Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 7 oktober 2010 - Bryssel

13. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Mathieu (A7-0253/2010)

  Lucas Hartong (NI). – (NL) Herr talman! Min kollega, Véronique Mathieu, föreslog i sitt betänkande att vi tills vidare inte beviljar ansvarsfrihet för Europeiska polisakademin avseende genomförandet av akademins budget för budgetåret 2008. Min grupp, delegationen från det nederländska frihetspartiet (PVV), ansåg naturligtvis att det var helt rätt. För att vara mer exakt är ärendet om polisakademin som en Hercule Poirot-deckare från början till slut. Dålig förvaltning, ett redovisningssystem som är sårbart för bedrägeri, många ekonomiska oegentligheter och, framför allt, ”kreativ” budgetanvändning, otillåten användning av tillgångarna och så vidare. Faktum är att situationen var så dålig att Olaf, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, till slut tvingades ingripa.

Det är positivt att en utredning pågår och att åtgärder vidtas mot bedrägerierna. Men hade det inte varit bättre om vi hade förhindrat bedrägerierna från början? Hur kunde detta tillåtas hända? Varför var de kontrollinstrument som fanns så uppenbart bristfälliga? Vi står på nytt inför en situation där medborgarna bara kan se på och skaka på huvudet. På de nederländska medborgarnas vägnar ber vi er uttryckligen att sätta stopp för hela detta europeiska polisgyckelspel så snart som möjligt, och helt enkelt låta det riktiga polisarbetet skötas av myndigheterna i de enskilda medlemsstaterna.

- Resolutionsförslag: Brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättsskipningen i Demokratiska republiken Kongo (RC-B7-0524/2010)

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Jag röstade för detta initiativ för att fördöma de omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och användningen av våldtäkt som ett vapen mot kvinnor, pojkar, flickor och spädbarn, för att kräva att de inblandade ställs till ansvar, för att kräva ett större engagemang från FN:s sida efter de misslyckade insatserna från Förenta nationernas uppdrag för stabilisering i Demokratiska republiken Kongo, för att kräva en politisk lösning på den väpnade konflikten, vilket måste ske genom att dialogen om fredsprocessen återupptas, samt för att kräva ett större engagemang från regionen runt de stora sjöarna för att främja fred och stabilitet i regionen.

- Resolutionsförslag: Internationella dagen mot dödsstraffet (RC-B7-0541/2010)

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Det gladde mig att kunna rösta för detta förslag. Vid förra plenarsammanträdet röstade vi om att uppmana regeringen i Iran att skjuta upp avrättningen genom stening av Sakineh Mohammadi Ashtiani. Det gjordes i avvaktan på en förnyad prövning, men den prövningen är högst bisarr. Hon har nu, efter vad som påstås, ha befunnits skyldig till mord trots att en annan man redan hade befunnits skyldig till mordet. Han har nu släppts på grunden att Sakineh Mohammadi Ashtianis barn förlät faderns mördare.

Mordanklagelsen bygger på domstolshandlingar som inte håller. Vi måste använda vårt inflytande och utöva större påtryckningar för att få den iranska regeringen att definitivt ställa in avrättningen, och kanske låta henne få asyl i Brasilien vilket presidenten där erbjuder.

- Resolutionsförslag: Brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättsskipningen i Demokratiska republiken Kongo (RC-B7-0524/2010)

  Lena Ek (ALDE). - Herr talman! I östra Kongo rapporterar FN att minst 8 300 våldtäkter begicks som krigshandling under år 2009. Under det första kvartalet 2010 våldtogs 1 244 kvinnor. Det är i snitt 14 våldtäkter om dagen som vi vet, för utöver dessa siffror är mörkertalen gigantiska. Att detta har fortgått utan kraftigt fördömande från det internationella samfundet är fruktansvärt, och också Europa har ett särskilt ansvar när det gäller Kongo.

Sexuellt våld och könsrelaterat våld ska alltid ses som en krigsförbrytelse och ett brott mot mänskligheten. Det är skamligt att världssamfundet så länge har blundat för de övergrepp som Kongos kvinnor och barn utsätts för. Jag är därför mycket glad över det engagemang som FN:s sändebud Margot Wallström visar. Hennes arbete bidrar till att världens blickar riktas mot Kongo och dess ledare. Men nu är det hög tid att vi alla får upp ögonen. Det är därför som jag helhjärtat stöder denna resolution som i dag röstats igenom av kammaren. Låt oss aldrig vända Afrikas kvinnor och barn ryggen igen.

- Resolutionsförslag: EU-åtgärder när det gäller oljeborrning och oljeutvinning i Europa (RC-B7-0540/2010)

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman! Jag röstade för resolutionen som otvivelaktigt är mycket viktig, för den höjer skyddsnivån och ger garantier i fråga om framtida borrningar i alla hav, men särskilt i känsliga hav och hav med speciella särdrag som man på lämpligt sätt måste ta hänsyn till.

Lika viktigt är försöket att fästa uppmärksamheten på det ansvar och den ekonomiska skyldighet som åligger de verksamhetsutövare som bedriver denna vinstgivande verksamhet, som ovillkorligen kräver försiktighetsåtgärder för att förhindra att det som har hänt på andra ställen, till exempel i Mexikanska golfen, ska hända i våra hav.

Naturligtvis innebär inte miljöskydd att man förnekar rätten till företagarinitiativ, men det kräver att man tillämpar en försiktighetsmetod – som kommissionsledamot Günther Oettinger kallade den – i samarbete med andra tredjeländer för att trygga säkerheten i våra hav.

  Licia Ronzulli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att oljeborrningen i Europa är en oerhört viktig fråga. Av detta skäl lämnade jag in en skriftlig fråga om detta i juli. Den allvarliga olycka som inträffade i Mexikanska golfen i april är en varningsklocka som vi inte har råd att underskatta. Faktum är att det finns en risk för att liknande händelser också ska inträffa i Europa.

Den 21 maj evakuerades en plattform i Nordsjön, där 200 miljoner ton olja utvinns varje år, på grund av allvarlig olycksrisk. Vi får aldrig glömma att om en katastrof av detta slag skulle inträffa i ett innanhav som Medelhavet skulle den ovärderliga och rika biologiska mångfalden äventyras i en ofattbar omfattning, som Salvatore Iacolino just påpekade.

Enligt uppgifter från Europeiska kommissionen producerade oljeplattformarna i våra hav omkring 200 miljoner ton olja 2008. Dessa siffror är fortfarande för höga för en ekonomi som ovillkorligen måste frigöra sig från fossila bränslen. Den danska regeringens löfte att landet ska vara helt oberoende av denna typ av energikällor senast 2050 har nyligen varit nyhetsstoff. Det beslutet kommer att medföra många andra svåra beslut, men det måste vara en viktig riktlinje för hela EU:s framtida miljöpolitik.

- Resolutionsförslag: Konferensen om biologisk mångfald – Nagoya 2010 (B7-0536/2010)

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill särskilt betona mitt stöd för ändringsförslag 11, där det krävs att kommissionens framtida strategier ska innehålla ett officiellt erkännande av ursprungsbefolkningens rätt att förvalta och dra nytta av de naturresurser som finns inom deras områden.

- Betänkande: De Keyser (A7-0245/2010)

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman! Jag röstade mot betänkandet och jag är beredd att förklara varför. Initiativet har utan tvekan sina förtjänster för det ägnar stor uppmärksamhet åt en värld, särskilt Afrika söder om Sahara, där rätten till sjukvård fortfarande inte får det stöd det behöver.

I förhållande till viktigare frågor, som enligt min åsikt omfattar skyddet för mödrar och barn, eller snarare skyddet för gravida mödrar och deras ofödda barn, betonades emellertid särskilt de aspekter som rör reproduktiv hälsa, vilket vi uttryckte viss oro för.

Jag är emellertid övertygad om att vi i parlamentets framtida verksamhet kan fästa större uppmärksamhet vid de grupper där spädbarnsdödligheten – jag upprepar – fortfarande är särskilt hög och inte kan accepteras längre.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Jag kunde inte rösta för Véronique De Keysers betänkande av det enkla skälet att jag inte förstår vad EU:s politik för sexuell och reproduktiv hälsa innebär.

Jag vill berätta något som jag känner till personligen. En framstående professor, en gynekolog, lämnade sin akademiska karriär och satsade ekonomiskt och professionellt på att förbättra hälsan bland människor i Afrika söder om Sahara. Han byggde kliniker där han opererade kvinnor som drabbats av fistelgångar till följd av svåra förlossningar. Efter flera år, då han redan hade hjälpt många kvinnor, begärde han finansiering från EU för att kunna utöka sitt arbete. Hans begäran avslogs och resonemanget bakom avslaget var absurt. Han hade uppenbarligen inte uppfyllt kravet på att stödja sexuell och reproduktiv hälsa i sitt projekt. Jag vet inte vad som skulle kunna stödja sexuell och reproduktiv hälsa hos kvinnor mer än att bota fistlar i området runt köns- och utsöndringsorganen. Jag antar därför helt logiskt att sexuell och reproduktiv hälsa, enligt EU:s institutioner, helt enkelt innebär en politik med inriktning på abort och preventivmedel. Av dessa skäl kunde jag inte rösta för betänkandet.

- Resolutionsförslag: EU:s sammanhållnings- och regionalpolitik efter 2013 (B7-0539/2010)

  Jan Březina (PPE). – (CS) Jag röstade för resolutionen om sammanhållningspolitikens framtid. Jag vill betona att vi har arbetat intensivt med denna fråga även om de officiella programdokumenten ännu inte är tillgängliga. På detta sätt visar vi vår fasta föresats att vara en viktig och nödvändig aktör i beslutsprocessen för nya bestämmelser för strukturfonderna under perioden efter 2013.

Jag stöder emellertid inte förslaget att det är nödvändigt att Europeiska socialfonden har egna bestämmelser. Jag ser en fara i att man på så sätt skapar en möjlighet att flytta socialfonden från sammanhållningspolitiken, så att den knyts närmare till de rikare länderna och, omvänt, blir mer oåtkomlig för de fattigare länderna. Jag vill inte se en sådan utveckling, och ingen som är beroende av en stark och effektiv sammanhållningspolitik skulle heller önska det. Jag kan gå med på att Europeiska socialfonden ska ha egna bestämmelser i den mån de gäller fondens uppgifter och den tematiska definitionen av dess verksamhet. Å andra sidan bör bestämmelser som gäller geografiskt berättigande, mål, styrning, övervakning och konkreta mekanismer fortsätta att vara gemensamma.

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Herr talman! Jag har röstat för betänkandet och vill därför göra tre påpekanden. Det är för det första mycket viktigt att den framtida sammanhållningspolitiken sammankopplas med och anpassas till EU 2020-strategin, för det är bara genom en sådan koppling som en hållbar ekonomisk tillväxt kan uppnås och nya arbetstillfällen skapas. Vi måste också stärka rollen för sociala åtgärder inom sammanhållningspolitiken, för att kunna ta itu med förändringarna när det gäller den demokratiska situationen.

Det behövs för det andra en radikal förenkling av finansieringsbestämmelserna för att EU-medlen ska bli mer tillgängliga på lokal nivå och för icke-statliga organisationer. Vi ställs ofta inför överdrivna byråkratiska krav som tar mer tid och energi än vad som går till att genomföra projekten.

För det tredje är det viktigt att vi i tid och på lika villkor involverar företrädare för regionerna och företagen när vi utarbetar ramarna för nästa budgetperiod.

Skriftliga röstförklaringar (artikel 149)

- Betänkande: Lambert (A7-0261/2010)

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. – (IT) Förslaget till förordning, som syftar till att garantera att tredjelandsmedborgare omfattas av samma bestämmelser som EU-medborgarna när det gäller samordningen av de sociala trygghetsförmånerna enligt de reviderade bestämmelser som för närvarande ingår i förordning (EG) nr 883/2004 och dess tillämpningsförordning, är en möjlighet för EU att garantera en godtagbar nivå när det gäller social trygghet för alla invånare. Vi måste på nytt bekräfta hur viktigt det är att alla EU-medborgare och tredjelandsmedborgare behandlas lika på socialförsäkringsområdet, för denna princip finns i stadgan om de grundläggande rättigheterna och är ett verktyg som gör det lättare att fullfölja processen med att förenkla de gällande bestämmelserna. Att dela, upprätthålla och främja de värden som EU bygger på, till exempel respekt för mänskliga rättigheter, måste med nödvändighet åtföljas av gemensamma regler som tillämpas på exakt samma sätt utan villkor eller begränsningar av något slag. Därför stöder jag beslutsamt och med stolthet den italienska ståndpunkten, vilket innebär att godkänna förordningen, för på så sätt kommer vi att kunna uppnå ett enhetligt system för att genomföra förordning (EG) nr 883/2004. Jag hoppas att alla de andra medlemsstaterna också kommer att revidera sina ståndpunkter och utan dröjsmål införliva de nya bestämmelserna i sin nationella lagstiftning.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för rekommendationen som lagts fram av Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor, för genom Lissabonfördragets ikraftträdande och förändringarna av den rättsliga grunden måste EU på nytt revidera de bestämmelser som gäller tredjelandsmedborgare. Parlamentets rekommendation gäller förslaget till förordning som syftar till att garantera att tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i EU och befinner sig i en gränsöverskridande situation omfattas av samma bestämmelser som EU-medborgarna när det gäller samordningen av de sociala trygghetsförmånerna. Parlamentet föreslår i sin rekommendation att man godkänner den förordning som rådet lagt fram och inte väntar längre, för den nya förordningen skulle förenkla administrationen av förfaranden och skulle garantera likabehandling på socialförsäkringsområdet av tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i EU. När det gäller kampen mot illegal invandring i Europa tydliggör dessutom förordningen medlemsstaternas rättigheter i fråga om att fatta beslut om en enskild persons rätt att lagligen vistas på deras territorium.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i ett EU-land och vars livssituation innebär en koppling till rättssystemet i en annan medlemsstat befinner sig ofta i situationer då de saknar skydd, eller då de rättigheter de åtnjuter står i strid med varandra. Det är viktigt att förebygga sådana situationer. För att dessa människor ska behandlas rättvist bör de inom rimlighetens gränser ha samma rättigheter och skyldigheter som EU-medborgarna. Denna likvärdighet kan motiveras mer än väl, och en samordning mellan rättssystemen kan betraktas som en fråga om rättvisa, inte minst när det gäller sociala förmåner.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med förordningen är att garantera att tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i en medlemsstat och befinner sig i en gränsöverskridande situation som berör minst två medlemsstater omfattas av samma bestämmelser som EU-medborgarna när det gäller samordningen av de sociala trygghetsförmånerna, enligt de reviderade bestämmelser som för närvarande ingår i förordning (EG) nr 883/2004 och dess tillämpningsförordning (förordning (EG) nr 987/2009).

När kommissionens förslag först lades fram hördes Europaparlamentet som gick med på två ändringar som handlade om att ersätta hänvisningar till stadgan om de grundläggande rättigheterna och om att göra ett högt socialt skydd till ett mål för Europeiska unionen – ett mål som fastställts i den befintliga förordningen (EG) nr 859/2003. Jag röstade för resolutionen för att den nya förordningen om att garantera likabehandling på socialförsäkringsområdet av tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i EU ska antas.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Som Jean Lambert förespråkade i sitt betänkande är det, enligt min uppfattning, nödvändigt att tredjelandsmedborgare och deras familjer som lagligen vistas i EU ska ha samma rättigheter och förmåner som EU-medborgare när det gäller tillgång till socialförsäkringsförmåner. Med denna omröstning sätter Europaparlamentet stopp för oacceptabla diskrimineringssituationer. Jag är trots det besviken över att vissa länder som Danmark och Storbritannien inte deltar i samordningsarrangemangen för tredjelandsmedborgare. Hur ska EU kunna lyckas med att införa förenklade och harmoniserade förfaranden för tredjelandsmedborgare när vissa medlemsstater föredrar att inte följa detta gemensamma tillvägagångssätt? Det finns onekligen en reell risk för ett ”Europa à la carte”, men när vi står inför somliga länders motsträvighet och ser hur djupt rotade de är i sina nationella identiteter måste vi agera.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Syftet med förslaget till förordning är att garantera att tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i EU och befinner sig i en gränsöverskridande situation som berör minst två medlemsstater omfattas av samma bestämmelser som EU-medborgarna när det gäller samordningen av de sociala trygghetsförmånerna enligt ovannämnda förordningar. Genom att anta denna lagstiftning tar vi ett viktigt steg för att garantera likabehandling av tredjelandsmedborgare inom hela EU:s territorium. Dessa människor utsätts ofta för stor diskriminering på vårt territorium, och enligt denna lagstiftning kommer tredjelandsmedborgare att kunna flytta inom EU med samma garantier som EU-medborgarna när det gäller sociala trygghetsförmåner.

  Krzysztof Lisek (PPE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! Jag blev överlycklig över det positiva resultatet i dagens omröstning i parlamentet om liberalisering av viseringsreglerna för länderna på västra Balkan. Efter att viseringskraven för medborgare från Serbien, Montenegro och den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien slopades i december 2009 har vi väntat ivrigt på motsvarande beslut rörande Bosnien och Hercegovina och Albanien. Att öppna EU för ytterligare länder på Balkan kommer att få många positiva följder för alla berörda parter. Det är för det första en oerhörd förbättring för vanliga medborgare som nu själva kan få uppleva EU och resa fritt i alla medlemsstaterna. För det andra är det ytterligare ett mycket viktigt steg mot målet att stabilisera situationen i området, och att skapa ett positivt klimat för ytterligare reformer och en framtida integration i EU av alla länderna på Balkan. Vi bör emellertid också fatta motsvarande beslut när det gäller viseringskraven för medborgarna i Kosovo. Detta land får inte förbli det enda totalt isolerade landet på Balkan, och de privilegier som hänger samman med att kunna resa fritt i EU måste även komma i fråga för invånarna där. Jag är oerhört glad över Europaparlamentets initiativ att avskaffa viseringsreglerna för Bosnien och Hercegovina och Albanien. Det är ytterligare ett steg mot att inkludera länderna på Balkan i EU och det har mitt starka stöd.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) I texten garanteras socialt skydd åt personer som inte är EU-medborgare i hela EU. I det avseendet utgör den ett framsteg. Det är emellertid beklagligt att man helt bortser från de olagliga invandrarnas situation. Även människor som uppehåller sig olagligt i EU har rätt till skydd. I EU, och på annat håll, borde det vara förbjudet att förklara att en viss individ, oavsett vem det är, inte får skydd.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Inga medborgare från tredjeland som är bosatta på EU:s territorium får utsättas för någon som helst diskriminering. De måste dessutom vid behov få tillgång till social trygghet utan konflikter mellan medlemsstaternas olika rättssystem. Därför är det så viktigt att anta detta direktiv.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Syftet med förslaget är att garantera att medborgare från tredjeland som är lagligen bosatta i EU och som befinner sig i en gränsöverskridande situation som rör minst två medlemsstater ska omfattas av samma regler för att samordna de sociala rättigheter som EU-medborgare har enligt de reviderade regler som nu anges i förordning (EG) nr 883/2004 och dess genomförandeförordning (förordning (EG) nr 987/2009). När kommissionens förslag presenterades första gången tillfrågades Europaparlamentet och två ändringsförslag antogs om att ersätta hänvisningarna till stadgan om de grundläggande rättigheterna och att sikta på socialt skydd av god kvalitet som ett mål för EU, såsom anges i nuvarande förordning (EG) nr 859/2003. Båda dessa ändringsförslag togs upp i rådets ståndpunkt under första behandlingen den 26 juli 2010 som skälen 4 och 7. Rådet föreslår ett litet antal ändringar. Det har tagit med ett par skäl som gäller deltagande av vissa medlemsstater enligt förslagets rättsliga grund, artikel 79.2 b (skälen 17, 18 och 19). Dessvärre deltar inte Danmark i samordningsarrangemangen för tredjelandsmedborgare. Irland har valt att delta men Storbritannien har valt att inte delta och kommer därför att fortsätta tillämpa de nuvarande reglerna.

- Betänkande (A7-0254/2010) av Sender

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag stöder förslaget att nominera Lazaros Stavrou Lazarou till ledamot av revisionsrätten. Han har enastående kunskaper vad gäller offentlig förvaltning, internationella skatter och ekonomi. Han har också bred erfarenhet av att övervaka, granska och revidera offentliga räkenskaper och bekämpa bedrägerier, såväl i sitt eget land som på EU-nivå. Efter hans utfrågning och på grundval av hur han har utfört sina åligganden vill jag framhålla den vikt han lägger vid att införa IT-system och automatisera tjänster samt att decentralisera förfaranden så att den offentliga informationen och de offentliga institutionerna blir effektivare, öppnare och pålitligare.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Omröstningen var visserligen hemlig, men jag ser inget problem med att erkänna att vi röstade för att Lazaros Stavrou Lazarou nomineras till ledamot av revisionsrätten eftersom han uppfyller villkoren i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

- Betänkande (A7-0255/2010) av Sender

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Utnämningen av Gijs M. de Vries till revisionsrätten kommer utan tvekan att innebära ett mervärde för den institutionen, inte minst när det gäller att garantera det institutionella samarbetet inom EU och utvärdera resurserna hos medlemsstaternas övervakningsorgan. Han har erfarenheter från den nederländska revisionsrätten, sin nationella regering och Europaparlamentet och jag vill lyfta fram hans engagemang när det gäller att övervaka legaliteten för offentliga upphandlingsförfaranden och hans beslutsamhet att bekämpa bedrägerier och korruption, samt hans garantier för ansvarighet, oberoende och lämplighet i revisionsrättens beslutsprocess.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Omröstningen var visserligen hemlig, men jag ser inget problem med att erkänna att vi röstade för att Gijs M. de Vries nomineras till ledamot av revisionsrätten eftersom han uppfyller villkoren i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

- Betänkande: Sender (A7-0254/2010 och A7-0255/2010)

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Revisionsrätten är en institution som granskar EU:s inkomster och utgifter för att kontrollera deras laglighet och för att verifiera en god ekonomisk förvaltning. Revisionsrätten agerar helt fristående. I den andan måste nomineringen av de individer som den består av styras av merit- och oavhängighetskriterier.

På rådets initiativ har därför individer från olika EU-stater föreslagits till ledamöter av revisionsrätten. De har alla ingett sina cv, besvarat ett frågeformulär och blivit föremål för utfrågningar i budgetkontrollutskottet. Majoriteten av dem presenterade sina argument tillräckligt väl för att motivera deras nominering till revisionsrätten, där de kommer att utföra sina åligganden med kompetens och integritet.

- Betänkande: Matera (A7-0259/2010)

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande. Jag själv, liksom föredraganden, anser att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter måste stödja de arbetstagare som friställs på grund av strukturella förändringar i de globala handelsmönstren. Det faktum att budgetmyndigheten redan har godkänt åtta förslag till utnyttjande av fonden under 2010 understryker förfarandets flexibilitet och bevisar att vi har lyckats fastställa nya resurser och att vi allokerar dem tillräckligt snabbt till medlemsstaterna. Jag välkomnar också att kommissionen har angett en alternativ källa till betalningsavsättningar för de icke utnyttjade allokeringarna från ESF.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. – (ES) Jag stöder initiativet att hjälpa människor som blivit övertaliga vid de 82 företagen i Galicien att åter ta sig in på arbetsmarknaden. Detta får under inga omständigheter ersätta det ansvar företagen har enligt nationell lagstiftning och kollektivavtal.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Eftersom Spanien har begärt stöd för ärenden som rör 703 övertaliga i 82 företag som är verksamma inom NACE rev. 2.14 (tillverkning av kläder) i NUTS II-regionen Galicien, röstade jag för resolutionen. Jag stöder kommissionens förslag och de ändringsförslag som lagts fram av Europaparlamentet. Jag håller med om att man bör se till att fonden kan hjälpa enskilda övertaliga anställda att återgå till arbetslivet i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Jag vill också understryka att stödet från fonden inte får ersätta åtgärder som företagen är skyldiga att vidta enligt den nationella lagstiftningen eller kollektivavtal, eller åtgärder för att omstrukturera företag eller sektorer.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Totalt 702 övertaliga vid 82 textilföretag ligger bakom de spanska myndigheternas ansökan om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Det ökande antalet övertaliga inom den galiciska textil- och beklädnadsindustrin stärker den externa uppfattningen att alla dess europeiska motparter befinner sig i en liknande svag position (inte minst i mitt land, där denna sektor har drabbats särskilt svårt) på grund av den internationella konkurrensen, framför allt från utvecklingsländerna, där produktionskostnaderna är lägre. Den internationella kris som vi för närvarande känner av har förvärrat detta sakernas tillstånd. Jag hoppas att de anställda som har friställts snart ska kunna återgå till arbetsmarknaden.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av den globala ekonomiska och finansiella krisens effekter på arbetsmarknaden vill jag understryka betydelsen av att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter tillämpas korrekt. Tyvärr används fonden väldigt lite. Av de 500 miljoner euro som i år ställs till förfogande genom fonden har ansökningar motsvarande endast 11 procent inkommit för att finansiera stödplaner för anställda som har blivit övertaliga. Med tanke på den höga arbetslösheten är detta oroväckande och obegripligt.

Jag vill också understryka att efter ett flertal på varandra följande varningar och betänkanden har en alternativ källa till betalningsavsättningar för icke utnyttjade fondmedel inrättats. Med tanke på effekterna av denna kris, som har drabbat textilsektorn särskilt hårt, vill jag understryka betydelsen av denna plan på 1 844 700 euro till stöd för de 703 anställda som blivit övertaliga i 82 företag i Galiciens textilsektor. Som en kontrast till detta initiativ från den spanska regeringen tycker jag det är beklagligt att den portugisiska regeringen inte har ingripit på samma sätt i distrikten Braga och Viana do Castelo. Båda gränsar till Galicien och har hög arbetslöshet på grund av att ett antal företag har fått slå igen.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Ytterligare tre ansökningar har inkommit om att utnyttja solidaritetsfonden. Var och en motsvarar en fabriksnedläggelse i EU, inklusive den galiciska textilfabriken i Spanien. Totalt har flera hundra anställda blivit övertaliga. Man bör återigen komma ihåg att denna sektor genomgår en allvarlig kris även i Portugal, där den drabbats särskilt allvarligt av avregleringen av världshandeln, samtidigt som inga av de åtgärder som krävs för att skydda den har vidtagits. Dessa effekter kan nu bli ännu värre efter beslutet om att öka avregleringsåtgärderna för asiatiska textilprodukter. Detta steg togs med motiveringen att man skulle ge humanitärt stöd åt Pakistan, medan det i själva verket uppfyller önskemål från de största importörerna i EU. Varje ny ansökan om att utnyttja denna fond ökar betydelsen av de åtgärder vi har förespråkat och som syftar till att effektivt bekämpa arbetslösheten, främja den ekonomiska verksamheten, få bort jobb utan säkerhet och minska antalet arbetstimmar utan att sänka lönerna. Åtgärderna omfattar också att bekämpa utlokalisering av företag och kräver framför allt att man totalt bryter med den nyliberala politik som helt klart orsakar en ekonomisk och social katastrof i EU:s länder.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Matera-betänkandet om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) för arbetarna i den spanska beklädnadsindustrin. Som jag påpekade i september under debatten om fondens framtid efter 2013 är jag besviken över att denna fond, som inrättats för att stödja arbetare som blivit övertaliga på grund av recessionen eller globaliseringen, för närvarande inte är finansiellt garanterad i EU:s budget. Jag tror inte det är en hållbar lösning på lång sikt att utnyttja finansiella resurser i andra EU-program för att finansiera EFG. När budgetutskottet därför röstade för att utnyttja EFG för de spanska anställda som anges i Matera-betänkandet, så påpekade jag, tillsammans med den belgiska socialdemokratiska parlamentsledamoten Michel Daerden, behovet av att skapa en separat budgetrubrik för denna fond. Det som står på spel här är EU:s trovärdighet när det gäller att stödja medborgare som drabbas av ekonomisk instabilitet.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag lägger ned min röst av hänsyn till de spanska textilarbetare som offras i namn av den heliga globaliseringen. I den situation som de kastats ut i som resultat av den nyliberala politik som förespråkas av EU kunde man rösta emot den ynkliga summa som EU:s elit vill bevilja dem. Men det lilla som ges skulle kunna minska deras lidande. Vilket inte gör tanken bakom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mindre outhärdlig. Fonden stöder omlokalisering av textilproduktionen. Den göder aptiten på profit hos socialt oansvariga miljardärer som Manuel Jove. I eurokraternas kungarike är det bara gemenskapen som betalar priset för ett rent samvete.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett område för solidaritet, och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av den solidariteten. Detta stöd är av avgörande betydelse för att hjälpa de arbetslösa och offren för de omlokaliseringar som sker inom ramen för globaliseringen. Ett ökande antal företag omlokaliserar för att utnyttja fördelarna med lägre arbetskostnader i olika länder, i första hand Kina och Indien, ofta till nackdel för länder som respekterar arbetstagarnas rättigheter. Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas när företag omlokaliseras och den är grundläggande för att underlätta tillgången på nya arbetstillfällen i framtiden. EFG har redan utnyttjats av andra EU-länder. Därför bör vi nu bevilja detta stöd åt de 703 anställda som blivit övertaliga i 82 företag inom beklädnadsindustrin i Galicien. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Miroslav Mikolášik (PPE), skriftlig. – (SK) Det gläder mig att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utnyttjas i de drabbade regioner som nämndes tidigare och jag stöder helt detta. Jag tror nämligen att hela processen, från att utarbeta ansökningar till handläggning och fram till det slutliga beslutet från budgetmyndigheten, hittills har varit ganska tungrodd och komplicerad enligt de erfarenheter som gjorts av många länder.

Under 2009 var till exempel de bidrag som begärdes från fonden i genomsnitt cirka 5 552 700 euro och 30 av ansökningarna hade lämnats in av 13 medlemsstater avseende 17 branscher. Förra året godkände emellertid budgetmyndigheten tio finansiella bidrag från EFG som uppgick till totalt 52 349 000 euro, vilket utgör enbart 10,5 procent av det maximala årliga belopp som kan utnyttjas i denna fond.

En av anledningarna till detta är bristen på erfarenhet när det gäller fondens processer och den långa perioden av finansiell osäkerhet medan man väntar på budgetmyndighetens beslut.

Jag tror att de förenklade förfarandena för bedömning och beslutsfattande som infördes i slutet av 2009 kommer att förenkla och påskynda inlämnandet av ansökningar om stöd från fonden och följaktligen ge effektivt stöd åt anställda som just förlorat sina arbeten som resultat av förändringar i världshandelns struktur.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Samma förutsättningar gäller här som i det tidigare danska fallet. Anställda som blivit övertaliga utan egen förskyllan eller på grund av den finansiella och ekonomiska krisen som utlösts av spekulanter i USA och Storbritannien behöver snabb hjälp. Spanien har redan ingett en ansökan om finansiellt stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) den 5 februari 2010 på grund av avskedanden i 82 företag i NACE rev 2.14 (tillverkning av kläder) i en enda NUTS II-region, Galicien (ES11) i Spanien, och kompletterade sin ansökan med ytterligare information den 11 maj 2010. Ansökan uppfyller de krav för att fastställa de finansiella bidragen som anges i artikel 10 i förordning (EG) nr 1927/2006. Kommissionen föreslår att man utnyttjar 1 844 700 euro. EFG bör därför utnyttjas för att ge ekonomiska bidrag enligt den ansökan som inlämnats av Spanien, vilket är skälet till att jag röstade för Matera-betänkandet.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) Jag röstade för detta betänkande och också de båda följande betänkandena om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Jag anser att EU måste stödja människor som har blivit arbetslösa på grund av den globala finansiella och ekonomiska krisen. Dagens betänkanden har visat att det behövs hjälp både i länder i ekonomiska svårigheter som Spanien, och i en av Europas rikaste välfärdsstater, Danmark. Samtidigt måste jag dessvärre säga att vi hittills inte har fått möjlighet att rösta för ett liknande betänkande som rör Estland. Jag hoppas att vår regering ska lära av andra medlemsstaters åtgärder och också bidra till att hjälpa våra arbetslösa.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) I februari 2010 inlämnade Spanien en ansökan om bidrag från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) i samband med övertalighet i 82 företag från Galicien som är verksamma inom beklädnadsbranschen. Jag röstade för Europaparlamentets resolution om att utnyttja EFG för att bevilja stöd åt de personer som blivit övertaliga. Avregleringar av handeln inom textil- och beklädnadsbranschen har medfört omfattande förändringar i globala handelsmönster. Den allmänna trenden är att omlokalisera produktionen till länder utanför EU där produktionskostnaderna är lägre, såsom Kina och Marocko. Den ekonomiska krisen har dessutom utlöst ett stort antal konkurser inom textilindustrin, vilket har resulterat i en enorm våg av friställningar. 32 700 personer blev övertaliga i Galicien mellan 2007 och 2009, inklusive 4 414 inom textilbranschen. Av de övertaliga var 80 procent kvinnor. Jag anser att förfarandet för att tilldela dessa medel måste förenklas, så det blir lätt att utnyttja EFG för företag som drabbas av den finansiella och ekonomiska krisens effekter och av förändringar i globala handelsmönster. Jag måste understryka den viktiga roll som EFG spelade för att åter integrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Mina damer och herrar! Precis som Spanien och Danmark är Litauen medvetet om den potentiella nyttan med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG). Litauen erhöll totalt 2,9 miljoner euro i stöd från EFG som var öronmärkta för arbetstagare från byggindustrin och företag som tillverkar hushållsvaror som drabbades svårt av krisen. Men fonden måste fortfarande bevisa sitt värde. EFG inrättades som en snabbinsatsåtgärd, men nu har den blivit långsammare och mer komplicerad på grund av all byråkrati. Den stora bristen är själva utnyttjandet av fonden. I genomsnitt tar det 294 dagar att få ansökningar godkända. Enligt en artikel i Financial Times i veckan väntar över 37 000 arbetstagare i EU fortfarande på att få bidrag från fonden. Hittills har enbart 140 miljoner euro av EFG:s totalt tillgängliga belopp (2 miljarder euro) betalats ut. Fondens pengar fördelas också ojämnt. Endast 6 procent av utbetalningarna går till projekt i länder där bruttonationalprodukten är lägre än genomsnittet för EU. EFG måste bli mer flexibelt om vi ska kunna undvika att drunkna i osäkerhet. Många medlemsstater, inklusive Litauen, är lämpliga kandidater för andra fonder, som kräver mindre medfinansiering och byråkrati.

- Betänkande: Matera (A7-0258/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Eftersom Danmark har begärt hjälp åt 1 443 övertaliga i tre företag som hör till Danfosskoncernen som verkar inom NACE rev 2.27 och rev 2.28 i NUTS II-regionen Syddanmark, röstade jag för resolutionen. Jag instämmer i kommissionens förslag och stöder de ändringsförslag som lagts fram av parlamentet. Jag håller med om att funktionen för och mervärdet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör utvärderas i samband med den allmänna utvärderingen av program och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet den 17 maj 2006 inom ramen för halvtidsgranskningen av den fleråriga budgetramen för perioden 2007–2013.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Ytterligare stöd åt övertaliga arbetstagare visar sig också bli nödvändigt i ett land som få kunde föreställa sig skulle drabbas av sådana prövningar, eftersom det i regel anses ha lättare att konkurrera på den globala marknaden än de flesta andra EU-medlemsstater. Men trots detta känner Danmark nu av effekterna av globaliseringen. Den drabbar landet i sektorer som man hade trott skulle vara immuna mot konkurrens, såsom tillverkning av elprodukter, maskiner och utrustning. Detta oroande faktum visar hur allvarlig den ekonomiska krisen är som vi har sjunkit ned i och behovet av att hitta effektivare och mer kreativa sätt att öka EU:s förmåga att konkurrera, samtidigt som vi hjälper anställda som har blivit arbetslösa att återkomma till arbetet. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är just en sådan mekanism.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag vill understryka det potentiella bidraget från denna stödplan, som finansierats av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG), när det gäller integreringen av övertaliga arbetstagare och deras sociala rehabilitering i ett särskilt tragiskt fall som när de tre företagen i Danfosskoncernen slog igen. Samtliga dessa företag var belägna i Syddanmark och samtliga gick överstyr under en tremånadersperiod 2009, vilket drabbade 1 443 arbetstagare i en sektor – tillverkning av maskiner och elektronisk utrustning – som drabbades särskilt hårt av denna kris.

Låt mig återigen understryka att EFG dessvärre har utnyttjats mycket försiktigt, samtidigt som EU präglas av mycket höga arbetslöshetssiffror. Av de 500 miljoner euro i medel som ställs till förfogande genom EFG i år har bara 11 procent utnyttjats för att finansiera hjälpplaner för arbetstagare som blivit övertaliga som direkt resultat av den globala finansiella och ekonomiska krisen. Jag vill emellertid understryka att efter ett antal varningar och rapporter så har en alternativ källa till betalningsavsättningar för outnyttjade ESF-medel inrättats.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Matera-betänkandet om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter åt arbetarna från Danfosskoncernen i Danmark. Som jag påpekade i september under debatten om fondens framtid efter 2013 är jag besviken över att denna fond, som inrättats för att stödja arbetare som blivit övertaliga ”på grund av recessionen eller globaliseringen”, för närvarande inte är finansiellt garanterad i EU:s budget. Jag tror inte det är en hållbar lösning på lång sikt att utnyttja finansiella resurser i andra EU-program för att finansiera EFG. När budgetutskottet därför röstade för att utnyttja EFG för de danska anställda som anges i Matera-betänkandet, så påpekade jag, tillsammans med den belgiska socialdemokratiska parlamentsledamoten Michel Daerden, behovet av att skapa en separat budgetrubrik för denna fond. Det som står på spel här är EU:s trovärdighet när det gäller att stödja medborgare som drabbas av ekonomisk instabilitet.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag lägger ned min röst av hänsyn till de danska arbetare som misshandlats av globaliseringen. I den situation som de kastats ut i som resultat av den nyliberala politik som förespråkas av EU kunde man rösta emot den ynkliga summa som eurokraterna motvilligt vill bevilja dem. Men det lilla som ges skulle kunna minska deras lidande. Det gör emellertid inte tanken bakom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mindre outhärdlig. Den stöder den omlokalisering som Danfosskoncernen genomfört för att öka sin vinst.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett område för solidaritet, och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av den solidariteten. Detta stöd är av avgörande betydelse för att hjälpa de arbetslösa och offren för de omlokaliseringar som sker inom ramen för globaliseringen. Ett ökande antal företag omlokaliserar för att utnyttja fördelarna med lägre arbetskostnader i olika länder, i första hand Kina och Indien, ofta till nackdel för länder som respekterar arbetstagarnas rättigheter.

Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas när företag omlokaliseras och den är grundläggande för att underlätta tillgången på nya arbetstillfällen i framtiden. EFG har redan utnyttjats av andra EU-länder. Därför bör vi nu bevilja detta stöd åt de 1 443 anställda som blivit övertaliga i tre företag i Danfosskoncernen som verkar inom NACE rev 2.27 och rev 2.28 i NUTS II-regionen Syddanmark. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) EU har infört rättsliga och budgetmässiga instrument för att ge ytterligare stöd åt de anställda som drabbas av konsekvenserna av långtgående strukturförändringar i världshandelns mönster och för att hjälpa dem att återkomma till arbetsmarknaden. Det är också möjligt att hjälpa anställda som har blivit övertaliga som resultat av den globala finansiella och ekonomiska krisen. Det tycker jag är särskilt viktigt.

Nu har Danmark lämnat in en ansökan om att utnyttja det totala beloppet 8 893 336 euro. Det gäller 1 443 övertaliga (av vilka 1 010 ska få stöd) från de tre företag inom Danfosskoncernen som är verksamma inom NACE rev 2.27 och rev 2.28 (tillverkning av elutrustning, tillverkning av maskiner och utrustning n.e.c.) i NUTS II-regionen Syddanmark under den fyra månader långa referensperioden från den 1 mars 2009 till den 30 juni 20009. Jag röstade för de planerade åtgärderna för att stödet snabbt skulle ges till de anställda som drabbats och för att visa prov på europeisk solidaritet mellan medlemsstaterna.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. – (DA) Jag röstade för betänkandet, eftersom pengar från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter går till arbetstagare som drabbas av kollektiva uppsägningar. Men jag tror det finns ett antal problem med denna fond. Till exempel går den allra största delen av alla pengar som betalas ut från fonden till de rikaste länderna inom EU. Min röst får inte heller uppfattas som ett stöd för EU:s ”bidragsgräddfil”. Jag tycker det var ett slöseri med pengar när Danmark skickade pengar till EU som sedan skickade tillbaka dem efter det att de gått ett varv genom det byråkratiska systemet.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) för Danfosskoncernen från Danmark, eftersom jag tror det är absolut nödvändigt att utnyttja EFG under den nuvarande ekonomiska krisen. Den 8 september 2009 skickade Danmark in en ansökan om finansiellt stöd för att utnyttja EFG i fallet Danfosskoncernen, som skulle friställa 1 443 anställda. Den ekonomiska och finansiella krisen har lett till en nedgång i efterfrågan på mekanisk och elektronisk utrustning. Trenden bland maskin- och utrustningstillverkarna förändrades dramatiskt i EU under fjärde kvartalet 2008 i både Danmark och Tyskland, där produktionsbortfall på över 25 procent kunde konstateras. Försäljningen av Danfoss mekaniska och elektroniska utrustning minskade under 2008 med upp till 52 procent i Europa, 48 procent i USA och 23 procent i Asien-Stillahavsområdet. På grund av konkurrensen från asiatiska företag i branschen, vilkas lönekostnader är betydligt lägre än kostnaderna i EU, har Danfosskoncernen gradvis flyttat sin produktion från Danmark till tredjeländer, vilket har fått allvarliga effekter för arbetsmarknaden. Jag uppmanar kommissionen att utveckla en ambitiös, grön industripolitik som kan garantera EU:s globala konkurrenskraft och bevara jobben i EU.

- Betänkande: Matera (A7-0257/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) När det gäller Danmarks begäran om hjälp för de 198 övertaliga från företaget Linak, en del av den elektromekaniska sektorn i Syddanmarks NUTS II-region, röstade jag för resolutionen. Jag stöder kommissionens förslag och de olika ändringsförslag som lagts fram av Europaparlamentet. Jag anser också att motiveringen till kommissionens förslag innehåller tydlig och detaljerad information om ansökan, en analys av tillåtlighetskriterierna och en redogörelse för skälen som ledde till godkännandet i enlighet med parlamentets angivna krav.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Ännu ett danskt elektronikföretag, Linak, har drabbats hårt av globaliseringens effekter. De personer som drabbats värst av detta är de minst kvalificerade arbetstagarna i en mycket eftersatt region, vilket ger de politiska beslutsfattarna särskild anledning att känna oro. I detta och andra fall väcker de äldre anställda särskild oro och måste komma i åtnjutande av stödinsatser som riktas speciellt till dem.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) När det gäller effekterna av den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen på arbetsmarknaden röstade jag för att man skulle frisläppa 1 213 508 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) för en plan som stöder återintegrering på arbetsmarknaden av de 198 personer som friställts från Linak A/S, ett företag som tillverkar elektronisk utrustning i Syddanmark. Jag vill upprepa min varning om det extremt sällsynta utnyttjandet av EFG, trots de höga arbetslöshetssiffrorna i EU. EFG måste som sagt få egen finansiering under en egen budgetrubrik för detta syfte.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Matera-betänkandet om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för arbetarna från Linak A/S i Danmark. Som jag påpekade i september under debatten om fondens framtid efter 2013 är jag besviken över att denna fond, som inrättats för att stödja arbetare som blivit övertaliga ”på grund av recessionen eller globaliseringen”, för närvarande inte är finansiellt garanterad i EU:s budget. Jag tror inte det är en hållbar lösning på lång sikt att utnyttja finansiella resurser i andra EU-program för att finansiera EFG. När budgetutskottet därför röstade för att utnyttja EFG för de danska anställda som anges i Matera-betänkandet, påpekade jag, tillsammans med den belgiska socialdemokratiska parlamentsledamoten Michel Daerden, behovet av att skapa en separat budgetrubrik för denna fond. Det som står på spel här är EU:s trovärdighet när det gäller att stödja medborgare som drabbas av ekonomisk instabilitet.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag lägger ned min röst av hänsyn till de danska arbetare från Linakkoncernen som offrats på globaliseringens altare. I den situation som de kastats ut i som resultat av den nyliberala politik som förespråkas av EU kan man frestas att rösta nej, med tanke på den ynkliga summa det rör sig om. Men det lilla som ges skulle kunna minska deras lidande.

Det gör emellertid inte tanken bakom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mindre outhärdlig. Den stöder den typ av resonemang som får ett ledande internationellt företag som Linak att omlokalisera för att öka sin vinst, en vinst som företaget inte ens har anständigheten att redovisa.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) EU är ett område för solidaritet, och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av den solidariteten. Detta stöd är av avgörande betydelse för att hjälpa de arbetslösa och offren för de omlokaliseringar som sker inom ramen för globaliseringen. Ett ökande antal företag omlokaliserar för att utnyttja fördelarna med lägre arbetskostnader i olika länder, i första hand Kina och Indien, ofta till nackdel för länder som respekterar arbetstagarnas rättigheter.

Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas när företag omlokaliseras och den är grundläggande för att underlätta tillgången på nya arbetstillfällen i framtiden. EFF har redan utnyttjats av andra EU-länder. Därför bör vi nu bevilja detta stöd åt de 198 anställda som blivit övertaliga i Linak, ett företag som tillverkar elektromekaniska produkter i NUTS II-regionen Syddanmark. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Miroslav Mikolášik (PPE), skriftlig. – (SK) Det gläder mig att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utnyttjas i de drabbade regioner som nämndes tidigare och jag stöder helt detta. Jag tror nämligen att hela processen, från att utarbeta ansökningar till handläggningen och fram till det slutliga beslutet från budgetmyndigheten, hittills har varit ganska tungrodd och komplicerad enligt de erfarenheter som gjorts av många länder. Under 2009 var till exempel de bidrag som begärdes från fonden i genomsnitt cirka 5 552 700 euro och 30 av ansökningarna hade lämnats in av 13 medlemsstater för 17 branscher. Förra året godkände emellertid budgetmyndigheten tio finansiella bidrag från EFG som uppgick till totalt 52 349 000 euro, vilket utgör enbart 10,5 procent av det maximala årliga belopp som kan utnyttjas i denna fond. En av anledningarna till detta är bristen på erfarenhet när det gäller fondens processer och den långa perioden av finansiell osäkerhet medan man väntar på budgetmyndighetens beslut. Jag anser att de förenklade förfarandena för bedömning och beslutsfattande som infördes i slutet av 2009 kommer att förenkla och påskynda inlämnandet av ansökningar om stöd från fonden och följaktligen ge effektivt stöd åt anställda som just förlorat sina arbeten som resultat av förändringar i världshandelns struktur.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. – (DA) Jag röstade för betänkandet, eftersom pengar från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter går till arbetstagare som drabbas av kollektiva uppsägningar. Men jag tror det finns ett antal problem med denna fond. Den allra största delen av pengarna som betalas ut från fonden går till exempel till de rikaste länderna inom EU. Min röst får inte heller uppfattas som ett stöd för EU:s ”bidragsgräddfil”. Jag tycker det var ett slöseri med pengar när Danmark skickade pengar till EU som sedan skickade tillbaka dem efter det att de gått ett varv genom det byråkratiska systemet.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) för att hjälpa de personer som blivit övertaliga vid familjeföretaget Linak A/S i Sønderborg i Danmark. Den 8 september 2009 skickade Danmark in en ansökan om finansiellt stöd på 1 213 508 euro (65 procent av hela den budget som krävdes) för att hjälpa de 139 anställda som blivit övertaliga vid Linak A/S. Dessa friställningar sammanföll med en annan stor våg av friställningar från Danfosskoncernen i Sønderborg i Syddanmark. Medlemsstaterna har ansvaret för att stödja en återgång till arbetet för alla anställda som blivit övertaliga. EFG ger medlemsstaterna en chans att stödja de anställda som drabbats av den globala finansiella och ekonomiska krisen och de stora förändringarna i de globala handelsmönstren. I Rumänien förlorade 381 296 anställda sina arbeten mellan mars 2008 och mars 2010, inklusive 13 667 enbart i distriktet Galaţi. Även övriga medlemsstater, som hittills inte har begärt att få utnyttja EFG, bland annat Rumänien, måste undersöka och följa exemplet från de stater som har använt EFG för att hjälpa anställda som blivit övertaliga på grund av den ekonomiska och finansiella krisen.

- Betänkande: Matera (A7-0259/2010 och A7-0258/2010)

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar parlamentets beslut att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för spanska och danska medborgare. Denna EU-fond, som inrättades 2006, ska ge stöd åt anställda som blir övertaliga efter en omstruktureringsprocess. Reglerna ändrades 2009 för att man bättre skulle kunna utnyttja de medel som avsatts till fonden och som dittills inte hade utnyttjats. Åtagandet att hjälpa över 1 500 spanska och danska anställda via denna fond är därför mycket goda nyheter. Det kan vara värt att understryka betydelsen av och relevansen för denna fond i de tider av ekonomisk recession som vi för närvarande upplever. Trots fondens tillfälliga karaktär bör den behållas, åtminstone så länge som den visar sig användbar.

- Betänkande: Matera (A7-0259/2010, A7-0258/2010 och A7-0257/2010)

  David Casa (PPE), skriftlig. – (EN) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en mycket viktig fond i EU. Tillämpningsområdet för fonden har utvidgats för att stödja arbetstagare som har blivit uppsagda som en följd av krisen. Det är absolut nödvändigt att dessa medel på ett ändamålsenligt och effektivt sätt når dem som verkligen behöver stöd. Av detta skäl instämmer jag med föredraganden och har röstat ja till betänkandena.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Genom denna viktiga omröstning uppmanar Europaparlamentet de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snarast ska kunna tas i anspråk. Det erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit arbetslösa. Det erinrar om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) De tre betänkandena av Barbara Matera som vi röstar om i dag avser stöd till 82 företag inom beklädnadsindustrin i regionen Galicien i Spanien och två företag inom verkstads- och mekatronikindustrin i regionen Syddanmark i Danmark. Det godkända ekonomiska stödet kommer att hjälpa sammanlagt 2 344 personer och bidra till att de kan återinträda på arbetsmarknaden.

- Betänkande: Mathieu (A7-0253/2010)

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till att inte bevilja ansvarsfrihet för direktören för Europeiska polisakademin avseende genomförandet av akademins budget för budgetåret 2008, på grundval av det utmärkta betänkandet av min vän och kollega Véronique Mathieu, som är ledamot i budgetkontrollutskottet. Alla argument i betänkandet berättigar detta beslut. Jag förvånas dock över att årsredovisningen inte har godkänts, även om det inte är ämne för några viktigare iakttagelser av revisionsrätten. Med hänsyn till att det i betänkandet av min kollega Véronique Mathieu, vilket godkändes av budgetkontrollutskottet, föreslås tre omröstningar (icke beviljad ansvarsfrihet, avslutande av räkenskaperna och resolutionen), tycker jag att det är märkligt att endast två av dessa punkter faktiskt gick till omröstning i plenum: ansvarsfriheten och resolutionen. Mycket märkligt. I mina ögon fanns det inget som hindrade ett avslutande av räkenskaperna. Vi hamnar i en bisarr räkenskapssituation: i oktober 2010 är räkenskaperna för 2008 inte avslutade, budgetåret 2009 är över och endast några veckor återstår av budgetåret 2010. Klura ut det om ni kan!

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Utskottets rekommendation att inte bevilja denna EU-institution ansvarsfrihet fick stöd över hela linjen, vilket innebär att denna ”polisakademis” rykte har fläckats för alltid. Denna tragikomiska situation, där Europeiska polisakademin inte beviljas ansvarsfrihet i ljuset av bedräglig ekonomisk verksamhet, visat att korruptionen inte känner några gränser. Det är med andra ord just den institution som ska skydda oss från brottslingar (indirekt genom yrkesutbildning av poliser) som sitter på de anklagades bänk.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade ja till betänkandet för att inte bevilja ansvarsfrihet för Europeiska polisakademin avseende genomförandet av akademins budget för budgetåret 2008, eftersom utredningen av missbruket av använda medel ännu inte har avslutats. Jag röstade även ja eftersom jag håller med om att det är oacceptabelt att en EU-finansierad organisation efter så många år inte har en sund och öppen ekonomisk förvaltning. Det kan hända att akademins nye direktör har lagt fram en handlingsplan, men det räcker inte, och dessutom är den inte tillräckligt detaljerad. Att inte bevilja akademin ansvarsfrihet för 2008 kommer slutligen att ge en tydlig signal om att den måste förbättra sitt arbetssätt för att sätta stopp för den dåliga ekonomiska förvaltningen.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på de konstaterade överträdelserna och Europeiska polisakademins oförmåga att redovisa sin budgetmässiga och ekonomiska situation för parlamentet instämmer jag med föredragandens beslut att inte bevilja ansvarsfrihet för direktören för Europeiska polisakademin avseende genomförandet av akademins budget för budgetåret 2008.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Europeiska polisakademin har haft svårt att uppfylla de standarder för god förvaltning som förväntas av en tillsynsbyrå. I flera granskningar sedan 2006 har det lyfts fram frågor relaterade till hur akademin uppfyller budgetförordningen och tjänsteföreskrifterna, frågor relaterade till redovisningssystemet samt brister i fråga om budgetförvaltning, personalresurser, upphandlingsförfaranden och regler om utgifter för kurser. Akademins förbättringar förväntas enligt resolutionen bli synliga först från 2014 då akademins fleråriga plan ska ha genomförts fullt ut. Jag håller inte med om att akademin skulle behöva minst nio år (2006-2014) för att nå den acceptabla standard för god förvaltning som förväntas av en tillsynsbyrå.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Mot bakgrund av uppgifterna om Europeiska polisakademins verksamhet och dåliga ekonomiska förvaltning stöder jag Véronique Mathieus förslag att inte bevilja ansvarsfrihet för direktören för Europeiska polisakademin avseende genomförandet av akademins budget för budgetåret 2008. Vi dränks i ett stort antal ibland meningslösa EU-byråer, men Europeiska polisakademin är ett viktigt organ i kampen mot brottslighet och för upprätthållande av säkerhet och allmän ordning. Enligt statistik för 2007 hade akademin en årlig finansieringsram på 7,5 miljoner euro. Särskilt med tanke på den nuvarande svåra ekonomiska och finansiella situationen är det i alla medborgares intresse att kunna lita på att EU-byråerna är effektiva och utnyttjar sin budget på ett öppet och ansvarsfullt sätt. Europaparlamentets tillsynsroll är viktig för att lägga in ett veto när förvaltningen är oklar, som i detta fall. Av detta skäl röstar jag för föredragandens förslag.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Europeiska polisakademin (Cepol), som blev en byrå 2006, har sedan den inrättades haft allvarliga problem med att uppfylla de standarder för god förvaltning som alla EU-byråer är underkastade. Även om jag röstade ja till betänkandet och beslutet att inte bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2008, är detta första gången som ett ansvarsfrihetsbeslut har riktats mot en enskild organisation. Jag ifrågasätter dock ansvarsfrihetsbeslutets betydelse och hur användbart det är som verktyg, två år efter det aktuella budgetåret när ledning och personal kan ha bytts ut. Därför är det absolut nödvändigt att undersöka om mycket små byråer med mycket liten personalstyrka kan vara effektiva och uppfylla budgetförordningens administrativa krav.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Förra veckan röstade utskottet för internationell handel enhälligt ja till att skjuta upp beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2008 för Europeiska polisakademin (Cepol) och nej till att avsluta dess räkenskaper. På grund av allvarliga brister i efterlevnaden av budgetförordningen och tjänsteföreskrifterna har Europaparlamentet med en överväldigande majoritet även röstat nej till att bevilja ansvarsfrihet till Cepol och därmed även nej till en positiv avslutning av budgetåret 2008. Det är bra att parlamentet har fullgjort sin uppgift i ansvarsfrihetsförfarandet och gett en tydlig signal mot försumlig förvaltning. Jag gratulerar Véronique Mathieu till betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Alla EU-institutioner som är beroende av EU:s budget måste granskas strängt av revisionsrätten och av alla enheter med en revisionsfunktion. Genom granskning måste det fastställas om gemenskapens medel används på rätt sätt, om dessa institutioner uppfyller sina fastställda mål och om tillgångar slösas bort.

I allmänhet och på grundval av utvärderingar av tidigare granskningar kan vi med sällsynta undantag konstatera att de berörda institutionerna använder de tillgängliga medlen på rätt sätt och uppfyller sina fastställda mål. Enligt föredraganden är detta dock inte fallet med Europeiska polisakademin, med tanke på de olika oegentligheterna och bristerna i dess räkenskaper. Detta är skälet till min röst.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Genom denna omröstning vägrar Europaparlamentet bevilja ansvarsfrihet för direktören för Europeiska polisakademin avseende genomförandet av akademins budget för budgetåret 2008.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Föredraganden gör rätt i att uttrycka oro över bristen på öppenhet och insyn i Europeiska polisakademins upphandlingsförfaranden. Låt oss hoppas att utredningen av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) blir omfattande och noggrann och bidrar till att bringa mer klarhet i frågan. Frågan är dock kopplad till ett mycket större problem – den ofta förekommande bristen på hederlighet och professionalism inom polis och säkerhetsstyrkor i Europa. Amnesty International och Human Rights Watch har rapporterat ett särskilt stort antal fall i Europa där polisen överskred sina befogenheter och använde olagliga utredningsmetoder. I de flesta fallen genomförde institutionerna inte utredningarna och straffade inte lagbrytarna enligt internationella standarder. Detta ökar straffriheten. Ofta blir de drabbade lätta offer genom sin minoritetsställning, vare sig det är på grund av etnicitet eller politiska åsikter. En stark poliskår behöver en stark och hederlig rättsordning och ett oberoende rättsväsen. Europeiska polisakademin har ädla mål: att främja gemensamma europeiska standarder för polisverksamhet, gränsöverskridande samarbete i brottsbekämpningen och upprätthållande av rättssäkerheten och lagstiftningen. Vare sig det sker genom detta eller ett annat forum är uppnåendet av dessa mål det centrala.

- Betänkande: Fajon (A7-0256/2010)

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Parlamentets resolution är särskilt viktig i syfte att avskaffa viseringskravet för Bosnien och Hercegovina samt Albanien. En viseringsfri ordning leder till att en av EU:s viktigaste grundläggande rättigheter förverkligas – fri rörlighet i alla medlemsstater. Det är av yttersta vikt att göra allt för att medborgarna i Bosnien och Hercegovina samt Albanien ska kunna resa utan visering så snart som möjligt. Bosnien och Hercegovina samt Albanien har under de senaste månaderna gjort stora framsteg och viktiga förhandlingar har ägt rum med dessa länder. När väl dessa länder får en viseringsfri ordning kommer ungdomar att kunna resa, skaffa erfarenheter och studera utomlands. Dessutom skulle det minska risken för ytterligare etnisk och politisk instabilitet, förstärka det politiska och ekonomiska samarbetet i regionen och öka det folkliga stödet för EU samt befästa utsikterna till europeisk integration.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Det har gått 21 år sedan Berlinmurens fall, men Europa är fortfarande delat och medborgarna behöver fortfarande visering för att kunna resa fritt i EU. Jag kommer från ett land vars medborgare under nästan ett halvt århundrade var underkastade en av de hårdaste kommunistregimerna utan rätten att resa fritt. Därefter tog det 15 år för Rumänien att övertyga EU om att landet inte har andra klassens medborgare utan att de bör åtnjuta en grundläggande mänsklig rättighet. EU förespråkar inte och har aldrig förespråkat konstgjorda skiljelinjer, utan har fört samman Europas invånare genom att rasera gränser. Europaparlamentet har alltid verkat för att slopa viseringskraven, eftersom det är medvetet om den nuvarande situationens psykologiska effekt på dem som fortfarande måste betala visering för att hälsa på släktingar i EU-länder, studera eller helt enkelt resa. Tjugoen år efter Europas återförening är det hög tid att avskaffa viseringarna för invånare i Europa som vill resa inom EU.

  Maria da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade ja till detta lagstiftningsförslag för att erkänna vikten av att låta medborgarna i Albanien samt Bosnien och Hercegovina röra sig fritt i EU genom ett system av viseringsundantag, som ska börja gälla i år. Detta följer på den senaste utvecklingen i förhållande till Serbien, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Jag anser att denna omröstning utgör ett viktigt steg i den europeiska integreringen samt det politiska och ekonomiska samarbetet i denna region. Det är dock fortfarande viktigt att inrikta vårt arbete på en fortsatt liberalisering av viseringsordningen i Kosovo, som är det enda område på västra Balkan som ännu inte är ämne för planerade förhandlingar.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade ja till betänkandet eftersom jag tror på alla medborgares omistliga rätt till fri rörlighet, rätten till fri rörlighet oavsett nationalitet. Genom detta betänkande tas äntligen ett steg i riktning mot avskaffade viseringskrav för medborgarna i Albanien samt Bosnien och Hercegovina. Vi får dock inte bortse från att staterna i syfte att uppnå en liberalisering av viseringskraven tyvärr måste använda biometriska pass, vilket jag är emot eftersom det enligt min mening kränker principen om skydd av medborgarnas personuppgifter.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade ja till ett antagande av förslaget till förordning, eftersom det kommer att underlätta genomförandet av EU:s tidigare åtaganden när det gäller personers fria rörlighet över hela kontinenten. Detta kommer att få medborgarna från vissa länder på västra Balkan att känna att även de är en del av återföreningsprocessen på den europeiska kontinenten. Vi kan inte göra framsteg i vår strävan att skapa en europeisk identitet och ett europeiskt medborgarskap utan att avlägsna de hinder som ligger i vägen för den fria rörligheten på kontinenten mellan EU:s medlemsstater och deras grannländer. Jag välkomnar den uppvisade mottagligheten för att utvidga denna möjlighet till Albanien samt Bosnien och Hercegovina. Att medborgarna i dessa länder på samma sätt som medborgarna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien får rätt att röra sig fritt i EU kommer även att bidra till att några av det förflutnas färska sår kan läkas. Dessa är några av de skäl till att jag röstade som jag gjorde.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Balkan med sitt rykte som ”Europas krutdurk” förblir i huvudsak, trots framstegen under senare år, en möjlig härd för etniska spänningar samt politisk instabilitet och ekonomisk och social kris. Bosnien och Hercegovina är det senaste exemplet på detta. Trots alla insatser finns konfliktstämningen tyvärr kvar mellan folkgrupper som fortfarande är delade genom krigets sår.

Jag anser att man genom att rasera de murar som fortfarande delar kontinenten kan påskynda reformerna och försoningen i denna del av Europa. Som det sägs i betänkandet har Bosnien och Hercegovina samt Albanien sedan viseringskraven för Serbien, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien avskaffades förra december gjort stora framsteg, vilket innebär att isoleringen och separeringen av dem inte längre är berättigad. En fråga som fortfarande är olöst i regionen är problemet med Kosovo, som inte ens är erkänd som självständig stat av många länder, däribland EU. Denna fråga måste prioriteras den närmaste framtiden, eftersom den kan tjäna som ett farligt prejudikat för separatism på etniska grunder.

  Mário David (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstar med stor glädje för EU:s erkännande och bekräftande av lämpliga villkor för liberalisering av viseringsordningen för nya stater på kontinenten, i detta fall Bosnien och Hercegovina samt Albanien. Jag beklagar dock att EU när det gäller andra länder som Ukraina och Kroatien inte sträcker ut handen på samma sätt och att nyblivna länder som har uppnått suveränitet och självständighet från före detta Sovjetunionen inte betraktas som värdiga samma erkännande, endast på grund av att de tidigare var en del av Sovjetunionen.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till Tanja Fajons betänkande, eftersom utvärderingsuppdragens och rapporternas slutsatser har visat att Albanien samt Bosnien och Hercegovina har gjort framsteg i uppfyllandet av de fastslagna kraven, vilket har gjort det möjligt att ta med dessa länder på förteckningen över tredjeländer vars medborgare är undantagna från kravet att inneha visering för resa till Schengenområdet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) De som minns de spänningar och konflikter som drabbade västra Balkan kan inte undgå att se de avsevärda framsteg som nu har gjorts i riktning mot ett återställande av fred och stabilitet i regionen. Det är endast naturligt att unionen har strävat efter att rasera de hinder som skiljer EU från de flesta av Balkanstaterna och låta deras medborgare resa in i EU utan visering. Jag är av princip för att avskaffa hinder för människors fria rörlighet och stödjer därför avlägsnandet av dessa hinder. Samtidigt anser jag att den underlättade rörligheten för medborgare från Balkan på EU:s territorium bör åtföljas av stärkt gränsöverskridande samarbete och ett mer fruktbart informationsutbyte med deras ursprungsländer så att inte de kriminella ligorna från Balkan kan sprida sin verksamhet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Jag stöder starkt målet att avskaffa viseringskraven för alla länder på västra Balkan. Avskaffandet av viseringskraven för medborgare från f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien i december 2009 var ett viktigt steg för integrationen med EU. Systemet med viseringsundantag är av stor betydelse i människors liv genom att det stärker förbindelserna mellan folken och leder till att principen om fri rörlighet befästs som en av EU:s grundläggande rättigheter.

Försäkran om att Europeiska unionen ska ge båda länderna, särskilt Bosnien och Hercegovina, visumfria resor inom en nära framtid – senast tidig höst 2010 – kommer att minska risken för ytterligare etnisk och politisk instabilitet, förstärka det politiska och ekonomiska samarbetet i regionen och öka det folkliga stödet för EU. Utsikterna till europeisk integration kommer att befästas, människors vyer kommer att vidgas och EU-motståndare och extremister kommer att stävjas. Jag röstade för denna resolution om viseringsundantag så att Bosnien och Hercegovina samt Albanien kan dra nytta av detta så snart som möjligt.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi vill snarast avskaffa viseringskraven för medborgare från Bosnien och Hercegovina samt Albanien. Dessa länder nekades möjligheten 2009 när viseringsordningen började avskaffas för länderna på västra Balkan. Genom beslutet ”belönas” dessa länders förmåga att ”genomföra nödvändiga reformer”. På det sättet öppnar vi ”dörren” för länder som ”gör sitt bästa för att vara oss till lags”. Frågan är vilket pris folken i dessa länder betalar för detta. De som i dag hävdar att de belönar Balkanländerna är samma personer som tidigare gjorde allt för att krossa Jugoslavien och rasera vad dess folk hade åstadkommit. De största EU- och Natomakternas händer är besudlade av de brott som begicks där, i en operation som lyckades skapa hat och krig mellan folk som långt dessförinnan hade bestämt sig för att i enighet bygga upp sitt land. Vi stöder därför inte att det som återstår av Jugoslavien ska plockas isär av dem som vill lägga vantarna på dess rikedomar, exploatera dess folk och utnyttja dess geostrategiska läge, vilket är en gammal dröm för storkapitalet i EU. Redan aviseras att Kosovo, EU:s och Natos protektorat i regionen, ska bli nästa område som tas med i ordningen.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Jag och den rörelse jag tillhör instämmer överhuvudtaget inte med Tanja Fajons förslag att undanta medborgarna i Bosnien och Hercegovina samt Albanien från viseringskravet när de passerar EU:s yttre gränser. En sådan åtgärd är oansvarig och riskfylld för EU-medborgarnas säkerhet, eftersom den underskattar de politiska problemen och svårigheterna i dessa länder, samtidigt som den överskattar de svaga och otillfredsställande framstegen under senare år. I Albanien har ännu inget rättssystem införts för att bekämpa den organiserade brottsligheten och den mycket stora korruptionen. Det straffrättsliga systemet i Bosnien och Hercegovina har liknande problem. Där är samarbetet mellan polisen och de rättsliga myndigheterna mycket dåligt. Viseringspolitiken möjliggör en viss grad av övervakning och bedömning av vem som ska släppas in från tredjeländer. Utan kontrollen genom detta system riskerar vi att hamna i en situation som äventyrar våra medborgares säkerhet.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Denna omröstning utgör en stark signal från Europaparlamentet till Albanien och Bosnien och Hercegovina, nämligen om utsikten till framtida EU-medlemskap. Ett avskaffande av viseringskraven för medborgare från dessa båda länder kommer tveklöst att främja unga studenters rörlighet och stärka det ekonomiska och politiska samarbetet med Balkanregionen, där vissa länder som Serbien, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien redan omfattas av en sådan ordning. Vi får dock inte bedra oss själva. Omröstningen i parlamentet innebär under inga omständigheter ett stöd till den nuvarande albanska regeringens politik. Här står vi fast vid de krav som slogs fast i juli. Huvudsyftet med denna åtgärd är att skapa en länk mellan nationer. Det är självfallet beklagligt att Kosovo inte omfattas av processen mellan EU och länderna på Balkan, på grund av att medlemsstaterna inte kan enas om huruvida dess självständighet ska erkännas. Vi måste sträva efter detta.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) I dag har Europaparlamentet gett ett starkt stöd för strategin att avskaffa viseringsordningen för länderna på västra Balkan, vilket är en fortsättning på förra årets kurs, då obligatorisk visering för medborgare i Serbien, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien slopades. Det beslutet utgjorde ett viktigt framsteg i riktning mot dessa länders integrering i EU, vilket har visat att de klarar att inleda verkliga reformer. Genom dagens omröstning om Tanja Fajons betänkande har vi godtagit kommissionens förslag att avskaffa det obligatoriska kravet även för Albanien samt Bosnien och Hercegovina. Olika behandling skulle ha riskerat att förvärra den etniska och politiska splittringen i regionen. Den enda region som inte omfattas av liberaliseringen av viseringsordningen är Kosovo. Detta undantag är i allt väsentligt en följd av befintliga problem med erkännandet av landets självständighet, vilka jag hoppas snart kommer att lösas. Avslutningsvis måste jag påpeka att avskaffandet av viseringarna, vilket är syftet med betänkandet, rör en central del av människors liv genom att det faktiskt låter dem utöva sin rätt till fri rörlighet.

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) I en rapport från Europol, Eurojust och Frontex beräknas att 900 000 illegala invandrare kommer in i EU varje år. Enligt dokumentet omfattar de illegala invandrarna från Balkan ett starkt kriminellt element som sysslar med droger, vapen och människohandel.

Vissa av dessa länder förblir högst instabila av geopolitiska, religiösa eller till och med etniska skäl, men i betänkandet av socialisten Tanja Fajon rekommenderas inget mindre än ett avskaffande av viseringsordningen för alla länder på västra Balkan. Bortsett från att detta privilegium går emot Schengenavtalen och själva principerna i EU:s funktionssätt och i mekanismen för anslutning, kommer det enligt min mening inte i fråga att godkänna fri rörlighet för personer från länder som Bosnien och Hercegovina eller Albanien.

Att åberopa denna ”grundläggande rättighet” är i själva verket endast en mischmasch-utopi. EU måste redan hantera en massiv och okontrollerad invandring som allvarligt skadar medlemsstaternas identitet samt ekonomi och samhälle. Tvärtom bör vi trycka på människors grundläggande rätt att behålla kontrollen över sina gränser och fatta suveräna beslut om vem som får eller inte får komma in i deras länder.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Tanja Fajons betänkande om förslaget till förordning med en förteckning över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav måste betraktas positivt, eftersom det utgör en följdriktig konsekvens av de avtal om att lätta på viseringskraven som EU slöt med Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien 2007. Med hänsyn till behovet av att fortsätta med systematiska kontroller även efter liberaliseringen bör det betonas att denna åtgärd tveklöst kommer att spela en viktig roll för att skapa stabilitet. Dessutom håller jag med föredraganden om att den direkta inverkan detta skulle ha på människors livskvalitet kommer att bidra till att uppmuntra de statliga institutionerna, regeringsinstitutionerna och politikerna i deras arbete med att genomföra de reformer som behövs för att kunna gå vidare mot ett EU-medlemskap.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Om vi ska överväga att utvidga viseringsundantagen till att omfatta medborgare från Albanien samt Bosnien och Hercegovina skulle vi kunna diskutera om Albanien har gjort framsteg i kampen mot den organiserade brottsligheten. Detta är inte fallet. Föredragandens motivering och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor, som båda förespråkar en liberalisering av viseringsordningen med Kosovo, är dock en oacceptabel provokation. Därför röstar jag nej.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) EU har alltid strävat efter att medborgarna inom dess geografiska gränser ska kunna röra sig fritt i medlemsstaterna. Denna möjlighet har gradvis utsträckts till icke-medlemsstater. Nu kan medborgare i olika länder utanför EU resa i EU utan visering.

Målet med den föreliggande resolutionen är viseringsundantag för medborgare i Albanien samt Bosnien och Hercegovina i linje med andra länder på västra Balkan, nämligen f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien. De båda ländernas framsteg under de senaste månaderna har fått EU att avskaffa inreseviseringarna för deras medborgare, vilket kommer att bidra till att minska risken för större politisk och etnisk instabilitet, förstärka det politiska och ekonomiska samarbetet i regionen, öka det folkliga stödet för EU och utsikterna till europeisk integration, vidga människors vyer och stävja EU-motståndare och extremister. Av dessa skäl har jag röstat ja.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag stöder kommissionens förslag att avskaffa viseringsordningen för medborgare från Albanien samt Bosnien och Hercegovina. Viseringsordningen får under inga omständigheter isolera medborgarna på västra Balkan eller stöta bort dem från EU, deras närmaste granne. Beslutet att liberalisera viseringsordningen är ett resultat av dessa båda länders framsteg, särskilt när det gäller stärkt kamp mot den organiserade brottsligheten. Beslutet kommer att ha en stor psykologisk effekt på befolkningen, exempelvis studenter, som hittills har tvingats stå i kö på konsulaten.

  Alexander Mirsky (S&D) , skriftlig. – (LV) Jag röstade ja till den slutliga versionen av Tanja Fajons betänkande. I detta sammanhang vill jag klargöra att jag motsätter mig viseringsundantag för medborgare från Kosovo, eftersom jag anser att det är nödvändigt att komma överens med den serbiska sidan i denna fråga. Jag instämmer till fullo med den ståndpunkt som har intagits av FN:s säkerhetsråd, som inte har erkänt Kosovos självständighet. Jag anser även att vi fram till dess att Serbien erkänner Kosovos självständighet inte har rätt att vidta några åtgärder i riktning mot ens ett indirekt erkännande av regionen. Som vi vet har många EU-medlemsstater inte erkänt Kosovos självständighet. Jag är övertygad om att vi måste gå mer välövervägt till väga i denna fråga.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Liberaliseringen av viseringsordningen 2009 visade i allt väsentligt att många människor på Balkan sätter likhetstecken mellan viseringsfria resor och ett carte blanche. Otaliga människor har utnyttjat de liberalare viseringsvillkoren för att resa till EU. Hur många av dessa människor som faktiskt återvände till sina hemländer när väl den tillåtna perioden löpte ut är det ingen som vet. Det verkar inte stå klart för dessa människor att liberaliseringen av viseringsordningen inte har något att göra med arbetstillfällen eller bosättningsrätt. Det går inte att hejda olagliga inresor i EU genom återtagandeavtal när liberaliseringen av viseringsordningen fortsätter att missbrukas. Vi måste göra oss av med denna idé. Särskilt Kosovo är ett stort problem för oss i detta hänseende. EU har aldrig förmått bestämma sig för vad som är viktigare eller vad som är rätt och riktigt – territoriell integritet eller folkens rätt till självbestämmande. På grund av att vi allt för länge har struntat i problemet med multinationella stater har vi nu en delad Balkanstat. Att utnyttja en viseringsöverenskommelse för att indirekt nästan tvinga fram ett erkännande av Kosovo på detta sätt, när vissa medlemsstater inte har erkänt Kosovo, strider mot subsidiaritetsprincipen och utgör en kränkning av de nationella rättigheterna. Detta bör förkastas bestämt. I ljuset av detta röstade jag nej till betänkandet.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade ja till betänkandet, eftersom jag som rumänsk medborgare är mycket väl medveten om hur viktig den fria rörligheten är. Det är den viktigaste frihet som EU bygger på och den största rättighet en EU-medborgare har. Att utvidga denna princip till Albanien samt Bosnien och Hercegovina är ett viktigt steg i riktning mot integrering i EU.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Jag stöder Europaparlamentets och rådets förslag om undantag från kravet på visering för kortare vistelse för medborgare från Albanien samt Bosnien och Hercegovina när de passerar de yttre gränserna. Dessa länder har gjort stora framsteg i uppfyllandet av EU:s krav. Enligt kommissionens förslag ska kommissionen när väl viseringskravet har avskaffats genomföra lämplig övervakning, i dessa båda länder och i alla länder på västra Balkan som redan har tagits bort från den ”negativa” förteckningen och överförts till den ”positiva” förteckningen, för att utröna om de åtgärder som planeras av dessa länder inom ramen för liberaliseringen av viseringsordningen genomförs på ett effektivt och varaktigt sätt. Kommissionen betonar även att det grundläggande kravet för ett slutförande av liberaliseringen av viseringsordningen i dessa länder är att det införs biometriska pass, som kommer att garantera säkerheten och förhindra illegal invandring.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade nej till att liberaliseringen av viseringsordningen för Albanien samt Bosnien och Hercegovina slutförs. Jag stöder fransmännens kritiska ståndpunkt från Coreper-sammanträdet den 29 september: de klagade på att det var för kort tid mellan kommissionens förslag och utvärderingen, hänsköt frågan till parlamentet och begärde mer tid för att utvärdera kriterierna. Det finns fortfarande alltför många frågetecken för att vi ska kunna avskaffa viseringskravet för medborgare från Albanien samt Bosnien och Hercegovina som reser till EU. Dessa frågor rör särskilt kampen mot korruption och organiserad brottslighet, avsaknaden av biometriska pass samt invandrings- och gränskontroller. I denna sista fråga vill jag påminna om att Belgien i mars sände hem flera hundra serber och makedonier av albanskt ursprung som hade sökt asyl i EU efter att viseringskraven hade slopats för Serbien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro i december.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Dagens omröstning gör det möjligt för Bosnien och Hercegovina samt Albanien att sent men mycket välkommet omfattas av EU:s viseringsfria ordning för resor. Det kommer helt klart att sporra deras medborgare, eftersom det ger dem samma rättigheter och privilegier som deras grannar. Rådet bör nu snabbt godkänna att detta genomförs. Vi är dock oroade över vissa medlemsstaters och särskilt Frankrikes motsträvighet. Bosnien och Hercegovinas samt Albaniens fullgörande av EU:s kriterier för ett avskaffande av viseringskraven är faktiskt bättre än Serbiens och f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens var då deras viseringskrav slopades för ett år sedan. Om rådet inte agerar i enlighet med Europaparlamentets och kommissionens ståndpunkt ger vi en fullständigt felaktig signal till Bosnien och Hercegovinas samt Albaniens medborgare.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Vi motsätter oss betänkandet eftersom det är riskfyllt att låta medborgare i Albanien samt Bosnien och Hercegovina slippa viseringskravet när de passerar medlemsstaternas yttre gränser. Detta gäller särskilt Albanien, där den organiserade brottsligheten är djupt rotad. Den skulle sedan kunna spridas i hela EU. Trots detta har Franco Frattini uttalat sitt stöd för en liberalisering av viseringsordningen. Detta är oförenligt med Frankrikes, Nederländernas och Danmarks redan fattade beslut.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) De forna jugoslaviska länderna Makedonien, Montenegro och Serbien har nyligen lagts till i ifrågavarande förordnings positiva lista, vilket innebär att deras medborgare är undantagna från visumkravet vid resa till EU. Albanien och Bosnien och Hercegovina har också gjort framsteg, så att de så snart som de uppfyller undantagskriterierna kan omfattas av undantaget och avföras från den negativa listan. Det är av största vikt att besluta att en framtida medborgare har en grundläggande rättighet att resa inom EU. För att genomföra denna liberalisering i praktiken är det fortfarande nödvändigt att stärka kampen mot den organiserade brottsligheten i båda länderna och att utveckla en strategi till stöd för integrering av repatrierade medborgare i Albaniens fall och en harmonisering av strafflagen i enlighet med den federala strafflagen när det gäller Bosnien och Hercegovina. Möjligheten att i en nära framtid kunna resa utan att behöva visum kommer att bidra till att det politiska och ekonomiska samarbetet stärks och att risken för spänningar i regionen minskar. Dessutom kommer stödet från EU med säkerhet att vidga människors vyer. Jag röstar för dokumentet av ovan angivna skäl.

- Resolutionsförslag: Brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättskipningen i Demokratiska republiken Kongo (RC-B70524/2010)

  Damien Abad (PPE), skriftlig. – (FR) Med tanke på att det inte har skett någon förbättring av situationen i fråga om de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo utan att den i själva verket håller på att försämras och med tanke på att de mänskliga rättigheterna kränks dagligen, särskilt genom rättsvidriga avrättningar, kidnappningar, sexuella övergrepp och tortyr, är det mycket angeläget för mig att rösta för denna resolution från Europaparlamentet. Inkomster, ekonomi, gruvor och landresurser kontrolleras av beväpnade grupper och konflikter har pågått i många år trots närvaron av Förenta nationernas styrkor i Demokratiska republiken Kongo. Det är därför nödvändigt att uppmana regeringen i Demokratiska republiken Kongo att återerövra stabilitet och säkerhet i landet och med detta som utgångspunkt inleda fredsprocessen.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) I dag har vi i plenum med mycket stor majoritet antagit en resolution som fördömer bristerna i skyddet av de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo. Vi har således fördömt våldet och särskilt de massvåldtäkter som förövats under sommaren. Vi måste skyndsamt stärka kampen mot straffrihet och framför allt få ett slut på alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna, oberoende av vilka uttryck de tar sig. Oberoende undersökningar måste genomföras för att ställa de skyldiga inför rätta. Vi beklagar också djupt att Förenta nationernas fredsbevarande styrkor som finns på plats inte har kunnat stoppa detta våld. Deras närvaro är trots detta viktig, och vi måste låta dem fullfölja sitt mandat i Demokratiska republiken Kongo.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Demokratiska republiken Kongo måste omedelbart vidta åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter på de områden där de mänskliga rättigheterna kränks. I dag använder de flesta beväpnade rörelser våldtäkter och våld som ett medel att nå militära och ekonomiska mål. Som en följd av dessa våldshandlingar förlorar kvinnorna ofta sin plats i samhället, sin förmåga att ta hand om sina barn och i många fall mister de till och med sina liv. Civilbefolkningen fortsätter att utsättas för outhärdligt lidande och att leva i fattigdom. Demokratiska republiken Kongo måste vidta alla tänkbara åtgärder för att garantera att möjligheterna att utmäta ansvar vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten stärks. Samtidigt är det viktigt att främja fred och stabilitet i regionen genom att tillämpa befintliga regionala instrument och att öka insatserna för att utveckla den regionala ekonomin. När det gäller den handlingsplan för jämställdhet mellan kvinnor och män på området för utvecklingssamarbete som rådet har antagit är det mycket viktigt att garantera att idén om jämställdhet mellan könen finns med i alla politikområden.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Demokratiska (?) republiken Kongo är scenen för en humanitär tragedi som utspelar sig bortom vårt synfält, men detta gör den inte mindre hjärtslitande. Jag hoppas att Europaparlamentets initiativ att utfärda en deklaration med ett kraftigt fördömande av alla krigförande parter i konflikten i Demokratiska republiken Kongo och att sprida deklarationen i vida kretsar, bland annat till FN:s generalsekreterare, kommer att leda till en förbättring av situationen för civilbefolkningen, där de verkliga offren för detta meningslösa krig finns. Informationen om situationen i Demokratiska republiken Kongo är särskilt alarmerande, eftersom den exempellösa brutalitet som utövas äger rum i närheten av den plats där FN:s fredsbevarande styrkor har sitt läger. De 1 244 kvinnor som under loppet av endast tre månader i år har våldtagits av representanter för alla styrkor som deltar i denna konflikt är på intet sätt enbart statistiska uppgifter. Var och en av dem genomlever sin egen tragedi. Vad som är ännu mer skrämmande är att denna situation när som helst kan inträffa igen utan att de drabbade upplever det minsta skydd. Situationen i Demokratiska republiken Kongo utgör ytterligare ett argument för att officiellt förklara alla former av våld som grundar sig på könstillhörighet som ett brott mot mänskligheten och som en krigsförbrytelse.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Trots de insatser som leds av Förenta nationernas styrka i Demokratiska republiken Kongo och det synnerligen svåra arbete som utförs av humanitära organisationer fortsätter kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Situationen är alarmerande, eftersom resultatet blir massvåldtäkter på civila med förövare ur de beväpnade trupperna, oacceptabelt lidande, fattigdom, förflyttning av människor och en förnedrande situation i flyktinglägren samt tvångsrekrytering av civila och barnsoldater.

Demokratiska republiken Kongos armé fortsätter att lida brist på de mänskliga, tekniska och finansiella resurser som krävs för att den ska kunna genomföra sitt uppdrag. I resolutionen understryks vikten av att prioritera utbildning och rimliga löner för att reformera Demokratiska republiken Kongos armé och förbättra dess styrning. Dessutom betonas behovet av att öka insatserna för att få slut på de väpnade gruppernas verksamhet och att ställa dem som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna till svars för deras handlingar. Likaså understryks behovet av att utveckla ett nära samarbete mellan Demokratiska republiken Kongos regering och det internationella samfundet och att i detta sammanhang beakta kvinnornas medverkan till en lösning av konflikten. Dialogen måste återupptas omedelbart för fredsprocessens skull, och därför har jag röstat för denna resolution.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Det är absolut nödvändigt att få stopp på upptrappningen av våldet mot lokala samhällen och de handlingar som syftar till massförstörelse genom att man sticker hus, skolor, kyrkor och till och med hela byar i brand, vilket har hänt i Demokratiska republiken Kongo. Våldtäkt och andra former av sexuellt våld mot kvinnor och barn (omkring 14 våldtäkter om dagen enligt uppgifter från FN:s flyktingkommissariat) har använts som krigsvapen. Vi får inte låta en allmän känsla av straffrihet utvecklas när det gäller brott som faktiskt är ytterst allvarliga kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Förövarna måste ställas inför rätta och dömas för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Jag upprepar det krav som ställts till FN och Demokratiska republiken Kongos regering om att inleda undersökningar. Jag hoppas också att FN:s säkerhetsråd skyndsamt kommer att besluta om åtgärder för att effektivt hindra ytterligare angrepp på civilbefolkningen och att ge offren den hjälp de behöver. Jag välkomnar att man har antagit lagen om ”conflict minerals” i Förenta staterna och hoppas att EU kan ta initiativ till en liknande lagstiftning.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Med sorg och oro har jag följt den situation som utspelar sig i Demokratiska republiken Kongo, de övergrepp som förövas mot civila, särskilt mot kvinnor, och användningen av våldtäkt som ett vapen i sammandrabbningarna mellan de olika militära grupper som är indragna i ett veritabelt inbördeskrig. Jag blev delaktig i utformningen av denna resolution från Europaparlamentet om brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättskipningen i Demokratiska republiken Kongo på grundval av en önskan att finna ett sätt att få dem som är ansvariga för dessa handlingar att respektera medborgerliga fri- och rättigheter samt mänsklig värdighet och de internationella åtaganden som landet har förpliktat sig till.

Jag välkomnar det initiativ som har tagits i USA, där lagen om ”conflict minerals” nyligen har antagits och det naturliga kravet från förslagsställarna till denna resolution som uppmanar kommissionen och rådet att överväga ett liknande lagstiftningsinitiativ som ytterligare ett instrument att användas för att påverka de beslut som fattas av dem som är ansvariga för så klandervärda och barbariska handlingar. Jag har därför röstat för denna resolution.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Vi behöver snarast hitta en politisk lösning på den väpnade konflikten i Demokratiska republiken Kongo för att till sist åstadkomma säkerhet och stabilitet för befolkningen i östra Demokratiska republiken Kongo. Det är målet med den resolution som Europaparlamentet i dag har antagit till följd av den rapport från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter som offentliggjordes den 1 oktober och som innehåller en förteckning över 617 av de allvarligaste brotten mot mänskliga rättigheter och humanitär internationell rätt som statliga och icke-statliga aktörer i Demokratiska republiken Kongo har begått under en tioårsperiod. Tiotusentals människor har dödats och många andra har våldtagits, stympats eller drabbats av andra former av våld under det aktuella årtiondet. EU är berett att stödja den kongolesiska regeringen och länderna vid de stora sjöarna i deras insatser för att tillsammans främja fred och stabilitet i området genom att betona vikten av försoning, personlig säkerhet, ett reformerat och förstärkt rättsväsende samt flyktingars och fördrivna personers återvändande och integration inom landet.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna resolution eftersom jag fördömer våldet mot kvinnor och barn i Demokratiska republiken Kongo. Vi måste snarast öka insatserna för att bekämpa straffriheten och sätta omedelbart stopp för våldet och människorättskränkningarna i landet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Demokratiska republiken Kongo har drabbats av stor instabilitet till följd av de konstjorda gränserna och de interna motsättningarna. Det ökande antalet krigsrörelser och de illdåd som de har begått utgör några av de sorgligaste kapitlen i Afrikas historia. Listan över tragedier och kränkningar av de mänskliga rättigheterna och rättskipningen växer så snabbt att till och med de mest insatta observatörerna inte riktigt hänger med. Världssamfundet gjordes nyligen uppmärksamt på en våg av massvåldtäkter som vi finner motbjudande och som vi med rätta bör fördöma och förkasta. Vi måste förbehållslöst fördöma användningen av den här typen av våld som vapen i krig – vilket tyvärr inte är någonting nytt – och lagföra dem som fysiskt och moraliskt ligger bakom det. Demokratiska republiken Kongo behöver fred och stabilitet men det kan inte åstadkommas om inte förövarna av de mest skamlösa kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, som skamligt nog går fria, identifieras och straffas som ett exempel för andra.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Atul Khare, FN:s undergeneralsekreterare med ansvar för fredsbevarande insatser, informerade FN:s säkerhetsråd att över 500 människor utsatts för gruppvåldtäkter i provinsen Nordkivu av huturebellgruppen Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR) och mai mai-milisen mellan den 30 juli och den 4 augusti.

Jag fördömer denna gruppvåldtäkt, liksom andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och jag välkomnar uppmaningen till FN och Demokratiska republiken Kongos regering att göra en opartisk och grundlig utredning av händelserna och se till att de ansvariga för människorättskränkningarna och brotten mot internationell humanitär rätt ställs till svars för sina handlingar och åtalas i enlighet med internationell rätt.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi fördömer våldtäkterna på kvinnor och barn och alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo. Enda sättet att få slut på sådana handlingar är genom att dra tillbaka de utländska militära styrkorna och få slut på de externa insatserna i landet, eftersom detta är faktorer som spär på konflikten. FN:s och EU:s uppdrag har redan visat att de inte är lösningen utan en del av problemet. Vår politiska grupp föreslog att man skulle kräva ”att Eupol- och Eusecuppdragen i Demokratiska republiken Kongo avslutas, eftersom dessa uppdrag utan tvekan bidragit till det tilltagande våldet och den förvärrade situationen i landet genom att man inom ramen för dessa har tränat säkerhetsstyrkor som har begått brott mot sin egen civilbefolkning”.

En majoritet i parlamentet föredrog att förkasta förslaget och tog parti med dem som vill upprätthålla konflikten och som drar nytta av den. Vi kan endast uppnå fred genom en politisk överenskommelse mellan olika aktörer, både inuti och utanför landet. Denna överenskommelse måste naturligtvis inbegripa länderna i regionen, i synnerhet Rwanda och Uganda, som kränker Demokratiska republiken Kongos suveränitet och självständighet och spelar en aktiv roll i konflikten. Den måste dock framför allt inbegripa Förenta staterna och EU, som är de som gynnas mest av en krigsekonomi och som livnär sig på att sälja viktiga mineraler som amerikanska och europeiska företag använder i produktionen av dator- och mobiltelefonkomponenter.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) De allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, bland annat systematiska massvåldtäkter, som har ägt rum i Demokratiska republiken Kongo, är djupt skakande. Samtidigt som parlamentets behörighet är begränsad på området är det viktigt att vi gemensamt fördömer dessa illdåd. Därför stöder jag dagens resolution.

  Sabine Lösing (GUE/NGL), skriftlig. – (DE) Jag fördömer kraftfullt massvåldtäkterna och de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo. Jag välkomnar verkligen att detta fördömande förs in i det gemensamma resolutionsförslaget och att vi antar det i dag. Jag röstade dock emot det gemensamma resolutionsförslaget eftersom kongolesiska militära styrkor och polisstyrkor som utbildats av EU:s Eupol- och Eusecuppdrag sedan 2005 också till stor del var och är inblandade i dessa brott. Dessa utbildningsuppdrag får uttryckligen stöd och välkomnas i det gemensamma resolutionsförslaget. Jag anser därför att dessa uppdrag omedelbart bör läggas ned, eftersom de har bidragit till en upptrappning av våldet och till den situation i landet där utbildnings- och säkerhetsstyrkor upprepade gånger har varit inblandade i de allvarliga kränkningarna av det kongolesiska folkets mänskliga rättigheter. Dessutom stöder den av EU utbildade armén och polisen den korrupta Kabila-regimens repressiva statsapparat.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU får inte förbli oberört av de olika väpnade konflikter som då och då inträffar runt om i världen. Våldet i Demokratiska republiken Kongo har pågått i flera år och har lett till att miljontals människor dödats, fördrivits eller blivit hemlösa.

Det är därför oerhört viktigt att uppmana alla inblandade i konflikten att upphöra med stridigheterna så att befolkningen i dessa regioner kan återvända till ett liv i fred. Det är mycket viktigt att vi fortsätter att stödja FN:s uppdrag på plats för att minska hela befolkningens lidande, med särskild inriktning på gamla, kvinnor och barn.

  Alexander Mirsky (S&D) , skriftlig. – (LV) Nyligen utsattes över 500 människor för en massvåldtäkt i Demokratiska republiken Kongo. Medlemmarna i olika väpnade gäng i östra Demokratiska republiken Kongo är skyldiga till denna massvåldtäkt. Jag stöder helhjärtat Europaparlamentets resolution. Samtidigt vill jag tillägga att med tanke på att FN:s fredsbevarande styrkor hade sitt läger ganska nära den stad där dessa våldsamma sexuella övergrepp ägde rum, och FN ändå inte förhindrade denna skakande händelse, måste vi bilda oss en uppfattning om FN-basens insatser i östra Demokratiska republiken Kongo. Vi måste fastställa vilka FN-befälhavare som är ansvariga. Man skulle även vilja veta om officerarna och trupperna på FN-basen är medvetna om varför de är utstationerade där. Jag tycker att det verkar som om de inte är det, och att det är på grund av deras tystnad som detta massiva brott och hån mot internationell rätt kunde begås. Det är ett brott från FN:s sida att inte genomföra sitt direkta uppdrag.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Det finns inga ord för att beskriva de våldsamma illdåd som fortsätter att äga rum i Demokratiska republiken Kongo. Allt vi kan göra är att beskriva dem, ett efter ett. Gruppvåldtäkt, stympning, omotiverat våld, plundring, simpla mord, för att inte tala om det faktum att de mest grundläggande friheterna förhånas varje dag i en stat i förfall. Till bristen på handling eller reaktioner kan vi dessutom lägga strafflöshet, som är ett resultat av ett obefintligt rättssystem, samt kongolesiska myndighetspersoner som hellre avgår än tar itu med den grundläggande plikten att skydda sina medborgare. Denna resolution, den tredje i sitt slag, riktar sig till de kongolesiska myndigheterna, men även till europeiska och internationella myndigheter som inte längre kan vägra att engagera sig. De är skyldiga att agera och skydda folket, nämligen genom FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco) som befinner sig på plats. De måste arbeta för att kunna återskapa fred och stabilitet i regionen och hjälpa till att bygga upp en stat som kan utöva alla sina centrala funktioner och till sist garantera respekten för rättsstatsprincipen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag hoppas att de främsta aktörerna på området noterar hur vi just har röstat. Vi fördömer kraftfullt de massvåldtäkter och andra människorättskränkningar som begicks mellan den 30 juli och den 4 augusti 2010 mot minst 500 kvinnor och barn i provinsen Nordkivu av huturebellgruppen Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR) och mai mai-milisen samt de som begås i övriga områden i Nord- och Sydkivu. Vi uppmanar alla aktörer att öka sina insatser för att bekämpa straffriheten och sätta omedelbart stopp för våldet och människorättskränkningarna i Demokratiska republiken Kongo, särskilt i Nordkivu. Vi betonar att det måste till ytterligare insatser för att få ett slut på lokala och utländska beväpnade gruppers aktiviteter i östra delen av Demokratiska republiken Kongo. Vi uppmanar FN och Demokratiska republiken Kongos regering att göra en opartisk och grundlig utredning av händelserna och se till att de ansvariga för människorättskränkningarna ställs till svars och åtalas i enlighet med kongolesisk lagstiftning och internationell rätt.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Tyvärr finns det många länder i världen som inte har någon respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Tvärtom gör de sig skyldiga till brott mot mänskligheten, krig, sexuellt våld och alla andra möjliga typer av våld mot män, kvinnor och barn. Mellan juli och augusti utsattes över 500 människor, inklusive barn, flickor och kvinnor så mycket som 75 år gamla, för gruppvåldtäkter, enbart i gruvdistriktet i östra Demokratiska republiken Kongo. Allt detta ägde rum i närheten av ett FN-läger. FN undlät inte bara att ingripa, utan låtsades i flera veckor till och med inte känna till vad som hade hänt. Enligt interna beräkningar har omkring 6 miljoner människor dött hittills. Jag kan bara helhjärtat stödja denna resolution, där parlamentet ställer sig på de svagastes och mest försvarslösas sida.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättskipningen i Demokratiska republiken Kongo. Jag anser att resolutionen bör prioriteras och antas så snart som möjligt. I början av december kommer den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att mötas i Kinshasa. Denna resolution skulle kunna skicka ett viktigt budskap till myndigheterna och invånarna i Demokratiska republiken Kongo. Den kommer att skicka en signal om att EU tänker öka sina insatser för att stabilisera situationen i regionen, verifiera befintliga stödmekanismer, ställa större krav på rättsliga reformer, och framför allt för att bekämpa våldet mot kvinnor och barn och bekämpa straffriheten för de skyldiga.

  Marc Tarabella (S&D) skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av resolutionen om brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättskipningen i Demokratiska republiken Kongo. I resolutionen belyser och fördömer parlamentet de otaliga brott som begåtts där man använt våldtäkt som vapen mot kongolesiska kvinnor. Dessa illdåd har länge varit rådande i landet. Jag betonar än en gång behovet av att bekämpa straffriheten i regionen och jag uppmanar kommissionen att så snart som möjligt utarbeta ett lagstiftningsinitiativ som ansluter till den amerikanska lagen om ”konfliktmineraler”.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Mina damer och herrar! Jag är djupt oroad över händelserna i Demokratiska republiken Kongo, där hundratals om inte tusentals kvinnor och barn har våldtagits under de senaste månaderna. Som politiker är jag chockad, men jag är än mer chockad som far och som man. Det är fruktansvärt. De skyldiga måste hittas, åtalas och straffas i enlighet med internationell rätt. Vi, det internationella samfundet, har misslyckats. Vi har dock även misslyckats på hemmaplan, på vårt eget territorium. Vi är alltid snara att fördöma människorättskränkningar utanför EU och att kräva omedelbara åtgärder. När blickarna riktas mot människorättskränkningar inom EU är reaktionerna dock oftast återhållsamma. EU kommer att drabbas av en enorm förtroendekris om man inte kan överbrygga glappet mellan hedersamma fördömanden av brott som begås utanför EU och åtgärder som vidtas mot människorättskränkningar på hemmaplan. Så får det inte vara. Lissabonfördraget har gett oss nya möjligheter att stärka de mänskliga rättigheterna, särskilt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som nu är obligatorisk, inte bara för EU:s institutioner utan även för medlemsstaterna. Vi har således förmågan att komma till rätta med detta människorättsliga vakuum inom EU, men vi måste agera nu.

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Mina damer och herrar! Mellan den 30 juli och den 4 augusti 2010 begicks massiva människorättskränkningar och sexuella övergrepp mot barn, kvinnor och även män i östra delen av Demokratiska republiken Kongo. Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och internationell rätt fortsätter än i dag och sprider sig i regionen med alarmerande hastighet. EU har gjort ett långsiktigt åtagande mot hela det afrikanska området kring de stora sjöarna som delvis ligger inom Demokratiska republiken Kongo. Våra insatser för fred och stabilitet i regionen har hittills dock inte gett några konkreta resultat. Dagens resolution är ännu en vädjan från parlamentets sida om att upphöra med attackerna på civilbefolkningen i Demokratiska republiken Kongos östra provinser och om att offren ska få tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård, samt social, humanitär och rättslig hjälp. Alla väpnade konflikter har en politisk lösning men det måste finnas en vilja om att hitta en sådan lösning. Säkerheten och stabiliteten i östra Demokratiska republiken Kongo vilar därför främst på den kongolesiska regeringens axlar. Ekonomisk och humanitär hjälp är visserligen viktigt men det räcker inte i sig. Det gläder mig att parlamentet genom ledamöternas omröstning återigen tydligt har bekräftat att vårt åtagande i Demokratiska republiken Kongo även innefattar ett tydligt buskap om att skydda de mänskliga rättigheterna varje gång de kränks i regionen. Jag har därför röstat för den framlagda resolutionen och jag förlitar mig på att Europeiska kommissionen kommer att hitta effektiva mekanismer för att genomföra rekommendationerna i resolutionen i praktiken.

- Förslag till resolution: Internationella dagen mot dödsstraffet (RC-B7-0541/2010)

  Roberta Angelilli (PPE) skriftlig. – (IT) Europaparlamentet och hela världssamfundet har under de senaste veckorna slutit upp till stöd för Sakineh Mohammadi Ashtiani, men även för alla de män och kvinnor som lever under samma villkor i Iran, och för den delen i alla andra delar av världen som fortsätter att utsättas för kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Hittills har 154 länder i världen avskaffat dödsstraffet. Av dessa har 96 länder avskaffat det för alla typer av brott, åtta länder tillämpar det för exceptionella brott såsom krigsbrott, sex länder har deklarerat ett moratorium för avrättningar och 44 länder har de facto avskaffat dödsstraffet, dvs. länder som inte har verkställt några avrättningar under minst tio år eller länder som har förbundit sig att inte tillämpa dödsstraff. I många länder görs ingen åtskillnad mellan människor som har blivit dömda. I ett fåtal länder avrättas faktiskt fortfarande minderåriga brottslingar. Allt detta står i uppenbar strid med internationell rätt, till exempel internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Jag upprepar därför att jag är emot dödsstraffet, i samtliga fall och under samtliga omständigheter, i hopp om att det kommer att avskaffas så snart som möjligt.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Det har på senare år gjorts lovande framsteg mot att avskaffa dödsstraffet. Det är nu 95 länder som har slutat att tillämpa den här typen av straff för gott. Det är faktiskt endast två regioner i världen som tillämpar dödsstraffet regelbundet: Asien och Nordafrika. FN:s resolutioner om genomförandet av ett globalt moratorium har till stor del bidragit till denna utveckling. EU fortsätter också att vara den största bidragsgivaren till organisationer som kämpar mot dödsstraffet. Jag anser dock att dessa organisationers initiativ måste få erforderligt politiskt stöd. Jag röstade för Europaparlamentets förslag till resolution, eftersom det bidrar till detta. Trots den positiva utvecklingen har 58 länder kvar dödsstraffet och statistiken över antalet människor som döms till döden är alarmerande. Förra året avrättades över 700 människor, och då är de tusentals människor som antas ha dömts till döden i Kina inte inräknade. Jag vill därför betona behovet av att öka insatserna för att påverka den internationella opinionen. Till och med i vissa EU-medlemsstater är en stor andel av medborgarna positiva till att införa dödsstraffet.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Med anledning av den internationella dagen mot dödsstraffet, som nu för åttonde året i rad infaller den 10 oktober, skulle vi parlamentsledamöter vilja anta en resolution för att understryka vårt engagemang för avskaffande av dödsstraffet och vår önskan att den här principen om motstånd mot dödsstraff antas i hela världen. Även om dödsstraff fortfarande tillämpas i 43 länder i världen är denna resolution en uppmaning till de medlemsstater som ännu inte avskaffat det att införa moratorium för avrättningar. Syftet är att få dödsstraffet avskaffat helt och hållet i hela världen, vilket är en av prioriteringarna i EU:s politik för mänskliga rättigheter.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Dödsstraffet tillämpas fortfarande i många länder i världen, även i länder som har ingått handelsavtal och ekonomiska avtal med EU där det ingår så kallade människorättsklausuler. Om man ser till de länder där offentliga avrättningar sker genom hängning, stening eller med metoder liktydiga med tortyr, måste vi ha tilltro till att texter som den vi har röstat om i dag ska kunna påverka hela Europa. I Europa glömmer man alltför ofta bort sin starka ekonomiska och politiska ställning och undviker att utnyttja den på den internationella arenan i syfte att främja respekten för mänsklig värdighet i tredjeländer.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Dödsstraffet är ett av de äldsta straffen för mycket allvarliga brott, och ännu finns det länder där detta måste avskaffas. Dödsstraffet är det grymmaste, mest omänskliga och förnedrande straffet av alla, och det är ett brott mot rätten till liv som garanteras i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. För närvarande finns dödsstraffet kvar i 43 länder i världen. Därför uppmanar parlamentet omedelbart dessa länder att snabbt vidta åtgärder för att avskaffa detta förfarande. Det är särskilt oroväckande med dödsdomar mot minderåriga och människor med psykiska funktionshinder eller förståndshandikapp. Dödsstraff mot de mest utsatta måste snarast avskaffas. Det är mycket viktigt att ländernas styrande institutioner tar initiativ till att övervaka frågor kring dödsstraffet, så att särskilda fall tas upp med nationella myndigheter och så att man överväger de möjligheter som finns att avskaffa dödsstraffet.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) I EU finns ett djupt engagemang för ett av de prioriterade människorättsliga målen, nämligen att dödsstraffet avskaffas helt och hållet i hela världen. Detta kommer att bekräftas genom den förklaring som antas av EU:s lagstiftande församling om den internationella dagen mot dödsstraffet. Det är obegripligt att dödsstraffet, som är det grymmaste, mest omänskliga och förnedrande straff som finns, fortfarande tillämpas i många stater, och dessutom mot kvinnor eller minderåriga. Det är viktigt att EU fortsätter med sina åtgärder för att stödja mellanstatligt samarbete, eftersom det bara är genom samarbete, utbildning och kunskap som vi kan uppfylla önskan om att dödsstraffet ska avskaffas i hela världen. En annan mycket viktig faktor för att EU ska lyckas uppnå det högst prioriterade människorättsliga målet är de icke-statliga organisationerna, som uppmärksammar orättvisa rättegångar som ger stränga straff under skandalösa former, t.ex. domen i Iran mot en pojke som bara var 16 år när han begick det påstådda brottet.

  David Campbell Bannerman och Nigel Farage (EFD), skriftlig. (EN) − United Kingdom Independence Party (UKIP) anser att det finns befogade argument både för och emot dödsstraff. Men UKIP menar att beslutet om att ha eller inte ha dödsstraff är varje enskild stats ensak, inte det odemokratiska EU:s ansvar. UKIP konstaterar att EU försökt lägga sig i andra länders politik på detta område. Det är inte EU:s uppgift att tvinga något land till att vare sig fortsätta att inte ha eller att avskaffa dödsstraffet. UKIP noterar också EU:s sätt att tysta ned all debatt om detta ämne i EU-sammanhang, trots den allmänna opinionen i frågan. Frågan om huruvida en stat ska ha eller inte ha dödsstraff bör även i fortsättningen avgöras enbart på nationell nivå och på ett demokratiskt sätt. De stater som tillämpar dödsstraff bör se till att ha rättmätiga förfaranden för bevisinsamling, förhör och rättvisa rättegångar.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) I en värld där 43 länder fortfarande tillämpar dödsstraff, och där barn tvingas bevittna offentliga avrättningar, måste EU fortsätta att begära att denna metod upphör. Det är ett grymt och oacceptabelt brott mot rätten till liv. Jag har röstat ja till den här resolutionen eftersom jag tycker att EU bör använda diplomatiska instrument för att bidra till avskaffande av dödsstraffet och sätta press på styrande myndigheter att införa moratorium för dödsstraff med målet att avskaffa det helt och hållet. Genom denna resolution uppmanas rådet och kommissionen att utforma riktlinjer för en gemensam EU-politik när det gäller de dussintals EU-medborgare som dömts till döden i tredjeländer samt ge tillgång till information och rättshjälp, vilket är lika viktigt enligt min mening. Jag inser också vikten av att godkänna den internationella dagen mot dödsstraffet och den europeiska dagen mot dödsstraffet.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Livets värde och de många fall av rättsfel som begåtts genom tiderna är skäl nog att bekämpa dödsstraffet. Att få dödsstraffet avskaffat i hela världen är ett av EU:s prioriterade mål. Den europeiska dagen mot dödsstraffet infaller den 10 oktober varje år. Vi är djupt engagerade i att verka för att dödsstraffet avskaffas överallt och strävar efter att denna princip ska bli allmänt vedertagen. Enligt Amnesty International finns det fortfarande 58 länder i världen där man ännu inte avskaffat dödsstraffet. I 18 av dessa länder verkställdes avrättningar under 2009. Enbart i Kina arvättades fler personer än i alla övriga länder sammanlagt. Det enda land i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraff är Vitryssland. Europaparlamentet är den EU-institution som startade denna kampanj i början av 1980-talet, och EU är för närvarande den viktigaste institutionella aktören i kampen mot dödsstraffet och likaså den viktigaste finansieringskällan för sådana insatser. Vi måste kämpa för att moratorium införs för avrättningar tills dödsstraffet äntligen är avskaffat.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) En av de första åtgärder som vidtogs av de tillfälliga myndigheterna i Bukarest, när Ceauşescus regim hade kollapsat till följd av folkupproren i Timişoara och Bukarest, var att avskaffa dödsstraffet. Detta var en helande handling, främst för de politiska offren för de totalitära regimer som hade dominerat Rumänien sedan 1930-talet. Jag påminner om den här händelsen i Europas historia eftersom Europaparlamentets resolution om den internationella dagen mot dödsstraffet är en reaktion mot en metod som är föråldrad på 2000-talet. Dödsstraffet ingår fortfarande i många länders lagstiftning, även i länder som aktivt förespråkar medborgerliga rättigheter och friheter i världen.

Dödsstraffet är ett sätt att avskräcka från och minska brottsligheten, men det ger också anledning att ta upp det ytterst påtagliga problemet med risken för felaktiga domar, som leder till att oskyldiga människor avrättas. En av de viktigaste fördelarna med denna resolution är enligt min mening att EU:s medlemsstater uppmanar de länder som fortfarande tillämpar detta straff att införa ett moratorium för verkställandet av domarna. Detta har fått mig att rösta ja till resolutionen.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) I år har dödsstraffet tillämpats i tolv länder, trots att detta omänskliga straff fördöms av de flesta länder i världen och de flesta internationella institutioner, bl.a. FN. Jag anser att påtryckningarna för att avskaffa dödsstraffet i de 43 länder som fortfarande har det i sin nationella lagstiftning måste prioriteras i EU:s politik för främjande av de mänskliga rättigheterna och särskilt inom den nya europeiska utrikestjänstens arbete.

  Mário David (PPE), skriftlig. − (PT) Portugal var ett av de första länder som avskaffade dödsstraffet, och detta skedde 1867. Som portugisisk medborgare anser jag att dödsstraff är omänskligt och det yttersta förnekandet av de mänskliga rättigheterna. Därför är det med tillfredsställelse som jag röstar ja till detta resolutionsförslag. Att främja mänsklig värdighet och följaktligen även kämpa för avskaffande av dödsstraff är och måste förbli ett av målen inom EU:s människorättspolitik. EU:s institutioner bör vara samstämmiga för att EU genom sina institutioner och särskilt genom den höga representanten ska kunna föra en global och effektiv politik när det gäller dödsstraffet. Att införa ett globalt moratorium för tillämpning och verkställande av dödsstraffet i alla regioner i världen är inte bara ett avgörande steg i riktning mot att dödsstraffet avskaffas i hela världen. Det är framför allt också ett avgörande steg i riktning mot ökad respekt för mänskligheten.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Den 10 oktober 2010 infaller den åttonde internationella dagen mot dödsstraffet, och då har parlamentet tillfälle att upprepa att EU fortfarande prioriterar att dödsstraffet ska avskaffas i hela världen, då det fortfarande verkställs i 18 länder. Fler än 700 människor avrättades 2009, och i denna siffra ingår inte de tusentals avrättningar som ägde rum i Kina. Avrättningar eller dödsdomar har aldrig lett till bättre brottsstatistik. Det är därför som EU bör främja de andra straffalternativ som finns i rättssystemen, när man har att göra med länder som fortfarande tillämpar detta straff, som strider mot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet har även uttryckt sin djupa oro över att dödsstraff utdöms för minderåriga och människor med psykiska funktionshinder och har krävt att detta ska upphöra omedelbart och definitivt.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till denna resolution eftersom den förespråkar att EU bör använda alla diplomatiska redskap och samarbetshjälp som finns för att verka för att dödsstraffet avskaffas. Portugal är en förebild när det gäller detta, eftersom det var det första landet i Europa som införlivade avskaffandet av dödsstraffet i sin författning, och det är mer än 140 år sedan. Tyvärr förhåller det sig annorlunda i mer än 40 länder i världen, där man fortfarande bryter mot rätten till liv som ingår i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Dödsstraffet är ett oacceptabelt brott mot varje människas självklara värdighet och mot varje livs omistliga och oåterkalleliga värde. Därför är vi skyldiga att kraftfullt fördöma och utan undantag verka för att dödsstraffet avskaffas. Jag hoppas att fler länder ska gå med i den grupp av stater som har övergett denna metod för alltid. Oavsett hur allvarliga de enskilda handlingar är som teoretiskt sett skulle motivera eller till och med rättfärdiga en sådan dom, anser jag att avskaffandet av dödstraffet är ett oerhört stort steg framåt för civilisationen och tydligt utmärker sådana straffsystem som finns i medlemsstaterna och som eftersträvar att skilja mellan rättvisa och hämnd. Det är mycket viktigt att upprätthålla ett regelverk som inte är inriktat på hämnd och se till att också de värsta brottslingarna behandlas med värdighet, även om de inte förtjänar det. Att bara tillämpa principen öga för öga, tand för tand skulle vara ovärdigt vårt gemensamma arv av respekt för mänskligt liv, vilket så ofta glöms bort av våra politiska beslutsfattare. Just nu går mina tankar också till alla dem som inte garanteras ens något i närheten av en rättvis rättegång och som dödas slumpmässigt eller avsiktligt med hjälp av de mest barbariska metoder och under de mest obarmhärtiga omständigheter.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Den åttonde internationella dagen mot dödsstraffet infaller den 10 oktober. Jag välkomnar denna parlamentsresolution eftersom jag anser att det är rätt steg att ta efter de senaste resolutionerna om dödsstraffet i Kina, Nigeria, Nordkorea och Iran. Dödsstraffets utbredning i hela värden är skäl till oro och det är svårt att fastställa vilken omfattning denna företeelse egentligen har, särskilt i ovannämnda länder, där det helt och hållet saknas demokrati eller där den är mycket begränsad. Det är viktigt att EU kraftfullt tar ställning i frågan och använder alla tänkbara rättsinstrument och politiska instrument i allmänhet för att uppmärksamma frågan internationellt och fördöma brott mot den internationella lagstiftningen. Av dessa skäl tänker jag rösta ja till resolutionsförslaget.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) EU har visserligen en global ledarroll i kampanjen mot dödsstraffet, men avrättningarna fortsätter i alltför många länder, även i länder som vi har starka ekonomiska, sociala och kulturella band till. Jag anser inte att det bör förekomma dödsstraff på 2000-talet, och jag stöder dagens uppmaning till moratorium för avrättningar.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Avskaffandet av dödsstraffet i världen prioriteras av detta parlament och har särskilt hög prioritet i gruppen Progressiva alliansen av socialister och demokrater i Europaparlamentet. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och är under alla omständigheter oacceptabelt. Därför gläds jag åt att det finns ett brett stöd för detta förslag i parlamentet. EU är den mest aktiva och framträdande förespråkaren för ett avskaffande i världen och har därför stort ansvar för att stödja det civila samhället och de organisationer världen över som verkar för en sådan grundläggande mänsklig rättighet. Det är mycket som behöver göras för att hjälpa de länder som i praktiken inte tillämpar dödsstraff att klargöra detta även i lagstiftningen, för att minska antalet dödsstraff som utdöms och verkställs i andra länder och för att stödja kampanjer mot dödsstraff, i synnerhet där domstolarnas domar inte framstår som rättsligt korrekta. Det är en grundläggande gemensam värdering som vi måste försvara offentligt, ofta och varhelst det är möjligt.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Den internationella dagen mot dödsstraffet den 10 oktober är ytterligare ett tecken på Europas vägledande roll i kampen för civilisation. Resolutionen förtjänar att antas eftersom den betonar de otaliga problem och felaktigheter som fortfarande finns i 43 länder i världen. Med rätta betonas att vår kamp hittills har gett påtagliga resultat: Antalet länder som ratificerat de många internationella konventionerna om detta blir allt fler. Det innebär att man internationellt sett ägnar allt mer uppmärksamhet åt de mänskliga rättigheterna. Slutligen stöder jag uppmaningen till vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton att tänka på att resolutionens huvudsakliga politiska innehåll måste vara att införa ett moratorium i hela världen som ett avgörande steg mot att avskaffa dödsstraffet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) De senaste åren har EU varit den institutionella huvudaktören i kampen mot dödsstraffet. Denna kamp har prioriterats i EU:s utrikespolitik i samband med de mänskliga rättigheterna. Sanningen är att dödsstraffet fortfarande tillämpas i 40 länder i världen. Då ett av dessa länder ligger i Europa, tycker vi att det är nödvändigt att göra allt för att dödsstraffet ska avskaffas i hela världen, eftersom det är det grymmaste, mest omänskliga och mest nedvärderande straff som finns och eftersom det bryter mot rätten till liv, som fastslås i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag stöder denna resolution eftersom mitt samvete som människa får mig att kämpa för att dödsstraffet ska avskaffas. Det är en strid som utkämpas av alla humanister. Genom att avskaffa dödsstraffet kommer vi att stärka den mänskliga värdigheten och göra framsteg i människorättsfrågor. Det finns inget som rättfärdigar en relativisering av människolivets värde. I samband med detta vill jag påminna er om att det var Europa, en demokratisk region, som banade väg för denna kamp för få dödsstraffet avskaffat. Därför är det också Europas skyldighet att prioritera denna legitima kamp.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Jag stöder denna resolution eftersom jag anser att dödsstraffet är ett lindrigt straff för dem som har begått allvarliga omänskliga brott. Jag är inte övertygad om att Lettland som EU-medlemsstat kommer att genomföra denna resolution, eftersom det har funnits en negativ erfarenhet tidigare. Republiken Lettland har ännu inte genomfört punkt 74 i Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2004. Denna punkt handlar om icke-medborgarnas situation i Lettland. Det är fortfarande mer än 330 000 personer i Lettland som saknar medborgarstatus. Detta innebär att en av EU:s medlemsstater tar mycket liten hänsyn till parlamentets yttrande och till EU som helhet. Kommissionen och parlamentet beter sig som om allt vore i sin ordning. Ett märkligt förhållningssätt ... Detta ger belägg för att dubbla normer gäller i EU. EU uttrycker sin oro för brotten mot de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo, men verkar tycka att brott mot de mänskliga rättigheterna på EU:s territorium hör till vardagen.

  Gay Mitchell (PPE), skriftlig. – (EN) Vi i den irländska delegationen av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) stöder avskaffandet av dödsstraffet och har röstat ja till resolutionen om den internationella dagen mot dödsstraffet. Men vi har röstat nej till ändringsförslagen till denna text, eftersom vi anser att det är ett alltför brett utformat och trubbigt instrument, som skulle sakna effekt på dödsstraffet och skulle kunna bidra till att många människor mister sina liv på grund av den olagliga handeln med narkotika.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Dödsstraffet är det omänskligaste och grymmaste straffet. Det är ett brott mot den mest grundläggande av mänskliga rättigheter – rätten till livet. Det är därför jag anser att avskaffandet av dödsstraffet måste vara ett av Europeiska unionens prioriterade områden för att främja demokratin och de mänskliga rättigheterna över hela världen. I Europa har förbudet mot dödsstraffet starkt stöd eftersom det garanteras enligt protokollen 6 och 13 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Europeiska unionen är helt emot tillämpningen av dödsstraffet, oberoende av omständigheterna. EU:s åtgärder på detta område är det högst prioriterade området i dess externa politik för mänskliga rättigheter. EU har konsekvent uppmanat till avskaffandet av detta straff över hela världen, och det är därför EU i största möjliga utsträckning ger ekonomiskt stöd till organisationer i det civila samhället som verkar för dödsstraffets avskaffande. Sedan 1994 har genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter över 15 miljoner euro delats ut som stöd för detta slags projekt.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Den tid vi ägnar åt att arbeta med olika sociala frågor ger oss alltid tillfälle att reflektera över den debatt som förs om ett viktigt ämne, och ger oss framför allt tillfälle att ständigt på nytt fästa uppmärksamheten vid kommande beteendeförändringar i ljuset av att nya värderingar gör sitt intåg eller att gamla värderingar får en ny tolkning, faktorer som är avgörande vid uppbyggnaden av det samhälle vi vill leva i.

Dödsstraffet är en av de mest avskyvärda lagstadgade handlingarna, och jag anser att det inte kan motiveras av något slags tidigare handling. Inte ens mord är en grund för att döma någon till döden, då det innebär att man bestraffar en förkastlig handling med en identisk handling, som eftersom den bestämts genom ett domstolsutslag är laglig från juridisk synpunkt men inte legitim från etisk synpunkt.

Mot bakgrund av detta välkomnar jag helhjärtat resolutionen om inrättandet av en världsdag mot dödsstraffet, i hopp om att detta skulle kunna bli ett ytterligare steg i riktning mot att straffet avskaffas i hela världen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Ännu en gång bekräftar Europaparlamentet sitt långvariga motstånd mot dödsstraffet i alla sammanhang och under alla omständigheter, och betonar återigen att avskaffandet av dödsstraffet bidrar till främjandet av mänsklig värdighet och kontinuerlig utveckling av de mänskliga rättigheterna. Det fördömer alla avrättningar var de än äger rum och uppmanar bestämt EU och alla dess medlemsstater att driva igenom tillämpningen av FN:s resolution om ett allmänt moratorium för avrättningar i syfte att helt och hållet avskaffa dödsstraffet i alla stater som fortfarande använder det. Det uppmanar rådet och kommissionen att vidta åtgärder för att gradvis begränsa dess användning och samtidigt insistera på att det används i enlighet med internationella minimistandarder. Det uttrycker sin stora oro för användningen av dödsstraffet för minderåriga och för personer med mentala störningar eller förståndshandikapp och kräver att användningen av det omedelbart och slutgiltigt upphör.

  Charles Tannock (ECR), skriftlig. – (EN) Den brittiska konservativa delegationen har traditionellt gett alla sina ledamöter full frihet när det gäller att rösta om frågan om dödsstraff. Vi anser att frågan om dödsstraffets användning ska vara en samvetsfråga för varje enskild person.

Men vi vill betona att vi även om enskilda ledamöter stöder dödsstraffet anser att det ska reserveras för de allra grövsta brotten, och vi fördömer med bestämdhet dess användning för minderåriga.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) När vi i dag antar denna resolution, inför den åttonde världsdagen mot dödsstraffet på söndag, är det ännu en manifestation av Europaparlamentets uppmaning om ett fullständigt moratorium för avrättningar till de länder som fortfarande använder denna barbariska form av straff. Det är också en ytterligare betoning av Europaparlamentets åsikt att alla europeiska medborgare ska vara fria från hotet om avrättning.

- Resolutionsförslag: EU-åtgärder när det gäller oljeborrning och oljeutvinning i Europa (B7-0540/2010)

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Oljeutsläppet från oljeplattformen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen i våras har lett fram till att Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har utformat denna resolution, som syftar till att uppmärksamma den viktiga frågan om att förebygga oljeutsläpp. Jag har därför röstat för denna resolution, eftersom det är mycket viktigt att vi skapar tydliga europeiska regler för hur olyckor på oljeplattformar ska kunna förhindras, och att unionen förstärker lagstiftningen om miljöansvar. Jag beklagar dock det faktum att bestämmelsen om ett moratorium för all ny oljeborrning liksom bestämmelsen om nya standarder inte har tillämpats för hela unionen och har avvisats av en majoritet av ledamöterna i dagens omröstning. Införandet av ett moratorium skulle faktiskt ha stämt överens med policyn för förebyggande arbete och förstärkning av säkerhetsåtgärder för oljeplattformar, och skulle ha varit i linje med Barack Obamas policy för att införa ett liknande moratorium i USA fram till december 2010.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Katastrofen nyligen i Mexikanska golfen, då miljontals fat olja släpptes ut i havet, har fått världen att uppmärksamma en fråga som är mycket viktig för Europeiska unionen. Denna händelse har visat att det är mycket viktigt att vidta mycket strikta miljöskyddsåtgärder vid djuphavsoljeborrning. Europa måste samtidigt vara konkurrenskraftigt inom denna sektor och fortsätta prospekteringen efter gas för att kunna diversifiera sina energikällor. Jag stöder därför antagandet av nya säkerhetsprinciper, införandet av strikta och hårda gemensamma standarder och skapandet av solidaritetsfonder för att kompensera offren för eventuella skador. Det akuta behovet av sådana åtgärder är också ett resultat av våra havs geomorfologiska egenskaper, det gäller till exempel Medelhavet, och av de borrningar som för närvarande pågår utanför Libyens och Egyptens kuster. Om det skulle inträffa ett oljeutsläpp där skulle det orsaka en miljökatastrof som vi skulle få mycket svårt att bekämpa, och som skulle få extremt allvarliga konsekvenser för ekonomi och miljö i många europeiska länder. För att sammanfatta stöder jag inte förslaget om ett moratorium, eftersom jag anser att det skulle vara mer effektivt med avtal med tredjeländer och deras oljebolag. Detta tillvägagångssätt skulle göra det enklare att överföra säkerhetsstandarder och investera i förebyggande arbete och teknisk forskning.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Det är viktigt att EU skyddar sina kuster genom att ha förmåga att förebygga och hantera problem som kan drabba dessa. I gällande lagstiftning måste också säkerhetsnivåerna höjas för oljeprospektering och oljeborrning. Europeiska sjösäkerhetsbyrån, som finns i Lissabon, ger stöd och teknisk assistans till kommissionen och medlemsstaterna för utveckling och tillämpning av gemenskapslagstiftningen om säkerhets- och skyddsåtgärder för havet och i fråga om föroreningar som orsakas av fartyg.

I juni i år presenterade jag för kommissionsledamöterna Oettinger, Kallas och Georgieva ett skriftligt förslag om en utvidgning av Europeiska sjösäkerhetsbyråns ansvarsområde och utarbetandet av säkerhetskontrollmekanismer för europeiska oljeplattformar i Nordsjön, Svarta havet och Medelhavet, och dessutom ett förslag om att byrån ska ansvara för förebyggandet av miljökatastrofer som orsakas av oljeborrning. Detta förslag ger stordriftsfördelar i fråga om ekonomiska, mänskliga och tekniska resurser. Jag välkomnar kommissionsledamotens svar, som visade på en vilja att se över styrningen av Europeiska sjösäkerhetsbyrån, och jag uppmanar kommissionen att arbeta för att uppnå detta mål.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Den nyligen inträffade olyckan i Mexikanska golfen, som orsakades av en explosion på en oljeborrplattform i havet, är i sig ett tillräckligt argument för alla som ska överväga och rösta om Europaparlamentets resolution om EU-åtgärder när det gäller oljeborrning och oljeutvinning i Europa. Som betonas i resolutionstexten har inte heller Europa något skydd mot sådana händelser med enorma miljökonsekvenser eftersom det mesta av oljeborrningen och oljeutvinningen sker i Nordsjön. Nu ökar också detta slags verksamheter i Svarta havet, ett hav som också har sin beskärda del av problem beroende på mänskliga verksamheter. Som anges i resolutionen är det kommissionens uppgift att utforma en strikt politik som kan tillämpas på EU-nivå för att förebygga olyckor på oljeborrplattformar, vilket kan bli ett viktigt steg i riktning mot att förhindra tillbud och olyckor. Detta är några av de överväganden som gör att jag röstar för att godkänna denna resolution.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) EU måste dra lärdom av katastrofen med Deepwater Horizon-plattformen och se till att säkerheten är hög vid all oljeborrning till havs. Med tanke på riskerna vid oljeborrning till havs och de tveksamheter som finns angående hanteringen och de möjliga konsekvenserna av en sådan händelse i Europa förordas i den resolution vi har gett vårt stöd ”ett moratorium för all ny djuphavsoljeborrning i EU:s vatten”. Vi ber också kommissionen att göra en specifik utvärdering och att arbeta på en handlingsplan tillsammans med medlemsstaterna för att höja säkerheten på befintliga plattformar. Slutligen vill vi ha garantier för att förorenarna hålls juridiskt ansvariga och att de drabbade, till exempel fiskare, kommer att kunna få rätt kompensation.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om EU-åtgärder när det gäller oljeborrning och oljeutvinning i Europa, eftersom jag anser att det är nödvändigt att förbättra säkerheten och arbetsförhållandena på oljeborrplattformar till havs inom Europeiska unionen för att förebygga miljökatastrofer som den som inträffade i Mexikanska golfen.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på hur viktig oljeutvinningen är för de länder som bedriver den och med tanke på hur farlig den är (vilket framgår av de fruktansvärda konsekvenserna av olyckor med oljeutsläpp) så är det viktigt att unionen skapar förutsättningar för att oljeutvinningen ska bli så säker som möjligt. Det måste finnas en lämplig lagstiftning för detta syfte, en där man fastställer de grundläggande säkerhetsstandarderna för olje- och gasproduktion till havs för att garantera säkerheten i utvinning och leveranser inom Europeiska unionen. Eftersom jag är portugis minns jag naturligtvis i detta sammanhang Prestige-katastrofen, som fick svåra konsekvenser för den galiciska kusten och dessutom för resten av Portugals kustlinje samt Frankrikes kust. Min uppmaning är därför att de åtgärder som nu föreslås inte ska gälla endast oljeletning och oljeutvinning, utan även oljetransporter. Olyckor med tankfartyg är tyvärr vanligare än vi skulle önska, så det är viktigt att göra en översyn av säkerhetsstandarderna även på detta område, för att minska riskerna för sådana katastrofer.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Deepwater Horizon-oljeutsläppet i Mexikanska golfen har blivit en väckarklocka för Europeiska unionen och dess medlemsstater för att undersöka alla aspekter av oljeborrningen och oljeutvinningen inom EU så snart som möjligt, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att detta slags miljökatastrof aldrig inträffar i våra vatten. Därför är det nödvändigt och viktigt att införa ett gemensamt och gränsöverskridande europeiskt system för förebyggande och hantering av oljeutsläpp.

Jag vill särskilt uppmärksamma uppmaningen till kommissionen att lägga fram en rapport där man utvärderar graden av miljöförorening och den biologiska situationen i Mexikanska golfen och dessutom gör en översyn av EU:s kapacitet att omedelbart vidta åtgärder vid olyckor på anläggningar till havs samt tar fram en europeisk handlingsplan i samarbete med medlemsstaterna. Jag välkomnar begäran om ett lagförslag med syfte att säkerställa tillämpningen av mer omfattande säkerhetsstandarder på alla oljeplattformar och borranläggningar inom EU. Jag är dock emot införandet av ett moratorium för all ny djuphavsoljeborrning i EU:s vatten, även om dessa standarder säkerställs inom hela EU, på grund av det oproportionerliga i denna åtgärd i förhållande till den inverkan den kan få på branschen.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Resolutionens allmänna inriktning är positiv, eftersom den uppmärksammar behovet av förebyggande arbete och nödvändiga stödfunktioner vid eventuella miljökatastrofer på grund av oljeutsläpp. Det är viktigt att garantera oberoendet och kvaliteten i miljökonsekvensbeskrivningarna och att fastställa ansvar om man ska kunna skapa en hög grad av skydd för människor och miljö, förhindra att potentiellt farliga verksamheter på havets botten skadar havs- och kustmiljöer, skydda den biologiska mångfalden och värna om det välstånd som skapas genom lokalt jordbruk och fiske i kustområden. Vi måste dock kritisera det faktum att man i en resolution om detta ämne helt ignorerar frågorna om oljereservernas fysiska begränsningar, mänsklighetens extrema och oroande beroende av denna dominerande energikälla, behovet av en rättvis och varsam hantering av befintliga reserver och behovet av att leta efter alternativa energiresurser.

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. – (FR) Högsta möjliga nivåer av försiktighet, miljöskydd och säkerhet i oljeindustrin i Europa är principer av utomordentlig betydelse som vi inte kan kompromissa om. I synnerhet måste vi dra de nödvändiga slutsatserna av katastrofen i Mexikanska golfen för att förhindra liknande händelser i Europeiska unionens hav och kustvatten.

Parlamentet visade dock prov på sunt förnuft i dag genom att avvisa den maximalistiska ståndpunkten att vilja ha ett moratorium för all ny djuphavsoljeborrning i europeiska vatten. Det som står på spel är överlevnaden och framtiden för vår europeiska oljeindustri i kristider, men också vårt behov av oberoende när det gäller energin.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) I detta resolutionsförslag föreslås en höjning av säkerhetsstandarderna på oljeplattformar inom EU och en resurs inom EU för katastrofingripanden vid ett eventuellt oljeutsläpp i EU:s vatten. Detta är av stor vikt mot bakgrund av den nyligen inträffade katastrofen i Mexikanska golfen med explosionen på Deepwater Horizon-plattformen och det följande oljeutsläppet. Enligt denna resolution skulle ett moratorium krävas för ny djuphavsoljeborrning tills standarderna har förbättrats och kraven i dem uppfyllts. Jag anser absolut att borrningsföretagen i Europa måste förbättra arbetsförhållandena, och ett sätt att åstadkomma detta är att utforma en enhetlig och hög säkerhetsstandard på plattformar ute till havs inom hela EU.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för det här resolutionsförslaget eftersom jag anser att det är mycket viktigt att noggrant undersöka alla aspekter på oljeutvinning och oljeborrning inom Europeiska unionen. Jag tror faktiskt att det är nödvändigt att införa regleringar som förhindrar en upprepning i våra vatten av de miljökatastrofer som nyligen har drabbat USA. Faktum är att om liknande händelser skulle inträffa i Medelhavet, som är väl känt för sin extremt långsamma vattenomsättning, så skulle det innebära en miljökatastrof med allvarliga konsekvenser. Med tanke på granskningen av den befintliga europeiska lagstiftningen på detta område, som har visat sig vara bristfällig i många avseenden, är det viktigt att vidta åtgärder för att utarbeta bästa möjliga säkerhetsstandarder. Det är därför jag instämmer i uppmaningen till kommissionen att noggrant granska de amerikanska myndigheternas undersökningar, för att bättre kunna fastställa och tillämpa förebyggande åtgärder på hög nivå som också skulle innebära ett skydd för den biologiska mångfalden i kust- och havsmiljöer.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att det finns ett brådskande behov av ett gemensamt och gränsöverskridande europeiskt system för förebyggande och hantering av oljeutsläpp. Med tanke på att EU:s vatten också gränsar mot länder som inte är med i Europeiska unionen, och som därmed inte behöver följa EU:s lagstiftning om ansvar och ersättning för skador, måste kommissionen utforma politiska åtgärder för att förebygga olyckor på oljeborrplattformar och utöka omfattningen av Seveso II-direktivet till att gälla även oljeborrplattformar. Den nuvarande lagstiftningen om miljöansvar innehåller flera betydande luckor och därför anser jag att vissa nya rättsregler måste införas för att det ska gå att hantera alla de risker som finns vid utvinningsarbeten till havs, och att ansvaret vid oljeolyckor måste regleras tydligt. Eftersom det inte finns någon kompensationsfond för oljekatastrofer måste kommissionen införa obligatoriska föreskrifter för ekonomisk säkerhet enligt direktivet om miljöansvar.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder helhjärtat att höga säkerhetsnormer tillämpas vid all oljeborrning i EU, och jag stöder särskilt kraven på att oljebolagen ska upprätthålla lika höga normer i alla länder de verkar i – de nuvarande skillnaderna mellan medlemsstaterna är oacceptabla och orättvisa. När resultaten från utredningen av Deepwater Horizon-tragedin offentliggörs måste de undersökas noga, och särskild noggrannhet måste iakttas vid granskningen av säkerhetsnormer i samband med beviljande av tillstånd för nya borrningar. Med tanke på de hårda normer som omgärdar den skotska oljeborrningen i Nordsjön anser jag inte att ett enhetligt moratorium för nya borrningar är det bästa sättet att ta itu med denna fråga, i stället bör ingående säkerhetskontroller vara avgörande för alla beslut om att bevilja nya licenser.

  Barbara Matera (PPE), skriftlig. – (IT) Ett nära samband mellan å ena sidan oljeborrning och oljeutvinning och å andra sidan tidigare och framtida klimatförändringar är bevisat och utgör föremål för fortlöpande vetenskaplig forskning. En fingervisning om vad som kommer att hända år 2080 som ett resultat av dessa aktiviteter kan endast tjäna som en varning för att stoppa de katastrofer som kommer att inträffa i hela världen – ingen kommer att slippa undan, inte ens vi själva. Det råder ingen tvekan om att djuphavsborrning medför ett ansvar som fram till nyligen aldrig skulle ha beaktats, men vi kan inte vara likgiltiga inför hotet om katastrofer liknande den i Mexikanska golfen. Nu är det mycket viktigt att EU i alla 27 medlemsstater stärker och samordnar säkerhetsnivån rörande oljeborrning och oljeutvinning, inte bara för befintliga plattformar utan även för dem som kommer att tas ur drift. För det andra måste vi slå fast och reglera verksamhetsutövarnas ansvar, och till att börja med utesluta möjligheten att hyra ut anläggningar till tredje part. Av denna anledning håller jag med föredraganden, och jag vill att kommissionen och rådet ingriper direkt för att skapa tydlighet, öppenhet, enhetlighet och därmed säkerhet inom vårt territorium och i denna specifika fråga, där vi alltid måste vara på vår vakt.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag avstår eftersom detta dokument inte innehåller en enda hänvisning till en framtid utan petroleum.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) De olika olyckor som har skett inom oljeborrning och oljeutvinning genom åren har fungerat som en varning om farorna med denna verksamhet. Den senaste och mycket allvarliga olyckan i Mexikanska golfen har dock verkligen visat på vikten av att använda nya och annorlunda metoder för att undvika liknande situationer i framtiden, eftersom dessa kan äventyra den ekologiska balansen och den biologiska mångfalden i hela regioner, och de skador som förorsakas av detta påverkar alla. EU måste därför vidta nödvändiga åtgärder för att se till att oljeborrning och oljeutvinning i Europa sker under iakttagande av bästa möjliga säkerhetsföreskrifter och därmed undvika framtida miljömässiga och mänskliga katastrofer.

  Alexander Mirsky (S&D) , skriftlig. – (LV) Jag ger mitt fulla stöd till detta förslag till resolution. Jag anser att det är nödvändigt att öka oljeutvinningsföretagens ansvar så att försäkrings- och reservfonden för att förebygga olyckor utan problem skulle kunna täcka alla kostnader för sanering och alla möjliga skador på miljön om en olycka inträffar. En hundraprocentig bankgaranti och strängare regler för licensiering av anläggningar inom sektorn för oljeborrning och oljeutvinning är också av största vikt.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Oljekatastrofen i Mexikanska golfen visar tydligt att ekonomiska överväganden alltför lätt leder till att säkerhetsföreskrifterna åsidosätts och det sunda förnuftet kastas över bord. Djuphavsförhållandena i nordöstra Atlanten liknar dem i Mexikanska golfen, och därför är riskerna också likartade. Säkerhetsdebatten i EU är desto viktigare mot bakgrund av att majoriteten av oljeborrningen och oljeutvinningen sker i Nordsjön och att grannländerna, med tanke på skärpningen av säkerhetskraven i USA och i strid med OSPAR-konventionens förpliktelser, inte lyckades nå en överenskommelse. Det är ännu viktigare eftersom det i tider av höga oljepriser blir särskilt lönsamt att utveckla svårtillgängliga oljefält och utvinna olja under de mest ogynnsamma förhållandena, till exempel allt djupare under havsytan. Jag välkomnar därför att lämpliga säkerhetsnormer nu försöker fastställas på EU-nivå, och jag röstade för resolutionsförslaget.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom det behandlar ett mycket viktigt ämne. Jag vill dock påpeka att frågan skulle behöva tas upp med en mer allmän ram i åtanke. Europeiska kommissionen håller för närvarande på att se över EU-lagstiftningen om miljöansvar och bör i detta sammanhang föreslå lösningar för att undvika miljökatastrofer såsom den senaste i Ungern, som orsakades av läckage av en stor mängd rött slam.

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) Med tanke på konsekvenserna i Mexikanska golfen anser jag att den resolution som parlamentet antog i dag om EU:s åtgärder i fråga om oljeborrning och oljeutvinning i EU är oerhört viktig.

Som ledamot av utskottet för industrifrågor, forskning och energi måste jag påpeka att produktionen av olja och gas från djuphavet är viktig för försörjningstryggheten i EU. Denna typ av produktion sker inte under lika extrema förhållanden som i Mexikanska golfen. Emellertid måste alla försiktighetsåtgärder vidtas. Därför måste vi arbeta förebyggande så att vi får en uppdaterad lagstiftning som kan tillämpas effektivt och förhindra miljökatastrofer. Men vi kan inte komma ifrån att denna typ av utvinning och produktion alltid medför risker. Därför måste vi också tänka på att bygga upp en verklig förmåga att reagera på eventuella olyckor som den som inträffade i Mexikanska golfen.

Denna resolution är ett steg i rätt riktning eftersom den uppmuntrar framsteg i EU när det gäller både förebyggande åtgärder och insatser.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Är Europaparlamentet villigt att rösta för ett moratorium för all ny oljeborrning till havs? Det är det enda sättet att lära sig från den mänskliga och ekologiska tragedin med den oljekatastrof som inträffade den 20 april i Mexikanska golfen: Den ledde till att elva människor dog och att 800 miljoner liter olja läckte ut, vilket har varit förödande för den biologiska mångfalden. Det är den enda verkliga politiska frågan i dagens omröstning. Genom att förkasta moratoriet har parlamentet sänt ett tydligt budskap där man inte alls bemöter människors oro. Det är ändå helt uppenbart att oljeborrning till havs är en riskfylld verksamhet, och varje tänkbar försiktighetsåtgärd måste vidtas: t.ex. stärkande av principen om miljöansvar och inrättande av en särskild europeisk fond som finansieras genom obligatoriska avgifter från dem som driver anläggningar till havs, särskilt när borrning utförs i Arktis under förhållanden med extrem kyla och på stora djup. En sak är klar: genom att inte rösta för ett moratorium för ny borrning till havs intar Europaparlamentet en annan ståndpunkt än Europeiska kommissionen, som förespråkar ett de facto-moratorium, vilket tillkännagavs i kommissionsledamot Günther Oettingers tal den 7 juli.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) Nästan fem miljoner fat olja läckte ut i vattnet i Mexikanska golfen mellan april och september 2010 efter explosionen på oljeplattformen Deepwater Horizon, vilket ledde till allvarliga skador både på ekonomin och ekosystemet i regionen. Sammanlagt mer än 400 arter – bl.a. valar, delfiner, sjökor och hägrar – hotades. Eftersom EU har många oljeplattformar – det finns mer än 500 i Nordsjön – måste vi göra allt på EU-nivå för att undvika en sådan katastrof på vårt territorium. Genom att rösta för denna resolution efterlyser jag stränga europeiska regler för förebyggande av olyckor på oljeplattformar och att lagstiftning som garanterar att lika höga säkerhetsnormer tillämpas på alla oljeplattformar och vid all oljeborrning i EU, från Atlanten till Svarta havet. Jag välkomnar också kommissionens beslut om ett ”stresstest” på oljeborrningar i EU-vatten.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Risken för allvarliga olyckor i Europeiska unionens vatten är hög, och EU är helt enkelt inte rustat för att hantera de förödande konsekvenserna av en sådan olycka. Kommissionen har själv bekräftat detta under samråden. Oljeborrningen och oljeutvinningen till havs har ökat exponentiellt och därmed även riskerna, men säkerheten är fortfarande till stor del otillräcklig. I detta sammanhang skulle endast ett tillfälligt moratorium för all ny borrning i EU-vatten ha minskat riskerna och det skulle också ha skickat en tydlig signal om vårt beroende av fossila bränslen. Återigen måste vi därför lita på den lilla trovärdighet och pålitlighet vi kan tillskriva oljeindustrin.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Efter det som hände med den ökända plattformen i Mexikanska golfen, vilket orsakade en miljökatastrof på grund av ett brustet rör till en oljekälla, uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet Europeiska kommissionen att uppmärksamma borrningen i havet, med särskild hänvisning till plattformar i EU-vatten. Jag skulle hellre ha sett att miljöutskottet hade gått längre och begärt liknande garantier från andra europeiska icke-medlemsstater, t.ex. Norge, där 90 procent av landets BNP är kopplad till oljeutvinning ur havet. EU är en ekonomisk makt i världen och måste kunna kräva att länder som inte är medlemsstater men räknar EU som sin främsta partner också vidtar skyddsåtgärder för verksamhet i farliga djupa vatten.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Naturkatastrofen i Mexikanska golfen som orsakades av förlisningen av oljeplattformen Deepwater Horizon har gett oss ett utmärkt tillfälle att fundera över EU:s handlingsplan för att förhindra liknande händelser. Den ofattbara skada som tillfogats ekosystemet i Mexikanska golfen och Förenta staternas södra kust till följd av oljeutsläppet bör utgöra ett starkt incitament för oss att agera. För det första måste unionen öka sin förmåga att reagera snabbt om en sådan katastrof inträffar. Vi bör se till att ett lämpligt samordningssystem för nationella myndigheter utarbetas för att öka deras effektivitet vid bekämpandet av utsläpp eller åtgärdandet av skador som orsakas av utsläpp. För det andra är det mycket viktigt med en ökad kontroll av säkerheten på befintliga anläggningar eller anläggningar som håller på att byggas. Vi bör till exempel förbättra övervakningen av processen för beviljande av tillstånd för oljeborrning eller uthyrning av anläggningar till tredje part. För det tredje måste en lämplig rättslig ram utformas för att reglera frågor om ansvar för och åtgärdande av skador, eftersom det finns en mängd stora kryphål i gällande bestämmelser. Vi bör också överväga att införa en kompensationsfond för finansiering av krisåtgärder i sådana situationer.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stödde denna välavvägda resolution, som inte innehåller något förbud mot framtida oljeutvinning på djupt vatten, utan i stället förordar en anpassad oljeutvinning för att garantera respekten för europeiska säkerhetsnormer, som är bland de strängaste i världen. Dessa normer måste enligt min mening garantera både en hållbar energiförsörjning till EU och säkerhet och långsiktig hållbarhet för havsbaserad verksamhet. Vi minns alla de hemska bilderna från Mexikanska golfens svarta vatten, den fruktansvärda förlusten av människoliv, lidandet hos de medborgare som drabbades av katastrofen och de betydande skador som explosionen av oljeriggen Deepwater Horizon förde med sig. Därför vill jag upprepa mitt krav på att inrätta en verklig europeisk räddningstjänststyrka som kan sättas in snabbt och effektivt efter katastrofer av så allvarligt slag. Utvinningen av djuphavsolja är mycket viktig på grund av de minskade petroleumtillgångarna. Dock måste dess påverkan på miljön kontrolleras, och vi måste garantera att den inte utgör ett framtida hot mot marina och kustnära områden samt mot den biologiska mångfalden. Detta är en stor utmaning för den internationella och miljömässiga bilden av EU, som producerar mycket positiva resultat på detta område.

- Förslag till resolution: Konferens om biologisk mångfald – Nagoya 2010 (B7-0536/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna resolution efter debatten med rådet och kommissionen, där vi diskuterade EU:s planer och viktigaste strategiska mål för att stoppa förlusten av biologisk mångfald, strax före konferensen för parterna i konventionen om biologisk mångfald. Jag hoppas därför att EU kommer att inta en stark och konsekvent hållning på denna konferens, med idéer om vilka konkreta åtgärder som ska vidtas för att garantera det bidrag som skyddet av den biologiska mångfalden utgör till en hållbar utveckling. Jag vill påminna er om att bevarandet av den biologiska mångfalden är av grundläggande betydelse för ekosystemets kvalitet, har direkta effekter på viktiga funktioner som livsmedelsproduktion och vattenförsörjning samt hindrar jordskred och översvämningar. Jag hoppas också att de politiska svar som syftar till att garantera integreringen av biologisk mångfald i ekonomisk verksamhet som jordbruk, skogsbruk, fiske och turism kommer att vara tillräckligt djärva och ambitiösa för att skydda detta ovärderliga men ändå väldigt sköra arv – som i min region, Azorerna – från andra trångsynta externa intressen som kan hota det.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om EU:s mål för biologisk mångfald. Med tanke på den tilltagande förlusten av arter och därmed biologisk rikedom på Jorden är det viktigt för oss att sätta upp långtgående mål om skydd av djur och växter, och samtidigt se till att mänskligheten kan fortsätta att exploatera sina rikedomar. Därför har parlamentet förespråkat mål som gör det möjligt att bevara resurser tack vare ett strikt regelverk och genom att främja ny teknik.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Jag röstade för detta förslag före COP 10-mötet om biologisk mångfald i Nagoya i Japan denna månad. Det uppskattas att antalet arter som dör ut i världen ligger mellan 100 och 1 000 gånger högre än vad som är naturligt, och detta beror till största delen på mänskliga aktiviteter. Det är mycket nedslående att de mål som har satts upp till 2010 för att stoppa förlusten av biologisk mångfald inte har uppnåtts. Jordbruksmarken står för 45 procent av EU:s totala landmassa och är en värdefull livsmiljö som innehåller en rik biologisk mångfald. Jordbrukssektorn har bidragit till den biologiska mångfalden i EU, och många djur- och växtarter är nu beroende av jordbrukssektorn och jordbruksmetoder. Till exempel är det betande får och nötkreatur som upprätthåller mångfalden av växter på öppen gräsmark. Frågor om biologisk mångfald måste beaktas vid val av jordbruksmetoder. Hjälp och stöd måste ges till miljöåtgärder inom jordbruket för att främja en hållbar användning av biologisk mångfald. Jordbrukssektorns betydelse för miljön måste behandlas i Nagoya, och från och med nu bör detta vara en central fråga när den gemensamma jordbrukspolitikens framtid och budget diskuteras.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag ställer mig bakom denna resolution. Med tanke på den nuvarande situationen, där den biologiska mångfalden har minskat med 30 procent under de senaste 40 åren, och de framtidsprognoser som visar att förlusten av biologisk mångfald kommer att ske tio gånger så snabbt som i dag, måste vi nu vidta beslutsamma åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden och främja en hållbar användning av biologisk mångfald. Förlusten av biologisk mångfald utgör ett hot mot en tryggad livsmedelsförsörjning och förvärrar energibristen och klimatförändringarna. För att undvika de negativa effekterna av dessa processer måste kommissionen och medlemsstaterna samarbeta genom att utarbeta en hållbar EU-strategi för bevarande av biologisk mångfald, vilket skulle vara förenligt med målen att bekämpa fattigdom, hantera avfall på ett hållbart sätt och minska klimatförändringarna. Tillräcklig finansiering kommer oundvikligen att krävas för att genomföra de planerade åtgärderna och strategierna. Troligtvis kommer stödet från den offentliga sektorn att vara otillräckligt. Därför är det nödvändigt att locka till sig investeringar från den privata sektorn och hitta nya finansieringskällor. Även om vi godkänner den nya fleråriga budgetramen är det dessutom nödvändigt att diskutera de planer som har utarbetats och att se till att de får tillräcklig finansiering.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Resolutionen om EU:s strategiska mål för COP 10 om biologisk mångfald i Nagoya är särskilt viktig under 2010, som FN har utnämnt till det internationella året för biologisk mångfald, och med tanke på att varken de globala målen för biologisk mångfald för 2010 om att påtagligt minska förlusten av biologisk mångfald eller EU:s mål om att hejda förlusten av biologisk mångfald har uppfyllts.

Vi bör fortsätta att försvara bevarandet av biologisk mångfald, det hållbara utnyttjandet och den rättvisa fördelningen av nyttan av användningen av genetiska resurser, och jag anser att detta återspeglas i resolutionen. Kommissionen och medlemsstaterna måste tala med en röst vid COP 10, och deras interna beslutsprocesser måste snabbehandlas. Det är särskilt viktigt att stärka de diplomatiska insatserna gentemot tredjeländer.

Slutligen anser jag att det är viktigt att kommissionen och medlemsstaterna integrerar miljöaspekten i sina förbindelser med tredjeländer, med betoning på vikten av ett integrerat förhållningssätt och ”grön diplomati”.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för resolutionen om EU:s strategiska mål för det tionde mötet i konferensen för parterna till konventionen om biologisk mångfald i Nagoya, främst eftersom jag är övertygad om att bevarandet av biologisk mångfald bidrar till en hållbar tillväxt i utvecklingsländerna. Det faktum att varken de globala målen för biologisk mångfald för 2010 om att påtagligt minska förlusten av biologisk mångfald eller EU:s mål om att hejda förlusten av biologisk mångfald har uppfyllts, gör att de ytterligare åtgärder som syftar till att uppnå dessa mål blir ännu mer angelägna.

Ett annat orosmoment är den olagliga användningen av genetiska resurser, som i de flesta fall har en negativ inverkan på de länder som berörs av sådana metoder. Jag håller med om att frågor om bevarande av den biologiska mångfalden bara ibland tas upp i den offentliga debatten. Därför stöder jag förslaget som uttrycks i texten till resolutionen om att göra en mer varaktig och målinriktad insats för att skapa större förståelse hos allmänheten för åtgärder för bevarande av biologisk mångfald. Vi måste förstå och stödja dessa frågor. Jag tycker att det är lika viktigt att arbeta för att bevarandet av den biologiska mångfalden ska ingå i utbildningen av medborgare i våra länder.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Hejdandet av förlusten av biologisk mångfald är inte något brådskande ärende på den europeiska och internationella politiska dagordningen, och därför välkomnar jag fastställandet av en uppsättning konkreta indikatorer baserade på vetenskapliga uppgifter för att kunna mäta vilka framsteg som gjorts när det gäller att uppnå EU:s strategiska mål för biologisk mångfald.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) I en fråga som är lika känslig som den är viktig, såsom frågan om bevarande av den biologiska mångfalden som både europeiskt och globalt naturarv, är det viktigt att medlemsstaterna och kommissionen kommer överens om vilken ståndpunkt som EU bör inta vid COP 10. Jag välkomnar därför detta förslag till resolution. Bevarandet av den biologiska mångfalden är en komplicerad fråga som kräver många mekanismer, lösningar och insatser.

Jag anser därför att främjandet av synergieffekter mellan olika världsomspännande organisationer, medlemsstater och icke-statliga organisationer möjliggör utveckling av instrument för att värna den biologiska mångfalden inom ramen för den miljöskyddspolitik som främjar detta mål. Slutligen vill jag betona behovet av att lyfta fram de ekonomiska fördelar som följer av marknadens deltagande i bevarandet av biologisk mångfald och att miljöfrågorna hamnar på dagordningen för medlemsstaterna och kommissionen när det gäller förbindelserna med tredjeländer, dvs. det som brukar kallas grön diplomati.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Det är beklagligt att förlusten av biologisk mångfald ännu inte har kunnat hejdas trots de åtaganden som EU gjorde vid toppmötet i Göteborg 2001. Denna resolution påminner oss om att den biologiska mångfalden spelar en nyckelroll i kampen mot den globala svälten och för en tryggad livsmedelsförsörjning, och att den är en förutsättning för varje försök att minska klimatförändringarna och anpassa sig till dem. Det är dags för alla medlemsstater att i sin helhet genomföra Natura 2000-lagstiftningen samt livsmiljö- och fågeldirektiven, och att ta initiativ för att bevara den marina biologiska mångfalden. Denna politik för biologisk mångfald måste ske på både EU-nivå och internationell nivå i syfte att integrera dessa frågor i politiken för utvecklingssamarbete och särskilt unionens utrikesverksamhet, liksom i alla framtida avtal som slutits inom WTO.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag har redan haft tillfälle att nämna följande i samband med Esther de Langes betänkande, som var föremål för omröstning under den senaste sammanträdesperioden: ”Jag håller ... med om att EU som helhet, och särskilt de områden som omfattas av EU:s politik, måste finna en hållbar strategi för att skydda biologisk mångfald och bevara ekosystem. Jag anser att detta är särskilt viktigt när det gäller jordbruk och fiske, och därför följer jag noga de reformer som nu förbereds för den gemensamma fiskeripolitiken och jordbrukspolitiken. Detta eftersom det lämpliga och hållbara bevarandet av biologisk mångfald, även om det är nödvändigt och önskvärt, inte får vara en broms för hållbarheten i och utvecklingen av jordbruk och fiske.”

  José Manuel Fernandes (PPE) , skriftlig. – (PT) FN har utnämnt 2010 till det internationella året för biologisk mångfald. Tyvärr kommer inte EU att uppnå målet för biologisk mångfald för 2010; förlusten av biologisk mångfald fortsätter i en alarmerande takt. År 2050 beräknas denna förlust ske tio gånger så snabbt som i dag. Denna förlust av biologisk mångfald är oacceptabel, inte bara ur ett etiskt utan också ur ett ekologiskt och ekonomiskt perspektiv, eftersom den hindrar framtida generationer från att åtnjuta fördelarna med en hälsosam biologisk mångfald. Det är viktigt att kommissionen och medlemsstaterna talar med en röst och ser till att deras interna beslutsprocesser blir snabbare och effektivare, så att de kan uppnå en snabb enighet om EU:s inre ståndpunkt vid COP 10, samt att de ägnar mer resurser och tid åt sina diplomatiska insatser gentemot tredjeländer.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Denna resolution innehåller några punkter som är positiva och viktiga, andra som är tvetydiga och oklara, och ytterligare andra som är negativa och till och med oroande. Vi delar den oro som uttryckts om misslyckandet att uppfylla EU:s och världens mål att avsevärt minska förlusten av biologisk mångfald. Vi välkomnar aspekter som fördelning av nyttan av genetiska resurser, avvisandet av patent på livsformer och processer där man använder sig av levande organismer, skyddet av traditionell kunskap och ursprungsbefolkningars sedvänjor, kopplingen mellan genetisk mångfald och den globala livsmedelsförsörjningen, bedömningen av effekterna av biobränslen samt uppmärksammandet av problemet med exotiska arter. Däremot vill vi bestämt avvisa och kritisera avsikten att gå mot nya former av privatisering av naturen och naturresurser, såsom införandet av ”betalning för ekosystemtjänster”, vilket förespråkas mer än en gång i resolutionen. De tvetydiga och oklara aspekterna bör också nämnas, t.ex. när man i resolutionsförslaget förespråkar att ”den biologiska mångfaldens värden och de möjligheter som uppstår när man bevarar och använder den på ett hållbart sätt ska ha integrerats i nationalräkenskaperna”.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för förslaget till resolution om EU:s strategiska mål för det tionde mötet i konferensen för parterna i konventionen om biologisk mångfald i Nagoya (Japan) den 18-29 oktober 2010, främst på grund av behovet av att komma till detta viktiga möte med en gemensam europeisk ståndpunkt som kan stödjas av så många andra deltagande länder som möjligt. Bara om vi har en klar uppfattning om målsättningar och förslag kan vi verkligen spela en avgörande roll i de globala avtal som kommer att nås. I resolutionen betonas med rätta behovet av snabba insatser för att uppfylla målet att minska förlusten av biologisk mångfald i större utsträckning genom användande av redan tillgängliga resurser.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Förlusten av biologisk mångfald, som sker i allt högre takt och orsakas av människor, är oroande. Den biologiska mångfalden bör betraktas som den mest tillförlitliga barometern för miljöns tillstånd. Eftersom EU nu står inför alarmerande siffror på förlusten av biologisk mångfald, där 42 procent av däggdjuren, 43 procent av fåglarna, 45 procent av fjärilarna, 30 procent av groddjuren, 45 procent av reptilerna och 52 procent av sötvattensfiskarna är utrotningshotade, anser jag att den lagstiftning som just har genomförts är ytterst viktig och avgörande för bevarandet av den biologiska mångfalden, och även för dess förstärkning. Vi måste därför ha höga ambitioner när det gäller biologisk mångfald i syfte att uppnå de strategiska målen för 2020. Det är förklaringen till varför jag röstade som jag gjorde.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Den biologiska mångfalden är grunden för hela mänsklighetens existens, vilket innebär att biologisk mångfald och livsmiljöer måste bevaras. Fattiga delar av befolkningen berörs särskilt av den minskade biologiska mångfalden och förlusten av ekosystem, eftersom de ofta är beroende av naturliga produkter för att överleva. Det borde vara av intresse för västerländska regeringar att bevara denna mångfald och vidta åtgärder för att öka kunskapen om denna fråga, för på sikt kan bevarandet av den biologiska mångfalden bara vara till nytta, till och med ur ekonomisk synvinkel. Jag avstår från att rösta eftersom målen har satts för högt och EU:s ledande roll i detta avseende endast kommer att uppnå sitt syfte om stora nationer som Kina också är beredda att ändra sitt sätt att tänka.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Europeiska unionen är bekymrad över den snabba förlusten av biologisk mångfald och av det faktum att det globala målet för 2010 om att påtagligt minska förlusten av biologisk mångfald inte har uppfyllts. För att uppnå ambitiösa mål är det nödvändigt att så snabbt som möjligt fastställa konkreta indikatorer baserade på vetenskapliga uppgifter för att kunna mäta vilka framsteg som gjorts när det gäller att uppfylla de strategiska målen. Enligt de undersökningar som hittills genomförts uppskattas att välfärdsförlusten till följd av förlusten av biologisk mångfald för närvarande uppgår till 50 miljarder euro per år (något lägre än en procent av BNP) och att den 2050 kommer att ha ökat till 14 biljoner euro. Därför anser EU att detta problem är ytterst angeläget. Jag stöder övertygelsen att det finns många kopplingar mellan att skydda klimatet, uppnå millennieutvecklingsmålen och stoppa förlusten av biologisk mångfald. Åtgärder för att skydda den biologiska mångfalden påverkar anpassningen till och begränsningen av klimatförändringarna på ett positivt sätt. Jag håller med om resolutionens vädjan om stöd till att förbättra synergier och kopplingar mellan biologisk mångfald och klimatstrategier. Men för att vi ska kunna bidra till att förhindra dessa globala problem måste vi drastiskt öka den globala finansieringen av biologisk mångfald, främst med hjälp av befintliga finansieringskällor, men även med nya och innovativa källor, bland annat nya och innovativa marknadsbaserade instrument.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Den biologiska mångfalden är ett rikt arv som vi har ärvt från tidigare generationer, och som vi ska lämna efter oss till kommande generationer. Bortsett från det antropologiska perspektivet är det också viktigt att erkänna det inneboende värdet hos denna biologiska mångfald.

För närvarande riskerar en av fem arter att utrotas. Detta är en skrämmande siffra som uppmanar oss att vidta lämpliga åtgärder för att försvara och skydda den biologiska mångfalden.

Mot bakgrund av detta välkomnar jag denna resolution, som framför allt syftar till att främja ett effektivt och beslutsamt genomförande av det tidigare fastställda målet för 2010 att påtagligt minska förlusten av biologisk mångfald, och som systematiserar de olika vägarna för brådskande åtgärder för skydd av biologisk mångfald och fastställer nya mål för 2020.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) EU måste vara lika offensiva på den internationella arenan när det gäller skyddet av biologisk mångfald som i kampen mot klimatförändringarna. Uppgiften att bevara den biologiska mångfalden ser ut att bli lika svår i Nagoya som i Cancún för att vända den förödande trenden i den globala uppvärmningen. Siffrorna finns där för att påminna oss om utmaningens omfattning: Sedan 1970 har 30 procent av djur- och växtarterna försvunnit. I EU fortsätter förlusten av biologisk mångfald, trots att ett nätverk av skyddade naturområden, Natura 2000, bildades som en följd av den ökande kunskapen, och detta täcker nästan 18 procent av EU:s territorium. Vad ska vi förvänta oss av mötet i Nagoya mellan den 18 och 29 oktober 2010? I bästa fall att EU talar med en röst. EU måste också ha modet att tala om ämnen som kan framkalla vrede, även med värdlandet Japan, som inte ostraffat kan fortsätta att använda ohållbara och särskilt barbariska metoder för val- och delfinjakt. EU måste också ge ett positivt budskap: det bästa sättet att skydda mångfalden av arter är att införliva detta problem horisontellt i den ekonomiska verksamheten, t.ex. handel, turism och transporter.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Även om vår första avsikt var att stödja texten, fick ändringsförslag 1 till punkt 16, som lades fram av EPP-gruppen och ECR-gruppen, slutligen vår grupp att avstå.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Den biologiska mångfalden påverkar allas liv. Men på grund av mänsklig verksamhet ökar förlusten av biologisk mångfald runt om i världen i allt högre takt. Några symtom på detta är massavskogning, krympande fiskbestånd och utrotning av ännu fler arter. Forskarna uppskattar att 15–40 procent av arterna kan vara utrotade vid 2000-talets slut. Vi bör vara medvetna om att förlusten av biologisk mångfald har en negativ effekt på ekosystemens funktion och tjänster, exempelvis försörjning av livsmedel, rening av vatten, gödning av mark, skydd mot översvämningar och produktion av energi. Den biologiska mångfalden hotas av många faktorer, till exempel klimatförändringar, okontrollerad utveckling av förorter och invasiva främmande arter. Jag skulle dock vilja koncentrera mig på en specifik fråga. Jag tänker på jordbruket, som ofta nämns som ett hot mot den biologiska mångfalden. Visst kan vi vara överens om att det industriella jordbruket inte är miljövänligt. Jag tror emellertid att nedläggningen av jordbruksverksamhet utgör ett betydligt större hot mot miljön. På senare tid har vi fått se en upptrappning av denna process. Jordbruksproduktionens allt sämre lönsamhet, som bland annat orsakas av prisfluktuationer, innebär att människor vänder sig bort från jordbruket, och detta gör att stora områden ödeläggs.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Konferensen för parterna i konventionen om biologisk mångfald kommer att äga rum i Japan den 1-29 oktober. Varken på global nivå eller på EU-nivå har målet för 2010 om att hejda förlusten av biologisk mångfald uppnåtts.

Som betonas i parlamentets resolution, om inget görs snabbt för att vända denna utveckling kommer förlusten av biologisk mångfald att bli betydande och okontrollerbar på medellång och lång sikt.

Parlamentet kräver att livsformer inte ska få omfattas av patent och att näringslivets och industrins plundring av genetiska resurser, särskilt i utvecklingsländerna, måste upphöra.

Skyddet av biologisk mångfald är nödvändigt för att uppnå millennieutvecklingsmålen.

Jag stödde därför resolutionen, inklusive ändringsförslagen från Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster och gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen.

Om några veckor är det dags för klimatmötet i Cancún, och det är därför hög tid att världssamfundet och framför allt EU, med tanke på vårt åtagande att skydda miljön, tar hänsyn till rapporten ”The Economics of Ecosystems and Biodiversity”(TEEB) och dess rekommendationer vid konferensen i Nagoya.

Det är ytterst angeläget att upprepa att kampen för den biologiska mångfalden, kampen mot klimatförändringarna och kampen mot fattigdom är nära sammanlänkade, liksom svaren för att hantera dessa problem.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Trots att undersökningar har uppskattat de nuvarande ekonomiska kostnaderna för förlust av biologisk mångfald till omkring 50 miljarder euro per år, saknas denna fråga på den internationella politiska dagordningen. Det finns redan utmärkta instrument på EU-nivå, och vi behöver förstärka dessa på ett målinriktat sätt och samordna dem med klimatpolitiska åtgärder för att få maximal nytta av investeringarna. Investeringar i bevarande av biologisk mångfald kommer att ge utdelning.

- Betänkande: Othmar Karas (A7-0251/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Basel II-avtalen reglerar bankernas verksamhet och särskilt den kapitalbas som bankerna måste ha för att garantera sin solvens. I denna resolution förespråkar Europaparlamentet en långsiktig hantering av risker och vinster, samt en del regler som är anpassade till bankernas storlek – så att de viktigaste inte ska känna att de slipper undan – och parlamentet anser att bankerna inte bör låta kunderna betala kostnaderna för anpassning till den nya lagstiftningen. Dessutom är parlamentet bekymrat över att Basel II inte kommer att respekteras på ett enhetligt sätt över hela världen. Parlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att vidta åtgärder för ökad harmonisering. Jag anser att dessa rekommendationer går i rätt riktning: att minska risken för en framtida kris och försvara privatpersoner. Därför röstade jag bestämt för denna resolution.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag välkomnar det utmärkta arbete som föredraganden Othmar Karas har gjort för att utarbeta ett ovärderligt initiativbetänkande om reformeringen av Basel II för att stärka banksystemet i ljuset av den finansiella krisen. EU måste spela en större roll i denna fas i förhandlingarna så att vi kan undvika eventuell diskriminering av EU:s ekonomiska system och snedvridning av konkurrensen. Jämfört med USA finansieras det europeiska systemet i huvudsak genom banklån, men de senaste årens ekonomiska kris i EU och den åtföljande bristen på likviditet har lett till en drastisk minskning av lån till små och medelstora företag, vilka utgör ryggraden i vår ekonomi. Jag röstade för detta dokument eftersom jag är övertygad om att EU i förhandlingarna om reformeringen av Basel II måste sträva efter att uppnå lika villkor med Förenta staterna när det gäller redovisningsstandarder, att samma krav ställs på affärsbanker och investeringsbanker, en entydig definition av likviditet samt ökad öppenhet i fråga om kreditvärderingsinstitutens roll. För att klara framtida perioder av stress måste vi hädanefter se till att vi har mer kapital av högre kvalitet samt större likviditet. Samtidigt bör vi vidta kontracykliska åtgärder och skapa ekonomiska överskott.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag håller med om att man måste ta itu med frågan om finansinstitut som är för stora för att gå i konkurs (”too big to fail”), och att kapitalkrav och kontracykliska buffertar därför bör stå i proportion till ett finansinstituts storlek, risknivå och affärsmodell. Jag vill uppmana till en omfattande undersökning av kapitalinstrument före och efter krisen för att bedöma vikten av specifika kapitalinstrument och deras relevans i en krissituation. Den kommande europeiska bankmyndigheten bör spela en ledande roll för utarbetandet och genomförandet av åtgärder i samband med standarder för kapitalkrav och kontracykliska kapitalbuffertar på EU-nivå.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag avstod att rösta om detta betänkande eftersom man inte vill anta några strikta regler, trots att man i betänkandet erkänner problemet i teorin och stöder behovet av att ändra bestämmelserna i Basel II och förstärka tillsynen av det finansiella systemet och bankerna.. I betänkandet underskattas bankernas ansvar för krisen, på grund av deras alltför eftergivna och spekulativa tendenser, särskilt under de senaste åren. Vi behöver en ny uppfattning om det finansiella systemets karaktär och roll om vi ska kunna få en europeisk ekonomisk politik som främjar hållbar tillväxt och i slutändan tillgodoser sociala behov.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstar för huvuddelen av de åtgärder som föreslås i detta betänkande. Kontracykliska regler kräver samordnade kriterier för att säkra att tillsynsmyndigheter på ett omfattande och noggrant sätt kan övervaka finansmarknaderna och marknadsvillkoren. I synnerhet inkluderar detta fullständigt informationsutbyte, synkronisering av tillsynsåtgärder samt övervakning i realtid av exponering och risk, bland annat genom krav på verifieringskedjor för alla transaktioner på finansmarknaden. Utveckling av höga likviditetsstandarder är en central del av krishanteringen. Dock bör de differentieras i tillräckligt hög grad för att kunna beakta särdragen hos bankers affärsmodeller och riskprofiler. Med tanke på detta bör den kommande europeiska bankmyndigheten spela en ledande roll för utarbetandet och genomförandet av åtgärder i samband med standarder för kapitalkrav och kontracykliska kapitalbuffertar på EU-nivå.

  José Manuel Fernandes (PPE) , skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att tillsynen och regleringen av finansmarknaden är nödvändiga för att trygga allmänhetens intressen och den finansiella och ekonomiska stabilitet som krävs för utveckling och framsteg. Dessutom har den kris som vi upplever för närvarande visat att bankkapitalet var otillräckligt ur solvensaspekt. Kapitalkrav och kontracykliska buffertar bör stå i proportion till ett finansinstituts storlek, risknivå och affärsmodell. Samtidigt vill jag betona vår vädjan och varning till Baselkommittén om vikten av nödvändiga anpassningar av regelverket så att den europeiska ekonomin och banksektorn, som kännetecknas av ett starkt ömsesidigt beroende, inte påverkas negativt och utsätts för en konkurrensnackdel på den globala marknaden.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Jag anser att försöken att förbättra det internationella finansiella systemet, inom Baselkommittén och G20-gruppen samt på EU-nivå, är helt bortkastade.

Överenskommelsen från september om vilken kvantitet och kvalitet på kapital som bankerna är skyldiga att ha välkomnades som ett stort framsteg och en stor seger över en sektor som motsatte sig dessa åtgärder och hotade att strypa tillgången på krediter. Det var tydligen en pyrrhusseger eftersom börskurserna för sektorn steg ytterst marginellt efter avtalet, vilket inte var något gott tecken.

Bankerna måste anpassa sig till de nya bestämmelserna senast 2019, och under tiden kan allt hända. Riskanalys, som vi redan vet är totalt verkningslöst, är fortfarande centralt för detta system. Problemet med likviditet och hävstångsgrader har inte lösts, och inte heller problemet med tillgångar utanför balansräkningen och värdepapperisering. Finansinstitut som inte finansieras från den offentliga sektorn, exempelvis hedgefonder, påverkas inte trots sin farlighet och sitt perversa sätt att arbeta.

Kort sagt har inget lösts, och inget kommer heller att lösas utan att man förändrar systemet i grunden i stället för att försöka lappa ihop det.

  Anne E. Jensen (ALDE), skriftlig. – (DA) Det danska liberala partiets ledamöter har röstat för Othmar Karas betänkande (A7-0251/2010). Betänkandet behandlar ett antal viktiga punkter och innehåller krav på att Basel III ska genomföras på lämpligaste sätt och med respekt för skillnaderna i de finansiella systemen. Det danska liberala partiets ledamöter beklagar dock att mer hänsyn inte har tagits till de danska rekommendationerna om skydd av den danska modellen för hypotekslån. Några av Baselförslagen kan orsaka betydande skador på effektiva modeller för hypotekslån inom EU, inklusive den danska.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Baselkommittén arbetar för att reformera Basel II-regelverket i syfte att stärka banksystemets motståndskraft. Kommitténs förslag syftar till att förbättra kvaliteten på kapitalbasen samt utvidga och stärka kapitalregelverkets omfattning. Baselkommittén tänker också införa en ”hävstångsgrad” (leverage ratio) för att hindra att alltför hög hävstång uppstår i systemet samt andra kompletterande kontracykliska åtgärder såsom kapitalbuffertar, som kan byggas upp under goda tider. Dessutom föreslås globala standarder för likviditetsförvaltning.

Men även om det finns ett starkt internationellt åtagande att revidera Baselregelverket är det viktigt att en sådan revidering håller rätt balans mellan olika affärsmodeller, investmentbanker och traditionella banktjänster, olika rättsliga former och den dominerande finansieringen av företagssektorn genom banklån i Europa.

Vidare måste Europaparlamentet spela en aktiv roll och kraftigt påverka revideringen av reglerna redan under förhandlingsprocessen inom Baselkommittén. Europaparlamentet, som är det demokratiskt valda EU-organ som senare kommer att vara medlagstiftare utifrån kommissionens förslag om direktivet om kapitalkrav (CRD 4-direktivet), bör involveras i förhandlingsprocessen på ett tidigt stadium.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Othmar Karas betänkande på grund av att min kollega så detaljerat har beskrivit de framsteg som har gjorts med direktivet om kapitalkrav, men också de kritiska frågor som tvingar oss att snarast genomföra denna reform. För det första håller jag med om behovet av att garantera att Europaparlamentet får en aktiv och framför allt ”tidig” roll i förhandlingarna, för att garantera ett slags ”demokratisk kontroll” som gör det möjligt att vidta åtgärder som så långt som möjligt motsvarar behoven hos alla företag. Vi måste göra allt vi kan för att skydda slutkonsumenterna av finansiella tjänster, och därför måste den nya överenskommelsen innehålla ett system som inte tvingar bankerna att överföra sina driftskostnader på konsumenterna.

  Arlene McCarthy (S&D), skriftlig. – (EN) Den grundläggande orsaken till den finansiella krisen var att bankerna tog för stora risker och inte hade tillräckligt med kapital för att täcka dessa risker. Dessa bankers tillkortakommanden har orsakat en kris som fortsätter att allvarligt drabba medborgare i hela världen. Medborgarna har betalat två gånger, med kostnaderna för en skattefinansierad räddningsaktion följd av lågkonjunkturens smärtsamma nedskärningar. För att vi ska kunna förhindra en upprepning av en sådan kris krävs en grundläggande översyn av det finansiella regelverket, och detta måste omfatta ett starkare kapitalregelverk för banker. Förslag för att förbättra direktivet om kapitalkrav är därför av central betydelse för att skapa stabila och ansvarsfulla banker. I detta betänkande stöds de mål som har fastställts och de förslag som har lagts fram av G20-gruppen och Baselkommittén, för att se till att bankerna har tillräckligt mycket kapital av god kvalitet och att de har den likviditet och den stabila finansiering som krävs för att klara tuffa marknadsvillkor. Labours parlamentsledamöter röstar för detta betänkande eftersom det stöder reformprocessen, men vi stöder inga krav på att urvattna de förslag som antogs av Baselkommittén. Vi uppmuntrar ytterligare undersökningar av åtgärdernas effekter där så behövs, men i syfte att garantera ett fullständigt och tufft internationellt genomförande enligt tidsplanen.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Denna text lever inte upp till den utmaning som den rådande krisen och dess ekonomiska och sociala konsekvenser utgör. Vi måste så snart som möjligt göra en radikal ändring av banksystemets regler och inte ägna oss åt halvmesyrer för att bevara dem. Enligt Baselavtalet är kapitalkraven löjligt låga, och inget av verktygen för spekulation förbjuds. Jag röstade mot denna täckmantel för spekulation.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den globala finanskrisen som fortsätter att orsaka problem för ekonomin i alla länder har bekräftat att en stark banksektor är av största vikt för att undvika liknande situationer i framtiden. Basel II och översynen av direktivet om kapitalkrav måste bidra till en stark banksektor, med förutsättningar som i framtiden kommer att göra det möjligt för oss att stå emot kriser liknande dem som vi har sett under den senaste tiden.

Syftet med detta betänkande är att förbättra kvaliteten på kapitalbasen samt utvidga och stärka kapitalkraven för risktäckning (såsom motpartsrisk som uppkommer genom derivat, repoavtal, etc.) Syftet är också att införa en ”hävstångsgrad” (leverage ratio) för att hindra att alltför hög hävstångseffekt uppstår i systemet samt andra kompletterande kontracykliska åtgärder såsom kapitalbuffertar, som kan byggas upp under goda tider. Sist men inte minst föreslås globala standarder för likviditetsförvaltning. Det är förklaringen till varför jag röstade som jag gjorde.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att

– finansinstitut som är för stora för att gå i konkurs (”too big to fail”) ska kunna dra nytta av kontracykliskt kapital som står i proportion till storleken och nivån på affärsrisken,

– Baselkommittén och kommissionen bör tydliggöra behandlingen av avtal om ömsesidigt finansiellt korsvist ägande,

– det bör göras en omfattande undersökning av kapitalinstrument före och efter krisen för att bedöma vikten av specifika kapitalinstrument och deras relevans i en krissituation,

– höga likviditetsstandarder är en central del av krishanteringen,

– det är nödvändigt att fastställa kriterier för likvida tillgångar av hög kvalitet,

– kommissionen bör inkludera alla statsskulder i euroområdet i kategorin likvida tillgångar av hög kvalitet oavsett deras specifika rating,

– den kommande europeiska bankmyndigheten bör spela en ledande roll för utarbetandet och genomförandet av åtgärder i samband med standarder för kapitalkrav och kontracykliska kapitalbuffertar,

– kontracykliska regler kräver samordnade kriterier för att säkra att tillsynsmyndigheter på ett omfattande och noggrant sätt kan övervaka finansmarknaderna och marknadsvillkoren.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I betänkandet anges parlamentets ståndpunkt om den kommande översyn av internationella standarder och riktlinjer för kapital- och likviditetskrav för banksystemet som håller på att antas av Baselkommittén (det internationella forum som har inrättats av centralbanker och tillsynsmyndigheter för banksektorn) samt G20-gruppens åtaganden i denna fråga. Dessa standarder är tänkta att införlivas i och anpassas till EU:s regelverk genom en översyn av kapitalkravsdirektivet. Ett lagförslag från kommissionen är planerat till första kvartalet 2011.

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. – (EN) Jag vill bekräfta mitt stöd för detta betänkande. Som kommissionen vet har parlamentet alltid ansett att förfarandet för godkännande av Basel II inte återspeglar den parlamentariska processen på ett tillfredsställande sätt. Med så mycket på spel mellan de stora ekonomiska nationerna kräver en omprövning av frågor som kapitalbaser och hävstångseffekter en starkare tillsyn av parlamentet. Detta betänkande har bidragit till att rätta till obalansen i Europaparlamentets institutionella deltagande, och kommissionen måste erkänna detta.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. – (DA) Jag stöder helt att man i betänkandet erkänner att det finns realkreditobligationer och andra typer av värdepapper som i själva verket är lika likvida och säkra som statsobligationer. Därför stöder jag också fullt ut det indirekta stöd till den danska modellen för hypotekslån som uttrycks i betänkandet, även om jag tycker att Danmark borde ha nämnts tydligare i texten. Anledningen till att jag avstod från att rösta är att betänkandet av hänsyn till EU:s konkurrenskraft inte innehåller några krav på att införa strängare finansiell tillsyn än i resten av västvärlden, t.ex. Förenta staterna.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Antagandet av EU:s åtgärdspaket för finansiell tillsyn i september omfattade framför allt inrättandet av olika organ och mekanismer för mikroprudentiell tillsyn på bankområdet, i samarbete med nätverket av nationella tillsynsmyndigheter. I initiativbetänkandet som vi röstade om i dag betonas ett ämne som jag tror faller inom denna nya struktur på ett eller annat sätt och som jag anser är avgörande för alla ekonomier. Hur man definierar kvantitet och kvalitet hos kapitalbasen är förvisso en mycket känslig fråga som måste analyseras utifrån dess effekter – framför allt på EU:s ekonomiska återhämtning – och dess allmänna sammanhang. Eftersom våra verksamheter huvudsakligen finansieras via banksektorn, som är en av hörnstenarna i ekonomin, är det enligt min uppfattning ytterst viktigt att bankerna hanterar sina risker och vinster inom ett långsiktigt tillsynsperspektiv. Dessutom menar jag att dessa frågor bör diskuteras aktivt och inom ramen för det transatlantiska samarbetet. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag håller med om innehållet i sin helhet, och jag ser det som ännu ett steg mot att upprätta nya mekanismer för planering, samordning och tillsyn på de ekonomiska, finansiella och sociala områdena inom EU.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Den nuvarande finansiella krisen har visat vilka risker som många banker har tagit utan att ha tillräckligt med kapital som täckning. Denna ansvarslöshet fortsätter att medföra kostnader för EU-medborgarna, både i och med försöken att rädda bankerna och nedskärningarna under den efterföljande lågkonjunkturen. En översyn av det finansiella regelverket måste innehålla förslag för att förbättra direktivet om kapitalkrav och är därför central för att skapa stabila och ansvarsfulla banker. I detta betänkande stöds de mål som har fastställts och de förslag som har lagts fram av G20-gruppen och Baselkommittén, för att se till att bankerna har tillräckligt mycket kapital av god kvalitet och att de har den likviditet och den stabila finansiering som krävs för att klara tuffa marknadsvillkor. Jag röstade för detta betänkande, eftersom det understöder reformprocessen, men jag kommer inte att stödja några uppmaningar om att försvaga de förslag som antogs av Basel. Jag skulle också föreslå att åtgärdernas effekter studeras närmare där så är lämpligt, men i syfte att garantera ett fullständigt och kraftfullt internationellt genomförande inom rimlig tid.

- Betänkande: Véronique De Keyser (A7-0245/2010)

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Hittills har det internationella samfundet inte intagit en likgiltig attityd, utan har i stället genomfört många solidariska åtgärder för att stödja folken i Afrika. Dock är utvecklingsnivån i denna sektor fortfarande långt under den i väst. Om vi betänker att den förväntade livslängden för en afrikan kan vara så mycket som 30 eller 40 år kortare än för en europé, kan vi säga att detta ännu i dag är ett stort problem. Kolleger, jag stöder de lösningar som föreslås i Véronique De Keysers betänkande och jag vill påpeka att den verkliga lösningen på Afrikas problem lika mycket handlar om att lägga en grund för hälso- och sjukvårdssystemet som att ge snabb hjälp. För att parafrasera ett känt talesätt tror jag på följande: ”Om du ger patienten medicin har du hjälpt honom för en dag. Om du ger honom grunden till ett hälso- och sjukvårdssystem har du hjälpt både honom och hans barn för livet.” Det är av just den anledningen som jag stöder en balanserad politik för beviljandet av medel.

  John Attard-Montalto, Louis Grech and Edward Scicluna (S&D), skriftlig. − (EN) Den maltesiska Labourdelegationen röstade för betänkandet om sjukvårdssystem i Afrika söder om Sahara och global hälso- och sjukvård, som främjar grundläggande frågor och prioriteringar för att nå millenniemålen och halvera den extrema fattigdomen till 2015. Vi fördömer också det faktum att kvinnor i vissa områden fortfarande utsätts för könsstympning, våld och våldtäkt. Vi är också helt överens i frågor som behandlas i detta betänkande, särskilt de mest akuta hälsoproblemen i Afrika söder om Sahara och den allmänna frågan om hur man kan förbättra socialförsäkringssystemen och bestämmelserna för sjukvården. Min delegation instämmer dock inte vad gäller främjandet av aborter i punkt 6 i betänkandet.

  David Casa (PPE), skriftlig. – (EN) I detta betänkande tar man itu med ett antal frågor. Punkt 6 som handlar om abort är dock mycket oroväckande. Jag är emot abort och kan inte stödja en text som innebär att man främjar dessa metoder. Därför beslutade jag mig för att rösta emot betänkandet i dess ändrade lydelse.

  Anna Maria Corazza Bildt, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE), skriftlig. − Moderaterna har i dag den 7 oktober 2010 röstat mot betänkandet om sjukvårdssystem i Afrika söder om Sahara och global hälso- och sjukvård, A7-0245/2010. Vi vill dock framhålla att vi anser att rapporten behandlar ett ytterligt angeläget ämne – tillgång till sjukvård är en grundförutsättning för utveckling. Hundratusentals barn söder om Sahara dör varje år av sjukdomar som inte är dödliga för den som har tillgång till basal vård. Den här rapporten har enligt vår mening dock inte svaret på hur detta ska göras. Det är ett faktum att det civila samhället har spelat, och fortfarande i många länder spelar en mycket stor roll som vårdgivare. Att kategoriskt döma ut de insatser som görs av privata vårdgivare och ickestatliga organisationer är inte rätt väg att gå för den som har de fattigas väl för ögonen. Vi vill samtidigt betona att vi självklart stödjer de skrivningar som finns i rapporten om kvinnors reproduktiva hälsa och fördömandet av könsstympning och de förfärliga våldshandlingar som kvinnor fortfarande utsätts för.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Som jag ser det är den största fördelen med resolutionen om sjukvårdssystem i Afrika söder om Sahara och global hälso- och sjukvård att den angriper frågan med utgångspunkt i särdragen i den berörda regionen. Det finns ett reellt problem med att införa en modell för att organisera de sociala trygghetssystemen, specifik för den västerländska civilisationen, i ett helt annat sammanhang. Många projekt avsedda för utvecklingsländerna har misslyckats på grund av att man haft ett absolutistiskt, västcentrerat tillvägagångssätt, från Europa eller från USA. Detta har lett till slöseri med resurser och ytterligare problem för de berörda länderna. Den särskilda situationen i detta område gör det än mer uppenbart att vi inte kan behandla hälsa som en handelsvara. Följaktligen måste man identifiera vårdformer som kan tillhandahållas på icke vinstdrivande basis, med solidaritet och demokrati som grundläggande värden. De framsteg som gjorts under en längre tid, bland annat med bidrag från EU:s medlemsstater, kan omintetgöras om man antar ett förhastat tillvägagångssätt grundat på kommersiella överväganden. Jag anser att resolutionen behandlar frågan på ett rättvist, sammanhängande sätt, och därför röstade jag för den.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder detta betänkande där man mot bakgrund av EU:s åtaganden för att uppnå millennieutvecklingsmålen och halvera den extrema fattigdomen till år 2015 försöker ta itu med de mest akuta hälsoproblemen i Afrika söder om Sahara och frågan om vilka system som kan införas i detta syfte.

I betänkandet undersöker man hur allmänna, tillgängliga och ekonomiskt överkomliga hälso- och sjukvårdssystem kan införas och hur vi kan dela med oss av de bästa metoderna enligt europeisk erfarenhet. Man granskar särskilt de sjukkassor som redan har inrättats och visat sig fungera effektivt i flera afrikanska stater.

Målet med sjukkassorna är inte att ta över statens ansvar, utan de utgör ett alternativ för att övervinna hindren för tillgång till sjukvård och möjliggöra en bättre tillgång till kvalitativ vård för alla medborgare, oavsett inkomst. Tack vare sjukkassorna har försäkringsbranschen kunnat anpassas till de socioekonomiska villkoren för befolkningarna inom den informella ekonomin, som är utestängda från de formella systemen och de kommersiella försäkringarna, och de är därför en lämplig lösning för att uppnå målet om en allmän sjukförsäkring i låg- och medelinkomstländer.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Afrika är utmattat av krisens följdverkningar, naturkatastrofer, extrem fattigdom, krig och epidemier, och det är därför angeläget att vi hjälper till med att införa en hållbar hälso- och sjukvårdspolitik. Därför stödde jag detta betänkande, där man beskriver hälso- och sjukvårdssystem som finansieras på olika sätt, det vill säga genom statliga medel, internationella solidaritetsinsatser och den enskilda människans deltagande. För att uppnå detta måste de europeiska länderna hålla sitt löfte om att anslå minst 0,7 procent av sin BNP till samarbete under 2010. EU måste stödja de många befintliga ömsesidiga försäkringsinitiativ som syftar till att främja tillgången till hälso- och sjukvård. Medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla sin expertis och mer tekniskt och finansiellt stöd till utvecklingsländernas regeringar för att genomföra och bygga ut socialförsäkringssystemen. Slutligen har Europeiska investeringsbanken också en roll att spela genom att ge kreditgarantier, medfinansiera investeringar i kliniker och stå för en del av ersättningen till hälso- och sjukvårdspersonal. Det är endast genom dessa gemensamma insatser som Afrika kommer att kunna dra nytta av ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem som är tillgängligt för alla.

  Harlem Désir (S&D), skriftlig. – (FR) Att förstärka hälso- och sjukvårdssystemen i Afrika söder om Sahara är en mycket viktig del av utvecklingspolitiken. Om man kompenserar för brister i vården kommer det också att få effekter för folkhälsan i hela världen, genom bättre utbildning för medicinsk personal, lämpliga förebyggande kampanjer och minskade behandlingskostnader. Detta kommer att bidra till en minskning av allvarliga epidemier såsom hiv, tuberkulos och dysenteri. Det är inte acceptabelt om privata företag på grund av vinstintressen hindrar tillgången till vård, och det är ännu mer oacceptabelt om konservativa religiösa rörelser säger nej till en politik för sexuell och reproduktiv hälsa och ifrågasätter rätten till abort, och i och med det riskerar miljontals kvinnors hälsa. För att förbättra hälso- och sjukvårdssystemen i Afrika söder om Sahara och i hela världen är det viktigt att Europeiska unionen är mer i samklang med resten av världssamfundet. Framför allt har den en roll att spela när det gäller att uppmuntra tillkomsten av icke vinstdrivande och solidariska ömsesidiga försäkringssystem som kan främja tillgången till högkvalitativ hälso- och sjukvård. Därför stöder jag antagandet av Véronique De Keysers betänkande.

  Lena Ek, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − Det är angeläget att befolkningen i länder på den afrikanska kontinenten får möjlighet att utnyttja sjukvård. Det är därför bra att det förs en diskussion om sjukförsäkringssystem och om hur sjukvården kan organiseras i låginkomstländer.

Tyvärr skulle tonläget och inriktningen i betänkandet kunna ha varit mycket bättre. Det är till exempel beklagligt att det fortfarande finns kvar föreställningar i Europa som gör att formuleringar som ”vissa befolkningar lever under sådana sociala och humanitära förhållanden att de inte alltid förstår innebörden i välfärdsbegreppet” fortfarande kan skrivas.

Vi anser också att betänkandet i vissa avseenden har en förlegad inställning till privata sjukförsäkringar och fristående utförare av sjukvård. I vissa delar av Afrika är det i dag absolut nödvändigt att dessa får fortsätta att verka för att det över huvud taget ska finnas någon sjukvård att tillgå.

Trots dessa brister i betänkandet anser vi att syftet är gott och att det finns en hel del bra initiativ som läggs fram. Vi vill också stödja de progressiva krafter som arbetar för rätten till kvinnors reproduktiva hälsa inom biståndsorganisationerna. Vi valde därför att rösta för betänkandet.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om sjukvårdssystem i Afrika söder om Sahara och global hälso- och sjukvård, eftersom det bekräftar att det internationella samfundet måste uppfylla sina åtaganden till förmån för millennieutvecklingsmålen och att Europeiska unionen måste fullfölja sina åtaganden om att förbättra den hjälp som unionen erbjuder hälso- och sjukvården i Afrika söder om Sahara. Jag måste betona betydelsen av att stödja utvecklingen av hållbara ömsesidiga modeller, som bör grundas på solidaritet – mellan nord och syd och bland de olika staterna – men som på lång sikt bör inriktas på att bli självständiga och självfinansierade.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Afrika söder om Sahara fortsätter att vara den region som har lägst förväntad livslängd vid födseln (av de 20 länder som har lägst förväntad livslängd finns 19 i Afrika) och den högsta dödligheten och mödra- och barnadödligheten. Det är också den region som har den högsta förekomsten av dödsfall till följd av hiv-smitta, med en prevalens i den vuxna befolkningen på över 15 procent i flera länder. Dessa fakta lämnar ingen oberörd och får oss att inse det akuta behovet av humanitärt stöd till dessa länder, riktat på rätt sätt till hälso- och sjukvården och till grundläggande vård i mycket fattiga områden. I detta har EU och de enskilda medlemsstaterna en roll att spela, inte för att den här situationen med extremt stora behov skulle bero på den afrikanska kontinentens koloniala förflutna, som det står i betänkandet, utan på grund av att vi européer hör samman med Afrika genom särskilda vänskapsband och solidaritet som inte får glömmas bort.

  José Manuel Fernandes (PPE) , skriftlig. – (PT) De afrikanska folkens allvarliga problem och extremt stora behov på hälsoområdet är obestridliga, liksom betydelsen av ett effektivt ingripande från den utvecklade världen för att garantera bättre levnadsvillkor på en kontinent märkt av många plågor, från naturkatastrofer till krig, konflikter och förtryckande diktaturer. Det är dock oacceptabelt att använda denna angelägna fråga i syfte att tvinga fram införandet av grundläggande och icke förhandlingsbara mänskliga värden, såsom rätten till liv. Införandet av nya, splittrande begrepp kommer inte att bidra till att lösa det underutvecklade Afrikas problem. Därför röstade jag emot.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Betänkandet innehåller aspekter som vi tycker är viktiga, såsom övertygelsen om att hälsa inte är någon handelsvara och att man uttrycker oro för ”att hälso- och sjukvården i ökad utsträckning kommersialiseras”. Vi välkomnar försvaret av kvinnors rätt att utan begränsningar själv kontrollera de aspekter som rör den egna reproduktiva hälsan, inklusive fortplantning, preventivmedel, abort och sexuellt överförbara sjukdomar. Lika viktigt är att man belyser problemet med bristen på kvalificerad vårdpersonal i många afrikanska länder. I stället för att arbeta för att dessa resurser ska finnas kvar i ursprungsländerna har flera europeiska länder bidragit till att öka kompetensflykten genom att locka i väg många yrkesverksamma. Betänkandet kunde och borde ha gått längre på en punkt, nämligen i fråga om det man kallar ”yttre faktorer”, som ”kraftigt kan inskränka handlingsutrymmet för de stater som månar om att säkerställa en god förvaltning” och som även kan ”inverka skadligt på befolkningens hälsa”. Vi kan definitivt inte bortse från strukturanpassningsprogrammen, utlandsskulden eller de nedskärningar och privatiseringar som gjorts i syfte att uppnå lönsamhet, bland annat inom vårdsektorn, där det redan finns enorma brister. Inte heller kan vi bortse från hur EU till varje pris försöker införa ekonomiska partnerskapsavtal, vilket kommer att försvaga dessa länders ekonomier ännu mer.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Informationsutbyte är viktigt oavsett vilket politikområde det gäller. Inom sjukvården är det emellertid av avgörande betydelse att utbyta information mellan länder och regioner, och på detta sätt kommer det att bli lättare att undersöka vilka delar som är allmänna, tillgängliga och ekonomiskt överkomliga i andra regioner än den de först var avsedda för. Med detta i åtanke välkomnar jag betänkandet eftersom det visar fram de bästa metoderna enligt europeisk erfarenhet och vi kan se hur de skulle kunna tillämpas i Afrika söder om Sahara.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag stödde betänkandet om sjukvårdssystem i Afrika söder om Sahara och global hälso- och sjukvård eftersom jag anser att det är mycket viktigt att försvara rätten till hälsa som en grundläggande mänsklig rättighet. Tyvärr är det ett känt faktum att medellivslängden för en afrikan är minst 30 år kortare än för en europé, och enbart denna skillnad sätter verkligen modellen med solidaritet mellan nord och syd på prov. Det är också välkänt att majoriteten av befolkningen i länderna söder om Sahara, särskilt de som bor på landsbygden, inte har råd med kostnaderna för läkemedel. I det betänkande vi har röstat om i parlamentet i dag uttrycks en preferens för hållbara hälso- och sjukvårdssystem som finansieras antingen av offentliga medel eller genom internationell solidaritet. Faktum är att EU i detta sammanhang kan spela en viktig roll genom att vidta lämpliga åtgärder för att lägga grunden för ett öppet finansieringssystem på grundval av hälsoindikatorer som baseras på befolkningens verkliga behov. Dessutom anser jag det nödvändigt att gå vidare med genomförandet av program för att informera befolkningen om förebyggande och tidig diagnos av sjukdomar, och till sist vill jag understryka den primära roll som myndigheterna på fältet måste spela här.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det är ytterst angeläget att vi fortsätter att samla våra insatser, så att de investeringar som gjorts av EU till förmån för hälso- och sjukvårdssystem i Afrika söder om Sahara genomförs effektivt för att uppnå en varaktig minskning av den stora obalans som i dag råder mellan denna och andra kontinenter, särskilt när det gäller barnafödande, medellivslängd och förekomst av hiv.

Det är dock viktigt att utfärda en varning till de styrande i dessa länder så att de använder tillgängliga medel för avsett ändamål, och att se till att de inte omdirigeras till andra typer av verksamheter, eftersom vanstyre i vissa länder ofta leder till att problemen inom hälso- och sjukvårdssystemen förvärras. Jag vill också påpeka att födelsetalen bör upprätthållas och främjas i dessa länder, och att frivilliga aborter inte bör vara lätt. Även om vi givetvis ska respektera kvinnors rättigheter bör bruket att avbryta graviditeter inte vara den faktor som påverkar födelsetalen mest. Det är förklaringen till varför jag röstade som jag gjorde.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag stöder betänkandet om sjukvårdssystem i Afrika söder om Sahara och global hälso- och sjukvård. Hälsa är inte någon handelsvara. Efter 2010 års rapport om millennieutvecklingsmålen, och med fem år kvar innan tidsfristen löper ut, har vi alla ett ansvar för att stödja våra partnerländer i genomförandet av deras nationella hälso- och sjukvårdspolitik. Vårdutgifterna är inte en kostnad utan en viktig investering för en hållbar socioekonomisk utveckling i dessa länder.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) Hur kan vi acceptera att det kan skilja 30 eller 40 år mellan medellivslängden för en afrikan och den för en europé? Det finns många faktorer, såsom dåligt styre, naturkatastrofer och extrem fattigdom, som bidrar till att skapa en oroande situation; en situation där hälsoindikatorerna i Afrika är bland de mest oroväckande i världen. Som framgår i betänkandet är det enligt Världsbanken föga troligt att utvecklingsländerna inom den närmaste tiden kan finansiera sina egna nationella hälso- och sjukvårdssystem med skatteintäkter. I detta sammanhang skulle system utan vinstintressen som finansieras på olika sätt, det vill säga genom statliga medel, internationella solidaritetsinsatser och den enskilda människans deltagande, kunna vara den bästa lösningen på det enorma hälso- och sjukvårdsproblemet i Afrika söder om Sahara. Visserligen har några afrikanska länder redan påbörjat några lovande initiativ med hjälp av det internationella samfundet. EU har dock en särskild roll att spela vid upprättandet av en solidarisk hälso- och sjukvårdsstruktur, genom att ge vägledning och finansiera grundläggande hälso- och sjukvård samt tillgång till läkemedel. Unionen måste också stödja program för att informera befolkningen om förebyggande och tidig diagnos av sjukdomar.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Betänkandet behandlar avsaknaden av sjukförsäkringar i Afrika söder om Sahara, något som hindrar en majoritet av befolkningen från att få tillgång till hälso- och sjukvård. De som har tillgång till vård är de som har råd. Den stora majoriteten av befolkningen i Afrika söder om Sahara, särskilt på landsbygden, har ingen möjlighet att betala för hälso- och sjukvård eller läkemedel, inte ens generiska läkemedel, även om icke-statliga organisationer och olika statliga program erbjuder vård. Det viktigaste budskapet i betänkandet är alltså att man bör införa solidariska sjukförsäkringssystem, så att befolkningen får tillgång till hälso- och sjukvård. I betänkandet uppmanas kommissionen i detta avseende att stödja och uppmuntra ett sjukförsäkringssystem genom att föra samman de offentliga myndigheterna och samtliga aktörer och givare.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Närmare tio miljoner barn under fem års ålder dör varje år, och av dessa är fyra miljoner nyfödda spädbarn, högst en månad gamla. Spädbarnsdödligheten är nästan uteslutande koncentrerad till fattiga länder, främst i Afrika söder om Sahara. Ännu i dag dör en kvinna i världen varje minut på grund av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning. De vanligaste orsakerna är blödningar, infektioner och hypertensiva kriser (tillstånd med högt blodtryck). Statistik från Världshälsoorganisationen visar att risken att dö till följd av graviditet är 36 gånger högre för en kvinna i ett utvecklingsland än för en kvinna som lever i ett i-land. Under de senaste åren har antalet dödsfall minskat med 34 procent, men denna siffra är mindre än hälften av vad som krävs för att millennieutvecklingsmål 5 ska uppnås. Större uppmärksamhet måste ägnas åt att hjälpa de mer utsatta, nämligen kvinnor som lever på landsbygden och de fattigaste familjerna, etniska minoriteter och ursprungsbefolkningar, samt människor som lever i konfliktdrabbade områden, och det måste investeras mer i hälso- och sjukvårdssystem så att en bättre vårdkvalitet äntligen kan bli tillgänglig för alla.

  Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Vid dagens omröstning i Europaparlamentet om initiativbetänkandet om sjukvårdssystem i Afrika söder om Sahara och global hälso- och sjukvård, röstade jag emot. Rapporten behandlar ett ytterligt angeläget ämne – tillgång till sjukvård är förstås en grundförutsättning för utveckling. Hundratusentals barn söder om Sahara dör varje år av sjukdomar som inte är dödliga för den som har tillgång till basal vård. Det är en skam för oss i den utvecklade världen. Riktat bistånd för att tillgängliggöra sjukvården är nödvändigt. Det här betänkandet har enligt min mening dock inte acceptabla svar på hur detta ska göras. Det är ett faktum att det civila samhället, inte minst de trosbaserade organisationerna, historiskt har spelat, och fortfarande i många länder söder om Sahara spelar en mycket stor roll som vårdgivare. Att, som görs i detta betänkande, kategoriskt döma ut de insatser som görs av privata vårdgivare och icke-statliga organisationer, är definitivt inte rätt väg att gå för den som verkligen har de fattigas väl för ögonen. Därför röstade jag emot betänkandet.

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. – (FR) Genom resolutionen om sjukvårdssystem i Afrika söder om Sahara och global hälso- och sjukvård har Europaparlamentet erinrat om att kvinnor har ”rätt att utan begränsningar själv kontrollera de aspekter som rör den egna reproduktiva hälsan, oavsett om det gäller fortplantning, preventivmedel, abort eller sexuellt överförbara sjukdomar”. Jag beklagar dock att detta förslag antogs med knapp majoritet – 313 mot 229. Det handlar om en grundläggande rättighet som tusentals kvinnor har kämpat för och fortfarande kämpar för i Europa och över hela världen, ofta med fara för sina liv. Även om jag starkt beklagar den ståndpunkt som en minoritet av mina kolleger intagit är jag mycket nöjd med dagens omröstning.

- Förslag till resolution: EU:s sammanhållningspolitik och regionalpolitik efter 2013 (B7-0539/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Mina kolleger och jag anser att vi måste dra nytta av framgångarna med EU:s regionalpolitik. Det betyder att den måste genomgå en evolution, inte en revolution. Den måste förbli en stark politik med adekvata ekonomiska resurser, och ett redskap som verkligen främjar den ekonomiska utvecklingen i alla våra regioner. Vi vill ha förenklade bestämmelser, inte bara i ord utan också i handling. Vi är övertygade om att de yttersta randområdena och deras städer bör ägnas särskild uppmärksamhet. Efter att ha arbetat med denna resolution både i arbetsgruppsfasen och i parlamentets utskott för regional utveckling har jag säkrat betydande framsteg på två fronter: att större hänsyn ska tas till behoven hos potentiella mottagare och att begreppet BNP inte ska betraktas som heligt i onödan. Jag menar att BNP bör förbli det viktigaste kriteriet för tilldelning av medel men att vi också bör ta in andra kriterier i bedömningen. Jag är nöjd med den kompromiss som arbetats fram, så jag röstade för denna text. Genom att anta denna resolution med en mycket stor majoritet har vi gått samman och skickat ett mycket tydligt budskap till Europeiska kommissionen och de europeiska ministrarna.

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om EU:s sammanhållningspolitik och regionalpolitik efter 2013. I denna text hävdas några centrala ståndpunkter såsom behovet av att efter 2013 bibehålla en sammanhållningspolitik, som är en nödvändig förutsättning för medlemsstaternas union. Jag anser att vi måste vara mycket försiktiga när det gäller att begära att politiken för landsbygdsutveckling enligt den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare ska samordnas med målen för utvecklingen i riktning mot sammanhållning och skötas på regional nivå så att den verkligen anpassas efter behoven. Det är fullt möjligt att uppnå regional anpassning genom avtalsskrivning utan ett obligatoriskt instrument. Jag håller helt med om att sammanhållningspolitiken inte bör åternationaliseras. Sammanhållningspolitiken ska vara varken nationell eller regional. Den ska vara europeisk. Vi bör gå vidare från en sammanhållningspolitik som grundar sig på en återförening av Europa till en sammanhållningspolitik grundad på europeisk planering och utveckling. Att göra unionen till den ekonomiskt och socialt mest konkurrenskraftiga regionen i världen, och den miljömässigt mest hållbara: den ambitionen för ett resultatinriktat EU förväntar sig medborgarna.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) EU:s sammanhållningspolitik syftar till att minska skillnaderna i utveckling mellan Europas regioner och att uppnå ekonomisk och social sammanhållning, vilket är mycket viktigt för landsbygdens gemenskap och utveckling. Jag röstade för denna resolution och det är mycket viktigt att EU fortsätter att stödja en hållbar tillväxt på landsbygden och i avlägsna områden. Irland har mottagit ca 10 miljarder euro sedan 1973 genom den regionala utvecklingsfonden och sammanhållningskommittén. Jag stöder det som står i resolutionen om att noga tänka igenom betydelsen av regional utveckling och ta hänsyn till det i EU:s budget, och att främja en stark europeisk regionalpolitik med rimlig finansiering för att uppnå social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. Sammanhållningspolitiken från och med 2013 måste svara mot behoven i de europeiska regionerna för att EU ska få hjälp att växa och frodas. Det måste vara en förenklad och öppen politik. Det måste finnas samverkansvinster med den regionala utvecklingspolitiken och en samordnad strategi som förvaltas på regional nivå, så att särskilda politiska mål uppnås och pengar fördelas rättvist.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag stödde denna resolution. Sammanhållningspolitiken är en särskilt viktig del av EU:s politik, som syftar till att minska skillnaderna i utveckling mellan Europas regioner och garantera ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. En effektivt genomförd regionalpolitik har ett stort mervärde för hela EU och dess ekonomiska tillväxt. Europaparlamentet har ofta uttryckt ståndpunkten att sammanhållningspolitiken utvecklas mot bakgrund av de globala utmaningarna, som har varierande effekter på EU:s regioner. Det är därför nödvändigt att i grunden förbättra den övergripande samordningen av sammanhållningspolitiken på EU-nivå. I verkligheten utgör komplexiteten och strängheten hos sammanhållningspolitikens krav och regler ett av de största hindren för att potentialen hos dessa instrument ska kunna tillvaratas fullt ut. För att garantera måluppfyllelse när man genomför sammanhållningspolitiken måste det finnas tillräcklig flexibilitet, så att den anpassas till särdragen i enskilda regioner så att de kan övervinna sina särskilda ekonomiska och sociala svårigheter.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Sammanhållningspolitiken är det mest effektiva instrumentet vi har att tillgå för att tillämpa EU-politik på regional nivå. Resolutionsförslaget som antogs i dag innehåller viktiga aspekter med nära anknytning till EU 2020-strategins mål. Budgetramen för 2014–2021 måste stödja en långtgående sammanhållningspolitik i form av tilldelade medel. Dessutom måste konvergensmålet, med tanke på den ekonomiska krisens effekter på de mindre utvecklade regionerna, få en fortsatt dominerande betydelse också i framtiden. När det gäller Rumänien möjliggör genomförandet av denna politik att verklig konvergens upprättas med övriga EU-länder, särskilt i och med att alla de åtta utvecklingsregionerna i mitt land kan dra nytta av strukturfonderna. Om man hade dragit till sig dessa medel och använt dem på ett optimalt sätt hade man kunnat se en ökning av BNP med 15 procent under de kommande fem åren. Till följd av den låga administrativa kapaciteten hos ministeriernas administrativa avdelningar förblir dock utnyttjandegraden en av de lägsta i EU. Därför tycker jag att det vore lämpligt att organisera om de befintliga administrativa strukturerna på ministernivå och tillämpa stränga kompetenskriterier när man väljer ut personal. Jag anser vidare att makroregionala strategier såsom Donaustrategin måste prioriteras inom ramen för denna politik också i fortsättningen.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution eftersom EU nu måste börja planera hur man ska finansiera och samordna EU:s sammanhållningspolitik och regionalpolitik efter 2013. Jag håller med Europaparlamentet om att vi nu måste planera och fördela EU-pengar som öronmärks för strukturfonderna så att tillräckligt med pengar avsätts under den nya långsiktiga budgetperioden för att garantera en harmonisk utveckling av alla EU-regioner. Europa är enat, så det är mycket viktigt att uppnå sammanhållningspolitikens mål – att minska skillnaderna i utveckling mellan Europas regioner och garantera ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Jag delar parlamentets åsikt att sammanhållningspolitiken bör bli mer resultatinriktad och att vi bör sträva efter att den blir ännu effektivare och mer användbar, eftersom den här politiken först då kommer att bli mer praktisk och till fördel för konsumenterna. För att uppnå detta måste vi i grunden förbättra de administrativa förfarandena, öka ekonomistyrningen, samordna och förenkla de nationella och regionala förfarandena och göra dem mer flexibla. För att uppnå målen i Europa 2020-strategin måste vi genomföra sammanhållnings- och regionalpolitiken och se till att denna politik är oberoende och att den omfattar alla Europas regioner.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Det är viktigt att öka EU:s budget, men det är också viktigt att förbättra flexibiliteten och förenklingen av reglerna för användning för att budgeten ska kunna genomföras på ett bättre sätt. EU bör ha politiska prioriteringar som bidrar till den ekonomiska tillväxten och skapandet av fler och bättre arbetstillfällen, tillsammans med politik som bidrar till konkurrenskraften, t.ex. vetenskaplig forskning och innovation.

Jag vill uppmana till att sammanhållningspolitiken under perioden efter 2013 utformas så att den erbjuder ett enkelt och rättvist övergångssystem som medger insyn och tar hänsyn både till tidigare erfarenheter och till de senaste trenderna i de berörda regionernas sociala och ekonomiska situation och hjälper dem på vägen mot tillväxt och utveckling. EU:s budget bör utarbetas i direkt anknytning till den europeiska politiska dagordningen. Till exempel står energi på dagordningen hos alla de europeiska ledarna, och ändå investerar vi i dag fyra gånger mindre i forskningen än vad vi gjorde på 1980-talet. Jag anser att EU:s 2020-strategi är en bra utgångspunkt och en bra grund för arbetet.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att Europeiska socialfonden bör fortsätta att lyda under förordningarna om allmänna bestämmelser för sammanhållningspolitikens medel. Jag menar dock att den måste få arbeta enligt sina egna bestämmelser.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Sedan den grundades har Europeiska unionen främjat fred och välfärd, ett område med frihet och säkerhet samt en gemensam marknad som centrala värderingar, och den har främjat social, ekonomisk och territoriell sammanhållning genom hållbar utveckling. Dessa värderingar, som vi är stolta över, bör i dag fortsätta att vägleda den europeiska integrationsprocessen i framtiden, givetvis tillsammans med politiken för regional utveckling. Det är inte långt kvar till 2013.

Allas insatser är därför viktiga för att uppnå detta mål, eftersom dagens situation i Europa är mycket komplex och genomgår stora förändringar efter antagandet av Lissabonfördraget. Det negativa globala klimatet har också lett till en ny inriktning för EU:s prioriteringar, för att klara av särskilda eller ekonomiska problem som måste lösas men som inte får avleda uppmärksamheten från de principer som ligger till grund för EU:s regionalpolitik. Utformingen av sammanhållningspolitiken efter 2013 bör tydligt spegla att sammanhållningspolitik inte handlar om att omfördela ekonomiska resurser mellan medlemsstater och regioner. Snarare är det, eller borde vara, en politik vars mål är EU:s sociala, ekonomiska och territoriella utveckling.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Genom att anta resolutionen om EU:s sammanhållningspolitik och regionalpolitik efter 2013 har Europaparlamentet just gett sitt stöd till de önskemål som framförts av regionerna som just nu samlas i Bryssel under Open Days (den europeiska veckan för regioner och städer). Parlamentet vill ge en stark politisk signal innan den femte sammanhållningsrapporten publiceras, enligt planen i november, där huvudmålen för EU:s regionalpolitik efter 2013 kommer att fastställas. Den sociala kris vi just nu upplever ger den regionala utvecklingspolitiken en särskild dimension. Om regionerna ska kunna fortsätta hantera den här perioden av ekonomisk omstrukturering behöver de en ordentlig budget. Om EU 2020-strategin ska kunna bli framgångsrik måste regionerna också bli mer delaktiga, och Europeiska kommissionen måste fortsätta förenkla förfarandena för tilldelning av medel. Slutligen måste sammanhållningspolitiken också föras ut på ett bättre sätt så att EU:s medborgare kan förstå vilken viktig roll strukturfonderna spelar i större regionala och sociala sammanhållningsprojekt. Detta är ett av de lokala initiativ som EU måste främja.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om EU:s sammanhållningspolitik och regionalpolitik efter 2013. Det är nödvändigt att genomföra sammanhållningspolitiken, som bidrar till ekonomisk tillväxt och sysselsättningsskapande på stabila och hållbara villkor i EU, för att man ska lyckas med Europa 2020-strategin. Även om den är viktig för att uppnå målen i denna strategi bör sammanhållnings- och regionalpolitiken vara självständig och ge en ram för samverkansvinster mellan unionens alla politikområden.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Som jag har haft möjlighet att påpeka vid andra tillfällen är EU:s sammanhållningspolitik avgörande för att minska obalanserna i de olika regionerna i EU-27, för att bidra till att mildra obalanser och för att främja den europeiska konkurrenskraften. Det är av central betydelse att hjälpa de minst gynnade områdena att utvecklas, att stärka en effektiv fördelning av medel till innovation, teknik och utbildning och, i synnerhet, att genomföra åtgärder för att stimulera sysselsättning och konkurrenskraft. Europa 2020-målen bör vara drivkraften också på detta område, och jag välkomnar därför rekommendationen att stimulera till ökad användning av det tekniska stöd som står till buds för att stärka kapaciteteten hos små och medelstora företag och frivilligorganisationer.

  José Manuel Fernandes (PPE) , skriftlig. – (PT) Syftet med sammanhållningspolitiken är att minska skillnaderna i utveckling i Europas regioner och mobilisera tillväxtpotentialen i syfte att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Denna politik har visat sig oumbärlig för den europeiska integrationsprocessen, strävan efter modernisering och hållbar tillväxt. I enlighet med andan i fördragen kräver dessa grunddrag att en regionalpolitik på EU-nivå tillämpas i hela EU-området, som omfattar alla Europas regioner.

De yttersta randområdena, gränsregionerna, regioner med geografiska särdrag och andra regioner där utvecklingen möter särskilda utmaningar bör också i fortsättningen kunna dra nytta av särskilda bestämmelser. Europeiska unionen står inför en rad utmaningar på lång och kort sikt och detta ställer krav på antagandet av EU 2020-strategin, för att skapa en ram som gynnar ekonomisk tillväxt och sysselsättningsskapande på stabila och hållbara villkor i Europa. Genomförandet av sammanhållningspolitiken är nu avgörande för att denna strategi ska lyckas. Jag vill betona att territoriell sammanhållning förutsätter ett förhållningssätt som är inriktat på regional utveckling, så det bör också finnas tillräckligt stor flexibilitet för att möjliggöra anpassning till regionala särdrag och stöd till mindre utvecklade regioner i deras arbete med att övervinna sina socioekonomiska svårigheter.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det finns flera positiva inslag i denna resolution, särskilt då man insisterar på målen för sammanhållningspolitiken, som syftar till att minska skillnaderna i utveckling mellan Europas regioner genom att mobilisera tillväxtpotentialen så att ekonomisk, social och territoriell sammanhållning kan uppnås.

Detta är ett område som underlättar strävan efter modernisering och hållbar tillväxt och där man visar lite solidaritet. Det borde därför ha betonats ytterligare. Det är viktigt att ta full hänsyn till den regionala dimensionen i den föreslagna översynen av EU:s budget och den framtida finansieringsramen, eftersom det annars kommer att bli svårt att uppnå social, ekonomisk och territoriell sammanhållning.

Sammanhållningspolitiken måste anpassas till de yttersta randområden som nämns i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, genom antagandet av särskilda åtgärder. Kommissionen måste föreslå permanenta åtgärder med stöd av adekvat finansiering som kan anpassas till behoven i varje randområde, för att hjälpa dem att övervinna sina permanenta begränsningar. Gränsregionerna, regioner med geografiska särdrag och andra regioner där utvecklingen möter särskilda utmaningar måste också i fortsättningen kunna dra nytta av särskilda bestämmelser. Vi vill dock inte att sammanhållningspolitiken ska underordnas prioriteringarna i EU 2020-strategin, som betonar konkurrenskraft, avreglering, anpassningsförmåga och entreprenörskap, hela tiden på bekostnad av sammanhållning och konvergens.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Vi håller nu på att fatta beslut om den framtida sammanhållningspolitiken, samtidigt som arbetslösheten ökar och de offentliga finanserna krymper i hela Europa. Exempelvis kommer BNP för regionen Border, Midland och Western (BMW) i Irland sannolikt åter att minska till 75–100 procent av Europas BNP. Man måste genomföra åtgärder för 2013 och framåt som tar hänsyn till den förändrade ekonomiska situationen i Irland, särskilt i BMW-regionen. Mål 2-programmen måste i framtiden inriktas på att stärka regionernas förmåga att effektivt bidra till en hållbar ekonomisk utveckling i Irland och Europa som är grönare och smartare. Regionalflyg till BMW-regionen är en ekonomisk och social nödvändighet. Således måste finansieringen av den allmänna trafikplikten finnas kvar, eftersom det inte är möjligt att utföra dessa inrikesflygningar utan sådana medel. EU-stöd till gränsöverskridande samarbete måste fortsätta. Gränsöverskridande samarbete kan bekämpa uppdelning av arbetsmarknaden, handelsnät och infrastruktur i gränsregionerna.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Sammanhållningspolitiken är en grundläggande princip för den europeiska integrationen, eftersom den garanterar en jämlik utveckling och en minskning av skillnaderna inom EU och samtidigt skyddar den sociala och territoriella sammanhållningen. Lissabonfördraget har stärkt sammanhållningspolitiken, och därmed är det i allas vårt intresse att den framtida sammanhållningspolitiken stimulerar utvecklingspotentialen hos hela EU, uppmuntrar till större konkurrenskraft för den europeiska ekonomin och förbättrar vår livskvalitet.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Som en följd av att man inlett Europa 2020-strategin inom rådet, och efter att parlamentets utskott för regional utveckling antagit ett dokument om den framtida sammanhållningspolitiken, har vi nu ett lämpligt betänkande som ligger rätt i tiden och som syftar till att återupprätta sammanhållningspolitikens centrala roll. I betänkandet betonas med rätta betydelsen av den regionala dimensionen i samband med införandet av ytterligare en territoriell status för ekonomisk och social sammanhållning, under det nya fördraget, och man hänvisar till sammanhållningens centrala principer – flernivåstyre, partnerskap och ett integrerat förhållningssätt. Av alla dessa skäl kommer jag att rösta för betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Utan en fast och bestämd sammanhållningspolitik av det slag som EU alltid har fört skulle unionen inte ha lyckats minska de befintliga obalanserna mellan geografiskt mer missgynnade regioner och övriga regioner. I det här skedet, när krisen försenar det mödosamma arbetet med att minska obalanserna, är förstärkningen av denna politik nödvändig för att målen i EU 2020-strategin ska uppnås och för att EU ska kunna följa en av sina grundprinciper, solidariteten, som redan har gjort det möjligt för de flesta europeiska regioner att utvecklas och göra framsteg.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Jag vill uttrycka min uppriktiga respekt för Danuta Maria Hübner och tacka henne för den här resolutionen, som hon har utarbetat för utskottet för regional utveckling. I resolutionen behandlas mycket lägligt frågan om hur EU-medel som är öronmärkta för regional utveckling bör användas och hur man kan trygga en miljö där dessa medel kan användas mer flexibelt, med hänsyn till ländernas geografiska läge och de grundläggande indikatorerna för deras ekonomiska effektivitet. I mitt land, Lettland, är användningen tyvärr mycket ineffektiv av medel som är öronmärkta för att genomföra sammanhållningspolitiken. Korruptionen bland tjänstemännen i ministeriet för ekonomi och ministeriet för regional utveckling och lokalt självstyre gör att enskilda personer praktiskt taget sätter käppar i hjulet för båda initiativen och för varje steg mot en effektiv användning av EU:s finansiella resurser. På grund av bristen på informationskampanjer om medel för sammanhållning i Lettland är befolkningen så gott som ovetande om de möjligheter som EU erbjuder. Jag röstade för resolutionen, så att jag kan använda mig av den när jag vill förklara för somliga av de lettiska ministerierna och statstjänstemännen att det är dags att börja arbeta för EU och naturligtvis till förmån för Lettland. Det är ett brott mot kommande generationer att möjligheterna till att förnya Lettland har ignorerats.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Systemet för sammanhållningspolitiken i EU tillhandahåller stöd för att göra det möjligt för fattigare regioner att nå samma nivå som rikare regioner. Avsikten är att det ska användas till att utjämna följderna av en ojämn ekonomisk utveckling. Vi måste dock se till att tilldelningen av finansiella resurser till de enskilda regionerna sker rättvist och öppet. Även de kriterier som används i samband med utbetalning av stöd bör tydligt fastställas. Vi måste ta mer hänsyn till yttre landsbygdsregioner. Jag röstade mot resolutionen eftersom det inte tillräckligt klart framgår i vilken utsträckning stödet kommer att övervakas och på vilket sätt det kommer att avgöras hur stödet ska fördelas.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Förslaget till resolution om EU:s sammanhållnings- och regionalpolitik efter 2013 är en tydlig signal från Europaparlamentet till Europeiska kommissionen om minimikraven för hur denna politik ska se ut under nästa programperiod. Syftet med sammanhållningspolitik är att minska skillnaderna i utvecklingen av de europeiska regionerna och öka tillväxtpotentialen för att skapa ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Sammanhållningspolitiken är ett uttryck för europeisk solidaritet och spelar en ytterst viktig roll i Europa 2020-strategin. Ett effektivt genomförande är viktigt för ytterligare modernisering och för att kunna garantera en hållbar, stabil ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i Europa. Politiken är också avsedd att öka konkurrenskraften och förbättra livskvaliteten för EU-medborgarna. Jag anser definitivt att vi bör förkasta alla försök till att återföra sammanhållningspolitiken till en nationell nivå eller dela upp den i sektorer och börja sprida resurserna för den här politiken över de olika sektorerna. Vi bör lyfta fram behovet av en förvaltning på flera olika nivåer och betydelsen av regionalt samarbete så att sammanhållningspolitiken blir så användarvänlig som möjligt, liksom behovet av en bättre samordning av landsbygdsutvecklingen och målen för sammanhållningspolitiken.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Syftet med regional sammanhållningspolitik är att garantera bästa möjliga förutsättningar för välfärd för befolkningen. För att på lämpligt sätt kunna utvärdera denna politik och förbättra beslutsprocessen angående tilldelning av EU-medel måste EU ha indikatorer med avseende på samhälle och miljö utöver BNP. Det är inte längre tillräckligt att ha ekonomisk tillväxt som det enda kriteriet för beslutsprocessen. Sammanhållningspolitiken är ett uttryck för solidaritet mellan Europas regioner. En decentraliserad förvaltning av den är det mest effektiva sättet att svara mot regionernas särskilda förhållanden och behov och som sådant ger det ett viktigt mervärde åt den nationella sysselsättningspolitiken. Av denna anledning är vi definitivt emot alla planer på att återigen göra förvaltningen av Europeiska socialfonden nationell. En återgång till nationell förvaltning får inte vara den enda valmöjligheten när det gäller att ge denna fond mer tyngd och synlighet.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Att nå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning mellan regionernas olika utvecklingsnivåer i unionen är ett viktigt mål. När vi antar en 2020-strategi måste vi utarbeta ramar som gynnar en stabil ekonomisk tillväxt och skapar arbetstillfällen. I den här resolutionen vill man även att politiken för landsbygdsutveckling ska samordnas med målen för utvecklingen i riktning mot sammanhållning och skötas på regional nivå så att den verkligen blir anpassad efter behoven. Till följd av krisen har dessvärre många landsbygdsregioner i Europa blivit ännu mer marginaliserade och därmed också avfolkade. En sådan situation ger upphov till en försämring av marken, vilket ökar den hydrogeologiska obalansen. EU måste ge regionerna möjlighet att gripa in med öronmärkta bidrag för att återbefolka områden som har en demografisk tillbakagång. Endast på så sätt kommer vi att kunna garantera nya arbetstillfällen och större regional utveckling.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Sammanhållningspolitiken är den viktigaste grundstenen för europeisk solidaritet. Det är genom denna politik som vi uppnår målet att minska regionala skillnader och stimulera harmonisk utveckling inom hela EU. Vi måste fastställa ramar för den kommande perioden 2014–2020, som kan öka effektiviteten i regionalpolitiken. Förvaltning på flera olika nivåer måste uppmuntras, så att regionala och lokala enheter blir mer delaktiga i lagstiftningsförfarandet, vilket föreskrivs i Lissabonfördraget, och förenlighet med subsidiaritetsprincipen uppnås, eftersom besluten måste fattas så nära medborgarna som möjligt. De särskilda omständigheterna i de yttersta regionerna, till exempel Madeira, som jag kommer från, får inte glömmas bort. Denna kategori av europeiska regioner står inför mycket specifika utvecklingsutmaningar och måste även fortsättningsvis gynnas av särskilda bestämmelser för genomförande av EU-politik. Det vore också önskvärt att tillämpa andra indikatorer utöver bruttonationalprodukten, som måste kvarstå som utslagsgivande kriterium för berättigandet till regionalpolitiskt stöd. Sådana indikatorer måste vägas mot regionernas särdrag, så att man får en mer fullständig bild av verkligheten i varje region.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar att denna resolution antas, där riktlinjerna fastställs för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) under programperioden 2014–2020. Jag anser att vi genom att uppmärksamma fondens regionala karaktär på nytt bekräftar behovet av att ta hänsyn till regionernas specifika särdrag när regionalpolitiken genomförs. Icke desto mindre viktigt är det att förvaltningsmyndigheterna ger akt på den aktuella situationen i regionerna och skapar politiska områden för Eruf som verkligen svarar mot behoven hos olika befolkningsgrupper och lokala ekonomiska aktörer. Det måste erkännas att förvaltningen av Eruf uppvisar avsevärda skillnader i våra regioner, och därför efterlyser jag en harmonisering på EU-nivå av standarderna på det här området. Lika viktigt är det att ge mer utrymme för en förändring av de politiska områdena på medellång sikt, i enlighet med de ekonomiska och sociala förutsättningarna och utvecklingen i regionerna, så att Eruf kan ge ett verkligt mervärde under hela programperioden. Eruf är enligt min uppfattning en fantastisk katalysator för tillväxt, sysselsättning och territoriell sammanhållning. Fonden måste bli ett viktigt verktyg för att effektivt stödja projekt inom strukturell utveckling till förmån för allmänheten och våra regioner.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) I betänkandet vill man att perioden efter 2013 ska erbjuda ett enkelt och rättvist övergångssystem som medger insyn. För sammanhållnings- och regionalpolitiken har en av de största utmaningarna hittills varit klimatförändringarna, som också – i varierande utsträckning – kommer att få betydande inverkan på Österrikes regioner, eftersom de sektorer som kommer att påverkas mest omfattar turism och jord- och skogsbruk. Som framgår av förslaget till resolution måste de begränsade resurserna inriktas på huvudprioriteringarna, samtidigt som vi måste finna gemensamma lösningar på gemensamma problem.

– Förslag till resolution: Europeiska socialfondens framtid (B7-0535/2010)

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) I artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs följande: ”Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.” Av denna anledning anser jag att det är viktigt att öka effektiviteten och synligheten för Europeiska socialfonden, det vill säga den sociala dimensionen av EU:s regionalpolitik. De 10 miljarder euro som varje år investeras i ett socialt Europa (livslångt lärande, social delaktighet, anpassning av arbetstagarna och så vidare) måste användas på ett sätt som är förenligt med målen i Europa 2020-strategin och de måste leda till verkliga framsteg. Europeiska socialfonden måste fortsätta att vara en integrerad del av EU:s regionalpolitik så att en större differentiering mellan fonderna inte gör saker och ting mer komplexa. Jag röstade för den här texten, eftersom man tar upp dessa frågor på ett klart och tydligt sätt och riktar en stark vädjan till Europeiska kommissionen om att Europeiska socialfonden måste bli ett nyckelinstrument inom EU-politiken.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag samtycker till resolutionen. Det är nödvändigt att ha en hållbar ekonomisk tillväxt och en politik som syftar till att skapa arbetstillfällen i Europa. Genomförandet av denna politik bör stödjas av reformer inom utbildnings-, yrkesutbildnings- och fortbildningsprogram så att dessa anpassas till arbetsmarknadens behov, och få uppbackning av små och medelstora företag. Det är mycket viktigt att de planerade instrumenten fungerar tillsammans på ett samordnat och ömsesidigt stödjande sätt, så att vi kan nå bästa resultat. På EU-nivå innehar Europeiska socialfonden en nyckelroll för att förbättra arbets- och anställningsvillkor och arbetstagarnas integration på arbetsmarknaden. Det är dock inte tillräckligt med enbart stöd från strukturfonderna. För att skapa ett effektivt och mer verkningsfullt system för finansiering av sociala program måste stödet från strukturfonderna kombineras med andra befintliga program, till exempel det europeiska instrumentet Progress, som tillhandahåller mikrokrediter till små företag och ger stöd till personer som startar företag, samt andra instrument.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Europeiska socialfonden är ett nyckelinstrument för att bidra till ökad ekonomisk och social sammanhållning i EU-staterna. Maximalt finansiellt stöd från fonderna skulle hjälpa till att stärka känslan av solidaritet hos EU-medborgarna, särskilt i de nya medlemsstaterna. Under perioden 2007–2013 har EU tilldelat Rumänien ungefär 3,5 miljoner euro från Europeiska socialfonden. Åtgärdsprogrammen är inriktade på två områden. Det första syftar till att utveckla mänskliga resurser, medan det andra syftar till att förbättra infrastrukturen för offentliga tjänster och offentlig politik genom programmet för utveckling av administrativa resurser. Strukturfondernas potential måste stärkas genom förenklade och förbättrade relevanta förfaranden. Huvudsyftet är att hjälpa medlemsstaterna att åstadkomma bästa sysselsättningsmöjligheter och största aktiva delaktighet från samhällsmedborgarnas sida. I framtiden måste Europeiska socialfonden spela en viktig roll för att stödja Europa 2020-strategin, något som definitivt kommer att kräva att åtgärder vidtas både på europeisk och nationell nivå.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Utan tvivel kommer Europeiska socialfondens framtid att inte bara bero på de europeiska beslutsfattarnas förhållningssätt till Europas framtid, utan även på hur väl de har kunnat dra nytta av erfarenheterna från det förflutna, som i dag tydligare än någonsin visar att den modell som EU-institutionerna har tillämpat hittills för sysselsättning, utbildning och arbete inte längre är anpassad till behoven i dagens ekonomi. När det gäller Europa 2020-strategin och dess främsta instrument Europeiska socialfonden måste vi ta hänsyn till att den enda sysselsättnings- och utbildningspolitik som kan göra utbetalningen av EU-medel hållbar är den som ovillkorligen är inriktad på att möta lokala behov och stärka och bevara små och medelstora företag som en grundsten i EU:s ekonomi. Hädanefter måste vi mycket mer än vad vi hittills har gjort ta hänsyn till den lokala dimensionen och de små företagen, som utgör 99 procent av Europas ekonomiska struktur, både när det gäller socialfonden och hela Europa 2020-strategin. I förhoppning om att unionens syn på dessa centrala och viktiga frågor kommer att ändras röstar jag för resolutionen.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för den resolution som lagts fram av Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor, eftersom vi måste stärka Europeiska socialfonden och öka dess effektivitet, särskilt under den ekonomiska och sociala krisen, då fonden är ett av EU:s främsta finansiella instrument för att motverka fattigdom och social utestängning. Det är också mycket viktigt att förbättra Europeiska socialfondens finansiella förfaranden, eftersom detta skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att lättare och mer effektivt använda Europeiska socialfonden för att investera i kompetensutvecklings-, sysselsättnings-, utbildnings- och fortbildningsverksamhet i syfte att skapa fler och bättre arbetstillfällen. Jag vill även lyfta fram att det är mycket viktigt att kommissionens fördelning av EU-pengar som har tilldelats Europeiska socialfonden är målinriktad, eftersom instrumentet endast på så sätt direkt kommer att hjälpa människor att få sysselsättning, hitta bättre jobb, få bukt med fattigdom, undvika social utestängning och leva livet fullt ut. Bara om Europeiska socialfonden blir starkare och mer effektiv kan målen i Europa 2020-strategin uppnås på sysselsättningsområdet och området för sociala frågor, och utvecklingen gå mot minskad arbetslöshet och fattigdom i Europa.

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. – (CS) Jag stödde resolutionen om Europeiska socialfondens framtid av en rad olika skäl. Först och främst uppskattar jag att man i Europaparlamentets resolution erkänner att strukturfonderna till stor del fortsätter att vara det huvudsakliga finansieringsinstrumentet för att uppnå socialpolitikens mål. Samtidigt stöder jag det krav som riktas till kommissionen där man betonar behovet av ömsesidigt beroende i förhållande till andra program och stöd till sammanhållning mellan de fleråriga ramprogrammen, såsom Daphne, Progress, folkhälsoprogrammet och programmet Ett Europa för medborgarna. Icke desto mindre viktig är uppmaningen till kommissionen att öka strukturfondernas potential genom strategier som syftar till förenkling och flexibilitet, med tonvikt på den sociala integrationsdimensionen, för att hjälpa medlemsstaterna att optimera social- och sysselsättningspolitikens resultat och skapa hållbar tillväxt. Slutligen har Europaparlamentets resolution fått mitt stöd eftersom man i den betonar att EU:s regionalpolitik och EU:s socialpolitik utgör en sammanlänkad helhet. Om Europa 2020-strategin ska lyckas måste det finnas en tydlig ram för att åstadkomma sammanhållning mellan unionens alla politikområden och strukturfonderna, ett mål som kommissionen utmanas att uppnå genom resolutionen.

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. – (FR) Europeiska socialfonden spelar en central roll för social sammanhållning genom att bidra till en integration av arbetstagarna i Europas regioner. Verksamheten för små och medelstora företag, utbildning och yrkesutbildning är nödvändig för att Europa 2020-strategin ska lyckas. Europeiska socialfondens roll skulle dock kunna stärkas ytterligare. Vid uppbyggnaden av de framtida strukturfonderna för 2014–2020 måste vi ta hänsyn till denna fonds specifika särdrag. Vi kan behöva göra vissa anpassningar. Viktigt är dock att Europeiska socialfonden fortsätter lyda under de allmänna bestämmelserna för fonderna, så som det är i dag. Om vi låter den få en egen rättslig ram kommer detta oundvikligen att leda till att EU-politiken splittras och att det uppstår poänglösa komplikationer för stödmottagarna. Samstämdhet i EU-politiken måste gå hand i hand med en integrerad syn på mål och resurser, vilket kräver större samverkan mellan instrumenten. Europeiska socialfonden bör därför fortsätta lyda under grundförordningen om allmänna bestämmelser för fonderna, naturligtvis med sina egna bestämmelser, men under inga omständigheter med sin egen budget.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska socialfonden innehar en nyckelroll för att förbättra karriärs- och yrkesmöjligheterna, främja en anpassning av arbetstagarnas kompetens till arbetsmarknadens krav och bidra till integration av arbetstagarna på arbetsmarknaden samt för att stärka den sociala delaktigheten. Det är viktigt att medlemsstaterna använder Europeiska socialfonden för att investera i kompetens, sysselsättning, utbildning och fortbildning, i syfte att skapa fler och bättre arbetstillfällen.

Målen och riktmärkena i Europa 2020-strategin kan nås om detta instrument används till stöd för små och medelstora företag och utbildnings- och yrkesutbildningssystem anpassas till behoven hos dessa företag. Stor tonvikt måste läggas på ett moderniserat utbildnings- och yrkesutbildningssystem, anständiga arbetsvillkor, inbegripet kampen mot otrygga anställningsförhållanden och svartarbete, jämställdhet mellan könen och skapande av möjligheter för att förena arbete och familjeliv. Dessutom måste man se till att människor som för närvarande är uteslutna från arbetsmarknaden kan komma in på den.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag lade ned min röst om betänkandet, eftersom det syftar till att göra Europeiska socialfonden till ett medel för att tjäna Europa 2020-strategin, trots att man kräver att fonden ska reformeras och stärkas. Vi vet alla att Europeiska socialfonden ”inrättades för att minska skillnaderna i välstånd och levnadsstandard mellan EU:s medlemsstater och regioner. Målet var att främja såväl sysselsättningen som den ekonomiska och sociala sammanhållningen”. I dag orsakar den ekonomiska krisen ännu större konjunkturnedgång och arbetslöshet, nedläggningar av företag och fabriker, fattigdom och social utestängning i EU, trots att EU har förklarat 2010 som året för bekämpning av fattigdom, vilket gör att det sätts ett frågetecken för detta mål. Prioriteringarna måste granskas för alla europeiska fonder, inklusive Europeiska socialfonden, till förmån för EU-medborgarna och det europeiska samhället, så att de inte syftar till att tjäna Europa 2020-strategin, som följer efter den uppenbarligen misslyckade Lissabonstrategin. Vissa punkter i betänkandet, exempelvis den som gäller anpassning av utbildningssystemet och yrkesutbildningen till företagens behov, tjänar tydligt marknadens behov och inte EU-medborgarnas.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Med tanke på att strukturfonderna till stor del fortsätter att vara det huvudsakliga finansieringsinstrumentet för att uppnå sociala mål anser jag att den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen måste konsolideras genom att anställbarheten och sysselsättningsmöjligheterna förbättras, vilket stimulerar en hög sysselsättningsnivå och garanterar fler och bättre arbetstillfällen.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen, eftersom jag anser att Europeiska socialfonden bör vara det huvudsakliga finansieringsinstrumentet för att uppnå målen i Europa 2020-strategin. Det är viktigt att medlemsstaterna använder fonden för att investera i utbildnings- och fortbildningsverksamhet i syfte att öka arbetstagarnas kompetens och skapa fler och bättre arbetstillfällen.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av den nuvarande sysselsättningssituationen i Europa, när arbetslöshetskvoten ligger på rekordnivåer i flera medlemsstater, anser jag att målen i Europa 2020-strategin kan nås om Europeiska socialfonden används för att stödja små och medelstora företag och anpassa utbildnings- och yrkesutbildningssystemen till företagens behov för att öka arbetstagarnas anställbarhet. Framgången för Europa 2020-strategin är beroende av konkurrenskraften hos de europeiska företagen och industrierna, och även av vår ekonomiska dynamik efter krisen. För att åstadkomma detta måste vi satsa på företagens livskraft och dynamik (särskilt gäller detta små och medelstora företag och de tekniska och vetenskapliga sektorerna) och på lämplig utbildning av våra medborgare. Min åsikt är att Europeiska socialfonden bör tjäna dessa mål och därför stöder jag till fullo den tonvikt som läggs på vikten av utbildning i resolutionen, som ett sätt att bekämpa fattigdom, arbetslöshet och social utestängning genom välstånd och ökad konkurrenskraft.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Den rådande ekonomiska och sociala krisen har fått EU-medborgarna och EU-institutionerna att särskilt uppmärksamma kampen mot arbetslöshet och social utestängning. Europeiska socialfonden är i dubbelt avseende viktig för möjligheten att nå målen i Europa 2020-strategin. I dag läggs särskild tonvikt på utbildning och yrkeskompetens för att åstadkomma en smart och hållbar tillväxt för alla, vid sidan av innovation och dynamik hos små och medelstora företag. Målet är att stimulera till fler och bättre arbetstillfällen, i syfte att bekämpa fattigdom och social utestängning. Jag vill därför återigen upprepa betydelsen och det skriande behovet av att Europeiska socialfonden blir flexiblare, enklare och mer anpassningsbar, precis som de andra strukturfonderna, för att bidra till ett effektivare svar på den nya europeiska verkligheten och de nya sociala problemen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi anser att Europeiska socialfonden bör stödja de åtgärder som medlemsstaterna har antagit för att stimulera sysselsättningen, främja arbetskvaliteten i alla avseenden (utbildning, arbetsvillkor, kontraktsförhållanden, arbetstimmar och arbetsorganisation) och hjälpa till att minska sociala olikheter och skillnader i inkomstfördelningen.

Ökade medel från Europeiska socialfonden kan hjälpa oss att nå målen för social delaktighet, kampen mot fattigdom och social utestängning, samt utbildning, samtidigt som det även starkt bidrar till ekonomisk och social sammanhållning.

I den resolution som parlamentet har antagit i dag framhävs vissa av dessa åtgärder. Man betonar de prioriteringar som Europeiska socialfonden bör inriktas på och lyfter fram behovet av att fortsätta arbetet med att uppnå social sammanhållning. Vi behöver dock mycket mer än medel från Europeiska socialfonden. Vi måste förändra politiken. Vi måste göra oss av med stabilitets- och tillväxtpakten och ersätta den med ett program som verkligen syftar till att nå framsteg och social utveckling.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Irland har fått mer än 7 miljarder euro i finansiellt stöd från Europeiska socialfonden sedan landet anslöt sig till EU 1973. Pengarna har till största del använts för att bekämpa långtidsarbetslöshet och ungdomsarbetslöshet. Inom ramen för EU:s operativa program för mänskliga resurser i Irland 2007–2013 ger EU 375 miljoner euro till Irland från Europeiska socialfonden. Programmet har en sammanlagd budget på 1,36 miljarder euro. Pengarna används för att tillhandahålla utbildning för arbetslösa, funktionshindrade, ungdomar som lämnat skolan i förtid och marginaliserade samhällsgrupper. Detta är globaliseringens tidsålder. För att hantera de utmaningar och möjligheter för den irländska arbetskraften som globaliseringen ger upphov till stöder Europeiska socialfonden även utbildningsprogram för livslångt lärande i Irland. Dessa kan anpassas för att svara mot verkligheten på en globaliserad arbetsmarknad.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om Europeiska socialfondens framtid. Europeiska socialfonden är en huvudfaktor för social sammanhållning, eftersom den syftar till att stödja sysselsättning, arbetstagarnas integration på arbetsmarknaden och yrkesutbildning. I den här texten har vi tydligt uttryckt vårt motstånd till Europeiska kommissionens förslag om att skilja Europeiska socialfonden från de andra fonderna. I stället bör man faktiskt göra tvärtom – fonden bör vara nära kopplad till de andra, framför allt de regionalpolitiska instrumenten, för att effektiviteten ska öka. Vi förespråkar att Europeiska socialfonden ska bli ett effektivare, enklare och öppnare verktyg, och att den även fortsättningsvis måste vara en kraftfull katalysator för uppbyggnaden av ett socialt Europa. Europeiska socialfonden måste kunna utnyttjas i sin helhet i kampen mot fattigdom och social utestängning och leda till att EU:s mål uppnås på området.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Europeiska socialfonden är EU:s huvudsakliga budgetinstrument för att bidra till social delaktighet och integration på arbetsmarknaden. Det är dock tydligt att man i resolutionen inriktar sig alltför mycket på den roll som Europeiska socialfonden kan inneha för att öka sysselsättningen och inte tillräckligt mycket på dess centrala roll för att stödja utsatta gruppers delaktighet, vilket min grupp, Progressiva alliansen av socialister och demokrater i Europaparlamentet, alltid starkt har förespråkat. Det är tvärtom synnerligen viktigt att inrikta Europeiska socialfondens stöd på de utsatta grupper som lider mest till följd av den ekonomiska nedgången.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) I betänkandet gör man anspråk på att vilja försvara anständiga arbetsvillkor och bekämpa otrygga anställningsförhållanden. Det är en sak att vilja göra detta, men vi måste fortfarande tillhandahålla resurserna för att göra det. I Europa 2020-strategin går man i motsatt riktning mot detta. Vilken inverkan har egentligen hela den här debatten? Ingen alls. Varför lista alla problem som de fattiga utgör och inte säga någonting om dem som de rika ger upphov till? Hyckleri förkunnas i den här texten.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska socialfonden är det instrument framför alla andra som ger nya möjligheter till sysselsättning och arbetstillfällen, främjar en anpassning av arbetstagarnas kompetens till arbetsmarknadens krav och en integration av arbetstagarna på arbetsmarknaden samt stärker den sociala delaktigheten. Det är därför mycket viktigt att EU når de mål som fastställs i Europa 2020-strategin på sysselsättningsområdet och området för sociala frågor. Således är det nödvändigt att vi stärker detta viktiga instrument för att verkligen genomföra den strategi vi har utarbetat, med hjälp av stöd till små och medelstora företag, som är den drivande kraften bakom hela ekonomin och de som i första hand är ansvariga för den ekonomiska och tekniska utvecklingen samt för att skapa nya arbetstillfällen.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) I Lettland har Europeiska socialfonden blivit föremål för politisk och ekonomisk spekulation. Vissa oärliga statstjänstemän gör sig själva förmögna med hjälp av medel som är öronmärkta för utbildning och omskolning. Nybyggda utbildningscentrum och andra institutioner utan rättigheter ”tvättar” helt enkelt pengar som är öronmärkta för utbildning av arbetslösa och andra låginkomstgrupper, samtidigt som lärarnas kvalifikationer ofta ligger under den standard som krävs. De avgifter som tas ut av vissa ”utbildningscentrum” är högre än de som krävs för Lettlands universitet. Europeiska socialfonden måste betala priset för denna bristande respekt. Jag stöder resolutionen. Jag har särskilt lagt märke till punkt 15, där Europaparlamentet ”uppmanar kommissionen att förstärka strukturfondernas potential genom förenkling, flexibilitet och förbättrade förfaranden … för att hjälpa medlemsstaterna att optimera social- och sysselsättningspolitikens resultat och skapa hållbar tillväxt”. Jag röstade för resolutionen i förhoppning om att en övervakningsmekanism kan införas som skulle sätta stopp för oärliga politiska aktörer.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Det har gjorts försök att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan medlemsstaterna med hjälp av Europeiska socialfonden. Att börja med kompetenshöjande åtgärder är en mycket långsiktigare strategi för EU-arbetstagarnas arbetstrygghet och anställbarhet. Vi måste utnyttja all den potential som redan finns, så att handeln och industrin inte har möjlighet att importera mängder av lågavlönade utländska specialister under förevändningen att det saknas kompetenta arbetstagare. Även de olika ”kort” som övervägs bör förkastas. Om det dock är så att våra överväganden och genomföranden av projekt leder till problem i flera regioner och exempelvis det franska PPP-utbildningsprogrammet har fått vänta på utbetalningar i tre år på grund av förändrade behörigheter inom Bryssels byråkrati så har fondens verksamhet misslyckats. Vi måste under alla omständigheter klargöra att små och medelstora företag måste uppmärksammas mer som de ”äkta” arbetsgivare de är. I huvudsak överensstämmer resolutionen med dessa uppfattningar, men samtidigt innehåller den en del tillkortakommanden, och därför avstod jag från att rösta.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) I dag har vi i plenum röstat om ett förslag till resolution om Europeiska socialfondens framtid. Det är ett välkänt faktum att Europeiska socialfonden innehar en nyckelroll för att stödja Europa 2020-strategin, vars främsta mål är att åstadkomma tillväxt för alla, minska fattigdomen, öka sysselsättningen och höja utbildningsnivåerna, i syfte att till sist skapa nya och bättre arbetstillfällen. Mot bakgrund av detta kan man förstå fondens grundläggande betydelse som politiskt verktyg och dess dubbla värde genom att den främjar å ena sidan sysselsättnings- och sammanhållningspolitiken och å andra sidan verklig och harmonisk regional utveckling. Den sista aspekten – jag är nu på väg att avsluta – är av särskild vikt, eftersom Europa inte kan sägas vara fullständigt komplett, sammansvetsat och enat om alla samhällen i Europa inte är fullt utvecklade eller inte har uppnått en tillväxt som både är så stabil och så jämn som möjligt. Framför allt får vi inte glömma regionerna i södra Europa. Mobiliseringen av medel till regionerna i östra Europa, hur rätt och lämplig denna än må vara, får inte ske på bekostnad av de regioner som finns i Europas hjärta och själ.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi stöder texten, i vilken man bland annat noterar den nyckelroll som Europeiska socialfonden innehar för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna, främja en anpassning av arbetstagarnas kompetens till arbetsmarknadens krav och en integration av arbetstagarna på arbetsmarknaden samt för att stärka den sociala delaktigheten. Man riktar uppmärksamheten på de fyra sysselsättningsriktlinjerna som parlamentet antagit och välkomnar att främjandet av sysselsättning och kampen mot fattigdom återfinns bland dessa mål i samband med integrering/återintegrering i arbetslivet genom utbildning. Man betonar också hur viktigt det är att framsteg görs för att uppnå Europa 2020-strategins mål och riktmärken, särskilt på sysselsättningsområdet och området för sociala frågor, för att strategin ska bli trovärdig.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Resolutionen är av största vikt, eftersom man i den uppmärksammar den nyckelroll som Europeiska socialfonden innehar för att förbättra sysselsättningen och arbetskvaliteten. Man fäster stor vikt vid utbildningssystemet och yrkesutbildningen, anständiga arbetsvillkor och jämställdhet mellan könen samt vid att se till att människor som för närvarande är uteslutna från arbetsmarknaden kan komma in på den. Tyvärr har krisen gjort det svårare för unga människor att komma in på arbetsmarknaden och lett till att äldre arbetstagare har förlorat sina jobb. Det är viktigt att öka strukturfondernas potential för att stödja dem som kan komma att uteslutas från arbetsmarknaden och på så sätt optimera socialpolitikens verkan och skapa hållbar tillväxt som gynnar alla.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Målet med Europeiska socialfonden är att främja sysselsättningsmöjligheter och geografisk och yrkesmässig rörlighet för arbetstagarna i EU samt underlätta förändringar inom industrin och produktionssystemen. För detta har yrkesutbildning och fortbildning största betydelse, särskilt i en tid av ekonomisk kris och växande arbetslöshet, så som vi upplever det i dag. Målet med Europeiska socialfonden är att förbättra arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter och hjälpa dem att höja sin levnadsstandard. Den är därför ett viktigt instrument. Att skapa arbetstillfällen och främja anställbarheten är två vägar för att nå målet med ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen. Samverkansvinster mellan EU-politikens olika områden bör uppmuntras för att vi ska nå tillväxt- och sysselsättningsmålen i Europa 2020-strategin. Jag samtycker emellertid inte till att Europeiska socialfonden ska bli ett finansiellt instrument som är skilt från de andra strukturfonderna och ha sina egna bestämmelser och sin egen budget. Enligt min åsikt kommer det att vara lättare att åstadkomma samverkansvinster om vi låter bli den sortens uppdelning av EU-medel efter sektorer och i stället inriktar oss på att förbättra samordningen för de olika instrumenten och använder dem mer effektivt.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Som en del i den pågående debatten om sammanhållningspolitikens framtid efter 2013 fastställer den här resolutionen parlamentets åtagande att se till att Europeiska socialfonden fortsätter vara en del av den övergripande strategin för sammanhållningsstöd. Det krävs dock större flexibilitet och enklare regler för fonden. Europeiska socialfonden kan fungera som det främsta verktyget för att nå målen i Europa 2020-strategin genom att den är inriktad på kompetens och arbetstillfällen i hela EU. För att nå dit måste vi se till att Europeiska socialfonden förblir en del av sammanhållningspolitiken.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har röstat för en resolution om Europeiska socialfondens framtid.

I en tid när Europeiska socialfonden ifrågasätts – i synnerhet av kommissionens ordförande, som vill göra den till en del av en mycket större fond med försvagade mål – är Europaparlamentets stöd till Europeiska socialfonden betydelsefullt.

I resolutionen stöder man Europeiska socialfondens roll i EU:s regional- och socialpolitik och efterlyser förenklade förfaranden för tilldelning av medel. Dessa mycket restriktiva förfaranden underlättar verkligen inte fördelningen av medel på ett sätt som faktiskt passar medborgarnas behov, och de resulterar dessutom i att anslag inte utnyttjas, framför allt i Frankrike, vilket är en skandal i sig.

Jag beklagar dock att man i resolutionen blåser liv i bland annat dogmen om modernisering av utbildningssystemen och kräver att dessa endast ska anpassas till företagens behov för att förbättra tillträdet till arbetsmarknaden.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Europeiska socialfonden innehar en nyckelroll för att förbättra arbetsmarknadsläget och skapa arbetstillfällen. Jag stöder de prioriteringar som efterlyses i förslaget till resolution i fråga om att modernisera utbildningssystemet (bland annat genom att utöka det till att omfatta utbildning som är anpassad till de små och medelstora företagens behov), främja anständiga arbetsvillkor och naturligtvis jämställdhet mellan könen genom att skapa möjligheter för att förena arbete och familjeliv. Alla insatser som överhuvudtaget är möjliga måste vidtas för att garantera att EU:s politik och instrument fungerar ihop på ett samordnat och ömsesidigt stödjande sätt (punkt 13 i betänkandet).

  Talmannen. – Protokollet från dagens sammanträde kommer att delas ut till Europaparlamentet för justering när nästa sammanträdesperiod inleds.

Om det inte finns några invändningar kommer de resolutioner som har antagits i dag omgående att översändas till de mottagare och enheter som anges i dem.