Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 19 oktober 2010 - Strasbourg

7. Högtidligt möte - Anförande av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon

  Talmannen. – Herr generalsekreterare, ärade gäster, kolleger, vänner! Det är en stor ära för oss att välkomna hans excellens FN:s generalsekreterare dr Ban Ki-moon till Europaparlamentet för hans första officiella besök.

Besöket kommer mycket lägligt. I förra månaden hade vi, i samband med FN:s toppmöte om millennieutvecklingsmålen, tillfälle att gå igenom våra resultat och se vad som återstår att göra. Förra söndagen var Internationella dagen för utrotande av fattigdom. Vi är två månader från Cancún. Vi väntar på ett bindande avtal och en del avgörande beslut och praktiska steg. Vi ser också att det i Mellanöstern, Asien och Afrika händer viktiga saker som påverkar den globala säkerheten.

Ett besök av FN:s generalsekreterare kommer emellertid alltid lägligt, för vi – FN och EU – delar ett gemensamt ansvar för globala frågor. Som du skrev för några minuter sedan i Europaparlamentets gyllene bok är vi naturliga allierade. Det är sant; vi känner likadant. Om ett par minuter ska du få tala till parlamentet och våra medborgare.

Europaparlamentet har alltid varit drivkraften bakom ambitiös EU-politik. Det är så vi uppfattar våra medborgares önskningar. De vill ha ett solidariskt EU, solidaritet inom EU men också med alla människor världen över, solidaritet med nationer som ständigt arbetar för att se till att deras medborgare lever värdigt. Men värdighet betyder inte bara att slippa hunger, sjukdom och våld. Det betyder också frihet att förverkliga utbildningsambitioner och aktivt deltagande i det sociala och politiska livet. Värdighet är också religionsfrihet och respekt för olikheter.

Jag tror att generalsekreteraren delar denna strävan med oss. Ditt outtröttliga och passionerade engagemang för de värden som FN och EU har gemensamt är mycket viktigt för oss. Vi ser fram emot att få lyssna till ditt anförande.

(Applåder)

  Ban Ki-moon, FN:s generalsekreterare. – (FR) God eftermiddag, herr talman, herr Welle, herrar ministrar, mina damer och herrar!

Det är en stor ära för mig att få vara här och tala till Europaparlamentet.

Ni har skickats till Strasbourg av medborgarna i era länder för att bygga ett starkare Europa för 2000-talet.

Jag har själv kommit hit därför att ni är det europeiska folkets, dvs. nästan 500 miljoner människors, demokratiska röst.

Ni antar budgetar, godkänner lagstiftning och debatterar i oerhört god anda.

Ni är den vitala länken mellan den globala, den regionala och den lokala nivån.

Ni är ett kraftfullt instrument för fred, stabilitet och välstånd i er region.

Ni spelar också en avgörande roll för utformningen av politik vars räckvidd sträcker sig långt utanför era gränser.

Ert ansvar kommer att öka med tanke på de möjligheter som öppnas genom Lissabonfördraget.

Vi gläder oss mycket åt denna utveckling.

(EN) FN och EU är naturliga partner. Vi gör verkligen skillnad för människor i länder världen över.

Miljontals fattiga flickor och pojkar går i skolan, miljarder små barn vaccineras mot dödliga sjukdomar, och tusentals soldater bevarar freden från Libanon till Centralafrika till Cypern och på andra håll. Allt detta är ett resultat av vårt partnerskap och EU:s fantastiska generositet och ledarskap. Det arbetet måste fördjupas och utökas.

Vi står inför många utmaningar och en rad kriser. Men något annat håller på att hända – ett ögonblick av insikt världen över. Land efter land och ledare efter ledare börjar inse att det bästa sättet att hantera våra utmaningar är att ta itu med dem tillsammans – tillsammans med FN och tillsammans med alla EU:s medlemmar. Ingen nation, ingen grupp och ingen region kan göra det på egen hand. Om vi delar bördan kommer vi att dela vinsterna.

Så i dag vill jag tala om solidaritet – om hur EU och FN tillsammans kan ta itu med verkliga människors verkliga farhågor. Vi ser orostendenser överallt. Det är ont om arbeten, spänningen är hög, människor far illa och är arga och desillusionerade. Det har lett till att tilltron till institutioner och ledare och förtroendet grannar emellan har urholkats. Detta är tider av prövning, även i en välmående region som Europa.

Jag tror att vi kan klara testet. Tillsammans har vi skisserat en vision för vårt arbete – en tydlig definition av vår tids övergripande utmaningar. Vi har mobiliserat globalt stöd för gemensamma insatser. Låt mig tala klarspråk: vi står i tacksamhetsskuld till folket, som med rätta kräver resultat. Nu är inte rätta tiden att bara hålla tal, utan talen måste omsättas i handling och det är dags agera nu.

Jag skulle vilja inrikta mig på tre globala utmaningar: för det första, att åtgärda extrem fattigdom världen över; för det andra, att ta itu med klimatförändringarna; för det tredje, att bygga en värld som är fri från kärnvapen.

Jag ska precisera mig. För det första, fattigdomsutmaningen. Förra månaden samlades världens ledare för FN:s toppmöte om millennieutvecklingsmålen i New York. Det finns goda nyheter – stora framsteg i kampen mot extrem fattigdom och svält och i fråga om skolgång och barnhälsa, rent vatten och bekämpning av malaria, tuberkulos och hiv/aids.

Ändå är våra framsteg ojämna. Det finns hinder i vägen. De globala handelssamtalen har avstannat, vilket innebär att vi har kvar skadliga subventioner och ett orättvist system där utvecklingsländerna nekas nya möjligheter. Stigande priser gör att många av de mest behövande inte får tillgång till livsnödvändiga mediciner. Nästan en miljard människor lägger sig hungriga varje kväll. Bara i år kommer ytterligare 64 miljoner människor att sjunka ner i extrem fattigdom.

Allt detta kräver förnyade ansträngningar för att målen ska kunna nås till 2015. Det var precis vad vi enades om vid toppmötet om millennieutvecklingsmålen nyligen. Vi ska öka resurserna och ansvarsskyldigheten. Jag vill berömma de EU-medlemmar som gjorde starka åtaganden trots det finanspolitiskt ansträngda läget. Vi kan dra åt svångremmen utan att blunda för gemensamma utmaningar.

Jag ber er alla att stödja FN där särskilda och snabba insatser behövs. Vi måste fokusera på sysselsättningsinriktad tillväxt – anständigt arbete. Investeringar i ren och förnybar energi är avgörande för att snabbt skapa arbetstillfällen och innovation. Där människor hungrar måste de få hjälp med att hjälpa sig själva.

Tack för er investering i EU:s livsmedelsmekanism, ett belopp på 1 miljard euro. Vi måste lägga resurserna där de får störst verkan – framför allt på kvinnors hälsa och egenmakt. Förra månaden kunde vi generera 40 miljarder US-dollar i depositioner för de kommande fem åren för vår globala strategi för kvinnors och barns hälsa. Det är det besvärligaste av millennieutvecklingsmålen. Somliga kanske tycker att vi ska satsa på de lätta vinsterna, men jag tror inte på att tillkännage segrar på det sättet. Vi måste satsa på de mest svåruppnåeliga målen och de människor som är svårast att nå på de mest otillgängliga platserna. Vi kan rädda mer än 16 miljoner kvinnors och barns liv.

Vår andra stora utmaning är klimatförändringarna. Även här har EU:s vision och röst stått i centrum.

Forskarna varnar för att det extrema väder vi har sett i många länder kan vara vad som väntar oss i framtiden. Vi har sett rasande bränder i Ryssland och enorma översvämningar i Pakistan. Vi måste dock alltid vara försiktiga med att koppla specifika väderhändelser till klimatförändringarna. Men vi får inte heller blunda för det uppenbara. Budskapet är tydligt: ju längre vi väntar, desto högre blir priset vi måste betala – i konkurrenskraft, i resurser och i människoliv. Vi måste vidta åtgärder nu för att minska klimatriskerna, stärka vår motståndskraft och stödja utvecklingsländernas strävan mot ökad användning av ren energi.

Köpenhamn blev ingen fullständig framgång, men det gav en viktig grund för det fortsatta arbetet. Sedan dess har det gjorts framsteg i viktiga genomförandefrågor, t.ex. anpassning, tekniskt samarbete och åtgärder för att minska avskogningen. När det gäller begränsningsåtaganden, långsiktig finansiering, övervakning och kontroll samt Kyotoprotokollets framtid har det gått långsammare. Vid FN:s kommande klimatförändringskonferens i Cancún måste vi säkra framsteg på de områden där det finns samförstånd. När det gäller de olösta frågorna måste regeringarna enas om hur man ska gå vidare för att nå en lösning.

Jag uppmanar alla parter att visa flexibilitet och solidaritet och att samla mod att kompromissa om det behövs. Miljontals människors hälsa, säkerhet och välstånd är beroende av det. Det finns ingen tid att förlora.

Närmast behövs finansiering för att bygga upp förtroende och stimulera till handling. Det finns fortfarande en stor förtroendeklyfta mellan utvecklingsländerna och industriländerna. Det snabbaste sättet att överbrygga den klyftan är att ge finansiellt stöd till dem som saknar förmåga.

Jag uppmanar alla industriländer, även de som finns företrädda i detta vördnadsvärda parlament, att bidra med sin del av de 30 miljarder US-dollar i snabbstartsfinansiering som utlovades i Köpenhamn för perioden 2010–2012. Många ser det som ett avgörande test av industriländernas engagemang för framsteg i de större förhandlingarna. Vi måste också generera 100 miljarder US-dollar per år till 2020. Det var det löfte som de utvecklade länderna gav i Köpenhamn. Min rådgivande högnivågrupp om klimatförändringsfinansiering har arbetat i år och kommer att lägga fram flera alternativ för hur 100 miljarder US-dollar ska kunna genereras för utvecklingsländerna till 2020.

Klimatförändringarna är en väsentlig del av den större dagordningen för hållbar utveckling. Därför inrättade jag nyligen en ny högnivåpanel för global hållbarhet, som leds av Finlands president Tarja Halonen och Sydafrikas president Jacob Zuma. Deras uppgift blir att binda samman de många olika punkter som hänger ihop och att hitta den rätta vägen genom de sammanlänkade ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningarna under de kommande årtiondena.

I allt detta kommer Europas ledarskap – ert ledarskap – att vara avgörande. Europa har historiskt sett varit en tillväxt- och förändringsmotor. Nu när regeringarna inte går framåt – när tåget har stannat i våra samtal om klimatförändringar eller andra frågor – kan EU vara lokomotivet som driver det framåt. Ni kan knuffa, ni kan dra och ni kan få tåget tillbaka på rätt spår. Ni kan se till att vi fortsätter att röra oss i rätt riktning.

Vi går också framåt tillsammans i arbetet med att bygga en värld som inte bara är renare utan också tryggare. Det är den tredje globala uppmaning som jag vill ta upp i dag.

Målet att åstadkomma en värld som är fri från kärnvapen är av stort intresse för ledamöterna av detta parlament. Jag vill berömma er för att ni talar klarspråk i nedrustningsfrågor, ställer de rätta frågorna och kräver nya framsteg. Jag vill tacka för er resolution från april 2009 till stöd för fullständig kärnvapennedrustning, där förslaget till kärnvapenkonvention nämns.

I dag finns det ny kraft i fullgörandet av nedrustningsåtaganden. En förutsättning för att framstegen ska fortsätta är att folkets mening kommer till uttryck till fullo i nationella och regionala frågor, och att en halv miljard människor i EU visar upp en enad front i den här frågan, tillsammans med människor från andra regioner.

Jag uppskattar och välkomnar ert stöd för mitt fempunktsförslag om kärnvapennedrustning och icke-spridning, och stödet från många ledare, bl.a. Interparlamentariska unionen. Vi arbetar för att eliminera andra massförstörelsevapen, stoppa handeln med handeldvapen och lätta vapen och minska risken för att kärnämnen hamnar i händerna på terrorister. Låt oss lämna vår överbeväpnade och underutvecklade tidsålder och skapa en säkrare värld för alla.

Det här är omfattande utmaningar och stora mål – olikartade frågor med en gemensam nämnare, nämligen global solidaritet. Vår uppgång eller vårt fall kommer vi att uppleva tillsammans, så vi måste se upp för splittring – splittring världen över och splittring inom befolkningsgrupper.

För nästan sju år sedan stod min föregångare Kofi Annan här framför er. Hans anförande innehöll en känslofylld uppmaning till EU att ta vara på de möjligheter som invandringen erbjuder och stå emot dem som demoniserar nykomlingarna som ”de andra”. Jag önskar att jag i dag kunde säga att situationen i Europa har förbättrats sedan dess, men som Europavän delar jag en djup oro.

Det är nästan en klyscha att säga att EU:s tillkomst gjorde slut på århundraden av krig och medförde varaktig fred på kontinenten, men det är ändå en djup sanning och något som inger hopp. EU har fungerat som en utomordentlig integrationsmotor genom att väva samman nationer och kulturer till en helhet som är mycket, mycket större än summan av sina delar. Men för EU handlade förra århundradet om att ”vinna freden”.

EU:s utmaning för 2000-talet är ”intern tolerans”. Integration och uppbyggnad av samhällen som präglas av mångfald är en lika komplex uppgift som den som Europa stod inför efter andra världskriget. Inget av det här är lätt. Migranter, oavsett om de kommer från länder i eller utanför Europa, drabbas i oproportionerlig utsträckning av arbetslöshet och diskriminering, och de har inte lika möjligheter i skolor och på arbetsplatser. En farlig trend håller på att uppstå – en ny polariseringspolitik.

(Applåder)

Det finns de som spelar på människors rädslor. De försöker åberopa liberala värden för intoleranta syften. De anklagar invandrare för att kränka europeiska värden.

(Applåder)

Alltför ofta är det anklagarna som undergräver dessa värden – och därmed själva grundtanken om vad det betyder att vara EU-medborgare.

Europas mörkaste kapitel skrevs på ett sådant språk. I dag är de främsta målgrupperna invandrare med muslimsk tro. EU får inte låta stereotypa föreställningar som stänger sinnen och föder hat breda ut sig. Världen klarar inte att EU gör det.

(FR) Det moderna Europa grundas på mänskliga rättigheter och mänsklighetens grundläggande världen. Vi strävar därför efter en enad kontinent som inte delas av etniska eller religiösa olikheter. En union där alla barn, oavsett föräldrarnas ursprung, har samma möjligheter till framgång.

Jag har förtroende för den europeiska modellen, för ett Europa som inte bara utgör en geografisk enhet utan också ett ideal. Vi upplever svåra tider. Det är just för att tiderna är svåra som vi måste fortsätta att visa solidaritet.

Vi måste vara jämlika inför globala utmaningar. Jag har nämnt tre av dem i dag: fattigdomsbekämpning, klimatförändringar och byggande av en värld utan kärnvapen.

Jag uppmanar er, Europaparlamentets ledamöter, att visa ledarskap och solidaritet både inom och utanför Europa. Som Albert Schweitzer, den berömde mannen från Alsace, sade: första steget i utvecklingen av etiska regler är en känsla av solidaritet med andra människor.

Jag tvivlar inte på att EU, en symbol för solidaritet, kommer att visa sig leva upp till detta.

(Parlamentet gav talaren stående ovationer.)

  Talmannen. – Herr generalsekreterare! Tack för dina mycket uppmuntrande ord, som att EU visar ledarskap och solidaritet och även är ett lokomotiv i det globala tåget. Jag är övertygad om att vi kommer att hålla tåget på rätt spår. För oss båda – FN och EU – är det viktigaste ordet ”förenade”. Vi säger att vi är förenade i mångfalden, så låt oss samarbeta. Låt oss arbeta tillsammans för en bättre värld, för alla nationer, de förenta nationerna. Än en gång – tack så mycket.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: ANGELILLI
Vice talman

  Michał Tomasz Kamiński (ECR). – (PL) Mina damer och herrar! För några timmar sedan skedde en brutal terroristattack mot ett av mitt partis kontor i Polen. Till följd av attacken har två personer dött, däribland en anställd vid vårt parlament som arbetade för en av våra ledamotskolleger. Jag hoppas att denna brutala gärning, denna politiska aggression som saknar motstycke i mitt lands historia och har lett till två personers död, möts av parlamentets fördömande och ett mycket skarpt fördömande av våldsmetoder och mord på politiska motståndare.

(Applåder)

  Talmannen. – Tack, Michał Tomasz Kamiński. Som ni har sett har parlamentet uttryckt sin solidaritet med offren för denna fullständigt oacceptabla gärning.