Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 6 oktober 2010 - Bryssel

10. Internationella dagen mot dödsstraffet (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett uttalande av rådet för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik om Internationella dagen mot dödsstraffet.

Innan jag ger ordet till Olivier Chastel ska jag läsa ett utdrag ur ett brev adresserat till parlamentsledamöterna från Sakinehs barn. Detta brev skickades till mig genom AKI International för att det skulle sammanfalla med debatten på Internationella dagen mot dödsstraffet.

Här är utdraget: ”Vi vill tacka er för era ansträngningar och för den uppmärksamhet ni har ägnat vår mor Sakinehs fall. Vi vill först be om ert moraliska stöd. Vårt enda hopp finns hos världssamfundet och av denna anledning vill vi be Europaparlamentet att ingripa på ett avgörande sätt med alla instrument som det förfogar över för att hjälpa vår mor. Vi ber er att inte överge oss och att lyssna på vår begäran om hjälp. I hopp om att primitiva straff som stening och hängning kommer att avskaffas för alltid i hela världen sänder vi er till sist våra varmaste hälsningar.”

  Olivier Chastel, för Catherine Ashton (vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar. Som talmannen just har sagt talar jag inför parlamentet på Internationella dagen och även Europeiska dagen mot dödsstraffet för den höga representanten Catherine Ashton.

Som ni vet är bilden av användningen av dödstraffet i världen fortfarande blandad. Å ena sidan är det stora flertalet stater i dag för att det ska avskaffas, antingen i lagstiftningen eller i praktiken, och det är uppmuntrande att antalet sådana stater fortsätter att växa. Vi ser en stark tendens till att man vill avskaffa och inskränka dödsstraffet i de flesta länder.

Å andra sidan är antalet avrättningar och de förfaranden som finns för att tillämpa dödsstraffet i hela världen tyvärr oroväckande: De 5 679 avrättningar som rapporterades 2009 var 5 679 avrättningar för många. Med 58 länder och territorier som fortfarande använder dödsstraffet är vårt arbete långt ifrån avslutat.

Dessutom vet vi alla att där dödsstraffet fortfarande tillämpas finns det allvarliga problem när det gäller respekten för internationella regler och normer, framför allt när det gäller att begränsa dödsstraffet till de allvarligaste brotten, vilket innebär att ungdomsbrottslingar undantas från dess tillämpningsområde och att man garanterar en rättvis rättegång.

Slutsatsen är given. Det finns ingen anledning till självbelåtenhet i denna fråga. Därför måste vi använda alla tillgängliga medel, däribland diplomatiska kanaler och det allmänna medvetandet, för att nå vårt mål och därför har den höga representanten gjort EU:s aktion för avskaffande av dödsstraffet till en personlig prioritering.

Vad innebär detta i praktiken? Den framtida Europeiska utrikestjänsten kommer utan tvivel att lita på att EU redan i dag är den ledande institutionen i kampen mot dödsstraffet, men utrikestjänsten kommer också att vara vår bästa möjlighet att uppfylla vår potential.

Utrikestjänsten kommer framför allt att stärka vår förmåga att tala med en röst och ge oss möjlighet att utnyttja och sammanföra alla de instrument som är tillgängliga i EU för kampen mot dödsstraffet.

Dessutom fortsätter EU också att förbättra sitt sätt att gå samman med andra internationella och multinationella organisationer som arbetar för att avskaffa dödsstraffet.

Den resolution där man efterlyser ett moratorium för tillämpningen av dödsstraffet enligt FN:s generalförsamligs 65:e session i höst bör visa att man har gjort framsteg i riktning mot ett allmänt avskaffande. Den bör förstärka och utvidga tendensen till ett avskaffande som vi kan se i varje region i världen. Ett nära samarbete mellan EU och Europarådet är ytterligare en tillgång i vår kamp mot dödsstraffet.

I detta avseende och som ett mycket konkret exempel kommer vi att förena våra ansträngningar för att uppmuntra Vitryssland att avskaffa dödsstraffet, framför allt genom att organisera gemensamma evenemang i Minsk under denna internationella dag.

Mina damer och herrar! Eftersom vi i grunden anser att avskaffandet av dödsstraffet är viktigt för att skydda den mänskliga värdigheten och respekten för de mänskliga rättigheterna motsätter vi oss tillämpandet av dödsstraffet under alla omständigheter och vi kommer att fortsätta att kräva att det avskaffas allmänt.

Ett allmänt avskaffande är och kommer att fortsätta att var en viktig prioritering för våra yttre åtgärder för mänskliga rättigheter och därför bekräftar jag åter här på Catherine Ashtons vägnar vår beslutsamhet att se till att EU ligger i främsta ledet i kampen för ett allmänt avskaffande av dödsstraffet.

  Talmannen. – Jag måste klargöra att, på grundval av ett förslag från talmanskonferensen, kommer en debatt att äga rum med bara en talare per politisk grupp. Därför kommer det inte att vara möjligt att begära ordet enligt ögonkontaktsförfarandet. Detta är tråkigt eftersom debatten är mycket viktig.

  Eduard Kukan, för PPE-gruppen. – (EN) Fru talman! EU grundar sig på värderingar och respekten för mänskliga rättigheter som oavbrutet måste försvaras och skyddas i hela världen. Rätten till liv är själva grunden för dem. Genom Internationella dagen mot dödsstraffet blir vi påminda om att det fortfarande finns länder i världen som fortsätter att tillämpa dödsstraffet. Därför måste vi fortsätta våra ansträngningar och trappa upp kampen mot detta förfaringssätt.

Det kraftfulla motståndet från EU mot dödsstraffet gör att vi står i främsta ledet i denna kamp. Eftersom Europaparlamentet är den första EU-institution som engagerar sig i denna ansträngning är det vår plikt att påverka andra stater för att åstadkomma ett allmänt avskaffande.

För Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) är kampen mot dödsstraffet en viktig prioritet i vår utrikespolitik för mänskliga rättigheter. EU bör oavbrutet öka medvetenheten om denna fråga och stödja initiativ som skulle kunna leda till ett allmänt avskaffande.

I detta sammanhang vill jag också uppmana den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att uppmuntra de länder som inte har ratificerat det andra fakultativa protokollet till internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter att göra det. De medlemsstater som inte har ratificerat protokoll 13 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna bör göra även detta.

Jag beklagar att Vitryssland är det enda land i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraffet i praktiken. Vi bör göra allt vi kan för att ändra detta förhållande. Likaså bör EU ständigt öka medvetenheten om avskaffandet av dödsstraffet, både i bilaterala förhandlingar och i internationella forum.

Avslutningsvis måste EU vara en inspirationskälla för resten av världen. Några få dagar innan Internationella dagen mot dödsstraffet förefaller vara rätt tidpunkt att bekräfta att detta är vår ståndpunkt.

  Ana Gomes, för S&D-gruppen. – (PT) Vad har länder som Vitryssland, Iran, Saudiarabien och Sudan gemensamt när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter? De fortsätter alla att tillämpa den primitiva och avskyvärda metoden med dödsstraffet. Vissa länder tillämpar i hemlighet denna barbariska metod utan att ens offentliggöra sin statistik om dödsstraffet, t.ex. Kina, Egypten, Iran, Malaysia, Sudan, Thailand och Vietnam. Bara en av EU:s medlemsstater håller fortfarande fast vid nationell lagstiftning där dödsstraffet är tillåtet för vissa brott under exceptionella omständigheter och i denna resolution uppmanar parlamentet Lettland att vidta brådskande åtgärder för att upphäva denna lagstiftning.

Parlamentet anser att EU bör utnyttja varje möjlighet att främja avskaffandet av dödsstraffet, i synnerhet på bilaterala och multilaterala toppmöten och andra möten och framför allt i Förenta nationerna, när man under officiella besök förhandlar om internationella avtal, eller under dialoger med tredjeländer inom ramen för yttre åtgärder, samarbete och ekonomisk biståndspolitik. Det är viktigt för EU:s medlemsstater att sträva efter tillämpningen av FN:s generalförsamlings resolution om ett allmänt moratorium.

Den höga representanten, Catherine Ashton, bör uppdra åt Europeiska utrikestjänsten att aktivt främja ett allmänt avskaffande av dödsstraffet. Det är fortfarande lång väg kvar. Trots allt har redan i dag 154 länder avskaffat dödsstraffet i lagstiftningen eller i praktiken.

EU:s delegationer måste inbegripa ett tillräckligt antal tjänstemän som är specialiserade på mänskliga rättigheter och som är inriktade på att sträva efter ett allmänt avskaffande av dödsstraffet. Jag uppmanar den höga representanten att främja ett system för att identifiera alla EU-medborgare som har dömts till döden i något av världens länder och att göra alla ansträngningar för att rädda dem från att avrättas. När det gäller EU:s inrikespolitik inom detta område hoppas parlamentet att den översyn av EU:s direktiv om dödsstraffet som planeras för nästa år snabbt kommer att genomföras.

Externt får EU inte bara uppfylla sin skyldighet enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna att se till att ingen deporteras eller utlämnas till ett land där de riskerar att avrättas. EU måste också se till att ingen information som skickas till tredjeländer inom ramen för internationella avtal om informationsutbyte gör att någon riskerar att dömas till döden.

I denna resolution klargör Europaparlamentet sin avsky över de brutalaste sätten att utföra denna form av straff, t.ex. genom stening. Denna resolution innehåller namnen på några män och kvinnor som har dömts till döden i sina länder: måtte deras liv räddas tack vare det ljus och den barmhärtighet som utmärker civiliserade samhällen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att använda alla medel för att ingripa och rädda dem.

  Marietje Schaake, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag är mycket stolt över att EU, som en gemenskap av värderingar där dödsstraffet har avskaffats, är starkt engagerad i att agera som global aktör för att avskaffa dödsstraffet överallt.

I förhandlingar med kandidatländer till EU och i våra dialoger med andra länder, vare sig det handlar om Förenta staterna eller Iran, verkar vi ständigt för avskaffandet, rättsligt eller i praktiken, av detta synnerligen inhumana straff. Verkan av dödsstraffet för att förhindra brott har inte ens bevisats. Därför är tillämpandet av detta straff ännu mer omtvistat. Trots att det inte bör finnas någon straffrihet för de allvarligaste brotten utgör dödsstraffet som sådant en kränkning av de mänskliga rättigheterna enligt allas rätt till liv, vilket fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Vi anser att brott ska beivras enligt internationell lagstiftning, men alltid genom en rättvis rättegång och med vederbörligt förfarande. Alltför ofta är detta inte fallet och i varje fall har FN fastställt att narkotikarelaterade brott inte tillhör de allvarligaste brotten.

FN har också talat för ett moratorium för dödsstraffet och detta är ett viktigt uttalande. Samtidigt kämpar FN för sin trovärdighet, eftersom Iran är en av medlemmarna i rådet för kvinnors rättigheter.

Men EU bör tala med en röst och arbeta mer strategiskt när det gäller att ta itu med viktiga frågor om mänskliga rättigheter, t.ex. avskaffandet av dödsstraffet.

I dag äger toppmötet mellan Kina och EU rum här i Bryssel medan vi talar. Detta viktiga steg bör applåderas, men samtidigt kan vi inte bortse från att Kina innehar rekordet med högsta antalet dödsstraff. Vi känner inte ens till det verkliga antalet på grund av bristen på öppenhet och på grund av att vissa människor betraktas som icke-medborgare. Kina slås endast av Iran när det gäller avrättning av ungdomar och att döda barn kan inte rättfärdigas under några omständigheter. Ett kulturfirande påminner oss om den viktiga yttrandefriheten, men alltför många människor i världen drabbas av dödsstraffet och fruktan för detta, som en följd av ord som de har uttalat.

EU bör också öka sitt ansvar att ge skydd åt människor från länder som tillämpar dödsstraffet. Programmet för fristäder (”Shelter Cities”) bör träda i kraft så snart som möjligt.

  Barbara Lochbihler, för Verts/ALE. – (DE) Fru talman! Den årliga resolutionen mot dödsstraffet är ett mycket imponerande exempel på hur mycket EU gör och har gjort i kampen för att se till att dödsstraffet avskaffas i hela världen. Jag medger att det fortfarande förekommer alltför många avrättningar – ett stort antal avrättningar – vilket kommissionens vice ordförande/den höga representanten har framhävt. Men vi får inte glömma att den globala kampen mot dödsstraffet är en framgångshistoria. Det finns nu bara 43 länder som tillämpar dödsstraffet. På internationell nivå är EU en av de viktigaste aktörerna som driver denna kamp framåt och som även inbegriper den i alla bilaterala förbindelser och vi har inte råd att trappa ned våra ansträngningar.

Vi bör kanske överväga att agera på ett mer målinriktat sätt, eftersom olika länder och regeringar är olika organiserade och vi kan behöva tillämpa skilda strategier. Det är annorlunda i Japan där toppolitikerna kämpar i de allmänna valen och tillämpar dödsstraffet så ofta som möjligt. Vi behöver en annan strategi där än den vi använder i Iran eller Vitryssland. Vi kanske måste gå fram ett steg i taget, t.ex. genom att inskränka den kategori för vilka dödsstraffet kan tillämpas, så att minderåriga och personer med inlärningssvårigheter utesluts eller genom att begränsa de kategorier av brott som dödsstraffet kan tillämpas på. I Kina t.ex. kan människor fortfarande avrättas för vad som enbart är ett egendomsbrott. Detta kan vara steg på vägen till vårt verkliga mål som är att helt avskaffa dödsstraffet. Europeiska unionen måste bli något mer sofistikerad i sin strategi.

Vad vi absolut inte kan göra, även om vi tillämpar en annorlunda strategi med olika länder, är att tillämpa olika normer och ställa olika krav på de länder som fortfarande tillämpar dödsstraffet.

Detta års resolution mot dödsstraffet har en speciell inriktning, nämligen på Förenta staterna. Som exempel vill jag visa upp ett fall för er här. Det gäller Mumia Abu-Jamal som har varit dödsdömd i över 20 år. Han är inte rik. Han är afroamerikan och när brottet begicks var han journalist med politiskt radikala åsikter, som han framförde i skrift. Berättigade tvivel och brister har påvisats när det gäller hans rättegång. I detta fall ber jag EU att göra allt som står i dess makt och att använda alla medel som unionen förfogar över för att se till att dödsstraffet inte genomförs och att han får en rättvis rättegång.

  Sajjad Karim, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Samtidigt som jag tillhör ECR-gruppen är mina kommentarer helt grundade på min personliga övertygelse. Jag välkomnar den debatt som äger rum i parlamentet i dag, eftersom den helt tydligt visar vårt engagemang för en grundläggande värdering i vår union.

Förra året avrättades 714 människor av stater. I denna siffra ingår inte Kina, eftersom man där inte visar någon öppenhet i den här frågan. Många av de stater som fortfarande tillämpar dödsstraffet som straffverktyg har ingen mekanism för att kunna erbjuda en rättvis rättegång till dem som är anklagade för brott som bestraffas med döden. Skillnaden mellan de länder som har dödsstraff och tillämpar det och dem som behåller makten men som i verkligheten inte genomför dödsstraffet är inte så stor som man i första hand kunde anta. Den siffra jag nämnde tidigare innefattar inte alla dem som väntar på att få veta vilket deras öde kommer att bli, av vilka många är oskyldiga och har nekats möjligheten till en rättvis rättegång.

Samtidigt som vi har denna debatt är detta därför ett mycket personligt inlägg. Det handlar inte bara om dem som väntar på att dömas och avrättas utan samtidigt om alla de andra som är berörda, deras familjer och många andra människor i samhället, helt enkelt därför att dessa människor väntar på att avrättas utan någon möjlighet till en rättvis rättegång. Vi bör inrikta oss på att även ta itu med dessa fall.

  Søren Bo Søndergaard, för GUE/NGL-gruppen. – (DA) Fru talman! I det resolutionsförslag som dagens debatt avser tar vi kategoriskt ställning mot dödsstraffet. Det är helt enkelt oförsvarbart att stater kallt och med berått mod avlivar försvarslösa människor som de har i sitt förvar. Därför är dödsstraffet i sig ett brott. Men ofta stannar det inte vid det. När dödsdömda får vänta i åratal under usla förhållanden utgör dödsstraffet också en form av tortyr. När dödsstraffet används för att sätta skräck i människor och avhålla dem från att göra motstånd mot förtryck och diktatur – detta förekommer bland annat i Iran – så utgör dödsstraffet dessutom en form av terrorism.

Som Barbara Lochbihler med all rätt konstaterade är den afroamerikanske journalisten Mumia Abu-Jamal i dag en symbol för kampen för att avskaffa dödsstraffet. Han kallades ”de röstlösas röst” när han åtalades och dömdes till döden för mordet på en vit polis 1981. Nu har han suttit i sin dödscell i nästan 30 år, efter en rättegång som präglades av fel, brister och rasistiska underströmningar. Därför är det bra att resolutionsförslaget särskilt nämner fallet Mumia Abu-Jamal, som ett av de enskilda ärenden som vi under den närmaste framtiden bör inrikta oss särskilt på. Bland annat bör EU:s företrädare ta upp ärendet med de amerikanska myndigheterna, med den amerikanska statsförvaltningen och naturligtvis också med Förenta staternas president. Exemplet blir inte mindre angeläget för att det land som berörs är Förenta staterna, som ju i många sammanhang är EU:s bundsförvant. Faktum är att detta kan göra fallet ännu viktigare – kampen mot dödsstraffet ger inte utrymme för dubbelmoral. När dödsstraffet ska bekämpas är moralen en enda: ett förbehållslöst ”nej” till dödsstraffet.

  Mara Bizzotto, för EFD-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Vi är alla ense om att EU behöver använda sitt moraliska och politiska inflytande och verka för att dödsstraffet avskaffas. Det får emellertid inte stanna vid abstrakta principuttalanden, och därför måste EU verkligen börja använda sig av de konkreta instrument som finns att tillgå.

EU måste bland annat komma ihåg att unionen har ingått lönsamma avtal om ekonomi och handel med många tredjeländer som har kvar dödsstraffet och tillämpar det på det mest brutala och barbariska sätt man kan tänka sig. EU måste i synnerhet påminna dessa länder om att de, genom att underteckna dessa avtal, har förbundit sig att respektera miniminivåer för skyddet av grundläggande rättigheter. EU blundar för att man ofta struntar i detta krav.

Låt oss således börja tala klarspråk om dödsstraffet med länder som Kina, Egypten, Indien, Pakistan, Jemen och Bangladesh. Låt oss tvinga dessa stater att leva upp till sina löften om att respektera människans värdighet. Hittills har EU nöjt sig med att predika. Vi kan bara hoppas att EU snarast börjar omsätta sina ord i handling. I många fall har så tyvärr ännu inte skett.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Nu på den åttonde internationella dagen mot dödsstraffet går mina tankar till alla dem som inte har undgått döden. Jag tänker på de 200 000 oskyldiga, ofödda barn som aborteras varje år i Frankrike. Jag tänker på den unga kvinnan Natasha Mougel, som var 29 år när en återfallsförbrytare för några veckor sedan högg henne till döds med en skruvmejsel. Jag tänker på den fyraåring som fick halsen avskuren för några dagar sedan nära mitt hem i Meyzieu. Jag tänker på den äldre man som i januari knivhöggs i Roquebrune av en karl som redan tidigare åtalats för knivöverfall. Jag tänker på de 600 eller 700 oskyldiga människor som varje år mördas i Frankrike, och på de tusentals andra fall som finns i EU och i hela världen. Jag tänker på Marie-Christine Hodeau, Nelly Cremel, Anne-Lorraine Schmitt och alla de andra, vars enda brott var att en dag stöta på en brottsling som rättsväsendet frigivit efter att han begått ett första fruktansvärt brott. Eller så tänker jag på alla offer för män som Marc Dutroux, Francis Evrard and Michel Fourniret, som fått sina liv förstörda om de överlevt. Eller på alla offer för den blinda terrorismen som dödats i London, Madrid och på andra håll.

Jag tänker på dem därför att det aldrig är någon som arrangerar en internationell dag för offren, men väl för deras mördare, som i många fall faktiskt förtjänar att dö.

I en rättsstat – men bara där – är dödsstraffet inget brott från statens sida. Det bidrar till att skydda samhället och den enskilde mot brottslingar, som ibland bara kan sona sina gärningar på detta sätt.

  Olivier Chastel, för Catherine Ashton (vice ordförande för kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag kan bara tacka för alla era inlägg, varav så gott som samtliga stöder våra åtgärder. Vi är helt klart överens om att kampen för att avskaffa dödsstraffet ska vara en viktig fråga för EU.

Låt mig upprepa vad jag sade förut, nämligen att den höga representanten Catherine Ashton prioriterar denna fråga särskilt.

Det är som sagt vår innerliga förhoppning att EU tillsammans med sina partner kan uppnå ett tillfredsställande resultat då vi vid FN:s generalförsamlings 65:e session lägger fram en resolution som ger ytterligare tyngd åt kravet på ett internationellt moratorium.

Vi är emot dödsstraffet i alla situationer och, vill jag upprepa, under alla förhållanden, därför att vi är övertygade om att människans värdighet och de mänskliga rättigheterna bara kan skyddas om dödsstraffet avskaffas. Vi kommer att fortsätta att kräva att det avskaffas i hela världen.

Som jag redan konstaterat är slutsatsen entydig: Vi får inte sitta med armarna i kors, utan måste kämpa för vårt mål med alla till buds stående medel.

  Talmannen. – Jag har mottagit fem resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag den 7 oktober 2010.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Dödsstraffet är oförsvarbart eftersom det kränker människans grundläggande rätt att leva. En rad undersökningar har visat att våldsbrottslighetens utveckling inte påverkas av dödsstraffet. Jag vill därför framhålla att EU och hela världen måste vidta gemensamma åtgärder för att dels avskaffa dödsstraffet i hela världen och i de länder där det fortfarande är vanligt, dels förhindra att det återinförs. Vid utgången av 2009 har regeringarna i 43 länder – varav ett europeiskt land – behållit straffet. Så ser verkligheten ut, och den stämmer till eftertanke. Det rör sig om en form av tortyr som ingen stat som respekterar de mänskliga rättigheterna kan acceptera. Vi är tillräckligt inflytelserika för att kunna övertyga regeringar och medborgare i hela världen om att sätta stopp för detta. Det är ett prioriterat mål som bara går att uppnå genom ett nära internationellt samarbete och genom att göra människor mer medvetna om frågan och utbilda dem. Jag välkomnar Europaparlamentets resolution om Internationella dagen mot dödsstraffet och vill betona att dödsstraffets avskaffande överallt förblir ett av EU:s främsta människorättsmål.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Det finns inget grymmare, omänskligare eller mer förnedrande straff än dödstraffet. Vi får ju inte glömma att det i synnerhet är missgynnade människor som avrättas. Jag är motståndare till dödsstraffet i samtliga situationer och under alla omständigheter. Låt mig betona att dödsstraffets avskaffande skulle bidra till att stärka människans värdighet och vara ett framsteg på sområdet för mänskliga rättigheter. Resolutionen lades fram så att den skulle sammanfalla med Europadagen och Internationella dagen mot dödsstraffet, som högtidlighålls den 10 oktober. EU är en ledande institution och bidragsgivare i den globala kampen mot dödsstraffet. Åtgärderna på detta område hör till de viktigaste frågorna i EU:s yttre spolitik för mänskliga rättigheter. EU har sedan 1997 med framgång stött en årlig resolution i FN:s kommission för mänskliga rättigheter, där vi kräver att dödsstraffet avskaffas och att ett moratorium för tillämpningen införs under övergångsperioden. Jag uppmanar EU:s institutioner att fördubbla sina ansträngningar och med uppbjudande av alla sina diplomatiska verktyg och samarbetsmöjligheter verka för dödsstraffets avskaffande.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. – (FI) Dödsstraffet är ett oåterkalleligt, omänskligt straff som kränker de mänskliga rättigheterna. Det är ett grymt och förnedrande straff som även oskyldiga kan dömas till. Det saknas belägg för att dödsstraffet förebygger eller minskar brottsligheten i någon större omfattning. Det är mycket tråkigt att dödsstraffet alltjämt används i 43 länder. Ett avskaffande av dödsstraffet är en av de viktigaste frågorna i EU:s människorättspolitik. I dag är det Internationella dagen mot dödsstraffet. Det gläder mig att Europaparlamentet så kraftfullt tar ställning emot dödsstraffet, som borde förbjudas i hela världen. Det hör under inga omständigheter hemma i en rättsstat. Tack.

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. – (EN) När vi nu högtidlighåller Internationella dagen och Europadagen mot dödsstraffet vill jag påpeka att motståndet mot dödsstraffet är en fråga som enar hela parlamentet. Det beror på att dödsstraffet kränker människans grundläggande värdighet och bryter mot internationell människorättslagstiftning. Undersökningar har visat att det inte finns några belägg för att dödsstraffet minskar brottsligheten nämnvärt. Det är också ett straff som drabbar oproportionerligt många missgynnade medborgare. Ändå sitter mer än 20 000 människor i dödscell i hela världen, varav dussintals unionsmedborgare. Vi parlamentsledamöter måste fortsätta vårt motstånd mot avrättningar under alla förhållanden och verka för ett ovillkorligt internationellt moratorium för dödsstraffet. Vi behöver också uppmuntra länder att tillhandahålla tillförlitlig officiell statistik om hur de tillämpar dödsstraffet. Enligt fördragen ska alla internationella avtal med tredjeländer godkännas av parlamentet. I det sammanhanget ska vi beakta ländernas inställning till dödsstraffet.

  Kristiina Ojuland (ALDE), skriftlig. – (EN) Internationella dagen mot dödsstraffet är en viktig angelägenhet som påminner oss om att 43 länder i världen fortfarande tillämpar dödsstraffet. Jag håller helt med talman Jerzy Buzek, som inledde plenarsammanträdet med att säga att döden aldrig kan anses utgöra rättsskipning. Jag välkomnar att Europaparlamentets resolution bekräftar EU:s engagemang för att avskaffa dödsstraffet i hela världen och uppmanar de länder som tillämpar dödsstraffet att omedelbart införa ett moratorium för avrättningar. Men jag skulle vilja att detta yviga engagemang konkretiseras i den politik som EU och medlemsstaterna faktiskt för gentemot tredjeländer. Det är ju förtjänstfullt att den 10 oktober varje år framhålla hur viktig frågan är, men om vi vill se verkliga resultat måste vi gå längre än så. EU anses gå i spetsen för mänskliga rättigheter och människans värdighet, och för att leva upp till detta måste EU agera konsekvent och driva dödsstraffets avskaffande som en prioriterad punkt på dagordningen även i praktiken.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (LT) Dödsstraffet tillämpas i dag i 43 länder. De flesta avrättningarna genomförs i Kina, Iran och Irak. Enbart i Kina avkunnas 5 000 dödsdomar, vilket motsvarar 88 procent av avrättningarna i världen. Även i vissa av EU:s medlemsstater finns det en folkopinion för dödsstraffet, och i hela världen finns det ännu fler sådana länder. Huvudargumentet är att straffet av allt att döma avskräcker brottslingar och minskar kriminaliteten. Statistiken säger emellertid något annat. Jag ställer mig bakom denna resolution eftersom jag anser att avrättningsinstrument hör hemma på museum. Vitryssland är den europeiska stat som har kvar dödsstraffet, och de kraftfulla uppmaningarna till landet att snarast avskaffa det är berättigade. Där är avrättningar fortfarande en statshemlighet. Anhöriga till dödsdömda får inte veta om den dömde fortfarande lever eller ej, eftersom de avrättades lik inte lämnas ut till deras föräldrar eller barn.

  Cristian Dan Preda (PPE), skriftlig. – (RO) Redan nu hör kampanjen mot dödsstraffet till EU:s viktigaste människorättsfrågor. Likväl blir inrättandet av den nya Europeiska utrikestjänsten ett utmärkt tillfälle att på EU-nivå slå fast hur angelägen denna fråga är för oss. För att vår kampanj ska ge resultat är det viktigt att vi skiljer på dels de framsteg som görs i vissa länder, dels den kritiska situationen på andra håll. Det är således oroväckande att Förenta staterna fortsätter att tillämpa dödsstraffet, men vi får samtidigt tillstå att antalet avrättningar i landet har minskat med 60 procent det senaste årtiondet. Å andra sidan måste vi kraftfullt fördöma Kinas regering, som 2009 avrättat fler människor än alla andra länder i världen tillsammans. 2009 var första året i modern historia som ingen dömdes till döden i Vitryssland, men nu har myndigheterna där dömt två personer till döden. Troligen avrättas dessa i år, och jag fördömer detta utan reservationer. Låt mig sammanfattningsvis säga att jag i likhet med talman Jerzy Buzek anser att dödsstraffet under inga omständigheter kan anses utgöra rättsskipning.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Dödsstraffet används därför att man felaktigt har fått för sig att detta hårda straff avskräcker andra från att begå brott. I själva verket förebyggs brott inte av hårda straff, utan av att straffet är oundvikligt. Det är därför viktigt att ha ett effektivt system för att spåra upp brottslingar och ställa dem inför rätta. Det är avgörande att alla lagbrytare inser att de kommer att gripas och straffas.

Under 2009 genomförde Kina, Iran, Saudiarabien, Nordkorea och Förenta staterna flest avrättningar. Inga observationer stöder tesen att dödsstraffet skulle få den allvarligaste brottsligheten att minska. Civiliserade länder avskaffar därför dödsstraffet under samhällsutvecklingens gång, precis som de tidigare avskaffat vissa avrättningsformer – sådant som rådbråkning, att slitas sönder av hästar, bränning på bål och pålspetsning. Sådana traditioner vädjar till det värsta i människan och brutaliserar samhället.

I Polen höjs krav på att dödsstraffet ska återinföras av konservativa partier på högerkanten, som anser att statsmakten är till för att sätta skräck i samhället. Med sådana metoder sprids rädsla och osäkerhet om framtiden i samhället, vilket i sin tur bidrar till att förvärra brutaliteten och brottsligheten ytterligare. Därför får dödsstraffet helt motsatt effekt än den som eftersträvas. Vi behöver således utbilda människor om detta på ett bra sätt och sprida en insikt i samhället om att dödsstraffet på intet sätt löser problemet med den allvarligaste brottsligheten.

  Csaba Sógor (PPE), skriftlig. – (HU) Även om samtliga medlemsstater i Europarådet har förbjudit dödsstraffet, och därmed också samtliga 27 medlemsstater i EU, tillämpas det rutinmässigt i många länder i världen. Det tråkiga är att dödsdomarna i många fall inte avser vanlig brottslighet, utan drabbar personer som konsekvent och modigt uttryckt politiska eller religiösa uppfattningar, eller som avvikit från kulturella sedvänjor. Vi européer har insett att vi inte kan stifta lagar som gör det möjligt att beröva människor livet med våld. Det är nu dags att vi tar strid för denna kloka insikt och sprider den till de länder i världen som för närvarande har en annan syn på saken. Den mänskliga civilisationen berikas av kulturell mångfald och olika världsåskådningar. Ingen lag kan rättfärdiga tillämpningen av dödsstraff.

  Róża Gräfin von Thun und Hohenstein (PPE), skriftlig. – (PL) ”Människan är inget vackert djur” – så lyder ett beklämmande citat från Polens stora filosof Barbara Skarga. Det är ett lika fasansfullt som sant faktum att det finns gott om anhängare av dödsstraffet bland oss medborgare i EU:s fria och demokratiska medlemsstater.

Tack och lov saknas dödsstraffet i EU:s lagstiftning. Ingen regering i EU kan införa dödsstraff, hur populistisk den än är. Däremot bör EU ha värderingar och stå för dem på ett sätt som låter EU påverka andra länder, och detta är ju precis vad EU önskar. Därför är det angeläget att handla globalt. Internationella dagen mot dödsstraffet, som tillkommit på det belgiska ordförandeskapets initiativ, kan vara ett steg i den riktningen. Förhoppningsvis får dagen oss att uppmärksamma denna viktiga fråga, samtidigt som den stärker respekten för varje enskild individ. Förhoppningsvis gör den oss också bättre på att ta vårt ansvar för människorättsliga normer, såväl här i EU som i de hörn av världen där dödsstraffet fortfarande tillämpas.

  Zbigniew Ziobro (ECR), skriftlig. – (PL) EU har förbjudit dödsstraffet. Det är resultatet av en process som ägt rum i EU-länderna, även om dödsstraffet fortfarande har många anhängare i vår världsdel. Jag tycker inte att det är Europaparlamentets sak att ta ställning till om huruvida dödsstraffet är avskräckande eller ej, särskilt inte eftersom en rad studier har genomförts på senare tid – i synnerhet vid amerikanska universitet – som visar att dödsstraffet faktiskt har en avskräckande verkan. Vår uppgift är att sörja för trygghet i våra samhällen.

Mot bakgrund av det rättsliga läget i EU i dag bör vi komma ihåg en sak. Vi kräver att man respekterar våra beslut. På motsvarande sätt bör vi själva respektera de synsätt som finns i andra demokratiska samhällen, och inte påtvinga dem vår uppfattning om vad rättvisa är. Förenta staterna, Japan och Sydkorea är samhällen som har rätt att stifta de lagar som de anser lämpliga. Vi européer bör komma ihåg att avskaffandet av dödsstraffet inte får innebära att vi tolererar det mest avskyvärda av alla brott, det vill säga mord. I dessa fall behövs det hårda och avskräckande straff som isolerar gärningsmannen – exempelvis livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning. Om vi vill leva i ett tryggt samhälle måste vi stifta hårda lagar mot personer som kränker den mest grundläggande människorätten, rätten till liv. Sådana personer är också ofta beredda att kränka den rätten igen och mörda oskyldiga människor.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (EN) Vi fortsätter våra ansträngningar för att avskaffa dödsstraffet överallt, men märk väl att dödsstraff fortfarande kan utdömas i brottmål i 58 länder i världen, medan dödsstraff får användas i krig eller andra särskilda situationer i ytterligare ett par länder. EU har gemensamt gått in hårt för att avskaffa detta omänskliga straff, och genom att fortsätta med dessa ansträngningar får vi dem att bära frukt. Men än är vårt värv inte avslutat. Här i Europa har vi grannländer som fortfarande inte helt och hållet har avskaffat detta straff. Vi borde inrikta oss på att fortsätta vårt arbete tills dödsstraffet har avskaffats helt. Om vi bara beslutsamt fortsätter att argumentera för vår uppfattning så kommer vi att lyckas. Det är helt uppenbart att detta straff kränker människans grundläggande rättigheter, men i många kulturer i världen bygger lagstiftningen på andra faktorer som religion, tradition och kontroll. Sådana faktorer gör det svårare att avskaffa dödsstraffet. Ändå är det vår plikt – inte bara som ledamöter i Europaparlamentet, utan också som människor – att aldrig ge upp, utan fortsätta våra ansträngningar för att avskaffa detta straff.

(1) Se protokollet.