Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 19 oktober 2010 - Strasbourg

12. Parlamentets ståndpunkt om förslaget till budget för 2011 med rådets ändringar – alla avsnitt – Förslag till ändringsbudget nr 3/2010: Avsnitt III – Kommissionen – Stödåtgärder för bananer (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Sidonia Elżbieta Jędrzejewska och Helga Trüpel, för budgetutskottet, om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 – alla avsnitt och ändringsskrivelserna nr 1/2011, 2/2011 och 3/2011 till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 (12699/2010 – C7-0202/2010 – 2010/2001(BUD)) (A7-0284/2010), och

– betänkandet av László Surján, för budgetutskottet, om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3/2010 för budgetåret 2010, avsnitt III – kommissionen – Stödåtgärder för bananer (13472/2010 – C7-0263/2010 – 2010/2048(BUD)) (A7-0281/2010).

  Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, föredragande. – (PL) I dag samlas vi för att tala om Europeiska unionens budget för 2011. Budgetåret 2011 är exceptionellt, av flera skäl. Framför allt är 2011 det femte året i den fleråriga budgetramen för 2007–2013, så vi vet redan en hel del om hur denna fleråriga ram genomförs i praktiken, där vissa delar har varit framgångsrika och andra inte, och många program befinner sig redan i ett mycket avancerat skede av genomförandet.

Under tiden har mycket hänt i EU. Vi har antagit Lissabonfördraget, som inför eller tilldelar nya behörighetsområden för EU. Jag vill gärna nämna några av dem, särskilt de som är kostsamma, nämligen de nya behörighetsområdena inom klimatpolitiken och energipolitiken. Lissabonfördraget öppnar även för nya behörighetsområden för EU på den globala arenan, och här talar vi om inrättandet av EU:s diplomati, och det finns nya befogenheter för rymdforskning samt för idrott och turism. Tyvärr åtföljs ingen av dessa nya roller av lämpliga finansiella medel. Man kan säga att EU har nya ambitioner och nya planer, men inte nödvändigtvis har de nya finansiella resurser som krävs för att förverkliga dessa planer och ambitioner i praktiken. Så ser alltså 2011 ut.

Enligt Europaparlamentets åsikt planerade kommissionen åtgärderna på ett klokt sätt i sitt förslag och anslog tillräckliga medel för 2011. Rådet – vi har redan diskuterat detta – har emellertid minskat dessa medel. Jag vill kortfattat redogöra för vad som hände i budgetutskottet under vår behandling. Som en påminnelse införs även ett nytt budgetförfarande genom Lissabonfördraget. Vi har inte längre två chanser. Varken rådet eller parlamentet har nu två behandlingar. Vi har bara en enda behandling, och det är skälet till att budgetmyndighetens två grenar måste arbeta särskilt disciplinerat eftersom vi faktiskt bara har en chans var. Jag upprepar: vi har inte längre två behandlingar.

Vi kommer att rösta i morgon, och vi kommer att beakta den ståndpunkt som har utarbetats av budgetutskottet. Det är viktigt att betona att det som budgetutskottet har utarbetat är en ståndpunkt som respekterar den fleråriga budgetramen. Till skillnad från tidigare år kommer Europaparlamentet att anta sin behandling, som när det gäller planerade belopp inte går utöver den fleråriga budgetramen. Ståndpunkten är innovativ, men behandlar och beaktar ändå problemen och den situation rådet befinner sig i. Situationen i rådet är att sju medlemsstater förkastade rådets ståndpunkt, vilket inte har undgått parlamentets uppmärksamhet. Vi har lyssnat och tagit hänsyn till vissa medlemsstaters och rådets oro. Vi har noga beaktat rådets ståndpunkt, och därför är parlamentets behandling disciplinerad och går inte utöver den fleråriga budgetramen. Däremot kan vi naturligtvis inte stå likgiltiga inför de fakta jag talade om tidigare, det vill säga att vi har nya områden som EU inte har tagit ansvaret för ännu, men som saknar tillräckliga ekonomiska resurser. Rådet har dessutom gjort ett åtagande för ett betydande antal av åtgärderna, t.ex. för bananer, med kompensation till bananproducenter i samband med Iter och andra program, som kräver nya medel men som det inte har avsatts några medel för. Uppenbarligen ska de finansieras från de nuvarande medlen. Det är här vi i parlamentet har våra betänkligheter.

Det budskap som vi vill förmedla med vår behandling är framför allt att återigen lyfta fram triangeln av prioriteringar, dvs. triangeln ungdom, utbildning och rörlighet. Europaparlamentet har sedan mars sagt att detta kommer att vara vår prioritetslista för 2011, och att vi vill att budgetposterna för ungdom, utbildning och rörlighet ska finansieras tillräckligt, så att det även finns resurser för innovativa företag på området för rörlighet, ungdom och utbildning. Detsamma gäller program för forskning och innovation. Vi vet att det inte finns tillräckliga medel i den nuvarande budgetramen, och det är därför vi har gjort de smärtsamma – men dock nödvändiga enligt vår mening – nedskärningarna av Iter-programmet. Jag hoppas verkligen att parlamentets behandling kommer att betraktas som disciplinerad, men att den även kommer att ses som en behandling som möjliggör finansiering av Europeiska unionens åtaganden för 2011.

  Helga Trüpel, föredragande. – (DE) Herr talman, herr Wathelet, kommissionsledamot Lewandowski, mina damer och herrar! Vi har just hört föredraganden för kommissionens budget tala om de stora utmaningar vi står inför. Jag kommer nu att tala som föredragande för parlamentets budget och för de andra, huvudsakligen mindre institutionerna.

Den politiska konflikt som vi måste lösa – och detta gäller inte bara parlamentets budget utan även kommissionens budget i lika hög grad – går ut på följande: I och med Lissabonfördraget har parlamentet fått nya behörighetsområden i samband med energipolitik och utrikespolitik och har fått medbeslutanderätt på jordbruksområdet. Vi har mer att säga till om när det gäller idrotts- och rymdpolitiken. För att tala klarspråk har våra befogenheter utökats, och det är bra. Det har vi alltid kämpat för som engagerade parlamentariker. Samtidigt har vi dock en situation i medlemsstaterna som har tvingat dem att vidta åtstramnings- och skuldminskningsåtgärder, och vi måste därför finna en politisk linje mellan dessa två viktiga mål – å ena sidan har vi nya uppgifter och å andra sidan måste vi visa att vi har förståelse för den press som de offentliga budgetarna står under. Det är just det jag har försökt att göra som föredragande för parlamentets budget, det vill säga att finna en verkligt rättvis avvägning mellan de nya befogenheterna och därmed våra nya arbetsbehov och vårt behov av mer personal, och behovet av att sända en signal till EU-medborgarna och regeringarna om att vi även vill tillämpa återhållsamhet och självdisciplin.

Presidiet har lagt fram förslag, eftersom det är dess uppgift, om vilka kostnader som bör ökas i parlamentets budget för att parlamentet ska kunna fungera ordentligt. Vi i budgetutskottet har nu beslutat om anslagen, som uppgår till ett belopp i storleksordningen 25 miljoner euro, vilket är lägre än det belopp som ursprungligen föreslogs av presidiet. Detta innebär att vi har för avsikt att begränsa våra resekostnader, de belopp som anslås för undersökningar, medlen för säkerheten här i parlamentet och för informationsteknik, och vi kommer även att göra färre poster tillgängliga för bibliotekstjänsterna. Vi har en konflikt om frågan om hur mycket pengar som bör finnas tillgängliga för ledamöternas assistenter under den närmaste framtiden. Förslaget är att detta belopp återigen bör ökas med 1 500 euro för 2011. Jag vill att det tydligt ska framgå att jag som ledamot av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen inte stöder detta förslag. Jag anser att det är överdrivet vid den här tidpunkten. I budgetutskottet ansåg majoriteten att vi behöver mer information och att dessa pengar i början kommer att hållas i reserven, det vill säga att de inte kommer att frigöras, men att fler politiska beslut måste fattas om huruvida vi nu vill frigöra dessa pengar eller om vi anser att det är klokare att inte göra dessa pengar tillgängliga för 2011.

Dessutom är det mycket viktigt för mig – naturligtvis för att vi har ett stort intresse av att göra våra EU-institutioner miljövänliga och så långt som möjligt ändra vårt eget beteende – att vi har efterlyst en ny, miljövänligare inställning till rörlighet. Det kommer till exempel att finnas en biljett för lokal kollektivtrafik i Bryssel, och detta kommer vi att förhandla vidare om. Det skulle verkligen vara bra om vi avsevärt kunde minska våra chaufförstjänster, men detta innebär även att vi här i parlamentet i Strasbourg måste ställa fler cyklar till förfogande för ledamöterna och personalen, så att vi kan röra oss på ett miljövänligt sätt även här i Strasbourg.

En annan punkt som är väldigt viktig för mig är att vi har försökt finna en bra balans med en majoritet i budgetutskottet. Vi såg inte bara till våra egna intressen som företrädare för parlamentet och prioriteringen att öka vår budget på ett ansvarsfullt sätt, utan vi tittade naturligtvis även på de mindre institutionerna, dvs. Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, revisionsrätten, Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska ombudsmannen. Det vi har gjort i det här avseendet är att inta en ansvarsfull inställning så att vi inte bara har gett oss själva mer personal och resurser, utan även och på ett mycket målinriktat sätt har beviljat Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén en viss ökning av medlen, om än inte så stor som de ville, eftersom de naturligtvis också har större arbetsbehov till följd av de nya befogenheterna enligt Lissabonfördraget. Särskilt i fallet med små institutioner som Europeiska datatillsynsmannen, som är mycket viktig i samband med många av de debatter som vi för närvarande har om hur vi ska förhålla oss till dataskyddet i den digitala världen – och denna viktiga institution håller fortfarande på att inrättas – är det rätt att hjälpa den genom att bevilja två nya tjänster. I detta avseende vill vi klargöra att budgetutskottet har försökt att inta en mycket ansvarsfull hållning mellan välfinansierade ökningar som vi stöder, och som vi även måste motivera inför rådet eftersom vi vill göra ett bra arbete, och insikten att det definitivt krävs en viss återhållsamhet för närvarande.

  László Surján, föredragande. – (HU) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Min uppgift har varit att klara upp en budgetpost för 2010, i den mån det är möjligt, och bedöma ett ändringsförslag, en ändringsbudget. Det handlar om ett löfte som kommissionen gjorde för några år sedan om att ge bananproducerande länder en rimlig kompensation, och det löftet måste vi hålla. Det enda problemet är att när kommissionen fattade sitt beslut och meddelade det diskuterade den inte beslutet med någon av budgetmyndighetens grenar på lämpliga nivåer, och den har fortfarande inte lyckats komma med ett förslag som är godtagbart för alla berörda parter. Det handlar om ett belopp på 300 miljoner euro, varav 75 miljoner euro måste betalas från 2010 års budget. Frågan är var pengarna ska tas ifrån. Och det är här som rådet och parlamentet fortfarande är oeniga, efter två misslyckade trepartsmöten.

Tyvärr har det inte varit möjligt att uppnå något som ens liknar en överenskommelse, trots att det definitivt behövs en kompromiss, eftersom dessa betalningar ska göras till länder som, uppriktigt sagt, verkligen behöver denna kompensation. Vi kan dock inte enas med rådet eftersom detta enligt vår åsikt faktiskt är en ny uppgift som inte finns med i det preliminära budgetförslaget, och vi har utformat ett instrument som heter flexibilitetsinstrumentet just för den här typen av situationer. Det är vad flexibilitetsinstrumentet är avsett för, att lösa problem som detta, och det har en lämplig rättslig ram och medel som är redo att mobiliseras. Rådet ansåg emellertid att medlemsstaterna med tanke på det nuvarande läget inte är villiga att mobilisera flexibilitetsinstrument, eftersom det skulle kräva ytterligare betalningar, och det finns ingen möjlighet att ta pengarna från de nationella budgetarna. I parlamentet ansåg vi för vår del att det inte går att ta medel från de befintliga program som redan pågår, och vi lyckades inte nå en kompromisslösning. Därför måste jag, till min stora sorg och med stöd av den stora majoriteten av budgetutskottet, föreslå parlamentet att vi, parlamentet, även förkastar ändringsbudget nr 6, kommissionens förslag till kompromiss som har lagts fram för oss, som inte har antagits av rådet.

Herr talman! I den här debatten är det även meningen att jag ska tala för utskottet för regional utveckling. Låt mig slå ihop dessa två inlägg och säga att jag vill gratulera kommissionen eftersom den har gjort allt den kunnat, helt i enlighet med reglerna och de övre gränser som fastställs i 2011 års budget. Vi vet alla att Europeiska unionen är underfinansierad. De medel som krävs för att utföra de nya uppgifterna bör ökas. Men vi måste även vara medvetna om att vi har brist på medel, och vi måste förvalta de tillgängliga medlen på ett bättre sätt. När det gäller regional utveckling var det mycket smärtsamt för oss att se att rådet även har dragit tillbaka eller skurit ned på utgifterna för regional utveckling. Det är den största minskningen av anslagen under de senaste tio åren. Enligt vår åsikt kommer det att vara omöjligt att arbeta på det här sättet. Därför kommer vi nu att hålla ett förlikningsmöte, där vi förhoppningsvis kommer att kunna närma våra ståndpunkter, och även få en tillräcklig budget för de bananproducerande länderna. Tack för er uppmärksamhet.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Detta är den första budgeten enligt Lissabonfördraget, vilket föredraganden nämnde, och den väcker ett förståeligt intresse, inte så mycket på grund av siffrorna i budgeten, utan till följd av den institutionella dimension som är förknippad med det årliga budgetförfarandet.

Vi välkomnar naturligtvis att parlamentet återställer den allmänna nivån i budgetförslaget, både när det gäller åtaganden och betalningar – dvs. skillnaden på nästan 8,62 miljoner euro i åtagandebemyndiganden och cirka 3,6 miljoner euro i betalningsbemyndiganden – mellan parlamentets och rådets omröstningar.

Enligt den reviderade prognosen är vi nästan säkra på att vår planering var rätt, att de särskilda sammanhållningsmedlen fungerar i marschfart i det här skedet i budgetramen, och att räkningarna kommer att betalas nästa år, så vi vidhåller vår prognos för 2011. Men jag vill uppmärksamma er på behovet av att återinföra det ursprungliga budgetförslaget för avslutandet av jordbruksräkenskaperna. Att behålla den nedskärningen skulle faktiskt innebära att det saknas täckning för en del av prognosen för jordbruksutgifterna.

Vi välkomnar även de ändringar som parlamentsutskotten har gjort i detta avseende. Som föredraganden Sidonia Elżbieta Jędrzejewska förklarade är parlamentets ståndpunkt mycket tydlig. Detta handlar om övergripande ändringar och de politiska prioriteringar som i prognosen är placerade under rubrik 3b om ungdom och ungdomsrörlighet.

Andra ändringsförslag utöver budgetförslaget föreslås också, och en del av dem skulle kunna genomföras om det fanns en rättslig grund. Vi kommer att översända vår genomförbarhetsskrivelse om båda dessa ändringsförslag, och även om pilotprojekten och de parlamentariska förberedande åtgärder som röstades fram i utskottet.

Vi beklagar att ett betydande antal reserver har införts av parlamentet. Både storleken på reserverna för löner (75 miljoner euro, varav 41 miljoner euro inte rör lönejusteringen på 1,85 procent), och antalet villkor för dem – som ibland inte ens handlar om personalfrågor – är oroande.

Vi gör vårt bästa för att uppfylla villkoren, och reserverna kan lyftas senast under förlikningen.

Avslutningsvis uppskattar kommissionen parlamentets inställning att inte gå över taken i den fleråriga budgetramen. Detta har gjorts på bekostnad av vissa nedskärningar, t.ex. av Iter, där vi behöver mer pengar och inte mindre, och för yttre åtgärder, där vi också behöver mer pengar, inte mindre.

Jag ser detta som en invit att diskutera, och frågan kommer att lösas vid förlikningen om det övergripande paketet.

Jag vill även nämna ändringsbudget nr 3, som föredraganden László Surján redan har talat om. Detta handlar om stödåtgärder för bananer, och hittills har parlamentets föredragande åter bekräftat parlamentets ståndpunkt, som ligger mycket långt ifrån rådets ståndpunkt. Rådet är för omplacering, parlamentet vill att flexibilitetsinstrumenten ska användas i större utsträckning, men även i det här avseendet står våra institutioners trovärdighet inför AVS-länderna på spel. Vi kommer därför att försöka nå en kompromiss under det kommande förlikningsförfarandet.

Förutom ändringsbudgeten för detta år och ändringsbudgeten för bananer nästa år kommer budgetförslaget som vanligt att åtföljas av, eller är redan åtföljt av ändringsskrivelser. Det handlar om en ändringsskrivelse om Europeiska utrikestjänsten och en ändringsskrivelse om de nya tillsynsorgan som det redan finns en politisk överenskommelse om, och i morgon kommer kommissionen att anta och översända en ändringsskrivelse till parlamentet, som är den vanliga uppdateringen av uppskattningarna för jordbruks- och fiskeavtalen.

Avslutningsvis är jag medveten om att den institutionella dimensionen bör spela en viktig roll i den kommande förlikningen. Vi är skyldiga våra medborgare att kompromissa och visa att Lissabonfördraget arbetar till deras fördel när det gäller att klara upp meningsskiljaktigheter genom att använda EU:s komplexa maskineri. Jag kommer alltså att spela rollen av informatör inför den slutliga överenskommelsen.

  Melchior Wathelet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag be om ursäkt för att jag är lite sen på grund av de trafikproblem som vi alla är väl bekanta med.

Jag hörde slutet på kommissionsledamotens inlägg. Jag har också informerats om vad föredragandena har sagt. Det är sant att jag här uppenbarligen kommer att begränsa mig till att informera er om de viktigaste punkterna i rådets ståndpunkt, och det är naturligtvis inom ramen för förlikningsförfarandet, som kommer att genomföras om ni röstar för alla ändringsförslag – man vet aldrig – som vi kommer att kunna finslipa alla politiska ståndpunkter. Jag kommer därför att tala om parlamentets ändringsförslag och om de ändringsförslag som parlamentet förbereder sig för att rösta om.

Jag vill dock ta tillfället i akt att informera er om några preliminära reaktioner, och även påminna er om de frågor som rådet anser vara angelägna i detta budgetförfarande för 2011. Först och främst måste jag betona att budgetförfarandet genomförs vid en tidpunkt när vi håller på att ta oss ur en ekonomisk kris, och även om EU-budgeten både kan och måste bidra till att vi kan ta oss ur krisen får vi inte glömma de betydande budgetbegränsningar som påverkar våra nationella budgetar. Detta kräver naturligtvis en sträng utgiftskontroll. Därför är det mycket viktigt för rådet att inte bara respektera taken för de olika rubrikerna i den fleråriga budgetramen, utan även, och framför allt, att bevara tillräckliga marginaler för att kunna hantera oförutsedda omständigheter.

I detta avseende välkomnade rådet den återhållsamhet som kommissionen visade i sitt budgetförslag när det gäller åtagandebemyndigandena. Å andra sidan är vi naturligtvis mycket mer oroade över att Europaparlamentets ändringsförslag avsevärt skulle minska några av marginalerna.

Rådet beklagar naturligtvis även de ökningar av betalningsbemyndigandena som parlamentet har för avsikt att rösta igenom, inte minst för att denna nivå på bemyndigandena överskrider kommissionens budgetförslag. Betalningsbemyndigandena måste vara tillräckliga, men utan att överskattas, och de måste beakta det tidigare genomförandet och de verkliga behoven för 2011. Vi måste till varje pris undvika att sända fel signaler vid en tidpunkt när medlemsstaternas offentliga finanser håller på att återhämta sig. Jag vill även påminna er om att det inom rådet, på grund av dessa svårigheter, var möjligt att nå en balans med en mycket knapp majoritet om en ökning av betalningsbemyndigandena med endast 2,91 procent jämfört med 2010.

Jag vill gärna uppmärksamma er på vissa särskilda punkter. Rådet har noterat Europaparlamentets avsikt att hålla sig inom taken för de olika rubrikerna i budgetramen, men det kan inte godta att den ståndpunkt som har valts om åtagandebemyndigandena sker på bekostnad av viktiga program, särskilt under rubrik 1a om konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning, och även på bekostnad av områden under rubrik 4 om EU:s roll som global aktör.

I detta avseende måste jag säga att jag är förvånad över parlamentets föreslagna minskning av åtagandena för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken vid en tidpunkt när allt görs för att snabbt inrätta Europeiska utrikestjänsten.

Rådet är likaså förvånat över de minskade bemyndigandena för den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter-projektet) under 2011, när vi fortfarande arbetar för att se hur vi kan frigöra de resurser som krävs för att hantera projektets finansiella svårigheter under 2010, 2012 och 2013. Rådet har emellertid noterat parlamentets prioriteringar för ungdom, utbildning och rörlighet, och kan överväga dessa prioriteringar inom ramen för en övergripande överenskommelse. Förslag kommer under de följande diskussionerna.

När det gäller betalningsbemyndigandena måste jag säga er att rådet är oroat över den faktiska upptagningskapaciteten när det gäller rubrik 1b om sammanhållning för tillväxt och konkurrenskraft. Om Europaparlamentet genom sina ändringsförslag återinför det ursprungliga budgetförslaget och därmed ökar bemyndigandena, kan detta ge upphov till problem när det gäller upptaget av dessa olika bemyndiganden. Jag vill påpeka att rådet faktiskt har godtagit en ökning på 14 procent av betalningsbemyndigandena efter noggrant övervägande av kommissionens förslag och med beaktande av genomförandegraden för bemyndigandena för 2010, eftersom det är den bästa beräkningsgrunden.

Jag vill göra ett sista påpekande om parlamentets avsikt att skapa åtta nya budgetposter utan några bemyndiganden för utgifter för genomförandet av Lissabonfördraget å ena sidan, och intäkter från sina egna resurser å andra sidan. Jag anser inte att 2011 års budget är rätt tillfälle att omsätta slutsatserna av de viktiga diskussioner och svåra beslut som måste fattas om den framtida finansieringen av EU i ett nytt budgetinstrument när vi förhandlar om nästa fleråriga budgetram. Det är en lång och komplex diskussion, och det är inte möjligt att finna en lösning inom de närmaste veckorna med tanke på det relativt begränsade budgetförfarandet för 2011.

Jag konstaterar emellertid att det med tanke på parlamentets nya befogenheter är helt förståeligt och väntat att flera andra frågor har tagits med i den politiska diskussionen om budgeten för 2011. Vissa frågor har direkt samband med budgetarna för detta år och kommande år, fram till slutet av den fleråriga budgetramen 2007–2013. Det är särskilt Iter som står på spel, samt slutförandet av processen att anpassa reglerna för förvaltningen av den fleråriga budgetramen till reglerna i Lissabonfördraget, och vi måste enas om dessa två frågor. Kommissionen lade fram förslag som godtogs allmänt av rådet. Det kommer mycket snart att diskutera ett förslag från ordförandeskapet om den känsliga frågan om flexibilitet, en sak som jag anser vara nödvändig.

När det gäller andra frågor, t.ex. att utnyttja denna anpassning för att avsevärt öka budgetmedlen i den fleråriga budgetramen för att ta hänsyn till de nya anslagen i och med fördraget, måste jag realistiskt sett säga till er att detta inte kommer att vara möjligt utöver medlemsstaternas nuvarande finansieringsnivå. Insatserna för att övervinna krisen och medlemsstaternas nationella budgetpolitik, som i stor utsträckning påverkas och kontrolleras av EU, tillåter inte det.

Som vi vet kommer fler frågor att uppkomma under förhandlingarna. Kommissionen kommer att ta upp dem i sitt meddelande om budgetöversynen. Rådet är till sin natur ett organ som lyssnar, överväger och försöker komma med svar. Rådet kommer naturligtvis inte att uppföra sig annorlunda under den här diskussionen. Det kommer att lyssna till förslagen och bilda sig en åsikt. Sedan blir det naturligtvis dags att besvara frågorna och fatta beslut. Eftersom det handlar om komplicerade frågor som kommer att kräva avsevärda mekanismer och resurser vet vi att svaren inte kommer under diskussionen om 2011 års budget, utan i diskussionen om nästa fleråriga budgetram. Men ni kan naturligtvis förvänta er att rådet kommer att vara redo att lägga fram initiativ eller yttra sig om vissa av dessa problem.

Jag vill avsluta med att påpeka att det är mycket viktigt att vi når en överenskommelse om budgeten för 2011 under de närmaste veckorna. Ordförandeskapet kommer därför att fortsätta att aktivt bidra till det utmärkta samarbetsklimat som har varit rådande hittills. Jag tror att bilden av EU skulle försämras avsevärt i medborgarnas ögon om vi inte lyckas enas om denna första budget som går till omröstning inom ramen för det nya Lissabonfördraget.

Tack för er uppmärksamhet.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. – (ES) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka för det arbete som utförts av huvudföredraganden för budgeten.

Även om vi i utskottet för utrikesfrågor har visat återhållsamhet och är medvetna om att anslagen under rubrik 4 ökas avsevärt över genomsnittet, anser vi att de inte är tillräckliga för att garantera en konsekvent, synlig och effektiv utrikespolitik i linje med ambitionerna i Lissabonfördraget.

Vi finner det även överraskande att rådet är förvånat över vissa av de taktiska minskningar som föreslås av parlamentet, med tanke på betydelsen av dessa minskningar, både när det gäller åtagandebemyndiganden som en kompromiss och betalningsbemyndiganden, som rådet självt har infört.

Jag vill tacka budgetutskottet, som i dag företräds av sin ordförande, för att det har placerat bemyndigandena för de nya befattningarna inom Europeiska utrikestjänsten i reserven.

Detta innebär naturligtvis inte att vi inte bör ha en positiv och konstruktiv inställning, men under förlikningsförfarandet måste parlamentet naturligtvis agera bestämt, mycket bestämt, när det gäller våra krav på prioriteringar, med målsättningen att kunna utarbeta en budget för 2011, precis som rådsordföranden just sade.

  Thijs Berman, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (NL) Herr talman! De medel som har anslagits för utvecklingssamarbete måste också bidra till utvecklingsmålen, så att vi kan bidra till att lindra fattiga länders problem när de drabbas av konsekvenserna av den finansiella och ekonomiska krisen, som de inte bar skulden för.

Om vi ser till att dessa länder integreras i den globala ekonomin kommer de att bli en ny marknad, och följaktligen en del av lösningen. Utvecklingsmedlen – medlen i instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) är avsedda för detta syfte, för att bekämpa fattigdom, och inte för EU:s samarbete med industrialiserade länder.

Inte heller bör frigörandet av medel för reformen av bananproduktionen – stödåtgärder för bananer – ske på bekostnad av de löpande utvecklingsprogrammen. Dessutom måste beloppen för stärkande av demokrati och mänskliga rättigheter inom ramen för Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) bevaras.

Översvämningarna i Pakistan nyligen har återigen visat att det krävs snabba, effektiva reaktioner – men inte genom att ösa ur budgeten som en nödåtgärd, utan i stället genom ett strukturellt belopp för humanitärt bistånd. EU måste kunna agera snabbt och kunna fortsätta att ge bistånd.

  Bogusław Liberadzki, föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet. – (PL) Jag talar för budgetkontrollutskottet och vill uppmärksamma följande frågor. För det första gäller det felfrekvensen under budgeteringen och genomförandet. Två särskilt viktiga områden i det här avseendet är yttre åtgärder och strukturfonder. En annan fråga som är väldigt viktig för oss är de belopp som anslås på det traditionella sättet genom att använda ett kriterium som baseras på effekterna av de använda medlen. Denna andra aspekt saknas mycket ofta när budgetbesluten fattas. Det tredje området är den harmoniserade budgeten, till exempel Sammanhållningsfonden och de transeuropeiska transportnäten. Vi använder inte den europeiska metoden så mycket som vi borde i budgetarbetet, utan tenderar i stället till nationell fragmentering av budgeten. Mitt sista påpekande om budgeten är att vi bör ta hänsyn till relaterad information, t.ex. de nationella rapporterna om genomförandet av budgetmålen för föregående år. För närvarande lämnar mindre än hälften av medlemsstaterna in dessa rapporter, och de rapporter som inkommer har utarbetats enligt mycket olika metoder.

  Pervenche Berès, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (FR) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot! När det gäller 2011 års budget är utskottet för sysselsättning och sociala frågor mycket nöjt över att budgetutskottet har återställt bemyndigandena för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Vi anser att detta är absolut nödvändigt i denna kristid, och vi uppmanar rådet att ansluta sig till parlamentets lyhörda inställning med tanke på det rådande klimatet.

Vi vill även att man ska titta särskilt på genomförandegraden för Europeiska socialfonden, annars kommer fonden inte att kunna uppnå sina mål.

Vi vill även att ökade medel anslås för dialogen mellan arbetsmarknadens parter, eftersom erfarenheten av dagens omstruktureringsprocesser har lärt oss att utvecklingen blir mer harmonisk när det finns en dialog mellan arbetsmarknadens parter och att man finner bättre lösningar. Det är en viktig fråga.

Avslutningsvis gläder vi oss över att budgetutskottet stöder initiativet ”Ditt första Eures-jobb”, eftersom detta är ett verkligt bidrag från Europaparlamentet till huvudinitiativet Unga på väg, och även är ett verktyg för att bidra till social innovation, något som vi behöver utveckla.

  Jutta Haug, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (DE) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som föredragande för yttrandet om budgeten från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet kommer jag inte att tala om något nytt för er. Däremot vill jag återigen påpeka att miljöutskottet är ansvarigt för mindre än 1 procent av hela budgeten, mindre än 1 procent av alla miljöskyddsåtgärder, åtgärder för biologisk mångfald och klimatåtgärder. Utskottet är ansvarigt för hela folkhälsoområdet, för livsmedelssäkerhet och för veterinäråtgärder, samt för fem EU-byråers ytterst viktiga arbete. En procent! I det här fallet kan man verkligen inte tala om överdrivna belopp. Vi är alltså i desperat behov av detta lilla belopp för att kunna utföra vårt arbete. Det kommer därför inte som någon överraskning för någon att vi inte kan godta rådets nedskärningar. Vi behöver resurserna.

  Heide Rühle, föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (DE) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot! Jag instämmer i den föregående talarens ord. Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd är ansvarigt för det begränsade området för tullar, den inre marknaden och konsumentskydd. Vi har verkligen ansträngt oss för att vara mycket noggranna med siffrorna och endast ta med det som verkligen är nödvändigt. Men i kristider krävs det naturligtvis pengar för konsumentskydd, tullar, utbildning av tulltjänstemän etc. Vi anser därför att de ursprungliga siffrorna bör återinföras.

Vi vill tacka budgetutskottet för det utmärkta samarbetet hittills, och vi hoppas att det kommer att fortsätta.

  Mairead McGuinness, föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landbygdens utveckling. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hennes omsorgsfulla arbete med budgeten för 2011.

Jag vill direkt ta upp en särskilt känslig fråga för jordbruksbudgeten, nämligen budgetposten för förfarandet för avslutande av räkenskaper. Vi har lagt fram ett ändringsförslag om detta igen i utskottet, och vi uppmanar parlamentet att helhjärtat stödja detta ändringsförslag. Rådet har tillämpat kreativ redovisning för att få fram 420 miljoner euro. Om vi inte får igenom vårt ändringsförslag kommer vi att få ett enormt problem i nästa års budget, och alla jordbruksbudgetposter kommer att minskas.

Parlamentet får inte låta detta ske, och vi ber alla politiska grupper att stödja detta ändringsförslag. Jag vill tacka budgetutskottet för att det har förstått och stöder jordbruksutskottets ändringsförslag om mjölkfonden, om vår finansiering av skolmjölks- och skolfruktsprogrammen, om bipopulationer och programmet för de sämst ställda.

Jag hoppas att kommissionen har rätt i sin optimism om mejerimarknaderna. Själv är jag oroad över volatiliteten.

  Morten Løkkegaard, föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. – (DA) Herr talman! Som budgetföredragande för utskottet för kultur och utbildning är jag stolt över att kunna säga att vi i parlamentet har lyckats göra det som kommissionen inte har lyckats med och vad rådet inte ville göra, nämligen att ta hänsyn till skyldigheterna i den nya Europa 2020-strategin och följa upp detta med finansiellt stöd för att uppnå de mål som fastställs i strategin.

Det är av avgörande betydelse att vi investerar i utbildning och livslångt lärande för att utveckla ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen” – ett centralt inslag i strategin. Vi vill därför se rådet stödja den ståndpunkt om 2011 års budget som vi i parlamentet förväntas anta i morgon. Detta omfattar naturligtvis de utlovade extra 18 miljonerna euro för programmet för livslångt lärande. På så vis kommer över 3 500 europeiska studenter att ges möjlighet till Erasmusutbyten. Vi vill öka antalet praktikplatser för studenter i yrkesutbildningar. Vi vill få in fler vuxna i EU-finansierad fortbildning. Sedan har vi 10 miljoner euro för programmet Människor, vars målsättning är att öka rörligheten för doktorander och studenter på masternivå, ge möjlighet till närmare samarbete med näringslivet och modernisera universiteten i EU, samt pengar för kommunikation. Vi skulle uppskatta att rådet stöder detta.

  Juan Fernando López Aguilar, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. – (ES) Herr talman! Jag kommer kortfattat att redogöra för det bidrag som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har lämnat till budgetdebatten, som parlamentet är bekant med. Jag vill ta upp fyra punkter.

Den första punkten rör Europol, eftersom vårt utskott har återställt dess budget jämfört med de minskningar som har föreslagits av rådet, och vi har även föreslagit en ökning på 500 000 euro så att Europol kan fullgöra sina nya ansvarsområden till följd av ikraftträdandet av den andra versionen av programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP).

För det andra har vi begärt att bemyndigandena i reserven ska frigöras och att den föreslagna ökningen ska göras tillgänglig för Europol.

Vi har även beslutat att bemyndigandena för andra generationen av Schengens informationssystem ska placeras i reserven, på villkor att de frigörs när vi får den nödvändiga informationen om de åtgärder som måste vidtas i framtiden.

Eftersom vi anser att de är av yttersta vikt för området med frihet, säkerhet och rättvisa har vi även föreslagit att bemyndigandena för de tre fonderna för invandring och integration ska återinföras, dvs. Europeiska fonden för de yttre gränserna, Europeiska återvändandefonden och Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare.

Avslutningsvis har vi också återinfört den planerade budgeten för Eurojust, vars arbetsuppgifter nyligen har utökats, eftersom Eurojust är ett mycket viktigt instrument för utvecklingen av det rättsliga samarbetet i EU.

  Algirdas Saudargas, föredragande för yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor. – (LT) Jag vill gratulera föredraganden till att ha funnit en välavvägd ståndpunkt. Jag menar att förslaget om budgeten för 2011, som vi ska rösta om i morgon, upprätthåller en perfekt balans mellan budgetbesparingar och ekonomisk stimulans och tillgodoser Europaparlamentets prioriteringar, som har nämnts upprepade gånger. Jag förstår att medlemsstaterna vill minska kostnaderna för att kunna minska sina budgetunderskott så mycket som möjligt, men många av de nedskärningar som föreslås av rådet är ogrundade. Vi får inte glömma att EU har andra budgetmål. EU:s budgetpengar inriktas på våra framtida investeringar. Pengarna måste fördelas och användas på lämpligt sätt om vi ska kunna ta oss ur krisen med framgång. Energi, innovationer, vetenskaplig forskning, utbildning och rörlighet utgör grunden för vår ekonomiska tillväxt och för skapandet av nya arbetstillfällen. Därför måste vi inte bara se till att effektiva redan befintliga program kan fortsätta, utan även säkra tillräcklig finansiering för de nya politikområdena i Lissabonfördraget. Jag kommer att uppmana mina kolleger att anta budgetförslaget.

  Peter Šťastný, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (EN) Herr talman! Lissabonfördraget har gett Europaparlamentet nya befogenheter på området för internationella handelsavtal, och utskottet för internationell handel har för avsikt att se till att dessa nya befogenheter utövas på lämpligt sätt.

Ett flexibilitetsinstrument i stödåtgärderna för bananer kommer att hjälpa producentländerna att klara av de nya utmaningarna och kommer att gynna EU-konsumenterna och de minst utvecklade länderna. Handelsrelaterat bistånd, såsom avtalen om ekonomiskt partnerskap och Aid for Trade, kommer att stimulera tillväxt inte bara genom handel med EU, utan även genom handel inom regionerna.

Avslutningsvis vill jag nämna att vi inriktar oss på den parlamentariska dimensionen av Världshandelsorganisationen (WTO) och externa affärsintressen i Indien, Asean och Kina. Förbindelserna med länder med snabb tillväxt genom sådana centrum kommer att gynna våra ekonomier i allmänhet, och små och medelstora företag i synnerhet.

  Dominique Riquet, föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. – (FR) Herr talman! Utskottet för transport och turism, som har lagt fram mycket rimliga förslag under dessa kristider, vill påpeka att transport och turism står för gott och väl över 10 procent av EU:s BNP och utgör grundläggande faktorer för att skapa tillväxt med mervärde för EU.

Tre punkter förtjänar särskild uppmärksamhet, och vi vill se att de stöds. För det första gäller det finansieringen av byråerna. Varför lagstifta utan grundkriterier eller operativa genomförandeinstrument? Syftet med dessa ändringsförslag är att förse byråerna med de resurser de behöver för att fullgöra sina mandat, och således EU:s mandat.

För det andra har vi turismen. EU är världens största resmål, och turismen blev ett konkret behörighetsområde i och med Lissabonfördragets ikraftträdande, men har ingen egen budgetrubrik. Att bara fortsätta med de två befintliga förberedande åtgärderna är inte tillräckligt. Vi vill att våra åtgärder ska förstärkas, åtminstone symboliskt, genom att stödja nya pilotprojekt, särskilt om industri- och kulturturism.

Till sist visade vulkanutbrottet på Island hur viktigt det är att genomföra ett gemensamt europeiskt gränssnitt för information och biljettreservationer för alla transportsätt, och detta är vår sista begäran.

  László Surján, föredragande för utskottet för regional utveckling. – (HU) Herr talman! Tack för att jag får ordet. Rådet tar bort 4 miljarder euro med hänvisning till den ekonomiska krisen. Vad löser det med dessa medel? Inte krisen, så mycket är säkert. Vad som däremot kan hända är att solidariteten mellan medlemsstaterna raseras och att genomförda program blir omöjliga. Herr minister, det är inte värt det. Därför anser mitt utskott att vi, när det gäller kapitel 1B i budgeten 2011, måste återgå till kommissionens förslag, alltså Europeiska kommissionens, eftersom de grundas på medlemsstaternas prognoser. Medlemsstaterna kan inte bolla runt med två motstridiga lösningar. Tack för er uppmärksamhet.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill fråga varför inte utskottet för industrifrågor, forskning och energi har lagt fram något yttrande. Det är där de största nedskärningarna görs. Varför har ingen talare utsetts här?

  Talmannen. – Paul Rübig, det är en bra fråga. Betänkandet innehåller inget yttrande från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Jag har listan över alla utskott som skulle utfärda ett yttrande, och jag ser inte att utskottet för industrifrågor, forskning och energi finns med på den listan.

Vi får säkert snart reda på orsaken.

  Salvador Garriga Polledo, för PPE-gruppen. – (ES) Herr talman! En optimal budgetpolitik är inte att man budgeterar mer, utan att man budgeterar väl, eller intelligent, som kommissionsledamoten uttryckte det i sitt inlägg.

Jag anser att kommissionen har utarbetat en bra budget för 2011, men det finns utrymme för förbättringar. Jag tycker inte om, och har aldrig gjort det, rådets sätt att hantera EU-budgetarna. Att göra nedskärningar över hela linjen av alla förslag från kommissionen eller parlamentet är inte en budgeteringsteknik, utan ett verkligt exempel på ett finansiellt blodbad.

Vi vill för övrigt fråga rådets företrädare om han hörde eller inte hörde kommissionsledamot Janusz Lewandowski tala om behovet av betalningsbemyndiganden.

Min grupp anser att det är möjligt att nå en balans mellan budgetåtstramning och europeisk drivkraft. Det står klart att gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet inte anser att det är möjligt att nå den balansen, och den lägger därför fram ändringsförslag som skulle spräcka budgettaken och göra en strid med rådet oundviklig.

Jag uppmanar därför parlamentet att inte gå med på denna strategi och att helhjärtat stödja föredragandens strategi, som redan fick majoritet i budgetutskottet förra veckan.

  Göran Färm, för S&D-gruppen. – Stort tack till föredraganden Sidonia Elżbieta Jędrzejewska! Hon har gjort ett utomordentligt jobb och i huvudsak är vi ju faktiskt eniga i budgetutskottet, även om det finns några områden – och jag kommer tillbaka till det – där vi socialdemokrater har en lite avvikande uppfattning.

Vi är väl medvetna om krisläget i medlemsstaternas finanser. Trots det så försvarar vi i grunden EU:s budget, även om vi nu håller oss på mycket låga nivåer, fram för allt när det gäller nya politiska åtaganden för nästa år, där ju även parlamentet håller sig under en procent i ökningstakt. Det är mycket modest.

Vad gäller betalningar är ökningstakten högre och det är också rimligt. Att i dag försöka hålla tillbaka strukturfondsbetalningarna skulle slå direkt mot de länder som har störst problem med jobb och tillväxt. Låt oss komma ihåg, att länder som Grekland, Irland, Portugal, Spanien och Lettland alla är nettomottagare av EU:s budgetmedel. Skär vi i budgeten så gynnar det inte dem. Det får vi inte glömma.

För det första är vi alltså restriktiva. Sett över de senaste 20 åren har faktiskt EU:s budget ökat långsammare än medlemsstaternas. Det ska vi inte heller glömma.

För det andra: Vi socialdemokrater godtar inte att åtstramning är det enda sättet att hantera krisen. Därför slåss vi för en ökning, särskilt i kategori 1a, där investeringar, forskning och utveckling, och arbetsmarknadsinsatser ligger. Detta måste öka. Däremot är vi inte helt överens med rådet och kommissionen om Iter-projektet. Vi är för detta projekt, men det kan inte vara det enda som är prioriterat när det gäller forskning och utveckling. Det kan inte tillåtas slå ut alla andra. Därför kommer det att krävas omprövningar och mer pengar om vi ska gå vidare med Iter.

För det tredje, och inte minst: I detta krisläge måste vi upprätthålla solidariteten. När nedskärningar i strukturfonderna slår hårdast mot dem som verkligen behöver stöd är det inte en acceptabel politik.

För det fjärde: Vi tycker också att en viss ökning är motiverad p.g.a. Lissabonfördraget. EU får en rad nya uppgifter: utrikestjänsten, nya finansiella institutioner, energi och klimat. Man kan inte lägga på EU nya uppgifter och sedan inte betala.

Slutligen utrikesbudgeten, som är klart underfinansierad. Ska vi ha råd med Palestinastödet och utvidgningen behövs det mera pengar. Därför har det också för oss socialdemokrater varit viktigt att koppla budgeten 2011 till en diskussion som är mer långsiktig; om egna medel, om budgettaken för 2012 och 2013, och om finansieringen av den nya finansiella stödmekanismen. För att klara detta så välkomnar jag kommissionärens omnämnande av flexibilitet som en möjlig utväg. Jag är helt övertygad om att vi inte kommer att klara denna budgetförhandling om vi inte på något sätt kan göra antingen en översyn av budgettaken, eller utnyttja flexibilitetsinstrumentet. Det tror jag blir helt nödvändigt.

  Anne E. Jensen, för ALDE-gruppen. – (DA) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot! Sparkniven svingas över de offentliga budgetarna i de flesta medlemsstaterna. Ska vi då inte hålla igen i EU-budgeten? Jo, det bör vi, och det är också vad vi gör i viss utsträckning. Det är det genomgående temat i parlamentets förslag om nästa års budget. Vi har hållit oss under de tak som fastställs i den fleråriga budgetramen, men detta kommer endast att vara möjligt genom att skära i tydliga prioriteringar och i internationella åtaganden. Annars kommer vi inte att få tillräckliga anslag för forskning, energi och stöd till Palestina. Konkret har vi varit tvungna att skära ned anslagen för fusionsprojektet Iter, för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, stödet till bananproducerande länder och samarbetet med nyligen industrialiserade länder. Jag anser att detta återspeglar det faktum att den fleråriga budgetramen är alldeles för restriktiv, och i dag vill jag återigen uttrycka mitt beklagande över att kommissionen, som den lovat, inte har genomfört en ordentlig halvtidsöversyn av budgetramen. Vi måste se över budgetramen fram till 2013. Annars kommer vi att stöta på problem. Kommissionen har bara gett oss ett meddelande om budgetöversynen där den stakar ut linjerna för flera år framåt, men den förklarar inte hur vi ska kunna pussla ihop det under 2011, 2012 och 2013.

För gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa vill jag gärna tacka Sidonia Elżbieta Jędrzejewska för hennes skickliga styrning av omröstningen om budgeten. Vi är nöjda med resultatet. Vi skulle ha velat se andra siffror i delar av jordbruksbudgeten. Vi ville inte ha 300 miljoner euro till en mjölkfond. Vi bör också hjälpa till att reda ut problemet med avslutandet av räkenskaperna. Vi röstade fel i det avseendet. Det finns även ett par poster i parlamentets budget där vi skulle ha velat se besparingar, men på det hela taget är vi nöjda med det nuvarande förslaget, och jag ser fram emot konstruktiva förhandlingar med rådet.

  Isabelle Durant, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr minister, herr kommissionsledamot! Även jag vill lovorda föredragandena, särskilt Sidonia Elżbieta Jędrzejewska och Helga Trüpel. Jag anser att Helga Trüpel har gjort ett fantastiskt jobb, ett verkligt enastående arbete, genom att göra det möjligt även för budgetveteraner, som har utarbetat budgetar i åratal här i parlamentet, att arbeta enligt de nya villkoren – villkoren i Lissabonfördraget – med en enda behandling. Hur som helst har ni gjort ett utmärkt arbete – tack så mycket.

Detta har också varit ett maraton där alla våra gruppordförande – det är bara en av dem kvar här i kammaren nu – deltog i något skede. Ibland var vi lite rädda för att det skulle gå illa, men som tur var blev det inte alls så, tack vare våra föredragande och vår talman. Det kan verka okonventionellt, men jag vill även berömma talmannen för hans arbete. Vi har dragit fördel av att gruppordförandena vill lägga fram en ambitiös budget tillsammans med oss, och framför allt skapa en koppling till uppföljningen, vilket är vad som kommer efteråt, i det särskilda utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart EU efter 2013, och inom ramen för den kommande budgetramen, eftersom budgeten för 2011 naturligtvis är en sak, men det som kommer efter är långt viktigare. Jag är väldigt nöjd med att vi, gruppordförandena och budgetutskottet, har kunnat enas om detta.

Vi får se! Faktum kvarstår att vi för närvarande har en ståndpunkt från parlamentet, och efter att ha lyssnat till vad Melchior Wathelet hade att säga om rådets åsikter är jag naturligtvis lite oroad över vad som väntar oss i förlikningen. Det kommer inte att bli enkelt, eftersom vi kommer att få kämpa för att jämka samman rådets och parlamentets önskningar. Jag räknar med att ni hjälper oss med detta och att ni lägger fram en verkligt ambitiös budget.

De i rådet som till exempel kritiserar ökningen av betalningsbemyndigandena är orättvisa mot den här budgeten. Det rör sig om tidigare åtaganden; det handlar om trovärdighet: när vi betalar vad vi har sagt att vi ska betala gör vi bara vad vi borde, även om detta går utöver betalningsbemyndigandena. Vi måste vara noga med att inte missa poängen i detta avseende.

Vi kommer att stödja resolutionen i morgon, men jag anser att det finns vissa inkonsekvenser i den här budgeten, och jag vill gärna lyfta fram två av de största motsägelserna.

För några månader sedan röstade vi alla om den viktiga resolutionen om Europa 2020-strategin, där vi beslutade att ta med punkter som att göra ekonomin miljövänligare, stöd för förnybara energikällor, miljövänliga tekniker och så vidare, och allt som skapar sysselsättning och arbetstillfällen. Det var ur den synvinkeln som vi, för att formalisera våra avsikter, lade fram ett ändringsförslag speciellt för att se till att kriterierna för hållbar utveckling tas ut från Life-programmet och i stället inbegrips i alla de andra områdena. Jag har förstått att det ändringsförslaget kommer att förkastas i morgon. Jag uppmanar er dock att stödja vårt ändringsförslag så att kriterierna för hållbar utveckling omsätts i praktiken och inte bara på pappret.

Jag kommer nu till den andra motsägelsen, den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter). Budgeten för Iter har minskats med 45 miljoner euro. Det är alltid något. Men framför allt försökte man ta pengar från jordbrukspolitiken. Lyckligtvis togs inte pengarna därifrån, utan från forskning, vilket inte är mycket bättre. Även här hänvisar jag till vad Ban Ki-moon sade till oss under förmiddagen. Han uppmanade oss européer att vara pionjärer på området för förnybara energikällor, att starkt främja nya energityper och inte gårdagens energi, att inte stödja de energikällor som framför allt ger pengar till aktieägarna, och sedan strunta i att hjälpa de europeiska konsumenterna eller framtida generationer européer, som måste fortsätta att hantera problemet med avfall. Denna ”allt eller inget”-strategi med avseende på Iter – som slutligen kommer att kosta 1,5 miljarder euro – är ett stort misstag enligt min åsikt, och jag anser att vi inte gör vad vi sade att vi skulle göra i resolutionen om Europa 2020-strategin.

Avslutningsvis finns det vissa frågor som rör tidtabellen. Vi har även ekonomisk styrning, avslutningen av rådets specialgrupp och kommissionens förslag. Det kommer att krävas mycket arbete för att koppla ihop den här budgeten med framtida budgetar och budgetramen.

  Michał Tomasz Kamiński, för ECR-gruppen. – (PL) Denna budgetdebatt och alla diskussioner som vi inleder är ett viktigt test för den europeiska eliten. Vi har gett EU Lissabonfördraget, och fördraget ger medborgarna mer Europa. Jag vill att det ska framgå mycket tydligt att vi inte kan säga att vi vill ha mer Europa utan att anslå mer pengar för detta. Det är utgångspunkten för mitt inlägg. Vi kan inte ärligt säga att vi vill ha mer Europa men att vi inte vill betala för det. Europa kostar, och om vi ser på utgiftsstrukturen i EU-budgeten för de största betalarna ser vi att utgifterna för EU inte är en stor kostnad. Jag vill ta upp en annan fråga som företrädare för Polen och för Central- och Östeuropa: alla medel som går till utvecklingen av vår region, som är en enormt stor konsument av varor som tagits fram och producerats i Västeuropa, och alla pengar som investeras i de nya EU-länderna är pengar som investeras i EU:s framtid. Ett mer välmående Central- och Östeuropa och ökat välstånd i de nya EU-länderna kommer även att ge fördelar för de länder i Västeuropa som vi hyser en enorm respekt för och som är nettobetalare till EU-budgeten. Vi behöver mer europeisk solidaritet även i denna debatt.

  Miguel Portas, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Jag vill vara helt uppriktig i den här debatten. Detta är ingen diskussion mellan revisorer, utan det handlar om planer och framtidsval.

Regeringarnas åsikt står fullständigt klar, de ansluter sig alla till det nya Brysselsamförståndet. På nationell nivå gäller en enda paroll för budgetarna: åtstramning. På EU-nivå är resultatet av detta mycket enkelt: EU-budgeten består av de överblivna beloppen.

Jag vill säga till rådet att krisen inte är över än, men under tiden görs åtstramningar av de sociala åtgärderna på nationell nivå. Krisen är inte över, men våra nationella budgetar innehåller alla frysta eller sänkta löner, minskningar av pensioner och ökningar av den mest orättvisa skatten av alla, momsen.

I detta sammanhang vägrar regeringarna att anslå en enda euro till för EU-budgeten. Deras förslag är 3 miljarder euro mindre än det belopp som vi diskuterar här i dag. Men vi bör vara medvetna om att det förslag som vi är här för att diskutera också är blygsamt och inte djärvt alls.

Det vi egentligen behövde var en EU-budget som kunde kompensera för politik på nationell nivå, med investeringar som tydligt inriktas på skapande av arbetstillfällen. Vi behövde en EU-budget som motverkar de negativa effekterna av budgetpolitiken på nationell nivå.

Det var inget alternativ. Regeringarna överför nya befogenheter till EU utan att överföra resurser och klipper på så vis av kopplingarna, och ändå har de mage att föreslå ökningar som endast kan förklaras med att de är i händerna på lobbygrupperna. Så är fallet med de föreslagna medlen på 350 miljoner euro för Institute of Nuclear Fusion, en investering som är mycket tvivelaktig i det rådande klimatet.

Det som verkligen står på spel är att budgetdisciplinen på nationell nivå bygger på löjliga påföljder som den fransk-tyska kommunikén försöker framföra och stadsfästa i dag. På EU-nivå har vi en medioker restbudget som är kroniskt underfinansierad.

Vid denna tidpunkt är det därför ytterst viktigt att vi diskuterar EU:s egna medel och behovet av en skatt på finansiella transaktioner på EU-nivå, som skulle ge någon rättvisa i ekonomin. EU är nu desperat. Det är i detta EU som generalstrejker hålls i Grekland, Spanien och Frankrike, till och med i dag. Strejker kommer även att hållas i Portugal och Italien nästa månad. Vi är skyldiga EU, det EU som kämpar och är desperat, ett svar grundat på rättvisa, investeringar och skapande av arbetstillfällen.

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! Parlamentet har anslutit sig till kommissionens begäran om en ökning med nästan 6 procent av budgeten för 2011 vid en tidpunkt när de nationella regeringarna föreslår avsevärda nedskärningar av sina egna budgetar.

De som försvarar en ökning hävdar att det krävs extra finansiering för att täcka de nya befogenheterna i och med Lissabonfördraget. Faktum är att jag inte kommer ihåg att jag har hört – eller att någon nämnde det vid tidpunkten för ratificeringen – att det skulle uppstå några kostnader i samband med Lissabonfördraget, eller vilka de kostnaderna i så fall skulle bli. Inte ens i dag har vi klart för oss vad genomförandet av Lissabonfördraget egentligen kommer att kosta skattebetalarna.

Man hävdar också att åtstramningar inte är rätt svar i kristider, och att det är nödvändigt att lägga mer pengar på utbildning, förnybar energi etc. Om vi ser på underutnyttjandet för de senaste åren står det klart att EU inte lyckas ta fram en effektiv budget. Misslyckandet att göra detta har samband med de oegentligheter som Europeiska revisionsrätten identifierar varje år. Trots detta går den största föreslagna ökningen – en ökning på 17 procent – till sammanhållningsfonderna, det område där revisorerna rapporterar de flesta oegentligheterna.

Om jag finner det förbluffande under kristider att EU vill öka sin egen budget, är det ännu svårare för mig att förklara att Europaparlamentet vill fördubbla sin egen representationsbudget. Menar vi att Storbritannien ska skära i barnomsorgsförmåner och finansiering av universitet, skjuta upp skolbyggnadsprojekt och göra andra smärtsamma nedskärningar bara för att finansiera mer champagne och ostron för Europaparlamentet? Är det rimligt att Storbritannien ska göra nedskärningar i militärutgifterna samtidigt som nettobidraget till EU kommer att öka från omkring 6 miljarder pund till 8 miljarder pund inom de närmaste två åren? Detta är helt enkelt oacceptabelt för det brittiska folket.

(Applåder från EFD-gruppen)

  Lucas Hartong (NI). – (NL) Herr talman! När jag hör kommentarerna om budgeten 2011 från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och särskilt från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, får jag en förnedrande känsla av att jag inte vill höra till Europaparlamentet. Medan folket hemma svävar i osäkerhet om sina arbeten och inkomster och väntar på att inspirerande politiker ska spara där det är möjligt och investera där det är absolut nödvändigt, har kommissionen och parlamentet faktiskt lyckats öka utgifterna för alla möjliga onödiga hobbyer nästan över hela linjen.

Samtidigt som kommissionens ordförande José Manuel Barroso uppmanar medlemstaterna att vara sparsamma ökar hans kommission och Europaparlamentet budgeten för 2011. Man kan inte ta det här på allvar längre, och ändå händer det. Parlamentet verkar inte inse vad som verkligen oroar medborgarna därhemma. Med ett enda möjligt undantag är det en dyster, grå och kostsam tillvaro.

Ah, nu tänker en del här i kammaren att det bara är det där konstiga Frihetspartiet (PVV) som talar – och det är sant att vi håller upp spegeln och säger: ”Är det verkligen nödvändigt att slösa bort våra medborgares pengar på dyra officiella bilar, även för privat bruk? Är det nödvändigt att plöja ned pengar i fester medan EU befinner sig mitt i en djup ekonomisk kris? Är det nödvändigt att inrätta en dyr utrikestjänst när alla medlemsstater är absolut kapabla att göra det arbetet själva? Är det verkligen nödvändigt att hålla onödiga och dyra utskott vid liv och skicka ännu mer pengar till Jemen och de palestinska territorierna?”

Det är bara PVV. Men missta er inte: PVV står inte längre ensamt i Europa. Vi kämpar för medborgarna och vill göra vår röst hörd i den här dyra cirkusen. Jag är stolt över mitt land och dess medborgare och kommer att fortsätta att tala klarspråk, eftersom det behövs och eftersom jag vill det. Därför kommer vi att rösta mot budgeten för 2011.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Gerben-Jan Gerbrandy (ALDE). – (NL) Herr talman! Av Lucas Hartongs argument och av partiets ändringsförslag kan vi dra slutsatsen att det nederländska Frihetspartiet är ett antieuropeiskt parti. PVV förklarar sig även vara ett parti som bekämpar brottslighet och vill skicka tillbaka människor till deras hemländer. Min fråga till Lucas Hartong är följande: Hur ska ni kunna göra det om ni fastställer Europols budget till noll, om ni ekonomiserar Schengens informationssystem så att det försvinner, och om ni fullständigt stryker beloppet på 113 miljoner euro till Europeiska återvändandefonden?

  Lucas Hartong (NI). – (NL) Herr talman! Jag tackar min kollega så mycket för frågan. Som Gerben-Jan Gerbrandy även vet är terrorismbekämpning och relaterad politik en fråga för medlemsstaterna, och vi anser att detta inte hör till Europeiska unionens behörighetsområden. Dessutom, vilket jag är säker på att min kollega också är medveten om, har det förekommit utbredda bedrägerier inom Europol under de senaste åren, vilket vi nyligen diskuterade här i parlamentet, och det anser jag vara ett tillräckligt skäl för att återföra även denna politik till medlemsstaterna.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Även jag har en fråga till Lucas Hartong. Med tanke på hans kritik mot EU-finanserna skulle jag vilja veta om hans parti, som för närvarande är mycket viktigt i det nederländska parlamentet till följd av partiets stöd till regeringen, vill att Nederländerna, som även är en nettobetalare, ska sänka det nettobelopp som landet betalar?

  Lucas Hartong (NI). – (NL) Det är en mycket intressant fråga, och det är också ett ämne som kommer att diskuteras mycket mer här i parlamentet. En minskning av bidraget till EU är mycket riktigt en prioritering för den nya regeringen i Nederländerna, och jag är både nöjd med och tacksam för detta. Dessutom kommer vi naturligtvis att bidra till diskussionerna om parlamentets fleråriga budgetram. Du kan därför vara säker på att vi kommer att vara mycket kritiska mot ytterligare ökningar i budgeten för 2011 och budgetarna för kommande år.

  José Manuel Fernandes (PPE). – (PT) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Parlamentets budgetförslag för 2011 är mycket ambitiöst och intelligent, och respekterar även på ett noggrant och realistiskt sätt de åtaganden som parlamentet har ingått. Jag är fullständigt övertygad om att denna intelligenta ambition är möjlig, eftersom EU-budgeten fortfarande endast uppgår till cirka 1 procent av bruttonationalinkomsten.

Budgeten visar även tydligt på behovet av att se över den fleråriga budgetramen med tanke på de snäva marginalerna för posterna, särskilt för posterna 1a, 3b och 4. Det står även klart att det är mycket viktigt att vi håller en diskussion om behovet av nya medel för unionen.

Genomförandet av de politiska åtgärder och program som EU-institutionerna har enats om har garanterats, mot rådets vilja, som i stället föreslår kännbara och godtyckliga nedskärningar av både betalningsbemyndiganden och åtagandebemyndiganden, nedskärningar som inte är förenliga med den finansiella förvaltningen och budgetförvaltningen. Värst av allt, de ifrågasätter genomförandet av initiativ och investeringar som utgör vinster och mervärde för EU.

Det är lika så gott – och jag gratulerar föredraganden – att vi prioriterar politik för ungdomar, utbildning och rörlighet. Vi har ökat finansieringen av programmet för livslångt lärande, Pessoa-programmet, programmet för forskares rörlighet, Erasmus Mundus-programmet och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. När det gäller rörligheten för ungdomsjobb vill jag lyfta fram det pilotprogram som jag själv personligen var involverad i, ”Ditt första utlandsjobb”.

Dessutom måste jag betona parlamentets mål att lagstifta på ett bra sätt, kombinerat med noggrannhet. Ett bevis på detta är minskningen på 25 miljoner euro i den här budgeten jämfört med det ursprungliga förslaget före mötet med presidiet.

  Derek Vaughan (S&D). – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag tacka föredragandena för deras arbete med budgeten. Alla budgetar är svåra, men mot bakgrund av nedskärningarna i medlemsstaterna är den här budgeten kanske svårare än vanligt.

I morgon kommer regeringskoalitionen i Storbritannien att meddela svidande nedskärningar på cirka 83 miljarder pund, som kommer att drabba alla människor i landet. Vi anser att det är för snabbt, för tidigt och för mycket.

Men vi vet alla att vi måste vara försiktiga med EU:s utgifter, och därför måste vi se till att EU använder sina pengar på ett klokt sätt. Vi måste också se till att EU och Europaparlamentet kan fullgöra sitt ansvar och att vi kan finansiera våra prioriteringar – prioriteringar som strukturfonderna och forskning och utveckling, som gynnar individer, samhällen och små och medelstora företag i hela EU. Allt detta kommer även att hjälpa oss att växa för att ta oss ur underskott och skulder. Dessa poster ska inte ses som onödiga utgifter, utan som investeringar i framtiden.

Medlemsstaterna vill ta sig ur krisen genom nedskärningar, men vi anser att vi kan bidra till att skapa en annan strategi: en strategi för att växa oss ur svårigheter som skulder, underskott och ökande arbetslöshet. Vi behöver hitta medel för dessa prioriteringar, och vi måste naturligtvis övervaka onödiga utgifter och administrationskostnader. Där extra utgifter är motiverade kan vi stödja det. Det är viktigt att vi kommer ihåg att en del av de extra utgifter som EU har nu är följden av beslut som stöddes av medlemsstaterna, t.ex. utrikestjänsten och inrättandet av nya organ för finansiell styrning.

Vi bör motsätta oss onödiga utgifter. Detta gäller såväl den allmänna budgeten som parlamentets budget. Föredraganden har redan nämnt några exempel på områden där vi har ansträngt oss för att göra besparingar i parlamentets budget. Jag kommer bara att ge ett exempel: att frigöra reserven för den andra utbetalningen på 1 500 euro per ledamot per månad. Vi måste räkna ut hela kostnaden för att anställa extra personal innan vi överväger att frigöra reserven, och jag hoppas att ledamöterna kommer att stödja den synpunkten.

Jag hoppas även att ledamöterna när vi röstar i morgon noggrant kommer att överväga vartenda ändringsförslag för att se till att vi har rätt balans mellan investeringar och parlamentets uppgift att fullgöra sitt ansvar, samt försiktiga offentliga utgifter. Jag är säker på att alla ledamöter vill se till att EU tillför mervärde till medlemsstaternas utgifter, och till individerna och samhället.

Avslutningsvis hoppas jag att rådet i förlikningsmötena kommer att inse att det inte bara måste överväga nedskärningar, utan även investeringar och tillväxt för att skapa arbetstillfällen i EU, vilket vi är i desperat behov av.

  Carl Haglund (ALDE). - Tack till föredraganden som har gjort ett utomordentligt arbete! Jag vill också gärna tacka ordföranden i budgetutskottet som lett förhandlingarna mycket väl.

Det är ekonomiskt kärva tider nu vilket kollegorna har vittnat om. Jag har för min grupps del haft ansvar för de så kallade övriga delarna i budgeten. I ekonomiskt svåra tider blir det lätt en symbolisk debatt om parlamentets egna kostnader och kostnadsökningar. Det tolkas lätt som populistiskt, men som min brittiske kollega påpekade så är assistentkostnader och kostnader för talmannens representation visserligen inte speciellt stora när det gäller det stora perspektivet och EU-budgeten, men de har en symbolisk betydelse. Vi borde nog se till våra egna kostnader och låta bli att öka dem i ekonomiskt ansträngda tider.

När det gäller budgetförslag överlag så vill jag uttrycka kritik mot rådet. Jag förstår att rådet ville göra vissa nedskärningar i årets budget. Det är helt logiskt att man kanske inte vill ha sex procents ökning, men samtidigt är det inte särskilt konsekvent att man skär i forskning och utveckling och innovation när man så sent som förra våren tillsammans enades om Europa 2020-strategin där dessa områden var centrala. Rådets prioriteringar för budgeten 2011 ter sig därför aningen ologiska.

Slutligen, angående diskussionen om egna resurser, så är det många av oss i den liberala gruppen som mycket varmt välkomnar den. Den behövs. Vi har i dagens läge en armbrytningssituation kring finansieringen av budgeten som inte är speciellt konstruktiv. Det är bra att vi nu kan diskutera andra modeller för att trygga den framtida EU-budgeten.

  François Alfonsi (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Budgeten för 2011 är den första EU-budgeten enligt de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget. Våra föredragande har gjort ett mycket bra arbete för EU-institutionernas räkning, vilket vi tackar för. Parlamentet har lyckats motstå påtryckningarna att tillämpa budgetåtstramningar på bekostnad av våra prioriteringar, särskilt på området för hållbar utveckling. Vi välkomnar några av de ändringsförslag som har antagits.

Som korsikansk ledamot välkomnar jag därför att EU-medel även framledes kommer att finnas tillgängliga för de hotade språken i Europa, oavsett vilken status de har i respektive medlemsstat. Vi anser även att denna EU-budget ger upphov till diskussioner som är viktiga för EU:s framtid. En röst för 2011 års budget är enligt vår åsikt ett första steg. Parlamentets arbete har bara börjat.

För det första måste vi se till att våra nya befogenheter fungerar. Kommissionen och medlemsstaterna har fått intressanta signaler i det här avseendet, särskilt om Iter-projektet.

För det andra måste vi inleda en diskussion, och därefter skapa en maktbalans, så att våra resurser ökas med anledning av nästa fleråriga budgetram för perioden 2014–2020. EU måste ha sina egna medel, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner eller införandet av en europeisk kolskatt.

Budgeten för 2011 föranleder därför explicita diskussioner, även om de bara skrivs in symboliskt. Genom denna budget har parlamentet tagit mått på sina nya ansvarsområden och förbereder sig för de diskussioner som kommer att avgöra unionens framtid.

  Lajos Bokros (ECR). – (EN) Herr talman! EU:s budget för 2011 är den första som utarbetas enligt Lissabonfördraget, men den är inte den första budgeten i åtstramningstider. Den globala finanskrisen har avslöjat djupa strukturella brister i EU:s utvecklingsmodell, baserat på höga skatter, hög skatteomfördelning, orörliga arbetsmarknader och onödigt utvidgad välfärd. Nu är det dags att tänka om och omstrukturera beskattningen, inte bara på nationell nivå utan även på EU-nivå.

EU:s budget för 2011 visar vissa tecken på åtstramningar, men går inte tillräckligt långt när det gäller strukturella förändringar. Detta har att göra med att många tror att kvantitet är kvalitet, det vill säga ju större utgifter, desto större inverkan på den europeiska ekonomin och samhället. Dessutom kräver de ytterligare medel på grund av att unionen fått nya ansvarsuppgifter i och med Lissabonfördraget och Europa 2020-strategin.

Det finns dock ett grundläggande missförstånd i detta koncept. EU-budgeten är liten jämfört med de nationella budgetarna – och det är helt rätt. Den behöver inte öka för att EU ska kunna fullgöra sina uppgifter. Det viktiga är budgetens struktur och utgifternas effektivitet. Stark fokus på innovation, forskning och utveckling, högre utbildning och utvalda områden inom energi, transport, jordbruk och landsbygdutveckling kommer att räcka. Vår budget skiljer sig helt från de nationella budgetarna, som har mycket lite oinskränkta utgifter. Vi har däremot mycket oinskränkta utgifter. EU-budgeten bör snarare betraktas som en kapitalbudget än som en löpande budget. Den bör endast inriktas på investeringar i vår gemensamma europeiska framtid.

Därför är min grupp starkt övertygad om att EU-budgeten inte behöver ökas. Den ersätter aldrig de nationella budgetarna, som representerar den nationella suveräniteten. Det finns inget behov av en EU-omfattande skatt. Skatter på EU-nivå skulle inte ersätta den nationella beskattningen utan skulle oundvikligen komplettera den, vilket ytterligare skulle öka skattenackdelarna i EU jämfört med övriga världen.

ECR-gruppen säger nej även till utfärdande av obligationer. Räntebärande värdepapper medför en skuld och skulle öppna dörren för att underskotten ökar skulden. Vi har tillräckligt höga skulder på nationell nivå och ännu fler ofinansierade värdepapper. Vi behöver inte ytterligare skuldlager som skulle rasera den europeiska ungdomens framtid och göra EU:s nedgång oundviklig. ECR-gruppen instämmer i de prioriteringar för budgeten 2011 som angetts av föredraganden – ungdom, utbildning och rörlighet – men om vi tar dessa mål på allvar är den logiska följden att våra ungdomar definitivt inte behöver en större skattebörda i tider av negativa demografiska tendenser, utan mer solidaritet och fler investeringar i vår gemensamma framtid.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Precis som de andra budgetarna begränsas denna budget av en ytterst snäv flerårig budgetram som i praktiken raserar möjligheterna till ekonomisk och social sammanhållning. Det finns därför ett brådskande behov av en halvtidsöversyn av budgetramen, vilket andra redan har sagt. Budgetförslaget motsvarar än en gång inte det belopp som fastslagits i den fleråriga budgetramen. När vi ställs inför den ständigt förvärrade krisen, den ökande arbetslösheten och de försämrade levnadsvillkoren för miljontals människor blir vi alla återigen medvetna om vad den högt prisade europeiska solidariteten egentligen innebär för en del.

Antingen är budgeten ett verktyg för solidaritet, för minskade orättvisor, för främjande av ekonomisk och social sammanhållning, sysselsättning och sociala framsteg, för att på så vis tjäna arbetstagarnas och folkets intressen, eller så är den snarare ett verktyg för orättvisor, för att befrämja nyliberala mål, osäkra arbeten, arbetslöshet, utländska interventioner och krig, och således en skymf mot arbetstagarnas och folkets intressen.

Det är också det budskap som genomsyrar den ökande kampen runtom i EU. Budgeten är för liten, vilket redan från början äventyrar dess omfördelningsfunktion, gör den orättvis och förvärrar de fördärvliga effekterna av den politik som EU har fört.

I detta sammanhang vill vi säga att det finns ett alternativ till den här budgeten, ett alternativ som inte bara är möjligt, utan dessutom blir alltmer nödvändigt. Därför handlar de olika ändringsförslag som vi har lagt fram bland annat om inrättande av ett europeiskt program för sysselsättning och hållbar utveckling, som påverkar 1 procent av EU:s BNP, med ytterligare kapital från medlemsstaterna. Syftet med detta är att uppnå verklig konvergens, främja varje lands potential och en hållbar användning av varje lands resurser, investeringar i produktion och skapande av arbetstillfällen med rättigheter.

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

  Bastiaan Belder (EFD). – (NL) Fru talman! Den ekonomiska krisen har tvingat oss att spara, vilket framgår mycket tydligt av medlemsstaternas budgetar. Europaparlamentet väljer å sin sida att öka Europeiska unionens budget för 2011. Det är inte motiverat att föredragandena fortfarande anklagas för att föreslå överdrivet låga belopp på hög politisk nivå.

Dessutom har parlamentet förklarat att det vill att EU ska vara mer oberoende när det gäller uppbörden av sina egna medel. Principen om att det är medlemsstaterna som finansierar EU är följaktligen utsatt för kritik. Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet föreslår en skatt på finansiella transaktioner, vars intäkter skulle gå till EU-budgeten. En EU-skatt är emellertid inte önskvärd. Om en skatt på banker skulle införas måste intäkterna i så fall användas för att betala de höga offentliga skulderna i medlemsstaterna. Det var ju de som var tvungna att spendera en massa pengar på att rädda bankerna.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! EU:s budget för 2011 är en utmaning för alla, för parlamentet, rådet och kommissionen. Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande har Europaparlamentet mer ansvar och mer lagstiftningsarbete. Först och främst vill jag påpeka att EU-budgeten för närvarande uppgår till lite drygt 1 procent av BNI.

Jag vill särskilt kommentera tre punkter.

För det första har prioriteringar fastställts för EU:s budget för 2011, och de prioriteringarna måste stärkas mot bakgrund av de ekonomiska problemen i Europa efter de senaste årens strukturella kris. Målet att minska den rådande arbetslösheten i EU måste framför allt stå i centrum för insatserna, till exempel genom investeringar i ekonomin, industrin, turismen och energi- och klimatpolitiken, och genom att trygga befintliga arbetstillfällen och skapa nya. I det här avseendet tänker jag särskilt på prioriteringarna ungdom, utbildning och rörlighet. Vi måste uppmärksamma program som programmet för livslångt lärande och programmet Aktiv ungdom. De stöder EU:s strategi för ekonomisk återhämtning och Europa 2020-strategin. Med bättre utbildning – särskilt utbildning som ger ungdomar kompetens – får ungdomarna avsevärt bättre möjligheter på arbetsmarknaden. Erasmus underlättar inte bara språkinlärning, utan även rörlighet – som är mycket viktigt i globaliseringens tidevarv. När det gäller rörlighet måste ungdomarna dock även ta ansvar, och det här programmet borde utnyttjas mycket mer.

För det andra måste huvudmålet för den gemensamma jordbrukspolitiken även i fortsättningen vara att upprätthålla marknadsstabiliteten och livsmedelssäkerheten.

Sist men inte minst vill jag för det tredje påpeka att det är ont om pengar i dessa kärva ekonomiska tider. Som jag har sagt många gånger förut måste vi rationalisera byråkratin på alla områden där det är möjligt, och vi måste finna synergier med medlemsstaterna och utnyttja dem.

  Alain Lamassoure (PPE). – (FR) Fru talman, ministrar, herr kommissionsledamot! Budgetutskottet ville agera ansvarsfullt genom att anta dessa ändringsförslag till budgetförslaget för 2011. Herr minister, vi har förståelse för regeringarnas ståndpunkter.

Modiga och impopulära politiska åtgärder vidtas i alla länder för att minska oacceptabelt stora underskott. Europaparlamentet har stött dessa politiska åtgärder. I en sådan situation kan vi inte begära av medlemsstaterna att de ska höja sina skatter eller öka sina skulder för att finansiera en betydande ökning av EU-budgeten.

För första gången på 20 år kommer Europaparlamentet därför inte att rösta för några ändringsförslag som överskrider taken för den nuvarande budgetramen. Där rådet har nått en symbolisk ökning på 0,2 procent av åtagandebemyndigandena föreslår budgetutskottet likaså en ökning på 0,8 procent i euro till gällande kurs, det vill säga en minskning i volym. När det gäller betalningsbemyndigandena kommer Europaparlamentet att lyssna noggrant till rådet, vars tydliga budskap har nått fram.

I gengäld förväntar sig parlamentet en liknande ansvarskänsla från rådets sida. Lissabonfördraget ger nya eller ökade befogenheter till Europeiska unionen: en gemensam energipolitik, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, en gemensam invandringspolitik, en gemensam rymdpolitik etc. Skulle det vara ansvarsfullt att få medborgarna att tro att dessa politikområden kommer att genomföras utan att en enda euro anslås för dem före den andra hälften av det här årtiondet? Den ambitiösa Europa 2020-strategin antogs enhälligt i juli i år av Europeiska rådet. Är det ansvarsfullt att dyka upp sex månader senare utan att ha den minsta aning om hur den ska finansieras? Vi konstaterar att finansieringen av EU-budgeten genom beskattning av nationella budgetar i dag har lett till ett politiskt och finansiellt dödläge. Är det ansvarsfullt att vägra att vidareutveckla det här systemet?

Enligt vår åsikt bör förhandlingarna om budgeten för 2011, den första budgeten enligt bestämmelserna i Lissabonfördraget, även åtföljas av en politisk överenskommelse för att trygga den framtida finansieringen av EU:s politik, en överenskommelse om en översyn av budgetramen från 2012 för att komplettera finansieringen av projekt som redan pågår, såsom Iter eller Galileo, och för att börja finansiera nya behörighetsområden från Lissabonfördraget och prioriteringarna i Europa 2020-strategin, samt slutligen en överenskommelse om att inleda diskussionen om reformen av de egna medlen. Parlamentet efterlyste en sådan reform redan för tre år sedan. Det gläder oss att kommissionen tar vissa blygsamma steg för att komma med några möjliga alternativ.

Låt oss enas om att arbeta med detta tillsammans, mellan de tre institutionerna och med hjälp av de nationella parlamenten. Vi behöver enas om förfarandet och en tidtabell inom ramen för denna övergripande överenskommelse som vi, precis som rådet, starkt förespråkar.

  Ivailo Kalfin (S&D). – (BG) Precis som mina kolleger redan har nämnt antas Europeiska unionens budget för 2011 genom ett nytt förfarande, där Europaparlamentet och rådet måste nå ett gemensamt samförstånd. Parlamentet har detta fullständigt klart för sig.

Under diskussionerna i budgetutskottet intog vi en mycket ansvarsfull inställning, och vi gjorde inte vad som skulle vara det naturligaste för alla ledamöter i alla parlament, det vill säga att be om mer resurser, eftersom vi då hamnar i en konflikt med företrädarna för presidiet.

Däremot insåg vi att EU-budgeten måste föregå med gott exempel i ett klimat av ekonomisk recession där de nationella budgetarna står under en konstant press av nedskärningar. Medlemsstaternas vädjan, som återspeglar medborgarnas önskan, är att utnyttja alla tillfällen att agera klokt och öka effektiviteten i användningen av offentliga medel.

Vi utnyttjade varje tillfälle att öka effektiviteten. Resultatet av detta är vad vi föreslår. Det är första gången någonsin som Europaparlamentet agerar så ansvarsfullt ända från början i budgetdebatten. Samtidigt förväntar jag mig att även rådet kommer att överväga sina ståndpunkter ännu en gång.

Vi får inte glömma att det finns gränser för hur mycket vi kan öka effektiviteten. Minskade resurser innebär minskade politiska ambitioner. Vilken signal sänder rådet genom att föreslå en drastisk minskning av medlen i budgetpost 1a? Dessa medel är särskilt avsedda för innovation och smart tillväxt, som även utgör grunden för alla nationella program för att komma ur recessionen och för Europa 2020-strategin.

Hur ska dessa mål uppnås om budgeten minskas? I praktiska termer innebär detta att vi går ifrån ett antal av EU:s prioriteringar. När är vi ärliga mot EU-medborgarna? När rådet officiellt aviserar ny politik, beviljar EU-institutionerna nya arbetsuppgifter, eller när det inte är enigt om vilka medel som ska minskas?

Under de senaste åren har EU-budgeten blivit en allt mindre del av EU:s ekonomi. Samtidigt har EU försetts med ett ökat antal ansvarsområden. Detta innebär att budgeten är ett grundläggande instrument för att uppnå vissa politiska mål. Den är inte ett självändamål. EU-budgeten ger skattebetalarna mervärde. Den uppnår mycket mer än vad som kan göras med samma resurser om de används av de 27 medlemsstaterna.

Man kan inte göra en direkt koppling mellan EU-budgeten och de nationella budgetarna. Den nuvarande minskningen av utgifterna i de nationella budgetarna är följden av att de ökades förra året. Så skedde inte med EU:s budget, som är mycket stabilare.

  Alexander Alvaro (ALDE). – (DE) Fru talman! Jag vill särskilt tacka de två föredragandena. Som många kolleger redan har sagt kan det verka som om vi använder ekvationen ”mer pengar är lika med bättre politik”. Jag anser emellertid att det är exakt tvärtom, med andra ord att bättre politik motiverar mer pengar. De pengar vi anslår måste användas på ett effektivt sätt. Att se detta som ett grundläggande kriterium kommer, tillsammans med vederbörliga kontroller, att leda till framgång. Det är ingen mening med att vi finansierar heliga kor som jordbruksbudgeten och struktur- och sammanhållningspolitiken om vi inte samtidigt reformerar och moderniserar dessa politikområden. Många av mina kolleger har också sagt – och jag håller fullständigt med dem – att vi måste inrikta oss på forskning och utveckling, förnybara energikällor, energitrygghet och rörlighet i utbildningen.

När det gäller budgetdisciplin vill jag återigen nämna den överenskommelse som nåddes i Deauville, eftersom disciplin är något som vi även måste kunna förvänta oss av medlemsstaterna. Nyhetsbyrån AFP citerade en fransk företrädare: ”Det finns ayatollor i Tyskland som intar en preussisk hård linje i sådana här frågor”, sade han om den tyska regeringens obevekliga ståndpunkt. Personligen tvivlar jag på att den franska EU-företrädaren hade en sådan savoir-vivre att han menade att vi ska ge bort pengar som vi inte har och låta de framtida generationerna betala för de skulder som vi drar på oss i dag. Jag kan inte tro att det är vad medlemstaterna vill göra, och det är också hög tid att vi visar detta i de relevanta budgetförhandlingarna genom att ge prov på den disciplin som vi efterlyste och stoltserade med i maj.

  James Elles (ECR). – (EN) Fru talman! Jag gratulerar föredragandena till deras arbete under mycket prövande och svåra ekonomiska omständigheter, vilket vi har hört här under eftermiddagens debatt.

Vid en tidpunkt när den brittiska regeringen föreslår de mest omfattande budgetnedskärningarna på en generation har vi konservativa ledamöter efterlyst en frysning av EU-utgifterna. Vi anser att EU-budgeten måste användas för att tillföra verkligt mervärde för att säkra ekonomisk tillväxt nu och återhämtning i framtiden, stabilitet i EU och i världen, för att minska den globala fattigdomen och kämpa mot den gemensamma klimatutmaningen.

Vi har dessutom lagt fram ändringsförslag till budgetresolutionen där vi vill ha klargöranden inom tre särskilda områden. Det rör sig till exempel om kostnaderna för parlamentets externa kontor i medlemsstaterna, frågetecknen i samband med finansieringen av icke-statliga organisationer, där vi skulle vilja ha en rapport från kommissionen, och sist men inte minst de generösa pensionsarrangemangen i personalföreskrifterna, även för kommissionsledamöter som pensionerar sig. Vi vill ha klargöranden om dessa frågor under de kommande månaderna.

När det gäller det bredare sammanhanget har vi fått ett pressmeddelande från kommissionen under eftermiddagen.

För det första anser vi inte att det är ett lämpligt tillfälle att tänka på ytterligare egna medel mitt under den värsta finanskrisen under de senaste 70 åren.

För det andra, herr kommissionsledamot, undrar vi hur det är möjligt att säga ”ja, vi behöver mer flexibilitet”, och ”ja, vi vill betona resultaten och bidragen mer” och samtidigt efterlysa en tioårig budgetram när vi ser på resultaten av halvtidsöversynen att det är fullständigt fruktlöst i den situation som vi genomlever? Vi kan inte rista in siffror i sten för tio år framåt när vi inte ens vet hur den europeiska ekonomin kommer att se ut om två år.

Avslutningsvis, och när det gäller mitt land, ökar vårt nettobidrag med 60 procent under de närmaste två åren, men vi har inte sett någon motsvarande ändring av den gemensamma jordbrukspolitiken. Varför skulle det vara annorlunda i år? Vi bör kräva ett nettotak för vårt bidrag till dess att vi har ett rättvist system för EU-budgeten.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! Vi vet att EU-budgeten är det verktyg som främst används för att genomföra politiska riktlinjer och prioriteringar. Vi vet också att budgetens karaktär i grund och botten styrs av budgetramen för perioden 2007–2013. Ur politisk synvinkel är budgeten därför ett orörligt verktyg. Men det vi inte lyckas begripa – om jag får uttrycka mig så – är följande absurditet. Under den värsta av finanskriser som familjer, arbetstagare, små och medelstora företag och ungdomar har fallit offer för begränsar sig alla, från kommissionen till rådet, till att komma med förslag om incitament för företag i den privata sektorn. Är det inte så att det under alla dessa år har varit den så kallade fria marknadens dogmatism och den ambitiösa Lissabonstrategin som har burit skulden för den akuta arbetslösheten, den ökade fattigdomen och undersysselsättningen? Vad har vi uppnått under alla dessa år genom att inrikta oss på att utrusta oss, och vad har vi uppnått med den strategiska inriktningen på internationella bestämmelser, som behålls i den föreslagna budgeten? Om den befintliga modellen är ett misslyckande, varför inte föreslå djärva sociala förändringar?

Avslutningsvis vill jag uppmärksamma er på problemet med saknade personer på Cypern efter den turkiska invasionen och händelserna under perioden 1963–1967, som ledde till att ön delades. Vi välkomnar att Europaparlamentet återigen har antagit ett anslag på 3 miljoner euro till kommittén för saknade personer på Cypern. Detta berör både turkcyprioter och grekcyprioter. Jag måste emellertid betona att Turkiet måste gå med på att de saknade personernas öde klaras upp på ett systematiskt och engagerat sätt och lämna ut alla upplysningar som är klassificerade som militärhemligheter.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Fru talman! Här i parlamentet företräder jag den befolkning som proportionellt sett betalar det högsta nettobidraget av skattebetalarnas pengar till Europeiska unionen. Varje flamländare ger ett nettobidrag på cirka 290 euro per år för att garantera EU-institutionernas fungerande. Vi flamländare är nummer ett bland de europeiska skattebetalarna.

Därför anser jag att det är särskilt oacceptabelt att man så tidigt som i de första punkterna i detta betänkande pekar ut människor som vågar ställa frågor – berättigade frågor – om storleken på EU:s bidrag och de egentliga fördelarna med många av EU:s utgifter. Det är allt annat än sant att skattebetalarnas pengar används effektivare på EU-nivå än på de nivåer som finns närmare skattebetalarna; det är snarare tvärtom.

Att EU:s administrativa koloss fortfarande utvidgas på det här sättet är också oacceptabelt enligt min åsikt, särskilt nu när furstliga löner och ersättningar betalas ut till alla dessa EU-institutioner. För att inte nämna EU-bidragen, till exempel 1 miljard euro per år till icke-statliga organisationer, för vilka knappt några effektivitetskriterier gäller.

Alla EU-medlemsstater ställs inför enorma finansiella ansträngningar och besparingar. Vi borde kunna förvänta oss mycket större ansträngningar från EU:s sida, men uppenbarligen tycker vi att vi står ett steg över vanliga människor. Detta är ännu ett missat tillfälle för Europaparlamentet och för EU.

  Reimer Böge (PPE). – (DE) Fru talman! Med tanke på vad Frank Vanhecke sade vill jag nog påstå att det här är en låg försäkringspremie för de flamländska EU medborgarna, eftersom EU garanterar fred, frihet, välstånd och förhoppningsvis också respekt och tolerans för alla inom Europeiska unionen.

Vi debatterar 2011 års budget i en tid då vi håller på att stärka de offentliga finanserna. Även om strukturen på EU:s budget självfallet inte alls kan jämföras med de nationella budgetarnas struktur måste även vi vara återhållsamma, och vi måste prata om vilka områden vi ska satsa på inför framtiden. Det är verkligen en balansgång. Om kommissionen och rådet vägrar att göra den planerade översikten och revisionen innebär det att Lissabonfördragets budgetaspekter kommer att träda i kraft senare än beräknat. I en tid som präglas av globalisering och Europeiska unionens ekonomiska och politiska överlevnad är det här inget adekvat svar på frågor som rör framtiden. Under förlikningen hoppas jag att vi till slut får möjlighet att prata förnuftigt med varandra på lika villkor om mervärde och subsidiaritet, om positiva och negativa prioriteringar och samtidigt om de brådskande politiska behoven.

Utöver detta måste vi också diskutera anpassningen av det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin. Vi måste tillsammans komma fram till ett förfarande för hur vi i framtiden ska diskutera och besluta om fleråriga budgetramar. Större flexibilitet krävs kring punkterna 21 och 23 i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin. Dessutom, om kommissionen ursäktar, om det i ert dokument slås fast att utnyttjandet av EU:s budget till stabilitetsmekanismen är ett innovativt sätt att använda EU:s budget, så skulle jag vilja påstå att det i princip innebär ett svek mot parlamentet. Det är också något vi måste jobba hårt med.

Slutligen har jag en mycket viktig kommentar till rådet. Ni klagar på att vi har gjort nedskärningar när det gäller Iter. Det vi vill ha är dock en tillförlitlig flerårig lösning för Iter, så ni ska inte klaga över de aktuella nedskärningarna när ledningsorganisationen för Iter är så dålig. Först och främst måste detta redas ut, och sedan kan vi hitta en lämplig lösning, men ingen lösning som är uppdelad i små delar och fördelad över tre år.

  Eider Gardiazábal Rubial (S&D). – (ES) Fru talman! Vi inför ny politik, vi accepterar nya utmaningar och vi gör utfästelser till tredjeland, men när sanningens ögonblick kommer vill ni inte finansiera detta med nya pengar.

Det verkar som om instruktionerna från rådet och kommissionen är att måna om de nya prioriteringarna och ta bort de gamla. Vi tar avstånd från den här inställningen. Jag tror dessutom att det bara finns två förklaringar: antingen så saknas ansvar för de beslut som faktiskt har fattats, eller så kan man tro att det finns en antieuropeisk inställning som är mer eller mindre dold.

För dem som tillhör den första kategorin vill jag säga att när man åtar sig något så måste man fullfölja det. Vi kan därför inte fullt ut tillgodose de senaste behoven och samtidigt glömma de som uppenbarligen inte är lika nya.

Och dem som har som enda mål att minska Europeiska unionens budget skulle jag vilja uppmana att tänka en gång till. Jag vet att vissa personer gör detta för att de inte tror på den europeiska integrationen. Det finns faktiskt en del personer som inte gillar tanken på att bygga något gemensamt, vilket vi tyvärr har sett inom parlamentet. De vill hellre arbeta på egen hand, utan att behöva tänka på sina grannar. I dagsläget är dessa dock i minoritet.

I vilket fall som helst måste förlikningskommittén fatta ett beslut, och vi är överens om de grundläggande frågorna. Vi vill också finansiera den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter). Frågan är bara hur. Ska vi finansiera de nya prioriteringarna genom att stryka de tidigare, som rådet och kommissionen vill att vi ska göra, eller ska vi göra det på rätt sätt?

Vi nådde en överenskommelse och fick fram 1,8 miljarder euro till den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Varför måste vi nu minska ramprogrammet för forskning för att finansiera Iter? Vi måste vara konsekventa.

Vi kan inte lägga fram strategin Europa 2020 under stort ståhej, en strategi vars mål är hållbar tillväxt ur ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende och som ska få oss att nå dit vi inte nådde med Lissabonstrategin, och sen direkt börja minska till exempel forskningsanslagen för att finansiera annan forskning. De motiverar detta med att vi befinner oss i en tid av nedskärningar.

Men saken är den att de skär i budgeten varje år och att den nuvarande budgetramen antogs 2005 när vi hade ett ekonomiskt uppsving! Anledningen till att vi bråkar om några hundra miljoner euro är att de saknade ambitioner 2005 och att vi befinner oss mitt i en kris.

De ska inte tala om för oss att medlemsstaternas statskassor står på ruinens brant på grund av de insatser vi begär. Jag vill bara påpeka att vi pratar om en budgetåtgärd som motsvarar 0,003 procent av unionens BNI. Jag tycker att det är något man kan acceptera.

  Riikka Manner (ALDE). – (FI) Fru talman, herr kommissionsledamot! Under arbetet med att utarbeta den här budgeten har vi från flera håll hört att Europeiska unionen måste dra åt svångremmen med tanke på det ekonomiska läget. Men vi kan inte nöja oss med en recessionsbudget som innebär att vi måste backa i fråga om våra gemensamma åtaganden och eventuellt också våra internationella åtaganden.

Det som är särskilt oroande med rådets neddragningar är att de bland annat är inriktade på forskning och utveckling, precis som föregående talare just nämnde. Bara för att medlemsstaterna är inriktade på ekonomisk tillväxt och mindre statsskulder har vi inte rätt att kasta bort våra prioriteringar. Medan stormen rasar måste vi kunna ha en mer bestämd syn på framtiden. I till exempel mitt eget land Finland har detta visat sig vara en fungerande metod.

I Lissabonmålen nämns 3 procent av BNP som mål för forskning och utveckling. För närvarande ligger det på omkring 1,9 procent inom EU som helhet. En ökning på 1 procent skulle enligt beräkningar kunna skapa upp till flera miljoner arbetstillfällen. Vi har alltså goda skäl att försöka nå det här viktiga och ambitiösa målet.

Som jag ser det så visar budgeten för 2011, som läggs framför omröstning imorgon, att budgetutskottet anser att det är viktigt att vi också i framtiden försöker skapa tillväxt genom regionerna. Det är därför som rådets nedskärningar i den regionala utvecklingen är helt ohållbara. Jag hoppas att även rådet inser vikten av regionalpolitik och dess starka koppling till strategin Europa 2020.

  Hynek Fajmon (ECR). – (CS) Jag har tre kommentarer som rör utarbetandet av EU:s budget för nästa år. Som jag ser det så måste vi vidta följande åtgärder. För det första måste Europaparlamentet ta hänsyn till den faktiska ekonomiska situationen i medlemsstaterna – det faktum att ekonomin i de flesta av Europeiska unionens medlemsstater antingen dalar eller stagnerar, och att den bara växer i några få länder. Detta måste vi ha i åtanke, och vi kan därför inte begära att EU:s utgifter ska öka i ett läge då resurserna är knappa. För det andra måste Europaparlamentet hålla på traditionen att balansera EU:s budget. Det är bra att vi har balanserade budgetar, och vi inte behöver skuldsätta oss som nästan alla medlemsstater. För det tredje bör Europaparlamentet diskutera budgeten på ett sådant sätt att vi kan gå vidare och anta den som vanligt under sista sammanträdet före jul. Att det råder säkerhet kring den godkända budgeten är viktigt för den ekonomiska stabiliteten i Europa, och vi bör kunna ge den vårt stöd.

  Giovanni La Via (PPE). – (IT) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först skulle jag vilja tacka Sidonia Elżbieta Jędrzejewska och övriga ledamöter för ett utomordentligt arbete under de senaste månaderna, vilket har gjort det möjligt att få fram en ståndpunkt kring budgeten för 2011 – först kommissionens budget och imorgon parlamentets.

Jag anser att utgångspunkten för en budgetåtgärd inom EU måste vara tanken om europeiskt mervärde som, precis som ni vet, innebär att EU:s utgifter måste generera tydliga och synbara fördelar för unionen och dess medborgare. I det avseendet bör det betonas att införandet av ny politik och förstärkning av befogenheter som redan har erkänts i unionen, till exempel effekter till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft, har gjort att det är mer uppenbart än någonsin att det behövs en adekvat budget.

Jag är därför övertygad om att EU:s budget måste vara tillräckligt stor för att nå sådana resultat som annars inte skulle kunna uppnås genom andra utgifter på nationell eller lokal nivå. Det är särskilt viktigt i kristider som dessa, när medlemsstaterna är upptagna med den svåra uppgiften att hålla kostnaderna i schack och balansera sina egna budgetar, och när budgetutskottet tydligt har visat att det bedriver en omsorgsfull och ansvarstagande politik genom att för första gången på 20 år hålla sig inom gränserna för den fleråriga budgetramen.

Parlamentet har beslutat att i många avseenden följa kommissionens ursprungliga ståndpunkt samtidigt som man också vidtar åtgärder för ett flertal höjningar för att finansiera de egna prioriteringarna som har föreslagits sedan mars 2010, till exempel ungdomsfrågor, rörlighet, forskning och innovation. Parlamentet har därför strukit de neddragningar som rådet har föreslagit och som många gånger var godtyckliga och till och med avsåg centrala budgetposter, vilket var fallet med avslutandet av räkenskaper under budgetrubrik 2, vilket bevisar att förslaget inte har lämnats utifrån något tydligt och väl genomtänkt politiskt beslut.

Jag anser också att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken måste hållas kvar på nuvarande nivå, särskilt med tanke på nästa översyn av jordbrukspolitiken som ska ske efter 2013 och som kommer att kräva en adekvat finansieringsnivå i linje med det belopp som fastställs i den nuvarande budgeten.

  Edit Herczog (S&D). – (EN) Fru talman! Jag vet inte vad som hände, men jag vill gärna säga något som föredragande för utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE). Jag ställer gärna S&D-gruppens tid till förfogande eftersom det är mycket sällsynt att europeiska socialister, ITRE-utskottet och budgetutskottet är helt överens. Så jag kan tala för vilken som helst av dessa instanser. Vi är redan helt överens.

När det gäller kapitel 1a och 5 om förvaltning av forskning och utveckling är vi alla överens om att det är oacceptabelt att jämföra den nedskärning som rådet införde med kommissionens förslag. Nedskärningar är helt enkelt inte acceptabla på områden som ekonomisk återhämtning och stimulans, politik som rör företagare och små- och medelstora företag inom den digitala agendan, innovationspolitik, FoU-politik, rymdpolitik och projekt som Iter.

Budgeten måste vara förenlig med alla de fina orden i vårt fördrag och i vår politik, som Europa 2020, den stora Innovationsunionen, digital tillgång för alla, nästa generations nät och så vidare.

Våra ord måste stämma överens med de siffror som står i budgeten. Och budgeten måste ligga i linje med utmaningarna i den globala världen på 2000-talet.

Vi kan stoppa Europa, men vi kan inte stoppa världen från att utvecklas, och i vårt utskott är vi därför helt överens om att först och främst begära att budgeten ska ändras tillbaka till kommissionens förslag – vilket i sig är en kompromiss eftersom vi skulle ha behövts mer – och sedan hitta ytterligare resurser för den nya politiken i Lissabonfördraget, nämligen rymdpolitiken och Iter.

Vi måste gå vidare. Vi är i förlikningsförfarandet inställda på att hitta bästa möjliga kompromiss för Europas medborgare som lever på 2000-talet.

  Gerben-Jan Gerbrandy (ALDE). – (NL) Fru talman! Mitt parti ser inget behov av en högre budget för 2011 än för 2010. Det behövs inte. Men vi vill att de offentliga medlen ska användas mycket smartare, på ett sätt som ger europeiskt mervärde.

Det har rådet tyvärr inte gjort. Det har tvärtom hållit fast vid just de områden som inte ligger i framtiden – jordbruk och sammanhållning – och sparar in på områden som kunskap, innovation, hållbarhet och energi: exakt de investeringar som kommer att vara avgörande för vår konkurrenskraft i framtiden. Det förvånar mig därför att inte mindre än sju parlamentsledamöter röstade mot rådets gemensamma ståndpunkt.

Som ni alla vet är budgeten huggen i sten, och vi i parlamentet har i princip ingen möjlighet att flytta runt saker och ting mellan budgetkapitlen. Detta har även rådet klagat över. Det är också beklagligt att revideringen av den nuvarande budgetramen blev klar först i dag, vilket gör det för sent att införa den flexibiliteten. Detta innebär, såvitt jag kan se, att parlamentet inte har något val. Vi måste öka de nödvändiga investeringarna i kunskap, innovation, hållbarhet och energi, vilket skulle leda till en större budget, men rådet ger oss inget val.

Till sist måste vi få egna resurser eftersom det är enda sättet att få rådet att ändra uppfattning.

  Konrad Szymański (ECR). – (PL) Vi talar om den nya budgeten för Europeiska unionen i samband med krisen i de offentliga finanserna i många medlemsstater och i samband med mycket allvarliga nedskärningar i nationella budgetar, så är det inte konstigt att vi också försöker göra nedskärningar i unionens budget. Jag vill bara påminna er om att det starkaste och mest effektiva instrumentet vi har mot krisen är den gemensamma marknaden. Vi kan få en hållbar gemensam marknad mycket snabbare om vi använder investeringar i sammanhållningspolitik och med strukturella investeringar. Försök därför inte att skära ned på sådana områden som inte har att göra med vare sig socialpolitik eller pengaslöseri, utan satsa på investeringar som hjälper oss att utnyttja alla fördelarna med en gemensam marknad, en marknad som vi utökade 2004 och 2007.

En annan sak. Vi talar i dag om den nya budgeten inom ramen för byggandet av diplomatiska institutioner. Förvänta er inte att parlamentsledamöterna från Centraleuropa förbehållslöst kommer att stödja ökade utgifter för utrikestjänsten när deras intressen och deras länder inte kommer att vara jämlikt representerade i de nya institutionerna.

  Ingeborg Gräßle (PPE). – (DE) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I budgeten för 2011 handlar det i första hand om den allmänna opinionen i medlemsstaterna, och det kan vi tacka rådet för – det har ni gjort bra. Ni presenterade en siffra på minus 2,77 procent, men det är rent nonsens för nationella regeringar som inte är förtrogna med detta. Ni har med andra ord skurit ned i de poster där det redan fanns för mycket pengar, och sedan blir Europaparlamentet, som godtroget försöker ta bort dessa nedskärningar, så att säga boven i dramat och får skulden. Det är ju ganska smart, men alldeles för genomskinligt för att ni ska lyckas. Som ledamot i budgetkontrollutskottet ser jag inga tecken på att rådet är intresserat av en EU-budget som är bättre på lång sikt. Var är vår gemensamma övervakning, och var är vår gemensamma budgetkontroll? Det fungerar inte, i varje fall inte när det gäller rådet.

Jag skulle vilja föreslå – och här vädjar jag till mina kolleger, för imorgon handlar det också om reserver – att vi förbättrar våra kontrollmekanismer. För mig handlar det framför allt om den administrativa budgeten, helt enkelt för den alltid får mycket uppmärksamhet också i medlemsstaterna. Sedan 2007 har vi haft kontroll av personalen på det administrativa området och samordningsområdet. Vi måste fortsätta med den här kontrollen. Vi har skapat en reserv för detta igen. Kommissionen har 100 officiella generaldirektörstjänster – 100 sedan i somras. Enligt kommissionens egna riktlinjer ska de bara vara 87. En annan reserv är avsedd för att kräva att kommissionen går tillbaka till sin egen siffra 87 generaldirektörstjänster. Vi har sagt att vi behöver bättre övervakning av genomförandet av EU-lagstiftningen i medlemsstaterna, eftersom efterlevnad av lagen är en hörnsten i Europeiska unionen. Till detta finns också en reserv. Vi måste ställa oss frågan vad som händer med generaldirektoratet för utveckling när utrikestjänsten inrättas och vad som händer med Byrån för samarbete EuropeAid? Där sitter det många personer, och om vi inte aktar oss sitter det i delegationerna lika många personer från kommissionen som från utrikestjänsten. Hittills har vi bara sett en effektivitetsökning i utrikestjänsten med en procent där målet är tio procent. Detta skulle också vara en tacksam gemensam arbetsuppgift som jag varmt inbjuder rådet att ta itu med.

  Jens Geier (S&D). – (DE) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot! Jag tror att vi alla är överens om, även damerna och herrarna i de EU-skeptiska och EU-fientliga delarna av parlamentet, att EU genomför många viktiga uppgifter och att genomförandet av dessa uppgifter ger ett europeiskt mervärde, för nationalstaterna kan vare sig genomföra dem eller se till att dessa pengar når fram till de slutliga stödmottagarna. Det senare scenariot beror i synnerhet på att medlemsstaterna inte skulle investera besparingar, utan istället använda dem för att minska skulderna, till skillnad från Europas budget som i hög grad är till för investeringar. Så om vi vill nå de mål vi sätter upp här varje vecka behöver vi en ambitiös budget, och det betyder inte mindre pengar utan i stället mer pengar i framtiden. I detta sammanhang är det viktigt att betona att de nationella budgetarna och EU:s budget kompletterar varandra.

Rådet och medlemsstaterna verkar tro att de pengar som kommer in till den europeiska budgeten mer eller mindre försvinner i ett stort svart hål. Det stämmer ju inte. De investeras i mål som vi tidigare har kommit överens om här. Precis som Reimer Böge föreslår behöver vi därför göra en kritisk analys av finansieringsprogrammet på medellång sikt. Detta kan naturligtvis vara ett sätt att visa att rådet inte kan säga ”ja” till Lissabonfördraget samtidigt som det lägger fram ett eller annat projekt för finansiering och sedan säger: några pengar till genomförande får ni inte. Om det inte fungerar kommer vi bli att tvungna att stryka budgetposter som parlamentet inte ser som någon prioritet.

Vi kommer att föra den här diskussionen gång på gång så länge EU inte har tillräckligt med egna medel. Vad som inte bara är viktigt utan absolut nödvändigt är att de egna resurserna inte blir någon ytterligare börda för normalinkomsttagare. Som socialdemokrat är jag för införandet av skatt på finansiella transaktioner eftersom det i allmänhet inte påverkar normalinkomsttagare och bidrar till att bromsa finansmarknaden. Vi är av den bestämda uppfattningen att de som har utlöst denna makalösa kris som vi alla måste betala för från våra offentliga budgetar i våra egna medlemsstater ska uppmanas att kompensera för dessa förluster.

  Oldřich Vlasák (ECR). – (CS) Alla förvaltningsnivåer måste spara, till att börja med de lokala myndigheterna. Samtliga europeiska regeringar, utan undantag, tvingas minska de offentliga utgifterna. Detta gäller inte bara den omdiskuterade situationen i Grekland, som har lyckats minska sitt budgetunderskott med 46 procent under första halvåret i år, utan också Tjeckien, Tyskland, Irland och alla andra. Förresten säger kommissionen själv ofta till medlemsstaterna: ”Få ordning på era offentliga finanser snabbt!”

Under en ihållande ekonomisk kris tycker jag därför att det är helt orimligt att kommissionen återigen har föreslagit en ökning av den europeiska budgeten för 2011. Även Europa måste ju spara. Av förklarliga skäl har vi inte kommit överens om var vi ska spara. Jag tycker inte att vi ska spara på regionalpolitiken utan istället på den europeiska administrationen, marknadsföringskostnader och kostnader för Brysselbyråkratin som uppgår till nästan sju procent. Det är administrativa kostnader som traditionellt orsakar störst oenighet, och här skiljer sig tyvärr min uppfattning från majoritetens här i parlamentet.

  Véronique Mathieu (PPE). – (FR) Fru talman! För att agera enligt parlamentets beslut förra veckan att inte bevilja Europeiska polisakademin (Cepol) ansvarsfrihet för budgeten för 2008 kommer parlamentet nu att förstärka sin ståndpunkt genom att frysa en del av Cepols budget.

Vi ska sträva efter att den reserv som har föreslagits av budgetutskottet når sitt mål. Med andra ord ska vi sträva efter att en del av Cepols budget släpps fri beroende på vilka svar organet ger på vår begäran om krav på ansvarsfrihet. Vår omröstning på onsdag ger därmed parlamentet ett ytterligare verktyg att tvinga akademin att bevisa sin tillförlitlighet.

Här vill jag poängtera ökningen med 610 procent under perioden 2000–2010 i ytterligare bidrag till decentraliserade organ. Bidragen har alltså ökat från 95 till 579 miljoner euro, trots att personalstyrkan vid dessa organ bara ökade med cirka 271 procent. Under 2000 hade organen 1 219 anställda jämfört med 4 794 i dag.

Medan Europa står inför budgetåtstramningar på nationell nivå måste en rationalisering av dessa organ ske när det gäller befogenheter, deras effektivitet och ansvarsområden ska bedömas och parlamentet måste lägga fram förslag. Frågan är i dag om Cepol ska fortsätta att existera under nuvarande förhållanden.

Som politiker måste vi sätta upp europeiska regler så att de medel som har anslagits för gemenskapsorganen används så effektivt som möjligt.

  Roberto Gualtieri (S&D). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det är mycket viktigt att det här budgetförfarandet blir framgångsrikt, inte bara för att det är den första budgeten inom ramen för Lissabonfördraget med ett nytt förfarande och nya funktioner för Europeiska unionen, utan också för att det sker i en tid som är mycket avgörande för Europas framtid, som har drabbats av en svår kris.

I en kris tror många regeringar på en modell för ekonomisk styrning som helt och hållet grundar sig på stabilitetsmekanismer, vilket innebär nedskärningar i de nationella budgetarna och kanske också i den europeiska budgeten. Vi tror däremot att en starkare europeisk budget som stöder sig på egna resurser och en skatt på finansiella transaktioner är en nödvändig förutsättning för effektiv ekonomisk styrning i Europa och för större disciplin i de nationella budgetarna. Vi måste därför bestämma vilken väg vi ska gå, och därför är de ändringar som rådets ordförande har ansett opassande faktiskt mycket viktiga.

Men den största oenigheten är naturligtvis siffrorna. Här vill jag uppmana rådet att bestämma sig. Det kan inte strikt vilja hålla sig till marginalerna och samtidigt förvänta sig att parlamentet inte ska genomdriva sina egna prioriteringar. Här är Lissabonfördraget mycket tydligt: Rådet är dominerande när det gäller utgifternas kvantitet, medan parlamentet har sista ordet när det gäller utgifternas kvalitet. Med tanke på rubrik 4 är vi inte emot att ökad finansiering av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) eller av instrumentet för samarbete med industriländer (ICI+), men det får inte ske på bekostnad av våra prioriteringar: först Palestina och sedan utvecklingssamarbetet.

Rådet har därför tre alternativ att välja mellan: att acceptera parlamentets prioriteringar, gå med på en revidering av marginaler eller acceptera större flexibilitet i budgeten, både när det gäller storlek och innehåll, med vetskapen att parlamentet står enat för att försvara sina privilegier och prioriteringar.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE). – (PT) Fru talman, herr minister, herr kommissionsledamot! Den ekonomiska återhämtningen i Europa kan bara uppnås genom en ambitiös budget som förstärker nyckelområden som utbildning, ungdomar samt vetenskaplig forskning och innovation.

Jag är nöjd med parlamentets budgetförslag för 2011 som vi diskuterar här i dag eftersom det innehåller just dessa prioriteringar, vilket jag gratulerar föredraganden till. För första gången är parlamentet på samma linje som rådet i dessa frågor. Det är den första budgeten efter Lissabonfördraget. Med anledning av detta och den kris som har drabbat Europa är det viktigt att förlikningsförfarandet lyckas.

Det är av högsta vikt att EU får en budget med utrymme för prioriterade områden och för de nya befogenheterna i samband med fördraget, som energi-, rymd- och utrikespolitik. Det är viktigt att kämpa för våra övertygelser och för en budget som är visionär i dessa kristider. Parlamentets förslag återspeglar den ambitionen. Det är bara genom att förstärka områden som forskning och innovation och genom att bidra till ekonomisk tillväxt och till fler och bättre arbetstillfällen som vi kan göra Europa till en mer attraktiv plats där man kan bo och arbeta.

  Estelle Grelier (S&D). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! I debatten i dag har vi återigen visat att vi är överens om en sak: Ju mer Europa utvidgas, ju större blir de utövade befogenheterna, ju mer visar det sina ambitioner och ju mindre resurser har det att förverkliga dem. Alla håller med om denna diagnos, men vi är tydligen inte överens om vad vi behöver för att befria oss från detta ekonomiska dödläge. Det som var kortsiktigt har varat längre, och unionens budget har blivit fast i nationella bidrag som utgör nästan 75 procent av dess resurser.

Om vi i dag bestämde oss för att höja utgiftstaket till den övre gräns som tillåts i fördragen skulle det innebära en tilläggsavgift på mer än 5 miljarder för länder som Frankrike och Tyskland. Samtliga här är överens om att det är omöjligt. Det är inte fråga om att öka disciplinen eftersom det är folket och främst de fattigaste som får ta konsekvenserna av denna nationella åtstramningspolitik.

Med tanke på att det är den finansiella sektorn som bär största skulden för krisen och explosionen i de offentliga skulderna föreslår gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet att en post med ”egna resurser” ska skapas och finansieras av skatter på finansiella transaktioner. Detta förslag förkastades i budgetutskottet av högern, vilka kanske kan kompensera för det imorgon och agera enligt de många uttalanden de har gjort i medier till förmån för denna åtgärd.

Det är lite mer än två år sedan Lehman Brothers’ kollaps, och parlamentet får inte missa en historisk möjlighet att lägga grunderna till en ny utvecklingsmodell som grundar sig på mer varaktiga resurser och speciellt sådana som är mer rättvisa när det gäller omfördelning av välstånd och solidaritet.

Eftersom det är den första budgeten som vi röstar om inom ramen för Lissabonfördraget skulle det innebära en tydlig politisk signal från parlamentet som inte låter nöja sig med att använda sin nya medbeslutandebefogenhet för att klara fattigdomen, dvs. att välja vem som ska få gå utan kläder. Att från och med imorgon ge oss själva möjlighet att öka storleken på unionens budget är att ge oss själva möjlighet att genomföra ambitiös ekonomisk återhämtning, forskning samt industri- och sysselsättningspolitik. Låt oss inte missa denna möjlighet som de europeiska medborgarna förväntar sig av oss, inte minst de finansiella aktörerna.

  Georgios Stavrakakis (S&D). – (EL) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi är alla överens om att under den nuvarande ekonomiska krisen har den aktuella fleråriga budgetramen vid upprepade tillfällen visat sig vara otillräcklig när det gäller finansiering av flera viktiga politiska prioriteringar. Förhandlingarna om 2011 års budget förs under en särskilt svår tid. Å ena sidan utövar flera medlemsstater påtryckningar för nedskärningar på grund av den ekonomiska krisen, å andra sidan finns det redan betydande brister i viktiga budgetsektorer som tillväxt, sysselsättning och yttre förbindelser. Den ekonomiska och sociala krisen har drabbat hela Europa, och det enda möjliga svaret är därför ett europeiskt svar, via en gemenskapsbudget som har alla nödvändiga medel till sitt förfogande.

Det är därför vi socialister lagt fram förslag om en mer ambitiös inställning än den rådet visar när det gäller åtaganden, särskilt för sysselsättning, innovation och forskning. Åtaganden är ett uttryck för EU:s politiska ambitionsnivå. Dess budget är en budget som stöder investeringar. Den kan inte ses som en börda på de nationella budgetarna, tvärtom utgör den ett mervärde till medlemsstaternas budgetar. Den är ett uttryck för solidaritet mellan medlemsstaterna, särskilt i kristider då EU:s budget kan spela en avgörande roll i kampen mot den ekonomiska situationen i hela EU, i synnerhet i de medlemsstater som står inför de största svårigheterna.

  Vladimír Maňka (S&D). – (SK) Jag är chef för en regional myndighet i mitt eget land. Som ett resultat av den ekonomiska krisen har vi 25 procent mindre i den regionala budgeten än förra året. Vi bör därför inte förvånas över de röster från regionerna som talar om behovet av att också minska EU:s budget.

Men vi är alla säkert medvetna om att finansieringen av många politikområden är billigare och mer effektiv om vi undviker en splittring av våra styrkor och om vi finansierar dem från en gemensam EU-budget, och inte från medlemsstaternas budgetar. Detta är de resurser vi söker. Lissabonfördraget påverkar arbetet i flera europeiska institutioner. Redan i förhandlingarna om budgetförfarandet för 2010 kom vi överens om att vi företrädesvis skulle använda reserven i rubrik 5 för finansiering av de kostnader som följer av Lissabonfördraget.

Som huvudföredragande för Europeiska unionens budget för 2010 för de övriga institutionerna bad jag rådet i trepartsmötena den 30 juni att ta ställning till ändringsbudgeten om konsekvenserna av Lissabonfördraget för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och för Regionkommittén. Rådet har hittills inte lyckats ta ställning till denna budget. Detta tillvägagångssätt skapar allvarliga problem i fråga om att uppfylla de roller som institutionerna ansvarar för. Lösningen, som tyvärr ligger långt fram i tiden, skulle kunna vara att se över de finansiella instrumenten, eftersom det tillvägagångssätt som gäller för budgeten också måste gälla för ändringsbudgetar.

  Andreas Schwab, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (DE) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, herr Lewandowski! Jag har under denna valperiod varit föredragande för utskottet för ekonomi och valutafrågor med avseende på budgeten, och jag kan säga er att jag inte kan förstå en del inlägg som jag just har hört fullt ut.

Som ledamöter av Europaparlamentet anser vi oss naturligtvis vara solidariska i förhållande till medlemsstaterna, som tvingas klara och tillkännage betydande steg bakåt i sina budgetar. Vi är naturligtvis också beredda att följa denna svåra väg med att tillkännage dessa beslut. Men om ni exempelvis tittar på budgeten för de nya europeiska organen kommer ni att upptäcka att man inte kan göra besparingar utan att vi tvärtom har ytterligare utgifter att hantera.

När det gäller den andra punkten om EU-statistiken har rådet i åratal och i viss utsträckning försökt att lägga den åt sidan och undvika den. I dag kan vi se att det hade varit en god investering att lägga mer pengar på EU-statistiken.

Jag säger inte att man enbart ska klandra er. Men jag anser att vi under de närmaste veckorna behöver ha en debatt med genomgång av de olika ämnesspecifika punkterna utan att fästa vikt vid besparingarnas procentenheter i Europa, för i slutändan måste det vara vår målsättning att Europas folk tillsammans drar nytta av medlemsstaternas och EU:s gemensamma budgetpolitik. Vi avvaktar era förslag i detta avseende.

  Giovanni Collino (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Parlamentet förbereder sig för att rösta om den första budgeten i den nya eran under Lissabonfördraget. Detta kraftfulla instrument som fördraget har ställt till vårt förfogande sammanfaller med den värsta ekonomiska situation som Europa har skådat sedan 1929. Vi måste se till att denna svåra ekonomiska kris inte förvandlas till en ännu värre politisk kris.

Om trepartsmötet inte varit framgångsrikt och de tillgängliga beloppen i budgeten för 2011 vore 2010 års belopp uppdelat i tolftedelar, skulle fördelningen och driften av strukturfonderna bli ganska komplicerad, och inrättandet av Europeiska utrikestjänsten skulle ha äventyrats. Allt detta borde ge oss en tankeställare.

Vi välkomnar det viktiga arbete som utförts av föredraganden Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, som vi kan tacka inte minst för hennes strävan att fokusera EU:s resurser på ungdomsfrågor, forskning och innovation. Vi får emellertid aldrig glömma hur viktigt det är för oss att först och främst statuera exempel med en sund, disciplinerad förvaltning av våra finanser och att i möjligaste mån undvika slöseri och kanske även strukturella överlappningar, som våra medborgare inte skulle förstå och som definitivt inte skulle gynna det framtida Europa.

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Fru talman! Enligt betänkandet bör EU-budgeten på intet sätt uppfattas som en börda på nationella budgetar. För länder som Storbritannien som tvingas utstå nedskärningar i utgifterna på hemmaplan skulle all ökning av EU:s budget vara olämplig, än mindre den ursprungliga föreslagna ökningen på 5,9 procent. En sänkning eller frysning av penningvärdet skulle förmodligen vara lämpligare.

Storbritannien har fått en dubbel dos av det beska pillret. Vi har sett vår korrigering minska med en tredjedel bara under det senaste året, vilket gör oss till en ännu större nettobidragsgivare än tidigare. Det har sagts att medan EU har varit en nettobidragsgivare så har de nya medlemsländerna varit nettomottagare, vilket deras folk naturligtvis inte kan klandras för. Mot bakgrund av detta uppenbara faktum, vore det inte vansinne att fortsätta med utvidgningen och omfatta ännu fattigare – och onekligen betungande – länder som Turkiet, som inte ens i vår vildaste fantasi är europeiskt?

  Milan Zver (PPE). - (SL) Jag förstår att budgeten måste antas, och jag har förståelse för argumentet att den inte får vara uppblåst och att den måste vara rimlig. Men vad jag inte förstår är varför rådet vid denna tidpunkt, efter ratificeringen av Lissabonfördraget, inte har ansträngt sig mer för att samordna budgeten, dvs. budgetposterna, med parlamentet.

Jag kan också förstå att nedskärningar måste göras i vissa delar av vår gemensamma politik, men jag förstår inte varför i synnerhet utbildning och rörlighet måste bli offer för nedskärningar i det som kallas mjuk politik.

Som ni vet inleddes Erasmusprogrammet 1987, då 3 000 studenter deltog i programmet. År 2012 kommer dock antalet att ha stigit till 3 miljoner, och för 2020 planerar vi cirka 15 miljoner utbytesmöjligheter för studenter.

Rörligheten ger oss möjlighet att stärka den europeiska dimensionen och i sin tur förbättra kvaliteten på utbildningssystemen och på kunskap i allmänhet.

Så hur kan vi nå de viktiga mål vi satte i Europa 2020-strategin och samtidigt minska finansieringen på dessa områden?

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Bara ett kort svar till Marta Andreasen, Lucas Hartong, Bastiaan Belder, Frank Vanhecke, Hynek Fajmon, Oldřich Vlasák och Andrew Henry William Brons – den senare i opposition till parlamentets ståndpunkt om budgeten och kommissionens förslag.

Nittiosex procent av den måttliga ökningen för 2011 är koncentrerad till det område som befrämjar tillväxt och sysselsättning. Detta är räkningar som ska betalas, en slags rättslig skyldighet. Dessutom fyller den luckan i investeringar, en brist på kreditmarknaden på nationell nivå där investeringar är det första som skärs ned på. Därför anser jag att det finns ett mervärde i dessa mycket blygsamma höjningar och i det ansvar som tas, med tanke på att projektet ligger 4 miljarder euro under det tak som beslutades under 2005–2006 för 2011.

Vad man bör känna till är att 6 procent av totalsumman är administrativa utgifter i en budget som motsvarar 1 procent av BNP. Det betyder att 94 procent delas ut till mottagarna. Det bör vara känt när vi diskuterar framtiden för EU:s budget.

Jag uppmanar budgetmyndighetens båda grenar att närma sig de kommande veckorna när vi går till förlikning, och bevisa att Lissabonfördraget är ett kompromissmaskineri.

  Melchior Wathelet, rådets ordförande. – (FR) Fru talman! Det är omöjligt att besvara alla de frågor som har ställts till rådet. Jag kommer bara att upprepa ett visst antal principer som jag hade tänkt ta upp här i debatten när vi presenterade rådets budget. Det bör än en gång framhållas att samtliga anslag som antogs av rådet grundar sig på genomförandet av budgeten för 2010, och att det under alla rubriker har vidtagits åtgärder för ett antal ändringar genom ändringsskrivelser inom ramen för genomförandet av budgeten 2011.

Vi lever i svåra tider där budgetars tillväxt är begränsad, och, vilket ni känner till, ökningen med 2,91 procent som man enades om i rådet godkändes av en mycket liten majoritet. Utrymmet för ytterligare eller andra typer av majoritet är praktiskt taget obefintligt. Vi bör därför under året kunna hålla möjligheten öppen för att utveckla budgeten genom ändringsskrivelser, i samband med dess genomförande.

Rubrik 1b har ofta nämnts. Jag vill påminna er om att rådet åtog sig i ett uttalande att se till att utvecklingen av genomförandet av budgetrubrik 1b utvärderades, och det är därför vi vill hålla fast vid detta och bevittna denna verklighet och dess genomförande.

Som jag sade i min inledning kommer emellertid inte debatten om budgeten 2011 enbart att vara knuten till 2011 års budget i sig. De andra inslagen som är knutna till budgeten kommer att bli föremål för debatt. Vi kommer att ha en diskussion om budgetöversynen. Självklart kommer alla frågor som tas upp i budgetöversynen, och särskilt de om egna resurser, att stå i centrum för de diskussioner som vi måste ha tillsammans. Frågan om flexibilitet är exempelvis en annan punkt inom budgetöversynen som vi måste diskutera.

Genom att säkerställa denna globala debatt hoppas jag att vi kan visa att 2011 års budget, på grundval av detta nya Lissabonförfarande, kommer att bli en framgång. Jag vill bara påminna er om att om vi misslyckas med att nå en överenskommelse om 2011 års budget kommer utsikterna för ytterligare utgifter för 2011 att bli ännu mindre och kommer inte att kunna matcha det som rådet nu föreslår. Vi bör vara väl medvetna om allt detta för att garantera att budgeten för 2011, som är den första som antas i enlighet med Lissabonförfarandet, blir en framgång som vi tillsammans ska åstadkomma.

  Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, föredragande. – (PL) Jag skulle vilja betona något som kan sammanfatta det som har sagts av dem som utförligt har talat om ämnen inom områden där de är specialister. Framför allt är behandlingen av 2011 års budget, en budget som parlamentet kommer att anta i morgon, en mycket disciplinerad behandling. För första gången på många år föreslår inte parlamentet något mer än det som planerades så långt tillbaka som 2006 i den fleråriga budgetramen. Det bör betonas att detta är en ganska exceptionell situation och ett tecken på vår disciplin som parlament. Vi förstår också rådets tvivel. Jag skulle vilja betona att EU:s budget inte är en budget av samma slag som de nationella budgetarna. Det är en budget som är inriktad på investeringar, och det är ett verktyg mot krisen. Det är värt att dra nytta av det tillfälle som detta innebär. Jag vill också påpeka att jag som huvudföredragande självklart hoppas på att vi genom samarbete kommer att kunna anta 2011 års budget på ett framgångsrikt och effektivt sätt, så att vi kan genomföra unionens politik från början av januari, i enlighet med vad som beslutades 2006 och i enlighet med vårt arbete under hela detta år.

Rådet bör ta del av de frågor som vi har betonat ytterligare i vår behandling av budgeten. Det är tveksamt om vi bör lägga till nya roller och nya ambitioner om det inte finns en beredskap att ingå nya ekonomiska förpliktelser. När det gäller rådet så vädjar jag till dess ordförande, som är närvarande i dag, att rådet ska notera parlamentets goda vilja i samband med vår behandling. Jag hoppas att rådet under det belgiska ordförandeskapet kommer att få större stöd för kommissionens ursprungliga idé när det gäller budgeten för 2011 och dess förslag. Det som allt detta handlar om, och det som parlamentet föreslår, har inte bara åstadkommits som genom ett trollslag utan är resultatet av våra tidigare arbeten. Jag tror också att mycket av rådets skepsis i själva verket är resultatet av att rådet antog sin version i ett skriftligt förfarande, eftersom det är mycket lättare att vara negativ i skrift än i en muntlig diskussion. Jag hoppas på en öppen och direkt dialog som gör det möjligt för oss att anta en rimlig och förnuftig budget för 2011.

  Helga Trüpel, föredragande. – (DE) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka alla i parlamentet som har bidragit till debatten, och jag vill än en gång tacka mina kolleger i budgetutskottet för deras kompromissvilja som – för parlamentets budget och för de övriga institutionernas budget – gjorde det möjligt för oss att enas om en mycket ansvarsfull linje mellan de nya finansieringsbehov som vi fått genom Lissabonfördraget tillsammans med nya behörigheter, och en målinriktad självbehärskning. Jag vill än en gång påpeka att jag anser att vi gjorde rätt i att visa vår vilja att sätta våra utgifter under lupp, men vi ska naturligtvis med stor självsäkerhet be om det vi behöver för att möta våra nya krav och kämpa för det, så att vi också har den nödvändiga finansieringen. Jag skulle vilja lägga till ett politiskt budskap, om jag får. Efter morgondagens omröstning kommer vi att befinna oss i början av en treveckorsperiod för samråd med rådet, då vi förhoppningsvis kommer fram till en överenskommelse.

Det är givetvis första gången som vi har haft detta nya förfarande efter Lissabonfördragets ikraftträdande, men jag tror att vi alla – ända ner till de verkliga EU-fientliga fraktionerna och skeptikerna – än en gång och med tanke på all kritik, även specifikt målinriktad kritik, måste ha klart för oss att Europeiska unionen gör oss starkare. Var och en av oss och alla medlemsstaterna drar nytta av att vi har Europeiska unionen, särskilt med tanke på de ändrade utmaningarna på global nivå. Alla vet att varje enskild medlemsstat skulle vara svagare på egen hand mot bakgrund av den globala situationen. Det måste vara vår gemensamma utgångspunkt, och därför är det är rätt att kämpa för mer resurser i EU och att vi tillsammans mycket noga överväger vilka de stora finansiella behoven är, och hur vi kan göra vår budget mer hållbar, social och framtidsinriktad.

Jag hoppas att vi som parlament med denna inställning kan nå en överenskommelse med rådet, och att det också gynnar EU-medborgarna.

  László Surján, föredragande. – (HU) Jag skulle vilja överlämna en banan till alla dem som burit bördan av detta arbete. Först och främst till våra huvudföredragande och de projektansvariga för 2011 års budget, men jag skulle också ge en banan med kärlek till rådet, i hopp om att själva ätandet skulle ge både tillfredsställelse och glädje samt en lämplig kompromissvilja, så att vi äntligen kan avsluta denna bananfråga. Janusz Lewandowski förtjänar också en stor vacker banan för att ha lagt fram en budget för 2011 som kommer mycket närmare parlamentets sätt att tänka. Det var ingen slump att vi tillbringade fem år tillsammans. Tack, herr kommissionsledamot! De talare som har gett en mycket tydlig översikt över parlamentets ståndpunkt förtjänar också vår tacksamhet. Detta var inte en helt enhällig ståndpunkt, men där fanns en huvudströmning. Vi vill ha en bättre och effektivare budget, så att vi inte behöver spendera flera månader eller ett halvt års tvistande på frågor som huruvida vi har råd att spendera 75 miljoner euro på att kompensera bananproducerande länder.

Jag anser att kärnan av vår debatt är att enligt vår uppfattning, såsom anges i 2010 års budget, är EU:s budget ett medel för att hantera krisen, och inte någon slags orsak till krisen. Det är där vi bör vara överens, och jag ber rådet att notera det underförstådda löftet här. Det betyder att parlamentet avser att samarbeta med kommissionen för att uppmana medlemsstaterna till mer produktivt arbete. Detta arbete bör vara inriktat på att uppnå målen samt öka produktionen och antalet arbetstillfällen. Om så skulle bli fallet kommer det att vara värt att hålla EU:s budget på en lämplig nivå. Tack för er uppmärksamhet. Njut av era bananer!

  Göran Färm (S&D). – (EN) Fru talman! Jag skulle vilja påpeka ett problem med fördelningen av talartiden i denna debatt. Edit Herczog påpekade att utskottet för industrifrågor, forskning och energi inte fick någon talartid. Anledningen till detta är att de lagt fram sina förslag till budgeten i en annan form, i stället för att lägga fram ett formellt yttrande. Det är orimligt att detta ska leda till att utskottet straffas, för att man valt ett effektivare sätt att arbeta än att lägga fram ett formellt yttrande.

Det har också rått viss förvirring mellan debattens två delar – denna 2011-debatt och den kommande budgetöversynen. Som ni kanske har noterat var fyra av de fem sista talarna i föregående debatt från S&D-gruppen. I kommande debatt kommer vi bara att ha en talare från S&D-gruppen, men jag tror ett halvt dussin talare från PPE-gruppen. Det har skett någon slags förväxling mellan sekretariatet, talmannen och de politiska grupperna. Jag vet inte vem som gjorde fel – kanske var det vi – men låt oss bara ta en titt på detta inför framtiden, så att vi kan ha en mer rimlig fördelning av talartiden i dessa debatter.

  Talmannen. – Tack för dina anmärkningar. Vi har gjort allt för att kontrollera läget när det gäller utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE), och det fanns inget formellt yttrande, men naturligtvis kommer din synpunkt att noteras. När det gäller talartiden är det helt klart en fråga för de politiska grupperna att reda ut och fördela.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningarna kommer att äga rum på onsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. – (RO) Budgetförfarandet för 2011 har inletts med ett nedslående förslag från kommissionen. Föredraganden Sidonia Elżbieta Jędrzejewska lovade oss emellertid att hon skulle vara ambitiös och kämpa för att uppnå en budget som kommer att värna om parlamentets politiska prioriteringar, särskilt strategier inriktade på ungdom.

Rådet har nu lagt fram sin ståndpunkt som visar på dess totala brist på ambition – eller rättare sagt dess populistiska hållning – som å ena sidan presenterar ambitiösa strategier såsom Europa 2020, men som å andra sidan vägrar att anslå tillräckliga medel för att säkerställa denna strategis möjlighet att förverkligas.

Vi har dock att göra med parlamentets ståndpunkt i dag. Vi ser här hur också den saknar en långtgående vision för 2011 års budget. Vi befinner oss visserligen i en lågkonjunktur. Vi kan dock inte komma ur den med ett mediokert förslag utan med fantasi, politiskt mod och genom att förse oss med medel för att åstadkomma en verklig förändring.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) EU:s effektivitet är helt beroende av dess budget. Jag stöder dessa förslag till 2011 års budget, eftersom de viktiga politiska områdena och de enskilda yttrandena har beaktats. Det måste stå klart att EU inte kommer att kunna fullgöra sina omfattande uppgifter i framtiden med mindre ekonomiska resurser. Som företrädare för jordbrukarna är jag absolut emot att pengar tas från jordbruket. Finansiella återvinningar bör användas för att ge våra jordbrukare planeringstrygghet i stället för att omfördela dem till andra politikområden. För närvarande ska medel tas från jordbruket och användas för att finansiera kärnforskningsprojektet Iter. Detta exempel visar att finansieringen av stora forskningsprojekt är beroende av återvinningar från andra områden, vars storlek är svår att avgöra i förväg. Det borde inte vara så att inga långsiktiga och genomtänkta planer görs för finansieringen av den europeiska forskningen. Jordbrukspolitiken har också långsiktiga överväganden och planer, och denna typ av säkerhet är något vi måste föra vidare till jordbruksföretagen. Som den svagaste länken inom livsmedelskedjan behöver jordbruken tryggheten att kunna göra upp planer för att kunna existera. För att stärka jordbrukets konkurrenskraft i EU är det nödvändigt med öronmärkning av de ekonomiska resurser som krävs för detta. Investeringar i jordbruksforskning och grön teknik är en investering i framtiden, och de kommer att skapa nya arbetstillfällen.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Skolfruktsprogrammet, som startades i början av läsåret 2009, är ett särskilt europeiskt initiativ, och dess positiva och direkta resultat för våra medborgare måste uppmärksammas.

Att stödja finansiering för detta program är ett effektivt sätt för oss att investera i unga européers hälsa. Ökningen av fetma bland barn i Europa är alarmerande. Trots ökningen av levnadskostnaderna bör frukt förbli en basvara i barnens kost inom hela EU. Att förbättra näringsvärdet i kosten ger också skydd mot hjärt-kärlsjukdomar, cancer och diabetes.

Det europeiska skolfruktsprogrammet exemplifierar ett Europa som är nära sina medborgare och bemöter deras dagliga utmaningar, och jag önskar att det får ett långt liv.