsten och konsekvenserna av sådana gaskriser. Lagstiftningsresolutionen om åtgärder för att trygga gasförsörjningen är heltäckande, men jag vill gärna lyfta fram följande aspekter: åtgärderna för att inrätta ett integrerat EU-gasnät med omvända flöden av gas mellan enskilda länder, åtgärderna för att garantera gränsöverskridande tillgång till lagringskapacitet, och slutligen åtgärderna för att upprätthålla en gränsöverskridande gasöverföring när den högsta nivån ”krissituation” förklaras. När det gäller mitt land Bulgarien medför genomförandet av dessa krav i sista hand att kopplingar inrättas till grannländer, vilket i sin tur innebär att Bulgarien får ökade möjligheter att lagra gas på sitt eget territorium och att vi nu har ett alternativ till vårt beroende av en enda extern gasleverantör. Faktum är att denna nya EU-lagstiftning utgör slutet på Gazproms monopol på försörjningen till vårt land, vilket ska ske inom de närmaste fyra åren. Tack för er uppmärksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) Jag gratulerar föredraganden till ett mycket bra utarbetat betänkande. Efter långa och svåra förhandlingar blev det till sist möjligt att uppnå en EU-omfattande kompromiss. De aspekter av överenskommelsen som enligt min mening är särskilt viktiga är skyldigheten att inom två år utarbeta förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner i alla medlemsstater och även skyldigheten att tillkännage en unionskris om två länder tillkännager en krisförklaring. En annan framgång i förhandlingarna är skyldigheten att möjliggöra omvända flöden i gasledningar inom tre år efter förordningens ikraftträdande. Jag gratulerar återigen föredraganden. Detta dokument är ett steg i riktning mot en verklig europeisk energigemenskap.

 

4. Toppmöte mellan EU och Kina den 6 oktober 2010 (debatt)
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalande om toppmötet mellan EU och Kina den 6 oktober 2010 (2010/2862(RSP)).

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen.(EN) Fru talman! Jag är glad över att vara här i dag för att diskutera förberedelserna inför det trettonde toppmötet mellan EU och Kina. Toppmötet är särskilt viktigt i år, eftersom vi firar 35-årsjubileet för inrättandet av diplomatiska förbindelser mellan EU och Kina, och med tanke på att vi för första gången tillämpar den struktur som Lissabonfördraget ger oss.

Vid förra veckans möte i Europeiska rådet diskuterade stats- och regeringscheferna EU:s utmaningar och möjligheter i förbindelserna med strategiska partner som Kina. Detta hade förberetts vid förra helgens informella möte för EU:s utrikesministrar i Gymnich, som jag deltog i tillsammans med vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton och flera andra kommissionsledamöter. Det finns ett behov av, och även en vilja, att agera på ett mer integrerat och samstämmigt sätt. Vi måste ha mer klart för oss vad vi vill ha ut från våra strategiska partner, och samtliga 27 medlemsstater måste föra ut samma budskap.

Förbindelserna mellan EU och Kina har utvidgats enormt under de senaste 35 åren, särskilt på det ekonomiska området. Vi är viktiga handelspartner för varandra. EU-företag drar nytta av den fortsatta tillväxten i Kina, men mer måste göras för att ytterligare öppna den kinesiska marknaden och förbättra genomförandet av reglerna, t.ex. om offentlig upphandling och immateriella rättigheter.

Detta trettonde toppmöte mellan EU och Kina är det första efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Vi vill inta ett långsiktigt perspektiv och agera som en partner för att hantera globala utmaningar som klimatförändringen, behovet av att hålla marknaderna öppna och lika tillgång till råvaror, samt frågorna om den internationella stabiliteten och rättstatsprincipen.

Vi kommer att se på den funktion som de olika politiska och sektorsvisa dialoger som förs mellan EU och Kina fyller. Partnerskaps- och samarbetsavtalet kommer att diskuteras, särskilt dimensionen att inrätta en rättslig och institutionell ram för vidareutvecklingen av vårt partnerskap.

Mänskliga rättigheter löper som en röd tråd genom EU:s yttre politik. Även om betydande skillnader kvarstår är det viktigt att vi diskuterar människorätts- och rättstatsfrågorna under det kommande toppmötet. Vi kan även bygga vidare på vissa konkreta exempel, t.ex. CESL (China-EU School of Law).

Det trettonde toppmötet mellan EU och Kina hålls några veckor före två viktiga internationella evenemang, nämligen G20-mötet i Seoul i november och klimatmötet i Cancún i december. Att finna en gemensam grund med Kina för att anpassa deras ståndpunkt till våra prioriteringar är därför ett viktigt mål för toppmötet.

Det är även viktigt att ta itu med missuppfattningar och skapa kontakter mellan människor. För första gången kommer därför ett kulturellt forum att hållas i anknytning till toppmötet. Det är också skälet till att 2011 kommer att utses till Europas–Kinas ungdomsår, med målsättningen att stärka den ömsesidiga förståelsen mellan europeiska och kinesiska ungdomar och främja en dialog mellan kulturerna. Detta kommer att fortsätta under 2012, som kommer att utses till året för interkulturell dialog EU–Kina.

Toppmötet kommer efter ett mycket givande år för den politiska dialogen, där flera viktiga högnivåmöten har hållits tidigare i år, bland annat ”Högskolebesöket”, som leddes av ordförande José Manuel Barroso, och Catherine Ashtons besök till Kina tidigt i september för den första rundan av den strategiska dialogen. Ett möte i högnivådialogen för ekonomi och handel planeras till november. Kommissionsledamöterna Joaquín Almunia, Olli Rehn och jag själv kommer att leda EU-delegationen, som består av flera kommissionsledamöter.

Vi instämmer alla i målet att Kina bör utvecklas ytterligare, bli mer öppet och transparent, följa internationella människorättsnormer, välkomna internationella företag och EU-företag på lika villkor och samarbeta för att hantera de globala utmaningarna. För att uppnå detta måste vi fortsätta att engagera oss i och fördjupa vårt samarbete. På så vis kan vi vidareutveckla våra förbindelser och samtidigt diskutera svåra frågor för oss och Kina.

Toppmötet i oktober är nästa tillfälle för oss att göra ett bokslut av våra förbindelser och diskutera vilken riktning vi vill att de ska gå i under de närmaste åren.

 
  
MPphoto
 

  Ioannis Kasoulides, för PPE-gruppen.(EN) Fru talman! Den globaliserade multilaterala världen, med utmaningar i form av klimatförändringen, en tryggad energiförsörjning, icke-spridning av kärnvapen, Iran och Nordkorea, gemensamma säkerhetsfrågor som terrorism och piratdåd samt fredsinsatserna i instabila regioner i Mellanöstern, kräver ett strategiskt partnerskap mellan Kina och EU.

EU är Kinas största handelspartner och Kina är EU:s näst största handelspartner. Kina är den största källan till import av tillverkade varor. Handelsunderskottet till förmån för Kina beror delvis på svårigheterna att få tillträde till de kinesiska marknaderna. Icke-tariffära marknadshinder, immateriella rättigheter och möjligheter att delta i offentliga upphandlingar är frågor som står högt upp på dagordningen för insatserna att utöka partnerskaps- och samarbetsavtalet.

I våra förbindelser med Kina värnar vi om våra gemensamma intressen, men även om våra värderingar. Inom ramen för den politiska dialogen, och på likställda villkor, främjar EU Kinas övergång till ett öppet samhälle som grundas på ordning och respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi förespråkar mänskliga rättigheter för folket i Tibet och i andra kinesiska provinser, men med fullständig respekt för Kinas territoriella integritet. Vi välkomnar det senaste avtalet med Taiwan, men respekterar politiken för ett Kina. Den globala ekonomiska krisen har visat att det råder ett globalt ömsesidigt beroende.

Vi välkomnar Kinas ekonomiska utveckling och återhämtning som en stabilitetsfaktor, och vi efterlyser en ytterligare uppskrivning av renminbin för att undvika snedvridningar i världens monetära ordning.

 
  
MPphoto
 

  Libor Rouček, för S&D-gruppen. (CS) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europeiska unionen och Kina delar många liknande globala utmaningar och problem: att övervinna den ekonomiska krisen, klimatförändringen, terrorismen, spridningen av massförstörelsevapen, den okontrollerade migrationen och många andra problemområden. Vi kan dock inte lösa dessa problem eller utmaningar på egen hand. Vi måste samarbeta, vi måste söka partner för gemensamma lösningar, och på det här området är EU och Kina naturliga strategiska partner. Vid det kommande toppmötet räknar vi därför med att båda parterna kommer att vara medvetna om sitt globala ansvar och kommer att föreslå konkreta åtgärder och lösningar, åtminstone för några av dessa utmaningar och problem.

I dag, när det globala toppmötet om fattigdom hålls i New York under FN:s ledning, tycker jag att det är värt att nämna att EU och Kina också är särskilt lämpliga partner i insatserna att utrota den globala fattigdomen. Ledamöterna från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet förväntar sig även att EU:s företrädare vid toppmötet mellan EU och Kina den 6 oktober kommer att göra tydliga uttalanden om vissa bilaterala problem. Vi tänker här på uttalanden om utvecklingen av och stödet till ömsesidig handel, tillträdet för europeiska varor och tjänster till den kinesiska marknaden, naturligtvis inklusive offentliga kontrakt, upphovsrättsskyddet, skyddet av arbetsrättsnormer, och vi tänker även på mänskliga rättigheter, turismutveckling, utbyten mellan studenter och ungdomar och så vidare.

 
  
MPphoto
 

  Niccolò Rinaldi, för ALDE-gruppen.(IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ett toppmöte mellan Kina och EU är ett mönster av flit mellan två vänner som har ömsesidiga skäl att vara nöjda. I vissa aspekter går förbindelserna långt tillbaka i tiden, eftersom både EU och Kina har bidragit till en säkrare och mer välmående värld.

Handelspolitiken är en central faktor i denna kombinerade insats, även om det finns saker som inte fungerar ordentligt, och trots att det är sant att EU:s handelsunderskott har tredubblats under de senaste fem åren. Detta är inte hållbart för EU, men det är kanske oundvikligt med tanke på Kinas kontinuerliga sociala och miljömässiga dumpning, landets världsrekord i förfalskning av läkemedel, att den kinesiska marknaden är stängd för tjänster, landets ovilja att delta i handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta-avtalet) och dess instinktiva reaktion att föra en stängd politik, även med avseende på mänskliga rättigheter: från förtrycket av det tibetanska folket, som är kulturellt, andligt och etniskt undertryckt, till dess obstinata vägran att de facto erkänna Taiwans suveränitet, avsaknaden av yttrandefrihet i medier och på Internet, och den skamliga och systematiska tillämpningen av dödsstraffet.

Allt detta är gamla politiska frågor för oss – och vi är skyldiga att tala om dessa frågor med våra kinesiska vänner – för varför ska vi förolämpa intelligensen hos ett folk vars civilisation alltid har varit i takt med tiden? Vi har inte mycket att lära Kina, snarare motsatsen: kinesernas inflytande över konkurrensen, inklusive landets handelspolitik, beror på att Kina har 1,5 miljarder invånare och bara en utrikesminister, bara en skattepolitik och bara en valuta. EU-27 + 1, som ständigt vacklar i sina förbindelser med Kina, har därför fortfarande mycket kvar att lära och måste åter bygga upp sin enighet.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Bütikofer, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Fru talman, herr De Gucht! Jag instämmer i er grundläggande premiss att EU måste arbeta för att inrätta ett strategiskt partnerskap med Kina. Men om vårt nästa steg nästan alltid är att återigen börja tala om den kinesiska marknaden, anser jag att vi har en trångsynt inställning till detta strategiska partnerskap. Vi underskattar Kina och EU:s eget ansvar.

Jag vill därför ta upp några frågor som går utöver de naturligtvis mycket viktiga ekonomiska förbindelserna mellan oss och kineserna. Under ett besök till Vietnam nyligen gjorde den amerikanska utrikesministern Hillary Clinton ett mycket överraskande utspel med avseende på säkerheten i Sydkinesiska havet, och har intagit en ståndpunkt som bör falla EU i smaken. Det handlar om att inrätta en multilateral konflikthanteringsstrategi inom detta komplexa område som är så ekonomiskt viktigt för oss. Har EU en ståndpunkt i den frågan? Instämmer vi i det synsättet, eller har vi ingen åsikt om detta?

Nästa klimatmöte kommer snart att hållas i Cancún. Under det senaste klimatmötet var kineserna inte särskilt hjälpsamma, och jag säger detta med mild ironi. Vi kunde också ha varit mer självkritiska i det här avseendet. Finns det en EU-strategi för att samarbeta med kineserna för att få fart på saker och ting när det gäller Cancún och perioden därefter? Det står klart att det amerikanska bidraget till den här frågan i stort sett är obefintligt för närvarande på grund av interna politiska problem.

Vi måste naturligtvis även se på de ekonomipolitiska frågorna. När det gäller råvaror och ovanliga jordartsmetaller vill parlamentet gärna få höra om er strategi på det här området. Vill vi hota kineserna med Världshandelsorganisationens (WTO) sanktioner? Anser ni att det är rätt handlingssätt? Eller vill vi hellre inrätta en samarbetsstrategi, som t.ex. omfattar insatser för att hjälpa kineserna att lösa sina problem på detta område genom tekniköverföring? Jag skulle vilja att vi inte bara talar om det strategiska partnerskapet, utan även om själva strategin och EU:s strategiska mål, som kommer att hjälpa oss att uppnå det.

 
  
MPphoto
 

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen.(CS) Mina damer och herrar! Utländska observatörer har varit konstant förbluffade över tillväxttakten i den kinesiska nationella ekonomin i över 30 år vid det här laget. Under den här tiden har ett utvecklingsland, där en stor majoritet av medborgarna är beroende av omekaniserat jordbruk, hämtat in århundraden av eftersläpning jämfört med de utvecklade länderna genom en ekonomisk utvecklingstakt vars like inte skådats på många år. En del statsmän och politiska kommentatorer glömmer att vi fortfarande talar om ett utvecklingsland, där cirka 70 procent av befolkningen fortfarande försörjer sina familjer genom omekaniserat jordbruk, vilket innebär att familjen äter när skörden är god, men svälter när skörden slår fel. Dagens utvecklingsnivå i Kina kan därför jämföras med utvecklingsnivån i de industrialiserade länderna under andra hälften av 1800-talet. Endast genom att ha denna grundläggande faktor i minnet kommer vi att uppnå ömsesidigt fördelaktiga överenskommelser vid toppmötet, utan att ge oss ut på nutidshistoriens tunna is, för att inte tala om att pressa våra partner att ta det stora språnget inom något av de områden som diskuteras. I så fall kommer den kinesiska sidan att vara ytterst ovillig att ge efter för påtryckningar från EU. Alla som minns följderna av det stora språnget på 1960-talet förstår säkerligen vad jag talar om.

 
  
MPphoto
 

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen.(NL) Den kinesiska marknaden är attraktiv för EU-företagen. Vi har emellertid en djungel av ofta ändrade och retroaktivt gällande regler som blockerar de europeiska företagens väg mot denna frestande marknad.

Detta klargörs mycket tydligt i det positionspapper på 647 sidor med 380 rekommendationer till den kinesiska regeringen som Europeiska handelskammaren i Peking offentliggjorde tidigt i september – alltså helt nyligen. Jag förväntar mig därför att rådet och kommissionen ser till att detta dokument, som är avgörande för att förbättra förbindelserna mellan EU och Kina, tas med på dagordningen för det kommande toppmötet mellan EU och Kina. Europeiska handelskammaren kräver med all rätt att rådet och kommissionen ger enhetliga signaler som verkligen representerar och försvarar EU-företagens intressen i landet.

 
  
MPphoto
 

  Lucas Hartong (NI).(NL) Fru talman! Jag vill med eftertryck fästa er uppmärksamhet på Kinas roll i förhållande till Nordkorea. Under diktatorn Kim Jong-Ils besök till Kina nyligen förklarade Kinas president Hu Jintao att han vill att Kina ska öka sin handel med Nordkorea. Detta är något som mitt parti, Nederländska frihetspartiet, ser som mycket oroande.

Faktum är att Kina stöttar Nordkorea, medan vi vill att denna omänskliga regim störtas så snart som möjligt. För närvarande finns många nordkoreaner som är mycket rädda, särskilt nordkoreanska kristna, som lever i Kina som flyktingar. Så snart de upptäcks av den kinesiska polisen skickas de omedelbart tillbaka till Nordkorea och sätts i arbetsläger, och det finns många barn bland dem. Vid en tidpunkt när Nordkorea utför kärnvapentester och svälter sin egen befolkning, får landet politiskt stöd från Kina.

Jag skulle vilja få höra kommissionens kommentarer om huruvida EU bör upprätthålla sina handelsförbindelser med Kina när landet undertrycker de mänskliga rättigheterna på ett sådant sätt och inte upphör att repatriera nordkoreanska flyktingar. I detta avseende vill jag även uppmana EU att föra upp Nordkoreafrågan högst upp på den politiska dagordningen för de kommande förhandlingarna.

 
  
MPphoto
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE). (ES) Fru talman! Dagens debatt ger upphov till frågan om hur vi ska kunna bygga upp ett strategiskt partnerskap med Kina på grundval av landets ekonomiska potential och vårt värdesystem, särskilt med avseende på mänskliga rättigheter, som måste ha en universell karaktär.

Garton Ash, en briljant brittisk analytiker, har sagt att förbindelserna med Kina presenterar fyra problem, som alla börjar med bokstaven ”t” på engelska: ”trade” (dvs. handel), Taiwan, Tibet – och här vill jag påminna parlamentet om det inställda toppmötet mellan EU och Kina 2008 – och slutligen Tiananmen, med avseende på människorättsfrågorna.

Precis som Ioannis Kasoulides sade står en sak klar, och det är att ingen av de utmaningar som världen står inför för närvarande, som globaliseringen, den digitala ekonomin, reformen av finanssystemet, säkerhetsfrågorna, kampen mot kärnvapenspridning – se bara på fallet med Iran – bevarandet av miljön och naturresurserna eller en tryggad energiförsörjning, kan lösas utan samarbete med Kina.

Förenta staterna har lyckats inrätta strukturerade förbindelser med Kina, dock inte utan problem. President George Bush gav kongressens guldmedalj till Dalai Lama, men förbindelserna mellan de båda länderna fungerar fortfarande.

Herr kommissionsledamot! Mot bakgrund av Kinas betydelse i världen, i FN:s säkerhetsråd, i G20 och i Brik-länderna, kommer EU att lyckas bygga upp och befästa dessa förbindelser? Ännu viktigare, kommer vi i EU att lyckas jämna vägen mot frihet med tanke på det unika kinesiska statskapitalismsystemet?

Jag anser att detta är den allra viktigaste frågan, och jag vill uppmana kommissionsledamoten att försvara vårt värdesystem vid det kommande toppmötet och samtidigt visa en viss pragmatism.

 
  
MPphoto
 

  Henri Weber (S&D).(FR) Fru talman! Jag skulle ha velat att Catherine Ashton eller åtminstone någon från rådet hade varit närvarande under en så här viktig debatt.

Grattis Kina! Landet har beslutat sig för att ta ledningen inom miljövänlig teknik, och 38 procent av landets mycket omfattande återhämtningsplan har investerats i dessa nya industrier. Kina är redan världens största producent och största exportör av solpaneler och vindturbiner.

Vi skulle vara fantastiskt nöjda med denna nya inriktning, som kan bidra till att minska föroreningsnivåerna i Kina och i världen, om bara produktionen skedde enligt WTO-reglerna. Så är emellertid inte fallet.

Kinesiska exporterande företag mottar massivt stöd från statligt ägda banker och lokala myndigheter. Även om vissa marknader för miljövänlig teknik är öppna för utländska företag och investeringar, förblir många av dessa marknader begränsade när det gäller kvoter, och en del är till och med stängda. En sådan illojal konkurrens är ett hot mot våra företag i EU.

Herr kommissionsledamot! Kina har ingått WTO-avtal. EU måste se till att landet strikt följer dessa regler.

 
  
MPphoto
 

  Marielle De Sarnez (ALDE).(FR) Fru talman! Jag anser att det är hög tid att vi överväger EU:s förbindelser med Kina och även utformar en ny strategi. Jag har tre förslag.

För det första, och som rådsordföranden sade, behöver vi ömsesidighet. Kinesiska företag får t.ex. inte fortsätta att slå sig ned i EU när EU-företagen nekas tillträde till den kinesiska offentliga marknaden. Ett val måste träffas. Jag förväntar mig att åtgärder vidtas i det här avseendet.

För det andra kan unionen inte längre tolerera dumpning när det gäller välfärd, hälsa och miljö utan att reagera på detta, eftersom EU är direkt ansvarigt för många utlokaliseringar av produktionen utanför EU. De löjligt låga arbetskostnaderna och de usla arbetsvillkoren får inte längre betraktas som ”naturliga konkurrensfördelar” av kommissionen. Herr kommissionsledamot, på den här punkten kräver jag att kommissionen ändrar sin doktrin.

Och för det tredje får vi inte fortsätta att blunda för människorättsfrågorna och Pekings öppna stöd till t.ex. Iran, Nordkorea eller Burma, eftersom detta uppenbarligen är ett problem. EU:s mål har alltid varit att främja uppkomsten av demokrati och demokratier. Vi får inte ge efter en enda tum i den här frågan.

 
  
MPphoto
 

  Heidi Hautala (Verts/ALE).(FI) Fru talman! Den senaste tiden har det framgått mycket tydligt hur perplext EU är över Kinas ökade makt. Detta avspeglas även i vår människorättsdialog. Jag skulle säga att vår människorättsdialog med Kina befinner sig i kris, och det problemet måste vi lösa.

Jag vill uppmärksamma att premiärministern för denna allt starkare världspolitiska aktör helt nyligen förklarade att de ekonomiska landvinningarna i Kina kan gå till spillo om man inte genomför politiska reformer. Han gick så långt som att säga att medborgarna bör ha rätt till tillgång till information, rätt att delta i beslutsprocessen, rätt att uttrycka sin åsikt, och att de till och med bör kunna övervaka regeringsmakten.

Jag skulle vilja att dessa frågor återigen diskuteras på allvar under toppmötet mellan EU och Kina. Eftersom vi alltid får höra från företrädare för Kina att landet fungerar enligt majoritetens behov, måste vi kunna visa att vissa modiga individer, varav ett betydande antal nu sitter i fängelse på grund av sina åsikter, faktiskt är just de människor som talar för majoriteten av folket, eftersom de uppmärksammar alla på de missförhållanden som föreligger. Här kan vi bland annat nämna mjölkskandalen, de dåligt byggda skolorna och hiv/aids-skandalen. På så sätt skulle vi kanske kunna inrätta en ny människorättsdialog med Kina.

Vi måste också tillstå att det har skett vissa positiva reformer av Kinas rättssystem och att alltfler förkastar tortyr. Detta kan vara ett sätt att ge sig i kast med detta allvarliga problem. Vi vill även påpeka att antalet brott som är belagda med dödsstraff nyligen har minskats i Kina. Allt detta ger oss ännu starkare skäl att intensifiera människorättsdialogen med Kina.

 
  
MPphoto
 

  Joe Higgins (GUE/NGL).(EN) Fru talman! Toppmötet mellan EU och Kina ses som mycket viktigt av de EU-baserade transnationella företag som vill ha mer utrymme för att skörda större vinster från sina kinesiska verksamheter – större vinster på de kinesiska arbetstagarnas bekostnad, varav miljoner exploateras på ett fruktansvärt sätt, som är migranter i sitt eget land utan mänskliga rättigheter eller arbetsrättigheter, och som endast kostar storföretagen 2,7 procent av kostnaden för de amerikanska arbetstagarna.

Toppmötet är även viktigt för den kinesiska regimen, som vill utöka handeln med EU. Bry er inte om kommissionsledamotens diplomatiska språk: detta är en illvilligt repressiv regim som rutinmässigt krossar de mänskliga rättigheterna, de politiska rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter. Men de kinesiska arbetstagarna kämpar nu för fria och oberoende fackföreningar som värnar om deras verkliga intressen.

Under de senaste månaderna har särskilt unga kinesiska arbetare lett en strejkvåg runtom i landet, och har förklarat för regimen och storföretagen från väst att de inte längre tänker låta sig behandlas som anonyma kuggar i den kapitalistiska produktionens hänsynslösa maskineri och i de stora vinster som storföretagen från väst håvar in. Många arbetare här i Europa stöder dem hela vägen i deras kamp för rättvisa.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Caspary (PPE).(DE) Fru talman! Jag stöder alla föregående talare som har talat om värden, frihet och mänskliga rättigheter i samband med den kommunistiska diktaturen i Kina. I dag vill jag dock inrikta mig på ekonomiska frågor. Kina är inget utvecklingsland längre, utan är den näst största ekonomin i världen.

År 2009, året för den ekonomiska krisen, nådde Kinas ekonomiska tillväxt 9 procent och överskred 11 procent under första halvåret 2010. Därför behöver vi diskutera ett antal frågor, eftersom de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kina fortfarande överskuggas av handelshinder, särskilt på den kinesiska marknaden. Under de senaste veckorna och månaderna har jag fått alltfler budskap från företagare som klagar över det försämrade företagsklimatet i Kina. Många marknader förblir stängda, t.ex. bygg- och anläggningsindustrin och finanssektorn. Det finns problem med direktinvesteringar och det immaterialrättsliga skyddet är fortfarande alldeles för svagt. Icke-tariffära handelshinder är vanligt förekommande och den kinesiska CCC-märkningen (Chinese Compulsory Certification) på t.ex. IT-området gör livet svårt för EU-företagen. Det bristande tillträdet till systemet för offentlig upphandling, avsaknaden av fritt marknadstillträde till råvaror och det ökande antalet antidumpningsärenden samt ökade exportstöd och exportbegränsningar och förekomsten av produktkopiering och förfalskning är ytterligare exempel på det för närvarande otillfredsställande samarbetet med Kina.

Kina är emellertid en partner på likvärdiga villkor och måste ta sitt ansvar för att se till att den globala ekonomin fungerar effektivt. Kina får inte tillåtas utestänga utländska företag från den kinesiska marknaden. Herr De Gucht! I utskottet sade ni till oss att EU måste vara ”öppet, men inte naivt öppet”. Jag instämmer helt i er åsikt och jag vill att ni ska veta att jag verkligen uppskattar att ni ofta talar klarspråk. Jag hoppas att ni gör samma sak i Kina.

Kommissionen måste övervaka EU-företagens intressen mer noggrant och företräda dem på ett effektivare sätt. Dessutom måste den kräva att Kina fullgör sina skyldigheter som WTO-medlem. Det är mycket viktigt att uppnå ett bra partnerskap mellan Kina och EU. För att lyckas med detta måste dock båda sidor uppföra sig som partner.

 
  
MPphoto
 

  Emilio Menéndez del Valle (S&D). (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Kina är på offensiven på exportfronten och när det gäller investeringar på praktiskt taget alla kontinenter. Handeln och investeringarna har ökat betydligt. Prognoserna tyder på att Kina 2014 kommer att gå om EU och bli den näst största marknaden för latinamerikanska exporter, och att Latinamerika år 2015 kommer att köpa mer från Kina än från EU.

Jag anser dock att det finns en intressant reservation i det här sammanhanget, nämligen att EU kan undvika en sådan händelseutveckling om vi med hjälp av vårt partnerskapsavtal med Centralamerika, flerpartsavtalet om handel mellan EU, Peru och Colombia och det framtida avtalet med Mercosur stimulerar den bilaterala handeln mellan EU och Latinamerika.

Vid det senaste toppmötet mellan EU och Kina 2009 stödde båda parter en trilateral dialog mellan EU, Kina och Afrika, och enades om att utforska möjliga samarbetsområden. Anser inte kommissionen, med tanke på rådets frånvaro, att en liknande dialog mellan EU, Kina och Latinamerika bör främjas vid nästa toppmöte?

 
  
MPphoto
 

  Charles Goerens (ALDE).(FR) Fru talman! Kina är nu en ytterst välmående stat, som får skjuts framåt av en ekonomisk tillväxt som år efter år ligger på mellan 8 och 15 procent. Landets ekonomiska prestationer har gjort att det nu kallas världens verkstad, medan Förenta staterna sedan några årtionden tillbaka vid det här laget har tagit på sig rollen som slutkonsument.

Kina producerar för och säljer till USA och stimulerar dessutom den amerikanska konsumtionen eftersom landet, förutom att sälja varor, även förser USA med konsumentkrediter. Därför översvämmas Kina, som främjar den amerikanska konsumtionen mer än sin egen, nu av beställningar från resten av världen.

Det strategiska ömsesidiga beroendet mellan Förenta staterna och Kina är sådant att alla reella förändringar i detta underliga partnerskap skulle påverka flera länder än bara dem. När det gäller förbindelserna mellan EU och Kina är de visserligen mycket viktiga, men vi har naturligtvis mindre gemensamt inom de viktigare områdena.

Så länge det ligger i Kinas och Förenta staternas intresse att EU-exporten begränsas av en extremt stark euro är vår ställning svag. Samtidigt har Kina, ända sedan landet blev medlem i FN:s säkerhetsråd med vetorätt, blivit en kraft att räkna med i de internationella förbindelserna.

Kina, som under detta år har blivit den näst största militärmakten, kräver vår uppmärksamhet på flera sätt. Stabiliteten beror nu även på Kina. På grund av allt detta vill jag även tillägga att vi snabbt behöver en strategi för EU:s yttre förbindelser.

 
  
MPphoto
 

  Crescenzio Rivellini (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Många viktiga frågor kommer att diskuteras under toppmötet mellan EU och Kina. En av de viktigaste frågorna är enligt min åsikt främjandet av fri och rättvis handel och Kinas gradvisa integration i världsekonomin som en ansvarsfull och tillförlitlig partner.

Trots att Kina anslöt sig till WTO för nästan tio år sedan, närmare bestämt den 11 november 2001, och har gynnats av betydande fördelar, har det hittills inte funnits någon ömsesidighet för företag och inga förbättringar har gjorts för att underlätta tillträdet för internationella investerare till vissa sektorer av den kinesiska marknaden.

Inga större förändringar har skett, särskilt inte när det gäller problemen i samband med öppnandet av marknaden för offentlig upphandling, immaterialrätt och förfalskningar, exportstöd och valutamarknaden, och de internationella företagen har i stort sett samma svårigheter nu som tidigare, trots att Kina som sagt anslöt sig till WTO för många år sedan.

Den kinesiska marknaden expanderar ständigt. Kinas aggressiva politik för exportstöd, landets effektiva utnyttjande av värdet på sin valuta och safariresorna till Afrika för att plundra kontinenten på råvaror, är faktorer som oroar dem som fruktar en global ekonomisk obalans som kan undergräva världsfreden.

Vi gör därför rätt i att ställa oss vissa frågor. Var det en så god idé att låta Kina ansluta sig till WTO den 11 november 2001 utan att först enas med landet om vilka skyldigheter det skulle ha? Jag undrar om kommissionsledamoten skulle kunna besvara följande fråga: Vad hände med de förhandlingar om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal som vi enades om i december 2005, som inleddes i januari 2007 och där man sedan, så vitt jag har förstått, inte kunde gå längre i de ekonomiska aspekterna?

Kan toppmötet den 6 oktober 2010 bli ett tillfälle att ingå ett avtal som ger internationella företag fritt marknadstillträde? Kommer det vid det förestående toppmötet att vara möjligt att diskutera certifiering av licenser för tillträde till den kinesiska marknaden, särskilt för offentliga kontrakt och upphandlingar, utan att de internationella företagen måste lämna över sin sakkunskap?

Jag ser fram emot att få höra detaljerade svar från kommissionsledamoten på alla dessa frågor och att ta del av hans synpunkter på det kommande toppmötet.

 
  
MPphoto
 

  Derek Vaughan (S&D).(EN) Fru talman! Detta toppmöte kommer att vara mycket viktigt för EU. Vi måste se till att det även blir viktigt för Kina. Jag hyser inga tvivel om att Kina vill ha ett starkt, integrerat EU. Landet vill ha en multipolär – inte en bipolär – värld, och det bör vi välkomna.

Vi måste därför försäkra oss om att EU har en stark och samordnad strategi för många viktiga frågor – till exempel om handelskopplingar och immateriella rättigheter, för att vi ska kunna få tillträde till den enorma och växande kinesiska marknaden, men även om klimatförändringen och energin. Energi är en särskilt viktig fråga för både EU och Kina. Därför anser jag att samarbete på områden som ren energiteknik är ett viktigt diskussionsämne för oss. Vi bör diskutera teknikutbyte, t.ex. koldioxidavskiljning. På så vis kan vi förbättra vår miljö och det kommer även att vara positivt för vår energipolitik.

 
  
MPphoto
 

  Elmar Brok (PPE).(DE) Fru talman, herr De Gucht! Ett strategiskt partnerskap innebär att båda partner för ut samma budskap. En av de två partnerna, EU, har tyvärr inte nått den punkten på många år, särskilt inte i de ekonomiska frågorna. Vi vet att ett gemensamt ansvar från båda parters sida är ett inslag i strategiska partnerskap. Därför är ett partnerskap i yttre och säkerhetspolitiska frågor, regional säkerhet och frågor som Iran och Nordkorea oerhört viktigt. Särskilt inom de två sistnämnda områdena har händelser inträffat som har lett till att Kina har tagit på sig ett allt större ansvar.

Vi behöver emellertid även se ett gemensamt ansvar för handel och ekonomiska standarder, för allmänna mänskliga rättigheter och för miljömässiga och sociala frågor. Kina får inte gömma sig bakom utvecklingsländerna i dessa frågor allteftersom landet blir allt starkare både politiskt och ekonomiskt sett. Den enorma ekonomiska tillväxten i Kina sedan 1980-talet förtjänar vår beundran. Under 1700-talet hade Kina en BNP som uppgick till en tredjedel av den globala BNP, och här måste vi vara ärliga mot oss själva, landet är på väg att återta den ställningen. Så är för närvarande fallet med 8 procent av befolkningen. Detta är en dramatisk förändring av situationen, som kommer att leda till ett ekonomiskt maktskifte i politiska termer. Detta framgår mycket tydligt av finanskrisen.

Det innebär emellertid också att saker och ting bara kommer att fungera om Kina är berett att generöst öppna sina marknader. Landet måste upphöra med sin strategi för offentlig upphandling och licensiering, som går ut på att utesluta andra aktörer, det måste börja tillämpa upphovsrättslagen och göra det på ett korrekt sätt, och det måste upphöra med sin praxis att bara ingå avtal som omfattar den nödvändiga kunskapsöverföringen ur ett kinesiskt perspektiv.

Jag anser att vår uppgift vid detta toppmöte är att försöka fastställa Kinas marknadsekonomiska status, eftersom jag ser detta som en central fråga för att gå vidare med dessa frågor.

 
  
MPphoto
 

  Edite Estrela (S&D).(PT) Fru talman! Vi måste dra nytta av toppmötet så att EU och Kina kan enas om gemensamma ståndpunkter inför klimatmötet i Cancún. Det är viktigt att dra lärdom av händelserna vid Köpenhamnsmötet. Det är oförståeligt att Förenta staterna har förhandlat fram en minimalistisk överenskommelse med Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika, och att EU:s ambitiösa förslag har nonchalerats.

EU måste åter ta ledningen i kampen mot klimatförändringen och utöva ett positivt inflytande på sina strategiska partner. Kina är centralt i den kampen, inte bara för att det är världens mest tätbefolkade land och har en blomstrande ekonomi, utan även för att Kina redan är det land som släpper ut mest växthusgaser och förbrukar mest kol i världen.

Kina föreslår att koldioxidutsläppen ska minskas till 2020, samtidigt som landet ökar användningen av förnybara energikällor och sin skogsbeklädda yta. Det är en början, men det är inte tillräckligt. Vi måste vara mer ambitiösa om vi vill rädda vår jord.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). (HU) Mina damer och herrar! Vissa av EU:s mål är helt korrekta. Andra mål är dock otidsenliga, och jag anser att det faktum att Kina inte erkänns som en marknadsekonomi hör till dessa. Flera talare har nämnt betydelsen av marknadstillträde. Jag vill fästa kommissionsledamot Karel De Guchts uppmärksamhet på att europeiska livsmedelsprodukter endast kan komma in på den kinesiska marknaden via Hongkong. Det skulle vara bra om kommissionen agerade även inom detta område. Flera talare har också tagit upp frågan om samarbete på klimatområdet. Ja, det bristande samarbetet var en bidragande orsak till att Köpenhamnstoppmötet misslyckades. När det gäller människorättsfrågorna är det slutligen rätt att vi talar för Tibets självständighet, för minoriteternas sak, men vi får inte glömma att 700 miljoner personer på landsbygden och 200 miljoner gästarbetare inte har tillgång till vare sig hälsovård, social säkerhet eller pensioner, och frågan om deras barns skolgång har inte lösts.

 
  
MPphoto
 

  Victor Boştinaru (S&D).(EN) Fru talman! I dag vill jag återigen upprepa något som jag alltid har sagt: förbindelserna mellan EU och Kina är ytterst viktiga för båda sidor och för hela världen. Det är ännu mer sant i dag, när den snabba tillväxten fortsätter i Kina medan EU fortfarande kämpar med krisen.

EU behöver Kina och Kina behöver EU. Hittills har EU inte uppnått något verkligt strategiskt avtal med Peking. Min förhoppning är att det kommande toppmötet äntligen kommer att vara rätt tillfälle för oss att visa upp en enad front och fastställa en strategi för våra förbindelser med Kina.

Herr kommissionsledamot! Nu när toppmötet närmar sig och så viktiga punkter står på dagordningen, är följande frågor centrala inom ramen för det strategiska partnerskapet för denna höst och nästa vår. För det första måste EU och Kina bygga upp ett starkt och effektivt partnerskap i G20. För det andra har vi Cancún, där vi har dragit lärdom av EU:s misslyckande vid klimatkonferensen i Köpenhamn. För det tredje har vi frågan om internationellt bistånd och utveckling – inte bara för Afrika – med målsättningen att samarbeta för att förverkliga millennieutvecklingsmålen, så att de inte bara blir heliga löften.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Bütikofer (Verts/ALE).(DE) Fru talman! Jag vill ta upp en ordningsfråga. Jag har hela tiden hoppats att rådet möjligen skulle infinna sig. Nu är debatten nästan över och rådet har tyvärr snarare utmärkts av sin frånvaro. Innebär detta att rådet inte anser det vara nödvändigt att diskutera de strategiska förbindelserna med Kina med parlamentet, eller hur ska vi tolka detta? Hur kan vi klargöra för rådet att parlamentet har rätt att spela en roll i dessa strategiska förbindelser?

 
  
MPphoto
 

  Elmar Brok (PPE).(DE) Fru talman! Jag vill återigen nämna den överenskommelse som nåtts mellan Europaparlamentet och vice ordföranden/den höga representanten. I överenskommelsen anges att en kommissionsledamot fullständigt kan företräda vice ordföranden och tala på hennes vägnar, även i frågor av blandad vikt och i hennes egenskap av ordförande för utrikesministerrådet. Jag förutsätter att detta är vad Karel De Gucht har gjort. Detta innebär att vi återigen inför arrangemanget med dubbla roller från rådets sida. Jag ser Karel De Gucht som Catherine Ashtons företrädare i hennes fulla kapacitet.

 
  
MPphoto
 

  Petru Constantin Luhan (PPE).(RO) Vi är alla medvetna om att Europeiska unionen inte är ensam om att inse de möjligheter som erbjuds med en smart, grön ekonomi för att öka konkurrenskraften och välståndet.

Kina är ett av de länder som har satt upp liknande prioriteringar och landet investerar i tillväxtindustrier, miljövänliga tekniker, IKT-teknik och smarta nätverk. Förutom att föra ett nära samarbete inom dessa sektorer anser jag att handeln är ett annat prioritetsområde som vi bör titta på. Handeln är en av drivkrafterna för tillväxt, sysselsättning och investeringar i både EU och Kina. Vi måste vidta åtgärder inom ramen för det bilaterala samarbetet för att se till att de hinder som står i vägen för handels- och investeringsflödena undanröjs och främja en handel som grundas på tydligt fastställda normer.

Vi bör även stärka de ekonomiska och politiska band som vi har skapat med Kina som en av våra viktigaste strategiska partner.

 
  
MPphoto
 

  Katarína Neveďalová (S&D). (SK) Kina är en viktig affärs- och handelspartner till Europeiska unionen.

Jag är naturligtvis för ett närmare strategiskt partnerskap, men det måste grundas på förtroende och ömsesidighet. Vi får emellertid inte åsidosätta de sociala förhållandena i Kina i brådskan att inrätta goda handelsförbindelser, gemensam forskning, gemensamma miljöskyddsåtgärder eller andra saker. Kinas befolkning utgör nästan en fjärdedel av världens befolkning, och trots att de senaste 20 årens sociala förändringar i Kina har lett till förbättringar, får vi inte åsidosätta de åtgärder som krävs för att Kina ska bli ett verkligt öppet och demokratiskt land.

Vi talar om 1,5 miljarder människor, som förtjänar en garanti för grundläggande mänskliga rättigheter och friheter. Vi måste dock komma ihåg att nästa år är ungdomens år inom ramen för förbindelserna mellan Europa och Kina, och i EU kommer det att vara året för volontärarbete. Jag anser därför att vi måste skapa projekt som är så nära sammankopplade med varandra som möjligt, och att vi särskilt stöder ungdomsutbyten, eftersom de yngre generationerna utgör allas vår framtid. Ju bättre förutsättningar för samarbete vi skapar nu, desto bättre kommer det att bli i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Charles Tannock (ECR).(EN) Fru talman! Kina förblir en hänsynslös kommunistdiktatur, men det kapitalistiska Kina slår nya ekonomiska rekord varje dag. Kina håller på att gå om Japan som världens andra ekonomi och är redan – överraskande nog – Brasiliens absolut främsta handelspartner, när Kina nu verkligen blir globaliserat.

Vi känner alla till den omfattande rusningen efter naturresurser i Afrika och Kinas skamliga stöd till den åtalade krigsbrottslingen Omar al-Bashir i Sudan och till Mugabediktaturen i Zimbabwe. Jag oroar mig för risken för ett ombudskrig i Sudan, där Kina stöder nord och amerikanerna syd, i syds strävan efter oberoende.

Jag hoppas att ratificeringen av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och reformen av de ökända laogai-arbetslägren också kommer att tas upp under toppmötet. En god nyhet enligt min åsikt – och jag talar som ordförande för Europaparlamentets Taiwan Friendship Group – är att Kommunistkina, Folkrepubliken Kina, nu behandlar Taiwan med mycket mer respekt och att förbindelserna över sundet är mycket mer avspända.

 
  
MPphoto
 

  Roberta Angelilli (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Kommissionsledamoten har helt riktigt beskrivit Kina som en strategisk partner, men låt oss vara uppriktiga: förbindelserna är enkelriktade!

EU är av strategisk betydelse för Kina, vilket innebär att Kina har en tydlig och mycket aggressiv hållning gentemot oss. Landet vet vad det vill ha från EU och får också sin vilja fram: Kina utformar reglerna så att de passar deras syften.

Vi är praktiskt taget utlämnade åt Kinas vilja. Vi har valt att inte göra ett val, att inte fastställa verkliga och långsiktiga villkor på ekonomi- och handelsområdet, och ännu mindre på människorättsområdet. Vi bortser diskret från människorättsfrågorna, så att vi slipper ta ställning till situationen i Tibet, världsrekordet i dödsstraff och landets dåliga tillämpning av de mänskliga rättigheterna i allmänhet. Även om vi försagt fastställer vissa villkor, låter vi sedan Kina systematiskt överträda villkoren utan att protestera.

Avslutningsvis vill jag säga – och kommissionsledamoten uttryckte det mycket bättre än jag genom att ställa en absolut central fråga – vad vill vi ha från Kina? Vad vill EU ha från Kina? Det kanske är dags att vi på allvar börjar ställa oss själva den frågan!

 
  
MPphoto
 

  Enrique Guerrero Salom (S&D). (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Under de närmaste veckorna kommer Europeiska unionen att hålla tre viktiga toppmöten: det första med Kina, det andra med Förenta staterna och det tredje med Afrika. Samtidigt har det gått ett år sedan Lissabonfördragets ikraftträdande, och EU:s utrikestjänst kommer att inleda sin verksamhet.

Det är dags att EU spelar sin roll som en global aktör på världsarenan, inte bara genom att ingå ekonomiska, utan även politiska partnerskap, när det gäller kärnvapenspridningen, klimatförändringen, säkerhetsfrågorna och Kinas roll i Afrika och Latinamerika.

Nu är det därför dags att vi håller ett toppmöte som skiljer sig från de föregående. Det här är det trettonde toppmötet, men det är det första där EU måste uppträda enat.

 
  
MPphoto
 

  Rachida Dati (PPE).(FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! För det första instämmer jag i min kollegas synpunkter på att rådet inte är närvarande vid vårt sammanträde. Jag måste säga att jag tycker att det är lite nonchalant av rådet.

När nästa toppmöte den 6 oktober nu närmar sig måste Kina och EU resolut och beslutsamt försöka vidta åtgärder tillsammans i klimatfrågan. Vid den här tiden förra året, just här i kammaren, var vi redan fullt upptagna med att uppmana EU att göra allt det kunde för att uppnå ett ambitiöst och bindande avtal i Köpenhamn. Vi har sett att resultaten inte motsvarade våra förhoppningar och förväntningar. Ett år senare är problemen desamma, om inte allvarligare.

Om vi ska kunna tvinga eller övertyga våra partner måste vi visa att vi är precis lika beslutsamma som tidigare, vi måste t.ex. visa att vi kommer att göra allt som krävs för att infria våra åtaganden till länderna i syd. Därför är införandet av innovativ finansiering – och jag hörde president Nicolas Sarkozys tal till FN i går – det självklara svaret.

Införandet av en kolskatt vid våra gränser bör t.ex. inte uteslutas. En sådan skatt skulle fungera som ett incitament för länder som inte går tillräckligt långt i sina åtaganden för klimatförändringen, det skulle faktiskt vara mycket mer än ett hot eftersom det skulle bidra till att skydda våra arbetstillfällen och våra företag och hjälpa oss att hantera tiden efter krisen på ett bättre sätt.

 
  
MPphoto
 

  Andrew Henry William Brons (NI).(EN) Fru talman! Under de första tre månaderna av förra året importerade Storbritannien varor från Kina till ett värde som var mer än fyra gånger så stort som värdet på dess export till landet.

Hela EU står inför ett liknande hot från den växande kinesiska ekonomin. År 2009 importerade EU varor till ett värde på 215 miljarder euro från Kina, men exporterade varor till ett värde på endast 82 miljarder euro. Vi kanske hade förväntat oss att kunna kompensera för detta handelsunderskott genom ett gynnsamt överskott i handeln med tjänster, men överskottet där uppgick till futtiga 5 miljarder euro. Vi låter kineserna förstöra industrierna och arbetstillfällena i nationsstaterna genom att hylla globaliseringen och öppna våra marknader för låglönevaror som vi helt enkelt inte kan konkurrera med. Vi måste sluta att importera varor som förstör våra industrier och arbetstillfällen.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE).(PL) Förberedelserna inför det kommande toppmötet är mycket viktiga, eftersom de frågor som kommer att diskuteras kommer att avgöra såväl den politiska inriktningen som prioriteringarna för vår nästa samarbetsperiod. Det är ytterst viktigt att stå fast vid kraven när det gäller kvalitetsstandarder i miljöskyddet, som omfattar klimatskydd, men även när det gäller sociala och socialpolitiska frågor och problemet med den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna.

Det är nödvändigt att mycket allvarligt analysera svårigheterna i tillträdet till den kinesiska marknaden, respekten för immaterialrätten och de principer om offentlig upphandling som tillämpas av den kinesiska regeringen. Dialogen och samarbetet på kulturområdet och Europas–Kinas ungdomsår ska välkomnas. Det krävs en ökad enighet mellan medlemsstaterna i vår inställning till Kina. Först då kommer vår politik att bli effektiv.

 
  
MPphoto
 

  Josefa Andrés Barea (S&D). (ES) Fru talman! EU står inför en viktig utmaning i sina förbindelser med tillväxtländerna. Vi måste därför organisera våra förbindelser ordentligt.

Europeiska unionen har ett handelsmässigt, politiskt, strategiskt och humanitärt intresse i sin viktigaste partner, Kina.

Spaniens export till Kina uppgår till 500 miljoner euro och importen från Kina uppgår till 580 miljoner euro. Den autonoma regionen Valencias export till Kina uppgår till 60 miljoner euro och importen från Kina uppgår till 25 miljoner euro. Detta ger en positiv balans på 240 procent.

Den autonoma regionen Valencia är en stor exportör till Kina, och denna export utgör 12 procent av Spaniens totala export. Regionen importerar skor, leksaker och elektriska apparater. Kina är regionen Valencias tredje största kund. Landet importerar lädervaror, skor och plastvaror.

Det är därför det är nödvändigt att försöka öppna marknaden, förbättra kvalitetsgarantierna för importen, förbättra exporten, hjälpa våra företagare i handels- och sysselsättningsfrågor, samt de områden som måste läggas till ett avtal, dvs. förbättringar av miljön, de mänskliga rättigheterna och fattigdomsbekämpningen.

 
  
MPphoto
 

  Hans-Peter Martin (NI).(DE) Fru talman, kommissionsledamot De Gucht! Jag håller till stor del med om det som Crescenzio Rivellini, ordföranden för delegationen för förbindelserna med Folkrepubliken Kina, har sagt. Trots all kritik mot EU:s arbete på det här området, som enligt min åsikt alltid är konstruktivt, anser jag att toppmötena med Kina är av central betydelse och att vi alltid bör tänka på det som skedde under Helsingforsprocessen. Där såg vi förändringar till följd av vårt förnyade närmande. Vi har fortfarande skilda åsikter på viktiga områden när det gäller handel och WTO-frågor. Jag vill dock uppmana er att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om Afrika. Tyvärr gör kineserna ett medvetet försök att undergräva människorättsnormerna i samband med viktiga anläggningsprojekt i Afrika. Jag hoppas att ni kommer att lyfta fram den frågan.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Kina är utan tvivel en viktig handelspartner för Europeiska unionen och dess medlemsstater, och handelsförbindelserna har fördjupats under de senaste åren till följd av den kinesiska ekonomins anmärkningsvärda tillväxt.

I de framtida förbindelserna mellan EU och Kina är det viktigt att skapa ett verkligt partnerskap som grundas på acceptans, men även på gemensamma värden. EU försvarar de mänskliga rättigheterna i världen, och måste därför aktivt främja sin människorättsdagordning och konsekvent verka för att de mänskliga rättigheterna och värdena respekteras.

Personligen anser jag att vi inom det här området bör undvika att kompromissa för att vi är rädda för att störa handeln. EU har en moralisk skyldighet att utöva påtryckningar på den kinesiska regeringen att ingå åtaganden som leder till en drastisk förbättring av människorättssituationen i landet, och framför allt för att Kina omedelbart och ovillkorligt går med på att införa ett moratorium mot dödsstraff, som fortfarande missbrukas för att undanröja politiska motståndare i Kina.

 
  
MPphoto
 

  László Tőkés (PPE).(EN) Fru talman! Vi vet att EU är Kinas största handelspartner, och vi stöder landet i dess ekonomiska reformer, men vi får inte glömma att dessa reformer inte kan bli framgångsrika om inte människorättssituationen förbättras.

EU kunde framgångsrikt sätta stopp för sin nästan femtio år långa erfarenhet av kommunistisk totalitarism som berövade människorna deras identitet och störde det naturliga livsförloppet för så många människor. I dialogerna med Kina, och även under det kommande toppmötet, måste vi därför kontinuerligt inrikta oss på Kommunistkinas misslyckande att respektera de mänskliga rättigheterna.

Våra uttalanden måste spegla en starkare och mer definierad gemensam ståndpunkt för att skapa ett meningsfullt engagemang i frågor som press- och religionsfrihet, diskriminering av etniska minoriteter, Tibetfrågan, uigurerna och dödsstraffet. Jag uppmanar därför EU-företrädarna att se till att människorättsfrågorna integreras bättre i förbindelserna mellan EU och Kina.

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). (SK) Inför det kommande toppmötet mellan Europeiska unionen och Kina är det viktigt att kommissionen och rådet har en förståelse för karaktären i förbindelserna mellan dessa två aktörer ur den internationella politikens perspektiv.

Ur EU:s perspektiv betraktas Kinas ökande inflytande alltmer som ett hot snarare än en möjlighet, och vi ser nu med besvikelse hur vi har misslyckats att uppnå vårt ursprungliga syfte att utöva ett positivt inflytande på Kina och landets internationella agerande.

Ur Kinas perspektiv betraktas EU framför allt som en ekonomisk och teknisk makt, och Kina har inga ambitioner att lägga sig i EU:s verksamhet, även om man är känslig för EU-företrädarnas uttalanden om vilken riktning landet bör gå i. Den spända dynamiken i förbindelserna mellan EU och Kina beror på att EU, förutom ömsesidiga praktiska, strategiska och geopolitiska intressen, försöker utöva inflytande över Kina som en normerande makt. EU behöver inte bara Kina med tanke på sina intressen på säkerhetsområdet och det ekonomiska området, utan även för att stödja och genomföra EU:s syn på internationella förbindelser och mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 

  Helga Trüpel (Verts/ALE).(DE) Fru talman! Kina upplever en enorm tillväxt och är ett land fullt av motsägelser. Landet blir också allt mäktigare i ett globalt sammanhang.

Det är sant att vi behöver en EU-strategi för att besluta om vilka åtgärder vi bör vidta. Vi måste klargöra våra intressen och förklara att vi vill ha multipolära globala förbindelser. Vi är intresserade av att finna en lösning på problemen i klimatpolitiken. Vi vill ha allmänt hållbara förbindelser, men vi vill inte ha en diskussion i kolonialstil. I stället skulle vi vilja ha ett partnerskap med Kina på lika villkor. Jag vill emellertid klargöra lika tydligt att de mänskliga rättigheterna är universella. Kina underlåter att uppfylla människorättsnormerna och det råder inte pressfrihet i landet. Därför måste vi fortsätta att kritisera den kinesiska regeringen. Jag tycker inte att vi bör häva vapenembargot. Vi måste fördöma ”laogai” eller tvångsarbetslägren. Vi måste kräva att förbudet mot fackföreningar upphävs och kräva kulturell självständighet för de många minoriteterna, särskilt tibetanerna och uigurerna.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(GA) Fru talman! Jag välkomnar de högnivådiskussioner som ska hållas mellan Kina och Europeiska unionen, och hoppas att de kommer att bli mycket framgångsrika.

(EN) Jag anser att vi ignorerar Kina på egen risk och att vi skulle bli de största förlorarna om vi gör det. Vi har ett fantastiskt tillfälle att skapa jämlikhet, särskilt när det gäller ömsesidiga handelsarrangemang med Kina, vilket våra företag och medborgare är i trängande behov av.

Jag vet att det finns problem på människorättsområdet och med arbetstagarnas rättigheter, Nordkorea och så vidare, men det enda sättet att påverka ett land är genom att engagera sig. Om man inte engagerar sig blir man irrelevant. Jag anser att vi har ett utmärkt tillfälle att visa att EU kan föra ut samma budskap – ett kraftfullt budskap. Om EU lyckas med detta vid det kommande toppmötet kommer det att noteras i världen, och EU skulle då blir mycket mer relevant och inflytelserikt.

Jag var glad över att besöka OS i Peking för två år sedan. Kina är ett storslaget land, med ett fantastiskt folk. Ju mer vi engagerar oss, desto bättre för dem och för oss.

 
  
MPphoto
 

  Olga Sehnalová (S&D). (CS) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! För att ha givande förbindelser mellan EU och Kina, som grundas på ömsesidig respekt, måste vi kunna integrera och ha förståelse för skillnaderna mellan våra två kulturer. Nyckeln är att göra ett ärligt och uppriktigt menat försök till ömsesidigt erkännande. Personlig erfarenhet och utveckling av människors kompetens, bland annat att undanröja språkbarriärer, är en grundläggande förutsättning för detta. Jag välkomnade därför den gemensamma förklaringen vid det tolfte toppmötet mellan EU och Kina i Nanjing i november 2009, som bland annat handlade om att stärka samarbetet på utbildningsområdet, att stödja talanger, gemensam forskning och stöd till språkundervisning, inklusive ett åtagande att göra allt för att uppnå en betydande ökning av studentutbytena. Eftersom jag inte vet om, eller i vilken utsträckning, det har gjorts några konkreta framsteg i den riktningen, såväl inom EU som i Kina, efterlyser jag än en gång ett grundläggande stärkande av dessa områden som en grundläggande förutsättning för en effektiv multikulturell dialog.

 
  
MPphoto
 

  Ioan Mircea Paşcu (S&D).(EN) Fru talman! Det är nu en bister verklighet att Kina, som redan är den näst största ekonomiska och exporterande makten i världen, nu håller på att bli en supermakt, vilket tvingar USA att ägna landet större uppmärksamhet. Följaktligen kommer EU snart att tvingas konkurrera om USA:s gunst med Kina, medan EU:s attraktionskraft bleknar.

Under de rådande omständigheterna väger EU:s egna förbindelser med Kina ännu tyngre, inte bara kommersiellt och ekonomiskt, utan även politiskt, och kanske också militärt. För att detta ska ske måste vi emellertid övervinna den uppenbara arbetsfördelningen mellan EU-institutionerna, där EU ofta får spela rollen som ”elak polis” i förbindelserna med Kina, och de enskilda medlemsstaterna konkurrerar om rollen som ”snäll polis” i förbindelserna med denna blivande supermakt.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Enligt ett meddelande som jag har mottagit från rådet, vill jag klargöra att kommissionsledamot Karel De Gucht kommer att tala på Catherine Ashtons vägnar och att hon, enligt överenskommelsen med Europaparlamentet, företräder både kommissionen och rådet. Detta klargörande är ett svar på ledamöternas kommentarer om rådets frånvaro.

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen.(EN) Fru talman! Tack för att ni klargjorde att jag i dag bär dubbla hattar (förresten har jag minst två hattar – en i mörkbrun sammet för vintern och en panamahatt för sommaren). Ni sade att detta är en överenskommelse med parlamentet. Det är i själva verket resultatet av Lissabonfördraget. För att undvika missförstånd när jag tar ordet i en sådan här debatt är det viktigt att ni benämner mig som ”vice ordförande/hög representant” i stället för ”ledamot av kommissionen”. Detta skulle klargöra för alla ledamöter – och för alla andra – vilken särskild kapacitet jag talar i under den här typen av debatter. När den saken nu är avklarad tycker jag att det var en mycket berikande debatt. Under de återstående minuterna innan ni röstar ska jag försöka besvara några av frågorna.

Låt mig börja med klimatförändringen, som Reinhard Bütikofer nämnde. Det är naturligtvis mycket viktigt att vi når ett gemensamt samförstånd med Kina i klimatfrågan. Den frågan står på dagordningen för det toppmöte som ska hållas den 6 oktober.

Detta leder mig till en lite mer allmän anmärkning om det strategiska partnerskapet. Många ledamöter har frågat vad detta strategiska partnerskap egentligen innebär. För mig innebär det att Kina – som en av världens viktigaste ekonomier, det största landet i världen, en supermakt, en medlem i FN:s säkerhetsråd, en ekonomisk jätte, och även en allt viktigare militärmakt – tillsammans med Europeiska unionen, Förenta staterna och andra, har ett gemensamt ansvar för världsfrågorna. Det är vad jag anser att det faktiskt borde betyda. Det handlar inte bara om politik, ekonomi, klimatförändring eller råvaror, utan rör snarare ett delat ansvar för världsfrågorna. Vi är öppna för att göra detta tillsammans med dem.

Flera befintliga problem i den ekonomiska sektorn nämndes också. Bastiaan Belder uppmärksammade till exempel att Europeiska handelskammaren – inte för första gången förresten, de gör detta årligen – har utarbetat en rapport om handelsstörningar. Det finns även en kortare version än fullversionen på 627 sidor, som innehåller en sammanfattning. Vi har nära kontakter med Europeiska handelskammaren. När jag besökte Kina nyligen hade vi en djupgående diskussion med dem. Vi deltog även i ett möte med det kinesiska ledarskapet, där europeiska företagare fick chansen att ställa frågor till de kinesiska ledarna. Så vi håller oss mycket välinformerade om vad som sker i det avseendet. Det finns problem, särskilt med den obligatoriska certifieringen, problemet med inhemsk innovation och det mycket stora problemet med råvaror, som inte bara berör utvinningsindustrin, utan även bomull, papper och så vidare. Detta är en mycket bred fråga och vi kommer att fortsätta att följa den mycket noggrant. Den kommer att vara en av huvudfrågorna vid den ekonomiska dialogen på hög nivå som vi kommer att ha med Kina i november.

Några specifika frågor ställdes om ömsesidighet, bland andra av Marielle De Sarnez. Vi utarbetar ett meddelande om handel som vi kommer att offentliggöra i slutet av oktober. Där kommer vi att föreslå ett nytt instrument, liknande handelsförsvarsinstrumenten, varigenom det på grundval av en rapport skulle bli möjligt att ingripa på ett sådant sätt – och detta riktas inte särskilt mot Kina, utan berör alla – att om ett land stänger sin marknad för offentlig upphandling för våra produkter och våra företagare, skulle vi kunna vidta motåtgärder genom att göra exakt samma sak med våra marknader och stänga dem för det landet. Jag är en varm anhängare av öppenhet, men öppenhet innebär också att det måste råda ömsesidighet. Kommissionen kommer att vidta åtgärder i detta avseende – jag upprepar att de inte är särskilt riktade mot Kina, men Kina hör självklart till de länder som skulle kunna beröras av detta.

Dumpning nämndes också. Vi ser ingen markant ökning av dumpning och antidumpningsförfaranden, men vi följer detta mycket noggrant. Vid behov vidtar vi nödvändiga åtgärder. Förra veckan vidtog vi till exempel en åtgärd med avseende på aluminiumpappersrullar, och vi fortsätter att övervaka detta mycket noggrant.

Elmar Brok ställde en fråga om marknadsekonomisk status. Det är verkligen en mycket intressant fråga. En av de frågor vi bör ställa oss är huruvida vi bör ändra vår inställning till marknadsekonomisk status. Marknadsekonomisk status är i själva verket en teknisk bedömning som grundas på uppfyllandet av fem kriterier. Detta har alltid varit ett av Kinas starkaste krav på oss, och det har funnits idéer om att använda marknadsekonomisk status som en bricka i förhandlingsspelet för att lyfta fram EU:s offensiva intressen. Kina har emellertid aldrig förklarat att landet skulle vara villigt att ge oss en motbetalning för marknadsekonomisk status. Det står klart att det inte skulle ligga i vårt intresse att bevilja en sådan status gratis. Vi möter ökande problem i Kina när det gäller marknadstillträde, investeringsmöjligheter för våra företag, offentlig upphandling och tillgång till råvaror. Vi skulle behöva se förbättringar inom dessa områden om vi någonsin ska ändra vår strategi för marknadsekonomisk status. Jag vill även tillägga att Kina, till följd av sitt inträde i WTO, automatiskt kommer att få marknadsekonomisk status från och med 2016.

Det ställdes även frågor om partnerskaps- och samarbetsavtalet, bland andra av Crescenzio Rivellini. Förhandlingarna fortsätter. På handelsfronten var vi i Peking förra veckan. På den politiska fronten har vi begränsat frågorna till mänskliga rättigheter, Taiwan och migration. Detta är för övrigt en pågående process, och precis som ledamoten, skulle även jag välkomna en snabb lösning.

Låt mig avsluta genom att säga ett par ord om mänskliga rättigheter, en fråga som många av ledamöterna har tagit upp. Människorättsfrågorna diskuteras under våra regelbundna politiska kontakter, och särskilt under vår människorättsdialog med de kinesiska myndigheterna. Det sista mötet hölls i Madrid den 29 juni. Vid det tolfte toppmötet mellan EU och Kina i Nanjing togs dessa frågor till exempel upp både under diskussionerna och på presskonferensen. Människorättsfrågan och rättsstatsprincipen kommer naturligtvis att diskuteras även under Brysseltoppmötet.

EU är medvetet om att Kina har gjort framsteg med ekonomiska och sociala rättigheter. Vi uppskattar det kinesiska ledarskapets insatser att förbättra den ekonomiska situationen för miljontals medborgare, vilket framgår av Kinas sätt att hantera den ekonomiska nedgången. Detta motsvaras dock inte av liknande framsteg på området för medborgerliga och politiska rättigheter. Mot bakgrund av Kinas globala roll och landets skyldigheter enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, finns det en stark internationell förväntan på att Kina kommer att leva upp till internationellt erkända normer inom alla människorättsområden. Vi uppmanar Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilket skulle vara det mest konkreta tecknet på Kinas åtagande att respektera de mänskliga rättigheterna.

När det slutligen gäller Tibet respekterar EU Kinas suveränitet och integritet, inklusive Tibet, men de mänskliga rättigheterna är universella och situationen i Tibet ger upphov till berättigad oro från världssamfundets sida. Vi är oroade över att ett stort antal tibetanska intellektuella och författare för närvarande anklagas för brott. Vi uppmanar Kina att låta det tibetanska folket fullständigt utöva sina grundläggande politiska, religiösa, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i enlighet med den kinesiska författningen och de kinesiska rättsliga bestämmelserna om lokalt självstyre.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts i några minuter.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

 

5. Omröstning
Anföranden på video
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

 

5.1. Förslag till ändringsbudget nr 5/2010: Olaf och översyn av egna medel (A7-0249/2010, László Surján) (omröstning)

5.2. Fullbordandet av den inre marknaden för e-handel (A7-0226/2010, Pablo Arias Echeverría) (omröstning)
 

- Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 

  Bernd Posselt (PPE).(DE) Herr talman! Jag vill be om ursäkt. Jag har lämnat mitt röstkort i utskottet för utrikesfrågors sammanträdeslokal. En person hämtar det åt mig. Det är så få omröstningar, och jag har varit här sedan den första. Jag ville bara påpeka det.

 

5.3. Utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart (A7-0195/2010, Christine De Veyrac) (omröstning)

5.4. Tryggad gasförsörjning (A7-0112/2010, Alejo Vidal-Quadras) (omröstning)

5.5. Återtagandeavtal mellan EU och Pakistan (A7-0231/2010, Csaba Sógor) (omröstning)
 

- Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 

  Csaba Sógor, föredragande.(HU) Herr talman! Jag vill tacka för kommissionens uttalande, som kommer att bifogas avtalet mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Pakistan, som vi nu ska rösta om, om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Pakistan om återtagande av personer utan uppehållstillstånd.

 

5.6. Handel och ekonomiska förbindelser med Turkiet (A7-0238/2010, Metin Kazak) (omröstning)
 

- Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 

  Dimitar Stoyanov (NI).(BG) Herr talman! Jag tar ordet i enlighet med artikel 175.2 i arbetsordningen och begär att detta betänkande återförvisas till utskottet.

Mina skäl till detta är följande: Det föreligger en intressekonflikt för föredraganden Metin Kazak, eftersom han slutförde sin högre utbildning vid Sorbonne på den turkiska regeringens bekostnad. Med tanke på denna situation anser jag att det betänkande som han har utarbetat inte är opartiskt och att det måste återförvisas till utskottet så att en ny föredragande kan utses för att utarbeta ett opartiskt och korrekt betänkande.

Därför uppmanar jag mina kolleger att stödja mig i denna begäran om att förslaget återförvisas till utskottet.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Tack. En begäran av det här slaget kan endast lämnas in av en politisk grupp. I detta fall är begäran inte korrekt. Vi kan inte behandla den.

- Före omröstningen om ändringsförslag 2, del 2:

 
  
MPphoto
 

  Dimitar Stoyanov (NI).(BG) Herr talman! I punkt 175.2 anges följande: ”En politisk grupp eller minst 40 ledamöter kan även begära återförvisning till utskott före eller under en omröstning.” Jag ber er att ta reda på om mitt förslag stöds av 40 ledamöter, och sedan kan vi se om vi kan fortsätta vidare med betänkandet.

 
  
 

(Parlamentet avslog begäran om återförvisning till utskottet.)

 

5.7. EU-lagstiftning som syftar till att bevara biologisk mångfald (A7-0241/2010, Esther de Lange) (omröstning)
 

- Före omröstningen om punkt 67:

 
  
MPphoto
 

  Esther de Lange, föredragande.(EN) Herr talman! Jag vill bara be er om att slutomröstningen – omröstningen om hela resolutionsförslaget – ska genomföras med namnupprop.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Framför ni denna begäran på en politisk grupps vägnar?

 
  
MPphoto
 

  Esther de Lange, föredragande.(EN) Ja, herr talman, och det har även diskuterats med skuggföredragandena.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Det är lite sent, men vi kan genomföra omröstningen med namnupprop om ingen är emot det. Är det någon som har invändningar mot detta? Herr Batten, är ni emot det?

 
  
MPphoto
 

  Gerard Batten (EFD).(EN) Herr talman! Jag har invändningar, inte för att jag motsätter mig en omröstning med namnupprop, utan för att – vilket jag har sagt här i kammaren många gånger tidigare – samma regler bör gälla för alla. Om en av oss begärde ordet för att fråga om vi kunde ha en omröstning med namnupprop om något annat, skulle den begäran avslås. Reglerna är till för att följas.

 
  
 

(Parlamentet förkastade förslaget.)

- Efter omröstningen:

 
  
MPphoto
 

  Esther de Lange, föredragande.(EN) Herr talman! Med all vederbörlig respekt så har vi gått igenom det här tidigare. Vi kan begära en omröstning med namnupprop under omröstningen, och om 40 ledamöter motsätter sig det håller vi inte omröstningen med namnupprop, men hittills har jag bara sett en.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen – Jag vill förklara detta utan att det blir upprörda känslor. Det förfarande ni talar om rör muntliga ändringsförslag, eftersom det inte finns någon tidsfrist för ingivandet av muntliga ändringsförslag. Om ni begär en omröstning med namnupprop berörs en annan princip – ingen i kammaren kan motsätta sig förslaget. I detta fall har en tidsfrist för ingivandet av ändringsförslag fastställts, och ni inkom inte med er begäran före den fastställda tidsfristen. Det är principerna i vår arbetsordning. När en tidsfrist för ingivande av ändringsförslag har fastställts kan ingen motsätta sig det. Resolutionen har antagits. Jag vill gratulera Esther de Lange till hennes arbete med denna resolution.

 

5.8. Förebyggande av katastrofer (A7-0227/2010, João Ferreira) (omröstning)

5.9. Minskning av fattigdomen och skapande av arbetstillfällen i utvecklingsländerna (A7-0192/2010, Eleni Theocharous) (omröstning)
 

- Före omröstningen om punkt 84:

 
  
MPphoto
 

  Eleni Theocharous , föredragande.(EL) Jag vill lägga fram följande muntliga ändringsförslag, som har utarbetats på engelska.

(Talaren fortsatte på engelska.)

föredragande.(EN) Jag kommer att läsa upp den engelska texten: ”Europaparlamentet uppmanar EU och G20-länderna att vidta konkreta åtgärder för att avskaffa missbruket av skatteparadis, skatteflykt och olaglig ekonomisk flykt från utvecklingsländerna och främja att dessa resurser investeras i utvecklingsländer.” Vi vill lägga till en fras efter de tre första orden, ”och G20-länderna”, och ersätta orden ”engagera sig för” med verbet ”främja”.

 
  
  

(Det muntliga ändringsförslaget antogs.)

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Om ett ögonblick kommer information om torsdagen att skickas till er via e-post.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

 

6. Röstförklaringar
Anföranden på video
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Arias Echeverría (A7-0226/2010)

 
  
MPphoto
 

  Alajos Mészáros (PPE). (HU) E-handel har nu blivit en integrerad del av Internet, men tyvärr finns det fortfarande märkbara brister, särskilt när det gäller gränsöverskridande handel. Icke samordnade nationella regler kan allvarligt hindra den fria rörligheten för varor inom EU. Enligt undersökningar handlade en av tre européer någon vara på elektronisk väg under 2009, men endast 7 procent köpte varor från en annan medlemsstat. En annan undersökning visar tydligt att 60 procent av alla försök att göra gränsöverskridande köp misslyckas, antingen på grund av att leverantören inte godkänner transaktionen eller vägrar att transportera varan. EU skryter med att det har 500 miljoner konsumenter, men gör inte deras närvaro märkbar på nätet. Vi måste göra vårt bästa för att skapa de rätta förutsättningarna för att även ha en enad och välfungerande elektronisk marknad. Därför stödde jag betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR). (EN) Fru talman! Tack för att jag fick tillfälle att förklara min inställning i den här frågan. Jag tror att vi alla är överens om att detta är väldigt viktigt. Det finns fortfarande alldeles för många hinder i vägen för e-handeln. Det är viktigt att vi kan köpa både digitala och fysiska varor på Internet i hela EU. Jag välkomnar alla initiativ som innebär att hinder rivs ned i EU för att åstadkomma detta. Det är förmodligen en av de saker som är positiva med EU.

Samtidigt finns det emellertid så mycket mer handel som bedrivs i resten av världen, och jag hoppas att vi då inte strävar efter en global lagstiftning utan efter bättre samordning mellan olika jurisdiktioner för att se till att riva hinder och att medborgarna i EU-länderna kan dra nytta av de lägre priserna i övriga världen och köpa varor och tjänster därifrån via Internet.

Samtidigt ska vi vara medvetna om att priserna kommer att tendera att gå mot noll eftersom det finns ett överflöd av bandbredd, lagring och data, och med tiden kommer priserna på en del digitala produkter att bli noll.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Hannan (ECR). (EN) Fru talman! Mina väljare i näringslivet kommer att känna viss uppgivenhet inför ett betänkande som detta. Här finns alla de banala klichéer som vi förknippar med EU-direktiv: ”den elektroniska handeln är en mycket viktig del av Internet”, ”en betydelsefull katalysator för att uppnå målen med EU 2020-strategin”, ”det är av vikt att alla berörda parter samarbetar”. Detta bidrar inte på något sätt till att underlätta den faktiska handeln och det fria utbytet. Det behövs inga direktiv och förordningar som tillåter företagen att köpa och sälja saker till varandra. Det är det de gör, utan att det uttryckligen måste skrivas in i lagen.

När mina väljare säljer någonting via Internet till ett företag på andra sidan jordklotet, i Australien eller Nya Zeeland, gör de det utan det överordnade regelverket på EU:s inre marknad. Faktum är att de ofta gör det med långt färre problem än när de försöker ta sig fram i djungeln av EU-regler, vilket kanske förklarar varför vår handel har visat överskott mot alla delar av världen utom Europa så länge vi har varit medlemmar i Europeiska unionen. Det kanske förklarar varför mina väljare nu håller på att bli mer globala igen, i och med den tekniska revolutionen.

 
  
  

Betänkande: Christine De Veyrac (A7-0195/2010)

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Såsom tydligt framgår av det här betänkandet har flygtrafiken nu ökat stadigt i många år. Trots stora säkerhetsproblem medför det oundvikligen en ökad olycksrisk.

EU-reglerna om flyghaveriutredningar återfinns i ett direktiv från 1994, som utformades innan Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, EASA, hade inrättats. Därför stöder jag helt föredragandens strävan att skapa en tydlig rättslig ram med hjälp av en ny förordning som gör EASA till huvudaktör på flygsäkerhetsområdet i Europa.

 
  
MPphoto
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). (ES) Fru talman! Förordningen förbättrar säkerhetsutredningar som syftar till att undvika olyckor i framtiden och förbättrar samordningen, genom att skapa ett nätverk och ta hand om offren och deras familjer, men jag är besviken över att det saknas två saker: för det första principen om en rättvisekultur, så att personal inte bestraffas för beslut som de fattar utifrån sin erfarenhet och utbildning, utan att allvarliga försummelser, avsiktliga överträdelser och förstörelse tolereras under några omständigheter, för det andra kravet på en självreglerande kod för att undvika spridning av känslig information som kan komma i mediernas händer och på så sätt undvika onödigt lidande för familjerna.

 
  
MPphoto
 

  Oldřich Vlasák (ECR). (CS) Fru talman! Vi vet att EU:s befintliga system för utredning av flyghaverier inom civil luftfart inte är så bra som det skulle kunna vara. Transporterna har ökat och expanderat dramatiskt i Europeiska unionen under de senaste åren och det finns bättre utredningsmetoder. Syftet med den här förordningen är därför att reagera på den situation som har uppkommit och att se till att man effektivare kan förebygga olyckor.

Genom den föreslagna förordningen kommer det att bli möjligt att involvera EASA – som har funnits sedan 2002 och ansvarar för certifiering av flygplan – i utredningar av olyckor, att skapa ett europeiskt nätverk för myndigheter för säkerhetsutredning inom civil luftfart och att föreslå ändringar av inlämnade händelserapporters karaktär och räckvidd. Det finns också ett krav på att listor med passagerare på flygplan som har varit inblandade i olyckor ska tillhandahållas. Den text som vi diskuterar är resultatet av en kompromiss mellan parlamentet och rådet. Tjeckien gick med på den kompromissen i rådet. Betänkandet är tekniskt till sin natur och kommer att bidra till större flygsäkerhet. Därför röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (S&D). (PL) Vulkanutbrottet i Island i april visade att hela den europeiska kontinenten är beroende av flyget. Det finns inget alternativ för närvarande. Vare sig järnvägen eller någon annan transportform kunde ersätta flyget. Därav frågan om det är säkert och tillförlitligt. När det gäller flygtillbud – som är det vi intresserar oss för här – eller flygkatastrofer är det absolut avgörande att man på ett effektivt sätt kan fastställa orsakerna, så att först och främst ansvarsfrågan kan utredas. Det är dock än viktigare att vi kan förhindra olyckor, särskilt kollisionstillbud, och katastrofer inom detta oerhört viktiga transportslag.

Jag uppskattar att både föredraganden och skuggföredragandena har täckt in en stor mängd frågor. De har framhållit ansvarsområden och sätt att lösa problem. Det är en bra förordning. Jag stödde den.

 
  
  

Betänkande: Alejo Vidal-Quadras (A7-0112/2010)

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Under de senaste åren har många medlemsstater fått stå ut med frekventa avbrott i gastillförseln, vilket visar att Europeiska unionens ökande beroende av utländsk energiförsörjning kan skada medlemsstaternas långsiktiga ekonomiska och politiska intressen.

Jag håller helt med om att energisäkerhet bör anses vara en viktig faktor i EU:s totala säkerhetsarbete och att garantier för att gasleveranserna till EU kan upprätthållas, särskilt i kristider, i sin tur måste betraktas som ett strategiskt mål.

Därför röstade jag för det här betänkandet och instämmer i föredragandens förhoppning att den här förordningen ska kunna tillämpas snart.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina i vintras hade en negativ inverkan på de europeiska medborgarna och den europeiska ekonomin, samtidigt som den avslöjade hur sårbar och beroende av leveranser från utlandet Europeiska unionen är.

Unionen bör utforma sin egen energipolitik i en anda av solidaritet och därigenom trygga energiförsörjningen i hela EU, i enlighet med de nya befogenheter som Lissabonfördraget ger. När det gäller plötsliga avbrott i gastillförseln håller jag med föredraganden, som har förstärkt bestämmelserna i den artikel som handlar om möjligheterna att tillkännage kris på unionsnivå för vissa drabbade geografiska regioner, med andra ord i ett land som till exempel upplever en kris med en fullständig kollaps för gasleveranserna, även om förlusten på EU-nivå inte har nått tröskelvärdet 10 procent. Jag tycker också att det är rätt att inrätta en särskild EU-mekanism som ska genomföras på regional nivå.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE). (PL) Säkra gasleveranser har varit, och kommer under lång tid framöver att vara, en fråga som är avgörande för det internationella politiska läget, men som framför allt är viktig för att se till att Europas invånare har goda levnadsvillkor genom att leveranser av de rätta mängderna av denna viktiga naturtillgång tryggas. De tankegångar som betänkandets författare för fram, såsom att förbättra systemet för att tillkännage krissituationer genom att sätta upp kriterier för vissa geografiska områden, fastställa uttryckliga tröskelvärden som kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att ingripa på marknaden samt centralisering och starkare skydd för data om utbudet och kommersiellt känsliga uppgifter, kommer utan tvivel att öka försörjningstryggheten och garantera en kontinuerlig försörjning. Det här problemet är särskilt stort i ekonomier som bygger på gas som energikälla, och sådana finns det många av i Europa. Självfallet stödde jag betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE). (PL) Vi har antagit ett viktigt betänkande om tryggad gasförsörjning. De åtgärder som föreslås i betänkandet är ett steg i rätt riktning, men de ger inte samhället eller ekonomin någon fullständig känsla av trygghet. De senaste årens erfarenheter visar att ett antal medlemsstater har handlat i eget intresse och inte har försökt bygga upp en verklig, samordnad och ömsesidigt fördelaktig europeisk politik på det här området.

Vi bör sträva efter att separera utvinning från överföring, och vi bör avskaffa monopolen och få bort gasen från den internationella politiska arenan. Diversifiering av källorna och tillförselvägarna, utveckling av infrastrukturen, samarbete mellan olika enheter på gasområdet och på övernationell nivå är viktiga åtgärder som bör vidtas. Jag anser att det här dokumentet lägger grunden för en gemensam energipolitik.

 
  
MPphoto
 

  Inese Vaidere (PPE). (LV) Tack, fru talman. Säkra gasleveranser är en av de viktigaste aspekterna av EU:s ekonomiska och strategiska säkerhet. Förmågan att uppträda enat gentemot energileverantörerna i energipolitiska sammanhang är ett av våra främsta mål. Jag uppskattar verkligen det som kommissionsledamot Günther Oettinger har uppnått, men jag anser att de fem eller sju år som han nämnde för diskussionerna med medlemsstaterna är en för lång period. Vi behöver en gemensam energipolitik snarast. Det är viktigt att diversifiera försörjningskällorna, särskilt för de baltiska staterna, eftersom en ensam leverantör – Ryssland – utnyttjar sin monopolställning för att lägga sig i politiken i de stater som är beroende av landet. Vi måste skapa sammanlänkningar av gasnäten i Europa som bygger på solidaritetsprincipen, grundstenen för Europeiska unionens politik. En situation där vi har flera olika gasleverantörer men gasledningarna ändå måste gå genom Ryssland skulle inte vara acceptabel. EU måste utveckla ett direkt samarbete med de centralasiatiska och transkaukasiska länderna och forska om ”tight gas” och skiffergas samt alternativa energikällor. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Vito Bonsignore (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade också för den här åtgärden. Det är dags att Europeiska unionen reglerar energitryggheten och energiförsörjningen och är tydlig: förra årets tvist visade hur beroende vi är av energi från tredjeländer.

Den förordning som parlamentet har antagit tar äntligen upp det här problemet i ett försök att förhindra fler kriser, ett viktigt steg framåt när det gäller energitryggheten. Medlemsstaterna uppmanas att trygga försörjningen för hushållen och för skyddade kunder, med andra ord viktiga inrättningar och tjänster. De uppmanas också att upprätta förebyggande åtgärdsplaner eller krisplaner.

Därmed går vi mot den princip om statssubsidiaritet som unionen och min parlamentsgrupp håller så högt. Jag stöder särskilt ändringsförslag 62. Slutligen ska jag, med er tillåtelse, framhålla den framsynthet som mitt land visade genom att öppna ett antal kommunikationskanaler med länder som har stora gasreserver.

 
  
MPphoto
 
 

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). (LT) I dag antog Europaparlamentet en förordning om åtgärder för att trygga gasförsörjningen. Detta är ett mycket viktigt steg på vägen mot att förverkliga en gemensam energipolitik för Europeiska unionen. Det är ett steg mot energisolidaritet mellan EU:s medlemsstater och utökat regionalt samarbete.

Jag röstade för det här dokumentet eftersom jag anser att den här förordningen kommer att göra det möjligt för oss att se till att Europeiska unionens energiöar, som till exempel de baltiska staterna, fortfarande har gas när de som monopoliserar försörjningen ensidigt stänger kranarna.

Den här förordningen banar också vägen för EU-finansiering av energiinfrastrukturprojekt som bidrar till att avskaffa energiisoleringen. Emellertid tillbakavisades bestämmelser i förordningen om strängare tillsyn över tredjelandsleverantörer såsom Gazprom, framför allt på konkurrensområdet, och förordningen begränsar sig till allmänna bestämmelser.

Den andra frågan, som är lika viktig, är skyddet för miljön. Med tanke på att förordningen ger möjlighet att finansiera projekt i tredjeländer med EU-medel hoppas jag att Europeiska kommissionen kommer att skynda sig att genomföra det oberoende miljökonsekvensbeskrivningsinstrumentet.

 
  
  

Betänkande: Csaba Sógor (A7-0231/2010)

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Syftet med det här avtalet är att förstärka samarbetet mellan regeringarna i de berörda länderna för att påskynda återtagandet av personer utan uppehållstillstånd, och att göra det genom att tydligt fastställa alla erforderliga tekniska bestämmelser: ansökan om återtagande, bevismedel, tidsfrister, överföringsvillkor och transportsätt.

Jag röstade för eftersom jag är övertygad om att det här avtalet är ett nödvändigt grundläggande verktyg i kampen mot olaglig invandring till Europeiska unionen.

Avtalet innehåller en icke-påverkansklausul i fråga om andra folkrättsliga bestämmelser och regler om uppgiftsskydd. Staterna måste uppfylla relevanta skyldigheter som följer av folkrätten, till exempel principen om förbud mot avvisning och utvisning i vissa fall, och ansvarar inför sina nationella domstolar för utvisningar.

Principen om förbud mot avvisning och utvisning i vissa fall får också konsekvenser för förfarandet, eftersom staterna måste göra en bedömning av risken för misshandel, även när det handlar om indirekt återsändande till ett transitland.

Genom avtalet inrättas också – och jag ska sluta med detta – en gemensam kommitté för återtagande, och här vill jag understryka att Europaparlamentet tyvärr inte kommer att ingå i denna. Därför uppmanar jag Europeiska kommissionen att återrapportera till oss om sin verksamhet med jämna mellanrum.

 
  
MPphoto
 

  Joe Higgins (GUE/NGL). (EN) Vilken ironi det är att Europaparlamentet i dag röstade om ett avtal om att kasta ut fattiga och utblottade pakistanska medborgare ur Europeiska unionen och skicka dem tillbaka till ett hemland som har förötts av katastrofala översvämningar! De fattiga och bönderna och arbetarna i Pakistan har lidit länge och lider nu mer än någonsin. 20 procent av landet förstördes av översvämningarna, skördarna gick förlorade, boskapen dödades, barnen svälter och upp till 20 miljoner människor är drabbade.

Det skulle ha varit mycket lämpligare om vi hade diskuterat hur vi kan attackera, mildra och eliminera fattigdomen i Pakistan, till exempel genom att tvinga Internationella valutafonden att stryka den stora skuldbörda som håller på att krossa Pakistan, befria arbetarna och de fattiga i Pakistan från personliga skulder genom att avskriva dem och öka stödet för att minska lidandet. Detta stöd ska inte kanaliseras genom en korrupt regering, utan stå under demokratisk kontroll av bönder, arbetare och fattiga, de som är de verkliga offren i den här situationen. Det hade varit en mycket lämpligare reaktion på Pakistans folks lidande.

 
  
MPphoto
 

  Gerard Batten (EFD). (EN) Fru talman! Jag avstod i omröstningen om ett avtal mellan Europeiska unionen och Pakistan. Avtalet verkar ge nationalstaterna, eller medlemsstaterna, större möjligheter att återsända olagliga invandrare till Pakistan. Detta kan tyckas vara önskvärt för Storbritannien, men det bör vara Storbritannien ensamt, som oberoende suverän nationalstat, som avgör vilka som får komma in i landet.

Att rösta för det här avtalet skulle vara att överlåta denna rättighet till Europeiska unionen, och det kan jag inte göra. Storbritannien måste ta kontrollen över sin invandringspolitik, över både den lagliga och olagliga invandringen, och inte överlåta den till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Jens Rohde (ALDE). (EN) Jag vill säga att de danska liberalerna är mycket nöjda med dagens omröstning om återtagandeavtalet mellan EU och Pakistan. Efter många års förhandlingar mellan kommissionen och Pakistan har man äntligen kommit fram till ett avtal som möjliggör återtagande av invandrare som inte längre uppfyller kraven för inresa i eller bosättning i någon av EU:s medlemsstater.

Det här avtalet är ett viktigt instrument i kampen mot olaglig invandring till Europeiska unionen, i synnerhet med tanke på att Pakistan är ett viktigt ursprungs- och transitland för migranterna. Genom det här avtalet förbinder sig Pakistan att återta sina egna medborgare och, på vissa villkor, också tredjelandsmedborgare. Avtalet kommer att öka säkerheten på det europeiska territoriet.

 
  
  

Betänkande: Metin Kazak (A7-0238/2010)

 
  
MPphoto
 

  Cristiana Muscardini (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Kazakbetänkandet om förbindelserna mellan EU och Turkiet, som har antagits i utskottet för internationell handel och nu i kammaren. Trots att Turkiet byggde upp en tullbarriär med EU för en tid sedan finns det fortfarande många hinder och barriärer för handeln mellan parterna.

Om vi vill bidra till en konkret och positiv ökning av handeln måste Turkiet ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt och se till att den turkiska lagstiftningen samordnas bättre med EU:s regelverk om frihandel, inför särskilda förfaranden för att bekämpa varumärkesförfalskning – som också berör sektorer som är viktiga för folkhälsan, såsom läkemedel – och garanterar fri rörlighet för varor inom tullområdet genom att avskaffa betungande importförfaranden som skadar den europeiska tillverkningsindustrin och jordbruket.

Landet måste undvika att diskriminera europeiska företag i offentliga upphandlingar och anpassa sig till de avtal som har ingåtts inom Världshandelsorganisationen.

 
  
MPphoto
 

  Dimitar Stoyanov (NI). (BG) Fru talman! Mot bakgrund av de argument som jag lade fram för kammaren röstade jag naturligtvis emot Kazakbetänkandet. Jag kan inte stödja ett betänkande som har sammanställts av en föredragande som praktiskt taget står i skuld för hela sin utbildning, som har kostat enorma summor och som finansierades direkt av den turkiska regeringen. Det anser jag vara en intressekonflikt. Som jag ser det innebär detta att betänkandet inte kan bli opartiskt, varför jag röstade emot det.

Jag vill också ta upp en annan sak: Vi ser att betänkandet innehåller punkter som inte har någonting med vare sig handel eller ekonomi att göra. I betänkandet nämner man den senaste ändringen av Turkiets konstitution och lovordar den. Jag anser inte att den är någonting annat än en seger för islamisterna mot de människor som vill att Turkiet ska vara ett sekulärt land. Olyckligtvis var det militären som – tillsammans med rättsväsendet, kan jag tillägga – var garanten för Turkiets sekularitet.

Turkiet har slagit in på en islamistisk väg och blir alltmer islamistiskt, och jag röstade emot det här betänkandet eftersom jag inte tycker att vi ska välkomna detta.

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Turkiets roll som aktör i världshandeln har vuxit under de senaste åren, i synnerhet på grund av att landet utnyttjar sitt unika geopolitiska läge mer.

Genom att en tullunion med Europeiska unionen skapades 1996 kunde de ekonomiska förbindelserna fördjupas. Sedan dess har marknaderna integrerats betydligt, särskilt när det gäller fri rörlighet för varor. Ett steg på vägen mot integration som är särskilt värt att uppmärksamma var antagandet av en ny turkisk tullkodex och införandet av det allmänna preferenssystemet nyligen.

Vi kan inte förneka att Turkiet har blivit en viktig handelspartner för Europeiska unionen under de senaste åren. Landet är faktiskt EU:s sjunde viktigaste importmarknad och femte viktigaste exportmarknad.

Det har blivit en investeringsbas för europeiska företag, med allt större integrering med EU:s leverantörs- och produktionskedja, ofta med segment med högt mervärde.

Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att vi först måste se till att tullunionen fungerar bättre. Därför stöder jag dessa förbindelser mellan Turkiet och Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE). (DE) Fru talman! Handelsförbindelserna mellan Europeiska unionen och Turkiet är omfattande. Sedan 1996 finns det också en tullunion, och trots allt detta finns det fortfarande ett antal handelshinder. Därför gläder det mig särskilt att parlamentet i dag uppmanade Republiken Turkiet att avskaffa de onödigt komplicerade importförfarandena och att anpassa sitt kvotsystem för bearbetade jordbruksprodukter, eftersom dessa inte är förenliga med villkoren för tullunionen.

För det andra måste vi också arbeta tillsammans för att se till att jordbruksprodukter som importeras från Turkiet håller samma standard som de som produceras i Europeiska unionen.

Jag röstade för det här betänkandet i dag. Det stämmer emellertid att det fortfarande finns mycket att göra. Så låt oss sätta igång!

 
  
MPphoto
 

  Vito Bonsignore (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag gratulerar föredraganden till hans arbete och framför allt till hans inställning i frågan, eftersom vi har fört samtal med Turkiet om anslutning till EU i många år. Därför är det här svårt.

Det är självklart att Turkiet är en utmärkt handelspartner för EU, bland annat till följd av dess gynnsamma läge som en naturlig inkörsport till Asien. Europeiska unionen är Turkiets största handelspartner. Statistiken ser bra ut, den är betryggande.

Dessa handelsförbindelser måste förbättras och därför stöder jag punkterna 16 och 20, där Turkiet uppmanas att avskaffa importlicenserna och förbudet mot import av vissa läkemedel.

Till sist håller jag också med om att tullunionen bör förstärkas och bli mer långtgående, så att handeln blir lönsammare.

 
  
MPphoto
 

  Peter van Dalen (ECR). (NL) Fru talman! Jag röstade för Kazakbetänkandet eftersom det kommer att förbättra de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna med Turkiet. Det kommer att förstärka banden mellan grannarna Europeiska unionen och Turkiet. Det är precis vad vi behöver, och vi behöver inte mer än så.

Jag avstod i omröstningen om ändringsförslag 1 från gruppen Frihet och demokrati i Europa. Jag håller med dem om att Turkiet inte bör bli medlem i Europeiska unionen, men den frågan tas inte upp i Kazakbetänkandet. Därför avstod jag från att rösta om det ändringsförslaget och röstade för betänkandet, för i slutändan måste vi ha goda grannförbindelser med Turkiet.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE). (PL) Trots de förbättrade förbindelserna mellan unionen och Turkiet finns det fortfarande problem i form av tariffära och icke-tariffära handelshinder som måste förenklas, tillsammans med andra formaliteter och förfaranden. Det finns problematiska frågor på båda sidor. Några exempel är att immateriella rättigheter inte respekteras och problemet med varumärkesförfalskning från vår partners sida.

Vi vill ha ett partnerskap med Turkiet, så vi bör undersöka vad handelsstörningarna beror på mycket noga, innan de blir ett allvarligare problem. Är det möjligt att Turkiet nu börjar leta efter alternativa bundsförvanter efter att i många år ha väntat på att unionen skulle anta en gemensam ståndpunkt om landets medlemskap? Förbindelserna mellan unionens ekonomier och Turkiet bör också analyseras mot bakgrund av den demografiska strukturen på båda sidor och prognoserna för framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI). (NL) Jag röstade förstås för ändringsförslaget från gruppen Frihet och demokrati i Europa och emot Kazakbetänkandet, eftersom det går alldeles utmärkt att ha optimala handelsförbindelser med Turkiet utan att landet blir medlem i EU.

Föredraganden verkar ha gått omkring med ögonbindel, med tanke på att han skrev att resultatet av folkomröstningen i Turkiet nyligen skulle främja en demokratisering i landet. Tvärtom är det utan tvivel så att islamisterna från AKP definitivt har fått över partiets maktbas på sin sida. Efter att ha islamifierat vardagslivet och samhällslivet har de nu banat väg för en fullständig islamifiering av de turkiska offentliga institutionerna. Detta måste vi ha klart för oss: de ändringar av Turkiets konstitution som har antagits är vare sig mer eller mindre än en ren attack mot armén och konstitutionsdomstolen, de sista sekulariserade institutionerna i Turkiet.

 
  
  

Betänkande: Esther de Lange (A7-0241/2010)

 
  
MPphoto
 

  Licia Ronzulli (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det betänkande som antogs i dag är ett steg i rätt riktning när det gäller bevarande av den biologiska mångfalden och ekosystemen. Äntligen har begreppet biologisk mångfald förknippats med begreppet ansvarsfull förvaltning.

Vi måste omedelbart anta åtgärder för att genomföra politiken om ekokompatibilitet om vi ska kunna rädda vår planet så att den kan härbärgera också framtida generationer. Vi misslyckades med att nå målet att stoppa minskningen av den biologiska mångfalden till 2010 och måste nu använda de ytterligare 10 år vi nu har på oss för att på allvar öka kunskapen hos stater och institutioner.

Europeiska unionens miljöarv, som sträcker sig från maquis till barrskogar, har en flora och fauna som är praktiskt taget unik när man talar om biologisk mångfald. Det är vår skyldighet – jag ska strax sluta – att stoppa urholkningen av detta miljöarv, vår skyldighet gentemot oss själva och kommande generationer.

 
  
MPphoto
 

  Romana Jordan Cizelj (PPE). (SL) Jag röstade för betänkandet om tillämpningen av EU-lagstiftning som syftar till att bevara biologisk mångfald.

Det finns många positiva krav i betänkandet, men den främsta slutsatsen är att det är bristen på politisk vilja som gör att vi inte har fått några resultat. Det är också anledningen till att lagstiftningen inte har tillämpats ordentligt. Det finns uppgiftsluckor, övervakningen och finansieringen är otillräckliga och integreringen med andra politikområden är dålig.

Vi behöver mycket tydligare rapportering, både om goda rutiner och om länder som inte har varit framgångsrika på området. Här bör inte Europeiska kommissionen ha en politisk roll, utan agera strikt professionellt. Vi måste värna om naturen och mänsklighetens framtid, inte om regeringarna i enskilda medlemsstater.

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Bevarandet av den biologiska mångfalden och ekosystemen och arbetet med att förhindra ytterligare försämringar är utmaningar av oskattbart värde för vårt samhälle. Att stoppa minskningen av den biologiska mångfalden är inte bara vår moraliska skyldighet, utan också en politisk och ekonomisk skyldighet: Vi måste bevara vår planet för kommande generationer.

Som vanligt i den europeiska miljöpolitiken ger direktiven på det här området den flexibilitet som behövs för att anpassa genomförandeåtgärderna till lokala omständigheter. Denna strategi tillämpar man utan tvivel med utgångspunkt från subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, men skillnaderna mellan medlemsstaterna är ofta så stora att direktiven blir mindre ändamålsenliga.

Jag håller med föredraganden om att det ofta sektorsbetonade synsättet på biologisk mångfald har gjort att finansieringen via EU-budgeten av åtgärder inriktade på biologisk mångfald och ekosystem har blivit mycket splittrad.

En splittrad finansiering kan visserligen ha en positiv inverkan eftersom man kan utnyttja ett antal olika källor, men obligatorisk samfinansiering och en ”selektiv” strategi inom till exempel landsbygds- och strukturpolitiken innebär att bara medlemsstater som fattar detta beslut medvetet faktiskt använder medlen för biologisk mångfald.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) I Europeiska unionen riskerar över 42 procent av däggdjuren, 43 procent av fåglarna, 30 procent av groddjuren, 45 procent av reptilerna och 52 procent av fiskarna att utrotas, och förlusterna kommer att tiodubblas till 2050.

Tyvärr inser inte EU-medborgarna situationens allvar och Europeiska kommissionen har en ljummen inställning till dessa siffror. Detta ser man av bristen på beslutsamhet när det gäller att konsekvent tillämpa miljödirektiven och oviljan att vidta rättsliga åtgärder mot medlemsstater som bryter mot regelverken. Om vi verkligen vill överlämna en miljö som åtminstone delvis är densamma som den vi har i dag till våra barn och kommande generationer kan vi inte skjuta upp åtgärderna eller låta bli att vidta dem. Därför stöder jag de föreslagna åtgärderna, som kan bidra till att förhindra obotliga skador på miljön.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE). (DE) Fru talman! Mångfalden växt- och djurarter är grunden för att förse världens ökande befolkning med livsmedel och råvaror. Den är också avgörande för våra bemödanden att anpassa oss till klimatförändringarna. Den biologiska mångfalden hotas i hela världen, och det är i synnerhet människan som hotar den. Därför måste vi sätta stopp för minskningen av biologisk mångfald och försöka reparera de skador som har uppstått. Det bästa sättet att skydda den biologiska mångfalden är att använda den på ett hållbart sätt. Det betyder att de europeiska jordbrukarna bör vara våra allierade och inte våra motståndare i det här läget. Vi bör allt mer betrakta dem som våra allierade i framtiden.

Jag ska sluta med någonting positivt. I den region som jag företräder, fristaten Sachsen, har vi lyckats återinföra vargen efter 200 år. Det är ett bra exempel som måste följas av andra goda exempel.

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). (SK) Miljön och den biologiska mångfalden är särskilt utsatta för närvarande, med tanke på våra produktionsmetoder och vår livsstil där miljön bara betraktas som en handelsvara och någonting som ska tillfredsställa människans behov.

Eftersom vi nu tyvärr inte bryr oss om den biologiska mångfaldens etiska och ekologiska betydelse bör vi åtminstone vara konsekventa i värdesättningen av den. Naturens ekonomiska värde återspeglas i liten omfattning, om ens alls, i dagens prissättningssystem. För att vi ska kunna förhindra ekonomiska och andra förluster måste vi anta lämpliga lagar och informera EU-medborgarna om vikten av biologisk mångfald. De flesta medborgare anser utan tvivel att den minskade biologiska mångfalden är ett allvarligt problem, men tyvärr inser de inte att det berör dem personligen. En av de främsta orsakerna till att vanliga människor är passiva i kampen mot minskad biologisk mångfald är att de saknar kunskap om vad de kan göra.

Av det skälet röstade jag för betänkandet, och jag håller också med föredraganden om att det finns ett trängande behov av en kampanj för ökad kunskap riktad till allmänheten på det här området.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE). (PL) Naturens rikedomar är mänsklighetens största tillgång. Tyvärr gör vi människor väldigt mycket som minskar värdet av denna tillgång. Skapandet av program som Natura 2000 är ett steg som vi har tagit för att skydda naturen mot oss själva. Vi bör också överväga hårdare lagstiftning och höga böter för människor och företag som medvetet bidrar till att förstöra mångfalden hos Europas naturrikedomar.

Jag stöder också den del av de Langebetänkandet som handlar om att den gemensamma jordbrukspolitiken ska belöna jordbrukare som tillhandahåller ytterligare ekosystemtjänster. Jordbrukarna älskar sin mark och de älskar och skyddar naturen, också om de inte får några extra förmåner. Det ekonomiska stödet är emellertid viktigt för att se till att jordbrukarna inte behöver bära alla kostnader för att värna om den biologiska mångfalden själva.

 
  
MPphoto
 
 

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). (LT) Bevarandet av den biologiska mångfalden hänger samman med många av Europeiska unionens politikområden. Att Östersjön, i det här fallet, är i ett sådant dåligt skick beror såväl på fisket som på energin och jordbruket. Forskningen visar att detta hav, som praktiskt taget är ett innanhav i Europeiska unionen, är ett av de mest förorenade.

Europeiska kommissionen är orolig över den minskade biologiska mångfalden, men anstränger sig samtidigt inte tillräckligt för att bekämpa de faktorer som orsakar processen. När det gäller Europeiska unionen måste man förmodligen säga att alla EU-medlemsstater måste göra sina hemläxor. De måste anstränga sig för att skapa en hållbar fiskepolitik och se till att Natura 2000 fungerar som det ska, så att föroreningarna minskar, både koldioxidutsläppen och avloppsföroreningarna, och minska mängderna bekämpningsmedel och fosfater.

Det är just dessa faktorer som i det här fallet i stor utsträckning bidrar till eutrofieringen av Östersjön, som är orsaken till den minskade biologiska mångfalden. Det oansvariga genomförandet av de så kallade kommersiella energiprojekten i Östersjön och bristen på kritik av genomförandet bidrar i betydande omfattning till dessa föroreningar.

 
  
  

Betänkande: João Ferreira (A7-0227/2010)

 
  
MPphoto
 

  Giommaria Uggias (ALDE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Vår omröstning om det här betänkandet var mycket mångsidig och rik på idéer om hur vi kan förbättra insatserna för att förhindra miljökatastrofer.

Utgångspunkten är att dagens förebyggande åtgärder tyvärr har visat sig vara otillräckliga eller inte har tillämpats. Det betyder att vi måste göra två saker: genomföra vissa förbättrade nationella och europeiska åtgärder, med ett krav på att villkoren för tillgång till Solidaritetsfonden förändras, och se till att regioner och lokala myndigheter ägnar sig mer åt att förebygga katastrofer, vilket är lika viktigt. I det här betänkandet uppmanas de att i större utsträckning ta med katastrofförebyggande åtgärder i planeringsinstrument och operativa program. Det är ett steg framåt, ett av de många som vi tar mot en förbättrad politik för att bevara territoriet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Pirillo (S&D). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Avfolkningen av landsbygden, ökenutbredningen och den ökande katastroffrekvensen – störtregn, torka, hagel, bränder och så vidare – tvingar medlemsstaterna att ingripa med begränsade resurser och medel. Den viktigaste frågan som jag vill framhålla här är jordbrukssektorns överlevnad, för den drabbas ofta av naturkatastrofer som innebär att inkomsterna reduceras kraftigt.

Därför måste Europeiska kommissionen införa ett allmänt system med europeiska jordbruksförsäkringar för att bättre tackla de risker som jordbrukarna löper och deras instabila inkomster till följd av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, som det står i punkt 37 i João Ferreiras betänkande, som jag just röstade för.

 
  
  

Betänkande: Eleni Theocharous (A7-0192/2010)

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE). (PL) Att hjälpa de fattigaste är en av Europeiska unionens mest grundläggande funktioner. Det råder inget tvivel om det, och jag gratulerar författaren till betänkandet till att ha tagit upp den här frågan. Som ledamot av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling känner jag mig emellertid tvingad att framhålla punkt 54 i betänkandet, där föredraganden rekommenderar en översyn av bidragspolitiken inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag håller med om att stödsystemet behöver ses över, men vi kan inte tillåta att den situation som uppstod när sockermarknaden reformerades upprepas. Den reformen skulle stödja de fattigaste producenterna i tredjeländerna, men det var de stora markägarna i Sydamerika som tjänade på den, inte de som äger de minsta plantagerna. Låt oss därför vara försiktiga och analysera situationen noggrant innan vi fattar beslut om några reformer. Jag röstade emot punkt 54, men stödde betänkandet som helhet.

 
  
MPphoto
 

  Frank Vanhecke (NI). (NL) Det här betänkandet är faktiskt rätt balanserat, men jag röstade ändå emot det. Även om betänkandet är balanserat bygger det på att om vi bara fortsätter att ge Afrika, särskilt länderna söder om Sahara, allt mer pengar och stöd så kommer kontinenten till slut att få detta stöd. Det kanske inte är politiskt korrekt att säga det, men jag är rädd att detta inte är verklighetsförankrat.

Om vi tittar på hur mycket pengar vi har investerat i länderna i Afrika söder om Sahara sedan 1940-talet kan vi konstatera att det handlar om många hundratals miljarder dollar eller euro, och resultatet i dag är bara större fattigdom och misär. Jag tycker att vi bör fortsätta att utveckla katastrofstödet och att vi i andra avseenden systematiskt bör dra oss ur sådant långsiktigt stöd.

Framför allt måste vi motverka den systematiska kapitalflykten från Nordafrika till de rika länderna. Den olagliga kapitalflykten under de senaste fyrtio åren uppgår till omkring 1,8 triljoner US-dollar. Det går inte ens att föreställa sig vad vi skulle kunna göra för länderna i Afrika söder om Sahara med dessa pengar.

 
  
MPphoto
 

  Vito Bonsignore (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag gratulerar föredraganden till hennes arbete. Europeiska unionen har alltid velat stödja utvecklingsländerna, och det betänkande som vi röstade om i dag påminner oss om att vi fortfarande har mycket, mycket mer att göra.

För att förbättra villkoren i dessa länder måste vi främja utvecklingen av arbetsrättsliga normer och arbetsmiljöstandarder – här vill jag understryka att jag uppskattar punkt 38, där det framhålls hur viktig jämställdhet mellan könen är för att stater ska ha ekonomisk framgång. Vi måste ge kvinnor rättvis tillgång till arbetslivet.

Som föredraganden så riktigt betonar i punkt 37 måste Europeiska unionen använda alla instrument som står till dess förfogande för att eliminera barnarbete, som är ett av de största hindren när det gäller att minska fattigdomen. I det här betänkandet behandlas en del stora och viktiga frågor. Därför röstade jag för.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR). (EN) Fru talman! Jag tror att vi kan komma överens i kammaren. Jag tror inte att någon är motståndare till att minska fattigdomen och skapa arbetstillfällen i utvecklingsländerna.

För några år sedan genomförde jag en workshop i Elfenbenskusten och talade med unga afrikanska politiker. Jag frågade dem hur vi i EU kan hjälpa dem och de gav mig ett antal uppslag. För det första sade de att vi skulle se till att det stöd som vi skickar till dem inte hjälper korrupta regeringar att hålla sig kvar vid makten. Detta är alltför ofta problemet.

För det andra sade de att vi skulle främja öppna marknader och avreglering och se till att de slipper statliga monopol som ger dålig service. För det tredje bör vi reformera den gemensamma jordbrukspolitiken – eller avskaffa den – och göra oss av med de bidrag som gör att jordbrukarna i EU kan hålla lägre priser än jordbrukarna i utvecklingsländerna. De sade också att vi bör sluta att fundera på gränskorrigeringar, som i grund och botten är grön imperialism i syfte att stänga dörren för import från utvecklingsländerna.

Slutligen diskuterar vi direktivet om förvaltning av alternativa investeringsfonder. EPP, socialisterna och de Gröna vill förbjuda investeringar i utvecklingsländerna. Vi måste komma till rätta med ekonomiskt nonsens av det slaget.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE). (GA) Fru talman! Jag röstade med glädje för det här betänkandet, som visar att vi inte glömmer världens fattiga trots att det är lågkonjunktur.

Samtidigt måste jag säga att jag var i Afrika som volontärarbetare för många år sedan. Jag brukade köpa en dagstidning varje dag och var förvånad över att frivilligorganisationerna kritiserades i så många artiklar. Det var inte det att de inte gjorde bra insatser, utan att de försökte förmedla sin egen kultur, sin åskådning och sin syn på världen och pracka på lokalbefolkningen dem.

Det är dags att vi diskuterar detta. Som en del i den diskussionen bör vi dels kontakta regeringarna i de här länderna, men än viktigare är att vi talar med lokala ledare, sociala organisationer, präster och så vidare, och gör gott med de pengar som vi lägger på dessa fattiga länder.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: László Surján (A7-0249/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för det här betänkandet för att se till att vi tillhandahåller ekonomiska resurser som täcker Olafs ändrade tjänsteförteckning och att denna korrigering kommer med i 2010 års budget.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har gjort berömvärda insatser för att bekämpa bedrägeri på EU-nivå. En ökning av byråns budget för att ge den större resurser och mer personal är motiverad, och den stöder jag gärna. Självfallet hade det varit bättre om detta inte hade behövts och Olaf redan nu hade haft mer pengar och personal att tillgå och därmed bättre hade kunnat utföra det viktiga uppdrag som byrån har. En starkare, mer självständig och aktivare Olaf är viktig i en union som vill vara mer öppen och begriplig för den europeiska allmänheten.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Det här förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 5/2010 för budgetåret 2010 omfattar ändringar av Europeiska byråns för bedrägeribekämpning (Olaf) tjänsteförteckning, en revidering av prognoserna för traditionella egna medel, mervärdesskatte- och BNI-underlagen, budgeteringen av de relevanta korrigeringarna för Förenade kungariket och finansieringen av dessa korrigeringar samt revideringen av finansieringen av BNI-minskningarna för Nederländerna och Sverige 2010, vilket för med sig en ändring av fördelningen mellan de olika medlemsstaterna av deras egna medel-avgifter till EU-budgeten. Hur dessa egna medel ska beräknas fastställs i detalj i lagstiftningen. När det gäller Olaf föreslår kommissionen ytterligare 20 fasta AD-tjänster, eftersom byrån nu har tillfälle att slutföra anpassningen av sin tjänsteförteckning genom att rekrytera motsvarande antal personer som klarat uttagningsproven såsom fasta tjänstemän.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag vill framföra att jag starkt vänder mig emot Olafs nuvarande arbetssätt. Bedrägerier måste bekämpas, men detta ska göras på ett sätt som gagnar de europeiska medborgarna och således på ett oberoende och ändamålsenligt sätt som innebär att alla medborgares personuppgifter skyddas.

Som det är nu kan Olaf inte uppfylla de kraven. Den här texten handlar emellertid om att omvandla tillfälliga tjänster till fasta. Ingen anställd, oavsett arbetsplats, bör förnekas rätten till ett anständigt anställningsavtal. Därför kommer jag att avstå.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har till uppgift att värna om Europeiska unionens ekonomiska intressen och bekämpa bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet, däribland tjänstefel som begås vid EU-institutionerna. Med tanke på den viktiga funktion den har måste byrån ha det material och de mänskliga resurser som krävs för att den ska nå sina mål. Trots den kris som råder i EU är det motiverat att anta den här ändringsbudgeten så att Olaf får de resurser som byrån behöver för att kunna fungera ordentligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Jag avstod från att rösta trots att jag är för att inrätta ytterligare 20 fasta tjänster för personal med tillfälliga kontrakt hos Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, eftersom jag inte anser att Storbritanniens budgetmässiga obalans ska korrigeras än i dag. Storbritannien fick den här rabatten 1984, eftersom landet betraktades som ett eftersatt område. Vidare tycker jag inte att det är rättvist att Tyskland, Nederländerna, Sverige och Österrike bara har betalat av 25 procent av sina skulder sedan 2002.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Genom rådets förordning (EG) nr 2007/2000 gav unionen tullfritt tillträde till EU:s marknad för nästan alla produkter med ursprung i de länder och territorier som omfattades av stabiliserings- och associeringsprocessen, för att ge ny livskraft åt ekonomierna i länderna på västra Balkan. Efter många ändringar kodifierades den förordningen genom rådets förordning (EG) nr 1215/2009.

Handelsförmånerna beviljades för en period som slutar den 31 december 2010 och omfattar för närvarande alla produkter från Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kosovo som faller under ovan nämnda förordning. Om handelsförmånerna upphör skulle mottagarna gå miste om en objektiv ekonomisk fördel i sin handel med EU.

I det sammanhanget syftar det här förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning till att ändra rådets förordning (EG) nr 1215/2009 så att giltighetstiden kan förlängas till den 31 december 2015, och till att göra vissa justeringar som har med ikraftträdandet av stabiliserings- och associeringsavtalen med Bosnien och Hercegovina och Serbien att göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Omröstningen om budgeten är viktig. Rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 5/2010 innehåller ändringar av Olafs tjänsteförteckning, utan ytterligare anslag, och en revidering av prognoserna för traditionella egna medel (dvs. tullar och sockersektorns avgifter), mervärdesskatte- och BNI-underlagen, budgeteringen av de relevanta korrigeringarna för Förenade kungariket och finansieringen av dessa korrigeringar samt revideringen av finansieringen av BNI-minskningarna för Nederländerna och Sverige 2010, vilket för med sig en ändring av fördelningen mellan de olika medlemsstaterna av deras egna medel-avgifter till EU-budgeten, medan syftet med förslaget till ändringsbudget nr 5/2010 är att formellt föra in denna budgetjustering i budgeten för 2010. Rådet antog sin ståndpunkt den 13 september 2010. Vi har tagit del av förslaget till ändringsbudget nr 5/2010 och godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 5/2010 utan ändringar och uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr x/2010 slutgiltigt antagen samt att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Kommissionen föreslår ytterligare 20 fasta AD-tjänster till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), eftersom byrån nu har tillfälle att slutföra anpassningen av sin tjänsteförteckning genom att rekrytera motsvarande antal personer som klarat uttagningsproven såsom fasta tjänstemän.

Under de senaste åren har Europaparlamentet upprepade gånger, senast den 5 maj 2010, uttryckt åsikten att Olaf successivt bör röra sig mot ett fullständigt och obegränsat institutionellt oberoende för att se till att dess verksamhet inte avsiktligt eller oavsiktligt kan begränsas av att dess personal och ledning är en del av Europeiska kommissionens struktur.

 
  
  

Betänkande: Pablo Arias Echeverría (A7-0226/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag inte anser att e-handeln ska stanna kvar i utkanten av den inre marknaden. Den är en viktig och framåtsyftande ekonomisk tillväxtsektor i EU.

E-handeln kan bidra till kunskapsekonomin, ge europeiska företag och konsumenter mervärde och möjligheter och förbättra vår ekonomis konkurrenskraft i samband med Europa 2020-strategin, bland annat genom att utveckla och främja nya former av företagande i små och medelstora företag. Under det senaste året har var tredje konsument i EU gjort minst ett inköp på nätet, men det var bara 7 procent av européerna som vågade göra inköp i en annan medlemsstat.

Denna trend måste vändas, och föredragandens idé att införa en europeisk förtroendemärkning kan vara ett sätt att uppnå detta. Den säkra och nyskapande metod för betalningar på Internet som behöver tas fram kan också bidra till att öka de europeiska konsumenternas förtroende för e-handelstjänster i andra medlemsstater. Givetvis måste tillgången till Internet öka och demokratiseras i EU. Det är kommissionens uppgift att arbeta för att förhindra att de skilda reglerna om konsumentskydd blir ett hinder för utvecklingen av e-handeln i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) Eftersom det är avgörande för målen för EU:s Europa 2020-strategi att den elektroniska handeln blir utbredd i hela EU stöder jag det som står i betänkandet om genomförande av åtgärder för att uppmuntra och förstärka den elektroniska handeln på den inre marknaden.

Den elektroniska handeln är särskilt viktig för företagare och små och medelstora företag. E-handeln och en europeisk inre Internetmarknad kommer att hjälpa företagare och små företag att tillhandahålla tjänster av hög kvalitet riktade till konsumenter, vilket kommer att öka deras konkurrenskraft i den globala ekonomin.

Målen för bredbandstillgång måste nås och alla i EU måste ha tillgång till grundläggande bredbandstjänster senast 2013. Jag välkomnar det som står om detta i betänkandet.

Jag stöder också det som sägs om reklam om elektronisk handel och om att uppmuntra kunderna att informera sig om sina rättigheter. Det är viktigt att de europeiska kunderna litar på systemet när de handlar på nätet.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stödde det här betänkandet. Den inre marknadens potential för e-handel utnyttjas inte till fullo, av många skäl. Konsumenterna litar inte på att den elektroniska marknaden är säker och många handlar inte på nätet på grund av att reglerna om konsumentskydd liksom skyddets nivå varierar betydligt. Jag anser att vi måste öka konsumenternas förtroende för nätmarknaden genom att informera dem om deras rättigheter, skapa säkra betalningssätt och garantera ett konsumentskydd när det gäller säkerhet och skydd för personuppgifter.

Jag stöder förslaget att skapa och använda en europeisk förtroendemärkning, som skulle öka köparnas förtroende för Internet. En del företag utnyttjar inte heller den ekonomiska marknaden eftersom det finns vissa problem. Därför måste vi ta initiativ som ger företagarna incitament att handla via Internet, som till exempel att förbättra de betalningsmekanismer som används på nätet, förenkla redovisningen av mervärdesskatt, göra post- och bankavgifter enhetliga och lösa konflikter mellan leverantörer och konsumenter effektivare.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) E-handeln genomgår ständiga förändringar för närvarande. Den har redan upphört att vara en ny teknik och är nu en allt mer utbredd realitet. Den är ett mycket viktigt sätt att främja gränsöverskridande handel och ge bättre tillgång till en större mängd produkter av hög kvalitet och sänka priserna genom konkurrens.

Icke desto mindre ökar inte den gränsöverskridande e-handeln lika snabbt som den inhemska e-handeln tio år efter det att e-handelsdirektivet antogs, och 60 procent av försöken att beställa varor och tjänster över gränserna via Internet misslyckas av tekniska och juridiska skäl.

Jag röstade för det här betänkandet eftersom man i det pekar på de problem som finns med den europeiska e-handeln och på ett sätt att skapa en verklig inre Internetmarknad i EU. Om vi ska nå dit fordras det en bättre tillämpning av EU-lagstiftningen till gagn för alla europeiska konsumenter och detaljhandlare. Vi måste öka arbetet med att skapa ett starkt skydd för den som använder sig av e-handeln, få dessa användare att med förtroende utforska hela den inre marknadens potential och informera dem om deras rättigheter i e-handeln och hur de kan skydda sig.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för det här betänkandet på grund av fördelarna för små och medelstora företag och för utvecklingen av det digitala samhället, samt för att motverka fragmenteringen av marknaden och standardisera bestämmelserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) En av de stora utmaningar som vi nu står inför är att skapa en riktig inre Internetmarknad i EU. Särskilt under dagens ekonomiska kris blir det allt viktigare att EU bemödar sig om att riva de hinder som står i vägen för e-handeln. För närvarande är EU en marknad med 500 miljoner konsumenter. Denna situation återspeglas emellertid inte alls i den mängd Internettransaktioner som genomförs. Skälet är inte att de europeiska konsumenterna inte tycker om e-handel, utan att de stöter på problem av alla möjliga slag när de har bestämt sig för att göra ett inköp på nätet, och till slut visar det sig att köpet inte kan genomföras. Siffrorna om e-handeln i betänkandet visar på detta.

I dag finns det för många skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller e-handeln, och det gör naturligtvis konsumenterna missnöjda. Med tanke på att det i det här betänkandet också står att den här formen av handel tillsammans med innovativa tjänster och eko-industri har den största tillväxt- och sysselsättningspotentialen inför framtiden och därmed utgör nya framåtdrivande områden på den inre marknaden måste de åtgärder som kommissionen föreslår, och som parlamentet har kompletterat med andra, genomföras utan dröjsmål.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. (FR) E-handeln är ett viktigt bidrag till affärsverksamheten från Internets sida. Därför är det viktigt att eliminera alla hinder på den inre marknaden i den här sektorn, eftersom fragmenterade nationella regler gör denna lönsamma sektor mindre livaktig. Jag håller med föredraganden om att man bör framhålla e-handelns brister i förhållande till konsumenterna. Det är beklagligt att 61 procent av de gränsöverskridande transaktionerna inte kan genomföras på grund av att nätbutiker inte levererar till det land som konsumenten bor i. Till detta kommer användarnas oro för att betalningarna inte är säkra. Möjligheterna att göra inköp på nätet styrs vanligen av Internetanslutningens kvalitet. Vi bör prioritera att öka antalet Internetanvändare, främst genom att förbättra uppkopplingarnas kvalitet och göra priserna mer tilltalande. De konsumenter som handlar på nätet måste också känna större förtroende. I likhet med föredraganden är jag för skapandet av en europeisk förtroendemärkning och bättre övervakning på nätet, särskilt när det gäller skyddet för personuppgifter. Vi måste också bemöda oss särskilt om att skydda minderåriga som använder Internet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Den inre marknaden för e-handel är viktig för EU, särskilt om vi ska nå målen för Europa 2020-strategin. Det finns emellertid fortfarande en del hinder. Det här betänkandet innehåller åtgärder som syftar till att eliminera dem. De åtgärder som jag tycker är särskilt intressanta är de som handlar om kontrollen över brott mot upphovsrätten på Internet och utvecklingen av ett säkert och nyskapande betalningssystem som inte medför avgifter som kan göra att valmöjligheterna begränsas. På så sätt blir det lättare att bekämpa piratkopiering, företagen uppmuntras att bedriva handel på Internet och användarnas tillgång till och förtroende för Internet ökar.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) E-handeln är en marknad som har avgörande betydelse för EU under det 21:a århundradet, inte minst när det gäller att nå målen för Europa 2020-strategin. Vi står inför den enorma utmaningen att skapa en verklig inre Internetmarknad i EU som gör det möjligt för oss att konkurrera på den globala marknaden. Företagens och konsumenternas förtroende för den digitala miljön är begränsat, till följd av onödiga hinder för e-handeln såsom den fragmenterade europeiska marknaden, bristen på säkerhet för konsumenterna, avsaknaden av säkra transaktioner och säker tvistlösning och så vidare. Det är viktigt att förenkla de gränsöverskridande reglerna och hitta praktiska lösningar på frågor om upphovsrätt, konsumentskydd, märkning och branschspecifika bestämmelser, avgifter för elektroniskt avfall och återvinning samt redovisning och fakturering via nätet.

Det är viktigt att den befintliga lagstiftningen, som till exempel tjänstedirektivet, införlivas och genomförs fullt ut. Samtidigt måste kommissionen avsluta sin översyn av den EU-lagstiftning som är tillämplig på den inre digitala marknaden och lägga fram de initiativ som bedöms nödvändiga för att komma till rätta med de största hindren. Jag stöder kommissionens 13 rekommendationer som syftar till att ta fram politiska åtgärder och förfaranden för gränsöverskridande e-handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) E-handeln är viktig för den inre marknadens utveckling: den river ned informationshinder och gör att vi närmar oss idealet perfekt konkurrens, till fromma för konsumenterna. Den kan utvidga den potentiella marknaden för små inhemska tillverkare som annars inte skulle kunna bedriva handel med andra EU-länder, skydda dem och leda till att det skapas arbetstillfällen i tillverkningssektorn.

Vidare minskar avståndet mellan centrala och perifera områden, vilket förbättrar livskvaliteten i landsbygdsområden genom att utbudet av produkter ökar, och enhetliga standarder för de sålda varorna främjas genom att samma produkter säljs på många olika marknader. Därför är det viktigt att ta itu med de största hindren för att använda Internet för att sälja varor och eliminera dem: säkerheten och garantierna. Eftersom det inte finns några fysiska gränser är det de övernationella organen, som på vårt territorium är de europeiska institutionerna, som måste fullgöra denna uppgift.

Det här betänkandet ger handlarna en ram av bestämmelser inom vilken de kan göra och planera sina investeringar. Det ger konsumenterna säkerhet när det gäller vilka garantier de har och det gör det lättare för tillverkarna att klara sig igenom krisen. Äntligen!

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) Internetbedrägerierna, som alltjämt är ganska omfattande, gör att det fortfarande finns en utbredd misstro mot näthandel. Därför röstade jag för den här resolutionen, i vilken kommissionen uppmanas att skapa ett europeiskt system för tidig varning, bland annat en databas, för att stoppa olagliga affärsmetoder, bekämpa bedrägeriverksamhet och förbättra säkerheten för konsumenterna i samband med Internettransaktioner genom att bland annat skydda deras personuppgifter. Jag anser att man särskilt måste uppmärksamma distansavtalen, för att värna om konsumenternas rättigheter i en tid när inköpen av varor och tjänster på nätet ökar, som till exempel inom turism- och transportsektorerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för det här betänkandet. På en inre marknad med över 500 miljoner konsumenter kommer ett främjande av större flexibilitet inom e-handeln och större förtroende för Internettransaktioner från konsumenternas sida inte bara att göra det möjligt att utnyttja den ekonomiska potentialen hos den digitala inre marknaden, utan också uppmuntra uppkomsten av nya marknadsnischer för små och medelstora företag och på så sätt potentiellt skapa sysselsättning. De skillnader som finns mellan inhemsk och gränsöverskridande e-handel innebär att konsumenterna, särskilt de som bor i randområdena och de yttersta randområdena och de som har mindre rörlighet, inte kan utnyttja denna handel och den tillgång till en stor mängd varor och tjänster som den ger. Jag vill emellertid framhålla att det finns ett trängande behov av att tjänstedirektivet – som ska medföra att den digitala inre marknaden fullbordas – genomförs ordentligt i alla medlemsstaterna. Det måste i synnerhet tillämpas mer kraftfullt i fråga om icke-diskriminering av kunder på grundval av nationalitet. Jag vill understryka att systemet med en gemensam kontaktpunkt måste vara fullt operativt för att den digitala inre marknaden för e-handel ska kunna genomföras. Åtgärder såsom att harmonisera post- och bankavgifterna i Europeiska unionen, förenkla mervärdesskattedeklarationerna vid distansförsäljning och öka antalet registreringar av eu-domäner är emellertid lika viktiga.

 
  
MPphoto
 
 

  Cornelis de Jong (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag kan stödja det generellt sett. Det gladde mig särskilt att de flesta av mina ändringsförslag antogs i utskottet. På så sätt får små och medelstora företag stöd så att de kan bli mer aktiva spelare på e-handelsmarknaden. Samtidigt anser jag att man i betänkandet i onödan tar upp frågan om avreglering av posttjänster, vilket jag invände emot i utskottet. Jag vidhåller den invändningen och fortsätter att vända mig emot kravet på avreglering, och upprepar med kraft mitt krav på att kommissionen ska införa ett moratorium för avreglering av posttjänster.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för det här betänkandet. Som skuggföredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi stöder jag e-handelns utveckling. Den är en integrerad del av e-företagandet i EU. I framtiden kommer fullbordandet av den inre IKT-marknaden i EU att bidra till att lösa de problem som e-handeln dras med i dag. EU måste underlätta den globala utvecklingen på det här området. Det förutsätter att dagens problem snarast kan lösas på ett enhetligt sätt.

Jag syftar här på de olika mervärdesskattesatserna, konsumentskyddslagarna och framför allt på avskaffandet av diskriminering av e-handelskunder i ett antal medlemsstater från en del handlares och tjänsteleverantörers sida. EU måste stödja de medborgare som vill delta i Internetvärlden aktivt genom att göra det lätt att få tillgång till utbildning och europeiska medel avsatta för inköp av hårdvara, programvara och Internetanslutning.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om fullbordandet av den inre marknaden för e-handel. Ett av målen för Europa 2020-strategin är att främja kunskapsekonomin. För att vi verkligen ska nå det målet måste Europeiska kommissionen lägga fram åtgärder som syftar till att öka bredbandshastigheten och sänka priserna på bredbandstjänster i EU. Regler och förfaranden måste göras enhetliga, så att distanshandlarna kan nå ut till andra marknader än de som finns inom nationsgränserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I sitt meddelande från den 19 maj 2010 om en digital agenda för Europa visade kommissionen att den vill förenkla Internettransaktionerna och skapa större förtroende för den digitala tekniken. Enligt de siffror som redovisas i betänkandet har en tredjedel av européerna handlat på nätet, men bara 7 procent av kunderna vågar göra gränsöverskridande inköp och bara 12 procent har förtroende för transaktioner av detta slag. Därför är det viktigt att öka konsumenternas säkerhet (eller känsla av säkerhet) i samband med dessa transaktioner, för att främja utvecklingen av en marknad som har enorm potential, med transaktioner som är enklare, bekvämare och i många fall billigare för konsumenten. För att vi ska få en riktig inre e-marknad är det viktigt att konsumenterna känner sig trygga när de handlar på nätet och att företagen inser den enorma potential som e-handeln har, ökar sin närvaro på nätet och river hinder för gränsöverskridande handel.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Den fria rörligheten för varor i EU hindras till stor del av fragmenterade nationella regler. Siffrorna om e-handeln i Europeiska unionen visar att var tredje konsument i EU gjorde minst ett inköp på nätet 2009, men det var bara 7 procent av européerna som vågade göra inköp i en annan medlemsstat. Ännu ej publicerad EU-forskning om e-handel visar att 60 procent av konsumenternas försök att göra inköp över gränserna i EU misslyckas eftersom säljaren vägrar att godkänna transaktionen eller skicka varorna, trots att köparna skulle kunna spara minst 10 procent genom att göra nätinköp utomlands (också när man inkluderar transportkostnaderna) i häften av de 11 000 granskade fallen. Därför måste jag understryka att det behövs ett heltäckande rättsligt regelverk som eliminerar hindren för gränsöverskridande handel, ger ökat mervärde och reglerar riskerna med en verksamhet som ständigt förändras och nästan alltid går framåt. Det krävs ständig uppmärksamhet och övervakning och vi måste prioritera tillförlitliga kommunikationer och transaktioner. För att konsolidera e-handeln är det viktigt att arbeta för att förbättra säkerheten för företag och konsumenter och öka deras förtroende, särskilt när det gäller betalningar, leveranser och returer.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Betänkandet om e-handel innehåller en del motstridigheter och är för ensidigt inriktat på att skapa en inre marknad. Vi inser att e-handeln är viktig, men det gäller att se till att den inte medför allvarliga nya problem.

Som vi underströk under debatten är det viktigt att klargöra en rad frågor, närmare bestämt skyddet av upphovsrätten, skyddet av barnens rättigheter och konsumenternas rättigheter och säkerhet.

Det stämmer att man i betänkandet lägger fram en rad förslag om hur man kan öka alla operatörers förtroende för e-handelsmarknaden, men alla är inte så lämpliga som de borde och man tar inte ens vederbörlig hänsyn till alla intressen och rättigheter som står på spel i en process som kan visa sig vara mycket komplicerad.

Visst är det så att e-handelns leverantörskedja måste bli mer öppen, så att konsumenterna alltid vet vem leverantören är, och hans företagsnamn, geografiska adress, kontaktuppgifter och organisationsnummer. Barns och ungdomars rättigheter och människors med olika slags beroenden rättigheter måste emellertid skyddas i alla lägen.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Den elektroniska handeln öppnar en marknad, särskilt för små och medelstora företag. Den elektroniska handeln kan spela en viktig roll för att öka Irlands och Europas konkurrenskraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. – Jag röstade för det här viktiga betänkandet som är ett stort steg framåt, mot fullt förverkligande och integration av den europeiska inre marknaden. I tider av globalisering och digitalisering har inte Europeiska unionen råd att släpa efter när det gäller att skapa en effektiv inre marknad för e-handel, vilken också bör vara konkurrenskraftig globalt sett. Förhoppningsvis kommer det här betänkandet att följas av fler åtgärder som stimulerar till att skapa en digital marknad som omfattar hela Europa. En sådan utveckling kommer också att bidra till en omvärdering och nylansering av den oerhört viktiga forsknings- och utvecklingsverksamheten.

Det vi först och främst måste göra är att bevaka och följa genomförandet av betänkandet om e-handel för att se till att EU-medborgarna lättare får tillgång till den digitala affärsvärlden, både som företagare och som kunder. De åtgärder som beskrivs i det här betänkandet bör underlätta handeln mellan medlemsstaterna betydligt, under förutsättning att de nationella regeringarna börjar göra reella framsteg med att göra avtalsreglerna enhetliga och ändra motstridiga lagbestämmelser.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar önskemålet om mer e-handel inom EU:s gränser. EU måste emellertid se till att den tillkommer i enlighet med europeisk lagstiftning, och det är viktigt att vi har ett gott konsumentskydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. (FI) Jag vill tacka min kollega Pablo Arias Echeverría för hans utmärkta betänkande, som jag gladeligen röstade för. E-handeln är en ny och internationell sektor, och därför måste Europeiska unionen ha en framstående roll när det gäller att harmonisera standarder och förfaranden. Jag vill särskilt framhålla de punkter i betänkandet där man uppmanar oss att se till att det finns heltäckande bredbandsanslutningar av god kvalitet i hela unionen. Detta mål är av avgörande betydelse för en blomstrande e-handel.

Att ge alla EU-medborgare bredband till 2013 och mycket snabbt bredband till 2020 är ambitiösa mål, men de är avgörande för att förbättra människors livskvalitet. Jag vill också tacka föredraganden för hans påpekanden om konsumentskydd och rätten till konfidentialitet i e-handelsvärlden. Det är en fråga som måste begrundas noga i framtiden, i synnerhet när det gäller tjänster som riktar sig till barn.

 
  
MPphoto
 
 

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. (CS) Trots att Internet är den snabbast växande detaljhandelskanalen i dag och att antalet inköp via Internet ökar för varje år stagnerar tyvärr antalet gränsöverskridande transaktioner mellan medlemsstaterna. Man kan nästan säga att det inte finns någon inre marknad i unionen för försäljning av varor och tjänster till konsumenter. Jag anser att en fullständig harmonisering av konsumenträtten och ett avskaffande av nationella undantag, tillsammans med en liberal syn på konsumentskydd, skulle ge den gränsöverskridande försäljningen av varor via elektronisk handel en viktig stimulans. Det finns emellertid ett stort problem med den begränsade tillgången till nättjänster från IP-adresser i en del stater. I princip finns det inga laghinder på det här området, men ändå är den elektroniska inre marknaden begränsad i det här segmentet.

Jag håller med om att kommissionen bör sätta in alla sina verkställighetsinstrument i det här ärendet och ingripa mot att det skapas konstgjorda hinder på den inre marknaden i form av att IP-adresser blockeras. I betänkandet talar man också om mål för 2020 när det gäller tillgången till bredband. Personligen är jag inte för sådana precisa mål, särskilt i en sektor som utvecklas dynamiskt och där det därför är mycket svårt att förutspå vilken riktning utvecklingen kommer att ha under de närmaste tio åren. Trots denna kritik anser jag att betänkandet är balanserat och röstade därför för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Pablo Arias Echeverrías betänkande eftersom jag anser att e-handeln är en marknad där EU-politiken är viktig, där vi kan och måste göra vissa ingrepp för att öka ekonomins konkurrenskraft i samband med Europa 2020-strategin.

Jag anser att vi bör vidareutveckla e-handeln, som har potential att få en positiv inverkan på både konsumenterna och företagens konkurrenskraft, för att kunna dra full nytta av de möjligheter som den europeiska inre marknaden erbjuder. Jag stöder också det som sägs om en europeisk förtroendemärkning i det här betänkandet. Den behövs för att garantera att varor på den gränsöverskridande elektroniska marknaden är tillförlitliga och håller hög kvalitet.

I tider av kris och finansiella problem, som de vi för närvarande lever i, måste vi stödja instrument som kan få en positiv och stor effekt på sysselsättning och tillväxt. E-handeln är ett av dessa. Därför känner jag att det betänkande som vi antog i dag i det avseendet är positivt, inte bara för storföretag och små och medelstora företag, utan också och framför allt för konsumenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den inre marknaden har alltid varit ett av de främsta målen för Europeiska unionen. I dag kan den gränsöverskridande e-handeln i mycket hög grad bidra till att den inre marknaden kan utvecklas ännu mer. Att handla på nätet är redan till stor del ett vedertaget beteende på hushållsnivå, men detsamma gäller inte e-handeln mellan medlemsstaterna, främst på grund av bristande förtroende mellan köpare och säljare. För att e-handelsmarknaden ska kunna utvecklas är det därför avgörande att öka alla operatörers förtroende. EU-lagstiftningen på området måste tillämpas för att skapa en anda av större förtroende. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Jag röstade för eftersom jag anser att e-handeln och rivandet av de hinder som fortfarande finns för den är mycket viktiga för ekonomin. Den fria rörligheten för varor i EU hindras till stor del av fragmenterade nationella regler och 60 procent av kundernas försök att köpa varor över nationsgränserna misslyckas.

Målet är att skapa en verklig europeisk inre Internetmarknad. Tack vare ett ändringsförslag från gruppen Frihet och demokrati i Europa (Lega Nord) innehåller betänkandet en punkt om de problem som människor som bor på öar och i bergsområden har med Internetanslutning.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Betänkandet används för att driva på mot en mer omfattande harmonisering av skattelagarna och priserna på post- och finanstjänster på EU-nivå. Därför röstade jag emot den här texten.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Kommissionen beskrev nyligen i ett meddelande framtida strategier för att minska fragmenteringen och stimulera till ökad e-handel.

E-handeln håller på att ta fart på nationell nivå, men andelen gränsöverskridande inköp är fortfarande låg. 2009 var den bara 7 procent. De största hindren är språkproblem och praktiska och juridiska problem.

Jag stöder inriktningen i betänkandet, där man ställer upp fem prioriterade frågor för att stärka sektorn: användarnas tillgång till Internet måste stärkas, fragmenteringen av e-handelsmarknaden måste övervinnas, konsumenternas förtroende måste stärkas, näringsidkare måste uppmuntras att göra affärer på Internet och säkerheten för barn som använder Internet måste garanteras. Allt detta bör ske inom en tydlig och enhetlig rättslig ram, som framför allt är utformad för att tjäna allmänheten. Det grundläggande incitamentet tror jag kommer att vara allmänhetens förtroende, som vi bör främja och öka.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Internet har blivit det mest utbredda forumet för distansförsäljning. Enligt uppgifter i Europeiska kommissionens svar på min fråga (E-4964/2010) använde över en tredjedel av konsumenterna i EU (37 procent) Internet för att köpa eller beställa varor och tjänster för privat bruk förra året. Det är en ökning med 5 procentenheter jämfört med 2008 och med 10 procentenheter jämfört med 2006. Icke desto mindre har konsumenterna fortfarande inte tillräckligt stort förtroende för den gränsöverskridande handeln, och skillnader mellan nationella regelverk gör att företag inte investerar i den. Således finns det betydande skillnader när det gäller i vilken grad distansförsäljningen har slagit igenom i medlemsstaterna. Att denna form av handel ökar är emellertid viktigt med tanke på dagens lågkonjunktur. Med det här betänkandet vill man komma åt fragmenteringen av den inre marknaden för e-handel genom att lägga fram förslag som till exempel att anta enhetliga regler och förfaranden som gör det möjligt för distanssäljarna att bedriva handel över nationsgränserna. I en tid då den traditionella handeln har stagnerat kan ny teknik och de möjligheter den erbjuder vara ett bra sätt att utveckla nya och alternativa kommersiella initiativ, och därför röstade jag för det här betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Jag avstod i omröstningen om det här betänkandet, trots att jag anser att det är viktigt att främja e-handeln och nödvändigt att bygga ut bra Internetanslutningar och -tjänster så att hela befolkningen, också de som bor i de mest isolerade regionerna, får tillgång till dem.

Jag håller också med om att det är viktigt att bekämpa den diskriminering som många privatpersoner som vill göra inköp på nätet drabbas av, inte minst på grundval av vilken medlemsstat de befinner sig i eller den e-postadress som de använder för att göra transaktionen.

Jag stöder många av förslagen i betänkandet. Däremot beklagar jag inte att tjänstedirektivet inte har införlivats fullt ut i en del medlemsstater, jag stöder inte kommissionens policy för posttjänstsektorn och jag välkomnar inte Europa 2020-strategin. Dessa grundläggande beslut är en stor del av orsaken till den svåra sociala situation som EU kämpar med för närvarande.

De framtida modellerna för kommunikationssektorn och även för e-handeln kommer säkerligen att bli bättre konstruerade, med ett synsätt där man mer ser till människor och deras rättigheter och inte bara underordnar dem kommersiella intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Pablo Arias Echeverrías betänkande om e-handel. E-handeln är en av de sektorer som kommer att ha störst inverkan på tillväxten och sysselsättningen under de kommande decennierna, och Europeiska unionen måste utnyttja denna potential till fullo.

Kom ihåg att e-handeln underlättar och främjar uppkomsten av nya nischmarknader för en del små och medelstora företag som annars inte skulle finnas.

Vidare stöder jag tanken att särskilt uppmärksamma de behov som sårbara konsumenter, som annars inte har tillgång till ett stort urval av konsumentvaror, har när vi utarbetar vår politik och våra regelverk för e-handeln. Jag tänker på dem som är isolerade eller mindre rörliga, på medborgare med låga inkomster och på personer som bor i mindre tillgängliga, avlägsna eller perifera områden.

Slutligen ändrade jag texten i utskottet för att framhålla att vi måste ta fram utbildningsverktyg för nätkonsumenterna. Vi måste öka kunskaperna om digital teknik hos så många människor som möjligt och göra dem mer medvetna om sina rättigheter och skyldigheter (konsumenternas viktigaste rättigheter på Internet, e-handeln och i synnerhet bestämmelserna om uppgiftsskydd).

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I detta viktiga betänkande om e-handel betonar vi bland annat vikten av att öka förtroendet för gränsöverskridande betalningssystem på Internet (till exempel kredit- och betalkort och e-plånböcker), som kan uppnås genom ett brett urval betalningsmetoder, ökad kompatibilitet och fler gemensamma standarder, ett avlägsnande av tekniska hinder, stöd till den säkraste tekniken för elektroniska transaktioner, harmonisering och stärkande av lagstiftningen om integritets- och säkerhetsfrågor, bekämpande av bedrägerier samt information och utbildning till allmänheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi är väl medvetna, särskilt i Italien, om att det finns ett antal nackdelar med att bo i bergsområden eller på öar, och vari dessa består. Uppbyggnaden av en inre marknad för e-handel skulle förenkla tillgången till Internet och förbättra kvaliteten i EU-länder och -regioner som inte har bra anslutningar.

Det är viktigt att utforma initiativ som syftar till att ge företagen incitament att marknadsföra produkter via Internet, samtidigt som användarna, särskilt barnen, får garantier för sin säkerhet. Vi får inte tillåta att ohederliga handlare lurar potentiella användare, och därför behöver vi riktade och frekventa kontroller.

 
  
MPphoto
 
 

  Rafał Trzaskowski (PPE), skriftlig. (PL) Jag hoppas att det här betänkandet blir en tydlig signal till Europeiska kommissionen om att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra Internethandeln i Europeiska unionen. Vi efterlyser harmonisering och förenkling av administrativa förfaranden som, i sin nuvarande form, på ett effektivt sätt hindrar oss att göra inköp från utländska Internetsidor, trots att de har intressanta saker att erbjuda. Vi vill också ha garantier för att bredbandsanslutning till Internet blir tillgänglig i hela EU 2013. Det förslaget upphörde att vara en ren fantasi för länge sedan. Internetanslutning för alla är inte bara mer och mer möjlig att uppnå, ingen kan heller tvivla på vilka välgörande effekter den skulle ha på den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag kunde inte förmå mig att rösta för det här betänkandet trots att det innehåller ett antal positiva inslag, främst konsumentskyddet och erkännandet av de små och medelstora företagens intressen på e-handelsmarknaden.

Jag vänder mig särskilt mot dem som gratulerar kommissionen till att ha genomfört det tredje posttjänstdirektivet som syftar till att avreglera posttjänsterna. Detta kommer att åsamka posttjänsterna i EU än större skada och inte, som man säger i betänkandet, leda till lägre priser och bättre service.

Jag kan inte heller beklaga att en del medlemsstater ännu inte har införlivat tjänstedirektivet, eftersom jag skulle vilja att kommissionen snarast utarbetar en rapport om vilken klimatpåverkan genomförandet av den texten skulle ha.

Jag beklagar att den här texten generellt sett är positiv till konkurrens, vilket vi påtalade när vi tillbakavisade Lissabonfördraget.

 
  
  

Betänkande: Christine De Veyrac (A7-0195/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för det här betänkandet eftersom syftet är att förhindra flygolyckor och hjälpa offren och deras familjer. Jag stöder reservationslöst föredragandens linje, med krav på att tillbud ska utredas på EU-nivå, någonting som hittills aldrig har förekommit. I betänkandet föreslår man också att stödet till offren och deras familjer ska förbättras, till exempel genom att familjerna ska få reda på passagerarnas namn inom två timmar. Nu har transportministrarna bollen, och jag hoppas att de kommer att anta den här lagstiftningen så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) Jag röstade för det här betänkandet. Eftersom flygtrafiken ständigt ökar och risken för olyckor också har ökat, trots hårdare säkerhetskrav, måste EU-lagstiftningen om utredning av olyckor ändras och uppdateras.

Jag välkomnar det som står om offren och deras familjers rättigheter i betänkandet. Offrens anhöriga har rätt att få information så snart som möjligt. Flygbolagen måste ha ändamålsenliga handlingsplaner i händelse av krissituationer. En viktig praktisk åtgärd skulle vara att tvinga flygbolagen att utse en person till kontaktperson med samordningsansvar, med uppgift att lämna viktig information och stödja passagerarnas familjer.

De praktiska åtgärder som efterlyses i betänkandet kommer att vara till hjälp om olyckor inträffar, i synnerhet det som sägs om hjälp till offren och deras familjer och om grupper som agerar på deras vägnar. Vi måste ha en hög säkerhetsnivå inom den civila luftfarten i Europa och göra vårt allra bästa för att minska antalet olyckor.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stöder det här förslaget. Det nu gällande EU-direktivet om utredningar av olyckor och tillbud inom den civila luftfarten antogs 1994. Flygmarknaden och läget har emellertid förändrats, och därför måste vi anta en ny EU-förordning som är anpassad till dagens situation. För det första måste vi skapa ett nätverk med myndigheter som gör säkerhetsutredningar. Detta ska omfatta nationella statliga institutioner och EU-institutioner (Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA)) och ansvara för att förbättra utredningarnas kvalitet, klassificera och analysera information, verka för samarbete mellan nationella statliga institutioner och bidra till att förbättra flygsäkerheten. Dessutom måste passagerarnas och deras familjers rättigheter fastställas tydligare.

Den här förordningen syftar till att utöka kravet på att flygbolag ska tillhandahålla passagerarlistor så snart som möjligt och senast två timmar efter en olycka till att inte bara omfatta flygbolag som flyger från EU, utan också flygbolag som flyger till EU. Man vill införa en skyldighet för flygbolagen att i samband med bokningen be passagerarna att ange namn och kontaktuppgifter på den person som ska kontaktas vid en eventuell olycka. Vi måste ge offrens familjer förutsättningar att få särskild tillgång till information om hur säkerhetsutredningarna fortskrider.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för det här betänkandet eftersom man i det föreslår lösningar på de problem som den senaste tidens flygolyckor har orsakat, inte bara från teknisk synpunkt, utan också särskilt när det gäller stöd till offrens familjer. I betänkandet klargörs också EASA:s och de nationella myndigheternas roll i rättvisa, opartiska utredningar av orsakerna till olyckor.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Flygtrafiken ökar ständigt och trots framgångar på säkerhetsområdet kommer det fortfarande rapporter om allt fler flygolyckor. Det är dags att EU reglerar den här sektorn bättre och tydligare.

Därför stöder jag med kraft föredragandens mål att förhindra flygolyckor och förbättra utredningarna av olyckorna. Dagens lagstiftning antogs redan 1994, innan Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) hade inrättats.

Därför röstade jag för den här förordningen, genom vilken man vill ge EASA en ledande roll i flygsäkerhetsarbetet, och jag stöder särskilt strävan att ge allmänheten tillgång till känslig information.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. (FR) Flygtrafiken har ökat dramatiskt under de senaste åren. Trots åtskilliga tekniska förbättringar har olycksrisken ökat. Därför är det viktigt att anta EU-lagstiftning på området. Således välkomnar jag Christine De Veyracs förslag att anpassa 1994 års direktiv om olycksförebyggande åtgärder till dagens situation på luftfartsmarknaden. Genom att ett nätverk för nationella myndigheter för säkerhetsutredning skapas kommer de skillnader som finns mellan medlemsstaterna att kunna minskas, främst genom att resurser sammanförs och genom utbyte av bästa metoder. Vi måste också värna om offrens och familjernas rättigheter. Jag stöder föredragandens krav på att flygbolagens skyldighet att tillhandahålla passagerarlistor senast en timme från underrättelsen om att en olycka eller tillbud har inträffat ska utvidgas till att inte bara omfatta EU-flygbolag, utan alla flygbolag som flyger inom EU. Slutligen välkomnar jag föredragandens förslag att Europeiska byrån för luftfartssäkerhet ska definieras som ”rådgivare” när det gäller dess deltagande i säkerhetsutredningar. Det är viktigt att förordningen inte ger byrån möjlighet att vara både domare och jury i samband med säkerhetsutredningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE) , skriftlig. (PT) Det är viktigt att garantera säkerheten inom den civila luftfarten i EU och att minska antalet olyckor och tillbud genom utredningar och förebyggande åtgärder. Jag röstade för den här förordningen eftersom jag anser att den leder till en miljö där spontan rapportering av tillbud uppmuntras genom att kräva att utredningar av flygsäkerheten i EU ska vara effektiva, snabba och hålla hög kvalitet. Jag håller med om att utredningar bör genomföras av en nationell myndighet eller av andra myndigheter som ansvarar för säkerhetsutredningar. Dessutom tycker jag att det är viktigt att inrätta ett europeiskt myndighetsnätverk för att öka kvaliteten på utredningsmetoderna och förbättra utbildningen av utredarna. En annan sak som jag anser vara viktig är att fastställa normer för snabbt informationslämnande om vilka personer och vilket farligt gods som fanns ombord vid tidpunkten för en olycka och förbättra hjälpen till offren och deras familjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Den intensifierade flygtrafiken har lett till en ökad olycksrisk. Trots förbättringar på säkerhetsområdet finns det fortfarande brister i dagens system för olycksutredningar. Säkerhetssystemet på det här området bygger på återkoppling och lärdomar av olyckor och tillbud. Det är viktigt att förbättra samordningen mellan de myndigheter som ansvarar för säkerhetsutredningar genom att skapa ett europeiskt nätverk. För att eventuella säkerhetsbrister ska kunna urskiljas och korrigerande åtgärder vidtas måste detta nätverk se till att utredningarna genomförs på ett fullständigt oberoende sätt och är mycket effektiva, noggranna och högkvalitativa.

Det är viktigt att säkerställa att de förebyggande åtgärderna är ändamålsenliga och att den civila luftfarten i EU kännetecknas av hög säkerhet, och att inte spara någon möda när det gäller att minska antalet olyckor och tillbud, så att allmänheten får förtroende för flyget. Vid sidan av säkerhetsutredningarna måste man också särskilt uppmärksamma frågan om ökat stöd till offren för flygolyckor och deras familjer. Därför måste alla europeiska flygbolag ha kris- och biståndsplaner.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) Med jämna mellanrum får vi förskräckliga nyheter om att nya flygolyckor har inträffat. Jag hoppas att den nya förordningen om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart kommer att uppfylla kraven på passagerarsäkerhet och bli en mer precis åtgärd än direktiv 94/56/EG, som den ersätter. Jag anser att tyngdpunkten måste ligga på kontroller, samarbete och informationsutbyte i förebyggande syfte. Vidare bör resultaten av genomförda olycksutredningar förvaras på en central plats och analyseras i syfte att förbättra flygsäkerheten och hantera krissituationer på ett effektivare sätt. Här anser jag att de europeiska passagerarna bör ha möjlighet att utse en kontaktperson i händelse av en olycka, vilket är utbredd praxis i USA. Sist men inte minst anser jag att vi behöver en bättre samordning av och tillsyn över de räddningstjänster som deltar i ingripanden och hjälper offren och deras familjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till förordning om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart eftersom det inför nya regler som gör det möjligt att förbättra förebyggandet av olyckor och insynen och förkorta utredningstiderna i händelse av olyckor.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på att antalet flygningar och passagerare inom den civila luftfarten har ökat kraftigt i flera år, och även om detta har åtföljts av en nedgång i antalet flygolyckor och incidenter, måste säkerheten fortsätta att vara en grundläggande fråga, nu och för alltid. Även med tanke på att direktivet som reglerar utredningen av flygolyckor är från 1994 och att mycket har förändrats inom den civila luftfarten sedan dess anser jag att en översyn av denna förordning måste göras så snart som möjligt.

Jag håller med föredraganden när hon talar om behovet av bättre samordning och integration vid utredningen av flygolyckor. Med ett alltmer integrerat EU, och med tanke på att konsekvenserna av en flygolycka inte bara påverkar en medlemsstat, finns det ingen anledning till att de nationella luftfartsmyndigheterna fortfarande ska ha så lite kontakt med varandra.

I detta sammanhang tycker jag att Europeiska byrån för luftfartssäkerhet skulle kunna få en ny roll.

Slutligen anser jag att detta är ett område där det är viktigt att EU agerar på ett samordnat och integrerat sätt för att garantera säkerheten för alla passagerare i det europeiska luftrummet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE) , skriftlig.(PT) Luftfarten spelar i dag onekligen en avgörande roll för människors rörlighet och dynamiken i den globala ekonomin. Dess betydelse och inverkan kommer säkert att fortsätta att växa i ett samhälle som alltmer definieras av globaliseringen och prioriteringen att använda tid och rum på ett lönsamt sätt. I det rådande klimatet med en global kris och en stark press på att minska kostnader och utgifter, behövs en effektiv ram för reglering och kontroll för att skydda konsumenternas intressen. Säkerheten är det viktigaste området för konsumenterna, och den har en stor inverkan på prissättningen. Jag vill därför betona det bidrag som detta betänkande innebär för kvaliteten och oberoendet när det gäller utredningar av olyckor och tillbud inom civil luftfart, genom att harmonisera medlemsstaternas utredningskapacitet och samtidigt se till att EU-lagstiftningen inom detta område är aktuell och väl anpassad till de förändringar som sker inom sektorn och uppkomsten av nya aktörer såsom Europeiska byrån för luftfartssäkerhet. Jag vill dock påpeka att förebyggandet av olyckor bör prioriteras, och det är detta som bör vägleda undersökningen, som ett verktyg för att identifiera problem och möjliggöra lösningar.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för betänkandet eftersom vi erkänner betydelsen av utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart.

Vi ser det som positivt att medlemsstaterna har en aktiv roll, särskilt genom sina respektive myndigheter för säkerhetsutredning, som kommer att utgöra det europeiska nätverket av nationella myndigheter inom detta område. Detta nätverk ska enligt betänkandet ha specifika mål: att formulera förslag till de behöriga nationella myndigheterna, att utbyta information om undersökningsmetoder, samordna och organisera utbildning för varje medlemsstats utredare, att utveckla gemensamma utredningsmetoder för EU samt att utveckla och förvalta en ram som möjliggör gemensam användning av utrustning.

Vi kommer att övervaka detta nätverk i framtiden eftersom vi anser att verksamheten måste hållas strikt inom gränserna för de nämnda målsättningarna och inom ramen för det system för medlemsstaternas delaktighet som anges i förslaget, genom de ansvariga nationella myndigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Fler oberoende säkerhetsutredningar av luftfartsolyckor, förbättrat stöd till offrens anhöriga och bästa möjliga skydd av personuppgifter och privatliv under en undersökning, allt detta är åtgärder som kommer att förbättra luftfartssäkerheten och faktorer som har fått mig att rösta för detta betänkande. Det var med glädje som jag röstade för denna text, som innehåller bestämmelser om att flygbolagen ska upprätta passagerarlistor inom två timmar efter en olycka, så att de anhöriga kan informeras. Dessutom är införandet av ett europeiskt nätverk av myndigheter som ansvarar för säkerhetsutredningar en mycket bra idé eftersom det kommer att göra det möjligt att föreslå rekommendationer om politik och bestämmelser på luftfartsområdet, och framför allt kommer resurser att kunna delas och god praxis att kunna utbytas. Det här är en viktig text, och jag välkomnar detta viktiga steg framåt för att garantera allt strängare normer för passagerarnas säkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Volymerna för flygtrafiken har ökat stadigt de senaste åren. Detta för naturligtvis med sig ökade risker för olyckor, och det är viktigt att lämpliga metoder införs för att minimera dessa risker. Detta betänkande bidrar delvis till att förbättra den rättsliga ramen, och därför röstade jag för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag instämmer i betänkandet eftersom flygtrafiken ökar stadigt för varje år. Det viktigaste målet är flygsäkerhet och luftfartssäkerhet. I dag blir det särskilt viktigt att garantera flygsäkerheten för passagerare, skydda passagerare, besättning, markpersonal, allmänheten och egendom från flygolyckor samt garantera flygplanens säkerhet och trygghet. Om luftfartskatastrofer inträffar bör man göra oberoende utredningar av olyckor för att upptäcka eventuella säkerhetsbrister och göra det möjligt att vidta åtgärder för att undanröja dessa. Skillnaderna i medlemsstaternas utredningskapacitet måste minskas. Den lagstiftning som för närvarande reglerar utredningen av olyckor är ett EU-direktiv från 1994. I takt med att luftfartsmarknaden har förändrats och blivit allt mer komplicerad har det därför krävts ny lagstiftning om nya organ som Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA). Den nya förordningen måste omfatta en tydlig rättslig ram för byråns deltagande i säkerhetsutredningar. Samtidigt bör upprättandet av ett nätverk av nationella myndigheter för säkerhetsutredning göra det möjligt att minska skillnaderna i undersökningskapacitet i EU. Ett sådant nätverk skulle även kunna förbättra kvaliteten på utredningarna och ge en rättslig ram för samarbetet mellan de nationella myndigheterna för säkerhetsutredning. Det är också viktigt och nödvändigt att på EU-nivå genomföra de förslag som läggs fram i syfte att förbättra luftfartssäkerheten eller utredningsinstrumenten. Det viktigaste är att garantera luftfartssäkerheten och ge lämpligt bistånd i rätt tid till offren för flygolyckor och deras anhöriga. Detta skulle vara ett viktigt stöd för offrens anhöriga som ofta känner sig vilsna inför de många aktörerna och förfarandena och som redan kämpar med att hantera sorgen efter en anhörigs bortgång.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Med införandet av den Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) kommer det att finnas en större struktur mellan de nationella myndigheterna för säkerhetsutredning. Den kommer att hjälpa myndigheter i hela EU att förena sina resurser och resultat och förhoppningsvis bidra till att förebygga framtida olyckor.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Jag stödde Christine De Veyracs betänkande eftersom jag anser att säkerheten inom den civila luftfarten i EU är en av de viktigaste frågorna för närvarande på EU:s dagordning. Målet med den nya förordningen är att minska antalet flygolyckor till ett minimum, förbättra säkerheten, skydda medborgarna och samtidigt sträva efter att bygga upp deras förtroende för lufttransporter.

En viktig del av åtgärden, och det gläder mig att fästa er uppmärksamhet på detta, ägnas åt utredningen av luftfartsolyckor, som måste genomföras utan någon form av påtryckningar för att de behöriga myndigheterna ska kunna fatta helt opartiska beslut. Dessutom håller jag med om beslutet att inkludera en rad bestämmelser om snabb tillgång till information om alla personer (och farligt gods) som befunnit sig ombord på ett luftfartyg som råkat ut för en olycka, både av uppenbara säkerhetsskäl och för att förbättra biståndet till de drabbade och deras anhöriga. Slutligen ger texten också möjlighet för passagerare att ange namnet på den person som ska kontaktas vid behov.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att den slutliga versionen utgör en utmärkt kompromiss. Rättigheterna till och tillhandahållandet av bistånd till offren och deras anhöriga kommer att garanteras av det faktum att varje medlemsstat måste utarbeta en nationell beredskapsplan för luftfartsolyckor och se till att varje flygbolag som är registrerat på deras territorium har en plan för bistånd till offren för flygolyckor inom civil luftfart. Den nya lagstiftningen kommer att garantera att utredningarna av luftfartsolyckor genomförs utan påtryckningar från tillsyns- eller certifieringsmyndigheterna, flygoperatörer eller andra myndigheter som kan ha intressekonflikter. De uttalanden som erhålls av den utredande myndigheten och inspelningar av röster eller bilder tagna inne i cockpit eller enheter för flygkontrolltjänst kommer uteslutande att användas till utredningar, utom i fall där det finns ett intresse av att lämna ut denna information till de rättsliga myndigheterna. Detta gör att de inblandade kan tala öppet med utredarna. Jag uppskattar föredragandens ansträngningar i detta ärende, och jag hoppas att EU i framtiden även kommer att underteckna avtalet om säkerhet inom civil luftfart med länder utanför EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE) , skriftlig.(PT) Den EU-lagstiftning som för närvarande reglerar utredningen av olyckor är från 1994. Med tanke på de stora förändringar som skett inom sektorn under de senaste åren uppfyller denna lagstiftning inte längre dagens behov. Trots de stora förbättringar av flygsäkerheten som vi har sett under de senaste åren innebär den ständigt ökande flygtrafiken en extra risk för att luftfartsolyckor ska inträffa. Det är därför nödvändigt att öka investeringarna inte bara i säkerhetsåtgärder utan också i förebyggande arbete, och att kräva av flygbolagen – särskilt lågprisbolagen – att vinstnivåerna inte får uppnås på bekostnad av säkerheten. Det är också mycket viktigt att prioritera behovet av stöd till offren och deras anhöriga. Det är förklaringen till varför jag röstade som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (LV) Detta är ett mycket viktigt initiativ, och därför stöder jag det. I takt med att projektet utvecklas hoppas jag att tillbud som inte leder till olyckor eller katastrofer kommer att beaktas. Jag tänker på en exceptionell situation där passagerarnas liv äventyras på grund av den mänskliga faktorn. Jag blev själv ögonvittne till ett sådant tillbud när ett Air Baltic-flygplan i januari 2010, som jag var passagerare på, försökte lyfta från flygplatsen i Riga tre gånger. Efter den tredje gången omdirigerades flygplanet för ”ytterligare kontroller”. I förordningen måste vi införa ett sätt för passagerarna att lämna in klagomål om tillbud där flygbolagen vill dölja skador på flygplan eller exceptionella situationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) I dag blir luftrummet alltmer överbelastat. Detta leder till att tillbud och olyckor kopplade till flygsäkerhet inträffar allt oftare. Tillbud av detta slag måste redas ut ordenligt och framför allt snabbt inom EU.

Vi måste också tänka på de anhöriga till offren, som tidigare ofta har lämnats ensamma med sin sorg. Jag röstade för detta betänkande eftersom ett effektivt samarbete mellan alla EU-medlemsstater i fråga om flygsäkerhet och utredning av tillbud och olyckor är av avgörande betydelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Skapandet av ett nätverk av nationella utredningsmyndigheter syftar till att i framtiden göra det möjligt att minska skillnaderna i undersökningskapaciteten i EU. Avsikten är att vi tillsammans ska kunna lyckas förbättra kvaliteten på utredningarna och ge en rättslig ram för samarbetet mellan nationella myndigheterna för säkerhetsutredning för att förbättra säkerheten inom den civila luftfarten. Dessa planerade åtgärder skulle kunna bidra till att förbättra luftfartssäkerheten. Därför röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Christine De Veyracs betänkande eftersom jag anser att det utgör ett stort framsteg inom sektorn. Syftet med förslaget till förordning om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart är att öka öppenheten när det gäller information som hanteras av de nationella civila luftfartsmyndigheterna. Förslaget utgör också en nödvändig uppdatering av de normer som används i dag, och som går tillbaka till 1994.

Åtgärderna för att skapa ett effektivt kommunikationssystem mellan de nationella myndigheterna i syfte att främja samordning och bättre utbyte av insamlade data är också värt att notera. Tillgången till känslig information är reglerad för att de behöriga myndigheterna ska kunna uppmana till samarbete mellan alla inblandade i tillbud och olyckor.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Flygtrafiken har ökat stadigt i flera år, men trots avsevärda förbättringar av säkerheten har denna ökning endast ökat risken för luftfartsolyckor. I en sådan situation är det viktigt att se till att eventuella olyckor blir föremål för oberoende utredningar med vars hjälp man kan fastställa säkerhetsbrister och möjliggöra vidtagandet av korrigerande åtgärder.

Den EU-lagstiftning som för närvarande reglerar utredningen av olyckor är ett direktiv från 1994; sedan detta direktiv utarbetades har flygtrafiken utvecklats avsevärt och blivit allt mer komplicerad. Dessutom har uppkomsten av nya aktörer, t.ex. Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA), visat på skillnaderna i medlemsstaternas utredningskapacitet och gjort det nödvändigt att införa ny och mer tillfredsställande lagstiftning.

Upprättandet av ett nätverk av nationella myndigheter för säkerhetsutredning bör göra det möjligt att minska skillnaderna i undersökningskapacitet i EU. Ett sådant nätverk skulle även kunna förbättra kvaliteten på utredningarna och ge en rättslig ram för samarbetet mellan de nationella myndigheterna. Jag anser att en åtgärd av detta slag skulle kunna bidra effektivt till att förbättra luftfartssäkerheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Jag stödde Christine De Veyracs betänkande, som syftar till att förbättra säkerheten inom civil luftfart. Det är mot denna grundläggande bakgrund som de exakta orsakerna till tillbud och olyckor bör fastställas. För att kunna göra detta måste man garantera oberoende utredningar, med andra ord måste utredningarna genomföras utan påtryckningar från de myndigheter som ansvarar för reglering eller certfiering av flygverksamhet och som kan bära en del av ansvaret för det inträffade. Genom att skapa ett nätverk för de myndigheter som ansvarar för säkerheten inom civil luftfart i EU kan vi också främja bästa metoder genom utbyte av information, och de rekommendationer som görs av nätverket kommer att förbättra EU:s bestämmelser inom denna sektor. Slutligen innehåller denna text bestämmelser som syftar till att förbättra behandlingen av offrens anhöriga i händelse av en olycka, till exempel kravet på att flygbolag ska upprätta en fullständig passagerarlista inom högst två timmar efter olyckan och på att denna lista endast får offentliggöras efter att de anhöriga har informerats och under förutsättning att de inte har några invändningar. Detta är två viktiga framsteg, och jag välkomnar dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Verts/ALE-gruppen lade fram flera ändringsförslag i utskottet för transport och turism, till exempel om en bättre definition av ”preliminära rapporter”, mer oberoende undersökningar, också i förhållande till ekonomiska intressen, bättre tillgänglighet till registreringar från flygfärdskrivare, bättre information till offrens anhöriga, en översyn av denna förordning inom en snar framtid, inklusive utlämnande av känslig säkerhetsinformation till rättsväsendet samt bästa metoder i medlemsstaterna och hos de utredande myndigheterna. De flesta av dessa ändringsförslag antogs, även om formuleringarna försvagades tack vare de kompromisser som gjordes. Eftersom inga större förändringar skett under omröstningen i kammaren behåller vi vår positiva inställning både till lagstiftningsresolutionen och det ändrade förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Det har skett en kraftig ökning av flygtrafiken sedan EG-direktivet om utredning av luftfartsolyckor trädde i kraft 1994. Även om det har skett betydande förbättringar av säkerheten har denna ökning självfallet lett till en ökad sannolikhet för olyckor. Denna har också åtföljts av en större teknisk komplexitet och framväxten av nya aktörer, t.ex. Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

Jag anser att det är viktigt att luftfartsolyckor blir föremål för oberoende och öppna utredningar i syfte att åtgärda säkerhetsbrister och skydda passagerarna. Främjandet av ett EU-nätverk av nationella myndigheter som ansvarar för utredningar skulle också bidra till att minska obalanserna i undersökningskapacitet mellan medlemsstaterna.

Biståndet till offren och deras anhöriga måste också prioriteras i alla länder, vilket gör det viktigt att se till att alla flygbolag som är etablerade i ett land har planer för bistånd. Jag är nöjd med det arbete som har utförts av föredraganden för utskottet för transport och turism, samt med den överenskommelse som ingicks med Europeiska rådet i slutet av juni, och därför röstade jag för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag röstade för detta betänkande eftersom det syftar till att göra utredningar av tillbud och olyckor inom luftfart mer oberoende och öppna.

Det gläder mig att denna text har antagits. Det bör leda till att utredningsprocessen påskyndas och att den information som ges till offrens anhöriga förbättras, och samtidigt garantera den personliga integriteten tack vare dessa välkomna åtgärder. Denna text kommer därför att göra det möjligt att svara på förfrågningar från offrens anhöriga, som ställs inför utredningar som ofta får dem att känna sig maktlösa.

Denna nya EU-lagstiftning bör möjliggöra bättre information till offrens anhöriga. Bestämmelserna kommer att leda till bättre skydd av privatlivet, eftersom de anhöriga först måste informeras inom två timmar, och flygbolagen (inom och utanför gemenskapen) måste översända förteckningen över passagerare ombord på flygplanet till myndigheterna.

Den antagna texten kommer också att bidra till att förbättra och påskynda utredningarna utan påtryckningar från myndigheter med ansvar för styrning och reglering av luftfartssektorn. Detta möjliggörs tack vare tillgången till dokumentation från flygning och det nu obligatoriska offentliggörandet av den slutliga utredningsrapporten senast inom 12 månader efter tillbudet eller olyckan med det berörda flygplanet.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) Det gladde mig att höra resultatet från dagens omröstning om Christine De Veyracs betänkande. Naturligtvis stödde jag antagandet av dokumentet. Dagens system för utredning av olyckor inom civil luftfart är nu 16 år gammalt. Under denna tid har flygtrafiken i EU:s luftrum ökat kraftigt. Risken för olyckor har också ökat. Myndigheter för utredning av olyckor bör garanteras frihet från inblandning av berörda parter och från tidspress och påtryckningar från politiker, medier och rättsliga organ. Den första prioriteringen bör vara att söka efter orsaken till olyckan och sätt att förebygga liknande händelser i framtiden, och inte att hitta någon att skylla på.

En ovärderlig roll för att garantera säkerheten spelar också utredningen av orsakerna till olyckor som hade kunnat inträffa. Därför är det viktigt att så snabbt som möjligt införa Internationella civila luftfartsorganisationens program Safety Management Systems (säkerhetssystem) och Just Culture (rättvisekultur), som omfattar frivillig rapportering av oegentligheter, utan risk för repressalier, från piloter, kabinpersonal, flygledare och markpersonal. Rädsla för disciplinära påföljder och straff leder tyvärr till att många allvarliga problem och tillbud aldrig avslöjas.

 
  
  

Betänkande: Alejo Vidal-Quadras (A7-0112/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Alla minns vi 2006, 2008 och 2009 års gaskriser. De ledde till gasnedskärningar för miljontals européer, som hamnade mitt i korselden mellan Ryssland och Ukraina. Jag välkomnar det arbete som ledamöterna utfört i den här frågan. Denna resolution skapar möjligheter för sammanlänkning av nät och bättre krishantering. Enligt min åsikt är detta ett utmärkt exempel på vad europeisk solidaritet kan åstadkomma. Tillsammans, sida vid sida, är vi helt klart mycket starkare.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Förbrukningen av naturgas har ökat dramatiskt i Europa under det senaste decenniet. Med en minskad volym internt utvunnen gas och en ökad efterfrågan ökar också beroendet av importerad gas. I mitt anförande i utskottet för industrifrågor, forskning och energi i september 2009, när detta förslag till förordning lades fram, betonade jag att det kommer att vara omöjligt att skapa en trygg och enad energimarknad så länge det finns områden i EU som är isolerade vad gäller energiförsörjning, som är helt beroende av en enda extern gasleverantör och som inte har tillgång till den europeiska infrastrukturen. Frågan om en trygg gasförsörjning kommer att fortsätta att vara aktuell i framtiden. Därför röstade jag för detta betänkande som syftar till att förbättra försörjningstryggheten vad gäller gas för enskilda medlemsstater och EU som helhet. Det är särskilt viktigt att man i detta dokument påpekar att vissa medlemsstater håller på att bli så kallade gasöar, eftersom det saknas sammanlänkningar av infrastrukturen med andra medlemsstater, och detta hindrar skapandet av en effektivt fungerande inre marknad för gas. Jag tror att vi i och med detta dokument har tagit det första steget mot en reell europeisk integration på energiområdet, med inriktning på uppbyggnad av gränsöverskridande sammanlänkningar, varierande energikällor och försörjningsvägar och genomförande av olika initiativ för energieffektivisering.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) EU behöver en hållbar gasmarknad, en diversifiering av nät, en öppen, stödjande inre marknad och en tillförlitlig kontroll av leveranser från tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) EU:s politik för energitrygghet bör göra det möjligt att förutse krissituationer som 2009 års gaskris, och inte bara reagera på dem. EU:s ökande beroende av externa energikällor, främst från politiskt instabila länder som beter sig oförutsägbart, kan komma att påverka medlemsstaternas ekonomiska intressen. På grund av EU:s sårbarhet på energiområdet behöver vi införa en global energipolitik som kombinerar inre och yttre aspekter. Alla åtgärder för en väl fungerande inre energimarknad bör åtföljas av aktiv diplomati som syftar till att stärka samarbetet med de viktigaste producent-, transit- och konsumentländerna.

Att säkerställa en konstant naturgasförsörjning till EU-staterna, särskilt i krissituationer, måste vara ett gemensamt strategiskt mål. Det är absolut nödvändigt att utarbeta nationella planer som innehåller förebyggande åtgärder och krisåtgärder. En samordning av dessa planer på EU-nivå skulle se till att de blir effektiva. På medellång sikt anses det mest effektiva skyddet mot försörjningsavbrott vara en omfattande, konkurrenskraftig inre marknad som drar nytta av välutvecklade anslutningar och infrastrukturer.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. (FR) En tryggad gasförsörjning i EU är en avgörande faktor i den nödvändiga utvecklingen av en europeisk energistrategi. I dagens situation med energiberoende är det viktigt att producenter, leverantörer, konsumenter och offentliga myndigheter når fram till ett gemensamt budskap och ser till att unionen inte är den svaga länken i den globala energipolitiken.

I detta avseende ansluter jag mig till föredraganden och välkomnar förslaget till en förordning för att trygga naturgasförsörjningen. Denna förordning kommer tillsammans med lagstiftningen om den inre energimarknaden att minska EU:s sårbarhet för avbrott i gasförsörjningen från externa källor. Det kommer också att stärka de europeiska naturgasföretagens ledande roll i världen.

Föredraganden påpekar den mycket viktiga roll som företagen spelar vid hanteringen av gaskriser. Jag stöder hans begäran om att stärka deras roll inom ramen för ett system för tidig varning. När det gäller tillkännagivandet av en kris på gemenskapsnivå delar jag föredragandens åsikt att tröskelvärdet på 10 procent som föreslås av kommissionen inte räcker till för det möjliga scenariot med hundraprocentiga avbrott i gasförsörjningen i vissa områden. Det bör därför vara möjligt att tillkännage en kris på gemenskapsnivå för en viss geografisk region.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE) , skriftlig.(PT) Denna förordning bidrar till att lösa gasförsörjningskrisen i Europa. Det är nödvändigt att fastställa regler för att skydda och förbättra gasförsörjningen i Europa. För att förbättra unionens krishantering anser jag att det är av högsta vikt att vi ser till att få en ökad sammanlänkningskapacitet mellan medlemsstaterna och en bättre samordning av insatserna. På samma sätt håller jag med om den betydelse man i förordningen fäster vid att medlemsstaterna och kommissionen ska upprätta förebyggande planer och krisplaner. Svaret på krissituationer bör också ge utrymme för större flexibilitet för att man ska kunna ta itu med kriser av varierande varaktighet och intensitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) EU:s gasförsörjning är en strategiskt prioriterad fråga, särskilt i en tid då importberoendet har ökat markant. Gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina och den fortsatt höga graden av oförutsägbarhet kring hur dessa östeuropeiska partner agerar tvingar EU att vidta åtgärder för att diversifiera sin gasförsörjning och sina transitvägar. Tyvärr har viktiga projekt såsom Nabucco trots de många debatterna i detta ämne stannat av i ett inledande skede, vilket innebär att beroendet kvarstår, liksom i förlängningen Europas sårbarhet i samband med denna fråga. Jag hoppas att denna förordning, som är effektivare än det direktiv (2004/67/EG) den ersätter, eftersom den kan tillämpas direkt, kommer att ge impulser till Nabucco-projektet och andra alternativa lösningar, samtidigt som den ger förmåga att svara på ett snabbt, väl samordnat och effektivt sätt i händelse av ett försörjningsavbrott.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Att minska energiberoendet i EU bör ha högsta prioritet i vår gemensamma energipolitik. Vi vet alla vad som behöver göras för att uppnå detta, och det sammanfaller med våra åtaganden för att bekämpa klimatförändringarna: Vi måste göra energibesparingar på 20 procent, främst genom energieffektivisering, och öka andelen förnybara energikällor till 20 procent år 2020, samtidigt som vi diversifierar våra energikällor. EU måste också garantera solidaritet inom energisektorn med var och en av sina medlemmar, genom att förbättra förvaltningen av gas- och oljelager i medlemsstaterna och planera för byggandet av en infrastruktur som kan föra över energi till länder som står inför en bristsituation. Vi behöver en europeisk politik som finansieras gemensamt av EU och medlemsstaterna om vi ska kunna möta utmaningarna på energi- och miljöområdet och bidra till att skapa tillväxt under de kommande årtiondena.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till förordning om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen eftersom jag anser att det krävs mer samordnade åtgärder på EU-nivå så att eventuella framtida kriser ska kunna hanteras bättre.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Gasen står i dag för mer än en fjärdedel av den energi som levereras till EU, och mer än hälften av den kommer från leverantörer utanför EU. År 2020 kommer mer än 80 procent av den gas som förbrukas att importeras, och redan i dag är en del medlemsstater helt beroende av gasimport.

Detta väcker allvarliga frågor om försörjningstrygghet, vilket den senaste krisen har visat. Naturligtvis innebär den här situationen att det krävs EU-åtgärder för att se till att det finns tillräcklig infrastruktur med kapacitet att förebygga och lösa oväntade problem med gasförsörjningen. Vi måste också så snart som möjligt titta på de problem som uppstår när det gäller en tryggad naturgasförsörjning i EU och riskerna i samband med transiteringen.

Det nuvarande förslaget bygger – av förklarliga skäl – på tre grundläggande frågor, som motiverar varför jag röstade för betänkandet: (i) den nya EU-förordningens direkta tillämplighet, (ii) upprättandet av förebyggande åtgärdsplaner och beredskapsplaner i händelse av ett avbrott i försörjningen, och (iii) stärkandet av Europeiska kommissionens roll när det gäller att samordna krisinsatserna och tillkännage att en krissituation föreligger på EU-nivå eller regional nivå, vilket innebär att principen om solidaritet mellan medlemsstaterna införs.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE) , skriftlig.(PT) Denna förordning om tryggad naturgasförsörjning och om upphävande av direktiv 2004/67/EG ger ett konkret svar på ett verkligt problem som unionen står inför. Denna situation blev uppenbar under gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina förra vintern, när miljoner européer och vår egen ekonomi drabbades hårt. En tryggad försörjning av energi, särskilt gas, är avgörande för en ekonomisk och social stabilitet och välfärd. Med tanke på de kriser vi har bevittnat i EU, vilka vanligtvis inträffar i tider då människor i första hand behöver energi för att klara av extremt kallt väder, garanterar denna nya EU-lagstiftning en insatsberedskap som samordnas på EU-nivå, både för att tillhandahålla tjänster till konsumenter och för att hantera avbrott i försörjningen från tredjeländer. Om denna förordning genomförs kommer EU att bli avsevärt mindre sårbart vid avbrott i försörjningen från tredjeländer, och de europeiska gasbolagens ledande roll i världen och unionens geopolitiska ställning som en strategisk global aktör kommer att stärkas. Jag välkomnar också kravet på förebyggande åtgärdsplaner.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi är medvetna om den oro som uttryckts i fråga om en tryggad gasförsörjning, och här måste medlemsstaterna spela en aktiv roll, särskilt genom sina respektive behöriga myndigheter, men vi anser att frågan om gas från Ryssland är överdriven. Om ni oroar er för problem är lösningen att förhandla och diversifiera försörjningskällorna och produktionen, och inte att använda denna förevändning för att fördjupa den europeiska integrationen och främja koncentrationen och centraliseringen av beslut, inte minst i fråga om infrastrukturprojekt som stöder integrationen av den inre gasmarknaden.

Som jag sade i debatten är den viktigaste frågan för framtiden den förväntade oljekrisen, och på grund av denna bör EU aktivt främja en ersättning av raffinerade oljeprodukter i sina flottor, och den bästa ersättningen för dem är naturgas.

Dessutom bör vi inte glömma att det finns naturgas av icke-fossilt ursprung: biometan som tillverkas av avfall. Det finns faktiskt flera EU-länder som redan producerar biometan, framför allt Sverige, Schweiz och Spanien. Det är en lösning som bör uppmuntras genom EU-investeringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) De viktigaste frågorna i detta betänkande är regional öppenhet, solidaritet och samarbete. En tryggad gasförsörjning måste garanteras för den ekonomiska utvecklingen och politiska stabiliteten i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Gierek (S&D), skriftlig.(PL) En tryggad gasförsörjning är beroende av diversifiering av försörjningsvägar och försörjningskällor för att undvika att tredjeländer får monopol, och även av att man utnyttjar marknadsmekanismerna och eliminerar effekterna av avbrott i försörjningen. Det är nödvändigt att göra en tydlig åtskillnad mellan olika gaskonsumenter: hushållen, de gaseldade kraftverken och industrin. I förordningen har tonvikten lagts på de stora konsumenternas möjlighet att snabbt övergå till andra bränslen. Man bör dock komma ihåg att gasturbiner inte gör det enkelt att använda andra bränslen. Ett annat problem är oklarheten kring förhållandet mellan solidaritet och marknadsprinciper.

Det finns ett brådskande behov av att specificera principer för att fastställa gaspriser i händelse av försörjningskriser. Trots att EU inte har mycket egen gas sker en övergång till detta bränsle, medan kol, som EU har, snart inte kommer att användas – inte ens i sådana situationer – eftersom Europeiska kommissionen tror på den osannolika hypotesen om kolets antropogena inverkan på klimatet. Ryssland oroar sig inte över detta, och eftersom landet räknar med en stor utländsk efterfrågan anpassar det sitt eget energisystem till kol och kärnkraft. Jag stödde denna förordning, men vi måste förstå att den bara löser en liten del av problemet med energitrygghet.

De skadliga bestämmelserna i klimat- och energipaketet kommer oundvikligen att leda till att mitt hemland, Polen, förlorar den energitrygghet som det har i dag. Snart kanske Polen kommer att drabbas av ett underskott på så mycket som 10 procent av sitt energibehov.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig.(PL) Förordningen om en tryggad naturgasförsörjning är ett viktigt steg i riktning mot att omsätta principen om solidaritet mellan medlemsstaterna i praktiken när det gäller politiken för en tryggad naturgasförsörjning. Särskilt vår region, som i stor utsträckning är beroende av en enda leverantör, kommer att gynnas av de åtgärder man har enats om som en del av förordningen. Denna fråga är också av avgörande betydelse för en korrekt fungerande inre marknad. Förordningen kommer att bidra till att undvika och lösa gaskriser och därigenom se till att den inre marknaden kommer att kunna fungera korrekt och fortsätta att utvecklas. Polen kommer att gynnas av en gemensam gaspolitik.

Tack vare bestämmelserna i förordningen kommer Polen att kunna räkna med stöd från EU i nödsituationer och, vilket är än viktigare, landet kommer att delta i EU:s politik i denna fråga, delvis tack vare de förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner som kommer att utarbetas i varje medlemsstat. Av särskild betydelse är bestämmelserna om skyldigheten att tillkännage en kris på gemenskapsnivå (om två medlemsstater tillkännager att en krissituation föreligger) och kriteriet med geopolitiska risker i den samlade riskutvärderingen när det gäller frågan om säkrad tillgång till gas.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag instämmer i detta betänkande, för i dagens läge har det blivit särskilt viktigt att garantera konsumentskydd samt diversifierade och oavbrutna leveranser av gas. Miljontals EU-medborgare och EU:s ekonomi drabbades hårt under gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina. Energitryggheten är en av EU:s viktigaste prioriteringar. För att vi ska kunna åstadkomma energitrygghet måste det finnas en enad ståndpunkt om EU:s politik och samordnade åtgärder. Därför måste det finnas samarbete på regional och gränsöverskridande nivå, och beslut måste antas på ett flexibelt sätt. Slutligen håller energipolitiken, som tidigare enbart har grundats på nationella intressen, i allt högre grad på att bli en fråga på EU-nivå. Energigemenskapen måste bygga på konkurrenskraft, hållbarhet och i synnerhet försörjningstrygghet. Om denna förordning genomförs kommer EU att bli avsevärt mindre sårbart vid avbrott i försörjningen från tredjeländer, och de europeiska gasbolagens ledande roll i världen och unionens geopolitiska ställning kommer att stärkas. Samtidigt måste Litauen sträva efter att diversifiera energikällorna: diskussionerna om byggandet av ett nytt kärnkraftverk måste vara välgrundade och inte bara förbli tomt prat, för detta påverkar utan tvivel också energibroarna till väst och byggandet av terminaler för flytande naturgas. Ju fler alternativ Litauen skaffar sig när det gäller energikällor, desto säkrare kommer landet att bli. Vi måste göra allt för att se till att vi i framtiden inte är konsumenter av rysk energi, utan i stället affärspartner, som kan sörja för att energi kan överföras från öst till väst.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Eftersom det bara finns en begränsad mängd naturgas i världen är det viktigt att försörjningen av naturgas till dem som mest behöver den tryggas. Med detta beslut kan man tillkännage ”kris på EU-nivå” för en särskilt drabbad geografisk region. Detta kommer att hjälpa de utsatta energikonsumenter vars gasleveranser påverkas plötsligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Alejo Vidal-Quadras betänkande om förslaget till förordning eftersom jag anser att det är värdefulla åtgärder som har vidtagits för att utöka samarbetet mellan medlemsstaterna för att trygga naturgasförsörjningen.

Gaskonsumtionen i Europa har under de senaste tio åren ökat i snabb takt och med minskande inhemsk produktion och en stadig ökning av import har det blivit nödvändigt att lösa problemen inom sektorn på ett samordnat sätt. Mot bakgrund av den nya situationen ansåg Europeiska kommissionen att det krävs mer än bestämmelserna i direktiv 2004/67/EG, som för närvarande är i kraft, för att nå större harmonisering av de nationella lagstiftningarna.

Jag instämmer i huvudtanken bakom denna förordning som syftar till att företag och kunder ska få en trygg gasförsörjning, även vid försörjningsavbrott, genom främjande av investeringar, inte minst i infrastruktur.

Jag anser att det är grundläggande att ha en tillräcklig och diversifierad gasinfrastruktur, särskilt i områden som är isolerade från energikällor. Till sist skulle jag vilja framhäva kravet på att upprätta nationella krisplaner och identifiera solidaritetsmekanismer som kan aktiveras i krislägen på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) I en värld som nyligen dominerades av stigande och sjunkande oljepriser och avbrott i naturgasförsörjningen ökar oron i EU för bristande energitrygghet. Vi blir allt mer medvetna om hur sårbara vi är för dessa störningar. Följaktligen måste konkreta åtgärder vidtas för att anta en effektiv energipolitik.

Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att energitryggheten måste vara ett huvudinslag i EU:s övergripande säkerhet och att det är ett strategiskt mål för EU att garantera en stadig energiförsörjning. Förebyggande åtgärder och krisåtgärder måste fastställas som en del av de nationella planerna, samtidigt som hänsyn tas till behovet av att samordna dessa planer på EU-nivå.

Jag stöder förslaget till förordning om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av direktiv 2004/67/EG. Om en sådan förordning tillämpas fullt ut utan fördröjning, vid sidan av lagstiftning för den inre marknaden, kommer detta avsevärt att minska EU:s sårbarhet internationellt.

 
  
MPphoto
 
 

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. (PT) En trygg gasförsörjning i EU bör garantera alla europeiska medborgare tillgång till energi för sina grundläggande behov, till exempel matlagning och uppvärmning, och trygga tillgången för nödvändiga offentliga tjänster, till exempel sjukhus och skolor. Bevarade arbetstillfällen bör också garanteras.

Det här måste vara prioriteringar och det krävs offentlig politik för att förverkliga dem. Den allmänna säkerheten får inte åsidosättas till förmån för marknaden eller kampen för att ha kontroll över resurserna. Förebyggande åtgärder är centrala precis som solidaritet mellan medlemsstaterna om det uppstår energikriser eller katastrofer.

Energitrygghet är ett bevis för betydelsen av decentralisering, variation och närhet för produktionsförfaranden samt för samordning av nationella nät. Småskalig produktion anses därför vara den bästa garantin för att trygga den energiförsörjning som krävs för allmänhetens behov.

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. (IT) I Alejo Vidal-Quadras betänkande framställs EU:s nya förordning om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen. Betänkandet är utan tvivel ett effektivt instrument för att undvika den ökande risken att gasförsörjningen stoppas vid en kris.

Detta är en mekanism som skulle ge alla familjer bättre skydd utan att medföra någon form av förvrängning av marknaden, som kommer att fortsätta att styra försörjningen. Betänkandet förtjänar också en positiv röst för det precisa sätt som man behandlar vissa hittills oklara huvudfrågor på. Jag tänker på de förebyggande åtgärderna och strategierna för att hantera krissituationer. Leverantörer som utnyttjar svagheten i vårt system under kristider kommer hädanefter att stöta på mycket mer svåröverkomliga hinder.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Den här texten gör naturgas till en hushållsvara. Det är inte en hushållsvara. Det är en energiresurs och därför en gemensam mänsklig tillgång, som utmärker sig genom att vara ett fossilt bränsle. Av dessa båda skäl måste denna resurs användas med den återhållsamhet som krävs för att skydda vårt ekosystem i enlighet med de europeiska medborgarnas och mänsklighetens allmänna intresse.

Att utsätta naturgas för den inre gasmarknadens konkurrenskraft och spekulationer och försöka åstadkomma flera entry- och exitpunkter är rena vansinnet, och något som enbart kommer att gynna aktieägare i gasföretag. Att försöka införa en förlängning av dessa strategier även vid försörjningsavbrott är att gäcka Europas medborgare. Det är hög tid att vi inrättar ett offentligt energicentrum för att gynna de europeiska medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig.(PT) Gas blir allt viktigare som energikälla i EU. De senaste händelserna har visat hur viktigt det är att trygga gasförsörjningen, eftersom EU är starkt beroende av gas från Östeuropa, särskilt Ryssland. Konkreta åtgärder måste därför vidtas för att upprätta en inre gasmarknad och åstadkomma effektiv konkurrens på marknaden, så att EU kan uppnå högsta säkerhet i försörjningen till alla medlemsstaterna. För att nå detta mål måste vi anta en gemensam, effektiv strategi för att trygga försörjningen av detta bränsle. Denna strategi måste bygga på bestämmelser för öppenhet, solidaritet och politik som är förenlig med den inre marknadens funktion. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (LV) Jag röstade för resolutionen eftersom EU inte ska behöva vara beroende av vilket humör ledarna råkar vara på i transitländerna Ukraina och Vitryssland. Jag är övertygad om att vi med denna omröstning sänder ut en tydlig signal till dem som vill göra en extra förtjänst på transit av kolväten genom spekulation och utpressning. Jag skulle även vilja att frågan om ett gemensamt oljepris för alla EU-medlemsstater undersöks i samband med denna förordning. För närvarande får Tyskland gas till en tredjedel av det pris som Lettland betalar.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) För EU är det viktigt att uppnå ett visst oberoende när det gäller gasförsörjning från tredjeländer och därför är det centralt att samarbeta inom unionen där så är meningsfullt. Samtidigt bör dock den grundläggande behörigheten på området energipolitik ligga kvar på nationell nivå, och här går man i vissa avseenden för långt i betänkandet. Av denna anledning lade jag ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig.(LT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag instämmer i åsikten att EU måste dra lärdom av det som nyligen inträffat och vara redo om det skulle uppstå en ny gasförsörjningskris. Som vi kan se räcker det inte alltid med nationella åtgärder för att avhjälpa försörjningsavbrotten.

EU:s medlemsstater måste förbereda och samordna krishanteringsplaner både på regional nivå och gemenskapsnivå. Beklagligt nog har vissa av EU-medlemsstaterna med tiden blivit beroende av en enda gasleverantör. Om en kris skulle uppstå, skulle situationen bli särskilt farlig för de regioner som inte är förenade genom det transeuropeiska gasnätet. Dessa ”energiöar” behöver i synnerhet gemenskapens finansiella stöd för att koppla ihop sina gasnät till det gemensamma EU-systemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag stöder till fullo betänkandet av Alejo Vidal-Quadras. Gasförsörjningen och således energiförsörjningen är central för EU och dess utveckling och välstånd.

Det är därför nödvändigt att inta ett europeiskt synsätt och en europeisk strategi. Det står för mycket på spel här, och vi kan inte överlåta åt de enskilda nationella systemen att hantera frågan. Jag stöder en gemensam energistrategi som syftar till att inrätta ett tydligt och hållbart energisystem som kan stärka den potentiella försörjningen.

Ett gemensamt synsätt får emellertid inte innebära att en enda interlokutör står för försörjningen. Vi har sett vilken roll energifrågan spelar på den geopolitiska arenan och hur den kan inverka på förhållandet stater emellan. För att förhindra kriser och kritiska situationer anser jag därför att det är tillrådligt att förhandla och utnyttja alla försörjningskanaler från öst, från Kaukasus eller andra sidan av Medelhavet. Detta skulle förhindra att EU återigen blir sårbart på energiområdet samtidigt som vår internationella geostrategiska roll på nytt skulle bekräftas.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Bland alla de olika slags fossila bränslen som finns tillgängliga är gas det som ger upphov till minst koldioxidutsläpp, vilket gör att det har en central roll i Europas övergång till ett energisystem med låga koldioxidutsläpp. För närvarande utgör gas en fjärdedel av den primärenergi som konsumeras i Europa, och nästan 60 procent av den mängd gas som konsumeras kommer från import. Även om Europa 2020-målen för förnybara energikällor, energieffektivitet och minskade utsläpp av växthusgaser skulle kunna bidra till att stabilisera den ökade efterfrågan på gas, skulle den minskade egna produktionen dock kunna leda till en situation där EU:s beroende av gasimport förblir på samma nivå eller till och med ökar. Gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina i januari 2009, som ledde till en 30-procentig minskning av EU:s gasimport under två veckor, belyste tydligt att den situation som råder, där beroendet av gasimport och de risker som är förbundna med försörjning och transit växer, gör att det nuvarande direktivet om en trygg gasförsörjning måste ses över och en fullt avreglerad inre energimarknad måste fullbordas, vilket innebär att det snarast måste vidtas åtgärder som ökar energitryggheten för gas i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Vi minns alla den avbrutna gasförsörjningen från Ryssland till Ukraina under vintern 2008–2009, som ledde till att 17 medlemsstater inte fick någon gasförsörjning och att väldigt många medborgare blev utan uppvärmning samtidigt som utomhustemperaturerna var på lägsta nivå. Vi måste göra vad vi kan för att förhindra att detta någonsin händer igen. Jag röstade för betänkandet av min kollega Alejo Vidal-Quadras om förslaget till förordning om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen i Europa. Jag välkomnar inledningen i denna nya lagstiftning där det föreskrivs att gasföretagen ska säkerställa försörjningen av gas till ”skyddade” kunder (hushåll och nödvändiga tjänsteinrättningar, till exempel sjukhus) under 30 dagar i en krissituation. Detta är verkliga framsteg. Europeiska kommissionens mekanism för att tillkännage en ”kris på unionsnivå” eller en ”kris på regional nivå” kommer att underlätta utnyttjandet av snabba, samordnade åtgärder för att så snabbt som möjligt få bukt med alla slags kriser i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Den lagstiftning som har antagits i dag är ett välkommet, om än försenat, steg mot att ta itu med de återkommande avbrotten i vår gasförsörjning. I den slutgiltiga texten går man betydligt längre än vad som var avsett från början. I synnerhet blir kommissionen ansvarig för samordning av hela EU i krissituationer. Man uppmärksammar även enskilda konsumenters behov genom att se till att det ska finnas en minimigasreserv som räcker i 30 dagar för alla europeiska hushåll i händelse av ett försörjningsavbrott, och man kräver teknik för omvända flöden för alla gassammanlänkningar, vilket kommer att göra det möjligt att reagera flexibelt på kriser. Tyvärr saknar EU en samstämd strategi för gasens roll i den europeiska energipolitiken.

Gas kommer utan tvivel att spela en roll i EU:s övergång till en ekonomi som bygger på förnybara energikällor, och EU måste ta sig an detta på ett mer strategiskt sätt. Situationen för gas förändras, oavsett om det beror på nya energikällor och resurser (till exempel skiffergas) eller nya åtgärder som inverkar på efterfrågan, till exempel EU:s lagstiftning om byggnaders energiprestanda. De gröna anser att kommissionen noggrant måste granska denna utveckling och genomföra en lämplig analys av gasförsörjningen och gasens roll före EU:s ”energitoppmöte” i februari nästa år.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi stöder betänkandet om gasförsörjningen eftersom det syftar till att minska EU:s sårbarhet, samtidigt som det garanterar gasförsörjning till hushåll, små och medelstora företag och tillhandahållare av viktiga sociala tjänster, även i svåra situationer.

I texten betonas också öppenhet, eftersom det bara kommer att vara möjligt att fatta effektiva beslut om det föreligger korrekt information. Slutligen framhäver man i texten den solidariska anda som krävs för att se till att alla medlemsstaterna får tillgång till en tillräckligt stor mängd gas åt sina kunder i händelse av en kris. Detta är ett synsätt som talman Buzek delar, som har organiserat ett sammanträde mellan unionens 27 nationella parlament och Europaparlamentet om att skapa en europeisk energigemenskap.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) De senaste åren har det förekommit ett antal avbrott i gasförsörjningen inom hela EU, vilka har orsakats av tvister mellan leverantörer och transitländer, bland annat tvisten mellan Ryssland och Ukraina i januari 2009. Dessa avbrott visar att det är absolut nödvändigt att EU diversifierar sin gasförsörjning. Jag välkomnar särskilt kravet i betänkandet på en utvärdering av fördelarna med anläggningar för flytande naturgas. I Wales har vi en högmodern anläggning i South Hook, Milford Haven, som avsevärt skulle kunna bidra till att minska en del av EU:s beroende av gasimport, som ofta kommer från instabila och odemokratiska delar av världen.

 
  
  

Betänkande: Csaba Sógor (A7-0231/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) Vi är alla medvetna om den senaste miljökatastrof som har drabbat Pakistan, de omfattande skador som har orsakats landet, de skadade grödorna, de över tio miljoner människor som har tvingats på flykt och de tusentals människor som har dött. Det är vår plikt att hjälpa landet och utarbeta samordningsinitiativ och initiativ som bygger på solidaritet för att underlätta en snabb återhämtning.

Vi får dock inte glömma behovet att göra Europa till ett säkert område, eftersom detta område tyvärr under flera år har äventyrats av ett ständigt flöde av olaglig invandring och olaglig handel. I avtalet om återtagandeförfaranden, som nåtts efter åtta års förhandlingar mellan Europeiska kommissionen och Pakistan, fastställs en tydligare ram för samarbete och gemensamt ansvar och detta avtal anses vara ett verktyg för att förhindra olaglig handel och människohandel. Avtalet skulle förhindra situationer med återsändande utan EU:s övervakande.

Medlemsstaterna måste först uppfylla relevanta skyldigheter som följer av folkrätten, till exempel principen om ”non-refoulement” (förbud mot avvisning och utvisning i vissa fall), vilka kommer att inverka på förfarandet, eftersom staterna måste göra en bedömning av risken för misshandel i ursprungslandet.

Vi kommer också att garantera Pakistan ett långvarigt samarbete och ge incitament för tekniska biståndsprogram och program för ekonomisk och social utveckling samt för kampen mot arbetslöshet och socialt utanförskap.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Ett avtal med Pakistan är ett positivt steg som Europa måste ta på sin väg mot en beslutsam politik för att motverka olaglig invandring. De europeiska medborgarna efterfrågar i dag en bättre säkerhet och en strikt politik för att kontrollera invandringsflödet till våra länder. Varje text som i likhet med denna underlättar förfarandet för att återsända människor som inte har rätt att stanna på EU:s territorium bör välkomnas varmt som ett gemensamt europeiskt svar på våra medborgares krav.

Vissa av mina kolleger har yttrat sig om levnadsvillkoren för återvändande personer till Pakistan, men jag anser att detta – samtidigt som det är en viktig fråga – inte får hindra ett avtal som i varje fall innefattar ett åtagande från EU:s sida om att få Pakistan att lämna nödvändiga minimigarantier beträffande mänskliga rättigheter och behandling av flyktingar i framtiden. Europa måste inrikta sina diplomatiska och politiska satsningar på detta, samtidigt som vi inte ska avstå från att inom våra egna gränser garantera det som medborgarna begär av oss, nämligen säkerhet och respekt för lagstiftningen. Därför röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Europaparlamentet har godkänt ett återtagandeavtal mellan EU och Pakistan som kommer att underlätta utvisningen av ett stort antal pakistanska medborgare som utan tillstånd uppehåller sig i Europa. Även om vi behöver avtal med tredjeländer som fastställer förfaranden för återtagande av människor som uppehåller sig utan tillstånd i Europa är Pakistan ett särskilt fall. Islamabad har fortfarande inte ratificerat 1951 års Genève-konvention angående flyktingars rättsliga ställning. Avtalet gäller även personer som har transiterats genom Pakistan, av vilka många är afghanska medborgare. Det kommer nu att bli enklare att sända tillbaka dessa till det krigsdrabbade land som de flytt från. Detta kan inte godtas. Sommarens översvämningar försatte dessutom Pakistan i en av landets största kriser någonsin. I den nuvarande situationen är det inte möjligt att återvända säkert till detta land, som redan har problem med ett mycket stort tillflöde av flyktingar. Att formulera en humanistisk och förnuftig invandringspolitik är en av samhällets grundläggande utmaningar och det måste göras med tillbörlig respekt för lagstiftningen. Därför kan jag inte stödja återtagandeavtalet förrän Pakistan ratificerar Genève-konventionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det är ett välkänt faktum att många olagliga invandrare kommer från Pakistan. Det finns därför anledning att införa snabba och effektiva åtgärder för att kontakta landets myndigheter.

Jag är medveten om reservationerna från parlamentets vänsterpolitiker mot detta avtal, men jag anser att de blandar ihop olaglig invandring med rätten till asyl och goda personliga åsikter med god offentlig politik.

Jag instämmer i innehållet i resolutionen. Avtalet mellan EU och Pakistan handlar inte bara om det som kallas återtagande. Det är bra att avtalet även är bilateralt och syftar till att utlämna, eller om vi så önskar, utvisa olagliga invandrare från respektive territorier.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig.(PT) Syftet med detta avtal är att öka samarbetet mellan regeringarna i EU-medlemsstaterna och Pakistan för att påskynda återtagandeförfarandet. För detta ändamål fastställs i avtalet att ett land har skyldighet att på ömsesidiga grunder återta sina egna medborgare och under vissa omständigheter även tredjelandsmedborgare och statslösa personer. Avtalet innehåller även nödvändiga tekniska bestämmelser om återtagandeförfarandet. Pakistan är ett viktigt ursprungs- och transitland för migranter som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till eller vistelse eller bosättning i en EU-medlemsstat. Trots att det har krävts tio år av förhandlingar välkomnar jag antagandet av detta avtal, som är att föredra framför de tidigare tillfälliga avtalen i sammanhanget och som kommer att få en positiv inverkan inte enbart på förbindelserna mellan EU och Pakistan, utan även på hela regionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vår röst mot ett undertecknande av avtalet om återtagande av personer utan uppehållstillstånd är motiverad, främst för att avtalet skapar en situation med rättslig osäkerhet. Det viktigare skälet är emellertid vår kritik mot EU:s invandringspolitik.

Avtalets rättsliga beskaffenhet garanterar inte respekt för invandrares rättigheter. Det gör dem till brottslingar, vilket har fördömts av många organisationer, det ålägger Pakistan skyldigheten att återta egna medborgare som har råkat i strid med lagen och det syftar till att göra Pakistan ansvarigt för att landet återtar afghanska medborgare som har passerat genom landet.

Avtalet är också ett ytterligare uppenbart exempel på det hyckleri som dominerar EU:s beslut, som vill två sina händer för att slippa ansvaret i den situation som blir allt värre för både de afghanska medborgarna, till följd av USA:s invasion och Natos fortsatta ockupationskrig, och de pakistanska medborgarna, i det krig som nu har kommit att omfatta även Pakistan.

Enligt EU är personer som flyr på grund av krig, svält och misär i sitt sökande efter anständiga levnadsvillkor för sig själva och sina familjer olagliga invandrare eller till och med terrorister. Enligt EU är de invandrare som flyr från Natos förbrytelser, lockas av brottsliga ligor och utnyttjas som billig arbetskraft under förhållanden som liknar slaveri olagliga invandrare som måste utvisas. Detta är ett ställningstagande som inte kan godtas.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Jag röstade mot återtagandeavtalet mellan EU och Pakistan. Avtalet är det tolfte i sitt slag, men det första som måste godkännas av Europaparlamentet. Trots flera krav som riktats till Europeiska kommissionen saknas utvärderingar av eller rapporter om tidigare avtal, vilka skulle ha gett oss en klar uppfattning om förutsättningarna för genomförandet av sådana avtal. Framför allt när det gäller Pakistan, där den politiska situationen är oerhört bräcklig, väcker detta avtal protester på ett flertal punkter. Pakistan är inte känt för att samvetsgrant respektera mänskliga rättigheter och landet är heller inte delaktigt i internationella konventioner angående flyktingar och statslösa personer. Detta borde ha varit en ofrånkomlig förutsättning i förhandlingarna. Det finns dessutom fortfarande ett stort antal gråzoner i avtalet. Det lämnas ingen garanti för att minderåriga ska undantas från dess omfattning, och förfarandena och tidsfristerna är något otydliga. Genom att godkänna detta avtal skapar Europaparlamentet ett olyckligt prejudikat och går miste om ett tillfälle att visa upp bilden av en institution som bryr sig om respekten för mänskliga rättigheter och som kräver större öppenhet i liknande avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade mot denna rekommendation. Samtidigt som Pakistan tar emot fler flyktingar än något annat land i världen har landet inte undertecknat Genève-konventionen angående flyktingar. EU får inte ägna sig åt förvisning av personer utan hänsyn till deras grundläggande rättigheter. Vi måste se till att de mänskliga rättigheterna garanteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Jag röstade mot detta betänkande eftersom återtagandeavtalet mellan EU och Pakistan kommer att innebära att det blir möjligt att sända personer till ett land som inte har undertecknat 1951 års Genève-konvention, inte respekterar mänskliga rättigheter och inte har den säkerhet inom de egna gränserna som krävs för de människor som återsänds.

EU kommer heller inte att respektera rätten till asyl om medborgare från andra länder – till exempel Afghanistan – återsänds till Pakistan för att de har kommit till EU via Pakistan. Detta skulle kunna leda till att personerna i fråga blir utvisade flera gånger i rad, från ett land till ett annat, medan EU inte har någon kontroll över skeendet. Återtagandeavtalet innehåller heller inte några garantier eller övervakningsmekanismer. Det är fullt av rättsliga kryphål och otydligheter och saknar respekt för skydd av personuppgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Här i parlamentet har vi fördömt Pakistan vid ett flertal tillfällen för dess diskriminerande politik och den förföljelse som bedrivs där, framför allt av afghanska flyktingar. För knappt en månad sedan blev miljontals pakistanska medborgare hemlösa på grund av förfärliga översvämningar.

Detta avtal är ett hån mot all mänsklig verklighet. Inte nog med att avtalet strider mot artikel 13 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, avtalet strider också, precis som alla andra avtal av detta slag, mot principerna om skydd för flyktingar. Att rösta för denna text vore att förneka internationell rätt och humanism, som EU fortfarande påstår sig värna om. Jag röstade emot.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig.(PT) Att motverka olaglig invandring har alltid varit en prioritet för EU. Förhandlingarna om det avtal med Pakistan som precis har antagits har pågått flera år och för mig förefaller det vara ett balanserat avtal som endast syftar till att utlämna personer som olagligen uppehåller sig i EU. Av denna anledning omfattar texten inte asylsökande eller personer som har för avsikt att bosätta sig i EU och som av detta skäl försöker få värdlandets myndigheter att reglera sin situation. Vi får inte blanda ihop olaglig invandring med personer som lagligen vill bosätta sig i EU. Det är därför mycket viktigt att fortsätta utöva påtryckningar mot Pakistan så att landet ratificerar 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig.(DE) Att motverka olaglig invandring bör egentligen vara en självklarhet för varje stat, snarare än ett påtryckningsmedel. Återtagandeavtal är viktiga för att se till att överföringsförfaranden är tydliga när en asylansökan avslås. Tidigare erfarenheter har visat att de dispyter som uppstår annars kan pågå i åratal och att de olagliga invandrarna kan utnyttja denna fördröjning till att gå under jorden och försvinna. Vi måste motverka missbruk av asylsystemet och falska asylsökande inom hela EU och ge gränsförvaltningsbyrån Frontex större befogenheter. Ekonomiska migranter måste återsändas till sina ursprungsländer, vilket innebär att det måste inrättas ett enhetligt EU-program för återvändande som också genomförs i praktiken. Jag stöder avtalet med Pakistan och ser det som ytterligare ett steg mot att sätta stopp för det ökande, okontrollerbara flödet av ekonomiska migranter och deras inbillade drömmar om paradiset.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig.(DE) Återtagandeavtal med tredjeländer är viktiga instrument för att motverka olaglig invandring till EU och bidra till unionens säkerhet. Pakistan är ett viktigt ursprungs- och transitland för migranter som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till eller vistelse eller bosättning inom EU. Målet med avtalet är att förbättra samarbetet mellan förvaltningarna i den begärande respektive den anmodade staten, så att återtagandet går snabbare och är mer effektivt. Jag röstade därför för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Jag röstade mot detta betänkande eftersom återtagandeavtalet mellan EU och Pakistan kommer att innebära att det blir möjligt att sända personer till ett land som inte har undertecknat 1951 års Genève-konvention, inte respekterar mänskliga rättigheter och inte har den säkerhet inom de egna gränserna som krävs för de människor som återsänds. EU kommer heller inte att respektera rätten till asyl om medborgare från andra länder – till exempel Afghanistan – återsänds till Pakistan för att de har kommit till EU via Pakistan. Detta skulle kunna leda till att personerna i fråga blir utvisade flera gånger i rad, från ett land till ett annat, medan EU inte har någon kontroll över skeendet. Återtagandeavtalet innehåller heller inte några garantier eller övervakningsmekanismer. Det är fullt av rättsliga kryphål och otydligheter och saknar respekt för skydd av personuppgifter.

De senaste översvämningarna i landet utgör ytterligare en anledning till oro för hur det ska gå för de personer som återsänds dit. För bara två veckor sedan uttryckte Europaparlamentet sina bekymmer angående den humanitära situationen i Pakistan till följd av katastrofen. Högerflygelns hyckleri kommer att framgå tydligt om detta otagbara återtagandeavtal antas. Det kommer inte att få min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Precis som 385 av mina kolleger röstade jag för återtagandeavtalet mellan EU och Pakistan som reglerar återtagande av personer utan uppehållstillstånd i EU.

Efter åtta års förhandlingar mellan kommissionen och Pakistan utgör detta instrument ett komplement till elva andra återtagandeavtal som avsevärt stärker den asyl- och invandringspolitik som EU avser att införa. Det utgör en rättslig ram som bygger på internationell rätt och framför allt på principen om ”non-refoulement”, som innebär att en person inte ska utvisas till en stat ”varest hans liv eller frihet skulle hotas på grund av hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning”.

Till dem som förtalar detta vill jag säga att avtalet åtminstone har den förtjänsten att det är enhetligt och effektivt på EU-nivå, däremot finns det ingenting som hindrar medlemsstaterna från att ingå bilaterala avtal. Vår migrationspolitik är omfattande och inbegriper kampen mot olaglig invandring, som måste motverkas varje gång ett tillfälle ges.

På detta sätt kan vi bäst skydda potentiella migranter som vill söka sig till ett ”europeiskt eldorado” och för vilka det oftare är fallet än inte är fallet att de blir offer för ekonomiskt utnyttjande och samvetslösa smugglare som bedriver handel av alla slag.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Jag beklagar djupt omröstningen till förmån för detta avtal. Pakistan är det land som redan hyser det största antalet flyktingar i världen och det har inte ens undertecknat Genève-konventionen angående flyktingar. Med detta avtal inriktar sig medlemsstaterna i första hand på afghanska medborgare. Det är höjden av cynism och oanständighet att återsända personer som fallit offer för ett krig som medlemsstaterna själva deltar i.

I likhet med de pakistanska myndigheterna har Europeiska kommissionen heller inte kunnat klargöra genomförbarheten och följderna av detta avtal för oss. Ingen vet någonting om det. Det är oansvarigt av mina kolleger här i Europaparlamentet att avstå från våra nya förmåner genom Lissabonfördraget och blint godta Europeiska kommissionens undermåliga garantier i fråga om ett avtal som riskerar att ge upphov till kränkningar av mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi stöder betänkandet om ingående av avtalet mellan EU och Pakistan om återtagande av personer utan uppehållstillstånd. Avtalet bidrar till att stärka kampen mot olaglig invandring till EU och underlättar förfarandet med att utvisa pakistanska medborgare utan uppehållstillstånd och deras återtagande till ursprungsländerna. Vårt mål bör vara att utöka detta slags avtal till att omfatta även andra länder som det ofta kommer olagliga migranter från.

Ofta förspills det tid vid tillfälliga asylcentrum på att få tillstånd till återsändande från ursprungslandet när medborgarskapet väl har fastställts för den person som saknar uppehållstillstånd, vilket får till följd att den maximala tidsfristen för uppehåll överskrids. Avtal liknande det som vi i dag har antagit kommer att leda till minskade väntetider och därför göra det enklare och mindre kostsamt att återsända olagliga invandrare.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Detta är första gången som Europaparlamentet har röstat om ett återtagandeavtal sedan Lissabonfördraget trädde i kraft. Dessa avtal är symboliska för den migrationspolitik som utgör grunden till vårt europeiska fort och fördriver personer som på grund av fattigdom och krig tvingas söka skydd på vårt territorium.

Parlamentet har nu verktyg till hands för att tvinga rådet och kommissionen att omsätta sina ord i handlingar.

Det avtal som har lagts fram inför oss har ett flertal brister och innefattar inga garantier för situationen för de människor som kommer att återsändas till Pakistan. Vi vet bara alltför väl hur mänskliga rättigheter respekteras i Pakistan, ett land som inte har undertecknat 1951 års Genève-konvention.

Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster efterlyser en utvärdering av befintliga återtagandeavtal eftersom det skulle belysa de förödande följderna av denna politik, som är ett hån mot de människor som inte har haft turen att födas inom EU:s territorium.

Europaparlamentet förbättrar inte sitt anseende genom den här omröstningen. I stället har det precis gått miste om ett tillfälle att göra sin röst hörd angående hur samtalen om mänskliga rättigheter bör omsättas i praktiken.

 
  
  

Betänkande: Metin Kazak (A7-0238/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  William (The Earl of) Dartmouth (EFD), skriftlig. (EN) Ändringsförslagen gör det möjligt för EU:s många människor och för de parlamentsledamöter som företräder dem att ge uttryck för sitt missnöje med och sitt motstånd mot ett turkiskt medlemskap och den politiska union som följer med det. Vi vill dock inte att detta sker på bekostnad av stödet till frihandel med Turkiet – utan tariffära hinder – så mycket av betänkandet är oförändrat. Många val är betänkliga: Frihandelsavtal gör det möjligt med tariffära hinder. Tullunioner avlägsnar dem internt men fortsätter att tillåta eller till och med upprättar dem externt. Och naturligtvis leder tullunioner till att medlemmarnas frihet till kommersiella förhandlingar begränsas och förbjuds. Trots dessa betänkligheter kring tullunioner som koncept godtar vi i Turkiets fall den del av betänkandet som gäller tullunionen, eftersom den gör det möjligt för dem som är emot ett fullvärdigt turkiskt EU-medlemskap att registrera sin röst. Det bör noteras att endast 38 parlamentsledamöter av 736 röstade mot Turkiets inträde i den politiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) Turkiet går med beslutsamma steg mot en öppnare och mer demokratisk utveckling i landet, inte enbart ekonomiskt och handelsmässigt, utan även när det gäller att respektera rättsstatsprinciper.

Turkiet är en viktig ekonomisk partner och handelspartner för EU. Landet kommer på sjunde plats bland EU:s främsta importmarknader och på femte plats bland EU:s exportmarknader. Trots dess unika geopolitiska läge och roll i världshandeln envisas Turkiet fortfarande med att upprätthålla tekniska handelshinder och använda överdrivna säkerhetsåtgärder.

Fortfarande måste mycket göras för att bekämpa varumärkesförfalskning, göra offentliga avtal mer insynsvänliga och öppna för utländska företag och tillåta fri rörlighet för varor. Liknade satsningar måste göras även för mänskliga rättigheter. Fortfarande bedrivs diskriminerande politik mot den kurdiska minoriteten och fortfarande kränks kvinnors rättigheter och fackliga rättigheter. Principer om respekt för mänskliga rättigheters och grundläggande friheters universalitet och odelbarhet är därför viktiga prioriteringar, och på detta område återstår mycket arbete att göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Turkiet har ingått i en tullunion med EU sedan 1996, och de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan de båda parterna är väl utvecklade. Turkiet är EU:s sjunde största handelspartner, medan EU är Turkiets främsta handelspartner. Vi måste stärka handeln. Samtidigt måste handeln dock fortsätta att gynna båda parterna. Därför röstade jag för de ändringsförslag som lagts fram av min grupp, Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), där vi efterlyser större ömsesidighet. Turkiet måste sluta använda antidumpningsmekanismer av protektionistiska skäl och ifrågasätta sina tekniska handelshinder samt förbättra immateriella äganderätter.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet, eftersom Turkiet har blivit EU:s sjunde största handelspartner, medan EU är Turkiets främsta handelspartner. Turkiet fungerar som en länk mellan Medelhavsområdet, Mellanöstern, Asien samt Svartahavs- och Kaukasusområdet, och har ett tullassocieringsavtal som inrättades redan 1963.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Den fråga som diskuteras har klart och tydligt en kommersiell och ekonomisk karaktär, men vi kan ändå inte bortse från att vi talar om ett land som väntar på att få ansluta sig till EU och vars anslutning har väckt protester.

Det som får mig att rösta mot betänkandet är ändå den politiska aspekten, trots att jag uppskattar de positiva aspekterna av att fördjupa handelsförbindelserna med ett land som står under stark tillväxt. Avsikten att förbättra de ekonomiska förbindelserna med ett land får inte förvandlas till en trojansk häst, som ett sätt att driva på denna stats anslutning till EU, vilket jag fruktar skulle vara fallet här.

Jag misstänker att parlamentets samtycke till den konstitutionella folkomröstningen i Turkiet innebär ett politiskt uppmuntrande för den turkiska regeringen. Jag anser dock att vi på allvar bör hålla oss till att upprätta handelsförbindelser med Turkiet, även om vi också riktar tillbörlig uppmärksamhet mot följderna för vårt jordbrukssystem och faran att Europa översvämmas av ett tillflöde av varumärkesförfalskade produkter (på detta område kommer Turkiet på andra plats efter Kina).

I dag utgör Turkiet en större fara än någonsin för Europas identitet och politiska solidaritet, och vi bör alla vara övertygade om att det är betydligt bättre för detta land att stanna utanför EU:s gränser, vilket också är helt naturligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Statistiken visar att EU med god marginal är Turkiets största handelspartner. Handelsvolymen har emellertid avtagit de senaste åren till förmån för utvecklingsländer. Med tanke på denna volym och de varaktiga band som finns mellan Turkiet och EU bör tillbörlig hänsyn tas till ländernas handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser.

Mot denna bakgrund bör nödvändiga åtgärder vidtas för att utveckla dessa förbindelser ännu mer. Tullunionen, som inrättades mellan Turkiet och EU för 14 år sedan och som fortfarande är ofullständig, måste bli mer effektiv. Med tanke på detta måste vi genast ta itu med olösta frågor samtidigt som Turkiet och EU bör samordna sin handelspolitik ytterligare, särskilt beträffande frihandelsavtal och regional handel. Dessa åtgärder skulle kunna skapa en gynnsam situation som båda ekonomierna kan vinna på. Det är särskilt viktigt att EU riktar större uppmärksamhet mot Turkiet, eftersom landets roll har vuxit under de senaste åren framför allt genom att bättre utnyttja sitt unika geopolitiska läge och fungera som en länk mellan Medelhavsområdet, Mellanöstern, Asien samt Svartahavs- och Kaukasusområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Turkiet är en strategisk partner för EU. Bortsett från den – om än viktiga – direkta handeln mellan Turkiet och våra länder ligger landet precis utanför våra sydöstra gränser, det är medlem av samma försvarsallians som flertalet av EU-medlemsstaterna och det ger oss tillgång till energiresurser och råvaror. Den konstitutionella folkomröstning som nyligen hållits markerar dessutom ett steg mot ett antagande av gemenskapens regelverk, vilket förtjänar tillbörligt erkännande.

Betänkandets stora förtjänst är att det är inriktat på den viktigaste aspekten för unionen och belyser dess avgörande betydelse tillsammans med de positiva inslagen. Framför allt framgår hur förbindelserna med detta land spelar roll på flera nivåer. Det är svårt att sammanfatta deras komplexitet i ett enkelt beslut för eller mot tillåtlighet genom institutionerna.

Alla dessa faktorer utgör grunden för Turkiets väg mot Europa, och ger oss anledning att betrakta Turkiet som ett land som redan befinner sig mycket närmare än vad fördragen kanske får oss att tro. Jag anser att det är lämpligt att följa i föredragandens spår till förmån för båda parterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) Betänkandet om handelsförbindelser med Turkiet belyser de största framgångarna och svårigheterna i handeln mellan EU och Turkiet. Turkiet har haft ett associeringsavtal med EU sedan 1963, vilket 1996 ledde fram till att en tullunion upprättades, som har bidragit till en större marknadsintegration och att Turkiet blivit en central handelspartner för EU. Under 2009 exporterade Turkiet till exempel varor till EU till ett värde av 33,6 miljarder euro samtidigt som landet importerade varor från EU till ett belopp av 40,4 miljarder euro. Trots dessa framgångar skulle en utökning av unionen till att omfatta även tjänster och offentliga avtal och ett undanröjande av de problem som för närvarande finns, till exempel brister i Turkiets tillämpning av immateriella rättigheter, bidra till ytterligare utveckling av kommersiella och finansiella förbindelser mellan EU och Turkiet.

Enligt betänkandet förhindrar Turkiets kandidatur till EU-anslutning en omfattande reform av tullunionen. Det är därför nödvändigt att överväga vilket av de tidigare nämnda alternativen för integration och samarbete som skulle gynna båda sidorna mest och vara till störst nytta i ekonomiska kristider. Enligt min åsikt har föredraganden tagit upp alla väsentliga frågor, och i sin helhet är betänkandet inte ensidigt. Av dessa skäl röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser med Turkiet. Ett fullständigt genomförande av tullunionen mellan EU och Turkiet, som har funnits sedan 1996, kräver att alla kvarstående byråkratiska hinder och tariffära och icke-tariffära hinder undanröjs. Mot bakgrund av den låga andel kvinnor som är sysselsatta på arbetsmarknaden anser jag att Turkiet måste sätta kvinnors sysselsättning i centrum för sin ekonomiska och sociala politik och ge den samma ställning som männens.

 
  
MPphoto
 
 

  Nigel Farage (EFD), skriftlig. (EN) Ändringsförslagen gör det möjligt för EU:s många människor och för de parlamentsledamöter som företräder dem att ge uttryck för sitt missnöje med och sitt motstånd mot ett turkiskt medlemskap och den politiska union som följer med det. Vi vill dock inte att detta sker på bekostnad av stödet till frihandel med Turkiet – utan tariffära hinder – så mycket av betänkandet är oförändrat. Många val är betänkliga: frihandelsavtal gör det möjligt med tariffära hinder. Tullunioner avlägsnar dem internt men fortsätter att tillåta eller till och med upprättar dem externt. Och naturligtvis leder tullunioner till att medlemmarnas frihet till kommersiella förhandlingar begränsas och förbjuds. Trots dessa betänkligheter kring tullunioner godtar vi i Turkiets fall den del av betänkandet som gäller tullunionen, eftersom den gör det möjligt för dem som är emot ett turkiskt medlemskap att ge uttryck för detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) EU och Turkiet har redan varit viktiga handelspartner under många år. Detta partnerskap, som gynnar båda parterna, har stött på ett flertal hinder på den turkiska sidan, då landet har försökt begränsa tillträdet för europeiska produkter till sin marknad genom att införa administrativa och byråkratiska villkor.

Jag hoppas att dessa hinder kommer att undanröjas, att Turkiet kommer att vidta beslutsamma åtgärder i kampen mot varumärkesförfalskning av europeiska produkter och försvara upphovsmännens lagliga rätt till intäkterna från sina uppfinningsprocesser, samt att handelsförbindelserna och de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Turkiet kommer att växa sig starkare.

Som jag redan har haft tillfälle att säga så hoppas jag att förbindelserna mellan EU och Turkiet, oavsett hur de ser ut i framtiden, kommer att ha samma målsättningar framöver och bygga på dialog och effektivt samarbete, och att Turkiet fortsätter den resa som landet har påbörjat mot frihet och demokrati i enlighet med västerländska riktlinjer.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) 1963 undertecknade Turkiet och EEG ett associeringsavtal som 1996 ledde fram till att en tullunion inrättades. Genom detta blev det möjligt att fördjupa de ekonomiska förbindelserna. Tullunionen omfattar bland annat alla industriprodukter och bearbetade jordbruksprodukter. 2009 ökade Turkiets export till EU till 33,6 miljarder euro och importen från EU nådde upp till 40,4 miljarder euro. Enligt Världsbankens statistik blev Turkiet också världens sjuttonde största och Europas sjätte största ekonomi, samt den tjugonde största mottagaren av utländska direktinvesteringar. Tullunionen från 1996 omfattar emellertid inte jordbruksprodukter och andra områden som exempelvis offentlig upphandling. Vid offentliga upphandlingar ger Turkiet fortfarande 15 procents rabatt till turkiska anbudsgivare. Jag uppmanar Turkiet att förenkla de byråkratiska förfarandena och undanröja kvarstående tariffära och icke-tariffära hinder samt övriga onödiga hinder för handeln mellan EU och Turkiet.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Målet med detta betänkande är att konsolidera ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med Turkiet, vilket i ärlighetens namn syftar till att underkuva landet i enlighet med EU:s intressen. Syftningarna är tydliga och det finns åtskilliga av dem: Man ska undanröja kvarstående tariffära och icke-tariffära hinder, behålla systemen för fri handel och investeringar, stärka Turkiets förmåga att motstå frestelsen att falla för inhemsk protektionistisk press samt utöka tullunionen så att den även omfattar jordbruksprodukter, tjänster och offentlig upphandling.

En utveckling av de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna gynnar endast de stora monopolen i EU och Turkiet och är utan tvivel till skada för arbetstagarna, som skulle förlora sina rättigheter till förmån för en ökad konkurrenskraft, och för små och medelstora företag, som ställs inför ökade produktionskostnader, minskade inkomster och lägre priser för sina produkter.

Däremot är det positivt att det utövas påtryckningar på Turkiet att respektera befintliga avtal. Detta innefattar normaliserade förbindelser med alla EU-länder, även Cypern. Ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser får inte prioriteras högre än medborgarnas intressen. Alla framsteg i förbindelserna med Turkiet måste ha förutsättningen att landet sätter stopp för sin ockupering av norra Cypern.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig.(IT) Enligt min åsikt innehåller betänkandet en uppenbar felaktighet, eftersom det konstateras att Turkiets ekonomi är den sjätte största i Europa. Detta påstående vederläggs under alla omständigheter kategoriskt av geografin, eftersom så gott som hela Turkiet ligger på den asiatiska kontinenten.

Dessutom undergrävs neutraliteten i förbindelserna av det ändringsförslag där parlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över resultatet i den folkomröstning som nyligen genomförts i Turkiet. Härigenom ger man förbindelserna mer politiska konnotationer och frångår en enbart ekonomisk värdering. Av dessa skäl kan jag tyvärr inte stödja att Metin Kazaks betänkande antas.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Vi röstade för det förslag till resolution som har lagts fram av gruppen Frihet och demokrati i Europa, även om det är inte är tillfredsställande. Det ger dock tydligt uttryck för att fördjupade befintliga förbindelser mellan EU och Turkiet kommer att ersätta och göra landets anslutning till EU inaktuell.

Alla slags fördjupningar av förbindelserna mellan EU och Turkiet framöver måste dock vara strikt kopplade till förutsättningen att Turkiet erkänner Cypern, ett land som Turkiet fortsätter att förneka och olagligen och militärt ockuperar delar av. Turkiet är ett ståtligt land och en före detta bundsförvant mot det kommunistiska hotet, som utgör en bro mellan Europa och Asien. Det utgör en bro, men är inte något europeiskt land varken geografiskt, demografiskt, historiskt eller kulturellt.

Slutligen vill jag säga att ett erkännande av de löften som av strategiska skäl avlades 1963 i Ankara mitt under kalla kriget inte längre är relevanta, och att vi – europeiska som turkiska medborgare i lika stor utsträckning – skulle förspilla mindre tid om vi övervägde ett förmånligt partnerskap i stället för ett medlemskap som våra medborgare inte vill ha och som även många turkiska medborgare är emot.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Turkiet är en viktig handelspartner för EU. I en direkt jämförelse är Turkiet EU:s sjunde största importland och det femte största exportlandet. 2009 uppgick den totala handelsvolymen till närmare 80 miljarder euro. Från Turkiets synvinkel är EU den största handelspartnern både när det gäller import och export, långt före länder som Ryssland, Kina och USA. Dessa solida ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser måste upprätthållas och utvecklas ytterligare. I detta avseende var inrättandet av en tullunion 1996 ett särskilt viktigt steg. Icke desto mindre måste vi bekämpa oriktigheter såsom antidumpningsåtgärder eller diskriminering av utländska företag från Turkiets sida, vilka strider mot gällande avtal. Även när det gäller tillämpning av immateriella rättigheter finns det fortfarande mycket att göra för att garantera att fördragen efterlevs. Jag stöder definitivt Metin Kazaks initiativbetänkande, som belyser de problemområden som finns i våra handelsförbindelser med Turkiet och som syftar till att underröja dessa.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Marie Le Pen (NI), skriftlig. (FR) Syftet med Metin Kazaks betänkande är att få oss att tro att tullunionen, som inrättades mellan EEG och Turkiet 1963, är en framgång för ekonomisk och handelsmässig integration mellan dagens EU och Turkiet, och att tullunionen bland annat har gjort det möjligt att stödja tillväxten i Europa, således även i Frankrike. Förutom att Turkiet endast i mycket begränsad utsträckning har fullgjort sina åtaganden i denna process har vi under flera årtionden observerat omflyttningar och stora förluster av arbetstillfällen. Inom den internationalistiska alliansen är detta ingalunda en ekonomisk och social tillgång för vårt land och våra europeiska grannländer. Men i stället för att erkänna detta går man i betänkandet rentav så långt att man kritiserar användningen av nationella tekniska bestämmelser och standarder som ett sätt att skydda de nationella marknaderna. Föredraganden anser att dessa standarder är överdrivna antidumpningsåtgärder som hindrar Turkiets handel med Europa. Allt detta syftar naturligtvis till att stärka Turkiets strävan mot ett EU-medlemskap, den här gången med utgångspunkt i de industriella och kommersiella fördelar som vinsttörstande Europaförespråkare, internationalister och extrema liberaler är ute efter. Vi förkastar klart och tydligt allt som går i stil med detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Morten Løkkegaard (ALDE), skriftlig. (DA) Jag vill betona hur glad jag är över att vi i Europaparlamentet kan enas om att efterlysa ett närmare ekonomiskt samarbete med Turkiet, trots stor skepticism bland stora delar av den europeiska befolkningen när det gäller ökad integration mellan EU och Turkiet. Denna skepticism är fullt förståelig. Under många år har Turkiet haft väldigt svårt att uppfylla de krav som EU mycket riktigt har fastställt för ett medlemskap. Icke desto mindre måste Europa fortsätta driva på Turkiets framtida medlemskap.

Med en befolkning på omkring 75 miljoner utgör Turkiet en mycket stor marknad för europeiska exportörer, och landet är redan Europas sjunde största handelspartner. Turkiet köper en ansenlig andel av EU:s export, vilket skapar tillväxt och arbetstillfällen i Europa. Vi köper samtidigt billiga varor från Turkiet, vilket ger våra konsumenter ett billigare och mer omväxlande varuutbud på hyllorna i snabbköpen. Med andra ord har Turkiet stor betydelse för Europas ekonomi.

Det är emellertid endast när det gäller varuhandeln som integrationen har ökat mellan Turkiet och EU. Tjänstesektorn har hamnat på efterkälken, och jag vill därför yrka på att tjänstesektorn tas med i handelsavtalet. Samtidigt måste påtryckningar utövas på Turkiet så att landet framför allt undanröjer hindren för fri rörlighet för varor. Detta är nödvändigt för att möjliggöra fortsatta anslutningsförhandlingar. Om detta inte sker är det svårt att föreställa sig ett framstegsvänligt, närmare samarbete med Turkiet. Ett turkiskt EU-medlemskap är fortfarande ett långsiktigt mål. Det är därför viktigt att vi kan lösa våra gemensamma problem tillsammans och att Turkiet uppfyller de skyldigheter som fastställs i anslutningsavtalet.

Jag hoppas att vi trots skepticismen mot ett turkiskt EU-medlemskap bland stora delar av den europeiska befolkningen kommer att kunna behålla Turkiet som en nära handels- och samarbetspartner, och att vi inte har skrämt i väg Turkiet genom de många förkastanden av dess framtida anslutning som de stora EU-ländernas ledare har framfört.

Vi behöver Turkiet och detta inte enbart ur ekonomisk synvinkel. Turkiet är en viktig regional aktör i Mellanöstern och en viktig samarbetspartner för Nato. Så låt oss inte avfärda Turkiet, utan i stället utveckla vårt samarbete, framför allt genom ett bättre ekonomiskt samarbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta betänkande är ett verkligt ode över tullunionen, en villkorslös frihandel, frihandelsavtal mellan Turkiet och tredjeländer, Världshandelsorganisationens avtal och genomförandet av Nabucco-projektet. Vi kan inte stödja ett betänkande vars sammansättning är oförenligt med vårt synsätt, trots att vissa av vänsterflygelns ändringsförslag leder till förbättringar, särskilt när det gäller den socioekonomiska situationen, arbetslösheten bland ungdomar och kvinnor samt fackliga rättigheter, liksom den positiva hänvisningen till Turkiets skyldigheter i enlighet med tilläggsprotokollet till associeringsavtalet. Man vill göra Turkiet till den 28:e staten på den fria marknaden, utan att ge landet de fullständiga rättigheter och förpliktelser som EU:s medlemsstater har. Vi är emot detta nya slags bordläggningsstrategi.

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. (IT) EU är Turkiets främsta handelspartner. Trots att handelsvolymen är ansenlig tvekar man inte att i betänkandet skildra de problem som finns i våra handelsförbindelser.

Ett av dessa problem, som vi absolut inte får förbise, är att Turkiet fortfarande för femte året i rad inte har respekterat skyldigheten att tillämpa tilläggsprotokollet till associeringsavtalet och heller inte avlägsnat alla hinder för fri rörlighet för varor. Till exempel tillåts fortfarande inga varor från Cypern att komma in i landet.

Dessa och andra frågor som i stor utsträckning belyses av ändringsförslagen från gruppen Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har gjort det möjligt att ge betänkandet bättre balans, vilket helt korrekt inte innehåller några hänvisningar till fördjupade förbindelser av politisk karaktär mellan EU och Turkiet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Turkiet är liksom alla stater en självständig stat och måste respekteras som en sådan. Det är oacceptabelt att EU tar sig friheten att hota Turkiet med att ställa in förhandlingarna om vad som dessutom inte är en särskilt önskvärd anslutning med tanke på den omfattande sociala och skattemässiga anpassning som krävs.

Parlamentet är inte värd den vänskap som det turkiska folket har visat dem i fall det röstar för ett betänkande som förstör arbetstillfällen inom jordbruksnäringen (50 procent av Turkiets arbetstillfällen) genom avskaffandet av all skatt på jordbruksprodukter, och som främjar investerares rättigheter framför folkets rättigheter. Jag röstar emot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det är väl känt att Turkiet är en av EU:s främsta handelspartners. Det är en lång relation som har funnits sedan 1963 och som fördjupades genom upprättandet av en tullunion 1993, vilket framgår av originalavtalet. Trots detta finns det fortfarande många byråkratiska hinder som har förhindrat handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser från att vara ännu mer fördelaktiga för båda parterna. Turkiet behöver därför göra mer för att motarbeta sådana hinder, för den gemensamma saken.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (LV) Jag skulle vilja att Turkiets regering ser detta betänkande som ett slags framsteg, och röstade därför för det. Om Turkiet i framtiden inte samarbetar med EU i frågorna om Cypern och Armenien, kommer jag att rösta emot alla former av lättnader för Turkiet. Turkiets underlåtenhet att ens erkänna det armeniska folkmordet i början av förra århundradet, då miljontals oskyldiga människor mördades, är onormal. Den nuvarande turkiska blockaden av Armenien sänder fel signal till EU. Förskottet har betalats, låt oss nu vänta på positiva förändringar från Turkiets sida.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Frågan om EU-medlemskap bör i princip inte ens diskuteras på grund av de divergerande kulturella och religiösa attityder som redan äventyrar det sociala lugnet inom unionen. EU-medlemskap handlar inte bara om ekonomiska förbindelser. Den resulterar även i politiska och kulturella frågor och just sådana religiösa och sociopolitiska synsätt som är oförenliga med ett Europa som karaktäriseras av en västerländsk, kristen tradition. Med tanke på att Turkiet tog emot 1,3 miljarder euro i EU-bidrag bara mellan 1996 och 2005 måste det vara möjligt att inleda diskussioner om ett strategiskt partnerskap. Det är slöseri med tid att försöka införa en mer funktionell tullunion för att förbättra handelsförbindelserna med Turkiet så länge den turkiska regeringen inte klarar att leva upp till sina nuvarande förpliktiganden, i det här fallet när det gäller Cypern. Därför har jag i dag röstat emot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Jag röstade emot betänkandet eftersom Metin Kazak studerade i Frankrike med anslag från den turkiska staten och det därför förekommer en tydlig intressekonflikt.

Jag anser därför att det är mer passande att skicka tillbaka betänkandet till utskottet och byta ut föredraganden. I dokumentet beskrivs också den turkiska ekonomin som en europeisk ekonomi i stället för en asiatisk ekonomi. Jag vill inte tro att ett ökat handelsutbyte mellan EU och Turkiet kan tas som en förevändning för Turkiets anslutning till EU. Vi vill inte ha ett Eurabien!

 
  
MPphoto
 
 

  Paul Nuttall (EFD), skriftlig. – Ändringen tillåter många människor i EU, och de parlamentsledamöter som representerar dem, att visa sitt missnöje och motstånd mot ett turkiskt medlemskap och den medföljande politiska unionen. Vi vill emellertid inte att detta sker på bekostnad av stödet för frihandeln med Turkiet utan tariffära hinder, så mycket av betänkandet är oförändrat. Många valmöjligheter är olyckliga: frihandelsavtal tillåter tariffära hinder. Tullunioner eliminerar dem internt men fortsätter att tillåta dem och även upprätta dem externt. Givetvis hindrar och begränsar tullunioner medlemmars rätt till förhandling. Trots dessa farhågor om tullunioner så accepterar vi, i Turkiets fall, den del av betänkandet som handlar om tullunionen eftersom det tillåter de som motsätter sig fullt turkiskt EU-medlemskap att rösta. Det bör noteras att endast 38 av 736 parlamentsledamöter röstade emot Turkiets inträde i den politiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Under de senaste månaderna har EU-ländernas viseringspolitik för turkiska affärsmän varit en viktig fråga. Efter att ha uppnått en lättnad av visumkrav för Frankrike, undertecknade Istanbuls handelskammare (ITO) även ett avtal med Italien i februari i år. Enligt detta avtal kommer affärsmän att garanteras ett Schengenvisum för flera inresor, som är giltigt i fem år, om de kan visa upp ett referensbrev från ITO. Detta visum tillåter dem att resa till alla Schengenländer. Tyskland har sedan fått orättvis kritik för sin stränga viseringspolitik. EU borde i stället ta Tysklands tvivel på en sådan visumliberalisering på allvar. Tyskland är det EU-land som har den tyngsta bördan av turkiska invandrare. Det finns en stor risk för att ett så kallat affärsvisum, bakvägen, leder till permanent uppehåll. Det är inte den turkiska handelskammaren, utan det land man reser till som i varje enskilt fall ska bestämma huruvida ett visum ska utfärdas i affärssyfte. Problemet är helt enkelt att Frankrikes och Italiens liberala viseringspolitik även har öppnat dörren till resten av Schengenområdet. Det är ett allvarligt brott mot nationell suveränitet. Kommissionen borde ta omedelbar hänsyn till detta problem i samband med utvecklingen av handelsförbindelserna med Turkiet.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) När det gäller anslutningsförhandlingarna, står det i betänkandet att tullunionen med Turkiet först ska fördjupas. Tullunionen ska därför utökas till att gälla bland annat jordbruk och tjänstesektor samt offentlig upphandling. De pågående förhandlingarna handlar inte bara om ekonomiska förbindelser. De handlar även om politiska och kulturella frågor och olika religiösa och sociopolitiska synsätt som är oförenliga med ett Europa som karaktäriseras av en västerländsk, kristen tradition. I åratal har Turkiet mottagit miljarder euro i anslutningsstöd, vilket är mer än tillräckligt för att främja strategiska förbindelser och handelsförbindelser. Det är nödvändigt att fördjupandet av tullunionen med Turkiet åtföljs av framsteg i frågan om Cypern, när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati, samt religionsfrihet och yttrandefrihet. Turkiet har mycket kvar att göra i dessa frågor. Jag röstade därför emot betänkandet som representerar ytterligare ett smygande steg mot Turkiets fulla medlemskap i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet eftersom det innehåller vissa frågor som jag anser är viktiga. Det är femte året i rad som Turkiet inte levt upp till partneravtalets tilläggsprotokoll och inte heller avlägsnat hinder för fri rörlighet för varor.

Den turkiska regeringen måste även stärka skyddet av immateriella rättigheter och införa europeisk standard för att bekämpa varumärkesförfalskning. Till sist är det nödvändigt med en betydande minskning av handelshinder, särskilt för jordbruksprodukter. Om Turkiet verkligen vill fortsätta diskussioner och förhandlingar med målsättningen att bli medlem i EU, måste det först respektera några grundläggande frågor, varav de viktigaste är Cypern, handelsgarantier och regleringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Turkiets roll i världshandeln har blivit starkare eftersom landet fungerar som en länk mellan Medelhavsregionerna och dess angränsande regioner.

I detta sammanhang har tullunionen lett till betydande integrering mellan EU:s marknader och Turkiet. Tullunionen omfattar alla industriprodukter och förädlade jordbruksprodukter. Dess framgång syns i statistiken: Turkiet är EU:s sjunde största importmarknad och femte största exportmarknad. Tullunionen är emellertid inte fullständig och verkar ha problem med vissa frågor gällande kvarstående tekniska handelshinder och överdriven tillämpning av säkerhetsåtgärder.

Genom att även ta hänsyn till vikten av förbindelserna mellan Turkiet och EU, vill man med förslaget uppmärksamma handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser, anta nödvändiga åtgärder för att ytterligare stärka dessa relationer och göra tullunionen mer funktionell. Dessa åtgärder kan gynna båda ekonomierna.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet utifrån den stora handelsvolym och de stadiga förbindelser som finns mellan Turkiet och EU. Turkiet har blivit en nyckelpartner för EU och är EU:s sjunde största importmarknad och femte största exportmarknad. Turkiet har, med en situation där två tredjedelar av de totala utländska direktinvesteringarna kommer från EU, blivit en investeringsbas för europeiska företag, med allt större integrering i EU:s leverans- och tillverkningskedja, ofta inom segment med högt mervärde. Under 2009 exporterade Turkiet produkter till ett värde av 33,6 miljarder euro till EU och importerade produkter till ett värde av 40,4 miljarder euro från EU. Jag välkomnar det faktum att små och medelstora företag utgör 99 procent av de turkiska företagen och står för 70 procent av sysselsättningen i Turkiet. Turkiet måste agera snabbt och genomföra det mellanstatliga avtalet om Nabuccoledningen, definiera en gemensam extern energistrategi och inleda energiförhandlingar, vilket ytterligare skulle stärka samarbetet på energiområdet. Jag anser att handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser mellan Turkiet och EU måste få den uppmärksamhet de förtjänar.

 
  
MPphoto
 
 

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det här betänkandet är en lovsång till tullunionen och förbehållslös frihandel, till frihandelsavtal mellan Turkiet och trejdeländer, till Världshandelsorganisationens avtal och till förverkligandet av Nabuccoprojektet. Vi kan inte stödja ett betänkande vars uppbyggnad inte överensstämmer med vår vision, trots några förbättringar föranledda av vänsterns ändringsförslag, särskilt gällande den socioekonomiska situationen, arbetslösheten bland ungdomar och kvinnor, fackliga rättigheter liksom det goda omdömet om Turkiets åtaganden gällande anslutningsavtalets tilläggsprotokoll. De vill göra Turkiet till den fria marknadens 28:e stat, utan att ge landet de fullständiga rättigheter och skyldigheter som EU:s medlemsstater har. Vi motsätter oss denna uppskjutningsstrategi.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – Dagens omröstning visar att, utifrån den stora handelsvolymen och de djupa förbindelserna mellan Turkiet och EU, så bör tillbörlig uppmärksamhet riktas mot deras handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser, och nödvändiga åtgärder vidtas för att förbättra dessa förbindelser. Det finns fortfarande flera tekniska frågor att lösa och omedelbara åtgärder bör vidtas för dessa. Tullunionen måste göras mer funktionell, olösta frågor kräver omedelbar uppmärksamhet och Turkiet och EU bör ytterligare anpassa sin handelspolitik, särskilt när det gäller frihandelsavtal och regional handel. Dessa åtgärder kommer sannolikt att leda till en win/win-situation som gynnar båda ekonomierna.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Jag stöder detta betänkande om handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser med Turkiet. Betänkandet visar vikten av handeln mellan EU och Turkiet. Under 2008 uppgick den till ett värde av 100 miljoner euro. I betänkandet betonas en svag punkt och det påpekas med rätta att det fortfarande återstår många problem att lösa. I det aktuella betänkandet listas dessa opartiskt och det upprepas med rätta att EU-politiken strävar efter att främja demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet. Turkiet bör även göra mer för att till fullo respektera fackliga rättigheter enligt EU-standard och den internationella arbetarorganisationens bestämmelser, visavi föreningsrätt, strejkrätt och kollektiv förhandlingsrätt.

EU måste emellertid ta sitt ansvar när det gäller viseringsliberaliseringen, inte bara för lastbilschaufförer utan även för affärsmän, turister, studenter och de äldre. Våra förbindelser med Turkiet måste vara rättvisa och seriösa. Det innebär att vi måste fortsätta att, högt och tydligt, upprepa vårt budskap om att EU kommer att uppfylla sitt löfte om att ge Turkiet fullt medlemskap i unionen så snart landet uppfyller alla Köpenhamnskriterier.

 
  
MPphoto
 
 

  Rui Tavares (GUE/NGL), skriftlig (PT) Det här betänkandet är en lovsång till tullunionen och förbehållslös frihandel, till frihandelsavtal mellan Turkiet och tredjeländer, till Världshandelsorganisationens avtal och till förverkligandet av Nabuccoprojektet. Vi kan inte stödja ett betänkande vars uppbyggnad inte överensstämmer med vår vision, trots några förbättringar föranledda av vänsterns ändringsförslag, särskilt gällande den socioekonomiska situationen, arbetslösheten bland ungdomar och kvinnor, fackliga rättigheter liksom det goda omdömet om Turkiets åtaganden gällande anslutningsavtalets tilläggsprotokoll. De vill göra Turkiet till den fria marknadens 28:e stat, utan att ge landet en medlemsstats fullständiga rättigheter och skyldigheter som EU:s medlemsstater har. Vi motsätter oss denna uppskjutningsstrategi.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser med Turkiet, eftersom det förutom att vara ett land som ska ansluta sig till EU även är en strategisk partner för EU. Tullunionen med Turkiet är en av de närmaste och mest avancerade handelsförbindelser som EU kan ha med ett tredjeland. EU står för 88 procent av de totala utländska direktinvesteringarna i Turkiet. Med sitt geografiska läge är Turkiet ett av de länder som tillför ett viktigt bidrag till diversifiering av EU:s energikällor och tillförselvägar av energi. Här vill jag betona vikten av det mellanstatliga Nabuccoprojektet. Vi uppmuntrar även Turkiet att investera i den enorma potential som finns i förnybara energikällor. Svartahavsområdet är med sin närhet till Kaspiska havet, Mellanöstern och Centralasien av särskild geostrategisk betydelse för EU:s energisäkerhet och diversifiering av energikällor. EU har också blivit en viktig aktör i regionen till följd av Rumänien och Bulgariens EU-medlemskap. I detta sammanhang anser jag att EU bör utveckla en Svartahavsstrategi i vilken även Turkiet spelar en mycket viktig roll.

 
  
  

Betänkande: Esther de Lange (A7-0241/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) Bevarandet av biologisk mångfald och ekosystem är en nödsituation som vi ignorerar eller snarare inte uppmärksammar ordentligt.

Vissa studier tycks visa att välfärdsförlusten till följd av förlusten av biologisk mångfald för närvarande uppgår till 50 miljarder euro per år, men det är främst en ekologisk och inte en ekonomisk fråga. FN utropade 2010 till den biologiska mångfaldens år och betonade på så vis problemets internationella karaktär och dess avgörande betydelse, särskilt genom att uppnå millenieutvecklingsmålen. EU har även åtagit sig att säkerställa att bevarandet av biologisk mångfald inkluderas i mycket av EU:s politik. Dessutom har EU antagit livsmiljödirektivet som i sin tur har lett till skapandet av Natura 2000, ett ekologiskt nätverk av särskilda skyddsområden.

Jag anser att alla medlemsstater bör förbättra hanteringen av och respekten för biologisk mångfald, genom att bevara landsbygden och skyddade områden, bibehålla och utveckla kontinuiteten mellan skyddade landområden, marina områden eller jordbruksområden av stort naturvärde. EU måste även bistå med mer finansiering till studier och nya initiativ samt ägna mer uppmärksamhet åt att garantera efterlevnad av EU:s alla förordningar och direktiv om bevarandet av biologisk mångfald.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att mycket ännu kan göras för att bevara biologisk mångfald. Jag stöder särskilt den del av betänkandet där det står att ”det krävs en samordnad lösning och en framtida strategi för biologisk mångfald i EU för att framgångsrikt hantera den trefaldiga krisen när det gäller livsmedelssäkerhet, förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar, och att denna strategi måste integreras fullständigt i strategierna för att bekämpa fattigdom och hunger och för att mildra klimatförändringarna och genomföra nödvändiga anpassningar”.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Detta initiativbetänkande visar på brist på framsteg när det gäller bevarandet av biologisk mångfald. Utifrån en avsaknad av politisk vilja, finansiering, införlivande av europeisk lagstiftning och så vidare, har minimimålsättningen med att ”stoppa förlusterna av biologisk mångfald” för 2010 inte uppnåtts och flyttats fram till 2020. I detta betänkande föreslås en rad åtgärder för att garantera att detta brådskande mål uppnås. Jag är orolig över tillståndet i vår miljö och stöder den hållning som föredraganden föreslår. Jag röstade för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag stöder detta betänkande och röstade för det med full övertygelse. Vi måste agera för att stoppa förlusterna av biologisk mångfald orsakade av mänskliga aktiviteter. Vi beklagar att varken Göteborgsagendan eller Natura 2000 har uppnått sina mål. Jag anser att jordbrukare spelar en viktig roll för att uppnå målsättningarna för biologisk mångfald. Jag anser även att ytterligare finansiella resurser måste göras tillgängliga för projekt som syftar till att bevara biologisk mångfald.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. (FR) Förlusten av biologisk mångfald fortsätter i oroväckande takt. Föredraganden bedömer att arterna för närvarande dör ut i en takt som är femtio till tusen gånger högre än normalt. På EU-nivå har målsättningen för Natura 2000-nätverket varit att säkerställa den biologiska mångfalden genom bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Föredraganden beklagar med rätta skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller införlivande och tolkning av Natura 2000-direktiven. Den splittrade finansieringen av biologisk mångfald är också problematisk. För de största utgifterna står Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, den gemensamma fiskeripolitiken, sammanhållningspolitiken och det sjunde ramverket för forskning. Jag välkomnar kommissionsledamotens senaste budskap om en långsiktig strategi för biologisk mångfald. Det skulle vara bra om detta budskap, och konsultationen kopplad till det, leder till formuleringen av en precis politisk målsättning och införandet av lämpliga åtgärder på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) De misslyckanden som har iakttagits i kampen för att bevara biologisk mångfald kräver ett brådskande europeiskt svar och jag anser att denna resolution bidrar till det svaret. Jag välkomnar därför den tydliga ståndpunkten om att den absolut minsta ambitionsnivån är att stoppa förlusterna av biologisk mångfald fram till 2020. Det krävs olika åtgärder för att kunna uppnå detta och i betänkandet presenteras några av dessa, av vilka jag skulle vilja betona större gränsöverskridande samarbete och värdering av biologisk mångfald, inte minst när det gäller miljö och biologi. På detta område vill jag först betona vikten av biologisk mångfald och ekosystems förmåga att mildra effekterna av klimatförändring och att anpassa sig till den. För det andra anser jag att det är viktigt att det i detta betänkande betonas att hållbar ekonomisk utveckling och skydd av naturen inte bör skiljas åt. Jag anser även att det för utvecklingen av miljöinfrastrukturen är viktigt att visa att det finns potential att skapa jobbtillfällen.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Fru talman, mina damer och herrar! EU har enorma naturresurser i form av skogsmark, trädslag, land och havslevande djur som påverkas av flera olika klimatförutsättningar och störs av onormala förhållanden. Som tur är infördes vissa begränsningar för en tid sedan och de faktorer som hindrar bevarandet av denna enorma rikedom har minskat.

Det är emellertid värt att ta hänsyn till att biologisk mångfald utgör en ideal ömsesidig kontrollmekanism mellan djur, växter och mineralkomponenter i naturen. Den tillåter bevarandet av den balans som underlättar livsmedelsvariation, förebygger vissa naturkatastrofer och underlättar kampen mot klimatförändringar och växthuseffekt. Jag stöder detta betänkande eftersom det är ett första steg bort från principuttalanden, som har ett nästan enhälligt stöd, mot aktiva åtgärder i syfte att skydda biologisk mångfald.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Statistiken för utvecklingen av biologisk mångfald är mycket oroande. Från och med nu fram till 2050 kan den takt i vilken vi förlorar arter tiofaldigas. I Europa riskerar 42 procent av däggdjuren, 43 procent av fåglarna, 45 procent av fjärilarna, 30 procent av amfibierna, 45 procent av reptilerna och 52 procent av sötvattenfiskarna att dö ut. Situationen är oacceptabel inte bara ur etisk synvinkel, utan även ur miljömässig och ekonomisk synvinkel. Därför måste kommissionen garantera att biologisk mångfald integreras bättre med olika verksamhetsområden, särskilt jordbruk, regional politik, industri, utvecklingssamarbete, forskning och innovation. EU måste även sträva efter att stärka internationella insatser för att sätta stopp för förlusten av biologisk mångfald och därmed bidra till att uppnå millennieutvecklingsmålen till 2015. Europaparlamentet har nästan enhälligt antagit detta betänkande och det kommer att behöva göra likadant när vi diskuterar reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, fiskeripolitiken eller den nya budgetplanen.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Att stoppa förlusterna av biologisk mångfald är inte endast vår moraliska plikt, eftersom förvaltningsprincipen tvingar oss att bevara planeten på ett sådant sätt att den även kan försörja framtida generationer, utan det är även en reaktion på uppenbara ekologiska och ekonomiska fakta. Färska studier visar att de ekonomiska kostnaderna av förlorad biologisk mångfald för närvarande uppgår till 50 miljarder euro per år (nästan 1 procent av EU:s BNP), vilket till 2050 kan stiga till 14 000 miljarder euro eller 7 procent av beräknad BNP per år. Det är mycket viktigt att EU spelar en aktiv roll i beslutsfattandet på global nivå när det gäller visionen och målsättningarna för biologisk mångfald efter 2010. Därför var det nödvändigt, vilket framgår i betänkandet som vi röstade igenom i dag, att skapa en vision och målsättningar när det gäller bevarande och hållbar användning av biologisk mångfald inom EU efter 2010.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om tillämpning av EU-lagstiftning som syftar till att bevara biologisk mångfald eftersom vi behöver ambitiösa åtgärder som gör att vi kan stoppa förlusterna av biologisk mångfald och återställa ekosystem. Särskilt genom att använda en strategi som genomsyrar EU:s sektorspolitik och erkänner biologisk mångfald som en förutsättning för mildrande av och anpassning till klimatförändringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) För att citera föredraganden: förlusten av biologisk mångfald hotar vår livsmedelsförsörjning, möjligheterna till rekreation och turism, förmågan att ta itu med klimatförändring och källorna till trä, läkemedel och energi. Jag håller därför med om att EU som helhet, och särskilt de områden som omfattas av EU:s politik, måste finna en hållbar strategi för att skydda biologisk mångfald och bevara ekosystem. Jag anser att detta är särskilt viktigt när det gäller jordbruk och fiske, och därför följer jag noga de reformer som nu förbereds för den gemensamma fiskeripolitiken och jordbrukspolitiken. Detta eftersom det lämpliga och hållbara bevarandet av biologisk mångfald, även om det är nödvändigt och önskvärt, inte får vara en broms för hållbarheten i och utvecklingen av jordbruk och fiske.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) FN har utnämnt 2010 till det internationella året för biologisk mångfald. Tyvärr kommer inte EU att uppnå sin målsättning för biologisk mångfald 2010. Förlusten av biologisk mångfald fortsätter i oroväckande takt. Man räknar med att förlusttakten kommer att öka tiofalt fram till 2050. I EU riskerar 42 procent av däggdjuren, 43 procent av fåglarna, 45 procent av fjärilarna, 30 procent av amfibierna, 45 procent av reptilerna och 52 procent av sötvattensfiskarna att dö ut.

I sin halvtidsutvärdering av genomförandet av gemenskapens handlingsplan för biologisk mångfald från 2008 konstaterade kommissionen att 50 procent av arterna och upp till 80 procent av livsmiljöerna av europeiskt bevarandeintresse har en ogynnsam status. Denna förlust av biologisk mångfald är oacceptabel, inte endast ur ett moraliskt utan även ur ett ekologiskt och ekonomiskt perspektiv, eftersom vi berövar framtida generationer möjligheten till en välmående biologisk mångfald. EU-politiken för att bevara biologisk mångfald måste samordnas och integreras med annan sektorspolitik, särskilt jordbruk, skogsbruk och fiske, liksom politik för förebyggande av naturkatastrofer, för att garantera maximalt skydd för biologisk mångfald.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I detta betänkande uppmärksammas tydligt ett antal viktiga frågor, bland annat ofullständigt genomförande av lagstiftningen, ofullständigt och bristfälligt införlivande i sektorspolitiken, otillräcklig vetenskaplig kunskap och uppgiftsluckor, avsaknad av politisk vilja, otillräcklig finansiering samt brist på ändamålsenligt inriktade instrument för bestämda problem som invasiva främmande arter.

I allmänhet delar vi den oro och instämmer i de krav som uttrycks i betänkandet. Vi ser positivt på att flera av de förslag som vi presenterade under debatten i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, finns inkluderade. Särskilt de som rör finansiering och integrering av biologisk mångfald i relevant sektorspolitik.

Vi kan emellertid inte låta bli att peka ut och högljutt motsätta oss att det i betänkandet finns en referens till ett förslag till ett innovativt system för betalning av ekosystemtjänster, även om detta endast är ett förslag. Det är en oacceptabel kommersialisering av naturen. Förlusten av biologisk mångfald är en av konsekvenserna av ett system, kapitalismen, som bygger på utnyttjandet och kommersialiseringen av naturen och dess tillgångar, oavsett deras naturliga förmåga till förnyelse.

Det kommer inte att gå att uppnå en rättvis och effektiv lösning på detta, eller andra miljöproblem, inom ramen för detta system.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för detta initiativbetänkande eftersom EU måste göra allt i sin makt för att stoppa förlusterna av biologisk mångfald från och med nu fram till 2020, och även återställa ekosystem. Jag anser det högst beklagligt att målsättningen med att stoppa förlusterna av biologisk mångfald till 2010 inte har uppnåtts. Kommissionen måste garantera att biologisk mångfald integreras bättre med EU:s andra verksamhetsområden, särskilt jordbruk, skogsbruk, fiske, regional politik, sammanhållningspolitik, industri, utvecklingssamarbete samt forskning och innovation.

Offentliga utgifter kommer inte automatiskt leda till att vi uppnår EU:s huvudmålsättning: därför är det viktigt att biologisk mångfald även integreras i företagens sociala ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Elie Hoarau (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Åttio procent av den biologiska mångfalden i Frankrike finns i dess utomeuropeiska territorier (de yttersta randområdena). Fyrtiotvå procent av territoriet ön Réunion har nyligen klassats som världsarv av Unesco. Detta motiverar behovet av en särskild EU-insats för att skydda biologisk mångfald i de yttersta randområdena och i utomeuropeiska territorier, och för att främja denna verkliga potential i dessa områden. I nuläget är de franska yttre randområdena och EU:s utomeuropeiska territorier inte berättigade till stöd enligt Natura 2000 och Life+. Vi måste åtgärda denna brist.

Av den anledningen föreslog jag att det borde finnas en särskild budgetpost i budgetförslaget för 2011. Denna budgetpost kommer att täcka inrättandet av ett särskilt program, BEST, för de yttre randområdena och de utomeuropeiska områdena med syfte att skydda och främja biologisk mångfald. Detta program främjades under Réunionkonferensen och stöddes av det Europeiska rådet under det franska ordförandeskapet. Det är dags att omvandla detta initiativ till en konkret verklighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Ämnet för det här betänkandet är otroligt viktigt och bevarandet av biologisk mångfald spänner över flera olika politiska områden. Många miljöfrågor är av en karaktär som befogar ingripande på EU-nivå. Samtidigt hanteras många frågor bättre på lokal nivå och subsidiaritetsprincipen måste respekteras fullt ut. I betänkandet efterlyses tydliga åtgärder för ett antal verksamhetsområden och det är viktigt att både kommissionen och medlemsstaterna tar del av detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom förlusten av biologisk mångfald är ett allvarligt hot. Biologisk mångfald har avgörande betydelse för en balanserad utveckling och fattigdomsminskning och är nödvändig för vår planet, vårt mänskliga välbefinnande, vår överlevnad och kulturella integritet. På grund av människors handlingar försvinner nu emellertid biologisk mångfald i snabbare takt än någonsin tidigare. Det skulle vara möjligt att ändra denna tendens om lokala befolkningar kunde dra nytta av en balanserad användning och ett bevarande av biologisk mångfald. Det är anmärkningsvärt att vissa sektorer främst orsakar förlust av biologisk mångfald på grund av otillräcklig hänsyn till biologisk mångfald i sektorspolitik, inklusive bevarandet av naturtillgångar, jordbruk, fiske, regional politik, markanvändningsplanering, skogsbruk, energi och transport, turism, utveckling och ekonomiskt samarbete.

Det är relevant och nödvändigt att stoppa förlusterna av biologisk mångfald i Europa. Politik på nationell och europeisk nivå bidrar till att nå denna målsättning. Mycket av denna politik är avsedd för särskilda ändamål för att skydda viktiga djurarter och livsmiljöer, men för att bevara biologisk mångfald är det viktigaste att ta hänsyn till denna genom att utarbeta och tillämpa en strategi för respektive verksamhetsområde. Jag är nöjd med målsättningen att inom EU fram till 2020 stoppa förlusterna av biologisk mångfald och upprätthålla ekosystemtjänster så långt som möjligt, och öka EU:s bidrag till att hindra globala förluster av biologisk mångfald.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) 2010 är det internationella året för biologisk mångfald. Med betänkandet av Esther de Lange drar parlamentet positiva slutsatser för bevarandet av biologisk mångfald.

Jag stöder detta framtidsorienterade betänkande eftersom jag är säker på att initiativen för bevarande av biologisk mångfald är viktiga för att undvika framtida konflikter. En välmående miljö, biologisk mångfald, skydd av fertil jord och rena vattendrag är de grundläggande kriterierna för att garantera livsmedelsförsörjning även för världens framtida generationer. Utan jordbrukare är biologisk mångfald emellertid otänkbart. Jordbruket bidrar redan med mycket till bevarandet av miljön och klimatet, till exempel genom att binda koldioxid i jorden. För att kunna behålla denna jordbruksservice i allmänhetens intresse behövs erkännande och stöd i framtiden. Mot bakgrund av ökande asfaltering och cementering av jordbruksmark för landsvägar, byggnader och industrianläggningar behöver vi åtgärder för att skydda jordbruket i hela Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom jag anser att kampen mot förlusten av biologisk mångfald och den fortsatta förstörelsen av ekosystem, med hjälp av en strategi för hållbar utveckling, måste vara en av hörnstenarna i EU:s lagstiftande verksamhet. Biologisk mångfald är grundläggande för människans existens på jorden och för framtida generationers välfärd. Av just denna anledning röstade jag för betänkandet.

Enligt all tillgänglig statistik kommer, om vi inte vidtar nödvändiga åtgärder för att stoppa förlusterna av biologisk mångfald orsakad av mänsklig aktivitet, vår natur att vara oåterkalleligt skadad 2050. EU har satt upp några minimimålsättningar för att stoppa förlusterna av biologisk mångfald till 2020 utifrån en strategi som är förenlig med strategier för att bekämpa fattigdom och hunger och mildra klimatförändring. Vi har även uppmanat kommissionen att garantera biologisk mångfald en mer framträdande plats inom andra av EU:s verksamhetsområden.

Utöver det finansiella programmet för miljön, Life+, behöver vi även fastställa nya instrument som är förenliga med strategier inom områden som fiske, jordbruk och miljö i allmänhet. Jag stöder helt en omfattande informationskampanj i ämnet, riktad till EU:s medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den våldsamma förlusttakten av biologisk mångfald orsakad av människan är oroväckande. Biologisk mångfald bör ses som en pålitlig barometer för miljöns tillstånd. EU står inför en alarmerande förlust av biologisk mångfald, där 42 procent av däggdjuren, 43 procent av fåglarna, 45 procent av fjärilarna, 30 procent av amfibierna, 45 procent av reptilerna och 52 procent av sötvattenfiskarna riskerar att dö ut. Därför anser jag att den lagstiftning som just införts är viktig och nödvändig för bevarandet och förstärkandet av biologisk mångfald. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Jag instämmer helt med författarna till detta betänkande, om att bevarandet av biologisk mångfald inte bara är en moralisk plikt, utan att det även har ett ekologiskt och ekonomiskt värde och en mycket viktig roll i att mildra klimatförändringar. Jag anser att förslagen till förändringar i Natura 2000 är just vad vi behöver.

Detta gäller särskilt de förslag som betonar utarbetandet av motståndskraftiga ekosystem som kan hantera stress och som fyller värdefulla ekosystemfunktioner, och inte bara de som syftar till att skydda livsmiljöer och arter inom programmet. Vi måste även förstå hur de medlemsstater som företar stora infrastrukturprojekt resonerar. Det är viktigt att utarbeta en vettig kompromiss mellan miljöskydd och utbyggnad av infrastruktur. Utveckling får inte ske på bekostnad av naturen, men naturen får inte heller hindra utvecklingen.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag stöder Esther de Langes betänkande eftersom det tar upp ett ämne som är känsligt, viktigt och avgörande för att vår jord, och därmed framtida generationer, ska överleva. Behovet att bevara den biologiska mångfalden och förhindra att den försvinner förstärker också politiken för anpassning till klimatförändringar och den globala kampen mot hungersnöd samt stödet till livsmedelssäkerhet.

Parlamentet behöver därför verkligen ta tag i den här frågan, särskilt mot bakgrund av att man inte lyckades uppnå 2010 års mål att stoppa förlusten av biologisk mångfald, ett mål som nu har utsträckts till 2020 i enlighet med rådets och kommissionens riktlinjer. Jag instämmer i föredragandens varning till alla institutioner och till medlemsstaterna, vilka uppmanas att spela en ledande roll när det gäller att inrätta seriös lokal politik för att genomföra EU:s riktlinjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar verkligen detta betänkande om att genomföra EU-lagstiftning för att bevara den biologiska mångfalden. Det är ett resultat av den betydelse som vi alla tillmäter den biologiska mångfalden på miljöområdet men även på det ekonomiska och sociala området, och inom så vitt skilda sektorer som jordbruk, fiskeri och turism, och det understryker denna betydelse.

I dag skulle jag vilja betona en annan fråga som, även om den inte utelämnats i debatten, ändå inte har fått någon riktig uppmärksamhet. Jag tänker på det inneboende värdet av biologisk mångfald och den moraliska skyldighet vi har att skydda och försvara den. Detta är upp till mänskligheten, som har det största inflytandet över den biologiska mångfalden och det största ansvaret för att bevara den, att se till att kommande generationer kan njuta av och ta hand om den. EU genomför sina skyldigheter genom att lagstifta om att bevara den biologiska mångfalden. Den här frågan förtjänar utan tvekan mitt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Förlusten av biologisk mångfald fortsätter i oroväckande takt: Det beräknas att arterna världen över för närvarande dör ut i en takt som är mycket högre än den naturliga utdöendetakten. Kommissionen har konstaterat att 50 procent av arterna och upp till 80 procent av livsmiljöerna av europeiskt bevarandeintresse försvinner.

Målet att hejda förlusten av biologisk mångfald är mycket viktigt i samband med klimatförändringarna, eftersom ekosystemen på land och i havet absorberar omkring hälften av de antropogena koldioxidutsläppen. Tyvärr har internationella och europeiska initiativ och överenskommelser som syftar till att hejda förlusten av biologisk mångfald inte uppnått några större resultat enligt mitt sätt att se, och Europas allmänhet förefaller inte vara tillräckligt informerad i detta hänseende.

I år har nya initiativ föreslagits för att hejda försämringen av ekosystemen, och kommissionen har lagt fram fyra politiska alternativ som även innefattar återställande av den biologisk mångfalden på global nivå. I slutet av 2010 hoppas jag vi får uppleva att ett förslag till ny EU-strategi för biologisk mångfald offentliggörs som också innefattar lagstiftningsförslag. I sina slutsatser av den 15 mars godkände Europeiska rådet (miljö) ett nytt kapacitetsmål för att stoppa förstörelsen av ekosystemen i EU senast 2020.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) År 2010 har utsetts till året för biologisk mångfald över hela världen. Biologisk mångfald som världens naturkapital är nödvändigt för mänskligt liv på jorden och samhällenas välfärd, både direkt och indirekt genom dess ekosystemtjänster. Jag vill betona betydelsen av att bevara den biologiska mångfalden i genomförandet av Europa 2020-strategin, inte enbart på grund av dess sysselsättningspotential, utan även på grund av att den bidrar till en effektiv och hållbar användning av naturresurserna. Jag är oroad över att man misslyckats med att uppnå det globala målet att minska förlusterna av biologisk mångfald fram till 2010, enligt definitionen från världstoppmötet om hållbar utveckling 2002, och 2015-målet om att minska fattigdomen och hungern och förbättra folkhälsan och människors välbefinnande, i enlighet med millenieutvecklingsmålen. Jag tror att huvudskälet till att EU:s medborgare inte agerar när det gäller att bekämpa förlusten av biologisk mångfald är deras brist på kunskap, vilket framhölls i en Eurobarometerundersökning nyligen: Endast 38 procent av EU:s befolkning vet vad begreppet ”biologisk mångfald” innebär, medan 28 procent känner till det men vet inte vad det betyder. Bara 17 procent tror att tillbakagången för den biologiska mångfalden redan nu drabbar dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Mänsklig verksamhet orsakar minskad biologisk mångfald i en rasande takt. I Europa är närmare hälften av däggdjuren hotade och situationen för fåglar är liknande. Om utvecklingen fortsätter i samma takt som under de senaste årtiondena kommer det att leda till en oåterkalleligt skadad natur. Eftersom jag är djupt oroad över den nuvarande situationen och eftersom den internationella politiska agendan inte tar upp kampen mot den minskade biologiska mångfalden så snabbt som skulle behövas stöder jag betänkandet från min kollega Esther de Lange. I betänkandet föreslås flera idéer för att öka kampen för att hejda förlusten av biologisk mångfald i Europa och man vill inrätta en specifik politik för att stödja investeringar – från allmänheten lika väl som från den privata sektorn – vilket får en positiv inverkan på den biologiska mångfalden samtidigt som de som förstör den måste minskas. För att kampen verkligen ska bli effektiv är det uppenbart att den från EU:s sida måste åtföljas av internationella handlingar, och det är absolut nödvändigt att kommissionen och medlemsstaterna stöder införlivandet av skyddet av den biologiska mångfalden i globala processer såsom millenieutvecklingsmålen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (FR) EU måste ta ansvar för det bedrövliga misslyckandet med 2010-strategin när det gäller att bekämpa förlusten av biologisk mångfald. Från och med nu är det upp till alla beslutsfattare att inte upprepa samma misstag fram till 2020, utan i stället åstadkomma något mer än avsiktsförklaringar och skrida till handling. Parlamentet uppmanar därför framför allt till ett snabbt genomförande av tre nyckelåtgärder: tillämpa ett integrerat synsätt inom alla politikområden (jordbruk, fiske, transporter, industri, etc.), sätta stopp för medlemsstaternas överträdelser av europeisk miljölagstiftning och avsätta 0,3 procent av BNP till åtgärder för att skydda den biologiska mångfalden.

Parlamentets omröstning om detta betänkande är en utmärkt början. Nu återstår det för rådet och kommissionen att ta över stafettpinnen och se till att dödläget när det gäller ramdirektivet om jord bryts utan ytterligare ståhej, att det finns tillräckligt med medel för att hantera Natura 2000-områden och att biologiska orsakssamband för statligt stöd genomförs. Låt oss inte dölja det faktum att det fortfarande finns dödlägen som beror på en framgångsrik strategi för att hejda förlusten av biologisk mångfald även innefattar en fördjupad genomgång av vår modell för ekonomisk utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Jag stödde helhjärtat förslaget till resolution om biologisk mångfald och mångfalden när det gäller växt- och djurarter eftersom det kommer att sporra regeringsföreträdare att agera. År 2010 är året för biologisk mångfald. Under de senaste 40 åren har den biologiska mångfalden minskat med en tredjedel. Närmare hälften av alla däggdjur och fåglar hotas av utrotning. Europaparlamentet vill att nedgången i biologisk mångfald ska hejdas senast 2020.

Från och med nu måste vi därför titta på alla europeiska bidrag och all politik när det gäller deras inverkan på den biologiska mångfalden, så att medel kan styras till åtgärder som påverkar miljön positivt. Den tionde konferensen om konventionen om biologisk mångfald kommer att äga rum i mitten av oktober. Problemet med det är att Europas miljöministrar kommer att fastställa EU:s inställning först fyra dagar innan konferensen om biologisk mångfald inleds. Redan i mitten av mars 2010 när CITES-konferensen ägde rum var det uppenbart att ett mer omfattande samråd i förväg verkligen behövdes. Att besluta om EU:s inställning fyra dagar innan en konferens inleds är verkligen alltför sent för att skapa allianser med länder som tänker likadant. Frågan om biologisk mångfald måste hamna högre upp på den europeiska agendan. Skyddet av den biologiska mångfalden måste integreras i vår politik för jordbruk och fiske och tillräckliga ekonomiska medel behöver ställas till förfogande för att skydda naturen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Skyldigheten att skydda våra resursers biologiska mångfald är en etisk fråga, med tanke på det ökande hotet mot ekosystemen och risken för oåterkalleliga skador på miljön. Oron kring bevarandet av den biologiska mångfalden har också en social och ekonomisk grund eftersom hållbar utveckling är kopplad till ekonomisk stabilitet. Det är därför avgörande att integrera målsättningen att skydda den biologiska mångfalden i de olika åtgärdsområdena på EU-nivå, inte minst i kampen mot klimatförändringarna, målsättningarna för Europa 2020-strategin och målsättningen med att skapa sysselsättning. Finansieringen som behövs för detta måste göras tillgänglig.

Jag kan inte låta bli att nämna den avgörande roll som fisket spelar i ett land som Portugal, och jag förespråkar därför att den gemensamma fiskeripolitiken ska underlätta efterlevnaden av lagstiftning som är tillämplig på biologisk mångfald och som syftar till att göra sektorn hållbar. Inom andra verksamhetsområden, såsom jordbruk, skogsbruk, turism, forskning och innovation, som är väsentliga i de yttersta randområdena, kräver sysselsättningspotentialen att en hållbar ekonomi och ekologiska samband utvecklas, tillsammans med en politik för ett effektivt utnyttjande av resurser, och för hållbar konsumtion och produktion.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Det är beklagligt att EU inte har nått sina mål att hejda förlusten av biologisk mångfald senast 2010, eftersom skyddet av den biologiska mångfalden är av stor betydelse av såväl etiska som ekologiska och ekonomiska skäl.

Det är en fråga som inte enbart kan bygga på offentliga utgifter. Den ska också vara en del av företagens strategier för samhällsansvar i hela EU för att stoppa ytterligare förstörelse av ekosystemen och reparera dem när det är möjligt. Jag har stött förslaget att hejda förlusten av biologisk mångfald senast 2020, särskilt som min valkrets Wales har en så stor variation av ekosystem att erbjuda.

Jag anser också att om EU uppnår detta mål kan vår union bli en global ledare när det gäller arbetet för att skydda och bevara vår biologiska mångfald och visa för utvecklingsländerna att vi satsar på 2015 års millenieutvecklingsmål.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. (FR) År 2010 skulle bli det år då Europeiska unionen äntligen skulle bry sig om den biologiska mångfalden. Strategin på området är ett bedrövligt misslyckande trots de åtaganden unionen upprepade gånger har gjort, framför allt sedan 2001, för att hantera utrotningshoten mot ett stort antal arter.

Jag stödde därför Esther de Langes betänkande som antogs av Europaparlamentet den 21 september. I betänkandet fördöms EU:s medelmåttiga resultat och Europeiska kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att äntligen gå från ord till handling.

I betänkandet anges framför allt tre huvudåtgärder som snarast bör genomföras: Ett integrerat synsätt på biologisk mångfald inom alla aktuella politikområden (jordbruk, fiske, transport, etc), medlemsstaternas tillämpning av och anpassning till gemenskapens miljölagstiftning och ökad finansiering av åtgärder inom detta område utöver det som lämnas via Life-instrumentet. För närvarande lämnar emellertid medlemsstaterna inte tillräckligt stöd till Life-projekten.

Utöver detta måste våra medborgare göras medvetna om läget för den biologiska mångfalden och de allvarliga risker som hotar våra ekosystem. Endast 17 procent av EU:s medborgare är medvetna om att den biologiska mångfalden allvarligt har gått tillbaka.

 
  
  

Betänkande: João Ferreira (A7-0227/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) I somras fick vi otaliga nyhetsrapporter om två miljökatastrofer som drabbade två länder, Ryssland och Pakistan.

Dessa är visserligen oförutsedda och okontrollerbara naturkatastrofer, men mänsklig verksamhet bidrar ibland till att förvärra miljöförstöringen. Föroreningar, surt regn, industriföroreningar, jordskred som orsakas av problem i anslutning till stads- och markplanering och ökenspridningen inom vissa områden är bara några konsekvenser av vår verksamhet.

Med tanke på att naturkatastrofer äventyrar ekosystem och biologisk mångfald, påverkar hållbar utveckling och utsätter den sociala sammanhållningen för risker är det avgörande att sprida goda förebyggande tillämpningar och öka kunskapen om den lokala geografiska, ekonomiska och sociala situationen.

Det är också viktigt att kartlägga faror och risker i Europa, uppmuntra till användning av goda hållbara tillämpningar inom jordbruk och industri och stärka förbindelserna mellan de olika systemen för tidig varning. Jag anser också att man måste överväga att mobilisera EU:s nuvarande solidaritetsfond på ett snabbare och mer flexibelt sätt och ytterligare förenkla de administrativa reglerna så att situationer med naturkatastrofer kan hanteras så snabbt som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för João Ferreiras betänkande som är ett viktigt steg när det gäller att hantera naturkatastrofer, eftersom man där kombinerar förebyggande av katastroferna, orsakerna och faktorerna som ökar sårbarheten för dem och inrättandet av en gemensam EU-fond. Vi vet att det är bättre att förebygga än att bota. Jag anser därför att man genom att minska risken för katastrofer kan bidra till att rädda liv.

Av den anledningen har jag lämnat in ett ändringsförslag, som också har fått stöd, där jag har bett att finansieringsmetoder ska tas fram för att stödja åtgärder som är involverade i förebyggande av katastrofer, utvärdera och minska riskerna innan en katastrof inträffar och som ska syfta till att erbjuda mikrofinansiering och makroförsäkring för grupper med låga inkomster.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Stormen Xynthia, översvämningar på Madeira, skogsbränder i Grekland – Europas medborgare prövas regelbundet av naturkatastrofer med oförutsebara mänskliga och ekonomiska konsekvenser. Detta initiativbetänkande från parlamentet påminner oss om ”att ett proaktivt tillvägagångssätt är effektivare och mindre kostsamt än ett tillvägagångssätt som grundar sig på att man enbart reagerar vid katastrofer” och det innehåller en förteckning över åtgärder som bör vidtas. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är mycket användbart och att Europeiska kommissionen borde låta sig inspireras av det så snart som möjligt, särskilt när det gäller förebyggande av skogsbränder. Nästa steg borde nu vara att inrätta en europeisk styrka för civilskydd som kan hjälpa medlemsstaterna att hantera stora naturkatastrofer.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta dokument. De senaste åren har EU:s medlemsstater brottats med ett stort antal katastrofer. Vi behöver därför öka betydelsen av förebyggande åtgärder. Eftersom det är medlemsstaterna som huvudsakligen och först och främst är ansvariga för att skydda sina medborgare, och för att förebygga katastrofer är ett utökat samarbete inom det förebyggande området högst motiverat, precis som förbättrad samordning av insatserna, ökad solidaritet och ömsesidigt stöd. Jag instämmer i dokumentets förslag att det är nödvändigt att utarbeta en lämplig finansiell ram på EU-nivå för att förebygga naturkatastrofer och sådana som människan orsakat, vilket skulle stödja och förena befintliga instrument, inbegripet inom sammanhållningspolitiken, regionalpolitiken och politiken för landsbygdsutveckling. Det är mycket viktigt att medlemsstaterna förbättrar sin forskning och utveckling inom området förebyggande och hantering av katastrofer, men också förbättrar samordningen och samarbetet mellan medlemsstaterna på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Betänkandet är nära förbundet med betänkandet om biologisk mångfald och jag har naturligtvis röstat för det. Katastrofer är gränsöverskridande. Vi behöver därför ett europeiskt nätverk där nationella, regionala och lokala myndigheter kan samarbeta. Jag har med min röst stöttat idén att Solidaritetsfonden behöver ses över. Jag röstade också för en gemensam metod för kartläggning av faror och risker.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Eftersom siffrorna visar på en extremt snabb ökning av antalet naturkatastrofer de senaste åren tillsammans med enorma ekonomiska och sociala kostnader, måste medlemsstaterna i större grad ägna sig åt forskning och utveckling för att förebygga liknande händelser i framtiden och minska deras antal. På samma sätt måste medlemsstaterna initiera specifika system för samordning och samarbete. Det är därför viktigt att å ena sidan förbättra systemen för tidig varning i medlemsstaterna, inleda och konsolidera befintliga förbindelser mellan de olika systemen för tidig varning, och å andra sidan granska och ta fram anpassningsåtgärder både för landsbygden och städerna, med tanke på de allt fler extrema väderhändelserna. Katastrofernas omfattning och upprepning blir ofta mer sannolika genom politik som försämrar förhållandet mellan människan och miljön.

Förebyggandet av dessa katastrofer behöver införlivas i den viktiga sektorspolitiken för att främja ett balanserat markutnyttjande och ekonomisk utveckling som står i samklang med naturen. En finansiell ram för att förebygga katastrofer behöver inrättas på EU-nivå och den bör komplettera befintliga instrument, bland annat de som gäller EU:s politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. (FR) Under de första sex åren av EU:s solidaritetsfond inkom 62 ansökningar om ekonomiskt stöd. Närmare en tredjedel av dessa gällde naturkatastrofer som beskrevs som ”stora katastrofer”.

Jag är exempelvis mycket nöjd med Solidaritetsfondens insatser i min region Bretagne efter stormen Xynthia. Den europeiska solidariteten är avgörande för att på bästa sätt kunna hantera de ekonomiska, sociala, miljömässiga och mänskliga konsekvenserna av naturkatastrofer.

Föredraganden påminner oss om att förebyggande av katastrofer måste prioriteras i samarbetet mellan medlemsstaterna inom detta område. Ett förslag har därför lagts fram om att utforma ett nätverk av nationella, regionala och lokala myndigheter för att utbyta goda tillämpningar när det gäller förebyggande åtgärder. Jag håller också med föredraganden om att det behöver inrättas en ekonomisk ram på EU-nivå som är avsedd att förebygga naturkatastrofer, i syfte att stärka och samordna nuvarande instrument.

Sammanhållningspolitiken spelar en avgörande roll när det gäller att förebygga katastrofer. Den bidrar till att minska skillnaderna mellan regioner på detta område, framför allt genom att förbättra kapaciteten i regioner som är särskilt utsatta för risker.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Allt oftare bevittnar vi naturkatastrofernas destruktiva krafter. Jag röstade för resolutionen som pekar på flera viktiga åtgärder. Av dessa skulle jag vilja betona samarbetet mellan medlemsstaterna för att dela med sig av praktiska kunskaper när det gäller katastrofhantering, med särskild betoning på förebyggande insatser. Nationella enheter för undersökning och utveckling bör också ha ett system för samordning på denna nivå.

Jag välkomnar även erkännandet av naturförhållanden och begränsningar i isolerade regioner, områden med låg befolkningstäthet, områden som är föremål för avfolkning, bergsområden och områden som är belägna utmed gränser liksom de yttersta randområdena. Dessa regioner borde faktiskt uppmärksammas särskilt.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Både naturkatastrofer och sådana katastrofer som orsakats av människor har ökat kraftigt i antal och omfattning de senaste årtiondena inom EU. Enligt uppgifter från FN fortsätter denna sårbarhet att öka, bland annat beroende på klimatförändringar, intensivutnyttjande av jordar och industriell utveckling samt stadsutveckling.

Det finns redan flera olika EU-instrument som omfattar flera förebyggande aspekter. Dessa instrument har emellertid visat sig otillräckliga och emellanåt har nivån på genomförandet lämnat mycket att önska, och man har ifrågasatt om EU verkligen tillämpar ett verkligt strategiskt synsätt på katastrofförebyggande.

Även om ansvaret för att skydda sin befolkning och förebygga katastrofer huvudsakligen är medlemsstaternas, är detta företeelser som inte följer nationella gränser utan är gränsöverskridande i de flesta fall. Det är därför avgörande att ett effektivt, solidaritetsbaserat synsätt främjas på EU-nivå. Jag är övertygad om att ett proaktivt tillvägagångssätt ger ett effektivare och mindre kostsamt resultat än en strategi som enbart reagerar på katastrofer.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om ökad ofrivillig migration från regionerna som har drabbats av miljöförstöring, där denna typ av flyktingar behöver åtnjuta skydd och hjälp för att återvända.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Jag anser att företrädarna för jordbruket behöver engageras i katastrofhanteringen för att utvärdera och genomföra åtgärder som är lämpliga för den faktiska situationen inom denna sektor. Detta är nödvändigt för att samordna befintliga resurser effektivare och därmed förstärka EU:s omedelbara insatskapacitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Efter tsunamin i Indiska oceanen 2004, jordbävningen i Haiti i januari 2010 och stormen Xynthia i februari kan man undra hur många ytterligare tragedier som måste ske innan vi får ett system inom gemenskapen för att förebygga naturkatastrofer? Naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor blir allt vanligare och vi måste därför se till att nationella åtgärder blir effektivare och bättre samordnade och att EU:s åtgärder blir mer flexibla. Utöver förebyggandet vill jag återigen påpeka att sedan 2006 har vi haft en rapport från Michel Barnier om att inrätta en snabbinsatsstyrka för att bemöta naturkatastrofer. Vad hindrar oss från att anta den? Och vad hindrar oss från att använda den?

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det är uppenbart att naturkatastrofer sker oftare i Europa för närvarande, och det kräver förebyggande, reaktion och samordnade lösningar på europeisk nivå. De olika insatserna vid dessa katastrofer bör kompletteras med ett underliggande antagande om denna samordning. Jag anser också att det är viktigt att bedöma solidaritetsfonden och se över hur den används så att den kan vara mer flexibel och anpassningsbar när det gäller särdrag och skillnader bland de regioner som den är avsedd för.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Det ökande antalet naturkatastrofer har påverkat EU:s medlemsstater, många av dem i stor omfattning. De senaste sex åren har EU:s solidaritetsfond mottagit 62 ansökningar om ekonomiskt stöd från 21 olika länder. Dessa naturkatastrofer äventyrar den biologiska mångfalden, påverkar hållbar utveckling och riskerar den sociala sammanhållningen. Flykten från landsbygden och ökenspridningen är några skäl till dessa katastrofer och samtidigt förvärras dessa företeelser av sådana katastrofer. Klimatförändringarna kommer att göra naturkatastroferna ännu värre. Lösningen består av förebyggande och stöd till de mest sårbara regionerna. Förebyggandet måste ingå i ett system för samarbete och samordning på europeisk nivå och samtidigt stärka den europeiska solidariteten. Jag förespråkar därför en lämplig ekonomisk ram för förebyggande av katastrofer. Denna ram måste stärka och uppmuntra förbindelserna mellan nuvarande instrument och sammanhållningspolitik, politik för landsbygdsutveckling, regionalpolitik, solidaritetsfonden, det sjunde ramprogrammet och Life+programmen. Nästa budgetplan måste tydligt återspegla detta mål. Jag hävdar också att vi behöver se över solidaritetsfondens förordningar och anpassa kriterierna för bidragsberättigande till respektive regions och katastrofs särdrag.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det är särskilt viktigt att anta detta betänkande i år då flera europeiska länder drabbats av katastrofer som haft djup inverkan på deras befolkningar, territorier, ekonomier och miljöer. Detta har bidragit till bättre offentlig förståelse av betydelsen av katastrofförebyggande och till kollektiv medvetenhet om betydelsen av att stärka den. Vi har nyligen kollationerat erfarenheterna av dessa katastrofer och analyserat deras orsaker och konsekvenser, vilket är viktiga beståndsdelar i detta betänkande.

Vi försökte få med en rad riktlinjer och rekommendationer i betänkandet som kan tillämpas på olika typer av katastrofer. Den tydliga signalen med bred samstämmighet om betänkandet under diskussionen och omröstningen innebär att Europeiska kommissionen och rådet nu måste omsätta de åtgärder som nu föreslagits i praktiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. (EN) Jag vill tacka parlamentsledamoten Ferreira för hans initiativ att lägga fram ett förslag till resolution från Europaparlamentet om denna fråga som är högst relevant och betydelsefull. Som polsk medborgare har jag sett och har erfarenhet av de traumatiska effekterna av naturkatastrofer – särskilt översvämningar – på mitt lands allmänna välbefinnande. Som EU-medborgare erkänner jag dessutom betydelsen av ett solidaritetsbaserat system för förebyggande på europeisk nivå. Låt mig också ta tillfället i akt för att betona att vi har konkreta instrument som tvingar medlemsstaterna att utveckla förebyggande system mot naturkatastrofer – mer exakt översvämningsdirektivet.

Exemplet med Polen nyligen visar på konsekvenserna om man inte korrekt genomför denna rättsakt. Naturkatastrofer särbehandlar inte och det bör inte heller satsningarna på förebyggande eller insatser göra. Jag är övertygad om att när det handlar om mänskligt liv liksom miljö, ekonomi och säkerhet för en nation eller en region, blir frågan mindre politisk och mer moralisk. Det är enligt detta synsätt som jag tillsammans med mina kolleger skulle vilja rösta ”ja” till detta förslag till resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Bränder i Portugal, översvämningar i Sachsen, skogsbränder i Grekland, Xynthia i västra Frankrike – de senaste åren har visat hur viktigt det är att ha en verklig europeisk strategi för att hantera naturkatastrofer, och hur användbart det skulle vara: En strategi för förebyggande, men även en strategi rörande Europeiska unionens insatser och reaktionsförmåga vid sådana katastrofer. Jag röstade därför bestämt för detta betänkande, som kräver ett europeiskt synsätt på frågan som är gemenskapsbaserad, global, samordnad och balanserad, i enlighet med den grundläggande principen om europeisk solidaritet. Jag hoppas verkligen att kommissionen snabbt kommer att lägga fram specifika förslag för att stärka samarbetet och utbytet av erfarenheter mellan medlemsstater på detta område, och för att möjliggöra bättre kommunikation mellan behöriga myndigheter, förbättra förfaranden, påskynda utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond och framför allt se till att katastrofförebyggandet ingår i Europeiska unionens nästa budgetplan.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) I João Ferreiras betänkande betonas det stora antalet möjliga orsaker till katastroferna och bland dessa är de potentiellt allvarligaste på lång sikt olyckor som innefattar radioaktivt material. Stora områden inom EU lider i dag fortfarande av sviterna efter Tjernobylkatastrofen och jag är övertygad om att det inte finns något sådant som säker kärnenergi. Ett antal regeringar inom EU är helt inriktade på att bygga nya kärnkraftverk och därmed helt enkelt öka risken för framtida kärnolyckor. Mitt parti och den skotska regeringen är fortsatt bestämt av den uppfattningen att vårt energibehov måste bygga på andra källor än kärnkraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag samtyckte till betänkandet eftersom EU:s medlemsstater de senaste åren har kämpat mot ett antal katastrofer som har haft avsevärd och bestående inverkan på miljön och ekonomin hos den berörda befolkningen. Skadorna är ofta svåra att bedöma när man talar om förlusten av människoliv. I betänkandet betonas att förordningen om solidaritetsfonden behöver ses över och att en lämplig ekonomisk ram för förebyggande av katastrofer behöver inrättas, med lämpliga ekonomiska resurser för att förebygga och bekämpa katastrofer. Detta skulle stärka och förena befintliga instrument som sammanhållningspolitik, politik för landsbygdsutveckling, regionalpolitik, solidaritetsfonden, det sjunde ramprogrammet och Life+programmen. I betänkandet uppmanas Europeiska kommissionen att bedöma möjligheten att föreslå en mer systematisk sammanslagning av tillgängliga resurser för att effektivisera mekanismerna för förebyggande inom hela EU. Jag är glad att man äntligen erkänner att ett europeiskt offentligt försäkringssystem för jordbruket behöver inrättas. Kommissionen bör lägga fram ett förslag till ett europeiskt offentligt försäkringssystem för att bättre hantera risken och jordbrukarnas instabila inkomster som beror på naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor. Systemet bör vara ambitiösare än den nuvarande modellen för att undvika en rad olika försäkringssystem inom EU, något som skapar stora obalanser mellan jordbrukarnas intäkter. Jag anser att ett system med minimikompensation för naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor snarast också ska vara tillgängligt för jordbrukare i hela EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Den europeiska ramen för katastrofförebyggande skulle vara mycket användbar när det gäller att förebygga naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor. Södra och västra Irland drabbades av flera katastrofer förra året och detta initiativ är mycket viktigt. Jag välkomnar satsningen på utbildning och medvetandehöjande åtgärder och planerna på att förstärka verktyg för tidig varning. Betänkandet har starkt betonat förebyggande och har understrukit nationella, regionala och lokala myndigheters viktiga roll när det gäller förebyggande. Dessa myndigheter befinner sig närmast när naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor inträffar och de bör därför få en nyckelroll när det gäller att förebygga dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Våra länder har drabbats av katastrofer med ödeläggande effekter på samhällen och ekosystem. Omfattningen av dessa katastrofer återspeglas i de allt vanligare extrema klimatsituationerna och inte minst mänskliga fel i balanserad regional planering. Betänkandet går i rätt riktning genom att erkänna den avgörande betydelse som EU:s förebyggande arbete har. Det gäller även betoningen på behovet av samarbete och samordning mellan medlemsstaterna.

Det är emellertid också viktigt att förstärka Europeiska unionens förmåga till specifika lösningar, nämligen genom att åta sig att använda instrument för att förebygga och bekämpa katastrofer på europeisk nivå som är kopplade till medlemsstaternas strategier, men även till lokala och samhälleliga strategier. Om vi vill få de bästa resultaten och det mest intelligenta utnyttjandet av resurser får ingen insatsnivå glömmas bort och insatserna måste komplettera varandra.

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. (IT) Betänkandet om kommissionens meddelande ”En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer” bör godkännas utan några särskilda kommentarer. Ett fortlöpande ömsesidigt utbyte av information och goda tillämpningar skulle definitivt förbättra den vetenskapliga kunskapen och förbättra allas förmåga att ingripa.

Gränsöverskridande samarbete på flera nivåer, såväl makroregionalt som regionalt, skulle göra de förebyggande metoderna effektivare. Det är också mycket viktigt att betona betydelsen av frivilliga åtgärder och därför bör samarbetet mellan medlemsstaterna öka.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Förebyggande av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor bör vara en av EU:s prioriteringar, även om det inte är någon lätt uppgift. I allt större utsträckning hävdas att intensiv markanvändning, okontrollerad industriell tillväxt och stadstillväxt, flykten från landsbygden, ökenspridningen och allt extremare klimatförhållanden, bland annat har lett till att medlemsstaterna blivit mer sårbara för katastrofer, både naturkatastrofer och sådana som människor orsakat. Det är därför viktigt att vi alla går samman och bekämpar de tidigare nämnda faktorerna så att irreparabla katastrofer – som orsakar stor skada på egendom och skördar dödsoffer – inte inträffar lika ofta.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (LV) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att frågan om att förebygga katastrofer orsakade av människor är extremt viktig. Det är absolut avgörande att öka finansieringen av program som syftar till att bevara naturresurserna i Europa. Skogar, sjöar, floder – alla har de blivit affärstillgångar. Vi behöver inrätta en gemensam ram inom EU utöver denna resolution och strikt hålla tillbaka denna okänsliga konsumentattityd gentemot naturresurserna.

Jag har stött på denna attityd i min region Lettgallen där skogsmarker förstörs barbariskt. Den lettiska staten ”torpederar” EU-projekt som syftar till att bevara sjöar och floder. Lettisk lagstiftning möjliggör utrotning av sällsynta fiskarter och ingen tar ansvar för detta. Jag röstade för, med förhoppningen att denna signal från EU ska nå den lettiska regeringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Ökande förekomst av extrema väderförhållanden orsakar allvarliga naturkatastrofer inom EU och drabbar landsbygdsbefolkningen särskilt hårt. Det är medlemsstaternas ansvar att lägga mer resurser på bistånd och förebyggande av katastrofer.

Det är framför allt viktigt att se till att offren för dessa katastrofer får snabbt stöd, även ekonomiskt, när de befinner sig i svårigheter. Den idealiska lösningen skulle vara samarbete mellan alla medlemsstater i EU för att dela med sig av expertkunskaper och praktiska åtgärder. Jag har avstått från att rösta eftersom jag anser att betänkandet är alltför brett formulerat och inte föreslår vilka specifika åtgärder som ska vidtas.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom översvämningarna som drabbade nästan hela Europa i våras och somras, för att inte tala om de översvämningar som drabbar vissa medlemsstater varje år, har visat hur viktigt katastrofförebyggande är. Jag röstade också för detta betänkande eftersom det ger förhållandet mellan naturkatastrofer och jordbruk en nyckelroll, och föreslår grundläggande lösningar på problem vi står inför.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Europeiska unionens medlemsstater har de senaste åren drabbats av naturkatastrofer som har fått tragiska konsekvenser. För flera månader sedan var Polen och andra länder offer för en ödeläggande översvämning. Det går inte en månad utan att media rapporterar om en katastrof som har drabbat Europas invånare. Vi behöver anstränga oss och tänka på vad vi kan göra för att kunna förebygga naturkatastrofer.

I betänkandet visas med rätta att de grundläggande orsakerna till naturkatastrofer är människans fördärvade förhållande till den omgivande naturmiljön. Jag stöder även betänkandets förslag att skapa en lämplig ekonomisk ram inom Europeiska unionen för att skydda mot katastrofer orsakade av människor. Jag anser också att förslaget att stärka samarbetet mellan nationella, regionala och lokala myndigheter när det gäller bekämpning av naturkatastrofer är välfunnet.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade i dag i parlamentet för betänkandet om förebyggande inom EU av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor. Det är ett mycket viktigt initiativ som kommer att göra stor nytta när det gäller att förebygga olyckor som skogsbränder, översvämningar, nyckfulla väderproblem och tekniska och industriella olyckor. Grundmålsättningen är att skapa en lämplig finansieringsram för förebyggande av katastrofer, som ingår i budgetplanen för 2014-2020 och särskilt betonar stöd till de mest isolerade och glest befolkade regionerna. I betänkandet försöker man huvudsakligen skapa en balanserad politik för landsbygdsutveckling genom att inrätta ett europeiskt offentligt försäkringssystem som är utformat för att förebygga problem som orsakas av det stora antalet olika försäkringssystem som förekommer inom EU. Samtidigt måste jordbrukare i medlemsstaterna få åtminstone viss kompensation om de ska kunna åtgärda skador som orsakats av katastrofer.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Vi måste komma ihåg att katastrofer tenderar att i stor utsträckning påverka dem som har störst behov, som inte har tillgängliga resurser för att skydda sig, sina familjer eller sina tillgångar. Jag röstade för detta betänkande eftersom det är relevant och nödvändigt att skapa en lämplig ekonomisk ram på EU-nivå för att förebygga naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, en ram som ska stärka och sammanföra befintliga instrument, även inom sammanhållningspolitiken, regionalpolitiken och politiken för regional utveckling. EU:s finansiering bör prioritera att en rad förebyggande åtgärder genomförs av medlemsstaterna bland annat för att rätta till situationer som kan leda till risker, skydda obebodda områden, övervaka säkerheten för stor infrastruktur och skissera och se över säkerheten för byggnader och regler för markanvändning.

 
  
MPphoto
 
 

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Våra länder har drabbats av katastrofer med ödeläggande effekter på samhällen och ekosystem. Omfattningen av dessa katastrofer återspeglas i de allt vanligare extrema klimatsituationerna och inte minst mänskliga fel i balanserad regional planering. Betänkandet går i rätt riktning genom att erkänna den avgörande betydelse som EU:s förebyggande arbete har. Det gäller även betoningen på behovet av samarbete och samordning mellan medlemsstaterna.

Det är emellertid också viktigt att förstärka Europeiska unionens förmåga till specifika lösningar, nämligen genom att åta sig att använda instrument för att förebygga och bekämpa katastrofer på europeisk nivå som är kopplade till medlemsstaternas strategier, liksom till lokala och samhälleliga strategier. Om vi vill få de bästa resultaten och det mest intelligenta utnyttjandet av resurser får ingen insatsnivå glömmas bort och insatserna måste komplettera varandra.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Under de senaste åren har Europeiska unionens medlemsstater drabbats av ett stort antal naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan: Bränder, stormar, översvämningar, torka med mera. De mänskliga, ekonomiska och sociala kostnaderna för dessa katastrofer, som oftast överskrider nationella gränser, är dramatiska. Jag anser att det är mycket viktigt med ett europeiskt synsätt på förebyggandet av dessa katastrofer och jag stöder därför betänkandet från min kollega João Ferreira. Samtidigt som vi behöver öka samarbetet mellan medlemsstaterna och samla deras resurser för att göra förebyggande system inom hela unionen effektivare behöver vi också se till att förebyggandet av dessa katastrofer bättre beaktas, på ett tvärgående sätt, inom EU:s olika politikområden. Vi måste dessutom främja bättre samordning och samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller forskning och utveckling om förebyggande av naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi inom de gröna stöder detta betänkande eftersom man där anger att naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan kan få mycket allvarliga konsekvenser för den ekonomiska och sociala utvecklingen av regioner och medlemsstater: Man pekar också på att huvudmålsättningen för katastrofförebyggande är att skydda människoliv, enskildas säkerhet och fysiska integritet, grundläggande mänskliga rättigheter, miljön, ekonomiska och sociala infrastrukturer, inbegripet grundläggande samhällsservice, bostäder, kommunikationer, transporter och kulturarv. I betänkandet betonas att ett proaktivt tillvägagångssätt är effektivare och mindre kostsamt än ett tillvägagångssätt som grundar sig på att man enbart reagerar vid katastrofer, och att kännedom om lokala geografiska, ekonomiska och sociala förhållanden är grundläggande för att förebygga såväl naturkatastrofer som katastrofer orsakade av människor.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Bortsett från att medlemsstaterna i första hand och huvudsakligen är ansvariga för civilt försvar och katastrofförebyggande instämmer jag i föredragandens synsätt där han efterlyser större samordning och mer samarbete mellan lokala, regionala och nationella myndigheter i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

Ett gemenskapssynsätt skulle sätta fokus på att minska skillnaderna mellan regioner och medlemsstater inom detta område. Det är också grundläggande att se på förebyggande ur ett tvärsnittsperspektiv, med tanke på unionens olika politikområden, vilket också kan inbegripa införandet av en lämplig ekonomisk plan.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig.(PL) Jag stödde resolutionen om kommissionens meddelande: En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer. I år har vi haft flera allvarliga köldperioder, översvämningar, tropiska värmeböljor och tornados i Europa. Miljontals europeer har lidit. Liknande saker kommer att hända i framtiden. Inför denna ökning av katastrofer är medlemsstaternas frivilliga samarbete och tillfälliga EU-hjälp för att förebygga, reagera på och hantera effekterna av katastrofer inte längre tillräckliga. Vi behöver en global unionsstrategi, och som en del av denna kommer ett protokoll att införas om enhetliga åtgärder för särskilda slag av naturkatastrofer, särskilt sådana som ofta uppstår (skogsbränder, översvämningar och torka).

Solidaritet mellan länder är grundläggande, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt regioner som är mindre privilegierade när det gäller geografisk placering, befolkningstäthet och ekonomiska och sociala villkor. Strategin måste återspeglas i den nya budgetplanen för 2014-2020. Det är också viktigt att kombinera befintliga stödinstrument, såsom sammanhållningspolitik, politik för landsbygdsutveckling, regionalpolitik, solidaritetsfonden, det sjunde ramprogrammet och Life+programmen. I enlighet med tidigare resolutioner från Europaparlamentet bör man överväga att inrätta ett europeiskt observationsorgan för torka och utveckla ett särskilt initiativ inom skogsskydd och förebyggande av brand. Jag upprepar också min vädjan till parlamentet och kommissionen om att omedelbart utarbeta ett nytt förslag om ytterligare förenkling av administrativa regler och göra Europeiska unionens solidaritetsfond flexiblare.

 
  
MPphoto
 
 

  Rui Tavares (GUE/NGL), skriftlig.(PT) Våra länder har drabbats av katastrofer med ödeläggande effekter på samhällen och ekosystem. Omfattningen av dessa katastrofer återspeglas i de allt vanligare extrema klimatsituationerna och inte minst mänskliga fel i balanserad regional planering.

Betänkandet går i rätt riktning genom att erkänna den avgörande betydelse som EU:s förebyggande arbete har. Det gäller även betoningen på behovet av samarbete och samordning mellan medlemsstaterna.

Det är emellertid också viktigt att förstärka Europeiska unionens förmåga till specifika lösningar, nämligen genom att åta sig att använda instrument för att förebygga och bekämpa katastrofer på europeisk nivå som är kopplade till medlemsstaternas strategier, liksom till lokala och samhälleliga strategier. Om vi vill få de bästa resultaten och det mest intelligenta utnyttjandet av resurser får ingen insatsnivå glömmas bort och insatserna måste komplettera varandra.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Om det stämmer att varje medlemsstat bär huvudansvaret för att förebygga och hantera naturkatastrofer anser jag att EU-institutionerna bör uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna genom att organisera och optimera de tillgängliga resurserna och se till att åtgärderna på EU-nivå och regional nivå kompletterar varandra bättre.

Syftet med strategin bör vara att minska olikheterna mellan regioner och medlemsstater när det gäller förmåga att skydda befolkningen och investeringar i forskning om, förebyggande och föregripande av samt lösningar på dessa problem, med särskild tonvikt på de yttersta randområdena. På grund av de särskilda naturförhållandena i dessa områden, som ofta ställs inför en kombination av olika risker – som i fallet Madeira – bör det vara tillåtet att använda olika finansiella instrument i sammanhållningspolitiken, och villkoren för aktivering av dessa instrument bör vara mer flexibla.

Jag anser att solidaritetsfonden bör ses över så att den kan utnyttjas snabbare och stödkriterierna blir mer flexibla. Betänkandet, som jag stöder, tar upp dessa frågor. Jag vill påminna om offren i den allvarliga naturkatastrof som inträffade på Madeira i februari 2010 och om deras familjemedlemmar och jag upprepar att det är ytterst brådskande att aktivera solidaritetsfonden för återuppbyggnad av Madeira.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande: En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer eftersom jag anser att det är mycket viktigt att EU vidtar åtgärder inom detta område. Det krävs investeringar i katastrofförebyggande åtgärder eftersom kostnaderna för förebyggande åtgärder generellt sett är mycket lägre än för korrigerande åtgärder.

Med anledning av katastrofernas gränsöverskridande natur, till exempel översvämningarna 2002, skogsbränderna 2007 och sommarens översvämningar, behöver vi en uppsättning effektiva instrument för att förebygga katastrofer samt för att ingripa och vidta åtgärder som syftar till att minska effekterna av katastroferna. Avsikten med de särskilda åtgärder som kommissionen har planerat är att identifiera riskområden, återställa flodbäddars naturliga tillstånd, återställa och skydda flodområden, våtmarker och därtill hörande ekosystem, återställa och omlägga skog, främja återplantering av skog, skydda kustlinjen, förebygga jordbävningar och lindra deras effekter samt upprätta en lista över god praxis för att underlätta informationsutbyte mellan berörda parter.

Ett viktigt steg för att förbättra instrumentens effektivitet i den aktuella katastrofförebyggande politiken bör vara att göra förfarandena mer flexibla och påskynda tillgången till solidaritetsfonden så att de resurser som behövs når de drabbade så fort som möjligt.

 
  
  

Betänkande: Theocharous (A7-0192/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet. Jag anser att större tonvikt bör läggas på sociala skyddssystem för att förhindra fattigdom och åtgärda sociala problem, vilket bidrar till att stabilisera ekonomin och bevara och främja sysselsättningskapaciteten. Man bör prioritera åtgärder för att tillgodose grundläggande sociala behov och att främja skydd av barn och utsatta kvinnor, som drabbats hårt av krisen, samt utsatta ungdomar, okvalificerade och invandrade arbetstagare med låg inkomst, arbetstagare på landsbygden och funktionshindrade.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) Jag stöder betänkandets uppmaning till alla utvecklingsländer att underteckna ILO:s agenda för anständigt arbete och att utan undantag respektera rätten till frihet från tvångsarbete och särskilt från barnarbete.

Uppskattningsvis finns det 218 miljoner barnarbetare i världen. Av dem har 126 miljoner ett riskfyllt arbete. De barn som utesluts från utbildningssystemen och tvingas arbeta mot sin vilja döms till ett liv i fattigdom. Kraftfulla åtgärder bör vidtas för att bekämpa barnarbete och i stället skapa arbetstillfällen för vuxna samt göra det möjligt för barn att få en riktig utbildning.

Det internationella samfundet bör åta sig att göra allt i sin makt för att bekämpa barnaarbete och exakta åtgärder bör vidtas för att uppfylla detta åtagande.

Jag instämmer också i påståendena i betänkandet om att de grundläggande behoven för människor i utvecklingsländer bör tillgodoses samt att livsmedelstrygghet och tillgång till dricksvatten särskilt bör uppmärksammas.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag stöder betänkandet. För att minska fattigdomen i utvecklingsländerna är det inte bara nödvändigt att skapa sysselsättning utan även arbetstillfällen av god kvalitet. För att uppnå detta bör man vidta åtgärder för att samordna den makroekonomiska politiken samt fokusera på stabiliteten i den reala produktionen och sysselsättningen och i realinkomsterna. Små och medelstora företag, framför allt inom jordbrukssektorn, behöver effektivt ekonomiskt stöd såsom tillhandahållande av mikrokrediter, mikroförsäkringar och offentligt ekonomiskt stöd. Kommissionen och givarländerna bör se över de befintliga möjligheterna till innovativa extra finansieringskällor för utveckling och fastställa nya sådana som gör det möjligt för utvecklingsländerna att diversifiera de egna inkomstkällorna och genomföra utgiftsprogram som är effektiva, konkreta och operativa. Dessutom bör man lägga särskild tonvikt vid att lösa ett av de största problemen i utvecklingsländerna – att bekämpa barnarbete och ge alla barn möjlighet till grundutbildning. Detta kan uppnås genom att man respekterar rätten till frihet från tvångsarbete.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag stödde också betänkandet och röstade för det. EU-fördraget innehåller åtaganden om bekämpning av fattigdomen. Utvecklingsländerna står inför oerhört stora sociala utmaningar. Jag instämmer i att regeringarna bör främja skydd av barn och utsatta kvinnor, arbetstagare på landsbygden och funktionshindrade. Jag röstade också för behovet av att minst 20 procent av anslagen i utvecklingsländernas nationella budgetar och av EU:s utvecklingsbistånd ska avsättas till hälso- och sjukvård och grundläggande utbildning.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet. I det efterlyser nämligen parlamentet en minskning av fattigdomen i utvecklingsländerna där svält, undernäring och utestängning från tillgången till mat och grundläggande offentliga tjänster drabbar miljontals invånare.

Det andra enorma problemet som utvecklingsländerna står inför är att majoriteten av invånarna saknar ett tillräckligt socialt skydd trots att sociala skyddssystem har visat sig vara kraftfulla instrument för att minska fattigdomen och öka den sociala sammanhållningen.

Jag vill betona problemet barnarbete eftersom det är ett av de största hindren för att uppnå en universell grundutbildning för alla barn och minska fattigdomen samt hindrar barnens sunda uppväxt och nödvändiga skolgång.

Därför instämmer jag i parlamentets krav på främjande av utbildningsbistånd och insatser mot barnarbete genom att stärka den globala arbetsgruppen för barnarbete och utbildning. Dessutom är det mycket viktigt att det internationella samfundet, alla berörda stater och EU åtar sig göra sitt yttersta för att utrota barnarbete som en särskild och brådskande åtgärd. Slutligen bör utvecklingsstrategier särskilt uppmärksamma de mest utsatta och marginaliserade grupperna, framför allt kvinnor, barn, äldre och personer med funktionshinder.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. (FR) Nu när ett internationellt toppmöte om millennieutvecklingsmålen äger rum i New York och parlamentet har antagit betänkandet om minskning av fattigdomen i utvecklingsländerna anser jag att det är viktigt att betona mikrokrediters betydelse för uppnåendet av dessa mål. Mikrokrediter innebär generellt att små lån beviljas till företagare som inte kan få tillgång till vanliga banklån. I utvecklingsländerna bidrar det till att ett flertal ekonomiska mikroprojekt som främjar ökat välstånd, och följaktligen utveckling, kan genomföras. Grundfinansiering av projekt bidrar till att skapa ett ekonomiskt nätverk i de berörda länderna och att engagera små, lokala aktörer. Genom mikrokrediter kan dessa aktörer själva ta ansvar för sin utveckling, vilket medför att deras beroende av konventionellt utvecklingsbistånd minskar. Genom att rikta sig till olika sektorer som jordbruk, hantverk och den sociala ekonomin kan mikrokrediter följaktligen få påtagliga effekter för den lokala utvecklingen. Därför uppmanar jag kommissionen och medlemsstaterna att allvarligt överväga detta ansvarsfulla utvecklingsbistånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) För att kunna komma till rätta med fattigdomen i utvecklingsländerna behöver dessa länder en adekvat ekonomisk situation. I betänkandet betonas vikten av att göra förfarandena mindre byråkratiska, att främja sparande och tillgång till lån samt stärka den regionala integrationen. Man nämner också det brådskande behovet av att främja de civila samhällsorganisationernas delaktighet i utformningen och övervakningen av den offentliga politiken, att stärka relevanta representativa organisationer samt stärka kvinnors rättsliga och sociala status. Jag anser också, vilket tas upp i betänkandet, att sysselsättningspolitiken bör främja investeringar i miljövänliga arbetstillfällen och miljövänlig industri, exempelvis genom utveckling av förnybara energisystem och energieffektivitetssystem. När det gäller utmaningarna för givarländer betonar man dessutom behovet av förenkling av biståndsförfarandena och innovativa finansieringskällor för utveckling i betänkandet. Jag anser att dessa punkter är mycket viktiga.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Statistiken från de behöriga institutionerna om fattigdom och undernäring är mer än bara siffror. Bakom dessa procenttal och absoluta värden finns det personer som kämpar för att få ekonomin att gå ihop eller som lider av allvarliga sjukdomar på grund av bristfällig kost.

Åtagandet att minska fattigdomen bör ingås med stort ansvar och kan inte reduceras till en rad sloganer och tomma ord. Vi bör noggrant undersöka problemen och hitta lösningar som förenar mindre utvecklade länders och utvecklade länders, företags och konsumenters, industrimäns och jordbrukares – ja, alla berörda parters – intressen. Det är säkerligen inte genom att klippa de egna vingarna som vi gör det möjligt för andra att flyga, utan genom att ta på sig bördor i förhållande till vår egen styrka och förmåga. Därför är det viktigt att visa marknadsekonomins goda praxis för att främja tillväxt och utveckling och samtidigt skapa incitament och tillhandahålla den utbildning som krävs för att komma ur fattigdomsfällan.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) För första gången någonsin lider en miljard människor av hunger. Enbart i år har ytterligare 64 miljoner drabbats av svält. Denna verklighet innebär att vi måste koncentrera oss på att skapa arbetstillfällen i utvecklingsländerna eftersom det är det mest effektiva sättet att bekämpa fattigdom och socialt utanförskap. Mot denna bakgrund krävs det mer varaktigt stöd för att främja utbildning och förhindra att högutbildade arbetstagare flyttar utomlands. Den aktuella livsmedelspriskrisen har framhävt de spänningar som har uppstått på grund av bristen på livsmedelstrygghet i fattiga länder. Därför bör man i större utsträckning uppmärksamma jordbruket i en tid då det utgör den enda inkomstkällan för merparten av invånarna i fattiga länder, varav 75 procent lever på landsbygden.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder betänkandet. Det ger en översikt över de främsta utmaningarna för skapande av arbetstillfällen och minskning av fattigdomen kort innan tidsfristen för att uppnå millennieutvecklingsmålen löper ut. I det upprepar man uppmaningen till medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden om bistånd. Dessutom uppmärksammar man särskilt styrelseformer och kapacitetsuppbyggnad, samtidigt som man försöker främja de berörda parternas ökade deltagande. Man lägger också tonvikt vid att hjälpa små och medelstora företag i utvecklingsländerna genom inrättande av infrastruktur och tekniköverföring. Det är inte bara nödvändigt att skapa sysselsättning utan även arbetstillfällen av god kvalitet. Alla utvecklingsländer bör underteckna ILO:s agenda för anständigt arbete och FN:s initiativ ”Social Protection Floor” (om grundläggande socialt skydd) för att garantera tillfredsställande arbetsnormer samt höga och omfattande sociala skyddsnivåer som når ut till de fattigaste och mest marginaliserade människorna. Därför bör särskild tonvikt läggas vid att bekämpa barnarbete. I betänkandet begär man att alla ska ha fri och obegränsad tillgång till utbildningssystemen, det vill säga till grundskola och högre utbildning samt yrkesutbildning, så att de lokala invånarna kan bli kvalificerade yrkesarbetare. Utan utbildning döms barn till ett liv i fattigdom och ekonomin till stagnation.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) I det betänkande som vi röstade om i dag betonar man vikten av att utvecklingsländerna tillämpar internationella arbetsnormer, att mikroföretag, särskilt inom jordbrukssektorn, ges tillgång till lån, att korruption bekämpas och att arbetsmarknadsparterna intresserar sig för den ekonomiska utvecklingen.

Man fastställer också att utbildning bör vara tillgänglig för alla eftersom utvecklingen av mänskliga resurser är oumbärlig i alla utvecklingsstrategier och avgörande för att skapa sysselsättning. När det gäller givarländerna kräver man att löftena att ge 0,7 procent av BNP i utvecklingsbistånd senast 2015 bör hållas. Man efterlyser också bättre samordning av kommissionens och EU-medlemsstaternas utvecklingspolitik.

Som en påminnelse uppskattade Världsbanken 2005 att 1,4 miljarder människor levde i extrem fattigdom, dvs. på mindre än 1,25 US-dollar per dag. Det gäller främst Afrika söder om Sahara (51 procent). På andra plats kommer befolkningen i Sydasien (40,3 procent). Dessutom lever 2,5 miljarder människor fortfarande i så kallad måttlig fattigdom, dvs. på mindre än 2 US-dollar per dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Harlem Désir (S&D), skriftlig. (FR) I går inleddes FN:s toppmöte om genomförandet av millennieutvecklingsmålen. Även om framsteg har gjorts är vi långt från de mål som har satts upp för fattigdomsminskning före år 2015.

För att uppnå dessa mål bör vi i första hand skapa arbetstillfällen i utvecklingsländerna. Enligt en aktuell gemensam rapport från IMF och ILO finns det nämligen över 210 miljoner arbetslösa i världen år 2010 eftersom krisen har medfört att 30 miljoner arbetstillfällen har förlorats sedan 2008. ILO kräver att sysselsättning inte längre ska ses som ett resultat av annan politik utan som ett primärt mål och en viktig del av tillväxtstrategierna.

Hållbar utveckling, främjande av arbetstillfällen och främjande av anständiga arbetstillfällen kräver stöd för diversifiering av ekonomin, efterlevnad av ILO:s normer, en uppsättning socialskyddsrättigheter som omfattar alla, investeringar i offentliga tjänster och uppfyllande av grundläggande behov som tillgång till vatten, hälsa och livsmedelstrygghet. Ökad sysselsättning är en förutsättning för stabilitet och ökad demokrati. Det är kärnan i Theocharous-betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom man förespråkar en förstärkning av kvinnors rättsliga och sociala situation i syfte att förhindra diskriminering och dra nytta av kvinnornas potentiella bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen i utvecklingsländerna. Främjande av jämställdhet mellan män och kvinnor i utvecklingsländerna är också en investering i förbättrad ekonomisk framgång. Det är också viktigt att se till att grundutbildning och folkhälsa ligger till grund för utvecklingspolitiken. Den aktuella ekonomiska krisen kan inte rättfärdiga några minskningar av det internationella biståndet till dessa sektorer.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det är omöjligt att ta upp detta ämne utan att nämna EU:s ledarskap när det gäller att tillhandahålla bistånd till utvecklingsländerna. Trots de insatser som redan har gjorts bör det erkännas att mycket återstår att göra inom området och att fattigdom och arbetslöshet alltjämt plågar dessa länder. Efter självständigheten tillämpade många av deras ledare en antieuropeisk retorik. Många av argumenten är dock till stor del föråldrade i dag. Tyvärr lämnar den information som når oss om korruptionsnivåer och respekt för människors rättigheter, friheter och garantier i utvecklingsländerna mycket att önska.

EU gör rätt i att bevara biståndsnivåerna och att arbeta för ett antagande av bästa praxis. Vi bör inte släppa på våra krav och vi bör givetvis inte befatta oss med dem som drar nytta av andra människors lidande.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Bekämpande av fattigdom och socialt utanförskap kräver ett tydligt åtagande att fullt ut utveckla människor samt att ge ekonomiska förhållanden och maktförhållanden en moralisk grund. Man bör främja en bredare definition av fattigdom som inbegriper nöd, social utslagning och bristande medbestämmanderätt, vilket fördes fram i FN:s rapport ”Rethinking Poverty – Report on the World Social Situation 2010”. Utvecklingsländernas regeringar bör diversifiera sina ekonomier och följa en hållbar väg mot utveckling, underlätta uppkomsten av företag – framför allt små och medelstora företag – samt bekämpa byråkrati och fattigdom. Givare och partnerländer bör se till att jordbruksfrågor, särskilt frågor som rör småbrukare och små och medelstora, miljövänliga jordbruksindustriella företag, hamnar högre upp på utvecklingsagendan. De bör åta sig att tillhandahålla utbildning och yrkesutbildning, bekämpa barnarbete samt inrätta tillfredsställande arbetsnormer och höga och omfattande sociala skyddsnivåer. Barnarbete är ett hinder för att uppnå en universell grundutbildning för alla barn och minska fattigdomen. Därför bör man främja samordningen mellan myndigheter samt anpassningen av utbildningsbistånd och insatser mot barnarbete genom att stärka befintliga mekanismer, inklusive den globala arbetsgruppen för barnarbete och utbildning. Jag efterlyser också fler insatser för att säkerställa jämställdhet mellan könen.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Den slutgiltiga versionen av betänkandet innehåller positiva och negativa punkter som motsäger varandra.

Man börjar i fel ände när man underordnar stark, hållbar ekonomisk tillväxt företagens behov. Folket måste vara orsaken till ekonomisk tillväxt. Det är arbetstagarna som skapar välfärd och ekonomisk tillväxt och produktionen bör organiseras efter dem och tillgodose sociala behov, i stället för efter vinstintressen. Om man organiserar materialproduktion efter vinstintressen i stället för efter människors behov uppstår fattigdom och arbetslöshet, trots att betänkandets påstådda syfte är att bekämpa detta.

Det finns också några positiva punkter i betänkandet, framför allt när man talar om en omläggning av privatiseringspolitiken när det gäller nyttigheter såsom vatten, sanitet och tjänster av allmänt intresse, om stöd till offentliga tjänster och behovet av att avskaffa skatteparadisen.

Vi anser att det föreslagna målet endast kan uppnås om de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna omstruktureras genom att man omedelbart tar avstånd från nyliberalismen, om de frihandelsavtal som har upprättats inom WTO och de frihandelsavtal som redan tillämpas eller håller på att förhandlas fram upphävs, om utvecklingsländernas utlandsskulder och skuldtjänsten avskrivs och om de strukturpolitiska åtgärder som påtvingats av internationella ekonomiska institutioner upphävs.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) En av de positiva punkterna i betänkandet om utvecklingsländerna är att man efterlyser en omläggning av privatiseringspolitiken, särskilt när det gäller nyttigheter såsom vatten och sanitet. Jag anser att en sådan omläggning i lika stor utsträckning gäller de industrialiserade länderna och jag anser att vattentjänster är så viktiga att de bör existera enbart för allmänhetens bästa och inte för privata vinstintressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag stödde betänkandet eftersom minskning av fattigdomen och skapande av arbetstillfällen är de största problemen som världen står inför i dag och en förutsättning för balanserad utveckling och ekonomisk tillväxt, framför allt i utvecklingsländerna. Jag är nöjd med att man efterlyser en omläggning av privatiseringspolitiken, särskilt när det gäller nyttigheter såsom bortskaffande av avfall och avfallshantering, vatten och värme, fastighetsunderhåll och andra viktiga samhällstjänster. Tillhandahållande av offentliga tjänster bör noggrant kontrolleras av råd eller regeringar. Tjänsterna bör vara lika tillgängliga och av samma kvalitet för alla, oberoende av inkomst eller socialgrupp. Den ökande privatiseringen av institutioner som tillhandahåller offentliga tjänster, i till exempel Vilnius, ger upphov till stor oro. Det är enkelt att förstöra befintliga tjänster och tjänsteleverantörernas infrastruktur. Vad kommer dock att hända om ett företag upphör att tillhandahålla en särskild tjänst eller tillhandahåller den till ett mycket högt pris? De berörda parterna strävar främst efter att visa att staten eller rådet inte kan tillhandahålla tjänster lika effektivt som privata företag, vilket leder till att tjänsterna privatiseras. Ingen kan knappast påstå att vi inte har påverkats av detta? Offentliga tjänster är för känsliga och för viktiga för människor för att placeras hänsynslöst i privata händer. Att garantera och utveckla dessa tjänster bör vara en prioritering.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) I betänkandet tar man upp de främsta utmaningarna för skapande av arbetstillfällen och minskning av fattigdomen mot bakgrund av finanskrisen. Man uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden om bistånd enligt millennieutvecklingsmålen. Dessutom strävar man efter att främja ökat deltagande för intressenter i småskaligt markägande och lägger tonvikt vid att stödja små och medelstora företag i utvecklingsländerna genom inrättande av infrastruktur och tekniköverföring.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) EU uppmanas att påskynda den globala kampen mot fattigdom och hunger eftersom cirka 1,4 miljarder människor i världen svälter. Det finns många orsaker till detta. Den bittra sanningen är att de politiska förutsättningarna, det demokratiska underskottet, den bristfälliga tillämpningen av rättsstatsprincipen samt de geografiska handikappen medför att utvecklingsländerna har begränsad möjlighet att själva utnyttja möjligheterna. För att uppnå verklig framgång när det gäller utvecklingsbistånd krävs rätt åtgärder som syftar till att ta itu med orsaken till problemet. I betänkandet betonar man hur viktigt det är för utvecklingsländerna att utveckla sin tillverkningssektor, minska alltför omfattande byråkrati och korruption, främja utbildning, genomföra internationella sociala normer och produktionsnormer samt tillhandahålla finansieringsmöjligheter för mikroföretag, framför allt inom jordbrukssektorn. Livsmedelstrygghet är mycket viktigt för ett land och dess invånare. Ju mer ett land är självförsörjande när det gäller livsmedel desto mer självständigt är det och desto mindre är risken för konflikter. Grundförutsättningen för detta är bevarande och främjande av jordbruksproduktion samt skydd av mark och vatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det inte bara är nödvändigt att skapa sysselsättning utan även arbetstillfällen av god kvalitet för att minska fattigdomen. Småföretag och mikroföretag, framför allt inom jordbrukssektorn, behöver lämplig finansiering och mikrokrediter för att bevara befintliga arbetstillfällen och skapa nya.

Därför stöder jag kravet på att kommissionen och medlemsstaterna ska öka det ekonomiska stödet till småföretag och mikroföretag samt till jordbrukare i utvecklingsländerna, såsom efterfrågats av ILO:s globala sysselsättningspakt.