Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 19 oktober 2010 - Strasbourg

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

(Sammanträdet öppnades kl. 9.05.)

2. Delegerade akter (artikel 87a i arbetsordningen): se protokollet

3. Inkomna dokument: se protokollet

4. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (tillkännagivande av ingivna resolutionsförslag): se protokollet

5. Budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget med avseende på den europeiska avdelningen för yttre åtgärder - Förslag till ändringsbudget nr 6/2010: Avsnitt II – Europeiska rådet och rådet, Avsnitt III - Kommissionen, Avsnitt X - Europeiska avdelningen för yttre åtgärder - Ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i dessa gemenskaper (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Ingeborg Gräßle och Crescenzio Rivellini, för budgetkontrollutskottet, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget med avseende på den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (KOM(2010)0085 – C7-0086/2010 – 2010/0054(COD)) (A7-0263/2010),

– betänkandet av Bernhard Rapkay, för utskottet för rättsliga frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda vid Europeiska gemenskaperna (KOM(2010)0309 – C7-0146/2010 – 2010/0171(COD)) (A7-0288/2010), och

– betänkandet av Roberto Gualtieri och László Surján, för budgetutskottet, om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 6/2010 för budgetåret 2010, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet, avsnitt III – Kommissionen, avsnitt X – Europeiska utrikestjänsten (13475/2010 – C7-0262/2010 – 2010/2094(BUD)) (A7-0283/2010).

Kära kolleger! Jag vill påpeka att ett antal av våra framstående gäster från kommissionen och rådet för närvarande sitter fast i en trafikstockning, men att de är på väg och bör vara här om några minuter.

Vi ska slutföra den sista fasen av ett fascinerande rättsligt och interinstitutionellt äventyr: ett fyrpartssamtal om upprättande av en ambitiös, effektiv, ansvarig och framsynt europeisk avdelning för yttre åtgärder (EEAS).

I dag ska vi diskutera de lagtexter som rör tjänsteföreskrifterna, budgetförordningen och ändringsbudgeten. Vi kommer att rösta om dessa texter i morgon. De är ett positivt resultat av en månads intensiva förhandlingar mellan EU-institutionerna, som har samarbetat för att nå ett gemensamt mål: se till att Europeiska unionens röst blir hörd och respekteras på världsscenen. Vi i Europaparlamentet tog vårt ansvar på mycket stort allvar. Vi ansåg att unionens intressen och metoder måste dominera vid yttre åtgärder, liksom på andra områden.

Vi ser fram emot slutdebatten i dag. Vi ser ännu mer fram emot lanseringen av EEAS den 1 december 2010, bara ett år efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget.

  Ingeborg Gräßle, föredragande. – (DE) Herr talman, herr Chastel, fru Ashton, herr Šefčovič, kommissionsledamot Lewandowski, mina damer och herrar! Jag för min del kan knappt bärga mig tills denna avdelning inleder sitt arbete, och jag hoppas att den kommer att nå internationell framgång, vilket är syftet med dess upprättande.

Institutionerna har visat att de kan hantera utmaningar. Parlamentet var en del av lösningen. Vi fattade snabba beslut – vissa kanske fattades lite väl snabbt. Denna utrikestjänst är okänt territorium – terra incognita – och bryter med vissa av de tidigare grunderna för budgetlagstiftning och personallagstiftning. Det kommer att medföra stora utmaningar på lång sikt. För mig, som är ledamot i budgetutskottet och i budgetkontrollutskottet, är den hybrida karaktär som kännetecknar denna tjänst fortfarande ett bekymmer, inte bara när det gäller effektiviteten, utan också när det gäller förmågan att kontrollera den. I det gemensamma Rivellini–Gräßlebetänkandet försöker vi ta itu med dessa problem. Vi har försökt finna bästa möjliga lösning för utrikestjänsten, för parlamentet och för skattebetalarna. Vi har förklarat förfaranden och tilldelat ansvar. Vi har stärkt parlamentets inflytande i samband med uppgifter på det utrikespolitiska området, vi har ökat öppenheten med hjälp av tydliga rapporteringskrav och vi har ökat ansvarsskyldigheten. Vi har klargjort för EU:s ambassadörer att de har en nyckelroll i fråga om att skydda Europeiska unionens ekonomiska intressen, och det är väldigt viktigt att deras egen avdelning också klargör detta för dem. Vi har skapat synergier genom en gemensam användning av redovisningssystemet, och vi garanterar kommissionens internrevisor befogenhet att övervaka hur de medel som behövs för att kunna genomföra arbetet effektivt har anslagits. Europeiska utvecklingsfonden och dess integrering i budgeten står fortfarande på dagordningen, liksom ansvarsfrihet för rådet.

Jag vill tacka alla som har gjort detta resultat möjligt: de medföredragande och skuggföredragande som är medundertecknare av kompromissen. Jag vill också uppriktigt tacka förhandlingsparterna från det belgiska ordförandeskapet. De har gjort ett bra jobb.

Det som återstår nu är den viktiga uppgift som utrikestjänsten har. Det finns inga besparingar genom effektivisering i sikte som ett resultat av sammanslagningen. Man räknade med besparingar på 10 procent, vilket inte är mycket, men man är långt ifrån att uppfylla den siffran när det gäller chefsbefattningar. Alla viskar om en ”mexikansk armé”. Hur professionell kan en tjänst vara om den inte ens vet exakt vilka uppgifter den har? Möjligheterna att definiera uppgifterna i närmare detalj har ännu inte tagits tillvara, och det är väldigt viktigt att återkomma till detta mycket snart. Stor vikt bör också fästas vid sammanslutningen av personalen. Den förmånsbehandling som diplomater från medlemsstaterna har fått hittills är oroande. Om vissa ståndpunkter tillkännages flera gånger och den gamla koloniala världskartan plockas fram igen kommer det att krävas mycket allvarliga diskussioner om denna tjänst. Vi borde garantera avdelningen ett kritiskt stöd och budgetkontrollutskottets vaksamma öga. Jag önskar den all den framgång som Europa behöver i världen.

  Crescenzio Rivellini, föredragande. – (IT) Herr talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Enligt min uppfattning har det gjorts ett utmärkt arbete med den budgetförordning som är tillämplig på den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) eller, mer precist, med de grundläggande principer och standarder som styr unionens budget för denna nya diplomatiska tjänst. EEAS, som upprättades med Lissabonfördraget, kommer att omfatta medlemmar av rådet, ledamöter av kommissionen och de nationella diplomatiska tjänsterna, som kommer att företräda Europeiska unionen i alla utrikespolitiska frågor.

I sin ursprungliga struktur drogs EEAS fortfarande med en rad missförhållanden som kom av dess komplicerade, decentraliserade struktur, med världsomfattande konsekvenser. Framför allt förblev ansvarsskyldigheten hos de finansiella aktörer som uppmanats att förvalta budgetar på hundratals miljoner euro otydlig, vilket sannolikt skulle bidra till en ökning av bedrägerier och korruption, till nackdel för unionens budget.

Trots att Lissabonfördraget innebär en stor utvidgning av parlamentets befogenheter och att parlamentet är den enda institution som företräder Europas medborgare monopoliserades debatten om ett inrättande av nya EEAS av kommissionen och rådet, som gjorde allt de kunde för att strukturera enheten efter mellanstatliga linjer, i motsats till unionens metod. Efter långa samråd med det belgiska ordförandeskapet och kommissionen nåddes en överenskommelse om att häva de inledande arrangemangen och förbättra parlamentets roll så att det, med rätta, skulle kunna vara delaktigt i centrum av den europeiska debatten.

Följande punkter är grundläggande. Kommissionen ska tillsammans med budgetförslaget översända ett arbetsdokument som uttömmande redogör för bl.a. alla administrativa utgifter och driftsutgifter i förbindelse med unionens yttre åtgärder, inbegripet medlemsstaternas utgifter för uppdrag inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. I artikel 1 anges alla Europeiska unionens institutioner. Ansvarsförteckningarna ska bifogas de årliga verksamhetsrapporter som sammanställts av kommissionens generaldirektorat. Delegationscheferna ska tillsammans med generaldirektörerna närvara vid sammanträdena för de behöriga parlamentutskotten. EEAS ska dela revisor och räkenskapsförare med Europeiska kommissionen. Detta arrangemang ska ses över 2013. Medlemsstaterna måste stödja unionen fullt ut när det gäller att eftersträva ansvarsskyldighet för tillfälligt anställda inom EU:s utrikestjänst.

Därefter måste vi diskutera några viktiga frågor som kommer att tas upp under treårsöversynen av budgetförordningen. De omfattar ansvarsfrihet för institutionerna och inbegripandet av Europeiska socialfonden i den allmänna budgeten. Resultatet av förhandlingarna har varit positivt, framför allt för parlamentet, i och med att dess centrala betydelse har stärkts betydligt. Det faktum att alla institutioner listas i förordningen – vilket innebär att det bara är en tidsfråga innan de andra institutionerna har ansvarsfrihet – är ett utmärkt resultat, liksom bestämmelsen att de två institutionerna ska ha gemensam revisor och räkenskapsförare. Jag är tacksam mot alla för det arbete som har uträttats.

  Bernhard Rapkay, föredragande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Och i ”damer och herrar” inkluderar jag dig, Catherine Ashton, Maroš Šefčovič, din enhet och rådets ordförandeskap, eftersom vi när allt kommer omkring upplevt ett kollegialt samarbete utan vilket vi säkerligen inte skulle ha uppnått det resultat som vi gjort.

Jag är nöjd med resultatet, åtminstone den del som jag ansvarade för och där jag hade grepp om helhetsbilden. Jag vill dock säga att det inte är särskilt överraskande, för det är ju inte så att vi inledde detta arbete alldeles nyligen. Det var en väldigt bra idé av parlamentets talman att redan på ett tidigt stadium regelbundet sammankalla alla föredragande för utbyte av idéer – redan vid tiden för Brok-, Verhofstadt- och Gualtieribetänkandena. Detta ledde till att det stod klart för relevanta personer vad som skulle behöva göras senare, och för dem som skulle utföra detta senare arbete stod det klart vad som redan hade uträttats i förberedande arbete. Av den anledningen var det huvudsakligen en fråga om att tillämpa de organisatoriska aspekter i tjänsteföreskrifterna som parlamentet och rådet hade enats om i samband med inrättandet av EU:s utrikestjänst på de särskilda behörighetsområden som dessa tjänsteföreskrifter täcker. När jag säger organisatoriska menar jag att organisering är politik och politik är organisering. Det är naturligtvis något som vi upptäckte vid upprepade tillfällen under de detaljerade förhandlingarna, för det stod redan då klart att en person kanske skulle kunna tolka något på ett sätt medan andra kunde tolka det annorlunda. Enligt min uppfattning ledde dock samarbetsandan till att vi fann mycket förnuftiga lösningar på sådana problem.

Vad behövde vi då i själva verket göra i fråga om politisk anpassning, och vad behövde vi fastställa i tjänsteföreskrifterna? För det första var vi tvungna att införliva lika behandling av de tre personalkomponenterna. Jag vill nämna detta eftersom fördraget anger att personalen inom EEAS ska bestå av tjänstemän från kommissionen, rådet och medlemsstaternas diplomatiska tjänster. I synnerhet den sista av dessa komponenter utgjorde något av ett problem, eftersom den var någonting nytt. Vi var tvungna att finna en lösning på den nästan antagonistiska motsättningen mellan unionens strategi och den mellanstatliga strategin. Det säger sig självt att rådet och medlemsstaterna har en mer mellanstatlig strategi, medan vi föredrar unionens strategi. Jag tror att jag kan säga att vi utarbetade en lösning på detta tillsammans. I detta avseende kan vi alltså vara mycket nöjda.

Vad vi var tvungna att göra, och verkligen måste fortsätta med, är att ta hänsyn till könsfördelning och fördelningen i fråga om geografiskt ursprung. Vi vill ha en tjänst som är modern, däribland i fråga om jämställdhet mellan könen. Det gläder mig att Catherine Ashton har försäkrat oss att hon kommer att göra ett personligt uttalande utöver vad vi har införlivat som obligatoriskt i tjänsteföreskrifterna, som kommer att utgöra en del av hela paketet. Det visar redan på stora framsteg när det gäller både jämställdhetsaspekten och aspekten geografisk balans.

Vi behöver lika rättigheter och skyldigheter, och det innefattar lojalitet – utan tvekan från alla tre komponenter – gentemot den höga representantens, för närvarande Catherine Ashtons, institution. I detta avseende har vi en del att göra när det gäller de diplomatiska tjänsternas vetorätt i samband med en eventuell utvidgning till anställningskontrakt för personal från de diplomatiska tjänsterna. Detta har vi emellertid också löst.

Det finns ett problem som inte bör underskattas. Vi kom överens om att detta problem inte ryms inom tjänsteföreskrifterna. Det handlar om att den nya europeiska diplomattjänsten också behöver en sorts separat identitet. Alla som arbetar där måste arbeta med samma målsättning, och därför är en gemensam utbildnings- och fortbildningsform också oerhört viktig. Det var särskilt viktigt för några av mina medförhandlare, och det kan jag förstå. Jag har precis sagt att vi inte lyckades med detta. Det framgick tydligt att det skulle vara omöjligt att införliva något sådant systematiskt i tjänsteföreskrifterna. I detta sammanhang måste jag dock återigen tacka den höga representanten, eftersom jag har underrättats om att hon också vill säga något om detta och att hon betraktar det som en stor skyldighet och nödvändighet, och också kommer att göra en åtagandeförklaring i detta avseende som, även om det inte ingår i tjänsteföreskrifterna, kommer att vara betryggande för oss och för dem som anser det vara särskilt viktigt om man ser till det framtida arbetet för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder.

Med tanke på allt detta har vi gjort ett väldigt bra jobb, och avdelningen kan nu inleda sitt arbete på ett hållbart sätt den 1 december.

  Roberto Gualtieri, föredragande. – (IT) Herr talman, fru Ashton, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Parlamentet stöder inrättandet av ett nytt budgetavsnitt för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) och bestämmelsen om tillkommande personalfonder. Detta beror på att parlamentet vill att EEAS ska inrättas, eftersom Europa är i desperat behov av den, men det betyder naturligtvis inte att man ger upp sin roll som budgetmyndighet i debatten om det organs natur som ska behandla krishantering och om prioriteringar inom personalpolitiken, vilket framgår av den reserv som vi upprättade i budgeten för 2011.

De förordningar som vi ska anta stärker resultaten av Madridöverenskommelsen och går i vissa fall längre, vilket jag vill tacka Bernhard Rapkay, Ingeborg Gräßle och Crescenzio Rivellini för. Jag måste också tacka Catherine Ashton och Paul Christophersen för deras beredvillighet och öppenhet i diskussionerna.

I tjänsteföreskrifterna föreskrivs samma rättigheter och skyldigheter för all personal vid EEAS, oberoende av ursprung, och den höga representanten är skyldig att se till att det råder en geografisk balans och en jämn könsfördelning. Dessa arrangemang kommer att vara bindande, och parlamentet kommer att se till att de efterlevs. Samtidigt kommer inga kvoter att tillämpas, eftersom sådana inte bara skulle vara svåra att genomföra utan också olämpliga. Budgetförordningen garanterar ett stabilt kontrollsystem och håller EEAS nära knuten till kommissionen.

Jag välkomnar de framsteg vi gjort genom att fastställa särskilda budgetposter för de centrala gemensamma säkerhets- och försvarspolitiska åtgärderna och som innebär ett enormt steg framåt för parlamentets förmåga att utöva kontroll över den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

I och med morgondagens omröstning kommer vi att få en EEAS som är starkare och mer gemensam och som granskas i större utsträckning av parlamentet. Vi kommer att vara stränga och krävande i denna granskning, men vi kommer samtidigt att genomföra den på ett ansvarsfullt sätt och i en konstruktiv anda, eftersom vi är fast beslutna att hjälpa den höga representanten med den kolossala uppgiften att förse Europa med en verklig utrikespolitik för att tjäna dess värden och intressen.

  László Surján, föredragande. – (HU) Herr talman! Det gläder mig att denna debatt äger rum med rådet och kommissionsledamöterna närvarande. När vi utarbetade budgeten för 2010 tog vi upp frågan om resurser för diplomattjänsten för yttre åtgärder. Svaret var att det inte fanns något behov av resurser i det avseendet, eftersom det skulle lösas genom en omfördelning av budgetresurserna. I egenskap av ledamöter av budgetutskottet trodde vi inte riktigt på detta. Sanningen ligger någonstans däremellan. Det gick mycket riktigt att finna en lösning på huvuddelen av kostnaderna genom att omfördela budgetresurserna, men med två ändringar har kostnaderna ökat med omkring 44 miljoner euro. Denna extra kostnad täcker i stora drag en fjärdedel av utgifterna, medan inrättandet av avdelningen fortfarande ligger på 10 procent, som vi har sett. De medel som jag hoppas kommer att avsättas i morgon skulle naturligtvis täcka en något längre period än den som de faktiskt används för. Detta genererar, eller kunde ha genererat, vissa uppgifter, t.ex. en ändring av beloppet. Enligt vår uppfattning är det emellertid ingen idé att genomföra en sådan. Det är mycket viktigare att inrätta denna tjänst så snart som möjligt och att den gör framsteg, för ett av Lissabonfördragets betydelsefulla budskap är att vi borde vara synliga på världsscenen.

Även om vi motsätter oss tidsödande åtgärder formulerar vi förväntningar, vilket redan har gjorts av tidigare föredragande. Vi anser att en geografisk balans är mycket viktig i samband med inrättande av tjänsten, men vi har inte inbegripit någon bindande bestämmelse om reserver, bland annat för att vi ville ge hela systemet stimulans. Vi skulle också vilja ha en garanti för att de medel som avsätts används på ett tidsproportionerligt och ekonomiskt sätt, eftersom det nu råder begränsningar på alla plan.

Slutligen vill vi se ett mycket tydligt samarbete med, och ett ömsesidigt stöd från, medlemsstaternas avdelningar för yttre åtgärder, för om dessa delar finns på plats kommer vissa uppgifter att kunna genomföras i länder där en viss medlemsstat inte är representerad men där vår europeiska tjänst finns. Detta skulle också vara kostnadseffektivt för de berörda medlemsstaterna och skulle naturligtvis förbättra samarbetsatmosfären. Jag hoppas att parlamentet kommer att stödja omfördelningen av budgetresurser i omröstningen.

  Knut Fleckenstein (S&D). – (DE) Herr talman! Jag vill bara avbryta debatten väldigt kort för att informera dig och mina kolleger om att tre terrorister stormade det tjeckiska parlamentet i går kväll och dödade flera säkerhetsvakter och tog gisslan. Terroristerna dödades också. Parlamentet bör tydligt fördöma detta terroristdåd, för terrorism kan aldrig rättfärdigas. Våra sympatier går till de anhöriga.

Jag ville kort nämna detta, i synnerhet med tanke på att vi kommer att diskutera norra Kaukasus igen denna vecka. Jag ber om ursäkt för avbrottet.

  Talmannen. – Jag vill tacka vår kollega, Knut Fleckenstein, för denna information. Vi fördömer naturligtvis, precis som du sade, alla terroristdåd. Detta fall är ett särskilt iögonfallande terroristdåd för oss, eftersom det genomfördes mot ett parlament. Vi instämmer helt med det du sade, och vi känner medlidande med offrens familjer och med de drabbade. Jag kommer att göra ett officiellt uttalande i denna sak. Jag hade inte informerats om detta förrän nu, men jag ska göra ett officiellt uttalande snarast. Tack så mycket, Knut Fleckenstein, för att du uppmärksammade oss på detta.

  Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Knut Fleckenstein för att han uppmärksammade oss på denna viktiga fråga. Kommissionen fördömer naturligtvis också alla terroristdåd, och jag är övertygad om att den reagerar därefter.

För att återgå till debatten vill jag tacka vår föredragande, Bernhard Rapkay, för det utmärkta arbete han uträttat med att lägga fram detta förslag för Europaparlamentet. Jag vill prisa det utmärkta samarbete som vi har haft under de senaste månaderna och veckorna i fråga om detta komplicerade ärende. Jag vill också gratulera skuggföredragandena och utskottet för rättsliga frågor och utskottet för utrikesfrågor, som har arbetat hårt och konstruktivt under hela processen. Sist men inte minst vill jag uttrycka min tacksamhet mot Cathy, hennes grupp och kommissionens enheter för deras enormt hårda arbete som, hoppas jag, kommer att leda till att EEAS inrättas inom kort.

Med denna veckas arbete kommer det komplicerade arbetet med att lägga en rättslig grund och en budgetgrund för EEAS att slutföras. Dessa bygger på och är helt i linje med hörnstenen i denna process – beslutet om EEAS. Jag hade förmånen att delta i diskussionen om att inrätta EEAS, och det var en ära för mig att få företräda kommissionen i det berömda fyrpartssamtalet i Madrid. Jag är ett direkt vittne till hur viktigt bidraget var från företrädarna för Europaparlamentet, Elmar Brok, Guy Verhofstadt och Roberto Gualtieri, för ett framgångsrikt slutförande av den mycket intensiva debatten om denna fråga. Enligt min uppfattning bidrog deras insats verkligen till att EEAS kommer att bli en mycket effektiv och ändamålsenlig europeisk diplomattjänst.

Samma sak kan sägas om arbetet av er föredragande, Bernhard Rapkay. Ändringarna i tjänsteföreskrifterna kan verka vara av rent administrativt slag, men så är det inte. De är avgörande när det gäller att göra det möjligt att få igång avdelningen och verkligen tjäna europeiska intressen. Kommissionen anser att det kompromisspaket som lagts fram av er föredragande, Bernhard Rapkay, är ett mycket gott resultat som kan stödjas fullt ut. Ändringen har enligt min uppfattning lett till en verklig förbättring av hela texten.

Jag vill belysa ett par av huvudaspekterna i förslaget. EEAS kommer, som ni vet, i inledningsfasen att bestå av de tre källor som nämns i fördraget, nämligen kommissionen, rådets generalsekretariat och nationella diplomater. Rådets och kommissionens relevanta tjänsteavdelningar kommer att flyttas till EEAS, samtidigt som de rättigheter som personalen på dessa avdelningar har kommer att garanteras fullt ut. Nationella diplomater kommer att kunna ansöka till lediga tjänster som publiceras. Det gläder mig att tjänstemän från andra institutioner, inbegripet Europaparlamentet, kommer att kunna ansöka till EEAS på lika villkor fr.o.m. den 1 juli 2013.

Fast anställda tjänstemän och nationella diplomater kommer att ha samma rättigheter och skyldigheter inom EEAS, och de obligatoriska bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna kommer att gälla för att deras oberoende och lojalitet mot Europeiska unionen ska garanteras. Nationella diplomater kommer att ha kontrakt på upp till högst tio år. Dessutom kommer medlemsstaterna att garantera att nationella diplomater omedelbart återfår sin ursprungliga tjänst efter tjänsteperioden i EU:s utrikestjänst.

Kompromissen omfattar också bestämmelser där ett starkt engagemang uttrycks för att nå en geografisk balans och en jämn könsfördelning inom EU:s utrikestjänst. Läget kommer att ses över 2013 med hjälp av en rapport av den höga representanten som ska läggas fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Jag vet att vissa av er hade önskat strängare bestämmelser i dessa förslag, medan andra motsatte sig dem starkt. Jag är övertygad om att ändringarna, som de lagts fram nu, är en balanserad lösning. Förhandlingarna i detta ärende har inte alltid gått smidigt. Den förberedande processen var ganska komplicerad, eftersom samråd krävdes med vår personalföreträdare, men hårt arbete och intensiva förhandlingar har gett resultat, och parlamentet nådde ett väldigt bra förhandlingsresultat.

Därför hoppas jag att Europaparlamentet kommer att anta dessa ändringsförslag i morgon. Jag vill avsluta med att uttrycka kommissionens starka engagemang för att garantera ett smidigt inrättande av EEAS och villigheten att ge allt nödvändigt stöd och all nödvändig hjälp till denna nya europeiska tjänst. Jag hoppas att omröstningen i Europaparlamentet i morgon kommer att bli historisk och leda till ett inrättande av EU:s utrikestjänst.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det som vi diskuterar nu är en uppmuntrande inledning på en lång dag, med många budgetdebatter. Lanseringen av EU:s utrikestjänst krävde att tjänsteföreskrifterna ändrades, men för första gången gjordes detta inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Det är anledningen till att parlamentet kommer att ändra rådets förordning i morgon.

Det gläder mig verkligen att vi lyckades nå ett avtal vid förra veckans trepartssamtal. Det är ett bevis på att vi kan leverera inom ramen för Lissabonfördraget. Det har också gjort det möjligt för oss att ge EU:s utrikestjänst en fast och läglig grund. Jag vill inte gå in för mycket på detaljer, men det möjliggör skapande av en särskild budgetavdelning, det säkrar en optimal ansvarsskyldighet för delegationscheferna och det möjliggör en översyn av avdelningens budget av en räkenskapsförare från kommissionen och en internrevisor. Det är detta som ska granskas.

Jag vill tacka föredragandena, Ingeborg Gräßle och Crescenzio Rivellini, för deras konstruktiva arbete och samarbetsvillighet.

Vad gäller ändringsbudget nr 6 hoppas jag att båda grenarna av budgetmyndigheten nu kan godkänna ändringsbudgeten utan ändringar. Det är också ett villkor för att EU:s utrikestjänst ska kunna börja verka inom kort.

Motiveringen för den första delen av nya AD-tjänster är att kunna hantera omedelbara nya uppgifter, men till 2013 siktar vi på att ha upprätthållit vårt åtagande att en tredjedel av AD-personalen ska ha kommit från medlemsstaternas diplomattjänster.

Därför uppmanar jag parlamentet att stödja den ändringsbudget som redan har antagits av rådet. Jag vill återigen uttrycka min tacksamhet mot föredragandena, László Surján och Roberto Gualtieri.

  Catherine Ashton, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/vice ordförande för kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill först och främst kort tacka föredragandena, Ingeborg Gräßle, Bernherd Rapkay och Roberto Gualtieri, så mycket för den enorma mängd arbete som de och många ledamöter av Europaparlamentet har lagt ned för att ta oss till den punkt där vi befinner oss denna förmiddag.

Jag vet att dessa förhandlingar stundtals har varit tuffa, och ni har varit tuffa förhandlare. Jag anser att vi nådde ett bra resultat, som verkligen speglar Lissabonfördraget i genomförandet, med parlamentet i en självständig och betydelsefull roll för framtiden.

Detta har varit en gemensam och samarbetsinriktad övning, och jag är oerhört tacksam mot er alla för det arbete som har utförts. Vad som enligt min uppfattning är viktigast är att vi har lagt grunden för tjänsten på ett sätt som innebär att parlamentet verkligen kommer att vara delaktigt i framtiden, och jag har gjort en utfästelse om öppenhet och om den strategi som jag vill följa i samarbete med parlamentet.

Jag har också klargjort att detta är en tjänst som måste spegla Europeiska unionens bredd och djup. Det är en tjänst som jag vill att alla parlamentsledamöter, alla medlemsstater och alla ledamöter av kommissionen ska vara väldigt stolta över. Jag vill att Europa ska speglas i den personal som vi har, i de ambassadörer som vi utser, i de människor som står i centrum. Ni kommer att få många tillfällen att se till att denna utfästelse görs gällande, i synnerhet i samband med översynen 2013.

Jag är också medveten om att vissa ledamöter har velat försäkra sig om att det finns ordentliga utbildningsmöjligheter och -kapacitet. Det finns en rättslig grund för detta, och jag vill försäkra parlamentet om att vi kommer att se till att de som har andra traditioner, andra källor, kommer att sammanföras för att utforma en sant europeisk tjänst som återigen kommer att spegla allt som har sagts under denna uppbyggningsprocess.

Jag vill särskilt tacka Eva Lichtenberger och Jacek Emil Saryusz-Wolski för det arbete de utfört i fråga om utbildning. Jag vet att det återstår mycket att diskutera, och jag ser fram emot att göra det med er och med andra under de kommande veckorna och månaderna, men ni har mitt fulla stöd när det gäller att se till att utbildning blir en del av hur vi går tillväga med uppbyggandet av denna tjänst. Jag säger detta i samband med den ekonomiska bakgrund och det klimat som denna tjänst inrättas mot, och jag ska göra allt för att tjänsten ska bli kostnadseffektiv.

Slutligen får vi härigenom möjlighet att uppnå vår målsättning och våra ambitioner i världen. Alla EU-medborgare påverkas av vad vi uträttar inom utrikespolitik, handel och utveckling och i kampen mot terrorism. Denna tjänst har framför allt inrättats för deras skull, och jag står inför företrädarna för Europas medborgare för att göra mitt åtagande, så att denna tjänst kan uppfylla era ambitioner.

  Olivier Chastel, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, fru Ashton, kommissionsledamöter, ärade ledamöter! Jag vill på rådets vägnar tacka parlamentets föredragande, som har ansträngt sig så i arbetet med de olika handlingar som krävs för att inrätta den europeiska avdelningen för yttre åtgärder: Ingeborg Gräßle och Crescenzio Rivellini för budgetförordningen, Bernhard Rapkay för tjänsteföreskrifterna och Roberto Gualtieri och László Surján för förslaget till ändringsbudget 2010.

Efter Madridöverenskommelsen och Europaparlamentets yttrande den 8 juli antog rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 26 juli, som ni vet, ett beslut där organisationen av EU:s utrikestjänst och dess funktion fastställdes. För att denna tjänst ska kunna inrättas ordentligt måste vi emellertid anta de tre instrument som jag precis nämnde.

Arbetet med dessa handlingar har varit intensivt, både för parlamentet och kommissionen, för den höga representanten och rådet, och alla har ansträngt sig för att nå en överenskommelse på kortast möjliga tid, inom ramen för de tidsfrister som angetts.

Nu kan vi alla, efter parlamentets omröstning här under denna session, fira och klappa oss själva på axeln för ett framgångsrikt arbete, tack vare de överenskommelser som nåtts om de olika handlingarna. Måndagen den 25 oktober kan rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) anta dessa instrument på politisk nivå. EU:s utrikestjänst kan därför inleda sin verksamhet den 1 december, som planerat.

Allt har egentligen redan sagts under förmiddagen av Catherine Ashton, kommissionsledamöterna och föredragandena. Jag för min del ska begränsa mig till att nämna den historiska karaktären hos denna händelse som, ett år efter att Lissabonfördraget trädde i kraft, förkroppsligar ett av dess mest betydelsefulla inslag. Både samstämmigheten hos och synligheten av unionens yttre åtgärder kommer att stärkas i betydande grad genom inrättandet av EU:s utrikestjänst.

Arbetet är naturligtvis inte färdigt. Detta är bara början och utmaningen motsvarar våra förväntningar, men jag är säker på att vi kan räkna med att den höga representanten, Catherine Ashton, kommer att möta den med energi och beslutsamhet. Jag önskar henne i alla fall stort lycka till med detta uppdrag.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka Europaparlamentet för dess engagemang och konstruktiva tillvägagångssätt, som var av avgörande betydelse i detta ärende.

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

  Jacek Saryusz-Wolski, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. – (EN) Herr talman! Mitt utskott, utskottet för utrikesfrågor, förklarade sig med överväldigande majoritet vara för en kraftfull EEAS.

”Kraftfull” innebär att vara föremål för demokratisk och parlamentarisk granskning och kontroll. ”Kraftfull” innebär communautaire – dvs. att företräda unionen med samtliga 27 medlemsstater och respektera den geografiska dimension och mångfald som råder i unionen i dag, inte den från i går. För ett halvår sedan var inte den geografiska balansen ett problem. Det är den i dag, och det kommer den att fortsätta vara, vilket framgår av punkt 7 i vår resolution och av artikel 6.6. Tvåhundra Europaparlamentsledamöter från de nya medlemsstaterna kommer också att hålla ögonen på detta. Det lades mycket större betoning på geografisk balans än vad som var fallet i det ursprungliga förslaget, men det är fortfarande inte tillräckligt. Matematiken stämmer inte alltid, och lagar och geografi kan inte röstas ned. Vi anser att kvinnor och män är likvärdiga, och inte att vissa är mer likvärdiga än andra. Detta gäller också för unionens utrikestjänst.

Vi ser fram emot Catherine Ashtons åtgärder för att undanröja den befintliga diskrimineringen av nya medlemsstater i vad som kommer att bli EEAS.

  Göran Färm, föredragande av yttrande från utskottet för utrikesfrågor. − Som utrikesutskottets föredragande när det gäller budgetförordningen har min utgångspunkt varit Madridöverenskommelsen, men också att den på några punkter behövde fördjupas. Det handlar om att skapa öppenhet och transparens i budgeten genom att få mer specificerade anslag, fram för allt när det gäller politiskt viktiga och budgetmässigt tunga uppdrag.

Det handlar om att trygga rätten till information om de totala kostnaderna, inklusive medlemsstaternas del. Det handlar om att trygga en tillfredsställande kontroll över hanteringen av delegerade befogenheter, så att vi inte tappar greppet om den här komplexa organisationen.

Detta gäller inte bara parlamentets inflytande, utan fram för allt handlar det om medborgarnas rätt till insyn över denna nya viktiga tjänst som unionen nu går in med.

Vi har lyckats bra med detta. Det har tagit tid. Vi har fått kämpa hårt med det, men därmed tror jag också att vi kan säga att vi har lagt en god grund för den nya utrikestjänstens möjligheter att stärka EU:s roll i världen, under full och god insyn för parlamentet och medborgarna, och det är viktigt.

  Filip Kaczmarek, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (PL) Yttrandet från utskottet för utveckling om tjänsteföreskrifterna antogs enhälligt. Utskottet för utveckling stöder de ändringsförslag som lagts fram i förslaget till betänkande av utskottet för rättsliga frågor, och i synnerhet de ändringsförslag som syftar till att garantera att rekryteringen av personal till den europeiska avdelningen för yttre åtgärder baseras på objektiva och öppna förfaranden som fastställs i tjänsteföreskrifterna och på anställningsvillkor för andra tjänstemän inom unionen. Dessutom förbättras kommissionens förslag av de ändringsförslag som lagts fram av huvudföredraganden, Bernhard Rapkay, som innebär ett införande av bestämmelser beträffande personalen inom den europeiska avdelningen för yttre åtgärder och som har införlivats i den politiska överenskommelsen. De rör framför allt jämställdhet mellan könen och en geografisk balans inom personalen samt en balans mellan personal från EU-institutionerna och sådan med en bakgrund inom nationella diplomatkårer. Jag hoppas att EU:s nya utrikestjänst kommer att uppskatta den självstyrande karaktären hos utvecklingssamarbetet och inte kommer att behandla denna fråga som en ”morot” – ett instrument för att driva utrikespolitik. Detta var det viktigaste målet med arbetet inom utskottet för utveckling.

  Véronique De Keyser, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (FR) Herr talman, fru Ashton! Min grupp vill, liksom många andra, se en viss balans inom personalen vid EU:s utrikestjänst när det gäller geografiskt ursprung och kön och mellan små och stora länder.

Då blir det emellertid återigen fråga om de mellanstatliga korstågen och kvoterna, och kandidaterna bör i slutändan ändå bedömas utifrån sina meriter. Vi är medvetna om att varken befintliga anställningskriterier eller val av personal främjar den nödvändiga balansen och att den, som du sade, inte kan uppnås utan ansträngning. Men trots att all obalans oroar vissa människor, till och med i vår ställning, det medger jag, vet vi att den riskerar att utnyttjas av personer som vill försvaga dig, Catherine Ashton, i stället för att stödja dig i de utmaningar som ligger framför dig, och vi vet att utmaningar väntar.

Det är anledningen till att min grupp, vi säger det rakt ut, stöder dig och har allt förtroende för dig. Vi måste ge dig instrumenten för att lyckas. Det är hög tid att EU:s utrikestjänst lanseras, men det stämmer att det lilla problemet med ansvarsfrihet kommer att uppstå om ni om två år kommer tillbaka till oss med ett stort problem med splittring inom personalen, och jag tänker både på er och på oss när jag säger att detta bör undvikas till varje pris. Lycka till!

  Kader Arif, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Nu är vi äntligen här, efter många månaders arbete, och ska lägga grunden till Europeiska unionens framtida avdelning för yttre åtgärder. Jag vill, liksom flera av mina kolleger, tacka föredragandena för den höga kvaliteten på deras arbete.

Eftersom vi delar visionen om att få se en verklig europeisk diplomattjänst som inte bara är en förlängning av diplomattjänsten i de 27 medlemsstaterna är budgetförordningen och tjänsteföreskrifterna, som vi kommer att diskutera i dag och rösta om i morgon, av stor betydelse. De måste ge oss redskap att möta en dubbel utmaning: att uppträda enat på den internationella arenan och att garantera konsekvens inom unionens hela externa politik.

Med detta i åtanke faller inte handelspolitiken inom ramen för den höga representantens befogenheter, men jag tvekar, i egenskap av före detta kommissionsledamot med ansvar för handel, inte ett ögonblick på att hon kan få till stånd den dialog som är nödvändig för att se till att handelspolitiken, enligt specifikationen i fördraget, iakttar målen med den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, i synnerhet en hållbar utveckling, utrotning av fattigdomen och skydd av mänskliga rättigheter.

Avslutningsvis vill jag betona att vår gemensamma politik kommer att mätas genom de budgetresurser som öronmärks för den. Vår förmåga att ge politisk kraft på den internationella arenan är beroende av dessa.

  Nadezhda Neynsky, föredragande för yttrandet från budgetutskottet. – (BG) Jag vill också gratulera Ingeborg Gräßle, Crescenzio Rivellini och Bernhard Rapkay till den enorma uppgift som de har slutfört.

Låt oss vara tydliga med att ett inrättande av en europeisk diplomattjänst är en invecklad politisk process som måste spegla en balans när det gäller medlemsstaternas intressen och representation, samtidigt som det ger tjänsten möjlighet att fungera effektivt och göra Europa till en central aktör på den internationella arenan.

Samtidigt beklagar jag att förslaget om geografisk balans, som fick majoritetsstöd i utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet och som också, vill jag påpeka, är i linje med Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2010, inte får tillräckligt utrymme i Rapkaybetänkandet.

Det är anledningen till att jag vänder mig till dig, Catherine Ashton, som kanske är den som har mest att vinna på hela Europeiska unionens motivation och energi. Jag vågar till och med tro att du kommer att finna ett sätt att se till att denna geografiska balans speglas i tillräcklig grad inom denna tjänst. Lycka till!

  Edit Herczog, föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet. – (HU) Jag välkomnar, på budgetkontrollutskottets vägnar, inrättandet av det nya organet, som är ett av de viktigaste praktiska införlivandena av Lissabonfördraget. Det nya organet behöver naturligtvis en budget. Till följd av den budgetrelaterade och ekonomiska ansvarsskyldigheten är det likväl minst lika viktigt att definiera och efterleva budgetprinciper och ekonomiska regler. Under de senaste åren har vårt utskott debatterat detta med generaldirektoratet för yttre förbindelser. Därför vill jag betona denna fråga särskilt. Det är mycket viktigt att upprätta lämpliga organisationsbestämmelser och verksamhetsregler. Man får inte glömma att överlappandet av uppgifter, funktioner och resurser måste undvikas och att alla alternativ måste övervägas för att en effektivitet i fråga om utgifter ska garanteras. En öppen och okomplicerad organisatorisk struktur och resursförvaltning är en garanti för att den nya organisationen ska fungera effektivt.

Personalen kommer att komma från tre ställen: EU-institutionerna, medlemsstaterna och mottagarlandets experter. Det är särskilt viktigt att detta organ, som omfattar medlemmar av EU-institutionerna och statligt anställda från medlemsstaterna, är helt jämställt i detta avseende. Därför anser vi att utbildning är viktigt, och det är väldigt viktigt att urvalsprincipen och -praktiken baseras på enhetliga processer och krav. Budgetutskottet kommer att kontrollera detta på årsbasis.

  Zigmantas Balčytis, föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet. – (LT) Jag vill tacka alla mina medföredragande, vars professionalism innebar att vi kunde nå en politisk överenskommelse mellan Europeiska unionens institutioner ganska snabbt och lägga starka grunder för inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Jag är övertygad om att EEAS’ arbete kommer att bli allt effektivare och bidra till att skapa en europeisk utrikes- och säkerhetspolitik på hög nivå och stärka Europeiska unionens roll på världsscenen. EEAS’ funktion måste uppfylla principerna om en effektiv och ändamålsenlig förvaltning. I år avsatte vi ytterligare 9,5 miljoner euro till EEAS, men det kommer att gå att uppskatta de faktiska kostnaderna efter det första driftåret, när en rapport om alla utgifter i samband med EEAS’ arbete kommer att läggas fram för Europaparlamentet. Europaparlamentet har också en ansvarsfull roll i fråga om EEAS’ funktion när det gäller att se till att EEAS’ pengar används effektivt och att den skatt som EU-medborgarna betalar skapar ett mervärde för unionens politik och folk.

  Tadeusz Zwiefka, för PPE-gruppen. – (PL) Jag är säker på att ingen i Europaparlamentet tvekar det minsta på betydelsen av den roll som EU:s utrikestjänst kommer att spela i unionens arbete. Vårt arbete under de senaste månaderna har varit inriktat på att se till att denna tjänst har en korrekt rättslig grund och lämpliga instrument för ett framtida effektivt arbete. Vi har arbetat under tidspress, och förhandlingarna har ofta varit svåra. Vi har nått en överenskommelse med rådet och kommissionen i många frågor, och jag hoppas att de kompromisser som har utarbetats kommer att ge ett positivt slutresultat. Utskottet för rättsliga frågor fick uppgiften att lägga fram ändringsförslag för tjänsteföreskrifterna, som är anpassade efter den nya tjänstens behov och som också garanterar oberoende och att dess arbete kommer att ha hög standard. Jag anser att de ändringsförslag som antogs i går kväll vid utskottet för rättsliga frågors sammanträde ger sådana garantier, men personligen tycker jag inte att de är helt tillfredsställande, i synnerhet inte när det gäller en fråga. Enligt min uppfattning kunde frågan om geografisk balans, som betonas så ofta, ha lösts på ett mycket bättre sätt. Jag välkomnar naturligtvis de förklaringar som gjorts av den höga representanten om att hon särskilt ska uppmärksamma garantin för att medborgare från alla medlemsstater är delaktiga i tjänsten, och jag välkomnar också bestämmelsen om att en rapport ska läggas fram 2013, där den höga representanten informerar om tjänstens arbete.

Unionens diplomati ska vara europeisk, och sanningen är att personalens medborgarskap inte borde spela någon särskild roll. Men vårt ursprung och våra rötter formar vår världsåskådning och påverkar vår uppfattning av världen runtomkring på ett betydande sätt. Det är ett faktum att vissa av unionens medlemsstater fortfarande är underrepresenterade i samtliga institutioner. Om Europa ska förenas i mångfalden måste denna mångfald få en chans att upprätthållas och uttryckas ordentligt. Detta är vad diskussionerna om geografisk balans handlade om och inte, som vissa personer felaktigt tror och uppfattar det, att garantera fasta kvoter för medlemsstater. Jag vill tacka föredragandena för ett gott samarbete, och jag hoppas att Catherine Ashton ska kunna utnyttja våra ansträngningar i sitt arbete.

  Hannes Swoboda, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag vill först och främst uppriktigt tacka föredragandena för det utmärkta arbete som de har uträttat och för de kompromisser som har nåtts. Det är naturligtvis inte alla som är nöjda än, och jag förstår också oron, i synnerhet i fråga om geografisk balans. Jag kan emellertid försäkra Jacek Emil Saryusz-Wolski om att vi alla – inte bara de nya ledamöterna i Europaparlamentet – måste se till att vi uppnår en bättre geografisk balans och att vi alla – inte bara kvinnorna – måste se till att vi uppnår en jämnare könsfördelning. Det är nödvändigt, och jag tar dessa löften på allvar. Vi kommer verkligen att utöva påtryckningar för att detta ska genomföras.

Det är framför allt en fråga om att tillhandahålla Europeiska unionen en gemensam tjänst av högsta kvalitet. Jag ser inga motsättningar i detta. Allt måste tvärtom reduceras till en gemensam nämnare, för nu är det dags att agera. Det är också dags att visa vårt engagemang för att Europeiska unionen ska verka på internationell nivå. I Iran har den höga representanten redan tagit över ledarrollen, och det är väldigt viktigt att vi uppnår positiva resultat i detta sammanhang. I Mellanöstern är det viktigt att vi inte enbart tillhandahåller medel, utan också engagerar oss, och detta bör vi göra för den aktuella frågans skull, inte bara för prestigen. Vad gäller Ryssland måste vi se till att vi uppnår en pragmatisk förbindelse, låt vara en förbindelse som baseras på värden, framför allt i våra gemensamma grannars intressen. Med Förenta staterna måste vi förhandla på lika villkor. Om det uppstår problem måste vi också ta upp dessa på ett öppet sätt så att vi kan enas med Förenta staterna i kampen mot terrorism och i omformandet av globaliseringen. Kina är en ny makt under utveckling och vi vill inte hindra dem, men vi motsätter oss en form av nationalism som utvecklar en viss grad av aggressivitet, framför allt i den regionen i Asien. Vi vill involvera Kina mer i det internationella samhället, däribland i de internationella institutionerna.

Detta är säkerligen också en av de viktigaste frågorna för den höga representanten att ta upp, nämligen att se till att vi, inom dessa nya internationella, multilaterala institutioner, också uppnår en lämplig ny reglering och ny distribution av inflytande och makt, där Europeiska unionen inte begränsas utan där det accepteras att det också finns nya globala aktörer. Alla dessa är enorma uppgifter för diplomattjänsten och sådana som den höga representanten behöver allt vårt stöd i. Det belgiska ordförandeskapet – med andra ord du, Olivier Chastel – har precis lovat att också ge den höga representanten det stöd hon behöver. Det är ett bra löfte, och gratulationerna är också bra, men jag hoppas att utrikesministrarna också medger att det inte är någon idé att spela ut en av oss mot den andra, utan att det bara finns ett alternativ, nämligen att utrikesministrarna, den höga representanten och vi i Europaparlamentet tillsammans ska klara av att företräda Europa på ett kraftfullt sätt inför omvärlden.

  Cecilia Wikström, för ALDE-gruppen. – Tillåt mig först att tacka för den goda samarbetsanda som har präglat oss alla under arbetet med denna mycket viktiga fråga.

Catherine Ashton står sannerligen inte inför någon enkel uppgift nu när vår gemensamma europeiska utrikestjänst ska inrättas. Men parlamentet har tillsammans med rådet och kommissionen lagt grunden för en effektiv representativ organisation som verkligen kommer att kunna företräda Europa och europeiska värden och intressen runt om i världen.

EU:s styrka är mångfald. Europeiska unionen utgörs av människor med olika bakgrund, kunskaper och erfarenheter. Genom att skapa en utrikestjänst som tar vara på kvinnor och män, rekryterade från alla våra medlemsstater, så tar vi vara på det som är Europas största styrka och tillgång. Det får samtidigt aldrig råda något som helst tvivel om att det är kunskap och meriter som avgör vid tillsättningen av tjänster i den nya utrikestjänsten.

Europaparlamentet har ett mycket vackert motto – Förenade i mångfalden. Det är ord som förpliktar och har en djup innebörd. Jag hoppas att utrikestjänsten under Catherine Ashton utvecklas till en genuint europeisk tjänst, som företräder medborgarna från alla våra medlemsstater, kvinnor som män. De som ska tjänstgöra i vår gemensamma utrikestjänst måste tydligt fostras in i att företräda hela unionen. Jag önskar Catherine Ashton lycka till med detta viktiga arbete av hela mitt hjärta!

  Franziska Katharina Brantner, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera alla inblandade till det sätt som vi utfört detta på och den situation vi befinner oss i i dag. Vi har räddat unionens prioriteringar i fråga om metod och utveckling. Vi har förstärkt den demokratiska kontrollen, i synnerhet vad gäller gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska linjer. Vi har lagt grunden till en fullständig tjänst som baseras på likställdhet och kåranda. Jag vill tacka Catherine Ashton för att hon tog upp utbildningsåtgärderna i fråga om jämställdhet mellan könen och geografisk balans bland sina proaktiva åtgärder. Jag vill tacka alla i Europaparlamentet, Catherine Ashton och ordförandeskapet.

Men har vi skapat en tjänst som är något mer än en 28:e nationell diplomattjänst? Vilket är mervärdet hos EU:s utrikestjänst?

Enligt min uppfattning är spelet fortfarande öppet. För det första kommer det att krävas en effektiv samordning på alla politiska områden. Det saknas fortfarande strukturer för att detta ska kunna genomföras.

För det andra måste vi förbättra krishanteringen och konfliktlösningen. Detta kan vara ett mervärde som Europeiska unionen ger. Det kommer att bero på införlivandet av den ”lämpliga strukturen” och på hur vi använder nya poster och poster som skapats genom synergier i rådet och kommissionen. Behöver vi fler ställföreträdande ambassadörer i linje med detta? Eller kommer det inte att vara din uppgift, Catherine Ashton, att skicka ett sms? Vi lever på 2000-talet. De tidigare diplomaternas roll hör hemma på 1800-talet. Borde vi inte föra en debatt om huruvida vi verkligen behöver dessa personer, och vad vi ska ha dem till?

Jag hoppas att tjänsteförteckningen och tjänstetillsättningarna kommer att spegla de utlovade prioriteringarna och göra att tjänsten verkligen medför ett mervärde – någonting som inte alla nationella diplomattjänster har och kan göra. Vi har två prioriteringar: konfliktförebyggande och civil krishantering. Upprätta exempelvis en medlingsgrupp.

Vad gäller mänskliga rättigheter vill vi att denna tjänst ska vara kraftfull på detta område, med befogenheter på högsta nivå. Jämställdhet mellan könen tar inte slut med tjänstetillsättningar. Det handlar också om integrering av ett jämställdhetsperspektiv och att fästa stor betydelse vid uppdrag och mandat. Jag anser att det skulle vara en bra idé i detta avseende att skaffa en översikt över och att se över de befintliga uppdrag som slutförts inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), att dra lärdom av tidigare erfarenheter för den nya tjänstens framtid. Det skulle enligt min uppfattning vara utvecklande för oss alla.

Jag önskar alla lycka till, och jag är beredd att samarbeta konstruktivt igen i framtiden.

  Zbigniew Ziobro, för ECR-gruppen. – (PL) Unionen är en sammanslutning av 27 stater, och detta bör återspeglas i strukturen för den institution som ska företräda Europeiska unionen externt. Vi får inte ge intryck av att vissa länder inte får erkännande i samband med upprättande av den nya tjänsten. Tjänsten bör spegla Europas kulturella rikedom och olika nationella traditioner, också på området för diplomati. Därför har en grupp parlamentsledamöter, inbegripet jag själv, utarbetat ett ändringsförslag där en faktor för geografisk balans introduceras. Den innebär att den avgörande faktorn i sådana fall där kandidater väljs ut i konkurrens med varandra och där flera har liknande kompetens bör vara det geografiska kriteriet. Det är följaktligen inte en stelbent lösning där den här sortens geografiska kriterier åläggs vid rekrytering av personal för den framtida tjänsten, utan en flexibel och stödjande åtgärd. Ett antagande av en sådan bestämmelse skulle minska de befintliga bristerna på proportion och göra det möjligt att med tiden garantera ökad representativitet. Jag vill betona att denna lösning skyddar kompetenskriteriets centrala betydelse, som är så viktigt för dem som har utarbetat dessa åtgärder.

  Willy Meyer, för GUE/NGL-gruppen. – (ES) Herr talman! Eftersom detta är det första anförandet i dag av en ledamot från min grupp vill jag börja med att, för gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, säga att vi stöder de franska arbetare som har gått i generalstrejk mot president Nicolas Sarkozys antisociala åtgärder.

Dessa blockader är orsaken till att rådets företrädare var sena, vilket nämndes av talmannen i hans inledningsanförande. Det förekommer ett flertal blockader, och det är en generalstrejk som vår grupp hoppas kommer att bli en fullständig framgång och leda till att denna antisociala politik korrigeras över hela Europa.

Jag vill tacka våra kolleger för det arbete de har utfört, men informera dem om att vår grupp tyvärr kommer att lägga ned sina röster i morgon. Vi kommer inte att rösta emot, men vi kommer inte heller att kunna rösta för, eftersom vi anser att resultatet olyckligtvis inte blev det vi eftersträvade. Vi eftersträvade en heltäckande kontroll av EU:s utrikestjänst från Europaparlamentets sida. Det har naturligtvis inte gått att ändra strukturen, eftersom det inte var den aktuella sakfrågan, och vi har inte övertygats av denna struktur, som ansvarar för säkerhets- och utrikespolitik.

Vi har fört en mycket betydande demokratisk strid om säkerheten i de nationella parlamenten – åtminstone i mitt – för att få fullständig kontroll, så att till och med placering av trupper i utlandet måste genomgå en fullständig parlamentarisk kontroll.

Vi befinner oss följaktligen väldigt långt från en sådan kontroll och kommer därför inte att rösta för i morgon. Jag vill hur som helst avsluta med att tacka er för ert arbete.

  Fiorello Provera , för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! När vi definierar strukturen på den nya diplomattjänsten får vi inte upprepa tidigare misstag, utan bör sträva efter att utforma ett effektivt, och framför allt ändamålsenligt, organ till låg kostnad. Inom ett instrument som står till förfogande för den europeiska politiken – och jag betonar ”europeiska” – får personalen inte utses utifrån geografiskt ursprung eller kön, utan efter kvalitet.

Jag håller med om att medlemsstaterna bör företrädas inom ramen för den nya tjänstens struktur och att en stor proportion kvinnor är på sin plats. Men inget av detta får prioriteras framför kriterierna meriter och yrkesmässig överlägsenhet. Det vi i stället måste göra är att garantera att alla har precis samma tillgång till dessa poster och att ingen diskriminering förekommer.

Vad gäller utbildning finns det ställen, som Europeiska universitetsinstitutet i Florens, som har den sakkunskap som krävs för att tillhandahålla utmärkt utbildning. Därför anser jag att idén att upprätta en europeisk diplomatutbildning från grunden är olämplig och dyr.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! För att på ett mer effektivt sätt kunna företräda de europeiska staternas intressen på den internationella arenan måste utrikespolitiska åtgärder diskuteras på förhand och därefter kommuniceras enat till omvärlden. Nu försöker vi med EU:s utrikestjänst att samla unionens instrument för utrikespolitik inom en sammanhängande ram. De resurser som vi redan har samlas ihop och nya läggs till för att komplettera.

Vi måste, vilket framhålls av våra kolleger i betänkandet, tillämpa ambitiösa bestämmelser i fråga om öppenhet och budgetrelaterad och ekonomisk ansvarsskyldighet, med tanke på den nyskapande naturen hos denna struktur. Det behövs en detaljerad översikt av uppgifterna och av dem som anställs vid EEAS.

För att Europaparlamentets budgetsuveränitet ska utvidgas till EEAS måste denna tjänst införlivas i kommissionens struktur, och Europaparlamentet måste, i egenskap av budgetmyndighet, få all information det behöver för att effektivt granska räkenskaperna. Rådets ansvarsfrihet står fortfarande på vår dagordning.

EEAS kan bara göra skäl för namnet om alla medlemsstater företräds rättvist inom den. Å andra sidan måste naturligtvis kandidaternas kvalifikationer komma i första hand. Detta leder mig till andelen kvinnor. Den är enligt min uppfattning alldeles för låg, och jag uppmanar till att kvinnor som är kvalificerade för dessa tjänster ska sökas. De finns faktiskt.

  Elmar Brok (PPE). – (DE) Herr talman, fru Ashton, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Frank Sinatra kallades för ”the Voice”, rösten. Men vad skulle han ha varit utan ett stort band? Du, Catherine Ashton, är nu Europas röst, och EU:s utrikestjänst kommer att utgöra en fantastisk orkester. Jag hoppas att du kommer att använda denna orkester för att framhäva Europas röst och skydda våra intressen. Eftersom Europas främsta prioritering är att säkra fred i Europa är nästa stora uppgift, med tanke på de internationella utmaningarna – alltifrån energisäkerhet till att bekämpa terrorism, globalisering och mycket mer – att bevaka Europas intressen i världen. Ni och denna tjänst kommer att spela en särskild roll i detta avseende. Därför kommer de framsteg som vi gör i våra medborgares intresse att vara väldigt beroende av ditt och din orkesters arbete.

Under denna process har vi lyckats förbättra parlamentets samarbete, kontroll och rätt till information, däribland på budgetområdet. Vi har lyckats säkra gemenskapskaraktären hos den politik som är unionens politik och också att se till att över 60 procent av personalen måste vara EU-tjänstemän. Jag är övertygad om att vi, i motsats till rådet, har lyckats införliva en bättre geografisk balans och jämställdhet mellan könen. Detta gjorde inte regeringarna, utan vi gjorde arbetet åt dem. Om detta nu dessutom är rättsligt bindande och en översyn måste genomföras 2013 så har Europaparlamentet uträttat ett utmärkt arbete – en bra kompromiss som har nåtts mellan institutionerna.

Detta instrument måste också observeras av oss. Det kommer vi att göra med nödvändig flexibilitet, men vi kommer också att utöva påtryckningar för att se till att du, Catherine Ashton, lyckas med din uppgift. Vi kommer att stödja dig i detta, men du kan också vara övertygad om att vi inte kommer att hålla inne med kritiken om vi inte är överens, för jag anser att vi bara kan stå enade i denna fråga om våra medborgare har en framtid.

  Adrian Severin (S&D). – (EN) Herr talman! Europa kan inte enas på ett framgångsrikt sätt utan en långsiktig vision om hur våra gemensamma intressen ska främjas på global nivå utanför unionens gränser.

En sådan vision kommer inte att hålla utan en ambitiös, pålitlig, effektiv och gemensam utrikestjänst. En sådan tjänst kommer inte att fungera effektivt om inte personalen rekryteras utifrån meriter.

Jag tror att de flesta av oss kan enas om dessa principer. Men det är detaljerna som avgör. Och det är just dessa detaljer, som har omvandlat ett betänkande som skulle vara tekniskt till en källa för passionerad politisk debatt, som riskerar att verkligen splittra oss.

Det råder inget dilemma mellan unionens gemenskap och mellanstatlighet, mellan meriter och kvoter, mellan gamla och nya medlemsstater. Men en framgångsrik gemenskap kräver att alla medborgare i alla medlemsstater känner sig rättvist behandlade utifrån sina meriter.

Hur framgångsrikt det kriterium som bygger på meriter är måste testas genom jämvikten av urvalsresultatet, eftersom jag tror att Gud fördelade förtjänster och synder jämnt mellan kvinnor och män, unga och gamla, små och stora, starka och svaga, västerlänningar och österlänningar osv.

Faktum är att vissa inom unionen – huvudsakligen, men inte enbart, nya medlemmar – känner att de diskrimineras. Även om denna uppfattning skulle vara felaktig borde vi respektera den och hörsamma den, eftersom vår enhet är av yttersta vikt.

Det är inte kriterierna som ifrågasätts, utan bristen på garantier för att de kommer att främjas ordentligt och på korrigeringsåtgärder att tillämpa vid uppenbar obalans.

Jag kan bara hoppas att den höga representanten kommer att korrigera den obalans under processen som uppenbarligen underblåste denna uppfattning, och jag hoppas också att en framtida europeisk diplomatutbildning, eller liknande, kommer att hjälpa oss att upprätta en kår av europeiska diplomater som är kompetenta och lojala mot våra gemensamma intressen och mot de europeiska institutionerna.

  Gerben-Jan Gerbrandy (ALDE). – (NL) Herr talman! I denna debatt, som huvudsakligen inriktas på övervakningen och organiseringen av EU:s utrikestjänst (EEAS), får vi inte glömma bort det allmänna intresse som ligger i denna tjänst – som faktiskt är väldigt stort. Detta skulle kunna visa sig vara ett av de största framstegen mot en verkligt heltäckande europeisk utrikespolitik.

Till och med i mitt eget land, som jag är rädd håller på att bli alltmer introvert, syns en överföring av uppgifter till denna nya EEAS i det nya koalitionsavtalet. Det har visserligen bara rört konsulära uppgifter hittills, men jag är övertygad om att man också snart kommer att inse att även andra diplomatrelaterade uppgifter hanteras bäst på EU-nivå.

I dag fokuserar vi framför allt på den ekonomiska och organisatoriska sidan av EEAS, och det är en betydelsefull aspekt. Denna tjänst kommer inte att ha full förmåga att agera innan det råder tillräcklig öppenhet och ekonomiskt ansvar. Jag gläder mig därför mycket åt den överenskommelse som har nåtts mellan institutionerna om att verkligen sätta igång. Den var annars hotad på grund av att parlamentet lade fram väldigt detaljerade krav. Vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa motsatte oss i själva verket delvis dessa.

Jag vill likväl gratulera föredragandena. Vi har enats om ett bra paket, som kommer att stödjas till fullo av min grupp. Jag hoppas framför allt att paketet, efter morgondagens omröstning, kommer att leda till att tjänsten kan startas mycket snart.

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Herr talman! Inrättandet av den hybrida EEAS sui generis har kännetecknats av stor debatt, men den höga representanten Catherine Ashton förtjänar beröm för att ha snickrat ihop ett samförstånd om lösning vid en tidpunkt då de europeiska ledarna var distraherade av krisen i euroområdet. De brittiska konservativa motsatte sig ett inrättande av denna tjänst, av rädsla för att den skulle urholka Storbritanniens rättigheter att driva en oberoende utrikespolitik. Nu när tjänsten är en politisk verklighet kommer vi att engagera oss konstruktivt i den för att se till att Storbritanniens intressen verkligen främjas och skyddas.

Ett sätt är att driva lobbyverksamhet för att brittiska EU-tjänstemän och brittiska diplomater från brittiska utrikesministeriet ska fylla posterna inom tjänsten, för överraskande nog är Storbritannien underrepresenterat inom EU-institutionerna. Samtidigt som den nya tjänsten måste företräda EU:s 27 medlemsstater måste den i första hand byggas på meriter.

Slutligen gör medlemsstaterna stora nedskärningar i de offentliga utgifterna. EU måste vara lyhört för behovet av åtstramning, i synnerhet när det gäller EEAS’ budget. Budgetneutralitet är av avgörande betydelse om EU:s utrikestjänst ska vinna och behålla alla EU-medborgares förtroende och gillande.

  Jiří Maštálka (GUE/NGL). - (CS) EU:s utrikestjänst (EEAS) som nu håller på att inrättas utgör ett helt nytt instrument för institutionalisering av Europeiska unionens utrikespolitik. I nuläget ser jag två grundläggande problem i samband med denna process.

För det första står det klart att utrikes- och säkerhetspolitiska frågor utgör en del av medlemsstaternas suveränitet. När det fattas beslut i principiella frågor gäller fortfarande vetorätten, och därför har det inte existerat någon europeisk utrikespolitik när det gäller stora beslut, som det militära ingripandet i Irak och Kosovos utbrytning. Den utrikestjänst som har inrättats kommer därför till stor del att ha en reducerad agenda och i fråga om stora politiska beslut bara stödja de enskilda ländernas beslut, eller inte ens uttala sig.

Det exakta tvistefröet är sammansättningen av diplomattjänsten, och tillgänglig information tyder på att de nya medlemsstaternas roll i urvalet av denna grupp har förbisetts, för att uttrycka det milt.

  Marta Andreasen (EFD). – (EN) Herr talman! Även om idén om en europeisk avdelning för yttre åtgärder aldrig riktigt välkomnades runt om i EU, lyckades EU:s byråkrati sälja den genom att påstå att den skulle vara budgetneutral.

Nu inser vi att den inte är budgetneutral och att den kommer att kosta 34 miljoner euro mer än de 441 miljoner euro som var ursprungsplanen. Och denna mellanskillnad uppstår innan verksamhet ens är i full drift.

I betänkandet om budgetförordning uppmanar man kommissionens chefsrevisor och kommissionens internrevisor att åta sig att agera för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, samtidigt som man i Madrid enades om att den europeiska avdelningen för yttre åtgärder skulle vara en separat institution med egna ekonomichefer och chefsrevisorer. Det verkar inte som om de överenskommelser som gjordes i Madrid i juni kommer att gälla för evigt. Vi är nu vilsna i en oöverskådlig djungel av strukturen hos den europeiska avdelningen för yttre åtgärder.

Genomförandet av Lissabonfördraget verkar för omväxlings skull rätt skandalöst, men jag måste säga att det inte förvånar mig. Som alltid är det dock skattebetalarna som kommer att få stå för denna ”effektivitet”.

  Lucas Hartong (NI). – (NL) Herr talman! Vilken dyster – och till och med tragisk – dag. Vi diskuterar finansieringen av Catherine Ashtons nya europeiska avdelning för yttre åtgärder. Nederländarna har aldrig fått tillfälle att uttrycka sin åsikt om Lissabonfördraget, och nu prackar man på oss denna europeiska avdelning för yttre åtgärder som kommer att sluka miljoner. Detta är en förolämpning av demokratin.

Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder kommer bara att kosta oss miljontals extra euro under det som återstår av detta år, och lika mycket nästa år. Eurokraternas politiska hobby får mycket väl kosta pengar, men det kommer att lämna oss tomhänta. Det måste stå helt klart att det nederländska Frihetspartiet (PVV) aldrig, inte under några omständigheter, kommer att stödja detta monster från EU:s valv. Vi säger ”nej” till den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, ”nej” till en europeisk superstat, och ”ja” till verklig frihet och demokrati som skapas av de självständiga medlemsstaterna.

  Jan Kozłowski (PPE). – (PL) Mina damer och herrar! När vi diskuterar strukturen för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder får vi inte undvika eller marginalisera frågan om att bevara rätt geografisk balans mellan de anställda. För närvarande finns det betydligt och oproportionerligt fler anställda från de ”femton gamla” länderna än från de nya medlemsstaterna. Jag ska nämna några uppgifter: före de senaste utnämningarna av 115 ambassadörer kom bara två från länder som har anslutit sig till unionen efter 2004. Bland de 29 ambassadörerna som nyligen utnämndes kom bara fyra personer från de nya medlemsstaterna.

Vi får inte tillåta att denna fördelning blir regel i den verksamhet som den framtida avdelningen för yttre åtgärder ska bedriva. Utan en korrekt geografisk fördelning är vi inte i stånd att upprätta en kraftfull avdelning för yttre åtgärder som ska agera i allas vårt intresse. Inte heller kommer vi att vara stolta över en sådan avdelning, vilket den höga representanten, Catherine Ashton, har sagt. Jag är också övertygad om att en övergångsperiod, under vilken de nya medlemsstaternas oproportionerligt svaga representation gradvis ska öka, kommer att göra det möjligt för oss att effektivt utvecklas mot en situation där vårt mål, som är att främja EU som en nyckelaktör på den internationella arenan, kommer att uppnås.

  Kristian Vigenin (S&D). – (BG) Dagens session är den sista i parlamentet där vi kan diskutera strukturen hos, finansieringen av och allmänna rambestämmelser för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Från och med i morgon, när vi ska fatta de slutliga besluten, kommer vi att förvänta oss konkreta resultat. Jag är naturligtvis övertygad om att Europaparlamentet kommer att vara en europeisk institution som ska bidra till, uppmuntra och vidarebefordra sina idéer till den nya avdelningen, så att den blir riktigt effektiv och med framgångsrika resultat skapar ett mer aktivt och synligt EU på den internationella arenan.

Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder är kanske i själva verket det mest märkbara resultatet av Lissabonfördraget. Alla vi som stödde detta fördrag skulle även önska att denna avdelning blev ett framgångsrikt projekt.

Catherine Ashton, jag skulle vilja tala om för dig att du övertog en kraftigt obalanserad förvaltning, och det har tyvärr framkommit att den huvudsakliga kritiken av någon anledning riktades mot dig. I början av året, sedan du fått befattningen som hög representant och vice ordförande, hade de nya medlemsstaterna bara en delegationschef i EU.

Vi vill öppet ifrågasätta föreställningen att det råder en konflikt mellan kvalifikationer och geografisk balans. Jag anser tvärtom att geografisk balans går hand i hand med högre kvalifikationer. Det är av denna anledning som vi hoppas att ert åtagande kommer att genomföras från och med nu.

  Alexander Graf Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman! Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder är ett av de viktigaste beslut som fattats inom ramen för Lissabonfördraget. Det är nu bara sex veckor tills Catherine Ashton inte längre företrädesvis kommer att vara minister med ansvar för upprättandet av en europeisk utrikespolitik. I stället kommer hon att vara EU:s utrikesminister, och det är bra. Tjänsten ska tillträdas den 1 december, och vi önskar dig all framgång i detta avseende.

Vi har hållit många debatter, och vi har åstadkommit en hel del. Det var en fruktbar politisk strid. Den demokratibrist som hörde samman med den gamla gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har undanröjts, ansvarsskyldigheten är mer omfattande och kvaliteten på den offentliga debatten har förbättrats. Det kommer att genomföras en strängare budgetkontroll, förutsättningarna för en genuin gruppanda har skapats och nationella diplomater kan, om de vill, stanna kvar inom den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Det kommer inte att finnas geografiska kvoter – ibland kan man få intrycket att detta är den viktigaste frågan i detta sammanhang, men det är det definitivt inte. Särskilt Tyskland skulle gynnas mycket av en kvot, men jag är likväl emot detta. En gemensam utbildningsform kommer att tillhandahållas. Jag anser att förutsättningarna för en framgångsrik europeisk avdelning för yttre åtgärder finns på plats.

Europaparlamentet är med andra ord nästan belåtet. Vi skulle vara riktigt nöjda om man nu tog tillfället i akt och faktiskt upprättade en ordentlig struktur för konfliktförebyggande och krishantering, som har utlovats. Då skulle vi ha ett europeisk mervärde från början.

  Mirosław Piotrowski (ECR). – (PL) Vi är bekymrade över att förslagen från en majoritet av ledamöterna i utskottet för utrikesfrågor om en balanserad geografisk representation i fråga om att utforma unionens avdelning för yttre åtgärder stöter på riktig patrull och ett så resolut motstånd. Svårigheterna med att utveckla principer för att rekrytera till unionens diplomatiska tjänster är så uppenbara. Principen om solidaritet och representativitet, som har väglett unionen under en så lång tid, får inte skymmas av vissa stora medlemsstaters själviskhet. Catherine Ashton, som närvarar här i dag, är ansvarig för att fördela de diplomatiska tjänsterna, och hon utnämner personer på enbart skönsmässig basis. Av de mer än hundra diplomatiska tjänsterna runt om i världen har Polen, som är EU:s sjätte största medlemsstat, bara tilldelats två. Man borde därför fråga vilka kriterier kommissionsledamoten har använt när hon fördelade tjänsterna på detta sätt. Jag skulle vilja påminna alla om att det faktiskt är kammaren som beslutar om strukturen på budgeten för att utforma unionens diplomati.

  Raffaele Baldassarre (PPE). – (IT) Herr talman! Efter att rådets beslut om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta har antagits, uppmanar vi i dag till att detta beslut ska göras funktionsdugligt genom att budgetförordningen och tjänsteföreskrifterna för unionens tjänstemän ändras.

I detta avseende skulle jag vilja fokusera på en aspekt i betänkandet som har engagerat oss i svåra förhandlingar: frågan om geografisk balans i sammansättningen av EU:s diplomatiska representation. Vissa ledamöter skulle i själva verket ha föredragit andra kriterier för valet av personal, baserat på ursprungsland och medborgarskap. Dessa förslag har undvikits med hjälp av balanserade kompromissändringsförslag, där man har lyckats ta hänsyn till geografisk balans och könsfördelningen utan att föreskriva landsbaserade urvalskriterier. Ett urval baserat på landsbaserade kvoter skulle i själva verket inte ha varit någon lämplig eller önskvärd lösning.

Efter över 50 år av europeisk integrering skapas nu unionens första verkliga diplomatiska representation. Den måste vara i stånd att utveckla en gemensam utrikespolitik och tjäna unionens intressen på den internationella arenan. För att fullfölja den här uppgiften är det avgörande att dess personal företräder unionen och inte de medlemsstater där de har medborgarskap eller där de tidigare har haft diplomattjänster. Detta är den linje som utskottet för rättsliga frågor antog i går när vi godkände Rapkaybetänkandet, och detta är den linje som jag hoppas att vi kommer att fortsätta följa vid omröstningen i kammaren.

ORDFÖRANDESKAP: KOCH-MEHRIN
Vice talman

  Zoran Thaler (S&D). - (SL) Vi behöver en stark Europeisk union. En europeisk union med samtliga 27 medlemstater, inte bara en minoritet. Vi önskar den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) all framgång. Vi – Europas medborgare – behöver den, Europeiska unionen behöver den och hela världen behöver den.

Hur kan vi se till att EEAS blir en avdelning för alla medborgare i Europeiska unionen? Hur kan vi se till att den blir effektiv och framgångsrik och att den får status som en verklig crème de la crème i Europa? Bara om den rekryterar diplomater från alla, och jag upprepar alla, nationaliteter i EU.

Det finns inget större hot mot Europeiska unionens styrka och enhet än en situation där EU huvudsakligen representeras av medborgare från bara sex länder. Två tredjedelar av den nuvarande avdelningen, som tagits över av Catherine Ashton, har rekryterats från bara sex länder. Men de återstående 21 länderna då? Och de nya medlemsstaterna?

Jag beklagar därför att vi inte godkänner de bestämmelser som antagits av utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet, eftersom det skulle hjälpa oss att rätta till det värsta exemplet på obalans på åtminstone tio år, och jag upprepar tio år.

Vi behöver en stark europeisk union med samtliga 27 medlemsstater.

  Marek Siwiec (S&D). – (PL) Ett ytterst ovanligt förfarande avslutas i dag – förfarandet om att inrätta en ny europeisk institution. Jag företräder de nya medlemsstaterna, och jag har fascinerat iakttagit hur integrationen verkligen fungerar i praktiken, hur knuffandet mellan olika institutioner fungerar och hur slutligen något har skapats som med en gemensam utrikespolitik ska konsolidera det som i så hög grad saknas i Europeiska unionen. Det har visat sig vara möjligt, och parlamentet har varit en del av det. Vi är mycket stolta över att ha varit aktivt inblandade. Denna nya avdelning är en avdelning för hela EU och inte bara för en institution.

Men integrationen har även handlat om att integrera de nya länderna med de gamla. Uppriktigt sagt är slutresultatet delvis bra. Om det i dag förekommer frågor och tvivel är det för att kommissionsledamoten, kommissionens vice ordförande, måste se till att det råder full insyn i alla rekryteringsbeslut och att man visar att de bästa personerna har fått tjänsterna. Då kommer jag inte att kämpa för geografisk jämlikhet. För mig är jämlikhet när det gäller kunskap och kvalifikationer mycket viktigare än geografisk jämlikhet. Men det är något som du, Catherine Ashton, måste bevisa.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Vi talar i dag om ett projekt som är unikt. Vi talar om en gemensam europeisk avdelning för yttre åtgärder.

Jag måste påpeka att alla aktörer har sina avgörande frågor. Trots detta har föredragandena lyckats utarbeta en kompromiss som är godtagbar för alla, och jag räknar med att Europaparlamentet stöder den i morgon. Det bekymrar mig att de flesta talare har fokuserat på enbart en fråga, nämligen geografisk och etnisk representation. Bara några få har talat om filosofin och tanken bakom det här projektet. Europeiska unionen håller på att förlora sitt geopolitiska anseende, och den gemensamma avdelningen för yttre åtgärder är den åtgärd som kan låta EU återta sin plats bland de övriga stormakterna.

Jag är säker på att Catherine Ashton kommer att göra ett urval som verkligen inte bara representerar alla 27 medlemsstater i EU, utan först och främst representerar EU som vårt gemensamma projekt.

  Elisabeth Köstinger (PPE). – (DE) Fru talman! Den huvudsakliga framtida rollen för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder kommer att vara EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. För att göra denna roll rättvisa krävs tydliga regler, så att EEAS kan göra sitt jobb smidigt och effektivt. Jag skulle särskilt vilja betona övervakningsgarantin för EEAS:s finansiella transaktioner som Ingeborg Gräßle och Crescenzio Rivellini redogjorde noga för i sitt betänkande. De viktigaste faktorerna är framför allt de årliga revisionsförklaringar och verksamhetsrapporter som ska läggas fram för parlamentet liksom Europaparlamentets befogenhet att bevilja ansvarsfrihet. Jag välkomnar även att man gör medlemsstaterna ansvariga för finansiella oriktigheter som har begåtts av relevant personal från enskilda medlemsstater. Detta betänkande har mitt fulla stöd, och det utgör ett viktigt steg i rätt riktning.

  Richard Howitt (S&D). – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att gratulera den höga representanten i dag för upprätthållandet av den gamla parlamentariska traditionen om att gå över till motståndarsidan. De flesta politiker som gör så förlorar vänner, men jag är säker på att hon har vunnit vänner i dag.

Det kommer ändå att finnas personer i parlamentet som har räknat det antal minuter som du har varit på den ena eller den andra sidan för att kunna anklaga dig för partiskhet, och jag har förstås mina egna frågor om denna nya avdelning.

Jag vill att krishantering införs fullt ut, jag vill att mänskliga rättigheter integreras och kopplas till handel och jag har förståelse för vad många av våra östeuropeiska kolleger säger, men har jag fullt förtroende för att du skapar den här avdelningen helt i fördragets anda? Litar jag på att du fortsätter att förena och tala för alla olika intressen inom EU? Har jag fullt förtroende för ditt livslånga åtagande för principerna om jämlikhet och representation?

Ja, det har jag, och det kommer även parlamentet att ha i omröstningen i morgon.

  Ivo Vajgl (ALDE). - (SL) Att nå fram till en kompromiss som tar hänsyn till det finansiella underlaget för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) har varit lika komplicerat som själva Europa.

Att samordna intressen i alla situationer kommer att bli ett tufft jobb, eftersom vi alla är olika och har olika bakgrund. Men faktum kvarstår att intelligens, erfarenhet, vishet och god vilja utan tvekan är jämnt fördelat över Europa och att det är den grund som faktiskt förenar oss och skapar framtiden för oss.

Jag anser att det vore bra om vi i framtiden lade lika stor vikt vid utrikespolitik, dvs. Europas roll i utrikespolitiken på global nivå, som vi har lagt på finanserna så här långt.

Den här avdelningen kommer inte att forma utrikespolitiken. Utrikespolitiken kommer att formas av Catherine Ashton i samarbete med andra aktörer, bland vilka jag kan försäkra er att parlamentet är en stor intressent. Jag önskar dig självklart framgång med ditt arbete.

  Franziska Keller (Verts/ALE). – (EN) Fru talman! Jag vill återkomma till frågan om det mervärde som avdelningen för yttre åtgärder kan tillföra. Jag anser att ett av de mervärden som den kan och faktiskt måste tillföra är en konsekventare politik för utveckling som Catherine Ashton har åtagit sig.

Denna prioritering måste återspeglas i personalpolitiken och framför allt i utbildningen och i utvecklingen av allmänna mänskliga rättigheter och förebyggande av konflikter. Lyhördhet för dessa frågor kan inte åstadkommas genom påbud utan genom åtaganden och genomgripande utbildning. Det är detta vi vill se från den 1 december och framåt.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder håller undan för undan på att utveckla sin funktion. I dag diskuterar vi konsolideringen av dess verksamheter.

I det här sammanhanget är det viktigt, Catherine Ashton, att tänka på att konsolideringen av arbetet i alla europeiska institutioner tillhandahålls av de enskilda EU-medlemsstaterna. Även den europeiska avdelningen för yttre åtgärder kommer i sista hand endast att överleva på pengar från de 27 EU-medlemsstaterna, och du, Catherine Ashton, måste vara medveten om detta.

Även om vi kräver professionalism, kvalitet och erfarenhet före allt annat när vi väljer ut diplomater för den här avdelningen, kan vi inte helt överge principen om en väl avvägd geografisk representation från de enskilda medlemsstaterna. Brist på representation i EU:s viktiga externa verksamheter kan framkalla känslor av orättvisa eller oförrätt bland de berörda länderna. Jag vill därför be dig som EU:s utrikesrepresentant att inta ett lyhört förhållningssätt i valet av diplomater.

  Francisco Sosa Wagner (NI). – (ES) Fru talman! Vi är alla överens om att avdelningen för yttre åtgärder innebär en historisk möjlighet för europeisk integration. Men vi måste också se det i ett brett perspektiv, eftersom detta inte är rätt tid för interna stridigheter kring resurser som överförs eller kvarhålls på kort sikt eller för krig mellan olika europeiska institutioner.

I stället behöver vi nu ha en allmän uppfattning om vad EU ska vara i världen. Med andra ord måste vi göra raka motsatsen av vad som hände för några dagar sedan när Nobels fredspris tillkännagavs, då för många röster hördes från Europa – och det var inte bara djärva röster. Jag vill påpeka att ett av undantagen till detta var parlamentets talman, Jerzy Buzek, som gjorde ett genialiskt och lovvärt uttalande.

  Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Fru talman! Mycket kort från andra sidan av kammaren – och jag hoppas att jag satt i rätt antal minuter – skulle jag än en gång vilja tacka ledamöterna för en debatt som jag har lyssnat på med stort intresse.

Jag tar med mig den starka känsla av geografisk balans och könsfördelning inom ramen för en avdelning som är verkligt europeisk och som tillsätts efter meriter.

Jag tar med mig behovet av att människor ser att vår arbetskrishantering har förbättrats och att den återspeglas korrekt i den europeiska avdelningen.

Jag tar med mig det som jag har beskrivit som en ”silvertråd” av mänskliga rättigheter som måste genomsyra allt vi gör i avdelningen. Jag tar även med mig påminnelsen om den ekonomiska bakgrund mot vilken jag skapar den här avdelningen och ledamöternas önskan om att få se en effektiv avdelning som utnyttjar resurserna lämpligt och effektivt.

Efter denna långa resa under många månader tar jag mest av allt med mig parlamentets önskan om att få se avdelningen igångsättas, att återspegla behoven hos de väljare ni företräder och att vara en avdelning som kommer att hjälpa dem på ett bra sätt. Jag lovar att vi ska försöka återspegla detta i allt avdelningen gör.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag ska kort svara Marta Andreasen – som redan har lämnat kammaren – om principen om budgetneutralitet.

Det är vår förhoppning att principen ska etablera sig själv på lång sikt med besparingar i de nationella diplomatiska avdelningarna, i kommissionen och i rådet och med samma internrevisor och räkenskapsförare för kommissionen och avdelningen för yttre åtgärder. Det är en bra tills vidare-lösning som ska revideras senast 2013, och budgetförordningen dömer inte revideringen i förväg. Med en förhoppning om en bra och positiv omröstning i morgon avstår jag från ytterligare kommentarer.

  Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande. – (EN) Fru talman! Även jag vill tacka ledamöterna för deras stöd och för en mycket positiv atmosfär under den här debatten. Det är också mycket viktigt att tacka rådet för deras viktiga idéer under hela förloppet. Jag tror att denna positiva atmosfär har fört oss mycket nära det historiska beslutet i morgon.

Låt mig därför än en gång framföra min tacksamhet till parlamentets föredragande och företrädare, eftersom de har möjliggjort denna positiva atmosfär här i dag. Jag vill även ta tillfället i akt att önska Cathy och hennes nya avdelning lycka och framgång och att önska oss alla en stark, konsekvent och samordnad europeisk utrikespolitik, eftersom jag är säker på att EU med Cathy och EEAS kommer att öka sitt inflytande över de globala angelägenheterna ytterligare.

Sammanfattningsvis vill jag än en gång upprepa att kommissionen är inställd på ett nära samarbete från starten och på att skapa de bästa synergier som våra institutioner och medlemsstater kan uppnå tillsammans.

  Bernhard Rapkay, föredragande. – (DE) Fru talman! Efter mitt anförande i början av den här debatten har jag faktiskt bara ytterligare två kommentarer. För det första – och det lämnade jag avsiktligt till slutet av debatten – vill jag tacka skuggföredragandena för deras välvilliga och konstruktiva samarbete. Det är helt enkelt lättare att förhandla när du vet att dina kolleger stöder dig. Därför var dessa förhandlingar inte bland de svåraste.

Min andra kommentar är dock att jag skulle vilja upprepa något som upprepade gånger har varit föremål för den här debatten, nämligen frågan om geografisk balans. Nadezhda Neynsky stal föreställningen genom att hävda att kompromissen inte innehåller något alls om detta. Jag vill helt enkelt föreslå att hon – när vi har godkänt texten – i lugn och ro läser igenom den. Läs texten! När du läser texten klarnar bilden. Då ser du att kompromissen helt tydligt innehåller uttalanden – och faktiskt mycket strikta, juridiskt bindande uttalanden – om den här frågan. Då borde faktiskt alla dina bekymmer skingras.

  Roberto Gualtieri, föredragande. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag anser att den verkliga tillfredsställelse som har framkommit i den här debatten visar att ledamöterna var medvetna om precis hur svår, men ändå viktig, den uppgift vi står inför var. Hur man förenar funktioner knutna till olika politiska områden och som omfattas av olika beslutsprocesser för att göra EU:s externa verksamheter mer konsekventa, utan att äventyra regelverkskaraktären hos vissa politiska områden, men i stället ta till sig bidrag från organ som arbetar på området med gemensam säkerhets- och försvarspolitik. Detta var inte enbart ett problem för den europeiska lagstiftnings- eller förvaltningsvetenskapen eller ett prov på maktrelationerna mellan institutionerna. I stället var det ett nödvändigt villkor att ge den höga representanten ett instrument som kunde förbättra Europas potential på världsscenen, stärka dess roll som civiliserad makt och göra det möjligt för oss att agera effektivare i Mellanöstern, Afrikas horn, Kaukasus och på Balkan.

Jag anser i alla fall att vi har hanterat utmaningen på ett fantastiskt sätt och att vår tillfredsställelse är helt berättigad. Jag tror att den höga representanten kommer att få parlamentets kravfulla stöd när hon fullgör sina skyldigheter.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 20 oktober kl. 12.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Denna omröstning belyser att det inte finns någon jämlikhet mellan medlemsstaterna och ingen solidaritet inom någon politisk grupp. Godkännandet av det ändringsförslag som lades fram av gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, som inför ”merit” som ett kriterium för val av EU:s delegationschefer (de diplomater som ska företräda EU i tredjeländer), kommer – när det har genomförts av socialisten Catherine Ashtons europeiska avdelning för yttre åtgärder – att visa oss att Rumänien och andra nya medlemsstater får gå tomhänta. Jag är besviken över att vi inte heller den här gången kunde nå samstämmighet kring rumänska ledamöter som för fram Rumäniens intressen. Jag hade räknat med att Adrian Severin, som tidigare utrikesminister (låt vara bara i några månader), skulle stödja införandet av vissa tydliga kriterier när det gäller tilldelningen av tjänster till delegationschefer (invånarantal, antal platser i Europaparlamentet och viktad omröstning i rådet), i stället för ett ytterst subjektivt och vagt fördelat kriterium baserat på ”merit”. Såvitt jag vet har inte alla smarta människor samlats i väst, så att bara idioterna är kvar i öst. När det handlar om diplomati har Rumänien företrädare som förtjänar att få tjänster som delegationschefer.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder måste bidra till att uppfylla det mål som föreskrivs i Lissabonfördraget, nämligen att genomföra EU:s externa verksamheter effektivt och konsekvent.

Det nuvarande förfarandet för att välja personal är utdraget och komplicerat. Tjänsterna tillsätts efter hand tills antalet medarbetare som krävs för att avdelningen ska vara fullt funktionsduglig har uppnåtts. Vissa av de nya EU-medlemsstaterna, framför allt de två senaste som kom med under den senaste utvidgningsvågen, är underrepresenterade i utrikespolitiken inom generaldirektoratet för yttre förbindelser. Catherine Ashton har redan framfört sin önskan om att EEAS ska bestå av de bästa tjänstemännen utvalda efter yrkeskriterier och inte efter vilket land de kommer från. Vi måste påminna Catherine Ashton om att alla EU-medlemsstater har samma rättigheter och därför måste vara tillräckligt företrädda i strukturerna i den nya europeiska diplomatiska avdelningen, både på huvudkontoret i Bryssel och i EU-delegationerna. Vi uppmanar därför Catherine Ashton att ha i åtanke att Europeiska unionen har 27 medlemsstater. De måste få möjlighet att bidra genom sina företrädare i EEAS att uppnå målen i EU:s utrikespolitik och att garantera institutionens trovärdighet i alla europeiska medborgares ögon.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. – (PL) Rapkaybetänkandet om ändring av tjänsteföreskrifterna i samband med etableringen av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) är ett mycket viktigt dokument om vägen till att skapa en gemensam utrikespolitik. Några dagar innan betänkandet godkändes visade sig frågan om geografisk balans vara ett tvisteämne. Ledamöter från det som kallas de gamla länderna argumenterade att EU:s diplomatiska kår som just nu inrättas bör rekrytera de bästa och att denna rekrytering bör baseras på kriterier om kandidaternas kunskaper och erfarenhet (enbart meriter), medan vi som ledamöter från de nya länderna påpekade att det inte heller i våra länder saknas utmärkta experter, men att trots att det nu har gått sex år sedan anslutningen är de tio nya länderna fortfarande starkt underrepresenterade i unionens strukturer. Exempelvis är antalet polacker i EU-kommissionens generaldirektorat för yttre förbindelser, som ska införlivas i EEAS, endast två procent. Begreppet geografisk balans, i den version som föreslås av föredraganden, är enligt min mening inte tillräckligt tydligt och kan inte behandlas som en tydlig rättslig grund för att vidta åtgärder som korrigerar denna obalans. Därför kan jag tyvärr inte rösta för detta betänkande som bortsett från denna fråga innehåller många värdefulla förslag.

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. – (EN) Europaparlamentet har använt sina nya befogenheter på ett kreativt och ansvarsfullt sätt genom att introducera nya avvägningar i konstruktionen av avdelningen för yttre åtgärder. Dessa bör inte vara samma avvägningar som i gårdagens Europa, utan de avvägningar som råder i det utvidgade EU som återspeglas i ändringsförslag 7. Jag är glad över att den höga representanten har tagit med de flesta av parlamentets förslag, inklusive principen om parlamentarisk övervakning. Det är helt avgörande att frågan om geografisk balans hanterats begripligt och på ett rättsligt bindande sätt, vilket innebär att det i händelse av allvarliga problem kan verkställas genom lag. Vi är inte kommissionens konkurrenter, utan dess allierade, och kan endast lyckas i ömsesidigt samarbete. När det gäller innehållet vill jag betona det framtida ansvaret för EU-delegationerna att övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna i varje givet land, inklusive regelbundna kontakter med Sacharovprisvinnare och -kandidater där. Det ligger i vårt gemensamma intresse att göra EEAS funktionsdugligt under 2011. Vi ser fram emot den höga representantens rapport till Europaparlamentet om genomförandet om två år och är beredda att göra nödvändiga justeringar.

  Krzysztof Lisek (PPE), skriftlig. – (PL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag hoppas att de vederbörligt utarbetade bestämmelserna om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder kommer att se till att den fungerar på ett effektivt och produktivt sätt. Att etablera ett sådant komplext organ som hanterar ett mycket viktigt och allt mer betydelsefullt kompetensområde inom EU är ingen enkel uppgift i dagens globala verklighet. Det är i synnerhet avgörande att se till att avdelningens arbete syftar till att stärka Europas position. I detta syfte måste vi se till att extremt välkvalificerade personer med relevanta kunskaper och erfarenhet tillsätts så att företrädare från alla medlemsstater kan delta i genomförandet av EU:s utrikespolitik. Jag välkomnar det faktum att Bernhard Rapkays betänkande behandlar frågor såsom främjande av lika möjligheter för det underrepresenterade könet i vissa funktionsgrupper och en geografisk balans i rekryteringen av anställda till den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. En välorganiserad avdelning som anlitar de främsta experterna från alla medlemsstater ger EU en möjlighet att få ökad betydelse och att till fullo utnyttja sin potential på den internationella scenen.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Vi befinner oss i den sista beslutsfasen som kommer att göra det möjligt att lansera den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Jag stöder en kompromiss om tjänsteföreskrifterna och budgetförordningen som ska göra det möjligt för den höga representanten att få igång avdelningen till december i år.

Men detta stöd är inte liktydigt med att ge oinskränkt fullmakt. Den höga representanten måste fullgöra sitt åtagande som redan har upprepats vid ett flertal tillfällen att se till att medlemsstater såsom Rumänien, som för närvarande är underrepresenterade i kommissionens och rådets avdelningar för yttre angelägenheter som ska överföras till EEAS är rättvist representerade i den europeiska byrån för yttre åtgärder. Detta handlar inte om att utöva nationell kontroll över EEAS, utan om ett intresse av att ha en geografisk balans som ett av kriterierna när man rekryterar personal till avdelningen. Detta kriterium och kompetens utesluter inte varandra.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Massprotester och strejker som reaktion på hårda åtstramningspaket förlamar för närvarande Frankrike. Om den överdrivna förvaltningen samtidigt utökas, som den har gjort i Grekland där regeringen expanderar trots behovet av stödpaket, kommer folket i Europa med rätta att bli irriterade. EU har hittills alltid skrutit med att det har en slimmad förvaltning, något som förstås inte är sant om vi tar med de fristående byråerna i beräkningen. Femtio generaldirektörer med furstliga 17 000 euro i månaden för inledningsvis 30 anställda, 73 befordringar till direktörstjänsten – vi kan lätt få intrycket av att detta är en självbetjäningsaffär. Det är självklart viktigt att EEAS’ anställda har rätt kvalifikationer. I det här sammanhanget tjänar könskvoteringar exempelvis inget lämpligt syfte. Men som ordspråket säger, ”den som betalar bestämmer”, och därför verkar det förnuftigt att inte förolämpa nettobetalarna. Avvisandet av att öka användningen av tyska som arbetsspråk i EEAS har redan gett upphov till viss diplomatisk missämja. Det är ingen bra idé att späda på det. EEAS måste se till att EU inte längre bara är en förlängning av USA, eftersom vi hittills har tillåtit amerikanerna att lägga sig i känsliga EU-frågor såsom den framtvingade utvidgningen med Turkiet med följden att man har försummat viktiga partner som Ryssland. Världsordningen består inte längre enbart av dessa två makter – det finns även framväxande makter som Kina. Detta faktum får vi inte förbise.

  Kristiina Ojuland (ALDE), skriftlig. – (EN) Jag är glad över att kunna välkomna bildandet av den europeiska byrån för yttre åtgärder efter ingående och invecklade debatter. Det är en åtgärd vi har väntat länge på för att befästa EU:s ställning som en skicklig global aktör. Men jag är ganska besviken över att även om utnämningarna till EEAS kommer att göras genom ett urvalsförfarande som bygger på meriter och med hänsyn till könsfördelning och geografisk balans, garanterar det ändå ingen proportionell representation av medborgare från alla medlemsstater. Det bör noteras att samtidigt som man slår samman personalresurser från kommissionen, rådet och medlemsstaterna – en tredjedel vardera – är vissa medlemsstater fortfarande underrepresenterade i kommissionen och i rådet, vilket kan ge upphov till en implicit obalans i avdelningen. Jag instämmer helt med att avdelningen bör bestå av kompetenta experter, men jag är också mer än säker på att det finns lämpliga kandidater av båda könen från alla medlemsstater. Det faktum att EU är en jämlik organisation bestående av 27 medlemsstater bör tydligt återspeglas i sammansättningen av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder så att vi kan omsätta våra värden i praktiken.

  Ioan Mircea Paşcu (S&D), skriftlig. – (EN) Vi har i dag diskuterat de slutliga stegen i bildandet av EEAS och kommer att rösta om det i morgon. Förhandlingarna har varit tuffa mellan unionens tre pelare: rådet, kommissionen och parlamentet. Även om alla inte blev helt nöjda ville de se sina viktigaste intressen tryggade. Under hela processen lades tonvikten oundvikligen vid medlemsstaternas nationella representation i rekryteringsprocessen. Situationen blev inte bättre av att processen fortsatte i oförminskad skala trots pågående förhandlingar om att fastställa avdelningens bestämmelser och att bara vissa länder som en följd av detta har fått se sina företrädare få de tjänster de sökt.

Men jag tror dock att den största utmaningen för den nya avdelningen inte ligger i sammansättningen utan i innehållet. Om vi vill att medlemmarna i EEAS ska vara verkligt europeiska måste vi ge dem en verkligt europeisk utrikespolitik att genomföra. I det avseendet är både det internationella systemets multipolära struktur och den nuvarande krisen viktiga hinder som man måste ta itu med på ett kraftfullt sätt. I annat fall kommer EEAS endast att gå efter nationella mål för enstaka medlemmar.

  Georgios Stavrakakis (S&D), skriftlig. – (EL) Europaparlamentet har fram till i dag visat att det tydligt stöder både bildandet och det snabba bemyndigandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Jag anser att kompromissen som har nåtts med rådet om parlamentets rättigheter är en tillfredsställande kompromiss för alla inblandade. Den verkar förnuftig, och vi behöver ha verksamhetsrapporter från delegationscheferna under utfrågningarna inför det behöriga parlamentsutskottet under utbytesförfarandet med rådet. EEAS behöver också samma internrevisor och utanordnare som EU-kommissionen för kontrollen av räkenskaperna. Slutligen är det viktigt att medlemsstaterna har åtagit sig att till fullo stödja EU i genomförandet av budgetansvar för tillfälliga anställda och att man har samtyckt till att skapa särskilda rubriker för Gusp, åtminstone för större uppdrag. Vi anser att den kompromiss som har uppnåtts kommer att bidra enormt till att uppnå en mycket öppen, sund och effektiv utgiftsförvaltning för EEAS i gemenskapsbudgeten.

6. Utvecklingsaspekter på den internationella dagen för utrotande av fattigdom - Minimiinkomstens roll när det gäller att bekämpa fattigdom och främja ett samhälle för alla i Europa (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är den gemensamma debatten om fattigdom:

– Uttalanden av rådet och kommissionen om utvecklingsaspekter på den internationella dagen för utrotande av fattigdom, och

– betänkandet av Ilda Figueiredo, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om minimiinkomstens roll när det gäller att bekämpa fattigdom och främja ett inkluderande samhälle i Europa (http://www.europarl.europa.eu/oeil/FindByProcnum.do?lang=en&procnum=INI/2010/2039") (A7-0233/2010).

  Olivier Chastel, rådets ordförande. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, ärade ledamöter! År 2010 är Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning, och vi är uppenbarligen väl medvetna om att den utmaning som fattigdomen innebär inte slutar vid unionens gränser eller kan lösas enbart innanför dessa gränser.

Den nyligen inträffade raden av globala kriser som har påverkat alla länder – där de fattigaste länderna har drabbats hårdast – har visat hur sammanlänkad världen är. Att främja utveckling är därför en nödvändig del av Europas ansvar för dagens globala utmaningar, och de kommande fem åren kommer att vara helt avgörande för utvecklingspolitiken i Europa och i världen.

I artikel 208 i Lissabonfördraget och i det europeiska samförståndet om utveckling angav vi tydligt att det överbryggande målet för EU:s utvecklingssamarbete är utrotningen av fattigdom inom ramen för en hållbar utveckling, inklusive fullföljandet av millennieutvecklingsmålen.

Men att uppnå alla millennieutvecklingsmål inom ramen för en hållbar utveckling är ett kollektivt ansvar där alla parter bör infria de åtaganden de har gjort. EU är övertygat om att utvecklingsländerna också är ansvariga för och herre över sin egen utveckling och att det är upp till dem först och främst att ta ansvar för att uppnå millennieutvecklingsmålen.

Det är därför viktigt att betona det faktum att det krävs globala strategier för att uppnå dessa mål, inklusive demokratisk styrning, skydd av mänskliga rättigheter och rättsordningen, ekonomisk tillväxt till förmån för de fattiga, utveckling av den privata sektorn, handelsutveckling, mänsklig och social utveckling och miljöhållbarhet.

EU uppmanar partnerländerna att snabbt öka sina insatser, i synnerhet när det handlar om att minska fattigdomen och ojämlikheten samt att införa partnerskap med det civila samhället, den privata sektorn och lokala myndigheter. EU kommer att erbjuda ökat stöd för deras insatser för att mobilisera inhemska resurser för utvecklingen, i synnerhet inom ramen för att förbättra den offentliga ekonomiska förvaltningen och kraften och effektiviteten i deras skatte- och tullsystem.

Den 22 september i år godkände FN:s medlemsstater slutdokumentet från mötet om millennieutvecklingsmålen, och man förnyade även sitt åtagande om att samarbeta för att förbättra den ekonomiska och sociala miljön för alla människor och att göra allt som står i deras makt för att se till att millennieutvecklingsmålen uppnås fram till 2015.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Först vill jag tacka dig för att jag har fått den här möjligheten att tala om utmaningarna kring fattigdomen och om vad EU kan göra på global nivå genom sin utvecklingssamarbetspolitik. I den andra delen av det här anförandet kommer jag också att ta upp betänkandet av Ilda Figueiredo.

Att utrota fattigdom är den mest angelägna globala utmaningen i vår tid. Det är en utmaning som måste hanteras inte bara av uppenbara solidaritets- och pliktskäl, utan även för det globala välståndet och stabiliteten. Och det ligger i allas intresse. År 2000 samlades världens ledare på FN-högkvarteret i New York och enades om en internationell utvecklingsagenda för de kommande 15 åren: millennieutvecklingsmålen. Bland de olika målen i ramen åtog sig världen att halvera den extrema fattigdomen. Var står vi nu, fem år före deadline 2015?

Hoppingivande framsteg har gjorts. Totalt 120 miljoner människor har tagit sig ur fattigdom under perioden 2000–2005, vilket motsvarar en årlig minskning på 2,4 procent, men det finns inte utrymme för självbelåtenhet. I dag lever fortfarande 1,4 miljarder människor i extrem fattigdom, och skillnaderna mellan regioner, länder och befolkningsgrupper är enorma. Dessutom hotar den nyligen inträffade och pågående globala krisen – från prischocker på livsmedel och bränsle till ekonomisk instabilitet och klimatförändringar – både tidigare insatser och framtida utsikter.

För två veckor sedan bekräftade man på mötet om millennieutvecklingsmålen världens ambitioner om att bekämpa fattigdomen. Ledamöter från Europaparlamentet under ledning av Gay Mitchell lämnade ett viktigt bidrag till mötet, och jag vill framföra ett stort tack till dem för deras deltagande och stöd. Jag vill också tacka parlamentet för dess stöd under hela förberedelseprocessen som har lett fram till godkännandet av Cashmanbetänkandet. Parlamentets varaktiga uppmärksamhet på millennieutvecklingsmålen gjorde EU:s ställning stark och ambitiös i New York. Jag tror att de ledamöter som deltog i mötet fick ny tillförsikt genom resultatet. Det handlade inte om att klandra någon, utan om att mötet gav ny energi, kraft och hopp när det handlar om att uppnå målen. 110 stats- och regeringschefer deltog på mötet, och det visade att millennieutvecklingsmålen fortfarande ligger högt upp på den politiska agendan. EU medverkade till att göra evenemanget till en framgång genom att forma och uttala ett kraftfullt gemensamt synsätt för våra 27 medlemsstater.

Kampen mot fattigdom ligger också högt på vår dagordning i EU. Den ingår i det europeiska projektet. Det är ett centralt mål för EU:s utvecklingspolitik i enlighet med Lissabonfördraget. Det är också något som de europeiska medborgarna stöder helhjärtat, och det är lika viktigt.

Som världens ledande bidragsgivare har EU lämnat ett stort bidrag till att uppnå millennieutvecklingsmålen så här långt. För att bara ge två exempel så har enbart Europeiska kommissionen hjälpt nio miljoner fler flickor och pojkar att börja skolan sedan 2004, och vi har anslutit 31 miljoner hushåll till rent dricksvatten. Jag anser att det är något vi bör vara stolta över, men vi måste göra mer och vi kan göra mer.

I juni bidrog Europas ledare till att göra millennieutvecklingsmålen starkare genom att avtala om en ambitiös plan och ett antal åtgärder. I planen prioriteras åtgärder för de mål där man har gjort minst framgångar och i de regioner och länder som släpar efter mest, inklusive konfliktdrabbade och bräckliga områden. I planen bekräftas också vårt åtagande om att uppfylla målet på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten 2050, trots det svåra ekonomiska och finansiella läget. För att uppnå detta måste vi göra framsteg varje år.

Att vända millennieutvecklingsmålen – i synnerhet målet om att utrota fattigdom – till millennieutvecklingsverkligheter 2015 kommer också att förbli den högsta prioriteringen för mina handlingar.

Vi vet alla att enbart bistånd inte är tillräckligt för att nå millennieutvecklingsmålen. För att uppfylla målen är det också av största vikt att vi är mer kreativa när det handlar om att förbättra följderna av biståndet, att främja ökad hållbarhet och mer inkluderande tillväxt och genom att mobilisera andra och fler ekonomiska källor för utvecklingen. Lika viktig är biståndets kvalitet och effektivitet, vilket även omfattar ökad insyn och ansvarighet. Det är också viktigt att se till att politik som inte har med bistånd att göra stöder millennieutvecklingsmålen i högre grad.

Utvecklingsbistånd måste ses som en katalysator, inte som ett botemedel. Det finns inget land som någonsin har omvandlats enbart av bistånd. Hållbara framsteg bygger främst på att man utvecklar landets kapacitet att generera inkluderande och hållbar tillväxt. Utveckling kan endast komma inifrån utvecklingsländerna, inte utifrån, och därför måste vi fokusera våra utvecklingsinsatser på detta ”inifrån”. I slutändan är detta just vad principen ”ägande” handlar om.

I november planerar jag att lansera en grönbok samt offentligt samråd för att samla in åsikter om hur vi kan förbättra vår politik och våra instrument för att bättre kunna reagera på faktorer som möjliggör hållbar och inkluderande tillväxt i partnerländer och därigenom ta itu med de grundläggande orsakerna till fattigdom och ge kraftfullt mervärde till vårt utvecklingssamarbete. Jag anser som alltid att ert bidrag till den här debatten är viktigt.

Jag skulle vilja tacka Ilda Figueiredo för hennes betänkande om minimiinkomster. Kärnan i hennes betänkande är människors grundläggande rättighet att ha tillräckliga resurser för att kunna leva ett värdigt liv. Detta står i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Det har inspirerat flera av kommissionens senaste initiativ på området aktiv inkludering, i synnerhet i kommissionens rekommendation från 2008 om aktiv inkludering som godkändes av parlamentet och rådet. I rekommendationen presenteras integrerade aktiva inklusionsstrategier som bygger på de tre pelarna, nämligen inkluderande arbetsmarknader, tillgång till kvalitetstjänster och adekvat inkomststöd. Kommissionen välkomnar därför detta betänkande.

Samtidigt respekterar vi till fullo medlemsstaternas kompetens när det gäller att utforma och driva sociala skyddssystem i allmänhet och system med minimiinkomst i synnerhet. Adekvat inkomst är en grundläggande beståndsdel i kampen mot fattigdom för människor som inte kan arbeta. Det utgör ett nödvändigt komplement till inkluderande arbetsmarknader för att bekämpa fattigdom för människor som kan arbeta.

I betänkandet bekräftas på nytt och med rätta den grundläggande principen för inkomststöd som måste vara både adekvat och kunna förenas med incitament. Medlemsstaterna vidtar för närvarande budgetmässiga konsolideringsåtgärder för att garantera en långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna. Kommissionen delar åsikten om att dessa åtgärder måste ta hänsyn till behovet av att skydda de mest utsatta medborgarna i samhället.

EU-kommissionen kommer att presentera en europeisk plattform mot fattigdom mot slutet av året där vi lägger fram konkreta åtgärder för att stödja medlemsstaterna att uppnå målet om att hjälpa minst 20 miljoner europeiska medborgare ut ur fattigdom senast 2020.

  Ilda Figueiredo, föredragande. – (PT) Fru talman! Fattigdom och social utestängning är brott mot människors värdighet och mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Ändå riskerar vi tråkigt nog att nå ett rekordhögt antal människor som lever i fattigdom under detta år, Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

Det är ett upprörande steg bakåt för det rika Europa där vinster från den finansiella sektorn och ekonomiska grupper fortsätter att öka för att sedan gömmas i skatteparadis. På grund av detta förekommer det en ökande protestvåg från miljontals arbetare, kvinnor, ungdomar, offer för lönesänkningar och osäkert och dåligt betalt arbete, arbetslösa och pensionärer med usla pensioner.

I slutet av 2008 angav Eurostat att omkring 85 miljoner människor riskerade fattigdom till och med efter socialbidrag, men situationen förvärras av mer nyliberalistisk EU-politik och de så kallade åtstramningsåtgärder som vidtas av flera medlemsstater. Dessa åtgärder omfattar lönesänkningar och nedskärningar av allmän hälsovård, utbildning och andra områden, nedskärningar på socialbidrag och skatteökningar på livsviktiga varor, inklusive livsmedel som vi nu ser i Portugal, Grekland, Irland och andra länder.

Det är oacceptabelt för kommissionen och rådet att fortsätta utöva tryck på medlemsstater på grund av de irrationella kriterierna i stabilitets- och tillväxtpakten. De ser endast på finansiella frågor, inte sociala, och har gett all finansiering för offentligt stöd till bankerna och det finansiella systemet utan att bry sig det minsta om allmänheten. Det värsta av allt är att de nu tvingar arbetstagare och fattiga människor att betala för de brådskande bidragen som regeringarna gav till bankerna med stöd från EU-ledare och applåder från finansgrupper.

Det är därför nödvändigt att ändra politiken för att hantera fattigdom och social utestängning såsom krävs av miljontals demonstranter över hela Europa, även här i Strasbourg.

Målen och rättesnörena för Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning kan inte bara vara ord i vinden. Det åtagande EU gjorde för att förverkliga FN:s millennieutvecklingsmål får inte glömmas.

I politiken bör man ta hänsyn till rättigheter och delat ansvar, främja sammanhållning och deltagande av utsatta människor eller människor som lever i fattigdom, vidta konkreta åtgärder och genomföra dem för att effektivt förebygga och utrota fattigdom samt integrera hemlösa och invandare samt människor med funktionshinder. Politiken bör inte heller äventyra framtiden för ungdomar och barn.

Tyvärr har Europa 2020-strategin begränsats till att ange vägen ut ur fattigdom för 20 miljoner människor senast 2020, vilket utgör ett steg bakåt från de inledande målen i den så kallade Lissabonstrategin.

Den mångfasetterade karaktären för fattigdom och social utestängning kräver en social dimension i den makroekonomiska politiken som en nödvändig del för att övervinna krisen. Det innebär att prioriteringarna och politiken måste förändras, och det gäller framför allt penningpolitiken, såsom stabilitets- och tillväxtpakten, budget- och skattepolitiken, samt konkurrenspolitiken och politiken för den inre marknaden. Vi måste prioritera ekonomisk och social sammanhållning och försvara de mänskliga rättigheterna. Det innebär åtminstone att det bör finnas en balans mellan den ekonomiska politiken, sysselsättningen, social- och miljöpolitiken och en rättvis fördelning av välstånd och inkomst.

I det här sammanhanget är system med minimiinkomster ett effektivt instrument för garantera människors säkerhet och minska följderna av utestängning och arbetslöshet. Detta ger tillgång till anständigt arbete genom att motverka löner som leder till otrygghet och fattigdom och som ökar andelen fattiga arbetare. Dessa system för minimiinkomster spelar en viktig roll i omfördelning av inkomster, och det garanterar solidaritet och social rättvisa, framför allt i kristider, eftersom de fungerar konjunkturmässigt som en form av social stabilisering som ger extra resurser för att öka efterfrågan och konsumtionen på den inre marknaden och därigenom motverkar konjunkturnedgången.

Följaktligen bör system med minimiinkomster som bygger på minst 60 procent av medianinkomsten i varje land vara en nödvändig del av en strategi som riktar sig mot social integration och som omfattar både allmän politik och specifika åtgärder för samhällets mest utsatta grupper när det gäller bostäder, hälsovård, utbildning och sociala tjänster. Detta skulle hjälpa människor ut ur fattigdom och fungera som social inkludering och tillgång till anställning för alla som har möjlighet att göra det med anständiga arbetsvillkor, inte modernt slaveri, som i fallet med det osäkra och dåligt betalda arbete som påverkar miljontals arbetare, framför allt kvinnor och unga människor.

Den utmaning kommissionen står inför är att presentera ett initiativ och en handlingsplan om ett system med minimiinkomster i syfte att få barn, ungdomar, vuxna och äldre människor ut ur fattigdomen och på väg mot social utveckling.

  Licia Ronzulli, för PPE-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Uppgifterna om fattigdomen i världen är alarmerande, oroande och oförsonliga. Antalet människor som lever under existensminimum ökar hela tiden liksom att klyftan mellan dem som lever i fattigdom och dem som har en hög levnadsstandard ständigt blir större.

Enligt den senaste rapporten från FN om tillståndet i världens städer lever 827 miljoner människor i slumkvarter i dag, och den siffran kommer att öka med i genomsnitt sex miljoner varje år. Som vi redan har betonat skiljer sig inte Europa från detta. I dag lever omkring 80 miljoner av våra medborgare i fattigdom – 16 procent av unionens invånare – och drygt 19 miljoner av dem är barn.

Det här året – 2010 – har utnämnts till Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning, och det ligger till grund för det betänkande vi diskuterar i dag. Jag var fast besluten att den slutliga versionen av texten skulle analysera vissa aspekter som jag anser vara extremt viktiga, och jag är tacksam mot Ilda Figueiredo för detta. Den senaste ekonomiska krisen har resulterat i en ökning av arbetslösheten. Tyvärr är det återigen kvinnor som har drabbats hårdast. När man bekämpar fattigdom krävs det först och främst en politik som främjar sysselsättning, i synnerhet för kvinnor och ungdomar.

Alla borde ha möjlighet att ha tillräckligt mycket pengar för att garantera en skälig levnadsstandard. Minimilönen kan spela en viktig roll i kampen mot fattigdom genom att erbjuda alla möjligheten att ta en aktiv del i det sociala, kulturella och politiska livet. Icke desto mindre måste varje medlemsstat själv kunna bestämma om de vill införa en minimilön. Det ska inte vara ett beslut som fattas på unionsnivå.

För att uppnå verklig social integration och bekämpa situationer med förnedring och fattigdom räcker det inte om vi förlitar oss på sociala trygghetsåtgärder. Vi måste sikta högre. Låt oss därför kämpa för bättre strukturreformer och arbeta mot en mer genomträngande sysselsättningspolitik för att stimulera de svagare delarna av samhället att ta sig in på arbetsmarknaden.

  Thijs Berman, för S&D-gruppen. – (NL) Fru talman! Ilda Figueiredo lade fram det alldeles utmärkt, och jag vill bara tillägga en sak. EU bygger på tanken om att välstånd för så många människor som möjligt är en garanti för den ekonomiska utvecklingen för alla européer. Tack vare den öppna marknaden, men även tack vare strukturfonderna – för omfördelning av välståndet – ökar levnadsstandarden i medlemsstaterna i Central- och Östeuropa, något som de gamla medlemsstaterna drar fördel av. Alla européer har rätt till en skälig levnadsstandard, liksom alla världsmedborgare.

Det är därför fattigdomsminskning ingår i Lissabonfördraget. Millennieutvecklingsmålen måste uppnås, och vi kan arbeta på internationell nivå på exakt samma sätt som vi arbetar med nya medlemsstater. Fattiga länder ökar välståndet genom att respektera rättsordningen, och det gör att företag vågar investera i dessa länder när de vet att deras avtal är säkra. Omfördelning av välståndet i världen minskar de sociala spänningarna samt vålds- och flyktingströmmar, och det ökar våra potentiella marknader.

Därför är det obegripligt att vissa medlemsstaters regeringar, såsom Nederländerna – mitt eget land – nu fifflar med utvecklingsbudgeten och därmed försöker fiffla med dessa mål. De gör detta av felaktigt, kortsynt egenintresse. Fattigdomsminskningen måste förbli en prioritering för EU.

  Elizabeth Lynne, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag anser att betänkandet om minimiinkomster som vi har röstat igenom i utskottet för sysselsättning och sociala frågor är det bästa sättet att gå framåt på och att det kommer att få det största stödet. Därför uppmanar jag er att rösta mot ändringsförslagen 1 och 2.

Jag har alltid varit en passionerad förespråkare för minimiinkomster i alla medlemsstater, och jag har skrivit om det i alla betänkanden jag någonsin har gjort om social inkludering, men jag tror att det bästa sättet att uppnå detta på är genom att utbyta bästa praxis. Om vi går lagstiftningsvägen kommer vi enligt min mening att misslyckas att få med oss alla, och vi kommer inte att uppnå det vi vill – en skälig levnadsstandard för alla och att få människor ut ur fattigdom och hemlöshet.

I betänkandet från sysselsättningsutskottet säger vi också att det effektivaste sättet ut ur fattigdomen är att ge alla människor tillgång till arbetsmarknaden. Ett sätt att uppnå detta på är att se till att sysselsättningsdirektivet genomförs effektivt i alla medlemsstater. När vi formulerar vår politik mot fattigdom och social utestängning måste vi lyssna på människor som befinner sig i den situationen, med andra ord människor som själva upplever fattigdom och hemlöshet. Vi måste se till att medlemsstaterna uppfyller sina mål om att minska fattigdomen i enlighet med Europa 2020-strategin.

Jag vill även påpeka i den här debatten att vi talar om en minimiinkomst, med andra ord om arbetslöshetsersättning och inte om löner.

  Karima Delli, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! 80 miljoner människor lever i fattigdom i Europa, över fem miljoner är hemlösa, miljontals människor bor i dåliga bostäder, ett av fem barn lever i fattigdom – och vad finns i den andra ändan av skalan? Antalet miljardärer ökar.

Vi har just firat Internationella dagen för utrotande av fattigdom den 17 oktober och Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning närmar sig snart sitt slut, men vad har vi åstadkommit? Vilka konkreta lösningar kommer Europa att ha erbjudit dem som är de huvudsakliga offren för en kris de inte ansvarar för? Vilket hopp kan vi erbjuda min generation, denna europeiska generation som har fått ta emot stötarna från arbetslösheten, otryggheten och utestängningen, dessa unga människor som är skeptiska mot Europa, som förväntar sig mycket från Europa och därmed från dig?

Det är vår skyldighet att svara på deras dagliga bekymmer och deras farhågor inför framtiden. Lissabonstrategin har misslyckats med sin uppgift att utrota fattigdomen. Vi kan inte längre passivt titta på och bara låta saker hända. Det går inte längre att använda meningslös retorik. Det är dags att vara djärv och visa lite politiskt mod. Alla organisationer som arbetar med fattigdomens offer har krävt detta i 20 år: ATD Fourth World, Europeiska nätverket mot fattigdom (EAPN), Europeiska samorganisationen för boende och hemlöshetsfrågor (FEANTSA) och Emmaus Europe!

Därför ber vi EU-kommissionen om ett ramdirektiv som syftar till att fastställa en lämplig minimiinkomst. Detta ramdirektiv ska garantera behörighet för och tillgång till en lämplig minimiinkomst, så att alla barn, vuxna eller äldre människor som lever i fattigdom kan ta sig ur det och därigenom garanteras sin omistliga rätt att leva ett värdigt liv.

Tiden rinner iväg, och behovet av handling har aldrig varit mer angeläget. Tillsammans kan vi sätta stopp för den kränkande skandal som långvarig fattigdom innebär. Fattigdom, ta död på fattigdomen. Detta bör inte bara vara en slogan. Det är verklighet, och jag hoppas att vi ger oss in i kampen tillsammans.

  Nirj Deva, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag anser att den här debatten är ganska löjlig, nästan skrattretande. Jag har lyssnat på flera anföranden nu, och vi har talat om att utrota fattigdom utan att en enda gång nämna hur vi skapar mer välstånd. Det går inte att utrota fattigdom utan att skapa välstånd, i annat fall omfördelar man bara från den ena till den andra utan att skapa nytt välstånd.

På det internationella området har det kommit 880 miljarder euro från utvecklingsländerna genom all möjlig slags korruption och andra verksamheter som inte redovisas eller beskattas eller sätts in på riktiga banker. Det är en skandal för den ekonomiska gemenskapen i internationell utveckling. Dessa 880 miljarder euro borde skapa välstånd i utvecklingsländerna.

I Europa ökar fattigdomen, eftersom vi överreglerar oss själva mot att skapa välstånd när utmaningarna nu kommer från Indien och Kina. Vi måste ta upp det här på nytt.

  Gabriele Zimmer, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Fru talman! Under dagens möte på ämnet fattigdom fokuserar vi avsiktligt på sambandet mellan global fattigdom och fattigdom i EU:s medlemsstater. Men hundratusentals människor har redan gjort detta före oss. Under de senaste veckorna och månaderna har de i ökad utsträckning intagit gatorna i Europa för att kräva detta, och den globala aktionsdagen hölls avsiktligt i närheten av FN:s möte om millennieutvecklingsmålen.

Till skillnad från dessa människor förblir vi som europeiska institutioner svävande och inkonsekventa i alla våra strategier, och vi skapar ramvillkor som i sin tur hämmar kampen mot fattigdom. Lissabonfördraget och även Europa 2020-strategin har faktiskt utrotat fattigdomsmålen. Många EU-medlemsstater använder kravet på hållbarhet för de offentliga finanserna för att försvara nedskärningarna av de sociala tjänsterna och omfördelningarna genom nedskärningar av hälsovården och i pensionssystemen, nedskärningar av arbetsmarknadens politiska instrument och i tjänster för arbetslösa och för barn och familjer. Vi gör detta själva i våra EU-medlemsstater och i denna kammare. Vi agerar som om vi bara måste organisera en kampanj för att fattiga människor inte längre ska utestängas. Vi gör detta själva genom våra politiska metoder.

Jag skulle vilja påpeka att Europa 2020-strategin och EU:s hållbarhetsstrategi motsäger varandra och därigenom gör det omöjligt att bekämpa den globala fattigdomen.

  Derek Roland Clark, för EFD-gruppen. – (EN) Fru talman! Fattigdomen – framför allt antalet personer som riskerar att hamna i fattigdom – har ökat i takt med att EU har utvidgats. Varje ny medlemsstat späder på problemet, så det är ganska uppenbart hur vi förebygger ytterligare ökningar.

Ett av era svar är att införa en minimiinkomst. Jag stöder en minimiinkomst, men bara om den fastställs av varje land. En alleuropeisk minimilön skulle snedvrida frågan. I Skandinavien måste exempelvis uppvärmningen av bostäder vara mycket dyrare för alla inkomstgrupper än i södra Europa.

Jag motsätter mig en minimiinkomst, eftersom det innebär offentlig finansiering för att fylla på en låg lön. Det ger mer för skattebetalaren i en ekonomisk kris. Hur förhindrar man vissa arbetsgivare från att betala mindre än de borde, eftersom de vet att ersättningssystemet jämnar ut det? Svar: fler föreskrifter och pappersexercis för företag, vilket hårdast drabbar små och medelstora företag som sysselsätter hälften av arbetskraften.

Och självklart kommer en harmoniserad minimiinkomst i EU att följas av ett harmoniserat skattesystem som reducerar alla till en grå formlös massa som saknar Europas största tillgång: mångfald.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Fru talman! Det är oroande att tusentals människor i EU lever på existensminimum trots att de har ett fast jobb. Med hänsyn till detta ska alla försök att skapa en lämplig minimilön välkomnas i hög grad. Men en minimilön låter bara förnuftigt när den kombineras med ytterligare åtgärder. En isolerad debatt kunde leda till en försämring av affärsläget och en ökning av antalet arbetslösa personer. Slutligen kommer små och medelstora företag inte att kunna ha råd att betala en lagstadgad minimilön om skattebördan förblir som den är, och självklart medför högre löner också en risk för att priserna på varor och tjänster ökar. Det skulle sätta igång inflationsspiralen än en gång.

Fokus måste därför ligga på lättnader i förhållande till arbetet. Det måste löna sig att arbeta igen för EU:s medborgare. En minimilön är säkert en bra idé, men den bör tillhandahållas i ett meningsfullt helhetspaket med skattelättnader för arbetare och även för Europas små och medelstora företag.

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE). – (FR) Fru talman! Utrotningen av fattigdomen är faktiskt ett millennieutvecklingsmål, men även ett europeiskt mål i Europa.

I Europa har vi faktiskt den högsta genomsnittliga levnadsstandarden i världen, men ingen annanstans i världen finns det en sådan uppdelning inom vårt europeiska samhälle liksom mellan Europa och Afrika. Det har den största klyftan mellan levnadsstandarderna i världen. Det är vårt jobb att minska dessa skillnader.

Alltför många européer i Europa får inte två måltider varje dag. Alltför många barn är fattiga, har hälsoproblem och saknar utbildning – problem som alla har sin orsak i den fortgående fattigdomen. Alltför många kvinnor måste stå ut med löneskillnader, är marginaliserade när det handlar om anställning, saknar anställningsskydd – här är utbildning den enda vägen att få dem tillbaka in i samhället och ut ur fattigdomen. Alltför många gamla människor, oftast kvinnor, har halkat efter när det handlar om att finna en anständig anställning och anständiga löner under sitt yrkesliv.

Det finns alltför många människor som lever under existensminimum i jordbruksområden. Många av våra stödprogram för att bekämpa fattigdom riktar sig mot städerna. Vi måste även hjälpa jordbrukssamhällena att bekämpa fattigdomen.

I kampen mot fattigdom uppmanar jag er därför …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Frédéric Daerden (S&D). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! I Europaparlamentet i dag är det dominerande ämnet att bekämpa fattigdomen i världen. Det är viktigt, men som Ilda Figueiredo påpekade är fattigdom mycket utbrett i Europa också. Kampen mot det här fenomenet är en av de prioriteringar som ingår i Europa 2020-strategin. Men även om det är bra att sätta upp mål, som inom parentes borde ha varit ambitiösare, är det bättre om de nödvändiga medlen är på plats. Och en adekvat minimiinkomst för alla i Europa är helt klart ett av dessa medel.

Ledamöternas utmärkta betänkande visar sitt syfte i den här kampen och får verkligen saker att hända. Men utan kommissionens initiativ av lagstiftningskaraktär som även erkänner den roll minimiinkomsten spelar är vi rädda att medlemsstaterna inte kan leva upp till vårt löfte om att förkasta fattigdomen. Av den anledningen måste det här betänkandet följas upp av ett ramdirektiv som tar hänsyn till nationella metoder.

  Charles Goerens (ALDE). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! För min del kan man göra tre viktiga observationer i den här debatten.

För det första har globaliseringen ökat ojämlikheterna inom länderna, men den har minskat ojämlikheterna mellan länderna. Bevis på detta är framgångarna för tillväxtländerna. Detta påpekades av en expert från Internationella valutafonden vid Oslokonferensen, där IMF hade slagit sig ihop med Internationella arbetsorganisationen.

Det är sant att det fortfarande förekommer stora skillnader mellan länderna, men det vore fel att enbart klandra globaliseringen för den fortgående fattigdomen när det handlar om ojämlikheterna inom våra länder.

Situationen i Europa, och detta är min andra observation, är mycket specifik. Det är det enda stora ekonomiska området som har vant sig vid massarbetslöshet under de senaste tre decennierna, som professor Jean-Paul Fitoussi påpekade.

Europa 2020-strategin öppnar verkligen intressanta perspektiv om hur vi kan hantera den strukturella arbetslösheten, men det är i samband med hanteringen av den nuvarande krisen som EU måste finna sätt att förbättra sysselsättningsgraden.

Många av oss tror att om saker svänger för långt till förmån för effektiviseringen av de offentliga finanserna, riskerar målet med att minska fattigdomen att bli en önskedröm.

För det tredje måste vårt sätt att bekämpa fattigdomen vara både internationellt och utåtriktat. Om vi strävar efter en hållbar utveckling har vi inte längre råd att favorisera den ena före den andra. Ett malthusianskt sätt som innebär att man slår fast vad som förbrukas på solidaritetens vägnar är helt enkelt …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jean Lambert (Verts/ALE). – (EN) Fru talman! Jag tror att vi alla är medvetna om vikten av system för minimiinkomster över hela EU, även om det inte är alla medlemsstater som har det ännu. Vi vet också att det finns mycket stora variationer i effektiviteten, att det ofta saknas tydliga underlag för vilka belopp som betalas ut och att de belopp som betalas ut inte nödvändigtvis håller jämna steg med de ökande kostnaderna. Vissa medlemsstater har ett mycket dåligt utnyttjande, så att människor inte får det de har rätt till, och vissa tidsbegränsar också dessa inkomstsystem, vilket verkar mycket bisarrt för något som är avsett att vara ett säkerhetsnät.

Jag tror på det bestämdaste att vi behöver en gemensam ram i EU som innehåller tydliga principer för hur vi ska utveckla dessa system och tydliga metoder för hur vi ska arbeta med dem. Vi talar inte om samma betalningsnivå i alla medlemsstater, och att hävda det är att vidmakthålla något som är verkligt osant. Vi måste dock utveckla dessa system så att alla i EU kan leva ett värdigt liv.

  Tadeusz Cymański (ECR). – (PL) Vi håller den här debatten om fattigdom under Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Det är viktigt att våra ansträngningar samt de ansträngningar som gjorts av regeringar och icke-statliga organisationer upprätthålls, så att de inte bara är kampanjer och propaganda. Av alla åtgärder som föreslås i det betänkande vi diskuterar är förslaget om att definiera en minimiinkomst i förhållande till medianinkomsten särskilt meningsfullt. Orsakerna till fattigdomen varierar, och de hänger ofta samman med sociala missförhållanden och social utestängning. Särskilt slående och mycket skamligt är dock det faktum att fattigdom även förekommer bland arbetande personer och till och med bland personer som inte har några barn eller bara har få barn. En sådan situation är oacceptabel, och de åtgärder som vidtas av EU-kommissionen och parlamentet i den här frågan måste vara ytterst effektiva, konsekventa och resoluta. När vi hjälper människor i olika världsdelar och skickar humanitär hjälp i kölvattnet av naturkatastrofer, borde vi först föregå med gott exempel genom att visa solidaritet med medborgare som drabbats av fattigdom inom EU.

  Niki Tzavela (EFD). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja framhäva en sektor där vi behöver anta en förebyggande politik om vi ska undvika att skapa en ny generation av nyfattiga i Europa. Nyare undersökningar har visat att det finns en mycket stor skillnad mellan arbetares löner och de pensioner de kommer att få, en ”pensionsklyfta” som kommer att placera dem bland de nyfattiga. På alleuropeisk nivå måste arbetarna spara 2 miljarder euro om året för att kunna täppa till denna klyfta i sitt försäkringsskydd och se till att de har en skälig levnadsstandard när de pensioneras.

Jag tar upp den här frågan för att uppmärksamma er på detta mycket allvarliga problem som miljontals europeiska pensionärer – Europas nyfattiga – redan står inför.

  Sari Essayah (PPE). - (FI) Fru talman! Betänkandet om minimiinkomst är en bra återspegling av den vittomfattande debatt vi har haft i utskottet för sysselsättning och sociala frågor på ämnet om att bekämpa fattigdomen och utestängningen. Det kan hända att vi befinner oss i Europeiska året för bekämpning av fattigdom, men tack vare den ekonomiska krisen ökar fortfarande arbetslösheten och de sociala påfrestningarna i många medlemsstater.

Iögonfallande kännetecken för den europeiska fattigdomen är barnfattigdom, ökande ungdomsarbetslöshet, kvinnors underläge på arbetsmarknaden, utestängning av invandrare, tillståndet för etniska minoriteter såsom romer och den svåra situationen för arbetslösa personer som bara har några år kvar till pensioneringen. Att minska fattigdomen är ett av huvudmålen i Europa 2020-strategin, och det har funnits en önskan om att förverkliga detta genom kvantitativa mål som är bindande för medlemsstaterna. Det finns också goda skäl för detta, eftersom resultatet för insatserna för att minska fattigdomen under det senaste decenniet har varit så gott som obefintliga.

Majoriteten i utskottet beslutade slutligen att föreslå att medlemsstaterna borde fastställa en minimiinkomst på 60 procent av medianinkomsttröskeln, och vissa medlemmar krävde till och med en ramlag om minimiinkomst. Jag stöder inte lagändringar, eftersom inrättandet av en minimiinkomst inte tar hänsyn till de olika strukturerna i medlemsstaternas socialförsäkringssystem. I vissa medlemsstater ingår även olika inordnade och inkomstrelaterade sociala tjänster liksom universella tjänster finansierade genom skatter i socialförsäkringssystemet. Frågan om minimiinkomsten bör därför tas upp utifrån medlemsstaternas subsidiaritetsprincip, och lösningar bör sökas genom utbyte av bästa praxis.

  Pervenche Berès (S&D). – (FR) Fru talman, Olivier Chastel, kommissionsledamöter! I kölvattnet av den 17 oktober, som är dagen för handling i kampen mot fattigdom, under detta år för handling i kampen mot fattigdom och social utestängning, vet vi att 2007 – året före krisen – levde 17 procent av EU:s befolkning under fattigdomströskeln. Vi känner inte till den nuvarande siffran, men vi vet att alla den är hög och att en sådan situation inte kan tolereras.

Ja, vi är konsekventa i våra åtaganden. Ja, vi tror på det vi har antagit i grundläggande lagar, i artikel 1 i stadgan som fastslår att alla har rätt till värdighet, i Lissabonfördraget som fastställer kampen mot social utestängning som ett mål för EU och i Europa 2020-strategin som fastställer kampen mot fattigdom som ett av de viktigaste målen. Men vi har aldrig definierat medlen för hur en sådan strategi ska genomföras, vilket innebär att vi kommer att misslyckas och våra medborgare kommer att bli desillusionerade.

Vi måste ta ett lagstiftningsinitiativ om minimiinkomst och organisera den finansiella …

(Talmannen avbröt talaren.)

  David Casa (PPE). - (MT) Som vi redan har påpekat ligger fattigdomstemat högt upp på dagordningen. Vi är alla medvetna om statistiken, procentsatserna och retoriken kring det här ämnet. Det faktum att ett så stort antal medborgare lever under existensminimum är en allvarlig fråga som måste hanteras utan dröjsmål. Det är underbart att kunna bekämpa fattigdomen genom att skapa fler jobb och stimulera upprättandet av strukturer som kan hjälpa oss att nå vårt mål. Det omfattar en plan för att hjälpa de europeiska medborgarna att få nödvändig utbildning som kan omvandlas till ett jobb som betalar sig. Vi behöver också nödvändig finansiering för att ge stöd till de länder som fortfarande halkar efter i det här avseendet så att de också kan uppfylla dessa mål. Just därför måste vi uppmana så många människor som möjligt att komma in på arbetsmarknaden, i synnerhet kvinnor. Den här situationen utvärderas ingående i betänkandet, och jag vill tacka och gratulera föredraganden för hennes mycket användbara arbete. Men vi måste se till att vi inte rusar fram i blindo, för bestämmelserna i fördraget om subsidiaritetsprincipen måste respekteras även i fortsättningen. Att tillämpa ett koncept som passar alla på hela Europa är ingen praktisk lösning. Dessutom har vi ännu inte den nödvändiga rättsliga grund som fördraget kräver för detta. Därför borde medlemsstaterna fritt och obesvärat få reglera dessa krav efter sina egna behov.

  Regina Bastos (PPE). – (PT) Fru talman! Europa genomgår för närvarande en förändringsperiod som en följd av den ekonomiska, finansiella och sociala krisen. Den rådande krisen i vissa medlemsstater har förvärrats, den sociala ojämlikheten har ökat och den här situationen har gett upphov till en ökning av antalet människor som lever under existensminimum.

I dag finns det ännu fler fattiga människor i EU. Det finns fler män och kvinnor med en inkomst lägre än 60 procent av genomsnittslönen i det land där de lever. Vi har ett allvarligt problem som kräver konkreta och effektiva åtgärder. 80 miljoner européer lever på eller under existensminimum. Även om existensminimum varierar från land till land inom EU, är det helt säkert att detta är ett växande fenomen i vår union som har den mest avancerade sociala modellen i världen som sitt utvecklingsparadigm.

I Portugal lever omkring 20 procent av människorna i eller på gränsen till fattigdom på mindre än 360 euro i månaden. Uppgifterna om barnfattigdom i mitt land är förkrossande. Portugal är ett av de åtta länder som har de högsta nivåerna av barnfattigdom.

Vi välkomnar målet som ska få 20 miljoner människor ut ur fattigdomen senast 2020, precis som vi välkomnar insatserna för att främja sysselsättning och social inkludering. Jag vill gratulera föredraganden för hennes bidrag och understryka att minimiinkomsten är önskvärd. Det bör vara varje medlemsstats ansvar att fastställa summan.

  Csaba Sógor (PPE). - (HU) År 1992 utropade FN den 17 oktober till Internationella dagen för utrotande av fattigdom. År 2000 åtog sig den internationella organisationen att halvera andelen människor som lever i svår fattigdom inom 15 år. Två tredjedelar av den här perioden har redan gått. Siffrorna är alarmerande, och vi står bakom mätarna i en tid då kraven och förväntningarna är mycket höga. Sjuttiotre procent av den europeiska befolkningen ser det främsta problemet i den ökande utbredda fattigdomen i sina länder. Åttionio procent av medborgarna kräver brådskande åtgärder för att hantera problemet, och 74 procent förväntar sig att EU spelar en viktig roll i utrotningen av fattigdomen. Å andra sidan har sex miljoner EU-medborgare förlorat sina jobb de senaste två åren och barnfattigdomen ökar.

Samtidigt som vi vet och ofta hänvisar till att sysselsättning är det effektivaste sättet att bekämpa fattigdomen på, har Jean Monnets modell över det sociala Europa överskuggats av ekonomiska intressen. Syftet med den ekonomiska utvecklingen är att garantera medborgarnas välbefinnande, men det är inte värt någonting utan effektiva sociala åtgärder och en drastisk minskning av den nuvarande fattigdomsnivån. Det är uppenbart att socialpolitiken i första hand är medlemsstaternas uppgift och ansvar. Jag anser dock fortfarande att vi gemensamt måste finna svar på de mest angelägna frågorna genom en ökad användning av den öppna samordningsmetoden och genom att underlätta utbyte av bästa praxis.

  Ivo Belet (PPE). – (NL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Var sjätte invånare i EU befinner sig på gränsen till fattigdom. Det gäller i synnerhet ungdomar upp till 17 år, men även många äldre människor är utsatta. Fattigdomen ökar även bland européer som har jobb. Därför anser jag att vi också måste ta initiativ på europeisk nivå.

Ekonomisk tillväxt, bättre utbildning, fler jobb. Vi stöder förstås detta till fullo, men det är tydligt att det inte räcker och att vi behöver en särskild politik för att bekämpa fattigdomen. Som vi redan har sagt här är detta faktiskt ett av flaggskeppen, en av prioriteringarna i vår nya Europa 2020-strategi. Vad handlar det om specifikt? Det handlar om att leva ett värdigt liv – rätten till att leva ett värdigt liv – och om mat, bostäder och kläder. Grundläggande saker som uppenbarligen inte är en självklarhet i vår välmående europeiska union år 2010.

Därför anser jag att vi också måste vidta åtgärder på europeisk nivå för att säkerställa denna minimiinkomst. Som Regina Bastos redan har sagt är detta inte ett instrument som måste utvecklas på ett identiskt sätt i hela EU. Medlemsstaterna måste ha tillräcklig handlingsfrihet för att välja en egen specifik lösning. Ändå måste vi fortsätta att öka påtryckningarna för att undvika att utsatta personer lämnas utanför.

Därför kräver vi uttryckligen att ett system med en garanterad minimiinkomst införs i alla länder i EU. Detta skulle inge förtröstan för de mest utsatta personerna i Europa – de som för närvarande drabbas av fattigdom och social utestängning.

  Milan Zver (PPE). - (SL) Jag är glad över att vi också försöker ta upp den här frågan om fattigdom och social utestängning i de europeiska institutionerna. Det är mycket viktigt.

Den resolution som vi ska godkänna går just i den riktningen. Den beskriver situationen mycket väl, men när det gäller att finna en lösning är resultatet inte lika framgångsrikt.

Minimiinkomst kan utgöra en del av den lösningen, och det existerar redan i olika former i medlemsstaternas socialpolitik. Men i det här materialet hittade jag också ett förslag om en universell grundläggande inkomst eller förbehållslös inkomst för alla.

Det vore dock diskutabelt även ur ett socialt rättighetsperspektiv. Det är ingen bra idé att alla får en grundläggande inkomst för ett normalt liv, eftersom vi då skulle ha mindre pengar för dem som verkligen behöver socialhjälp.

Jag hoppas att vi under detta plenarsammanträde …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D). – (RO) Målen i Lissabonstrategin – skapa fler jobb och utrota fattigdomen fram till 2010 – har inte uppnåtts. Därför måste Europa fortsätta sina insatser för att uppnå dem.

Jag anser att EU och medlemsstaterna måste lägga särskild vikt vid program för livslångt lärande. De erbjuder ett sätt att bekämpa fattigdom och social utestängning och bidra till att konsolidera anställningsmöjligheten och förmågan att integreras på arbetsmarknaden.

Å andra sidan anser jag att den verkställande makten i Europa bör analysera områden där det finns en ökande brist på kvalificerad personal för att kunna främja åtgärder i framtiden för att täcka denna brist.

En möjlig åtgärd vore också att utöka Erasmusprogrammet – som för närvarande är avsett för studenter – till andra sociala yrkesgrupper, exempelvis ungdomar utan universitetsexamen eller arbetslösa personer i yrkesomskolningsprogram.

  Antonyia Parvanova (ALDE). – (BG) Mot bakgrund av EU:s grundläggande solidaritetsprincip och Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning vill jag se att man inför garanterade, tillräckligt höga minimiinkomster i alla EU-medlemsstater. Detta kommer att stödja personer med otillräcklig inkomst, så att deras ekonomiska och sociala integration kan befästas och de kan leva ett drägligt liv.

Vi kommer bara att lyckas med att göra betydande och effektiva framsteg i kampen mot fattigdom om vi antar konkreta åtgärder för att införa minimiinkomstsystem. Detta kommer att göra det möjligt för oss att garantera en skälig levnadsstandard för alla EU-medborgare. I detta ingår social trygghet och lika tillgång till statliga sociala tjänster som socialvård, hälsovård och utbildning.

Slutligen vill jag betona att det enda sättet för oss att skydda våra medborgare mot social utestängning, särskilt när det gäller kvinnor och riskgrupper samt etniska minoriteter, är med hjälp av en omfattande uppsättning konkreta politiska lösningar som garanterar att det finns resurser för sociala åtgärder och socialt skydd.

  Elisabeth Schroedter (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Jag vill ännu en gång uppmana kommissionen att se till att plattformen mot fattigdom, om en sådan inrättas, inte bara förblir tomma ord. Kommissionen bör därför anamma parlamentets initiativ. För det första finns det ett initiativ om att undersöka om det bör finnas ett ramdirektiv om minimiinkomst, så att alla i EU kan leva ett värdigt liv. För det andra finns det ett initiativ om att gå längre än att bara använda BNP vid förberedandet av strukturfonderna och också ta hänsyn till ginikoefficienten vid bedömningen, som ett mått på inkomstskillnader – där dessa är ofördelaktiga. Detta är saker som ni måste besluta om nu om vi ska ha någon chans att införa dem. Jag vill därför uppmana kommissionsledamoten att ta med dessa två punkter från plenum på kommissionens dagordning och se till att kommissionen kan ge Europaparlamentet ett svar i detta avseende.

  Elie Hoarau (GUE/NGL). – (FR) Fru talman! I alldeles för många år nu har vi uppmärksammat Internationella dagen för utrotande av fattigdom, utan många konkreta resultat. Vi riskerar att denna dag blir kvar i almanackan i många årtionden framöver om vi fortsätter att tillämpa samma politik. Sett ur denna synvinkel kan vare sig Europa eller västvärlden i allmänhet bara blunda för detta problem.

Att bekämpa fattigdom innebär att kämpa för rättvis fördelning av tillgångar, både inom medlemsstater och på internationell nivå. Det handlar också om att respektera miljön och upprätthålla principen om jämlikhet mellan alla människor. Om inte våra diskussioner i dag följs upp genom konkreta åtgärder som grundas på vad vi har hört här, är jag rädd att våra uttalanden blir tal för döva öron och bara ses som goda avsikter utan någon verklig inverkan på nöd och fattigdom i hela världen och i Europa.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Fattigdom och social utestängning är kränkningar av den mänskliga värdigheten – med andra ord, överträdelser av grundläggande mänskliga rättigheter. De mest utsatta är ensamstående föräldrar, barn och äldre. Kvinnor utgör en betydande andel av den del av befolkningen som löper risk att drabbas av fattigdom, delvis på grund av den vanliga diskriminering som fortfarande råder på alla håll när det gäller löner och pensioner, och delvis på grund av att de mycket ofta har otrygga arbetsförhållanden.

Vi behöver vidta åtgärder som främjar investeringar i arbetsmarknaden, exempelvis skapa arbetstillfällen och främja gemensamma program som programmet för livslångt lärande. Ja, vi bör garantera en miniminivå av materiell försörjning, men med omfattande kontroller och villkor så att vi kan förebygga alla former av missbruk redan från början. Ja, det bör finnas en minimiinkomst, men med det förbehållet att detta under inga omständigheter får leda till en ny form av indirekt eller omvänd diskriminering.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Nära 85 miljoner personer i EU hotas av fattigdom, och 17 procent av EU:s 500 miljoner invånare levde under fattigdomsgränsen 2008.

Fattigdom och social utestängning är problem med många dimensioner. Därför måste vi systematiskt se till att förebyggande av dessa problem ingår även i annan politik, så att alla EU-medborgare kan leva ett drägligt liv. I kampen mot fattigdom krävs inte bara aktivt stöd för lönesystem och socialt skydd, utan också skapande av fasta arbetstillfällen med anständiga arbetsvillkor för missgynnade grupper på arbetsmarknaden. Jag vill poängtera att sysselsättning i allmänhet bör ses som den mest effektiva formen av skydd mot fattigdom, och att skapande av arbetstillfällen därför bör vara en självklar prioritering för EU och medlemsstaterna. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att hjälpa ungdomar och även äldre personer in i arbetslivet.

  Proinsias De Rossa (S&D). – (EN) Fru talman! Förra söndagen mötte jag en grupp ungdomar på Irland som kämpar för att överleva fattigdomen. De frågade mig, som ledamot av Europaparlamentet, vems sida jag stod på. Stod jag på deras sida eller på bankdirektörernas? Det är den fråga de ställde rakt ut till mig. De gav mig en rad vittnesmål som de uppmanade mig att förmedla till parlamentet. De påpekade att de inte längre är intresserade av att rösta eftersom de inte upplever att fortsatt röstande innebär några utsikter till förändring. De säger att de är utleda på att bli behandlade som luft och att de upplever att de inte har något värde i samhället.

Jag anser att vi måste ta åt oss av vad dessa ungdomar tycker och tänker. De är vår framtid. Jag ser inga bevis på att kommissionen verkligen ser till att de medlemsstater som uppmanas till budgetkonsolidering tar hänsyn till att vi inte får driva dessa personer – som redan lider – in i mer lidande, och driva personer som redan nu lever på marginalen ner i fattigdom. Det är oerhört viktigt att vi …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ilda Figueiredo, föredragande. – (PT) Fru talman! Jag vill tacka alla mina kolleger och även kommissionen, rådet och det belgiska ordförandeskapet för vad de har sagt här, men jag vill även lyfta fram tre punkter som flera andra ledamöter också har understrukit.

För det första räcker det inte med vackra ord och goda avsikter. Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning behöver ha en praktisk dimension. Det behövs förändring inom politiken. Människor måste sättas främst. Det behövs medvetenhet om att det är arbetstagarna som skapar välfärden, och att de behöver skäliga löner. För att skapa mer välfärd behöver vi emellertid fler arbetstillfällen – det vill säga fler arbetstillfällen med rättigheter och rättvisa löner. Samtidigt behövs det även ett annat slags omfördelning av tillgångar och inkomster. I detta sammanhang är minimiinkomstsystemet ett avgörande redskap som kan hjälpa oss i denna kamp, genom att upprätthålla minimiinkomster som kan skilja sig åt från land till land, men som syftar till ett gemensamt mål …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Fattigdom är en tragedi såväl för individer som för samhället. Fattigdom leder till våld, brott och konflikter. Jag vill tacka Europaparlamentet för att kampen mot fattigdom har satts så högt på dagordningen. Dagens debatt visar EU:s beslutsamhet att ta itu med denna utmaning. Europa 2020-strategin, Ilda Figueiredos betänkande och verksamheten i medlemsstaterna är alla steg i rätt riktning.

Jag vill framhäva att så länge det finns fattigdom i världen som helhet – med 1,4 miljarder människor som lever på mindre än en dollar om dagen – kan vi inte heller vänta oss att lösa denna fråga inom EU. Detta innebär att millennieutvecklingsmålen är en politik som också är av betydelse för oss själva.

Jag anser att vi försöker att hitta den rätta lösningen och att den är ekonomisk tillväxt för alla – i våra partnerländer och även i EU. Jag vet att tillväxt för alla låter ganska enkelt, men det är precis vad vi försöker ta itu med genom att ändra vår utvecklingspolitik. Europa 2020-strategin går också i denna riktning.

  Olivier Chastel, rådets ordförande. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! I mitt första anförande inriktade jag mig medvetet på betydelsen av utveckling för att bekämpa fattigdom. Jag ska naturligtvis även säga några ord om EU. Det belgiska ordförandeskapet är fast beslutet att utveckla instrument för att bekämpa fattigdom och social utestängning, särskilt genom flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin. Ett av målen i strategin, som godkändes av rådet den 7 juni 2010, är att främja social delaktighet, särskilt genom att minska fattigdom.

I detta mål står att minst 20 miljoner personer ska ha fått hjälp att undkomma risken för fattigdom eller utestängning senast 2020 grundat på tre indikatorer som lagts fram av kommittén för socialt skydd, nämligen risk för fattigdom, materiell eftersatthet och boende i ett hushåll där ingen har arbete.

Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning syftar dessutom till att öka allmänhetens medvetenhet om detta problem och att förmedla budskapet att fattigdom och utestängning undergräver social och ekonomisk utveckling. Det är också ett försök att ifrågasätta synsättet att bekämpning av fattigdom utgör en kostnad för samhället och bekräfta vikten av kollektivt ansvar, inte bara för de politiska beslutsfattarna utan också för aktörerna i den offentliga och den privata sektorn.

Det belgiska ordförandeskapet har varit angeläget om att delta i Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Jag vill nämna några av de initiativ och evenemang som har anordnats. En konferens om barnfattigdom arrangerades i september. Syftet med denna konferens var att ge bredd åt den europeiska debatten om antagande av en rekommendation mot barnfattigdom för att bryta den onda cirkeln av fattigdom som förs vidare från generation till generation.

Som svar särskilt till Frédéric Daerden vill jag säga att ett rundabordsmöte har anordnats i dag i Bryssel. Ämnet för detta möte är genomförandet av rekommendationen om aktiv inkludering, som har tre pelare: minimiinkomst, en arbetsmarknad som är öppen för alla och tillgång till tjänster av god kvalitet.

En annan konferens om den sociala ekonomin kommer att äga rum den 27–28 oktober, och en konferens om hemlöshet kommer att anordnas den 9–10 december. Slutligen kommer den officiella avslutningen av Europeiska året för bekämpning av fattigdom att genomföras den 17 december, i anslutning till Europeiska rådets möte. Denna avslutning kommer att innehålla redogörelser för god praxis och årets flaggskeppsevenemang.

Detta är hur det belgiska ordförandeskapets avsikt att sätta sociala frågor högst upp på EU:s dagordning har omsatts i handling.

  Anna Záborská (PPE). – (FR) Fru talman! Låt mig få välkomna en delegation ungdomar från International Movement ATD Fourth World till åhörarläktaren. Jag gratulerar dem till allt de gör för att bekämpa extrem fattigdom, och jag tackar dem för att de kommit hit i dag till detta plenarsammanträde.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 20 oktober kl. 12.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Fattigdom är ett mycket allvarligt problem som berör 85 miljoner av våra europeiska medmänniskor, och därför bör ingen stå likgiltig inför detta. Att bekämpa fattigdom måste vara bland våra främsta prioriteringar, och det förtjänar kollektiva insatser som gör att de av våra europeiska medmänniskor som befinner sig i en socialt utsatt situation garanteras åtminstone en liten smula värdighet.

Detta djupt rotade problem går ut över våra ungdomar, våra äldre, och i allt högre grad också våra arbetstagare som har drabbats av 6 miljoner förlorade arbetstillfällen bara under de senaste två åren, och av låga och instabila löner även om de lyckats behålla sina arbeten.

Utan tvivel behöver vi en systematisk metod för att ta itu med och lösa problemens orsaker och kväva begynnande problem i sin linda. Samtidigt kan vi emellertid inte åtgärda följderna omedelbart och brådskande i nuläget. Att se till att de utsatta i vårt samhälle får en minimiinkomst för sitt uppehälle och att vidta brådskande åtgärder för att de ska kunna ta sig ur denna situation är mot denna bakgrund inte bara nödvändigt, utan också ett absolut krav som vi bör stödja. Detta förespråkas på ett mycket bra sätt i betänkandet.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Under 2009 drabbade den världsomfattande ekonomiska krisen Europa med full kraft. Denna period kunde faktiskt inte ha fått värre inverkan på fattigdomsnivån i hela EU. Särskilt hårt drabbades de 17 procent européer som redan levde under fattigdomsgränsen 2008. Tyvärr är det mycket sannolikt att denna procentandel nu stigit.

Det är först nu under 2010 som vi har börjat se en strimma av hopp om att den allmänna ekonomiska situationen kan vara på väg att förbättras. Våra starkaste insatser måste riktas mot de européer som har drabbats hårdast av krisen, särskilt med tanke på att 2010 är Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

I ljuset av målen att utrota absolut fattigdom och fattigdom bland barn senast 2015 och att kraftigt minska den relativa fattigdomen vill även jag poängtera att vi brådskande behöver införa nationella minimiinkomsttrösklar på EU-nivå. Dessa kommer att skydda människor mot risken för fattigdom och garantera social delaktighet för alla EU-medborgare.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Medan vi uppmärksammar Internationella dagen för utrotande av fattigdom och Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning lever sorgligt nog redan fler än 85 miljoner människor i EU under fattigdomsgränsen. Arbetslöshet är visserligen den främsta orsaken till fattigdom, men även bland de européer som har arbete kämpar många dagligen med fattigdom och har inte möjlighet att leva sitt liv fullt ut. Det är absurt att arbetande människors inkomst inte räcker till för att garantera deras familjer ett värdigt liv. Jag vill påminna er om att ekonomisk tillväxt i sig inte minskade fattigdom och social utestängning och att de hårda tiderna bara får fattigdomen att öka. Minimiinkomstsystem gör emellertid att vi kan försvara de mest utsatta. Garanterad minimiinkomst är ett viktigt och effektivt medel för att få bukt med fattigdomen, främja social integrering och tillträde till arbetsmarknaden och ge människor möjlighet att leva under drägliga omständigheter. Jag vill uppmärksamma er på att även nu under krisen bör minimiinkomster inte ses som utgifter som ökar kostnader, utan som ett grundläggande verktyg för att bekämpa krisen. Den stora fördelen med tidiga investeringar i kampen mot fattigdom är nämligen att de sociala utgifterna minskas på lång sikt. För att kunna fullgöra åtagandet i Europa 2020-strategin och hjälpa minst 20 miljoner personer i EU undan hotande fattigdom och utestängning måste kommissionen därför vidta konkreta åtgärder och föreslå EU-lagstiftning som skulle garantera minimiinkomster i hela Europa för att bekämpa fattigdom.

  Kinga Gál (PPE), skriftlig. – (HU) I denna tid av global ekonomisk kris, under Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning och tre dagar efter Världslivsmedelsdagen, är det särskilt viktigt att även fattigdom bland barn uppmärksammas i tillräcklig mån på EU-nivå. Var sjätte sekund dör ett barn av hunger någonstans på jorden. Det finns flera miljoner undernärda barn i Europa. Andelen barn som lever i fattigdom, och ofta är missgynnade på flera olika sätt, är 19 procent på EU-nivå. Detta överstiger andelen fattiga i befolkningen som helhet med 3 procent. Alltså stöds behovet av särskild uppmärksamhet också av siffrorna, och även i strategin för barns rättigheter på EU-nivå måste man betona detta ordentligt. Den världsomfattande ekonomiska kris som vi genomgår just nu är inte bara en börda för oss, utan också en möjlighet. Den utgör en möjlighet till kreativt tänkande och till förändrade metoder inom affärslivet, och en möjlighet till ett paradigmskifte i vårt sätt att tänka när det gäller ekonomi, samhälle och miljö. Detta är något som våra samhällen är allt mer mottagliga för.

Social solidaritet och lokala initiativ kan bidra till att lindra fattigdom och undernäring bland barn. Till följd av initiativet ”Tillräckligt med mat för alla barn!”, som nyligen lanserades i Ungern, kan flera tusen barn få varma måltider varje dag. Samtidigt, till följd av ett initiativ som startades av franciskanermunken Csaba Böjte i Transsylvanien, får nära 2 000 barn mat och tillsyn på 18 barnhem och 40 daghem. Jag vill dessutom instämma i den internationella organisationen Eurochilds åsikt och betona att bekämpning av barnfattigdom inte bör ses enbart som en ekonomisk utmaning utan också som en fråga om barns rättigheter.

  Pascale Gruny (PPE), skriftlig. – (FR) För det första är det enligt min åsikt ett betydelsefullt framsteg att bekämpning av fattigdom har tagits med i Europa 2020-strategin. Den ekonomiska krisen har förvärrat problemet med fattigdom under de senaste åren. EU måste kunna uppmuntra medlemsstater att ta itu med detta problem.

För det andra är Europeiska socialfonden (ESF) ett mycket viktigt EU-redskap för att bekämpa fattigdom. Jag är föredragande för Europeiska socialfonden, och jag stöder att den används för att hjälpa de människor som står längst från arbetsmarknaden tillbaka till arbetslivet. Detta har varit ESF:s funktion sedan den inrättades genom Romfördraget, och sysselsättning måste förbli dess primära mål.

För det tredje är jag emot en minimiinkomst utan några motprestationer, utom för personer som inte kan arbeta. Sysselsättning är riktmärket när det gäller att minska fattigdom. Det är det enda sättet att ge alla värdigheten tillbaka.

För det fjärde har medlemsstaternas regeringar ett ansvar för att aktivt bekämpa fattigdom. EU finns där för att stödja dem och komplettera vad de gör, men inte för att ta deras plats. EU kan inte lösa alla problem. Framför allt måste medlemsstaterna ta sitt ansvar.

  Zita Gurmai (S&D), skriftlig. – (EN) När vi talar om fattigdom glömmer vi ofta dem med kraftigt underbetalda arbeten. I det avseendet har fattigdomen fortfarande ett kvinnligt ansikte i EU. Kvinnor är strukturellt missgynnade. De arbetar mindre, eftersom hushållsarbete inte erkänns som legitimt arbete. Om de är verksamma på arbetsmarknaden gör diskriminering och segregering att de tjänar mindre. Jag vill påminna om att det totala lönegapet mellan könen fortfarande är över 17 procent i EU (vilket betyder att kvinnor arbetar 17 procent mer för samma lön som män). Och av dessa skäl får kvinnor i slutändan givetvis även lägre pensioner. Är inte detta djupt orättvist?

Vi kan bryta den här onda cirkeln genom att erkänna att oavlönat arbete verkligen är arbete, genom att uppmuntra kvinnor att arbeta och bli ekonomiskt oberoende, genom att angripa de strukturella orsakerna till segregeringen på arbetsmarknaden och genom att ta hänsyn till kvinnors problem när vi reformerar våra pensionssystem. Det kanske blir dyrare i dag, men på lång sikt kommer ökad jämställdhet och minskad fattigdom även att bidra till att balansera våra budgetar. Att bekämpa kvinnors fattigdom skulle gynna oss alla – inte bara kvinnorna utan även männen.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Jag välkomnar debatten om minimiinkomstens roll som ett instrument i kampen mot fattigdom. Det är odiskutabelt att insatser av det här slaget är oerhört lämpliga under Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Den första fråga jag vill ställa gäller förklaringsvärdet hos officiella uppgifter om arbetslöshet, medelinkomst, andelen människor som lever i fattigdom och fastställande av fattigdomsgränsen. Medelinkomsten är en indikator som baseras på otillförlitliga eller rentav falska siffror. Om man summerar de miljoner som betalas ut till olika chefer och lönerna för arbetstagare med minimiinkomst kan siffran betraktas som mycket otillförlitlig. Vid lönejämförelser bör chefer och ledningspersonal betraktas separat. Vidare har förhållandet mellan medborgarnas inkomster – mätt exempelvis som BNP per invånare – ett mycket svagt samband med minimilönen. I Portugal och Tjeckien är medborgarnas inkomst, mätt som BNP, ungefär densamma. När det gäller minimiinkomsten är skillnaden dock nästan 50 procent. ”Fattigdomsgräns” och ”fattigdomsrisk” är obegripliga begrepp för mitt svaga förstånd. När jag läser att fattigdomsrisken för befolkningen är 12 procent i Sverige, 9 procent i Tjeckien och 13 procent i Luxemburg står jag undrande. Betänkandet är dock informativt, trots dessa brister.

  Ádám Kósa (PPE), skriftlig. – (HU) När det gäller de omtvistade frågorna om minimiinkomst anser jag att det är viktigt att betona att vi måste fatta beslut inte bara om dagen och morgondagen, utan även om dagen efter morgondagen. Passivitet är mycket mer destruktivt än många av oss kan tänka sig. Det här är dock vad människor med funktionshinder upplever dag efter dag. De behöver inte inkomstökningar på några få procent när de är arbetslösa. Det är sysselsättningen som måste ökas och främjas till varje pris. Dessutom bör gerontologisk forskning och livsstilsforskning stödjas. Moderna, innovativa investeringar som förbättrar vardagslivet och främjar anpassning och tillgänglighet måste underlättas. Låt oss inte legalisera och förstärka beroendet och öka antalet beroende och behövande. Det här är också ett självförevigande stigma, som är ohållbart.

De resurser som behövs för det sociala skyddet är allt svårare att få från krympande offentliga källor (skatter). De människor som ständigt får det allt sämre är de verkligt behövande, de som är arbetsoförmögna och lever med svåra funktionshinder. Vi ser fler och fler exempel på ett omfattande missbruk, exempelvis på sjukpensionernas område, vilket får tjänsternas standard att sjunka. För att återvända till åldrande: försörjningsbördan ökar hela tiden, vilket betyder att värdet av de befintliga sociala resurserna också kommer att minska eftersom antalet yrkesverksamma medborgare är för lågt för att säkra tillräckliga nivåer för sociala förmåner och minimiinkomst. Antalet yrkesverksamma EU-medborgare kommer att minska med miljoner redan under nästa årtionde. Det innebär att de verkligt behövande kan förväntas få det sämre, och det får inte godtas.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! Statistiken visar att 16 procent av EU-medborgarna är drabbade av fattigdom. Bristfällig utbildning och oförmåga att anpassa kompetensen till arbetsmarknadens behov tillhör de viktigaste orsakerna till ökningen av antalet fattiga i EU:s medlemsstater. Fattigdom innebär också en enorm psykisk börda, liksom oro, stress och oförmåga att göra de rätta valen. Det här innebär att människor som drabbas av fattigdom mycket ofta måste brottas med ytterligare ett problem, nämligen social utestängning.

Barn i fattiga familjer har inte samma möjligheter som barn i mer välbärgade familjer. Ungdomar som växer upp i en sådan miljö har varken de förutsättningar eller de förebilder som krävs för att de i framtiden ska kunna ta sig ur den slutna fattigdomscirkeln. År 2010 har utropats till Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Vi har därför ett unikt tillfälle att låta hela det internationella samfundet sätta sig in i de fattigas och socialt utestängdas problem och att föreslå specifika lösningar.

  Katarína Neveďalová (S&D), skriftlig. – (SK) I EU har det här året ägnats åt bekämpning av fattigdom och social utestängning. Låt oss dock fråga oss vad EU i själva verket gör för att bekämpa fattigdom. I dag lever 80 miljoner människor under fattigdomsgränsen i EU, vilket motsvarar 17 procent av befolkningen. De som löper störst risk i denna grupp har länge varit främst unga människor och alltså inte bara äldre. Den totala arbetslösheten i EU ligger i genomsnitt på 10 procent, men siffran är den dubbla, 21 procent, för ungdomar, och i en del länder, t.ex. Spanien, är den så hög som 40 procent. Det är alltså främst unga människor som hotas av fattigdom. För EU:s framtida utveckling är det därför viktigt att säkra inte bara en minimilön utan definitivt också arbetstillfällen för framför allt unga. Det är mycket svårt för någon som avslutat sin utbildning att hitta ett arbete. Vi kan tala om livslångt lärande, men även det måste ha ett direkt syfte – att utbilda någon i ett yrke. Jag vädjar därför till EU:s företrädare. Vidta åtgärder för att förbättra förutsättningarna för unga människor, och låt oss på så sätt främja ett sunt samhälle i framtiden. De unga är EU:s och hela världens framtid.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Fattigdom och social utestängning är en kränkning mot mänsklig värdighet och grundläggande mänskliga rättigheter. Det främsta målet med system för inkomststöd bör vara att ta människor ur fattigdomen och ge dem möjlighet att leva ett värdigt liv. Den senaste statistiken är skrämmande. Det finns 1,4 miljarder människor i världen, och runt 85 miljoner i EU, som lever i fattigdom i dag. Europaparlamentet och medlemsstaterna bör vidta ytterligare åtgärder för att skapa fler arbetstillfällen och förbättra arbetets kvalitet och lönenivåerna, liksom för att garantera rimliga pensioner, förmåner och familjebidrag. Att säkra allmän tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet är grundläggande. Ett av Europaparlamentets förslag är att fastställa en minimiinkomstnivå på minst 60 procent av medianinkomsten i en viss medlemsstat. I Polen är minimiinkomstnivån för närvarande omkring 42 procent av medelinkomsten. En höjning av minimilönen skulle bidra till att ta vuxna och äldre ur fattigdom och ge dem rätt till ett värdigt liv, och till att ge alla barn förutsättningar för en god utveckling och möjlighet till utbildning. När det gäller utbildningsfrågan är det synnerligen viktigt att vidta effektiva åtgärder för att först och främst bekämpa faktorer som bidrar till att barn lämnar utbildningssystemet i förtid, och för att höja yrkesutbildningens nivå. Jag anser att vi måste lägga grunden för genomförande av specifika åtgärder och politiska strategier för att vidga ungdomars tillgång till utbildning, exempelvis med hjälp av bidrag, studielån och subventioner.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Målet inom ramen för Europa 2020-strategin att minska antalet européer som lever under fattigdomsgränsen med 25 procent, dvs. mer än 20 miljoner människor, måste bidra till utvecklingen av nationell politik som skyddar medborgare mot fattigdomsrisk.

En betydande del av dem som riskerar att drabbas av fattigdom är kvinnor. De är värre drabbade på grund av arbetslöshet (arbetslösheten ökade från 7,4 procent 2008 till 9 procent 2009), ensamt vårdnadsansvar, otrygga och lågavlönade arbeten, lönediskriminering och sämre pensioner. I Rumänien lever 25 procent av kvinnorna i fattigdom (jämfört med EU-genomsnittet på 17 procent), och 33 procent av barnen. Rumänien har EU:s näst högsta andel människor som lever i fattigdom – 23 procent av befolkningen. Minimilönen uppgår till knappt 140 euro, och den genomsnittliga bruttolönen är mindre än 460 euro.

Jag uppmanar medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att skapa bra, hållbara arbeten och främja lämpliga inkomstsystem och sociala skyddssystem för att förhindra och minska fattigdom, särskilt extrem fattigdom, och även för att utforma strategier på medellång och lång sikt som tar hänsyn till jämställdhetsaspekten och integreras i alla relevanta politikområden.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) I EU är 2010 Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. En av sex européer, eller 17 procent av befolkningen, lever under fattigdomsgränsen. I Polen är det omkring 6,5 miljoner människor. Fattigdom kan drabba vem som helst. Det räcker med att förlora arbetet eller bli allvarligt sjuk. De fattigas skaror utökas i allt större utsträckning med människor som faktiskt har arbete. Fattigdom drabbar oftast barn och äldre, unga tjänstemän, akademiker, familjer med många barn och människor med skulder.

Det är parlamentets skyldighet att effektivt motverka och bekämpa fattigdomens orsaker. Vårt mål är att minska antalet fattiga med 20 miljoner till 2020. De främsta prioriteringarna i nationella strategier för att bekämpa fattigdom bör vara att garantera lämpligt materiellt stöd till de fattiga, underlätta tillträdet till arbetsmarknaden och tillhandahålla utbildningsmöjligheter samt att säkra offentliga tjänster av hög kvalitet för alla.

Sociala och etiska frågor är lika viktiga. Fattigdom är också ett sinnestillstånd som förknippas med förlorad värdighet och förnedring. Att förändra denna inställning är faktiskt en av de svåraste aspekterna av fattigdomsbekämpningen. Här behöver vi effektiv psykisk omvårdnad och snabba hjälpinsatser. Nationella strategier bör vara förenliga med initiativ som stöds av Europeiska socialfonden och projekt inom EU:s program Progress. Jag hoppas att 2010 ger tillfälle till social dialog så att alla EU:s medlemsstater kan ratificera europeiska sociala stadgan.

  Kathleen Van Brempt (S&D), skriftlig. – (NL) Några dagar efter Internationella dagen för utrotande av fattigdom och drygt två månader innan Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning tar slut har Europaparlamentet möjlighet att högt och tydligt säga sin mening. Här måste vi göra ett val: Ska 2010 bli ett år av vackra ord och tomma löften om fattigdomsminskning, eller ska vi vidta en konkret åtgärd som hjälper miljontals européer? Parlamentet kan välja det senare genom att kräva att kommissionen lägger fram ett förslag till ramdirektiv om principen om en lämplig minimiinkomst i EU. Skillnaderna är ju faktiskt alltför stora i EU i dag, och i några länder finns ingen minimiinkomst över huvud taget. Även i länder som klarar sig bättre, t.ex. Belgien, ligger försörjningsbidraget dock fortfarande ofta under fattigdomsgränsen. Jag anser att alla förtjänar lika möjligheter. Människor som hamnar under fattigdomsgränsen berövas dessa möjligheter, och det visar sig på olika områden (t.ex. hälsa, boende och sysselsättningsmöjligheter). Och om vi verkligen vill påbörja arbetet för att nå målen för Europa 2020-strategin har vi faktiskt inte råd att bara överge människor.

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

7. Högtidligt möte - Anförande av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon

  Talmannen. – Herr generalsekreterare, ärade gäster, kolleger, vänner! Det är en stor ära för oss att välkomna hans excellens FN:s generalsekreterare dr Ban Ki-moon till Europaparlamentet för hans första officiella besök.

Besöket kommer mycket lägligt. I förra månaden hade vi, i samband med FN:s toppmöte om millennieutvecklingsmålen, tillfälle att gå igenom våra resultat och se vad som återstår att göra. Förra söndagen var Internationella dagen för utrotande av fattigdom. Vi är två månader från Cancún. Vi väntar på ett bindande avtal och en del avgörande beslut och praktiska steg. Vi ser också att det i Mellanöstern, Asien och Afrika händer viktiga saker som påverkar den globala säkerheten.

Ett besök av FN:s generalsekreterare kommer emellertid alltid lägligt, för vi – FN och EU – delar ett gemensamt ansvar för globala frågor. Som du skrev för några minuter sedan i Europaparlamentets gyllene bok är vi naturliga allierade. Det är sant; vi känner likadant. Om ett par minuter ska du få tala till parlamentet och våra medborgare.

Europaparlamentet har alltid varit drivkraften bakom ambitiös EU-politik. Det är så vi uppfattar våra medborgares önskningar. De vill ha ett solidariskt EU, solidaritet inom EU men också med alla människor världen över, solidaritet med nationer som ständigt arbetar för att se till att deras medborgare lever värdigt. Men värdighet betyder inte bara att slippa hunger, sjukdom och våld. Det betyder också frihet att förverkliga utbildningsambitioner och aktivt deltagande i det sociala och politiska livet. Värdighet är också religionsfrihet och respekt för olikheter.

Jag tror att generalsekreteraren delar denna strävan med oss. Ditt outtröttliga och passionerade engagemang för de värden som FN och EU har gemensamt är mycket viktigt för oss. Vi ser fram emot att få lyssna till ditt anförande.

(Applåder)

  Ban Ki-moon, FN:s generalsekreterare. – (FR) God eftermiddag, herr talman, herr Welle, herrar ministrar, mina damer och herrar!

Det är en stor ära för mig att få vara här och tala till Europaparlamentet.

Ni har skickats till Strasbourg av medborgarna i era länder för att bygga ett starkare Europa för 2000-talet.

Jag har själv kommit hit därför att ni är det europeiska folkets, dvs. nästan 500 miljoner människors, demokratiska röst.

Ni antar budgetar, godkänner lagstiftning och debatterar i oerhört god anda.

Ni är den vitala länken mellan den globala, den regionala och den lokala nivån.

Ni är ett kraftfullt instrument för fred, stabilitet och välstånd i er region.

Ni spelar också en avgörande roll för utformningen av politik vars räckvidd sträcker sig långt utanför era gränser.

Ert ansvar kommer att öka med tanke på de möjligheter som öppnas genom Lissabonfördraget.

Vi gläder oss mycket åt denna utveckling.

(EN) FN och EU är naturliga partner. Vi gör verkligen skillnad för människor i länder världen över.

Miljontals fattiga flickor och pojkar går i skolan, miljarder små barn vaccineras mot dödliga sjukdomar, och tusentals soldater bevarar freden från Libanon till Centralafrika till Cypern och på andra håll. Allt detta är ett resultat av vårt partnerskap och EU:s fantastiska generositet och ledarskap. Det arbetet måste fördjupas och utökas.

Vi står inför många utmaningar och en rad kriser. Men något annat håller på att hända – ett ögonblick av insikt världen över. Land efter land och ledare efter ledare börjar inse att det bästa sättet att hantera våra utmaningar är att ta itu med dem tillsammans – tillsammans med FN och tillsammans med alla EU:s medlemmar. Ingen nation, ingen grupp och ingen region kan göra det på egen hand. Om vi delar bördan kommer vi att dela vinsterna.

Så i dag vill jag tala om solidaritet – om hur EU och FN tillsammans kan ta itu med verkliga människors verkliga farhågor. Vi ser orostendenser överallt. Det är ont om arbeten, spänningen är hög, människor far illa och är arga och desillusionerade. Det har lett till att tilltron till institutioner och ledare och förtroendet grannar emellan har urholkats. Detta är tider av prövning, även i en välmående region som Europa.

Jag tror att vi kan klara testet. Tillsammans har vi skisserat en vision för vårt arbete – en tydlig definition av vår tids övergripande utmaningar. Vi har mobiliserat globalt stöd för gemensamma insatser. Låt mig tala klarspråk: vi står i tacksamhetsskuld till folket, som med rätta kräver resultat. Nu är inte rätta tiden att bara hålla tal, utan talen måste omsättas i handling och det är dags agera nu.

Jag skulle vilja inrikta mig på tre globala utmaningar: för det första, att åtgärda extrem fattigdom världen över; för det andra, att ta itu med klimatförändringarna; för det tredje, att bygga en värld som är fri från kärnvapen.

Jag ska precisera mig. För det första, fattigdomsutmaningen. Förra månaden samlades världens ledare för FN:s toppmöte om millennieutvecklingsmålen i New York. Det finns goda nyheter – stora framsteg i kampen mot extrem fattigdom och svält och i fråga om skolgång och barnhälsa, rent vatten och bekämpning av malaria, tuberkulos och hiv/aids.

Ändå är våra framsteg ojämna. Det finns hinder i vägen. De globala handelssamtalen har avstannat, vilket innebär att vi har kvar skadliga subventioner och ett orättvist system där utvecklingsländerna nekas nya möjligheter. Stigande priser gör att många av de mest behövande inte får tillgång till livsnödvändiga mediciner. Nästan en miljard människor lägger sig hungriga varje kväll. Bara i år kommer ytterligare 64 miljoner människor att sjunka ner i extrem fattigdom.

Allt detta kräver förnyade ansträngningar för att målen ska kunna nås till 2015. Det var precis vad vi enades om vid toppmötet om millennieutvecklingsmålen nyligen. Vi ska öka resurserna och ansvarsskyldigheten. Jag vill berömma de EU-medlemmar som gjorde starka åtaganden trots det finanspolitiskt ansträngda läget. Vi kan dra åt svångremmen utan att blunda för gemensamma utmaningar.

Jag ber er alla att stödja FN där särskilda och snabba insatser behövs. Vi måste fokusera på sysselsättningsinriktad tillväxt – anständigt arbete. Investeringar i ren och förnybar energi är avgörande för att snabbt skapa arbetstillfällen och innovation. Där människor hungrar måste de få hjälp med att hjälpa sig själva.

Tack för er investering i EU:s livsmedelsmekanism, ett belopp på 1 miljard euro. Vi måste lägga resurserna där de får störst verkan – framför allt på kvinnors hälsa och egenmakt. Förra månaden kunde vi generera 40 miljarder US-dollar i depositioner för de kommande fem åren för vår globala strategi för kvinnors och barns hälsa. Det är det besvärligaste av millennieutvecklingsmålen. Somliga kanske tycker att vi ska satsa på de lätta vinsterna, men jag tror inte på att tillkännage segrar på det sättet. Vi måste satsa på de mest svåruppnåeliga målen och de människor som är svårast att nå på de mest otillgängliga platserna. Vi kan rädda mer än 16 miljoner kvinnors och barns liv.

Vår andra stora utmaning är klimatförändringarna. Även här har EU:s vision och röst stått i centrum.

Forskarna varnar för att det extrema väder vi har sett i många länder kan vara vad som väntar oss i framtiden. Vi har sett rasande bränder i Ryssland och enorma översvämningar i Pakistan. Vi måste dock alltid vara försiktiga med att koppla specifika väderhändelser till klimatförändringarna. Men vi får inte heller blunda för det uppenbara. Budskapet är tydligt: ju längre vi väntar, desto högre blir priset vi måste betala – i konkurrenskraft, i resurser och i människoliv. Vi måste vidta åtgärder nu för att minska klimatriskerna, stärka vår motståndskraft och stödja utvecklingsländernas strävan mot ökad användning av ren energi.

Köpenhamn blev ingen fullständig framgång, men det gav en viktig grund för det fortsatta arbetet. Sedan dess har det gjorts framsteg i viktiga genomförandefrågor, t.ex. anpassning, tekniskt samarbete och åtgärder för att minska avskogningen. När det gäller begränsningsåtaganden, långsiktig finansiering, övervakning och kontroll samt Kyotoprotokollets framtid har det gått långsammare. Vid FN:s kommande klimatförändringskonferens i Cancún måste vi säkra framsteg på de områden där det finns samförstånd. När det gäller de olösta frågorna måste regeringarna enas om hur man ska gå vidare för att nå en lösning.

Jag uppmanar alla parter att visa flexibilitet och solidaritet och att samla mod att kompromissa om det behövs. Miljontals människors hälsa, säkerhet och välstånd är beroende av det. Det finns ingen tid att förlora.

Närmast behövs finansiering för att bygga upp förtroende och stimulera till handling. Det finns fortfarande en stor förtroendeklyfta mellan utvecklingsländerna och industriländerna. Det snabbaste sättet att överbrygga den klyftan är att ge finansiellt stöd till dem som saknar förmåga.

Jag uppmanar alla industriländer, även de som finns företrädda i detta vördnadsvärda parlament, att bidra med sin del av de 30 miljarder US-dollar i snabbstartsfinansiering som utlovades i Köpenhamn för perioden 2010–2012. Många ser det som ett avgörande test av industriländernas engagemang för framsteg i de större förhandlingarna. Vi måste också generera 100 miljarder US-dollar per år till 2020. Det var det löfte som de utvecklade länderna gav i Köpenhamn. Min rådgivande högnivågrupp om klimatförändringsfinansiering har arbetat i år och kommer att lägga fram flera alternativ för hur 100 miljarder US-dollar ska kunna genereras för utvecklingsländerna till 2020.

Klimatförändringarna är en väsentlig del av den större dagordningen för hållbar utveckling. Därför inrättade jag nyligen en ny högnivåpanel för global hållbarhet, som leds av Finlands president Tarja Halonen och Sydafrikas president Jacob Zuma. Deras uppgift blir att binda samman de många olika punkter som hänger ihop och att hitta den rätta vägen genom de sammanlänkade ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningarna under de kommande årtiondena.

I allt detta kommer Europas ledarskap – ert ledarskap – att vara avgörande. Europa har historiskt sett varit en tillväxt- och förändringsmotor. Nu när regeringarna inte går framåt – när tåget har stannat i våra samtal om klimatförändringar eller andra frågor – kan EU vara lokomotivet som driver det framåt. Ni kan knuffa, ni kan dra och ni kan få tåget tillbaka på rätt spår. Ni kan se till att vi fortsätter att röra oss i rätt riktning.

Vi går också framåt tillsammans i arbetet med att bygga en värld som inte bara är renare utan också tryggare. Det är den tredje globala uppmaning som jag vill ta upp i dag.

Målet att åstadkomma en värld som är fri från kärnvapen är av stort intresse för ledamöterna av detta parlament. Jag vill berömma er för att ni talar klarspråk i nedrustningsfrågor, ställer de rätta frågorna och kräver nya framsteg. Jag vill tacka för er resolution från april 2009 till stöd för fullständig kärnvapennedrustning, där förslaget till kärnvapenkonvention nämns.

I dag finns det ny kraft i fullgörandet av nedrustningsåtaganden. En förutsättning för att framstegen ska fortsätta är att folkets mening kommer till uttryck till fullo i nationella och regionala frågor, och att en halv miljard människor i EU visar upp en enad front i den här frågan, tillsammans med människor från andra regioner.

Jag uppskattar och välkomnar ert stöd för mitt fempunktsförslag om kärnvapennedrustning och icke-spridning, och stödet från många ledare, bl.a. Interparlamentariska unionen. Vi arbetar för att eliminera andra massförstörelsevapen, stoppa handeln med handeldvapen och lätta vapen och minska risken för att kärnämnen hamnar i händerna på terrorister. Låt oss lämna vår överbeväpnade och underutvecklade tidsålder och skapa en säkrare värld för alla.

Det här är omfattande utmaningar och stora mål – olikartade frågor med en gemensam nämnare, nämligen global solidaritet. Vår uppgång eller vårt fall kommer vi att uppleva tillsammans, så vi måste se upp för splittring – splittring världen över och splittring inom befolkningsgrupper.

För nästan sju år sedan stod min föregångare Kofi Annan här framför er. Hans anförande innehöll en känslofylld uppmaning till EU att ta vara på de möjligheter som invandringen erbjuder och stå emot dem som demoniserar nykomlingarna som ”de andra”. Jag önskar att jag i dag kunde säga att situationen i Europa har förbättrats sedan dess, men som Europavän delar jag en djup oro.

Det är nästan en klyscha att säga att EU:s tillkomst gjorde slut på århundraden av krig och medförde varaktig fred på kontinenten, men det är ändå en djup sanning och något som inger hopp. EU har fungerat som en utomordentlig integrationsmotor genom att väva samman nationer och kulturer till en helhet som är mycket, mycket större än summan av sina delar. Men för EU handlade förra århundradet om att ”vinna freden”.

EU:s utmaning för 2000-talet är ”intern tolerans”. Integration och uppbyggnad av samhällen som präglas av mångfald är en lika komplex uppgift som den som Europa stod inför efter andra världskriget. Inget av det här är lätt. Migranter, oavsett om de kommer från länder i eller utanför Europa, drabbas i oproportionerlig utsträckning av arbetslöshet och diskriminering, och de har inte lika möjligheter i skolor och på arbetsplatser. En farlig trend håller på att uppstå – en ny polariseringspolitik.

(Applåder)

Det finns de som spelar på människors rädslor. De försöker åberopa liberala värden för intoleranta syften. De anklagar invandrare för att kränka europeiska värden.

(Applåder)

Alltför ofta är det anklagarna som undergräver dessa värden – och därmed själva grundtanken om vad det betyder att vara EU-medborgare.

Europas mörkaste kapitel skrevs på ett sådant språk. I dag är de främsta målgrupperna invandrare med muslimsk tro. EU får inte låta stereotypa föreställningar som stänger sinnen och föder hat breda ut sig. Världen klarar inte att EU gör det.

(FR) Det moderna Europa grundas på mänskliga rättigheter och mänsklighetens grundläggande världen. Vi strävar därför efter en enad kontinent som inte delas av etniska eller religiösa olikheter. En union där alla barn, oavsett föräldrarnas ursprung, har samma möjligheter till framgång.

Jag har förtroende för den europeiska modellen, för ett Europa som inte bara utgör en geografisk enhet utan också ett ideal. Vi upplever svåra tider. Det är just för att tiderna är svåra som vi måste fortsätta att visa solidaritet.

Vi måste vara jämlika inför globala utmaningar. Jag har nämnt tre av dem i dag: fattigdomsbekämpning, klimatförändringar och byggande av en värld utan kärnvapen.

Jag uppmanar er, Europaparlamentets ledamöter, att visa ledarskap och solidaritet både inom och utanför Europa. Som Albert Schweitzer, den berömde mannen från Alsace, sade: första steget i utvecklingen av etiska regler är en känsla av solidaritet med andra människor.

Jag tvivlar inte på att EU, en symbol för solidaritet, kommer att visa sig leva upp till detta.

(Parlamentet gav talaren stående ovationer.)

  Talmannen. – Herr generalsekreterare! Tack för dina mycket uppmuntrande ord, som att EU visar ledarskap och solidaritet och även är ett lokomotiv i det globala tåget. Jag är övertygad om att vi kommer att hålla tåget på rätt spår. För oss båda – FN och EU – är det viktigaste ordet ”förenade”. Vi säger att vi är förenade i mångfalden, så låt oss samarbeta. Låt oss arbeta tillsammans för en bättre värld, för alla nationer, de förenta nationerna. Än en gång – tack så mycket.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: ANGELILLI
Vice talman

  Michał Tomasz Kamiński (ECR). – (PL) Mina damer och herrar! För några timmar sedan skedde en brutal terroristattack mot ett av mitt partis kontor i Polen. Till följd av attacken har två personer dött, däribland en anställd vid vårt parlament som arbetade för en av våra ledamotskolleger. Jag hoppas att denna brutala gärning, denna politiska aggression som saknar motstycke i mitt lands historia och har lett till två personers död, möts av parlamentets fördömande och ett mycket skarpt fördömande av våldsmetoder och mord på politiska motståndare.

(Applåder)

  Talmannen. – Tack, Michał Tomasz Kamiński. Som ni har sett har parlamentet uttryckt sin solidaritet med offren för denna fullständigt oacceptabla gärning.

8. Omröstning

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet)

8.1. Förande av statistik över gods- och passagerarbefordran till sjöss (A7-0217/2010, Brian Simpson) (omröstning)

8.2. Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: Nordjylland/Danmark (A7-0270/2010, Barbara Matera) (omröstning)

8.3. Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: NXP Semiconductors/Nederländerna (A7-0269/2010, Barbara Matera) (omröstning)

8.4. Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: Qimonda/Portugal (A7-0271/2010, Barbara Matera) (omröstning)

8.5. Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: Cataluña automoción/Spanien (A7-0272/2010, Barbara Matera) (omröstning)

8.6. Kontroll- och tillsynsplan för det område som omfattas av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten (A7-0260/2010, Carmen Fraga Estévez) (omröstning)

8.7. Konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del (A7-0262/2010, Jarosław Leszek Wałęsa) (omröstning)

8.8. Kvinnor med otrygga anställningsförhållanden (A7-0264/2010, Britta Thomsen) (omröstning)

  Talmannen. – Omröstningen är härmed avslutad.

9. Röstförklaringar

Muntliga förklaringar

Betänkande: Estévez (A7-0260/2010)

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Fru talman! Jag vill också tacka föredraganden och rådet för deras arbete med att nå en överenskommelse. Jag ser det som ett betydelsefullt steg i den utveckling och det erkännande som Lissabonfördraget innebär för parlamentet och särskilt fiskeriutskottet, och jag tror att det kommer att bli avgörande för att se till att framtida fiskeriavtal kommer till stånd genom det sedvanliga lagstiftningsförfarandet.

Det är vad jag vill framhålla i denna överenskommelse.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Kontroll av fartyg som bedriver olagligt, orapporterat och oreglerat fiske är av grundläggande betydelse och bör genomföras effektivt, ändamålsenligt och så ofta som möjligt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt områden där risken för olagligt fiske är som störst. Det är därför vi är i så stort behov av de nya kontrollåtgärder som införs genom den förordning som antagits. De kontrollplaner som används av regionala fiskeorganisationer bör införlivas med EU:s lagstiftning på ett sådant sätt att man undviker de förseningar och juridiska kryphål som uppstår till följd av komplicerade förfaranden. Jag delar också författarens mening att det inte är godtagbart att dessa förseningar motiveras med personalbrist.

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Fru talman! Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag håller med föredraganden om att den kontroll- och tillsynsplan som införs genom konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten snabbt måste införlivas med EU:s lagstiftning. Jag talar särskilt om de nya bestämmelserna om införande av ett nytt system för hamnstatskontroll, som kommer att stänga EU:s hamnar för landning och omlastning av fryst fisk som inte har kontrollerats och befunnits vara laglig av staten i fråga.

Jag är dock övertygad om att en del kompromisslösningar kommer att behöva utvärderas när ändringarna införlivats, och det är viktigt att alla eventuella anpassningar till följd därav genomförs så länge de anses vara möjliga med avseende på själva konventionen.

Rekommendation: Wałęsa (A7-0262/2010)

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Fru talman! Den här överenskommelsen innebär också en kamp till fiskarnas försvar, bekämpning av olagligt fiske, kontrollåtgärder – som måste styra fiskeripolitiken – och ytterligare ett steg mot ett hållbart fiske.

Den kommer också att medföra högre kontrollnivåer och försvar för fiskarna och sektorn i Europa. Det gläder mig därför mycket att vi nått denna överenskommelse.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Det grundläggande målet för konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del är ett optimalt utnyttjande av fiskeresurserna i de territorier som omfattas av avtalet. Man bör minnas att avsikten med konventionen är att säkra ett omfattande internationellt samarbete och användning av vetenskaplig forskning för att se till att fiskeresurserna i havet utnyttjas så effektivt som möjligt.

De viktigaste ändringarna av konventionen gäller rationalisering av strukturen för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del, ändrad formel för beräkning av budgetbidrag, nya definitioner av olika parters skyldigheter och reform av tvistlösningsförfarandet. Jag håller med föredraganden om att dessa förändringar kommer att gynna EU:s intressen – EU har ju tack vare den aktuella konventionen tillstånd att fiska i dessa områden.

Betänkande: Thomsen (A7-0264/2010)

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Fru talman! Jag röstade för det här initiativet, för när vi talar om otrygga anställningsförhållanden talar vi återigen om den bristande jämställdhet och den diskriminering som drabbar kvinnor i EU.

Den ekonomiska krisen har lett till ännu större brister i jämställdheten eftersom den påverkat de mer lågavlönade arbeten som främst utförs av kvinnor. Det handlar om hushållsarbete och vård, som enligt forskarna står för 31,5 procent av arbetstillfällena på företag, inklusive deltidsarbeten. Löneskillnaderna har också samma inverkan i EU, och även arbeten som utförs av kvinnor med utbildning på högre nivå kännetecknas av bristande trygghet.

Avsaknaden av gemensamt ansvar mellan män och kvinnor i hemmet är en av orsakerna till den bristande tryggheten och diskrimineringen. Vi måste arbeta för att se till att vi har barn- och äldreomsorgstjänster av hög kvalitet och att kvinnor får tillträde till arbetsmarknaden på bättre villkor. Jag bör lägga till att invandrarkvinnor gör europeiska kvinnors arbete så att vi kan ta oss in på arbetsmarknaden.

Vi måste kort sagt fortsätta att arbeta för verklig jämställdhet.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Det har skett ett skifte på arbetsmarknaden från standardiserade till icke-standardiserade anställningsformer, och det är därför nödvändigt att hindra arbetsgivare från att prioritera de billigaste och mest fördelaktiga anställningsformerna, som leder till otrygga arbeten.

Arbetstagare i en utsatt position på arbeten där inte ens grundläggande arbetsmiljökrav uppfylls, och där det inte finns något skydd mot diskriminering, inget socialt skydd och ingen kollektiv representation, måste skyddas mot förnedrande arbetsförhållanden och exploatering. Jag stöder därför skydd för arbetstagare genom införande av sociala minimistandarder för anställda och lika tillgång till hälsovård och ålderspensioner samt garantier för en tillräcklig lön och rimliga arbetstider. Medlemsstaterna bör enligt min mening förhindra att vanliga arbeten blir otrygga genom att införa strikta anställningsbestämmelser.

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Fru talman! Den rådande ekonomiska och finansiella krisen har förvärrat problemet med otrygga anställningsförhållanden för kvinnor. Eftersom de ofta måste förena arbete och familjeåtaganden befinner de sig i en svagare förhandlingsposition, vilket ofta leder till att de får sämre anställningsvillkor.

Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag håller med om att problemet måste bekämpas genom att medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter uppmanas att i stor utsträckning harmonisera sina rättsliga och avtalsmässiga föreskrifter om standardiserat och atypiskt arbete, utan att underskatta den faktiska risken för en eventuell ökning av det odeklarerade arbetet. Vi uppmanar därför kommissionen och samtliga medlemsstater att utarbeta nya konkreta strategier för otrygga anställningsförhållanden med hänsyn till principen om ett jämställdhetsperspektiv på alla områden.

I betänkandet uppmanas kommissionen också att lägga fram ett förslag om tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor. Vi måste påminna medlemsstaterna om att genomföra direktiv 2006/54/EG utan ytterligare dröjsmål. Därför uppmanar vi medlemsstaterna att underlätta bildande av nätverk för barnomsorg och annan omsorg och att genomföra alla åtgärder som syftar till att möjliggöra heltidsarbete för de kvinnor som väljer detta, så att deras deltagande på arbetsmarknaden ökar och deras ekonomiska oberoende förbättras.

  Andrea Češková (ECR). – (CS) Jag röstade mot antagandet av detta betänkande om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden, eftersom jag anser att deltidsarbete, tillfälligt arbete och andra avtalsformer gynnar kvinnor på arbetsmarknaden, särskilt kvinnor som tar hand om barn och även vill arbeta. Dessa flexibla arbetsformer är enligt min mening mycket fördelaktiga, och vi bör stödja dem i högre grad så att arbetsgivarna i stället blir intresserade av att utnyttja dem och kvinnorna därmed får större valfrihet.

Jag kan inte heller stödja ett införande av kvoter för barnomsorg, dvs. att exempelvis 33 procent av alla barn upp till tre års ålder ska vara placerade i barnomsorgsinrättningar till 2013. Vi måste främja principen om frihet för familjer och låta dem själva fatta beslut om barnomsorgen.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Jag vill ta tillfället särskilt i akt eftersom talmannen var ovillig att ge ordet till alla som ville delta i debatten i går om just detta ämne, som är oerhört viktigt. Britta Thomsens betänkande fäster nämligen uppmärksamheten på de allt otryggare förhållandena för kvinnor på arbetsmarknaden och den försämrade sociala situationen.

Osäkerheten på arbetsmarknaden påverkar kvinnor i allmänhet. Så kallade icke-standardiserade arbeten, oavsett om de finns i tjänstesektorn eller i jordbruket, drabbas först, särskilt i tider av global kris. Eftersom det är främst kvinnor som arbetar inom dessa sektorer är det framför allt de som drabbas av uppsägningar. Det här är ännu ett område där vi måste avvisa marknadens skenbara logik. I rättvisans namn och för att stödja befolkningens köpkraft och efterfrågan krävs positiva ingripanden. Det måste exempelvis bli slut på bruket att ingå avtal utan bestämmelser om arbetstid.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Fru talman! Den mycket stora majoritet som röstade för betänkandet är en viktig varningssignal från parlamentet om problemet med kvinnors otrygga anställningsförhållanden. I EU är det fortfarande kvinnor som oftast har otrygga arbeten, och situationen förvärras av den internationella kris som drabbar våra länder. EU har alltid visat sitt engagemang för jämställdhetspolitik i specifik lagstiftning som införlivats av medlemsstaterna, och unionen måste fortsätta att göra allt den kan för att åstadkomma verklig jämlikhet i fråga om tillgång till arbete.

Det här initiativbetänkandet sänder en tydlig signal till kommissionen och medlemsstaterna om att de bör avskaffa otryggt arbete och öka det sociala skyddet för kvinnor med otrygga anställningsförhållanden. Jag gratulerar föredraganden Britta Thomsen.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Jag stödde betänkandet, om än med vissa reservationer. Betänkandet belyste också mitt betänkande från den föregående sammanträdesperioden om fattigdom bland kvinnor i EU, vilket är viktigt. Det är ett exempel på att vi tar situationen med anställningsrisker på allvar.

Många kvinnor och familjer undrar om de europeiska politikerna har en praktisk lösning och konkreta strategier för sociala problem. Politiker bör inte lägga sig i ekonomin. Ekonomisk frihet är ett av den gemensamma marknadens kännetecken. Men om vinstmotiven leder till att vissa företag kräver av sina anställda att de arbetar under riskfyllda och otrygga förhållanden måste lagstiftarna resa hinder mot detta. Vi måste slutligen erkänna att kvinnors hemarbete inte heller är tillräckligt tryggt. Försäkringsbolagen har redan räknat på det, och nu är det politikernas tur. Jag vill uppmana kommissionen att lägga fram förslag om erkännande av kvinnors hemarbete som en icke-monetär investering i nationellt välstånd.

  Mario Borghezio (EFD). – (IT) Fru talman! Det här är ett betänkande av stor betydelse för skyddet av kvinnor. EU-institutionerna gör dock det stora felet att inte leva som de lär. I fredags och lördags hölls ett möte med dignitärer från Europas största frimurarloger, där kommissionens ordförande José Manuel Barroso, Europaparlamentets talman och ordförande Herman Van Rompuy deltog. Ändå sades inte ord om att de flesta av dessa loger inte tillåter kvinnor att bli medlemmar. Allvarligare var att mötet hölls i Europaparlamentets lokaler, bakom stängda dörrar, och inte ens parlamentets egen personal släpptes in. Allt detta strider mot de öppenhetsprinciper som bör vara vägledande för all verksamhet vid EU-institutionerna.

Skriftliga förklaringar

Betänkande: Simpson (A7-0217/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar det här förslaget, eftersom syftet är att göra datainsamling efter godstyp obligatorisk för statistik över sjötransporter, vilket kan vara till hjälp vid genomförande och övervakning av strategin för att främja sammodalitet. När det gäller öar bör detta innebära ökat stöd till en kombination av sjö- och lufttransport, eftersom det är de enda transportmedel som står till buds. Denna statistiska undersökning skulle också möjliggöra en större förståelse för de yttersta randområdenas kostnader, när det gäller både gods och passagerare. De kostnaderna kan påverka beslut om annan politik, t.ex. transeuropeiska nät och, framför allt, ”sjömotorvägar”, som bör innefatta sjötransport både mellan öar och mellan öar och det europeiska fastlandet. Jag vill bekräfta mitt stöd för föredragandens åsikt om möjligheten att anpassa de gällande bestämmelserna till de nya regler om delegerade akter som införts genom Lissabonfördraget, i syfte att stärka parlamentets befogenheter på det här området.

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstar för Brian Simpsons betänkande eftersom jag anser att förande av statistik över gods- och passagerarbefordran till sjöss är till stor nytta. Att samla in data efter godstyp är i själva verket redan obligatoriskt för unionens statistik över transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar.

Som tydligt sägs i betänkandet ”skulle en omfattande och enhetlig statistik efter godstyp för alla transportsätt vara till hjälp vid genomförande och övervakning av strategin för att främja sammodalitet, dvs. möjligheten att optimalt kombinera olika slags transporter inom samma transportkedja och modernisera godslogistiken”.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag stöder det här förslaget till förordning, som syftar till att ändra det gällande direktivet så att datainsamling efter godstyp blir obligatorisk för statistik över sjötransporter. Dessa uppgifter samlas för närvarande in frivilligt av 18 medlemsstater. Att samla in data efter godstyp är dessutom redan obligatoriskt för unionens statistik över transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar. Datainsamlingen kommer att möjliggöra jämförelser mellan transportsätt och göra det möjligt att kombinera olika slags transporter inom samma transportkedja och modernisera godslogistiken. Insamlingen av relevanta uppgifter anses inte medföra ytterligare bördor för uppgiftslämnarna, eftersom de berörda medlemsstaterna bör kunna sammanställa uppgifterna genom att utnyttja befintliga uppgiftskällor (t.ex. tullhandlingar).

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. – (FR) Direktiv 2009/42/EG, som gäller i dag, innehåller bestämmelser om frivillig datainsamling för statistik om sjötransporter. Ändringarna av direktivet innebär att datainsamling efter godstyp blir obligatorisk. Jag är nöjd med ändringen, som inte medför några ytterligare bördor, eftersom medlemsstaterna bör kunna sammanställa uppgifter från befintliga källor.

Det är rimligt att de här reglerna blir obligatoriska för sjötransporter, eftersom de redan är obligatoriska för transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar. Jag välkomnar dessutom föredragandens införande av ändringar gällande genomförandet av förordningen i enlighet med förfarandet med delegerade akter. Parlamentet bör utnyttja detta nya privilegium enligt Lissabonfördraget.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag håller med om att det är av avgörande betydelse att det finns fullständig, standardiserad statistik efter godstyp för alla transportsätt. Uppgifterna kommer att vara till hjälp vid genomförande och övervakning av strategin för att främja sammodalitet, dvs. möjligheten att optimalt kombinera olika slags transporter inom samma transportkedja och modernisera godslogistiken. Jag anser att unionsstatistik bör samlas in över alla transportsätt enligt gemensamma begrepp och standarder, för att uppnå största möjliga jämförbarhet mellan de olika transportsätten.

  David Casa (PPE), skriftlig. – (EN) Det här handlar om insamling och registrering av uppgifter om sjöfart i medlemsstater med kust. Förslaget kommer att förändra det sätt på vilket uppgifter samlas in genom att de kommer att ordnas efter godstyp, såsom redan är fallet när det gäller andra transportsätt. Jag anser att det är en positiv utveckling och har inga betänkligheter mot att stödja föredraganden.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Även om den inre marknaden förklarades vara fullbordad för en tid sedan visar de kvarstående skillnaderna mellan de olika anslutningspunkterna för gods och personer att dess gränser fortfarande har nationell karaktär. Medlemsstaterna kanske har beslutat att ge efter för EU-institutionerna på den punkten, men sådana skillnader, som straffar vissa områden och gynnar andra, får inte finnas kvar. De nya bestämmelserna som syftar till att harmonisera behandlingen av personer och gods är ytterligare ett steg på vägen mot en fullständigt integrerad inre marknad i EU.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) EU:s medlemsstater måste hjälpa till med att upprätta en euroepisk databas med månatliga uppgifter om gods- och passagerartransport till sjöss och om de fartyg som används. Det kommer att göra det möjligt för EU:s specialisttjänst Eurostat att samla in EU-statistik för varje transportsätt i enlighet med EU-standarder. Med hjälp av de uppgifterna kommer sedan ett integrerat europeiskt system med statistik på området att kunna inrättas, i syfte att åstadkomma största möjliga jämförbarhet mellan de transportsätt som används i EU-länderna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Det här förslaget syftar till att göra datainsamling efter godstyp obligatorisk för statistik över sjötransporter och att standardisera typen av uppgifter som sammanställs och behandlas i de 27 medlemsstaterna. Som föredraganden säger skulle en omfattande och enhetlig statistik efter godstyp för alla transportsätt vara till hjälp vid genomförande och övervakning av strategin för att främja sammodalitet, dvs. möjligheten att optimalt kombinera olika slags transporter inom samma transportkedja och modernisera godslogistiken.

Eftersom säkra och effektiva godstransporter är av stor betydelse för den internationella handeln stöder jag kommissionens förslag.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med det här förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning är att ändra direktiv 2009/42/EG så att datainsamling efter godstyp blir obligatorisk för statistik över sjötransporter. Dessa uppgifter samlas för närvarande in frivilligt av 18 medlemsstater. Fem medlemsstater har ingen kust och tillhandahåller inte data enligt det direktivet. För de flesta uppgiftslämnare kommer insamlingen av relevanta uppgifter inte att medföra ytterligare bördor, eftersom de berörda medlemsstaterna bör kunna sammanställa uppgifterna genom att utnyttja befintliga uppgiftskällor (t.ex. tullhandlingar). Jag röstade för betänkandet, eftersom jag håller med om att det behövs fullständig och standardiserad statistik efter godstyp för alla transportsätt för att generella jämförelser ska kunna göras inom EU.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Förslaget till förordning syftar till att göra datainsamling efter godstyp obligatorisk för statistik över sjötransporter. Föredraganden anser att insamlingen av relevanta uppgifter inte kommer att medföra ytterligare bördor för de flesta uppgiftslämnare, eftersom de berörda medlemsstaterna bör kunna sammanställa uppgifterna genom att utnyttja befintliga uppgiftskällor (t.ex. tullhandlingar). Att samla in data efter godstyp är dessutom redan obligatoriskt för unionens statistik över transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar.

Vi håller med om att statistik efter godstyp för alla transportsätt, gods och passagerare kommer att ge information som kan vara till hjälp vid utformningen av en strategi för driftskompatibilitet och sammodalitet, dvs. möjligheten att optimalt kombinera olika slags transporter inom samma transportkedja och bidra till modernisering och rationalisering av godslogistiken och främjande av dess hållbarhet. Detta är givetvis beroende av den tillgängliga statistikens jämförbarhet, som kräver en viss harmonisering av standarder och begrepp.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Det här förslaget syftar helt enkelt till att göra datainsamling efter godstyp obligatorisk för statistik över sjötransporter. Det har redan gjorts när det gäller transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar i EU, och det skulle bidra till en förbättrad harmonisering på detta område. Datainsamlingen kommer inte att medföra ytterligare bördor för uppgiftslämnarna.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Syftet med den här texten är att ändra direktiv 2009/42/EG så att datainsamling efter godstyp blir obligatorisk för statistik över sjötransporter. Dessa uppgifter samlas för närvarande in frivilligt av 18 medlemsstater. Fem medlemsstater har ingen kust och tillhandahåller inte data enligt det direktivet. För de flesta uppgiftslämnare kommer insamlingen av relevanta uppgifter inte att medföra ytterligare bördor, eftersom de berörda medlemsstaterna bör kunna sammanställa uppgifterna genom att utnyttja befintliga uppgiftskällor (t.ex. tullhandlingar). Att samla in data efter godstyp är redan obligatoriskt för unionens statistik över transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar. Unionsstatistik bör samlas in över alla transportsätt enligt gemensamma begrepp och standarder, för att uppnå största möjliga jämförbarhet mellan de olika transportsätten, och jag röstade därför för texten. En omfattande och enhetlig statistik efter godstyp för alla transportsätt skulle dessutom vara till hjälp vid genomförande och övervakning av strategin för att främja sammodalitet.

  Alexander Mirsky (S&D) , skriftlig. – (LV) Jag stödde till fullo Brian Simpsons betänkande. Jag håller med om att uppgifter om fördelningen efter godstyp är nödvändiga för statistiken över sjötransporter. Denna statistik kommer att ge exportörer och importörer möjlighet att utforma det bästa systemet för godstransporter. Det betyder att den europeiska befolkningens kostnader för varor kommer att minska och att exportörernas prissättning av varor från tredjeländer kommer att bli effektivare. Den här typen av statistiska uppgifter kommer att bidra till att undvika oförutsedda kostnader och kommer att främja omsättningen av både inhemska varor och varor utifrån. Jag skulle dessutom vilja att statistiska uppgifter av det här slaget infördes även för luftfrakt.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) För att åtgärder ska kunna vidtas krävs statistik, eftersom den ger uppgifter som kan ligga till grund för beslut. När det gäller insamling av statistiska uppgifter är det dock alltid viktigt att upprätthålla en balans mellan den nödvändiga uppgiftsinsamlingen och de administrativa kostnaderna. Hittills har uppgifter om gods- och passagerarbefordran samlats in frivilligt av 18 medlemsstater. Det är rimligt om de relevanta uppgifterna verkligen inte medför någon ytterligare börda, dvs. om medlemsstaterna verkligen har möjlighet att sammanställa dessa uppgifter genom att utnyttja befintliga uppgiftskällor. Att samla in fullständig statistik över gods- och passagerarbefordran för allt gods och för alla transportsätt för att möjliggöra jämförelser är enligt min mening överdrivet med tanke på de administrativa kostnader det innebär. Det var därför jag röstade som jag gjorde.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) I betänkandet föreslås en rad ändringar som syftar till att anpassa bestämmelserna om det föreskrivande förfarandet med kontroll till de nya bestämmelser om delegerade akter som införts genom Lissabonfördraget. Föredragandens mål var att göra ändringar av EU-direktivet om datainsamling efter godstyp för statistik över sjötransporter. Dessa uppgifter samlas för närvarande in frivilligt av 18 medlemsstater. Fem medlemsstater har ingen kust och tillhandahåller inte data enligt det direktivet.

Det bör nämnas att insamlingen av relevanta uppgifter inte medför ytterligare bördor för uppgiftslämnarna, eftersom de berörda medlemsstaterna bör kunna sammanställa uppgifterna genom att utnyttja befintliga uppgiftskällor (t.ex. tullhandlingar). Att samla in data efter godstyp är obligatoriskt för unionens statistik över transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar. Med tanke på behovet av att skapa effektiva, samordnade och miljövänliga kommunikations- och transportnät (sjötransporter, landtransporter och transporter på inre vattenvägar) är åtgärder som rör insamling och analys av uppgifter för alla transportsätt synnerligen relevanta.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Simpsonbetänkandet eftersom ändringen av direktiv 2009/42/EG innebär att sista handen läggs vid den relevanta lagstiftningen om insamling av data om gods- och passagerartransport från och inom EU. Tidigare var datainsamling obligatorisk bara för transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar, men i och med ändringen av direktivet blir det obligatoriskt även för sjötransport, vilket kommer att ge en rad uppgifter om inkommande och utgående gods som korsar våra gränser. Sådana uppgifter är av stor betydelse inte bara för statistikändamål. Genomförandet av ändringarna av direktivet kommer också att innebära att vi får uppgifter om sjötransport med början nästa år, vilket kommer att möjliggöra ökad insyn i fråga om de typer av gods som transporteras. Transporten av specifika varor kommer också att bli effektivare, eftersom jämförbarheten kommer att göra det möjligt att finna det effektivaste transportsättet för varje enskilt varuslag.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med det här förslaget är att införa obligatorisk datainsamling efter godstyp för statistik över sjötransporter. Dessa uppgifter samlas för närvarande in helt frivilligt av 18 medlemsstater för sjötransporter, och att samla in data efter godstyp är redan obligatoriskt för unionens statistik över transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar.

En omfattande och enhetlig statistik efter godstyp för alla transportsätt, även sjötransport, skulle vara till hjälp vid genomförande och övervakning av strategin för att främja sammodalitet, dvs. möjligheten att optimalt kombinera olika slags transporter inom samma transportkedja och modernisera godslogistiken.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Syftet med det här förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning är att ändra direktiv 2009/42/EG så att datainsamling efter godstyp blir obligatorisk för statistik över sjötransporter. Dessa uppgifter samlas för närvarande in frivilligt av 18 medlemsstater. Fem medlemsstater har ingen kust och tillhandahåller inte data enligt det direktivet. För de flesta uppgiftslämnare kommer insamlingen av relevanta uppgifter inte att medföra ytterligare bördor, eftersom de berörda medlemsstaterna bör kunna sammanställa uppgifterna genom att utnyttja befintliga uppgiftskällor (t.ex. tullhandlingar). De gröna/Europeiska fria alliansen har röstat för förslaget.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser att obligatorisk datainsamling efter godstyp för sammanställning av statistik över sjötransport är av avgörande betydelse för främjandet av sammodalitet och möjligheten att kombinera olika transportsätt. Eftersom det redan är obligatoriskt att samla in data för statistik över andra transportsätt – väg, järnväg och inre vattenvägar – anser jag att det är lämpligt med en gemensam ram som innefattar sammanställning av statistik över sjötransporter, och det kan också bidra till att säkra största möjliga jämförbarhet mellan de olika transportsätten.

Översynen av direktiv 2009/42/EG bör i enlighet med kommissionens förslag gå i denna riktning och gälla uppgifter från och med 2011, i överensstämmelse med den frivilliga praxis som redan tillämpas av 18 EU-medlemsstater.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Mina damer och herrar! Frågan om systematisk insamling av statistiska uppgifter är särskilt viktig för oss. I Litauen är det bara en liten del av allt befordrat gods som transporteras till sjöss, och mycket mer kan därför åstadkommas på det här området. Dessutom har även vår kustturism stor tillväxtpotential. Genom att modernisera transportlogistiken och främja sammodalitet, dvs. kombinera olika slags transporter inom samma transportkedja, har vi möjlighet att öka välståndet i Östersjöregionen. Det är särskilt viktigt för att upprätthålla konkurrenskraften hos EU:s hamnar, t.ex. den i Klaipėda i Litauen, i framtiden. Ett närmare samarbete mellan de baltiska länderna kommer att bidra till att föra dem närmare varandra och till att göra vår regions marknad mer harmonisk och lättillgänglig för hela EU. De baltiska länderna är i dag i stor utsträckning isolerade från det europeiska transportnätet. Trafiken mellan de baltiska länderna kommer förhoppningsvis att fördubblas till 2020, och vi måste därför ta itu med bristen på lämplig infrastruktur och tillgänglighet. Framför allt måste vi se till att datainsamlingen inte medför en ytterligare börda för medlemsstaterna. Vi har inget att förlora.

Betänkande: Matera (A7-0270/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att Danmark ansökt om bidrag för 951 uppsägningar vid 45 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 28 (tillverkning av maskiner och utrustning) i Nuts II-regionen Nordjylland, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag och parlamentets ändringsförslag. Jag håller också med om att motiveringsdelen av kommissionens förslag bör innehålla tydliga och detaljerade uppgifter om ansökan med en analys av kriterierna för stöd och en förklaring av orsakerna till att ansökan godkänts, i enlighet med parlamentets krav.

  David Casa (PPE), skriftlig. – (EN) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en viktig strukturfond i EU, som gör det möjligt för oss att hjälpa arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de globala trendernas skiftningar. Detta har hänt i ett antal EU-medlemsstater, t.ex. i Spanien, där fonden visat sig vara till särskilt stor nytta. Mot den bakgrunden stöder jag de beslut som föredraganden lagt fram och har beslutat att rösta för betänkandet.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av strukturförändringarna inom den internationella handeln är det av grundläggande betydelse att den europeiska ekonomin effektivt kan tillämpa instrumenten för att stödja drabbade arbetstagare och ge dem möjlighet till ett snabbt återinträde på arbetsmarknaden. Med tanke på att Danmark ansökt om bidrag för 951 uppsägningar vid 45 företag i regionen Nordjylland hänvisar jag till de skäl jag angav i min röstförklaring gällande utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i den spanska regionen Katalonien som förklaring till min röst för det här betänkandet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Det här är en resolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning.

Industrierna för tillverkning av maskiner och utrustning för sjöfartssektorn i den danska regionen Nordjylland överraskades av marknadsförändringarna och den globala kreditåtstramningen. Orderingången har minskat dramatiskt, vilket lett till uppsägningar vid över 40 företag.

I regioner som Nordjylland, som i hög grad är beroende av en enda sektor, går marknadens återhämtning och omplaceringen av arbetskraften på andra verksamhetsområden ofta långsammare och är besvärligare. Jag anser att det är motiverat att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i det här fallet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på de sociala effekterna av den globala ekonomiska krisen, som särskilt påverkar sysselsättningen, är ett korrekt utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter av central betydelse för att lindra den svåra situationen för många enskilda och familjer i EU och bidra till deras sociala återintegrering och deras yrkesmässiga utveckling. Samtidigt ger fonden nya resurser för att tillgodose företagens behov och stimulera ekonomin. Danmarks åtgärdsplan för att hjälpa 951 personer som sagts upp från 45 företag som tillverkar maskiner och utrustning i den lilla regionen Nordjylland faller inom samma ramar. I det här fallet var 40 procent av de uppsagda arbetstagarna yrkesarbetare inom manuellt arbete, metallurgi och mekanisk konstruktion, och 33 procent av arbetstagarna klassificerades som arbetare utan yrkesutbildning. Den här situationen visar tydligt att det finns behov av effektiv teknisk och yrkesmässig bedömning av de personer som drabbas av den globala krisen. Jag hoppas därför att EU-institutionerna kommer att fördubbla sina insatser för att genomföra åtgärder som påskyndar och förbättrar utnyttjandet av sådana viktiga resurser som Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, som i dag har mycket låg utnyttjandegrad. I år motsvarade ansökningarna endast 11 procent av de 500 miljoner euro som finns tillgängliga.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Än en gång har parlamentet ombetts att godkänna utbetalning av stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av krisen eller omlokaliseringar. Än en gång kommer detta stöd att tas från budgetposter som ursprungligen avsatts för andra EU-program, eftersom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inte har några egna medel inom den nuvarande budgetramen.

För att få ett slut på denna situation arbetade jag, i samband med utarbetandet av 2011 års budget, för att inrätta en post med särskilda betalningsbemyndiganden för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Ett belopp på 50 miljoner euro godkändes därför av parlamentet vid omröstningen i samband med den första behandlingen av budgeten den 20 oktober 2010.

Detta belopp, som är symboliskt jämfört med de årliga behoven, måste ännu bekräftas, eftersom Europeiska rådet från början förkastade förslaget om att ge Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter egen finansiering. Jag kommer därför att fortsätta att hålla ett öga på den här frågan, med förhoppningen att få till stånd budget- och lagstiftningsmässig konsolidering av denna mekanism.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Jag måste uppriktigt gratulera Barbara Matera till sammanlagt fyra betänkanden om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Utvidgningen av tillämpningsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till att även innefatta arbetstagare var ett viktigt steg för att göra det möjligt för oss att direkt stödja EU-medborgare. Fonden är avsedd att hjälpa dem som överraskats av globaliseringens effekter. För att de pengar som ställs till förfogande också ska kunna utnyttjas effektivt måste de komma fram snabbt och målinriktat. Det är det enda sättet att hjälpa EU-medborgare och öka förtroendet för EU.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för Danmark, eftersom jag ser det instrumentet som en värdefull resurs för stöd till arbetstagare som råkat i svårigheter på grund av den ekonomiska krisen.

Fonden inrättades 2006 för att ge konkret stöd till arbetstagare som sagts upp antingen i anslutning till att deras företag omlokaliserats eller, efter 2009 års ändring, på grund av den ekonomiska krisen, för att stödja deras återinträde på arbetsmarknaden. Dagens omröstning gällde en ansökan om stöd från fonden för 1 122 arbetstagare vid 45 maskintillverkningsföretag i regionen Nordjylland, till ett belopp av 7 521 359 euro.

Sammanfattningsvis välkomnar jag antagandet av betänkandet, som visar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en användbar och effektiv resurs för att bekämpa arbetslöshet till följd av globalisering och den ekonomiska krisen.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade för det här betänkandet om att utnyttja medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för de 951 uppsägningar som ägt rum vid 45 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 28 (tillverkning av maskiner och utrustning) i Nuts II-regionen Nordjylland. Fonden erbjuder kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln, och hjälp med återintegrering på arbetsmarknaden. Danmark har ansökt om medel från fonden för uppsägningar inom bilindustrin som är förenliga med förordningen om fonden. Nu måste det säkras att fonden stöder återinträde på arbetsmarknaden för övertaliga arbetstagare, trots att stöd från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

  Alexander Mirsky (S&D) , skriftlig. – (LV) Det är mycket viktigt att inte inta en låt gå-attityd till arbetslöshetsfrågan. På det här området är det väsentligt att människor känner att de får stöd både från nationella regeringar och från EU som helhet. Jag röstade för, man jag är ändå osäker på hur stödbeloppet ska fördelas. Varför får Nederländerna omkring 3 000 euro för varje uppsägning, medan Spanien får 1 000 euro och Danmark 7 000 euro? Är omskolning sju gånger dyrare i Danmark än i Spanien? Trots denna oerhört förvirrande fråga måste jag hålla med föredraganden Barbara Matera om att utbetalningen av detta finansiella stöd är en nödvändig och läglig åtgärd. Det är synd att Lettlands regering inte deltagit i det här sammanhanget och inte lämnat in någon ansökan. I dag finns det 180 000 arbetslösa i Lettland.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att Danmark ansökt om bidrag för 951 uppsägningar vid 45 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 28 (tillverkning av maskiner och utrustning) i Nuts II-regionen Nordjylland, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag och parlamentets ändringsförslag.

Jag vill framhålla följande som särskilt betydelsefullt: 1) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter stöder återintegrering av arbetstagare som blivit övertaliga på arbetsmarknaden, utan att frita företagen från deras ansvar. 2) När det gäller utnyttjandet av fonden har kommissionen föreslagit en alternativ källa till betalningsbemyndiganden, utöver oanvända medel från Europeiska socialfonden, som parlamentet krävt. 3) En utvärdering av hur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013. 4) Kommissionens förslag innehåller uppgifter om ansökan med en analys av kriterierna för stöd och en förklaring av orsakerna till att ansökan godkänts, vilket också ligger i linje med parlamentets krav.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att Danmark ansökt om bidrag för 951 uppsägningar vid 45 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 28 (tillverkning av maskiner och utrustning) i Nuts II-regionen Nordjylland, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag och parlamentets ändringsförslag. Jag håller också med om att motiveringsdelen av kommissionens förslag bör innehålla tydliga och detaljerade uppgifter om ansökan med en analys av kriterierna för stöd och en förklaring av orsakerna till att ansökan godkänts, i enlighet med parlamentets krav.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I och med den här omröstningen noterar Europaparlamentet att Danmark ansökt om bidrag för 951 uppsägningar vid 45 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 28 (tillverkning av maskiner och utrustning) i Nuts II-regionen Nordjylland. Ansökan uppfyller kriterierna för stöd enligt förordningen om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. I resolutionen uppmanar Europaparlamentet de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snarast ska kunna tas i anspråk. Parlamentet påminner om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) CESA (Community of European Shipyards’ Associations) räknar med att den globala efterfrågan inom varvsindustrin kommer att sjunka till 2014 till följd av den globala finanskrisen, och att varvsindustrin i framtiden kommer att omlokaliseras till områden med lägre kostnader, särskilt till regioner i Asien. Eftersom EU inte har någon politik för stöd till sjöfartssektorn är det osannolikt att produktionsnivåerna kommer att återgå till de nivåer som rådde före den pågående krisen. I min egen stad Galaţi drabbas även Damen Shipyards av effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen, och bara under 2009 blev omkring 600 arbetstagare uppsagda. Ytterligare 500 arbetstagare väntas bli övertaliga 2010. Jag röstade för Europaparlamentets resolution om Danmarks ansökan om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter med ett belopp på 7 521 359 euro för att delfinansiera stödprogrammet för 951 arbetstagare som blivit arbetslösa i regionen Nordjylland mellan den 15 februari 2009 och den 14 november 2009. Uppsägningarna ägde rum i 45 företag som är verksamma inom tillverkning av maskiner och utrustning för varvsindustrin.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Det här handlar om att stödja företag i sektorn för tillverkning av maskiner och utrustning i mittregionen Nordjylland. I denna region på norra Jyllands nordöstra spets blev 951 personer i 45 företag arbetslösa mellan den 15 februari och den 14 november 2009. För att stödja de här arbetstagarnas återinträde på arbetsmarknaden tas ett belopp på 7 521 359 euro i anspråk från fonden.

Betänkande: Matera (A7-0269/2010)

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. – (IT) Som jag hade tillfälle att förklara i mars i år i samband med omröstningen om Bögebetänkandet är utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter som ett användbart instrument för att hantera konsekvenserna av den ekonomiska och finansiella krisen ett mycket värdefullt initiativ som utgör ett konkret gensvar i form av finansiellt stöd. Flera andra ansökningar har godkänts sedan dess, däribland den nu aktuella. Det ser jag som det bästa beviset för nyttan med detta initiativ.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att Nederländerna har ansökt om bidrag till följd av 512 uppsägningar vid företaget NXP Semiconductors Netherlands, som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionerna Gelderland och Eindhoven, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag tillsammans med parlamentets ändringsförslag. Jag stöder också kommissionens förslag om en alternativ källa för betalningsbemyndiganden utöver oanvända medel från Europeiska socialfonden i samband med utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, efter många påminnelser från parlamentet om att fonden inrättades som ett separat särskilt instrument med egna mål och tidsfrister, och att tillbörliga budgetposter för överföringar därför måste fastställas.

  David Casa (PPE), skriftlig. – (EN) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en viktig strukturfond i EU, som gör det möjligt för oss att hjälpa arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de globala trendernas skiftningar. Det har blivit nödvändigt att ge uppsagda arbetstagare inom elektroniksektorn i Nederländerna tillträde till denna fond. Mot den bakgrunden stöder jag de beslut som föredraganden lagt fram och har beslutat att rösta för betänkandet.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av omstrukturering och omlokalisering måste vara dynamiskt och flexibelt så att det kan genomföras snabbt och effektivt. Med tanke på att Nederländerna har ansökt om bidrag till följd av 512 uppsägningar vid företaget NXP Semiconductors Netherlands, som är verksamt inom elektroniksektorn i regionerna Gelderland och Eindhoven, och mot bakgrund av de skäl som jag anförde i min röstförklaring om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för den spanska regionen Katalonien, röstar jag för detta betänkande.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Än en gång står vi inför problemet att en stads huvudsakliga industri läggs ned, i det här fallet i Nijmegen. En förvärrande omständighet är att det inte finns några planer på att etablera nya industrier med samma anställningspotential.

Om man tittar på resolutioner som antagits av Europaparlamentet får man en bättre förståelse för problemets omfattning i flera europeiska stater. Dessa stater har ännu inte visat att de är kapabla att åtgärda den bristande samordningen och den förlorade förmågan att dra till sig investeringar och innovation.

Om ingenting görs är jag rädd att ansökningarna om utnyttjande av fonden kommer att mångfaldigas och att fonden i sig kan visa sig vara otillräcklig för att hjälpa arbetstagare som drabbas av plötsliga och oväntade förändringar inom sina respektive branscher.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på den pågående globala ekonomiska och finansiella krisens följder för den industriella aktiviteten och de specifika arbetena inom elektroniksektorn behövs det snarast ett effektivt stödprogram för de 512 arbetstagare som sagts upp från företaget NXL Semiconductors Netherlands, i de nederländska regionerna Gelderland och Eindhoven. Det är värt att framhålla de regionala och sociala effekterna av den minskade aktiviteten vid anläggningen i Nijmegen i provinsen Gelderland, där företaget var den största lokala arbetsgivaren med ett stort antal arbetare utan yrkesutbildning som arbetat i företaget i årtionden. Den här situationen belyser behovet av en plan för att stödja de tidigare anställdas återhämtning och omskolning, så att deras återinträde på arbetsmarknaden underlättas. Jag vill upprepa varningen om behovet av att säkra mekanismer för att underlätta och påskynda EU ländernas utnyttjande av medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för Nederländerna, eftersom jag ser det instrumentet som en värdefull resurs för stöd till arbetstagare som råkat i svårigheter på grund av den ekonomiska krisen.

Fonden inrättades 2006 för att ge konkret stöd till arbetstagare som sagts upp antingen i anslutning till att deras företag omlokaliserats eller, efter 2009 års ändring, på grund av den ekonomiska krisen, för att stödja deras återinträde på arbetsmarknaden. Dagens omröstning gällde en ansökan om stöd från fonden för 1 590 arbetstagare vid NXL Semiconductors Netherlands, ett elektronikföretag i regionerna Gelderland och Eindhoven, till ett belopp av 1 809 434 euro.

Sammanfattningsvis välkomnar jag antagandet av betänkandet, som visar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en användbar och effektiv resurs för att bekämpa arbetslöshet till följd av globalisering och den ekonomiska krisen.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade för det här betänkandet om att utnyttja medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för de 512 uppsägningar som ägt rum vid NXL Semiconductors Netherlands, som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionerna Gelderland och Eindhoven. Fonden erbjuder kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln, och hjälp med återintegrering på arbetsmarknaden. Nederländerna har ansökt om medel från fonden för uppsägningar inom bilindustrin som är förenliga med förordningen om fonden. Nu måste det säkras att fonden stöder återinträde på arbetsmarknaden för övertaliga arbetstagare, trots att stöd från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att Nederländerna har ansökt om bidrag till följd av 512 uppsägningar vid företaget NXP Semiconductors Netherlands, som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionerna Gelderland och Eindhoven, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag tillsammans med parlamentets ändringsförslag.

Jag vill framhålla följande som särskilt betydelsefullt: 1) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter stöder återintegrering av arbetstagare som blivit övertaliga på arbetsmarknaden, utan att frita företagen från deras ansvar. 2) När det gäller utnyttjandet av fonden har kommissionen föreslagit en alternativ källa till betalningsbemyndiganden, utöver oanvända medel från Europeiska socialfonden, som parlamentet krävt. 3) En utvärdering av hur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013. 4) Kommissionens förslag innehåller uppgifter om ansökan med en analys av kriterierna för stöd och en förklaring av orsakerna till att ansökan godkänts, vilket också ligger i linje med parlamentets krav.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att Nederländerna har ansökt om bidrag till följd av 512 uppsägningar vid företaget NXP Semiconductors Netherlands, som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionerna Gelderland och Eindhoven, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag tillsammans med parlamentets ändringsförslag. Jag håller också med om att motiveringsdelen av kommissionens förslag bör innehålla tydliga och detaljerade uppgifter om ansökan med en analys av kriterierna för stöd och en förklaring av orsakerna till att ansökan godkänts, i enlighet med parlamentets krav.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om antagandet av beslut rörande fondens utnyttjande. Nederländerna har ansökt om bidrag till följd av 512 uppsägningar vid företaget NXP Semiconductors Netherlands, som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionerna Gelderland och Eindhoven. Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snarast ska kunna tas i anspråk. Parlamentet påminner om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter med anledning av en ansökan från NL/NXP Semiconductors i Nederländerna.

Den 26 mars 2010 ansökte Nederländerna om ekonomiskt stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för 512 av de 590 arbetstagare som sagts upp vid NXP Semiconductors, som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionerna Gelderland och Eindhoven. Det totala antalet övertaliga arbetstagare utgörs av 425 män och 87 kvinnor, och här ingår även sju arbetstagare med allvarliga hälsoproblem eller funktionshinder (1,3 procent). Nederländerna betonar de omfattande konsekvenserna av dessa uppsägningar eftersom NXP Semiconductors är den största industriarbetsgivaren i området och erbjuder arbete till ett stort antal lågkvalificerade arbetare som har varit anställda i företaget i årtionden. Bristen på arbetstillfällen i liknande företag i regionen kommer att innebära ett särskilt problem för arbetare med specialisterfarenhet inom tillverkning av halvledare.

Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är av särskild vikt när det gäller att återintegrera övertaliga arbetstagare i sysselsättning. Jag vill dock göra kommissionen och medlemsstaterna uppmärksamma på att EU bör utforma en industripolitik som är hållbar och skapar nya arbeten.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Sedan den 1 maj 2009 har tillämpningsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utvidgats. Fonden ska nu också ge stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen. I Nuts II-regionerna Gelderland och Eindhoven i Nederländerna har 512 arbetstagare sagts upp från NXP Semiconductors Netherlands. Ett belopp på 1 809 434 euro tas i anspråk för att stödja dem.

Betänkande: Matera (A7-0271/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det här betänkandet om godkännande av utnyttjande av 2,4 miljoner euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för Portugal, för att stödja arbetstagare som sagts upp från Qimonda. Portugal ansökte om utnyttjande av fonden i december 2009. Fonden inrättades för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringarna inom den internationella handeln. Stödpaketet från fonden syftar till att skydda de 839 arbetstagare som sades upp från Qimonda Portugal under perioden 8 juni–8 oktober förra året. Beloppet kommer att täcka följande åtgärder: erkännande av yrkeskunnande, yrkesutbildning, utbildning och stöd för att skapa arbetstillfällen, stöd för självmarknadsföring samt incitament för rekrytering och arbetslivserfarenhet. Jag anser därför att det är viktigt att vi gör allt vi kan för att påskynda utnyttjandet av fonden, med tanke på EU-institutionernas åtagande om att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av dessa beslut.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter med sammanlagt 2 405 671 euro till förmån för Portugal, för 839 uppsägningar vid företaget Qimonda Portugal S.A. under perioden 8 juni 2009–8 oktober förra året. Dessa medel är avsedda att stödja de arbetstagare som sagts upp från Qimonda genom erkännande av yrkeskunnande, yrkesutbildning, utbildning och stöd för att starta företag, stöd för självmarknadsföring samt incitament för rekrytering och arbetslivserfarenhet. Det här är andra gången Portugal ansöker om utnyttjande av fonden i regionen Norte. År 2009 togs 832 800 euro i anspråk till följd av uppsägningar inom textilsektorn. Slutligen beklagar jag att den portugisiska regeringen inte lärt sig att ta tillvara fondens potential. De tidigare anställda vid det nederländska företaget NXP Semiconductors kommer att få 3 534 euro per person, och de danska före detta anställda i Nordjylland kommer att få 7 908 euro var, medan de portugisiska före detta anställda vid Qimonda bara kommer att få 2 867 euro per person i stöd från fonden.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att Portugal har ansökt om bidrag till följd av 839 uppsägningar vid Qimonda S.A., ett multinationellt bolag som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionen Norte, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag tillsammans med parlamentets ändringsförslag. Jag håller också med om att en utvärdering av hur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013.

  David Casa (PPE), skriftlig. – (EN) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en viktig strukturfond i EU, som gör det möjligt för oss att hjälpa arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de globala trendernas skiftningar. För att fonden ska vara effektiv är det väsentligt att tillträde till fonden ges vid behov, i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt. Mot den bakgrunden måste jag stödja föredragandens slutsatser och har beslutat att rösta för betänkandet.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Nedläggningen av Qimonda i Vila do Conde fick till omedelbar följd att ytterligare 1 000 arbetstagare blev arbetslösa i regionen Norte. Vid den aktuella tidpunkten hade den regionen redan de högsta arbetslöshetssiffrorna i landet. Under perioden januari–oktober 2009 registrerade arbetsförmedlingarna i den nordliga regionen ett genomsnittligt flöde på 22 000 arbetslösa per månad. Efter uppsägningarna vid Qimonda Portugal S.A. lämnades en ansökan om stöd för 839 övertaliga arbetstagare in den 17 december 2009.

Kommissionen drog med utgångspunkt i sin bedömning slutsatsen att alla nödvändiga villkor uppfyllts. Den lade fram sitt förslag till beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till stöd för återintegrering av dessa arbetstagare, som blivit arbetslösa som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

Jag stöder därför detta beslut, som innebär att 2 405 671 euro får utnyttjas inom ramen för EU:s allmänna budget för 2010 för att ge ekonomiskt stöd med anledning av den portugisiska ansökan. Jag vill också framhålla behovet av att garantera ett snabbt antagande av beslutet.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, ett initiativ som lades fram 2005 av kommissionens ordförande José Manuel Barroso, efter kommissionens rapport Europeiska värderingar i en globaliserad värld, har nu ett nytt format. Det medger bättre insyn, med bredare målsättningar som tar hänsyn till följderna av den pågående krisen och möjliggör kortare väntetider för att få tillgång till medel. Jag hoppas att det blir verklighet i det här fallet.

Jag röstade visserligen för det här förslaget, men jag tycker att det är beklagligt att den portugisiska regeringen än en gång misslyckats med att utnyttja fonden till fullo, såsom skett i andra länder. Det framgår tydligt av beloppet per person i fråga om de medel som begärts från fonden, när olika ansökningar analyseras.

I dag har det exempelvis hållits omröstningar om andra ansökningar om stöd från fonden, där vi sett att tidigare anställda vid det nederländska företaget NXP Semiconductors kommer att få 3 534 euro per person, medan de danska före detta anställda i Nordjylland kommer att få 7 908 euro var. De portugisiska tidigare anställda vid Qimonda som omfattas av fonden kommer bara att få 2 867 euro per person i stöd från fonden. Det ska gå till åtgärder som erkännande av yrkeskunnande, yrkesutbildning, utbildning och stöd för att starta företag, stöd för självmarknadsföring samt incitament för rekrytering och arbetslivserfarenhet.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för Portugal är av avgörande betydelse för att stödja de arbetstagare som sagts upp från Qimonda. De 2,4 miljoner euro som ska tas i anspråk kommer definitivt inte att räcka för att hantera de negativa effekterna av uppsägningarna, men de kommer att vara till stor hjälp. Utnyttjandet måste vara enkelt och snabbt och bör innefatta utbildningsprogram som bidrar till att de drabbade arbetstagarna kan återintegreras på arbetsmarknaden på ett effektivt sätt.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Det portugisiska företaget Qimonda, som ingår i en världsledande tysk koncern, sågs i Portugal som ett framgångsexempel och ett företag i främsta ledet inom sin sektor. Det var det största portugisiska exportföretaget, och innan det blev känt för de svårigheter som ledde till dess obestånd förberedde det sig för att investera i ny teknik och hade säkrat offentlig finansiering till stöd för produktionen av solceller. De anställda vid Qimonda var högkvalificerade och mycket produktiva, och det fanns inget som tydde på att företaget skulle upphöra att vara livskraftigt på så kort tid. Under 2008 övervägde företaget till och med möjligheten att bygga tre nya anläggningar i Portugal, alla i närheten av staden Vila do Conde. Regionen Norte, där Qimonda var baserat, är av tradition en industriregion och har drabbats hårt av företagsnedläggningar och arbetslöshet. Qimondas förmåga att locka de kvalificerade arbetstagare som så väl behövs till regionen har nu äventyrats.

Jag hoppas att de anställda vid Qimonda kan dra tillräcklig nytta av utnyttjandet av fonden och till fullo lyckas med sitt återinträde på arbetsmarknaden. Jag vill passa på att uttrycka min solidaritet med dem och deras familjer.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Nedläggningen av Qimondas fabrik i Vila do Conde har förvärrat den höga arbetslösheten i norra Portugal. I det här fallet blev 900 arbetstagare arbetslösa, varav de allra flesta är lågutbildade – 36,6 procent har bara gått i grundskola, och bara 10,7 procent har genomgått eftergymnasial utbildning. Det är därför värt att framhålla vikten av denna stödplan för 839 av de uppsagda arbetstagarna för att lindra konsekvenserna av den allvarliga ekonomiska, finansiella och sociala kris som regionen går igenom. Jag vill också understryka vikten av åtgärder som certifiering av yrkeskunnande, yrkesutbildning, incitament för skapande av arbetstillfällen och möjlighet till ny arbetslivserfarenhet. Å andra sidan är det beklagligt att det här bara är Portugals andra ansökan på två år om direkt stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för arbetstagare i regionen Norte. Med tanke på det enorma antalet arbetslösa och utarmningen av de offentliga finanserna i Portugal, tillsammans med den ekonomiska recessionen 2011 till följd av den senaste tidens åtstramningsåtgärder, har regeringen en plikt och en skyldighet att agera mer kompetent när det gäller att få fram medel för att konkret stödja de arbetslösa.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Parlamentet har godkänt utnyttjandet av 2,4 miljoner euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till stöd för de arbetstagare som sagts upp från Qimonda, efter en ansökan från den portugisiska regeringen den 17 december 2009. Det innebär att ett sammanlagt belopp på 2 405 671 euro från fonden tas i anspråk för Portugal, för 839 uppsägningar vid Qimonda Portugal S.A. under perioden 8 juni–8 oktober förra året. Den beräknade totala kostnaden för paketet är 3,7 miljoner euro, varav 2,4 miljoner euro, eller 65 procent av den totala kostnaden, begärdes från fonden.

Tyvärr fanns varken kommissionen eller rådet där för att ingripa när det hade varit möjligt att hålla det Tysklandsbaserade multinationella företaget i gång och undvika uppsägningar. Det magra stödet till de arbetslösa kommer först nu, för sent.

Det här är den 16:e ansökan som granskas under 2010 års budget, och den kommer att innefatta följande åtgärder: erkännande av yrkeskunnande, yrkesutbildning, utbildning och stöd för att skapa arbetstillfällen, stöd för självmarknadsföring samt incitament för rekrytering och arbetslivserfarenhet

Regionen Norte, där uppsägningarna ägde rum, hade redan godkänts för stöd från fonden på grundval av en ansökan 2009 gällande uppsägningar inom textilsektorn. Vid det tillfället togs ett belopp på 832 000 euro i anspråk.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för Portugal, eftersom jag anser att det instrumentet är en värdefull resurs för att stödja arbetstagare som drabbats av svårigheter till följd av den ekonomiska krisen.

Fonden inrättades 2006 för att ge konkret stöd till arbetstagare som blivit övertaliga i anslutning till att deras företag omlokaliserats eller, efter 2009 års ändring, på grund av den ekonomiska krisen, för att stödja deras återinträde på arbetsmarknaden. Dagens omröstning gällde en ansökan om stöd från fonden till 839 anställda vid elektronikföretaget Qimonda Portugal S.A., till ett belopp av 2 405 671 euro.

Sammanfattningsvis välkomnar jag antagandet av betänkandet, som visar att fonden är en användbar och effektiv resurs när det gäller att bekämpa arbetslöshet till följd av globalisering och den ekonomiska krisen.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade för det här betänkandet om utnyttjande av medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för de 839 uppsägningar som ägt rum vid företaget Qimonda AG, ett multinationellt bolag som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionen Norte. Fonden erbjuder kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln, och hjälp med återintegrering på arbetsmarknaden. Portugal har ansökt om medel från fonden för uppsägningar inom bilindustrin som är förenliga med förordningen om fonden. Nu måste det säkras att fonden stöder återinträde på arbetsmarknaden för övertaliga arbetstagare, trots att stöd från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att Portugal har ansökt om bidrag till följd av 839 uppsägningar vid Qimonda S.A., ett multinationellt bolag som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionen Norte, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag tillsammans med parlamentets ändringsförslag.

Jag vill framhålla följande som särskilt betydelsefullt: 1) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter stöder återintegrering av arbetstagare som blivit övertaliga på arbetsmarknaden, utan att frita företagen från deras ansvar. 2) När det gäller utnyttjandet av fonden har kommissionen föreslagit en alternativ källa till betalningsbemyndiganden, utöver oanvända medel från Europeiska socialfonden, som parlamentet krävt. 3) En utvärdering av hur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013. 4) Kommissionens förslag innehåller uppgifter om ansökan med en analys av kriterierna för stöd och en förklaring av orsakerna till att ansökan godkänts, vilket också ligger i linje med parlamentets krav.

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag röstar givetvis för det finansiella beslutet om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för arbetstagare som sagts upp från Qimonda i Portugal.

I det här skedet är det viktigt att påpeka att det här beslutet kom för sent och att pengarna kommer att nå Portugal ännu senare – inte förrän i slutet av november eller början av december. Så hade det inte behövt vara, och så borde det inte vara. Fonden kan och bör effektiviseras så att offer för kollektiva uppsägningar inte behöver vänta 17 månader på stöd som uppges vara brådskande, som i det här fallet.

Om EU fortsätter att vara så hjälpsamt mot finanskapitalet kan det inte fortsätta att vara så onådigt mot offren för krisen.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att Portugal ansökt om stöd för 839 uppsägningar vid Qimonda S.A., ett multinationellt bolag som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionen Norte, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag tillsammans med parlamentets ändringsförslag. Jag håller också med om att motiveringsdelen av kommissionens förslag bör innehålla tydliga och detaljerade uppgifter om ansökan med en analys av kriterierna för stöd och en förklaring av orsakerna till att ansökan godkänts, i enlighet med parlamentets krav.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Portugal har ansökt om stöd för 839 uppsägningar vid Qimonda AG, ett multinationellt bolag som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionen Norte. Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Europaparlamentet har röstat för att de berörda institutionerna ska uppmanas att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snarast ska kunna tas i anspråk. Parlamentet har påmint om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är ett lagstiftnings- och budgetinstrument inom EU som inrättats för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln. Med tanke på att Portugal ansökt om stöd för 839 uppsägningar vid Qimonda S.A., ett multinationellt bolag som är verksamt inom elektroniksektorn i Nuts II-regionen Norte, välkomnar jag parlamentets antagande av betänkandet. Jag hoppas att stödet kommer att ges så dynamiskt och effektivt som möjligt, genom en enkel och snabb process, så att de arbetstagare som blivit arbetslösa på grund av globaliseringen och den ekonomiska och finansiella krisen kan återintegreras på arbetsmarknaden.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Vid det multinationella bolaget Qimonda S.A., som är verksamt inom elektroniksektorn i mittregionen Norte, har det skett 839 uppsägningar till följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen. De 2 405 671 euro som tagits i anspråk från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att finansiera ett samordnat paket med individanpassade tjänster, som kommer att kompletteras med nationella åtgärder och åtgärder som vidtas av företaget.

Betänkande: Matera (A7-0272/2010)

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. – (ES) Jag stöder beviljandet av 2 752 935 euro i stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till Katalonien som kompletterande stöd för de 1 429 arbetstagare som sagts upp från de 23 företag som tillverkar motorfordon, släpvagnar och påhängsvagnar, till följd av genomgripande strukturförändringar i världshandelsmönstret. Uppsägningarna ägde rum under en period av nio månader, från den 23 februari till den 22 november 2009.

Stödet måste användas för att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för dem som blivit arbetslösa, som i 25 procent av fallen inte har grundskoleutbildning eller som inte har avslutat skolan, och som i 40 procent av fallen endast har grundskoleutbildning. Av dessa är omkring 75 procent män, och 25 procent är över 55 år. Stödet får inte under några omständigheter ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer. Som framgår av betänkandet från budgetutskottet kommer vi att behöva ett klargörande av varför 23 procent av arbetstagarna inte tagits med i profilprogrammet och information om vilka åtgärder som särskilt erbjuds dessa arbetstagare.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på att Spanien har ansökt om bidrag till följd av 1 429 uppsägningar vid 23 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 29 (tillverkning av motorfordon, släpvagnar och påhängsvagnar) i Nuts II-regionen Katalonien, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag och parlamentets ändringsförslag. Jag håller också med om att det bör säkerställas att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter stöder återinträdet på arbetsmarknaden för enskilda arbetstagare som blivit arbetslösa, och jag vill erinra om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller finansiera åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Ekonomiskt stöd till arbetstagare som sagts upp till följd av globaliseringen måste ges från fall till fall och syfta till återintegrering på arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att framhålla att stödet varken ersätter de åtgärder som normalt åligger företagen eller är avsett för finansiering eller omstrukturering av företag. Mot den bakgrunden framhålls i det gemensamma uttalandet från den institutionella trepartsdialogen vikten av att se till att förfarandena för antagande av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är så enkla och snabba som möjligt. Med tanke på att Spanien har ansökt om ekonomiskt bidrag till följd av 1 429 uppsägningar vid 23 företag som är verksamma i regionen Katalonien röstar jag för det här betänkandet.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för Cataluña automoción i Spanien, eftersom det kommer att göra det möjligt att ge kompletterande stöd till de katalanska arbetstagare som drabbats av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar i världsekonomin, och att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) När jag tänker på den kris som drabbat den här sektorn minns jag när jag hörde Spaniens tidigare premiärminister José María Aznar berätta om hur förvånad Förenta staternas tidigare president George W. Bush blev när han fick veta att Spaniens främsta exportprodukt inte var en jordbruksprodukt utan bilar. Det var ett positivt tecken på att de gamla stereotyper som kännetecknat sydvästra Europas ekonomi höll på att bli inaktuella.

Tyvärr har ansträngningarna för att modernisera Spaniens ekonomi, som främst gjorts av regeringen med ledamöter från det spanska Folkpartiet, drabbats av ett stort bakslag i och med den globala krisen. Den minskade efterfrågan på bilar i EU är mycket allvarlig, och tillverkningen sjönk med nästan 40 procent under andra kvartalet 2009. Det betyder att ännu fler arbetstillfällen kan komma att äventyras, inte bara i Spanien utan i hela EU.

Jag ser med oro på detta bakslag, och jag hoppas att den spanska ekonomin kan bemöta krisen på lämpligt sätt. Fonden är bara en del av det gensvaret.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Det finns ett trängande behov av den föreslagna stödplanen för 1 429 tidigare anställda vid 23 företag som tillverkar motorfordon, släpvagnar och påhängsvagnar i regionen Katalonien i Spanien, för den tekniska och yrkesmässiga utvecklingen för ett stort antal européer som direkt drabbats av den rådande globala ekonomiska och finansiella krisen. Omkring 25 procent av de arbetstagare som omfattas av planen har inte gått i skolan eller har slutat skolan i förtid, och mer än 40 procent av arbetstagarna har bara utbildning på grundskolenivå. De låga utbildningsnivåerna hos arbetskraften i viktiga produktionssektorer i EU är ett stort problem med tanke på målsättningarna för Europa 2020-strategin. För att vi ska kunna stödja smart och hållbar tillväxt för alla måste det finnas en strategi som garanterar ökad effektivitet och lönsamhet för de resurser som står till förfogande för medlemsstaterna och den europeiska allmänheten, exempelvis genom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. När det gäller den fonden var det bara strax över 10 procent av de 500 miljoner euro som budgeten gav utrymme för som utnyttjades i år. Det är oacceptabelt med tanke på arbetslöshetens omfattning i EU och de allt större svårigheterna med att hitta annat arbete.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för förslaget att Spanien ska få utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter eftersom jag anser att det instrumentet är en värdefull resurs för att stödja arbetstagare som hamnat i svårigheter på grund av den ekonomiska krisen.

Fonden inrättades 2006 i syfte att ge praktiskt stöd till arbetstagare som blivit uppsagda antingen i samband med omlokalisering av deras företag eller, efter 2009 års ändringar, på grund av den ekonomiska krisen, för att främja deras återinträde på arbetsmarknaden. Det betänkande som i dag har antagits behandlar en ansökan från Spanien om stöd ur fonden avseende 1 429 arbetstagare i 23 olika företag inom motorfordonsindustrin, till ett belopp av totalt 2 752 935 euro.

Till sist vill jag påpeka att dagens omröstning om fyra betänkanden om utnyttjande av globaliseringsfonden för att tillhandahålla stöd motsvarande totalt cirka 14 miljoner euro visar att fonden är en användbar och effektiv resurs för att bekämpa den arbetslöshet som globaliseringen och den ekonomiska krisen har gett upphov till.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade ja till detta betänkande om utnyttjande av medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för den autonoma regionen Katalonien, i synnerhet vad avser de 1 429 personer som sagts upp vid 23 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 29 (tillverkning av motorfordon, släpvagnar och påhängsvagnar) i Nuts II-regionen Katalonien. Genom fonden utgår extra stöd till arbetstagare som drabbats av genomgripande strukturförändringar i världshandelsmönstret, och de får hjälp att återinträda på arbetsmarknaden. Spanien har ansökt om stöd ur fonden för uppsägningar inom fordonsindustrin, i enlighet med förordningen om inrättande av fonden. Nu gäller det att se till att fonden används för att hjälpa arbetstagare som blivit uppsagda att återinträda på arbetsmarknaden, trots att stöd ur globaliseringsfonden inte får ersätta åtgärder som företagen själva bär ansvaret för enligt respektive lands nationella lagstiftning eller kollektivavtal, och inte heller ersätta åtgärder för att omstrukturera företag eller branscher.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av Spaniens ansökan om stöd avseende 1 429 personer som sagts upp vid 23 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 29 (tillverkning av motorfordon, släpvagnar och påhängsvagnar) i Nuts II-regionen Katalonien, röstade jag ja till resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag och de ändringsförslag som har lagts fram av parlamentet.

Jag vill framhålla följande aspekter som särskilt viktiga: 1) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter hjälper arbetstagare som har blivit uppsagda att återinträda på arbetsmarknaden utan att företagen fråntas sitt ansvar. 2) I samband med utnyttjandet av fonden har kommissionen föreslagit en alternativ källa för betalningsanslag till oanvända medel från Europeiska socialfonden, i enlighet med parlamentets krav. 3) En utvärdering av hur fonden fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013. 4) Kommissionens förslag innehåller uppgifter om ansökan, en analys av kriterierna för stöd och en förklaring av orsakerna till att ansökan godkänts, vilket också uppfyller parlamentets krav.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Spanien har ansökt om stöd i ärenden avseende 1 429 arbetstagare som blivit uppsagda vid 23 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 29 (tillverkning av motorfordon, släpvagnar och påhängsvagnar) i Nuts II-regionen Katalonien. Ansökan uppfyller stödkriterierna i förordningen om inrättande av globaliseringsfonden. Som katalan gläder jag mig åt att parlamentet har enats om att uppmana berörda institutioner att göra de ansträngningar som krävs för att påskynda utnyttjandet av fonden och påminna om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för att anta beslut om utnyttjande av fonden och tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Parlamentet betonade också att fonden kan spela en viktig roll för att underlätta för arbetstagare som blivit uppsagda att återinträda på arbetsmarknaden.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) I januari 2010 lämnade Spanien in en ansökan om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter avseende uppsägningar vid 23 företag i Katalonien verksamma inom tillverkning av motorfordon, släpvagnar och påhängsvagnar. Jag röstade för Europaparlamentets resolution om utnyttjande av fonden för att ge stöd till arbetstagare som blivit uppsagda. Uppsägningarna gjordes mot bakgrund av den finansiella och ekonomiska krisen, som orsakade ett plötsligt efterfrågefall på fordonsmarknaden i Spanien och hela världen i en omfattning och ett tempo som aldrig skådats tidigare.

Under perioden februari–november 2009 blev 2 330 arbetstagare uppsagda enbart i Katalonien, varav 75 procent män och närmare 25 procent äldre än 55 år. Jag stöder förslaget att uppsagda arbetstagare så länge som möjligt ska få ekonomiskt stöd och fortbildning så att de kan skaffa sig nya jobb.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter innebär stöd till 1 429 arbetstagare inom sektorn för tillverkning av motorfordon, släpvagnar och påhängsvagnar i Katalonien. I detta särskilda fall har kommissionen föreslagit att ett belopp ur fonden på 2 752 935 euro ska anslås för att hjälpa tidigare anställda vid 23 företag att återinträda på arbetsmarknaden, eftersom ansökan uppfyller villkoren för ekonomiskt stöd genom globaliseringsfonden sedan den kompletterades med ytterligare uppgifter i april.

Betänkanden: Matera (A7-0270/2010, A7-0269/2010, A7-0271/2010, A7-0272/2010)

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. – (DE) Det gläder mig mycket att Europaparlamentet i dag har beslutat att stödja en stor grupp människor som har påverkats negativt av globaliseringen. EU-pengarna måste emellertid betalas ut snabbt och obyråkratiskt, så att dessa människor kan hitta nya jobb så fort som möjligt. Detta är ett viktigt och i högsta grad synligt bidrag från EU, som konkret kommer att visa dem att EU vill och kan hjälpa även enskilda i krissituationer. Vi måste dock även göra vårt yttersta för att påverka globaliseringen så att den blir rimlig. Därför är det viktigt att EU stöder rättvisa konkurrensvillkor i internationella ekonomiska förbindelser. Härigenom kan vi undvika att vissa branscher missgynnas redan från början.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill gratulera Barbara Matera till ett utmärkt arbete. Jag har i dag röstat ja till fyra ansökningar om stöd till arbetstagare som har förlorat jobbet i Spanien, Danmark, Nederländerna och Portugal. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades 2006 med ett tak på 500 miljoner euro, i syfte att hjälpa arbetssökande att hitta nya jobb, finansiera särskilda fortbildningsinsatser, hjälpa arbetstagare att starta eget och ge dem tillfälliga inkomstförstärkningar i form av flyttbidrag, jobbsökningsbidrag och bidrag till fortbildning eller återinträde på arbetsmarknaden.

Globaliseringsfonden har visat prov på åtskillig flexibilitet och tillhandahåller i särskilda fall stöd i många europeiska regioner. Vi måste dock göra allt som krävs för att påskynda utnyttjandet av detta verktyg, i synnerhet mot bakgrund av fondens positiva roll för att hantera den ekonomiska krisen.

Betänkande: Fraga Estévez (A7-0260/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar detta betänkande som behandlar genomförandet av konventionen och de rekommendationer som har antagits av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) och som innebär att åtgärder för kontroll och tillsyn får antas för alla fartyg som används eller är avsedda att användas för fiske som avser fiskeresurserna. Vissa av dessa bestämmelser har införlivats i EU:s lagstiftning genom förordningarna om årliga totala tillåtna fångstmängder och kvoter, och föredraganden bör få stöd för sin ståndpunkt att den metoden bör förkastas eftersom lagstiftningen börjar bli förvirrad, vilket påverkar EU:s trovärdighet negativt. Högsta prioritet måste ges åt de regionala fiskeriorganisationernas genomförande av åtgärderna för att bekämpa illegalt fiske, så att den kontroll- och tillsynsplan som antagits genom konventionen snabbt genomförs i EU:s lagstiftning. Parlamentet måste få snabb och fullständig information om alla faser i förhandlingarna med de regionala fiskeriorganisationerna genom att observatörer från parlamentet tillåts närvara vid förhandlingarna.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Först och främst vill jag berömma föredraganden. Jag röstade ja till detta betänkande eftersom jag instämmer i att den kontroll- och tillsynsplan som antagits genom konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten måste införlivas i EU:s lagstiftning. Allmänt sett välkomnar jag de nya förordningarna om kontroll av fartyg som bedriver olagligt och orapporterat fiske, vilka behandlas i det betänkande vi just har antagit.

Jag stöder också det nya systemet för hamnstatskontroll, som innebär att Europas hamnar stängs för landning av fryst fisk som inte har kontrollerats och befunnits vara laglig av det utländska fartygets flaggstat. När dessa förändringar har införlivats i lagstiftningen tror jag dock att man kommer att behöva utvärdera en del kompromisslösningar och genomföra vissa justeringar, förutsatt att det är förenligt med själva konventionen. Till sist är jag säker på att införlivandet kan ske snabbare och mer effektivt om parlamentet får fortlöpande information om alla faser i förhandlingarna, genom att observatörer från parlamentet tillåts närvara vid förhandlingsbordet.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Det är viktigt att Europeiska unionen upprättar ett EU-system för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. De föreslagna förordningarna bör omfatta åtgärder som fastställer fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor i EU:s vatten och, för EU-fartygens vidkommande, även i vatten där det krävs fångstbegränsningar. Åtgärderna måste utformas i enlighet med målen för den gemensamma fiskeripolitiken och bidra till en hållbar utveckling.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Från metodsynpunkt är det riktigt att se över och uppdatera innehållet i konventioner, så som har skett i det här fallet. Samtidigt bör emellertid parlamentets roll i översynen synas. Bortsett från de rent formella aspekterna är det nödvändigt att fortlöpande övervaka hur de organ som är knutna till EU-institutionerna fungerar, för att se till att de är rationella, effektiva och moderna och kan hantera utmaningar som kanske har förändrats när avtalet i fråga har undertecknats.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till betänkandet om en kontroll- och tillsynsplan för det område som omfattas av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten eftersom det innebär att man inför ett nytt system med kontroll- och tillsynsåtgärder för att främja bevarandet och en balanserad användning av fiskeresurserna i regionen. Framför allt omfattar planen övervakning av fartyg som bedriver olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och ett övervakningssystem som ska upprättas av det land i vars hamn fiskeprodukterna landas.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på fiskerinäringens betydelse för EU (både för att generera arbetstillfällen och välstånd och från livsmedelsförsörjningssynpunkt), måste vi alltid noga granska alla bestämmelser som vill påföra europeiska fiskare nya och strängare krav.

Det aktuella förslaget syftar till att uppdatera EU:s förordningar om införlivande av den kontroll- och tillsynsplan som antagits genom NEAFC-konventionen. Sådana åtgärder syftar främst till att främja icke avtalsslutande parters efterlevnad av NEAFC:s rekommendationer, och omfattar införandet av ett nytt system för hamnstatskontroll. Härigenom förhindras att frusen fisk som inte har kontrollerats och befunnits vara laglig landas i europeiska hamnar.

Dessutom införs nya åtgärder, exempelvis övervakning av fartyg som bedriver olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Jag menar att dessa åtgärder i slutändan kommer att skydda EU:s fiskare genom att förhindra att fisk som inte uppfyller EU:s bestämmelser når den europeiska marknaden, vilket måste välkomnas.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget eftersom jag delar inställningen att den kontroll- och tillsynsplan som antagits genom konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten måste införlivas i EU:s lagstiftning. Bland de nya bestämmelserna vill jag lyfta fram kontrollen av olagliga och orapporterade fiskefartyg och det nya systemet för hamnstatskontroll, som effektivt kommer att stänga EU:s hamnar för landning och omlastning av frusen fisk som inte har kontrollerats och befunnits vara laglig av respektive flaggstat för de fiskefartyg som för en annan avtalsslutande parts flagg. År 2007 och 2008 var parlamentet inte representerat när Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) höll sitt årsmöte. Jag kan därför inte låta bli att påpeka att parlamentet mot bakgrund av Lissabonfördraget bör vara företrätt vid kommande diskussioner om internationella konventioner inom detta område.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det föreslagna kontrollsystemet omfattar bestämmelser för att främja efterlevnaden av bevarande- och tillsynsåtgärder för fartyg från icke avtalsslutande parter, och därigenom se till att de bevarande- och förvaltningsåtgärder som antogs genom NEAFC-konventionen noga efterlevs. Det handlar alltså om att täppa till hålen i övervakningssystemet, särskilt när det gäller olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Därför stöder vi förslaget.

Enligt betänkandet bör medlemsstater vars fartyg har tillstånd att bedriva fiske inom NEAFC:s regleringsområde avsätta lämpliga inspektionsresurser till systemet. Det är viktigt att påpeka att fiskeriövervakning i dag ställer allt högre krav på medlemsstaterna, vare sig den sker inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken eller faller under de regionala fiskeriorganisationernas behörighetsområde.

Vi menar därför att det är klokt att ompröva den finansiering som anslagits till övervakningen, i synnerhet med tanke på nivån för medfinansiering i bestämmelserna om finansieringsåtgärder för den gemensamma fiskeripolitiken avseende inköp, utveckling och modernisering av medlemsstaternas kontrollutrustning. Av det skälet har vi föreslagit att den nuvarande nivån för medfinansiering på 50 procent ska höjas till 75 procent, med beaktande av den pågående översynen av förordningen.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten trädde i kraft 1982 och har nu tillträtts av gemenskapen och EU.

Syftet med konventionen är att säkra ett långsiktigt bevarande och maximalt utnyttjande av fiskeresurserna i Nordostatlanten, på ett sätt som främjar samhälle, hållbarhet och miljö. Kontroll- och genomförandeåtgärder kan införas för att se till att konventionen och de rekommendationer som har antagits av NEAFC tillämpas. Åtgärderna omfattar samtliga fiskefartyg som används för fiske riktat mot de fiskeresurser som definieras i konventionen.

Förslaget syftar till att aktualisera unionens lagstiftning. År 2006 godkände NEAFC en ny plan för att förbättra kontrollen och genomförandet av sina rekommendationer. En annan förändring är att planen nu omfattar ett system för hamnstatskontroll, med följd att det inte är tillåtet att landa frusen fisk i europeiska hamnar om den inte har bedömts vara laglig av det utländska fartygets flaggstat. Nya åtgärder införs när det gäller reglering av fartyg som bedriver olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till förordning om fastställande av en kontroll- och tillsynsplan för det område som omfattas av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten, vilken EU har undertecknat, eftersom jag anser att detta system måste införlivas i EU:s lagstiftning. År 2006 godkände NEAFC en ny plan för att förbättra kontrollen och genomförandet av NEAFC:s rekommendationer, och både EU och Europaparlamentet uttryckte då sitt fulla stöd för antagandet av dessa rekommendationer. Framför allt finns det ett starkt stöd för de nya bestämmelserna om att införa ett system för hamnstatskontroll, som kommer att stänga EU:s hamnar för landning och omlastning av frusen fisk som inte har kontrollerats och befunnits vara laglig av myndigheterna i respektive stat. Kort sagt innebär dessa rekommendationer att det tidigare systemet anpassas till nuvarande krav, och jag menar därför att det är bra att det snabbt införlivas i EU-lagstiftningen.

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske är av största vikt för att bevara hållbara fiskeresurser och se till att välståndet fördelas mer rättvist och jämlikt. Fiskarbefolkningens hela överlevnad hänger på detta.

Både kontrollen av alla fiskefartyg som används eller är avsedda att användas för fiske som avser fiskeresurserna i de områden som fastställs i konventionen och tillsynsåtgärderna har stor betydelse i sammanhanget. Betänkandet är ett steg i den riktningen. Vi måste alla bidra till detta arbete och gå vidare med det. Att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske måste vara ett prioriterat mål i den gemensamma fiskeripolitiken.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Europaparlamentet har vid flera tillfällen betonat att åtgärder som de regionala fiskeriorganisationerna genomför i syfte att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske måste ges högsta prioritet. Föredraganden anser följaktligen att den kontroll- och tillsynsplan som antagits av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) snabbt måste införlivas i EU:s lagstiftning. Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-förordningen) trädde i kraft den 1 januari 2010. Genom rådets förordning (EG) nr 1006/2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten fastställs att EU:s fiskefartyg måste ha ett fisketillstånd för att få bedriva fiske utanför EU:s vatten. Jag röstade ja till Fragabetänkandet eftersom jag anser att det finns ett behov av att kontrollera olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

  Alexander Mirsky (S&D) , skriftlig. – (LV) Samarbete kring det nordostatlantiska fisket innebär i första hand rättvisa fiskekvoter för alla deltagare i processen. Den rättsliga grund som håller på att införas och som ska gälla alla deltagare måste grundas på logik. Ingen ska ha ensamrätt på Atlantens fiskeresurser. Jag röstade ”ja” i hopp om att lagstiftningen ska innebära lika möjligheter, och lika ansvar för alla lagstridiga fiskefångster, utan att några gynnas särskilt och andra ställs utanför, så som ofta händer när lagstiftningen utformas för att gynna de stora EU-ländernas intressen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Ökade inkomster och förbättrad infrastruktur leder till ökad konsumtion av fisk även i utvecklingsländerna. Fiskefångsterna ökar redan nu i volym för varje år och kommer därför att fortsätta öka. Studier har visat att de ökande fiskebestånden i hav och inlandsvatten huvudsakligen beror på vattenbruk. Större fiskeflottor används i allt högre grad för att försöka fånga fisk från allt mindre fiskebestånd. För att stävja det hänsynslösa överfisket är det viktigt att införa en kontroll- och tillsynsplan. En annan källa till oro är rapporter från fiskare som under slaveriliknande förhållanden på öppet hav tvingas slita hårt för extremt låga löner. Om vi vill att våra efterkommande ska få veta hur fisk smakar är det viktigt med kontroller. De vore dock förnuftigt att åtminstone delvis åternationalisera fiskeripolitiken, för att göra det möjligt att ta itu med regionala problem på bred front. Det var vägledande när jag röstade.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) I betänkandet nämns konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten, som trädde i kraft den 17 mars 1982. Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) bildades för att kontrollera att rekommendationerna i det dokumentet följdes.

I betänkandet betonas vikten av att anta de åtgärder som krävs för att garantera kontroll och tillsyn gällande alla fartyg som används eller är avsedda att användas för fiske som avser fiskeresurserna i de områden som fastställs i konventionen. Kärnfrågan är att inom detta område genomföra åtgärder för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske som står under de regionala fiskeriorganisationernas tillsyn. Det är därför en prioriterad fråga att ändra den kontroll- och tillsynsplan som antagits av NEAFC och som snarast möjligt bör införlivas i EU:s lagstiftning.

Föredraganden betonar också att det är viktigt att se till att EU:s fiskefartyg åläggs att inneha tillstånd för att få fiska utanför EU:s vatten. Genom detta betänkande kommer vi att kunna täppa till de hittillsvarande kryphålen i lagstiftningen om EU:s fiskeflotta, och därigenom förbättra EU:s trovärdighet inom området och bidra till bekämpningen av olagligt fiske.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en kontroll- och tillsynsplan för det område som omfattas av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten är av största vikt för att uppdatera EU:s förordningar för genomförande av den kontroll- och tillsynsplan som har antagits av NEAFC.

Precis som i andra fall då de regionala fiskeriorganisationernas rekommendationer har genomförts i EU:s fiskerilagstiftning är syftet att skärpa kontrollen för att bekämpa olagligt fiske, undanröja eventuella kryphål och slå vakt om den grundläggande principen för den gemensamma fiskeripolitiken om ett hållbart fiske inom och utanför EU:s vatten.

Dessutom menar jag att det slutliga förslag vi i dag röstar om främjar parlamentets befogenheter enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet och innehåller de nödvändiga förändringar som följer av artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Av alla dessa skäl kommer jag att rösta ja till betänkandet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten, i vilken EU är avtalspart, godkändes genom rådets beslut 81/608/EEG och trädde i kraft den 17 mars 1982. Kontroll- och tillsynsåtgärder kan antas för att se till att konventionen och de rekommendationer som antagits av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) genomförs. De gäller alla fartyg som används eller är avsedda att användas för fiske som avser fiskeresurserna i de områden som fastställs i konventionen.

Förslaget läggs fram i syfte att uppdatera EU:s lagstiftning genom att införliva den kontroll- och tillsynsplan som antagits av NEAFC. För att den nya planen ska kunna genomföras föreslås att rådets förordning (EG) nr 2791/1999 av den 16 december 1999 ska upphävas. Genom den förordningen införlivades den första plan som antogs av NEAFC 1998.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Jag stöder detta betänkande, eftersom det finns ett stort antal olagliga fiskefartyg som fångar skyddad fisk, trots att EU har begränsat och rentav förbjudit fångster av olika fiskarter, och som dessutom inte ens uppfyller EU-direktiven om arbetarskydd.

Antas det här betänkandet införlivas de nya rekommendationer som trädde i kraft 2007–2010 i lagstiftningen och blir därmed ett viktigt redskap både i kampen mot olagligt fiske och för att förhindra att EU:s fiskeflotta hamnar i ett juridiskt vakuum. En annan positiv sak är införandet av ett nytt kontrollsystem som kommer att stänga EU:s hamnar för landning av frusen fisk av tveksamt eller olagligt ursprung.

Rekommendation: Wałęsa (A7-0262/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Med tanke på konventionens betydelse för att bidra till samråd och samarbete kring, optimal användning, rationell förvaltning och bevarande av fiskeresurserna i Nordatlantens västra del, och samtidigt främja internationellt samarbete i syfte att åstadkomma en mer hållbar förvaltning av de marina resurserna med utgångspunkt i vetenskaplig forskning, är det framlagda ändringsförslaget av stor betydelse eftersom det innebär en genomgripande revidering av konventionen i syfte att skapa bättre överensstämmelse med andra regionala konventioner och internationella instrument och integrera moderna principer i fiskeriförvaltningen. Jag vill framhålla följande positiva åtgärder: konventionens förenklade struktur, den moderniserade formeln för beräkning av avtalsparternas budgetbidrag enligt principen att användaren betalar, en ny definition av skyldigheter och en översyn av beslutsprocessen och tvistlösningsförfarandet i anslutning till den. Dessa förbättringar är ett viktigt redskap för att främja den gemensamma fiskeripolitiken i framtiden.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade ja till rekommendationen om förslaget till rådets beslut om godkännande, på Europeiska unionens vägnar, av ändringen av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del, eftersom ändringsförslagen på ett positivt sätt bidrar till att reformera den inre strukturen och fördelningen av befogenheter i Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del.

Mot bakgrund av Lissabonfördraget anser jag dock att Europaparlamentet bör vara representerat i kommande diskussioner om internationella konventioner.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på fiskerinäringens betydelse för EU (både för att generera arbetstillfällen och välstånd och från livsmedelsförsörjningssynpunkt), måste vi alltid noga granska alla bestämmelser som vill påföra europeiska fiskare nya och strängare krav. I det här fallet har vi emellertid lagt fram ett ändringsförslag som stärker EU:s fiskemöjligheter inom ramen för konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del, vilket måste välkomnas. Jag kommer därför att rösta ja.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta förslag eftersom jag delar inställningen att det system för kontroll och tillsyn som antagits genom konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del måste införlivas i EU:s lagstiftning. Bland de nya bestämmelserna vill jag lyfta fram kontrollen av olagliga och orapporterade fiskefartyg och det nya systemet för hamnstatskontroll, som effektivt kommer att stänga EU:s hamnar för landning och omlastning av frusen fisk som inte har kontrollerats och befunnits vara laglig av respektive flaggstat för de fiskefartyg som för en annan avtalsslutande parts flagg. Under 2007 och 2008 var parlamentet inte representerat när Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) höll sitt årsmöte. Jag kan därför inte låta bli att påpeka att parlamentet mot bakgrund av Lissabonfördraget bör vara företrätt vid kommande diskussioner om internationella konventioner inom detta område.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det främsta målet för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) är att bidra till en hållbar förvaltning och bevarandet av fiskeresurserna inom det område som omfattas av Nafo-konventionen, med utgångspunkt i samarbetet mellan länder.

Vi stöder och värdesätter principen om internationellt samarbete inom området utifrån en gedigen vetenskaplig grund. Vi tycker att man bör stödja förslaget till ändring av den konvention som antogs 2007 och 2008 i enlighet med nämnda mål. Det primära syftet är att skapa bättre överensstämmelse med andra regionala konventioner och internationella instrument och att integrera moderna principer i fiskeriförvaltningen.

Vi kan emellertid inte undgå att påpeka den olyckliga fördröjningen av uppmaningen till parlamentet att besluta i denna fråga. Kommissionens förslag om införlivande i gemenskapens lagstiftning är nämligen daterat den 8 mars 2010, vilket innebär att mer än två år förflöt innan texten lades fram och parlamentet gavs möjlighet att ta ställning till den.

I framtiden kan det få stor betydelse att parlamentet involveras och medverkar i ett tidigare skede, och det bästa vore att så skedde parallellt med förhandlingsprocesserna.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del undertecknades den 24 oktober 1978 i Ottawa och trädde i kraft den 1 januari 1979.

Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) har sedan dess som främsta mål att genom samråd och samarbete försöka uppnå en optimal användning av fiskeresurserna på bevarandeområdet, skydda och förvalta dessa resurser på ett bra sätt och främja nya idéer som kan stimulera ett internationellt samarbete för att förbättra en hållbar förvaltning av marina resurser i öppet hav.

Vid Nafos årsmöten 2007 och 2008 antog de avtalsslutande parterna i konventionen dokumentet ”ändring av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del”. Förslaget innebär en betydande förändring av konventionen som ökar överensstämmelsen med andra regionala konventioner och internationella instrument och beaktar modern fiskeriförvaltningspraxis. Därför bidrar ändringsförslaget i väsentlig mån till att effektivisera organisationens struktur.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del undertecknades den 24 oktober 1978 i Ottawa och trädde i kraft den 1 januari 1979 efter att ratifikations-, godtagande- och godkännandeinstrument för sju undertecknande parter hade deponerats hos Kanadas regering. Det främsta målet för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) är att genom samråd och samarbete bidra till en optimal användning och rationell förvaltning och ett bevarande av fiskeresurserna i konventionsområdet, samt att främja internationellt samarbete för att förbättra en hållbar förvaltning av marina resurser i öppet hav som baseras på grundläggande vetenskaplig forskning. De avtalsslutande parterna i konventionen antog ändringen av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del vid Nafos årsmöten 2007 (engelsk version) och 2008 (fransk version). Ändringen är en omfattande revidering av konventionen i det primära syftet att skapa bättre överensstämmelse med andra regionala konventioner och internationella instrument och integrera moderna principer i fiskeriförvaltningen, vilket är skälet till att jag röstade ja till förslaget.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Redan för drygt trettio år sedan funderade vi över bevarandet av fiskeresurserna genom optimal användning och rationell förvaltning. Nu ska bestämmelserna om Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) revideras för att öka överensstämmelsen med andra regionala avtal och internationella instrument, men även för att anpassa dem till ny kunskap, exempelvis moderna principer i fiskeriförvaltningen. Fiskekvoter och förvaltning av fiskebestånd är viktiga aspekter för att förhindra ett fullständigt överfiske i inlandsvatten och hav. På den punkten måste vi emellertid också se till att organisationer som Nafo behåller sitt handlingsutrymme genom en effektiv struktur och en god organisation. Det är också viktigt att förhindra att kostnaderna drar i väg. De vore dock förnuftigt att åtminstone delvis åternationalisera fiskeripolitiken, för att göra det möjligt att ta itu med regionala problem på bred front. Det var vägledande när jag röstade.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Förslaget innebär att EU:s lagstiftning uppdateras genom införlivandet av den kontroll- och tillsynsplan som antagits av Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del. Ett nytt förfarande antas. Syftet är att förbättra kontrollen och tillsynen av Nafos fiskerirekommendationer, men framför allt att uppmuntra fartyg från icke avtalsslutande parter att följa bestämmelserna. Dessutom införs ett nytt system för hamnstatskontroll, som kommer att stänga EU:s hamnar för landning och omlastning av frusen fisk som inte har kontrollerats och befunnits vara laglig av respektive flaggstat för de fiskefartyg som för en annan avtalsslutande parts flagg.

Nya åtgärder införs för att kontrollera fartyg som bedriver olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Att jag röstar ja till förslaget beror främst på att jag vill förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Jarosław Leszek Wałęsas betänkande behandlar ändringen av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del, vilken undertecknades den 24 oktober 1978 i Ottawa och trädde i kraft den 1 januari 1979. Nafo, eller Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del, ansvarar för att genom samråd och samarbete bidra till en optimal användning och rationell förvaltning samt ett bevarande av fiskeresurserna i konventionsområdet. Organisationens huvudsakliga uppgift är att främja internationellt samarbete för att förbättra en hållbar förvaltning av marina resurser i öppet hav med utgångspunkt i grundläggande vetenskaplig forskning. Föredraganden inför positiva ändringar i konventionen, vilket gör att bättre överensstämmelse kommer att skapas med andra instrument på internationell och regional nivå.

Bland de föreslagna förändringarna kan nämnas att Nafos struktur moderniseras (genom att allmänna rådet och fiskerikommissionen slås samman till ett enda organ), att systemet för beräkning av budgetbidrag ses över, att tydliga riktlinjer införs för vilka skyldigheter och rättigheter de avtalsslutande parterna i Nafo ska ha, att beslutsprocessen förändras och ett nytt tvistlösningsförfarande införs så att tvister ska kunna lösas effektivt, vilket kommer att främja EU:s intressen.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Genom Wałęsabetänkandet införs ändringar i Nafos konvention från 1978, vilket innebär ett framsteg för samarbetet och förvaltningen av fiskeresurserna i Nordatlantens västra del. Jag röstade ja till ändringen av konventionen eftersom vetenskaplig forskning stärker det internationella samarbetet kring utnyttjandet av marina resurser i detta område. Att parlamentet godkänner ändringen är också ett tecken på dess nya roll efter Lissabonfördragets ikraftträdande eftersom det understryker behovet av att snabba på arbetet med att godkänna och uppdatera konventioner.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Det främsta målet för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) är att åstadkomma en rationell förvaltning och bevarande av fiskeresurserna i konventionsområdet. EU är en av de avtalsslutande parterna i denna regionala fiskeriorganisation, och i likhet med övriga avtalsslutande parter antog unionen vid Nafos årsmöte 2007 ändringen av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del. Ändringen syftar till att förenkla och modernisera organisationens struktur så att den överensstämmer med fiskerinäringens nuvarande situation, genom att omdefiniera vilka skyldigheter som åligger de avtalsslutande parterna, nämligen flaggstater och hamnstater, och klargöra rättigheter och skyldigheter för de avtalsslutande parterna i Nafo.

Med beaktande av vad som främjar EU, särskilt de fiskemöjligheter som tillfaller EU enligt konventionen, anser jag att det är viktigt att godkänna denna ändring. Den enda kritik som kan riktas mot förslaget är att det dröjt så länge.

I likhet med fördraganden beklagar jag att kommissionen dröjt mer än två år med att lägga fram förslaget räknat från den dag då ändringsförslaget antogs under ett av Nafos årsmöten 2007.

Betänkandet förtjänar mitt stöd i omröstningen.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag måste gratulera Jarosław Leszek Wałęsa till hans utmärkta betänkande, och jag vill påminna om och understryka att Lissabonfördraget trädde i kraft i december 2009. Mot bakgrund av de befogenheter fiskeriutskottet nyligen har tilldelats bör Europaparlamentet vara väl representerat under kommande förhandlingar om internationella konventioner.

Under 2007 och 2008 var Europaparlamentet inte representerat vid Nafos årsmöten. Parlamentet har gett sitt samtycke i enlighet med sina befogenheter, men vill samtidigt påminna rådet och kommissionen om de nya formföreskrifterna och behovet av att respektera Europaparlamentets nya befogenheter.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del undertecknades den 24 oktober 1978 i Ottawa och trädde i kraft den 1 januari 1979 efter att ratifikations-, godtagande- och godkännandeinstrument för sju undertecknande parter hade deponerats hos Kanadas regering. Det främsta målet för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) är att genom samråd och samarbete bidra till en optimal användning och rationell förvaltning och ett bevarande av fiskeresurserna i konventionsområdet, samt att främja internationellt samarbete för att förbättra en hållbar förvaltning av marina resurser i öppet hav som baseras på grundläggande vetenskaplig forskning.

De avtalsslutande parterna i konventionen antog ändringen av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del vid Nafos årsmöten 2007 (engelsk version) och 2008 (fransk version). Ändringen är en omfattande revidering av konventionen i det primära syftet att skapa bättre överensstämmelse med andra regionala konventioner och internationella instrument och att integrera moderna principer i fiskeriförvaltningen.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Jag stöder rekommendationen om en omfattande revidering av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del, eftersom den syftar till att integrera moderna principer i fiskeriförvaltningen. Förändringarna omfattar dels rationaliseringsåtgärder, dels tydligt definierade ansvarsområden för flaggstater och hamnstater.

Betänkande: Thomsen (A7-0264/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Företag bör förhindras från att omvandla fasta anställningar till atypiskt arbete, vilket leder till bristande anställningstrygghet. Situationen blir än mer allvarlig om vi betänker att andelen kvinnor som arbetar svart ökar, och att många kvinnor inte har något annat val än att acceptera otrygga anställningsförhållanden. Trots det visar det sig att kvinnor är underrepresenterade i arbeten med otrygga arbetsförhållanden, eftersom exempelvis betalt hushållsarbete och vård inte räknas. Lagstiftningen bör anpassas till de förhållanden som i nuläget kan leda till otrygga arbetsförhållanden, i synnerhet ofrivilligt deltidsarbete och till att företag inte informerar om bristen på grundläggande arbetsförhållanden: obefintlig anställningstrygghet, låga löner, bristande social trygghet, dåliga karriärmöjligheter och ingen kollektiv arbetstagarrepresentation. Grundutbildning och fortbildning, förbättrad information om rättigheter och en genomgripande analys av kvinnors yrkesliv och familjesituation måste främjas för att motverka dessa situationer, då det kan vara missvisande att som nu betrakta kvinnors inkomst som en andra inkomst när den i själva verket ofta är familjens enda inkomst.

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. – (IT) Enligt Europa 2020-strategin ska sysselsättningsgraden för arbetstagare i åldrarna 20–64 år öka till 75 procent och antalet människor i riskzonen för fattigdom ska minska. Om dessa mål ska kunna uppnås är det också lämpligt att vidta åtgärder mot alla former av otrygga anställningsförhållanden, inbegripet muntliga anställningsavtal, anställningar på mindre än tio arbetstimmar per vecka och korta tidsbegränsade kontrakt. För att inte tala om arbeten där grundläggande hälso- och säkerhetskrav åsidosätts och där olycksfallsfrekvensen följaktligen är hög och risken att drabbas av sjukdomar och olika faror förhöjd.

Den sortens kontrakt, med alla de risker de medför, är ofta avsedda för kvinnor, som missgynnas på grund av sitt kön, sin ålder, för att de har familj eller är invandrare. Europeiska unionen måste ingripa genom att anta lagstiftningsåtgärder som garanterar jämställdhet mellan kvinnor och män och minskar könssegregeringen på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna måste i gengäld skärpa kontrollen i syfte att minska antalet fall av övergrepp mot kvinnor, bekämpa svart arbete och agera preventivt gentemot arbetsgivare.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag välkomnar att Europaparlamentet har tagit initiativ till detta viktiga betänkande om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden. Det är främst kvinnor som arbetar under otrygga arbetsförhållanden och ofta inte åtnjuter ens bindande sociala minimistandarder för anställda. Kvinnor accepterar ofta lågbetalda arbeten för att kunna förena arbete och familjeliv, och de tvingas därför avstå från sociala garantier och acceptera usla arbetsvillkor. Social trygghet är en viktig del av flexicurity. För att kunna lösa dessa problem är det därför mycket viktigt att uppmana medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna att genomföra en harmonisering av sina lagar och avtalsbestämmelser om anställningsvillkor. Medlemsstaterna måste minska kvinnors dubbla arbetsbörda, som är en av orsakerna till att de är överrepresenterade i otrygga anställningsförhållanden. Det är mycket viktigt att ge alla anställda, oavsett anställningsvillkor, lika tillgång till social service och sociala förmåner, exempelvis mammaledighet, hälsovård och pension.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar föredraganden till att ha satt fokus på en aspekt av arbetslivet som fortfarande genererar mycket stora könsskillnader. Den ekonomiska och finansiella krisen har sannolikt försämrat villkoren för arbetstagare med otrygga arbetsförhållanden, i synnerhet kvinnor, som måste bära den tyngsta bördan med otrygga arbetsförhållanden. Det bekräftas av färsk statistik som visar att det i 55 procent av företagen enbart är kvinnor som arbetar deltid. Vidare beräknas 31,5 procent av kvinnorna arbeta deltid jämfört med 8,3 procent av männen, och otrygga anställningsförhållanden medför en högre andel arbetsskador och ökad risk för sjukdom och utsatthet för olika faror. Kort sagt är det en ojämlik situation som EU inte kan blunda för.

Jag röstade för betänkandet eftersom jag håller med om att det är nödvändigt att bekämpa detta problem och uppmana medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna att genomföra en harmonisering av sina lagar och bestämmelser om anställningsvillkor. Jag hoppas också att kommissionen och medlemsstaterna ska förbättra kontrollen av minimikraven avseende säkerhet och hälsa i arbetslivet. Mycket återstår att göra innan vi kan garantera kvinnor rättvist tillträde till arbetsmarknaden.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) I Europeiska unionen rymmer en beskrivande term som ”kvinnor med otrygga anställningsförhållanden” två former av diskriminering, båda mycket allvarliga. Den ena gäller frågan om kvinnors arbete, som har behandlats ur ett modernt och hållbart perspektiv i en annan text under innevarande sammanträdesperiod. Den andra formen av diskriminering handlar om den tudelade arbetsmarknaden i många medlemsstater, där vissa arbetstagare åtnjuter rättigheter och trygghet, medan andra är utlämnade åt omständigheter som vanligtvis är bortom deras kontroll. Om vi objektivt granskar siffrorna framstår det som alltmer uppenbart att anställningar med reguljära villkor i framtiden också kommer att kräva att vi accepterar högre risker än vad som hittills varit fallet. En sådan förändring måste emellertid hanteras så att man undviker spekulation på bekostnad av de grupper som är svagast på arbetsmarknaden. Det gäller särskilt människor i missgynnade situationer. EU:s institutioner har en skyldighet att undvika diskriminering och ge alla möjlighet att fritt uppnå sina egna mål i arbetslivet, utifrån egna förutsättningar, förmågor och intressen. Jag vill ta tillfället i akt att påpeka att det vore bra med ytterligare forskning om kvinnors otrygga anställningsförhållanden så att man kan planera åtgärder som undanröjer hinder utan alltför stora ingrepp.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade ja till att bekämpa otrygga anställningsförhållanden, som har blivit allt vanligare under den ekonomiska krisen. Det kommer att bidra till att effektivt utrota bristen på anställningstrygghet, låga löner som i många fall inte skattedeklareras, bristen på social trygghet för arbetstagare med tillfälliga kontrakt och en arbetsmiljö som inte uppfyller minimikraven för hälsa och säkerhet och förebyggande av arbetsskador.

Samtidigt kommer dessa åtgärder att hjälpa oss att mer effektivt bekämpa könsdiskriminering, som är ett dominerande inslag i anställningar med otrygga arbetsförhållanden, där framför allt kvinnor drabbas av dessa ovärdiga förhållanden.

Felaktig behandling av hushållsarbetare, som i huvudsak är kvinnor, lönediskriminering mot kvinnor och utnyttjande av invandrarkvinnor som inte kan försvara sina rättigheter eftersom de inte är medvetna om dem, är bara några av många argument för att rösta ja till dessa åtgärder och ta itu med en upprörande socioekonomisk situation.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att medlemsstaterna måste organisera en kampanj för att erbjuda kvinnor arbete och möjligheten till fackligt skydd av rättigheter såsom rimlig lön, mammaledighet, rättvisa och regelbundna arbetstider och en arbetsmiljö fri från diskriminering. Jag menar att medlemsstaterna måste införa straffåtgärder för dem som hindrar deltagande i fackföreningar och dessutom erbjuda lättillgängliga rådgivningstjänster för kvinnor som inte kan få stöd via ett arbetsplatsråd på arbetsplatsen, t.ex. kvinnor som arbetar i privata hushåll och i jordbruket.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder detta betänkande, som sätter fokus på det faktum att otrygga anställningar i oproportionerligt hög grad får negativa effekter för kvinnliga arbetstagare. Detta är förvisso ytterligare ett bevis på behovet av att förbättra möjligheterna till mamma- och pappaledighet, så att kvinnor och män får en chans att hitta en balans mellan arbete och familjeliv. Med otrygga arbetsförhållanden avses en sorts icke-standardiserade arbetsförhållanden som huvudsakligen kännetecknas av liten eller obefintlig anställningstrygghet, låg lön, ingen rätt till socialt skydd, inget skydd mot diskriminering och en arbetsmiljö som inte uppfyller minimikraven för hälsa och säkerhet. Enligt den senaste statistiken arbetar 31,5 procent av alla förvärvsarbetande kvinnor deltid jämfört med endast 8,3 procent av motsvarande grupp män. Otrygga anställningar är en av de främsta orsakerna till löneskillnaden mellan könen, och skapar dessutom hinder för karriärutsikter som leder till bättre arbete och yrkesmässig utveckling, med följd att många fastnar i lågavlönade och otrygga anställningar. Ofta kommer kvinnor från mindre utvecklade länder till EU och utför okvalificerade arbeten, vilka till och med kan vara illegala. Otrygga anställningar tär på de svagaste grupperna i våra samhällen, genom att beröva människor deras värdighet i arbetslivet och möjligheten till ett anständigt liv för dem och deras familjer.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Otrygga anställningar är ingen jämställdhetsfråga, även om de kan vara särskilt vanliga bland kvinnor, och alla synsätt som försöker att reducera frågan till en sådan är förenklade.

Som jag redan har hävdat vid flera andra tillfällen har oflexibla arbetsrättsliga modeller visat sig misslyckade. Exemplet med Förenta staterna visar att flexibilitet inte är detsamma som otrygghet, utan snarare innebär en dynamisk arbetsmarknad. Ökad flexibilitet betyder inte fler otrygga anställningar. Långt därifrån, faktiskt.

När krisen är över kommer vi att inse att de modeller vi vant oss vid har misslyckats och att om vi verkligen vill skapa sysselsättning måste arbetsmarknaden börja titta på atypiska anställningskontrakt, oavsett om det handlar om deltidsarbete, tillfälligt eller tidsbegränsat skiftarbete, arbete i hemmet eller distansarbete, som normala arbetsformer, utan att vi förlorar mer i trygghet än vi vinner i form av dynamik och flexibilitet. På så vis tror jag att kvinnor kan komma att gynnas mest av mer flexibla system, genom att det inte blir lika svårt för dem att jämka samman yrkesliv med familjeliv och moderskap som det varit i mer traditionella anställningsformer.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Den rådande ekonomiska och finansiella krisen har förstärkt problemet med fattiga kvinnliga arbetstagare som ofta hamnar i en särskilt utsatt position i arbetslivet, eftersom de måste försöka förena arbete med familjeplikter. Jag röstade för betänkandet då jag håller med om att det finns ett behov av att lösa detta problem genom att uppmana medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna att utveckla nya och effektiva strategier när det gäller bristande anställningstrygghet, med beaktande av principen om jämställdhet mellan könen. Jag vill betona resolutionens uppmaning till kommissionen att lägga fram ett förslag gällande tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade för detta initiativbetänkande som lyfter fram genusaspekten när det gäller otrygga anställningar, pekar på olika situationer och föreslår en rad åtgärder för att bekämpa diskrimineringen av kvinnor. I stora drag är betänkandet bra, men det innehåller en del motsägelsefulla formuleringar och uttalanden som vi inte håller med om.

De viktigaste positiva förslagen är följande:

Kommissionen uppmanas att stödja medlemsstaterna i utvecklingen av en kampanj för en stegvis övergång för arbetstagare från otrygga till reguljära anställningsförhållanden.

Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att utveckla strategier mot otrygga anställningsförhållanden i syfte att framhålla värdet av goda arbetsvillkor och miljömässigt hållbara arbeten och för att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla områden.

Rådet och kommissionen uppmanas att fastlägga egenskaperna för otrygga anställningar i riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik och i den nya jämställdhetsstrategin.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Dagen efter Internationella dagen för utrotande av fattigdom och social utslagning röstade jag beslutsamt ja till detta betänkande om arbetstagare med otrygga anställningsförhållanden. Trots den positiva utvecklingen inom jämställdhetsområdet är det ett faktum att kvinnor fortfarande är mer sårbara än män på arbetsmarknaden. Kvinnor har oftare otrygga anställningar. Det finns fortfarande stora skillnader mellan män och kvinnor när det gäller jobbmöjligheter, arbetets kvalitet, löner och ersättningar.

Det är därför av största vikt att kommissionen vidtar åtgärder för att aktivt främja lika möjligheter för kvinnor och män inom ramen för sysselsättningspolitiken, genom en framtida jämställdhetsstrategi, gradvis övergång från otrygga anställningsförhållanden till reguljära sådana, och genom att stödja nationella initiativ med den inriktningen.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Kvinnor blir ofta hindrade på sina jobb och i sina karriärvägar av fördomar om att de skulle vara svagare och mindre stresståliga än män. Dessutom antas de kunna bli gravida när som helst och som en följd av det sjukskriva sig och ha andra ledigheter oftare än män. Det gör det också svårare för kvinnor att få jobb, och de som ändå har jobb får mindre betalt trots att de utför samma arbete som män. Den ekonomiska krisen har förstärkt dessa problem och visat på den omfattande diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. Korta anställningar och deltidskontrakt med obetald övertid är bara några exempel på i min mening oacceptabla metoder.

Därför är det viktigt att peka på att den arbetsrättsliga lagstiftningen måste gälla lika för alla anställda. Vi måste bekämpa det sätt på vilket människors svåra livssituationer utnyttjas för att tvinga dem att arbeta under ovärdiga och ohälsosamma villkor – i synnerhet om vi talar om kvinnor som därtill har att kämpa mot fördomar.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Britta Thomsens betänkande eftersom jag anser att det är dags för en översyn av lagstiftningen om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden. De anställningsförhållanden som rådde fram till för en tid sedan har nu förändrats i de flesta medlemsstaterna, vilket har lett till att många fler kvinnor nu har otrygga arbeten. Dessa kvinnor får ofta ingen information om sina rättigheter, vilket leder till att de blir mer utsatta för risken att förlora eventuellt rättsligt skydd och sägas upp på orättvisa grunder utan möjlighet att överklaga. Det står klart att vi måste komma till rätta med den här situationen och se till att principen om lika värdighet respekteras, vilket alla arbetstagare har rätt till. Män och kvinnor måste därför garanteras lika rätt till yrkesutbildning och omskolningsmöjligheter. Detta gäller i synnerhet för kvinnorna, som behöver ett ökat skydd under graviditet och amning, och vid den ofta kritiska tidpunkten när de börjar arbeta igen.

  Jean-Marie Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) Inom ramen för arbetet i parlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män är den socialdemokratiska ledamoten Britta Thomsens betänkande menat att vara starkt socialt framsynt. Som vanligt är dock den här typen av betänkande fullt av ganska vaga, generella förslag och är faktiskt oacceptabelt, och är dessutom rotat i starka vänsterorienterade, ekologiska och invandrarvänliga konnotationer.

Vi kan till exempel inte hålla med om att integrationen av invandrarkvinnor bör stödjas, särskilt när det faktiskt inte anges om de är lagliga eller olagliga invandrare. Om det är sant att dessa kvinnor, eller män, är de främsta offren för globaliseringen och det ultraliberala nyslaveriet, är det rätta sättet att förhindra att de faller i alla möjliga fruktansvärda fällor (dålig behandling, våld eller sexuella övergrepp) att göra det möjligt för dem att stanna kvar i sitt ursprungsland redan från början.

Invandringspolitiken måste därför få en vändning så att de människor som lockas av ekonomisk exil kan stanna kvar i sina egna länder, och det kan vi göra genom att omrikta restriktivt internationellt bistånd så att dessa länder blir politiskt och ekonomiskt stabila.

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Otrygga anställningsförhållanden påverkar inte bara arbetsvillkoren och arbetsrelationerna, utan även arbetstagarnas stabilitet och levnadskvalitet. Fler kvinnor än män har otrygga arbeten i EU, vilket förvärrar könsskillnaderna i arbetet, särskilt när det gäller sociala rättigheter och löner. Denna situation är ännu värre för hushållsarbete och invandrarkvinnors arbeten.

Under krisen var det arbetstagare med otrygga anställningsförhållanden som drabbades först av förlusten av arbetstillfällen. I och med recessionen och försvinnandet av arbeten med anställningsavtal blir sysselsättningens struktur ännu mer otrygg. Denna utveckling måste vändas. Vi måste garantera jämställdhet mellan könen och sociala rättigheter på arbetsplatsen. Att bekämpa otrygga anställningsförhållanden och kvinnors dubbla arbetsbörda bör vara EU:s mest angelägna mål, och jag stöder därför betänkandet eftersom det utgör ett steg i den riktningen.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade för Britta Thomsens betänkande om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden eftersom jag är oroad över att kvinnor drabbas särskilt hårt av följderna av den ekonomiska krisen. Krisen har påverkat otrygga arbeten i högre grad, arbeten som till stor del utförs av kvinnor. Jag stöder detta resolutionsförslag eftersom vi måste gå längre när det gäller att bekämpa direkt och indirekt diskriminering på grund av kön. För närvarande är andelen kvinnor med otrygga arbeten överdrivet hög, och de måste ofta kombinera arbetet med hushållsansvar. Mitt stöd grundas på mitt engagemang för att försöka förändra den rådande orättvisa situationen. Kvinnor har färre möjligheter att få arbete, de flesta kvinnor har otryggare arbeten, och dessutom har de fortfarande lägre lön än män för samma arbetsuppgifter. Av dessa skäl röstar jag för detta resolutionsförslag, där man bland många andra punkter lyfter fram behovet av att garantera jämställdhet mellan kvinnor och män och minska segregeringen på grund av kön på arbetsmarknaden, och uppmanar medlemsstaterna att bekämpa odeklarerat arbete så att dessa arbeten omvandlas till formell sysselsättning.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag stöder betänkandet om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden eftersom jag inte kan begripa hur skillnaderna, ända in på 2000-talet, kan vara så stora för kvinnor i Europeiska unionen när det gäller anställningsmöjligheter, kvalitet i arbetet, inkomst och lika lön för lika arbete. Tyvärr är överrepresentationen av kvinnor med otrygga anställningsförhållanden en starkt bidragande faktor till löneklyftan mellan könen, och jag håller med om att insatser för att förbättra kvaliteten på kvinnors arbeten kommer att minska denna löneklyfta.

Jag anser även att alla arbetstagare med otrygga anställningsförhållanden, inklusive kvinnliga arbetstagare, bör ha rätt till utbildning och yrkesutbildning, och att tillgången till högkvalitativ utbildning, yrkesutbildning och studier för flickor och unga kvinnor måste förbättras. Avslutningsvis är det viktigt att kommissionen fortsätter att stödja medlemsstaterna i deras insatser att utforma en kampanj för att gradvis omvandla arbeten med otrygga anställningsförhållanden till vanlig sysselsättning.

  Alexander Mirsky (S&D) , skriftlig. – (LV) Löneskillnaderna mellan män och kvinnor blir tyvärr särskilt tydliga i kristider. Vi måste bredda den här diskussionen avsevärt och därefter utarbeta särskilda förslag om regleringen av arbetsrelationerna för arbetande kvinnor. Vi måste dessutom införa sociala garantier, särskilt för ensamstående mödrar, kvinnor med funktionshinder och kvinnor som arbetar inom tung industri. Det åligger samhället att sända en stark signal till arbetsgivarna om att det är oacceptabelt att utnyttja chanser att sänka lönen eller korta av arbetstiderna på grund av kön. En separat EU-fond måste inrättas för att stödja ensamstående mödrar om de förlorar sitt arbete och sin försörjning. I detta avseende kommer Britta Thomsens initiativ mycket lägligt. Jag stöder helhjärtat detta betänkande som en utgångspunkt för en ny strategi för att lösa de problem som kvinnor ställs inför i arbetslivet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Dessa anställningsformer är ett problem som främst drabbar kvinnor, eftersom kvinnor ofta har svårt att kombinera yrkeskarriären med familjelivet, vilket tvingar in många kvinnor i otrygga anställningsförhållanden, vilket i sin tur oundvikligen leder till fattigdom senare i livet. Men vi får inte glömma bort att män också påverkas av dessa typer av arbeten och att det kan finnas risk för fattigdom till och med vid heltidsarbete. De lokala sociala systemen och åtgärderna är emellertid utformade för att skydda den hårt arbetande lokalbefolkningen om så blir nödvändigt. Betänkandet inriktas alldeles för starkt på invandrarkvinnor, som ofta hamnar i deltidsarbete, och i betänkandet sägs det indirekt att uppehållstillstånd ska stödjas. Det stämmer visserligen att kvinnor drabbas särskilt hårt av människohandlarnas falska löften, problemen med globaliseringen och – när det gäller olagliga inresor – av nya former av slavarbete vid företag. Men att fortsätta att stödja importerad fattigdom är inte lösningen. Det ökar bara de sociala problemen och kan riskera den sociala freden på ett varaktigt sätt. Att främja en sådan utveckling är fel väg att gå. Det är bara lokalt, det vill säga i ursprungsländerna, där man kan ändra på saker. Denna förstärkning bakvägen bör avslås i starkaste möjliga ordalag.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Företagen har reagerat på den rådande ekonomiska och finansiella krisen genom att minska andelen tillfällig personal som till exempel arbetstagare med tidsbegränsade avtal, och har hyrt in arbetskraft eller anställda med andra typer av tillfälliga avtal.

Jag skulle ha stött resolutionen om man inte hade uppmuntrat arbetsgivarna att vidta särskilda åtgärder för att integrera invandrarkvinnor. Jag anser att allt detta är diskriminerande mot våra kvinnliga arbetstagare. Därför röstade jag mot resolutionen.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Föredraganden definierar konceptet ”otrygg anställning” som former av anställningar med låg anställningstrygghet, låg lön, inga rättigheter till socialt skydd eller arbetsrelaterade förmåner, inget skydd mot diskriminering, begränsade utsikter till avancemang på arbetsmarknaden, ingen kollektiv representation eller arbetsmiljöer som inte uppfyller minimikraven för hälsa och säkerhet.

Den finansiella och ekonomiska krisen har lett till att otrygga arbetsformer har blivit ett ännu mer synligt och överhängande problem. Företagen har avsevärt minskat andelen tillfällig personal, och man fruktar att de arbeten som har förlorats inte kommer att ersättas. Tyvärr har den här situationen drabbat kvinnorna hårdast, och problemet är mest märkbart inom servicesektorn (hotell, catering, utbildning, hälsovård, socialt arbete) samt inom jordbruket. Kvinnor som är anställda inom dessa sektorer har inte heltidsarbete, vilket innebär att deras löner och pensioner är lägre, att de har sämre socialt stöd och saknar utsikter till avancemang på arbetsmarknaden. Den senaste forskningen visar att det är svårare för kvinnor att finna arbete än för män.

Dessutom finns det fortfarande en enormt stor löneklyfta mellan kvinnor och män (skillnaden ligger på cirka 18 procent, och kvinnor tjänar en femtedel mindre än männen). Mot bakgrund av ovanstående problem röstade jag för betänkandet, som föreslår en lösning på denna svåra sysselsättningspolitiska situation.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet av Britta Thomsen. Under en ekonomisk kris som den vi för närvarande upplever är det alltid vissa arbetstagargrupper som får betala det högsta priset. Arbetstagare med otrygga anställningsförhållanden ställs faktiskt inför krisen utan de garantier som andra arbetstagare åtnjuter. Inom denna kategori befinner sig kvinnorna dessutom i en ännu mer kritisk position. Problemet med otrygga arbetsformer är utbrett bland kvinnorna, särskilt inom tjänstesektorn och jordbruket, och det finns ett trängande behov av effektiva åtgärder för att förändra denna situation. De underliggande skälen varierar. Sysselsättnings- och löneklyftan mellan män och kvinnor är fortfarande alldeles för hög för att vi ska kunna hävda att jämställdhet har uppnåtts, och därför skulle vissa effektiva åtgärder, t.ex. mammaledighet, hälsovård och pensioner vara ett effektivt sätt att stoppa spridningen av otrygga arbetsformer. Utgångspunkten för att vi ska ta oss ur den här situationen med könsskillnader inom sysselsättningen är helt klart utbildning och yrkesutbildning för unga kvinnor. Avslutningsvis krävs det mer djupgående forskning om orsakerna till och kostnaderna för låga kvalifikationer.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Otrygga arbeten är en starkt bidragande faktor till att den sociala instabiliteten har förvärrats avsevärt, med hög arbetslöshet som fortfarande ökar i flera länder, t.ex. i mitt land Portugal.

Alla former av osäkerhet eller instabilitet i sysselsättningen drabbar traditionellt sett kvinnliga arbetstagare med manuellt arbete först och hårdast, med lägre löner, även för lika arbete, högre arbetslöshet och osäkrare anställningsförhållanden till följd av djupt rotade sociala faktorer, men även särskilt till följd av moderskap.

Den negativa effekten av denna situation begränsas inte till den redan allvarliga diskriminering som kvinnor alltid har utsatts för: genom att kvinnor inte har lika tillträde till arbetslivet påverkar den snarare deras ekonomiska oberoende och deras självständighet som individer.

I detta sammanhang utgör åtgärder för att motverka otrygga anställningsförhållanden, särskilt för kvinnor, ett mycket konstruktivt bidrag till social stabilitet och jämställdhet mellan kvinnor och män, ett av EU:s grundläggande värden.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Den rådande ekonomiska och finansiella krisen har även lett till att antalet otrygga arbeten har ökat, särskilt bland kvinnor. Det står klart att de fasta arbetstillfällen som har förlorats under den ekonomiska recessionen inte kommer att återskapas, utan i stället kommer att ersättas av atypiska och mycket atypiska anställningsavtal. Detta kommer att leda till en allvarlig försämring av arbetsvillkoren. Inom EU arbetar 31,5 procent av de kvinnliga anställda på deltid (30 timmar eller mindre per vecka) jämfört med bara 8,3 procent av de manliga anställda.

Jag anser att hållbara pensionssystem, låneinstrument för självhjälpsprojekt samt skapande av arbetstillfällen och alternativa inkomstskapande åtgärder kan förbättra villkoren för kvinnor med otrygga anställningsförhållanden.

Jag uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma bärkraftiga strategier mot otrygga anställningsförhållanden, med inriktning på skapande av goda arbetsvillkor och miljömässigt hållbara arbeten och för att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla områden. Jag uppmanar dessutom alla medlemsstater att vidta tydliga åtgärder för att minska löneklyftan mellan kvinnor och män med tio procent senast till 2020, inklusive pensionsklyftan, för att förbättra levnadsstandarden, bekämpa fattigdomen och öka den ekonomiska tillväxten.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill gratulera Britta Thomsen till hennes utmärkta arbete. Alltför ofta tvingas kvinnor acceptera arbetsvillkor som är allt annat än goda. Situationen för kvinnliga arbetstagare måste därför övervakas noggrant, särskilt gravida kvinnor och kvinnor som ammar. Kvinnor som återvänder till arbetet efter mammaledighet måste få garantier för att de aktivt kan återvända till arbetsmarknaden.

Medlemsstaterna uppmanas även att vara vaksamma när det gäller arbetsgivare som utsätter kvinnliga arbetstagare för orättvis behandling. Arbetsgivare som gör detta måste ställas inför rätta så snabbt som möjligt. Dessutom är det nödvändigt att utarbeta en ny europeisk sysselsättningsstrategi för att integrera kvinnor som arbetar under otrygga anställningsförhållanden i de sociala och arbetsrättsliga trygghetssystemen.

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. – (FR) Arbetstagare med låga – odeklarerade eller informella – löner, arbetstagare utan rätt till socialt skydd eller arbetsrelaterade förmåner, arbetstagare utan utsikter till avancemang på arbetsmarknaden osv. Antalet arbetstagare i så kallade otrygga arbeten ökar till följd av den rådande ekonomiska krisen. Det finns en djup könsklyfta mellan dessa arbetstagare eftersom kvinnorna är överrepresenterade. Jag är medveten om behovet av att öka skyddet av dessa kvinnor, och röstade därför för Europaparlamentets resolution om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden. Jag uppmanar medlemsstaterna att se till att arbetsgivare som utsätter sina anställda för felaktig eller orättvis behandling snabbt ställs inför rätta. Det krävs även åtgärder för att garantera kvinnor med otrygga anställningsförhållanden möjlighet till fackligt skydd av rättigheter såsom rimlig lön, mammaledighet samt rättvisa och regelbundna arbetstider. Jag hoppas även att Barcelonamålen om barnomsorg genomförs så snabbt som möjligt, så att hindren för gravida kvinnor att arbeta så många timmar de vill, vare sig det är del- eller heltid, kan undanröjas.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det här är ett viktigt betänkande och jag är glad över att Europaparlamentet har antagit det, främst för att parlamentet betonar de otrygga anställningarnas könsspecifika natur och påminner om förändringen på arbetsmarknaden från standardiserade till icke-standardiserade anställningsförhållanden, vilket gör det nödvändigt att förhindra att icke-standardiserade anställningsformer blir otrygga anställningar. Parlamentet anser att medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter, om de ska kunna motverka sådana företeelser, måste uppmanas att genomföra en betydande harmonisering av sina lagar och avtalsbestämmelser om standardiserat och atypiskt arbete, så att de undviker att den bekvämaste och minst kostsamma formen tar överhanden, samtidigt som de hela tiden måste beakta risken för att svartarbetet eventuellt kan komma att öka. Parlamentet uppmanar även rådet och kommissionen att fastlägga egenskaperna för otrygga anställningar i riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik och i den nya jämställdhetsstrategin.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Kvinnor drabbas hårdare av den rådande ekonomiska krisen just för att de är en känsligare kategori, eftersom deras arbete vanligtvis inte bara begränsas till arbetsplatsen, utan även omfattar hem och familj. De flesta otrygga arbeten utförs av kvinnor, utan anställningstrygghet, med låga löner och mindre socialt skydd samt låga kvalifikationer.

Under dessa omständigheter finner kvinnor som är redo att återvända till arbetsmarknaden efter perioder av bortovaro på grund av sjukdom eller barnafödsel ofta att de står utan arbete. Vår delegation är ytterst lyhörd för dessa problem och även, vill jag tillägga, när det gäller de mycket liknande problem som drabbar kvinnor som inte är anställda utan arbetar som egenföretagare. Vi skulle ha kunnat stödja hela betänkandet om det inte hade främjat politik för att integrera kvinnliga arbetstagare från länder utanför EU på bekostnad av EU-medborgare. Det är skälet till att vi röstade emot det.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Jag stödde betänkandet om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden. Den ekonomiska krisen har bidragit till destabiliseringen av arbetsmarknaden. Arbetsgivarna har minskat antalet anställda eller anställer personer med tillfälliga anställningsavtal och erbjuder dem sämre ekonomiska villkor. Vågorna av friställningar har även lett till att många har ställts utanför arbetsmarknaden. Situationen är särskilt svår för högutbildade, äldre och kvinnor. Krisen har förvärrat den ojämlikhet mellan könen som redan fanns på arbetsmarknaden. Särskilt kvinnorna har drabbats av detta, som utgör den största procentandelen arbetstagare som arbetar i vad som kallas otrygga arbetsformer. Löneklyftan har breddats, och ojämlikheten i det sociala skyddet har blivit större. Denna situation har även hindrat kvinnorna i deras yrkesutveckling och har bidragit till att könsstereotyperna i arbetslivet har befästs. Kvinnor med så kallade otrygga anställningsförhållanden förtjänar därför särskilt skydd.

Bland annat bör de omfattas av socialförsäkringssystem och lagstiftning om arbetsskydd. Det ekonomiska skyddet för kvinnor som sägs upp eller blir mödrar är också viktigt. Kvinnor med otrygga anställningsförhållanden bör även ha möjlighet till fackligt skydd. Dessutom bör kvinnor som endast arbetar i privata hushåll garanteras fri tillgång till rådgivningstjänster om sociala rättigheter. Jag vill även lyfta fram behovet av att reglera den rättsliga situationen för säsongsarbetare som till följd av arbetets natur är mer utsatta för risken för olika oegentligheter.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Enligt de senaste undersökningarna arbetar 31 procent av de kvinnliga arbetstagarna deltid, jämfört med endast 8,3 procent av de manliga arbetstagarna. Deltidsanställda har lägre inkomst och får följaktligen lägre pensioner än heltidsanställda. De hamnar i underläge när det gäller grupparbete, vilket även visar sig vid befordringar till eller tillsättande av högre befattningar. Vi ser att 36 procent av de män som har universitetsutbildning eller högre arbetar som chefer, jämfört med endast 15 procent av kvinnor med samma utbildning. När det gäller lägre inkomster är det viktigt att nämna att i Europa – utan att räkna med antalet arbetade timmar eller olika anställningsavtal – är klyftan mellan män och kvinnor 18 procent i genomsnitt.

  Marina Yannakoudakis (ECR), skriftlig. – (EN) ECR-gruppen anser fullt och fast att beslut om socialpolitik och arbetslagstiftning inte bör fattas på EU-nivå, utan av medlemsstaternas nationella och lokala myndigheter. Vi instämmer i att miniminormer för behandlingen av arbetstagare på arbetsplatsen är viktiga och är nöjda över att Europaparlamentet ökar medvetenheten om den här frågan, men vi anser att dessa normer bör gälla både män och kvinnor och att särskilda rekommendationer om t.ex. anställningsavtal och barnomsorg inte faller inom EU:s ansvarsområde.

10. Rättelser/avsiktsförklaringar till avgivna röster: se protokollet

(Sammanträdet avbröts kl. 13.00 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

11. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

12. Parlamentets ståndpunkt om förslaget till budget för 2011 med rådets ändringar – alla avsnitt – Förslag till ändringsbudget nr 3/2010: Avsnitt III – Kommissionen – Stödåtgärder för bananer (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Sidonia Elżbieta Jędrzejewska och Helga Trüpel, för budgetutskottet, om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 – alla avsnitt och ändringsskrivelserna nr 1/2011, 2/2011 och 3/2011 till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 (12699/2010 – C7-0202/2010 – 2010/2001(BUD)) (A7-0284/2010), och

– betänkandet av László Surján, för budgetutskottet, om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3/2010 för budgetåret 2010, avsnitt III – kommissionen – Stödåtgärder för bananer (13472/2010 – C7-0263/2010 – 2010/2048(BUD)) (A7-0281/2010).

  Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, föredragande. – (PL) I dag samlas vi för att tala om Europeiska unionens budget för 2011. Budgetåret 2011 är exceptionellt, av flera skäl. Framför allt är 2011 det femte året i den fleråriga budgetramen för 2007–2013, så vi vet redan en hel del om hur denna fleråriga ram genomförs i praktiken, där vissa delar har varit framgångsrika och andra inte, och många program befinner sig redan i ett mycket avancerat skede av genomförandet.

Under tiden har mycket hänt i EU. Vi har antagit Lissabonfördraget, som inför eller tilldelar nya behörighetsområden för EU. Jag vill gärna nämna några av dem, särskilt de som är kostsamma, nämligen de nya behörighetsområdena inom klimatpolitiken och energipolitiken. Lissabonfördraget öppnar även för nya behörighetsområden för EU på den globala arenan, och här talar vi om inrättandet av EU:s diplomati, och det finns nya befogenheter för rymdforskning samt för idrott och turism. Tyvärr åtföljs ingen av dessa nya roller av lämpliga finansiella medel. Man kan säga att EU har nya ambitioner och nya planer, men inte nödvändigtvis har de nya finansiella resurser som krävs för att förverkliga dessa planer och ambitioner i praktiken. Så ser alltså 2011 ut.

Enligt Europaparlamentets åsikt planerade kommissionen åtgärderna på ett klokt sätt i sitt förslag och anslog tillräckliga medel för 2011. Rådet – vi har redan diskuterat detta – har emellertid minskat dessa medel. Jag vill kortfattat redogöra för vad som hände i budgetutskottet under vår behandling. Som en påminnelse införs även ett nytt budgetförfarande genom Lissabonfördraget. Vi har inte längre två chanser. Varken rådet eller parlamentet har nu två behandlingar. Vi har bara en enda behandling, och det är skälet till att budgetmyndighetens två grenar måste arbeta särskilt disciplinerat eftersom vi faktiskt bara har en chans var. Jag upprepar: vi har inte längre två behandlingar.

Vi kommer att rösta i morgon, och vi kommer att beakta den ståndpunkt som har utarbetats av budgetutskottet. Det är viktigt att betona att det som budgetutskottet har utarbetat är en ståndpunkt som respekterar den fleråriga budgetramen. Till skillnad från tidigare år kommer Europaparlamentet att anta sin behandling, som när det gäller planerade belopp inte går utöver den fleråriga budgetramen. Ståndpunkten är innovativ, men behandlar och beaktar ändå problemen och den situation rådet befinner sig i. Situationen i rådet är att sju medlemsstater förkastade rådets ståndpunkt, vilket inte har undgått parlamentets uppmärksamhet. Vi har lyssnat och tagit hänsyn till vissa medlemsstaters och rådets oro. Vi har noga beaktat rådets ståndpunkt, och därför är parlamentets behandling disciplinerad och går inte utöver den fleråriga budgetramen. Däremot kan vi naturligtvis inte stå likgiltiga inför de fakta jag talade om tidigare, det vill säga att vi har nya områden som EU inte har tagit ansvaret för ännu, men som saknar tillräckliga ekonomiska resurser. Rådet har dessutom gjort ett åtagande för ett betydande antal av åtgärderna, t.ex. för bananer, med kompensation till bananproducenter i samband med Iter och andra program, som kräver nya medel men som det inte har avsatts några medel för. Uppenbarligen ska de finansieras från de nuvarande medlen. Det är här vi i parlamentet har våra betänkligheter.

Det budskap som vi vill förmedla med vår behandling är framför allt att återigen lyfta fram triangeln av prioriteringar, dvs. triangeln ungdom, utbildning och rörlighet. Europaparlamentet har sedan mars sagt att detta kommer att vara vår prioritetslista för 2011, och att vi vill att budgetposterna för ungdom, utbildning och rörlighet ska finansieras tillräckligt, så att det även finns resurser för innovativa företag på området för rörlighet, ungdom och utbildning. Detsamma gäller program för forskning och innovation. Vi vet att det inte finns tillräckliga medel i den nuvarande budgetramen, och det är därför vi har gjort de smärtsamma – men dock nödvändiga enligt vår mening – nedskärningarna av Iter-programmet. Jag hoppas verkligen att parlamentets behandling kommer att betraktas som disciplinerad, men att den även kommer att ses som en behandling som möjliggör finansiering av Europeiska unionens åtaganden för 2011.

  Helga Trüpel, föredragande. – (DE) Herr talman, herr Wathelet, kommissionsledamot Lewandowski, mina damer och herrar! Vi har just hört föredraganden för kommissionens budget tala om de stora utmaningar vi står inför. Jag kommer nu att tala som föredragande för parlamentets budget och för de andra, huvudsakligen mindre institutionerna.

Den politiska konflikt som vi måste lösa – och detta gäller inte bara parlamentets budget utan även kommissionens budget i lika hög grad – går ut på följande: I och med Lissabonfördraget har parlamentet fått nya behörighetsområden i samband med energipolitik och utrikespolitik och har fått medbeslutanderätt på jordbruksområdet. Vi har mer att säga till om när det gäller idrotts- och rymdpolitiken. För att tala klarspråk har våra befogenheter utökats, och det är bra. Det har vi alltid kämpat för som engagerade parlamentariker. Samtidigt har vi dock en situation i medlemsstaterna som har tvingat dem att vidta åtstramnings- och skuldminskningsåtgärder, och vi måste därför finna en politisk linje mellan dessa två viktiga mål – å ena sidan har vi nya uppgifter och å andra sidan måste vi visa att vi har förståelse för den press som de offentliga budgetarna står under. Det är just det jag har försökt att göra som föredragande för parlamentets budget, det vill säga att finna en verkligt rättvis avvägning mellan de nya befogenheterna och därmed våra nya arbetsbehov och vårt behov av mer personal, och behovet av att sända en signal till EU-medborgarna och regeringarna om att vi även vill tillämpa återhållsamhet och självdisciplin.

Presidiet har lagt fram förslag, eftersom det är dess uppgift, om vilka kostnader som bör ökas i parlamentets budget för att parlamentet ska kunna fungera ordentligt. Vi i budgetutskottet har nu beslutat om anslagen, som uppgår till ett belopp i storleksordningen 25 miljoner euro, vilket är lägre än det belopp som ursprungligen föreslogs av presidiet. Detta innebär att vi har för avsikt att begränsa våra resekostnader, de belopp som anslås för undersökningar, medlen för säkerheten här i parlamentet och för informationsteknik, och vi kommer även att göra färre poster tillgängliga för bibliotekstjänsterna. Vi har en konflikt om frågan om hur mycket pengar som bör finnas tillgängliga för ledamöternas assistenter under den närmaste framtiden. Förslaget är att detta belopp återigen bör ökas med 1 500 euro för 2011. Jag vill att det tydligt ska framgå att jag som ledamot av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen inte stöder detta förslag. Jag anser att det är överdrivet vid den här tidpunkten. I budgetutskottet ansåg majoriteten att vi behöver mer information och att dessa pengar i början kommer att hållas i reserven, det vill säga att de inte kommer att frigöras, men att fler politiska beslut måste fattas om huruvida vi nu vill frigöra dessa pengar eller om vi anser att det är klokare att inte göra dessa pengar tillgängliga för 2011.

Dessutom är det mycket viktigt för mig – naturligtvis för att vi har ett stort intresse av att göra våra EU-institutioner miljövänliga och så långt som möjligt ändra vårt eget beteende – att vi har efterlyst en ny, miljövänligare inställning till rörlighet. Det kommer till exempel att finnas en biljett för lokal kollektivtrafik i Bryssel, och detta kommer vi att förhandla vidare om. Det skulle verkligen vara bra om vi avsevärt kunde minska våra chaufförstjänster, men detta innebär även att vi här i parlamentet i Strasbourg måste ställa fler cyklar till förfogande för ledamöterna och personalen, så att vi kan röra oss på ett miljövänligt sätt även här i Strasbourg.

En annan punkt som är väldigt viktig för mig är att vi har försökt finna en bra balans med en majoritet i budgetutskottet. Vi såg inte bara till våra egna intressen som företrädare för parlamentet och prioriteringen att öka vår budget på ett ansvarsfullt sätt, utan vi tittade naturligtvis även på de mindre institutionerna, dvs. Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, revisionsrätten, Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska ombudsmannen. Det vi har gjort i det här avseendet är att inta en ansvarsfull inställning så att vi inte bara har gett oss själva mer personal och resurser, utan även och på ett mycket målinriktat sätt har beviljat Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén en viss ökning av medlen, om än inte så stor som de ville, eftersom de naturligtvis också har större arbetsbehov till följd av de nya befogenheterna enligt Lissabonfördraget. Särskilt i fallet med små institutioner som Europeiska datatillsynsmannen, som är mycket viktig i samband med många av de debatter som vi för närvarande har om hur vi ska förhålla oss till dataskyddet i den digitala världen – och denna viktiga institution håller fortfarande på att inrättas – är det rätt att hjälpa den genom att bevilja två nya tjänster. I detta avseende vill vi klargöra att budgetutskottet har försökt att inta en mycket ansvarsfull hållning mellan välfinansierade ökningar som vi stöder, och som vi även måste motivera inför rådet eftersom vi vill göra ett bra arbete, och insikten att det definitivt krävs en viss återhållsamhet för närvarande.

  László Surján, föredragande. – (HU) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Min uppgift har varit att klara upp en budgetpost för 2010, i den mån det är möjligt, och bedöma ett ändringsförslag, en ändringsbudget. Det handlar om ett löfte som kommissionen gjorde för några år sedan om att ge bananproducerande länder en rimlig kompensation, och det löftet måste vi hålla. Det enda problemet är att när kommissionen fattade sitt beslut och meddelade det diskuterade den inte beslutet med någon av budgetmyndighetens grenar på lämpliga nivåer, och den har fortfarande inte lyckats komma med ett förslag som är godtagbart för alla berörda parter. Det handlar om ett belopp på 300 miljoner euro, varav 75 miljoner euro måste betalas från 2010 års budget. Frågan är var pengarna ska tas ifrån. Och det är här som rådet och parlamentet fortfarande är oeniga, efter två misslyckade trepartsmöten.

Tyvärr har det inte varit möjligt att uppnå något som ens liknar en överenskommelse, trots att det definitivt behövs en kompromiss, eftersom dessa betalningar ska göras till länder som, uppriktigt sagt, verkligen behöver denna kompensation. Vi kan dock inte enas med rådet eftersom detta enligt vår åsikt faktiskt är en ny uppgift som inte finns med i det preliminära budgetförslaget, och vi har utformat ett instrument som heter flexibilitetsinstrumentet just för den här typen av situationer. Det är vad flexibilitetsinstrumentet är avsett för, att lösa problem som detta, och det har en lämplig rättslig ram och medel som är redo att mobiliseras. Rådet ansåg emellertid att medlemsstaterna med tanke på det nuvarande läget inte är villiga att mobilisera flexibilitetsinstrument, eftersom det skulle kräva ytterligare betalningar, och det finns ingen möjlighet att ta pengarna från de nationella budgetarna. I parlamentet ansåg vi för vår del att det inte går att ta medel från de befintliga program som redan pågår, och vi lyckades inte nå en kompromisslösning. Därför måste jag, till min stora sorg och med stöd av den stora majoriteten av budgetutskottet, föreslå parlamentet att vi, parlamentet, även förkastar ändringsbudget nr 6, kommissionens förslag till kompromiss som har lagts fram för oss, som inte har antagits av rådet.

Herr talman! I den här debatten är det även meningen att jag ska tala för utskottet för regional utveckling. Låt mig slå ihop dessa två inlägg och säga att jag vill gratulera kommissionen eftersom den har gjort allt den kunnat, helt i enlighet med reglerna och de övre gränser som fastställs i 2011 års budget. Vi vet alla att Europeiska unionen är underfinansierad. De medel som krävs för att utföra de nya uppgifterna bör ökas. Men vi måste även vara medvetna om att vi har brist på medel, och vi måste förvalta de tillgängliga medlen på ett bättre sätt. När det gäller regional utveckling var det mycket smärtsamt för oss att se att rådet även har dragit tillbaka eller skurit ned på utgifterna för regional utveckling. Det är den största minskningen av anslagen under de senaste tio åren. Enligt vår åsikt kommer det att vara omöjligt att arbeta på det här sättet. Därför kommer vi nu att hålla ett förlikningsmöte, där vi förhoppningsvis kommer att kunna närma våra ståndpunkter, och även få en tillräcklig budget för de bananproducerande länderna. Tack för er uppmärksamhet.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Detta är den första budgeten enligt Lissabonfördraget, vilket föredraganden nämnde, och den väcker ett förståeligt intresse, inte så mycket på grund av siffrorna i budgeten, utan till följd av den institutionella dimension som är förknippad med det årliga budgetförfarandet.

Vi välkomnar naturligtvis att parlamentet återställer den allmänna nivån i budgetförslaget, både när det gäller åtaganden och betalningar – dvs. skillnaden på nästan 8,62 miljoner euro i åtagandebemyndiganden och cirka 3,6 miljoner euro i betalningsbemyndiganden – mellan parlamentets och rådets omröstningar.

Enligt den reviderade prognosen är vi nästan säkra på att vår planering var rätt, att de särskilda sammanhållningsmedlen fungerar i marschfart i det här skedet i budgetramen, och att räkningarna kommer att betalas nästa år, så vi vidhåller vår prognos för 2011. Men jag vill uppmärksamma er på behovet av att återinföra det ursprungliga budgetförslaget för avslutandet av jordbruksräkenskaperna. Att behålla den nedskärningen skulle faktiskt innebära att det saknas täckning för en del av prognosen för jordbruksutgifterna.

Vi välkomnar även de ändringar som parlamentsutskotten har gjort i detta avseende. Som föredraganden Sidonia Elżbieta Jędrzejewska förklarade är parlamentets ståndpunkt mycket tydlig. Detta handlar om övergripande ändringar och de politiska prioriteringar som i prognosen är placerade under rubrik 3b om ungdom och ungdomsrörlighet.

Andra ändringsförslag utöver budgetförslaget föreslås också, och en del av dem skulle kunna genomföras om det fanns en rättslig grund. Vi kommer att översända vår genomförbarhetsskrivelse om båda dessa ändringsförslag, och även om pilotprojekten och de parlamentariska förberedande åtgärder som röstades fram i utskottet.

Vi beklagar att ett betydande antal reserver har införts av parlamentet. Både storleken på reserverna för löner (75 miljoner euro, varav 41 miljoner euro inte rör lönejusteringen på 1,85 procent), och antalet villkor för dem – som ibland inte ens handlar om personalfrågor – är oroande.

Vi gör vårt bästa för att uppfylla villkoren, och reserverna kan lyftas senast under förlikningen.

Avslutningsvis uppskattar kommissionen parlamentets inställning att inte gå över taken i den fleråriga budgetramen. Detta har gjorts på bekostnad av vissa nedskärningar, t.ex. av Iter, där vi behöver mer pengar och inte mindre, och för yttre åtgärder, där vi också behöver mer pengar, inte mindre.

Jag ser detta som en invit att diskutera, och frågan kommer att lösas vid förlikningen om det övergripande paketet.

Jag vill även nämna ändringsbudget nr 3, som föredraganden László Surján redan har talat om. Detta handlar om stödåtgärder för bananer, och hittills har parlamentets föredragande åter bekräftat parlamentets ståndpunkt, som ligger mycket långt ifrån rådets ståndpunkt. Rådet är för omplacering, parlamentet vill att flexibilitetsinstrumenten ska användas i större utsträckning, men även i det här avseendet står våra institutioners trovärdighet inför AVS-länderna på spel. Vi kommer därför att försöka nå en kompromiss under det kommande förlikningsförfarandet.

Förutom ändringsbudgeten för detta år och ändringsbudgeten för bananer nästa år kommer budgetförslaget som vanligt att åtföljas av, eller är redan åtföljt av ändringsskrivelser. Det handlar om en ändringsskrivelse om Europeiska utrikestjänsten och en ändringsskrivelse om de nya tillsynsorgan som det redan finns en politisk överenskommelse om, och i morgon kommer kommissionen att anta och översända en ändringsskrivelse till parlamentet, som är den vanliga uppdateringen av uppskattningarna för jordbruks- och fiskeavtalen.

Avslutningsvis är jag medveten om att den institutionella dimensionen bör spela en viktig roll i den kommande förlikningen. Vi är skyldiga våra medborgare att kompromissa och visa att Lissabonfördraget arbetar till deras fördel när det gäller att klara upp meningsskiljaktigheter genom att använda EU:s komplexa maskineri. Jag kommer alltså att spela rollen av informatör inför den slutliga överenskommelsen.

  Melchior Wathelet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag be om ursäkt för att jag är lite sen på grund av de trafikproblem som vi alla är väl bekanta med.

Jag hörde slutet på kommissionsledamotens inlägg. Jag har också informerats om vad föredragandena har sagt. Det är sant att jag här uppenbarligen kommer att begränsa mig till att informera er om de viktigaste punkterna i rådets ståndpunkt, och det är naturligtvis inom ramen för förlikningsförfarandet, som kommer att genomföras om ni röstar för alla ändringsförslag – man vet aldrig – som vi kommer att kunna finslipa alla politiska ståndpunkter. Jag kommer därför att tala om parlamentets ändringsförslag och om de ändringsförslag som parlamentet förbereder sig för att rösta om.

Jag vill dock ta tillfället i akt att informera er om några preliminära reaktioner, och även påminna er om de frågor som rådet anser vara angelägna i detta budgetförfarande för 2011. Först och främst måste jag betona att budgetförfarandet genomförs vid en tidpunkt när vi håller på att ta oss ur en ekonomisk kris, och även om EU-budgeten både kan och måste bidra till att vi kan ta oss ur krisen får vi inte glömma de betydande budgetbegränsningar som påverkar våra nationella budgetar. Detta kräver naturligtvis en sträng utgiftskontroll. Därför är det mycket viktigt för rådet att inte bara respektera taken för de olika rubrikerna i den fleråriga budgetramen, utan även, och framför allt, att bevara tillräckliga marginaler för att kunna hantera oförutsedda omständigheter.

I detta avseende välkomnade rådet den återhållsamhet som kommissionen visade i sitt budgetförslag när det gäller åtagandebemyndigandena. Å andra sidan är vi naturligtvis mycket mer oroade över att Europaparlamentets ändringsförslag avsevärt skulle minska några av marginalerna.

Rådet beklagar naturligtvis även de ökningar av betalningsbemyndigandena som parlamentet har för avsikt att rösta igenom, inte minst för att denna nivå på bemyndigandena överskrider kommissionens budgetförslag. Betalningsbemyndigandena måste vara tillräckliga, men utan att överskattas, och de måste beakta det tidigare genomförandet och de verkliga behoven för 2011. Vi måste till varje pris undvika att sända fel signaler vid en tidpunkt när medlemsstaternas offentliga finanser håller på att återhämta sig. Jag vill även påminna er om att det inom rådet, på grund av dessa svårigheter, var möjligt att nå en balans med en mycket knapp majoritet om en ökning av betalningsbemyndigandena med endast 2,91 procent jämfört med 2010.

Jag vill gärna uppmärksamma er på vissa särskilda punkter. Rådet har noterat Europaparlamentets avsikt att hålla sig inom taken för de olika rubrikerna i budgetramen, men det kan inte godta att den ståndpunkt som har valts om åtagandebemyndigandena sker på bekostnad av viktiga program, särskilt under rubrik 1a om konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning, och även på bekostnad av områden under rubrik 4 om EU:s roll som global aktör.

I detta avseende måste jag säga att jag är förvånad över parlamentets föreslagna minskning av åtagandena för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken vid en tidpunkt när allt görs för att snabbt inrätta Europeiska utrikestjänsten.

Rådet är likaså förvånat över de minskade bemyndigandena för den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter-projektet) under 2011, när vi fortfarande arbetar för att se hur vi kan frigöra de resurser som krävs för att hantera projektets finansiella svårigheter under 2010, 2012 och 2013. Rådet har emellertid noterat parlamentets prioriteringar för ungdom, utbildning och rörlighet, och kan överväga dessa prioriteringar inom ramen för en övergripande överenskommelse. Förslag kommer under de följande diskussionerna.

När det gäller betalningsbemyndigandena måste jag säga er att rådet är oroat över den faktiska upptagningskapaciteten när det gäller rubrik 1b om sammanhållning för tillväxt och konkurrenskraft. Om Europaparlamentet genom sina ändringsförslag återinför det ursprungliga budgetförslaget och därmed ökar bemyndigandena, kan detta ge upphov till problem när det gäller upptaget av dessa olika bemyndiganden. Jag vill påpeka att rådet faktiskt har godtagit en ökning på 14 procent av betalningsbemyndigandena efter noggrant övervägande av kommissionens förslag och med beaktande av genomförandegraden för bemyndigandena för 2010, eftersom det är den bästa beräkningsgrunden.

Jag vill göra ett sista påpekande om parlamentets avsikt att skapa åtta nya budgetposter utan några bemyndiganden för utgifter för genomförandet av Lissabonfördraget å ena sidan, och intäkter från sina egna resurser å andra sidan. Jag anser inte att 2011 års budget är rätt tillfälle att omsätta slutsatserna av de viktiga diskussioner och svåra beslut som måste fattas om den framtida finansieringen av EU i ett nytt budgetinstrument när vi förhandlar om nästa fleråriga budgetram. Det är en lång och komplex diskussion, och det är inte möjligt att finna en lösning inom de närmaste veckorna med tanke på det relativt begränsade budgetförfarandet för 2011.

Jag konstaterar emellertid att det med tanke på parlamentets nya befogenheter är helt förståeligt och väntat att flera andra frågor har tagits med i den politiska diskussionen om budgeten för 2011. Vissa frågor har direkt samband med budgetarna för detta år och kommande år, fram till slutet av den fleråriga budgetramen 2007–2013. Det är särskilt Iter som står på spel, samt slutförandet av processen att anpassa reglerna för förvaltningen av den fleråriga budgetramen till reglerna i Lissabonfördraget, och vi måste enas om dessa två frågor. Kommissionen lade fram förslag som godtogs allmänt av rådet. Det kommer mycket snart att diskutera ett förslag från ordförandeskapet om den känsliga frågan om flexibilitet, en sak som jag anser vara nödvändig.

När det gäller andra frågor, t.ex. att utnyttja denna anpassning för att avsevärt öka budgetmedlen i den fleråriga budgetramen för att ta hänsyn till de nya anslagen i och med fördraget, måste jag realistiskt sett säga till er att detta inte kommer att vara möjligt utöver medlemsstaternas nuvarande finansieringsnivå. Insatserna för att övervinna krisen och medlemsstaternas nationella budgetpolitik, som i stor utsträckning påverkas och kontrolleras av EU, tillåter inte det.

Som vi vet kommer fler frågor att uppkomma under förhandlingarna. Kommissionen kommer att ta upp dem i sitt meddelande om budgetöversynen. Rådet är till sin natur ett organ som lyssnar, överväger och försöker komma med svar. Rådet kommer naturligtvis inte att uppföra sig annorlunda under den här diskussionen. Det kommer att lyssna till förslagen och bilda sig en åsikt. Sedan blir det naturligtvis dags att besvara frågorna och fatta beslut. Eftersom det handlar om komplicerade frågor som kommer att kräva avsevärda mekanismer och resurser vet vi att svaren inte kommer under diskussionen om 2011 års budget, utan i diskussionen om nästa fleråriga budgetram. Men ni kan naturligtvis förvänta er att rådet kommer att vara redo att lägga fram initiativ eller yttra sig om vissa av dessa problem.

Jag vill avsluta med att påpeka att det är mycket viktigt att vi når en överenskommelse om budgeten för 2011 under de närmaste veckorna. Ordförandeskapet kommer därför att fortsätta att aktivt bidra till det utmärkta samarbetsklimat som har varit rådande hittills. Jag tror att bilden av EU skulle försämras avsevärt i medborgarnas ögon om vi inte lyckas enas om denna första budget som går till omröstning inom ramen för det nya Lissabonfördraget.

Tack för er uppmärksamhet.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. – (ES) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka för det arbete som utförts av huvudföredraganden för budgeten.

Även om vi i utskottet för utrikesfrågor har visat återhållsamhet och är medvetna om att anslagen under rubrik 4 ökas avsevärt över genomsnittet, anser vi att de inte är tillräckliga för att garantera en konsekvent, synlig och effektiv utrikespolitik i linje med ambitionerna i Lissabonfördraget.

Vi finner det även överraskande att rådet är förvånat över vissa av de taktiska minskningar som föreslås av parlamentet, med tanke på betydelsen av dessa minskningar, både när det gäller åtagandebemyndiganden som en kompromiss och betalningsbemyndiganden, som rådet självt har infört.

Jag vill tacka budgetutskottet, som i dag företräds av sin ordförande, för att det har placerat bemyndigandena för de nya befattningarna inom Europeiska utrikestjänsten i reserven.

Detta innebär naturligtvis inte att vi inte bör ha en positiv och konstruktiv inställning, men under förlikningsförfarandet måste parlamentet naturligtvis agera bestämt, mycket bestämt, när det gäller våra krav på prioriteringar, med målsättningen att kunna utarbeta en budget för 2011, precis som rådsordföranden just sade.

  Thijs Berman, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (NL) Herr talman! De medel som har anslagits för utvecklingssamarbete måste också bidra till utvecklingsmålen, så att vi kan bidra till att lindra fattiga länders problem när de drabbas av konsekvenserna av den finansiella och ekonomiska krisen, som de inte bar skulden för.

Om vi ser till att dessa länder integreras i den globala ekonomin kommer de att bli en ny marknad, och följaktligen en del av lösningen. Utvecklingsmedlen – medlen i instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) är avsedda för detta syfte, för att bekämpa fattigdom, och inte för EU:s samarbete med industrialiserade länder.

Inte heller bör frigörandet av medel för reformen av bananproduktionen – stödåtgärder för bananer – ske på bekostnad av de löpande utvecklingsprogrammen. Dessutom måste beloppen för stärkande av demokrati och mänskliga rättigheter inom ramen för Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) bevaras.

Översvämningarna i Pakistan nyligen har återigen visat att det krävs snabba, effektiva reaktioner – men inte genom att ösa ur budgeten som en nödåtgärd, utan i stället genom ett strukturellt belopp för humanitärt bistånd. EU måste kunna agera snabbt och kunna fortsätta att ge bistånd.

  Bogusław Liberadzki, föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet. – (PL) Jag talar för budgetkontrollutskottet och vill uppmärksamma följande frågor. För det första gäller det felfrekvensen under budgeteringen och genomförandet. Två särskilt viktiga områden i det här avseendet är yttre åtgärder och strukturfonder. En annan fråga som är väldigt viktig för oss är de belopp som anslås på det traditionella sättet genom att använda ett kriterium som baseras på effekterna av de använda medlen. Denna andra aspekt saknas mycket ofta när budgetbesluten fattas. Det tredje området är den harmoniserade budgeten, till exempel Sammanhållningsfonden och de transeuropeiska transportnäten. Vi använder inte den europeiska metoden så mycket som vi borde i budgetarbetet, utan tenderar i stället till nationell fragmentering av budgeten. Mitt sista påpekande om budgeten är att vi bör ta hänsyn till relaterad information, t.ex. de nationella rapporterna om genomförandet av budgetmålen för föregående år. För närvarande lämnar mindre än hälften av medlemsstaterna in dessa rapporter, och de rapporter som inkommer har utarbetats enligt mycket olika metoder.

  Pervenche Berès, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (FR) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot! När det gäller 2011 års budget är utskottet för sysselsättning och sociala frågor mycket nöjt över att budgetutskottet har återställt bemyndigandena för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Vi anser att detta är absolut nödvändigt i denna kristid, och vi uppmanar rådet att ansluta sig till parlamentets lyhörda inställning med tanke på det rådande klimatet.

Vi vill även att man ska titta särskilt på genomförandegraden för Europeiska socialfonden, annars kommer fonden inte att kunna uppnå sina mål.

Vi vill även att ökade medel anslås för dialogen mellan arbetsmarknadens parter, eftersom erfarenheten av dagens omstruktureringsprocesser har lärt oss att utvecklingen blir mer harmonisk när det finns en dialog mellan arbetsmarknadens parter och att man finner bättre lösningar. Det är en viktig fråga.

Avslutningsvis gläder vi oss över att budgetutskottet stöder initiativet ”Ditt första Eures-jobb”, eftersom detta är ett verkligt bidrag från Europaparlamentet till huvudinitiativet Unga på väg, och även är ett verktyg för att bidra till social innovation, något som vi behöver utveckla.

  Jutta Haug, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (DE) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som föredragande för yttrandet om budgeten från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet kommer jag inte att tala om något nytt för er. Däremot vill jag återigen påpeka att miljöutskottet är ansvarigt för mindre än 1 procent av hela budgeten, mindre än 1 procent av alla miljöskyddsåtgärder, åtgärder för biologisk mångfald och klimatåtgärder. Utskottet är ansvarigt för hela folkhälsoområdet, för livsmedelssäkerhet och för veterinäråtgärder, samt för fem EU-byråers ytterst viktiga arbete. En procent! I det här fallet kan man verkligen inte tala om överdrivna belopp. Vi är alltså i desperat behov av detta lilla belopp för att kunna utföra vårt arbete. Det kommer därför inte som någon överraskning för någon att vi inte kan godta rådets nedskärningar. Vi behöver resurserna.

  Heide Rühle, föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (DE) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot! Jag instämmer i den föregående talarens ord. Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd är ansvarigt för det begränsade området för tullar, den inre marknaden och konsumentskydd. Vi har verkligen ansträngt oss för att vara mycket noggranna med siffrorna och endast ta med det som verkligen är nödvändigt. Men i kristider krävs det naturligtvis pengar för konsumentskydd, tullar, utbildning av tulltjänstemän etc. Vi anser därför att de ursprungliga siffrorna bör återinföras.

Vi vill tacka budgetutskottet för det utmärkta samarbetet hittills, och vi hoppas att det kommer att fortsätta.

  Mairead McGuinness, föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landbygdens utveckling. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hennes omsorgsfulla arbete med budgeten för 2011.

Jag vill direkt ta upp en särskilt känslig fråga för jordbruksbudgeten, nämligen budgetposten för förfarandet för avslutande av räkenskaper. Vi har lagt fram ett ändringsförslag om detta igen i utskottet, och vi uppmanar parlamentet att helhjärtat stödja detta ändringsförslag. Rådet har tillämpat kreativ redovisning för att få fram 420 miljoner euro. Om vi inte får igenom vårt ändringsförslag kommer vi att få ett enormt problem i nästa års budget, och alla jordbruksbudgetposter kommer att minskas.

Parlamentet får inte låta detta ske, och vi ber alla politiska grupper att stödja detta ändringsförslag. Jag vill tacka budgetutskottet för att det har förstått och stöder jordbruksutskottets ändringsförslag om mjölkfonden, om vår finansiering av skolmjölks- och skolfruktsprogrammen, om bipopulationer och programmet för de sämst ställda.

Jag hoppas att kommissionen har rätt i sin optimism om mejerimarknaderna. Själv är jag oroad över volatiliteten.

  Morten Løkkegaard, föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. – (DA) Herr talman! Som budgetföredragande för utskottet för kultur och utbildning är jag stolt över att kunna säga att vi i parlamentet har lyckats göra det som kommissionen inte har lyckats med och vad rådet inte ville göra, nämligen att ta hänsyn till skyldigheterna i den nya Europa 2020-strategin och följa upp detta med finansiellt stöd för att uppnå de mål som fastställs i strategin.

Det är av avgörande betydelse att vi investerar i utbildning och livslångt lärande för att utveckla ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen” – ett centralt inslag i strategin. Vi vill därför se rådet stödja den ståndpunkt om 2011 års budget som vi i parlamentet förväntas anta i morgon. Detta omfattar naturligtvis de utlovade extra 18 miljonerna euro för programmet för livslångt lärande. På så vis kommer över 3 500 europeiska studenter att ges möjlighet till Erasmusutbyten. Vi vill öka antalet praktikplatser för studenter i yrkesutbildningar. Vi vill få in fler vuxna i EU-finansierad fortbildning. Sedan har vi 10 miljoner euro för programmet Människor, vars målsättning är att öka rörligheten för doktorander och studenter på masternivå, ge möjlighet till närmare samarbete med näringslivet och modernisera universiteten i EU, samt pengar för kommunikation. Vi skulle uppskatta att rådet stöder detta.

  Juan Fernando López Aguilar, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. – (ES) Herr talman! Jag kommer kortfattat att redogöra för det bidrag som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har lämnat till budgetdebatten, som parlamentet är bekant med. Jag vill ta upp fyra punkter.

Den första punkten rör Europol, eftersom vårt utskott har återställt dess budget jämfört med de minskningar som har föreslagits av rådet, och vi har även föreslagit en ökning på 500 000 euro så att Europol kan fullgöra sina nya ansvarsområden till följd av ikraftträdandet av den andra versionen av programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP).

För det andra har vi begärt att bemyndigandena i reserven ska frigöras och att den föreslagna ökningen ska göras tillgänglig för Europol.

Vi har även beslutat att bemyndigandena för andra generationen av Schengens informationssystem ska placeras i reserven, på villkor att de frigörs när vi får den nödvändiga informationen om de åtgärder som måste vidtas i framtiden.

Eftersom vi anser att de är av yttersta vikt för området med frihet, säkerhet och rättvisa har vi även föreslagit att bemyndigandena för de tre fonderna för invandring och integration ska återinföras, dvs. Europeiska fonden för de yttre gränserna, Europeiska återvändandefonden och Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare.

Avslutningsvis har vi också återinfört den planerade budgeten för Eurojust, vars arbetsuppgifter nyligen har utökats, eftersom Eurojust är ett mycket viktigt instrument för utvecklingen av det rättsliga samarbetet i EU.

  Algirdas Saudargas, föredragande för yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor. – (LT) Jag vill gratulera föredraganden till att ha funnit en välavvägd ståndpunkt. Jag menar att förslaget om budgeten för 2011, som vi ska rösta om i morgon, upprätthåller en perfekt balans mellan budgetbesparingar och ekonomisk stimulans och tillgodoser Europaparlamentets prioriteringar, som har nämnts upprepade gånger. Jag förstår att medlemsstaterna vill minska kostnaderna för att kunna minska sina budgetunderskott så mycket som möjligt, men många av de nedskärningar som föreslås av rådet är ogrundade. Vi får inte glömma att EU har andra budgetmål. EU:s budgetpengar inriktas på våra framtida investeringar. Pengarna måste fördelas och användas på lämpligt sätt om vi ska kunna ta oss ur krisen med framgång. Energi, innovationer, vetenskaplig forskning, utbildning och rörlighet utgör grunden för vår ekonomiska tillväxt och för skapandet av nya arbetstillfällen. Därför måste vi inte bara se till att effektiva redan befintliga program kan fortsätta, utan även säkra tillräcklig finansiering för de nya politikområdena i Lissabonfördraget. Jag kommer att uppmana mina kolleger att anta budgetförslaget.

  Peter Šťastný, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (EN) Herr talman! Lissabonfördraget har gett Europaparlamentet nya befogenheter på området för internationella handelsavtal, och utskottet för internationell handel har för avsikt att se till att dessa nya befogenheter utövas på lämpligt sätt.

Ett flexibilitetsinstrument i stödåtgärderna för bananer kommer att hjälpa producentländerna att klara av de nya utmaningarna och kommer att gynna EU-konsumenterna och de minst utvecklade länderna. Handelsrelaterat bistånd, såsom avtalen om ekonomiskt partnerskap och Aid for Trade, kommer att stimulera tillväxt inte bara genom handel med EU, utan även genom handel inom regionerna.

Avslutningsvis vill jag nämna att vi inriktar oss på den parlamentariska dimensionen av Världshandelsorganisationen (WTO) och externa affärsintressen i Indien, Asean och Kina. Förbindelserna med länder med snabb tillväxt genom sådana centrum kommer att gynna våra ekonomier i allmänhet, och små och medelstora företag i synnerhet.

  Dominique Riquet, föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. – (FR) Herr talman! Utskottet för transport och turism, som har lagt fram mycket rimliga förslag under dessa kristider, vill påpeka att transport och turism står för gott och väl över 10 procent av EU:s BNP och utgör grundläggande faktorer för att skapa tillväxt med mervärde för EU.

Tre punkter förtjänar särskild uppmärksamhet, och vi vill se att de stöds. För det första gäller det finansieringen av byråerna. Varför lagstifta utan grundkriterier eller operativa genomförandeinstrument? Syftet med dessa ändringsförslag är att förse byråerna med de resurser de behöver för att fullgöra sina mandat, och således EU:s mandat.

För det andra har vi turismen. EU är världens största resmål, och turismen blev ett konkret behörighetsområde i och med Lissabonfördragets ikraftträdande, men har ingen egen budgetrubrik. Att bara fortsätta med de två befintliga förberedande åtgärderna är inte tillräckligt. Vi vill att våra åtgärder ska förstärkas, åtminstone symboliskt, genom att stödja nya pilotprojekt, särskilt om industri- och kulturturism.

Till sist visade vulkanutbrottet på Island hur viktigt det är att genomföra ett gemensamt europeiskt gränssnitt för information och biljettreservationer för alla transportsätt, och detta är vår sista begäran.

  László Surján, föredragande för utskottet för regional utveckling. – (HU) Herr talman! Tack för att jag får ordet. Rådet tar bort 4 miljarder euro med hänvisning till den ekonomiska krisen. Vad löser det med dessa medel? Inte krisen, så mycket är säkert. Vad som däremot kan hända är att solidariteten mellan medlemsstaterna raseras och att genomförda program blir omöjliga. Herr minister, det är inte värt det. Därför anser mitt utskott att vi, när det gäller kapitel 1B i budgeten 2011, måste återgå till kommissionens förslag, alltså Europeiska kommissionens, eftersom de grundas på medlemsstaternas prognoser. Medlemsstaterna kan inte bolla runt med två motstridiga lösningar. Tack för er uppmärksamhet.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill fråga varför inte utskottet för industrifrågor, forskning och energi har lagt fram något yttrande. Det är där de största nedskärningarna görs. Varför har ingen talare utsetts här?

  Talmannen. – Paul Rübig, det är en bra fråga. Betänkandet innehåller inget yttrande från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Jag har listan över alla utskott som skulle utfärda ett yttrande, och jag ser inte att utskottet för industrifrågor, forskning och energi finns med på den listan.

Vi får säkert snart reda på orsaken.

  Salvador Garriga Polledo, för PPE-gruppen. – (ES) Herr talman! En optimal budgetpolitik är inte att man budgeterar mer, utan att man budgeterar väl, eller intelligent, som kommissionsledamoten uttryckte det i sitt inlägg.

Jag anser att kommissionen har utarbetat en bra budget för 2011, men det finns utrymme för förbättringar. Jag tycker inte om, och har aldrig gjort det, rådets sätt att hantera EU-budgetarna. Att göra nedskärningar över hela linjen av alla förslag från kommissionen eller parlamentet är inte en budgeteringsteknik, utan ett verkligt exempel på ett finansiellt blodbad.

Vi vill för övrigt fråga rådets företrädare om han hörde eller inte hörde kommissionsledamot Janusz Lewandowski tala om behovet av betalningsbemyndiganden.

Min grupp anser att det är möjligt att nå en balans mellan budgetåtstramning och europeisk drivkraft. Det står klart att gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet inte anser att det är möjligt att nå den balansen, och den lägger därför fram ändringsförslag som skulle spräcka budgettaken och göra en strid med rådet oundviklig.

Jag uppmanar därför parlamentet att inte gå med på denna strategi och att helhjärtat stödja föredragandens strategi, som redan fick majoritet i budgetutskottet förra veckan.

  Göran Färm, för S&D-gruppen. – Stort tack till föredraganden Sidonia Elżbieta Jędrzejewska! Hon har gjort ett utomordentligt jobb och i huvudsak är vi ju faktiskt eniga i budgetutskottet, även om det finns några områden – och jag kommer tillbaka till det – där vi socialdemokrater har en lite avvikande uppfattning.

Vi är väl medvetna om krisläget i medlemsstaternas finanser. Trots det så försvarar vi i grunden EU:s budget, även om vi nu håller oss på mycket låga nivåer, fram för allt när det gäller nya politiska åtaganden för nästa år, där ju även parlamentet håller sig under en procent i ökningstakt. Det är mycket modest.

Vad gäller betalningar är ökningstakten högre och det är också rimligt. Att i dag försöka hålla tillbaka strukturfondsbetalningarna skulle slå direkt mot de länder som har störst problem med jobb och tillväxt. Låt oss komma ihåg, att länder som Grekland, Irland, Portugal, Spanien och Lettland alla är nettomottagare av EU:s budgetmedel. Skär vi i budgeten så gynnar det inte dem. Det får vi inte glömma.

För det första är vi alltså restriktiva. Sett över de senaste 20 åren har faktiskt EU:s budget ökat långsammare än medlemsstaternas. Det ska vi inte heller glömma.

För det andra: Vi socialdemokrater godtar inte att åtstramning är det enda sättet att hantera krisen. Därför slåss vi för en ökning, särskilt i kategori 1a, där investeringar, forskning och utveckling, och arbetsmarknadsinsatser ligger. Detta måste öka. Däremot är vi inte helt överens med rådet och kommissionen om Iter-projektet. Vi är för detta projekt, men det kan inte vara det enda som är prioriterat när det gäller forskning och utveckling. Det kan inte tillåtas slå ut alla andra. Därför kommer det att krävas omprövningar och mer pengar om vi ska gå vidare med Iter.

För det tredje, och inte minst: I detta krisläge måste vi upprätthålla solidariteten. När nedskärningar i strukturfonderna slår hårdast mot dem som verkligen behöver stöd är det inte en acceptabel politik.

För det fjärde: Vi tycker också att en viss ökning är motiverad p.g.a. Lissabonfördraget. EU får en rad nya uppgifter: utrikestjänsten, nya finansiella institutioner, energi och klimat. Man kan inte lägga på EU nya uppgifter och sedan inte betala.

Slutligen utrikesbudgeten, som är klart underfinansierad. Ska vi ha råd med Palestinastödet och utvidgningen behövs det mera pengar. Därför har det också för oss socialdemokrater varit viktigt att koppla budgeten 2011 till en diskussion som är mer långsiktig; om egna medel, om budgettaken för 2012 och 2013, och om finansieringen av den nya finansiella stödmekanismen. För att klara detta så välkomnar jag kommissionärens omnämnande av flexibilitet som en möjlig utväg. Jag är helt övertygad om att vi inte kommer att klara denna budgetförhandling om vi inte på något sätt kan göra antingen en översyn av budgettaken, eller utnyttja flexibilitetsinstrumentet. Det tror jag blir helt nödvändigt.

  Anne E. Jensen, för ALDE-gruppen. – (DA) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot! Sparkniven svingas över de offentliga budgetarna i de flesta medlemsstaterna. Ska vi då inte hålla igen i EU-budgeten? Jo, det bör vi, och det är också vad vi gör i viss utsträckning. Det är det genomgående temat i parlamentets förslag om nästa års budget. Vi har hållit oss under de tak som fastställs i den fleråriga budgetramen, men detta kommer endast att vara möjligt genom att skära i tydliga prioriteringar och i internationella åtaganden. Annars kommer vi inte att få tillräckliga anslag för forskning, energi och stöd till Palestina. Konkret har vi varit tvungna att skära ned anslagen för fusionsprojektet Iter, för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, stödet till bananproducerande länder och samarbetet med nyligen industrialiserade länder. Jag anser att detta återspeglar det faktum att den fleråriga budgetramen är alldeles för restriktiv, och i dag vill jag återigen uttrycka mitt beklagande över att kommissionen, som den lovat, inte har genomfört en ordentlig halvtidsöversyn av budgetramen. Vi måste se över budgetramen fram till 2013. Annars kommer vi att stöta på problem. Kommissionen har bara gett oss ett meddelande om budgetöversynen där den stakar ut linjerna för flera år framåt, men den förklarar inte hur vi ska kunna pussla ihop det under 2011, 2012 och 2013.

För gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa vill jag gärna tacka Sidonia Elżbieta Jędrzejewska för hennes skickliga styrning av omröstningen om budgeten. Vi är nöjda med resultatet. Vi skulle ha velat se andra siffror i delar av jordbruksbudgeten. Vi ville inte ha 300 miljoner euro till en mjölkfond. Vi bör också hjälpa till att reda ut problemet med avslutandet av räkenskaperna. Vi röstade fel i det avseendet. Det finns även ett par poster i parlamentets budget där vi skulle ha velat se besparingar, men på det hela taget är vi nöjda med det nuvarande förslaget, och jag ser fram emot konstruktiva förhandlingar med rådet.

  Isabelle Durant, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr minister, herr kommissionsledamot! Även jag vill lovorda föredragandena, särskilt Sidonia Elżbieta Jędrzejewska och Helga Trüpel. Jag anser att Helga Trüpel har gjort ett fantastiskt jobb, ett verkligt enastående arbete, genom att göra det möjligt även för budgetveteraner, som har utarbetat budgetar i åratal här i parlamentet, att arbeta enligt de nya villkoren – villkoren i Lissabonfördraget – med en enda behandling. Hur som helst har ni gjort ett utmärkt arbete – tack så mycket.

Detta har också varit ett maraton där alla våra gruppordförande – det är bara en av dem kvar här i kammaren nu – deltog i något skede. Ibland var vi lite rädda för att det skulle gå illa, men som tur var blev det inte alls så, tack vare våra föredragande och vår talman. Det kan verka okonventionellt, men jag vill även berömma talmannen för hans arbete. Vi har dragit fördel av att gruppordförandena vill lägga fram en ambitiös budget tillsammans med oss, och framför allt skapa en koppling till uppföljningen, vilket är vad som kommer efteråt, i det särskilda utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart EU efter 2013, och inom ramen för den kommande budgetramen, eftersom budgeten för 2011 naturligtvis är en sak, men det som kommer efter är långt viktigare. Jag är väldigt nöjd med att vi, gruppordförandena och budgetutskottet, har kunnat enas om detta.

Vi får se! Faktum kvarstår att vi för närvarande har en ståndpunkt från parlamentet, och efter att ha lyssnat till vad Melchior Wathelet hade att säga om rådets åsikter är jag naturligtvis lite oroad över vad som väntar oss i förlikningen. Det kommer inte att bli enkelt, eftersom vi kommer att få kämpa för att jämka samman rådets och parlamentets önskningar. Jag räknar med att ni hjälper oss med detta och att ni lägger fram en verkligt ambitiös budget.

De i rådet som till exempel kritiserar ökningen av betalningsbemyndigandena är orättvisa mot den här budgeten. Det rör sig om tidigare åtaganden; det handlar om trovärdighet: när vi betalar vad vi har sagt att vi ska betala gör vi bara vad vi borde, även om detta går utöver betalningsbemyndigandena. Vi måste vara noga med att inte missa poängen i detta avseende.

Vi kommer att stödja resolutionen i morgon, men jag anser att det finns vissa inkonsekvenser i den här budgeten, och jag vill gärna lyfta fram två av de största motsägelserna.

För några månader sedan röstade vi alla om den viktiga resolutionen om Europa 2020-strategin, där vi beslutade att ta med punkter som att göra ekonomin miljövänligare, stöd för förnybara energikällor, miljövänliga tekniker och så vidare, och allt som skapar sysselsättning och arbetstillfällen. Det var ur den synvinkeln som vi, för att formalisera våra avsikter, lade fram ett ändringsförslag speciellt för att se till att kriterierna för hållbar utveckling tas ut från Life-programmet och i stället inbegrips i alla de andra områdena. Jag har förstått att det ändringsförslaget kommer att förkastas i morgon. Jag uppmanar er dock att stödja vårt ändringsförslag så att kriterierna för hållbar utveckling omsätts i praktiken och inte bara på pappret.

Jag kommer nu till den andra motsägelsen, den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter). Budgeten för Iter har minskats med 45 miljoner euro. Det är alltid något. Men framför allt försökte man ta pengar från jordbrukspolitiken. Lyckligtvis togs inte pengarna därifrån, utan från forskning, vilket inte är mycket bättre. Även här hänvisar jag till vad Ban Ki-moon sade till oss under förmiddagen. Han uppmanade oss européer att vara pionjärer på området för förnybara energikällor, att starkt främja nya energityper och inte gårdagens energi, att inte stödja de energikällor som framför allt ger pengar till aktieägarna, och sedan strunta i att hjälpa de europeiska konsumenterna eller framtida generationer européer, som måste fortsätta att hantera problemet med avfall. Denna ”allt eller inget”-strategi med avseende på Iter – som slutligen kommer att kosta 1,5 miljarder euro – är ett stort misstag enligt min åsikt, och jag anser att vi inte gör vad vi sade att vi skulle göra i resolutionen om Europa 2020-strategin.

Avslutningsvis finns det vissa frågor som rör tidtabellen. Vi har även ekonomisk styrning, avslutningen av rådets specialgrupp och kommissionens förslag. Det kommer att krävas mycket arbete för att koppla ihop den här budgeten med framtida budgetar och budgetramen.

  Michał Tomasz Kamiński, för ECR-gruppen. – (PL) Denna budgetdebatt och alla diskussioner som vi inleder är ett viktigt test för den europeiska eliten. Vi har gett EU Lissabonfördraget, och fördraget ger medborgarna mer Europa. Jag vill att det ska framgå mycket tydligt att vi inte kan säga att vi vill ha mer Europa utan att anslå mer pengar för detta. Det är utgångspunkten för mitt inlägg. Vi kan inte ärligt säga att vi vill ha mer Europa men att vi inte vill betala för det. Europa kostar, och om vi ser på utgiftsstrukturen i EU-budgeten för de största betalarna ser vi att utgifterna för EU inte är en stor kostnad. Jag vill ta upp en annan fråga som företrädare för Polen och för Central- och Östeuropa: alla medel som går till utvecklingen av vår region, som är en enormt stor konsument av varor som tagits fram och producerats i Västeuropa, och alla pengar som investeras i de nya EU-länderna är pengar som investeras i EU:s framtid. Ett mer välmående Central- och Östeuropa och ökat välstånd i de nya EU-länderna kommer även att ge fördelar för de länder i Västeuropa som vi hyser en enorm respekt för och som är nettobetalare till EU-budgeten. Vi behöver mer europeisk solidaritet även i denna debatt.

  Miguel Portas, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Jag vill vara helt uppriktig i den här debatten. Detta är ingen diskussion mellan revisorer, utan det handlar om planer och framtidsval.

Regeringarnas åsikt står fullständigt klar, de ansluter sig alla till det nya Brysselsamförståndet. På nationell nivå gäller en enda paroll för budgetarna: åtstramning. På EU-nivå är resultatet av detta mycket enkelt: EU-budgeten består av de överblivna beloppen.

Jag vill säga till rådet att krisen inte är över än, men under tiden görs åtstramningar av de sociala åtgärderna på nationell nivå. Krisen är inte över, men våra nationella budgetar innehåller alla frysta eller sänkta löner, minskningar av pensioner och ökningar av den mest orättvisa skatten av alla, momsen.

I detta sammanhang vägrar regeringarna att anslå en enda euro till för EU-budgeten. Deras förslag är 3 miljarder euro mindre än det belopp som vi diskuterar här i dag. Men vi bör vara medvetna om att det förslag som vi är här för att diskutera också är blygsamt och inte djärvt alls.

Det vi egentligen behövde var en EU-budget som kunde kompensera för politik på nationell nivå, med investeringar som tydligt inriktas på skapande av arbetstillfällen. Vi behövde en EU-budget som motverkar de negativa effekterna av budgetpolitiken på nationell nivå.

Det var inget alternativ. Regeringarna överför nya befogenheter till EU utan att överföra resurser och klipper på så vis av kopplingarna, och ändå har de mage att föreslå ökningar som endast kan förklaras med att de är i händerna på lobbygrupperna. Så är fallet med de föreslagna medlen på 350 miljoner euro för Institute of Nuclear Fusion, en investering som är mycket tvivelaktig i det rådande klimatet.

Det som verkligen står på spel är att budgetdisciplinen på nationell nivå bygger på löjliga påföljder som den fransk-tyska kommunikén försöker framföra och stadsfästa i dag. På EU-nivå har vi en medioker restbudget som är kroniskt underfinansierad.

Vid denna tidpunkt är det därför ytterst viktigt att vi diskuterar EU:s egna medel och behovet av en skatt på finansiella transaktioner på EU-nivå, som skulle ge någon rättvisa i ekonomin. EU är nu desperat. Det är i detta EU som generalstrejker hålls i Grekland, Spanien och Frankrike, till och med i dag. Strejker kommer även att hållas i Portugal och Italien nästa månad. Vi är skyldiga EU, det EU som kämpar och är desperat, ett svar grundat på rättvisa, investeringar och skapande av arbetstillfällen.

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! Parlamentet har anslutit sig till kommissionens begäran om en ökning med nästan 6 procent av budgeten för 2011 vid en tidpunkt när de nationella regeringarna föreslår avsevärda nedskärningar av sina egna budgetar.

De som försvarar en ökning hävdar att det krävs extra finansiering för att täcka de nya befogenheterna i och med Lissabonfördraget. Faktum är att jag inte kommer ihåg att jag har hört – eller att någon nämnde det vid tidpunkten för ratificeringen – att det skulle uppstå några kostnader i samband med Lissabonfördraget, eller vilka de kostnaderna i så fall skulle bli. Inte ens i dag har vi klart för oss vad genomförandet av Lissabonfördraget egentligen kommer att kosta skattebetalarna.

Man hävdar också att åtstramningar inte är rätt svar i kristider, och att det är nödvändigt att lägga mer pengar på utbildning, förnybar energi etc. Om vi ser på underutnyttjandet för de senaste åren står det klart att EU inte lyckas ta fram en effektiv budget. Misslyckandet att göra detta har samband med de oegentligheter som Europeiska revisionsrätten identifierar varje år. Trots detta går den största föreslagna ökningen – en ökning på 17 procent – till sammanhållningsfonderna, det område där revisorerna rapporterar de flesta oegentligheterna.

Om jag finner det förbluffande under kristider att EU vill öka sin egen budget, är det ännu svårare för mig att förklara att Europaparlamentet vill fördubbla sin egen representationsbudget. Menar vi att Storbritannien ska skära i barnomsorgsförmåner och finansiering av universitet, skjuta upp skolbyggnadsprojekt och göra andra smärtsamma nedskärningar bara för att finansiera mer champagne och ostron för Europaparlamentet? Är det rimligt att Storbritannien ska göra nedskärningar i militärutgifterna samtidigt som nettobidraget till EU kommer att öka från omkring 6 miljarder pund till 8 miljarder pund inom de närmaste två åren? Detta är helt enkelt oacceptabelt för det brittiska folket.

(Applåder från EFD-gruppen)

  Lucas Hartong (NI). – (NL) Herr talman! När jag hör kommentarerna om budgeten 2011 från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och särskilt från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, får jag en förnedrande känsla av att jag inte vill höra till Europaparlamentet. Medan folket hemma svävar i osäkerhet om sina arbeten och inkomster och väntar på att inspirerande politiker ska spara där det är möjligt och investera där det är absolut nödvändigt, har kommissionen och parlamentet faktiskt lyckats öka utgifterna för alla möjliga onödiga hobbyer nästan över hela linjen.

Samtidigt som kommissionens ordförande José Manuel Barroso uppmanar medlemstaterna att vara sparsamma ökar hans kommission och Europaparlamentet budgeten för 2011. Man kan inte ta det här på allvar längre, och ändå händer det. Parlamentet verkar inte inse vad som verkligen oroar medborgarna därhemma. Med ett enda möjligt undantag är det en dyster, grå och kostsam tillvaro.

Ah, nu tänker en del här i kammaren att det bara är det där konstiga Frihetspartiet (PVV) som talar – och det är sant att vi håller upp spegeln och säger: ”Är det verkligen nödvändigt att slösa bort våra medborgares pengar på dyra officiella bilar, även för privat bruk? Är det nödvändigt att plöja ned pengar i fester medan EU befinner sig mitt i en djup ekonomisk kris? Är det nödvändigt att inrätta en dyr utrikestjänst när alla medlemsstater är absolut kapabla att göra det arbetet själva? Är det verkligen nödvändigt att hålla onödiga och dyra utskott vid liv och skicka ännu mer pengar till Jemen och de palestinska territorierna?”

Det är bara PVV. Men missta er inte: PVV står inte längre ensamt i Europa. Vi kämpar för medborgarna och vill göra vår röst hörd i den här dyra cirkusen. Jag är stolt över mitt land och dess medborgare och kommer att fortsätta att tala klarspråk, eftersom det behövs och eftersom jag vill det. Därför kommer vi att rösta mot budgeten för 2011.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Gerben-Jan Gerbrandy (ALDE). – (NL) Herr talman! Av Lucas Hartongs argument och av partiets ändringsförslag kan vi dra slutsatsen att det nederländska Frihetspartiet är ett antieuropeiskt parti. PVV förklarar sig även vara ett parti som bekämpar brottslighet och vill skicka tillbaka människor till deras hemländer. Min fråga till Lucas Hartong är följande: Hur ska ni kunna göra det om ni fastställer Europols budget till noll, om ni ekonomiserar Schengens informationssystem så att det försvinner, och om ni fullständigt stryker beloppet på 113 miljoner euro till Europeiska återvändandefonden?

  Lucas Hartong (NI). – (NL) Herr talman! Jag tackar min kollega så mycket för frågan. Som Gerben-Jan Gerbrandy även vet är terrorismbekämpning och relaterad politik en fråga för medlemsstaterna, och vi anser att detta inte hör till Europeiska unionens behörighetsområden. Dessutom, vilket jag är säker på att min kollega också är medveten om, har det förekommit utbredda bedrägerier inom Europol under de senaste åren, vilket vi nyligen diskuterade här i parlamentet, och det anser jag vara ett tillräckligt skäl för att återföra även denna politik till medlemsstaterna.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Även jag har en fråga till Lucas Hartong. Med tanke på hans kritik mot EU-finanserna skulle jag vilja veta om hans parti, som för närvarande är mycket viktigt i det nederländska parlamentet till följd av partiets stöd till regeringen, vill att Nederländerna, som även är en nettobetalare, ska sänka det nettobelopp som landet betalar?

  Lucas Hartong (NI). – (NL) Det är en mycket intressant fråga, och det är också ett ämne som kommer att diskuteras mycket mer här i parlamentet. En minskning av bidraget till EU är mycket riktigt en prioritering för den nya regeringen i Nederländerna, och jag är både nöjd med och tacksam för detta. Dessutom kommer vi naturligtvis att bidra till diskussionerna om parlamentets fleråriga budgetram. Du kan därför vara säker på att vi kommer att vara mycket kritiska mot ytterligare ökningar i budgeten för 2011 och budgetarna för kommande år.

  José Manuel Fernandes (PPE). – (PT) Herr talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Parlamentets budgetförslag för 2011 är mycket ambitiöst och intelligent, och respekterar även på ett noggrant och realistiskt sätt de åtaganden som parlamentet har ingått. Jag är fullständigt övertygad om att denna intelligenta ambition är möjlig, eftersom EU-budgeten fortfarande endast uppgår till cirka 1 procent av bruttonationalinkomsten.

Budgeten visar även tydligt på behovet av att se över den fleråriga budgetramen med tanke på de snäva marginalerna för posterna, särskilt för posterna 1a, 3b och 4. Det står även klart att det är mycket viktigt att vi håller en diskussion om behovet av nya medel för unionen.

Genomförandet av de politiska åtgärder och program som EU-institutionerna har enats om har garanterats, mot rådets vilja, som i stället föreslår kännbara och godtyckliga nedskärningar av både betalningsbemyndiganden och åtagandebemyndiganden, nedskärningar som inte är förenliga med den finansiella förvaltningen och budgetförvaltningen. Värst av allt, de ifrågasätter genomförandet av initiativ och investeringar som utgör vinster och mervärde för EU.

Det är lika så gott – och jag gratulerar föredraganden – att vi prioriterar politik för ungdomar, utbildning och rörlighet. Vi har ökat finansieringen av programmet för livslångt lärande, Pessoa-programmet, programmet för forskares rörlighet, Erasmus Mundus-programmet och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. När det gäller rörligheten för ungdomsjobb vill jag lyfta fram det pilotprogram som jag själv personligen var involverad i, ”Ditt första utlandsjobb”.

Dessutom måste jag betona parlamentets mål att lagstifta på ett bra sätt, kombinerat med noggrannhet. Ett bevis på detta är minskningen på 25 miljoner euro i den här budgeten jämfört med det ursprungliga förslaget före mötet med presidiet.

  Derek Vaughan (S&D). – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag tacka föredragandena för deras arbete med budgeten. Alla budgetar är svåra, men mot bakgrund av nedskärningarna i medlemsstaterna är den här budgeten kanske svårare än vanligt.

I morgon kommer regeringskoalitionen i Storbritannien att meddela svidande nedskärningar på cirka 83 miljarder pund, som kommer att drabba alla människor i landet. Vi anser att det är för snabbt, för tidigt och för mycket.

Men vi vet alla att vi måste vara försiktiga med EU:s utgifter, och därför måste vi se till att EU använder sina pengar på ett klokt sätt. Vi måste också se till att EU och Europaparlamentet kan fullgöra sitt ansvar och att vi kan finansiera våra prioriteringar – prioriteringar som strukturfonderna och forskning och utveckling, som gynnar individer, samhällen och små och medelstora företag i hela EU. Allt detta kommer även att hjälpa oss att växa för att ta oss ur underskott och skulder. Dessa poster ska inte ses som onödiga utgifter, utan som investeringar i framtiden.

Medlemsstaterna vill ta sig ur krisen genom nedskärningar, men vi anser att vi kan bidra till att skapa en annan strategi: en strategi för att växa oss ur svårigheter som skulder, underskott och ökande arbetslöshet. Vi behöver hitta medel för dessa prioriteringar, och vi måste naturligtvis övervaka onödiga utgifter och administrationskostnader. Där extra utgifter är motiverade kan vi stödja det. Det är viktigt att vi kommer ihåg att en del av de extra utgifter som EU har nu är följden av beslut som stöddes av medlemsstaterna, t.ex. utrikestjänsten och inrättandet av nya organ för finansiell styrning.

Vi bör motsätta oss onödiga utgifter. Detta gäller såväl den allmänna budgeten som parlamentets budget. Föredraganden har redan nämnt några exempel på områden där vi har ansträngt oss för att göra besparingar i parlamentets budget. Jag kommer bara att ge ett exempel: att frigöra reserven för den andra utbetalningen på 1 500 euro per ledamot per månad. Vi måste räkna ut hela kostnaden för att anställa extra personal innan vi överväger att frigöra reserven, och jag hoppas att ledamöterna kommer att stödja den synpunkten.

Jag hoppas även att ledamöterna när vi röstar i morgon noggrant kommer att överväga vartenda ändringsförslag för att se till att vi har rätt balans mellan investeringar och parlamentets uppgift att fullgöra sitt ansvar, samt försiktiga offentliga utgifter. Jag är säker på att alla ledamöter vill se till att EU tillför mervärde till medlemsstaternas utgifter, och till individerna och samhället.

Avslutningsvis hoppas jag att rådet i förlikningsmötena kommer att inse att det inte bara måste överväga nedskärningar, utan även investeringar och tillväxt för att skapa arbetstillfällen i EU, vilket vi är i desperat behov av.

  Carl Haglund (ALDE). - Tack till föredraganden som har gjort ett utomordentligt arbete! Jag vill också gärna tacka ordföranden i budgetutskottet som lett förhandlingarna mycket väl.

Det är ekonomiskt kärva tider nu vilket kollegorna har vittnat om. Jag har för min grupps del haft ansvar för de så kallade övriga delarna i budgeten. I ekonomiskt svåra tider blir det lätt en symbolisk debatt om parlamentets egna kostnader och kostnadsökningar. Det tolkas lätt som populistiskt, men som min brittiske kollega påpekade så är assistentkostnader och kostnader för talmannens representation visserligen inte speciellt stora när det gäller det stora perspektivet och EU-budgeten, men de har en symbolisk betydelse. Vi borde nog se till våra egna kostnader och låta bli att öka dem i ekonomiskt ansträngda tider.

När det gäller budgetförslag överlag så vill jag uttrycka kritik mot rådet. Jag förstår att rådet ville göra vissa nedskärningar i årets budget. Det är helt logiskt att man kanske inte vill ha sex procents ökning, men samtidigt är det inte särskilt konsekvent att man skär i forskning och utveckling och innovation när man så sent som förra våren tillsammans enades om Europa 2020-strategin där dessa områden var centrala. Rådets prioriteringar för budgeten 2011 ter sig därför aningen ologiska.

Slutligen, angående diskussionen om egna resurser, så är det många av oss i den liberala gruppen som mycket varmt välkomnar den. Den behövs. Vi har i dagens läge en armbrytningssituation kring finansieringen av budgeten som inte är speciellt konstruktiv. Det är bra att vi nu kan diskutera andra modeller för att trygga den framtida EU-budgeten.

  François Alfonsi (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Budgeten för 2011 är den första EU-budgeten enligt de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget. Våra föredragande har gjort ett mycket bra arbete för EU-institutionernas räkning, vilket vi tackar för. Parlamentet har lyckats motstå påtryckningarna att tillämpa budgetåtstramningar på bekostnad av våra prioriteringar, särskilt på området för hållbar utveckling. Vi välkomnar några av de ändringsförslag som har antagits.

Som korsikansk ledamot välkomnar jag därför att EU-medel även framledes kommer att finnas tillgängliga för de hotade språken i Europa, oavsett vilken status de har i respektive medlemsstat. Vi anser även att denna EU-budget ger upphov till diskussioner som är viktiga för EU:s framtid. En röst för 2011 års budget är enligt vår åsikt ett första steg. Parlamentets arbete har bara börjat.

För det första måste vi se till att våra nya befogenheter fungerar. Kommissionen och medlemsstaterna har fått intressanta signaler i det här avseendet, särskilt om Iter-projektet.

För det andra måste vi inleda en diskussion, och därefter skapa en maktbalans, så att våra resurser ökas med anledning av nästa fleråriga budgetram för perioden 2014–2020. EU måste ha sina egna medel, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner eller införandet av en europeisk kolskatt.

Budgeten för 2011 föranleder därför explicita diskussioner, även om de bara skrivs in symboliskt. Genom denna budget har parlamentet tagit mått på sina nya ansvarsområden och förbereder sig för de diskussioner som kommer att avgöra unionens framtid.

  Lajos Bokros (ECR). – (EN) Herr talman! EU:s budget för 2011 är den första som utarbetas enligt Lissabonfördraget, men den är inte den första budgeten i åtstramningstider. Den globala finanskrisen har avslöjat djupa strukturella brister i EU:s utvecklingsmodell, baserat på höga skatter, hög skatteomfördelning, orörliga arbetsmarknader och onödigt utvidgad välfärd. Nu är det dags att tänka om och omstrukturera beskattningen, inte bara på nationell nivå utan även på EU-nivå.

EU:s budget för 2011 visar vissa tecken på åtstramningar, men går inte tillräckligt långt när det gäller strukturella förändringar. Detta har att göra med att många tror att kvantitet är kvalitet, det vill säga ju större utgifter, desto större inverkan på den europeiska ekonomin och samhället. Dessutom kräver de ytterligare medel på grund av att unionen fått nya ansvarsuppgifter i och med Lissabonfördraget och Europa 2020-strategin.

Det finns dock ett grundläggande missförstånd i detta koncept. EU-budgeten är liten jämfört med de nationella budgetarna – och det är helt rätt. Den behöver inte öka för att EU ska kunna fullgöra sina uppgifter. Det viktiga är budgetens struktur och utgifternas effektivitet. Stark fokus på innovation, forskning och utveckling, högre utbildning och utvalda områden inom energi, transport, jordbruk och landsbygdutveckling kommer att räcka. Vår budget skiljer sig helt från de nationella budgetarna, som har mycket lite oinskränkta utgifter. Vi har däremot mycket oinskränkta utgifter. EU-budgeten bör snarare betraktas som en kapitalbudget än som en löpande budget. Den bör endast inriktas på investeringar i vår gemensamma europeiska framtid.

Därför är min grupp starkt övertygad om att EU-budgeten inte behöver ökas. Den ersätter aldrig de nationella budgetarna, som representerar den nationella suveräniteten. Det finns inget behov av en EU-omfattande skatt. Skatter på EU-nivå skulle inte ersätta den nationella beskattningen utan skulle oundvikligen komplettera den, vilket ytterligare skulle öka skattenackdelarna i EU jämfört med övriga världen.

ECR-gruppen säger nej även till utfärdande av obligationer. Räntebärande värdepapper medför en skuld och skulle öppna dörren för att underskotten ökar skulden. Vi har tillräckligt höga skulder på nationell nivå och ännu fler ofinansierade värdepapper. Vi behöver inte ytterligare skuldlager som skulle rasera den europeiska ungdomens framtid och göra EU:s nedgång oundviklig. ECR-gruppen instämmer i de prioriteringar för budgeten 2011 som angetts av föredraganden – ungdom, utbildning och rörlighet – men om vi tar dessa mål på allvar är den logiska följden att våra ungdomar definitivt inte behöver en större skattebörda i tider av negativa demografiska tendenser, utan mer solidaritet och fler investeringar i vår gemensamma framtid.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Precis som de andra budgetarna begränsas denna budget av en ytterst snäv flerårig budgetram som i praktiken raserar möjligheterna till ekonomisk och social sammanhållning. Det finns därför ett brådskande behov av en halvtidsöversyn av budgetramen, vilket andra redan har sagt. Budgetförslaget motsvarar än en gång inte det belopp som fastslagits i den fleråriga budgetramen. När vi ställs inför den ständigt förvärrade krisen, den ökande arbetslösheten och de försämrade levnadsvillkoren för miljontals människor blir vi alla återigen medvetna om vad den högt prisade europeiska solidariteten egentligen innebär för en del.

Antingen är budgeten ett verktyg för solidaritet, för minskade orättvisor, för främjande av ekonomisk och social sammanhållning, sysselsättning och sociala framsteg, för att på så vis tjäna arbetstagarnas och folkets intressen, eller så är den snarare ett verktyg för orättvisor, för att befrämja nyliberala mål, osäkra arbeten, arbetslöshet, utländska interventioner och krig, och således en skymf mot arbetstagarnas och folkets intressen.

Det är också det budskap som genomsyrar den ökande kampen runtom i EU. Budgeten är för liten, vilket redan från början äventyrar dess omfördelningsfunktion, gör den orättvis och förvärrar de fördärvliga effekterna av den politik som EU har fört.

I detta sammanhang vill vi säga att det finns ett alternativ till den här budgeten, ett alternativ som inte bara är möjligt, utan dessutom blir alltmer nödvändigt. Därför handlar de olika ändringsförslag som vi har lagt fram bland annat om inrättande av ett europeiskt program för sysselsättning och hållbar utveckling, som påverkar 1 procent av EU:s BNP, med ytterligare kapital från medlemsstaterna. Syftet med detta är att uppnå verklig konvergens, främja varje lands potential och en hållbar användning av varje lands resurser, investeringar i produktion och skapande av arbetstillfällen med rättigheter.

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

  Bastiaan Belder (EFD). – (NL) Fru talman! Den ekonomiska krisen har tvingat oss att spara, vilket framgår mycket tydligt av medlemsstaternas budgetar. Europaparlamentet väljer å sin sida att öka Europeiska unionens budget för 2011. Det är inte motiverat att föredragandena fortfarande anklagas för att föreslå överdrivet låga belopp på hög politisk nivå.

Dessutom har parlamentet förklarat att det vill att EU ska vara mer oberoende när det gäller uppbörden av sina egna medel. Principen om att det är medlemsstaterna som finansierar EU är följaktligen utsatt för kritik. Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet föreslår en skatt på finansiella transaktioner, vars intäkter skulle gå till EU-budgeten. En EU-skatt är emellertid inte önskvärd. Om en skatt på banker skulle införas måste intäkterna i så fall användas för att betala de höga offentliga skulderna i medlemsstaterna. Det var ju de som var tvungna att spendera en massa pengar på att rädda bankerna.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! EU:s budget för 2011 är en utmaning för alla, för parlamentet, rådet och kommissionen. Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande har Europaparlamentet mer ansvar och mer lagstiftningsarbete. Först och främst vill jag påpeka att EU-budgeten för närvarande uppgår till lite drygt 1 procent av BNI.

Jag vill särskilt kommentera tre punkter.

För det första har prioriteringar fastställts för EU:s budget för 2011, och de prioriteringarna måste stärkas mot bakgrund av de ekonomiska problemen i Europa efter de senaste årens strukturella kris. Målet att minska den rådande arbetslösheten i EU måste framför allt stå i centrum för insatserna, till exempel genom investeringar i ekonomin, industrin, turismen och energi- och klimatpolitiken, och genom att trygga befintliga arbetstillfällen och skapa nya. I det här avseendet tänker jag särskilt på prioriteringarna ungdom, utbildning och rörlighet. Vi måste uppmärksamma program som programmet för livslångt lärande och programmet Aktiv ungdom. De stöder EU:s strategi för ekonomisk återhämtning och Europa 2020-strategin. Med bättre utbildning – särskilt utbildning som ger ungdomar kompetens – får ungdomarna avsevärt bättre möjligheter på arbetsmarknaden. Erasmus underlättar inte bara språkinlärning, utan även rörlighet – som är mycket viktigt i globaliseringens tidevarv. När det gäller rörlighet måste ungdomarna dock även ta ansvar, och det här programmet borde utnyttjas mycket mer.

För det andra måste huvudmålet för den gemensamma jordbrukspolitiken även i fortsättningen vara att upprätthålla marknadsstabiliteten och livsmedelssäkerheten.

Sist men inte minst vill jag för det tredje påpeka att det är ont om pengar i dessa kärva ekonomiska tider. Som jag har sagt många gånger förut måste vi rationalisera byråkratin på alla områden där det är möjligt, och vi måste finna synergier med medlemsstaterna och utnyttja dem.

  Alain Lamassoure (PPE). – (FR) Fru talman, ministrar, herr kommissionsledamot! Budgetutskottet ville agera ansvarsfullt genom att anta dessa ändringsförslag till budgetförslaget för 2011. Herr minister, vi har förståelse för regeringarnas ståndpunkter.

Modiga och impopulära politiska åtgärder vidtas i alla länder för att minska oacceptabelt stora underskott. Europaparlamentet har stött dessa politiska åtgärder. I en sådan situation kan vi inte begära av medlemsstaterna att de ska höja sina skatter eller öka sina skulder för att finansiera en betydande ökning av EU-budgeten.

För första gången på 20 år kommer Europaparlamentet därför inte att rösta för några ändringsförslag som överskrider taken för den nuvarande budgetramen. Där rådet har nått en symbolisk ökning på 0,2 procent av åtagandebemyndigandena föreslår budgetutskottet likaså en ökning på 0,8 procent i euro till gällande kurs, det vill säga en minskning i volym. När det gäller betalningsbemyndigandena kommer Europaparlamentet att lyssna noggrant till rådet, vars tydliga budskap har nått fram.

I gengäld förväntar sig parlamentet en liknande ansvarskänsla från rådets sida. Lissabonfördraget ger nya eller ökade befogenheter till Europeiska unionen: en gemensam energipolitik, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, en gemensam invandringspolitik, en gemensam rymdpolitik etc. Skulle det vara ansvarsfullt att få medborgarna att tro att dessa politikområden kommer att genomföras utan att en enda euro anslås för dem före den andra hälften av det här årtiondet? Den ambitiösa Europa 2020-strategin antogs enhälligt i juli i år av Europeiska rådet. Är det ansvarsfullt att dyka upp sex månader senare utan att ha den minsta aning om hur den ska finansieras? Vi konstaterar att finansieringen av EU-budgeten genom beskattning av nationella budgetar i dag har lett till ett politiskt och finansiellt dödläge. Är det ansvarsfullt att vägra att vidareutveckla det här systemet?

Enligt vår åsikt bör förhandlingarna om budgeten för 2011, den första budgeten enligt bestämmelserna i Lissabonfördraget, även åtföljas av en politisk överenskommelse för att trygga den framtida finansieringen av EU:s politik, en överenskommelse om en översyn av budgetramen från 2012 för att komplettera finansieringen av projekt som redan pågår, såsom Iter eller Galileo, och för att börja finansiera nya behörighetsområden från Lissabonfördraget och prioriteringarna i Europa 2020-strategin, samt slutligen en överenskommelse om att inleda diskussionen om reformen av de egna medlen. Parlamentet efterlyste en sådan reform redan för tre år sedan. Det gläder oss att kommissionen tar vissa blygsamma steg för att komma med några möjliga alternativ.

Låt oss enas om att arbeta med detta tillsammans, mellan de tre institutionerna och med hjälp av de nationella parlamenten. Vi behöver enas om förfarandet och en tidtabell inom ramen för denna övergripande överenskommelse som vi, precis som rådet, starkt förespråkar.

  Ivailo Kalfin (S&D). – (BG) Precis som mina kolleger redan har nämnt antas Europeiska unionens budget för 2011 genom ett nytt förfarande, där Europaparlamentet och rådet måste nå ett gemensamt samförstånd. Parlamentet har detta fullständigt klart för sig.

Under diskussionerna i budgetutskottet intog vi en mycket ansvarsfull inställning, och vi gjorde inte vad som skulle vara det naturligaste för alla ledamöter i alla parlament, det vill säga att be om mer resurser, eftersom vi då hamnar i en konflikt med företrädarna för presidiet.

Däremot insåg vi att EU-budgeten måste föregå med gott exempel i ett klimat av ekonomisk recession där de nationella budgetarna står under en konstant press av nedskärningar. Medlemsstaternas vädjan, som återspeglar medborgarnas önskan, är att utnyttja alla tillfällen att agera klokt och öka effektiviteten i användningen av offentliga medel.

Vi utnyttjade varje tillfälle att öka effektiviteten. Resultatet av detta är vad vi föreslår. Det är första gången någonsin som Europaparlamentet agerar så ansvarsfullt ända från början i budgetdebatten. Samtidigt förväntar jag mig att även rådet kommer att överväga sina ståndpunkter ännu en gång.

Vi får inte glömma att det finns gränser för hur mycket vi kan öka effektiviteten. Minskade resurser innebär minskade politiska ambitioner. Vilken signal sänder rådet genom att föreslå en drastisk minskning av medlen i budgetpost 1a? Dessa medel är särskilt avsedda för innovation och smart tillväxt, som även utgör grunden för alla nationella program för att komma ur recessionen och för Europa 2020-strategin.

Hur ska dessa mål uppnås om budgeten minskas? I praktiska termer innebär detta att vi går ifrån ett antal av EU:s prioriteringar. När är vi ärliga mot EU-medborgarna? När rådet officiellt aviserar ny politik, beviljar EU-institutionerna nya arbetsuppgifter, eller när det inte är enigt om vilka medel som ska minskas?

Under de senaste åren har EU-budgeten blivit en allt mindre del av EU:s ekonomi. Samtidigt har EU försetts med ett ökat antal ansvarsområden. Detta innebär att budgeten är ett grundläggande instrument för att uppnå vissa politiska mål. Den är inte ett självändamål. EU-budgeten ger skattebetalarna mervärde. Den uppnår mycket mer än vad som kan göras med samma resurser om de används av de 27 medlemsstaterna.

Man kan inte göra en direkt koppling mellan EU-budgeten och de nationella budgetarna. Den nuvarande minskningen av utgifterna i de nationella budgetarna är följden av att de ökades förra året. Så skedde inte med EU:s budget, som är mycket stabilare.

  Alexander Alvaro (ALDE). – (DE) Fru talman! Jag vill särskilt tacka de två föredragandena. Som många kolleger redan har sagt kan det verka som om vi använder ekvationen ”mer pengar är lika med bättre politik”. Jag anser emellertid att det är exakt tvärtom, med andra ord att bättre politik motiverar mer pengar. De pengar vi anslår måste användas på ett effektivt sätt. Att se detta som ett grundläggande kriterium kommer, tillsammans med vederbörliga kontroller, att leda till framgång. Det är ingen mening med att vi finansierar heliga kor som jordbruksbudgeten och struktur- och sammanhållningspolitiken om vi inte samtidigt reformerar och moderniserar dessa politikområden. Många av mina kolleger har också sagt – och jag håller fullständigt med dem – att vi måste inrikta oss på forskning och utveckling, förnybara energikällor, energitrygghet och rörlighet i utbildningen.

När det gäller budgetdisciplin vill jag återigen nämna den överenskommelse som nåddes i Deauville, eftersom disciplin är något som vi även måste kunna förvänta oss av medlemsstaterna. Nyhetsbyrån AFP citerade en fransk företrädare: ”Det finns ayatollor i Tyskland som intar en preussisk hård linje i sådana här frågor”, sade han om den tyska regeringens obevekliga ståndpunkt. Personligen tvivlar jag på att den franska EU-företrädaren hade en sådan savoir-vivre att han menade att vi ska ge bort pengar som vi inte har och låta de framtida generationerna betala för de skulder som vi drar på oss i dag. Jag kan inte tro att det är vad medlemstaterna vill göra, och det är också hög tid att vi visar detta i de relevanta budgetförhandlingarna genom att ge prov på den disciplin som vi efterlyste och stoltserade med i maj.

  James Elles (ECR). – (EN) Fru talman! Jag gratulerar föredragandena till deras arbete under mycket prövande och svåra ekonomiska omständigheter, vilket vi har hört här under eftermiddagens debatt.

Vid en tidpunkt när den brittiska regeringen föreslår de mest omfattande budgetnedskärningarna på en generation har vi konservativa ledamöter efterlyst en frysning av EU-utgifterna. Vi anser att EU-budgeten måste användas för att tillföra verkligt mervärde för att säkra ekonomisk tillväxt nu och återhämtning i framtiden, stabilitet i EU och i världen, för att minska den globala fattigdomen och kämpa mot den gemensamma klimatutmaningen.

Vi har dessutom lagt fram ändringsförslag till budgetresolutionen där vi vill ha klargöranden inom tre särskilda områden. Det rör sig till exempel om kostnaderna för parlamentets externa kontor i medlemsstaterna, frågetecknen i samband med finansieringen av icke-statliga organisationer, där vi skulle vilja ha en rapport från kommissionen, och sist men inte minst de generösa pensionsarrangemangen i personalföreskrifterna, även för kommissionsledamöter som pensionerar sig. Vi vill ha klargöranden om dessa frågor under de kommande månaderna.

När det gäller det bredare sammanhanget har vi fått ett pressmeddelande från kommissionen under eftermiddagen.

För det första anser vi inte att det är ett lämpligt tillfälle att tänka på ytterligare egna medel mitt under den värsta finanskrisen under de senaste 70 åren.

För det andra, herr kommissionsledamot, undrar vi hur det är möjligt att säga ”ja, vi behöver mer flexibilitet”, och ”ja, vi vill betona resultaten och bidragen mer” och samtidigt efterlysa en tioårig budgetram när vi ser på resultaten av halvtidsöversynen att det är fullständigt fruktlöst i den situation som vi genomlever? Vi kan inte rista in siffror i sten för tio år framåt när vi inte ens vet hur den europeiska ekonomin kommer att se ut om två år.

Avslutningsvis, och när det gäller mitt land, ökar vårt nettobidrag med 60 procent under de närmaste två åren, men vi har inte sett någon motsvarande ändring av den gemensamma jordbrukspolitiken. Varför skulle det vara annorlunda i år? Vi bör kräva ett nettotak för vårt bidrag till dess att vi har ett rättvist system för EU-budgeten.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! Vi vet att EU-budgeten är det verktyg som främst används för att genomföra politiska riktlinjer och prioriteringar. Vi vet också att budgetens karaktär i grund och botten styrs av budgetramen för perioden 2007–2013. Ur politisk synvinkel är budgeten därför ett orörligt verktyg. Men det vi inte lyckas begripa – om jag får uttrycka mig så – är följande absurditet. Under den värsta av finanskriser som familjer, arbetstagare, små och medelstora företag och ungdomar har fallit offer för begränsar sig alla, från kommissionen till rådet, till att komma med förslag om incitament för företag i den privata sektorn. Är det inte så att det under alla dessa år har varit den så kallade fria marknadens dogmatism och den ambitiösa Lissabonstrategin som har burit skulden för den akuta arbetslösheten, den ökade fattigdomen och undersysselsättningen? Vad har vi uppnått under alla dessa år genom att inrikta oss på att utrusta oss, och vad har vi uppnått med den strategiska inriktningen på internationella bestämmelser, som behålls i den föreslagna budgeten? Om den befintliga modellen är ett misslyckande, varför inte föreslå djärva sociala förändringar?

Avslutningsvis vill jag uppmärksamma er på problemet med saknade personer på Cypern efter den turkiska invasionen och händelserna under perioden 1963–1967, som ledde till att ön delades. Vi välkomnar att Europaparlamentet återigen har antagit ett anslag på 3 miljoner euro till kommittén för saknade personer på Cypern. Detta berör både turkcyprioter och grekcyprioter. Jag måste emellertid betona att Turkiet måste gå med på att de saknade personernas öde klaras upp på ett systematiskt och engagerat sätt och lämna ut alla upplysningar som är klassificerade som militärhemligheter.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Fru talman! Här i parlamentet företräder jag den befolkning som proportionellt sett betalar det högsta nettobidraget av skattebetalarnas pengar till Europeiska unionen. Varje flamländare ger ett nettobidrag på cirka 290 euro per år för att garantera EU-institutionernas fungerande. Vi flamländare är nummer ett bland de europeiska skattebetalarna.

Därför anser jag att det är särskilt oacceptabelt att man så tidigt som i de första punkterna i detta betänkande pekar ut människor som vågar ställa frågor – berättigade frågor – om storleken på EU:s bidrag och de egentliga fördelarna med många av EU:s utgifter. Det är allt annat än sant att skattebetalarnas pengar används effektivare på EU-nivå än på de nivåer som finns närmare skattebetalarna; det är snarare tvärtom.

Att EU:s administrativa koloss fortfarande utvidgas på det här sättet är också oacceptabelt enligt min åsikt, särskilt nu när furstliga löner och ersättningar betalas ut till alla dessa EU-institutioner. För att inte nämna EU-bidragen, till exempel 1 miljard euro per år till icke-statliga organisationer, för vilka knappt några effektivitetskriterier gäller.

Alla EU-medlemsstater ställs inför enorma finansiella ansträngningar och besparingar. Vi borde kunna förvänta oss mycket större ansträngningar från EU:s sida, men uppenbarligen tycker vi att vi står ett steg över vanliga människor. Detta är ännu ett missat tillfälle för Europaparlamentet och för EU.

  Reimer Böge (PPE). – (DE) Fru talman! Med tanke på vad Frank Vanhecke sade vill jag nog påstå att det här är en låg försäkringspremie för de flamländska EU medborgarna, eftersom EU garanterar fred, frihet, välstånd och förhoppningsvis också respekt och tolerans för alla inom Europeiska unionen.

Vi debatterar 2011 års budget i en tid då vi håller på att stärka de offentliga finanserna. Även om strukturen på EU:s budget självfallet inte alls kan jämföras med de nationella budgetarnas struktur måste även vi vara återhållsamma, och vi måste prata om vilka områden vi ska satsa på inför framtiden. Det är verkligen en balansgång. Om kommissionen och rådet vägrar att göra den planerade översikten och revisionen innebär det att Lissabonfördragets budgetaspekter kommer att träda i kraft senare än beräknat. I en tid som präglas av globalisering och Europeiska unionens ekonomiska och politiska överlevnad är det här inget adekvat svar på frågor som rör framtiden. Under förlikningen hoppas jag att vi till slut får möjlighet att prata förnuftigt med varandra på lika villkor om mervärde och subsidiaritet, om positiva och negativa prioriteringar och samtidigt om de brådskande politiska behoven.

Utöver detta måste vi också diskutera anpassningen av det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin. Vi måste tillsammans komma fram till ett förfarande för hur vi i framtiden ska diskutera och besluta om fleråriga budgetramar. Större flexibilitet krävs kring punkterna 21 och 23 i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin. Dessutom, om kommissionen ursäktar, om det i ert dokument slås fast att utnyttjandet av EU:s budget till stabilitetsmekanismen är ett innovativt sätt att använda EU:s budget, så skulle jag vilja påstå att det i princip innebär ett svek mot parlamentet. Det är också något vi måste jobba hårt med.

Slutligen har jag en mycket viktig kommentar till rådet. Ni klagar på att vi har gjort nedskärningar när det gäller Iter. Det vi vill ha är dock en tillförlitlig flerårig lösning för Iter, så ni ska inte klaga över de aktuella nedskärningarna när ledningsorganisationen för Iter är så dålig. Först och främst måste detta redas ut, och sedan kan vi hitta en lämplig lösning, men ingen lösning som är uppdelad i små delar och fördelad över tre år.

  Eider Gardiazábal Rubial (S&D). – (ES) Fru talman! Vi inför ny politik, vi accepterar nya utmaningar och vi gör utfästelser till tredjeland, men när sanningens ögonblick kommer vill ni inte finansiera detta med nya pengar.

Det verkar som om instruktionerna från rådet och kommissionen är att måna om de nya prioriteringarna och ta bort de gamla. Vi tar avstånd från den här inställningen. Jag tror dessutom att det bara finns två förklaringar: antingen så saknas ansvar för de beslut som faktiskt har fattats, eller så kan man tro att det finns en antieuropeisk inställning som är mer eller mindre dold.

För dem som tillhör den första kategorin vill jag säga att när man åtar sig något så måste man fullfölja det. Vi kan därför inte fullt ut tillgodose de senaste behoven och samtidigt glömma de som uppenbarligen inte är lika nya.

Och dem som har som enda mål att minska Europeiska unionens budget skulle jag vilja uppmana att tänka en gång till. Jag vet att vissa personer gör detta för att de inte tror på den europeiska integrationen. Det finns faktiskt en del personer som inte gillar tanken på att bygga något gemensamt, vilket vi tyvärr har sett inom parlamentet. De vill hellre arbeta på egen hand, utan att behöva tänka på sina grannar. I dagsläget är dessa dock i minoritet.

I vilket fall som helst måste förlikningskommittén fatta ett beslut, och vi är överens om de grundläggande frågorna. Vi vill också finansiera den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter). Frågan är bara hur. Ska vi finansiera de nya prioriteringarna genom att stryka de tidigare, som rådet och kommissionen vill att vi ska göra, eller ska vi göra det på rätt sätt?

Vi nådde en överenskommelse och fick fram 1,8 miljarder euro till den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Varför måste vi nu minska ramprogrammet för forskning för att finansiera Iter? Vi måste vara konsekventa.

Vi kan inte lägga fram strategin Europa 2020 under stort ståhej, en strategi vars mål är hållbar tillväxt ur ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende och som ska få oss att nå dit vi inte nådde med Lissabonstrategin, och sen direkt börja minska till exempel forskningsanslagen för att finansiera annan forskning. De motiverar detta med att vi befinner oss i en tid av nedskärningar.

Men saken är den att de skär i budgeten varje år och att den nuvarande budgetramen antogs 2005 när vi hade ett ekonomiskt uppsving! Anledningen till att vi bråkar om några hundra miljoner euro är att de saknade ambitioner 2005 och att vi befinner oss mitt i en kris.

De ska inte tala om för oss att medlemsstaternas statskassor står på ruinens brant på grund av de insatser vi begär. Jag vill bara påpeka att vi pratar om en budgetåtgärd som motsvarar 0,003 procent av unionens BNI. Jag tycker att det är något man kan acceptera.

  Riikka Manner (ALDE). – (FI) Fru talman, herr kommissionsledamot! Under arbetet med att utarbeta den här budgeten har vi från flera håll hört att Europeiska unionen måste dra åt svångremmen med tanke på det ekonomiska läget. Men vi kan inte nöja oss med en recessionsbudget som innebär att vi måste backa i fråga om våra gemensamma åtaganden och eventuellt också våra internationella åtaganden.

Det som är särskilt oroande med rådets neddragningar är att de bland annat är inriktade på forskning och utveckling, precis som föregående talare just nämnde. Bara för att medlemsstaterna är inriktade på ekonomisk tillväxt och mindre statsskulder har vi inte rätt att kasta bort våra prioriteringar. Medan stormen rasar måste vi kunna ha en mer bestämd syn på framtiden. I till exempel mitt eget land Finland har detta visat sig vara en fungerande metod.

I Lissabonmålen nämns 3 procent av BNP som mål för forskning och utveckling. För närvarande ligger det på omkring 1,9 procent inom EU som helhet. En ökning på 1 procent skulle enligt beräkningar kunna skapa upp till flera miljoner arbetstillfällen. Vi har alltså goda skäl att försöka nå det här viktiga och ambitiösa målet.

Som jag ser det så visar budgeten för 2011, som läggs framför omröstning imorgon, att budgetutskottet anser att det är viktigt att vi också i framtiden försöker skapa tillväxt genom regionerna. Det är därför som rådets nedskärningar i den regionala utvecklingen är helt ohållbara. Jag hoppas att även rådet inser vikten av regionalpolitik och dess starka koppling till strategin Europa 2020.

  Hynek Fajmon (ECR). – (CS) Jag har tre kommentarer som rör utarbetandet av EU:s budget för nästa år. Som jag ser det så måste vi vidta följande åtgärder. För det första måste Europaparlamentet ta hänsyn till den faktiska ekonomiska situationen i medlemsstaterna – det faktum att ekonomin i de flesta av Europeiska unionens medlemsstater antingen dalar eller stagnerar, och att den bara växer i några få länder. Detta måste vi ha i åtanke, och vi kan därför inte begära att EU:s utgifter ska öka i ett läge då resurserna är knappa. För det andra måste Europaparlamentet hålla på traditionen att balansera EU:s budget. Det är bra att vi har balanserade budgetar, och vi inte behöver skuldsätta oss som nästan alla medlemsstater. För det tredje bör Europaparlamentet diskutera budgeten på ett sådant sätt att vi kan gå vidare och anta den som vanligt under sista sammanträdet före jul. Att det råder säkerhet kring den godkända budgeten är viktigt för den ekonomiska stabiliteten i Europa, och vi bör kunna ge den vårt stöd.

  Giovanni La Via (PPE). – (IT) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först skulle jag vilja tacka Sidonia Elżbieta Jędrzejewska och övriga ledamöter för ett utomordentligt arbete under de senaste månaderna, vilket har gjort det möjligt att få fram en ståndpunkt kring budgeten för 2011 – först kommissionens budget och imorgon parlamentets.

Jag anser att utgångspunkten för en budgetåtgärd inom EU måste vara tanken om europeiskt mervärde som, precis som ni vet, innebär att EU:s utgifter måste generera tydliga och synbara fördelar för unionen och dess medborgare. I det avseendet bör det betonas att införandet av ny politik och förstärkning av befogenheter som redan har erkänts i unionen, till exempel effekter till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft, har gjort att det är mer uppenbart än någonsin att det behövs en adekvat budget.

Jag är därför övertygad om att EU:s budget måste vara tillräckligt stor för att nå sådana resultat som annars inte skulle kunna uppnås genom andra utgifter på nationell eller lokal nivå. Det är särskilt viktigt i kristider som dessa, när medlemsstaterna är upptagna med den svåra uppgiften att hålla kostnaderna i schack och balansera sina egna budgetar, och när budgetutskottet tydligt har visat att det bedriver en omsorgsfull och ansvarstagande politik genom att för första gången på 20 år hålla sig inom gränserna för den fleråriga budgetramen.

Parlamentet har beslutat att i många avseenden följa kommissionens ursprungliga ståndpunkt samtidigt som man också vidtar åtgärder för ett flertal höjningar för att finansiera de egna prioriteringarna som har föreslagits sedan mars 2010, till exempel ungdomsfrågor, rörlighet, forskning och innovation. Parlamentet har därför strukit de neddragningar som rådet har föreslagit och som många gånger var godtyckliga och till och med avsåg centrala budgetposter, vilket var fallet med avslutandet av räkenskaper under budgetrubrik 2, vilket bevisar att förslaget inte har lämnats utifrån något tydligt och väl genomtänkt politiskt beslut.

Jag anser också att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken måste hållas kvar på nuvarande nivå, särskilt med tanke på nästa översyn av jordbrukspolitiken som ska ske efter 2013 och som kommer att kräva en adekvat finansieringsnivå i linje med det belopp som fastställs i den nuvarande budgeten.

  Edit Herczog (S&D). – (EN) Fru talman! Jag vet inte vad som hände, men jag vill gärna säga något som föredragande för utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE). Jag ställer gärna S&D-gruppens tid till förfogande eftersom det är mycket sällsynt att europeiska socialister, ITRE-utskottet och budgetutskottet är helt överens. Så jag kan tala för vilken som helst av dessa instanser. Vi är redan helt överens.

När det gäller kapitel 1a och 5 om förvaltning av forskning och utveckling är vi alla överens om att det är oacceptabelt att jämföra den nedskärning som rådet införde med kommissionens förslag. Nedskärningar är helt enkelt inte acceptabla på områden som ekonomisk återhämtning och stimulans, politik som rör företagare och små- och medelstora företag inom den digitala agendan, innovationspolitik, FoU-politik, rymdpolitik och projekt som Iter.

Budgeten måste vara förenlig med alla de fina orden i vårt fördrag och i vår politik, som Europa 2020, den stora Innovationsunionen, digital tillgång för alla, nästa generations nät och så vidare.

Våra ord måste stämma överens med de siffror som står i budgeten. Och budgeten måste ligga i linje med utmaningarna i den globala världen på 2000-talet.

Vi kan stoppa Europa, men vi kan inte stoppa världen från att utvecklas, och i vårt utskott är vi därför helt överens om att först och främst begära att budgeten ska ändras tillbaka till kommissionens förslag – vilket i sig är en kompromiss eftersom vi skulle ha behövts mer – och sedan hitta ytterligare resurser för den nya politiken i Lissabonfördraget, nämligen rymdpolitiken och Iter.

Vi måste gå vidare. Vi är i förlikningsförfarandet inställda på att hitta bästa möjliga kompromiss för Europas medborgare som lever på 2000-talet.

  Gerben-Jan Gerbrandy (ALDE). – (NL) Fru talman! Mitt parti ser inget behov av en högre budget för 2011 än för 2010. Det behövs inte. Men vi vill att de offentliga medlen ska användas mycket smartare, på ett sätt som ger europeiskt mervärde.

Det har rådet tyvärr inte gjort. Det har tvärtom hållit fast vid just de områden som inte ligger i framtiden – jordbruk och sammanhållning – och sparar in på områden som kunskap, innovation, hållbarhet och energi: exakt de investeringar som kommer att vara avgörande för vår konkurrenskraft i framtiden. Det förvånar mig därför att inte mindre än sju parlamentsledamöter röstade mot rådets gemensamma ståndpunkt.

Som ni alla vet är budgeten huggen i sten, och vi i parlamentet har i princip ingen möjlighet att flytta runt saker och ting mellan budgetkapitlen. Detta har även rådet klagat över. Det är också beklagligt att revideringen av den nuvarande budgetramen blev klar först i dag, vilket gör det för sent att införa den flexibiliteten. Detta innebär, såvitt jag kan se, att parlamentet inte har något val. Vi måste öka de nödvändiga investeringarna i kunskap, innovation, hållbarhet och energi, vilket skulle leda till en större budget, men rådet ger oss inget val.

Till sist måste vi få egna resurser eftersom det är enda sättet att få rådet att ändra uppfattning.

  Konrad Szymański (ECR). – (PL) Vi talar om den nya budgeten för Europeiska unionen i samband med krisen i de offentliga finanserna i många medlemsstater och i samband med mycket allvarliga nedskärningar i nationella budgetar, så är det inte konstigt att vi också försöker göra nedskärningar i unionens budget. Jag vill bara påminna er om att det starkaste och mest effektiva instrumentet vi har mot krisen är den gemensamma marknaden. Vi kan få en hållbar gemensam marknad mycket snabbare om vi använder investeringar i sammanhållningspolitik och med strukturella investeringar. Försök därför inte att skära ned på sådana områden som inte har att göra med vare sig socialpolitik eller pengaslöseri, utan satsa på investeringar som hjälper oss att utnyttja alla fördelarna med en gemensam marknad, en marknad som vi utökade 2004 och 2007.

En annan sak. Vi talar i dag om den nya budgeten inom ramen för byggandet av diplomatiska institutioner. Förvänta er inte att parlamentsledamöterna från Centraleuropa förbehållslöst kommer att stödja ökade utgifter för utrikestjänsten när deras intressen och deras länder inte kommer att vara jämlikt representerade i de nya institutionerna.

  Ingeborg Gräßle (PPE). – (DE) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I budgeten för 2011 handlar det i första hand om den allmänna opinionen i medlemsstaterna, och det kan vi tacka rådet för – det har ni gjort bra. Ni presenterade en siffra på minus 2,77 procent, men det är rent nonsens för nationella regeringar som inte är förtrogna med detta. Ni har med andra ord skurit ned i de poster där det redan fanns för mycket pengar, och sedan blir Europaparlamentet, som godtroget försöker ta bort dessa nedskärningar, så att säga boven i dramat och får skulden. Det är ju ganska smart, men alldeles för genomskinligt för att ni ska lyckas. Som ledamot i budgetkontrollutskottet ser jag inga tecken på att rådet är intresserat av en EU-budget som är bättre på lång sikt. Var är vår gemensamma övervakning, och var är vår gemensamma budgetkontroll? Det fungerar inte, i varje fall inte när det gäller rådet.

Jag skulle vilja föreslå – och här vädjar jag till mina kolleger, för imorgon handlar det också om reserver – att vi förbättrar våra kontrollmekanismer. För mig handlar det framför allt om den administrativa budgeten, helt enkelt för den alltid får mycket uppmärksamhet också i medlemsstaterna. Sedan 2007 har vi haft kontroll av personalen på det administrativa området och samordningsområdet. Vi måste fortsätta med den här kontrollen. Vi har skapat en reserv för detta igen. Kommissionen har 100 officiella generaldirektörstjänster – 100 sedan i somras. Enligt kommissionens egna riktlinjer ska de bara vara 87. En annan reserv är avsedd för att kräva att kommissionen går tillbaka till sin egen siffra 87 generaldirektörstjänster. Vi har sagt att vi behöver bättre övervakning av genomförandet av EU-lagstiftningen i medlemsstaterna, eftersom efterlevnad av lagen är en hörnsten i Europeiska unionen. Till detta finns också en reserv. Vi måste ställa oss frågan vad som händer med generaldirektoratet för utveckling när utrikestjänsten inrättas och vad som händer med Byrån för samarbete EuropeAid? Där sitter det många personer, och om vi inte aktar oss sitter det i delegationerna lika många personer från kommissionen som från utrikestjänsten. Hittills har vi bara sett en effektivitetsökning i utrikestjänsten med en procent där målet är tio procent. Detta skulle också vara en tacksam gemensam arbetsuppgift som jag varmt inbjuder rådet att ta itu med.

  Jens Geier (S&D). – (DE) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot! Jag tror att vi alla är överens om, även damerna och herrarna i de EU-skeptiska och EU-fientliga delarna av parlamentet, att EU genomför många viktiga uppgifter och att genomförandet av dessa uppgifter ger ett europeiskt mervärde, för nationalstaterna kan vare sig genomföra dem eller se till att dessa pengar når fram till de slutliga stödmottagarna. Det senare scenariot beror i synnerhet på att medlemsstaterna inte skulle investera besparingar, utan istället använda dem för att minska skulderna, till skillnad från Europas budget som i hög grad är till för investeringar. Så om vi vill nå de mål vi sätter upp här varje vecka behöver vi en ambitiös budget, och det betyder inte mindre pengar utan i stället mer pengar i framtiden. I detta sammanhang är det viktigt att betona att de nationella budgetarna och EU:s budget kompletterar varandra.

Rådet och medlemsstaterna verkar tro att de pengar som kommer in till den europeiska budgeten mer eller mindre försvinner i ett stort svart hål. Det stämmer ju inte. De investeras i mål som vi tidigare har kommit överens om här. Precis som Reimer Böge föreslår behöver vi därför göra en kritisk analys av finansieringsprogrammet på medellång sikt. Detta kan naturligtvis vara ett sätt att visa att rådet inte kan säga ”ja” till Lissabonfördraget samtidigt som det lägger fram ett eller annat projekt för finansiering och sedan säger: några pengar till genomförande får ni inte. Om det inte fungerar kommer vi bli att tvungna att stryka budgetposter som parlamentet inte ser som någon prioritet.

Vi kommer att föra den här diskussionen gång på gång så länge EU inte har tillräckligt med egna medel. Vad som inte bara är viktigt utan absolut nödvändigt är att de egna resurserna inte blir någon ytterligare börda för normalinkomsttagare. Som socialdemokrat är jag för införandet av skatt på finansiella transaktioner eftersom det i allmänhet inte påverkar normalinkomsttagare och bidrar till att bromsa finansmarknaden. Vi är av den bestämda uppfattningen att de som har utlöst denna makalösa kris som vi alla måste betala för från våra offentliga budgetar i våra egna medlemsstater ska uppmanas att kompensera för dessa förluster.

  Oldřich Vlasák (ECR). – (CS) Alla förvaltningsnivåer måste spara, till att börja med de lokala myndigheterna. Samtliga europeiska regeringar, utan undantag, tvingas minska de offentliga utgifterna. Detta gäller inte bara den omdiskuterade situationen i Grekland, som har lyckats minska sitt budgetunderskott med 46 procent under första halvåret i år, utan också Tjeckien, Tyskland, Irland och alla andra. Förresten säger kommissionen själv ofta till medlemsstaterna: ”Få ordning på era offentliga finanser snabbt!”

Under en ihållande ekonomisk kris tycker jag därför att det är helt orimligt att kommissionen återigen har föreslagit en ökning av den europeiska budgeten för 2011. Även Europa måste ju spara. Av förklarliga skäl har vi inte kommit överens om var vi ska spara. Jag tycker inte att vi ska spara på regionalpolitiken utan istället på den europeiska administrationen, marknadsföringskostnader och kostnader för Brysselbyråkratin som uppgår till nästan sju procent. Det är administrativa kostnader som traditionellt orsakar störst oenighet, och här skiljer sig tyvärr min uppfattning från majoritetens här i parlamentet.

  Véronique Mathieu (PPE). – (FR) Fru talman! För att agera enligt parlamentets beslut förra veckan att inte bevilja Europeiska polisakademin (Cepol) ansvarsfrihet för budgeten för 2008 kommer parlamentet nu att förstärka sin ståndpunkt genom att frysa en del av Cepols budget.

Vi ska sträva efter att den reserv som har föreslagits av budgetutskottet når sitt mål. Med andra ord ska vi sträva efter att en del av Cepols budget släpps fri beroende på vilka svar organet ger på vår begäran om krav på ansvarsfrihet. Vår omröstning på onsdag ger därmed parlamentet ett ytterligare verktyg att tvinga akademin att bevisa sin tillförlitlighet.

Här vill jag poängtera ökningen med 610 procent under perioden 2000–2010 i ytterligare bidrag till decentraliserade organ. Bidragen har alltså ökat från 95 till 579 miljoner euro, trots att personalstyrkan vid dessa organ bara ökade med cirka 271 procent. Under 2000 hade organen 1 219 anställda jämfört med 4 794 i dag.

Medan Europa står inför budgetåtstramningar på nationell nivå måste en rationalisering av dessa organ ske när det gäller befogenheter, deras effektivitet och ansvarsområden ska bedömas och parlamentet måste lägga fram förslag. Frågan är i dag om Cepol ska fortsätta att existera under nuvarande förhållanden.

Som politiker måste vi sätta upp europeiska regler så att de medel som har anslagits för gemenskapsorganen används så effektivt som möjligt.

  Roberto Gualtieri (S&D). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det är mycket viktigt att det här budgetförfarandet blir framgångsrikt, inte bara för att det är den första budgeten inom ramen för Lissabonfördraget med ett nytt förfarande och nya funktioner för Europeiska unionen, utan också för att det sker i en tid som är mycket avgörande för Europas framtid, som har drabbats av en svår kris.

I en kris tror många regeringar på en modell för ekonomisk styrning som helt och hållet grundar sig på stabilitetsmekanismer, vilket innebär nedskärningar i de nationella budgetarna och kanske också i den europeiska budgeten. Vi tror däremot att en starkare europeisk budget som stöder sig på egna resurser och en skatt på finansiella transaktioner är en nödvändig förutsättning för effektiv ekonomisk styrning i Europa och för större disciplin i de nationella budgetarna. Vi måste därför bestämma vilken väg vi ska gå, och därför är de ändringar som rådets ordförande har ansett opassande faktiskt mycket viktiga.

Men den största oenigheten är naturligtvis siffrorna. Här vill jag uppmana rådet att bestämma sig. Det kan inte strikt vilja hålla sig till marginalerna och samtidigt förvänta sig att parlamentet inte ska genomdriva sina egna prioriteringar. Här är Lissabonfördraget mycket tydligt: Rådet är dominerande när det gäller utgifternas kvantitet, medan parlamentet har sista ordet när det gäller utgifternas kvalitet. Med tanke på rubrik 4 är vi inte emot att ökad finansiering av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) eller av instrumentet för samarbete med industriländer (ICI+), men det får inte ske på bekostnad av våra prioriteringar: först Palestina och sedan utvecklingssamarbetet.

Rådet har därför tre alternativ att välja mellan: att acceptera parlamentets prioriteringar, gå med på en revidering av marginaler eller acceptera större flexibilitet i budgeten, både när det gäller storlek och innehåll, med vetskapen att parlamentet står enat för att försvara sina privilegier och prioriteringar.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE). – (PT) Fru talman, herr minister, herr kommissionsledamot! Den ekonomiska återhämtningen i Europa kan bara uppnås genom en ambitiös budget som förstärker nyckelområden som utbildning, ungdomar samt vetenskaplig forskning och innovation.

Jag är nöjd med parlamentets budgetförslag för 2011 som vi diskuterar här i dag eftersom det innehåller just dessa prioriteringar, vilket jag gratulerar föredraganden till. För första gången är parlamentet på samma linje som rådet i dessa frågor. Det är den första budgeten efter Lissabonfördraget. Med anledning av detta och den kris som har drabbat Europa är det viktigt att förlikningsförfarandet lyckas.

Det är av högsta vikt att EU får en budget med utrymme för prioriterade områden och för de nya befogenheterna i samband med fördraget, som energi-, rymd- och utrikespolitik. Det är viktigt att kämpa för våra övertygelser och för en budget som är visionär i dessa kristider. Parlamentets förslag återspeglar den ambitionen. Det är bara genom att förstärka områden som forskning och innovation och genom att bidra till ekonomisk tillväxt och till fler och bättre arbetstillfällen som vi kan göra Europa till en mer attraktiv plats där man kan bo och arbeta.

  Estelle Grelier (S&D). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! I debatten i dag har vi återigen visat att vi är överens om en sak: Ju mer Europa utvidgas, ju större blir de utövade befogenheterna, ju mer visar det sina ambitioner och ju mindre resurser har det att förverkliga dem. Alla håller med om denna diagnos, men vi är tydligen inte överens om vad vi behöver för att befria oss från detta ekonomiska dödläge. Det som var kortsiktigt har varat längre, och unionens budget har blivit fast i nationella bidrag som utgör nästan 75 procent av dess resurser.

Om vi i dag bestämde oss för att höja utgiftstaket till den övre gräns som tillåts i fördragen skulle det innebära en tilläggsavgift på mer än 5 miljarder för länder som Frankrike och Tyskland. Samtliga här är överens om att det är omöjligt. Det är inte fråga om att öka disciplinen eftersom det är folket och främst de fattigaste som får ta konsekvenserna av denna nationella åtstramningspolitik.

Med tanke på att det är den finansiella sektorn som bär största skulden för krisen och explosionen i de offentliga skulderna föreslår gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet att en post med ”egna resurser” ska skapas och finansieras av skatter på finansiella transaktioner. Detta förslag förkastades i budgetutskottet av högern, vilka kanske kan kompensera för det imorgon och agera enligt de många uttalanden de har gjort i medier till förmån för denna åtgärd.

Det är lite mer än två år sedan Lehman Brothers’ kollaps, och parlamentet får inte missa en historisk möjlighet att lägga grunderna till en ny utvecklingsmodell som grundar sig på mer varaktiga resurser och speciellt sådana som är mer rättvisa när det gäller omfördelning av välstånd och solidaritet.

Eftersom det är den första budgeten som vi röstar om inom ramen för Lissabonfördraget skulle det innebära en tydlig politisk signal från parlamentet som inte låter nöja sig med att använda sin nya medbeslutandebefogenhet för att klara fattigdomen, dvs. att välja vem som ska få gå utan kläder. Att från och med imorgon ge oss själva möjlighet att öka storleken på unionens budget är att ge oss själva möjlighet att genomföra ambitiös ekonomisk återhämtning, forskning samt industri- och sysselsättningspolitik. Låt oss inte missa denna möjlighet som de europeiska medborgarna förväntar sig av oss, inte minst de finansiella aktörerna.

  Georgios Stavrakakis (S&D). – (EL) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi är alla överens om att under den nuvarande ekonomiska krisen har den aktuella fleråriga budgetramen vid upprepade tillfällen visat sig vara otillräcklig när det gäller finansiering av flera viktiga politiska prioriteringar. Förhandlingarna om 2011 års budget förs under en särskilt svår tid. Å ena sidan utövar flera medlemsstater påtryckningar för nedskärningar på grund av den ekonomiska krisen, å andra sidan finns det redan betydande brister i viktiga budgetsektorer som tillväxt, sysselsättning och yttre förbindelser. Den ekonomiska och sociala krisen har drabbat hela Europa, och det enda möjliga svaret är därför ett europeiskt svar, via en gemenskapsbudget som har alla nödvändiga medel till sitt förfogande.

Det är därför vi socialister lagt fram förslag om en mer ambitiös inställning än den rådet visar när det gäller åtaganden, särskilt för sysselsättning, innovation och forskning. Åtaganden är ett uttryck för EU:s politiska ambitionsnivå. Dess budget är en budget som stöder investeringar. Den kan inte ses som en börda på de nationella budgetarna, tvärtom utgör den ett mervärde till medlemsstaternas budgetar. Den är ett uttryck för solidaritet mellan medlemsstaterna, särskilt i kristider då EU:s budget kan spela en avgörande roll i kampen mot den ekonomiska situationen i hela EU, i synnerhet i de medlemsstater som står inför de största svårigheterna.

  Vladimír Maňka (S&D). – (SK) Jag är chef för en regional myndighet i mitt eget land. Som ett resultat av den ekonomiska krisen har vi 25 procent mindre i den regionala budgeten än förra året. Vi bör därför inte förvånas över de röster från regionerna som talar om behovet av att också minska EU:s budget.

Men vi är alla säkert medvetna om att finansieringen av många politikområden är billigare och mer effektiv om vi undviker en splittring av våra styrkor och om vi finansierar dem från en gemensam EU-budget, och inte från medlemsstaternas budgetar. Detta är de resurser vi söker. Lissabonfördraget påverkar arbetet i flera europeiska institutioner. Redan i förhandlingarna om budgetförfarandet för 2010 kom vi överens om att vi företrädesvis skulle använda reserven i rubrik 5 för finansiering av de kostnader som följer av Lissabonfördraget.

Som huvudföredragande för Europeiska unionens budget för 2010 för de övriga institutionerna bad jag rådet i trepartsmötena den 30 juni att ta ställning till ändringsbudgeten om konsekvenserna av Lissabonfördraget för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och för Regionkommittén. Rådet har hittills inte lyckats ta ställning till denna budget. Detta tillvägagångssätt skapar allvarliga problem i fråga om att uppfylla de roller som institutionerna ansvarar för. Lösningen, som tyvärr ligger långt fram i tiden, skulle kunna vara att se över de finansiella instrumenten, eftersom det tillvägagångssätt som gäller för budgeten också måste gälla för ändringsbudgetar.

  Andreas Schwab, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (DE) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, herr Lewandowski! Jag har under denna valperiod varit föredragande för utskottet för ekonomi och valutafrågor med avseende på budgeten, och jag kan säga er att jag inte kan förstå en del inlägg som jag just har hört fullt ut.

Som ledamöter av Europaparlamentet anser vi oss naturligtvis vara solidariska i förhållande till medlemsstaterna, som tvingas klara och tillkännage betydande steg bakåt i sina budgetar. Vi är naturligtvis också beredda att följa denna svåra väg med att tillkännage dessa beslut. Men om ni exempelvis tittar på budgeten för de nya europeiska organen kommer ni att upptäcka att man inte kan göra besparingar utan att vi tvärtom har ytterligare utgifter att hantera.

När det gäller den andra punkten om EU-statistiken har rådet i åratal och i viss utsträckning försökt att lägga den åt sidan och undvika den. I dag kan vi se att det hade varit en god investering att lägga mer pengar på EU-statistiken.

Jag säger inte att man enbart ska klandra er. Men jag anser att vi under de närmaste veckorna behöver ha en debatt med genomgång av de olika ämnesspecifika punkterna utan att fästa vikt vid besparingarnas procentenheter i Europa, för i slutändan måste det vara vår målsättning att Europas folk tillsammans drar nytta av medlemsstaternas och EU:s gemensamma budgetpolitik. Vi avvaktar era förslag i detta avseende.

  Giovanni Collino (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Parlamentet förbereder sig för att rösta om den första budgeten i den nya eran under Lissabonfördraget. Detta kraftfulla instrument som fördraget har ställt till vårt förfogande sammanfaller med den värsta ekonomiska situation som Europa har skådat sedan 1929. Vi måste se till att denna svåra ekonomiska kris inte förvandlas till en ännu värre politisk kris.

Om trepartsmötet inte varit framgångsrikt och de tillgängliga beloppen i budgeten för 2011 vore 2010 års belopp uppdelat i tolftedelar, skulle fördelningen och driften av strukturfonderna bli ganska komplicerad, och inrättandet av Europeiska utrikestjänsten skulle ha äventyrats. Allt detta borde ge oss en tankeställare.

Vi välkomnar det viktiga arbete som utförts av föredraganden Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, som vi kan tacka inte minst för hennes strävan att fokusera EU:s resurser på ungdomsfrågor, forskning och innovation. Vi får emellertid aldrig glömma hur viktigt det är för oss att först och främst statuera exempel med en sund, disciplinerad förvaltning av våra finanser och att i möjligaste mån undvika slöseri och kanske även strukturella överlappningar, som våra medborgare inte skulle förstå och som definitivt inte skulle gynna det framtida Europa.

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Fru talman! Enligt betänkandet bör EU-budgeten på intet sätt uppfattas som en börda på nationella budgetar. För länder som Storbritannien som tvingas utstå nedskärningar i utgifterna på hemmaplan skulle all ökning av EU:s budget vara olämplig, än mindre den ursprungliga föreslagna ökningen på 5,9 procent. En sänkning eller frysning av penningvärdet skulle förmodligen vara lämpligare.

Storbritannien har fått en dubbel dos av det beska pillret. Vi har sett vår korrigering minska med en tredjedel bara under det senaste året, vilket gör oss till en ännu större nettobidragsgivare än tidigare. Det har sagts att medan EU har varit en nettobidragsgivare så har de nya medlemsländerna varit nettomottagare, vilket deras folk naturligtvis inte kan klandras för. Mot bakgrund av detta uppenbara faktum, vore det inte vansinne att fortsätta med utvidgningen och omfatta ännu fattigare – och onekligen betungande – länder som Turkiet, som inte ens i vår vildaste fantasi är europeiskt?

  Milan Zver (PPE). - (SL) Jag förstår att budgeten måste antas, och jag har förståelse för argumentet att den inte får vara uppblåst och att den måste vara rimlig. Men vad jag inte förstår är varför rådet vid denna tidpunkt, efter ratificeringen av Lissabonfördraget, inte har ansträngt sig mer för att samordna budgeten, dvs. budgetposterna, med parlamentet.

Jag kan också förstå att nedskärningar måste göras i vissa delar av vår gemensamma politik, men jag förstår inte varför i synnerhet utbildning och rörlighet måste bli offer för nedskärningar i det som kallas mjuk politik.

Som ni vet inleddes Erasmusprogrammet 1987, då 3 000 studenter deltog i programmet. År 2012 kommer dock antalet att ha stigit till 3 miljoner, och för 2020 planerar vi cirka 15 miljoner utbytesmöjligheter för studenter.

Rörligheten ger oss möjlighet att stärka den europeiska dimensionen och i sin tur förbättra kvaliteten på utbildningssystemen och på kunskap i allmänhet.

Så hur kan vi nå de viktiga mål vi satte i Europa 2020-strategin och samtidigt minska finansieringen på dessa områden?

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Bara ett kort svar till Marta Andreasen, Lucas Hartong, Bastiaan Belder, Frank Vanhecke, Hynek Fajmon, Oldřich Vlasák och Andrew Henry William Brons – den senare i opposition till parlamentets ståndpunkt om budgeten och kommissionens förslag.

Nittiosex procent av den måttliga ökningen för 2011 är koncentrerad till det område som befrämjar tillväxt och sysselsättning. Detta är räkningar som ska betalas, en slags rättslig skyldighet. Dessutom fyller den luckan i investeringar, en brist på kreditmarknaden på nationell nivå där investeringar är det första som skärs ned på. Därför anser jag att det finns ett mervärde i dessa mycket blygsamma höjningar och i det ansvar som tas, med tanke på att projektet ligger 4 miljarder euro under det tak som beslutades under 2005–2006 för 2011.

Vad man bör känna till är att 6 procent av totalsumman är administrativa utgifter i en budget som motsvarar 1 procent av BNP. Det betyder att 94 procent delas ut till mottagarna. Det bör vara känt när vi diskuterar framtiden för EU:s budget.

Jag uppmanar budgetmyndighetens båda grenar att närma sig de kommande veckorna när vi går till förlikning, och bevisa att Lissabonfördraget är ett kompromissmaskineri.

  Melchior Wathelet, rådets ordförande. – (FR) Fru talman! Det är omöjligt att besvara alla de frågor som har ställts till rådet. Jag kommer bara att upprepa ett visst antal principer som jag hade tänkt ta upp här i debatten när vi presenterade rådets budget. Det bör än en gång framhållas att samtliga anslag som antogs av rådet grundar sig på genomförandet av budgeten för 2010, och att det under alla rubriker har vidtagits åtgärder för ett antal ändringar genom ändringsskrivelser inom ramen för genomförandet av budgeten 2011.

Vi lever i svåra tider där budgetars tillväxt är begränsad, och, vilket ni känner till, ökningen med 2,91 procent som man enades om i rådet godkändes av en mycket liten majoritet. Utrymmet för ytterligare eller andra typer av majoritet är praktiskt taget obefintligt. Vi bör därför under året kunna hålla möjligheten öppen för att utveckla budgeten genom ändringsskrivelser, i samband med dess genomförande.

Rubrik 1b har ofta nämnts. Jag vill påminna er om att rådet åtog sig i ett uttalande att se till att utvecklingen av genomförandet av budgetrubrik 1b utvärderades, och det är därför vi vill hålla fast vid detta och bevittna denna verklighet och dess genomförande.

Som jag sade i min inledning kommer emellertid inte debatten om budgeten 2011 enbart att vara knuten till 2011 års budget i sig. De andra inslagen som är knutna till budgeten kommer att bli föremål för debatt. Vi kommer att ha en diskussion om budgetöversynen. Självklart kommer alla frågor som tas upp i budgetöversynen, och särskilt de om egna resurser, att stå i centrum för de diskussioner som vi måste ha tillsammans. Frågan om flexibilitet är exempelvis en annan punkt inom budgetöversynen som vi måste diskutera.

Genom att säkerställa denna globala debatt hoppas jag att vi kan visa att 2011 års budget, på grundval av detta nya Lissabonförfarande, kommer att bli en framgång. Jag vill bara påminna er om att om vi misslyckas med att nå en överenskommelse om 2011 års budget kommer utsikterna för ytterligare utgifter för 2011 att bli ännu mindre och kommer inte att kunna matcha det som rådet nu föreslår. Vi bör vara väl medvetna om allt detta för att garantera att budgeten för 2011, som är den första som antas i enlighet med Lissabonförfarandet, blir en framgång som vi tillsammans ska åstadkomma.

  Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, föredragande. – (PL) Jag skulle vilja betona något som kan sammanfatta det som har sagts av dem som utförligt har talat om ämnen inom områden där de är specialister. Framför allt är behandlingen av 2011 års budget, en budget som parlamentet kommer att anta i morgon, en mycket disciplinerad behandling. För första gången på många år föreslår inte parlamentet något mer än det som planerades så långt tillbaka som 2006 i den fleråriga budgetramen. Det bör betonas att detta är en ganska exceptionell situation och ett tecken på vår disciplin som parlament. Vi förstår också rådets tvivel. Jag skulle vilja betona att EU:s budget inte är en budget av samma slag som de nationella budgetarna. Det är en budget som är inriktad på investeringar, och det är ett verktyg mot krisen. Det är värt att dra nytta av det tillfälle som detta innebär. Jag vill också påpeka att jag som huvudföredragande självklart hoppas på att vi genom samarbete kommer att kunna anta 2011 års budget på ett framgångsrikt och effektivt sätt, så att vi kan genomföra unionens politik från början av januari, i enlighet med vad som beslutades 2006 och i enlighet med vårt arbete under hela detta år.

Rådet bör ta del av de frågor som vi har betonat ytterligare i vår behandling av budgeten. Det är tveksamt om vi bör lägga till nya roller och nya ambitioner om det inte finns en beredskap att ingå nya ekonomiska förpliktelser. När det gäller rådet så vädjar jag till dess ordförande, som är närvarande i dag, att rådet ska notera parlamentets goda vilja i samband med vår behandling. Jag hoppas att rådet under det belgiska ordförandeskapet kommer att få större stöd för kommissionens ursprungliga idé när det gäller budgeten för 2011 och dess förslag. Det som allt detta handlar om, och det som parlamentet föreslår, har inte bara åstadkommits som genom ett trollslag utan är resultatet av våra tidigare arbeten. Jag tror också att mycket av rådets skepsis i själva verket är resultatet av att rådet antog sin version i ett skriftligt förfarande, eftersom det är mycket lättare att vara negativ i skrift än i en muntlig diskussion. Jag hoppas på en öppen och direkt dialog som gör det möjligt för oss att anta en rimlig och förnuftig budget för 2011.

  Helga Trüpel, föredragande. – (DE) Fru talman, herr Wathelet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka alla i parlamentet som har bidragit till debatten, och jag vill än en gång tacka mina kolleger i budgetutskottet för deras kompromissvilja som – för parlamentets budget och för de övriga institutionernas budget – gjorde det möjligt för oss att enas om en mycket ansvarsfull linje mellan de nya finansieringsbehov som vi fått genom Lissabonfördraget tillsammans med nya behörigheter, och en målinriktad självbehärskning. Jag vill än en gång påpeka att jag anser att vi gjorde rätt i att visa vår vilja att sätta våra utgifter under lupp, men vi ska naturligtvis med stor självsäkerhet be om det vi behöver för att möta våra nya krav och kämpa för det, så att vi också har den nödvändiga finansieringen. Jag skulle vilja lägga till ett politiskt budskap, om jag får. Efter morgondagens omröstning kommer vi att befinna oss i början av en treveckorsperiod för samråd med rådet, då vi förhoppningsvis kommer fram till en överenskommelse.

Det är givetvis första gången som vi har haft detta nya förfarande efter Lissabonfördragets ikraftträdande, men jag tror att vi alla – ända ner till de verkliga EU-fientliga fraktionerna och skeptikerna – än en gång och med tanke på all kritik, även specifikt målinriktad kritik, måste ha klart för oss att Europeiska unionen gör oss starkare. Var och en av oss och alla medlemsstaterna drar nytta av att vi har Europeiska unionen, särskilt med tanke på de ändrade utmaningarna på global nivå. Alla vet att varje enskild medlemsstat skulle vara svagare på egen hand mot bakgrund av den globala situationen. Det måste vara vår gemensamma utgångspunkt, och därför är det är rätt att kämpa för mer resurser i EU och att vi tillsammans mycket noga överväger vilka de stora finansiella behoven är, och hur vi kan göra vår budget mer hållbar, social och framtidsinriktad.

Jag hoppas att vi som parlament med denna inställning kan nå en överenskommelse med rådet, och att det också gynnar EU-medborgarna.

  László Surján, föredragande. – (HU) Jag skulle vilja överlämna en banan till alla dem som burit bördan av detta arbete. Först och främst till våra huvudföredragande och de projektansvariga för 2011 års budget, men jag skulle också ge en banan med kärlek till rådet, i hopp om att själva ätandet skulle ge både tillfredsställelse och glädje samt en lämplig kompromissvilja, så att vi äntligen kan avsluta denna bananfråga. Janusz Lewandowski förtjänar också en stor vacker banan för att ha lagt fram en budget för 2011 som kommer mycket närmare parlamentets sätt att tänka. Det var ingen slump att vi tillbringade fem år tillsammans. Tack, herr kommissionsledamot! De talare som har gett en mycket tydlig översikt över parlamentets ståndpunkt förtjänar också vår tacksamhet. Detta var inte en helt enhällig ståndpunkt, men där fanns en huvudströmning. Vi vill ha en bättre och effektivare budget, så att vi inte behöver spendera flera månader eller ett halvt års tvistande på frågor som huruvida vi har råd att spendera 75 miljoner euro på att kompensera bananproducerande länder.

Jag anser att kärnan av vår debatt är att enligt vår uppfattning, såsom anges i 2010 års budget, är EU:s budget ett medel för att hantera krisen, och inte någon slags orsak till krisen. Det är där vi bör vara överens, och jag ber rådet att notera det underförstådda löftet här. Det betyder att parlamentet avser att samarbeta med kommissionen för att uppmana medlemsstaterna till mer produktivt arbete. Detta arbete bör vara inriktat på att uppnå målen samt öka produktionen och antalet arbetstillfällen. Om så skulle bli fallet kommer det att vara värt att hålla EU:s budget på en lämplig nivå. Tack för er uppmärksamhet. Njut av era bananer!

  Göran Färm (S&D). – (EN) Fru talman! Jag skulle vilja påpeka ett problem med fördelningen av talartiden i denna debatt. Edit Herczog påpekade att utskottet för industrifrågor, forskning och energi inte fick någon talartid. Anledningen till detta är att de lagt fram sina förslag till budgeten i en annan form, i stället för att lägga fram ett formellt yttrande. Det är orimligt att detta ska leda till att utskottet straffas, för att man valt ett effektivare sätt att arbeta än att lägga fram ett formellt yttrande.

Det har också rått viss förvirring mellan debattens två delar – denna 2011-debatt och den kommande budgetöversynen. Som ni kanske har noterat var fyra av de fem sista talarna i föregående debatt från S&D-gruppen. I kommande debatt kommer vi bara att ha en talare från S&D-gruppen, men jag tror ett halvt dussin talare från PPE-gruppen. Det har skett någon slags förväxling mellan sekretariatet, talmannen och de politiska grupperna. Jag vet inte vem som gjorde fel – kanske var det vi – men låt oss bara ta en titt på detta inför framtiden, så att vi kan ha en mer rimlig fördelning av talartiden i dessa debatter.

  Talmannen. – Tack för dina anmärkningar. Vi har gjort allt för att kontrollera läget när det gäller utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE), och det fanns inget formellt yttrande, men naturligtvis kommer din synpunkt att noteras. När det gäller talartiden är det helt klart en fråga för de politiska grupperna att reda ut och fördela.

Debatten är härm