Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 21 oktober 2010 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

Betänkande: Brantner (A7-0066/2009)

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PT) Fru talman! Tack så mycket. I så fall börjar jag igen. EU:s ekonomi har på senare år ofta drabbats av kriser och finansiell instabilitet både på lokal och global nivå. För att förhindra att liknande farliga situationer uppstår i framtiden måste det på förhand finnas färdiga stödplaner och det måste vidtas lämpliga åtgärder både före och efter problemet har uppstått. Stabilitetsinstrumentet fyller denna funktion väldigt väl.

Det finansiella och tekniska stödet bör även omfatta åtgärder för att främja mänsklig och ekonomisk utveckling samt samråd vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och grundläggande friheter. Jag stöder även föredragandens ståndpunkt när det gäller att förbättra sektorn för strategisk planering. Detta är särskilt viktigt för att förhindra sociala konflikter och för att inrätta utrikestjänsten.

ORDFÖRANDESKAP: TŐKÉS
Vice talman

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för Franziska Katharina Brantners betänkande och skulle vilja ta tillfället i akt att göra kommissionen och rådet uppmärksamma på behovet av att så snart som möjligt nå en trepartsöverenskommelse om att ändra stabilitetsinstrumentet.

Tvistefrågan handlar om de delegerade akterna och parlamentets möjligheter att göra sin rättmätiga granskning av hur EU:s finansiella instrument används. Vi behöver en snabb politisk lösning som bygger på en balans mellan EU:s tre institutioner.

Jag uppmanar även kommissionen att förbättra sin rapportering till Europaparlamentet när det gäller utformningen, utvecklingen, genomförandet och översynen av projekten.

Kommissionen informerar visserligen Europaparlamentet om exceptionella stödåtgärder men kommissionens rapportering i vidare strategisk och analytisk bemärkelse lever fortfarande inte upp till parlamentets förväntningar.

Betänkande: Michel (A7-0078/2009)

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Instrumentet för utvecklingssamarbete bidrar direkt till spridningen av demokrati, rättssäkerhet och respekt för de mänskliga rättigheterna i partnerländer och partnerregioner. Det bidrar inte bara till varaktig social, ekonomisk och politisk utveckling, utan även till att dessa länder gradvis integreras i världsekonomin. Som ledamot av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet skulle jag vilja påpeka att samarbetet bidrar till ytterligare en fördel, nämligen det internationella samarbetet inom förvaltningen av naturtillgångar, miljöskyddet och bevarandet av den biologiska mångfalden. Jag stöder framför allt ändringsförslag 5, som belyser sockersektorns betydelse för ekonomin. Vi bör inte glömma bort att livsmedelstryggheten har enorm betydelse för utvecklingsländerna.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Jag hade nöjet att rösta för det här betänkandet. Jag skulle vilja säga att föredraganden, min kollega Gay Mitchell, inte kunde närvara i dag eftersom han var i Irland i går kväll och lanserade en bok som han har skrivit. Han utnämndes ju till årets Europaparlamentsledamot för sitt arbete på hela utvecklingsområdet.

En punkt som jag anser att vi bör understryka mer är utbildning. En irländsk pedagog sade en gång: ”Lär människor att de kan bli fria”, och jag anser att vi bör rikta in oss lite mer på detta i vårt arbete inom utveckling och tredjeländer.

Slutligen vill jag bara lite skämtsamt säga att min kostym stals från mitt kontor i går kväll. Innebär det att jag är berättigad till utvecklingsstöd?

Betänkande: Kožušník (A7-0276/2010)

  Alajos Mészáros (PPE). - (HU) Jag välkomnar kommissionens förslag att se över det europeiska standardiseringssystemet för att avhjälpa de brister som finns och skapa en lämplig balans mellan den europeiska, nationella och internationella dimensionen. Vi behöver ett system som bidrar till innovation och hållbar utveckling i Europa, ökar EU:s konkurrenskraft och stärker dess ställning inom internationell handel. Jag skulle även vilja tillägga att även om små och medelstora företag är en viktig del av den europeiska marknaden så anser jag att de inte deltar i standardiseringssystemet i tillräcklig utsträckning och att de därför inte kan ta del av alla standardiseringens fördelar. Det kan ha en stor betydelse i framtiden att förbättra deras representation och deltagande i systemet. Den europeiska standardiseringens enande förmåga bidrar till att effektivisera den inre marknaden och framhäver samtidigt EU:s roll som ekonomisk och politisk partner på världsmarknaden.

Betänkande: Muscardini (A7-0273/2010)

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Jag skulle vilja tala om Cristiana Muscardinis betänkande. Jag röstade inte för betänkandet, efter att noggrant ha övervägt alla frågor däri. Varför? Eftersom resten av världen skulle tolka EU:s införande av en sådan åtgärd i det här läget som en protektionistisk åtgärd. Det skulle krävas mycket mer tid för att övervaka åtgärden, och eventuellt även mer personal för att packa upp varor med mera.

Det obligatoriska märkningskravet kommer att fungera som incitament för att börja förfalska delar av anonyma varor. Så i stället för en faktisk märkning av det specifika landet, kanske vi hittar falska märkningar med ”made in Italy”, ”made in France”, och det vill vi inte.

Förslag till resolution: Genomförda reformer och utvecklingen i Republiken Moldavien (B7-0572/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). - (LT) Jag röstade för förslaget till resolution om Moldavien. Moldavien har kommit långt sedan Molotov-Ribbentrop-pakten delade in Europa i inflytandesfärer och Moldavien hamnade i Sovjets inflytandesfär. I dag är Moldavien en självständig stat, som visserligen har många problem men som följer vägen mot europeisk integration. I dag skulle jag än en gång vilja uppmana hela Moldaviens politiska klass, dess politiska elit, alla demokratiska politiska rörelser och nationella minoriteter att upphöra med kontraproduktiv konfrontation och i stället utveckla en kultur av samförstånd och politiska kompromisser. Jag anser att de bör ge samhället en inkluderande vision för Republiken Moldavien, vars mål är EU-medlemskap för Republiken Moldavien. I resolutionen tar vi även upp Transnistrien, den låsta konflikten. Transnistrien måste stå högt upp på EU:s agenda, och alla länder, däribland Ryssland, måste respektera Moldaviens territoriella integritet. Transnistrien måste vara en del av Republiken Moldavien.

Betänkande: Meissner (A7-0266/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). - (LT) Jag röstade för resolutionen om en integrerad havspolitik, eftersom den maritima sektorn är oerhört viktig och för att jag vill efterlämna rena och säkra hav till kommande generationer. Havens geostrategiska betydelse har ökat väsentligt. Vi måste anpassa haven och deras resurser och samordna våra insatser. Det är därför viktigt med en integrerad havspolitik eftersom alla delar av havspolitiken kommer att vara sammanflätade: sjötransport, fiske, vattenbruk, energi, sjösäkerhet, skyddande av havsmiljön, vetenskaplig forskning och turism. Jag skulle framför allt vilja rikta uppmärksamheten mot havens ekonomiska och sociala betydelse, av den enkla anledningen att EU har 320 000 kilometer kustremsa och en tredjedel av våra medborgare bor vid kusten – och utvecklingen är stigande. Jag anser att haven bör fortsätta att vara drivkraften bakom den ekonomiska tillväxten.

Betänkande: Scholz (A7-0277/2010)

  Miroslav Mikolášik (PPE). - (SK) EU står för den största delen av internationella direktinvesteringar i Latinamerika. Trots att handeln mellan dessa båda regioner har ökat är handeln mellan EU och Latinamerika mindre dynamisk än handeln med andra regioner i världen.

Det nyligen ingångna avtalet om frihandelszoner med Sydkorea är ett exempel på goda avsikter. Förhandlingarna om den sydamerikanska gemensamma marknaden Mercosur har dock pågått ända sedan 1999 och har till och med avbrutits under fem år. Jag personligen stöder arbetet med att stärka och diversifiera handelsförbindelserna med Latinamerika, däribland inrättandet av en robustare rättslig ram. Det öppnar upp en marknad med nästan 600 miljoner konsumenter för EU:s företagare. Latinamerika och Europa har gemensamma värderingar, gemensamt språk, en gemensam historia och en gemensam kultur, vilket också har viss betydelse för EU:s näringsidkare.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). - (EN) Herr talman! Jag skulle vilja berömma föredraganden av betänkandet om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika för detta välbalanserade och lägliga betänkande.

Handelsförbindelserna med de latinamerikanska länderna håller redan på att fördjupas, eftersom EU nyligen ingick ett frihandelsavtal med två andinska länder, Colombia och Peru.

Nyligen avslutade vi den mest långlivade tvisten i Världshandelsorganisationen med de latinamerikanska länderna om handeln med bananer. Vi kommer snart att börja förhandla om ett betydelsefullt frihandelsavtal med alla Mercosur-länderna, med vilka vi handlar varor till ett värde av över 62 miljarder euro. EU:s investeringar i Mercosur-regionen uppgår till 167 miljarder euro per år.

Dessa siffror lär bara öka under de närmaste åren. Ingåendet av ett sådant avtal, samt de kommande frihandelsförhandlingarna med Japan och Indien, kommer säkert att bli en av de viktigaste åtgärderna för att genomföra EU:s strategi om att bli den viktigaste handelsaktören i världen.

I går sprang tiden ifrån oss. Nu följer några röstförklaringar från gårdagens omröstning.

Betänkande: Surján (A7-0281/2010), Jędrzejewska, Trüpel (A7-0284/2010)

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Om någon av våra väljare kände en darrning i luften i går eftermiddag så var det på grund av ett oerhört sammanträffande. Samtidigt som den brittiske finansministern ställde sig upp i brittiska underhuset och tillkännagav de tuffaste nedskärningarna i mitt land sedan 1920-talet så röstade vi här i parlamentet igenom ett förslag om att utöka EU:s budget, vilket kommer att kosta brittiska skattebetalare 880 miljoner brittiska pund. Och det är inte vår andel av budgeten. Det är vår andel av ökningen. Eftersom vi i går meddelade att 490 000 arbetstillfällen gått förlorade i den offentliga sektorn är det kanske värt att omvandla detta belopp i antal tjänster i den offentliga sektorn. Detta belopp skulle ha kunnat finansiera 15 000 läkare i den offentliga sjukvården, 30 000 sjuksköterskor, 35 000 poliser eller 50 000 soldater.

Det gäller inte bara Storbritannien. Alla medlemsstater försöker göra nedskärningar i sina nationella budgetar och ändå fortsätter EU:s budget att utökas, vilket äter upp medlemsstaternas besparingar. Jag önskar att Europaparlamentet hade varit lika intresserat av att utöva de befogenheter som det redan har på ett korrekt sätt - framför allt att ställa den verkställande makten till svars och hålla utgifterna i schack – som att försöka skaffa sig nya befogenheter. Våra väljare förtjänar bättre.

  Martin Kastler (PPE). – (DE) Herr talman! Jag skulle kort vilja bemöta det som Daniel Hannan precis sade. Det är naturligtvis viktigt att parlamentet har ett säte, men detta säte fastställs i våra fördrag och det finns här i Strasbourg. Du har rätt i att vi behöver spara skattebetalarnas pengar och att vi måste arbeta tillsammans för att se till att parlamentet har sitt säte på en och samma plats. Parlamentarismens tillflyktsort ligger dock här i Strasbourg, Daniel Hannan. Det är här som vi som parlamentsledamöter och folkets företrädare kan arbeta tillsammans.

  Talmannen. – Ursäkta mig, det här kan inte få fortsätta. Det här är inte några röstförklaringar. Vi går nu vidare med röstförklaringar om nästa betänkande, Edite Estrelas betänkande.

Betänkande: Estrela (A7-0032/2010)

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE). – (PL) Under gårdagens omröstning om Edite Estrelas betänkande röstade jag för 20 veckors fullt betald mammaledighet, eftersom vi behöver rättvisa och lämpliga miniminormer i hela EU för hur lång mammaledighet vi ska ha och vilken ersättning som ska gälla. Jag lade ner min röst i frågan om pappaledighet och adoptionsledighet eftersom kommissionen har meddelat att det kommer att komma ett separat direktiv i den frågan. Och av omsorg om unionslagstiftningens öppenhet vill jag inte att direktivet om arbetstagare som är gravida ska innehålla frågor som rör pappaledighet.

Jag hoppas att kommissionen snart kommer att avsluta sina sociala samråd och lägga fram tillfredsställande förslag om pappaledighet och adoptionsledighet, samt även om ledighet för egenföretagare, så att alla unga mödrar i EU kommer att ha samma rättigheter.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). - (LT) Jag betvivlar att någon skulle ifrågasätta att bandet mellan ett barn och dess föräldrar är särskilt viktigt under livets första månader. Det nya EU-direktivet kommer således att garantera mödrarnas rätt och möjlighet att ta hand om sina barn längre utan att vara rädda att förlora sin inkomst eller sitt arbete. Situationen ser olika ut i olika medlemsstater. Till exempel i mitt land, Litauen, varar mammaledigheten plus föräldraledigheten upp till två år, medan andra medlemsstater har minimal mammaledighet. Därför anser jag att den nedre gräns som vi fastställde i går är ett mycket viktigt steg. Jag välkomnar även införandet av både pappaledighet och adoptionsledighet. Medlemsstaterna har som sagt behörighet över familjepolitiken. Här handlar det dock mer om skydd för arbetstagare och vissa incitament för att ge föräldrar möjlighet att förena arbetsliv och familjeliv.

  Ville Itälä (PPE). – (FI) Herr talman! I går röstade vi om Edite Estrelas viktiga betänkande om mammaledighet, om hur lång den bör vara, och om vilken ersättning som bör utgå under tiden. Efter omröstningen blev jag uppringd av medierna som ett flertal gånger frågade om jag hade röstat för eller emot. Jag sade att jag hade röstat för kvinnorna. Jag röstade för en mammaledighet på minst 18 veckor och för en ersättning på 75 procent av lönen.

Jag anser att vi har ett bra system i mitt land, Finland. Om de antog det system som vi enades om i går skulle kvinnornas ställning på arbetsmarknaden försvagas betydligt, eftersom arbetsgivarna fortfarande skulle behöva tveka inför beslutet att anställa unga kvinnor, eftersom kostnaderna för mammaledigheten skulle öka väsentligt. Kvinnors möjligheter att finna arbete skulle därför minska. Därför ville jag lämna denna förklaring.

  Mitro Repo (S&D). - (FI) Herr talman! Jag kommer också från Finland och jag vet att vi har ett utmärkt system för mammaledighet. Jag röstade ändå för en mammaledighet på 20 veckor. Jag betraktade frågan ur de andra EU-medlemsstaternas perspektiv. Jag anser att det för barnets utveckling är viktigt med längre mammaledighet.

Nyfödda barn är Europas realkapital. Mödrar, barn och familjer är den treenighet som framtiden kommer att byggas på. Naturligtvis ska mödrar inte behöva lida ekonomiskt om de vill ha barn, inte heller i kvinnodominerade sektorer. Kvinnor måste även ha rättigheter i fråga om lön. Vi bör dock vara idealistiska. Vi bör ha tillförsikt. Det här var ett moraliskt beslut till förmån för kvinnor, för nytt liv och för ett nytt Europa.

  Martin Kastler (PPE). – (DE) Herr talman! Edite Estrelas betänkande i går behandlade ett mycket viktigt ämne. Jag skulle i det här läget vilja säga att det var ganska svårt för mig att rösta för det. Som ung pappa var jag närvarande när båda mina barn föddes och jag måste säga att jag inte förstår varför jag skulle ha behövt ha semester då, med tanke på att det inte var jag som födde dem, utan min fru. Det här är helt och hållet en fråga om mammaledighet och vi har inkluderat fäderna. Det är en svår fråga. Trots det är det viktigt för unga kvinnor att ha möjlighet att få barn och att därefter återgå till yrkeslivet. Jag anser att det kommer att bli möjligt med det nya systemet. Även om jag personligen hade föredragit 18 veckor röstade jag till sist för 20 veckor i den slutliga omröstningen.

Vi måste nu fråga oss själva om det här kommer att leda till ökad rättvisa och fler barn i Europa. Familjepolitiken i Europa är en fråga för framtiden. Jag hoppas att vi skickar en signal om att vi har vidtagit åtgärder på området. Nu får vi bara hoppas att medlemsstaterna vidtar motsvarande åtgärder.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

Betänkande: Brantner (A7-0066/2009)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om ändring av förordningen om upprättande av ett stabilitetsinstrument eftersom jag anser att det behövs en mer omfattande översyn av EU:s externa ekonomiska bistånd. Med genomförandet av stabilitetsinstrumentet har EU:s möjligheter att möta faktiska eller begynnande krissituationer stärkts. Med detta i åtanke anser jag att kommissionen – samtidigt som den respekterar de åtaganden som gjorts, nämligen att främja stabila villkor för mänsklig och ekonomisk utveckling och att främja mänskliga rättigheter, demokrati och grundläggande rättigheter, samt att uppfatta detta som de främsta målsättningarna för Europeiska unionens externa åtgärder – å ena sidan bör förbättra sin strategiska planering och öka utbetalningen av de medel som finns tillgängliga för det fredsbyggande partnerskapet och å andra sidan bör lägga fram en plan för att mobilisera ekonomiska resurser för varje instrument eller mekanism för externt katastrofbistånd som inrättas utanför stabilitetsinstrumentet för att undvika att behöva använda medel som är avsedda för stabilitetsinstrumentet. Därför anser jag att kommissionen i framtiden bör höja utbetalningarnas låga nivå med stöd av en strategisk vision om en bättre användning av instrumenten.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Franziska Katharina Brantners betänkande, eftersom man i texten först och främst föreslår att EU:s lagstiftning ska anpassas till ett viktigt domstolsavgörande om handeldvapen. Det rör sig om en text i vilken EU uppmanas att ägna större uppmärksamhet åt det civila samhället när det gäller stabilitetsbistånd i krissituationer utanför EU. Jag anser dock att EU:s institutioner, i synnerhet kommissionen, bör vara uppmärksamma på att säkerställa någonting som inte alltid sker, nämligen att mottagarna intygar att de är politiskt ”pålitliga”. I detta betänkande uppmanar parlamentet kommissionen dessutom att se till att parlamentet får ta större del i frågor som handlar om ekonomiska stabilitetsinstrument än det hittills har gjort. Vårt parlament, som företräder EU:s länder och medborgare, måste spela en mer aktiv roll i dessa frågor, och övriga EU-institutioner måste vänja sig vid tanken på att parlamentet måste informeras om de utgiftsbeslut som fattas av ett verkställande organ: Det som står på spel är inte bara enskilda åtgärders effektivitet utan demokratin i hela det europeiska politiska systemet.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Den europeiska kontinenten har formats av långdragna och blodiga konflikter, som vi, bland annat tack vare de institutioner där vi arbetar, äntligen har fått bukt med. Vi bör därför vara dem som i första hand visar störst ansvarskänsla när det gäller användningen av våld i internationella konflikter. Även i situationer där det visar sig vara nödvändigt att tillgripa våld kräver dagens civiliserade samhälle att vi använder oss av kirurgiska ingrepp snarare än massingrepp. Vi tror på denna kulturella modell och måste därför föregå med gott exempel för alla andra. Vi måste visa att det inte måste vara den ekonomiska styrkan som spelar roll i lösningen av konflikter, utan en rad instrument som alltid innebär att vi prioriterar människors liv och endast tillåter våld i extrema fall, i synnerhet för att skydda den europeiska allmänhetens liv och strategiska intressen. Det handlar inte om att ta ställning a priori, utan om att anta en konsekvent och rigorös strategi där militär kapacitet endast används i avskräckande syfte och aldrig blir ett verktyg för att radikalt förändra EU:s karaktär eller för att främja ett system med andra värderingar än det vi har i dag.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) EU är världens största biståndsgivare och står för över hälften av det offentliga utvecklingsbiståndet. Tillsammans har medlemsstaterna gett 49 miljarder euro i bistånd till världens fattigaste länder. Det motsvarar nästan 0,4 procent av deras bruttonationalinkomst. Dessa siffror är ett bra exempel på vikten av det europeiska utvecklingsbiståndet och, naturligtvis, på stabilitetsinstrumentets betydelse.

Därför anser jag att det är viktigt att stärka detta instrument och att EU ökar sitt engagemang för utvecklingssamarbete. Jag måste dock understryka att jag, även om jag anser att det är absolut nödvändigt att EU fortsätter att engagera sig i sitt utvecklingssamarbete och i humanitära hjälpuppdrag i tredjeländer, inte kan förstå hur det möjligt att det kan gå snabbare att frigöra bistånd till tredjeländer än till medlemsstater som drabbas av katastrofer, vilket tyvärr har varit fallet med Madeira: flera månader efter tragedin har landet fortfarande inte fått något stöd ur Solidaritetsfonden.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Stabilitetsinstrumentet är mycket viktigt för att öka EU:s möjligheter att möta faktiska eller begynnande krissituationer. EU är världens största givare av bistånd till tredjeland och står för mer än hälften av det offentliga utvecklingsstödet. EU behöver därför instrument som gör det möjligt att hantera kriser i enlighet med EU:s övergripande och geografiska mål och prioriteringar och på ett sätt som samtidigt kompletterar EU:s geografiska politik, mål och instrument. EU:s mål på utvecklingsområdet bör vara att bekämpa fattigdomen och roten till denna.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade nej till lagstiftningsresolutionen eftersom jag är en stark motståndare till det stabilitetsinstrument som inrättades för flera år sedan utan stöd av min politiska grupp i parlamentet. Ur mitt perspektiv är det här ännu en av kommissionens mekanismer för att fritt kunna lägga sig i tredjeländers interna angelägenheter under förevändningen att försöka skapa politisk stabilitet i de länder som kommissionen själv anser vara instabila. Kommissionen vill att EU-institutionerna ska vara dem som beslutar hur, när och varför detta verktyg ska användas. De ska fritt kunna fatta dessa beslut utan att behöva samordna saker och ting med myndigheterna i det land som ska stabiliseras. Det gör i praktiken det här till en mekanism för ett förtäckt försvar av europeiska intressen. Jag röstade därför emot betänkandet.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (EN) Konflikter i Haiti, Kosovo, Irak och, mer nyligen, i Afghanistan har visat att handeldvapen och lätta vapen spelar en avgörande roll inom terrorism och organiserad brottslighet och när det gäller att starta nya våldsamma konflikter efter en formell vapenvila. Det är viktigt att EU antar en heltäckande strategi för att ta itu med problemet med spridning av handeldvapen och lätta vapen genom att rikta in sig på alla nivåer i den olagliga handelskedjan för handeldvapen och lätta vapen. Med tanke på att 70 procent av alla handeldvapen och lätta vapen i världen finns i händerna på civila bör EU erkänna och stödja det civila samhällets oumbärliga insatser för att övervaka handeln med och produktionen av handeldvapen och lätta vapen på lokal nivå och för att öka allmänhetens kännedom. Dessutom visar problemet med handeldvapen och lätta vapen hur mångfacetterade 2000-talets konflikter i allmänhet är, och därmed behovet av att bygga upp kapacitet för att hantera situationen före och efter kriser. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att EU bör sträva efter att finslipa sin förmåga att hantera kriser så innovativt, effektivt, och kostnadseffektivt som möjligt. Först då kan EU spela en ledande roll i världen som en framstående global civil maktfaktor.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Parlamentet har med denna omröstning följt utrikesutskottets ståndpunkt genom att välkomna kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1717/2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (KOM(2009)0195), som ett led i en mer omfattande översyn av EU:s externa ekonomiska bistånd. Utrikesutskottet och nu hela parlamentet är bland annat överens om att det behövs en översyn av artikel 3.2 i och artikel 4.1 a i den ursprungliga förordningen så att de överensstämmer med EG-domstolens avgörande av den 20 maj 2008 som fastställde att gemenskapen inom ramen för sin utvecklingspolitik får genomföra åtgärder för att hindra spridning av handeldvapen och lätta vapen.

Ordförandeskapet, på rådets vägnar, tillsammans med kommissionen och parlamentet, uppmanas att utarbeta en förklaring om ett europeiskt samförstånd om stöd för EU:s åtgärder i samband med handeldvapen och lätta vapen, i vilken samtliga institutioners respektive behörigheter beaktas.

Betänkande: Michel (A7-0078/2009)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete eftersom jag anser att parlamentet noggrant har övervakat genomförandet av bestämmelserna sedan de trädde i kraft 2007. I sitt lagstiftningsförslag inför halvtidsöversynen av instrumentet för utvecklingssamarbete föreslog kommissionen endast en teknisk ändring så att utgifter för skatter, tullar och andra avgifter, som är kopplade till finansieringen av åtgärder genom instrumentet för utvecklingssamarbete i mottagarländerna, ska kunna finansieras via instrumentets budget. Jag anser att man genom ändringsförslaget under särskilda omständigheter kommer att kunna finansiera dessa utgifter, vilket ger större flexibilitet i samband med genomförandet av program och projekt.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag lade ner min röst om det här specifika betänkandet trots att jag är för och stöder de föreslagna ändringarna, särskilt dem som innebär att Europaparlamentet får tillbaka sin kontrollerande roll. Jag lade ner min röst i den sista omröstningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, eftersom pengarna, direkt eller indirekt, har använts för att rusta och träna polisen och militären i olika områden i Afrika. Jag anser att den finansiering som är avsedd för utveckling inte under några omständigheter bör användas för militära eller militärpolitiska ändamål.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Vi är alla medvetna om att instrumentet för utvecklingssamarbete inte innebär något undantag från principen om att vissa utgifter inte berättigar till gemenskapsfinansiering. Detta innebär en viss flexibilitet i enskilda fall. Utanordnaren får i tillämpliga fall besluta att finansiera dessa utgifter för att se till att program och projekt löper smidigt. Denna flexibilitet är nödvändig i vissa låsta situationer som med jämna mellanrum uppstår när mekanismerna för att bevilja skattebefrielse är obefintliga eller inte kan tillämpas. I sådana lägen kan den strikta formuleringen i finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete leda till oerhörda svårigheter för den åtgärd som finansieras genom externt bistånd. Jag stöder därför förslaget att uppmana kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag så att de kan anpassas till det föreskrivande förfarandet med kontroll och att se till att instrumentet uppfyller de nya kraven i kommittéförfarandet.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstar på det hela taget för det förslag som presenteras i betänkandet. Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete innebär en förbättring av EU:s tidigare ram för utvecklingssamarbete genom att olika geografiska och tematiska instrument sammanförs i ett enda instrument. Halvtidsöversynen av instrumentet för utvecklingssamarbete är, tillsammans med de tekniska ändringarna när det gäller finansieringen av åtgärder inom instrumentet för utvecklingssamarbete, som syftar till att ge större flexibilitet i samband med genomförandet av program och projekt, ett mycket lämpligt tillfälle att anpassa kommittéförfarandet för instrumentet för utvecklingssamarbete till kommittéförfarandets nya krav.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den aktuella ändringen är rent teknisk och syftar till att göra det möjligt att finansiera utgifter för skatter, tullar och andra avgifter med EU-stöd under särskilda omständigheter. Dessa särskilda omständigheter kan motiveras från fall till fall vilket ger större flexibilitet i samband med genomförandet av program och projekt. Det enhälliga stödet för förslaget i det ansvariga utskottet visar det samförstånd som finns kring förslaget.

  Sabine Lösing (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Jag instämmer helt med och stöder de framlagda ändringsförslagen, särskilt dem som handlar om delegerade akter och dem som innebär att Europaparlamentet återfår sin granskningsrätt. Jag lade dock ned min röst i den sista omröstningen om själva instrumentet för utvecklingssamarbete, eftersom den fredsbevarande resursen för Afrika direkt eller indirekt finansierades genom instrumentet och dessa medel bland annat användes till övningsuppdrag för polis och militär. Jag anser att utvecklingsbistånd inte får användas för militära eller civil-militära ändamål.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete är ytterligare ett viktigt argument för att stärka EU:s möjligheter att möta faktiska eller begynnande krissituationer. EU är världens största givare av bistånd till tredjeland och står för mer än hälften av det offentliga utvecklingsstödet. EU behöver därför instrument som gör det möjligt att hantera kriser i enlighet med EU:s övergripande och geografiska mål och prioriteringar och på ett sätt som samtidigt kompletterar EU:s geografiska politik, mål och instrument. EU:s mål på utvecklingsområdet bör vara att bekämpa fattigdomen och roten till denna.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Det fanns ett behov av att se till att utgifter för skatter, tullar och andra avgifter, som är kopplade till finansieringen av åtgärder genom instrumentet för utvecklingssamarbete, kan finansieras via instrumentets budget under särskilda omständigheter.

Det övergripande målet med instrumentet för utvecklingssamarbete är att bekämpa fattigdomen genom hållbar utveckling och insatser för att nå millennieutvecklingsmålen. Ändringen kommer att ge större flexibilitet i samband med genomförandet av geografiska och tematiska program. Den kommer att hjälpa partnerländer att nå millennieutvecklingsmålen och att bli mer integrerade i den globala ekonomin.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) På det hela taget tar Europaparlamentets alla fem betänkanden om finansieringsinstrument upp behovet av ökad kontroll över finansieringsinstrumenten för utvecklingssamarbete, för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och för samarbete med industriländer. Med tanke på den omfattande byråkratin och den inte alltid så rationella användningen av de möjligheter som EU har skulle den här typen av resolution kunna fungera som katalysator för att påskynda de förfaranden som beskrivs i betänkandena. I det här fallet blir Europaparlamentets ledamöter delaktiga i stabiliserings- och förbättringsarbetet genom att de ges möjlighet att observera och kontrollera förfarandena för tilldelning av stöd.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Parlamentet har noga granskat hur bestämmelserna för instrumentet för utvecklingssamarbete har genomförts sedan de trädde i kraft 2007. Parlamentet har vid utövandet av sin granskningsrätt enligt kommittéförfarandet lyft ett antal problem och invändningar när det gäller kommissionens sätt att genomföra instrumentet och dess tolkning av vissa centrala bestämmelser. Parlamentet har dock inte hittat några större brister i instrumentets bestämmelser i sig.

En av de punkter som parlamentet hade flest synpunkter på, nämligen kommissionens tendens att finansiera åtgärder inom de geografiska programmen som inte är stödberättigande som offentligt utvecklingsbistånd enligt OECD/DAC:s internationellt vedertagna kriterier, har nyligen lösts av kommissionen då den på parlamentets begäran föreslog att man skulle inrätta en ny rättslig grund för sådana åtgärder inom instrumentet för samarbete med industriländer.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Gay Mitchells betänkande om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete. Antagandet av Gay Mitchells betänkande kommer att innebära att icke-statliga organisationer i utvecklingsländer kommer att omfattas av skattelättnader.

Genom att anta dessa förfaranden kommer Europaparlamentet att få en mer betydelsefull roll när det gäller de strategiska finansieringsbeslut som kommissionen ska fatta, och reglerna för genomförande av EU:s utvecklingspolitik kommer att bli tydligare definierade.

Betänkande: Gál, Lochbihler (A7-0188/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om upprättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (ICI-förordningen) som syftar till att stödja ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete samt sådant forskarutbyte och akademiskt utbyte som faller inom gemenskapens behörighet. Jag anser att de ändringar som kommissionen föreslår är betydande, eftersom alla nuvarande hänvisningar till partnerländer (som för närvarande endast omfattar industriländer och andra höginkomstländer och territorier), inklusive den kvalitativa utvärderingen av dem, även måste börja gälla utvecklingsländerna i förteckningen. Denna utvidgning av den geografiska räckvidden är en möjlighet, eftersom program som för närvarande finansieras genom ICI-förordningen nu kan utsträckas till andra länder. Detta innebär dock även en annan större utmaning. Det är därför viktigt att göra det mycket tydligt vem som kan komma att få denna finansiering, till vad den får användas och på vilka villkor.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstar för de förslag som presenteras i betänkandet. Instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, som är att finansieringsinstrument som syftar till att främja den demokratiska utvecklingen, stärka demokratin och rättssäkerheten, samt bidra till ökad respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i tredjeländer, är en viktig kanal för EU:s stöd i fråga om rättigheter, friheter och garantier. Kommissionens lagstiftningsförslag om en halvtidsöversyn av instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter är ett utmärkt tillfälle att se över instrumentets rättsliga grund för att se till att det hädanefter är förenligt med de nya kraven i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Dessa består bland annat av förfarandet om delegerade akter (artikel 290 FEUF) som kraftigt utökar parlamentets befogenheter och ger parlamentet vetorätt som innebär att kommissionen måste lägga fram ett ändrat förslag för rättsakter som antas enligt medbeslutandeförfarandet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I likhet med resolutionen om det betänkande som min kollega, Gay Mitchell, utarbetat om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete och om ändring av förordning (EG) nr 1889/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen, belyser den här resolutionen också behovet av en liknande teknisk ändring av lagstiftningen.

Jag anser att EU bör fortsätta att spela en central roll när det gäller att försvara och främja demokrati och mänskliga rättigheter, inte bara i ord utan framför allt i politisk handling. Det är absolut nödvändigt, till och med mycket angeläget, att göra detta på ett samordnat sätt tillsammans med Förenta staterna.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Med dagens omröstning har vi vidtagit åtgärder för att anpassa två viktiga rättsakter till Lissabonfördraget. Jag syftar särskilt på förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete och förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen. Det har lagts fram tekniska ändringsförslag för att se till att utgifter för skatter, tullar och andra avgifter, som är kopplade till finansieringen av gemensamma åtgärder på dessa områden, ska kunna finansieras via de två instrumentens budget. Hittills har det faktiskt inte förekommit några undantag från principen om att sådana utgifter inte berättigar till stöd. Avslutningsvis vill jag understryka att dessa ändringsförslag har stor praktisk betydelse eftersom de kommer att innebära större flexibilitet än hittills vid genomförandet av projekt inom instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och instrumentet för utvecklingssamarbete.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen är ytterligare ett mycket viktigt argument för att stärka EU:s möjligheter att möta faktiska eller begynnande krissituationer. EU är världens största givare av bistånd till tredjeland och står för mer än hälften av det offentliga utvecklingsstödet. EU behöver därför instrument som gör det möjligt att hantera kriser i enlighet med EU:s övergripande och geografiska mål och prioriteringar och på ett sätt som samtidigt kompletterar EU:s geografiska politik, mål och instrument. EU:s mål på utvecklingsområdet bör vara att bekämpa fattigdomen och roten till denna. I det här specifika fallet innebär lagstiftningsförslaget endast en formell ändring som kommer att göra instrumentet mer flexibelt vid genomförandet av program och projekt.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade emot betänkandet eftersom själva instrumentet, även om det syftar till att ge parlamentet större demokratisk kontroll över ”instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen”, och oavsett om det kontrolleras av parlamentet, är ett sätt för EU att lägga sig i tredjeländers interna angelägenheter. Instrumentet innebär att kommissionen kan tillämpa sina egna kriterier för att besluta vad som avses med att främja demokrati och mänskliga rättigheter, och vad som utgör äventyrande, missbruk eller förtryck av dessa rättigheter. Kommissionen kan därmed fritt välja att finansiera och stödja sammanslutningar, politiska partier, stiftelser och till och med enskilda individer från tredjeländer utan att meddela eller rådgöra med regeringen i det aktuella landet. Jag röstade emot förslaget eftersom jag är en stark motståndare till instrumentet. Som vi sade redan när instrumentet antogs har det nu fyra år senare blivit ett verktyg för ett förtäckt försvar av EU:s intressen i tredjeländer, som döljs under en täckmantel av mänskliga rättigheter och demokrati.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I sitt lagstiftningsförslag inför halvtidsöversynen av instrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter föreslår kommissionen endast en teknisk ändring så att utgifter för skatter, tullar och andra avgifter, som är kopplade till finansieringen av åtgärder genom dessa instrument i mottagarländerna, ska kunna finansieras via instrumentens budget.

Instrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter har hittills varit de enda finansieringsinstrument där det inte föreskrivs undantag från principen att sådana utgifter inte berättigar till stöd. Genom ändringsförslaget kommer man under särskilda omständigheter att kunna finansiera dessa utgifter, vilket ger större flexibilitet i samband med genomförandet av program och projekt. Detta gäller i synnerhet för projekt inom instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, med tanke på de särskilda omständigheter som de genomförs under. Regeringar kan vara föga benägna att bevilja skattebefrielse för projekt som de inte stöder. Kommissionens ändringsförslag bör därför välkomnas.

Betänkande: Scholz (A7-0052/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om upprättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (ICI-förordningen) som syftar till att stödja ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete samt sådant forskarutbyte och akademiskt utbyte som faller inom gemenskapens behörighet. Jag anser nämligen att de ändringar som kommissionen föreslår är betydande, eftersom alla nuvarande hänvisningar till partnerländer (som för närvarande endast omfattar industriländer och andra höginkomstländer och territorier), inklusive den kvalitativa utvärderingen av dem, även måste börja gälla utvecklingsländerna i förteckningen. Denna utvidgning av den geografiska räckvidden är en möjlighet, eftersom program som för närvarande finansieras genom ICI-förordningen nu kan utsträckas till andra länder. Detta innebär dock även en annan större utmaning. Det är därför viktigt att göra det mycket tydligt vem som kan komma att få denna finansiering, till vad den får användas och på vilka villkor.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Helmut Scholz betänkande eftersom jag anser att handelspolitiken spelar en viktig roll när det gäller att skapa välstånd och stärka politiska förbindelser. Instrumentet för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier bidrar till långsiktiga politiska och ekonomiska förbindelser i syfte att stärka EU:s profil och inflytande på den internationella arenan.

Jag vill gratulera Helmut Scholz till ett utmärkt samarbete med de andra politiska grupperna under förhandlingarna om innehållet i betänkandet. I det avseendet stöder jag de framlagda ändringsförslagen, eftersom de förtydligar för vilka ändamål finansieringsinstrumentet får användas. På den punkten har ordalydelsen förenklats och vissa begränsningar har införts när det gäller vilka åtgärder som får finansieras. Det finns även vissa ändringsförslag som syftar till att skapa ett närmare band mellan de områden som ingår i planeringsfasen och genomförandefasen.

Jag vill slutligen betona hur viktigt det är att stärka parlamentets roll när det gäller dess medverkan i planering, utvärdering och rapportering. Parlamentet måste bli mer involverat i arbetet med att utarbeta och se över de fleråriga samarbetsprogrammen, samt kunna motsätta sig förslag av det här slaget.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution eftersom jag anser att det ligger i EU:s intresse att ytterligare fördjupa sina förbindelser med utvecklingsländerna, särskilt på områden som ekonomiskt, kommersiellt, akademiskt och vetenskapligt utbyte samt affärsutbyte. Unionen behöver därför ett finansieringsinstrument som möjliggör finansiering av sådana åtgärder. Å andra sidan omfattas de berörda utvecklingsländerna av två olika utrikespolitiska finansieringsinstrument genom att den geografiska räckvidden i förordning (EG) nr 1934/2006 utvidgas. Det bör garanteras att de båda finansieringsinstrumenten hålls strikt åtskilda.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Parlamentet har förklarat att man anser att finansieringsinstrumentet för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier bör få större geografisk räckvidd. Instrumentet innebär att vi kan bygga upp ekonomiska förbindelser, handelsförbindelser, universitetsförbindelser, vetenskapliga förbindelser och diplomatiska förbindelser med viktiga partner i världsekonomin, till exempel Indien, Kina och Brasilien. Vi har beslutat att utöka instrumentets geografiska räckvidd för att låta nya länder dra nytta av det, länder som utvecklas ännu snabbare och som snart kommer att bli viktiga handelspartner för den europeiska ekonomin, till exempel länder i Asien, Centralasien, Latinamerika och Sydafrika.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag tycker att det är viktigt att EU bygger upp starka förbindelser med vissa regionala och globala aktörer genom att stödja dem och bygga upp starka politiska och ekonomiska band. Jag vill särskilt påminna om två länder som Portugal har starka historiska och känslomässiga band med: Brasilien och Angola, två viktiga globala aktörer i Sydamerika respektive Afrika, som EU alltmer bör se som partner.

Med tanke på att det främsta och övergripande målet för förordning (EG) nr 1905/2006 är att utrota fattigdomen genom att uppnå millennieutvecklingsmålen är samarbetet i princip begränsat till att finansiera åtgärder som utformats för att uppfylla kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd. Ofta omfattar det inte andra typer av åtgärder som inte faller inom ramen för det offentliga utvecklingsbiståndet men som ändå är av avgörande betydelse för EU:s utrikespolitik.

Detta förslag till förordning har lagts fram just för att reglera sådana åtgärder – det gäller bland annat avtal och utbyten med utvecklingsländer inom ekonomi, handel, akademisk utbildning, näringsliv och vetenskap.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Finansieringsinstrumentet för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier är ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier. Det syftar till att stödja ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete, samt forskarutbyte och akademiskt utbyte. Syftet med förordningen är att kraftigt utöka instrumentets räckvidd så att det omfattar samarbete med utvecklingsländer, och för detta bör den övergripande budgetramen utökas. Den geografiska utvidgning som föreslås här är en möjlighet att låta programmen omfatta nya länder men är också en stor utmaning. Det är därför viktigt att göra det mycket tydligt vem som kan komma att få denna finansiering, till vad den får användas och på vilka villkor.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) EU har på senare år utvecklat sina bilaterala förbindelser med industriländer och andra höginkomstländer och territorier, särskilt i Nordamerika, Östasien, Sydostasien och Persiska viken. Det huvudsakliga målet med detta är att förbättra och stärka EU:s roll i hela världen. Förteckningen över länder som omfattas av ICI-förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier kommer nu att utökas kraftigt. Detta kommer att leda till kraftigt ökade kostnader för EU:s medlemsstater. Jag har röstat emot betänkandet eftersom det troligtvis kommer att få kostnaderna att skjuta i höjden.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution eftersom jag anser att det ligger i EU:s intresse att ytterligare fördjupa sina förbindelser med utvecklingsländerna, särskilt på områden som ekonomiskt, kommersiellt och akademiskt utbyte, affärsutbyte och vetenskapligt utbyte. Unionen behöver därför ett finansieringsinstrument som möjliggör finansiering av sådana åtgärder. Å andra sidan omfattas de berörda utvecklingsländerna av två olika utrikespolitiska finansieringsinstrument genom att den geografiska räckvidden i förordning (EG) nr 1934/2006 utvidgas. Det bör garanteras att de båda finansieringsinstrumenten hålls strikt åtskilda.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Syftet med gemenskapsfinansiering enligt rådets förordning (EG) nr 1934/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (nedan kallad ICI-förordningen) är att stödja ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete samt sådant forskarutbyte och akademiskt utbyte som faller inom gemenskapens behörighet. Eftersom utskottet för internationell handel (INTA) är det utskott som ansvarar för ”unionens gemensamma handelspolitik” inklusive ”finansiella, ekonomiska och handelsmässiga förbindelser med tredjeland” (dvs. med både utvecklingsländer och andra länder) var INTA ansvarigt utskott även när den ursprungliga ICI-förordningen antogs, och därför kunde utskottet inte bara analysera detta förslag från kommissionen i detalj utan också ta hänsyn till den vidare historiska och institutionella kontexten.

Kommissionens förslag till ändring av ICI-förordningen (KOM(2009)0197/2) läggs fram för att väsentligt utvidga ICI-förordningens geografiska räckvidd, så att förordningen omfattar samarbete med utvecklingsländer (upptagna i bilagan till förslaget) och i samband härmed utvidga finansieringsramen i motsvarande mån. Även om det i formellt hänseende kan tyckas att kommissionen har föreslagit få förändringar, är förändringarna viktiga eftersom alla nuvarande hänvisningar till partnerländer (som för närvarande endast omfattar industriländer och andra höginkomstländer och territorier), inklusive den kvalitativa utvärderingen av dem, skulle gälla även utvecklingsländerna i förteckningen.

Betänkande: Goerens (A7-0285/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution. Jag anser dock att förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning, genom att marginalen i budgetrubrik 4 i den fleråriga budgetramen för 2007–2013 kraftigt minskas, inte erbjuder tillräckligt handlingsutrymme för att på lämpligt sätt kunna hantera en potentiell framtida kris.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Parlamentet har vid utövandet av sin kontrollrätt enligt kommittéförfarandet betonat ett antal problem och invändningar. De handlar i allmänhet om kommissionens sätt att genomföra instrumentet och dess tolkning av vissa grundläggande bestämmelser. Dessa invändningar utgör grunden i de ändringsförslag som har lagts fram av Europaparlamentets fackutskott och som kommissionen har noterat. Ändringsförslagen innebär att förslaget delas upp i två olika lagstiftningsförslag, som vi ska godkänna i dag. Därmed har man löst de problem som fanns med kommissionens förslag att införa ett identiskt ändringsförslag för både förordning (EG) nr 1905/2006 om instrumentet för utvecklingsbistånd och förordning (EG) nr 1889/2006 om instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, som faller inom två olika parlamentsutskotts behörighet - utskottet för utveckling ansvarar för instrumentet för utvecklingsbistånd och utskottet för utrikesfrågor ansvarar för instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag stöder de föreslagna åtgärderna, som kan införlivas i den fleråriga budgetramen i ett tidigare skede, eftersom problemet med handeln med bananer kvarstår.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstar för de förslag som presenteras i betänkandet. Jag anser att Europaparlamentets roll framför allt är politisk när det gäller kommissionens förslag att inrätta ett program med kompletterande åtgärder för de bananproducerande länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). Jag anser också att programmet endast kan legitimeras genom ett paradigmskifte från ett rent kommersiellt synsätt till ett bredare och mer integrerat synsätt på utveckling och fattigdomsbekämpning (mål 1 i millennieutvecklingsmålen). Eftersom EU:s preferensavtal med AVS-länderna är oförenliga med de avtal som EU har ingått med Världshandelsorganisationen och eftersom man åstadkommit positiva resultat i de bananproducerande AVS-länderna med tidigare preferensavtal bör vi hjälpa dessa länder att anpassa, omorganisera och öka konkurrenskraften i sin bananexport. Generellt sett bör de kompletterande åtgärderna i banansektorn ha en positiv inverkan inte bara på producenterna, den första länken i produktionskedjan, utan även när det gäller kriterierna för fattigdomsbekämpning. På så sätt gynnas hela kedjan av anständiga, acceptabla levnadsvillkor och bättre tillgång till marknaderna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete samt forskarutbyte och akademiskt utbyte mellan EU och tredjeländer är en av prioriteringarna i EU:s utrikespolitik: Insatser på detta område måste stödjas.

Ändringen av kommissionens förslag till förordning innebär att förordningens tillämpningsområde utökas till ett stort antal utvecklingsländer. Som föredraganden mycket tydligt förklarar i sin motivering innebär ändringen en möjlighet men även en ännu större utmaning när det gäller att använda instrumentet på rätt sätt, eftersom instrumentet riskerar att bli mindre konsekvent när dess tillämpningsområde utökas. Utökningen innebär att det krävs ytterligare finansiering och samtidigt att resurser tillhandahålls på ett sätt som är än mer diskriminerande och rigoröst, med risk för att sprida medel som skulle kunna användas till effektiva och givande samarbetsprojekt.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi lade ner våra röster av samma skäl som vid omröstningen om betänkandet om översynen av budgeten när det gäller inrättandet av ekonomiskt stöd till länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) som kommer att påverkas av liberaliseringen av bananhandeln mellan EU och elva latinamerikanska länder. Liberaliseringen kommer huvudsakligen att gynna amerikanska multinationella företag som dominerar världsmarknaden i sektorn. När det gäller AVS-länderna finns det, som flera av deras företrädare och vissa lokala producenter redan har förklarat, ingen chans att de 200 miljoner euro som EU föreslår att tilldela dem kommer att kompensera dem för alla effekter till följd av dessa åtgärder.

Vi måste därför fråga oss följande: Vilket underlag användes vid den konsekvensanalys som kommissionen genomförde efter undertecknandet av Genèveavtalet? Än en gång har EU:s egna ekonomiska gruppers kommersiella intressen påverkat de mål som man förkunnat på utvecklingsområdet, särskilt när det gäller fattigdomsbekämpning. Att EU säger sig ha som målsättning att ”förbättra levnadsstandarden och levnadsvillkoren för de personer som lever i bananodlingsområden och är verksamma inom banansektorns värdekedjor, särskilt små producenter och små företag” har därför ingen större betydelse.

  Elie Hoarau (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag lade ner min röst om betänkandet om upprättande av ett finansieringsinstrument för att omstrukturera banansektorn i länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna). För det första beklagar jag att detta finansieringsinstrument har en budget på 190 miljoner euro när AVS-länderna har uppskattat att de behöver minst 500 miljoner euro för att kunna omstrukturera sektorn och bli konkurrenskraftiga. För det andra beklagar jag att man i betänkandet, under ledordet diversifiering av jordbruket (ett mål som trots allt får lite stöd från EU i de ekonomiska partnerskapsavtal som man håller på att förhandla fram med AVS-länderna) försöker använda ett finansieringsinstrument för att hantera banansektorns snabba tillbakagång (inom loppet av tre år) i AVS-länderna till förmån för latinamerikanska producenter som redan är ledande på den globala marknaden med en andel på över 70 procent av exportmarknaden.

Jag ville inte heller rösta emot betänkandet eftersom AVS-länderna och Europas bananproducerande regioner är i stort behov av stöd för att klara av de redan kännbara följderna av Genèveavtalen och andra bilaterala avtal som har inneburit att tullavgifterna för latinamerikanska bananer har minskat från 185 euro till 74 euro per ton.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete är ytterligare en viktig del i arbetet för att stärka EU:s möjligheter att möta faktiska eller begynnande krissituationer. EU är världens största givare av bistånd till tredjeland och står för mer än hälften av det offentliga utvecklingsstödet. EU behöver därför instrument som gör det möjligt att hantera kriser i enlighet med EU:s övergripande och geografiska mål och prioriteringar och på ett sätt som samtidigt kompletterar EU:s geografiska politik och dess mål och instrument. EU:s mål på utvecklingsområdet måste vara att bekämpa fattigdomen och roten till denna.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Det är rätt och viktigt att stödja de fattigaste länderna genom att ge dem målinriktat och hållbart utvecklingsstöd. Vi måste hjälpa lokalbefolkningen att hjälpa sig själv för att minska migrationsflödet från utvecklingsländerna till EU. Därför röstade jag för betänkandet.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution, trots att man i förslaget om Europaparlamentets och rådets förordning drastiskt minskar marginalen under rubrik 4 i den fleråriga budgetramen för 2007–2013 och därmed inte lämnar tillräckligt med manöverutrymme för att på lämpligt sätt hantera och reagera på eventuella framtida kriser.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Syftet med kommissionens förslag är att stödja de viktigaste bananexporterande länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna) genom kompletterande åtgärder för banansektorn, under en fyraårsperiod (2010–2013). Trots att åtgärder som tidigare fått finansiering (genom den särskilda ramen för bistånd) för att hjälpa AVS-länderna att anpassa sig till de förändringar som präglat den internationella konkurrensen är det ett faktum att vi fortfarande tampas med liknande problem, och att ”varaktigheten när det gäller AVS-ländernas bananexport fortfarande är osäker”.

Därför måste vi betona utvecklingsstöd och fattigdomsbekämpning när vi behandlar denna fråga. Europaparlamentets arbete har bestått i att kontrollera att de föreslagna åtgärderna syftar till att nå huvudmålet för EU:s utvecklingspolitik, nämligen att minska och på sikt utrota fattigdomen.

Betänkande: Muscardini (A7-0273/2010)

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom konsumenterna i EU har rätt att få information om ursprunget för de produkter som de köper. De har med andra ord samma rättigheter som medborgare och konsumenter i andra länder. Förordningen innebär att konsumenter i EU äntligen får samma rättigheter som miljontals andra konsumenter i övriga världen, även om det enbart rör sig om ett begränsat antal produktkategorier. Om intresskonflikter uppstår är det vår skyldighet att skydda våra konsumenter, och bortse från stormarknadernas eller vissa lobbyisters särintressen.

  Malika Benarab-Attou (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Våra medborgare måste få bättre information om ursprungsmärkning och ha tillgång till samtliga fakta när de gör sina inköp. EU-medborgarna vet fortfarande inte om de varor som de köper verkligen har tillverkats i Israel eller om de kommer från israeliska kolonier i palestinska områden. Standardiseringen av praxis för ursprungsmärkning i EU, i synnerhet för jordbruksprodukter från Israel och palestinska områden, är avsedd att förändra detta.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. − (IT) Jag stöder betänkandet eftersom jag är övertygad om att ursprungsmärkning enligt en tydlig och effektiv metod skulle förse EU:s konsumenter med nödvändig information. De måste kunna veta varifrån den produkt de köper kommer. Ursprungsmärkning ger även mycket annan information om det land eller de länder där produktionen sker. Jag tycker att EU ska göra en insats för att skapa ett bättre skydd för europeiska konsumenter.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Genom att rösta för betänkandet om ursprungsmärkning av vissa produkter från länder utanför EU bemöter parlamentet de förväntningar som konsumenterna har på ökad öppenhet när det gäller produkter. Precis som kinesiska och amerikanska konsumenter kommer europeiska konsumenter hädanefter att ha rätt till information om produkters ursprung. Förslaget till förordning kommer att ge företag i EU möjlighet att lyfta fram sin kunskap, sina traditionella produktionsmetoder och den höga kvalitet som de står för. Det innebär även att företag i EU konkurrerar på lika villkor med EU:s handelspartners, som redan har denna typ av lagstiftning. Företag i EU som tillverkar högkvalitativa produkter kommer att gynnas genom att de nu kommer att få ett skydd som stöder dem i den tuffa konkurrensen från länder utanför EU inom vissa sektorer.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer, eftersom jag anser att det är viktigt att förse konsumenterna med korrekt information som gör att de kan utnyttja sin valfrihet. Konsumenterna i EU har rätt att få information om varifrån de produkter som de köper kommer, så att de kan göra medvetna val.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Om det är ett område där EU har gjort en stor insats så är det konsumenträttigheter. EU har infört regler som skyddar konsumenternas rättigheter och garanterar att de får tillräcklig information för att de ska kunna utnyttja sin valfrihet. Det har varit en norm som konsumenterna i EU har vant sig vid och som tillverkare i EU har anpassat sig efter.

För att främja öppenhet och skydda konsumenterna, och även skydda tillverkare i EU, måste det framgå när en vara har importerats från ett tredjeland.

Jag skulle gå ännu längre: om EU tillämpar restriktiva regler för sina tillverkare, bör man också inskränka importen till produkter som följer samma regler. Reglerna för uppfödning är ett bra exempel på detta. Alternativet är att öppna marknaden för lågkostnadsprodukter som har tillverkats utan hänsyn till gemenskapslagstiftningen, och därmed konkurrerar illojalt med europeiska produkter, vars produktionskostnad är betydligt högre.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade för angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer eftersom det måste framgå tydligare var produkterna har varit innan de når EU-länder. En sådan angivelse i sig kommer att få en minimal inverkan om den inte åtföljs av andra åtgärder, så vi måste göra mer än detta. Vi måste frångå Världshandelsorganisationens riktlinjer för att EU-länderna ska kunna prioritera utvecklingen av sina egna produkter och marknader, genom att kontrollera importerade varor och kräva att de håller samma kvalitet och uppfyller samma tekniska kriterier som man begär av de som tillverkats i EU samt bekämpa dumpning, reglera kapitalmarknaden, straffbelägga omlokalisering av företag, beskatta finansiella transaktioner och avskaffa skatteparadis.

Vi behöver mer jämlika och rättvisa ekonomiska förbindelser. Det skulle gagna människor och länder; de skulle stödja utveckling och samarbete som baseras på principen om jämlikhet mellan staterna, och inrättande av förbund och avtal med länder på samtliga kontinenter; och de skulle bekämpa stora sociala orättvisor som hungersnöd, sjukdom och fattigdom.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar att parlamentet med klar majoritet har godkänt ett införande av ett europeiskt märkningssystem för varor som importerats från tredjeländer. Det har hittills varit frivilligt, men blir nu obligatoriskt i EU. Låt oss inte glömma att EU inte gör något nytt här. Förenta staterna införde liknande bestämmelser 1930. I dag är det viktigt att konsumenterna i EU får bättre information om varors ursprung. Det krävs ett system med tydliga regler som hjälper konsumenterna att få reda på tillverkningens sociala och miljömässiga inverkan, skyddar dem från hälsorisker och hjälpa dem att göra medvetna val. Det är en seger för både konsumenter och europeiska exportföretag, som redan måste följa stränga regler. Med denna omröstning har Europaparlamentet avskaffat ett system som främjar illojal konkurrens och därmed sett till att företag i EU som bidrar med hög kvalitet och arbetstillfällen inte straffas av mer lösa regler för deras konkurrenter i övriga världen.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Konsumenterna i EU har givetvis rätt till information om produkter som har importerats till EU från tredjeländer. För att kunna göra objektiva inköpsval måste konsumenterna åtnjuta största möjliga öppenhet och maximala rättigheter. Jag är generellt sett för projekt som syftar till att förse EU-medborgare med information om varifrån det råmaterial som använts kommer, hur produktionscykeln ser ut, samt vilka produktions- och arbetsvillkor och sociala förhållanden som råder i landet i fråga. Tyvärr innebär inte kommissionens förslag att det skulle bli så. I den nuvarande versionen innehåller bestämmelserna för angivande av tillverkningsland ingenting om produkternas verkliga ursprung eller de förhållanden under vilka de har tillverkats. Trots frivillig självreglering kan inte framstående textilföretag i EU garantera att det råmaterial från företag i tredjeländer som används i tillverkningen inte utvunnits med hjälp av barnarbete. För mig innebär öppenhet när det gäller tillverkning något helt annat. Förslaget är inte tillräckligt ambitiöst, och det lever inte upp till de krav på information som intresserade slutanvändare har. Därför kunde jag inte stödja kommissionens förslag.

  Toine Manders and Jan Mulder (ALDE), skriftlig. − (NL) Nederländska Folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) i Europaparlamentet anslöt sig till Alliansen liberaler och demokrater för Europa när det gällde ursprungsmärkning, med undantag för ändringsförslag 37 om farmaceutiska produkter. Vi röstade för obligatorisk märkning av farmaceutiska produkter eftersom vi anser att konsumenterna har rätt att få information om varifrån deras mediciner och dylikt kommer. Märkning är viktigt för att kunna spåra varumärkesförfalskade mediciner. Falska mediciner är de vanligaste av alla förfalskade produkter i EU.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. − (IT) Europaparlamentet, som alltid har slagit vakt om de skillnader som präglar olika länders kulturer och traditioner, ser förordningen om obligatorisk ursprungsmärkning av varor som ett viktigt instrument för att med hjälp av ökad öppenhet ställa konsumenterna i EU på jämställd fot med konsumenter i våra partnerländer. Det främjar även utvecklingen av ekonomiska förbindelser och traditionella ekonomier.

Jag är övertygad om att förslaget uppfyller målet att förse konsumenterna med korrekt information utifrån vilken de kan utnyttja sin valfrihet i samband med inköp. Vi har i många år tydligt utryckt att vi vill sätta konsumenter, och konsumenträttigheter, främst när vi fattar politiska och kommersiella beslut. Vi tror att man genom regler kan få den globaliserade marknaden att stämma överens med den funktion som den har att fylla, dvs. att främja utvecklingen i världen, och göra den mer enhetlig.

Vi beklagar att rådet inte har intagit en gemensam ståndpunkt än. Å andra sidan har vi tagit upp behovet av tydlig lagstiftning med bestämda regler som äntligen ger ett bra skydd för våra tillverkare och konsumenter, precis som i övriga världen.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. − (IT) Tack vare den italienska regeringens påtryckningar de senaste åren har parlamentet äntligen mottagit ett mycket viktigt förslag. Det kommer att gagna konsumenterna, som kommer att få bättre information om vissa produktkategoriers geografiska ursprung. Samtidigt anpassar EU sin lagstiftning till sina viktigaste handelspartners lagstiftning. Syftet är att skapa lika villkor för producenter från EU och tillverkare från tredjeländer (Förenta staterna, Japan och Kanada), som för övrigt, vilket nyss nämndes, ligger steget före när det gäller denna typ av åtgärder. Det kommer nu att bli betydligt svårare att förse importerade varor med missvisande eller rent oriktiga angivelser av ursprung. Jag röstade för betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Omröstningen tyder på att angivande av tillverkningsland är avgörande för att öka öppenheten på marknaden och för det ska bli tydligare för konsumenter varifrån de produkter som de köper kommer. Vi måste stärka EU:s ekonomi genom att öka EU:s konkurrenskraft på den globala marknaden. Vi kan bara uppnå lojal konkurrens om reglerna är tydliga för både tillverkare, exportörer och importörer. Även sociala och miljörelaterade faktorer måste tas med i beräkningen. Förordningen är därför en viktig åtgärd för att konsumenter i EU äntligen ska få samma rättigheter som miljontals konsumenter världen över. Denna lag omfattar inte alla produkter som importeras till EU, så vi måste fortsätta arbetet tills alla importerade produkter ursprungsmärks.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Införandet av ett märkningssystem i EU för tillverkade varor som importeras från tredjeländer kommer att innebära att konsumenter får information om exakt vilket land varorna som de köper kommer ifrån. De kommer att kunna bedöma varorna utifrån de sociala, miljörelaterade och säkerhetsrelaterade standarder som landet i fråga förknippas med. Konsumenterna i EU har rätt att få information om varors ursprung, och därmed ha samma rättigheter som medborgare i andra länder. Förordningen kommer även att bidra till att vi konkurrerar på lika villkor med många av våra handelspartners som redan har obligatorisk ursprungsmärkning av importerade varor. Det är mycket viktigt att EU får rättvisa konkurrensvillkor i förhållande till våra främsta partners. Jag tror att dessa regler även kan öka exporten från utvecklingsländer, eftersom många europeiska konsumenter gärna vill skydda dessa länders hantverksföretag och små företag i konkurrensen med multinationella företag. Slutligen delar jag på grund av de farmaceutiska produkternas särskilda natur åsikten att de inte ska finnas på listan.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig − (DE) Ursprungsmärkningen är tänkt att förse konsumenter med information som gör att de kan göra medvetna val när de gör sina inköp. Många länder märker sina produkter korrekt. Det har dock förekommit många fall där varor som uppgetts komma från ett visst land i själva verket kommit från ett annat land. Varumärkning är ett område där det är lätt att vilseleda konsumenten. Korrekt märkning är positivt, men betänkandet innebär givetvis inte att allt märkningsbedrägeri kan förhindras. Förfarandena är inte tillräckligt detaljerade utan lämnar rum för tolkning. Därför kan jag inte rösta för betänkandet.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag håller med om det som står i dokumentet, eftersom jag anser att konsumenter måste veta vem det är som tillverkat den vara som de har valt. Som uppges i det antagna dokumentet innebär information säkerhet, och konsumentsäkerhet och konsumentinformation måste vara grundläggande principer. EU:s medlemsstater är ofta bara en länk i kedjan – en produkt kan tillverkas här av råmaterial från ett tredjeland, så det är svårt att säga vem som är den verkliga tillverkaren. Angivande av ursprungsland är också viktigt för att kunna skydda mindre tillverkare, som ofta inte klarar konkurrensen från större företag som imiterar originalvaror. Det är vikigt att de gemensamma märkningsregler för miljöskyddsstandarder som ska gälla för varor träder i kraft.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Det var med både övertygelse och entusiasm som jag röstade för betänkandet. Christiana Muscardinis betänkande är avgörande för EU:s ekonomi och konsumenter i EU. Detta är en åtgärd som tillverkningssektorn har väntat på länge – för länge. Åtgärderna är inte protektionistiska, utan syftar till att skydda konsumenternas hälsa och frihet, samt EU:s strategiska tillverkningssektorer. Förordningen anpassar vår lagstiftning till lagstiftningen i de länder som är våra viktigaste handelspartners, till exempel Förenta staterna, Kanada, Kina och Australien. EU-medborgarna har rätt att få information om varifrån de varor som de köper kommer, precis som konsumenter i övriga världen. Med denna förordning har vi en god möjlighet att se till att konsumenterna får denna rättighet, även om förordningen endast omfattar vissa varukategorier.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Europaparlamentets utkast till lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer, eftersom jag anser att konsumenter har rätt till information om varifrån produkterna som de köper kommer så att de vet tillräckligt för att kunna välja. Det är en nödvändig åtgärd i dagens globaliserade värld, eftersom handeln mellan länder gör att gränserna får allt mindre betydelse. Därför är det viktigt att se till att produkters härkomst anges tydligt, och inte bara produkter som cirkulerar på EU:s inre marknad. Detta kan även vara ett viktigt steg mot en mer detaljerad märkning av diverse produkter, både för att stärka konsumenträttigheterna och säkra ömsesidigheten i tillverkningskraven för tillverkare i och utanför EU.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig − (EN) Lagstiftningsresolutionen röstades igenom med en förvånande klar majoritet, med 525 för, 49 emot och 44 nedlagda röster. Det berodde huvudsakligen på att föredraganden i sista minuten introducerade ett ändringsförslag som begränsar förordningens giltighet till fem år, och som sedan måste godkännas på nytt. Detta berodde främst på rådets motstånd. Eftersom ändringsförslaget stöds av 393 mot 216 lade De gröna/EFA ner sin röst i omröstningen om den slutliga versionen av resolutionen.

De gröna/EFA röstade dock för lagstiftningsresolutionen. Förvånande nog fick ett ändringsförslag från EDF om att låta kravet på ursprungsmärkning omfatta halvfärdiga produkter stöd med 328 röster mot 219. Tyvärr uteslöts vissa produktgrupper från märkningskravet, bland annat farmaceutiska produkter, glasögon och linser.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Vi röstade för betänkandet eftersom vi inte kan tänka oss att inte skydda företag i EU som väljer att ha kvar tillverkningen i EU, och därmed bidra till sysselsättning och välstånd. Reglerna som säger att produkternas ursprung måste anges liknar de regler som redan finns i Förenta staterna, Kanada, Japan och Indien. Det är också en tillämpning av de regler om öppenhet och konsumentskydd som citeras i många av de direktiv som redan har godkänts.

Inför det beslut som vi är i färd att fatta vill jag därför ta upp ett lite annorlunda men intressant fall av illojal konkurrens. Guldprodukter från Japan beskattas med 3,5 procent när de anländer till EU, och slutbehandlas endast här innan de sedan säljs som en europeisk produkt.

Guldprodukter som exporteras från EU till Kina beskattas dock med 30 procent. Problemet är att endast ett fåtal varukategorier tas upp i förslaget till förordning. Vår grupp har utformat ett antal ändringsförslag som syftar till att inkludera andra kategorier omedelbart. Vi italienska ledamöter arbetar med en text som innebär ett stort steg mot obligatorisk ursprungsmärkning.

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. − (IT) Jag röstade för angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer. Jag ville visa hur viktigt det är för Europaparlamentet att främja företagen i EU, då deras konkurrenskraft i dagens läge måste skyddas och stödjas.

EU-medborgarnas rätt att få information om varifrån de produkter som de köper kommer är på väg att befästas. Jag anser dock inte att ett utestängande av specialiserade och erkända tillverkningssektorer med lång historia och tradition, som optikindustrin, stämmer överens med EU:s politik.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Vi har en utförlig lagstiftning för märkning av varor som tillverkats i EU. Vi ger våra konsumenter, både i och utanför EU, information om produkternas ursprungsland. Vi måste så fort som möjligt införa lagstiftning som innebär absolut krav på att samma information ska uppges av tredjeländer som säljer varor i EU. Det är redan praxis i många av de tredjeländer som också är våra främsta handelspartners. I många stora länder, som Förenta staterna, Kanada, Japan och Saudiarabien, skyddas konsumenterna av lagstadgat krav på märkning av varor som förs in i landet. Det är viktigt att konsumenter och tillverkare i våra viktigaste partnerländer omfattas av samma lagstiftning som våra konsumenter och tillverkare. Först då kan man tala om rättvisa spelregler.

Handelspolitik kan vara förenlig med utvecklingspolitiken. Produktmärkning kan bidra till ökad export från utvecklingsländer. Konsumenterna i EU är medvetna om behovet av att bistå länder som är mindre industrialiserade, och information om en produkts ursprung kan hjälpa dem att bidra till utvecklingen i fattigare länder. Märkning gör det lättare för konsumenterna att välja, eftersom de ofta förknippar en produkts geografiska ursprung med dess marknadsvärde. Standarden i EU garanterar respekt för miljön och konsumenternas hälsa och säkerhet, vilket påverkar våra produkters konkurrenskraft.

Betänkande: Kožušník (A7-0276/2010)

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom det trots att de nationella standardiseringsorganen utgör ryggraden i det europeiska standardiseringssystemet ändå finns betydande skillnader mellan dem vad gäller resurser, teknisk expertis och intressenters deltagande. Dessa ojämlikheter skapar en betydande obalans i deras deltagande i det europeiska standardiseringssystemet. Betänkandet innehåller ett antal förslag för att förbättra systemet med dess nuvarande restriktioner, utifrån dess starka sidor.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. − (IT) Initiativbetänkandet som vi har röstat om i dag är en bra sammanfattning av de olika politiska ståndpunkterna, och innehåller ett antal förslag för att förbättra standardiseringssystemet. Detta är ett mycket tekniskt och komplext ämne, men standarder spelar en stor roll i vår vardag. De flesta föremål som vi använder dagligen är anpassade efter mycket exakta standarder. Ur ekonomisk och politisk synvinkel har sammankopplingen av EU:s lagstiftning och standardisering visat sig avgörande för fri rörlighet för varor. Den har även bidragit till att avskaffa hinder för fri handel på den inre marknaden genom harmoniseringen av tekniska standarder. Det nuvarande systemet fungerar väl, men det behöver förbättras, i synnerhet när det gäller förvaltning. Jag tänker främst på små och medelstora företag, som måste kunna delta aktivt i utformandet av standarder utan att drabbas av höga kostnader eller underrepresentation. Under första halvåret nästa år kommer kommissionen att lägga fram förslaget för en översyn av systemet. Vi kommer att fortsätta vårt arbete med att förbättra den tekniska standardiseringsprocessen i EU, för att gynna EU:s marknad, företag och konsumenter.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att det är nödvändigt att utveckla ett strategiskt förhållningssätt till standardiseringen i EU. Det behövs även en översyn av det befintliga systemet för att det ska förbli effektivt och klara av det kommande decenniet, så att EU kan behålla sin ledande roll i det globala standardiseringssystemet.

  Mário David (PPE), skriftlig. − (PT) Den gemensamma marknadens potential kan inte tillvaratas utan stöd av ett modernt standardiseringssystem. Därför har det varit viktigt att slutföra det europeiska standardiseringssystemet, som behöver stärkas, för att säkerställa den gemensamma marknaden. Den behöver klara av det växande behovet av standarder som garanterar konsumenterna produktsäkerhet, lättillgänglighet, miljöskydd och innovation. Jag anser att den europeiska standardiseringen är ett viktigt verktyg för att främja innovation, forskning och utveckling, och därmed bidra till EU:s konkurrenskraft. EU:s ramprogram som stödjer innovation, forskning och utveckling kan vara en viktig resurs för standardiseringsprocessen. Jag anser även att den europeiska standardiseringen bidrar till att skapa lika villkor för marknadens aktörer, i synnerhet små och medelstora företag och mikroföretag, som är oerhört viktiga för EU:s ekonomi. Jag tycker även att EU och medlemsstaterna borde ta större hänsyn till små och medelstora företag när man tar fram standarder, eftersom deras deltagande i standardiseringsprocessen ofta inte står i relation till deras betydelse för EU:s ekonomi. Därför är jag på det hela taget för förslagen i betänkandet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig − (PT) När kommissionen uttrycker att man vill se över det europeiska standardiseringssystemet är det vikigt att ha i åtanke hur mycket kommissionen har gjort för att skydda europeiska konsumenter och den inre marknaden.

Precis som föredraganden anser jag att ”översynen av det europeiska standardiseringssystemet bör bygga vidare på styrkan i det befintliga systemet, vilket utgör en stabil bas för förbättringar och inte omfatta radikala förändringar som skulle kunna underminera dess kärnvärden. Av denna anledning lägger föredraganden fram förslag för att förbättra systemet inom dess nuvarande gränser, och ser fram emot ytterligare förslag”.

Det kommer att bli spännande att följa denna diskussion.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. − (IT) Jag har gett mitt fulla stöd för betänkandet om framtiden för EU-standardiseringen eftersom jag är medveten om hur viktig en standardisering är för att rättvisa konkurrensvillkor ska kunna skapas för alla marknadsaktörer. Syftet med Edvard Kožušníks betänkande är att ge ett konkret bidrag till den pågående debatten om den översyn av det europeiska standardiseringssystemet som ska göras. Vi är i dag medvetna om att inre marknadens hela potential inte kan utnyttjas fullt ut om vi inte har en modern standardiseringsprocess. Vårt budskap till kommissionen är således inte att vi förordar en total översyn av systemet – eftersom inga radikala förändringar behövs - utan att vi vill att systemets många positiva komponenter bibehålls, samtidigt som nya komponenter tillkommer, så att rätt balans skapas mellan de europeiska, nationella och internationella aspekterna. I betänkandet förordas även att samtliga berörda parter, och i synnerhet företrädare för små och medelstora företag och alla som företräder allmänhetens intressen, t.ex. konsumentintressen, uppmuntras att verkligen delta i standardiseringsprocessen. Och i dag har vi tagit ett första viktigt steg när vi pekar på behovet av konkreta insatser för att se till att EU-standardiseringen svarar mot EU-medborgarnas ekonomiska behov.

  Mairead McGuinness (PPE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar såväl betänkandet som kommissionens avsikter att se över EU:s standardiseringssystem och hoppas att detta kommer att bana vägen för en modern och integrerad standardiseringspolitik. Det nuvarande systemet har positiva sidor, men har tyvärr misslyckats på vissa punkter. Det kan t.ex. inte vara vettigt att den förlegade 13 år gamla europeiska standarden EN 1384 (ridhjälmar) fortfarande används trots invändningar från kommissionen redan innan den infördes såväl som vid två senare uppdateringstillfällen. Kanske kan detta betänkande hjälpa en av mina väljare, Peter Downes, som ingett två framställningar om denna standard och allt sedan hans son omkom av de skallskador han ådrog sig vid en ridolycka kämpat för bättre säkerhetsstandarder.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Det europeiska standardiseringssystemet har varit en förutsättning för inre marknaden. Detta system har haft en central roll för det växande behovet inom EU:s lagstiftning och politik av standarder för att säkerställa produktsäkerhet, tillgänglighet, innovation, kompatibilitet och miljöskydd. För att systemet ska kunna svara mot företagens och konsumenternas behov i framtiden och för att hela dess potential ska kunna tas till vara så att olika samhällsmål kan nås måste det europeiska standardiseringssystemet anpassas till de utmaningar som uppkommit genom globaliseringen, klimatförändringarna, framväxten av nya ekonomiska stormakter och den tekniska utvecklingen. Det krävs därför en strategisk syn på ett europeiskt standardiseringssystem och en översyn av det nuvarande systemet så att det kan fortsätta att fungera bra och svara mot de behov som kommer att finnas under det kommande decenniet och så att EU kan fortsätta att ha en ledande roll inom det globala standardiseringssystemet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är sant att de nationella standardiseringsorganen utgör grunden för det europeiska standardiseringssystemet, men det finns stora skillnader mellan de olika organen när det gäller resurser, teknisk expertis och ansvarstagande gentemot aktieägarna, skillnader som återspeglar skillnader mellan de olika länderna. Man har därför velat harmonisera och förenkla systemet. Trots att de små och medelstora företagen åtminstone på pappret ofta beskrivs som EU:s ekonomiska ryggrad dignar de under byråkratins bördor. I den process som beskrivs här tas ingen hänsyn till de olikheter som råder. Återigen gynnas de stora och multinationella företagen som har råd med kostsamma, tidskrävande och byråkratiska godkännandeförfaranden. Det är av detta skäl som jag röstade emot betänkandet.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Syftet med detta betänkande är få till stånd en fullständig harmonisering av inre marknaden. Trots att man tillstår att de små och medelstora företagen utgör ryggraden i EU:s ekonomi är det ändå just de små och medelstora företagen som de åtgärder som föreslås i betänkandet kommer att skapa besvärliga villkor för. Därför röstade jag emot detta betänkande.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Edvard Kožušníks betänkande. Betänkandet innehåller många vettiga förslag och riktlinjer för kommissionen, och ger även en bra sammanfattning av de olika åsikter som råder på detta område. Det nuvarande systemet fungerar bra och det finns inget behov av några radikala förändringar, även om en del förbättringar kan göras, framför allt när det gäller styrningen. Jag anser att standardiseringssystemet måste fortsätta att drivas på privat och frivillig basis och att det ska baseras på principen om förvaltning på nationell nivå. Men jag anser även att allmännyttan måste få spela en aktivare roll i processen genom verklig och effektiv delaktighet. Det är dessutom av yttersta vikt att man ser till att de små och medelstora företagen är ordentligt företrädda, i synnerhet i de nationella tekniska kommittéerna där de inte behöver stöta på några språkliga eller kostnadsrelaterade hinder.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Jag röstade för betänkandet om EU:s standardisering eftersom det innebär en stärkning av miljöskyddsmekanismerna i det nuvarande systemet. Jag håller emellertid med om att det är betänkligt att kommissionen i sitt dokument fäster så liten vikt vid innovation som en katalysator för att förbättra EU-standarderna. Det är en paradox att forskning och innovation, som vi så ofta beskriver som drivkraften för vår ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft, endast ges en underordnad roll inom den sektor som är så viktig för att kunna främja EU:s handel.

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Standardiseringsprocessen har en viktig roll att fylla när det gäller att säkerställa kvaliteten på de produkter och tjänster som tillhandahålls inom såväl den offentliga som den privata sektorn, samt även när det gäller standarder för säkerhets- och miljöansvar och socialt ansvar. I betänkandet förordar man att de små och medelstora företagen och olika samhällsaktörer involveras i standardiseringsprocessen.

I betänkandet förespråkas ett utbyte av information om de nya bestämmelserna samt att information om dessa processer görs tillgänglig via webbsidor som ska vara tydliga, enkla, och användarvänliga och finnas på samtliga officiella EU-språk. Trots detta hyser jag en del betänkligheter när det gäller dels hur väl alla samhällsaktörer kommer att vara representerade i standardiseringsprocessen, dels finansieringsprocessen för EU:s standardiseringssystem.

Jag röstar för förslaget.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Syftet med detta betänkande är att det ska utgöra ett bidrag till den pågående debatten om översynen om EU:s standardiseringssystem. Kommissionen arbetar för närvarande med ett ”standardiseringspaket” som kommer att innehålla ett lagstiftningsförslag för att se över den befintliga lagstiftningen om europeisk standardisering samt ett övergripande meddelande om standardiseringspolitiken för de kommande tio åren. I samband med arbetet med detta standardiseringspaket har kommissionen bett ett antal nyckelexperter att komma med strategiska rekommendationer.

Dessa experter har samlats i en särskild expertpanel för översyn av det europeiska standardiseringssystemet (Express) och lade i februari 2010 fram sina rekommendationer i rapporten ”Standardisation for a competitive and innovative Europe: a vision for 2020”. Kommissionen har även genomfört ett allmänt samråd om översynen av EU:s standardiseringssystem (den 23 mars till den 21 maj 2010) och inlett en konsekvensanalys (den 9 mars 2010). Det kommande standardiseringspaketet bygger vidare på vitboken ”Moderniserad IKT-standardisering i EU – Vägen framåt” av den 3 juli 2009.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Jag stöder betänkandet eftersom syftet är att EU:s standardiseringssystem ska ses över så att rätt balans kan skapas mellan den europeiska och den nationella dimensionen. Betänkandet innehåller riktlinjer för hur ett standardiseringssystem ska införas som främjar innovation, stimulerar företagens konkurrenskraft, främjar kompatibiliteten och garanterar produktsäkerhet och miljöskydd samtidigt som handelshinder undanröjs.

Det är även viktigt att vara medveten om den roll inom det övergripande standardiseringssystemet som de nationella standardiseringsorganen har för att säkerställa ökad harmonisering i regleringsfrågor gentemot EU:s handelspartner.

Resolutionsförslag B7-0571/2010

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. – (LV) EU måste fortsätta föra en aktiv dialog med Ukraina om landets anslutning till EU, samtidigt som vi ska vara medvetna om ett EU-medlemskap för Ukraina inte kommer att bli aktuellt under de närmaste åren. Det är i allas vårt intresse att Ukraina blir en ekonomiskt utvecklad och politiskt stabil stat där de närmaste bundsförvanterna finns i väst. Vi är införstådda med att det inte kommer att bli lätt att uppnå detta, eftersom detta land först måste stabilisera sin ekonomi och genomföra ett stort antal reformer. Men detta är något som måste göras och EU bör erbjuda sitt stöd i detta arbete. Det konstruktiva arbetet för att få fram ett associeringsavtal mellan EU och Ukraina måste fortsätta, och arbetet för ett utvidgat frihandelsavtal måste ges en skjuts framåt. Geografiskt sett har Ukraina ett mycket viktigt läge, inte minst för EU:s gasförsörjning. Vi måste därför stödja arbetet för att modernisera Ukrainas gastransitsystem så att vi kan minska riskerna för att det uppstår avbrott i gasleveranserna till EU:s medlemsstater, så som hände för inte så länge sedan. Samtidigt får vi inte blunda för de brott mot demokratin som sker och som har blivit ännu allvarligare sedan Viktor Jusjtjenko tillträdde som president. Det är vår plikt att peka på dessa demokratibrott och kräva att Ukraina respekterar västerländska värderingar, för det är på dessa som EU baseras.

Resolutionsförslag B7-0572/2010

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom jag välkomnar de framsteg som gjorts av EU under det senaste året när det gäller Moldavien. Rumänien har ända sedan sin EU-anslutning engagerat sig för Republiken Moldaviens sak inom EU. Ett konkret bevis på detta engagemang är det stora antal rumänska Europaparlamentsledamöter från olika politiska grupper som skrivit under resolutionen. Det makroekonomiska stöd på 90 miljoner euro som Moldavien beviljats har varit och är fortfarande den livlina som Moldavien och invånarna där behöver för att kunna göra framsteg, men framför allt för att kunna uppfylla de villkor man ålagts när det gäller reformer, rättssäkerhet och kampen mot korruption.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Resolutionsförslaget om reformer och framsteg i Republiken Moldavien innebär stimulans och uppmuntran i precis rätt tid för det politiska etablissemanget och invånarna på andra sidan floden Prut inför valet den 28 november. Europaparlamentet vill uppmuntra Moldaviens demokratiska krafter och olika etniska och kulturella grupper att undvika onödiga konfrontationer och i stället gå samman för att skapa en europeisk framtid för detta land, vars ekonomi har drabbats hårt av krisen och som befinner sig en riskfylld situation politiskt sett och när det gäller demokratiska reformer. Det är EU:s plikt att hjälpa till att säkerställa att parlamentsvalet går korrekt till och att vidta kraftigare åtgärder så att de separatistiska myndigheterna i Tiraspol inte hindrar moldaviska medborgare i regionen Transnistrien från att utöva sin rösträtt. Problemet Transnistrien har avgörande betydelse för stabiliteten i Republiken Moldavien och i hela regionen, och EU har en viktig roll för att den hållbara lösning som förhandlas fram också genomförs. Att öka det makroekonomiska stödet till Republiken Moldavien, främja strukturella reformer och korruptionsbekämpning, främja investeringar i detta område och se till att dialogen om avskaffande av visumkrav för moldaviska medborgare så snabbt som möjligt övergår till en operativ fas – allt detta utgör nyckelfaktorer i samband med EU:s stöd till ett land som hör hemma inom en europeisk union.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Under det senaste året har Republiken Moldavien visat prov på en genuin politisk vilja att närma sig EU. Arbetet för att modernisera detta land måste dock fortsätta. Och EU måste inta en aktiv roll för att stödja denna dynamiska utveckling. Mot bakgrund av detta röstade jag för detta resolutionsförslag, eftersom jag anser att det är viktigt att Europaparlamentet och EU sänder ett budskap som stärker Republiken Moldaviens självförtroende inför det kommande parlamentsvalet där.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Moldavien har gjort positiva framsteg med europeiska mått mätt när det gäller frihet, demokrati och goda styrelseformer och visar prov på att man är villig att fortsätta detta arbete, något som inte kan annat än välkomnas.

Det förestående valet kommer att fungera som ett viktigt test av stabiliteten hos institutionerna och den demokratiska kulturen i Moldavien. De positiva tecknen till trots måste man hålla i minnet att det fortfarande finns många olösta problem som hotar landets stabilitet och utveckling, och det allvarligaste av dessa problem är situationen i Transnistrien.

Jag hoppas att EU på ett målmedvetet sätt ska kunna bidra till en hållbar lösning av detta problem.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) I den europeiska grannskapspolitiken och programmet för ett östligt partnerskap, som inleddes i maj 2009, erkänns Republiken Moldaviens ambitioner att bli medlem i EU och betydelsen av Moldaviens djupt rotade historiska, kulturella och ekonomiska band till EU:s medlemsstater. Med tanke på de resultat som denna politik och detta program har gett ser jag positivt på de framsteg som Republiken Moldavien gjort under det gångna året, och jag tror att valprocessen kan göra att de demokratiska institutionerna och respekten för rättssäkerheten och för de mänskliga rättigheterna kan stärkas ytterligare i Moldavien. Jag hoppas att de moldaviska myndigheterna genomför de reformer som krävs och lever upp till sina åtaganden när det gäller att föra Republiken Moldavien fortsatt framåt på vägen mot fullödig europeisk integration. Jag vill även erinra om att förhandlingarna för att få till stånd ett anslutningsavtal mellan EU och Republiken Moldavien inleddes den 12 januari 2010 och vill därvid peka på de positiva resultat som kommissionen nått tillsammans med Republiken Moldavien i samband med denna process.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Ännu en gång ser vi hur en majoritet inom parlamentet försöker blanda sig i ett lands inre angelägenheter, vilket innebär att de bara stöder de krafter i Moldavien som tillvaratar intressena hos vissa ekonomiska grupper inom EU, samtidigt som det innebär ett angrepp på såväl landets oberoende och suveränitet som folkviljan där. Förolämpningarna kommer redan tidigt i texten när man säger att man ”välkomnar de framsteg som Republiken Moldavien har gjort under det senaste året” och förväntar sig att de moldaviska myndigheterna kommer att ”arbeta vidare med de reformer som behövs och leva upp till sina åtaganden om att driva på Republiken Moldaviens europeiska integration”.

Vad man inte nämner är att Moldaviens regering är en koalition som kom till genom en direkt kupp där man använde sig av en rad provokativa och destabiliserande tilltag för att störta den regering som kommunistpartiet hade bildat efter att ha vunnit valet. Inte heller nämner man att samma koalition, så snart den kommit till makten, inledde en oroväckande antikommunistisk och antidemokratisk offensiv med det klara syftet att komma åt kommunistpartiet.

Den ståndpunkt som en majoritet här i parlamentet intar avslöjar dessa ledamöters antikommunistiska inställning och hyckleri när man talar om att försvara demokratin, rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna.

  Marisa Matias och Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Jag röstade för denna gemensamma resolution. Med tanke på det val som ska hållas den 28 november 2010 och de sekteristiska försök som gjorts från partierna på högerkanten för att förbjuda namnen på och symbolerna för deras främsta rivaler på vänsterkanten anser jag att man måste betona hur viktigt det är att valet verkligen blir av och att man följer de internationella regler som föreskriver att alla politiska partier ska ha samma möjligheter. Jag anser även att det är viktigt att man fortsätter att uttrycka sitt stöd för Republiken Moldaviens territoriella integritet och pekar på den roll som EU skulle kunna och bör ha för att hjälpa till att hitta en lösning på situationen i Transnistrien.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. − (IT) Att mina kolleger i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) väljer att rösta för resolutionsförslaget beror framför allt på att situationen i Transnistrien omedelbart måste lösas, eftersom denna fråga är avgörande för om man ska kunna främja politisk stabilitet och ekonomiskt välstånd i Republiken Moldavien och regionen i stort. Som sig bör ger Europaparlamentet sitt starka stöd för Republiken Moldaviens territoriella integritet och påpekar att EU bör inta en mer framträdande roll när det gäller att hitta en lösning på Transnistrienproblemet. Generellt sett gör man i betänkandet en korrekt analys av vad Republiken Moldavien måste göra för att på ett mer beslutsamt och trovärdigt sätt kunna uppfylla de krav som EU ställer på varje potentiell EU-medlemsstat.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Moldavien har de senaste åren ansträngt sig för att allt mer anpassa sig till de europeiska värderingarna om frihet, demokrati och goda styrelseformer. Dessa ansträngningar har varit konsekventa och har visat att Moldavien håller fast vid att vara med vid en eventuell EU-utvidgning. Det kommer snart att hållas val i Moldavien, ett val som blir ett viktigt test på hur fast förankrad landets demokratiska kultur och institutioner är. Trots allt positivt som förts fram här finns det fortfarande några frågor där man skulle vilja se lite positiv utveckling, framför allt när det gäller situationen i Transnistrien som på ett eller annat sätt kan komma att skapa instabilitet. EU måste fortsätta att göra allt man kan för att reformarbetet i Moldavien fullföljs som planerat.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Jag instämmer helt och fullt med det som sägs i resolutionsförslaget om Moldavien. Men det finns något som jag saknar i resolutionen och det är en klart och tydligt formulerad ståndpunkt i Transnistrienfrågan. Moldavien kommer inte att kunna bli en fullvärdig EU-medlemsstat om man inte lyckas hitta en fredlig lösning på Transnistrienkonflikten. Att landet skulle delas i två delar är oacceptabelt. Om Moldaviens regering vill ha en integration med EU måste man inleda en dialog med de styrande i Transnistrien, så att man inför det internationella samfundet kan visa att man har legitimitet i Moldaviens hela territorium.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) I resolutionsförslaget om reformer och utveckling i Republiken Moldavien hänvisas till det associeringsavtal som håller på att förhandlas fram mellan EU och Moldavien. Detta avtal förväntas innebära betydande förbättringar i EU:s och Moldaviens gemensamma institutionella struktur med ett fördjupat samarbete på samtliga områden och en starkare politisk associering och ekonomisk integration, samtidigt som ömsesidiga rättigheter och skyldigheter införs. Vid sidan av ett antal övriga reformer som nämns i texten ges stort utrymme åt en liberalisering av viseringsbestämmelserna. Ett system för detta måste införas snarast möjligt. När man ser vilka problem Moldavien fortfarande kämpar med kan man utgå ifrån att invandringen till EU kommer att bli massiv, och det är av denna anledning jag har röstat emot resolutionsförslaget.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Syftet med resolutionsförslaget är att liberalisera viseringsbestämmelserna gentemot Republiken Moldavien. Konsekvenserna för EU av en sådan liberalisering skulle bli ökad invandring och gränsöverskridande brottslighet. Förenklingar av detta slag inbjuder till missbruk, och ett korttidsvisum följs alltför ofta av ett permanent uppehållstillstånd. Därför röstade jag emot detta betänkande.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. − (LT) Moldavien är ett av våra grannländer som har lyckats i sina ambitioner att närma sig EU. Reformer genomförs inom rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, och kampen mot korruptionen har ökat. Arbetet med att liberalisera viseringsbestämmelserna gentemot EU går framåt. Men det finns många problem kvar att lösa, inte minst Transnistrienfrågan. Landet har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Moldaviens medborgare hoppas på reformer som kan ge dem ett bättre liv.

Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom man där uppmanar kommissionen att fortsätta verka för en fullständig viseringsliberalisering gentemot detta land som ett sätt att uppmuntra direkta kontakter människor emellan samt fortsätta stödja Moldavien och hjälpa landet att uppfylla kraven för en EU-integration. Parlamentsvalet den 28 november kommer att bli ett avgörande test för Moldavien. Då har man möjlighet att visa att landets medborgare delar EU-medborgarnas värderingar. Jag uppmanar de politiska krafterna i Moldavien att se till att den allmänna politiska ordningen och stabiliteten fortsätter att upprätthållas efter valet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Med denna resolution uttrycker Europaparlamentet sin tillfredsställelse över de framsteg som Republiken Moldavien gjort under det senaste året och en förhoppning om att valprocessen kommer att innebära en ytterligare stärkning av de demokratiska institutionerna, rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna i Moldavien. Parlamentet förväntar sig att de moldaviska myndigheterna ska genomföra de reformer som krävs och uppfylla sina åtaganden för att Republiken Moldavien ska kunna fortsätta framåt mot en allt starkare europeisk integration. Vi välkomnar förhandlingarna för att få till stånd ett anslutningsavtal mellan EU och Republiken Moldavien som inleddes den 12 januari 2010 och ser med tillfredsställelse på de positiva resultat som kommissionen nått tillsammans med Republiken Moldavien i samband med denna process. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera det nu gällande viseringsliberaliseringsavtalet, snabbt påbörja arbetet med färdplanen för viseringsliberalisering och erbjuda ett riktat stöd till de moldaviska myndigheterna så att de kan uppfylla de villkor som krävs för att visumtvånget ska kunna avskaffas helt. Rådet uppmanas att be kommissionen att snarast påbörja utarbetandet av färdplanen för viseringsliberalisering, så att dialogen om visering kan inträda i en fullt operativ fas på grundval av Republiken Moldaviens framsteg efter de förberedande samtalen om de fyra blocken i dialogen om viseringsfrågan.

Betänkande: Meissner (A7-0266/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om en ”integrerad havspolitik - utvärdering av gjorda framsteg och nya utmaningar”, eftersom jag anser att det behövs konkreta åtgärder inom EU för att få fart på den maritima ekonomin med hjälp av stimulansåtgärder och genom att främja den ekonomiska potential som finns i havskluster, framför allt i medlemsstater och regioner med mer omfattande exklusiva ekonomiska zoner, som t.ex. Portugal och Azorerna. Jag anser att en smart tillväxt, som den beskrivs i Europa 2020-strategin, kan uppnås endast om man på ett smart sätt lyckas mobilisera de många olika typer av kompetens som genereras av den mångfald som är utmärkande för EU. Jag anser därför att en stärkning av den integrerade havspolitiken är en mycket viktig faktor om man vill främja ekonomisk tillväxt och nya hållbara arbetstillfällen i maritima regioner, skydda de marina ekosystemen och inte minst uppmuntra ett utbyte av bästa praxis.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Det är viktigt för EU att kunna skydda sina kuster. Gällande lagstiftning måste dessutom innebära ökad säkerhet vid prospektering och utvinning av olja. Europeiska sjösäkerhetsbyrån i Lissabon ger stöd och tekniskt bistånd i samband med att EU-lagstiftning om säkerhet, havsskydd och fartygsutsläpp utarbetas och genomförs. I juni i år överlämnade jag ett skriftligt förslag till kommissionsledamöterna Günther Oettinger, Siim Kallas och Kristalina Georgieva om att Europeiska sjösäkerhetsbyråns befogenheter bör utökas så att en mekanism kan inrättas för övervakning av säkerheten vid de europeiska oljeplattformar som finns i Nordsjön, Svarta havet och Medelhavet och så att sjösäkerhetsbyrån får ansvar för att förhindra miljökatastrofer i samband med oljeprospektering. Förslaget innebär att stordriftsfördelar skapas när det gäller de ekonomiska, mänskliga och tekniska resurserna. Jag ser positivt på kommissionsledamöternas svar där de visar att de är öppna för en översyn av regelverket för Europeiska sjösäkerhetsbyrån i syfte att utöka byråns befogenheter att ingripa vid miljöincidenter till havs. Jag upprepar min vädjan till kommissionen om att Europeiska sjösäkerhetsbyråns befogenheter ska utökas så att vi kan se till att våra kuster skyddas.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) I en tid då en tredjedel av EU:s medborgare bor i kustområden, och trenden är att denna andel bara ökar, anser jag att de utmaningar som klimatförändringarna medför måste utgöra en av de viktigaste frågorna inom EU:s havspolitik. Arbetet för att förebygga och hantera konsekvenserna av naturkatastrofer måste dessutom stödjas med insatser för att skydda havet och kustområdena mot potentiella industriolyckor, som t.ex. den oljekatastrof som nyligen inträffade i Mexikanska golfen. Jag anser därför att uppgiften att förvalta den potential som haven utgör måste hanteras utifrån ett grönt och ekonomiskt hållbart perspektiv.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Om vi räknar in såväl EU:s sju yttersta randområdena i Indiska oceanen och Atlanten som EU:s utomeuropeiska territorier omfattar EU det största maritima området i hela världen. EU har dessutom ytterligare en tillgång: en väletablerad maritim tradition som kräver en ”blå” tillväxtstrategi som måste genomföras i nära samordning med EU 2020-strategin. Med en sådan ekonomisk strategi kan potentialen inom de olika maritima sektorerna fortsätta att utvecklas. Och inom denna strategi kan och måste aktörer som lokala och regionala myndigheter och städer och byar längs kusterna ha en viktig roll att spela.

Precis som EU:s övriga politik kan en integrerad havspolitik bidra till att man når det viktiga målet att skapa ett konkurrenskraftigt, socialt och hållbart EU med hög sysselsättning, vilket kan göra sjöfartssektorn ännu attraktivare för ungdomar och andra arbetssökande. Samtidigt måste EU införa mekanismer som underlättar ett ingripande vid katastrofer som t.ex. den som inträffade i Mexikanska golfen och lägga fram en samordnad europeisk handlingsplan för hur man ska kunna förebygga krissituationer och hantera katastrofer orsakade av oljeriggar globalt sett och särskilt vid gränsöverskridande utsläpp.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om en integrerad havspolitik eftersom jag anser att ökad samordning mellan olika politikområden bör eftersträvas, så att den potential som havet och sjöfartssektorn utgör kan tas tillvara på ett hållbart och effektivt sätt, ur såväl ekologisk som ekonomisk synvinkel.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) ”EU har 320 000 km havskust. En tredjedel av EU:s invånare bor vid kusten, och de tenderar att bli allt fler. Den ekonomiska verksamheten till havs och vid kusten står för mer än 40 procent av EU:s BNP, och enligt alla prognoser finns det fortfarande en stor utvecklingspotential på detta område. Ca 40 procent av varuhandeln inom EU och 95 procent av exporten till länder utanför EU sker genom sjöfarten.”

I bara några få meningar har föredraganden lyckats sammanfatta havets betydelse för Europa. Som portugis är jag fullt medveten om detta. Vi portugiser har alltid sökt oss till havet för att finna framgång och välstånd - och det är som portugis som jag anser att det är av yttersta vikt att EU har en havspolitik som gör det möjligt att ta till vara all den potential som haven utgör som ekonomisk resurs och energikälla, för att skapa sysselsättning och välstånd och som en motor för konkurrenskraft och innovation.

Jag ser särskilt positivt på den uppmärksamhet som ägnas problemet med miljökatastrofer till havs – jag vill här erinra om olyckan med oljetankern Prestige som inträffade mycket nära Portugals norra kust – och behovet av strängare regler för att förhindra att sådana katastrofer inträffar på europeiskt vatten.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Haven förser oss med viktiga handelsvägar, fungerar som klimatreglerare och ger livsmedel, energi och andra resurser. Och nu en bra bit in på 2000-talets första århundrade har haven dessutom tilldelats en ny roll och fått en såväl geostrategisk som geopolitisk betydelse utan motstycke i mänsklighetens historia. Tack vare haven befinner sig Europa i dag mer i centrum än någonsin tidigare. Europa måste utnyttja denna centrala position. Medlemsstater som Portugal måste utnyttja sitt förhållande till havet och sin exklusiva ekonomiska zon, som i Portugals fall är en av de största i världen.

Nästan 40 procent av EU:s BNP och 40 procent av EU:s befolkning är koncentrerad till kustområdena. Det uppskattas att den totala omsättningen från maritim turism i EU 2004 uppgick till 72 miljarder euro. Nästan 90 procent av EU:s externa handel och nästan 40 procent av den interna går via EU:s hamnar.

Jag förordar därför en ambitiös ”blå” tillväxtstrategi. I detta syfte bör kommissionen senast 2012 ha utarbetat en sektorsövergripande strategi för hållbar tillväxt i kustområdena och inom sjöfartssektorn, en strategi som bör baseras dels på en omfattande analys av den potential och de politiska alternativ som finns, dels på ett brett samråd med berörda parter.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I betänkandet ges en allmän vision av en integrerad havspolitik kopplad till ”målen för EU:s utrikespolitik”. Vi delar inte denna inställning, och detta gäller även ett antal övriga aspekter i betänkandet, som t.ex. att man insisterar på att en europeisk kustbevakning ska inrättas, ett förslag i federalistisk riktning där man inte respekterar medlemsstaternas suveränitet och behörighet när det gäller kontrollen över de egna territorialvattnen och de exklusiva ekonomiska zonerna.

Vi avvisar förslaget om att man inom sjöfartssektorn ska ”införa ekonomiska, marknadsbaserade instrument”, t.ex. system för handel med utsläppsrätter. Sådana mekanismer har redan, dvs. innan de börjat tillämpas inom sjöfartssektorn, visat sig vara ineffektiva med avseende på de miljömål som det är meningen att de ska bidra till.

Samtidigt är vi medvetna om betänkandets positiva aspekter, t.ex. förslaget att ”förbättringar av arbetsvillkoren till sjöss, säkerheten och fartygens miljöprestanda” bör bli en fråga för internationella organisationer och ingå i internationella överenskommelser, förslaget att ”införa ILO:s konvention om arbete till sjöss i unionslagstiftningen”, att sjötransporternas betydelse erkänns, att små och sekundära hamnar ska bevaras, att närsjöfartsnäten ska utvidgas samt den betydelse som tillskrivs förbättrade förbindelser med de yttersta randområdena.

I betänkandet föreslås även att oceanografi görs till ett huvudtema i det åttonde ramprogrammet för forskning.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Eftersom jag företräder en hamnstad i Normandie och sitter med i den tvärpolitiska gruppen för havs- och kustfrågor har jag nära följt arbetet i samband med betänkandet om en integrerad havspolitik. Jag har vid flera tillfällen framhållit att vi måste se till att skapa en harmonisk samexistens mellan havets olika användningsområden där man stöder traditionell verksamhet (t.ex. fisket, som jag också föreslagit bör placeras högst upp på listan över de typer av maritim verksamhet som tas upp i betänkandet) och stöder framväxten av nya typer av verksamhet. Jag har därvid påpekat att förnybara energikällor, t.ex. havsbaserad vindkraft, bör ges särskilt stöd eftersom sådan energi ligger i linje med EU:s mål om en diversifierad energiförsörjning och kan, enligt en studie från kommissionen, innebära att 410 000 nya arbetstillfällen skapas fram till 2020. Tillsammans med föredraganden har jag också infört ändringar i betänkandet i syfte att medvetandegöra kommissionen om finansieringsbehovet för den integrerade havspolitiken. Vid diskussionerna inom särskilda utskottet för ”politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart Europa efter 2013”, där jag sitter med, uttrycktes i början tvivel när det gäller den långsiktiga finansieringen av sammanhållningspolitiken, där vissa program rör en integrerad havspolitik.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) En integrerad havspolitik utgör en stor utmaning för EU. Denna politik måste innebära att man kan främja ekonomisk verksamhet till havs och längs kusterna och att man i högre grad beaktar såväl sysselsättningsfrågan och miljöskyddet som ökad forskning och innovation inom denna sektor. Jag röstade alltså för detta betänkande som innebär ett betydande steg framåt eftersom alla dessa faktorer kan lyftas fram tack vare att man anlägger ett sektorsövergripande helhetsperspektiv i stället för ett fragmenterat synsätt, så som säkert skulle ha gjorts tidigare.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) En integrerad havspolitik är oerhört viktigt för EU:s ekonomi eftersom det kan leda till en avsevärt bättre konkurrenskraft för EU. När ramarna för denna politik fastställs måste man se till att politiken även omfattar åtgärder för att stärka den ekonomiska utvecklingen, för att öka sysselsättningen inom denna sektor och för att skydda miljön. En viktig faktor för en sådan strategi är även en konsoliderad syn på frågan om att stärka EU-medlemsstaternas roll på området för forskning om den maritima ekonomin, den marintekniska utvecklingen och utvecklingen av marina resurser.

Vi bör även tänka på att vi måste försöka få bukt med sådana företeelser som pirater, illegalt fiske och miljöföroreningar. En integrerad havspolitik bör därför inte bara innebära att man stärker ett antal maritima verksamhetsområden och den strategiska maritima ekonomin samt tillvaratar havens potential på ett maximalt sätt, utan även att man lyfter fram behovet av förbättrade arbetsvillkor till havs.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) Under förra valperioden lanserade och antog EU det s.k. sjöfartspaketet. Detta paket omfattade den maritima ekonomins samtliga basområden. Inom utskottet för transport och turism är man medveten om att cirka 90 procent av EU:s export och import sker till sjöss. Det är viktigt att ha en integrerad havspolitik som omfattar transport, förvaltning, miljöskydd, maritima resurser och maritim turism. Det här är viktiga skäl till att detta betänkande bör stödjas.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. − (IT) I detta betänkande ger vi vårt stöd för det paket för en integrerad havspolitik som kommissionen lade fram 2009, och vi gör detta eftersom vi anser att detta paket innebär en ambitiös sektorsövergripande strategi för ekonomisk utveckling, hög sysselsättning och miljöskydd i kustområden och inom de maritima sektorerna. Vi uppmanar därför medlemsstaterna att ge Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) utökade befogenheter för att utföra säkerhetsinspektioner och reglera den havsbaserade oljeutvinningen i EU, inte minst med tanke på den oljekatastrof som nyligen inträffade i Mexikanska golfen. Vi delar uppfattningen att vi bör samarbeta och samordna våra insatser med tredjeländer när det gäller övervakning till sjöss, så att ett klimat för ömsesidigt informationsutbyte kan skapas och så att de olika nationella kustbevakningsorganen kan samordnas.

Europaparlamentet vill dessutom se ökade satsningar på forskning och utveckling inom området för användning och tillämpning av förnybar energi, bättre arbetsvillkor för sjömän (Maritime Erasmus-programmet) samt bättre förbindelser mellan perifera maritima regioner. Vi välkomnar därför den havsatlas och det havsforum som har inrättats och föreslår att ett europeiskt havsforskningsinstitut inrättas så att det europeiska nätverket för havsobservation och data (Emodnet, European Marine Observation and Data Network) kan bli operativt.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) En integrerad havspolitik är nödvändig om vi på bästa sätt ska kunna nyttja havets enorma rikedomar, liksom dess ekonomiska potential. Vi ska inte glömma bort att den ekonomiska verksamheten till havs och vid kusten står för mer än 40 procent av EU:s BNP och en rad studier visar att det fortfarande finns en stor utvecklingspotential på området. Fyrtio procent av handeln inom EU och 95 procent av exporten till länder utanför EU sker genom sjöfarten. Trots dessa siffror och den enorma potential som återstår att utnyttja finns det ingen integrerad europeisk havspolitik som gör det möjligt för oss att sluta föra olika politik inom områden som sjöfart, maritim ekonomi, ny teknik, kustområden, havsenergi, fiskeri, övervakning och upprätthållande av lag och ordning till sjöss, turism, skydd av havsmiljön samt havsforskning. Det här resolutionsförslaget ger oss förutsättningar att ändra på detta.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Havspolitiken ska inte bara omfatta obligatoriska bestämmelser om oljeutvinning och transport utan också erbjuda dubbel kompensation för förluster på grund av olyckor. Dessutom måste vi utarbeta ytterligare säkerhetsbestämmelser, effektiva handlingsföreskrifter och katastrofförebyggande åtgärder. En fond inrättas för att uppnå detta mål, och till denna fond bidrar alla aktörer som är aktiva i den maritima miljön. Om alla kriterier beaktas kommer vi att kunna förbjuda användningen av farlig teknik inom prospektering och utvinning av olja. Vidare kommer detta även att fungera som ett incitament för utvecklingen av ny, säker och effektiv teknik.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Införandet av olika utsläppsgränser för EU:s vatten skulle strida mot den integrerade havspolitiken som i enlighet med vad som redan nämnts syftar till att ta hänsyn till alla faktorer. I det här avseendet får vi inte glömma kärnsprängningar till havs. Förutom fångstkvoter, områden med totalt fiskeförbud och bestämmelser för vattenbruk blir det särskilt viktigt att i miljökänsliga områden överväga lösningar för en varsam kustturism, militära övningar, sjöfart, utvinning av gas, olja, sand och grus samt åtgärder för att förhindra miljökatastrofer som den senaste störtfloden av giftslam. En europeisk kustmyndighet som har företräde framför nationella kustmyndigheter och flottor skulle inte vara förenlig med medlemsstaternas suveränitet och skulle förstärka utvecklingen mot en ökad centralisering. På det hela taget tycks inte den här strategin vara särskilt genomtänkt, och jag har därför röstat emot den.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. - (LT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att en integrerad havspolitik är nödvändig för att säkerställa en lämplig nivå på miljöskyddet. En av de viktigaste principerna är att samordna politik och garantera att den ekosystembaserade strategin som fastställs i EU:s ramdirektiv om en marin strategi genomförs. Jag välkomnar i synnerhet de verktyg som nämns när det gäller samordning av övervakning och upprätthållande av lag och ordning till sjöss, skyddet av havsmiljön samt vetenskaplig forskning. I egenskap av representant för Litauen, ett av Östersjöregionens länder, värdesätter jag att dokumentet understryker vikten av bredare forskning som syftar till att bestämma och bedöma det aktuella tillståndet i haven. Östersjön tillhör de hav som drabbats värst av den ekonomiska aktiviteten och är ett av världens mest förorenade hav. Oljeutsläppskatastrofen i Mexikanska golfen är ett tydligt exempel på att känsliga marina ekosystem kan komma till skada på oerhört kort tid. Därför stöder jag särskilt betänkandets uppmaning till medlemsstaterna att vidta fler åtgärder för att utforma en omfattande strategi som ska skydda den marina miljön.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Gesine Meissners betänkande är en balanserad text som innehåller en rad viktiga aspekter och uppmaningar. Maritima aktiviteter är en av EU:s viktigaste inkomstkällor. För att bara nämna några siffror som belyser detta står den ekonomiska verksamheten till havs och vid kusten för mer än 40 procent av EU:s BNP och utgör 40 procent av varuhandeln inom EU och 95 procent av exporten till länder utanför EU. I betänkandet betonas några viktiga punkter såsom inrättandet av lämpliga regionala och nationella strukturer för havsförvaltning, samordnad och gränsöverskridande fysisk planering i kust- och havsområden, övervakning till sjöss för att skydda medlemsstaterna och EU och skydd av havsmiljön. I betänkandet framhäver man också behovet av utformningen av en strategi för en hållbar turism i kust- och öregionerna, åtgärder för att främja EU:s varvsindustri − som redan är ett flaggskepp − och sjötransporten i syfte att uppfylla det ambitiösa ”green shipping”-målet. Mot den här bakgrunden röstade jag för betänkandet. Det är vår uppgift att säkerställa en framgångsrik kommunikation och integrering mellan de olika sektorerna inom havspolitiken av en mängd orsaker som har att göra med effektiviteten, konkurrenskraften samt respekten och skyddet av den marina miljön.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Europaparlamentet håller med kommissionen om att den starka sjöfartstraditionen är en av EU:s styrkor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att utveckla potentialen hos de olika maritima sektorerna genom att skapa en långtgående strategi för ”blå tillväxt”. Parlamentet anser att den integrerade havspolitiken bör bidra till att skapa en konkurrenskraftig, social och bärkraftig union. Vidare menar parlamentet att utvecklingen av den integrerade havspolitiken på ett harmoniskt sätt bör uttrycka strävanden mot ekonomisk tillväxt, hög sysselsättningsnivå – och framför allt öka sektorns attraktionskraft för unga genom att erbjuda utbildning och lansera Maritime Erasmus-programmet – och skydd av miljön. Parlamentet anser därför att den integrerade havspolitiken måste knytas till målen och initiativen i EU 2020-strategin. Därför uppmanas kommissionen att före 2013 lägga fram en allmän, sektorsövergripande strategi för hållbar tillväxt i kustområden och maritima sektorer, som grundas på en bred undersökning av olika möjligheter och politiska strategier och på ett brett samråd med berörda parter.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Medan det å ena sidan finns ett tydligt behov av att integrera havspolitiken inom EU, eftersom dess associerade aktiviteter motsvarar 40 procent av EU:s BNP, är det å andra sidan riktigt att man vid regleringen av dessa aktiviteter också beaktar konkurrenter utanför EU. Allt för ofta har reglerna för fiskeri, turism, transport och miljöskydd inom denna sektor utvecklats skilda från varandra och utan att ta hänsyn till de risker som är förknippade med orättvis konkurrens från tredjeländer. Till exempel kan man skapa en snedvridning av konkurrensen genom att införa allt för stränga utsläppsmål för alla kustområden i EU.

Andra texter om aktuella frågor som har debatterats och godkänts av parlamentet måste utan tvekan samordnas på ett integrerat sätt. En sådan fråga är övervakning till sjöss, som är avgörande för att kunna kontrollera sådana olagliga aktiviteter som ofta bedrivs nära EU:s kuster och varierar från smuggling av förfalskade varor och transport av förbjudna substanser till olagligt fiske.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) EU:s ekonomiska verksamhet till havs och vid kusten motsvarar i dagsläget drygt 40 procent av unionens BNP och prognoserna tyder på att det fortfarande finns goda tillväxtmöjligheter framöver. Verksamheten till havs är således utan tvekan en mycket viktig faktor och en av EU:s styrkor. Jag anser därför att det är nödvändigt att den maritima ekonomin utvecklas ytterligare.

EU:s nuvarande politiska strategier inom områden såsom sjöfart, maritim ekonomi, ny teknik, kustområden, havsenergi, fiskeri, övervakning och upprätthållande av lag och ordning till sjöss, turism, skyddet av havsmiljön samt havsforskning har hittills utvecklats på olika håll. Detta leder ofta till att åtgärder vidtas som motverkar varandra och som har en negativ inverkan på havspolitiken överlag. Det råder inget tvivel om att en integrerad havspolitik skulle bidra till en ännu mer hållbar ekonomisk utveckling inom EU. Bland annat skulle detta göra det möjligt att öka samstämmigheten mellan de olika politikområdena, utveckla bättre regleringsmässiga och sektorsövergripande instrument och utnyttja havens och den maritima sektorns potential på ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart sätt.

Dessutom anser jag att det är mycket viktigt att göra den här sektorn till en mer attraktiv arbetsplats för unga genom att erbjuda utbildning och andra aktiviteter.

  Salvatore Tatarella (PPE), skriftlig. – (IT) Betänkandet om en integrerad havspolitik avser en betydelsefull sektor i EU:s ekonomi. Den maritima verksamheten är en värdefull inkomstkälla för EU, både i fråga om BNP och varuhandel i och utanför unionen. Min åsikt är att vissa frågor bör betonas. I betänkandet anges för det första att framtida strategier i den här sektorn ska skräddarsys efter varje havsbäckens särdrag, men jag anser även att det är viktigt att ta hänsyn till särskilda regionala omständigheter. Den nya havspolitiken ska också vara inriktad på utvecklingen av säkra fartyg vilket innebär stora möjligheter för den europeiska varvsindustrin i framtiden. Våra hav bör fortsätta att vara en drivande kraft för tillväxt, och jag anser därför att det är nödvändigt att utforma en integrerad havspolitik som kan garantera en större konsekvens mellan de regler som styr olika maritima sektorer och samtidigt skydda den marina miljön.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. − (PT) Hittills har politiska strategier inom sjöfart, maritim ekonomi, ny teknik, kustområden, havsenergi, fiskeri, övervakning och upprätthållande av lag och ordning till sjöss, turism, skydd av havsmiljön samt havsforskning utvecklats skilda från varandra. Denna fragmenterade syn leder gång på gång till att åtgärder vidtas som motverkar varandra liksom till konflikter och inkonsekvens. En integrerad strategi är därför önskvärd som omfattar för det första en styrelsestruktur med alla beslutsfattarnivåer och för det andra samtliga sektorer och sektorsövergripande instrument.

När det gäller den samordnade planeringen av aktiviteter stöder jag uppmaningen till kommissionen att dra upp strategier för havsbäcken som kan ta hänsyn till regionernas särdrag och utnyttja deras styrkor.

Detta skulle gynna EU:s yttre randområden såsom Madeira och göra det möjligt för regionen att dra nytta av sina havsrelaterade aktiviteter och upprätta samarbeten med andra områden i samma havsbäcken. Territorialvattnen i EU:s yttersta randområden innebär att EU har världens största exklusiva ekonomiska zon. Därmed har den maritima och havsrelaterade verksamheten i dessa regioner en betydande roll.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Resultatet av dagens omröstning var ett glädjande besked. Att sträva efter en hållbar exploatering och en integrerad strategi för förvaltning av oceaner, hav och kustområden bör vara en av EU:s prioriteringar. Jag är övertygad om att en integrerad havspolitik kommer att medföra positiva effekter såväl kortsiktigt som på lång sikt. Vi får inte glömma bort målsättningar såsom att undanröja politiska hinder och skapa synergier mellan olika aktiviteter som har en direkt effekt på EU:s havsområde.

Jag anser att parlamentet bör begära att man inför en rad sektorsbestämmelser, inte minst i fråga om de socialt och ekonomiskt negativa konsekvenser som ofta drabbar fiskare när åtgärder vidtas för att återställa fiskbestånd eller skydda ekosystem.

Betänkande: Scholz (A7-0277/2010)

  Liam Aylward, Brian Crowley och Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Jag instämmer i betänkandets uppmaning till kommissionen att skjuta upp förhandlingarna med Mercosur tills ett nytt mandat har utarbetats som beaktar alla medlemsstaternas intressen. Jordbruket är Irlands största inhemska produktionsindustri och av avgörande betydelse för landets ekonomiska återhämtning. Återhämtningen får inte urholkas. Eftersom jordbrukssektorn har en så central roll för EU:s ekonomi måste parlamentet engagera sig djupt i de aktuella förhandlingarna och i varje steg i processen. Dessutom stöder jag ändringsförslaget till betänkandet om införandet av åtgärder för att se till att all jordbruksimport till EU uppfyller samma produktionskrav som europeiska varor i fråga om skydd av EU:s konsumenter, djurs välbefinnande, miljöskydd och sociala normer. Irländska jordbrukare gör ett utmärkt arbete när det gäller att se till att deras varor och produktionsprocesser håller högsta möjliga kvalitet, och det måste ställas motsvarande krav på importerade varor för att garantera lika villkor, rättvis konkurrens och en hållbar jordbrukssektor i EU.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för det här betänkandet eftersom EU har stärkt sin handel och sina ekonomiska förbindelser med Latinamerika och blivit dess näst viktigaste handelspartner och den främsta handelspartnern för Mercosur och Chile. Syftet med en närmare integrering av de europeiska och latinamerikanska ekonomiska områdena är att skapa en situation som gynnar båda sidor. Samarbetet mellan EU och de latinamerikanska länderna måste stärkas för att man i enlighet med de åtaganden som gjordes i Madridförklaringen ska kunna samordna sitt arbete i syfte att uppnå ett långtgående, rättvist och uttömmande WTO-avtal inom Doha-rundan.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade emot min kollegas betänkande trots att vi är från samma grupp och att hans betänkande innehåller flera positiva punkter. Genom de ändringsförslag som lades fram ändrades emellertid innehållet och andemeningen som han försökte ge sitt betänkande. Jag kunde inte rösta för ett betänkande som bland annat beklagar de åtgärder som Argentina vidtagit för att hantera den finansiella krisen och betraktar dem som protektionistiska och därför indirekt uppmanar kommissionen att införa sanktioner och regelbundet ta upp frågan om marknadstillträde med länder i Latinamerika. Jag kunde inte bortse från marknadsreglernas företräde och EU:s interventioner i andra länders interna angelägenheter, särskilt när det gäller åtgärder som stöder sammanhållning och skyddar medborgarna i dessa länder. Handeln och förbindelserna mellan EU och länderna i Latinamerika måste baseras på jämställdhet, solidaritet och respekt för arbetarnas rättigheter och miljön, och vi kan inte låta starkare länders och företags intressen styra.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. − (IT) Europeiska unionen grundar sig på ett värdesystem, och utifrån detta har länderna i Latinamerika gjort stora framsteg de senaste åren. Dessa framsteg bör definitivt belönas med ytterligare handelspolitiska incitament från EU. Om vi till detta lägger de språkliga och kulturella band som skapats mellan oss genom historien ger det oss förutsättningar att i möjligaste mån bidra till den ekonomiska och sociala utvecklingen i latinamerikanska länder, oavsett deras olika förutsättningar. Dessutom gynnar det bägge parter att förstå vilka faktorer som ligger till grund för den politiska utvecklingen i Latinamerika och att ingripa för att förhindra missförhållanden som kan skada såväl dessa länder som oss själva. Vi kan bara välkomna stärkta handelsförbindelser under förutsättning att utvecklingsstrategierna utformas på ett sätt så att de fortsätter att fungera som incitament för förbättringar.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Trots de senaste årens ekonomiska och sociala framsteg är en av tre latinamerikanska invånare fattiga och Brasilien är det tydligaste exemplet. Barn och ungdomar i Latinamerika drabbas hårdast av det här gisslet, och mer än hälften av dem saknar tillräckliga materiella resurser. Dessa omständigheter kommer sannolikt att påverka deras utbildning och framtida yrkesliv och ha långsiktiga konsekvenser för det samhälle de lever i. I en tid när EU:s handelspolitik måste ha en central roll för att vi ska kunna uppnå millenieutvecklingsmålen anser jag att vi ska inrikta oss mer på fattigdomskampen i länder i Central- och Sydamerika för att öka deras köpkraft och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.

  Michel Dantin (PPE), skriftlig. – (FR) Det ändringsförslag som jag lade fram med Albert Dess och 77 andra parlamentsledamöter förutsätter att jordbruksimporten uppfyller alla EU:s sociala och miljörelaterade normer samt konsument- och djurskyddskrav. När allt kommer omkring är det ju svårbegripligt hur man kan kräva att EU:s jordbrukare ska leva upp till världens högsta produktionsstandard samtidigt som man tillåter att allt större mängder av jordbruksprodukter kommer in i EU trots att de inte uppfyller samma krav.

Konsumenter måste erhålla en samordnad skyddsnivå, oavsett vad de köper, och jordbrukare måste belönas för sina fantastiska insatser i stället för att i själva verket utsättas för orättvis konkurrens från tredjeländer. Det är i alla fall min bild av en balanserad livsmedels- och jordbrukspolitik. Den här resolutionen sänder ett tydligt budskap till kommissionen och tredjeländer, och därför stöder jag det.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Betänkandet om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika som antagits av parlamentet kan mycket väl bli rättspraxis. Handelsavtalen med Latinamerika rymmer en utomordentligt känslig del om jordbruket. Det är därför parlamentet begärt att bara de jordbruksprodukter som uppfyller EU:s standarder för konsumentskydd, djurskydd och miljöskydd samt sociala minimistandarder ska få komma in i EU. Från och med nu är det upp till kommissionen att beakta parlamentets krav i framtida förhandlingar. I dessa förhandlingar har parlamentet efterlyst att man ska lägga särskild vikt vid de yttersta randområdena på grund av konkurrensen från Latinamerika i fråga om vissa produkter, särskilt bananer. Därmed anser parlamentet att de strategiska och traditionella sektorerna i de yttersta randområdena ska bevaras och få lämplig ersättning i enlighet med de åtaganden som EU gjort gentemot dessa områden i sin strategi för de yttersta randområdena 2009.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika som bör vara en prioritet för EU. EU är för närvarande Latinamerikas näst viktigaste handelspartner och den främsta handelspartnern för Mercosur och Chile. EU:s handelspolitik har en viktig roll i förverkligandet av millenieutvecklingsmålen och i fråga om att uppfylla internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, tryggad livsmedelsförsörjning och ekologisk hållbarhet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Lissabonfördraget definierar EU:s handelspolitik som en integrerad del av unionens övergripande externa åtgärder. Handeln mellan EU och Latinamerika och Västindien har minskat den senaste tiden på grund av asiatiska länders växande roll i Latinamerikas och Västindiens utrikeshandel. Trots det är EU alltjämt Latinamerikas näst största handelspartner. Även om associeringsavtalen mellan EU och Mexiko och Chile har lett till en betydande ökning av handelsvolymen är handeln mellan Mexiko och Europa fortfarande blygsam jämfört med Mexikos handel med Förenta staterna. Därför vill jag understryka behovet av att båda parter utvecklar fler handelsrelaterade ekonomiska aktiviteter. Industriprodukter utgör i dag majoriteten (drygt 85 procent) av Latinamerikas och Västindiens import från EU. Mer än 40 procent av regionens export till EU är i sin tur basprodukter. Därför är det nödvändigt att mobilisera resurser och tekniskt stöd i syfte att fastställa och finansiera program som skapar lokala och regionala produktionsmöjligheter och ger såväl eftersatta regioner som små och medelstora företag en hållbar tillgång till globala marknader.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade inte för det här betänkandet eftersom vi anser att det innehåller motsägelser. Visserligen har det en del positiva inslag om Latinamerikas nya verklighet, men flera punkter i betänkandet är oacceptabla.

Ett av de gynnsamma inslagen som vi vill framhålla är att alla länder har rätt att inrätta nödvändiga instrument för att försvara sin livsmedelsförsörjning och se till att små och medelstora livsmedelsproducenter överlever och utvecklas.

Andra delar innehåller dock ett direkt motstridigt budskap. Till exempel beklagar parlamentet de protektionistiska åtgärder som vissa latinamerikanska länder, och särskilt Argentina, vidtagit under finanskrisen. Parlamentet uppmanar också kommissionen att regelbundet ta upp frågan om marknadstillträde med länder i Latinamerika och påstår sig vara djupt oroat över de restriktiva åtgärder som nyligen antagits av argentinska myndigheter i fråga om livsmedel som importeras från tredjeländer, bland annat EU.

Dessutom är de förslag som ger stöd åt en liberalisering av den internationella handeln oacceptabla, även om man gör helt andra ställningstaganden längre fram i betänkandet.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) EU behåller sina goda ekonomiska förbindelser med länder i Latinamerika inom ramen för WTO men också på bilateral och multilateral nivå. Dessa handelsrelaterade och ekonomiska förbindelser måste fortsätta utvecklas i ljuset av EU:s känsliga ekonomiska sektorer. Därför stöder jag bestämt det ändringsförslag som lagts fram i fråga om punkt 30 som kräver att jordbruksimport till EU ska kunna tillåtas endast om denna import respekterar de europeiska standarderna för konsumentskydd, djurskydd och miljöskydd samt sociala minimistandarder. Våra EU-medborgare måste uppfylla höga produktionsstandarder och ska inte missgynnas på grund av orättvis konkurrens. Planering och inkomsttrygghet är nödvändigt för att se till att kostnaderna kan täckas. Dessa aspekter måste också beaktas när det gäller frihandelsavtal.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. − (IT) Med undantag för ändringsförslag 32, för vilket Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har begärt en separat omröstning där vi tänker rösta emot, bör betänkandet som helhet godkännas eftersom det ger en användbar översikt över våra förbindelser med Latinamerika. Toppmötet mellan EU och Latinamerika i Madrid den 18 maj var en sporre för utvecklingen av förbindelserna mellan parterna och relationerna blir starkare för varje år. Även om ingen av parterna kan utesluta ett handelsavtal med den andra måste förbindelserna givetvis också resultera i konkreta resultat och bidra till bättre levnadsförhållanden för våra medborgare.

  Mairead McGuinness (PPE), skriftlig. − (EN) Trots att jag instämmer i många delar av det här betänkandet röstade jag emot det i slutomröstningen. Betänkandet stöder uttryckligen återupptagandet av handelsförhandlingarna mellan EU och Mercosurländerna. Även om jag välkomnar begäran att importen från tredjeländer ska produceras på ett sätt som är förenligt med europeiska standarder skulle ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur ha negativa konsekvenser för EU:s jordbruk, inte minst vår boskapssektor. Sedan samtalen med handelsblocket återupptogs tidigare i år har kommissionen inte lyckats genomföra en konsekvensanalys för att ta reda på vilken inverkan ett avtal om jordbruk skulle ha på EU.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Eftersom EU är Latinamerikas viktigaste investerare och näst största handelspartner, och dessutom står för det största utvecklingsstödet anser vi att den här informationen är tillräcklig för att utveckla en tydlig och väldefinierad strategi för handelsförbindelserna mellan EU och Latinamerika. Vi välkomnar utformningen av klara riktlinjer för att på bästa sätt samarbeta i syfte att främja politisk stabilitet, bekämpa klimatförändringar, hantera migrationsflöden och förhindra naturkatastrofer. Ett bra sätt att tillhandahålla den hjälp Latinamerika behöver är att stärka handelsförbindelserna mellan de två blocken som, om de samarbetar, kommer att tillhöra de största i världen. Emellertid får vi absolut inte glömma bort EU:s yttersta randområden som kan påverkas av importen av vissa jordbruksprodukter. Detta gäller i synnerhet den portugisiska öregionen Madeira och importen av bananer. Vi måste uppnå ett balanserat avtal som möjliggör utveckling i Latinamerika samtidigt som det säkerställer att inte medlemsstaternas olika ekonomiska sektorer, i synnerhet jordbruket, kommer till skada.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Under de senaste åren har Latinamerika blivit en ekonomisk tillväxtregion. Handelsavtal med sydamerikanska länder är således en mycket positiv utveckling. Eftersom EU redan har uträttat ett mycket betydelsefullt utvecklingsarbete ska man nu stärka sin position som regionens näst största handelspartner, så som Ryssland redan gör. EU ska dock noga överväga med vilka länder man bedriver handel då utnyttjande av arbetskraft fortfarande är mycket vanligt på många håll i Sydamerika. Jag har röstat emot betänkandet för att det fäster allt för liten vikt vid de ibland mycket dåliga arbetsförhållandena i Latinamerika och innehåller alldeles för få förslag som kan förbättra dem.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Föredraganden förespråkar att handelsmarknaderna mellan EU och Latinamerika helt öppnas upp. Dessutom innehåller inte betänkandet någon tillfredsställande lösning på de problem som är förknippade med associeringsavtalet mellan EU och Mercosur. Detta fick mig att rösta emot betänkandet.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att det är viktigt att upplysa kommissionen om att parlamentet är beslutet att upprätta ännu närmare förbindelser med Latinamerika. Sydamerika har av en mängd historiska, sociala och ekonomiska orsaker många saker gemensamt med Europa. Våra handelsförbindelser har alltid varit utmärkta, men de måste stärkas och stöttas, bland annat i ljuset av nya förutsättningar på de båda kontinenterna. Vi får faktiskt inte glömma att vissa länder som tidigare betraktats som utvecklingsländer nu i själva verket är globala ekonomiska makter. Mot bakgrund av allt detta anser jag att EU måste behålla sin roll som prioriterad handelspartner, vägledare och referenspunkt för andra länder i regionen.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Jag röstade för Helmut Scholz betänkande därför att det ökade stödet för handelsförbindelser mellan EU och länderna i Latinamerika är ett resultat av större demokratiska reformer i den här specifika regionen samt förbättringar av ramen för skydd av mänskliga rättigheter. Vi måste dock se till att handelsförbindelser mellan de två regionerna i framtiden inte hindrar denna process och att produkter som importeras till EU ska motsvara EU:s standarder i fråga om kvalitet, konsumentsäkerhet och miljöskydd. Jag delar också uppfattningen att kommissionen bör visa större betänkligheter när man ingår eller förlänger handelsavtal med länder som fortsätter att bryta mot grundläggande mänskliga rättigheter.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution av den 21 oktober 2010 om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika därför att jag anser att den fria marknaden stimulerar den globala ekonomin och kan vara en viktig faktor i de latinamerikanska ländernas utveckling. Jag anser dock att det förhandlingsmandat som kommissionen fått bör omprövas eftersom det är för gammalt och inte längre är förenligt med de förhållanden under vilka förhandlingarna kommer att äga rum. Vid en sådan omprövning kommer det sannolikt att finnas möjlighet att framhålla behovet av att före avtalsslutet genomföra studier om avtalens inverkan på EU:s produktionsstruktur, särskilt inom jordbruket. Dessutom bör man tydligt ta ställning mot att jordbruksprodukter fortsätter att fungera som ”transaktionsvaluta” i utbyte mot kommersiella fördelar på andra nivåer.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Orsaken till att vi slutligen röstade emot det här betänkandet var att de mer specifika förslagen att skydda Latinamerika från spekulativa attacker och klimatförändringar och motverka en aggressiv exportinriktning, förhindra miljödumpning och sätta upp gränser för liberaliseringen av handeln med finansiella tjänster urvattnades under kompromissprocessen, som motvikt för att stoppa ännu mer groteska spanska formuleringar. Uppmaningen att glömma den olyckliga utvecklingsagendan från Doha efter WTO:s ministermöte och betona det framtida arbetet med handelsreglering och nya utmaningar, drogs tillbaka och förvandlades till en tusenfaldigt upprepad uppmaning att nå en snabb överenskommelse om en långtgående, rättvis och uttömmande utvecklingsagenda.

Principen om livsmedelssuveränitet gick också förlorad. I stället för att tala i klartext upprepar man i betänkandet bara ”vikten av att” utan att ge några konkreta siffror, jämförelser eller tidsfrister. Med andra ord tillför inte betänkandet något nytt jämfört med tidigare dokument, och i fråga om vissa specifika krav är det tvärtom sämre.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Vi stöder det här betänkandet eftersom det understryker vikten av att stärka förbindelserna mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien. EU:s specifika uppgift är att agera som en ekonomisk och kommersiell aktör på den internationella scenen och övervinna konkurrensen från sina partner, Förenta staterna och Kina, som har fotfäste på den latinamerikanska marknaden.

Få sektorer gynnas av dessa handelsförbindelser. Åttiofem procent av importen till länderna i Latinamerika och Västindien är industriprodukter medan 40 procent av exporten till EU är råvaror. På medellång till lång sikt bör handelsförbindelserna utökas i enlighet med tydliga och insynsvänliga regler.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (RO) EU är först och främst en förespråkare av mänskliga rättigheter. Därför anser jag att vi i första hand ska koncentrera oss på de mänskliga rättigheterna i Colombia innan vi liberaliserar handeln med det landet. Å andra sidan måste vi när det gäller livsmedelsimport från Latinamerika se till att dessa länder uppfyller samma krav på kvalitet och djurskydd som våra egna producenter.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. − (PT) EU:s gemensamma handelspolitik är en integrerad och viktig del av unionens övergripande externa åtgärder. Den kan spela en avgörande och positiv roll när det gäller att skapa välstånd samt i de ekonomiska och politiska förbindelserna mellan folk och länder i Europa och Latinamerika. Jag tvivlar inte på att en närmare integrering av de ekonomiska områdena skulle gynna båda sidor, i synnerhet när det gäller att skapa fler och bättre jobb. Emellertid är jag medveten om vilka effekter som de bilaterala handelsavtalen mellan EU och länderna i Latinamerika kan ha på ekonomierna i de yttersta randområdena.

På Madeira där jag kommer ifrån är konsekvenserna särskilt tydliga när det gäller bananproduktionen. Därför förespråkar jag att denna produktiva sektor och de andra strategiska och traditionella sektorerna i de yttersta randområdena ska bevaras.

I det syftet och i enlighet med det åtagande som EU gjort gentemot dem ska de yttersta randområdena kompenseras på lämpligt sätt och med särskild hänsyn till deras sårbara ekonomier. Eftersom betänkandet innehåller villkor för sådana garantier röstade jag för det.

  Talmannen. − Gud bevare era barn. Med den välsignelsen avbryter jag sammanträdet.