Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 20 oktober 2010 - Strasbourg

14. Bistånd till Pakistan och eventuella konsekvenser för EU:s industrisektor (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om bistånd till Pakistan och eventuella konsekvenser för EU:s industrisektor.

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman, ärade parlamentsledamöter! Vi i Europa är mycket bekymrade över de katastrofala följderna av översvämningarna i Pakistan, som har förstört försörjningsmöjligheter och samhällen över hela landet.

Katastrofens omfattning saknar motstycke i Pakistans historia. Kostnaderna för de humanitära behoven är enorma och drabbar en redan skör ekonomi. En kris av denna omfattning kräver omedelbara och konkreta åtgärder som också tar hänsyn till den strategiska betydelsen av Pakistans utveckling och säkerheten och stabiliteten i regionen.

Europeiska rådet efterlyste den 16 september ett omfattande paket med åtgärder på kort, medellång och lång sikt till stöd för Pakistans återhämtning och framtida utveckling. EU:s inledande reaktion på översvämningarna var snabb och generös. Vårt gemensamma bidrag till de humanitära hjälpinsatserna uppgår i nuläget till över 320 miljoner euro från medlemsstaterna och kommissionen, i kontanter och in natura. Enbart detta motsvarar mer än 60 procent av den summa som FN ursprungligen efterlyste från världen i stort.

Europeiska rådet konstaterade att utöver de omedelbara och betydande humanitära hjälpinsatserna och utvecklingsstödet är även ambitiösa handelsåtgärder nödvändiga för ekonomisk återhämtning och tillväxt. Handel är därför en del av den långsiktiga lösningen på den aktuella krisen. Därför antog kommissionen den 7 oktober ett förslag om ett ensidigt avskaffande av importtullar på ett antal viktiga exportvaror från Pakistan. Detta förslag har nu lämnats till medlemsstaterna och Europaparlamentet.

Kommissionen föreslår en liberalisering av 75 tullpositioner på importer från Pakistan, vilket motsvarar 27 procent av Pakistans nuvarande import till EU och nästan 900 miljoner euro. Detta skulle medföra en ökning av EU:s import från Pakistan med omkring 100 miljoner euro.

Syftet med denna åtgärd är att stödja Pakistans återuppbyggnad på medellång sikt. Därför kommer specialbestämmelserna endast att gälla under en begränsad tid – kommissionen föreslår tre år. Med tanke på Pakistans industribas och exportutbud, som består av mer än 60 procent textilier, utgörs en stor del av de produkter som omfattas av liberaliseringsförslaget av textilprodukter. Andra industriprodukter som etanol ingår också.

Om parlamentet och rådet kan agera snabbt i frågan hoppas vi att åtgärden ska kunna vara på plats den 1 januari 2011. Samtidigt arbetar vi tillsammans med andra medlemmar av Världshandelsorganisationen (WTO) för att få det tillstånd, ett så kallat WTO-undantag, som krävs för att åtgärden ska kunna införas.

Handelsmedgivandena bör vara ekonomiskt meningsfulla för Pakistan men samtidigt ta hänsyn till känsliga industrier inom EU. Därför har vi under utarbetandet av detta förslag försökt ta hänsyn till känsliga industrier inom EU, i synnerhet textilindustrier. Vår analys visar att konsekvenserna för produktionen inom EU sannolikt kommer att bli blygsamma.

Den potentiella ökningen av EU:s import från Pakistan (100 miljoner euro) motsvarar mindre än 0,5 procent av EU:s produktionsvärde för de liberaliserade varorna, som i själva verket uppgår till 24 miljarder euro. Europaparlamentets stöd för att förverkliga detta förslag är avgörande för att vi ska kunna presentera en fullständig bild av EU:s solidaritet under en period då behoven är större än någonsin förut.

Handeln kan bli en viktig del av en långsiktig ekonomisk lösning för Pakistan. Vi måste agera snabbt. Ni kan räkna med att jag och min personal kommer att förklara vår ståndpunkt och skingra eventuella kvardröjande tvivel hos er.

  Nuno Melo, för PPE-gruppen. – (PT) Fru talman! Jag måste säga att jag förstår vad de går igenom i Pakistan, men jag vill också säga att detta förslag är tragiskt för Europa, och särskilt för de länder som redan har stora svårigheter, som Portugal, Spanien och Grekland.

Till exempel utgör textil- och klädindustrin 11 procent av Portugals totala export och 22 procent av tillverkningsindustrin. Dessutom sker 80 procent av produktionen av vissa produkter i Portugal. Dessa 80 procent kanske inte betyder så mycket för kommissionen när de slås ut på alla de 27 medlemsstaterna, men de betyder enormt mycket för Portugal.

EU kan inte kräva extremt skadliga – om än förståeliga – åtgärder för att kontrollera statsfinanserna och motverka budgetunderskottet samtidigt som man fattar beslut som skadar själva hjärtat av produktionen och möjligheterna till välstånd och arbetstillfällen i samma länder.

Jag måste också säga att detta beslut är ett obegripligt angrepp på normala marknadsregler. Jag förespråkar inte någon form av marknadsprotektionism, men jag kräver att man försvarar marknadens verkliga regler: reglerna för en marknad som är sund och rättvis.

Ni måste förstå att detta beslut gör det möjligt för produkter från Pakistan att komma in på den europeiska marknaden med produktionskostnader som är lägre än vad våra företag kan hålla, helt enkelt därför att de inte har samma krav på sig under produktionen. Jag får be så mycket om ursäkt, men det kallar jag illojal konkurrens. Det är illojal konkurrens därför att de pakistanska företagen inte har sociala avgifter för sina anställda, de har inga miljöutgifter, de är inte särskilt engagerade i att motverka det barnarbete som förekommer där, och de har inte likvärdiga restriktioner för användningen av råvaror med hänsyn till folkhälsan.

Jag undrar faktiskt hur det är möjligt att fatta ett så radikalt beslut utan att först lägga fram en rapport med en detaljerad utvärdering av dess negativa inverkan på olika medlemsstater?

Trots detta vågar jag mig på att beskriva några konsekvenser redan nu, och de konsekvenserna är att företag inom EU, och särskilt i Portugal, kommer att gå omkull och läggas ned, och antalet arbetslösa kommer att öka. Det är bra att ni är fullständigt införstådda med detta, eftersom det kommer att komma en tid när någon måste ta ansvaret för det.

Om det i slutändan visar sig att förslaget är oundvikligt – vilket vissa säkerligen kommer att anse – så vill jag åtminstone be er att ägna någon eftertanke åt vissa punkter som ännu inte har tagits i beaktande. Det gäller till exempel införandet av en tullkvot, som finns för etanol men inte för textilier. Undantaget bör gälla i högst ett år eftersom detta är en tillfällig hjälpaktion. Tro mig: inget europeiskt företag kommer att överleva tre år av direkt konkurrens med pakistanska företag.

Fru talman, jag avslutar nu, och till sist vill jag säga att det behövs en bestämmelse om råvaror, så att inte Pakistan blockerar de europeiska företagens tillgång till dessa material för att dra nytta av produktionen för egen del.

  David Martin, för S&D-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag förstår vad Nuno Melo vill säga, men jag kan inte hålla med. Jag välkomnar kommissionens beslut att tillfälligt upphäva tullarna på viktiga importer från Pakistan till EU.

Det vi framför allt är överens om är att Pakistan, som inte har haft någon lätt historia sedan nationen föddes, nu genomgår sin värsta period någonsin. Landet ligger i frontlinjen i kriget mot terrorismen, vilket hittills beräknas ha kostat 40 miljarder US-dollar. Vi känner alla väl till översvämningarna, som tillsammans har fått värre följder än tsunamin i Asien 2004 och översvämningarna på Haiti tidigare i år. En sådan katastrof är ett kraftigt slag mot vilket land som helst.

Anledningen till att jag välkomnar kommissionens förslag är att vi därmed ger Pakistan en möjlighet att ta sig ur några av sina svårigheter genom handel. Det är ett intelligent förslag. Först och främst är det som kommissionsledamoten säger: de 75 tullpositionerna som skulle bidra till att öka Pakistans handel med uppskattningsvis 100 miljoner euro om året gör ingen större skada på den europeiska investeringen. Detta kommer inte att orsaka någon betydande skada på den europeiska industrin, och, minst lika viktigt: det kommer inte heller att skada de utvecklingsländer som är jämförbara med Pakistan, eftersom ingen av dessa tullpositioner rör produkter som finns med på listan över urholkning av förmåner inom ramen för utvecklingsagendan från Doha. Det är mycket positivt.

Det andra som är förnuftigt med kommissionens förslag är att det är tidsbegränsat och inte strävar efter att ensidigt förändra resolutionen om det allmänna preferenssystemet, GSP. Jag välkomnar detta eftersom det innebär att Pakistan fortfarande har ett incitament att anpassa sig till de sociala och människorättsliga normerna från och med nu och fram till 2014 för att kunna komma ifråga för GSP+ 2014. På så sätt ger förslaget den akuthjälp som behövs nu, men utan att ge Pakistans regering carte blanche. Budskapet är att ”ni har själva ansvaret för att få ordning på ert land om ni vill fortsätta att vara berättigade till dessa förmåner”.

Det här är en verklig prövning av EU:s generositet, och jag hoppas att vi här i parlamentet är redo att bestå provet.

  Niccolò Rinaldi, för ALDE-gruppen. – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vår debatt i dag utgör ett vägskäl där två viktiga principer skiljs åt. Å ena sidan har vi plikten att visa solidaritet med ett land som har drabbats av naturkatastrofer, med den följd att samhället, som redan brottas med strukturella problem, nu går på knäna. Å andra sidan har vi behovet av en balanserad handelspolitik. Kommissionens förslag att tillfälligt upphäva tullarna för Pakistan innebär att EU, med rätta, undviker att driva en politik av renodlad humanitär hjälp och i stället ger Pakistan möjlighet att stärka sin ekonomi och därigenom sitt samhälle.

Det faktum att samtliga av de 74 tullpositioner som omfattas berör textil- och klädindustrin är nästan oundvikligt när det gäller ett land som bara kan exportera produkter inom den sektorn. Vi liberaldemokrater föredrar utan tvekan den här typen av åtgärder framför humanitär hjälp som inte kan ge landet någon verklig skjuts framåt. Men, som Nuno Melo upprepade för en liten stund sedan: vi får inte vara naiva, och vi ber kommissionen – i första hand – att inte begå misstaget att vara naiva.

Kommissionsledamoten är väl medveten om den kritiska situation som vissa textildistrikt, som till exempel Prato, befinner sig i. Prato utgör ett särfall: situationen där har hamnat utanför de nationella myndigheternas kontroll, och där finns utbredd kriminalitet, som dessutom förvärras av krisen inom den europeiska textilbranschen.

Eftersom vi menar att det inte får bli så att den europeiska textilindustrin ensam får betala för vår rimliga humanitära solidaritet med Pakistan efterlyser vi tre åtgärder: 1) Att man inför tillsynsinstrument för att undvika all eventuell triangulering med andra länder som skulle kunna dra nytta av de tullförmåner som Pakistan åtnjuter. 2) Att man undviker att förvärra krisen i den europeiska textilsektorn genom att vidta åtgärder som i stället kan stödja den, till exempel en minskning av elkostnaderna. 3) Att man undviker att skapa ett prejudikat för andra länder som drabbas av liknande naturkatastrofer. Genom att arbeta på detta sätt anser jag att biståndet till Pakistan sker på ett hållbart sätt och med delat ansvar, även på längre sikt, och det är vad landet behöver.

  Jacek Włosowicz, för ECR-gruppen. – (PL) Vi har samlats här i kväll för att diskutera kommissionens förslag om bistånd till Pakistan efter översvämningen. Vi bör hålla i minnet att nästan 14 miljoner människor drabbades av översvämningen i Pakistan, som antog verkligt bibliska dimensioner. Den har orsakat ofattbar förstörelse i själva Pakistan, och följderna kommer snart att bli kännbara över hela världen. Varför? Bomullen, som även kallas det vita guldet, är en produkt som har Pakistan som en av de främsta producenterna. Skörden av bomull blev dålig i år, och har dessutom till stora delar förstörts i landet. Klädtillverkare och ledande globala klädmärken förutspår redan en ökning av priset på bomull. Bomull är en råvara som vi stöter på hela tiden och som används för att tillverka kläder, sedlar, kaffefilter, tält och fiskenät, och som till och med finns i bokomslag och många andra vardagliga produkter. Den används för många olika syften. Vi befinner oss i kris, och en ökning av priset på vardagliga förnödenheter har förutspåtts. Detta ger problemet enorma proportioner.

  Miguel Portas, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Å ena sidan har vi storskaliga europeiska importörer som kommer att gynnas av att pakistanska produkter kommer in i Europa. Å andra sidan har vi ett litet antal stora pakistanska textilfabriker som faktiskt ligger utanför de områden som drabbats av katastrofen, och som också kommer att gynnas enormt mycket av kommissionens förslag.

Så ser verkligheten ut. Det är inte de sjuka, flyktingarna, barnen eller de gamla människorna som har fått sina hem förstörda som är vinnarna – nej, vinnarna är rika affärsmänniskor. Det som händer här är att man drar nytta av katastrofen: extrema väderfenomen utnyttjas för att gynna storfinansernas intressen.

Det är det som är fullständigt oacceptabelt med det förslag som kommissionen har lagt fram. Förslaget bör definitivt dras tillbaka.

  William (The Earl of) Dartmouth, för EFD-gruppen. – (EN) Fru talman! Tidigare har jag ofta riktat skarp kritik mot den brittiske premiärministern David Cameron. Trots det tycker jag att det var helt rätt gjort av premiärminister Cameron att be om handelsförmåner för Pakistan. Jag använder ordet ”be” med särskild eftertanke. Be är nämligen precis vad den brittiske premiärministern har fått lov att göra.

Sedan inträdet i EU har Storbritannien, som är världens femte största ekonomi, inte längre självbestämmanderätt över sin egen handelspolitik, inte ens när det gäller ett land som tillhör Samväldet. Icke desto mindre ligger det i Storbritanniens intresse att Pakistan nu får åtnjuta handelsförmåner. Jag instämmer sällan med David Martin, men i det här fallet gör jag det. Pakistan är inte bara ett utvecklingsland med 170 miljoner invånare och strategiska gränser mot Afghanistan – det är dessutom ett land som har omkring trettio kärnstridsspetsar.

De säkerhetsmässiga följderna om den pakistanska staten skulle kollapsa vore katastrofala för hela den utvecklade världen. Handelsförmåner för Pakistan i det här läget kan bidra till att förhindra detta. <BRK>

  Daniel Caspary (PPE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag tycker att vi alla än en gång bör påminna oss om hur dramatisk situationen i Pakistan var för ett par veckor sedan och säkert fortfarande är på många platser. Hela regioner har översvämmats, regioner som är större än många av våra medlemsstater. Tiotusentals, eller rättare sagt hundratusentals människor är i stor nöd. Infrastrukturen har förstörts: vägar, sjukhus, universitet, förskolor, skolor, affärer. Många människors levebröd har förstörts. Jag tror inte att vi ens kan föreställa oss hur det kan vara. Vi är alla överens om att vi måste hjälpa. Problemet är dock, som vi säger i Tyskland, ”tvätta mig, fast utan att jag blir våt”. Vad menar jag med det? Direkt ekonomiskt stöd kostar pengar, som förstås måste tas från någon annanstans i vår budget. Indirekt stöd – förenklad handel – är kommissionens förslag, och även där förekommer såklart farhågor hos dem som kan komma att beröras. Det är därför helt riktigt att vi debatterar detta ämne i dag.

Kommissionen föreslår inte att det allmänna preferenssystemet ska tillämpas. Det är bra, tycker jag. I grund och botten anser jag att den nuvarande lösningen att gå via WTO, att välja den här vägen och verkligen försöka hjälpa människor att hjälpa sig själva är en klok lösning. Det finns dock många obesvarade frågor som t.ex. vilken inverkan det egentligen kommer att få på EU:s industrier. När jag tittar på kommissionens dokument, dess förslag till förordning, ser jag att man under motiveringen redan i början uppger att EU:s nettoimport uppskattningsvis kommer att öka med cirka 100 miljoner euro per år. Utgör detta verkligen ett stort och hållbart stöd till Pakistan? Hjälper det verkligen att flytta de enorma summor som vi egentligen talar om här? Å andra sidan skulle förslaget leda till att tullinkomsterna för EU-budgeten minskar med drygt 80 miljoner euro. Går detta ihop? Är det rimligt att avstå från 80 miljoner euro i tullinkomster för att erhålla 100 miljoner euro i ökade importer? Stämmer siffrorna? Jag skulle vilja få några raka uppgifter från kommissionen i denna fråga.

Jag är helt övertygad om att vi måste hjälpa Pakistan. Jag är också beredd att förklara för EU-medborgarna och folk i mitt valdistrikt att vi måste göra något och att någon alltid måste betala för stödet till andra. Karel De Gucht, jag är dock övertygad om att du bör ta tillfället i akt i kväll och under kommande dagar och veckor att verkligen övertyga de 736 ledamöterna i Europaparlamentet om att era åtgärder är de rätta och att de är kloka. Du borde också passa på att framför allt berätta hur anställda vid de företag som kan komma att påverkas i länder som Portugal, Italien och Spanien, och i hela EU, också kan hitta vägar framåt och utsikter för sig själva. Jag anser att det är vad som behöver göras för att kommissionens förslag ska lyckas få majoritet i parlamentet om några veckor eller månader. Jag anser att mycket behöver göras av alla de som arbetar med att övertyga folk och sprida information.

  Gianluca Susta (S&D). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi bör vara uppmärksamma på den kris som EU och dess medlemsstater upplever globalt. Med en sådan kris som drabbar arbetena, sysselsättningen och utvecklingen undrar jag vilken logik som inspirerar vissa EU-länder, men framför allt kommissionen, när det gäller internationella förbindelser. Det kommissionsförslag som vi diskuterar i dag kommer att drabba vissa industrisektorer hårt, särskilt textilindustrin, och i en situation som denna bör man fråga sig själv om det är rimligt.

Vissa personer hyser allvarliga farhågor om att dessa beslut härrör från en önskan att EU ska inta en ledande roll på världsscenen. I själva verket vet vi att detta inte är fallet och att försöket att lätta på trycket, bland annat terroristtrycket, inom eller i anknytning till vissa politiska och institutionella system har än mindre att göra med saken. Sanningen är att inte ens den senaste tidens översvämningar har något att göra med detta förslag, eftersom den högsta koncentrationen av textilindustrin inte finns i de katastrofdrabbade regionerna.

Det verkliga skälet är att vi än en gång vill straffa en sektor till förmån för finansieringen av den europeiska ekonomin och den storskaliga detaljhandeln, i stället för att värna om intressena hos den tillverkningsindustri som ligger i vissa EU-länder. Detta är helt fel ur tillväxt-, arbets- och sysselsättningssynpunkt i en tid av svår ekonomisk kris när EU verkligen behöver växa på de globala marknaderna när det gäller export, innovationsförmåga och kvalitet.

  Sajjad Karim (ECR). – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka kommissionsledamoten och mina kolleger David Martin och Daniel Caspary för deras hjälpsamma synpunkter. Efter översvämningarna reste jag till Pakistan för att med egna ögon se hur stor förödelsen var. Den förödelse som översvämningarna har orsakat är den största naturkatastrofen i Pakistans historia. Det överträffade utan tvekan allt som jag hade kunnat föreställa mig eller förväntat mig att se.

När jag träffade Pakistans premiärminister den 22 september utryckte han förstås stor uppskattning över EU:s respons hittills, som han ansåg var mycket tapper – tapper i den bemärkelse som kommissionsledamot Karel De Gucht har beskrivit den. Vi måste vara helt säkra på att vi fortsätter att reagera på ett lämpligt sätt. Kommissionen har nu lagt fram ett lagstiftningsförslag om att sänka tullarna till noll på 75 olika tullpositioner motsvarande 27 procent av Pakistans export till EU, vilket skulle öka Pakistans export med cirka 100 miljoner euro per år. Detta sätter nu verkligen EU:s trovärdighet på prov.

Vi måste omsätta den politiska överenskommelse som uppnåddes av EU:s ledare i handling, som kan göra stor skillnad och ge den pakistanska ekonomin den livlina den behöver i denna nödens stund. Vi är trots allt deras största handelspartner. Jag hör den oro som utrycks av kolleger i kammaren, men det är bara rätt att vi är rättvisa i vår respons, rättvisa men ambitiösa. De handelsförmåner som ska erbjudas Pakistan måste utgöra trovärdiga EU-insatser som leder till verkliga ekonomiska fördelar för Pakistan, samtidigt som hänsyn måste tas till känsliga frågor för EU-industrin och andra WTO-medlemmar, särskilt för industrin i de minst utvecklade länderna.

Jag anser att vi med detta förslag är ambitiösa, modiga, men framför allt att vi är rättvisa mot oss själva och mot Pakistans befolkning.

  Joe Higgins (GUE/NGL). – (EN) Fru talman! Det står helt klart att de 20 miljoner människor som drabbades av de förödande översvämningar som nyligen inträffade i Pakistan behöver omedelbar och omfattande hjälp, särskilt de 100 000 barn som har blivit hemlösa till följd av översvämningen och som riskerar att dö av matbrist.

Livsmedelsproduktion till skäliga priser är viktigt för de miljontals småjordbrukare och jordlösa bönder som nu är i händerna på godsägarklassen. Gratis utdelning av utsäde, miljövänliga bekämpningsmedel och andra hjälpmedel skulle kunna lägga grunden för att livsmedelstillgången snabbt ska återhämta sig, men avskaffandet av godsägarväldet i Pakistan och fördelningen av mark till de jordlösa är nyckeln till en hållbar livsmedelsförsörjning.

Det är över 140 år sedan de irländska småbönderna utkämpade en oerhörd kamp för att avskaffa godsägarväldet, och det borde ha skett för länge sedan även i Pakistan. Tullnedsättningarna måste gynna arbetarna och de fattiga och inte godsägarna, korrumperande statstjänstemän och industrimännens vinster. Småjordbrukarna i Pakistan borde få rättvisa priser för sina jordbruksprodukter på världsmarknaden, snarare än känslokalla spekulationer på råvarumarknaderna.

  Cristiana Muscardini (PPE). – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Alla är vi bekymrade över de översvämningar som har drabbat Pakistan och de allvarliga effekterna på ekonomin, men vi är även bekymrade över kommissionens förslag, även om det togs fram på stats- och regeringschefernas initiativ.

Kommissionens förslag till förordning inriktas framför allt på upphävandet av tullar på produkter inom textil- och lädersektorn – som utgör 60 procent av Pakistans export med en omsättning på nästan 200 miljoner euro för textilprodukter och 510 miljoner euro för läderindustrin, båda vars produktion ligger i angränsande områden som inte riktigt har påverkats av översvämningarna.

Det verkar som om de politiska riktlinjerna i stället är inriktade på att välja en biståndspolitik som inte ska skada strukturella områden för EU:s ekonomi. Upphävandet av tullar kommer att få allvarliga effekter för den europeiska textil- och läderindustrin, och innebära en eventuell förlust av tusentals arbetstillfällen under förordningens planerade treårsperiod. Dessa åtgärder kommer att integreras i och förvärras av det allmänna preferenssystemet som 2013 kommer att utvidgas även till Pakistan.

Vi är alla medvetna om att exceptionella och ensidiga åtgärder vidtas för att vi vill hjälpa ett stort, fattigt land som befinner sig i nöd efter den katastrof som har drabbat landet, ett läge som försämras ytterligare av den ekonomiska krisen och misslyckandet att anpassa WTO:s regler. De aktuella reglerna gynnar i verkligheten länder som redan är utvecklade, som t.ex. Kina och Indien, snarare än fattigare länder. Exceptionella åtgärder som vidtas till förmån för ett land ska dock inte skapa en kris i andra länder.

Det krävs därför betydande justeringar i kommissionens förslag för att variera de berörda sektorerna, inbegripet Pakistans produktion och export, och man bör acceptera en annan vision och allvarligt överväga respekten för mänskliga rättigheter och kampen mot terrorism. Pakistan måste få hjälp, men genom tydliga avtal, även när det gäller avtal som rör den politiska situationen i regionen.

  Josefa Andrés Barea (S&D). – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Översvämningarna i juli och augusti i år krävde 1 800 människoliv i Pakistan och drabbade 20 miljoner människor, av vilka 12,5 miljoner är i behov av humanitärt bistånd.

EU har genomfört en humanitär insats på 320 miljoner euro, som ni nämnde, och Spanien har bidragit med 11 miljoner euro. Det är inte ett handelsavtal som diskuteras här utan ett stöd för Pakistans strategiska utveckling.

Kommissionen har, på mandat av rådet, liberaliserat 70 produkter under tre år. Det råder ingen tvekan om att den pakistanska exporten kommer att få varierande effekter för de olika EU-länderna, beroende på varje lands specifika egenskaper. De produkter som Pakistan kan komma att exportera är etanol, textilier och läderprodukter.

Kommissionen hävdar att den inte kan ändra listan över produkter som kommer att kollidera med textilproduktionen. Spanien står för 16 procent av affärsvolymen inom textilsektorn. Valencias kommun står för 18 procent av den spanska textilproduktionen och 17 procent av sysselsättningen inom textilbranschen. Marknaden för Valencias textilsektor är Europa och inom Europa är det Frankrike, Italien och Tyskland. Därför kommer importen av textilprodukter från Pakistan att minska deras marknad både i Europa och i Spanien.

Du sade att det finns en strategisk studie, men har Pakistans industrikapacitet bedömts? Har möjligheten att korta av listan över textilprodukter beaktats? Kommer effekterna av detta avtal att utvärderas på årlig basis?

  Christofer Fjellner (PPE). - Fru talman! Herr kommissionär! Jag skulle vilja säga att avskaffandet av tullar och handelshinder som ett steg i stödet till Pakistan i samband med den svåra katastrofen är väldigt, väldigt välkommet. Jag ska nog för första gången i denna kammare säga att jag är imponerad av både kommissionens och rådets snabbhet och beslutsamhet i denna fråga.

Visst är det så att pengar behövs. Men vad spelar det för roll om vi ger bistånd och pengar – annat än för att döva vårt eget dåliga samvete – om vi samtidigt genom tullar och handelshinder försvårar för fattiga människor att ta sig tillbaka av egen kraft?

Det vi gör just nu, nämligen att brett och snabbt avskaffa tullar och handelshinder på hela 75 olika tullinjer, motsvarande 27 procent av Pakistans export, är ett bra svar på den katastrof som landet står inför. Nu har vi i parlamentet emellertid ett ansvar. Vi har ett ansvar att agera snabbt. Detta får nämligen inte bli ett exempel på hur lång tid den politiska processen får ta. Det är nu Pakistan behöver pengarna och stödet – inte om ett år. Det måste vi visa att vi förstår.

Samtidigt gör det mig beklämd att motståndet mot detta är så stort. Jag fick ett kampanjbrev från de europeiska textilproducenterna, där de motsatte sig detta, eftersom de var rädda att Pakistan ska exportera mer till Europa, vilket de inte ville.

Men det är väl det som är meningen? Är det inte meningen att de ska kunna handla med oss för att ta sig ur sin fattigdom? Om det vore så att europeiska konsumenter fick lite billigare textilier, skulle det vara ett problem?

Frihandel och solidaritet hyllas ofta här ända tills vi ska besluta om det. Låt oss nu, här, visa att dessa värden för oss betyder som allra mest när de behövs som allra bäst. Det finns nog inget bättre tillfälle att stå upp för både frihandel och solidaritet som i samband med detta förslag.

  Lara Comi (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I mitt korta inlägg vill jag tala om att jag motsätter mig ett eventuellt upphävande av tullar till förmån för Pakistan under cirka tre år och för 74 olika tullpositioner, nästan samtliga inom textil och klädsektorn.

Min oro avser de negativa effekterna på EU:s industri och särskilt Italiens industri – och förlusten av arbetstillfällen i Europa inom en sektor som redan har prövats hårt av den ekonomiska krisen. Jag tänker speciellt på sektorns små och medelstora företag som vi försöker hjälpa på alla vis och som skulle lida allvarlig skada.

Det faktum att Pakistan i början av detta år dessutom införde en 15-procentig tull på sin export av bomullsfibrer för att motverka tillgången på råvaror är inte utan betydelse. Syftet är uppenbarligen att ha kvar råvarorna i ett försök att få attraktivare växelkurser för deras export. Jag har fullständig förståelse för behovet att hjälpa ett land med svåra problem, särskilt efter de allvarliga katastrofer som landet har drabbats av. Men det EU-stöd jag hade hoppats på var att hjälpa till att bygga vägar och infrastruktur med hjälp av lokal arbetskraft.

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Det är inte lätt att föra en objektiv debatt när man talar om 100 000 barn som blivit hemlösa, miljontals bönder på gatorna och människor som lever i mycket, mycket bitter fattigdom. Jag tycket det är rätt att EU agerar snabbt och snabbt erbjuder hjälp här. Den stora frågan för mig när det gäller de åtgärder som kommissionen har föreslagit är om vår hjälp hamnar på rätt plats eller om vi hjälper fel människor. Det är något som jag vill få förklarat ytterligare då det är helt befogat att påstå, i fråga om textilindustrin, att stödet hjälper hela Pakistan, men jag är inte så säker på att det når rätt personer.

För det andra vill jag säga att om det här stödet hjälper människor att hjälpa sig själva måste ni förstås ta hänsyn till den effekt som allt detta kommer att få hemma i Europa. Jag anser dock att detta är en mycket drastisk situation som kräver vårt stöd och jag hoppas att stödet hamnar hos de människor som verkligen behöver det.

  Jean Lambert (Verts/ALE). – (EN) Fru talman! Jag vill bara svara på vissa av de synpunkter som har framförts.

Vad Pakistan försöker göra just nu är faktiskt att hjälpa sig själv ur den röra som landet befinner sig i efter de förödande översvämningarna. Om industrierna låg i de översvämningsdrabbade områdena hade de inte kunna producera, så det är inte förvånande att de berörda industrierna inte ligger i de översvämningsdrabbade områdena.

Det direkta stöd som skulle kunna sättas in är mycket litet jämfört med vad som egentligen behövs. Det är viktigt att intäkterna från den ytterligare exporten fördelas – det vet vi gäller för infrastruktur, energiförsörjning, skolor, vägar osv. – men den demokratiskt valda regeringen i Pakistan har faktiskt ett ansvar vad gäller regeringens effektivitet, inkomster, skatteintäkter och så vidare.

Man har också talat om behovet av större mångfald. Om Pakistan hade haft en större mångfald av industrisektorer skulle vi inte ha koncentrerat oss så mycket på textilier. Jag vädjar till ledamöterna att erbjuda landet den här chansen att hjälpa sig själv ur denna katastrof.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot! Tragedin som inträffade i Pakistan kräver att EU visar solidaritet, men detta får inte vara en ursäkt för att sätta textilindustrin i ett antal medlemsstater som t.ex. Portugal i fara. Det finns andra sätt att visa solidaritet på: effektivare typer av stöd som syftar till att återställa de drabbade områdena och förbättra lokalbefolkningens levnadsförhållanden, men också rättvisare typer av stöd.

Handelsmedgivanden är inga långsiktiga åtgärder, vilket jag har sagt redan tidigare. Det gynnar framför allt stora europeiska importörer genom att tillgodose de krav de länge haft. Men det skadar textilindustrin och de länder och regioner som är mest beroende av den, och detta samtidigt som det råder en djup kris och hög arbetslöshet.

Även om de åtgärder som kommissionen föreslår inte under några omständigheter får bli en ursäkt för fler uppsägningar, kan vi inte bortse från de objektiva svårigheter som dessa åtgärder orsakar. Det krävs åtgärder som skyddar den europeiska textilsektorn och jobben inom denna.

På GUE/NGL-gruppens förslag föreskrivs i EU:s budget för 2010 en budgetpost avsedd att inrätta ett unionsprogram för textil- och skosektorn. Var är det programmet, herr kommissionsledamot? Vilka är de viktigaste delarna? Jag lämnar er med dessa frågor.

  Claudio Morganti (EFD). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag finner det paradoxalt att EU, i stället för att skydda våra jobb, äventyrar dem genom att dölja de eventuella konsekvenserna av sina handlingar bakom välment humanitär biståndsretorik. En eventuell nedsättning av tullar för de kommande tre åren på textilprodukter från Pakistan riskerar att försätta tillverkningsindustrin i en ännu större kris än den som vi nu upplever, med en förlust av 120 000 arbetstillfällen över hela Europa, varav 40 000 bara i Italien.

Pakistan måste få hjälp, men vi kan inte vidta mjuka handelsåtgärder när mitt land – Italien – och andra medlemsstater redan känner av effekterna av förfalskade textilprodukter från framför allt asiatiska länder och Kina i synnerhet. Kommissionen kan inte bedriva välgörenhet på bekostnad av framför allt Italien, som står för 30 procent av hela den europeiska textilsektorn. Jag anser att vi förutom Pakistan måste hjälpa våra små och medelstora företag att ta sig ur krisen genom att införa tullar och tullkvoter på asiatiska produkter. Jag kommer från Prato och mina landsmän och jag har varit med om en hel del sådana åtgärder.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Fru talman! När det gäller tillverkningsindustrin vill jag påminna parlamentet om att Pakistan är världens fjärde största bomullsproducent med 9 procent av den globala produktionen, följt av Europa med strax under 5,5 procent. Därför är detta utan tvivel en ytterst viktig fråga. Vi vill förstås inte ha protektionism som skadar den hälsosamma konkurrensen. Tvärtom vill vi ha fri och öppen internationell handel. Men å andra sidan har vi en fråga som även andra ledamöter har påpekat. Nuno Melo, som kommer från Portugal, ett land med mycket skör ekonomi, var mycket deskriptiv. Vissa ledamöter har nämnt Italien. Jag vill lägga till Grekland, ett land vars problem ni alla är bekanta med. Vi bör självklart stödja Pakistan, men vi bör också fundera över om vi har de mekanismer som krävs för att se till att vårt stöd till Pakistan går i rätt riktning och inte används till andra ändamål och sådana industrier som kan skada europeiska företag och arbetstagare.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Fru talman! Jag påstår inte att jag är särskilt insatt i den här invecklade situationen men jag inser den strategiska betydelsen av Pakistan. Därför stöder jag det som Sajjad Karim sade, att det ligger i allas intresse att ha en stabil regim i denna mycket instabila region.

Jag måste också säga att en union som bygger på principerna om fred och välstånd för våra medborgare bör gå i spetsen för att skapa fred och välstånd även i andra delar av världen och därför stöder jag förslagen här i kväll, men jag vill be kommissionen svara utförligt på det som Joe Higgins och andra från västern har påpekat.

Kan de garantera att vårt stöd kommer att gå till dem som förtjänar det och inte till stora affärsmän och godsägare? Det är den viktigaste frågan i kväll.

  Elisabeth Köstinger (PPE). – (DE) Fru talman! Översvämningskatastrofen i Pakistan har fått ofantligt stora humanitära konsekvenser. Jag anser att det är EU:s plikt att se till att stöd snabbt kommer fram till Pakistans befolkning. Åtgärder avsedda att stärka ekonomin och sysselsättningen på lång sikt är ett viktigt bidrag som EU måste göra för att hjälpa detta hårt drabbade land ur sin kris. Jag är dock tveksam till att man enbart genom lägre tulltaxor kan få den önskade effekten. Vi måste utreda huruvida förmåner för Pakistan inte via indirekta kanaler flödar in i tredjeländer och således undersöka om förmånerna verkligen leder till den önskade effekten. Förutom textilindustrin tänker jag framför allt på bioetanolsektorn.

Min specifika fråga till kommissionen är om införandet av tullkvoter för etanol anses vara ett verkligt hållbart och effektivt alternativ som kommer att hjälpa Pakistans befolkning. Går det att fastställa om de hållbarhetskriterier som krävs för import till EU uppfylls i produktionen av bioetanol?

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen)

  William (The Earl of) Dartmouth (EFD). – (EN) Fru talman! Jag undrar bara om talaren inser att vi den här gången egentligen inte diskuterar bistånd utan faktiskt bara diskuterar handelsförmåner. Detta skulle ge Pakistan möjlighet att av egen kraft och vilja övervinna sina problem. Jag undrar om talaren riktigt förstår det.

  Elisabeth Köstinger (PPE). – (DE) Fru talman! Jag anser att detta är kärnan i det som vi håller på att diskutera. Åtgärderna måste vara tydligt genomtänkta för att garantera ett hållbart stöd. Viktigast av allt är alltid frågan huruvida kostnads-nyttoberäkningen i slutändan går ihop för Europa.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Pakistan måste utan tvekan få hjälp efter de översvämningar som har drabbat landet. Men den fråga som vi måste ställa oss i dag är vilken slags hjälp landet behöver mest, och vilken slags hjälp som EU bäst kan erbjuda. Vi måste agera snabbt men också effektivt.

Det är just effektiviteten i kommissionens förslag som oroar mig mest. Jag anser att det är ett hoplappat förslag som, genom att främst ingripa inom textil- och lädersektorerna, riskerar att inte vara tillräckligt effektivt eftersom ett sådant stöd skulle leda till nya spänningar på grund av den nya fattigdom som det skulle framkalla i Europa och ytterligare lamslå den europeiska textilsektorn, som redan har drabbats av en kraftig nedgång.

Vi måste dessutom tänka på att vi, genom att främja export från producentföretag, hjälper de områden i Pakistan som inte har blivit översvämmade, när vårt stöd borde användas för att skapa konkurrens och utveckling och hjälpa produktionen återhämta sig i de katastrofdrabbade områdena i landet. Av alla dessa skäl anser jag att upphävandet av tullarna inte är rätt väg att ta och därför samtycker vi inte till det och inte heller stöder vi det.

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag vill först och främst mycket tydligt lägga fram de siffror det handlat om. Det rör sig om en handelsvolym på 900 miljoner euro. Effekten blir export värd ytterligare 100 miljoner euro från Pakistan till EU, men det totala resultatet för EU kommer bara att bli 50 miljoner euro eftersom, som en följd av den gynnsamma behandlingen av Pakistans export till EU, det också kommer att äga rum en viss handelsomfördelning, vilket innebär att andra importörer kommer att förlora vissa möjligheter på EU:s marknader. De totala effekterna blir alltså omkring 50 miljoner euro per år.

Jag säger detta eftersom jag återigen hörde i debatten att 120 000 jobb kommer att försvinna. Om ni använder er miniräknare på mobiltelefonen kan ni se att om EU kommer att förlora 120 000 jobb på grund av ytterligare import på 50 miljoner euro, så är detta ett verkligt problem för vår textilindustri oavsett vad som sker i Pakistan. Det är helt enkelt inte seriöst att använda detta argument.

Detta är min första kommentar. För det andra har vi i vederbörlig ordning tagit hänsyn till den europeiska textilindustrins känslighet och denna industris kanske något svåra situation. Sänglinne ingår inte i de tullpositioner som vi föreslår och det gör inte heller beklädnadsvaror eller hushållslinne, som är tre av de känsligaste produktprogrammen i EU.

Tvärtom inbegrips många halvfabrikat. Om varorna är halvfabrikat betyder det att de kommer att färdigställas i EU, vilket faktiskt borde innebära att importen blir billigare för de företag som färdigställer dessa varor. Detta är alltså inte omedelbart skadligt för oss. Jag skulle till och med hävda motsatsen. Vi har mycket noga undersökt vad som skulle vara ett bra förslag för Pakistan utan att skada EU:s industri i alltför hög grad vid en tidpunkt då vi också är på väg ut ur en ekonomisk kris som verkligen inte är lätt att hantera.

Ni kommenterade också bomullsexporten. Det råder brist på bomull i världen och det stämmer att Pakistan är en av de största bomullsproducenterna. Vad jag tänker på är att när vi väl har ingått detta avtal, när vi har sett att vi verkligen gör framsteg, bör vi också uppmana Pakistan att se till att vår egen textilindustri får tillräckligt mycket bomull för att kunna producera det som marknaden vill ha. Eftersom det råder en sådan brist på bomull i världen, eller åtminstone på vissa bomullssorter, kanske ni frågar er varför vi inte importerar dessa sorter från Afrika. Eftersom de inte odlar de sorter som vi behöver, och det är inte lätt att på kort varsel byta till odling av andra sorter, måste vi uppmärksamma detta problem särskilt.

Låt mig bara avsluta med att säga att när man tittar på situationen för Pakistan, så behöver vi mer bistånd och mer handel; vi behöver båda två. EU har redan bidragit med 320 miljoner euro, 60 procent av det som FN bad om från början. Vi kommer att ge mer bistånd framöver.

Handel är inte bistånd, som man har sagt i kammaren. Handel handlar om att ge den pakistanska ekonomin möjligheter att producera och exportera och skapa jobb för dem som behöver det. Jag anser att det är ett nödvändigt instrument i den ekonomiska återhämtningen att skapa ytterligare handelsmöjligheter för Pakistan. Det handlar dock inte om bistånd, vilket betyder att man inte kan bestämma vilka som t.ex. ska vara stödmottagare. Det är mycket lättare att styra processen när det gäller handel, men vi vet också att samtidigt som handeln har sina svaga punkter så kommer vi inte att låta ekonomin återhämta sig med hjälp av bistånd.

Jag tror man behöver båda delarna, bistånd och handel, och det är därför vi arbetar med båda möjligheterna. Vi bör visserligen också tänka på, som jag har sagt här i dag, att det handlar om en region som har blivit väldigt förstörd. Många parlamentsledamöter från Italien har uttalat sig, och jag har förstått att de delar av Pakistan som är översvämmade är ungefär lika stora som hela Italien. Sådant är läget, så jag anser att vi bör hjälpa dem, men vi bör också tänka på att detta är en mycket känslig region som är mycket viktig rent geostrategiskt. Den är också mycket viktig för oss och vår säkerhet. Det skulle vara mycket farligt för Europa om denna region blev instabil, så vi bör göra allt vi kan för att se till att stabiliteten i regionen inte påverkas av vad som händer i Pakistan.

Detta är alltså en övergripande samling åtgärder som vi ska vidta. Vi för politiska diskussioner med Pakistan, vi hade nyligen ett toppmöte med dem och vi kommer att fortsätta att föra sådana diskussioner. Flera EU-tjänstemän har varit i landet, och även kommissionsledamot Kristalina Georgieva, i samband med det humanitära biståndet. Vi har biståndspaketet, som är omfattande, och vi har också en ekonomisk strategi för ökad handel. Jag tror, och hoppas, att detta verkligen kommer att spela en stor roll för Pakistan. Jag är också övertygad om att vi, genom att hjälpa Pakistan, också till en viss del kan hjälpa oss själva.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.