Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 21 oktober 2010 - Strasbourg

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

(Sammanträdet öppnades kl. 9.00.)

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Natten mot den 18 oktober drabbades staden Paola, Sankt Franciskus födelseplats, av ett häftigt regn som berörde hela Kalabrien. Regnet orsakade omfattande skador på offentliga byggnader, bostäder, vatten- och avloppsnät, samt el- och telenät, för att inte nämna jordskred. Flera familjer har varit tvungna att överge sina hem, och skolorna har hållits stängda.

Liknande händelser har inträffat i Kalabrien under en lång tid nu, möjligtvis som ett resultat av klimatförändringen. Ett naturkatastroftillstånd kommer att utfärdas inom kort, och vi hoppas att Europeiska solidaritetsfonden kan aktiveras. Jag vill uttrycka min solidaritet – som jag hoppas att parlamentet delar – med hela befolkningen, däribland befolkningen i de grannorter som har lidit skada.

  Talmannen. − Givetvis noterar vi den information som ni har tillhandahållit oss. Vi vill uttrycka vår solidaritet och oro för den katastrof som har drabbat Kalabrien, och alla ledamöter stöder givetvis de som har drabbats i denna vackra italienska och europeiska region.

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. Genomförda reformer och utvecklingen i Moldavien (debatt)

  Talmannen. − Den första punkten är kommissionens uttalande om genomförda reformer och utvecklingen i Moldavien.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! När det gäller förbindelserna mellan EU och Moldavien råder det enighet om att vi har gjort stora framsteg på rekordtid, men inrikes står landet fortfarande inför många utmaningar.

Folkomröstningen den 5 september var avsedd att lösa det politiska dödläget genom att ändra reglerna för presidentvalet. Detta misslyckades. Det är beklagligt. En annan viktig fråga var emellertid också huruvida folkomröstningen skulle uppfylla demokratiska standarder. Att dessa standarder faktiskt efterlevdes har bekräftats av internationella observatörer. Det är ett uppmuntrande tecken.

Valet den 28 november är lika viktigt för att befästa demokratin i landet. Vi kommer att fortsätta att sända skarpa budskap i detta avseende till alla berörda parter. Därefter är samtliga politiska aktörer tvungna att samarbeta, för att både välja en president och utse en regering som kan klara av att leda landet genom ett kritiskt reformarbete.

Samtidigt kommer vi att upprätthålla vårt orubbliga stöd till de strukturella reformer som genomförs av den moldaviska regeringen. Jag vill belysa några viktiga aspekter.

EU är inte bara den ojämförligt största bidragsgivaren till Moldavien; i mars lyckades man också mobilisera mer än fyrtio bidragsgivare för att stödja Moldaviens reformer. De utlovade ett imponerande belopp på 1,9 miljarder euro för åren 2010–2013, vilket även omfattade vårt eget åtagande på 550 miljoner euro.

Under de senaste månaderna har vi i god tid svarat på ett antal av regeringens särskilda behov genom att bereda policyförslag på en övergripande nivå till ministrar, stödja demokratiseringsinsatser på områden med anknytning till rättsstatsprincipen, hjälpa till att organisera samråd med väljarna, åtgärda akuta behov efter förra sommarens översvämningar och förbättra möjligheterna för den moldaviska vinexporten.

Tillsammans med den moldaviska regeringen har vi aktivt samarbetat med befolkningen i den transnistriska regionen genom småskaliga projekt, främst på det sociala området. Under nästa år kommer vi att inleda genomförandet av det heltäckande programmet för institutionell uppbyggnad inom ramen för det östliga partnerskapet.

Programmet kommer att hjälpa Moldavien med förberedelserna för, och genomförandet av, de associeringsavtal som vi för närvarande förhandlar om. Den senaste förhandlingsrundan i Chisinau den 13-14 oktober visade återigen att förhandlingarna går framåt i mycket snabb takt.

Vårt stöd har också utformats som direkta överföringar till den moldaviska budgeten. Sedan sista kvartalet 2009 har 37 miljoner euro betalats ut som sektoriellt budgetstöd, och ytterligare 15 miljoner euro kommer att utbetalas inom kort. Av dessa belopp har omkring 8,5 miljoner euro direkt avsatts för att hjälpa den fattigaste delen av befolkningen. Nu när talman Jerzy Buzek har undertecknat det relevanta lagstiftningsbeslutet förväntar vi oss att inom kort kunna betala ut 40 miljoner av den första delen av ett makrofinansiellt stöd.

I samma anda kommer vi att fortsätta med vårt fulltecknade program av politiska kontakter och tekniskt utbyte. Om några dagar kommer jag att träffa premiärminister Vlad Filat i Luxemburg. I november kommer underkommittén EU–Moldavien för handel att undersöka hur Moldavien har svarat på kommissionens främsta rekommendationer i syfte att förbereda förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsområde.

Vi har också tillsammans med Moldavien inlett en särskild dialog om mänskliga rättigheter och en dialog om energi, och vi förhandlar om ett avtal om luftfartstjänster. Vi har aktivt följt upp den viseringsdialog som inleddes i juni. Nästa måndag förväntas rådet (utrikes frågor) tillkännage slutsatser om denna fråga utifrån resultatet av de informationsuppdrag som oberoende experter utförde i september.

  Monica Luisa Macovei, för PPE-gruppen. – (RO) Syftet med denna debatt är att vi ska diskutera de reformer som Moldavien genomförde under förra året och de framsteg som gjorts på vägen mot en europeisk integration.

Landet har funnits med på EU:s dagordning under ett års tid eftersom det har uppfyllt sina åtaganden. Jag vill ta upp några av dessa åtaganden. En plan har utarbetats över prioriterade åtgärder att vidta på väsentliga reformområden, utöver ytterligare en plan för en reform av rättsväsendet. Genomförandet av båda planerna har påbörjats. En dialog om mänskliga rättigheter har inletts. Dessutom undertecknade det moldaviska parlamentet Internationella brottmålsdomstolens stadga i september. Det förs intensiva förhandlingar om associeringsavtalet med utmärkta resultat så här långt. Bara ett år har passerat, men de som deltagit under det inledande förfarandet garanterar att det kommer att fortsätta.

Moldavien är den stat som har gjort störst framsteg inom EU:s östliga partnerskap. Därför uppmanar jag rådet att bedöma denna stat enskilt på egna meriter. Framsteg tyder på politisk vilja, hårt arbete och engagemang, vilket bör belönas. Vi belönade länderna på västra Balkan för de åtgärder som de vidtagit. Låt oss gå vidare och göra likadant för Moldavien också.

I dialogen om viseringar har Moldavien gjort stora framsteg på samtliga fyra områden. Därför ber jag rådet att vid nästa sammanträde den 25 oktober uppmana kommissionen att utarbeta en handlingsplan så att medborgare från Moldavien kan resa utan visum. Direkta kontakter mellan människor är värt mer än deklarationer.

När det gäller Transnistrien är en lösning av avgörande betydelse för den politiska och ekonomiska stabiliteten i Moldavien och denna region. EU bör spela en mer kraftfull roll på politisk nivå och vi bör delta genom gemensamma projekt som bidrar till förändringar som människor kan uppfatta.

Slutligen har den europeiska integrationsprocessen bidragit till att upprätta demokrati och frihet i en omfattning som aldrig tidigare skådats i Europas historia. Se bara på hur situationen i Central- och Östeuropa har förändrats under de senaste tjugo åren. Fred råder nu även i länderna på västra Balkan och reformer är på gång. Låt oss göra vad som krävs för att också uppnå en sådan situation i Moldavien.

  Adrian Severin, för S&D-gruppen. – (EN) Herr talman! Moldavien har ett val, dvs. valet mellan en ”transnistrisering” eller en ”europeisering”. Med andra ord ett val mellan ett oligarkiskt förflutet av sovjetisk natur och en framtid av säkerhet, välgång och social rättvisa.

Moldaviens utveckling har hittills påverkats negativt av landets inhemska politiska instabilitet. Landets grundläggande problem är inte knutet till de externa utmaningar som landet står inför, utan till en intern splittring bland de politiska aktörerna. Denna inhemska politiska instabilitet har inneburit att den styrande koalitionen inte haft tillräckligt med tid för att genomföra sina proeuropeiska lösningar. Moldavien står nu inför en vändpunkt. Resultatet av detta tidiga val bör syfta till att leda landet mot en framtid av europeisk modernisering.

Vi uppmanar därför alla politiska aktörer i Moldavien som föreslår en framtid av europeisk modernisering för landet att undvika onödig protagonism eller konfrontationer, och att inrikta sig på att utveckla en allmän vision i syfte att hjälpa landet att uppnå sina europeiska mål.

  Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! För arton månader sedan upprördes parlamentet av de brutala händelserna i Chisinau. Några veckor senare hade vi det stora nöjet att till vår åhörarläktare välkomna ledarna för landets demokratiska politiska partier, som slagit in på en ny bana. Vi delade det moldaviska folkets entusiasm för en ny framtid.

Vi har sedan dess glatt oss över de framsteg som landet gjort. Ytterligare framsteg återstår att göra – inte minst när det gäller att ställa förövarna för dessa brutala händelser inför rätta – men om Moldavien ger den nuvarande koalitionen förnyat mandat vid valet i nästa månad finns det, trots svårigheterna med den ekonomiska lågkonjunkturen, goda chanser att landet kan fortsätta sin omvandling.

Den brittiske författaren Francis Bacon konstaterade att hoppet är en bra frukost men en dålig middag. Moldaviens styrande partier bör vara förvissade om att reformernas genomförande följer de rättsakter som möjliggör dessa reformer. Tiden är inte på vår sida. Mycket behöver åstadkommas på kort tid.

Min grupp berömmer kommissionsledamot Štefan Füle och hans tjänsteenheter för deras arbete med att bistå Moldavien. Vi välkomnar bildandet av Moldaviens vänner och det storartade möte som hölls med europeiska länder i syfte att hjälpa Moldavien framåt. Det görs stora insatser från EU:s sida för att hjälpa detta förtvivlat fattiga land att närma sig EU:s standarder. Jag hoppas att rådet, när det i nästa vecka behandlar viseringsreglerna, hjälper oss att hitta en väg framåt i visumfrågan.

Som en av unionens fäder sade bestäms ett lands EU-strävanden inte av EU utan av den europeiska andan hos landets befolkning. Vi uppmanar det moldaviska folket att visa denna europeiska anda vid valet i nästa månad.

  Tatjana Ždanoka, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi välkomnar de framsteg som Moldavien gjort och hoppas att den kommande valprocessen kan stärka de demokratiska institutionerna ytterligare och säkerställa att rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna respekteras i Moldavien.

Vi vet att det finns ett brett stöd i det moldaviska samhället för ett framtida moldaviskt medlemskap i EU – inte Nato. Trots deras olika politiska plattformar har samtliga partier i det moldaviska parlamentet förklarat sig vara för ett europeiskt samarbete och en europeisk integration. Men mot bakgrund av mitt eget hemland Lettlands erfarenheter av EU-medlemskapet har jag under mina samtal med moldaviska politiker försökt förklara att EU-medlemskapet inte kan vara ett mål i sig. Det är mycket viktigt att påskynda försöken att genomföra djupgående och enhetliga ekonomiska och rättsliga reformer, i synnerhet genom att bekämpa korruptionen.

Det moldaviska samhället är multietniskt och flerspråkigt. Det finns dessutom väsentliga skillnader i hur man bedömer historiska händelser. Därför är det mycket riskfyllt att skapa ytterligare skiljelinjer inom det moldaviska samhället. Genom ett nyligen utfärdat dekret har den 28 juni fastställts som årsdag för den sovjetiska ockupationen, vilket utlöste en negativ reaktion hos en stor del av den moldaviska befolkningen. Snarare än att stärka samhället fick detta en motsatt effekt.

Det moldaviska samhället rymmer också flera olika nationaliteter bland befolkningen. Det faktum att en stor del av de bofasta har dubbelt medborgarskap innebär också stora skillnader i fråga om rättigheter, och vi bör därför försöka avskaffa dessa skillnader och upprätta ett viseringsfritt system för samtliga moldaver.

  Charles Tannock, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Ingen bestrider att Moldavien har en lång väg att gå innan landet når sitt slutliga mål om anslutning till EU, som är ett mål som stöds av min grupp, ECR. Moldavien är fortfarande ett av Europas fattigaste länder, trots att det är med i WTO, och är som sådant sårbart för organiserad brottslighet, människohandel och korruption. Moldavien fortsätter att vara lamslaget av den pågående fastlåsta konflikten med den rysktalande och politiskt ryskdominerade utbrytarregionen Transnistrien.

Sedan kommunisterna drevs bort från makten för 15 månader sedan har Moldavien emellertid börjat göra väsentliga framsteg. Partierna i Alliansen för europeisk integration, den koalition som i dagsläget styr landet, har visat en imponerande förmåga att samarbeta för att påskynda Moldaviens integrering i Europeiska unionen. Unionen bör för egen del upprätthålla sina påtryckningar gentemot den moldaviska regeringen för ytterligare framsteg med de ekonomiska reformerna samt för en förbättrad rättsstatsprincip och ett gott styrelseskick.

Vi bör emellertid också belöna och samarbeta mer med regeringen i Chisinau. Viseringsfrågan har nämnts, men jag vill också ta upp frågan om Euronest, som innebär möjligheter för politiker från både EU och Moldavien att diskutera gemensamma intressen. Tyvärr har Euronest - som jag tog upp i ett betänkande under parlamentets förra mandatperiod – förblivit lamslaget till följd av tvisten om den vitryska representationen. Tvisten är en följd av att vårt parlament inte har erkänt det vitryska parlamentet, som inte har valts på demokratisk väg.

Jag hoppas att alla tydligt europeiska länder inom det östliga partnerskapet, nämligen Moldavien, Ukraina och ett framtida demokratiskt Vitryssland, en dag kommer att bli kandidatländer för anslutning till EU.

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Herr talman! Denna debatt visar på EU:s engagemang för det splittrade Moldavien, vilket gläder mig innerligt. I mitt hemland Nederländerna har medborgare under flera års tid åstadkommit vissa inspirerande sociala initiativ som ger unga människor från Moldavien goda framtidsutsikter. I detta sammanhang vill jag också stolt nämna Orhei-stiftelsen i Bunschoten-Spakenburg, en by där man med stor entusiasm har hanterat liknande problem. Jag kan se människorna från denna stiftelse i ögonen, eftersom vi också talar om denna fråga här, och visar vårt engagemang. För övrigt strävar Moldavien efter ett djupgående, övergripande handelsavtal med EU. Kommissionsledamot Štefan Füle nämnde också detta. Herr kommissionsledamot, hur ser situationen ut på detta område och har det skett några påtagliga framsteg ännu?

Det är avgörande att försäljningsmöjligheterna för de moldaviska produkterna vidgas, i synnerhet när det gäller jordbruksprodukter och viner från Chisinau. Moldaviens främsta traditionella försäljningsmarknad Ryssland stänger nämligen regelbundet sina gränser eller begränsar införseln av politiska skäl. Herr kommissionsledamot, du har redan nämnt detta, men finns det något sätt för EU att avhjälpa detta behov från Moldaviens sida?

Slutligen en fråga om den tyska förbundskanslern Angela Merkels ”Meseberg-initiativ”. Finns det i dagsläget ett genuint engagemang från Rysslands sida för att nå en lösning i frågan om Transnistrien, i utbyte mot en förstärkt politisk dialog mellan EU och Ryssland? Jag har hört det antydas att Kreml inte vidtar några åtgärder för närvarande. Herr kommissionsledamot, jag vill särskilt önska dig framgång och uthållighet i försöken att föra Moldavien närmare EU.

  Traian Ungureanu (PPE). - (EN) Herr talman! Det finns gott om bevis på att Moldaviens åtagande om att efterleva europeiska värderingar och standarder är genuint och effektivt.

Bland våra grannländer i öst är Moldavien det land som lyckats bäst med att genomföra en proeuropeisk politik. Moldavien har i själva verket lyckats uppfylla kriterierna för euron i överensstämmelse med länderna på västra Balkan.

Det positiva prejudikat som Moldavien skapat bör erkännas och uppmuntras. De demokratiska institutionernas försämrade situation i grannlandet Ukraina ökar Moldaviens betydelse för EU:s politik mot Öst. I detta sammanhang är det avgörande att det allmänna valet den 28 november bekräftar Moldaviens fortsatta strävan mot en europeisk integration.

Det är definitivt hög tid för EU att sända en positiv signal till Moldavien och moldaverna. Tusentals moldaviska familjer är splittrade på grund av att de förnekas visum. Viseringsdialogen mellan EU och Moldavien utgör en stor möjlighet för oss. Denna dialog bör gå in i en operativ fas. Låt oss hoppas att rådet (utrikes frågor) den 25 oktober kommer att uppmana kommissionen att utarbeta en handlingsplan för viseringsliberalisering. Ett proeuropeiskt integrerat Moldavien skulle ha fördelaktiga effekter på EU:s östliga gräns, där svaga regeringar och olösta konflikter utgör ständiga hot mot den europeiska stabiliteten.

  Iliana Malinova Iotova (S&D). – (BG) De utmaningar som Moldavien för närvarande står inför, och som också är en del av vårt allmänna mål, omfattar en förstärkning av den multietniska staten och dess identitet, en politisk lösning på problemet med Transnistrien och ett medlemskap i EU för Moldavien, som en autonom, självständig stat.

Processen med en viseringsliberalisering är särskilt viktig. Vi har haft liknande fall i länderna från före detta Jugoslavien där viseringsliberaliseringen gett goda resultat. Utvecklingen mot att tillämpa ett påskyndat förfarande för att simultant utfärda bulgariska och rumänska pass till moldaviska medborgare är ingen lösning på problemet utan medför istället vissa risker. Samtidigt måste myndigheterna i Chisinau se till att de 90 miljoner euro i makrofinansiellt stöd som EU har beviljat blir kännbart för alla moldaviska medborgare, oavsett etniskt ursprung. Detta är också särskilt viktigt för den bulgariska minoriteten i Moldavien, som lever i en av landets fattigaste ekonomiska regioner.

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE) . – (RO) Som ledamot av den parlamentariska samarbetskommittén EU-Moldavien har det varit ett nöje för mig att följa Moldaviens positiva framsteg, och jag kan bekräfta att Moldaviens engagemang för det europeiska arbetet har varit tydligt under det senaste året. Jag vill på den här punkten påminna om de reformer som gjorts på det ekonomiska området, samt inom rättsväsendet och den offentliga förvaltningen. Samtidigt bör vi vara realistiska och erkänna att övergångsprocessen i Moldavien inte är okomplicerad, och att flera reformer fortfarande återstår att genomföra.

Det gläder mig att det görs framsteg i de diskussioner som syftar till en viseringsliberalisering. Jag anser emellertid att kommissionen behöver utarbeta en tydlig färdplan för att uppnå detta mål, och för att kanske till och med avskaffa viseringskravet helt och hållet i framtiden. Moldavien kommer att stå inför en avgörande prövning i samband med valet till parlamentet den 28 november, och jag hoppas att den europeiska väg som landet har valt att följa kommer att godkännas av befolkningen, och fortsätta.

Makrofinansiellt och politiskt stöd från EU:s institutioner och från vissa medlemsstater har varit av största betydelse. Mot bakgrund av de positiva resultaten av vår politik uppmanar jag EU:s institutioner, dvs. parlamentet, rådet och kommissionen, att fortsätta sina åtgärder till stöd för Moldavien. På så sätt kan landet få förtroende och uppmuntras att fortsätta sitt reformarbete och närmandet till EU, för att slutligen integreras som fullvärdig medlem i unionen.

  Adam Bielan (ECR). – (PL) För tio dagar sedan hade jag möjlighet att besöka Moldavien som en del av en särskild delegation från utskottet för utrikesfrågor tillsammans med bland andra mina ledamotskolleger Monica Luisa Macovei och Graham Watson. Vi var i Moldavien vid en ytterst viktig tidpunkt för landet - några veckor efter den misslyckade konstitutionella reformen den 5 september och några veckor före det mycket viktiga parlamentsvalet, som ni vet kommer att hållas den 28 november. Vad vi framför allt upplevde var ett mycket starkt stöd från nationen och det moldaviska samhället för den europeiska integrationsprocessen. Närmare tre fjärdedelar av moldaverna stöder denna process.

Vi såg också de väldiga framsteg som har gjorts av premiärminister Vlad Filats regering på vägen mot en europeisk integration och med det stora antalet reformer, däribland väsentliga framsteg med att bekämpa korruptionen som tidigare tärt hårt på landet. Givetvis förekommer det problem, som både är en följd av finanskrisen och ett resultat av den ännu olösta situationen i Transnistrien. För att reformprocessen ska fortsätta efter den 28 november behövs emellertid en tydlig signal från EU. Jag hoppas därför att man under det följande rådsmötet kommer att kunna driva igenom processen för en viseringsliberalisering.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Även jag vill tacka alla de som har möjliggjort denna debatt. Det är vår plikt att betrakta Moldavien med stor ansvarskänsla, särskilt nu när valet närmar sig. Den styrande Alliansen för europeisk integration har genom sina särskilda insatser visat att den är redo att inleda en omfattande process av politiska, ekonomiska och institutionella reformer, och därigenom går den i spetsen på detta område inom det östliga partnerskapet. Detta sker efter åtta år av kommuniststyre, då grundläggande rättigheter såsom yttrandefrihet och rätten till rättvis behandling varit föremål för allvarliga kränkningar.

Moldaviens reformprocess måste fortsätta, framför allt inom rättsväsendet och på området för inrikes frågor. Korruptionen måste bekämpas effektivt, och rättslig frihet garanteras. Samtidigt måste man se till att frihetsberövande åtgärder utförs säkert och humant, så att grundläggande mänskliga rättigheter efterlevs. Moldavien har nu haft en politisk kris under mer än 18 månader till följd av att presidentvalet och godkännandet av folkomröstningen misslyckades.

Jag anser att det kommande valet den 28 november är ett stort vågspel som äventyrar Moldaviens närmande till EU. Demokratin utsätts återigen för en svår prövning. Jag vill på ett ansvarsfullt sätt påstå att ett misslyckande för demokratin i Moldavien vid det kommande valet i viss utsträckning även kommer att beteckna ett misslyckande för EU:s politik i landet. Vi behöver en partner i EU:s omedelbara närhet som antagit våra gemensamma värderingar.

Jag vill avsluta med att betona att det språk som talas av de moldaviska invånarna nu är ett officiellt språk i EU. Detta är ytterligare ett skäl till att landet bör få vårt stöd.

  Kristian Vigenin (S&D). – (BG) Det gläder mig att parlamentet ägnar sin tid åt att diskutera situationen i Moldavien, ett land som i allt väsentligt är europeiskt. I detta hänseende bör vi nämna att den styrande koalitionen för europeisk integration i själva verket bidragit en hel del till processen med att föra Moldavien närmare EU, och för detta bör den berömmas.

Samtidigt förväntar sig landets medborgare fler resultat på områdena för ekonomi och social utveckling. Det är ingen slump att detta håller på att bli den nuvarande kampanjens viktigaste fråga. Att upprätta förbindelser med EU är ingen engångsföreteelse. Det är en långsiktig process, och Moldaviens tillnärmning måste bli oåterkallelig politik.

Misslyckandet med att ändra konstitutionen har lett till detta politiskt instabila tillstånd, som riskerar att upprepas efter det förestående valet. Därför vädjar jag till de ledande politiska aktörerna, oavsett skillnader och valresultat, att göra vad som krävs för att garantera politisk stabilitet i Moldavien. Detta kommer att ge dem möjlighet att agera i medborgarnas intresse och främja landets europeiska framtid.

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) När parlamentsledamöter i Rumänien visar intresse för, och uttalar sig om, situationen i Chisinau beskrivs detta som rumänsk imperialism av moldaviska kommunister, oavsett om det är president Traian Băsescu eller ledamöter av Europaparlamentet som yttrar sig. Kommunisterna i Chisinau vill med andra ord att regeringen i Bukarest ska tiga. Jag anser inte att de kan förvänta sig något sådant. Tvärtemot är det vår plikt att säga vår mening.

Den främsta orsaken till detta är att ett stort antal ursprungligen europeiska, rumänska, bulgariska och andra medborgare lever i Moldavien. Jag anser att de boende i Moldavien, i likhet med alla övriga europeiska medborgare, ska kunna åtnjuta de rättigheter som deras politiska ställning ger dem.

För det andra bör vi rikta vår uppmärksamhet mot Chisinau, eftersom landets koalitionsregering nu har agerat under mer än ett års tid för en europeisk integration. Det handlar inte bara om koalitionens benämning. Om den hade hetat Alliansen för Ryssland hade vi förvisso inte visat så mycket intresse för den. Den benämns som Alliansen för europeisk integration, men det är inte bara namnet som räknas, utan det är denna regerings mycket modiga åtgärder. Monica Luisa Macovei och kommissionsledamot Štefan Füle har förklarat vad dessa modiga åtgärder inneburit.

I förra veckan besökte jag Chisinau och Tiraspol och lade märke till att landets europeiska strävanden också står på spel i valkampanjen, som ska inledas inför valet i november. De moldaviska medborgarna ska i själva verket inte bara välja mellan olika politiska företrädare utan också mellan ett fortsatt eller avbrutet närmande mot EU.

Låt oss inte lura oss själva. Jag såg att till och med ledaren för EU:s delegation i Chisinau började bedra sig. Kommunisterna vill inte ha någon integration. Kommunisterna demonstrerade sin önskan för drygt ett år sedan. Demonstrationerna i april var ett mycket tydligt bevis på var kommunisterna i Chisinau har sina intressen. Därför hoppas jag att medborgarna kommer att förstå partiernas budskap och inställning, och att politikerna själva också förstår de önskningar som folket uttrycker vid valurnorna.

  Marek Siwiec (S&D). – (PL) Vi bör fråga oss varför vi ägnar så mycket uppmärksamhet åt ett sådant litet land som ligger i närheten av Svarta havet, men som saknar tillgång till samma hav. Orsaken till att vi talar om Moldavien är kanske att det är ett litet land där två världar möts. En av dessa världar, som en gång symboliserade Sovjetunionen, håller med stora svårigheter på att förpassas till det förgångna. Moldavien är ett delat land. En del av landet är under ockupation och stöds av externa aktörer. Jag anser att landet förtjänar vårt stöd. Det är ett litet land som bebos av ett mycket modigt folk som vill närma sig EU och upprätta demokrati.

Herr kommissionsledamot, situationen i Moldavien påminner om en idé inom fysiken som säger att det inte är styrkan i sig som är viktig utan den punkt mot vilken den riktas. Dessa miljontals euro som ni talade om är inte särskilt imponerande. Det är bara ett marginellt belopp, men om det riktas rätt vid rätt tidpunkt kan det åstadkomma de positiva effekter som vi önskar. Jag lyckönskar alla dem som vill upprätta demokrati i Moldavien. Jag är inte intresserad av partitillhörighet, men jag skulle vilja att Moldavien stärks och att landet kan bygga en bättre framtid för sitt folk och bli vår partner inom en nära framtid.

  Eduard Kukan (PPE). - (SK) De framsteg som Moldavien hittills har gjort tyder på att landet skulle kunna bli ett exempel på en framgångssaga bland deltagarländerna i EU:s östliga partnerskap.

Den nuvarande proeuropeiska regering som leds av Alliansen för europeisk integration har gett de moldaviska medborgarna ett tydligt och viktigt politiskt perspektiv för framtida framsteg när det gäller att bygga upp landets demokrati. Det är emellertid också sant att den interna politiska situationen har påverkats negativt av den utdragna tvisten om en konstitutionell reform. Efter den misslyckade folkomröstningen borde det kommande valet överbrygga dödläget i de politiska förhandlingarna mellan partierna. Jag anser att EU uttryckligen bör erkänna de viktiga framsteg som den nuvarande regeringen har uppnått när det gällt att stärka förbindelserna med unionen.

På måndag den 25 oktober förväntas rådet (utrikes frågor) utfärda sina slutsatser om Moldavien. Rådet borde uttrycka sitt stöd för de proeuropeiska åtgärder som den nuvarande regeringen hittills har vidtagit och, vad viktigare är, rådet skulle kunna uppmana kommissionen att utarbeta en handlingsplan avseende viseringsliberaliseringen. Detta är en viktig fråga för Moldaviens medborgare. Givetvis kommer det slutliga resultatet främst att bero på valresultatet. Vad beträffar Europaparlamentet anser jag att vår hållning gentemot Moldavien borde vara mer positiv. Vi borde på ett tydligare sätt visa vårt stöd för landets proeuropeiska aktörer och även visa dem att vi är angelägna om att Moldavien ska bli en framtida medlem i ett förenat Europa. Vi bör övertyga dem om att en sådan framtid även ligger i deras bästa intresse.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). - (EN) Herr talman! Moldavien har kommit en bra bit på vägen sedan Molotov-Ribbentroppakten delade upp Europa i maktsfärer, och Moldavien blev en del av dåvarande Sovjetunionen.

Moldavien är i dag en självständig stat. Det är sant att landet har många problem. Samtidigt är det ett demokratiskt land på väg mot en europeisk integration, så i dag vill jag uppmuntra alla politiska klasser i det landet, alla demokratiska politiska aktörer och alla etniska samfund att undvika onödiga konfrontationer. I stället bör man satsa på att utveckla en bred vision för Moldavien i syfte att hjälpa landet att uppnå sina europeiska mål.

Sist men inte minst gäller det frågan om Transnistrien. Transnistrien borde prioriteras högt på vår dagordning, och jag välkomnar initiativet från Tysklands förbundskansler Angela Merkel och några andra länders politiska ledare för att lösa denna fastlåsta konflikt.

  Ioan Mircea Paşcu (S&D). - (EN) Herr talman! Moldavien är en sista rest av ”den latinska kulturen” utanför EU. Historien har haft en stor roll i detta. Grannskapspolitiken och det östliga partnerskapet har förbättrat Moldaviens utsikter att först närma sig och sedan anslutas till EU, efter att landet har uppfyllt de nödvändiga villkoren.

Trots att valet närmar sig har den nuvarande koalitionen ökat reformtakten, vilket EU har bemött på vederbörligt sätt. De ansvariga på båda sidor bör gratuleras. Både takten för de inhemska reformerna och EU:s svar bör snarare förr än senare nå den punkt där det inte finns någon återvändo.

Moldaviens förändring är givetvis beroende av en lösning på Transnistrienkonflikten. I detta avseende uppmuntrades vi av de senaste diskussionerna om denna fråga som tillkännagavs vid toppmötet mellan Tyskland och Ryssland i Potsdam. Diskussionerna återupptogs vid det senaste trepartsmötet i Deauville, då man förmodligen drog fördel av Rysslands uppenbara villighet att nå en lösning. Låt oss hålla våra löften och samarbeta för att denna sista rest av den ”latinska kulturen” ska föras in i EU.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! När vi vid tidigare tillfällen har behandlat Balkanländerna, t.ex. när vi betonade problemen i Kosovo eller Bosnien, har vi tenderat att förbise Moldavien. EU borde för länge sedan har iklätt sig rollen som medlare i de konflikter som berör Moldavien och dess grannländer. Det är beklagligt att Moldavien nu har förkastat EU:s erbjudande att medla i Transnistrienkonflikten.

Det är ingen slump att Moldavien är den europeiska familjens styvbarn. Det beror på landets kaotiska, före detta socialistiska ekonomi. Som vi vet har det främsta industriområdet i östra Moldavien förklarat sin självständighet med stöd av Ryssland, och därigenom har regionen sanktionerat landets ekonomiska nedgång, eftersom ekonomin baseras uteslutande på jordbruket.

När Moldaviens medborgare går till valurnorna i slutet av november för att utse en ny regering är det viktigt att se till att valet avlöper väl för att förhindra ytterligare oro och en intensifiering av konflikten med t.ex. Rumänien.

  Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Herr kommissionsledamot! Jag hade möjligheten att följa det förra valet i Moldavien. När vi talade med företrädarna för de dåvarande oppositionspartierna uttryckte de en stor önskan om förändring. Denna förändring har ägt rum. Den nuvarande premiärministern Vlad Filat, som tidigare yttrade sig som företrädare för oppositionen, har tydligt förklarat sina europeiska strävanden. Vi välkomnade effekterna av hans arbete när han besökte oss här i parlamentet. Effekterna av hans arbete bekräftades också av delegationen från utskottet för utrikesfrågor som nyligen besökte Moldavien.

De inhemska problemen, i synnerhet frågan om Transnistrien, samt landets splittring och söndring, som är en symbol för landets förflutna och för dess delning, är mycket svåra frågor. Vi måste stödja den process som kan möjliggöra att Transnistrien införlivas i Moldavien. Här finns ett antal problem, däribland migrationsfrågan. Herr kommissionsledamot, varje form av stöd till Moldavien, och här instämmer jag med min ledamotskollega…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman! Förra helgen reste jag till Chisinau i Moldavien. Jag närvarade vid ett konvent som anordnats av kulturministern om Moldaviens integration i Europa med särskild hänvisning till kulturen. Jag uppskattade väldigt mycket den stora önskan om tillväxt, framför allt genom en rad initiativ, som omfattade allt från byggandet av infrastruktur och vägar, elnät och andra typer av nät till yrkesutbildning för alla branscher och repetitionskurser för andra yrken.

Moldaviens befolkning är mycket intresserad av att anslutas till EU. Regeringen strävar efter att Moldavien verkligen ska integreras i EU inom den närmaste framtiden, och man arbetar för detta. Det är bra att EU för närvarande betonar …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Andrew Henry William Brons (NI). - (EN) Herr talman! Antalet naturliga mottagare av EU-medel är för närvarande knappt hälften av det totala antalet medlemsstater. I och med att vi utvidgar unionen till att omfatta alltfler, och till och med fattigare, öststater kommer andelen nettomottagare att öka till möjligen två tredjedelar. Detta kommer självfallet att ske på bekostnad av nuvarande nettobetalare, men även på bekostnad av de medlemsstater som för närvarande är nettomottagare.

Vi får ofta höra att viseringslättnader inte kommer an på migrationen, och då åsyftas givetvis laglig migration. Däremot finns ett klart samband mellan viseringslättnader och olaglig migration, dvs. smuggling av människor som arbetar för lägre ersättning än minimilöner och under arbetsförhållanden som inte uppfyller minimikrav. Migrationen kommer också att leda till att landet töms på människor i arbetsför ålder som skulle kunna föra landet ut ur fattigdomen.

Slutligen vill jag säga att Moldavien förklarade sig självständigt från Sovjetunionen 1991. Vill landet verkligen avstå från sin självständighet för EU, oavsett hur mycket det får motta i silvermynt?

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag uppskattar verkligen den här diskussionen. Jag uppskattar diskussionens läglighet och framför allt detta framstående parlaments tydligt enhetliga budskap och stöd.

Moldavien befinner sig vid en vändpunkt i landets historia. Kommissionen har agerat aktivt för att hjälpa den moldaviska regeringen att uppnå så mycket som möjligt av sitt ambitiösa reformprogram under det senaste året.

De reformer som vi stöder återspeglar utan undantag de åtskilliga mål som finns med i handlingsplanen EU-Moldavien. Det är avgörande för Moldaviens framtid att dessa reformer lyckas.

Vi har uttryckt vårt stöd för visionen om ett modernt och blomstrande Moldavien med en försonad befolkning. Vi stöder också landets territoriella integritet som har återupprättats vid så många tillfällen och inte bara den 30 september när den så kallade gruppen av vänner som Graham Watson hänvisade till besökte Chisinau. Det råder inga tvivel om att vi genom EU:s historia har lärdomar att dela med oss av.

Moldavien är på god väg. Jag är övertygad om att landet kommer att kunna nå den politiska kompromiss som krävs för att upprätthålla löftet om reformer. Vi kommer i största möjliga utsträckning att fortsätta att stödja Moldaviens medborgare och tillhandahålla det externa stöd som krävs för reformerna. Vi kommer att fortsätta att stödja dem för att de ska visa bärkraft vid det kommande parlamentsvalet. Även jag hoppas uppriktigt att vi efter detta val kommer att få se en inkluderande politisk process i Moldavien som är inriktad på en proeuropeisk agenda, och att omvandlingsprocessen fortsätter till fördel för de moldaviska medborgarna och EU.

  Talmannen. − För att avsluta debatten har jag mottagit sex resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag, torsdagen den 21 oktober 2010, kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Även jag välkomnar de framsteg som EU har gjort under det senaste året i förhållande till Moldavien. Jag vill gratulera mina ledamotskolleger som har lagt fram detta resolutionsförslag.

Rumänien har allt sedan landets anslutning till EU engagerat sig för Moldaviens sak i EU. Jag anser att ett konkret bevis på detta engagemang framgår av det antal rumänska parlamentsledamöter från olika politiska grupper som har gett sitt stöd till resolutionen.

De 90 miljoner euro som beviljats Moldavien i makroekonomiskt stöd har varit, och är fortfarande, den livlina som landet och dess medborgare behövt för att göra framsteg, och i synnerhet uppfylla de åtaganden som landet har gjort på området för reformer, rättsstatsprincipen och bekämpandet av korruptionen.

Moldavien har två huvudsakliga problem som måste få en lösning. Det första gäller Transnistrien, där EU:s regeringar är tvungna att bidra på ett mer specifikt och beslutsamt sätt, samtidigt som förhandlingar måste återupptas. Det andra problemet, som uppenbarligen kommer an på de demokratiska politiska aktörerna i Moldavien som vi bör uppmuntra, är det sätt på vilket valet kommer att genomföras den 28 november. Vi måste garantera att medborgare både inom och utanför landet faktiskt har rätt att rösta fram en central regering. Tack.

(1) Se protokollet.

4. Containrar som gått förlorade till havs samt ersättning (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Brian Simpson, för utskottet för transport och turism, om containrar som gått förlorade till havs samt ersättning (O-0115/2010 - B7-0469/2010).

  Brian Simpson, författare. − (EN) Herr talman! Som du nyss nämnde yttrar jag mig denna förmiddag för utskottet för transport och turism om en fråga som har förbisetts under så lång tid, nämligen containrar som faller överbord från fartyg till havs.

Det är häpnadsväckande att tusentals sådana containrar i dessa moderna tider går förlorade varje år, varav en stor majoritet faller överbord från fartyg och ner i våra hav. Det uppskattas att svindlande 10 000 containrar årligen går förlorade till havs. Det tycks oss som om rederierna och försäkringsbolagen godtar denna siffra tämligen förnöjsamt, och inte gör något åt situationen. I europeiska vatten går årligen 2 000 containrar förlorade till havs, och denna siffra tycks stiga för varje år. Dessa containrar är ett hot mot sjöfarten, de kan förorena haven med både giftiga och icke-giftiga ämnen, och de medför stora saneringskostnader för lokala myndigheter.

Transportutskottet kräver nu åtgärder för att minska denna siffra och sänder en signal till sjöfartsindustrin om att vi inte längre tänker tolerera dessa förhållanden. Vid institutet MARIN i Nederländerna har man kommit fram till att huvudorsakerna till att travar av containrar rasar ihop är dålig surrning och överbelastning av containrarna samt att de stuvats oriktigt. Dessutom är det svårt för besättningarna på större fartyg att bedöma när tunga laster förskjuts förut och/eller akterut till följd av väderleksförhållandena, som i dessa områden kan förstärka den vertikala accelerationen så den överstiger vad fartygen konstruerats för att tåla.

För närvarande finns det för icke-giftiga ämnen inte heller någon konvention om ersättning enligt principen om strikt ansvar. Det innebär att lokala myndigheter blir tvungna att bära kostnaderna för saneringsarbetet. Parlamentet kräver nu att rederierna ska ta sitt ansvar i frågan. Vi vill att kommissionen ska bli mer aktiv när det gäller att reda ut dessa oacceptabla förhållanden. I dag uppmanar jag kommissionen att se över resultaten av forskningsprojektet Lashing@sea, och lägga fram förslag för att förbättra rutinerna och utrustningen för surrning av containrar.

För det andra vill vi också se att åtgärder vidtas för att se till att alla containrar vägs ordentligt i hamnarna och stuvas korrekt innan fartyg lägger ut. Det bör också undersökas om man kan tillämpa automatiska signalljus som ett hjälpmedel för att se var containrarna finns.

För det tredje uppmanar vi kommissionen att se över systemet för ersättning så att inte lokala och regionala myndigheter blir lurade.

Slutligen vill jag återgå till sjöfartsindustrins skyldigheter att få ordning på detta. Jag inser att containrar kan gå förlorade under kraftiga stormar. Det jag inte kan godta är att containrar går förlorade på grund av uselt arbete, eller på grund av att de lastats för tungt eller stuvats oriktigt, eller på grund av att industrin i allmänhet har en slapp inställning till problemet.

Containrar som faller överbord från fartyg är farliga. Att 20 000 av dessa går förlorade varje år är oacceptabelt. Liv riskeras, och därför kräver vi att åtgärder vidtas. Sjöfartsindustrin tycks ovillig att agera. Kanske borde däremot vi göra det.

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. − (GA) Herr talman! Jag är tacksam gentemot Brian Simpson för att ha tagit upp denna kritiska fråga som är av intresse för många ledamöter här i parlamentet och även för kommissionen.

(EN) Kommissionen välkomnar resultaten av projektet Lashing@Sea. Det är huvudsakligen Internationella sjöfartsorganisationens roll att ta itu med frågan om containrar som går förlorade till havs, eftersom detta regleras på internationell nivå. Kommissionen kommer inte desto mindre att samarbeta med medlemsstaterna för att främja åtgärder i syfte att anta internationellt överenskomna förfaranden inom Internationella sjöfartsorganisationens ramar.

När det gäller den andra frågan om överbelastade och oriktigt stuvade containrar finns det inga EU-bestämmelser som styr vägningen av containrar innan de lastas på fartyg eller förfaranden för stuvning eller surrning. Denna fråga regleras på nationell nivå eller genom internationella avtal.

I det här läget har kommissionen inga planer på att vidta några lagstiftningsinitiativ avseende denna fråga. Detta skulle emellertid kunna ändras om de internationella diskussionerna inte leder någon vart och om problemen med fartygens stabilitet och styrka eller förlorade containrar tilltar.

Innan några nya förslag läggs fram är kommissionen tvungen att till fullo utvärdera vilka effekter sådana åtgärder skulle få för rederierna. I dagsläget har kommissionen inte tillräckligt med information om denna specifika fråga.

När det gäller den tredje frågan om system för att spåra och lokalisera containrar till havs skulle denna möjlighet kunna utforskas ytterligare. Att utrusta miljontals containrar med spårningsanordningar skulle emellertid bli kostsamt, och en vederbörlig bedömning av fördelarna skulle behöva utföras innan något slutligt beslut fattas om ett obligatoriskt system för spårning.

Kommissionen skulle också kunna bedöma möjligheten att förtydliga bestämmelserna i direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen. Detta direktiv kräver att medlemsstaterna ska se till att befälhavaren på ett fartyg rapporterar till ansvarig landcentral om eventuella observationer av kringdrivande containrar till havs.

Om man väljer att undersöka alternativet att säkra containrarnas spårbarhet bör kostnaden för en sådan åtgärd beaktas. Ett sådant alternativ skulle emellertid kunna övervägas inom ramen för en potentiell utveckling av möjligheten att spåra containrar för logistiska och säkerhetsrelaterade ändamål.

När det slutligen gäller ersättning för den skada som orsakas av containrar som fallit överbord kan detta hanteras inom ramen för direktiv 2009/20/EG om sjöförsäkringar, och direktiv 2005/35/EG om föroreningar till havs och sanktioner i händelse av brott där oljeförorenande ämnen har dumpats i havet.

Även i direktiv 2004/35/EG om miljöansvar fastställs ett strikt ansvar för aktörer som orsakar skada på miljön genom transporter till havs av farligt eller förorenande gods. Sådana aktörer är skyldiga att avhjälpa den skada som vållats skyddade arter och naturliga livsmiljöer.

Ytterligare åtgärder för att inrätta ett system för ersättning för skador som orsakats av containrar som gått förlorade skulle behöva bedömas noggrant enligt den proportionalitetsprincip som rättfärdigar EU-insatser. Kommissionen anser att man i detta skede bör prioritera Internationella sjöfartsorganisationens arbete för att förbättra standarder.

  Dominique Riquet, för PPE-gruppen. – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Som Brian Simpson påpekade försvinner flera tusen containrar varje år i europeiska vatten. Dessa innebär en mycket betydande risk på grund av två saker. Dels utgör de en föroreningsrisk, vilket har diskuterats ingående, men, då många av dem inte sjunker utan flyter mellan två vattenskikt, där de är svåra att se, utgör de även en stor risk för fartyg, t.ex. fraktfartyg, men särskilt för de minsta fiske- och fritidsbåtarna. Vi vet att detta leder till allvarliga olyckor som sätter människors liv på spel.

Detta är ett mycket allvarligt problem och kommissionen verkar säga antingen att den inte har tillräckligt med information för att kunna agera eller att den anser att vissa åtgärder måste vidtas mot bakgrund av befintliga överenskommelser. Så ser det inte ut i verkligheten - inget över huvud taget har gjorts åt denna situation.

Vi vill därför att verkliga åtgärder föreslås. Vi vill ha förebyggande åtgärder med vilka jag menar åtgärder som handlar om lastning av containrar och stuvningsmetoder och möjligheten att bygga in varningsljus i containrar – vilket kan genomföras till rimliga kostnader – så att de kan lokaliseras och undvikas av fartyg och på så vis rädda liv, eller hämtas tillbaka om de innehåller giftiga ämnen. Om giftiga eller mycket giftiga ämnen finns i containern måste varningsljuset även kunna avge en i förväg bestämd signal så att miljörisken kan förutses och begränsas.

Slutligen måste varningsljuset kunna användas för att identifiera ägaren eftersom det finns en reell fråga om skadestånd, vilket uppmärksammats i den muntliga frågan. Vet man inte vem ägaren är och om man inte kan identifiera och lokalisera containrarna kan ingenting fastställas om återfående och ersättning för skada.

Vi uppmanar kommissionen att inte bara utgå från att vi inte har resurser eller att tillgängliga resurser är tillräckliga, för så är inte fallet. Det här är en miljösäkerhetsfråga, men också liv står på spel, och det måste vi komma ihåg.

  Saïd El Khadraoui, för S&D-gruppen. – (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill å min grupps vägnar instämma i de kommentarer och frågor som ställdes av Brian Simpson, ordföranden i utskottet för transport och turism. Förlusterna av containrar och dess innehåll – vi får komma ihåg att vi även talar om det – är utan tvekan ett underskattat problem. Det handlar som sagt om 2 000 containrar per år enbart i europeiska vatten, med alla de konsekvenser det får för miljön, eventuellt för besättningar, för andra skepp och för kustregionerna, som ganska ofta lämnas med uppgiften att rensa upp spillrorna efter dem. Detta är därför en fråga vi måste lösa.

Det finns flera olika bakomliggande skäl till detta problem: dåligt väder, hastigheten, dåligt fastsurrade och stuvade containrar, övervikt osv. Min grupp anser att detta problem har en europeisk dimension som gör det försvarbart att kommissionen agerar. Vi bör inte luta oss tillbaka och vänta på att Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) vidtar åtgärder. Initiativ kunde tas särskilt för att registrera sådana incidenter och höja medvetenheten kring denna fråga i de europeiska hamnarna. Kommissionen kunde även ta upp ämnet och föreslå lösningar i EU:s sociala dialog kring hamnpolicyn – till exempel utarbetande av nya rutiner för lastning eller utbildningsanpassningar.

Dominique Riquet har betonat, och jag instämmer med honom, att det är mycket klokt att se till att containrarna är spårbara, inte bara mot denna bakgrund utan även i syfte att övervaka hela logistikkedjan. Fru kommissionsledamot, jag förväntar mig därför några lite mer konkreta initiativ under kommande månader och år.

  Gesine Meissner, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman, Máire Geoghegan-Quinn! Förr i tiden skapade en container som landade på en strand på en ö någonstans rubriker när den mottogs med entusiasm av befolkningen. Ett annat exempel är den gång en armé gummiankor flöt iland. Dessa är exempel på en trevlig sida av att fartygslaster försvinner, men faktum är att förlorade containrar i många fall kan orsaka allvarliga skador. Det har blivit tydligt att vi måste göra något åt det.

Den holländska regeringen oroades av detta problem och startade en undersökning för att ta reda på vad som egentligen händer. Undersökningen visade på ett antal orsaker. Även om det finns EU-regler som särskilt anger hur laster ska säkras och även om alla fartyg har tillgång till manualen som innehåller de regler som gäller ombord, hade endast 46 procent av fartygen sin last surrad på rätt sätt. Det betyder att vi inte behöver några nya regler. Det hade du rätt i, Máire Geoghegan-Quinn. I många fall balanseras inte lastens vikt på rätt sätt. Ett annat skäl är att många besättningar i närsjöfartssektorn lossar lasten innan de har nått sin destination för att skynda på avlastningsprocessen. Felaktigheter i hur man stuvar kan också ligga bakom problemen, i kombination med gammal eller skadad utrustning. Allt detta kan förstås få allvarliga konsekvenser för miljön. Omkring 70 procent av de kollin som försvinner från fartyg till havs sjunker till botten, vilket leder till frågan om vilken skada de orsakar på havsbottnen. Totalt 15 procent når land. Återstående 15 procent flyter runt på havet och innebär förstås en betydande fara för andra fartyg, för plattformar och för miljön.

Det här innebär att vi måste undersöka i vilken utsträckning containrar varit involverade när olyckor sker till havs. Sedan behöver vi tala med rederier och hamnar för att försäkra oss om att de efterlever regelverken. Dessutom behöver regelbundna inspektioner äga rum. Två tusen containrar är verkligen för många och jag tror att det skulle ta för lång tid att genomföra några förstudier. Vi måste agera genast eftersom situationen helt enkelt är ohållbar.

ORDFÖRANDESKAP: WIELAND
Vice talman

  Jaroslav Paška, för EFD-gruppen. – (SK) Som jag ser det är lösningen på problemet med ersättning för skada som orsakats av containrar som förlorats i havet att ha välorganiserade relationer mellan tre parter: ägaren av det transporterade godset, rederiet och försäkringsbolaget.

Fartygsoperatören, rederiet och besättningen är särskilt ansvariga för säkerheten för godset till havs. Besättningen är även ansvarig för att förhindra att containrarna faller eller glider av fartyget ner i havet, för efterlevnaden av aktuella internationella regelverk och för att se till att godset som hanteras inom den internationella sjöfarten transporteras på ett säkert sätt.

Jag anser att det första steget vi borde överväga att ta för att åtgärda denna fråga är att se till att de regler som finns om hur man säkrar gods innan man lägger ut verkligen följs. Jag anser att det är den centrala frågan. Endast därefter bör vi försöka hitta nya, kompletterande, regelverk för transport av gods. Det är bara när vi känner till själva utgångspunkten och hur situationen ser ut när det gäller efterlevnaden av reglerna som vi bör införa ändringar i de regler som redan etablerats för internationell sjöfart, och i förekommande fall, även för EU.

  Jim Higgins (PPE). – (GA) Herr talman! Min kollega, Brian Simpson, har tagit upp en mycket viktig fråga, och jag måste säga att jag inte är så glad över det svar jag fick från kommissionsledamoten. Är hon villig eller redo att göra någonting åt detta genom att införa en ny lag?

(EN) Det här är en fantastiskt viktig fråga och jag lovordar min kollega, Brian Simpson, för att ha tagit upp den, för om man tittar på statistiken så blir det faktiskt bara värre.

Omkring 50 procent av världens sjöfartstonnage innehåller ogiftiga ämnen som bulklast. Världens containerfartygsflotta har ökat snabbt, med 140 procent från 32,6 miljoner till 78,3 miljoner bruttoregisterton sedan 1984, och problemet måste regleras.

Det finns även ett problem med ökade hastigheter, eftersom dessa containerfartyg färdas mycket fortare än bulkfartyg. De färdas nu i 27 knop vilket är en fantastisk fart om man tänker i termer av möjliga haverier eller sammanstötningar eller kollisioner osv. Det finns alltså ett enormt problem även i det avseendet.

Sedan har vi problemet med flottornas faktiska ålder. När man tittar på åldern hos de flottor som fraktar containrar är de flesta av dem mellan 19 och 24 år gamla, vilket betyder att det finns stora problem med faktiska fel i konstruktionen. Vi behöver ett lagstiftningsinitiativ. Vi kan inte tillåta en låt gå-mentalitet. Vi behöver också en strikt ansvarsuppgörelse, så att fartyg som färdas på EU-vatten automatiskt måste betala för icke avsiktliga utsläpp av giftiga substanser i havet på grund av att man förlorar containrar.

Jag menar i korthet att vi behöver agera eftersom situationen blir allt sämre, och, som Brian Simpson påpekat, handlar större delen av de olyckor som sker om den mänskliga faktorn där det gäller hur man surrar och hanterar containrar. Vi måste verkligen utmana rederierna om detta.

  Inés Ayala Sender (S&D). – (ES) Herr talman! Det är nu i november exakt åtta år sedan oljetankern Prestige havererade med 70 000 ton råolja utanför Galiciens kust och orsakade ett läckage på 20 000 ton olja. Den initiala läckan i kombination med beslut som fattades på felaktig grund av dåvarande minister för offentliga arbeten, Francisco Álvarez-Cascos, resulterade i en verklig katastrof och den värsta ekologiska, sociala och ekonomiska tragedin som någonsin drabbat Galiciens kustlandskap.

En möjlig orsak till läckan var just förekomsten av förlorade containrar som flyter runt i havsytan och utsätts för vågor och stormar. Dessa containrar utgör potentiella projektiler som kan kastas mot skrovet av alla typer av fartyg, inklusive oljetankers som Prestige, men även mot passagerarskepp, färjor och kryssningsfartyg.

Lashing@Sea-projektet avslöjar allvariga brister och försumlighet på de olika områdena i fråga, såsom brist på utbildning av och instruktioner till lastningspersonal och stuveriarbetare i hamnarna och även till besättningarna, som är ständigt undermåligt utbildade och underbemannade trots att de fartyg de arbetar på är riktiga havsmonster.

De bästa sätten att säkra och spåra containrar är dessutom i stort sett otillräckligt använda och överlastning är ett vanligt fenomen. Slutligen behöver en kostnads- och riskanalys göras för de nya fysikaliska effekter som skapas av sådana havsmonster. Dessa effekter omfattar till exempel så kallad ”parametrisk resonans” som kan orsaka att containrar snabbare lossar från fartygets bakre del.

Därför kräver vi att kommissionen vidtar omedelbara preventiva åtgärder, skapar mer utbildning, instruktioner och fortbildningskurser för stuveriarbetare och besättningar. Vi kräver även genomförande av tekniska säkerhetsåtgärder, viktkontroller i hamnarna, förbättrad surrningsutrustning och bättre lastningsstrategier, samt adekvat märkning av containrarna vid händelse av förlust, då spårbarhet är en av de tjänster som Galileoprojektet eventuellt kommer att tillhandahålla.

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) Herr talman! Jag är glad att kommissionen inte fanns på 1400-talet. Om den hade funnits skulle Christofer Columbus och hans kamrater antagligen ha färdats i någon container som genast skulle ha sjunkit, och de skulle aldrig ha nått den amerikanska kontinenten.

Vi känner till orsaken till detta problem. Vi vet att något måste göras åt det. Vad säger kommissionen? De säger att det inte går att göra någonting. Det är helt enkelt oacceptabelt. Vi vet att felaktig stuvning är skälet, att containrarna är bristfälligt surrade, att de väger för mycket, att de faller i vattnet även om vädret inte är stormigt, och att enskilda länder inte kan ändra på detta genom egna regelverk. Vilka, om inte kommissionen, kan få saker och ting att förändras? Det är kommissionen som ansvarar för att se till att sådant här inte förekommer i europeiska vatten.

Det är inte bara skadorna på miljön vi oroar oss för. Människors liv står också på spel. Vad skulle hända om en liten plastbåt rammas av en av dessa containrar mitt ute i Atlanten? Den skulle sjunka. Och inte bara båten själv utan även människorna ombord. Att tillbringa lång tid i vattnet mitt ute i norra Atlanten utan flytväst är inte särskilt kul. Det här är något vi måste ta med i beräkningen. Därför tycker jag att det är fel att inget händer. Jag tror att kommissionen måste införa regelverk så fort som möjligt för att få ett slut på denna situation. Det är farligt, det är fel och något måste göras. Jag uppmanar kommissionen att snarast vidta åtgärder eftersom den är ansvarig för detta.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att frågan om containrar som förloras på havet, som vi diskuterar i dag, är mycket viktig eftersom den belyser en fråga som är av enorm vikt i synnerhet för Europas kustregioners ekonomier. Därför tror jag att kommissionen måste sträva efter att skapa en försäkringsfond som kan kompensera för all skada som orsakas av att ibland skadliga substanser läcker ut från containrar som tappats i havet.

Det är dessutom tillrådligt att höja säkerhetsnivån genom striktare lagstiftning när det gäller kontroll av stuvning av gods och förhindrande av att skadligt och giftigt gods fraktas på havet. Denna försäkringsfond har jag redan efterfrågat vid liknande tillfällen.

  Brian Simpson, författare. − (EN) Herr talman! I korthet vill jag säga att jag är besviken på kommissionens svar på vår muntliga fråga.

Jag förstår att ett världsomspännande avtal skulle vara idealiskt och jag kan förstå att vi behöver involvera IMO, men IMO måste vara en av de långsammaste internationella organisationerna som världen någonsin skådat. Den arbetar i samma takt som en sköldpadda, och vi vill se resultat nu.

Fru kommissionsledamot, om jag släpper ner 2 000 metallådor i havet med flit med en massa material i, då skulle jag bli åtalad. Ändå tillåter vi att detta händer varje år i EU-vatten.

Jag vill framföra en vädjan: du kan inte spela Pontus Pilatus i denna fråga och två dina händer. Detta är ett växande problem. Det är ett allvarligt problem, och det är ett problem som du måste ta itu med. Det är inte ett problem du kan gömma dig bakom och säga att ”jo, vi måste utvärdera det ena” och ”vi måste utvärdera det andra”, eller vadsomhelst.

Du har hört vad ledamöterna har sagt. Nu, snälla, sätt igång med att få någon ordning på detta.

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. − (GA) Herr talman! Jag är tacksam för att så många ledamöter deltagit i denna debatt och jag skulle vilja betona att jag fullständigt förstår ämnets allvar och hur viktigt det är enligt ledamöternas åsikt att kommissionen går vidare med en politik som skulle lösa denna specifika fråga. Jag anser att debatten och allt som alla har bidragit med har visat hur viktig denna fråga är.

(EN) Jag skulle emellertid återigen vilja betona inför alla ledamöter, men särskilt inför Brian Simpson, som har visat sådant aktivt intresse i frågan och som har lagt ner så mycket arbete på den, att vi ser mycket allvarligt på denna specifika fråga. Vi är medvetna om den stora ökningen av antalet containrar som förloras och, som jag sagt tidigare, undersöker kommissionsledamot Kallas det här problemet. Han anser att det inte bara är kopplat till surrningen av containrar utan även till containrar som väger för mycket. Det är även ibland kopplat till fartygens styrka vilket tagits upp här, och till fartygens ålder – en synpunkt som togs upp av Jim Higgins.

Säkerhet och skydd av havsmiljön är, som jag sade tidigare, mycket viktiga prioriteringar för kommissionen. Vi kan inte kompromissa när det gäller dessa frågor och vi, och kommissionsledamot Kallas i synnerhet, kommer verkligen att överväga om det är nödvändigt att agera ytterligare. Jag är säker på att han skulle vara mycket intresserad av ett nära samarbete med dig och ditt utskott, Brian Simpson, för att komma fram till en slutsats om det.

Vi har redan ett stort antal verktyg till vårt förfogande för att se till att säkerheten inte äventyras, liksom för att förhindra föroreningar, inklusive de som kommer från containrar som försvunnit i havet. När det gäller konkret agerande i frågan anser jag att ett agerande på EU-nivå inte verkar nödvändigt i det här läget. Jag förstår emellertid påpekandet att IMO är en organisation som rör sig väldigt långsamt och att kommissionen måste engagera sig för att trycka på för snabbare lösningar.

Jag anser fortfarande, och jag vet att kommissionär Kallas är väldigt tydlig på den punkten, att det lämpliga forumet för dessa diskussioner trots allt är IMO, och jag antar att en genomgång av de senaste resultaten från Lashing@sea-projektet kan föras fram där.

Det projektet bekräftar även vikten av att ha ett globalt synsätt när vi utvecklar rutiner och standarder så att vi upprätthåller lika villkor, som vi talade om tidigare, mellan aktörer i medlemsstaterna och andra länder.

Låt mig avsluta med att betona att dessa frågor först bör diskuteras hos IMO. Kommissionen deltar som observatör i IMO och kommissionen förbereder sina ställningstaganden tillsammans med medlemsstaterna.

Jag kan försäkra er om att jag kommer att framföra resultatet av debatten här i dag till kommissionsledamot Kallas, och jag vet att han kommer att se över denna fråga och arbeta för den i sitt sammanhang.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Jag skulle vilja gratulera till beslutet om att ta upp ämnet om containrar som förloras på havet. Den 8 februari i år var färjor som färdades från Polen till Sverige i direkt fara. Det finska fraktfartyget Linda seglade från Rotterdam till Sankt Petersburg och då den passerade färjelinjer som trafikeras av polska och svenska fartyg tappade det tre containrar innehållande 8,3 ton ämnen som klassats som miljöfarliga, 7 ton produkter som är skadliga för havslevande varelser och 5,5 ton eldfarliga ämnen. Som tur var kunde man undvika en tragedi denna gång.

Jag håller med om att containrar bör vägas i hamnen och stuvas korrekt innan fartyget lämnar hamn. Det är emellertid en långsiktig plan. Dagens plan är att kommissionen inför ett regelverk som möjliggör särskild övervakning av containrar innehållande substanser som klassificeras som skadliga. Därför skulle jag vilja ställa följande fråga till kommissionen: När kan vi förvänta oss ett första agerande i denna fråga?

5. Integrerad havspolitik (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Gesine Meissner, för utskottet för transport och turism, om en integrerad havspolitik – utvärdering av gjorda framsteg och nya utmaningar (COM(2009)0540 - 2010/2020(INI)) (A7-0266/2010).

  Gesine Meissner, föredragande. – (DE) Herr talman, Máire Geoghegan-Quinn, mina damer och herrar! Jag önskar att kammaren var full till bristningsgränsen, inte för min skull eller för att det här är mitt första betänkande, utan på grund av att ämnet är så okänt för många, men trots det mycket viktigt.

Knappast någon har hört talas om en integrerad havspolitik, men det är ett avgörande ämne för oss alla då det faktiskt förhåller sig så att vår framtid ligger i havet. Totalt 70 procent av jordens yta består av vatten. Befolkningen växer, inte i Europa, men i resten av världen och 2050 kommer vi ha nått 9 miljarder. Jorden blir för liten och många experter har redan upptäckt den viktiga potential som havet utgör. Vårt mål måste nu vara att behålla havets resurser för framtida generationer genom att föra en integrerad havspolitik.

Fram till nu har bara 10 procent av oceanerna och deras resurser utforskats, men vi har redan 50 000 produkter som härstammar från havet. Ansträngningar görs nu för att hämta energi från havet och utvinna råmaterial för medicin, kosmetika och industrin. Medan vi utvecklar vår övergripande havspolitik är det viktigt att se till att havet inte slår tillbaka, som det gjorde i den sensationella romanen av storsäljande författaren Frank Schätzing. Vi har nu möjlighet att på det hela taget göra havsekonomin till den största tillväxtekonomin. Av det skälet talar folk i dag inte om gröna arbeten utan även om blåa arbeten och blå tillväxt. EU:s kustlinje är 23 000 km lång och en tredjedel av befolkningen bor vid havet. Grön sjöfart och offshore-energi är områden där Europa äger omfattande expertkunskaper som kan utvecklas ytterligare. Därför behöver vi ett integrerat angreppssätt så att vi med större varlighet kan uppnå alla dessa mål.

Vilka enskilda områden täcks av en integrerad havspolitik? Det första området är transportområdet. Sjöfart kan beskrivas som den europeiska transportbranschens kraftanläggning eftersom 95 procent av världshandeln och 40 procent av den interna europeiska handeln går över haven, via hamnar med förbindelser och logistik inåt landet. Ytterligare tillväxt förutspås och därför måste vi särskilt se till att minska utsläppen genom att utveckla grönare fartyg. Nästa område är skeppsbygge. Vi har mycket expertis på området som jag redan nämnt. Vi måste se till att vi använder denna kunskap på ett konstruktivt sätt för att säkra de jobb som redan finns och skapa nya.

Havspolitiken inkluderar självklart även fiskeri och vattenbruk. Fisk är inte bara en näringskälla. Vattenbruk är dessutom det område inom jordbruk och fiskeri som visar störst tillväxtnivåer. Det är viktigt att vi är medvetna om det.

På energiområdet händer en hel del på och omkring havet. Vi har olja och gasledningar, oljeplattformar och offshore-vindkraftverk, och det finns redan planer på att förse tankbåtar med segel så att de kan minska sin energiförbrukning med 20 procent genom att använda vindkraften. Vågenergi har framtida potential och mikroalger, som kan användas som biomassa, utgör en nästan outtömlig energikälla.

Inom forskningen betonas att använda blå bioteknik för att utveckla mediciner. Vi har redan smärtlindrande läkemedel och läkemedel mot malaria och arbetar för närvarande med läkemedel mot cancer.

En annan viktig fråga som också omfattas av en integrerad havspolitik är skyddet av våra kuster. Våra kuster hotas av stormar och tidvatten och vi måste skydda dem, inte bara mot tidvatten, men även mot olja, piratverksamhet och smuggling. Vi måste dessutom hantera problemet med asylsökande människor i Italien.

Slutligen, våra kuster är förstås även mycket populära resmål för turister och vi arbetar för att utveckla ett koncept för hållbar turism för kustlinjerna.

Som ni ser finns det många enskilda områden som är inblandade, alla med någon anknytning till vatten. Målet för den integrerade havspolitiken är att utveckla dessa områden med varsamhet och i harmoni genom att arbeta tillsammans. Många är inte medvetna om hur oerhört viktigt detta är.

EU har redan åstadkommit mycket i det här avseendet, men den måste göra ännu mera. Av det skälet har jag inte inriktat mig så mycket på enskilda områden i det här betänkandet, utan främst på vad som hänt under de senaste åren sedan blåboken publicerades 2007, på det som fortfarande är i behov av utveckling och på det som vi måste upprätthålla. Dessa är de områden som jag kommer att nämna igen i korthet i min sammanfattning.

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. − (GA) Herr talman, ärade ledamöter! Jag vill för det första informera er om att min kollega kommissionsledamot Maria Damanaki befinner sig i Portugal i dag på ordförande José Manuel Barrosos uppdrag för att delta i en viktig konferens om havsfrågor och havspolitik, och hon beklagar att hon inte kan vara här i dag.

(EN) Inledningsvis vill jag påpeka att den här debatten visar att havspolitiken är viktig. Jag gratulerar föredraganden Gesine Meissner till ett utmärkt betänkande.

Kommissionen välkomnar helhjärtat detta förtjänstfulla betänkande och den positiva synen på vår integrerade havspolitik. Betänkandet är mer än en enkel granskning. Det beskriver även en ambitiös, integrerad och detaljerad vision av havspolitikens framtid. Det är inte första gången parlamentet föregår med gott exempel i diskussionerna om den integrerade havspolitiken. Betänkandet är resultatet av ett beundransvärt samarbete mellan utskotten som ger vår politik demokratisk legitimitet. Dessutom öppnar det nya horisonter, inte minst med det välkomna deltagandet från nationella och regionala parlament och myndigheter, för att bidra till att utforma vår integrerade havspolitik så att den blir en verkligt fungerande och relevant politik som kommer att skapa fler arbetstillfällen av bättre kvalitet.

Kommissionen är övertygad om att de politiska krav som framförs i betänkandet kommer att ha en positiv inverkan på den framtida havspolitiken, av tre viktiga skäl.

För det första för att man har valt ett långsiktigt sätt att se på havsdimensionen i Europa 2020-strategin och för att det blir möjligt att trygga en hållbar tillväxt i de maritima sektorerna och kustregionerna.

För det andra kommer de politiska kraven att ge upphov till nya politiska mål som kommissionen och parlamentet bör samarbeta om. Det handlar bland annat om EU:s strategi för att begränsa effekterna av klimatförändringen i kustregioner och om hållbar kustturism, stöd till miljövänligare, säkrare och mer konkurrenskraftiga sjötransporter inom det gemensamma havsområdet utan gränser, och ytterligare åtgärder för sjösäkerhet och förebyggande av olyckor.

För det tredje innehåller betänkandet en uppsättning konsekventa och konstruktiva förslag om framtida åtgärder.

Jag ser verkligen fram emot att få lyssna till de åsikter som uttrycks under debatten.

  Werner Kuhn, föredragande för yttrandet från fiskeriutskottet. – (DE) Herr talman, fru Geoghegan-Quinn! Jag vill börja med att tacka Gesine Meissner för ett integrerat arbete i ordets sannaste bemärkelse, inte bara för att betänkandet handlar om den integrerade havspolitiken, utan även för att det omfattar alla specialiserade områden. När det gäller fisket vill jag upprepa att fiske och jordbruk naturligtvis utgör en viktig del av den integrerade havspolitiken. Det är viktigt för mig att återigen nämna att vi i Europeiska unionen producerar cirka 2 miljoner ton fiskeriprodukter, fisk och vattenbruksprodukter, men vår konsumtion uppgår till 8 miljoner ton.

Vi är en av världens största exportregioner för fiskeriprodukter. Därför ställs vi inför särskilda problem när det gäller skyddet av våra resurser. En avgörande punkt i det här avseendet, som för övrigt redan har nämnts, är fysisk planering i kust- och havsområden. Det är viktigt att vi fastställer våra prioriteringar. Fiskevatten och skyddade områden har definitivt hög prioritet, tillsammans med farleder och naturligtvis även sjösäkerhet i detta sammanhang. Vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt mycket hårt belastade farleder.

Vi har talat mycket om förnybar energi. De många vindkraftverk till havs som anläggs för att generera energi måste också inbegripas, både när det gäller fiske- och sjösäkerhetsfrågor. Detta är en stor utmaning. Jag vill även ta upp en annan fråga i det här sammanhanget. Vi måste främja forskning och utveckling av fiskemetoder. Det belopp på 50 miljoner som kommissionen anslog kommer inte att räcka. Máire Geoghegan-Quinn, jag vill be dig att förmedla det budskapet till kommissionen.

Den integrerade havspolitiken upphör naturligtvis inte vid EU:s gränser. Vi måste samarbeta med våra grannar. Vi behöver bara tänka på Island, Färöarna och på vad som har hänt där under de senaste åren, och på Medelhavsområdet, Libyen och Egypten, som utgör en stor utmaning.

  Georgios Stavrakakis, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. − (EL) Herr talman! En hållbar användning av havsmiljön är central för hela EU:s hållbarhet och tillväxt, särskilt för länder vars ekonomier är direkt kopplade till havet.

En välavvägd tillväxt i centrala sektorer, t.ex. fiske och vattenbruk, energi, transport och turism, kan garantera människors yrkesframtid och inkomst. När det gäller den regionala utvecklingen är det mycket viktigt att den territoriella sammanhållningen blir den nya utgångspunkten för en ytterligare integration av den inre marknaden. För den maritima sektorns del innebär detta ökad inriktning på närsjöfart och åtgärder för att förbättra kopplingarna mellan avlägset belägna havsregioner och öar och mellan dem och fastlandet och de ekonomiska centren. Detta är avgörande om vi vill uppnå social, ekonomisk och territoriell sammanhållning.

Den innovativa strategi som har valts för den integrerade havspolitiken är också viktig, och har ersatt det splittrade synsättet på havspolitiken. Att dra fördel av synergier har en dubbel fördel för EU-medborgarna, eftersom man både förbättrar resultaten och spar pengar.

  Georgios Koumoutsakos, för PPE-gruppen. – (EL) Herr talman! Den integrerade havspolitiken är viktig för Europeiska unionen. Vi behöver den för att kunna dra nytta av en av EU:s styrkor: den starka sjöfartstraditionen. Det strategiska målet för en integrerad havspolitik är att genom en bättre samordning av den havsrelaterade politiken stärka EU:s världsledande ställning i fråga om havsforskning och teknisk utveckling i sektorer som varvsindustrin, utnyttjandet av marina resurser och utvecklingen av havsbaserad energi.

Den integrerade havspolitiken måste stödja sjötransporten i EU, som är oöverträffad i världen, så att den kan spela en ledande roll på internationell nivå. Därför måste vi trygga vår sjöfarts konkurrenskraft som en värdefull tillgång, sjöfarten är mycket viktig för EU. Det är också skälet till att de internationella lösningar som antagits av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), som måste ha en överordnad roll, måste tillämpas på global nivå.

I sitt betänkande lyfter Gesine Meissner helt riktigt fram och analyserar betydelsen av styrning och fysisk planering i kust- och havsområden. Det finns emellertid en nödvändig förutsättning för detta, nämligen att följa FN:s havsrättskonvention (Unclos). Därför är punkt 25 i betänkandet, där Europaparlamentet uppmanar de berörda kuststaterna i alla havsområden, särskilt Medelhavsområdet, att lösa gränsfrågorna med stöd av Unclos ytterst viktig. Betänkandet lyfter fram den enorma betydelsen av exklusiva ekonomiska zoner för EU. Jag vill gratulera Gesine Meissner till hennes utmärkta betänkande och lovorda samarbetet mellan oss. Jag vill också tacka alla skuggföredragandena för deras insatser. Samtidigt har jag, som en ivrig förespråkare av den europeiska sjöfartens konkurrenskraft, personligen allvarliga reservationer och känner djup oro över det ändringsförslag som Gesine Meissner lade fram för några dagar sedan.

  Knut Fleckenstein, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera Gesine Meissner till hennes betänkande och tacka henne för allt hennes hårda arbete. Vi instämmer i det synsätt som valts i betänkandet, som inte bara inriktas på havspolitikens sektorsstruktur i de enskilda medlemsstaterna, utan i stället betonar betydelsen av samordning av havspolitiken inom och mellan medlemsstaterna.

Om vi ser till framtiden kommer det tillgängliga utrymmet i våra hav och oceaner att bli alltmer begränsat. Oceanerna fungerar som transportvägar, källor till råvaror och energi, leverantörer av livsmedel och som vattenreservoarer. Den ekonomiska exploateringen av oceanerna ökar och detta leder i sin tur till ökad miljöpåverkan. Intressekonflikter kommer att uppstå och vi måste lösa dem genom effektiv samordning inom och mellan länderna.

Jag kan inte kommentera alla frågor, men jag vill kortfattat nämna svavelutsläppen i svavelkontrollområdena. Det var inte min avsikt att göra gränsvärdena mindre stränga. När kommissionen lägger fram sin undersökning kommer vi att kunna se i vilken utsträckning gränsvärdena kommer att leda till ett skifte från sjötransport till vägtransport, särskilt i Nordsjön och Östersjön. Sedan kan vi diskutera vidare om den här frågan. De grundläggande konkurrensvillkoren inom EU och mellan nord och syd måste emellertid upprätthållas på samma nivå. Detta måste också vara ett av kommissionens mål.

Det finns en punkt som jag inte är helt nöjd med. Vi har talat länge om den strategiska betydelsen av varvsindustrin i EU. Vi har också sagt att innovation är mycket viktigt inom denna industri, eftersom innovation är varvsindustrins enda möjlighet att överleva. Vi behöver en samordnad strategi för vår politik för varvsindustrin. Jag anser att medlemsstaternas uppmaning att anslå medel för varvsindustrin också var mycket viktig, men den har inte stötts av liberalerna och de konservativa. Hur föreslår ni då att vi ska stödja varvsindustrin i EU? Att komma med plattityder och goda önskningar för arbetstagarna vid de europeiska varven, som är oroade över sina arbeten, är helt enkelt inte tillräckligt. Vi socialdemokrater förväntar oss bättre åtgärder och förslag på det här området.

  Izaskun Bilbao Barandica, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman! En tredjedel av EU-medborgarna lever i kustregioner. EU är världens största sjöfartsmakt. En integrerad politik i linje med målen i Europa 2020-strategin kommer därför att hjälpa oss att stärka vårt ledarskap.

Detta kräver emellertid en global, sektorsövergripande politik som beaktar alla aktörer i civilsamhället samt strategierna och ansvarsområdena för de lokala och regionala myndigheterna i kustområdena. Vi måste fortsätta att se våra kuster och hav som en möjlighet.

Därför måste vi stärka vår politik för hållbart fiske och ha förståelse för de svårigheter som människor som lever av havet möter, som för övrigt agerar mycket ansvarsfullt. Vi måste förbättra säkerhetspolitiken så att fiskefartyg som fiskar enligt EU-avtal kan skyddas. Detta innebär att vi måste bekämpa sjöröveri, och därför behöver Operation Atalanta stärkas.

Vi måste visa vårt helhjärtade åtagande för den strategiskt viktiga varvsindustrin, som genomgår kärva tider till följd av konkurrensen från Sydostasien. Varvsindustrin både behöver och förväntar sig ett starkt stöd från EU, vilket saknas för närvarande.

Vi måste utveckla motorvägar för havet för att minska koldioxidutsläppen och vi måste vidareutveckla förnybara energikällor.

Genom innovation, interinstitutionell samordning, lämpliga finansiella instrument och en tydlig definition av EU:s strategi för samtliga berörda sektorer kan vi uppnå en ekonomisk, teknisk och hållbar utveckling. Det krävs även tillräcklig forskning som gör det möjligt att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet och skydda något som vi alla bryr oss om och vill hålla vid liv: haven.

  Keith Taylor, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill för Verts/ALE-gruppens räkning tacka föredraganden Gesine Meissner för att hon har tagit fram det här betänkandet och arbetat med det tillsammans med de andra politiska grupperna.

Så mycket som 71 procent av jordytan är täckt av vatten, och därför är det naturligtvis viktigt att försöka utforma en integrerad havspolitik. EU har 305 000 kilometer havskust.

Detta var också kommissionens avsikt när den 2009 aviserade en mer övergripande politisk strategi för områden som sjötransporter, den marina miljön, regionalpolitik och fiskeripolitik.

I dag ser vi svaret på denna nya politiska inriktning från utskottet för transport och turism, i form av Gesine Meissners betänkande. Vi kommer att stödja det. Betänkandet är ett viktigt steg i rätt riktning för att vårda våra maritima resurser och se till att de används på ett hållbart sätt.

Vi anser emellertid att mycket arbete återstår att göra. Vi välkomnar betänkandets förslag om maritim styrning, initiativ och strategier för havsområden, fysisk planering för i kust- och havsområden, övervakning, havsforskning och ett nätverk för havsobservation och datainsamling, samt en fond för maritim infrastruktur.

Jag är särskilt nöjd med att betänkandet nu innehåller minskningsmål för koldioxidutsläpp och att förnybar sol- och vindenergi ombord på fartyg får stöd.

När det gäller omröstningarna senare i dag vill jag särskilt be ledamöterna att stödja föredragandens ändringsförslag, vars syfte är att inbegripa systemet för handel med utsläppsrätter i EU:s och IMO:s regler.

Omröstningen om den här frågan i transportutskottet var jämn, med 20 röster på varje sida, så det är helt riktigt att Gesine Meissner har lagt fram ändringsförslaget för omröstning i plenum.

Jag vill uppmana ledamöterna att visa en ”20-20-vision” och rösta för föredragandens ändringsförslag, där det sägs att dessa åtgärder är helt i linje med våra bredare strategiska mål för minskningar av koldioxidutsläpp och Europa 2020-strategin.

  Struan Stevenson, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar inrättandet av integrerad havspolitik som omfattar och stärker principerna om subsidiaritet, konkurrenskraft och en hållbar användning av marina resurser. Jag stöder emellertid inte återupplivandet av förslaget om en europeisk kustbevakning. Det förslaget har redan avvisats en gång. Jag tycker inte att det är nödvändigt. Jag anser tvärtom att det är alldeles för dyrt i ekonomiska åtstramningstider.

Jag anser även att ett direktiv om fysisk planering i kust- och havsområden skulle vara en onödig lyx, eftersom detta enligt min mening inte skulle tillföra mervärde till det befintliga samarbetet mellan medlemsstaterna.

I det här sammanhanget vill jag också gärna nämna inverkan av vindkraftverk till havs, vågenergi till havs och tidvattenenergiprojekt till havs, tillsammans med inrättandet av marina skyddsområden för insjöfiske och traditionellt fiske. Vi kan inte bara dra linjer på kartan och utse enorma insjövattenområden till marina skyddsområden eller områden för förnybar energi. Det småskaliga fisket får inte godtyckligt trängas undan utan ett genomgripande samråd. Inrättandet av sådana områden måste vara en process som går nedifrån och upp, inte uppifrån och ned, och måste omfatta samråd med berörda intressenter.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Det är inte första gången vi diskuterar en integrerad havspolitik för EU, men det är fortfarande mycket svårt att sammanjämka miljöskydd, fiske, transport, energi, industri och forskning och utveckling och att integrera de olika utvecklingsaspekterna i en gemensam plan. Kommissionens lägesrapport besvarar frågan om huruvida handlingsplanen i vitboken från 2007 ska genomföras. Det framgår av rapporten att 56 av de 65 föreslagna åtgärderna har inletts eller slutförts, vanligen som rättsakter från kommissionen eller rådet.

För insjöregionerna är prioriteringen dock att koppla havspolitiken till en politik för en bättre, rationell användning av de stora europeiska vattenvägarna, se punkt 40 i betänkandet. Här riktas uppmärksamheten traditionellt sett på Rhen, Maas och dessa floders system av vattenvägar i Frankrike, Belgien, Nederländerna och Tyskland, inklusive länken Rhen–Main–Donau. Tyvärr har den centrala sektionen av Donau nedströms Wien och Elbes bifloder uppströms Magdeburg lämnats i skymundan i dessa insatser. Användningen av dessa vattenvägar för trafik diskuteras alldeles för sällan, och varken kommissionen eller rådet är särskilt intresserade av investeringar för att förbättra farbarheten. Det är väldigt synd, eftersom dessa vattenvägars stora energipotential förblir outnyttjad, samtidigt som man lägger alltför stark vikt vid utbyggnader av terminaler i hamnstäder, som överför last från fartygen till järnvägen och vägarna, trots att flodhamnarna har ledig kapacitet.

Förutom att koppla ihop sjöfarts-, järnvägs- och vägtrafiken är det naturligtvis även nödvändigt att på ett grundligt sätt behandla frågor om naturbevarande och energianvändning i kustregionerna. Här är det på sin plats att ställa ytterligare frågor än dem som Gesine Meissner har tagit med i sitt betänkande, om två andra områden: sambandet mellan sjö- och flodtransport och ihopkopplingen av dessa två transportsätt.

Jag välkomnar det dussintal åtgärder som föreslås i betänkandet. Jag vill betona behovet av en konsekvent tillämpning av det tredje sjöfartspaketet. När det gäller punkt 21 anser jag att arbetet med miljövänliga lösningar för rengöring av oljetankrar och skrotandet av gamla fartyg är ett viktigt initiativ för att undvika föroreningar. Situationen inom detta område är patetisk för närvarande. Jag instämmer i betänkandet från gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster.

  Anna Rosbach, för EFD-gruppen. – (DA) Herr talman! Jag vill tacka Gesine Meissner för ett väl genomtänkt och omfattande betänkande där det knappast finns något att tillägga. Liksom Gesine Meissner är jag en stor förespråkare av samstämmighet mellan olika politikområden, tvärvetenskapliga forskningsprogram och nya utmaningar, men det som oroar mig mest är de problem som är förknippade med föroreningen av haven.

Vi antar så många betänkanden här i parlamentet att de tyvärr glöms bort kort efter att de har antagits. Jag vill därför påminna kommissionen om ett tilläggsprotokoll som parlamentet antog den 26 januari i år, med andra ord för nästan nio månader sedan. Det handlade om upprättande av ett samarbete mellan EU:s medlemsstater för att bekämpa katastrofer i Nordostatlanten. Det är en fråga som Gesine Meissner också nämner i punkt 4 i betänkandet. Hittills har jag inte fått någon respons från kommissionen när det gäller denna fråga. Man har varken svarat på om några åtgärder har vidtagits för att upprätta ett sådant samarbete eller en sådan beredskap bland medlemsstaterna, eller om kommissionen själv kanske tänker inrätta en EU-beredskap. Allt detta trots oljekatastrofen i Mexikanska golfen som vi helt nyligen har haft att göra med och hotet från de alltför gamla och rostiga oljeplattformarna i Nordsjön. Därför vill jag nu - igen – fråga kommissionen: Vad har hänt när det gäller katastrofberedskapen för våra hav? Måste det först inträffa något allvarligt innan EU vaknar?

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! När det gäller våra hav är tiden snart ute. Om vi fortsätter att förstöra dem i samma takt som i dag kommer vi till sist att förgöra oss själva, för 70 procent av syret i världen produceras av floran i haven. Det räcker inte att främja miljöskyddet inom EU, som vi alltid är så angelägna om att göra, för det är ett välkänt faktum att vinden och vågorna inte tar hänsyn till några gränser.

När rika industriländer kan flytta sina miljöproblem till utvecklingsländerna kan jag därför faktiskt inte förstå varför vi inte inför tydliga bestämmelser. Jag anser att vi behöver särskilda bestämmelser för fartygsskrotning. Fartyg som består av tonvis med asbestförorenat avfall skickas från Europa till Indien, Bangladesh och Pakistan för att skrotas och förorenar där hela kuststräckor. Vi får emellertid tillbaka allt detta i form av förorenade fiskar och skaldjur som via livsmedelskedjan hamnar på våra tallrikar. Vi har inte ens nämnt arbetarna i dessa länder som riskerar sina liv till följd av bristfälliga säkerhetsåtgärder. En dag, ett fartyg, ett dödsfall. Så beskriver fartygsskrotarna i den indiska staden Alang sitt farliga arbete.

Vi har inte heller några tydliga bestämmelser för djuphavsborrning. I detta sammanhang vill jag lyfta fram den mycket positiva insatsen från Günther Oettingers sida för att försöka införa regler för säkerheten på borrplattformar.

Det finns inga bestämmelser för hårt trafikerade segelleder, till exempel Bosporen, där obligatorisk lotsning ännu inte har införts. Stora tankfartyg går dagligen genom dessa sund.

Ännu ett positivt inslag som jag vill nämna är att rederier spelar en aktiv roll för att skydda miljön och marina djur. Ett italienskt rederi har till exempel installerat ett system som ska hindra fartygen från att krocka med valar. Det skulle vara mycket bra om EU stödde positiva åtgärder av detta slag som privata företag vidtar.

  Ville Itälä (PPE). - (FI) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hennes utmärkta arbete och särskilt för hennes riktiga inställning till Internationella sjöfartsorganisationens beslut om svavelutsläpp. Jag hoppas att kommissionen faktiskt kommer att ta hänsyn till det beslut som säkert kommer att antas enhälligt av parlamentet i dag.

IMO:s beslut var förhastat och fattades utan att effekterna på miljön utvärderades och kostnaderna uppskattades. EU bör inte upprepa IMO:s misstag. Om olika utsläppsgränser fastställs för områdena i norr jämfört med i söder kommer konkurrensen att snedvridas och också reglerna inom EU. Det måste vara samma utsläppsgränser överallt. Jag är helt övertygad om att det strider mot EU:s konkurrenslagstiftning om detta fortsätter.

Vad kommer det att innebära för till exempel mitt land? Det kommer att innebära att industrin får en ytterligare kostnad på ungefär en miljard euro om året. Arbetstillfällena i Finland är i farozonen, även om vi gör allt vi kan här för att öka antalet arbetstillfällen i EU. Vi talar om Europa 2020-strategin, men vi fattar andra slags beslut som tar bort arbetstillfällena.

Skeppslaster till Finland flyttas över till ryska fartyg och därefter tas varorna till Finland med lastbilar, eftersom Ryssland inte kommer att ratificera IMO:s beslut. Detta kan knappast vara vad EU vill. Svenskarna har sagt att de kommer att börja använda lastbilar för varor som för närvarande transporteras med fartyg. Vi skulle därför fatta ett beslut som är dåligt för miljön och för de framtida arbetstillfällena i EU. Jag hoppas att kommissionen faktiskt förstår det beslut som fattas enhälligt av parlamentet i dag.

  Guido Milana (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden. När det gäller den integrerade havspolitiken måste vi sträcka oss längre än till goda avsikter och ge ny kraft åt en strategi som kommer att vara en väg till tillväxt och utveckling i EU, samtidigt som den uppväger den ansenliga tid som gått förlorad i arbetet för att förebygga miljökatastrofer och bekämpa klimatförändringar och föroreningar.

Så sent som i förmiddags påminde Mario Pirillo parlamentet om ännu en katastrof som inträffade häromdagen i staden Paola i Kalabrien. Kommissionen måste visa att den verkligen anstränger sig, att den inte bara använder sina instrument för styrning utan faktiskt genomför målinriktade lagstiftningsåtgärder och, som sig bör, drar lärdom av tidigare misstag som beror på ett tillvägagångssätt som ofta varit alltför sektorsinriktat.

Vi är fullt medvetna om att det är en mycket komplicerad process, men vi befinner oss i en svår och krävande situation som kräver all uppmärksamhet och där det behövs väl avpassade investeringar och gemensamma styrningsmekanismer, både på interinstitutionell nivå och i det internationella samarbetet om de regionala havsbäckenen, bland vilka Medelhavet har en särställning på grund av den komplicerade jurisdiktionen där.

Därför är det viktigt att betrakta förvaltningen av Medelhavsbäckenet som en tillgång som delas av alla kuststaterna på grundval av principen res communis omnium eller gemensamt arv. Annars kommer den allt vanligare företeelsen att ensidigt tillkännage exklusiva ekonomiska zoner eller motsvarande i Medelhavet både att strida mot Förenta nationernas havsrättskonvention och undergräva tanken om en effektiv gemensam förvaltning.

Jag vill i detta avseende påpeka att denna tolkning från Libyens sida för bara en månad sedan ledde till ett faktiskt väpnat anfall mot en europeisk fiskebåt, och det skulle vara fel att hävda att detta bara är en fråga mellan Italien och Libyen.

  Corinne Lepage (ALDE). – (FR) Herr talman! Först vill jag rikta ett mycket stort tack till dig, Gesine Meissner, vår föredragande, för ditt utmärkta betänkande och framför allt för ditt utmärkta samarbete med parlamentets tvärpolitiska grupp ”Hav och kustområden”, där jag är ordförande, som genom Gesine Meissners förmedling har kunnat se till att ändringar som rör frågor som är mycket viktiga för ledamöterna i gruppen har antagits. Genom betänkandet får vi möjlighet att sätta oss in i framtiden och eftersom situationen är som den är i dag är detta mycket viktigt.

Vi är absolut fast beslutna att få se två saker i den integrerade havspolitiken. För det första att bevarandet av havs- och kustmiljön prioriteras. Det finns redan ett ramdirektiv, men andra instrument behöver förbättras, särskilt när det gäller integrerad förvaltning av kustområden och fysisk planering i kust- och havsområden.

Vi måste utnyttja de kommande tre åren för att inrätta en verklig gemenskapspolitik på detta område som kan hjälpa oss att överbrygga den konstgjorda skiljelinjen mellan instrumenten för land och för hav, annars kommer inte medborgarna att förstå. Vi förväntar oss därför en hel del av Maria Damanaki på denna punkt.

Den andra punkten är blå tillväxt. Vi är alla mycket intresserade av det, och vi förväntar oss att den studie som genomförs på initiativ av generaldirektoratet för havsfrågor och fiske ska klargöra vilka möjligheter till verksamheter och sysselsättning som vi kan vänta oss.

Jag vill rikta er uppmärksamhet på det projekt som kallas Vasco de Gama som havsområdena har startat, och jag tackar Gesine Meissner för att ha tagit hänsyn till det.

  Isabella Lövin (Verts/ALE). - Den integrerade havspolitiken är en mycket välkommen strategi eftersom haven är kopplade till varandra och alla sektorer som utnyttjar haven har en samlad effekt på havsmiljön. Det gör att det vore förödande och oansvarigt att fortsätta fatta beslut som rör havsmiljön utan att ta hänsyn till den ackumulerade påverkan som fiske, muddring, sjöfart, vind- och vågkraft, turism osv. har på havsmiljön.

Ramdirektivet för marin strategi är miljöpelaren i den integrerade havspolitiken och den slår fast att alla medlemsländer ska ha uppnått god miljöstatus i våra hav 2020. Om detta ska vara möjligt måste medlemsländerna så absolut snart som möjligt utföra en i praktiken integrerad havsförvaltning, där beslut kan fattas på ett enda ställe.

Jag ska ge ett exempel på hur fel det kan gå när de olika användarna av havet regleras av olika myndigheter och olika lagar. I södra Kattegatt i Sverige så har Sverige och Danmark efter en överenskommelse fredat torskens lekområde från fiske i ett desperat försök att skydda det sista överlevande torskbeståndet. Nyligen beslutade en annan myndighet i Sverige att kommunen Falkenberg ska tillåtas dumpa enorma mängder muddermassor från hamnar i havet, just i torskens lekområde.

Medlemsländerna har nu en skyldighet att uppnå god miljöstatus i haven till 2020. Bara genom att samla de beslut som påverkar haven och utföra marin, fysisk planering, det som på engelska kallas marine spacial planning, kommer detta att bli möjligt.

Genom fysisk planering av haven kommer man också att synliggöra mycket tydligare vilka intressenter som finns i haven, vilka som vill utnyttja haven och att samma regler måste gälla för alla. Fiskeoperationer måste också göra miljökonsekvensbeskrivningar. De måste också följa best practice principle. De måste också efterleva försiktighetsprincipen, precis som gasledningar på havsbottnar eller vindkraftsparker.

Detta vore ett mycket stort steg framåt.

  Marek Józef Gróbarczyk (ECR). – (PL) Betänkandet om en integrerad havspolitik får oss att tänka efter noggrannare och kräver att vi ger frågan större uppmärksamhet. Den korta presentationen av betänkandet i enlighet med artikel 48 i arbetsordningen, den minskade möjligheten att framställa ändringsförslag, vilket strider mot reglerna, och förkastandet av de flesta ändringsförslag som lagts fram av Europeiska kommissionen inger oss inte någon optimism eller något hopp om att utskottet för transport och turism kommer att ta itu med frågan om en integrerad havspolitik på ett helt ansvarsfullt sätt.

Låt oss komma ihåg att EU:s sjöfartsindustri befinner sig i en enorm kris. Industrin håller på att ödeläggas genom dumpning och konkurrens från Östasien och genom att billiga aktörer tar över rederierna. Detta sker som en följd av att EU saknar en integrerad havspolitik. Vi står inför en kris inom varvsindustrin. Jag vill tillägga att de två största varven i mitt land nyligen har lagts ned och att det skedde efter påtryckningar från Europeiska kommissionen och utan hänsyn till den polska regeringens ineffektiva åtgärder. Det har lett till en mycket stor ekonomisk utvandring och har ökat arbetslösheten. Därför vädjar jag om att den integrerade havspolitiken ska få tillbörlig uppmärksamhet och att man tar itu med frågan på ett till fullo ansvarsfullt sätt.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) De många verksamheter och politiska strategier för olika sektorer som rör havsmiljön – från fiske till sjöfart och som bland annat omfattar turism, energi, vetenskap och teknik - kräver en integrerad politik som främjar en positiv sammankoppling av alla dessa områden inom ramen för en hållbar utveckling av havsmiljön och bevarande av de ekosystem som är knutna till havet. Detta eftersom särskilda lokala och regionala särdrag är mycket viktiga i detta sammanhang, och följderna av en integrerad politik kommer att märkas också på denna nivå. Utöver att bara genomföras måste politiken också utformas på denna nivå, genom att kustsamhällena som arbetar med havsmiljön, som ger den liv och är beroende av den involveras. Vi får inte heller glömma bort den gemensamma vision som är nödvändig eller det samarbete och den samverkan som är avgörande med tanke på att oceaner och hav är sammankopplade med och beroende av varandra.

Alla EU-initiativ på området måste garantera de enskilda medlemsstaternas suveränitet och befogenheter när det gäller förvaltningen av territorialvatten och exklusiva ekonomiska zoner, samtidigt som de bidrar till att främja de resurser som är en del av staternas inneboende potential och konkurrensfördelar.

En övergripande vision för en integrerad havspolitik måste förutom att bland annat omfatta främjande av havsforskning och utveckling av olika aspekter av maritim teknik och ingenjörsvetenskap, t.ex. skeppsbyggnad, dessutom innehålla följande: främjande av sjöfart som är miljövänligare och hållbarare samt hamninfrastruktur som en del av den offentliga förvaltningen, främjande av fisket genom att sektorns modernisering och dess miljömässiga hållbarhet och socioekonomiska livskraft tryggas, tillräcklig och oberoende finansiering som inte tar resurser från Europeiska fiskerifonden samt, slutligen, åtgärder för de yttersta randområdena med hänsyn till deras roll och särskilda särdrag.

  Nick Griffin (NI). - (EN) Herr talman! Innan man rådfrågar experter är det klokt att granska deras meriter för att kontrollera att de är kompetenta. Fiskeriutskottet ligger delvis bakom betänkandet om den integrerade havspolitiken, så innan man godtar de storslagna planerna är det värt att kritiskt granska EU:s meriter när det gäller havsförvaltningen. Det innebär ofrånkomligen att man måste bedöma situationen i de tidigare suveräna brittiska vattnen, som bakom ryggen på oss lämnades i händerna på EU:s byråkrati 1973, eftersom nästan 70 procent av det så kallade fiskbeståndet i EU faktiskt är brittiskt fiskbestånd.

Hur har fisken och våra fiskare haft det med den gemensamma fiskeripolitiken (GFP)? Siffrorna säger mycket mer än alla de fina orden i betänkandet. 88 procent av EU:s bestånd är överfiskade jämfört med ett globalt genomsnitt på omkring 27 procent. 30 procent av våra fiskarter befinner sig nu officiellt utanför säkra biologiska gränser, eftersom det finns för få vuxna fiskar kvar för normal reproduktion. Enligt GFP:s motbjudande kvotsystem slängs varje år närmare en miljon ton döda fiskar bort bara i Nordsjön. Samtidigt har den industriella dammsugningen av arter som tobisar lett till kraftigt minskade populationer av fågelarter som lunnefåglar.

I södra Europa ser det lika illa ut. Västafrikanska fiskare som har levt på samma sätt i generationer tvingas gå över till människohandel eftersom EU-registrerade fartyg har hjälpt till att fiska ut deras vatten.

Det är dags för EU att erkänna att våra meriter när det gäller havsförvaltning är sämst i hela världen. Det är ett typiskt exempel på den så kallade allmänningarnas tragedi – den företeelse som innebär att gemensamma resurser alltid exploateras hänsynslöst eftersom alla som är måttfulla missgynnas av de som saknar skrupler.

Det är dags att återlämna herraväldet över haven och fiskevattnen till de suveräna nationer som tidigare har visat att de är i stånd att förvalta dem. När det gäller de två tredjedelar av EU:s vatten som EU har fiskat ut innebär det den brittiska nationen och de brittiska fiskarna.

  Luis de Grandes Pascual (PPE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag anser att föredraganden, Gesine Meissner, måste gratuleras. Vi har haft olika och till och med motstridiga ståndpunkter, men hon har hittat kompromisslösningar som gör att vi kan stå enade i dag om denna viktiga fråga.

Utskottet för transport och turism har beslutat att alla hav ska skyddas på samma sätt och hävdar att alla andra lösningar skulle leda till illojal konkurrens.

Vi godtar majoritetens ståndpunkt till förmån för ett rättsligt system med enhetliga regler för hela unionen, även om jag inte kan låta bli att nämna för ledamöterna att en sådan lösning också helt klart innebär vissa orättvisor.

Det är uppenbart att Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen är mer förorenade och, enligt min åsikt, måste svavelkontrollen vara strängare där.

Åtgärderna för att minska transporttiden och hanteringskostnaderna i hamnarna är förvisso positiva initiativ. Ändå upprepar jag om och om igen: det finns fortfarande mycket att göra på detta område. Om vi inte beslutsamt liberaliserar våra hamnar kommer de inte att kunna utveckla den nyckelroll som de måste spela inom ramen för sammodaliteten.

Främjandet av en strategi för att minska koldioxidutsläppen som syftar till att ändra de specifika följderna av klimatförändringen måste också välkomnas.

Jag anser att det här är ett bra betänkande som måste antas. Men vi får inte glömma bort att betänkandet läggs fram mot bakgrund av en allvarlig katastrof, nämligen den som har drabbat Mexikanska golfen.

I detta avseende uppmanar vi kommissionen att bedöma om det är nödvändigt att inom ramen för översynen av förordningen om Europeiska sjösäkerhetsbyrån stärka byråns roll när det gäller förebyggande inspektioner och sanering av kolväteutsläpp. Fru kommissionsledamot! Jag anser att detta är en nödvändig reform och byrån måste få det mandat som krävs för att kunna genomföra dessa uppdrag.

  Saïd El Khadraoui (S&D). – (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka Gesine Meissner för hennes utmärkta arbete och det sätt på vilket hon har lyckats få till stånd ett brett samförstånd om betänkandet. Som samordnare för min grupp vill jag också utnyttja tillfället och hylla vår tidigare kollega, Willi Piecyk, som sorgligt nog avled för två år sedan och som gjorde ett banbrytande arbete här i parlamentet för att utforma en integrerad europeisk havspolitik – något som vi kan bygga på i dag.

Naturligtvis är detta ett komplicerat område med många aspekter och vi har därför mycket att göra för att uppnå målet. Till att börja med måste vi få till stånd en ny dynamisk kraft i sektorn genom att upprätta effektiva strukturer och vidta lämpliga åtgärder, för när allt kommer omkring står denna sektor för många arbetstillfällen i Europa, både direkt och indirekt, och den är framför allt viktig för utvecklingen av våra kust- och hamnområden.

Strukturen har redan nämnts och den omfattar också EU:s strukturer. Europeiska sjösäkerhetsbyrån måste verkligen stärkas och få en mer betydelsefull roll samt ges lämpliga befogenheter och resurser. Frågan om oljekatastrofen och oljeborrningen har också tagits upp. Vad det beträffar anser jag att det ska vara tydligt att alla ändringar av befogenheter som genomförs bör stärka Europeiska sjösäkerhetsbyråns ställning. Europeiska sjösäkerhetsbyrån bör också spela en viktig roll för att främja samarbetet mellan nationella granskningsorgan, kustövervakningstjänster och så vidare i medlemsstaterna.

Dessutom finns det naturligtvis en del stora miljöutmaningar. Sjöfarten ger upphov till mer föroreningar än nödvändigt. Det finns därför fortfarande stort utrymme för förbättringar. Vi talar om normerna för svavelutsläpp, som bör vara samma överallt, och om ett system för handel med utsläpp – och jag uppmanar kommissionen att i detta avseende verkligen fortsätta med påtryckningarna inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Dessutom måste vi naturligtvis ha en effektiv fysisk planering.

Slutligen anser jag att det också är viktigt att vidta åtgärder på det sociala planet för att förbättra yrkets anseende bland unga människor.

  Britta Reimers (ALDE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Den integrerade havspolitiken är ett område som kräver långsiktig planering. Haven används allt mer intensivt för transport, maritim näringsverksamhet, havsbaserad energi och fiske, och utvecklingen av dessa områden måste samordnas. Det utrymme som finns är begränsat och därför måste de olika maritima sektorerna ha en ansvarsfull och hänsynsfull inställning till att arbeta tillsammans. Användningen och skyddet av haven får inte stå i konflikt med varandra. Dessa två områden hänger nära samman, för vi har bara glädje av haven om de är sunda. Jag vill lyfta fram det positiva samarbetet mellan de länder som gränsar till Östersjön vilka arbetar tillsammans för att främja en dynamisk utveckling av fisket, miljön, infrastrukturen och turismen i kustregionerna. Vi måste fortsätta att rikta in oss på fiskeindustrin som har en svag ställning och ofta anses ha låg prioritet, men som är en viktig länk i kustekonomin eftersom den förser oss med livsmedel.

Jag vill gratulera Gesine Meissner till det positiva betänkandet.

  Elie Hoarau (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Jag anser att betänkandet tydligt visar de utmaningar som havsmiljön ger upphov till när det gäller fiske, vattenbruk, transport, turism, energi, gruvdrift och biologiska resurser samt forskning om klimatförändringar. Havsmiljön har en stor utvecklingspotential och den bör skyddas, bevaras och förbättras på ett hållbart sätt för mänsklighetens framtid är beroende av den. I betänkandet konstateras också helt riktigt att EU är världens främsta aktör på det maritima området och att tillgången till de yttersta randområdena innebär att EU har världens största exklusiva ekonomiska zon.

Mot bakgrund av denna slutsats är det därför EU:s ansvar att genomföra en ambitiös politik, en betydelsefull havspolitik. Om världens främsta aktör på det maritima området inte gör det, vem kommer då att göra det? Det ska emellertid sägas att man i betänkandet inte går särskilt långt i den riktningen. Man kan inte hävda att man är världens främsta beslutsfattare med bara 50 miljoner euro.

Även om de yttersta randområdena har en erkänt strategisk ställning eftersom de finns i alla hav, skulle det slutligen ha varit klokt att låta dem spela en ledande roll i en betydelsefull havsstrategi. Tyvärr togs detta inte upp av föredraganden och jag beklagar det.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Oceanerna och haven utgör 70 procent av jordens yta. Där uppstod livet och genom mänsklighetens historia har de varit en källa till livsmedel genom fisket och ett kommunikationsmedel mellan människor och kulturer genom den maritima handeln. Där har vi ursprunget till begreppet traditionella maritima verksamheter, nämligen fiske och sjötransport.

Havet håller just nu på att få en ny roll i en globaliserad värld, som en geostrategisk och geopolitisk scen där Europa får en central roll. Vi lever dessutom för närvarande i den så kallade perioden av nya användningsområden för haven, såsom utnyttjandet av de energi- och mineralresurser och genetiska resurser som finns där, vilket tillsammans med fisket och sjötransporten kräver ett holistiskt perspektiv och samordnade åtgärder. Gesine Meissner har faktiskt försökt beskriva detta och jag lyckönskar henne varmt till det.

Det är nödvändigt att EU planerar det europeiska havsområdet och dess användning, särskilt när det gäller kustområdena och i ännu högre grad de yttersta randområdena. För att den integrerade havspolitiken ska bli större än summan av delarna – och här getonar jag fisket – är det viktigt att de maritima klustren är delaktiga i planeringen, så att önskemål kan införlivas genom samarbete och svårigheter som beror på överlappande intressen när det gäller användningen av havsområdet kan övervinnas.

På detta område är det, för att uppfylla besluten från toppmötet i Johannesburg 2002, absolut nödvändigt att skydda de marina biogeografiska områden som är mest känsliga ur biologisk synvinkel och att främja ett hållbart fiske genom användning av allt mer selektiva metoder. Det är därför viktigt att se till att det inrättas sektorsövergripande politiska instrument som sammanför de olika sektorerna inom de olika maritima verksamheterna, och samtidigt värnar om deras olika behov och specifika särdrag när det gäller användningen av havsområdet.

Att skydda haven är en moralisk förpliktelse som vi har både gentemot oss själva och gentemot framtida generationer.

  Spyros Danellis (S&D) . – (EL) Fru kommissionsledamot! Nästan alla civilisationer i Europas historia har byggt på havet. I dag införs genom Lissabonfördraget ny politik och nya redskap för att minska konflikter, främja dynamiska samverkansfördelar och avskaffa illojal konkurrens i syfte att skydda miljön och skapa arbetstillfällen. Den integrerade havspolitiken kräver en sektorsövergripande global strategi för en hållbar utveckling av kust- och öregionerna och haven.

Ett grundläggande redskap för en rationell reglering av användningen av haven är en gränsöverskridande fysisk planering i kust- och havsområden. Vi måste uppmuntra antagandet av enhetliga strukturer för en integrerad havsförvaltning på regional nivå och utarbetandet av strategier för EU:s maritima makroregioner. Vi måste undersöka möjligheten att inrätta en europeisk kustbevakning för en effektiv integrerad övervakning till sjöss.

Slutligen måste alla hålla med om att sjöfartsnäringen behöver hjälp att minska koldioxidutsläppen. Vi måste utöva gemensamma påtryckningar för att få till stånd globala IMO-bestämmelser, med hänsyn till att ett ensidigt beslut från EU:s sida att inrätta ett utsläppshandelssystem för sjöfarten skulle få katastrofala konsekvenser för den europeiska sjöfarten, är jag rädd, genom att en riktig lösning, det vill säga internationella bestämmelser, skulle skjutas upp. För man får inte glömma att sjöfarten är en i högsta grad internationell verksamhet.

  Debora Serracchiani (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Gesine Meissner för hennes betänkande om en integrerad havspolitik, och jag håller med henne om behovet av att stärka sjötransporten och varvsindustrin, skydda kustregionerna och främja innovation och forskningsverksamhet.

I dag spelar sjötransporten en mycket viktig roll för handeln. Därför måste vi uppmuntra samarbetet mellan små och stora hamnar som ligger mitt emot varandra i samma havsbäcken, vilket kan bidra till att handeln flyter bättre. För att trygga intermodaliteten måste vi dessutom investera i hamn- och torrhamnsinfrastrukturen, särskilt i hamnar som kan sammanbindas genom europeiska korridorer.

Slutligen anser jag att det är viktigt att inte förbise en annan fråga, nämligen hamnskyddet. Alla åtgärder som gäller säkerhet inom alla europeiska hamnar måste samordnas för att skydda sjötransporten bättre och förebygga att illojal konkurrens skadar de hamnar som faktiskt måste ådra sig högre kostnader för att trygga en högre säkerhetsnivå.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Utarbetandet av en integrerad havspolitik är en absolut nödvändighet med tanke på den splittrade strategi som man har haft tidigare, och som har lett till ineffektivitet och konflikter på detta område. I Gesine Meissners betänkande upprepas på nytt Europaparlamentets åsikt att man ska införa en integrerad, sammanhängande och gemensam beslutsprocess för oceanerna, haven, kustområdena och de maritima sektorerna. Den integrerade havspolitiken underlättar ett sektorsövergripande tillvägagångssätt när det gäller havsförvaltningen, genom att bidra till att man hittar och utnyttjar områden för synergi mellan de av EU:s politikområden som hör hemma inom denna sektor.

I förslaget till förordning föreskrivs en plan som ska ge en stabil ram för att behålla det stöd som ges till åtgärder på detta område, och som ska leda till en mer samordnad användning av medlen för utveckling av haven och kustområdena. Tyvärr var den enda genomförbara och möjliga finansieringslösningen i det rådande ekonomiska klimatet den blygsamma ekonomiska insatsen från EU:s sida. Trots det hoppas jag att man genom denna finansieringsmetod kommer att kunna uppnå målen i den integrerade havspolitiken både på kort och på medellång sikt.

  Luís Paulo Alves (S&D) . – (PT) Herr talman! Den smarta tillväxt som förespråkas i Europa 2020-strategin kan bara uppnås om vi på ett klokt sätt utnyttjar de olika typerna av potential som finns i den europeiska mångfalden.

EU har den största exklusiva ekonomiska zonen i världen på 25 miljoner kvadratkilometer. Vi har 32 000 km havskust, där en tredjedel av befolkningen bor. Kusten står för 40 procent av vår BNP och 95 procent av vår utrikeshandel. De sista siffrorna bör få kommissionen och rådet att agera, i den bemärkelsen att de inte kan klara sig utan en integrerad europeisk havspolitik om vi ska uppnå den smarta tillväxt som behövs för att Europa 2020-strategin ska lyckas.

Jag vill särskilt rikta uppmärksamheten på de potentiella biogenetiska tillgångar och mineralresurser som våra djuphav och havsbottnar innehåller och som vi för närvarande inte vet så mycket om. Jag vill rikta uppmärksamheten på behovet av att öka våra insatser inom forskning och utveckling på dessa områden.

  Michael Theurer (ALDE). – (DE) Herr talman, fru Geoghegan-Quinn, mina damer och herrar! Vi måste bevara världens hav som ett ekosystem. Men haven och globaliseringsbegreppet utesluter inte varandra. Sjövägar är nödvändiga för vårt välstånd för de är världshandelns pulsådror. Det finns mycket att göra i detta sammanhang för att se till att vi skyddar miljön och att våra transportvägar är säkra.

I framtiden måste vi också trygga tillgången till råvaror. Forskarna pekar på att det kan finnas värdefulla råvaror på havsbottnen och i själva havet. Det som är viktigt att ta hänsyn till är att de utvinns på ett miljövänligt sätt.

Den tredje aspekten jag vill lyfta fram är förbindelsen mellan haven och de inre vattenvägarna. Jag anser att det är viktigt att få till stånd en förbindelse med transporten på de inre vattenvägarna. Utvecklingen av Donau har en viktig roll i detta sammanhang. Som den längsta floden i EU kan den tillsammans med Rhen-Main-Donau-kanalen förbinda Svarta havet med Nordsjön. Vi bör få till stånd en koppling mellan den integrerade havspolitiken och de inre vattenvägarna.

  Gerard Batten (EFD). - (EN) Herr talman! Det torde inte vara en överraskning för någon att EU vill integrera havspolitiken, precis som man tänker integrera allting annat i Europa när det gäller alla sidor av livet och den allmänna ordningen.

Jag frågade 2007 den brittiska marin- och fiskeribyrån hur mycket fisk som fångas i brittiska vatten. Jag fick veta att ”vi kan inte säga vad som är brittiska vatten. De ingår nu som en del av gemenskapens vatten”. Så Storbritannien har inte längre några egna territorialvatten.

Det är kanske passande att vi debatterar detta i dag för, som ni säkert alla känner till, är det i dag 205 år sedan slaget vid Trafalgar den 21 oktober 1805, då amiral Lord Nelson och många andra modiga män gav sina liv för att Storbritannien skulle kunna förbli ett fritt och självständigt land. Hans sista ord var: ”Gud vare tack att jag har gjort min plikt.” Parlamentsledamöterna från brittiska självständighetspartiet, UKIP, kommer att göra sin plikt i eftermiddag och rösta mot betänkandet.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Vi vet fortfarande alltför lite om de marina ekosystemen, och många områden, särskilt i djuphaven, är bara vita fläckar på våra kartor. Haven och oceanerna är emellertid en av århundradets största utmaningar och inte bara för att de förser oss med livsmedel och proteiner. Deras roll i klimatsystemet och därmed deras bidrag till mänsklighetens välfärd bör inte underskattas.

Exemplet med Stora Barriärrevet visar att marina ekosystem kan återbildas om de nödvändiga miljöskyddsåtgärderna vidtas. I de skyddade områdena av revet har fiskpopulationen ökat med mellan 30 och 75 procent på bara två år. Med tanke på att över 40 procent av världens befolkning bor mindre än 100 km från havet och därför skulle kunna drabbas av en flodvåg välkomnar jag verkligen planen att genomföra en gemensam EU-strategi för förebyggande av katastrofer för våra kustområden. Införandet av olika utsläppsgränser inom EU:s vatten strider emellertid mot den integrerade havspolitiken där målet är att ta hänsyn till alla faktorer. Vi måste vara konsekventa på detta område.

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Betydelsen av den integrerade havspolitiken är odiskutabel mot bakgrund av att EU är världens främsta aktör på det maritima området och 40 procent av EU:s BNP produceras runt haven och kustområdena. När målen för denna politik genomförs måste särskild hänsyn tas till de särskilda regionala särdragen hos haven runt om i Europa. Varje havsområde är unikt och bör behandlas individuellt för att en hållbar balans med användarna ska uppnås.

Samtidigt måste vi se till att politiken får lämplig finansiering i samband med utsikterna för kommande programperiod. Därigenom kan man skapa ett nytt tillvägagångssätt som omfattar alla havsbäcken och syftar till att uppmuntra en optimal utveckling av alla maritima verksamheter på ett hållbart sätt. Det kommer vi att vinna mycket mer på samtidigt som vi minskar miljöpåverkan.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Föredragandena och ledamöterna har talat ingående om innehållet i den integrerade havspolitiken. Jag vill inrikta mig på frågan om utsläppen från sjöfarten. Det kommer verkligen inte att bli någon lätt uppgift, men vi måste ta med utsläppen från sjöfarten i strategierna för att minska de totala utsläppen. För att det ska bli effektivt måste detta prioriteras i ett internationellt IMO-avtal. Om inget sådant avtal kan uppnås ska vi naturligtvis allvarligt överväga att anta regionala åtgärder på EU-nivå. Som Spyros Danellis sade kommer det inte att bli någon lätt uppgift, och om vi ska ha några möjligheter att lyckas måste vi följa luftfartsindustrins exempel.

Åtgärderna måste tillämpas med utgångspunkt från handelsfartygens anlöpshamn och vi måste bestämma hur vi ska beskatta utsläpp. Utsläppshandelssystemet har visat sig vara ganska komplicerat och ineffektivt. Vi måste hitta en enkel men effektiv lösning, kanske en koldioxidskatt eller andra hybridmetoder som är enkla och effektiva.

  Werner Kuhn (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill än en gång lyfta fram EU:s transportstrategi. Vårt mål är att flytta varorna från vägarna till havet och tillhandahålla effektiva och miljövänliga transportmedel. I vissa sjöfartsområden får vi emellertid inte sätta våra miljömål så högt som för svavelkontrollområdena i Östersjön och Nordsjön, för då kommer transportkostnaderna att stiga dramatiskt. Ville Itälä och Knut Fleckenstein har redan nämnt detta. Jag vill uppmana Máire Geoghegan-Quinn att mycket noga utvärdera den studie som håller på att genomföras. Vi vill inte flytta tillbaka transporten från havet till vägarna och vi vill ha rättvis konkurrens i norra Europa, i EU och i Medelhavsområdet. Det är ett av grundkraven.

När det gäller sjösäkerheten vill jag också säga att den bör spela en större roll i den integrerade havspolitiken beträffande hårt trafikerade segelleder och sund. Till exempel i Kadetrinne och i Bosporen, som en av mina kolleger har nämnt, bör det i framtiden vara obligatorisk lotsning. Där stora tankfartyg passerar och mycket riskabla laster transporteras skulle obligatorisk lotsning öka sjösäkerhetsnivån.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Sjöfarten och varvsindustrin bidrar i mycket hög grad till EU-ländernas ekonomiska välstånd och tillhandahåller värdefulla tjänster både till den europeiska och globala industrin och till konsumenterna.

Jag gratulerar Gesine Meissner till hennes betänkande. Jag vill betona vikten av ett havsområde utan gränser. Samtidigt uppmanar vi kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera och behålla små havshamnar, utvidga närsjöfartsnäten för att minimera transportavstånden på land, stödja forskning och innovation om fraktslag, godshantering och logistiklösningar i syfte att hitta lösningar som minskar transporttiden och hanteringskostnaderna, stödja utvecklingen av hamninfrastrukturen samt trygga intermodaliteten.

Med tonvikt på Svarta havets geostrategiska betydelse bör Europeiska rådet uppmana Europeiska kommissionen att utarbeta en EU-strategi för Svarta havet. Tyvärr har man hittills ägnat Svarta havet, som har geostrategisk betydelse för EU, alltför liten uppmärksamhet.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE). – (EN) Herr talman! Utarbetandet av en integrerad havspolitik har avgörande betydelse för den irländska, den europeiska och självfallet den globala ekonomin. För Irlands öbaserade ekonomi är sjötransporten en hörnsten i industrin.

Över 99 procent, jag upprepar 99 procent, sett till volymen av all irländsk handel sker via sjötransport. Man uppskattar att den irländska marina industribasen sysselsätter ca 8 000 personer, vilket ger över 1,5 miljarder euro inom ekonomin varje år.

Sektorn förbinder den irländska ekonomin med det övriga Europa och den övriga världen. Sektorn är strategiskt viktig för mitt land och för den irländska ekonomins återhämtning. Den snabba utvecklingen inom sjöfartssektorn kräver ett enhetligt förhållningssätt på EU-nivå, och tillväxten inom maritima verksamheter såsom sjötransport, utveckling, vattenbruk och turism - tillsammans med nya användningsområden av havet såsom undervattensteknik, havsbaserad förnybar energi och den blå biotekniken – ökar trycket på ett redan begränsat havsområde.

  Josefa Andrés Barea (S&D). – (ES) Herr talman! Den integrerade havspolitiken är en övergripande, regional och sektoriell politik, och fiske- och vattenbrukspolitiken måste vara en del av den på ett sätt som inte gör att dessa områden underordnas andra politikområden. Vi måste alla ta itu med de miljörelaterade och ekonomiska problem som drabbar samhället som helhet och fiskerisektorn i synnerhet. Vi måste satsa på ny teknik, fiskeredskap, artutveckling, ett havsekonomiskt program för att skapa fler och bättre arbetstillfällen, kvalitetsleveranser samt internationella förbindelser som syftar till att förebygga piratverksamhet och främja förvaltningen av ett hav som saknar gränser och inte har några hållbarhetsproblem, som i Islands fall.

Detta är vad som måste göras om vi avser att försöka få till stånd en integrerad havspolitik och om vi vill främja miljö och hållbarhet.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den integrerade havspolitiken har en horisontell roll eftersom den omfattar många olika aspekter, från miljön till marin och maritim forskning.

I den integrerade havspolitiken föreskrivs inte någon övervakning av gränserna till internationellt territorialvatten för att upptäcka illegalt fiske eller överskridande av gränser. Jag hoppas att denna aspekt kommer att beaktas inom ramen för de medel som öronmärkts för politikens genomförande, och att medlen ska bidra till att stärka kontrollen tack vare moderna övervakningssystem såsom tjänsterna för global övervakning för miljö och säkerhet (GMES).

Den horisontella aspekt som kännetecknar den integrerade sjötransporten kommer att garanteras - förhoppningsvis i det förestående finansieringspaketet – av EU:s budget och inte av fiskeresurserna som används för särskilda åtgärder. Jag är mycket tacksam till föredraganden för denna viktiga text, och jag hoppas att kommissionen och rådet kommer att tillmötesgå våra önskemål fullt ut.

  Talmannen. – Tack så mycket, Mario Pirillo. Jag har inte räknat in dina inledande kommentarer i din talartid, för det du sade är viktigt. Men jag kan försäkra dig om att alla vice talmännen anstränger sig mycket i detta avseende. Jag vill inbjuda dig att delta i en tävling tillsammans med mig. Vi ska dra parlamentsledamöternas namn ur en hatt och se vem som är bäst på att uttala dem. Hur som helst så sker det misstag ibland i stundens hetta och jag vill be dig om överseende.

  Inés Ayala Sender (S&D). – (ES) Herr talman! Tack för din generositet. Jag vill varmt gratulera Gesine Meissner till hennes utmärkta arbete och också till hennes förmåga att införliva kollegernas önskemål och ändringsförslag.

Jag är särskilt tacksam för två specifika ändringar. Den första är den där kommissionen uppmanas att förbättra sjömännens arbetsförhållanden och äntligen införliva Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om arbete till sjöss i unionslagstiftningen. I ändringen finns det också ett förslag om ett program för att godkänna och utbilda framför allt unga personer och personer från tredjeländer till sjömän.

Jag är också tacksam för den ändring där vi uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att genomföra ett program för att lokalisera och kartlägga förlista fartyg och arkeologiska lämningar, vilka är en del av unionens historiska och kulturella arv – jag kommer från Spanien, ett land med många arkeologiska lämningar utanför kusterna. Genom programmet ska man främja förståelsen för, och undersökningen av, det arkeologiska arvet under vattnet och bidra till att förhindra plundring så att det kan bevaras på ett bra sätt.

Jag anser att dessa två aspekter, förutom Gesine Meissners utmärkta förslag, kommer att spela en viktig roll för att skapa den nya medvetenhet om haven som EU behöver.

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. - (EN) Herr talman! Jag vet att Gesine Meissner i början av debatten uttryckte sin besvikelse över att så få ledamöter var närvarande här i kammaren. Jag anser att hon ska vara mycket nöjd med att 37 talare bidrog till debatten.

Vi har verkligen haft en mycket livlig debatt där det har lyfts fram nya idéer för att uppmuntra oss att sikta ännu högre när det gäller den havspolitik som vi bedriver. Vi måste hantera EU:s finanser när det gäller havsfrågor inom ramen för Europeiska kommissionens förslag till förordning om finansiering av den integrerade havspolitiken 2011, 2012 och 2013. Syftet med de föreslagna medlen, det vill säga 50 miljoner euro, är att fortsätta det arbete som bedrivits sedan 2007 för att undanröja politiska hinder och utnyttja synergier genom att samordna all politik som påverkar havet, till exempel transport, fiske, tull och havsmiljöskydd.

Kommissionen ser fram emot att arbeta tillsammans med parlamentet för att förordningen ska träda i kraft enligt tidsplanen, så att vi kan genomföra åtgärderna i den kommande integrerade havspolitiken. Övervakningen till sjöss är dessutom ett viktigt nytt initiativ som kommer att leda till stora förändringar när det gäller alla framtida åtgärder till sjöss från sjöfartsmyndigheternas sida, och som syftar till att en gemensam miljö för informationsutbyte för EU:s sjöbevakningsområde införs.

Kommissionens meddelande om detta initiativ publicerades så sent som i går. Det är kulmen på ett intensivt arbete som har lett fram till en färdplan i sex steg för att på kort tid uppnå den samordning av övervakningen till sjöss som verkade vara oerhört svår att uppnå för bara några månader sedan.

Jag övergår nu till ett antal specifika frågor som tagits upp. När det gäller svavelutsläpp är kommissionen fullt medveten om den oro som branschgrupper har uttryckt beträffande de följder som kan tänkas uppstå på grund av de nya bränslekvalitetsnormer för marina bränslen som IMO antog 2008. Därför har kommissionen krävt - och senare välkomnat – det IMO-avtal genom vilket nu utsläppen av svaveldioxider beräknas minska med upp till 90 procent, och – vilket är viktigast - utsläppen av sekundära partiklar med upp till 80 procent.

Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag för att anpassa EU-lagstiftningen till IMO-beslutet inom de närmaste månaderna. Förslaget kommer att följas av en utförlig rapport, som också kommer att omfatta resultaten från vår efterhandsutvärdering av IMO-beslutet samt eventuella åtgärder som kommissionen skulle kunna vidta för att mildra oönskade konsekvenser för sektorn.

Luis de Grandes Pascual tog upp frågan om havsbäckenen. EU är medvetet om de olika situationerna i havsbäckenen och håller på att utarbeta lämpliga strategier som ska skräddarsys efter varje havsbäckens särskilda behov.

Slutligen tog Anna Rosbach och andra upp frågan om en plan för att förebygga katastrofer. Europeiska sjösäkerhetsbyrån har ansvar för att övervaka säkerheten till havs. För närvarande har byrån inte rättsliga befogenheter att reglera när det gäller miljökatastrofer, men diskussioner pågår – inom ramen för att kommissionen ska förlänga eller förnya Europeiska sjösäkerhetsbyråns nuvarande mandat – om huruvida den ska få större befogenheter under de kommande åren. Parlamentet kommer naturligtvis att vara centralt engagerat i denna fråga.

Slutligen, i min egenskap av kommissionsledamot med ansvar för forskning, innovation och vetenskap, blev jag mycket glad över att höra flera ledamöter här i kammaren ta upp frågan om förhållandet mellan havspolitiken i allmänhet och mer specifikt den marina och maritima forskningspolitiken. Förra veckan anordnade det belgiska ordförandeskapet en mycket viktig konferens i Oostende för forskare inom detta område där denna fråga särskilt togs upp. Detta är en mycket viktig hörnsten i vår integrerade havspolitik.

Jag vill på nytt tacka Gesine Meissner för hennes omfattande och djupgående betänkande. Jag anser att vi nu kan fortsätta med genomförandet av alla framtida havsåtgärder med förnyad kraft och förnyat förtroende.

Tack – och jag ber tolkarna om ursäkt om jag har talat för fort.

  Gesine Meissner, föredragande. – (DE) Herr talman! Jag tycker att det är bra att du har räknat, Máire Geoghegan-Quinn. Jag visste inte hur många som hade talat, men 37 är verkligen mycket. Jag skulle vilja tacka alla som har deltagit i dagens debatt. Precis i början glömde jag även att tacka alla skuggföredragandena för deras arbete. Vi har verkligen arbetat mycket konstruktivt tillsammans och jag har verkligen uppskattat vårt samarbete. Jag har tagit upp många frågor i betänkandet, eftersom jag tycker att det är viktigt att ha en övertygande majoritet på detta viktiga område.

Många talare har i sina anföranden om olika ämnen understrukit att vi behöver gemensamma åtgärder inom forskning, planering, genomförande och kontroll av maritim verksamhet med hjälp av gemensam förvaltning, fysisk planering och övervakning. Det är det som betänkandet handlar om. Det är dock ett mycket varierat ämne.

Jag skulle nu vilja diskutera några av anförandena. Knut Fleckenstein tog upp problemet med svavelutsläpp. Vi har tagit med det i betänkandet eftersom det var viktigt för oss att se till att konkurrensen inte snedvrids. Samtidigt måste vi också se till att sjöfarten blir mer miljövänlig. Det som du sade om varvsindustrin, Knut Fleckenstein, är inte helt korrekt. Det stämmer inte att liberaler och konservativa inte vill ta med frågan. Det handlar helt enkelt om hur vi bör genomföra den, om vi bör upprätta en ny fond på EU-nivå för att reparera gamla fartyg eller om vi bör göra detta inom ramen för en strategi. Så lyder den nuvarande formuleringen.

Någon har även tagit upp den fråga som jag behandlade i mitt ändringsförslag, som jag lade fram för att inkludera handeln med utsläppsrätter i betänkandet. Det förkastades i utskottet med mycket liten marginal men jag tror att vi alla är övertygade om att vi måste fortsätta i den riktningen. Av det skälet hoppas jag på stöd inom dessa områden.

Jaromír Kohlíček! Dusadeatt det var svårt att koppla samman alla områden, men jag vet att det går. En grupp intressenter och företagspersoner från alla olika maritima områden träffas två gånger om året för att utbyta idéer. Det rör sig om framstående aktörer på EU-nivå och de värdesätter alla möjligheten att träffas.

Min sista punkt rör kommentaren om att det finns så många olika regioner. Jag har tagit upp öarnas situation i betänkandet och det stämmer inte att detta har strukits. Det enda område som inte omfattas av strategierna är Nordsjön. Jag bor närmast Nordsjön och ville därför nämna att vi, när vi talar om Svarta havet, Medelhavet och Donau, inte bör glömma bort Nordsjön.

Slutligen vill jag särskilt tacka för kommentaren om att vi bör ta moraliskt ansvar för havet och för kommande generationer. Därför har jag valt rubriken ”Vi behöver en ny medvetenhet om havet”. Om vi fortsätter att arbeta på detta kommer vi att kunna åstadkomma en hel del.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja ta upp en ordningsfråga. Jag vill tacka talmannen för att dagens debatt avslutas en kvart före omröstningen, eftersom detta är ett värdigt sätt att avsluta debatten. Det ger oss möjlighet att avsluta våra anföranden i lugn och ro och ger ledamöterna tid att komma in. I går fungerade saker och ting inte alls bra och planeringen var inte vad vi hade önskat. I dag är allting som det ska och jag hoppas att talmännen tar detta i beaktande i framtiden och avsätter tillräckligt med tid från det att debatten avslutas till det att omröstningen inleds.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Det är viktigt att EU ser till att skydda sina kuster. Det är också nödvändigt att gällande lagstiftning gör oljeborrning och oljeutvinning säkrare.

Europeiska sjösäkerhetsbyrån i Lissabon ger stöd och teknisk assistans när det gäller att utarbeta och tillämpa EU-lagstiftning om sjösäkerhet och sjöfartsskydd, samt föroreningar från fartyg.

I juni i år överlämnade jag ett skriftligt förslag till kommissionsledamöterna Günther Oettinger, Siim Kallas och Kristalina Georgieva om att utöka sjösäkerhetsbyråns mandat till att bygga upp mekanismer för att övervaka säkerheten på europeiska oljeplattformar i Nordsjön, Svarta havet och Medelhavet, och om att ge byrån ansvaret för att förhindra miljökatastrofer i samband med oljeborrningar. Förslaget gör det möjligt att skapa stordriftsfördelar i fråga om finansiella, mänskliga och tekniska resurser.

Jag välkomnar kommissionsledamöternas svar som visade att de var öppna för att se över sjösäkerhetsbyråns förordningar och att utöka byråns mandat till att ingripa vid föroreningar till havs. Jag uppmanar än en gång Europeiska kommissionen att utöka sjösäkerhetsbyråns mandat för att skydda våra kuster.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) Herr talman, mina damer och herrar! Som ni alla vet har Internationella sjöfartsorganisationen enligt bilaga VI till Marpol infört olika krav när det gäller mängden svavel i olika regioner. Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen har utnämnts till svavelkontrollområden och det har införts strängare krav på dessa regioner att väsentligt minska sina föroreningar. Från och med 2015 får man i dessa regioner endast använda marina bränslen om svavelhalten inte överstiger 0,1 procent. I andra regioner får svavelhalten från och med 2020 inte överstiga 0,5 procent. Frågan behandlades även vid Internationella sjöfartskonferensen i Tallinn, i mitt hemland, den 24 september. Att EU utarbetar sina egna krav är inte någon lösning, anser jag, eftersom de inte gäller för tredjeländer. Det innebär att vi skulle utsätta oss själva för ojämlik konkurrens i sjöfartssektorn. Situationen måste lösas internationellt så att det införs verkliga krav som gäller all sjöfart i Östersjön, inte bara fartyg från EU:s medlemsstater. Om vi inför orimliga normer innebär det dessutom bara att vi flyttar godstransporterna från havet tillbaka på vägarna, vilket är betydligt miljöfarligare och miljöovänligare. I den här frågan stöder jag därför de estniska och finska regeringarnas ståndpunkter, samt European Community Shipowners’ Association (ECSA) – Internationella sjöfartsorganisationens beslut bör ses över och det bör införas lika regler för alla EU:s regioner och för de fartyg som används där.

  Traian Ungureanu (PPE), skriftlig. – (EN) I egenskap av föredragande för EU-strategin för Svarta havet har jag tyvärr noterat att man i EU:s integrerade havspolitik nästan helt har ignorerat frågor som rör Svarta havet. Trots att Svarta havet fanns med i den integrerade havspolitiken 2007 tycks konkreta EU-åtgärder på området ha hamnat på efterkälken. Jag uppmanar Europeiska kommissionen att öka sina insatser för att utveckla strategin för Svarta havet inom den integrerade havspolitiken. Den integrerade havspolitiken är ett viktigt verktyg för att på ett enhetligt sätt tillvarata möjligheterna och ta itu med utmaningarna i EU:s havsområden i syfte att utveckla kustområdena. Jag är helt övertygad om att Svarta havet, som är ett hav som delvis ligger inom EU, och dess kuststater är i akut behov av att detta verktyg tillämpas på rätt sätt. Den integrerade havspolitikens internationella dimension är en viktig aspekt för att kunna genomföra verktyget i Svartahavsregionen som även består av sju länder som inte är medlemmar av EU. Europaparlamentet håller för närvarande på att utarbeta ett betänkande om en EU-strategi för Svarta havet. Jag hoppas att kommissionen kommer att följa detta initiativ och betrakta den kommande strategin som en viktig grund för att bättre kunna genomföra den integrerade havspolitiken i Svartahavsområdet.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.40 och återupptogs kl. 12.05.)

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman

6. Sacharovpriset 2010 (tillkännagivande av pristagare)

  Talmannen. – Kolleger! Jag kommer precis från talmanskonferensen. Det är en stor glädje och ära för mig att informera er om det mycket viktiga resultatet för oss alla. I vårt parlament kämpar vi för mänskliga rättigheter för 500 miljoner medborgare.

Efter att i dag ha fört en omfattande debatt med mycket breda och djupa diskussioner har talmanskonferensen beslutat att tilldela 2010 års Sacharovpris för tankefrihet till Guillermo Fariñas.

(Applåder)

Guillermo Fariñas är en oberoende journalist och politisk oliktänkande. Han var beredd att offra och riskera sin egen hälsa och sitt eget liv för att utöva påtryckningar för att åstadkomma förändringar på Kuba. Han använde sig av hungerstrejker för att protestera och utmana den bristfälliga yttrandefriheten på Kuba, och alla som önskar frihet, mänskliga rättigheter och demokrati satte sina förhoppningar till Fariñas.

Jag hoppas kunna överlämna priset till honom personligen här i Strasbourg i december, vilket skulle bli ett fantastiskt ögonblick för Europaparlamentet och för alla kubanska samvetsfångar.

Jag hoppas innerligt att en annan kubansk pristagare från 2005, Damerna i vitt – Las Damas de Blanco – också kommer att kunna ta emot Sacharovpriset personligen tillsammans med Guillermo Fariñas.

Låt mig tillägga att alla kandidaterna var utmärkta sett till våra föreställningar om mänskliga rättigheter och kampen för dessa över hela världen. Vi kan gratulera dem alla men vi var tvungna att fatta ett beslut och det fanns ingen annan möjlighet. Jag vill understryka att det finns många vinnare över hela världen och vi stöder dem alla. Låt oss säga det än en gång.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL). – (FR) Fru talman! Jag har en ordningsfråga. Jag anser att det är upprörande hur beslutet om tilldelningen av Sacharovpriset har fattats i år. Som jag ser det får politiska beslut gå före det faktiska försvaret av de mänskliga rättigheterna.

(Applåder)

Det här blir tredje gången i historien som Sacharovpriset tilldelas en kuban. Jag är den första att fördöma det sätt som mänskliga rättigheter hotas på Kuba. Jag hyser inga betänkligheter på den punkten. Jag har alltid kämpat för skyddet av de mänskliga rättigheterna, utan åtskillnad. Jag anser dock att det är mycket att tilldela Sacharovpriset till en kuban för tredje gången i dess drygt tjugoåriga historia, och vi skickar en politisk signal som nedvärderar Sacharovpriset. Jag anser därför att beslutet om vem som ska få Sacharovpriset inte bör fattas vid talmanskonferensen utan av hela parlamentet.

(Applåder)

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

7. Omröstning

7.1. Stabilitetsinstrumentet (A7-0066/2009, Franziska Katharina Brantner) (omröstning)

7.2. Finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (A7-0078/2009, Gay Mitchell) (omröstning)

7.3. Finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (A7-0188/2010, Kinga Gál) (omröstning)

7.4. Finansieringsinstrument för samarbete med industriländer (A7-0052/2010, Helmut Scholz) (omröstning)

7.5. Finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (A7-0285/2010, Charles Goerens) (omröstning)

7.6. Angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer (A7-0273/2010, Cristiana Muscardini) (omröstning)

  Cristiana Muscardini, föredragande. – (IT) Fru talman! Parlamentet har redan vid flera tillfällen uttryckt sitt stöd för förordningens syfte.

Genom att rösta för förslaget i dag kommer Europas folk att ha rätt att veta ursprunget på de produkter de köper. Om vi röstar nej till förordningen, som vi uppmanas att göra i ändringsförslag 45, skulle det dock innebära att européerna nekas rättigheter som folket i Kina, Indien och Förenta staterna redan har.

Jag vill tacka skuggföredragandena, Gianluca Susta och Niccolò Rinaldi, och alla dem som har arbetat för att nå en kompromiss, och jag hoppas att det demokratiska underskott som europeiska konsumenter hittills har fått stå ut med nu äntligen kommer att upphöra.

  Talmannen. – Förslaget beaktades inte. Resultatet var mycket tydligt, kolleger.

– Före omröstningen om ändringsförslag 19:

  Cristiana Muscardini, föredragande. – (IT) Fru talman! Vi anser att orden ”eller kommersiella” i andra stycket i ändringsförslag 19 bör strykas för att göra texten tydligare och mer tillämplig.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Efter omröstningen om ändringsförslag 43:

  Licia Ronzulli (PPE). – (IT) Fru talman! Jag anser att delarna 2 och 3 i punkt 43 bör ses över.

  Talmannen. – Nej, det var tydligt och jag går inte tillbaka nu.

7.7. Framtiden för EU:s standardisering (A7-0276/2010, Edvard Kožušník) (omröstning)

7.8. Ukraina (B7-0571/2010) (omröstning)

  Hannes Swoboda (S&D). - (EN) Fru talman! Om vi inte får ihop till majoritet vill jag be parlamentet att flytta omröstningen om resolutionen till nästa sammanträde i Strasbourg.

Vi hade en mycket öppen diskussion i går och många av oss uttryckte oro över händelseutvecklingen i Ukraina.

Vi kommer att ha en debatt med utrikesministern nästa vecka. Vi kommer att ha ett valobservationsuppdrag. Den parlamentariska samarbetskommittén kommer att sammanträda i Kiev och Odessa i början av nästa månad. Det vore därför rimligt om omröstningen om resolutionen hölls omedelbart efter det besöket, under sammanträdesperioden i Bryssel.

Jag hoppas att ledamöterna kan gå med på det och stödja det.

  Talmannen. – Tack, Hannes Swoboda. Jag överlämnar ordet till ytterligare en talare som är för förslaget, om det finns någon sådan.

  Michał Tomasz Kamiński (ECR). – (PL) Fru talman! Jag stöder Hannes Swobodas förslag. Jag anser att det för vår del – för Europaparlamentets del – vore rimligt att flytta vår bedömning av situationen i Ukraina, som vi diskuterade i går, till parlamentets nästa sammanträdesperiod. Viktiga händelser kommer då att ha ägt rum i Ukraina och vårt perspektiv kommer då att vara betydligt bredare. Vi kommer då att ha tagit del av det betänkande som våra kolleger som kommer att närvara vid valet i Ukraina kommer att utarbeta. Jag anser därför att det vore klokt av parlamentet att flytta omröstningen.

  Talmannen. – Tack, Michał Tomasz Kamiński. Jag tror att jag i Michael Gahler har en talare som är emot förslaget. Stämmer det?

  Michael Gahler (PPE). – (EN) Fru talman! Jag uppmanar mina kolleger att rösta emot en senareläggning. Vi måste protestera före valet, så det måste vara nu.

Det är en fråga om ett rättvist val i ett europeiskt land och det får inte bli en partipolitisk fråga. Förra gången, 2004, kunde vi protestera först efter valfusket var ett faktum och vi var eniga.

Den här gången finns det på förhand tydliga bevis för säkerhetstjänstens inblandning och en utbredd användning av tillträdesförbud eller falska lokala partilistor för att förvirra väljarna.

Låt oss därför, för demokratins skull, vara eniga även den här gången. Jag anser att de ukrainska ambassadernas massiva lobbyverksamhet över hela Europa för att förhindra den här resolutionen visar hur rätt vi gör i att protestera nu.

  Talmannen. – Jag låter nu Hannes Swobodas förslag om att skjuta upp omröstningen gå till omröstning.

  Francesco Enrico Speroni (EFD). – (IT) Fru talman! Vill du bara vara snäll att förklara om förslaget innebär att frågan ska hänskjutas till Bryssel eller till Strasbourg. Jag har nämligen hört båda versionerna.

  Talmannen. – Det tycks vara till Bryssel: Är alla klara över att förslaget innebär att frågan ska hänskjutas till Bryssel? Mot denna bakgrund låter jag förslaget gå till omröstning.

(Parlamentet biföll begäran om att skjuta upp omröstningen.)

7.9. Genomförda reformer och utvecklingen i Moldavien (B7-0572/2010) (omröstning)

  Monica Luisa Macovei (PPE). - (EN) Fru talman! Det muntliga ändringsförslaget gäller ändringsförslag 1 till punkt 3. I det föreslås att ”färdplan” ersätts med ”handlingsplan” eftersom det är den korrekta formuleringen. Ändringsförslaget kommer således att lyda ”Europaparlamentet uppmanar rådet att be kommissionen att snabbt påbörja utarbetandet av färdplanen” och så vidare.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om punkt 11:

  Vytautas Landsbergis (PPE). - (EN) Fru talman! Jag skulle vilja flytta ett muntligt ändringsförslag till punkt 11 av rent stilistiska skäl. På så sätt bevarar vi parlamentets värdighet, eftersom parlamentet inte bör ”uppmana” eller ”be” en illegitim de facto-myndighet att uppföra sig bättre.

När vi påminner om de moldaviska medborgarnas rösträtt bör ”uppmanar” ersättas med ”konstaterar att” och efter ”Transnistrien” bör ”har ingen rätt att hindra …” infogas.

Jag ber er att stödja detta muntliga ändringsförslag. Vi bör inte be myndigheterna utan insistera.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

7.10. Integrerad havspolitik (A7-0266/2010, Gesine Meissner) (omröstning)

  Saïd El Khadraoui (S&D). – (NL) Fru talman, mina damer och herrar! Jag håller med föredraganden och skuggföredragandena om att det krävs en mindre ändring av texten för att understryka behovet av en global överenskommelse om miljöåtgärder inom Internationella sjöfartsorganisationen. Det hänvisas till exempel till resultatet av det 61:a mötet inom Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skydd av den marina miljön för några veckor sedan. Följande formulering, som jag citerar på engelska, bör läggas till omedelbart efter detta: ”vidhåller Europaparlamentet sin uppmaning till att göra ytterligare väsentliga framsteg inom Internationella sjöfartsorganisationen.”

  Talmannen. – Finns det några invändningar? Det tycks inte vara fallet och vi kommer därför att gå vidare med omröstningen om ändringsförslag 1 genom namnupprop.

7.11. EU:s handelsförbindelser med Latinamerika (A7-0277/2010, Helmut Scholz) (omröstning)

8. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

Betänkande: Brantner (A7-0066/2009)

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PT) Fru talman! Tack så mycket. I så fall börjar jag igen. EU:s ekonomi har på senare år ofta drabbats av kriser och finansiell instabilitet både på lokal och global nivå. För att förhindra att liknande farliga situationer uppstår i framtiden måste det på förhand finnas färdiga stödplaner och det måste vidtas lämpliga åtgärder både före och efter problemet har uppstått. Stabilitetsinstrumentet fyller denna funktion väldigt väl.

Det finansiella och tekniska stödet bör även omfatta åtgärder för att främja mänsklig och ekonomisk utveckling samt samråd vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och grundläggande friheter. Jag stöder även föredragandens ståndpunkt när det gäller att förbättra sektorn för strategisk planering. Detta är särskilt viktigt för att förhindra sociala konflikter och för att inrätta utrikestjänsten.

ORDFÖRANDESKAP: TŐKÉS
Vice talman

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för Franziska Katharina Brantners betänkande och skulle vilja ta tillfället i akt att göra kommissionen och rådet uppmärksamma på behovet av att så snart som möjligt nå en trepartsöverenskommelse om att ändra stabilitetsinstrumentet.

Tvistefrågan handlar om de delegerade akterna och parlamentets möjligheter att göra sin rättmätiga granskning av hur EU:s finansiella instrument används. Vi behöver en snabb politisk lösning som bygger på en balans mellan EU:s tre institutioner.

Jag uppmanar även kommissionen att förbättra sin rapportering till Europaparlamentet när det gäller utformningen, utvecklingen, genomförandet och översynen av projekten.

Kommissionen informerar visserligen Europaparlamentet om exceptionella stödåtgärder men kommissionens rapportering i vidare strategisk och analytisk bemärkelse lever fortfarande inte upp till parlamentets förväntningar.

Betänkande: Michel (A7-0078/2009)

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Instrumentet för utvecklingssamarbete bidrar direkt till spridningen av demokrati, rättssäkerhet och respekt för de mänskliga rättigheterna i partnerländer och partnerregioner. Det bidrar inte bara till varaktig social, ekonomisk och politisk utveckling, utan även till att dessa länder gradvis integreras i världsekonomin. Som ledamot av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet skulle jag vilja påpeka att samarbetet bidrar till ytterligare en fördel, nämligen det internationella samarbetet inom förvaltningen av naturtillgångar, miljöskyddet och bevarandet av den biologiska mångfalden. Jag stöder framför allt ändringsförslag 5, som belyser sockersektorns betydelse för ekonomin. Vi bör inte glömma bort att livsmedelstryggheten har enorm betydelse för utvecklingsländerna.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Jag hade nöjet att rösta för det här betänkandet. Jag skulle vilja säga att föredraganden, min kollega Gay Mitchell, inte kunde närvara i dag eftersom han var i Irland i går kväll och lanserade en bok som han har skrivit. Han utnämndes ju till årets Europaparlamentsledamot för sitt arbete på hela utvecklingsområdet.

En punkt som jag anser att vi bör understryka mer är utbildning. En irländsk pedagog sade en gång: ”Lär människor att de kan bli fria”, och jag anser att vi bör rikta in oss lite mer på detta i vårt arbete inom utveckling och tredjeländer.

Slutligen vill jag bara lite skämtsamt säga att min kostym stals från mitt kontor i går kväll. Innebär det att jag är berättigad till utvecklingsstöd?

Betänkande: Kožušník (A7-0276/2010)

  Alajos Mészáros (PPE). - (HU) Jag välkomnar kommissionens förslag att se över det europeiska standardiseringssystemet för att avhjälpa de brister som finns och skapa en lämplig balans mellan den europeiska, nationella och internationella dimensionen. Vi behöver ett system som bidrar till innovation och hållbar utveckling i Europa, ökar EU:s konkurrenskraft och stärker dess ställning inom internationell handel. Jag skulle även vilja tillägga att även om små och medelstora företag är en viktig del av den europeiska marknaden så anser jag att de inte deltar i standardiseringssystemet i tillräcklig utsträckning och att de därför inte kan ta del av alla standardiseringens fördelar. Det kan ha en stor betydelse i framtiden att förbättra deras representation och deltagande i systemet. Den europeiska standardiseringens enande förmåga bidrar till att effektivisera den inre marknaden och framhäver samtidigt EU:s roll som ekonomisk och politisk partner på världsmarknaden.

Betänkande: Muscardini (A7-0273/2010)

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Jag skulle vilja tala om Cristiana Muscardinis betänkande. Jag röstade inte för betänkandet, efter att noggrant ha övervägt alla frågor däri. Varför? Eftersom resten av världen skulle tolka EU:s införande av en sådan åtgärd i det här läget som en protektionistisk åtgärd. Det skulle krävas mycket mer tid för att övervaka åtgärden, och eventuellt även mer personal för att packa upp varor med mera.

Det obligatoriska märkningskravet kommer att fungera som incitament för att börja förfalska delar av anonyma varor. Så i stället för en faktisk märkning av det specifika landet, kanske vi hittar falska märkningar med ”made in Italy”, ”made in France”, och det vill vi inte.

Förslag till resolution: Genomförda reformer och utvecklingen i Republiken Moldavien (B7-0572/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). - (LT) Jag röstade för förslaget till resolution om Moldavien. Moldavien har kommit långt sedan Molotov-Ribbentrop-pakten delade in Europa i inflytandesfärer och Moldavien hamnade i Sovjets inflytandesfär. I dag är Moldavien en självständig stat, som visserligen har många problem men som följer vägen mot europeisk integration. I dag skulle jag än en gång vilja uppmana hela Moldaviens politiska klass, dess politiska elit, alla demokratiska politiska rörelser och nationella minoriteter att upphöra med kontraproduktiv konfrontation och i stället utveckla en kultur av samförstånd och politiska kompromisser. Jag anser att de bör ge samhället en inkluderande vision för Republiken Moldavien, vars mål är EU-medlemskap för Republiken Moldavien. I resolutionen tar vi även upp Transnistrien, den låsta konflikten. Transnistrien måste stå högt upp på EU:s agenda, och alla länder, däribland Ryssland, måste respektera Moldaviens territoriella integritet. Transnistrien måste vara en del av Republiken Moldavien.

Betänkande: Meissner (A7-0266/2010)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). - (LT) Jag röstade för resolutionen om en integrerad havspolitik, eftersom den maritima sektorn är oerhört viktig och för att jag vill efterlämna rena och säkra hav till kommande generationer. Havens geostrategiska betydelse har ökat väsentligt. Vi måste anpassa haven och deras resurser och samordna våra insatser. Det är därför viktigt med en integrerad havspolitik eftersom alla delar av havspolitiken kommer att vara sammanflätade: sjötransport, fiske, vattenbruk, energi, sjösäkerhet, skyddande av havsmiljön, vetenskaplig forskning och turism. Jag skulle framför allt vilja rikta uppmärksamheten mot havens ekonomiska och sociala betydelse, av den enkla anledningen att EU har 320 000 kilometer kustremsa och en tredjedel av våra medborgare bor vid kusten – och utvecklingen är stigande. Jag anser att haven bör fortsätta att vara drivkraften bakom den ekonomiska tillväxten.

Betänkande: Scholz (A7-0277/2010)

  Miroslav Mikolášik (PPE). - (SK) EU står för den största delen av internationella direktinvesteringar i Latinamerika. Trots att handeln mellan dessa båda regioner har ökat är handeln mellan EU och Latinamerika mindre dynamisk än handeln med andra regioner i världen.

Det nyligen ingångna avtalet om frihandelszoner med Sydkorea är ett exempel på goda avsikter. Förhandlingarna om den sydamerikanska gemensamma marknaden Mercosur har dock pågått ända sedan 1999 och har till och med avbrutits under fem år. Jag personligen stöder arbetet med att stärka och diversifiera handelsförbindelserna med Latinamerika, däribland inrättandet av en robustare rättslig ram. Det öppnar upp en marknad med nästan 600 miljoner konsumenter för EU:s företagare. Latinamerika och Europa har gemensamma värderingar, gemensamt språk, en gemensam historia och en gemensam kultur, vilket också har viss betydelse för EU:s näringsidkare.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). - (EN) Herr talman! Jag skulle vilja berömma föredraganden av betänkandet om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika för detta välbalanserade och lägliga betänkande.

Handelsförbindelserna med de latinamerikanska länderna håller redan på att fördjupas, eftersom EU nyligen ingick ett frihandelsavtal med två andinska länder, Colombia och Peru.

Nyligen avslutade vi den mest långlivade tvisten i Världshandelsorganisationen med de latinamerikanska länderna om handeln med bananer. Vi kommer snart att börja förhandla om ett betydelsefullt frihandelsavtal med alla Mercosur-länderna, med vilka vi handlar varor till ett värde av över 62 miljarder euro. EU:s investeringar i Mercosur-regionen uppgår till 167 miljarder euro per år.

Dessa siffror lär bara öka under de närmaste åren. Ingåendet av ett sådant avtal, samt de kommande frihandelsförhandlingarna med Japan och Indien, kommer säkert att bli en av de viktigaste åtgärderna för att genomföra EU:s strategi om att bli den viktigaste handelsaktören i världen.

I går sprang tiden ifrån oss. Nu följer några röstförklaringar från gårdagens omröstning.

Betänkande: Surján (A7-0281/2010), Jędrzejewska, Trüpel (A7-0284/2010)

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Om någon av våra väljare kände en darrning i luften i går eftermiddag så var det på grund av ett oerhört sammanträffande. Samtidigt som den brittiske finansministern ställde sig upp i brittiska underhuset och tillkännagav de tuffaste nedskärningarna i mitt land sedan 1920-talet så röstade vi här i parlamentet igenom ett förslag om att utöka EU:s budget, vilket kommer att kosta brittiska skattebetalare 880 miljoner brittiska pund. Och det är inte vår andel av budgeten. Det är vår andel av ökningen. Eftersom vi i går meddelade att 490 000 arbetstillfällen gått förlorade i den offentliga sektorn är det kanske värt att omvandla detta belopp i antal tjänster i den offentliga sektorn. Detta belopp skulle ha kunnat finansiera 15 000 läkare i den offentliga sjukvården, 30 000 sjuksköterskor, 35 000 poliser eller 50 000 soldater.

Det gäller inte bara Storbritannien. Alla medlemsstater försöker göra nedskärningar i sina nationella budgetar och ändå fortsätter EU:s budget att utökas, vilket äter upp medlemsstaternas besparingar. Jag önskar att Europaparlamentet hade varit lika intresserat av att utöva de befogenheter som det redan har på ett korrekt sätt - framför allt att ställa den verkställande makten till svars och hålla utgifterna i schack – som att försöka skaffa sig nya befogenheter. Våra väljare förtjänar bättre.

  Martin Kastler (PPE). – (DE) Herr talman! Jag skulle kort vilja bemöta det som Daniel Hannan precis sade. Det är naturligtvis viktigt att parlamentet har ett säte, men detta säte fastställs i våra fördrag och det finns här i Strasbourg. Du har rätt i att vi behöver spara skattebetalarnas pengar och att vi måste arbeta tillsammans för att se till att parlamentet har sitt säte på en och samma plats. Parlamentarismens tillflyktsort ligger dock här i Strasbourg, Daniel Hannan. Det är här som vi som parlamentsledamöter och folkets företrädare kan arbeta tillsammans.

  Talmannen. – Ursäkta mig, det här kan inte få fortsätta. Det här är inte några röstförklaringar. Vi går nu vidare med röstförklaringar om nästa betänkande, Edite Estrelas betänkande.

Betänkande: Estrela (A7-0032/2010)

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE). – (PL) Under gårdagens omröstning om Edite Estrelas betänkande röstade jag för 20 veckors fullt betald mammaledighet, eftersom vi behöver rättvisa och lämpliga miniminormer i hela EU för hur lång mammaledighet vi ska ha och vilken ersättning som ska gälla. Jag lade ner min röst i frågan om pappaledighet och adoptionsledighet eftersom kommissionen har meddelat att det kommer att komma ett separat direktiv i den frågan. Och av omsorg om unionslagstiftningens öppenhet vill jag inte att direktivet om arbetstagare som är gravida ska innehålla frågor som rör pappaledighet.

Jag hoppas att kommissionen snart kommer att avsluta sina sociala samråd och lägga fram tillfredsställande förslag om pappaledighet och adoptionsledighet, samt även om ledighet för egenföretagare, så att alla unga mödrar i EU kommer att ha samma rättigheter.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). - (LT) Jag betvivlar att någon skulle ifrågasätta att bandet mellan ett barn och dess föräldrar är särskilt viktigt under livets första månader. Det nya EU-direktivet kommer således att garantera mödrarnas rätt och möjlighet att ta hand om sina barn längre utan att vara rädda att förlora sin inkomst eller sitt arbete. Situationen ser olika ut i olika medlemsstater. Till exempel i mitt land, Litauen, varar mammaledigheten plus föräldraledigheten upp till två år, medan andra medlemsstater har minimal mammaledighet. Därför anser jag att den nedre gräns som vi fastställde i går är ett mycket viktigt steg. Jag välkomnar även införandet av både pappaledighet och adoptionsledighet. Medlemsstaterna har som sagt behörighet över familjepolitiken. Här handlar det dock mer om skydd för arbetstagare och vissa incitament för att ge föräldrar möjlighet att förena arbetsliv och familjeliv.

  Ville Itälä (PPE). – (FI) Herr talman! I går röstade vi om Edite Estrelas viktiga betänkande om mammaledighet, om hur lång den bör vara, och om vilken ersättning som bör utgå under tiden. Efter omröstningen blev jag uppringd av medierna som ett flertal gånger frågade om jag hade röstat för eller emot. Jag sade att jag hade röstat för kvinnorna. Jag röstade för en mammaledighet på minst 18 veckor och för en ersättning på 75 procent av lönen.

Jag anser att vi har ett bra system i mitt land, Finland. Om de antog det system som vi enades om i går skulle kvinnornas ställning på arbetsmarknaden försvagas betydligt, eftersom arbetsgivarna fortfarande skulle behöva tveka inför beslutet att anställa unga kvinnor, eftersom kostnaderna för mammaledigheten skulle öka väsentligt. Kvinnors möjligheter att finna arbete skulle därför minska. Därför ville jag lämna denna förklaring.

  Mitro Repo (S&D). - (FI) Herr talman! Jag kommer också från Finland och jag vet att vi har ett utmärkt system för mammaledighet. Jag röstade ändå för en mammaledighet på 20 veckor. Jag betraktade frågan ur de andra EU-medlemsstaternas perspektiv. Jag anser att det för barnets utveckling är viktigt med längre mammaledighet.

Nyfödda barn är Europas realkapital. Mödrar, barn och familjer är den treenighet som framtiden kommer att byggas på. Naturligtvis ska mödrar inte behöva lida ekonomiskt om de vill ha barn, inte heller i kvinnodominerade sektorer. Kvinnor måste även ha rättigheter i fråga om lön. Vi bör dock vara idealistiska. Vi bör ha tillförsikt. Det här var ett moraliskt beslut till förmån för kvinnor, för nytt liv och för ett nytt Europa.

  Martin Kastler (PPE). – (DE) Herr talman! Edite Estrelas betänkande i går behandlade ett mycket viktigt ämne. Jag skulle i det här läget vilja säga att det var ganska svårt för mig att rösta för det. Som ung pappa var jag närvarande när båda mina barn föddes och jag måste säga att jag inte förstår varför jag skulle ha behövt ha semester då, med tanke på att det inte var jag som födde dem, utan min fru. Det här är helt och hållet en fråga om mammaledighet och vi har inkluderat fäderna. Det är en svår fråga. Trots det är det viktigt för unga kvinnor att ha möjlighet att få barn och att därefter återgå till yrkeslivet. Jag anser att det kommer att bli möjligt med det nya systemet. Även om jag personligen hade föredragit 18 veckor röstade jag till sist för 20 veckor i den slutliga omröstningen.

Vi måste nu fråga oss själva om det här kommer att leda till ökad rättvisa och fler barn i Europa. Familjepolitiken i Europa är en fråga för framtiden. Jag hoppas att vi skickar en signal om att vi har vidtagit åtgärder på området. Nu får vi bara hoppas att medlemsstaterna vidtar motsvarande åtgärder.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

Betänkande: Brantner (A7-0066/2009)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om ändring av förordningen om upprättande av ett stabilitetsinstrument eftersom jag anser att det behövs en mer omfattande översyn av EU:s externa ekonomiska bistånd. Med genomförandet av stabilitetsinstrumentet har EU:s möjligheter att möta faktiska eller begynnande krissituationer stärkts. Med detta i åtanke anser jag att kommissionen – samtidigt som den respekterar de åtaganden som gjorts, nämligen att främja stabila villkor för mänsklig och ekonomisk utveckling och att främja mänskliga rättigheter, demokrati och grundläggande rättigheter, samt att uppfatta detta som de främsta målsättningarna för Europeiska unionens externa åtgärder – å ena sidan bör förbättra sin strategiska planering och öka utbetalningen av de medel som finns tillgängliga för det fredsbyggande partnerskapet och å andra sidan bör lägga fram en plan för att mobilisera ekonomiska resurser för varje instrument eller mekanism för externt katastrofbistånd som inrättas utanför stabilitetsinstrumentet för att undvika att behöva använda medel som är avsedda för stabilitetsinstrumentet. Därför anser jag att kommissionen i framtiden bör höja utbetalningarnas låga nivå med stöd av en strategisk vision om en bättre användning av instrumenten.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Franziska Katharina Brantners betänkande, eftersom man i texten först och främst föreslår att EU:s lagstiftning ska anpassas till ett viktigt domstolsavgörande om handeldvapen. Det rör sig om en text i vilken EU uppmanas att ägna större uppmärksamhet åt det civila samhället när det gäller stabilitetsbistånd i krissituationer utanför EU. Jag anser dock att EU:s institutioner, i synnerhet kommissionen, bör vara uppmärksamma på att säkerställa någonting som inte alltid sker, nämligen att mottagarna intygar att de är politiskt ”pålitliga”. I detta betänkande uppmanar parlamentet kommissionen dessutom att se till att parlamentet får ta större del i frågor som handlar om ekonomiska stabilitetsinstrument än det hittills har gjort. Vårt parlament, som företräder EU:s länder och medborgare, måste spela en mer aktiv roll i dessa frågor, och övriga EU-institutioner måste vänja sig vid tanken på att parlamentet måste informeras om de utgiftsbeslut som fattas av ett verkställande organ: Det som står på spel är inte bara enskilda åtgärders effektivitet utan demokratin i hela det europeiska politiska systemet.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Den europeiska kontinenten har formats av långdragna och blodiga konflikter, som vi, bland annat tack vare de institutioner där vi arbetar, äntligen har fått bukt med. Vi bör därför vara dem som i första hand visar störst ansvarskänsla när det gäller användningen av våld i internationella konflikter. Även i situationer där det visar sig vara nödvändigt att tillgripa våld kräver dagens civiliserade samhälle att vi använder oss av kirurgiska ingrepp snarare än massingrepp. Vi tror på denna kulturella modell och måste därför föregå med gott exempel för alla andra. Vi måste visa att det inte måste vara den ekonomiska styrkan som spelar roll i lösningen av konflikter, utan en rad instrument som alltid innebär att vi prioriterar människors liv och endast tillåter våld i extrema fall, i synnerhet för att skydda den europeiska allmänhetens liv och strategiska intressen. Det handlar inte om att ta ställning a priori, utan om att anta en konsekvent och rigorös strategi där militär kapacitet endast används i avskräckande syfte och aldrig blir ett verktyg för att radikalt förändra EU:s karaktär eller för att främja ett system med andra värderingar än det vi har i dag.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) EU är världens största biståndsgivare och står för över hälften av det offentliga utvecklingsbiståndet. Tillsammans har medlemsstaterna gett 49 miljarder euro i bistånd till världens fattigaste länder. Det motsvarar nästan 0,4 procent av deras bruttonationalinkomst. Dessa siffror är ett bra exempel på vikten av det europeiska utvecklingsbiståndet och, naturligtvis, på stabilitetsinstrumentets betydelse.

Därför anser jag att det är viktigt att stärka detta instrument och att EU ökar sitt engagemang för utvecklingssamarbete. Jag måste dock understryka att jag, även om jag anser att det är absolut nödvändigt att EU fortsätter att engagera sig i sitt utvecklingssamarbete och i humanitära hjälpuppdrag i tredjeländer, inte kan förstå hur det möjligt att det kan gå snabbare att frigöra bistånd till tredjeländer än till medlemsstater som drabbas av katastrofer, vilket tyvärr har varit fallet med Madeira: flera månader efter tragedin har landet fortfarande inte fått något stöd ur Solidaritetsfonden.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Stabilitetsinstrumentet är mycket viktigt för att öka EU:s möjligheter att möta faktiska eller begynnande krissituationer. EU är världens största givare av bistånd till tredjeland och står för mer än hälften av det offentliga utvecklingsstödet. EU behöver därför instrument som gör det möjligt att hantera kriser i enlighet med EU:s övergripande och geografiska mål och prioriteringar och på ett sätt som samtidigt kompletterar EU:s geografiska politik, mål och instrument. EU:s mål på utvecklingsområdet bör vara att bekämpa fattigdomen och roten till denna.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade nej till lagstiftningsresolutionen eftersom jag är en stark motståndare till det stabilitetsinstrument som inrättades för flera år sedan utan stöd av min politiska grupp i parlamentet. Ur mitt perspektiv är det här ännu en av kommissionens mekanismer för att fritt kunna lägga sig i tredjeländers interna angelägenheter under förevändningen att försöka skapa politisk stabilitet i de länder som kommissionen själv anser vara instabila. Kommissionen vill att EU-institutionerna ska vara dem som beslutar hur, när och varför detta verktyg ska användas. De ska fritt kunna fatta dessa beslut utan att behöva samordna saker och ting med myndigheterna i det land som ska stabiliseras. Det gör i praktiken det här till en mekanism för ett förtäckt försvar av europeiska intressen. Jag röstade därför emot betänkandet.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (EN) Konflikter i Haiti, Kosovo, Irak och, mer nyligen, i Afghanistan har visat att handeldvapen och lätta vapen spelar en avgörande roll inom terrorism och organiserad brottslighet och när det gäller att starta nya våldsamma konflikter efter en formell vapenvila. Det är viktigt att EU antar en heltäckande strategi för att ta itu med problemet med spridning av handeldvapen och lätta vapen genom att rikta in sig på alla nivåer i den olagliga handelskedjan för handeldvapen och lätta vapen. Med tanke på att 70 procent av alla handeldvapen och lätta vapen i världen finns i händerna på civila bör EU erkänna och stödja det civila samhällets oumbärliga insatser för att övervaka handeln med och produktionen av handeldvapen och lätta vapen på lokal nivå och för att öka allmänhetens kännedom. Dessutom visar problemet med handeldvapen och lätta vapen hur mångfacetterade 2000-talets konflikter i allmänhet är, och därmed behovet av att bygga upp kapacitet för att hantera situationen före och efter kriser. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att EU bör sträva efter att finslipa sin förmåga att hantera kriser så innovativt, effektivt, och kostnadseffektivt som möjligt. Först då kan EU spela en ledande roll i världen som en framstående global civil maktfaktor.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Parlamentet har med denna omröstning följt utrikesutskottets ståndpunkt genom att välkomna kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1717/2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (KOM(2009)0195), som ett led i en mer omfattande översyn av EU:s externa ekonomiska bistånd. Utrikesutskottet och nu hela parlamentet är bland annat överens om att det behövs en översyn av artikel 3.2 i och artikel 4.1 a i den ursprungliga förordningen så att de överensstämmer med EG-domstolens avgörande av den 20 maj 2008 som fastställde att gemenskapen inom ramen för sin utvecklingspolitik får genomföra åtgärder för att hindra spridning av handeldvapen och lätta vapen.

Ordförandeskapet, på rådets vägnar, tillsammans med kommissionen och parlamentet, uppmanas att utarbeta en förklaring om ett europeiskt samförstånd om stöd för EU:s åtgärder i samband med handeldvapen och lätta vapen, i vilken samtliga institutioners respektive behörigheter beaktas.

Betänkande: Michel (A7-0078/2009)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete eftersom jag anser att parlamentet noggrant har övervakat genomförandet av bestämmelserna sedan de trädde i kraft 2007. I sitt lagstiftningsförslag inför halvtidsöversynen av instrumentet för utvecklingssamarbete föreslog kommissionen endast en teknisk ändring så att utgifter för skatter, tullar och andra avgifter, som är kopplade till finansieringen av åtgärder genom instrumentet för utvecklingssamarbete i mottagarländerna, ska kunna finansieras via instrumentets budget. Jag anser att man genom ändringsförslaget under särskilda omständigheter kommer att kunna finansiera dessa utgifter, vilket ger större flexibilitet i samband med genomförandet av program och projekt.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag lade ner min röst om det här specifika betänkandet trots att jag är för och stöder de föreslagna ändringarna, särskilt dem som innebär att Europaparlamentet får tillbaka sin kontrollerande roll. Jag lade ner min röst i den sista omröstningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, eftersom pengarna, direkt eller indirekt, har använts för att rusta och träna polisen och militären i olika områden i Afrika. Jag anser att den finansiering som är avsedd för utveckling inte under några omständigheter bör användas för militära eller militärpolitiska ändamål.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Vi är alla medvetna om att instrumentet för utvecklingssamarbete inte innebär något undantag från principen om att vissa utgifter inte berättigar till gemenskapsfinansiering. Detta innebär en viss flexibilitet i enskilda fall. Utanordnaren får i tillämpliga fall besluta att finansiera dessa utgifter för att se till att program och projekt löper smidigt. Denna flexibilitet är nödvändig i vissa låsta situationer som med jämna mellanrum uppstår när mekanismerna för att bevilja skattebefrielse är obefintliga eller inte kan tillämpas. I sådana lägen kan den strikta formuleringen i finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete leda till oerhörda svårigheter för den åtgärd som finansieras genom externt bistånd. Jag stöder därför förslaget att uppmana kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag så att de kan anpassas till det föreskrivande förfarandet med kontroll och att se till att instrumentet uppfyller de nya kraven i kommittéförfarandet.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstar på det hela taget för det förslag som presenteras i betänkandet. Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete innebär en förbättring av EU:s tidigare ram för utvecklingssamarbete genom att olika geografiska och tematiska instrument sammanförs i ett enda instrument. Halvtidsöversynen av instrumentet för utvecklingssamarbete är, tillsammans med de tekniska ändringarna när det gäller finansieringen av åtgärder inom instrumentet för utvecklingssamarbete, som syftar till att ge större flexibilitet i samband med genomförandet av program och projekt, ett mycket lämpligt tillfälle att anpassa kommittéförfarandet för instrumentet för utvecklingssamarbete till kommittéförfarandets nya krav.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den aktuella ändringen är rent teknisk och syftar till att göra det möjligt att finansiera utgifter för skatter, tullar och andra avgifter med EU-stöd under särskilda omständigheter. Dessa särskilda omständigheter kan motiveras från fall till fall vilket ger större flexibilitet i samband med genomförandet av program och projekt. Det enhälliga stödet för förslaget i det ansvariga utskottet visar det samförstånd som finns kring förslaget.

  Sabine Lösing (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Jag instämmer helt med och stöder de framlagda ändringsförslagen, särskilt dem som handlar om delegerade akter och dem som innebär att Europaparlamentet återfår sin granskningsrätt. Jag lade dock ned min röst i den sista omröstningen om själva instrumentet för utvecklingssamarbete, eftersom den fredsbevarande resursen för Afrika direkt eller indirekt finansierades genom instrumentet och dessa medel bland annat användes till övningsuppdrag för polis och militär. Jag anser att utvecklingsbistånd inte får användas för militära eller civil-militära ändamål.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete är ytterligare ett viktigt argument för att stärka EU:s möjligheter att möta faktiska eller begynnande krissituationer. EU är världens största givare av bistånd till tredjeland och står för mer än hälften av det offentliga utvecklingsstödet. EU behöver därför instrument som gör det möjligt att hantera kriser i enlighet med EU:s övergripande och geografiska mål och prioriteringar och på ett sätt som samtidigt kompletterar EU:s geografiska politik, mål och instrument. EU:s mål på utvecklingsområdet bör vara att bekämpa fattigdomen och roten till denna.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Det fanns ett behov av att se till att utgifter för skatter, tullar och andra avgifter, som är kopplade till finansieringen av åtgärder genom instrumentet för utvecklingssamarbete, kan finansieras via instrumentets budget under särskilda omständigheter.

Det övergripande målet med instrumentet för utvecklingssamarbete är att bekämpa fattigdomen genom hållbar utveckling och insatser för att nå millennieutvecklingsmålen. Ändringen kommer att ge större flexibilitet i samband med genomförandet av geografiska och tematiska program. Den kommer att hjälpa partnerländer att nå millennieutvecklingsmålen och att bli mer integrerade i den globala ekonomin.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) På det hela taget tar Europaparlamentets alla fem betänkanden om finansieringsinstrument upp behovet av ökad kontroll över finansieringsinstrumenten för utvecklingssamarbete, för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och för samarbete med industriländer. Med tanke på den omfattande byråkratin och den inte alltid så rationella användningen av de möjligheter som EU har skulle den här typen av resolution kunna fungera som katalysator för att påskynda de förfaranden som beskrivs i betänkandena. I det här fallet blir Europaparlamentets ledamöter delaktiga i stabiliserings- och förbättringsarbetet genom att de ges möjlighet att observera och kontrollera förfarandena för tilldelning av stöd.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Parlamentet har noga granskat hur bestämmelserna för instrumentet för utvecklingssamarbete har genomförts sedan de trädde i kraft 2007. Parlamentet har vid utövandet av sin granskningsrätt enligt kommittéförfarandet lyft ett antal problem och invändningar när det gäller kommissionens sätt att genomföra instrumentet och dess tolkning av vissa centrala bestämmelser. Parlamentet har dock inte hittat några större brister i instrumentets bestämmelser i sig.

En av de punkter som parlamentet hade flest synpunkter på, nämligen kommissionens tendens att finansiera åtgärder inom de geografiska programmen som inte är stödberättigande som offentligt utvecklingsbistånd enligt OECD/DAC:s internationellt vedertagna kriterier, har nyligen lösts av kommissionen då den på parlamentets begäran föreslog att man skulle inrätta en ny rättslig grund för sådana åtgärder inom instrumentet för samarbete med industriländer.

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Gay Mitchells betänkande om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete. Antagandet av Gay Mitchells betänkande kommer att innebära att icke-statliga organisationer i utvecklingsländer kommer att omfattas av skattelättnader.

Genom att anta dessa förfaranden kommer Europaparlamentet att få en mer betydelsefull roll när det gäller de strategiska finansieringsbeslut som kommissionen ska fatta, och reglerna för genomförande av EU:s utvecklingspolitik kommer att bli tydligare definierade.

Betänkande: Gál, Lochbihler (A7-0188/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om upprättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (ICI-förordningen) som syftar till att stödja ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete samt sådant forskarutbyte och akademiskt utbyte som faller inom gemenskapens behörighet. Jag anser att de ändringar som kommissionen föreslår är betydande, eftersom alla nuvarande hänvisningar till partnerländer (som för närvarande endast omfattar industriländer och andra höginkomstländer och territorier), inklusive den kvalitativa utvärderingen av dem, även måste börja gälla utvecklingsländerna i förteckningen. Denna utvidgning av den geografiska räckvidden är en möjlighet, eftersom program som för närvarande finansieras genom ICI-förordningen nu kan utsträckas till andra länder. Detta innebär dock även en annan större utmaning. Det är därför viktigt att göra det mycket tydligt vem som kan komma att få denna finansiering, till vad den får användas och på vilka villkor.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstar för de förslag som presenteras i betänkandet. Instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, som är att finansieringsinstrument som syftar till att främja den demokratiska utvecklingen, stärka demokratin och rättssäkerheten, samt bidra till ökad respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i tredjeländer, är en viktig kanal för EU:s stöd i fråga om rättigheter, friheter och garantier. Kommissionens lagstiftningsförslag om en halvtidsöversyn av instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter är ett utmärkt tillfälle att se över instrumentets rättsliga grund för att se till att det hädanefter är förenligt med de nya kraven i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Dessa består bland annat av förfarandet om delegerade akter (artikel 290 FEUF) som kraftigt utökar parlamentets befogenheter och ger parlamentet vetorätt som innebär att kommissionen måste lägga fram ett ändrat förslag för rättsakter som antas enligt medbeslutandeförfarandet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I likhet med resolutionen om det betänkande som min kollega, Gay Mitchell, utarbetat om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete och om ändring av förordning (EG) nr 1889/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen, belyser den här resolutionen också behovet av en liknande teknisk ändring av lagstiftningen.

Jag anser att EU bör fortsätta att spela en central roll när det gäller att försvara och främja demokrati och mänskliga rättigheter, inte bara i ord utan framför allt i politisk handling. Det är absolut nödvändigt, till och med mycket angeläget, att göra detta på ett samordnat sätt tillsammans med Förenta staterna.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Med dagens omröstning har vi vidtagit åtgärder för att anpassa två viktiga rättsakter till Lissabonfördraget. Jag syftar särskilt på förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete och förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen. Det har lagts fram tekniska ändringsförslag för att se till att utgifter för skatter, tullar och andra avgifter, som är kopplade till finansieringen av gemensamma åtgärder på dessa områden, ska kunna finansieras via de två instrumentens budget. Hittills har det faktiskt inte förekommit några undantag från principen om att sådana utgifter inte berättigar till stöd. Avslutningsvis vill jag understryka att dessa ändringsförslag har stor praktisk betydelse eftersom de kommer att innebära större flexibilitet än hittills vid genomförandet av projekt inom instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och instrumentet för utvecklingssamarbete.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen är ytterligare ett mycket viktigt argument för att stärka EU:s möjligheter att möta faktiska eller begynnande krissituationer. EU är världens största givare av bistånd till tredjeland och står för mer än hälften av det offentliga utvecklingsstödet. EU behöver därför instrument som gör det möjligt att hantera kriser i enlighet med EU:s övergripande och geografiska mål och prioriteringar och på ett sätt som samtidigt kompletterar EU:s geografiska politik, mål och instrument. EU:s mål på utvecklingsområdet bör vara att bekämpa fattigdomen och roten till denna. I det här specifika fallet innebär lagstiftningsförslaget endast en formell ändring som kommer att göra instrumentet mer flexibelt vid genomförandet av program och projekt.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade emot betänkandet eftersom själva instrumentet, även om det syftar till att ge parlamentet större demokratisk kontroll över ”instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen”, och oavsett om det kontrolleras av parlamentet, är ett sätt för EU att lägga sig i tredjeländers interna angelägenheter. Instrumentet innebär att kommissionen kan tillämpa sina egna kriterier för att besluta vad som avses med att främja demokrati och mänskliga rättigheter, och vad som utgör äventyrande, missbruk eller förtryck av dessa rättigheter. Kommissionen kan därmed fritt välja att finansiera och stödja sammanslutningar, politiska partier, stiftelser och till och med enskilda individer från tredjeländer utan att meddela eller rådgöra med regeringen i det aktuella landet. Jag röstade emot förslaget eftersom jag är en stark motståndare till instrumentet. Som vi sade redan när instrumentet antogs har det nu fyra år senare blivit ett verktyg för ett förtäckt försvar av EU:s intressen i tredjeländer, som döljs under en täckmantel av mänskliga rättigheter och demokrati.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I sitt lagstiftningsförslag inför halvtidsöversynen av instrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter föreslår kommissionen endast en teknisk ändring så att utgifter för skatter, tullar och andra avgifter, som är kopplade till finansieringen av åtgärder genom dessa instrument i mottagarländerna, ska kunna finansieras via instrumentens budget.

Instrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter har hittills varit de enda finansieringsinstrument där det inte föreskrivs undantag från principen att sådana utgifter inte berättigar till stöd. Genom ändringsförslaget kommer man under särskilda omständigheter att kunna finansiera dessa utgifter, vilket ger större flexibilitet i samband med genomförandet av program och projekt. Detta gäller i synnerhet för projekt inom instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, med tanke på de särskilda omständigheter som de genomförs under. Regeringar kan vara föga benägna att bevilja skattebefrielse för projekt som de inte stöder. Kommissionens ändringsförslag bör därför välkomnas.

Betänkande: Scholz (A7-0052/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om upprättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (ICI-förordningen) som syftar till att stödja ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete samt sådant forskarutbyte och akademiskt utbyte som faller inom gemenskapens behörighet. Jag anser nämligen att de ändringar som kommissionen föreslår är betydande, eftersom alla nuvarande hänvisningar till partnerländer (som för närvarande endast omfattar industriländer och andra höginkomstländer och territorier), inklusive den kvalitativa utvärderingen av dem, även måste börja gälla utvecklingsländerna i förteckningen. Denna utvidgning av den geografiska räckvidden är en möjlighet, eftersom program som för närvarande finansieras genom ICI-förordningen nu kan utsträckas till andra länder. Detta innebär dock även en annan större utmaning. Det är därför viktigt att göra det mycket tydligt vem som kan komma att få denna finansiering, till vad den får användas och på vilka villkor.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Helmut Scholz betänkande eftersom jag anser att handelspolitiken spelar en viktig roll när det gäller att skapa välstånd och stärka politiska förbindelser. Instrumentet för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier bidrar till långsiktiga politiska och ekonomiska förbindelser i syfte att stärka EU:s profil och inflytande på den internationella arenan.

Jag vill gratulera Helmut Scholz till ett utmärkt samarbete med de andra politiska grupperna under förhandlingarna om innehållet i betänkandet. I det avseendet stöder jag de framlagda ändringsförslagen, eftersom de förtydligar för vilka ändamål finansieringsinstrumentet får användas. På den punkten har ordalydelsen förenklats och vissa begränsningar har införts när det gäller vilka åtgärder som får finansieras. Det finns även vissa ändringsförslag som syftar till att skapa ett närmare band mellan de områden som ingår i planeringsfasen och genomförandefasen.

Jag vill slutligen betona hur viktigt det är att stärka parlamentets roll när det gäller dess medverkan i planering, utvärdering och rapportering. Parlamentet måste bli mer involverat i arbetet med att utarbeta och se över de fleråriga samarbetsprogrammen, samt kunna motsätta sig förslag av det här slaget.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution eftersom jag anser att det ligger i EU:s intresse att ytterligare fördjupa sina förbindelser med utvecklingsländerna, särskilt på områden som ekonomiskt, kommersiellt, akademiskt och vetenskapligt utbyte samt affärsutbyte. Unionen behöver därför ett finansieringsinstrument som möjliggör finansiering av sådana åtgärder. Å andra sidan omfattas de berörda utvecklingsländerna av två olika utrikespolitiska finansieringsinstrument genom att den geografiska räckvidden i förordning (EG) nr 1934/2006 utvidgas. Det bör garanteras att de båda finansieringsinstrumenten hålls strikt åtskilda.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Parlamentet har förklarat att man anser att finansieringsinstrumentet för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier bör få större geografisk räckvidd. Instrumentet innebär att vi kan bygga upp ekonomiska förbindelser, handelsförbindelser, universitetsförbindelser, vetenskapliga förbindelser och diplomatiska förbindelser med viktiga partner i världsekonomin, till exempel Indien, Kina och Brasilien. Vi har beslutat att utöka instrumentets geografiska räckvidd för att låta nya länder dra nytta av det, länder som utvecklas ännu snabbare och som snart kommer att bli viktiga handelspartner för den europeiska ekonomin, till exempel länder i Asien, Centralasien, Latinamerika och Sydafrika.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag tycker att det är viktigt att EU bygger upp starka förbindelser med vissa regionala och globala aktörer genom att stödja dem och bygga upp starka politiska och ekonomiska band. Jag vill särskilt påminna om två länder som Portugal har starka historiska och känslomässiga band med: Brasilien och Angola, två viktiga globala aktörer i Sydamerika respektive Afrika, som EU alltmer bör se som partner.

Med tanke på att det främsta och övergripande målet för förordning (EG) nr 1905/2006 är att utrota fattigdomen genom att uppnå millennieutvecklingsmålen är samarbetet i princip begränsat till att finansiera åtgärder som utformats för att uppfylla kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd. Ofta omfattar det inte andra typer av åtgärder som inte faller inom ramen för det offentliga utvecklingsbiståndet men som ändå är av avgörande betydelse för EU:s utrikespolitik.

Detta förslag till förordning har lagts fram just för att reglera sådana åtgärder – det gäller bland annat avtal och utbyten med utvecklingsländer inom ekonomi, handel, akademisk utbildning, näringsliv och vetenskap.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Finansieringsinstrumentet för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier är ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier. Det syftar till att stödja ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete, samt forskarutbyte och akademiskt utbyte. Syftet med förordningen är att kraftigt utöka instrumentets räckvidd så att det omfattar samarbete med utvecklingsländer, och för detta bör den övergripande budgetramen utökas. Den geografiska utvidgning som föreslås här är en möjlighet att låta programmen omfatta nya länder men är också en stor utmaning. Det är därför viktigt att göra det mycket tydligt vem som kan komma att få denna finansiering, till vad den får användas och på vilka villkor.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) EU har på senare år utvecklat sina bilaterala förbindelser med industriländer och andra höginkomstländer och territorier, särskilt i Nordamerika, Östasien, Sydostasien och Persiska viken. Det huvudsakliga målet med detta är att förbättra och stärka EU:s roll i hela världen. Förteckningen över länder som omfattas av ICI-förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier kommer nu att utökas kraftigt. Detta kommer att leda till kraftigt ökade kostnader för EU:s medlemsstater. Jag har röstat emot betänkandet eftersom det troligtvis kommer att få kostnaderna att skjuta i höjden.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution eftersom jag anser att det ligger i EU:s intresse att ytterligare fördjupa sina förbindelser med utvecklingsländerna, särskilt på områden som ekonomiskt, kommersiellt och akademiskt utbyte, affärsutbyte och vetenskapligt utbyte. Unionen behöver därför ett finansieringsinstrument som möjliggör finansiering av sådana åtgärder. Å andra sidan omfattas de berörda utvecklingsländerna av två olika utrikespolitiska finansieringsinstrument genom att den geografiska räckvidden i förordning (EG) nr 1934/2006 utvidgas. Det bör garanteras att de båda finansieringsinstrumenten hålls strikt åtskilda.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Syftet med gemenskapsfinansiering enligt rådets förordning (EG) nr 1934/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (nedan kallad ICI-förordningen) är att stödja ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete samt sådant forskarutbyte och akademiskt utbyte som faller inom gemenskapens behörighet. Eftersom utskottet för internationell handel (INTA) är det utskott som ansvarar för ”unionens gemensamma handelspolitik” inklusive ”finansiella, ekonomiska och handelsmässiga förbindelser med tredjeland” (dvs. med både utvecklingsländer och andra länder) var INTA ansvarigt utskott även när den ursprungliga ICI-förordningen antogs, och därför kunde utskottet inte bara analysera detta förslag från kommissionen i detalj utan också ta hänsyn till den vidare historiska och institutionella kontexten.

Kommissionens förslag till ändring av ICI-förordningen (KOM(2009)0197/2) läggs fram för att väsentligt utvidga ICI-förordningens geografiska räckvidd, så att förordningen omfattar samarbete med utvecklingsländer (upptagna i bilagan till förslaget) och i samband härmed utvidga finansieringsramen i motsvarande mån. Även om det i formellt hänseende kan tyckas att kommissionen har föreslagit få förändringar, är förändringarna viktiga eftersom alla nuvarande hänvisningar till partnerländer (som för närvarande endast omfattar industriländer och andra höginkomstländer och territorier), inklusive den kvalitativa utvärderingen av dem, skulle gälla även utvecklingsländerna i förteckningen.

Betänkande: Goerens (A7-0285/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution. Jag anser dock att förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning, genom att marginalen i budgetrubrik 4 i den fleråriga budgetramen för 2007–2013 kraftigt minskas, inte erbjuder tillräckligt handlingsutrymme för att på lämpligt sätt kunna hantera en potentiell framtida kris.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Parlamentet har vid utövandet av sin kontrollrätt enligt kommittéförfarandet betonat ett antal problem och invändningar. De handlar i allmänhet om kommissionens sätt att genomföra instrumentet och dess tolkning av vissa grundläggande bestämmelser. Dessa invändningar utgör grunden i de ändringsförslag som har lagts fram av Europaparlamentets fackutskott och som kommissionen har noterat. Ändringsförslagen innebär att förslaget delas upp i två olika lagstiftningsförslag, som vi ska godkänna i dag. Därmed har man löst de problem som fanns med kommissionens förslag att införa ett identiskt ändringsförslag för både förordning (EG) nr 1905/2006 om instrumentet för utvecklingsbistånd och förordning (EG) nr 1889/2006 om instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, som faller inom två olika parlamentsutskotts behörighet - utskottet för utveckling ansvarar för instrumentet för utvecklingsbistånd och utskottet för utrikesfrågor ansvarar för instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag stöder de föreslagna åtgärderna, som kan införlivas i den fleråriga budgetramen i ett tidigare skede, eftersom problemet med handeln med bananer kvarstår.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstar för de förslag som presenteras i betänkandet. Jag anser att Europaparlamentets roll framför allt är politisk när det gäller kommissionens förslag att inrätta ett program med kompletterande åtgärder för de bananproducerande länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). Jag anser också att programmet endast kan legitimeras genom ett paradigmskifte från ett rent kommersiellt synsätt till ett bredare och mer integrerat synsätt på utveckling och fattigdomsbekämpning (mål 1 i millennieutvecklingsmålen). Eftersom EU:s preferensavtal med AVS-länderna är oförenliga med de avtal som EU har ingått med Världshandelsorganisationen och eftersom man åstadkommit positiva resultat i de bananproducerande AVS-länderna med tidigare preferensavtal bör vi hjälpa dessa länder att anpassa, omorganisera och öka konkurrenskraften i sin bananexport. Generellt sett bör de kompletterande åtgärderna i banansektorn ha en positiv inverkan inte bara på producenterna, den första länken i produktionskedjan, utan även när det gäller kriterierna för fattigdomsbekämpning. På så sätt gynnas hela kedjan av anständiga, acceptabla levnadsvillkor och bättre tillgång till marknaderna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete samt forskarutbyte och akademiskt utbyte mellan EU och tredjeländer är en av prioriteringarna i EU:s utrikespolitik: Insatser på detta område måste stödjas.

Ändringen av kommissionens förslag till förordning innebär att förordningens tillämpningsområde utökas till ett stort antal utvecklingsländer. Som föredraganden mycket tydligt förklarar i sin motivering innebär ändringen en möjlighet men även en ännu större utmaning när det gäller att använda instrumentet på rätt sätt, eftersom instrumentet riskerar att bli mindre konsekvent när dess tillämpningsområde utökas. Utökningen innebär att det krävs ytterligare finansiering och samtidigt att resurser tillhandahålls på ett sätt som är än mer diskriminerande och rigoröst, med risk för att sprida medel som skulle kunna användas till effektiva och givande samarbetsprojekt.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi lade ner våra röster av samma skäl som vid omröstningen om betänkandet om översynen av budgeten när det gäller inrättandet av ekonomiskt stöd till länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) som kommer att påverkas av liberaliseringen av bananhandeln mellan EU och elva latinamerikanska länder. Liberaliseringen kommer huvudsakligen att gynna amerikanska multinationella företag som dominerar världsmarknaden i sektorn. När det gäller AVS-länderna finns det, som flera av deras företrädare och vissa lokala producenter redan har förklarat, ingen chans att de 200 miljoner euro som EU föreslår att tilldela dem kommer att kompensera dem för alla effekter till följd av dessa åtgärder.

Vi måste därför fråga oss följande: Vilket underlag användes vid den konsekvensanalys som kommissionen genomförde efter undertecknandet av Genèveavtalet? Än en gång har EU:s egna ekonomiska gruppers kommersiella intressen påverkat de mål som man förkunnat på utvecklingsområdet, särskilt när det gäller fattigdomsbekämpning. Att EU säger sig ha som målsättning att ”förbättra levnadsstandarden och levnadsvillkoren för de personer som lever i bananodlingsområden och är verksamma inom banansektorns värdekedjor, särskilt små producenter och små företag” har därför ingen större betydelse.

  Elie Hoarau (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag lade ner min röst om betänkandet om upprättande av ett finansieringsinstrument för att omstrukturera banansektorn i länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna). För det första beklagar jag att detta finansieringsinstrument har en budget på 190 miljoner euro när AVS-länderna har uppskattat att de behöver minst 500 miljoner euro för att kunna omstrukturera sektorn och bli konkurrenskraftiga. För det andra beklagar jag att man i betänkandet, under ledordet diversifiering av jordbruket (ett mål som trots allt får lite stöd från EU i de ekonomiska partnerskapsavtal som man håller på att förhandla fram med AVS-länderna) försöker använda ett finansieringsinstrument för att hantera banansektorns snabba tillbakagång (inom loppet av tre år) i AVS-länderna till förmån för latinamerikanska producenter som redan är ledande på den globala marknaden med en andel på över 70 procent av exportmarknaden.

Jag ville inte heller rösta emot betänkandet eftersom AVS-länderna och Europas bananproducerande regioner är i stort behov av stöd för att klara av de redan kännbara följderna av Genèveavtalen och andra bilaterala avtal som har inneburit att tullavgifterna för latinamerikanska bananer har minskat från 185 euro till 74 euro per ton.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete är ytterligare en viktig del i arbetet för att stärka EU:s möjligheter att möta faktiska eller begynnande krissituationer. EU är världens största givare av bistånd till tredjeland och står för mer än hälften av det offentliga utvecklingsstödet. EU behöver därför instrument som gör det möjligt att hantera kriser i enlighet med EU:s övergripande och geografiska mål och prioriteringar och på ett sätt som samtidigt kompletterar EU:s geografiska politik och dess mål och instrument. EU:s mål på utvecklingsområdet måste vara att bekämpa fattigdomen och roten till denna.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Det är rätt och viktigt att stödja de fattigaste länderna genom att ge dem målinriktat och hållbart utvecklingsstöd. Vi måste hjälpa lokalbefolkningen att hjälpa sig själv för att minska migrationsflödet från utvecklingsländerna till EU. Därför röstade jag för betänkandet.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution, trots att man i förslaget om Europaparlamentets och rådets förordning drastiskt minskar marginalen under rubrik 4 i den fleråriga budgetramen för 2007–2013 och därmed inte lämnar tillräckligt med manöverutrymme för att på lämpligt sätt hantera och reagera på eventuella framtida kriser.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Syftet med kommissionens förslag är att stödja de viktigaste bananexporterande länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna) genom kompletterande åtgärder för banansektorn, under en fyraårsperiod (2010–2013). Trots att åtgärder som tidigare fått finansiering (genom den särskilda ramen för bistånd) för att hjälpa AVS-länderna att anpassa sig till de förändringar som präglat den internationella konkurrensen är det ett faktum att vi fortfarande tampas med liknande problem, och att ”varaktigheten när det gäller AVS-ländernas bananexport fortfarande är osäker”.

Därför måste vi betona utvecklingsstöd och fattigdomsbekämpning när vi behandlar denna fråga. Europaparlamentets arbete har bestått i att kontrollera att de föreslagna åtgärderna syftar till att nå huvudmålet för EU:s utvecklingspolitik, nämligen att minska och på sikt utrota fattigdomen.

Betänkande: Muscardini (A7-0273/2010)

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom konsumenterna i EU har rätt att få information om ursprunget för de produkter som de köper. De har med andra ord samma rättigheter som medborgare och konsumenter i andra länder. Förordningen innebär att konsumenter i EU äntligen får samma rättigheter som miljontals andra konsumenter i övriga världen, även om det enbart rör sig om ett begränsat antal produktkategorier. Om intresskonflikter uppstår är det vår skyldighet att skydda våra konsumenter, och bortse från stormarknadernas eller vissa lobbyisters särintressen.

  Malika Benarab-Attou (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Våra medborgare måste få bättre information om ursprungsmärkning och ha tillgång till samtliga fakta när de gör sina inköp. EU-medborgarna vet fortfarande inte om de varor som de köper verkligen har tillverkats i Israel eller om de kommer från israeliska kolonier i palestinska områden. Standardiseringen av praxis för ursprungsmärkning i EU, i synnerhet för jordbruksprodukter från Israel och palestinska områden, är avsedd att förändra detta.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. − (IT) Jag stöder betänkandet eftersom jag är övertygad om att ursprungsmärkning enligt en tydlig och effektiv metod skulle förse EU:s konsumenter med nödvändig information. De måste kunna veta varifrån den produkt de köper kommer. Ursprungsmärkning ger även mycket annan information om det land eller de länder där produktionen sker. Jag tycker att EU ska göra en insats för att skapa ett bättre skydd för europeiska konsumenter.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Genom att rösta för betänkandet om ursprungsmärkning av vissa produkter från länder utanför EU bemöter parlamentet de förväntningar som konsumenterna har på ökad öppenhet när det gäller produkter. Precis som kinesiska och amerikanska konsumenter kommer europeiska konsumenter hädanefter att ha rätt till information om produkters ursprung. Förslaget till förordning kommer att ge företag i EU möjlighet att lyfta fram sin kunskap, sina traditionella produktionsmetoder och den höga kvalitet som de står för. Det innebär även att företag i EU konkurrerar på lika villkor med EU:s handelspartners, som redan har denna typ av lagstiftning. Företag i EU som tillverkar högkvalitativa produkter kommer att gynnas genom att de nu kommer att få ett skydd som stöder dem i den tuffa konkurrensen från länder utanför EU inom vissa sektorer.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer, eftersom jag anser att det är viktigt att förse konsumenterna med korrekt information som gör att de kan utnyttja sin valfrihet. Konsumenterna i EU har rätt att få information om varifrån de produkter som de köper kommer, så att de kan göra medvetna val.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Om det är ett område där EU har gjort en stor insats så är det konsumenträttigheter. EU har infört regler som skyddar konsumenternas rättigheter och garanterar att de får tillräcklig information för att de ska kunna utnyttja sin valfrihet. Det har varit en norm som konsumenterna i EU har vant sig vid och som tillverkare i EU har anpassat sig efter.

För att främja öppenhet och skydda konsumenterna, och även skydda tillverkare i EU, måste det framgå när en vara har importerats från ett tredjeland.

Jag skulle gå ännu längre: om EU tillämpar restriktiva regler för sina tillverkare, bör man också inskränka importen till produkter som följer samma regler. Reglerna för uppfödning är ett bra exempel på detta. Alternativet är att öppna marknaden för lågkostnadsprodukter som har tillverkats utan hänsyn till gemenskapslagstiftningen, och därmed konkurrerar illojalt med europeiska produkter, vars produktionskostnad är betydligt högre.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade för angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer eftersom det måste framgå tydligare var produkterna har varit innan de når EU-länder. En sådan angivelse i sig kommer att få en minimal inverkan om den inte åtföljs av andra åtgärder, så vi måste göra mer än detta. Vi måste frångå Världshandelsorganisationens riktlinjer för att EU-länderna ska kunna prioritera utvecklingen av sina egna produkter och marknader, genom att kontrollera importerade varor och kräva att de håller samma kvalitet och uppfyller samma tekniska kriterier som man begär av de som tillverkats i EU samt bekämpa dumpning, reglera kapitalmarknaden, straffbelägga omlokalisering av företag, beskatta finansiella transaktioner och avskaffa skatteparadis.

Vi behöver mer jämlika och rättvisa ekonomiska förbindelser. Det skulle gagna människor och länder; de skulle stödja utveckling och samarbete som baseras på principen om jämlikhet mellan staterna, och inrättande av förbund och avtal med länder på samtliga kontinenter; och de skulle bekämpa stora sociala orättvisor som hungersnöd, sjukdom och fattigdom.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar att parlamentet med klar majoritet har godkänt ett införande av ett europeiskt märkningssystem för varor som importerats från tredjeländer. Det har hittills varit frivilligt, men blir nu obligatoriskt i EU. Låt oss inte glömma att EU inte gör något nytt här. Förenta staterna införde liknande bestämmelser 1930. I dag är det viktigt att konsumenterna i EU får bättre information om varors ursprung. Det krävs ett system med tydliga regler som hjälper konsumenterna att få reda på tillverkningens sociala och miljömässiga inverkan, skyddar dem från hälsorisker och hjälpa dem att göra medvetna val. Det är en seger för både konsumenter och europeiska exportföretag, som redan måste följa stränga regler. Med denna omröstning har Europaparlamentet avskaffat ett system som främjar illojal konkurrens och därmed sett till att företag i EU som bidrar med hög kvalitet och arbetstillfällen inte straffas av mer lösa regler för deras konkurrenter i övriga världen.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Konsumenterna i EU har givetvis rätt till information om produkter som har importerats till EU från tredjeländer. För att kunna göra objektiva inköpsval måste konsumenterna åtnjuta största möjliga öppenhet och maximala rättigheter. Jag är generellt sett för projekt som syftar till att förse EU-medborgare med information om varifrån det råmaterial som använts kommer, hur produktionscykeln ser ut, samt vilka produktions- och arbetsvillkor och sociala förhållanden som råder i landet i fråga. Tyvärr innebär inte kommissionens förslag att det skulle bli så. I den nuvarande versionen innehåller bestämmelserna för angivande av tillverkningsland ingenting om produkternas verkliga ursprung eller de förhållanden under vilka de har tillverkats. Trots frivillig självreglering kan inte framstående textilföretag i EU garantera att det råmaterial från företag i tredjeländer som används i tillverkningen inte utvunnits med hjälp av barnarbete. För mig innebär öppenhet när det gäller tillverkning något helt annat. Förslaget är inte tillräckligt ambitiöst, och det lever inte upp till de krav på information som intresserade slutanvändare har. Därför kunde jag inte stödja kommissionens förslag.

  Toine Manders and Jan Mulder (ALDE), skriftlig. − (NL) Nederländska Folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) i Europaparlamentet anslöt sig till Alliansen liberaler och demokrater för Europa när det gällde ursprungsmärkning, med undantag för ändringsförslag 37 om farmaceutiska produkter. Vi röstade för obligatorisk märkning av farmaceutiska produkter eftersom vi anser att konsumenterna har rätt att få information om varifrån deras mediciner och dylikt kommer. Märkning är viktigt för att kunna spåra varumärkesförfalskade mediciner. Falska mediciner är de vanligaste av alla förfalskade produkter i EU.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. − (IT) Europaparlamentet, som alltid har slagit vakt om de skillnader som präglar olika länders kulturer och traditioner, ser förordningen om obligatorisk ursprungsmärkning av varor som ett viktigt instrument för att med hjälp av ökad öppenhet ställa konsumenterna i EU på jämställd fot med konsumenter i våra partnerländer. Det främjar även utvecklingen av ekonomiska förbindelser och traditionella ekonomier.

Jag är övertygad om att förslaget uppfyller målet att förse konsumenterna med korrekt information utifrån vilken de kan utnyttja sin valfrihet i samband med inköp. Vi har i många år tydligt utryckt att vi vill sätta konsumenter, och konsumenträttigheter, främst när vi fattar politiska och kommersiella beslut. Vi tror att man genom regler kan få den globaliserade marknaden att stämma överens med den funktion som den har att fylla, dvs. att främja utvecklingen i världen, och göra den mer enhetlig.

Vi beklagar att rådet inte har intagit en gemensam ståndpunkt än. Å andra sidan har vi tagit upp behovet av tydlig lagstiftning med bestämda regler som äntligen ger ett bra skydd för våra tillverkare och konsumenter, precis som i övriga världen.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. − (IT) Tack vare den italienska regeringens påtryckningar de senaste åren har parlamentet äntligen mottagit ett mycket viktigt förslag. Det kommer att gagna konsumenterna, som kommer att få bättre information om vissa produktkategoriers geografiska ursprung. Samtidigt anpassar EU sin lagstiftning till sina viktigaste handelspartners lagstiftning. Syftet är att skapa lika villkor för producenter från EU och tillverkare från tredjeländer (Förenta staterna, Japan och Kanada), som för övrigt, vilket nyss nämndes, ligger steget före när det gäller denna typ av åtgärder. Det kommer nu att bli betydligt svårare att förse importerade varor med missvisande eller rent oriktiga angivelser av ursprung. Jag röstade för betänkandet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Omröstningen tyder på att angivande av tillverkningsland är avgörande för att öka öppenheten på marknaden och för det ska bli tydligare för konsumenter varifrån de produkter som de köper kommer. Vi måste stärka EU:s ekonomi genom att öka EU:s konkurrenskraft på den globala marknaden. Vi kan bara uppnå lojal konkurrens om reglerna är tydliga för både tillverkare, exportörer och importörer. Även sociala och miljörelaterade faktorer måste tas med i beräkningen. Förordningen är därför en viktig åtgärd för att konsumenter i EU äntligen ska få samma rättigheter som miljontals konsumenter världen över. Denna lag omfattar inte alla produkter som importeras till EU, så vi måste fortsätta arbetet tills alla importerade produkter ursprungsmärks.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Införandet av ett märkningssystem i EU för tillverkade varor som importeras från tredjeländer kommer att innebära att konsumenter får information om exakt vilket land varorna som de köper kommer ifrån. De kommer att kunna bedöma varorna utifrån de sociala, miljörelaterade och säkerhetsrelaterade standarder som landet i fråga förknippas med. Konsumenterna i EU har rätt att få information om varors ursprung, och därmed ha samma rättigheter som medborgare i andra länder. Förordningen kommer även att bidra till att vi konkurrerar på lika villkor med många av våra handelspartners som redan har obligatorisk ursprungsmärkning av importerade varor. Det är mycket viktigt att EU får rättvisa konkurrensvillkor i förhållande till våra främsta partners. Jag tror att dessa regler även kan öka exporten från utvecklingsländer, eftersom många europeiska konsumenter gärna vill skydda dessa länders hantverksföretag och små företag i konkurrensen med multinationella företag. Slutligen delar jag på grund av de farmaceutiska produkternas särskilda natur åsikten att de inte ska finnas på listan.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig − (DE) Ursprungsmärkningen är tänkt att förse konsumenter med information som gör att de kan göra medvetna val när de gör sina inköp. Många länder märker sina produkter korrekt. Det har dock förekommit många fall där varor som uppgetts komma från ett visst land i själva verket kommit från ett annat land. Varumärkning är ett område där det är lätt att vilseleda konsumenten. Korrekt märkning är positivt, men betänkandet innebär givetvis inte att allt märkningsbedrägeri kan förhindras. Förfarandena är inte tillräckligt detaljerade utan lämnar rum för tolkning. Därför kan jag inte rösta för betänkandet.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag håller med om det som står i dokumentet, eftersom jag anser att konsumenter måste veta vem det är som tillverkat den vara som de har valt. Som uppges i det antagna dokumentet innebär information säkerhet, och konsumentsäkerhet och konsumentinformation måste vara grundläggande principer. EU:s medlemsstater är ofta bara en länk i kedjan – en produkt kan tillverkas här av råmaterial från ett tredjeland, så det är svårt att säga vem som är den verkliga tillverkaren. Angivande av ursprungsland är också viktigt för att kunna skydda mindre tillverkare, som ofta inte klarar konkurrensen från större företag som imiterar originalvaror. Det är vikigt att de gemensamma märkningsregler för miljöskyddsstandarder som ska gälla för varor träder i kraft.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Det var med både övertygelse och entusiasm som jag röstade för betänkandet. Christiana Muscardinis betänkande är avgörande för EU:s ekonomi och konsumenter i EU. Detta är en åtgärd som tillverkningssektorn har väntat på länge – för länge. Åtgärderna är inte protektionistiska, utan syftar till att skydda konsumenternas hälsa och frihet, samt EU:s strategiska tillverkningssektorer. Förordningen anpassar vår lagstiftning till lagstiftningen i de länder som är våra viktigaste handelspartners, till exempel Förenta staterna, Kanada, Kina och Australien. EU-medborgarna har rätt att få information om varifrån de varor som de köper kommer, precis som konsumenter i övriga världen. Med denna förordning har vi en god möjlighet att se till att konsumenterna får denna rättighet, även om förordningen endast omfattar vissa varukategorier.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Europaparlamentets utkast till lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer, eftersom jag anser att konsumenter har rätt till information om varifrån produkterna som de köper kommer så att de vet tillräckligt för att kunna välja. Det är en nödvändig åtgärd i dagens globaliserade värld, eftersom handeln mellan länder gör att gränserna får allt mindre betydelse. Därför är det viktigt att se till att produkters härkomst anges tydligt, och inte bara produkter som cirkulerar på EU:s inre marknad. Detta kan även vara ett viktigt steg mot en mer detaljerad märkning av diverse produkter, både för att stärka konsumenträttigheterna och säkra ömsesidigheten i tillverkningskraven för tillverkare i och utanför EU.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig − (EN) Lagstiftningsresolutionen röstades igenom med en förvånande klar majoritet, med 525 för, 49 emot och 44 nedlagda röster. Det berodde huvudsakligen på att föredraganden i sista minuten introducerade ett ändringsförslag som begränsar förordningens giltighet till fem år, och som sedan måste godkännas på nytt. Detta berodde främst på rådets motstånd. Eftersom ändringsförslaget stöds av 393 mot 216 lade De gröna/EFA ner sin röst i omröstningen om den slutliga versionen av resolutionen.

De gröna/EFA röstade dock för lagstiftningsresolutionen. Förvånande nog fick ett ändringsförslag från EDF om att låta kravet på ursprungsmärkning omfatta halvfärdiga produkter stöd med 328 röster mot 219. Tyvärr uteslöts vissa produktgrupper från märkningskravet, bland annat farmaceutiska produkter, glasögon och linser.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Vi röstade för betänkandet eftersom vi inte kan tänka oss att inte skydda företag i EU som väljer att ha kvar tillverkningen i EU, och därmed bidra till sysselsättning och välstånd. Reglerna som säger att produkternas ursprung måste anges liknar de regler som redan finns i Förenta staterna, Kanada, Japan och Indien. Det är också en tillämpning av de regler om öppenhet och konsumentskydd som citeras i många av de direktiv som redan har godkänts.

Inför det beslut som vi är i färd att fatta vill jag därför ta upp ett lite annorlunda men intressant fall av illojal konkurrens. Guldprodukter från Japan beskattas med 3,5 procent när de anländer till EU, och slutbehandlas endast här innan de sedan säljs som en europeisk produkt.

Guldprodukter som exporteras från EU till Kina beskattas dock med 30 procent. Problemet är att endast ett fåtal varukategorier tas upp i förslaget till förordning. Vår grupp har utformat ett antal ändringsförslag som syftar till att inkludera andra kategorier omedelbart. Vi italienska ledamöter arbetar med en text som innebär ett stort steg mot obligatorisk ursprungsmärkning.

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. − (IT) Jag röstade för angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer. Jag ville visa hur viktigt det är för Europaparlamentet att främja företagen i EU, då deras konkurrenskraft i dagens läge måste skyddas och stödjas.

EU-medborgarnas rätt att få information om varifrån de produkter som de köper kommer är på väg att befästas. Jag anser dock inte att ett utestängande av specialiserade och erkända tillverkningssektorer med lång historia och tradition, som optikindustrin, stämmer överens med EU:s politik.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Vi har en utförlig lagstiftning för märkning av varor som tillverkats i EU. Vi ger våra konsumenter, både i och utanför EU, information om produkternas ursprungsland. Vi måste så fort som möjligt införa lagstiftning som innebär absolut krav på att samma information ska uppges av tredjeländer som säljer varor i EU. Det är redan praxis i många av de tredjeländer som också är våra främsta handelspartners. I många stora länder, som Förenta staterna, Kanada, Japan och Saudiarabien, skyddas konsumenterna av lagstadgat krav på märkning av varor som förs in i landet. Det är viktigt att konsumenter och tillverkare i våra viktigaste partnerländer omfattas av samma lagstiftning som våra konsumenter och tillverkare. Först då kan man tala om rättvisa spelregler.

Handelspolitik kan vara förenlig med utvecklingspolitiken. Produktmärkning kan bidra till ökad export från utvecklingsländer. Konsumenterna i EU är medvetna om behovet av att bistå länder som är mindre industrialiserade, och information om en produkts ursprung kan hjälpa dem att bidra till utvecklingen i fattigare länder. Märkning gör det lättare för konsumenterna att välja, eftersom de ofta förknippar en produkts geografiska ursprung med dess marknadsvärde. Standarden i EU garanterar respekt för miljön och konsumenternas hälsa och säkerhet, vilket påverkar våra produkters konkurrenskraft.

Betänkande: Kožušník (A7-0276/2010)

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom det trots att de nationella standardiseringsorganen utgör ryggraden i det europeiska standardiseringssystemet ändå finns betydande skillnader mellan dem vad gäller resurser, teknisk expertis och intressenters deltagande. Dessa ojämlikheter skapar en betydande obalans i deras deltagande i det europeiska standardiseringssystemet. Betänkandet innehåller ett antal förslag för att förbättra systemet med dess nuvarande restriktioner, utifrån dess starka sidor.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. − (IT) Initiativbetänkandet som vi har röstat om i dag är en bra sammanfattning av de olika politiska ståndpunkterna, och innehåller ett antal förslag för att förbättra standardiseringssystemet. Detta är ett mycket tekniskt och komplext ämne, men standarder spelar en stor roll i vår vardag. De flesta föremål som vi använder dagligen är anpassade efter mycket exakta standarder. Ur ekonomisk och politisk synvinkel har sammankopplingen av EU:s lagstiftning och standardisering visat sig avgörande för fri rörlighet för varor. Den har även bidragit till att avskaffa hinder för fri handel på den inre marknaden genom harmoniseringen av tekniska standarder. Det nuvarande systemet fungerar väl, men det behöver förbättras, i synnerhet när det gäller förvaltning. Jag tänker främst på små och medelstora företag, som måste kunna delta aktivt i utformandet av standarder utan att drabbas av höga kostnader eller underrepresentation. Under första halvåret nästa år kommer kommissionen att lägga fram förslaget för en översyn av systemet. Vi kommer att fortsätta vårt arbete med att förbättra den tekniska standardiseringsprocessen i EU, för att gynna EU:s marknad, företag och konsumenter.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att det är nödvändigt att utveckla ett strategiskt förhållningssätt till standardiseringen i EU. Det behövs även en översyn av det befintliga systemet för att det ska förbli effektivt och klara av det kommande decenniet, så att EU kan behålla sin ledande roll i det globala standardiseringssystemet.

  Mário David (PPE), skriftlig. − (PT) Den gemensamma marknadens potential kan inte tillvaratas utan stöd av ett modernt standardiseringssystem. Därför har det varit viktigt att slutföra det europeiska standardiseringssystemet, som behöver stärkas, för att säkerställa den gemensamma marknaden. Den behöver klara av det växande behovet av standarder som garanterar konsumenterna produktsäkerhet, lättillgänglighet, miljöskydd och innovation. Jag anser att den europeiska standardiseringen är ett viktigt verktyg för att främja innovation, forskning och utveckling, och därmed bidra till EU:s konkurrenskraft. EU:s ramprogram som stödjer innovation, forskning och utveckling kan vara en viktig resurs för standardiseringsprocessen. Jag anser även att den europeiska standardiseringen bidrar till att skapa lika villkor för marknadens aktörer, i synnerhet små och medelstora företag och mikroföretag, som är oerhört viktiga för EU:s ekonomi. Jag tycker även att EU och medlemsstaterna borde ta större hänsyn till små och medelstora företag när man tar fram standarder, eftersom deras deltagande i standardiseringsprocessen ofta inte står i relation till deras betydelse för EU:s ekonomi. Därför är jag på det hela taget för förslagen i betänkandet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig − (PT) När kommissionen uttrycker att man vill se över det europeiska standardiseringssystemet är det vikigt att ha i åtanke hur mycket kommissionen har gjort för att skydda europeiska konsumenter och den inre marknaden.

Precis som föredraganden anser jag att ”översynen av det europeiska standardiseringssystemet bör bygga vidare på styrkan i det befintliga systemet, vilket utgör en stabil bas för förbättringar och inte omfatta radikala förändringar som skulle kunna underminera dess kärnvärden. Av denna anledning lägger föredraganden fram förslag för att förbättra systemet inom dess nuvarande gränser, och ser fram emot ytterligare förslag”.

Det kommer att bli spännande att följa denna diskussion.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. − (IT) Jag har gett mitt fulla stöd för betänkandet om framtiden för EU-standardiseringen eftersom jag är medveten om hur viktig en standardisering är för att rättvisa konkurrensvillkor ska kunna skapas för alla marknadsaktörer. Syftet med Edvard Kožušníks betänkande är att ge ett konkret bidrag till den pågående debatten om den översyn av det europeiska standardiseringssystemet som ska göras. Vi är i dag medvetna om att inre marknadens hela potential inte kan utnyttjas fullt ut om vi inte har en modern standardiseringsprocess. Vårt budskap till kommissionen är således inte att vi förordar en total översyn av systemet – eftersom inga radikala förändringar behövs - utan att vi vill att systemets många positiva komponenter bibehålls, samtidigt som nya komponenter tillkommer, så att rätt balans skapas mellan de europeiska, nationella och internationella aspekterna. I betänkandet förordas även att samtliga berörda parter, och i synnerhet företrädare för små och medelstora företag och alla som företräder allmänhetens intressen, t.ex. konsumentintressen, uppmuntras att verkligen delta i standardiseringsprocessen. Och i dag har vi tagit ett första viktigt steg när vi pekar på behovet av konkreta insatser för att se till att EU-standardiseringen svarar mot EU-medborgarnas ekonomiska behov.

  Mairead McGuinness (PPE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar såväl betänkandet som kommissionens avsikter att se över EU:s standardiseringssystem och hoppas att detta kommer att bana vägen för en modern och integrerad standardiseringspolitik. Det nuvarande systemet har positiva sidor, men har tyvärr misslyckats på vissa punkter. Det kan t.ex. inte vara vettigt att den förlegade 13 år gamla europeiska standarden EN 1384 (ridhjälmar) fortfarande används trots invändningar från kommissionen redan innan den infördes såväl som vid två senare uppdateringstillfällen. Kanske kan detta betänkande hjälpa en av mina väljare, Peter Downes, som ingett två framställningar om denna standard och allt sedan hans son omkom av de skallskador han ådrog sig vid en ridolycka kämpat för bättre säkerhetsstandarder.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Det europeiska standardiseringssystemet har varit en förutsättning för inre marknaden. Detta system har haft en central roll för det växande behovet inom EU:s lagstiftning och politik av standarder för att säkerställa produktsäkerhet, tillgänglighet, innovation, kompatibilitet och miljöskydd. För att systemet ska kunna svara mot företagens och konsumenternas behov i framtiden och för att hela dess potential ska kunna tas till vara så att olika samhällsmål kan nås måste det europeiska standardiseringssystemet anpassas till de utmaningar som uppkommit genom globaliseringen, klimatförändringarna, framväxten av nya ekonomiska stormakter och den tekniska utvecklingen. Det krävs därför en strategisk syn på ett europeiskt standardiseringssystem och en översyn av det nuvarande systemet så att det kan fortsätta att fungera bra och svara mot de behov som kommer att finnas under det kommande decenniet och så att EU kan fortsätta att ha en ledande roll inom det globala standardiseringssystemet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är sant att de nationella standardiseringsorganen utgör grunden för det europeiska standardiseringssystemet, men det finns stora skillnader mellan de olika organen när det gäller resurser, teknisk expertis och ansvarstagande gentemot aktieägarna, skillnader som återspeglar skillnader mellan de olika länderna. Man har därför velat harmonisera och förenkla systemet. Trots att de små och medelstora företagen åtminstone på pappret ofta beskrivs som EU:s ekonomiska ryggrad dignar de under byråkratins bördor. I den process som beskrivs här tas ingen hänsyn till de olikheter som råder. Återigen gynnas de stora och multinationella företagen som har råd med kostsamma, tidskrävande och byråkratiska godkännandeförfaranden. Det är av detta skäl som jag röstade emot betänkandet.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Syftet med detta betänkande är få till stånd en fullständig harmonisering av inre marknaden. Trots att man tillstår att de små och medelstora företagen utgör ryggraden i EU:s ekonomi är det ändå just de små och medelstora företagen som de åtgärder som föreslås i betänkandet kommer att skapa besvärliga villkor för. Därför röstade jag emot detta betänkande.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Edvard Kožušníks betänkande. Betänkandet innehåller många vettiga förslag och riktlinjer för kommissionen, och ger även en bra sammanfattning av de olika åsikter som råder på detta område. Det nuvarande systemet fungerar bra och det finns inget behov av några radikala förändringar, även om en del förbättringar kan göras, framför allt när det gäller styrningen. Jag anser att standardiseringssystemet måste fortsätta att drivas på privat och frivillig basis och att det ska baseras på principen om förvaltning på nationell nivå. Men jag anser även att allmännyttan måste få spela en aktivare roll i processen genom verklig och effektiv delaktighet. Det är dessutom av yttersta vikt att man ser till att de små och medelstora företagen är ordentligt företrädda, i synnerhet i de nationella tekniska kommittéerna där de inte behöver stöta på några språkliga eller kostnadsrelaterade hinder.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Jag röstade för betänkandet om EU:s standardisering eftersom det innebär en stärkning av miljöskyddsmekanismerna i det nuvarande systemet. Jag håller emellertid med om att det är betänkligt att kommissionen i sitt dokument fäster så liten vikt vid innovation som en katalysator för att förbättra EU-standarderna. Det är en paradox att forskning och innovation, som vi så ofta beskriver som drivkraften för vår ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft, endast ges en underordnad roll inom den sektor som är så viktig för att kunna främja EU:s handel.

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Standardiseringsprocessen har en viktig roll att fylla när det gäller att säkerställa kvaliteten på de produkter och tjänster som tillhandahålls inom såväl den offentliga som den privata sektorn, samt även när det gäller standarder för säkerhets- och miljöansvar och socialt ansvar. I betänkandet förordar man att de små och medelstora företagen och olika samhällsaktörer involveras i standardiseringsprocessen.

I betänkandet förespråkas ett utbyte av information om de nya bestämmelserna samt att information om dessa processer görs tillgänglig via webbsidor som ska vara tydliga, enkla, och användarvänliga och finnas på samtliga officiella EU-språk. Trots detta hyser jag en del betänkligheter när det gäller dels hur väl alla samhällsaktörer kommer att vara representerade i standardiseringsprocessen, dels finansieringsprocessen för EU:s standardiseringssystem.

Jag röstar för förslaget.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Syftet med detta betänkande är att det ska utgöra ett bidrag till den pågående debatten om översynen om EU:s standardiseringssystem. Kommissionen arbetar för närvarande med ett ”standardiseringspaket” som kommer att innehålla ett lagstiftningsförslag för att se över den befintliga lagstiftningen om europeisk standardisering samt ett övergripande meddelande om standardiseringspolitiken för de kommande tio åren. I samband med arbetet med detta standardiseringspaket har kommissionen bett ett antal nyckelexperter att komma med strategiska rekommendationer.

Dessa experter har samlats i en särskild expertpanel för översyn av det europeiska standardiseringssystemet (Express) och lade i februari 2010 fram sina rekommendationer i rapporten ”Standardisation for a competitive and innovative Europe: a vision for 2020”. Kommissionen har även genomfört ett allmänt samråd om översynen av EU:s standardiseringssystem (den 23 mars till den 21 maj 2010) och inlett en konsekvensanalys (den 9 mars 2010). Det kommande standardiseringspaketet bygger vidare på vitboken ”Moderniserad IKT-standardisering i EU – Vägen framåt” av den 3 juli 2009.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Jag stöder betänkandet eftersom syftet är att EU:s standardiseringssystem ska ses över så att rätt balans kan skapas mellan den europeiska och den nationella dimensionen. Betänkandet innehåller riktlinjer för hur ett standardiseringssystem ska införas som främjar innovation, stimulerar företagens konkurrenskraft, främjar kompatibiliteten och garanterar produktsäkerhet och miljöskydd samtidigt som handelshinder undanröjs.

Det är även viktigt att vara medveten om den roll inom det övergripande standardiseringssystemet som de nationella standardiseringsorganen har för att säkerställa ökad harmonisering i regleringsfrågor gentemot EU:s handelspartner.

Resolutionsförslag B7-0571/2010

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. – (LV) EU måste fortsätta föra en aktiv dialog med Ukraina om landets anslutning till EU, samtidigt som vi ska vara medvetna om ett EU-medlemskap för Ukraina inte kommer att bli aktuellt under de närmaste åren. Det är i allas vårt intresse att Ukraina blir en ekonomiskt utvecklad och politiskt stabil stat där de närmaste bundsförvanterna finns i väst. Vi är införstådda med att det inte kommer att bli lätt att uppnå detta, eftersom detta land först måste stabilisera sin ekonomi och genomföra ett stort antal reformer. Men detta är något som måste göras och EU bör erbjuda sitt stöd i detta arbete. Det konstruktiva arbetet för att få fram ett associeringsavtal mellan EU och Ukraina måste fortsätta, och arbetet för ett utvidgat frihandelsavtal måste ges en skjuts framåt. Geografiskt sett har Ukraina ett mycket viktigt läge, inte minst för EU:s gasförsörjning. Vi måste därför stödja arbetet för att modernisera Ukrainas gastransitsystem så att vi kan minska riskerna för att det uppstår avbrott i gasleveranserna till EU:s medlemsstater, så som hände för inte så länge sedan. Samtidigt får vi inte blunda för de brott mot demokratin som sker och som har blivit ännu allvarligare sedan Viktor Jusjtjenko tillträdde som president. Det är vår plikt att peka på dessa demokratibrott och kräva att Ukraina respekterar västerländska värderingar, för det är på dessa som EU baseras.

Resolutionsförslag B7-0572/2010

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom jag välkomnar de framsteg som gjorts av EU under det senaste året när det gäller Moldavien. Rumänien har ända sedan sin EU-anslutning engagerat sig för Republiken Moldaviens sak inom EU. Ett konkret bevis på detta engagemang är det stora antal rumänska Europaparlamentsledamöter från olika politiska grupper som skrivit under resolutionen. Det makroekonomiska stöd på 90 miljoner euro som Moldavien beviljats har varit och är fortfarande den livlina som Moldavien och invånarna där behöver för att kunna göra framsteg, men framför allt för att kunna uppfylla de villkor man ålagts när det gäller reformer, rättssäkerhet och kampen mot korruption.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Resolutionsförslaget om reformer och framsteg i Republiken Moldavien innebär stimulans och uppmuntran i precis rätt tid för det politiska etablissemanget och invånarna på andra sidan floden Prut inför valet den 28 november. Europaparlamentet vill uppmuntra Moldaviens demokratiska krafter och olika etniska och kulturella grupper att undvika onödiga konfrontationer och i stället gå samman för att skapa en europeisk framtid för detta land, vars ekonomi har drabbats hårt av krisen och som befinner sig en riskfylld situation politiskt sett och när det gäller demokratiska reformer. Det är EU:s plikt att hjälpa till att säkerställa att parlamentsvalet går korrekt till och att vidta kraftigare åtgärder så att de separatistiska myndigheterna i Tiraspol inte hindrar moldaviska medborgare i regionen Transnistrien från att utöva sin rösträtt. Problemet Transnistrien har avgörande betydelse för stabiliteten i Republiken Moldavien och i hela regionen, och EU har en viktig roll för att den hållbara lösning som förhandlas fram också genomförs. Att öka det makroekonomiska stödet till Republiken Moldavien, främja strukturella reformer och korruptionsbekämpning, främja investeringar i detta område och se till att dialogen om avskaffande av visumkrav för moldaviska medborgare så snabbt som möjligt övergår till en operativ fas – allt detta utgör nyckelfaktorer i samband med EU:s stöd till ett land som hör hemma inom en europeisk union.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Under det senaste året har Republiken Moldavien visat prov på en genuin politisk vilja att närma sig EU. Arbetet för att modernisera detta land måste dock fortsätta. Och EU måste inta en aktiv roll för att stödja denna dynamiska utveckling. Mot bakgrund av detta röstade jag för detta resolutionsförslag, eftersom jag anser att det är viktigt att Europaparlamentet och EU sänder ett budskap som stärker Republiken Moldaviens självförtroende inför det kommande parlamentsvalet där.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Moldavien har gjort positiva framsteg med europeiska mått mätt när det gäller frihet, demokrati och goda styrelseformer och visar prov på att man är villig att fortsätta detta arbete, något som inte kan annat än välkomnas.

Det förestående valet kommer att fungera som ett viktigt test av stabiliteten hos institutionerna och den demokratiska kulturen i Moldavien. De positiva tecknen till trots måste man hålla i minnet att det fortfarande finns många olösta problem som hotar landets stabilitet och utveckling, och det allvarligaste av dessa problem är situationen i Transnistrien.

Jag hoppas att EU på ett målmedvetet sätt ska kunna bidra till en hållbar lösning av detta problem.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) I den europeiska grannskapspolitiken och programmet för ett östligt partnerskap, som inleddes i maj 2009, erkänns Republiken Moldaviens ambitioner att bli medlem i EU och betydelsen av Moldaviens djupt rotade historiska, kulturella och ekonomiska band till EU:s medlemsstater. Med tanke på de resultat som denna politik och detta program har gett ser jag positivt på de framsteg som Republiken Moldavien gjort under det gångna året, och jag tror att valprocessen kan göra att de demokratiska institutionerna och respekten för rättssäkerheten och för de mänskliga rättigheterna kan stärkas ytterligare i Moldavien. Jag hoppas att de moldaviska myndigheterna genomför de reformer som krävs och lever upp till sina åtaganden när det gäller att föra Republiken Moldavien fortsatt framåt på vägen mot fullödig europeisk integration. Jag vill även erinra om att förhandlingarna för att få till stånd ett anslutningsavtal mellan EU och Republiken Moldavien inleddes den 12 januari 2010 och vill därvid peka på de positiva resultat som kommissionen nått tillsammans med Republiken Moldavien i samband med denna process.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Ännu en gång ser vi hur en majoritet inom parlamentet försöker blanda sig i ett lands inre angelägenheter, vilket innebär att de bara stöder de krafter i Moldavien som tillvaratar intressena hos vissa ekonomiska grupper inom EU, samtidigt som det innebär ett angrepp på såväl landets oberoende och suveränitet som folkviljan där. Förolämpningarna kommer redan tidigt i texten när man säger att man ”välkomnar de framsteg som Republiken Moldavien har gjort under det senaste året” och förväntar sig att de moldaviska myndigheterna kommer att ”arbeta vidare med de reformer som behövs och leva upp till sina åtaganden om att driva på Republiken Moldaviens europeiska integration”.

Vad man inte nämner är att Moldaviens regering är en koalition som kom till genom en direkt kupp där man använde sig av en rad provokativa och destabiliserande tilltag för att störta den regering som kommunistpartiet hade bildat efter att ha vunnit valet. Inte heller nämner man att samma koalition, så snart den kommit till makten, inledde en oroväckande antikommunistisk och antidemokratisk offensiv med det klara syftet att komma åt kommunistpartiet.

Den ståndpunkt som en majoritet här i parlamentet intar avslöjar dessa ledamöters antikommunistiska inställning och hyckleri när man talar om att försvara demokratin, rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna.

  Marisa Matias och Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Jag röstade för denna gemensamma resolution. Med tanke på det val som ska hållas den 28 november 2010 och de sekteristiska försök som gjorts från partierna på högerkanten för att förbjuda namnen på och symbolerna för deras främsta rivaler på vänsterkanten anser jag att man måste betona hur viktigt det är att valet verkligen blir av och att man följer de internationella regler som föreskriver att alla politiska partier ska ha samma möjligheter. Jag anser även att det är viktigt att man fortsätter att uttrycka sitt stöd för Republiken Moldaviens territoriella integritet och pekar på den roll som EU skulle kunna och bör ha för att hjälpa till att hitta en lösning på situationen i Transnistrien.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. − (IT) Att mina kolleger i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) väljer att rösta för resolutionsförslaget beror framför allt på att situationen i Transnistrien omedelbart måste lösas, eftersom denna fråga är avgörande för om man ska kunna främja politisk stabilitet och ekonomiskt välstånd i Republiken Moldavien och regionen i stort. Som sig bör ger Europaparlamentet sitt starka stöd för Republiken Moldaviens territoriella integritet och påpekar att EU bör inta en mer framträdande roll när det gäller att hitta en lösning på Transnistrienproblemet. Generellt sett gör man i betänkandet en korrekt analys av vad Republiken Moldavien måste göra för att på ett mer beslutsamt och trovärdigt sätt kunna uppfylla de krav som EU ställer på varje potentiell EU-medlemsstat.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Moldavien har de senaste åren ansträngt sig för att allt mer anpassa sig till de europeiska värderingarna om frihet, demokrati och goda styrelseformer. Dessa ansträngningar har varit konsekventa och har visat att Moldavien håller fast vid att vara med vid en eventuell EU-utvidgning. Det kommer snart att hållas val i Moldavien, ett val som blir ett viktigt test på hur fast förankrad landets demokratiska kultur och institutioner är. Trots allt positivt som förts fram här finns det fortfarande några frågor där man skulle vilja se lite positiv utveckling, framför allt när det gäller situationen i Transnistrien som på ett eller annat sätt kan komma att skapa instabilitet. EU måste fortsätta att göra allt man kan för att reformarbetet i Moldavien fullföljs som planerat.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Jag instämmer helt och fullt med det som sägs i resolutionsförslaget om Moldavien. Men det finns något som jag saknar i resolutionen och det är en klart och tydligt formulerad ståndpunkt i Transnistrienfrågan. Moldavien kommer inte att kunna bli en fullvärdig EU-medlemsstat om man inte lyckas hitta en fredlig lösning på Transnistrienkonflikten. Att landet skulle delas i två delar är oacceptabelt. Om Moldaviens regering vill ha en integration med EU måste man inleda en dialog med de styrande i Transnistrien, så att man inför det internationella samfundet kan visa att man har legitimitet i Moldaviens hela territorium.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) I resolutionsförslaget om reformer och utveckling i Republiken Moldavien hänvisas till det associeringsavtal som håller på att förhandlas fram mellan EU och Moldavien. Detta avtal förväntas innebära betydande förbättringar i EU:s och Moldaviens gemensamma institutionella struktur med ett fördjupat samarbete på samtliga områden och en starkare politisk associering och ekonomisk integration, samtidigt som ömsesidiga rättigheter och skyldigheter införs. Vid sidan av ett antal övriga reformer som nämns i texten ges stort utrymme åt en liberalisering av viseringsbestämmelserna. Ett system för detta måste införas snarast möjligt. När man ser vilka problem Moldavien fortfarande kämpar med kan man utgå ifrån att invandringen till EU kommer att bli massiv, och det är av denna anledning jag har röstat emot resolutionsförslaget.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Syftet med resolutionsförslaget är att liberalisera viseringsbestämmelserna gentemot Republiken Moldavien. Konsekvenserna för EU av en sådan liberalisering skulle bli ökad invandring och gränsöverskridande brottslighet. Förenklingar av detta slag inbjuder till missbruk, och ett korttidsvisum följs alltför ofta av ett permanent uppehållstillstånd. Därför röstade jag emot detta betänkande.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. − (LT) Moldavien är ett av våra grannländer som har lyckats i sina ambitioner att närma sig EU. Reformer genomförs inom rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, och kampen mot korruptionen har ökat. Arbetet med att liberalisera viseringsbestämmelserna gentemot EU går framåt. Men det finns många problem kvar att lösa, inte minst Transnistrienfrågan. Landet har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Moldaviens medborgare hoppas på reformer som kan ge dem ett bättre liv.

Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom man där uppmanar kommissionen att fortsätta verka för en fullständig viseringsliberalisering gentemot detta land som ett sätt att uppmuntra direkta kontakter människor emellan samt fortsätta stödja Moldavien och hjälpa landet att uppfylla kraven för en EU-integration. Parlamentsvalet den 28 november kommer att bli ett avgörande test för Moldavien. Då har man möjlighet att visa att landets medborgare delar EU-medborgarnas värderingar. Jag uppmanar de politiska krafterna i Moldavien att se till att den allmänna politiska ordningen och stabiliteten fortsätter att upprätthållas efter valet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Med denna resolution uttrycker Europaparlamentet sin tillfredsställelse över de framsteg som Republiken Moldavien gjort under det senaste året och en förhoppning om att valprocessen kommer att innebära en ytterligare stärkning av de demokratiska institutionerna, rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna i Moldavien. Parlamentet förväntar sig att de moldaviska myndigheterna ska genomföra de reformer som krävs och uppfylla sina åtaganden för att Republiken Moldavien ska kunna fortsätta framåt mot en allt starkare europeisk integration. Vi välkomnar förhandlingarna för att få till stånd ett anslutningsavtal mellan EU och Republiken Moldavien som inleddes den 12 januari 2010 och ser med tillfredsställelse på de positiva resultat som kommissionen nått tillsammans med Republiken Moldavien i samband med denna process. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera det nu gällande viseringsliberaliseringsavtalet, snabbt påbörja arbetet med färdplanen för viseringsliberalisering och erbjuda ett riktat stöd till de moldaviska myndigheterna så att de kan uppfylla de villkor som krävs för att visumtvånget ska kunna avskaffas helt. Rådet uppmanas att be kommissionen att snarast påbörja utarbetandet av färdplanen för viseringsliberalisering, så att dialogen om visering kan inträda i en fullt operativ fas på grundval av Republiken Moldaviens framsteg efter de förberedande samtalen om de fyra blocken i dialogen om viseringsfrågan.

Betänkande: Meissner (A7-0266/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om en ”integrerad havspolitik - utvärdering av gjorda framsteg och nya utmaningar”, eftersom jag anser att det behövs konkreta åtgärder inom EU för att få fart på den maritima ekonomin med hjälp av stimulansåtgärder och genom att främja den ekonomiska potential som finns i havskluster, framför allt i medlemsstater och regioner med mer omfattande exklusiva ekonomiska zoner, som t.ex. Portugal och Azorerna. Jag anser att en smart tillväxt, som den beskrivs i Europa 2020-strategin, kan uppnås endast om man på ett smart sätt lyckas mobilisera de många olika typer av kompetens som genereras av den mångfald som är utmärkande för EU. Jag anser därför att en stärkning av den integrerade havspolitiken är en mycket viktig faktor om man vill främja ekonomisk tillväxt och nya hållbara arbetstillfällen i maritima regioner, skydda de marina ekosystemen och inte minst uppmuntra ett utbyte av bästa praxis.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Det är viktigt för EU att kunna skydda sina kuster. Gällande lagstiftning måste dessutom innebära ökad säkerhet vid prospektering och utvinning av olja. Europeiska sjösäkerhetsbyrån i Lissabon ger stöd och tekniskt bistånd i samband med att EU-lagstiftning om säkerhet, havsskydd och fartygsutsläpp utarbetas och genomförs. I juni i år överlämnade jag ett skriftligt förslag till kommissionsledamöterna Günther Oettinger, Siim Kallas och Kristalina Georgieva om att Europeiska sjösäkerhetsbyråns befogenheter bör utökas så att en mekanism kan inrättas för övervakning av säkerheten vid de europeiska oljeplattformar som finns i Nordsjön, Svarta havet och Medelhavet och så att sjösäkerhetsbyrån får ansvar för att förhindra miljökatastrofer i samband med oljeprospektering. Förslaget innebär att stordriftsfördelar skapas när det gäller de ekonomiska, mänskliga och tekniska resurserna. Jag ser positivt på kommissionsledamöternas svar där de visar att de är öppna för en översyn av regelverket för Europeiska sjösäkerhetsbyrån i syfte att utöka byråns befogenheter att ingripa vid miljöincidenter till havs. Jag upprepar min vädjan till kommissionen om att Europeiska sjösäkerhetsbyråns befogenheter ska utökas så att vi kan se till att våra kuster skyddas.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) I en tid då en tredjedel av EU:s medborgare bor i kustområden, och trenden är att denna andel bara ökar, anser jag att de utmaningar som klimatförändringarna medför måste utgöra en av de viktigaste frågorna inom EU:s havspolitik. Arbetet för att förebygga och hantera konsekvenserna av naturkatastrofer måste dessutom stödjas med insatser för att skydda havet och kustområdena mot potentiella industriolyckor, som t.ex. den oljekatastrof som nyligen inträffade i Mexikanska golfen. Jag anser därför att uppgiften att förvalta den potential som haven utgör måste hanteras utifrån ett grönt och ekonomiskt hållbart perspektiv.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Om vi räknar in såväl EU:s sju yttersta randområdena i Indiska oceanen och Atlanten som EU:s utomeuropeiska territorier omfattar EU det största maritima området i hela världen. EU har dessutom ytterligare en tillgång: en väletablerad maritim tradition som kräver en ”blå” tillväxtstrategi som måste genomföras i nära samordning med EU 2020-strategin. Med en sådan ekonomisk strategi kan potentialen inom de olika maritima sektorerna fortsätta att utvecklas. Och inom denna strategi kan och måste aktörer som lokala och regionala myndigheter och städer och byar längs kusterna ha en viktig roll att spela.

Precis som EU:s övriga politik kan en integrerad havspolitik bidra till att man når det viktiga målet att skapa ett konkurrenskraftigt, socialt och hållbart EU med hög sysselsättning, vilket kan göra sjöfartssektorn ännu attraktivare för ungdomar och andra arbetssökande. Samtidigt måste EU införa mekanismer som underlättar ett ingripande vid katastrofer som t.ex. den som inträffade i Mexikanska golfen och lägga fram en samordnad europeisk handlingsplan för hur man ska kunna förebygga krissituationer och hantera katastrofer orsakade av oljeriggar globalt sett och särskilt vid gränsöverskridande utsläpp.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om en integrerad havspolitik eftersom jag anser att ökad samordning mellan olika politikområden bör eftersträvas, så att den potential som havet och sjöfartssektorn utgör kan tas tillvara på ett hållbart och effektivt sätt, ur såväl ekologisk som ekonomisk synvinkel.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) ”EU har 320 000 km havskust. En tredjedel av EU:s invånare bor vid kusten, och de tenderar att bli allt fler. Den ekonomiska verksamheten till havs och vid kusten står för mer än 40 procent av EU:s BNP, och enligt alla prognoser finns det fortfarande en stor utvecklingspotential på detta område. Ca 40 procent av varuhandeln inom EU och 95 procent av exporten till länder utanför EU sker genom sjöfarten.”

I bara några få meningar har föredraganden lyckats sammanfatta havets betydelse för Europa. Som portugis är jag fullt medveten om detta. Vi portugiser har alltid sökt oss till havet för att finna framgång och välstånd - och det är som portugis som jag anser att det är av yttersta vikt att EU har en havspolitik som gör det möjligt att ta till vara all den potential som haven utgör som ekonomisk resurs och energikälla, för att skapa sysselsättning och välstånd och som en motor för konkurrenskraft och innovation.

Jag ser särskilt positivt på den uppmärksamhet som ägnas problemet med miljökatastrofer till havs – jag vill här erinra om olyckan med oljetankern Prestige som inträffade mycket nära Portugals norra kust – och behovet av strängare regler för att förhindra att sådana katastrofer inträffar på europeiskt vatten.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Haven förser oss med viktiga handelsvägar, fungerar som klimatreglerare och ger livsmedel, energi och andra resurser. Och nu en bra bit in på 2000-talets första århundrade har haven dessutom tilldelats en ny roll och fått en såväl geostrategisk som geopolitisk betydelse utan motstycke i mänsklighetens historia. Tack vare haven befinner sig Europa i dag mer i centrum än någonsin tidigare. Europa måste utnyttja denna centrala position. Medlemsstater som Portugal måste utnyttja sitt förhållande till havet och sin exklusiva ekonomiska zon, som i Portugals fall är en av de största i världen.

Nästan 40 procent av EU:s BNP och 40 procent av EU:s befolkning är koncentrerad till kustområdena. Det uppskattas att den totala omsättningen från maritim turism i EU 2004 uppgick till 72 miljarder euro. Nästan 90 procent av EU:s externa handel och nästan 40 procent av den interna går via EU:s hamnar.

Jag förordar därför en ambitiös ”blå” tillväxtstrategi. I detta syfte bör kommissionen senast 2012 ha utarbetat en sektorsövergripande strategi för hållbar tillväxt i kustområdena och inom sjöfartssektorn, en strategi som bör baseras dels på en omfattande analys av den potential och de politiska alternativ som finns, dels på ett brett samråd med berörda parter.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I betänkandet ges en allmän vision av en integrerad havspolitik kopplad till ”målen för EU:s utrikespolitik”. Vi delar inte denna inställning, och detta gäller även ett antal övriga aspekter i betänkandet, som t.ex. att man insisterar på att en europeisk kustbevakning ska inrättas, ett förslag i federalistisk riktning där man inte respekterar medlemsstaternas suveränitet och behörighet när det gäller kontrollen över de egna territorialvattnen och de exklusiva ekonomiska zonerna.

Vi avvisar förslaget om att man inom sjöfartssektorn ska ”införa ekonomiska, marknadsbaserade instrument”, t.ex. system för handel med utsläppsrätter. Sådana mekanismer har redan, dvs. innan de börjat tillämpas inom sjöfartssektorn, visat sig vara ineffektiva med avseende på de miljömål som det är meningen att de ska bidra till.

Samtidigt är vi medvetna om betänkandets positiva aspekter, t.ex. förslaget att ”förbättringar av arbetsvillkoren till sjöss, säkerheten och fartygens miljöprestanda” bör bli en fråga för internationella organisationer och ingå i internationella överenskommelser, förslaget att ”införa ILO:s konvention om arbete till sjöss i unionslagstiftningen”, att sjötransporternas betydelse erkänns, att små och sekundära hamnar ska bevaras, att närsjöfartsnäten ska utvidgas samt den betydelse som tillskrivs förbättrade förbindelser med de yttersta randområdena.

I betänkandet föreslås även att oceanografi görs till ett huvudtema i det åttonde ramprogrammet för forskning.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Eftersom jag företräder en hamnstad i Normandie och sitter med i den tvärpolitiska gruppen för havs- och kustfrågor har jag nära följt arbetet i samband med betänkandet om en integrerad havspolitik. Jag har vid flera tillfällen framhållit att vi måste se till att skapa en harmonisk samexistens mellan havets olika användningsområden där man stöder traditionell verksamhet (t.ex. fisket, som jag också föreslagit bör placeras högst upp på listan över de typer av maritim verksamhet som tas upp i betänkandet) och stöder framväxten av nya typer av verksamhet. Jag har därvid påpekat att förnybara energikällor, t.ex. havsbaserad vindkraft, bör ges särskilt stöd eftersom sådan energi ligger i linje med EU:s mål om en diversifierad energiförsörjning och kan, enligt en studie från kommissionen, innebära att 410 000 nya arbetstillfällen skapas fram till 2020. Tillsammans med föredraganden har jag också infört ändringar i betänkandet i syfte att medvetandegöra kommissionen om finansieringsbehovet för den integrerade havspolitiken. Vid diskussionerna inom särskilda utskottet för ”politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart Europa efter 2013”, där jag sitter med, uttrycktes i början tvivel när det gäller den långsiktiga finansieringen av sammanhållningspolitiken, där vissa program rör en integrerad havspolitik.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) En integrerad havspolitik utgör en stor utmaning för EU. Denna politik måste innebära att man kan främja ekonomisk verksamhet till havs och längs kusterna och att man i högre grad beaktar såväl sysselsättningsfrågan och miljöskyddet som ökad forskning och innovation inom denna sektor. Jag röstade alltså för detta betänkande som innebär ett betydande steg framåt eftersom alla dessa faktorer kan lyftas fram tack vare att man anlägger ett sektorsövergripande helhetsperspektiv i stället för ett fragmenterat synsätt, så som säkert skulle ha gjorts tidigare.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) En integrerad havspolitik är oerhört viktigt för EU:s ekonomi eftersom det kan leda till en avsevärt bättre konkurrenskraft för EU. När ramarna för denna politik fastställs måste man se till att politiken även omfattar åtgärder för att stärka den ekonomiska utvecklingen, för att öka sysselsättningen inom denna sektor och för att skydda miljön. En viktig faktor för en sådan strategi är även en konsoliderad syn på frågan om att stärka EU-medlemsstaternas roll på området för forskning om den maritima ekonomin, den marintekniska utvecklingen och utvecklingen av marina resurser.

Vi bör även tänka på att vi måste försöka få bukt med sådana företeelser som pirater, illegalt fiske och miljöföroreningar. En integrerad havspolitik bör därför inte bara innebära att man stärker ett antal maritima verksamhetsområden och den strategiska maritima ekonomin samt tillvaratar havens potential på ett maximalt sätt, utan även att man lyfter fram behovet av förbättrade arbetsvillkor till havs.

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. – (PL) Under förra valperioden lanserade och antog EU det s.k. sjöfartspaketet. Detta paket omfattade den maritima ekonomins samtliga basområden. Inom utskottet för transport och turism är man medveten om att cirka 90 procent av EU:s export och import sker till sjöss. Det är viktigt att ha en integrerad havspolitik som omfattar transport, förvaltning, miljöskydd, maritima resurser och maritim turism. Det här är viktiga skäl till att detta betänkande bör stödjas.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. − (IT) I detta betänkande ger vi vårt stöd för det paket för en integrerad havspolitik som kommissionen lade fram 2009, och vi gör detta eftersom vi anser att detta paket innebär en ambitiös sektorsövergripande strategi för ekonomisk utveckling, hög sysselsättning och miljöskydd i kustområden och inom de maritima sektorerna. Vi uppmanar därför medlemsstaterna att ge Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) utökade befogenheter för att utföra säkerhetsinspektioner och reglera den havsbaserade oljeutvinningen i EU, inte minst med tanke på den oljekatastrof som nyligen inträffade i Mexikanska golfen. Vi delar uppfattningen att vi bör samarbeta och samordna våra insatser med tredjeländer när det gäller övervakning till sjöss, så att ett klimat för ömsesidigt informationsutbyte kan skapas och så att de olika nationella kustbevakningsorganen kan samordnas.

Europaparlamentet vill dessutom se ökade satsningar på forskning och utveckling inom området för användning och tillämpning av förnybar energi, bättre arbetsvillkor för sjömän (Maritime Erasmus-programmet) samt bättre förbindelser mellan perifera maritima regioner. Vi välkomnar därför den havsatlas och det havsforum som har inrättats och föreslår att ett europeiskt havsforskningsinstitut inrättas så att det europeiska nätverket för havsobservation och data (Emodnet, European Marine Observation and Data Network) kan bli operativt.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) En integrerad havspolitik är nödvändig om vi på bästa sätt ska kunna nyttja havets enorma rikedomar, liksom dess ekonomiska potential. Vi ska inte glömma bort att den ekonomiska verksamheten till havs och vid kusten står för mer än 40 procent av EU:s BNP och en rad studier visar att det fortfarande finns en stor utvecklingspotential på området. Fyrtio procent av handeln inom EU och 95 procent av exporten till länder utanför EU sker genom sjöfarten. Trots dessa siffror och den enorma potential som återstår att utnyttja finns det ingen integrerad europeisk havspolitik som gör det möjligt för oss att sluta föra olika politik inom områden som sjöfart, maritim ekonomi, ny teknik, kustområden, havsenergi, fiskeri, övervakning och upprätthållande av lag och ordning till sjöss, turism, skydd av havsmiljön samt havsforskning. Det här resolutionsförslaget ger oss förutsättningar att ändra på detta.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Havspolitiken ska inte bara omfatta obligatoriska bestämmelser om oljeutvinning och transport utan också erbjuda dubbel kompensation för förluster på grund av olyckor. Dessutom måste vi utarbeta ytterligare säkerhetsbestämmelser, effektiva handlingsföreskrifter och katastrofförebyggande åtgärder. En fond inrättas för att uppnå detta mål, och till denna fond bidrar alla aktörer som är aktiva i den maritima miljön. Om alla kriterier beaktas kommer vi att kunna förbjuda användningen av farlig teknik inom prospektering och utvinning av olja. Vidare kommer detta även att fungera som ett incitament för utvecklingen av ny, säker och effektiv teknik.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Införandet av olika utsläppsgränser för EU:s vatten skulle strida mot den integrerade havspolitiken som i enlighet med vad som redan nämnts syftar till att ta hänsyn till alla faktorer. I det här avseendet får vi inte glömma kärnsprängningar till havs. Förutom fångstkvoter, områden med totalt fiskeförbud och bestämmelser för vattenbruk blir det särskilt viktigt att i miljökänsliga områden överväga lösningar för en varsam kustturism, militära övningar, sjöfart, utvinning av gas, olja, sand och grus samt åtgärder för att förhindra miljökatastrofer som den senaste störtfloden av giftslam. En europeisk kustmyndighet som har företräde framför nationella kustmyndigheter och flottor skulle inte vara förenlig med medlemsstaternas suveränitet och skulle förstärka utvecklingen mot en ökad centralisering. På det hela taget tycks inte den här strategin vara särskilt genomtänkt, och jag har därför röstat emot den.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE), skriftlig. - (LT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att en integrerad havspolitik är nödvändig för att säkerställa en lämplig nivå på miljöskyddet. En av de viktigaste principerna är att samordna politik och garantera att den ekosystembaserade strategin som fastställs i EU:s ramdirektiv om en marin strategi genomförs. Jag välkomnar i synnerhet de verktyg som nämns när det gäller samordning av övervakning och upprätthållande av lag och ordning till sjöss, skyddet av havsmiljön samt vetenskaplig forskning. I egenskap av representant för Litauen, ett av Östersjöregionens länder, värdesätter jag att dokumentet understryker vikten av bredare forskning som syftar till att bestämma och bedöma det aktuella tillståndet i haven. Östersjön tillhör de hav som drabbats värst av den ekonomiska aktiviteten och är ett av världens mest förorenade hav. Oljeutsläppskatastrofen i Mexikanska golfen är ett tydligt exempel på att känsliga marina ekosystem kan komma till skada på oerhört kort tid. Därför stöder jag särskilt betänkandets uppmaning till medlemsstaterna att vidta fler åtgärder för att utforma en omfattande strategi som ska skydda den marina miljön.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Gesine Meissners betänkande är en balanserad text som innehåller en rad viktiga aspekter och uppmaningar. Maritima aktiviteter är en av EU:s viktigaste inkomstkällor. För att bara nämna några siffror som belyser detta står den ekonomiska verksamheten till havs och vid kusten för mer än 40 procent av EU:s BNP och utgör 40 procent av varuhandeln inom EU och 95 procent av exporten till länder utanför EU. I betänkandet betonas några viktiga punkter såsom inrättandet av lämpliga regionala och nationella strukturer för havsförvaltning, samordnad och gränsöverskridande fysisk planering i kust- och havsområden, övervakning till sjöss för att skydda medlemsstaterna och EU och skydd av havsmiljön. I betänkandet framhäver man också behovet av utformningen av en strategi för en hållbar turism i kust- och öregionerna, åtgärder för att främja EU:s varvsindustri − som redan är ett flaggskepp − och sjötransporten i syfte att uppfylla det ambitiösa ”green shipping”-målet. Mot den här bakgrunden röstade jag för betänkandet. Det är vår uppgift att säkerställa en framgångsrik kommunikation och integrering mellan de olika sektorerna inom havspolitiken av en mängd orsaker som har att göra med effektiviteten, konkurrenskraften samt respekten och skyddet av den marina miljön.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Europaparlamentet håller med kommissionen om att den starka sjöfartstraditionen är en av EU:s styrkor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att utveckla potentialen hos de olika maritima sektorerna genom att skapa en långtgående strategi för ”blå tillväxt”. Parlamentet anser att den integrerade havspolitiken bör bidra till att skapa en konkurrenskraftig, social och bärkraftig union. Vidare menar parlamentet att utvecklingen av den integrerade havspolitiken på ett harmoniskt sätt bör uttrycka strävanden mot ekonomisk tillväxt, hög sysselsättningsnivå – och framför allt öka sektorns attraktionskraft för unga genom att erbjuda utbildning och lansera Maritime Erasmus-programmet – och skydd av miljön. Parlamentet anser därför att den integrerade havspolitiken måste knytas till målen och initiativen i EU 2020-strategin. Därför uppmanas kommissionen att före 2013 lägga fram en allmän, sektorsövergripande strategi för hållbar tillväxt i kustområden och maritima sektorer, som grundas på en bred undersökning av olika möjligheter och politiska strategier och på ett brett samråd med berörda parter.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Medan det å ena sidan finns ett tydligt behov av att integrera havspolitiken inom EU, eftersom dess associerade aktiviteter motsvarar 40 procent av EU:s BNP, är det å andra sidan riktigt att man vid regleringen av dessa aktiviteter också beaktar konkurrenter utanför EU. Allt för ofta har reglerna för fiskeri, turism, transport och miljöskydd inom denna sektor utvecklats skilda från varandra och utan att ta hänsyn till de risker som är förknippade med orättvis konkurrens från tredjeländer. Till exempel kan man skapa en snedvridning av konkurrensen genom att införa allt för stränga utsläppsmål för alla kustområden i EU.

Andra texter om aktuella frågor som har debatterats och godkänts av parlamentet måste utan tvekan samordnas på ett integrerat sätt. En sådan fråga är övervakning till sjöss, som är avgörande för att kunna kontrollera sådana olagliga aktiviteter som ofta bedrivs nära EU:s kuster och varierar från smuggling av förfalskade varor och transport av förbjudna substanser till olagligt fiske.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) EU:s ekonomiska verksamhet till havs och vid kusten motsvarar i dagsläget drygt 40 procent av unionens BNP och prognoserna tyder på att det fortfarande finns goda tillväxtmöjligheter framöver. Verksamheten till havs är således utan tvekan en mycket viktig faktor och en av EU:s styrkor. Jag anser därför att det är nödvändigt att den maritima ekonomin utvecklas ytterligare.

EU:s nuvarande politiska strategier inom områden såsom sjöfart, maritim ekonomi, ny teknik, kustområden, havsenergi, fiskeri, övervakning och upprätthållande av lag och ordning till sjöss, turism, skyddet av havsmiljön samt havsforskning har hittills utvecklats på olika håll. Detta leder ofta till att åtgärder vidtas som motverkar varandra och som har en negativ inverkan på havspolitiken överlag. Det råder inget tvivel om att en integrerad havspolitik skulle bidra till en ännu mer hållbar ekonomisk utveckling inom EU. Bland annat skulle detta göra det möjligt att öka samstämmigheten mellan de olika politikområdena, utveckla bättre regleringsmässiga och sektorsövergripande instrument och utnyttja havens och den maritima sektorns potential på ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart sätt.

Dessutom anser jag att det är mycket viktigt att göra den här sektorn till en mer attraktiv arbetsplats för unga genom att erbjuda utbildning och andra aktiviteter.

  Salvatore Tatarella (PPE), skriftlig. – (IT) Betänkandet om en integrerad havspolitik avser en betydelsefull sektor i EU:s ekonomi. Den maritima verksamheten är en värdefull inkomstkälla för EU, både i fråga om BNP och varuhandel i och utanför unionen. Min åsikt är att vissa frågor bör betonas. I betänkandet anges för det första att framtida strategier i den här sektorn ska skräddarsys efter varje havsbäckens särdrag, men jag anser även att det är viktigt att ta hänsyn till särskilda regionala omständigheter. Den nya havspolitiken ska också vara inriktad på utvecklingen av säkra fartyg vilket innebär stora möjligheter för den europeiska varvsindustrin i framtiden. Våra hav bör fortsätta att vara en drivande kraft för tillväxt, och jag anser därför att det är nödvändigt att utforma en integrerad havspolitik som kan garantera en större konsekvens mellan de regler som styr olika maritima sektorer och samtidigt skydda den marina miljön.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. − (PT) Hittills har politiska strategier inom sjöfart, maritim ekonomi, ny teknik, kustområden, havsenergi, fiskeri, övervakning och upprätthållande av lag och ordning till sjöss, turism, skydd av havsmiljön samt havsforskning utvecklats skilda från varandra. Denna fragmenterade syn leder gång på gång till att åtgärder vidtas som motverkar varandra liksom till konflikter och inkonsekvens. En integrerad strategi är därför önskvärd som omfattar för det första en styrelsestruktur med alla beslutsfattarnivåer och för det andra samtliga sektorer och sektorsövergripande instrument.

När det gäller den samordnade planeringen av aktiviteter stöder jag uppmaningen till kommissionen att dra upp strategier för havsbäcken som kan ta hänsyn till regionernas särdrag och utnyttja deras styrkor.

Detta skulle gynna EU:s yttre randområden såsom Madeira och göra det möjligt för regionen att dra nytta av sina havsrelaterade aktiviteter och upprätta samarbeten med andra områden i samma havsbäcken. Territorialvattnen i EU:s yttersta randområden innebär att EU har världens största exklusiva ekonomiska zon. Därmed har den maritima och havsrelaterade verksamheten i dessa regioner en betydande roll.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Resultatet av dagens omröstning var ett glädjande besked. Att sträva efter en hållbar exploatering och en integrerad strategi för förvaltning av oceaner, hav och kustområden bör vara en av EU:s prioriteringar. Jag är övertygad om att en integrerad havspolitik kommer att medföra positiva effekter såväl kortsiktigt som på lång sikt. Vi får inte glömma bort målsättningar såsom att undanröja politiska hinder och skapa synergier mellan olika aktiviteter som har en direkt effekt på EU:s havsområde.

Jag anser att parlamentet bör begära att man inför en rad sektorsbestämmelser, inte minst i fråga om de socialt och ekonomiskt negativa konsekvenser som ofta drabbar fiskare när åtgärder vidtas för att återställa fiskbestånd eller skydda ekosystem.

Betänkande: Scholz (A7-0277/2010)

  Liam Aylward, Brian Crowley och Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Jag instämmer i betänkandets uppmaning till kommissionen att skjuta upp förhandlingarna med Mercosur tills ett nytt mandat har utarbetats som beaktar alla medlemsstaternas intressen. Jordbruket är Irlands största inhemska produktionsindustri och av avgörande betydelse för landets ekonomiska återhämtning. Återhämtningen får inte urholkas. Eftersom jordbrukssektorn har en så central roll för EU:s ekonomi måste parlamentet engagera sig djupt i de aktuella förhandlingarna och i varje steg i processen. Dessutom stöder jag ändringsförslaget till betänkandet om införandet av åtgärder för att se till att all jordbruksimport till EU uppfyller samma produktionskrav som europeiska varor i fråga om skydd av EU:s konsumenter, djurs välbefinnande, miljöskydd och sociala normer. Irländska jordbrukare gör ett utmärkt arbete när det gäller att se till att deras varor och produktionsprocesser håller högsta möjliga kvalitet, och det måste ställas motsvarande krav på importerade varor för att garantera lika villkor, rättvis konkurrens och en hållbar jordbrukssektor i EU.

  George Becali (NI), skriftlig. – (RO) Jag röstade för det här betänkandet eftersom EU har stärkt sin handel och sina ekonomiska förbindelser med Latinamerika och blivit dess näst viktigaste handelspartner och den främsta handelspartnern för Mercosur och Chile. Syftet med en närmare integrering av de europeiska och latinamerikanska ekonomiska områdena är att skapa en situation som gynnar båda sidor. Samarbetet mellan EU och de latinamerikanska länderna måste stärkas för att man i enlighet med de åtaganden som gjordes i Madridförklaringen ska kunna samordna sitt arbete i syfte att uppnå ett långtgående, rättvist och uttömmande WTO-avtal inom Doha-rundan.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade emot min kollegas betänkande trots att vi är från samma grupp och att hans betänkande innehåller flera positiva punkter. Genom de ändringsförslag som lades fram ändrades emellertid innehållet och andemeningen som han försökte ge sitt betänkande. Jag kunde inte rösta för ett betänkande som bland annat beklagar de åtgärder som Argentina vidtagit för att hantera den finansiella krisen och betraktar dem som protektionistiska och därför indirekt uppmanar kommissionen att införa sanktioner och regelbundet ta upp frågan om marknadstillträde med länder i Latinamerika. Jag kunde inte bortse från marknadsreglernas företräde och EU:s interventioner i andra länders interna angelägenheter, särskilt när det gäller åtgärder som stöder sammanhållning och skyddar medborgarna i dessa länder. Handeln och förbindelserna mellan EU och länderna i Latinamerika måste baseras på jämställdhet, solidaritet och respekt för arbetarnas rättigheter och miljön, och vi kan inte låta starkare länders och företags intressen styra.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. − (IT) Europeiska unionen grundar sig på ett värdesystem, och utifrån detta har länderna i Latinamerika gjort stora framsteg de senaste åren. Dessa framsteg bör definitivt belönas med ytterligare handelspolitiska incitament från EU. Om vi till detta lägger de språkliga och kulturella band som skapats mellan oss genom historien ger det oss förutsättningar att i möjligaste mån bidra till den ekonomiska och sociala utvecklingen i latinamerikanska länder, oavsett deras olika förutsättningar. Dessutom gynnar det bägge parter att förstå vilka faktorer som ligger till grund för den politiska utvecklingen i Latinamerika och att ingripa för att förhindra missförhållanden som kan skada såväl dessa länder som oss själva. Vi kan bara välkomna stärkta handelsförbindelser under förutsättning att utvecklingsstrategierna utformas på ett sätt så att de fortsätter att fungera som incitament för förbättringar.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Trots de senaste årens ekonomiska och sociala framsteg är en av tre latinamerikanska invånare fattiga och Brasilien är det tydligaste exemplet. Barn och ungdomar i Latinamerika drabbas hårdast av det här gisslet, och mer än hälften av dem saknar tillräckliga materiella resurser. Dessa omständigheter kommer sannolikt att påverka deras utbildning och framtida yrkesliv och ha långsiktiga konsekvenser för det samhälle de lever i. I en tid när EU:s handelspolitik måste ha en central roll för att vi ska kunna uppnå millenieutvecklingsmålen anser jag att vi ska inrikta oss mer på fattigdomskampen i länder i Central- och Sydamerika för att öka deras köpkraft och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.

  Michel Dantin (PPE), skriftlig. – (FR) Det ändringsförslag som jag lade fram med Albert Dess och 77 andra parlamentsledamöter förutsätter att jordbruksimporten uppfyller alla EU:s sociala och miljörelaterade normer samt konsument- och djurskyddskrav. När allt kommer omkring är det ju svårbegripligt hur man kan kräva att EU:s jordbrukare ska leva upp till världens högsta produktionsstandard samtidigt som man tillåter att allt större mängder av jordbruksprodukter kommer in i EU trots att de inte uppfyller samma krav.

Konsumenter måste erhålla en samordnad skyddsnivå, oavsett vad de köper, och jordbrukare måste belönas för sina fantastiska insatser i stället för att i själva verket utsättas för orättvis konkurrens från tredjeländer. Det är i alla fall min bild av en balanserad livsmedels- och jordbrukspolitik. Den här resolutionen sänder ett tydligt budskap till kommissionen och tredjeländer, och därför stöder jag det.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Betänkandet om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika som antagits av parlamentet kan mycket väl bli rättspraxis. Handelsavtalen med Latinamerika rymmer en utomordentligt känslig del om jordbruket. Det är därför parlamentet begärt att bara de jordbruksprodukter som uppfyller EU:s standarder för konsumentskydd, djurskydd och miljöskydd samt sociala minimistandarder ska få komma in i EU. Från och med nu är det upp till kommissionen att beakta parlamentets krav i framtida förhandlingar. I dessa förhandlingar har parlamentet efterlyst att man ska lägga särskild vikt vid de yttersta randområdena på grund av konkurrensen från Latinamerika i fråga om vissa produkter, särskilt bananer. Därmed anser parlamentet att de strategiska och traditionella sektorerna i de yttersta randområdena ska bevaras och få lämplig ersättning i enlighet med de åtaganden som EU gjort gentemot dessa områden i sin strategi för de yttersta randområdena 2009.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika som bör vara en prioritet för EU. EU är för närvarande Latinamerikas näst viktigaste handelspartner och den främsta handelspartnern för Mercosur och Chile. EU:s handelspolitik har en viktig roll i förverkligandet av millenieutvecklingsmålen och i fråga om att uppfylla internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, tryggad livsmedelsförsörjning och ekologisk hållbarhet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Lissabonfördraget definierar EU:s handelspolitik som en integrerad del av unionens övergripande externa åtgärder. Handeln mellan EU och Latinamerika och Västindien har minskat den senaste tiden på grund av asiatiska länders växande roll i Latinamerikas och Västindiens utrikeshandel. Trots det är EU alltjämt Latinamerikas näst största handelspartner. Även om associeringsavtalen mellan EU och Mexiko och Chile har lett till en betydande ökning av handelsvolymen är handeln mellan Mexiko och Europa fortfarande blygsam jämfört med Mexikos handel med Förenta staterna. Därför vill jag understryka behovet av att båda parter utvecklar fler handelsrelaterade ekonomiska aktiviteter. Industriprodukter utgör i dag majoriteten (drygt 85 procent) av Latinamerikas och Västindiens import från EU. Mer än 40 procent av regionens export till EU är i sin tur basprodukter. Därför är det nödvändigt att mobilisera resurser och tekniskt stöd i syfte att fastställa och finansiera program som skapar lokala och regionala produktionsmöjligheter och ger såväl eftersatta regioner som små och medelstora företag en hållbar tillgång till globala marknader.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade inte för det här betänkandet eftersom vi anser att det innehåller motsägelser. Visserligen har det en del positiva inslag om Latinamerikas nya verklighet, men flera punkter i betänkandet är oacceptabla.

Ett av de gynnsamma inslagen som vi vill framhålla är att alla länder har rätt att inrätta nödvändiga instrument för att försvara sin livsmedelsförsörjning och se till att små och medelstora livsmedelsproducenter överlever och utvecklas.

Andra delar innehåller dock ett direkt motstridigt budskap. Till exempel beklagar parlamentet de protektionistiska åtgärder som vissa latinamerikanska länder, och särskilt Argentina, vidtagit under finanskrisen. Parlamentet uppmanar också kommissionen att regelbundet ta upp frågan om marknadstillträde med länder i Latinamerika och påstår sig vara djupt oroat över de restriktiva åtgärder som nyligen antagits av argentinska myndigheter i fråga om livsmedel som importeras från tredjeländer, bland annat EU.

Dessutom är de förslag som ger stöd åt en liberalisering av den internationella handeln oacceptabla, även om man gör helt andra ställningstaganden längre fram i betänkandet.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) EU behåller sina goda ekonomiska förbindelser med länder i Latinamerika inom ramen för WTO men också på bilateral och multilateral nivå. Dessa handelsrelaterade och ekonomiska förbindelser måste fortsätta utvecklas i ljuset av EU:s känsliga ekonomiska sektorer. Därför stöder jag bestämt det ändringsförslag som lagts fram i fråga om punkt 30 som kräver att jordbruksimport till EU ska kunna tillåtas endast om denna import respekterar de europeiska standarderna för konsumentskydd, djurskydd och miljöskydd samt sociala minimistandarder. Våra EU-medborgare måste uppfylla höga produktionsstandarder och ska inte missgynnas på grund av orättvis konkurrens. Planering och inkomsttrygghet är nödvändigt för att se till att kostnaderna kan täckas. Dessa aspekter måste också beaktas när det gäller frihandelsavtal.

  Mario Mauro (PPE), skriftlig. − (IT) Med undantag för ändringsförslag 32, för vilket Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har begärt en separat omröstning där vi tänker rösta emot, bör betänkandet som helhet godkännas eftersom det ger en användbar översikt över våra förbindelser med Latinamerika. Toppmötet mellan EU och Latinamerika i Madrid den 18 maj var en sporre för utvecklingen av förbindelserna mellan parterna och relationerna blir starkare för varje år. Även om ingen av parterna kan utesluta ett handelsavtal med den andra måste förbindelserna givetvis också resultera i konkreta resultat och bidra till bättre levnadsförhållanden för våra medborgare.

  Mairead McGuinness (PPE), skriftlig. − (EN) Trots att jag instämmer i många delar av det här betänkandet röstade jag emot det i slutomröstningen. Betänkandet stöder uttryckligen återupptagandet av handelsförhandlingarna mellan EU och Mercosurländerna. Även om jag välkomnar begäran att importen från tredjeländer ska produceras på ett sätt som är förenligt med europeiska standarder skulle ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur ha negativa konsekvenser för EU:s jordbruk, inte minst vår boskapssektor. Sedan samtalen med handelsblocket återupptogs tidigare i år har kommissionen inte lyckats genomföra en konsekvensanalys för att ta reda på vilken inverkan ett avtal om jordbruk skulle ha på EU.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Eftersom EU är Latinamerikas viktigaste investerare och näst största handelspartner, och dessutom står för det största utvecklingsstödet anser vi att den här informationen är tillräcklig för att utveckla en tydlig och väldefinierad strategi för handelsförbindelserna mellan EU och Latinamerika. Vi välkomnar utformningen av klara riktlinjer för att på bästa sätt samarbeta i syfte att främja politisk stabilitet, bekämpa klimatförändringar, hantera migrationsflöden och förhindra naturkatastrofer. Ett bra sätt att tillhandahålla den hjälp Latinamerika behöver är att stärka handelsförbindelserna mellan de två blocken som, om de samarbetar, kommer att tillhöra de största i världen. Emellertid får vi absolut inte glömma bort EU:s yttersta randområden som kan påverkas av importen av vissa jordbruksprodukter. Detta gäller i synnerhet den portugisiska öregionen Madeira och importen av bananer. Vi måste uppnå ett balanserat avtal som möjliggör utveckling i Latinamerika samtidigt som det säkerställer att inte medlemsstaternas olika ekonomiska sektorer, i synnerhet jordbruket, kommer till skada.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Under de senaste åren har Latinamerika blivit en ekonomisk tillväxtregion. Handelsavtal med sydamerikanska länder är således en mycket positiv utveckling. Eftersom EU redan har uträttat ett mycket betydelsefullt utvecklingsarbete ska man nu stärka sin position som regionens näst största handelspartner, så som Ryssland redan gör. EU ska dock noga överväga med vilka länder man bedriver handel då utnyttjande av arbetskraft fortfarande är mycket vanligt på många håll i Sydamerika. Jag har röstat emot betänkandet för att det fäster allt för liten vikt vid de ibland mycket dåliga arbetsförhållandena i Latinamerika och innehåller alldeles för få förslag som kan förbättra dem.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Föredraganden förespråkar att handelsmarknaderna mellan EU och Latinamerika helt öppnas upp. Dessutom innehåller inte betänkandet någon tillfredsställande lösning på de problem som är förknippade med associeringsavtalet mellan EU och Mercosur. Detta fick mig att rösta emot betänkandet.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att det är viktigt att upplysa kommissionen om att parlamentet är beslutet att upprätta ännu närmare förbindelser med Latinamerika. Sydamerika har av en mängd historiska, sociala och ekonomiska orsaker många saker gemensamt med Europa. Våra handelsförbindelser har alltid varit utmärkta, men de måste stärkas och stöttas, bland annat i ljuset av nya förutsättningar på de båda kontinenterna. Vi får faktiskt inte glömma att vissa länder som tidigare betraktats som utvecklingsländer nu i själva verket är globala ekonomiska makter. Mot bakgrund av allt detta anser jag att EU måste behålla sin roll som prioriterad handelspartner, vägledare och referenspunkt för andra länder i regionen.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Jag röstade för Helmut Scholz betänkande därför att det ökade stödet för handelsförbindelser mellan EU och länderna i Latinamerika är ett resultat av större demokratiska reformer i den här specifika regionen samt förbättringar av ramen för skydd av mänskliga rättigheter. Vi måste dock se till att handelsförbindelser mellan de två regionerna i framtiden inte hindrar denna process och att produkter som importeras till EU ska motsvara EU:s standarder i fråga om kvalitet, konsumentsäkerhet och miljöskydd. Jag delar också uppfattningen att kommissionen bör visa större betänkligheter när man ingår eller förlänger handelsavtal med länder som fortsätter att bryta mot grundläggande mänskliga rättigheter.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution av den 21 oktober 2010 om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika därför att jag anser att den fria marknaden stimulerar den globala ekonomin och kan vara en viktig faktor i de latinamerikanska ländernas utveckling. Jag anser dock att det förhandlingsmandat som kommissionen fått bör omprövas eftersom det är för gammalt och inte längre är förenligt med de förhållanden under vilka förhandlingarna kommer att äga rum. Vid en sådan omprövning kommer det sannolikt att finnas möjlighet att framhålla behovet av att före avtalsslutet genomföra studier om avtalens inverkan på EU:s produktionsstruktur, särskilt inom jordbruket. Dessutom bör man tydligt ta ställning mot att jordbruksprodukter fortsätter att fungera som ”transaktionsvaluta” i utbyte mot kommersiella fördelar på andra nivåer.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Orsaken till att vi slutligen röstade emot det här betänkandet var att de mer specifika förslagen att skydda Latinamerika från spekulativa attacker och klimatförändringar och motverka en aggressiv exportinriktning, förhindra miljödumpning och sätta upp gränser för liberaliseringen av handeln med finansiella tjänster urvattnades under kompromissprocessen, som motvikt för att stoppa ännu mer groteska spanska formuleringar. Uppmaningen att glömma den olyckliga utvecklingsagendan från Doha efter WTO:s ministermöte och betona det framtida arbetet med handelsreglering och nya utmaningar, drogs tillbaka och förvandlades till en tusenfaldigt upprepad uppmaning att nå en snabb överenskommelse om en långtgående, rättvis och uttömmande utvecklingsagenda.

Principen om livsmedelssuveränitet gick också förlorad. I stället för att tala i klartext upprepar man i betänkandet bara ”vikten av att” utan att ge några konkreta siffror, jämförelser eller tidsfrister. Med andra ord tillför inte betänkandet något nytt jämfört med tidigare dokument, och i fråga om vissa specifika krav är det tvärtom sämre.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. − (IT) Vi stöder det här betänkandet eftersom det understryker vikten av att stärka förbindelserna mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien. EU:s specifika uppgift är att agera som en ekonomisk och kommersiell aktör på den internationella scenen och övervinna konkurrensen från sina partner, Förenta staterna och Kina, som har fotfäste på den latinamerikanska marknaden.

Få sektorer gynnas av dessa handelsförbindelser. Åttiofem procent av importen till länderna i Latinamerika och Västindien är industriprodukter medan 40 procent av exporten till EU är råvaror. På medellång till lång sikt bör handelsförbindelserna utökas i enlighet med tydliga och insynsvänliga regler.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (RO) EU är först och främst en förespråkare av mänskliga rättigheter. Därför anser jag att vi i första hand ska koncentrera oss på de mänskliga rättigheterna i Colombia innan vi liberaliserar handeln med det landet. Å andra sidan måste vi när det gäller livsmedelsimport från Latinamerika se till att dessa länder uppfyller samma krav på kvalitet och djurskydd som våra egna producenter.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. − (PT) EU:s gemensamma handelspolitik är en integrerad och viktig del av unionens övergripande externa åtgärder. Den kan spela en avgörande och positiv roll när det gäller att skapa välstånd samt i de ekonomiska och politiska förbindelserna mellan folk och länder i Europa och Latinamerika. Jag tvivlar inte på att en närmare integrering av de ekonomiska områdena skulle gynna båda sidor, i synnerhet när det gäller att skapa fler och bättre jobb. Emellertid är jag medveten om vilka effekter som de bilaterala handelsavtalen mellan EU och länderna i Latinamerika kan ha på ekonomierna i de yttersta randområdena.

På Madeira där jag kommer ifrån är konsekvenserna särskilt tydliga när det gäller bananproduktionen. Därför förespråkar jag att denna produktiva sektor och de andra strategiska och traditionella sektorerna i de yttersta randområdena ska bevaras.

I det syftet och i enlighet med det åtagande som EU gjort gentemot dem ska de yttersta randområdena kompenseras på lämpligt sätt och med särskild hänsyn till deras sårbara ekonomier. Eftersom betänkandet innehåller villkor för sådana garantier röstade jag för det.

  Talmannen. − Gud bevare era barn. Med den välsignelsen avbryter jag sammanträdet.

9. Rättelser/avsiktsförklaringar till avgivna röster: se protokollet

(Sammanträdet avbröts kl. 13.05 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ROUČEK
Vice talman

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (FR) Jag skulle vilja delge parlamentet vissa uppgifter som jag nyss tagit del av.

Under några veckor har en ny och tidigare okänd företeelse inträffat kring vissa stora ockuperade städer i Västsahara där drygt 12 000 sahariska män, kvinnor och barn i talande stund överger sina städer och flyttar in i tält i närheten av Laayoune, Smara och Boujdour.

Denna flykt, som ständigt ökar, tycks vara ett nytt sätt att protestera mot de ohållbara politiska och socioekonomiska förhållanden som de infödda invånarna i dessa områden lever under.

Jag säger det här i dag och i denna stund eftersom det finns en risk att problemet med den marockanska regimens många våldsamma ingripanden kan förvärras den här helgen. Därför uppmanar jag parlamentet att vara redo att agera beroende på hur situationen utvecklas.

  Talmannen. − Jag kommer att beakta detta. Det är förstås en ordningsfråga och situationen i Västsahara och Marocko är inte det vi förväntas tala om den här eftermiddagen. Jag kommer dock att göra en notering av det du har sagt.

(Protokollet från föregående sammanträde justerades.)

10. Justering av protokollet från föregående sammanträde

11. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer

11.1. Tvångsfördrivningar i Zimbabwe

  Anneli Jäätteenmäki, författare. − (EN) Herr talman! Vi diskuterar åter den svåra situationen i Zimbabwe.

I dag uppgår landets inflation till flera hundra procent och den enorma arbetslösheten gör att över 90 miljoner människor saknar levebröd. Dessutom förekommer det mycket ofta brott mot de mänskliga rättigheterna.

Parlamentet undrar vad som bör göras. Vi har sagt så många gånger att vi inte accepterar brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi har dikterat detta för de afrikanska länderna, men inget har hänt.

Jag anser att vi i framtiden ska ge humanitärt stöd till afrikanska länder enbart under förutsättning att de respekterar de mänskliga rättigheterna. I vissa fall har vi inte varit tillräckligt hårda och i andra fall har vi bara dikterat vad de ska göra.

Vi kanske bör ha ett närmare samarbete med alla afrikanska länder och med Afrikanska unionen och försöka få dem att förstå att EU inte tänker ge dem pengar om de fortsätter att bryta mot de mänskliga rättigheterna.

  Judith Sargentini, författare. − (EN) Herr talman! Den första beaktandemeningen i vår resolution säger allt: ”Med beaktande av sina många tidigare resolutioner om Zimbabwe, den senaste av den 8 juli 2010.” Vi talade då om brott mot de mänskliga rättigheterna på diamantfälten i Zimbabwe och talar nu om fördrivningen av människor kring Harare.

Tvångsförflyttningarna drabbar nu människor som fördrevs redan 2005 i samband med Operation Murambatsvina som av en händelse betyder ”rensa bort skräpet”. Samma människor som då rensades bort som skräp tvångsförflyttas nu igen. Förra gången var det Mugabes regering som stred mot MDC. Den här gången är det enhetsregeringen mellan Zanu och MDC. Jag måste säga att jag är djupt besviken över att den här typen av brott mot mänskliga rättigheter alltjämt förekommer under enhetsregeringen.

Jag tror inte att det här är vår sista resolution om Zimbabwe, och nästa gång kommer jag också att vara här och framföra min åsikt.

  Véronique De Keyser, författare. − (FR) Herr talman! Den här brådskande humanitära resolutionen måste ses i ljuset av den politiska tvisten mellan Robert Mugabe och Morgan Tsvangirai. Den här tvisten ligger till grund för uppmaningen att EU inte ska acceptera de nya ambassadörerna som Robert Mugabe ensidigt har utnämnt. Emellertid kan den här brådskande humanitära resolutionen kopplas till valen och de politiska vinster som förknippas med tvångsfördrivningen av människor från dessa stadsområden.

Låt oss tänka tillbaka på den nyligen nämnda Operation Murambatsvina i juni 2005 då en stad drabbades av Robert Mugabes bulldozrar och deras kraftiga ingripande med politiskt motiv. Den gången förlorade 700 000 människor sina hem. I dag händer samma sak: 20 000 av Zimbabwes fattigaste människor som bor i bosättningen Hatcliffe Extension i utkanten av Harare hotas av tvångsförflyttningar eftersom de inte kan betala de skandalösa hyror de åläggs. Detta är en rätt omfattande operation.

Vi ska också komma ihåg att den humanitära och ekonomiska situationen är på väg att bli värre än någonsin för miljontals människor i Zimbabwe, att förekomsten av aids är den fjärde högsta i världen och att människor dör hela tiden.

Det finns så många skäl till att utfärda den här brådskande resolutionen och att rikta en kraftfull uppmaning till hela världssamfundet att se till att denna försoning i Zimbabwes koalitionsregering – och jag ska inte säga den här falska försoningen, men hur som helst den här försoningen – inte förstörs i dag på grund av dessa aggressiva förberedelser inför valet.

  Marie-Christine Vergiat, författare. − (FR) Herr talman! Jag håller dessvärre inte helt med om att den människorättsliga situationen i Zimbabwe motsvarar vad vi i parlamentet normalt brukar kalla en nödsituation.

Brott mot mänskliga rättigheter sker gång på gång i Zimbabwe. Om detta vittnar de många resolutioner som vi har röstat om här i parlamentet. I den senaste kritiserade vi den 22 juli arresteringen av Farai Muguwu som är grundare och chef för centret för forskning och utveckling och vars brott är att ha rapporterat om de grymheter som den militära makten begick på diamantfälten.

I dag tar vi upp frågan om tvångsfördrivningar. Det är ingen ny fråga. Som Véronique de Keyser redan nämnt genomförde myndigheterna i Zimbabwe en liknande operation 2005. Den kallades Operation Murambatsvina som betyder att återupprätta ordningen. Jag är säker på att ni håller med mig när jag säger att det var ett mycket omfattande program som tydligt visar vad de zimbabwiska myndigheterna menar med ordet ordning. Sju hundra tusen människor drabbades den gången.

Världssamfundet fördömde enhälligt de metoder som användes. Hur ser situationen ut i dag? Majoriteten av de drabbade människorna lever fortfarande i tält. Vad som är ännu värre är att beväpnade poliser – observera att jag sade poliser – i augusti kom och satte eld på de tält där omkring 250 tvångsförflyttade människor hade gjort sig hemmastadda i utkanten av Harare. I dag riskerar 20 000 människor – och detta har redan framförts – att gå samma öde till mötes för att de inte har betalt sin hyra, som de verkligen inte har råd med.

Dessa män, kvinnor och barn tillhör i själva verket landets allra fattigaste invånare. Ska vi låta det här fortsätta utan att säga något? Ska vi återigen påminna de zimbabwiska myndigheterna om deras internationella åtaganden på samma sätt som EU:s utrikesrepresentant Catherine Ashton gjorde vid det senaste toppmötet mellan EU och Zimbabwe i juli?

Vi är väl medvetna om motsättningarna mellan president Mugabe och premiärministern till följd av det globala politiska avtalet som undertecknades den 15 september 2008 och tillsättandet av en nationell enhetsregering den 13 februari.

President Mugabe hotade nyligen att upplösa regeringen så gott som omedelbart för att den hade vågat påminna honom om hans konstitutionella förpliktelser.

Det är dags att reagera i Zimbabwe och många andra länder världen över för att stoppa dialogen med diktatorer som håller sig fast vid makten genom våld och bedrägeri och vars enda syfte är att för egen vinning plundra sina länder på tillgångar.

  Alain Cadec, författare. − (FR) Herr talman! Jag ska försöka att inte överskrida den minut jag tilldelats.

Herr talman, mina damer och herrar! Detta är mörka dagar för Zimbabwe. Ännu en gång måste vi anta en brådskande resolution om detta afrikanska land. Den här resolutionen fördömer de övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som begicks under Operation Murambatsvina som vi just talat om. Inte nog med att operationen, som inleddes 2005, tvångsförflyttade 700 000 människor, den förstörde också deras hem och levebröd. Tjugo tusen av dessa tvångsförflyttade människor tvingas nu leva i provisoriska skjul under extrema förhållanden av fattigdom, otrygghet och promiskuitet.

Vi är bekymrade över den här oacceptabla situationen. Vi måste uppmana Zimbabwes enhetsregering – och som redan nämnts är det inte någon riktig nationell enhetsregering – att ge människorna åtminstone de förnödenheter de behöver för att överleva och att avskaffa hyrorna som de bland annat krävt av dem som lever i bosättningen Hatcliffe i utkanten av Harare. Detta kan nästan beskrivas som svindleri. Vi måste fördöma den här situationen vid denna omröstning.

Jag uppmanar Sydafrika, som har en mycket betydelsefull roll i södra Afrika, och EU att tillsammans försöka få till stånd en dialog med de zimbabwiska myndigheterna om landets nuvarande socioekonomiska förhållanden. Vårt möte nästa vecka med våra sydafrikanska kolleger blir förhoppningsvis också ett tillfälle att diskutera den här tragedin.

  Nirj Deva, författare. − (EN) Herr talman! Gång på gång har parlamentet antagit resolutioner som fördömer tragedin i Zimbabwe. Gång efter annan har Robert Mugabe ignorerat oss och fortsatt som om vi inte fanns och som om våra åsikter inte räknades.

Det finns en sak vi kan göra omedelbart för att tala om för Robert Mugabe att våra åsikter faktiskt räknas. Vi ska inte acceptera Robert Mugabes ensidiga utnämning av Margaret Muchada till EU-ambassadör som står i direkt strid med den zimbabwiska konstitutionen.

Min kollega, Geoffrey Van Orden, har skrivit till José Manuel Barroso och Herman Van Rompuy i det här ärendet. Om vi har några takter i oss ska vi visa Mugabe som trampat på oss att vår åsikt betyder något, och att vi kräver att den här kvinnan som han utnämnt till ambassadör ska åka tillbaka.

  Filip Kaczmarek, för PPE-gruppen. – (PL) Tvångsfördrivningarna i Zimbabwe är ett skamligt åsidosättande av internationellt erkända mänskliga rättigheter. Dessa tvångsfördrivningar som sker utan erhållande av kompensation eller alternativa boenden sker i direkt strid med internationell lag. Zimbabwes regering bryter notoriskt mot de civila, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som garanteras av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter. Så länge tvångsförflyttningarna fortsätter utsätts allt fler människor för kränkningar och hemlöshet.

Vi uppmanar Zimbabwes regering att sluta med dessa metoder och avbryta tvångsfördrivningarna. De människor som redan har fördrivits liksom deras tillgångar ska få juridiskt skydd, offren ska få ersättning och upprättelse och först och främst ska alla människor garanteras tak över huvudet och tillgång till mat och vatten.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för S&D-gruppen. – (PL) Vi behöver bara göra en lista över de senaste fem årens tidningsrubriker om Zimbabwe för att få en klar bild av vilka förhållanden som råder i det land som under tre årtionden har styrts av president Robert Mugabe. Rubriker såsom ”Zimbabwe – polisen slog ned oppositionen” eller ”Mugabe har förstört Afrika” tillhör de mildaste formuleringarna och den afrikanska regimens makthavare är ständigt under press från den internationella opinionen. Extrem fattigdom och bristen på tillgång till grundläggande medicinsk service, enorm arbetslöshet som uppgår till omkring 90 procent och en medellivslängd på blott 44 år är Zimbabwes sanna ansikte.

Mot den här bakgrunden är det svårt att förstå hur regeringen kan se det som en prioritet att fördriva 20 000 medborgare från förorterna till huvudstaden Harare och tvinga dem att lämna de få ägodelar de har. Jag instämmer i uppmaningen från internationella organisationer som Amnesty International att Zimbabwes regering ska sluta förtrycka sina medborgare och koncentrera sig på att ge dem riktig hjälp i skolor, på sjukhus och på arbetsmarknaden. Zimbabwe, som är ett fattigt land, har inte råd att slösa bort tid och pengar på annat.

  Marietje Schaake, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! På toppmötet mellan EU och Afrika i Libyen i november kommer man att diskutera hur Mugabe och hans nära anhängare fortsätter att utgöra ett hinder för den politiska och ekonomiska återuppbyggnaden och för försoningen i Zimbabwe. De plundrar landet på dess ekonomiska resurser för egen räkning och respekterar inte medborgarnas grundläggande rättigheter.

Omkring 20 000 människor som bor i utkanten av Harare hotas av tvångsförflyttningar. Zimbabwes regering begär avgifter på upp till 140 US-dollar för hyreskontraktsförlängningar, men i ett land där inkomsten per capita är mindre än 100 US-dollar är detta i själva verket omöjligt och kravet är egentligen bara ett sätt för regeringen att ge sig själv rätten att använda övergrepp. År 2005 fördrevs 70 000 människor som fortfarande lever under förfärliga omständigheter.

Den humanitära, politiska och ekonomiska situationen i Zimbabwe fortsätter att försämras och miljontals människor riskerar alltjämt att svälta. Landet har en hiv-utbredning som är den fjärde största i världen och en mycket hög barndödlighet. Människornas utsikter att få leva ett hälsosamt liv i välstånd är dystra, och de som trots allt får det saknar grundläggande friheter såsom yttrandefrihet.

Zimbabwe hamnar emellertid på plats 123 när det gäller tryckfrihet. Återgången till oberoende dagstidningar är ett steg i rätt riktning för att öka allmänhetens tillgång till information, men läget är fortfarande skört. Jag vill rikta särskild uppmärksamhet på situationen för HBT-personer (homosexuella, bisexuella och transsexuella) i Zimbabwe. Människor behöver obegränsad tillgång för att få hjälp, och det måste finnas tillträde för humanitärt bistånd och stöd så att Zimbabwes arbete för att uppnå millenieutvecklingsmålen kan komma i gång. Det är nödvändigt.

  Timo Soini, för EFD-gruppen. – (FI) Herr talman! Den bedrövliga situationen i Zimbabwe och diktaturens grepp om landet under mer än 30 år är en skam både för världssamfundet och Zimbabwe.

En diktatur som förtrycker sitt eget folk är förkastlig. Mugabes anhängare frossar och lever ett liv i lyx och rikedom medan andra bor på gatan eller i enkla kyffen som de nu fördrivs ifrån.

Någonstans måste det finnas en gräns för vad världssamfundet och EU kan tolerera. Det här är en fullständigt skamlig situation, och världssamfundet bör stödja en total bojkott av landet och inte ge det några mer pengar. Det är dags att en gång för alla avsätta den här diktatorn som förtrycker sitt eget folk. För varje dag som Mugabe och hans kumpaner sitter kvar vid makten blir vi påminda om vår maktlöshet och att världssamfundet inte är starkt nog att stoppa den här förtryckaren.

Dessutom förföljer han systematiskt olika minoriteter: etniska minoriteter, sexuella minoriteter och alla andra minoriteter i deras eget land. Detta är kort och gott oacceptabelt och jag delar helt uppfattningen att den här diktatorn måste bort från makten. Därför måste EU nu inta den mycket tuffa hållning som vi har all rätt till.

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Jag upprepar vad mina ledamotskolleger har sagt hittills: Vi står inför en mycket svår situation och 20 000 invånare i Hatcliffe Extension hotas av tvångsfördrivning. Som ni vet tillhör dessa människor den mest sårbara befolkningsgruppen i Zimbabwe, ett land som förutom en bedrövlig ekonomisk situation har stora politiska problem.

Sedan Zimbabwes enhetsregering bildades i februari 2009 har den gjort mycket lite för att förbättra människors situation, särskilt för dem som fördrevs 2005. Jag anser att vår respons och reaktion på den här situationen är mycket tydlig. Zimbabwes regering måste vidta åtgärder för att uppfylla sina internationella förpliktelser. Det innebär att de måste sätta stopp för och i fortsättningen förhindra tvångsfördrivningar. Vi är alla säkra på att vi vill att demokratin ska återupprättas i Zimbabwe. Så som situationen ser ut nu kan den inte bli mer odemokratisk.

  Corina Creţu (S&D). – (RO) Parlamentet har redan konstaterat att Zimbabwe är ett av de länder där hungern närmar sig katastrofala nivåer enligt en rapport från Internationella livsmedelsforskningsinstitutet som publicerades förra veckan. Undernäringen bland befolkningen, förekomsten av underviktiga barn och spädbarnsdödligheten är de tre faktorer som på ett dramatiskt sätt belyser den hopplösa situationen i fråga om livsmedelsbrist som påverkar miljontals människor.

Samtidigt har hundratusentals av de allra fattigaste i Zimbabwe blivit tvångsfördrivna från sina hem som ett led i en barbarisk tvångsflyttning som i översättning går under namnet ”rensa bort skräpet”. Dessa människor har inte bara förlorat sina hem utan också sina jobb vilket medfört att arbetslösheten stigit till 90 procent av landets befolkning. Detta skedde samtidigt som diktatorn Mugabe förklarade att människorna var extremt olyckliga. Det var den cyniska beskrivningen från en man som kommer att gå till historien som ledare för den grymmaste och längsta diktaturen i världen.

Jag anser att det är absolut nödvändigt för oss att kräva att regimen i Zimbabwe omedelbart avbryter tvångsförflyttningarna, sätter stopp för de allvarliga brotten mot mänskliga rättigheter och förföljelsen av aktivister från det civila samhället och avstår från alla de våldshandlingar som ökar i alarmerande takt.

  Jaroslav Paška (EFD). - (SK) Zimbabwe är ett land vars mäktiga ledare under lång tid har behandlat sitt eget folk med förakt. Om detta råder ingen tvekan.

Givetvis kan vi protestera och argumentera att hjälplösa människor inte får behandlas som boskap, att de inte får fördrivas från sina hem utan rim och reson och lämnas utan hjälp. Tvångsfördrivningar av fattiga i Harare är bara ett litet exempel på Robert Mugabes styre och på hur hans medbrottslingar gottar sig i landets mineralrikedomar, roffar åt sig och berikar sig själva medan de låter landets befolkning dö av svält. Jag inser att det kanske är naivt att tro att vi ska få till en förändring genom övertalning och kritik. Våra åtgärder borde vara kraftfullare eftersom människor som Mugabe bara reagerar på ekonomiska konsekvenser och brutalt våld. Jag tror dock att vi har några ekonomiska grepp att ta till. Vi måste överväga om vi verkligen ska tillhandahålla ekonomiskt och materiellt stöd till regimer som Mugabes, och helt enkelt fundera över andra metoder såsom sanktioner som kan tvinga dessa diktatorer att respektera grundläggande – och låt mig upprepa – grundläggande mänskliga rättigheter.

  Eija-Riitta Korhola (PPE). - (FI) Herr talman! Det är inte underligt att våra ledamotskolleger här är så upprörda över Robert Mugabe. Han har gjort sitt land, Afrikas frodiga spannmålsmagasin, till ett löpande band av dåliga nyheter.

De ersättningsbostäder som regeringen tillhandahållit har visat sig vara helt otillräckliga och har bara försämrat levnadsförhållandena som redan var bedrövliga. En av de officiella förklaringarna till operationen var att man försökte förhindra spridningen av sjukdomar, men eftersom det inte fanns någon behandling tillgänglig efter tvångsfördrivningarna blir regeringens motiv högst tvivelaktiga.

Alla känner till situationen i Zimbabwe. Regeringens korrupta beteende och den allmänna oredan i ekonomin och samhället skapar en situation där de grundläggande existentiella förutsättningarna bara inte finns där. Därför måste vi vänta oss att Zimbabwe ska visa ett tydligt prov på sin förmåga och vilja att säkerställa levnadsstandarden för sina medborgare.

Även om det finns goda skäl till varför ett stort antal människor ska lämna plats åt större projekt måste en viktig utgångspunkt alltid vara välfärden för de invånare som tvångsförflyttas. Utan tvekan är detta något som Zimbabwe ignorerat, oavsett om de skäl man uppgett är godtagbara eller inte.

  Monica Luisa Macovei (PPE). - (EN) Herr talman! Situationen i Zimbabwe är förfärlig och oacceptabel. Närmare 700 människor var offer för tvångsförflyttningarna i 2005 års Operation Murambatsvina. Nu hotas 20 000 invånare i Hatcliffe Extension nära Harare av tvångsförflyttningar.

Regeringen har infört orimliga avgifter för hyreskontraktsförlängningar för de människor som tvångsförflyttas och har underlåtit att rådgöra med medborgarna och informera dem om kommande regleringar. Operation Garikai som skulle hjälpa offren för förflyttningarna 2005 är inget annat än fortsatta övergrepp på de mänskliga rättigheterna.

Jag håller med om att Zimbabwe måste avbryta dessa förflyttningar av invånarna i och omkring Harare. Jag begär att regeringen i Zimbabwe omedelbart ändrar Operation Garikai så att den uppfyller alla förpliktelser enligt internationell lag och människorättslagstiftning.

Jag ber att kommissionen så snart som möjligt tar upp den här frågan till diskussion med Zimbabwes regering.

  Charles Tannock (ECR). - (EN) Herr talman! Jag tänkte inte tala, men min kollega Geoffrey Van Orden kan tyvärr inte vara med oss den här veckan. Han har länge kritiserat president Robert Mugabes avskyvärda och brutala regim. Jag tror tyvärr att vi inte kommer att se slutet av Zanu-PF Mugabes diktatur förrän han bärs ut i en likkista.

Jag hade hoppats att det skulle finnas en möjlighet till försoning och fred samt till en övergång till en verklig demokrati för några år sedan, när Morgan Tsvangirai utsågs till premiärminister enligt en överenskommelse om delad makt, som förhandlades fram. Men det förefaller som om Robert Mugabe återigen har kunnat ta ett fast grepp om makten och att han återgått till den typ av beteende som han är allt för känd för – nämligen våld, tvångsförflyttningar och förtryck. Det är till syvende och sist de fattiga i Zimbabwe som drabbas av den nästan förstörda ekonomin. Om det inte var för den livlina som sträcktes ut till Zimbabwe av vissa regeringar, i form av gåvor från Folkrepubliken Kina och pengar från Libyen och andra, skulle landet inte överleva.

Jag måste säga att jag nyligen blev besviken över president Jacob Zumas besök här i parlamentet. Han kom hit för att uppmana Europeiska unionen att häva sanktionerna mot Zimbabwe på grund av flyktingströmmarna till Sydafrika. Jag är rädd för att vi måste säga till Jacob Zuma att det helt enkelt inte är möjligt. Vi måste kraftfullt visa vårt missnöje med det sätt som Robert Mugabe behandlar sitt eget folk. Jag vill stödja min kollega Nirj Devas som före mig sade att ett sätt skulle vara att avvisa kreditivbreven av Zimbabwes nyutnämnde ambassadör i Europeiska unionen.

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. – (GA) Herr talman och ärade ledamöter! Jag tackar alla de ledamöter som deltog i debatten.

(EN) Europeiska unionen följer frågan noggrant, i synnerhet med tanke på upprensningsaktionen 2005 som hade katastrofala följder för 700 000 människors levnadsvillkor i Zimbabwe.

År 2005 anslog EU:s kontor för humanitärt bistånd (Echo) 3,25 miljoner euro i stöd till livsmedelsförsörjning och jordbruksverksamhet samt distribution av matransoner till utsatta människor.

Nuvarande situation är ingen upprepning av händelserna som ägde rum i Zimbabwe 2005. Kommissionen uppmärksammar parlamentets resolution och rekommendationer. Fram till i dag har vi från våra partners inte fått någon tydlig indikation som bekräftar att händelserna från 2005 skulle upprepas.

Genom vårt EU-kontor och vårt lokala Echo-kontor följer vi situationen på nära håll. Vi står i ständig kontakt med Internationella migrationsorganisationen och lokala människorättsorganisationer som följer frågan.

Den här gången förnyade man människornas hyreskontrakt för fem år. De hyresgäster som inte hade tillräckliga medel ombads lägga fram sin sak hos ministeriet för lokalt styre och beviljades stöd från en icke-statlig organisation som arbetar med hemlösa.

Tack vare stöd från en lokal människorättsorganisation - nämligen Zimbabwe Lawyers for Human Rights (Zimbabwes jurister för mänskliga rättigheter) - kommer deras mål upp i domstolen den här veckan.

EU stöder redan den här frivilliga människorättsorganisationens arbete. Den företräder de fattigaste människornas intressen, som inte kan betala begärda avgifter och därför riskerar att förlora sin jord.

Men jag kan försäkra er om att EU kommer att fortsätta följa situationen på nära håll och mobilisera stöd om så är nödvändigt.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

11.2. Kambodja, i synnerhet fallet Sam Rainsy

  Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om Kambodja, i synnerhet fallet Sam Rainsy.

  Marietje Schaake, författare. − (EN) Herr talman! Sam Rainsy är en av våra kolleger, ledamot i parlamentet i Kambodja. Det har lett till mordförsök och ett antal politiska och rättsliga angrepp från det styrande partiet, bland annat ett tolvårigt fängelsestraff. Det styrande partiet uppskattar uppenbarligen inte att Sam Rainsy avslöjar korruption och brott mot de mänskliga rättigheterna.

Jag vill påminna det styrande partiet att EU är Kambodjas största enskilda givare och att stödet är villkorat med respekt av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

Sam Rainsy tilldelades Liberala internationalens frihetspris 2006. Han fick priset för att han försvarade friheterna som vi alla står för i parlamentet. Vi uppmanar därför de kambodjanska myndigheterna att genomföra rekommendationerna från FN:s särskilde rapportör för de mänskliga rättigheterna i Kambodja.

  Raül Romeva i Rueda, författare. − (EN) Herr talman! Som det redan har sagts, är EU Kambodjas största enskilda givare och det är mer än befogat att vi uppmanar de kambodjanska myndigheterna att inte bara inleda politiska och institutionella reformer för att bygga upp en demokratisk stat som styrs av rättsstatsprincipen och som grundar sig på respekten för grundläggande fri- och rättigheter, utan också visa sin vilja att verkningsfullt bekämpa de inhemska plågor som korruption, omfattande avskogning med fördrivning av människor som följd och sexturismindustrin utgör, att överge dagens straffrihetskultur och att dra alla dem som är inblandade i sådan verksamhet inför rätta.

Det är också nödvändigt att garantera rätten att fritt och utan diskriminering uttrycka politiska åsikter utan hot och trakasserier. Vi bör närmare bestämt fastställa att vi är oroade över att oppositionsledaren Sam Rainsy har åtalats och dömts till ett tolvårigt fängelsestraff för en handling som parlamentet anser har ett symboliskt värde och är av tydlig politisk natur. Det är särskilt oroväckande att domen, om den godkänns, skulle hindra Sam Rainsy från att ställa upp i parlamentsvalet 2013 och skulle få konsekvenser som sträcker sig betydligt längre än Sam Rainsys fall. Detta kommer nämligen att påverka hela oppositionen.

  Véronique De Keyser, författare. − (FR) Herr talman! Detta är en brådskande resolution som domineras av Sam Rainsy, en ibland kontroversiell person, men vi får inte glömma bort den riktiga demokratiska frågan som gömmer sig bakom fallet.

Som det har sagts tidigare är Sam Rainsy en liberal person och motståndare till ledaren Hun Sen. Sam Rainsy har tidigare dömts till ett arton månaders fängelsestraff som han sedan benådades från 2006. Han anklagade Hun Sen för att ligga bakom granatattacken 1997.

I dag är han dömd för brottet – ett symboliskt brott, så som det redan har sagts – att ha flyttat stolpar som markerar den omtvistade gränsen mellan Vietnam och Kambodja samt för att ha spridit så kallade förfalskade kartor. Dömd till tolv år i sin frånvaro är mycket, men det är tydligt vad det hela handlar om. Det enda syftet är att hindra honom från att ställa upp i kommande val 2013 och han är ledare för landets näst största politiska oppositionsparti.

Det politiska klimatet i Kambodja är därför spänt, valet närmar sig och taktik för att vinna röster används, men där förekommer också en glidning mot ett auktoritärt styrande parti. Utöver Sam Rainsys fall vill jag nämna andra företrädare för icke-statliga organisationer, som har åtalats: politikern Mu Sochua, som har dömts för att ha förtalat premiärministern, journalisten Hang Chakra, som var frihetsberövad efter att ha rapporterat om korruption i kretsen kring vicepresidenten Sok An, och så vidare.

Jag vill därför bara betona, så som andra har gjort, att vi är givare, att vi har ett samarbetsavtal i vilket det anges att grundläggande friheter måste respekteras. Jag förespråkar också att en humanitär katastrofplan ska sättas i verket för att hjälpa de människor som har drabbats av krisen inom textil- och byggindustrierna. Det är också viktigt.

  Charles Tannock, författare. − (EN) Herr talman! Även om Kambodja på papperet är en pluralistisk demokrati, anger den respekterade icke-statliga organisationen Human Rights Watch att politiker och journalister som kritiserar regeringen utsätts för våld och hot.

Rättsväsendet är dessutom svagt och underordnat den politiska makten. Regeringen fortsätter också att blunda för orättmätigt beslag av jordbrukarnas mark, olaglig skogsavverkning och utbredd plundring av landets naturresurser.

Sam Rainsy, oppositionsledare för närvarande i exil i Frankrike, dömdes i sin frånvaro till ett tioårigt fängelsestraff. Hans så kallade brott var ett försök att lyfta fram att regeringen tagit jordbrukarnas mark i beslag i samband med förhandlingar om gränsdragning med grannlandet Vietnam, då han anklagades för att ha ryckt upp gränsstolpar.

Resolutionen utgör i dag en läglig påminnelse till den kambodjanska regeringen att om den söker närmare förbindelser med EU bör den respektera och upprätthålla grundläggande fri- och rättigheter. I annat fall riskerar Kambodja att i det internationella samfundets ögon hamna i samma kategori som pariastaten Burma.

  Monica Luisa Macovei, författare. − (EN) Herr talman! Oppositionsledaren Sam Rainsy dömdes i sin frånvaro till ett tolvårigt fängelsestraff. Hans rättegång följde inte internationella standarder för ett rättvist och opartiskt rättsväsende och hans dom var politiskt motiverad. Liknande domar mot medlemmar av oppositionspartiet är ganska vanligt förekommande och visar att det inte finns något opartiskt rättsväsende i Kambodja. Domstolsbesluten förhindrar grundläggande mänskliga rättigheter, bland annat rätten till yttrandefrihet och rättvis rättegång.

Jag motsätter mig kraftfullt domen mot Sam Rainsy och mot dem som på samma sätt som han utövar sin yttrandefrihet och uppmanar den kambodjanska regeringen att upphöra med nuvarande tyranni. Vi måste på internationell nivå påminna Kambodja om att sträva mot en demokrati och inte använda selektiv brottsbekämpning mot enskildas rättigheter. Jag uppmanar särskilt kommissionen att påminna Kambodja om att inte tillämpa den nya lagen om icke-statliga organisationer för att missgynna oppositionen och det civila samhället.

  Sari Essayah, för PPE-gruppen. – (FI) Herr talman! Behandlingen av Sam Rainsy är bara toppen på ett isberg med tanke på den auktoritära kontroll som det styrande partiet i Kambodja använder sig av för att utöva sin makt över en domstol och tysta kritiken mot regeringen. Regeringens främsta mål är naturligtvis att förtrycka det civila samhället och främja ett enpartisystem. Det återspeglas också i domen mot Sam Rainsy, som är ett försök att hindra honom från att ställa upp i valet 2013.

Så som det tidigare har sagts, är EU Kambodjas största enskilda givare och av den anledningen är det viktigt att vi i resolutionen inte bara nöjer oss med att fördöma landets otaliga brott mot de mänskliga rättigheterna, bristen på ett hållbart rättssystem och politiseringen av beväpnade styrkor. Vi måste klart och tydligt också påminna dem om det samarbetsavtal som finns mellan EU och Kambodja samt om uppmaningen i artikel 1 till respekt av de mänskliga rättigheterna. Om man fortsätter bortse från medborgerliga fri- och rättigheter måste det medföra konsekvenser och EU måste villkora ett fortsatt stöd med en tydlig förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna.

  Corina Creţu, för S&D-gruppen. – (RO) Det tolvåriga fängelsestraff som den kambodjanske oppositionsledaren Sam Rainsy dömdes till utgör ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna och är en uppenbar markering av det auktoritära styrande parti som dominerar det politiska livet i Kambodja. Sam Rainsy uteslöts ur nationalförsamlingen och tre gånger har hans parlamentariska immunitet fråntagits honom. Han dömdes i sin frånvaro anklagad för sina protester med kraftfulla politiska övertoner.

Domen som föll i september har som främsta syfte att hindra oppositionsledaren från att ställa upp i valet som ska hållas om drygt två år, vilket minskar Kambodjas chanser att bygga upp en demokrati en gång för alla. I resolutionen uppmanas den kambodjanska regeringen att upphöra med det politiska förtrycket, men jag vill dessutom uppmana unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att använda nödvändiga påtryckningsmedel så att myndigheterna genomför de politiska och institutionella reformer som krävs för att bygga upp en genuin demokrati.

  Gerald Häfner, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Kambodja är ett mycket vackert land med en fantastisk historia, men både landet och dess historia har sina mörka sidor. De senaste problemen innebär att människor försvinner, människor frihetsberövas utan rättegång samt att det förekommer omfattande korruption, olaglig landkonfiskering och olaglig skogsavverkning. Det som bör oroa oss ledamöter av Europaparlamentet mest är att människor som kritiserar och fördömer dessa handlingar utsätts för skenrättegångar och frihetsberövas.

Oppositionsledaren i Kambodja Sam Rainsy har utsatts för allvarlig förföljelse. Han har tidigare blivit vald, men uteslöts ur parlamentet 1995. Men han lyckades komma tillbaka. Han har utsatts för ett flertal attentat under valmöten och i ett av dem omkom 80 människor. Själv hade jag förmånen att få besöka honom i Kambodja. Jag träffade en mycket fredlig person och en engagerad försvarare av demokrati och de mänskliga rättigheterna. På svaga bevis har han nu dömts till ett tolvårigt fängelsestraff för en symbolisk handling.

Den som frihetsberövar ledaren för oppositionspartiet frihetsberövar också en stor del av landets befolkning som den här personen företräder. Den som frihetsberövar ledaren för oppositionspartiet och hindrar honom från att ställa upp i kommande val blockerar den demokratiska processen och kränker de medborgerliga och mänskliga rättigheterna. Jag anser att vi inte bör acceptera det och uppmanar kommissionen att i synnerhet se till att artikel 1 i samarbetsavtalet med Kambodja efterlevs. Det handlar om att respekten för de mänskliga rättigheterna i Kambodja utgör ett villkor för ett fortsatt bistånd från Europeiska unionen.

  Adam Bielan, för ECR-gruppen. – (PL) Jag har haft möjlighet att besöka Kambodja två gånger. Första gången var för två år sedan tillsammans med Europaparlamentets observatörsdelegation i samband med parlamentsvalet och den andra gången var för sex månader sedan. Jag måste säga att Kambodja är ett land som har utvecklats mycket snabbt under de senaste åren – jag talar om den ekonomiska utvecklingen – i likhet med andra länder i den delen av världen. Den snabba ekonomiska utvecklingen i Kambodja har tyvärr inte åtföljts av en demokratiseringsprocess. För utan starka massmedier som synar det styrande partiet, utan en stark opposition eller utan en stark sektor för icke-statliga organisationer finns ingen riktig demokrati.

Domen mot Sam Rainsy är på intet sätt den första och är ytterligare ett hårt slag mot oppositionen. Om domen står fast kommer Sam Rainsy inte att kunna ställa upp i kommande parlamentsval, trots att han är mycket populär i sitt land. Domen är överraskande i det att mer än 30 år efter röda khmer-regimens fall har många av regimens ledare i Kambodja fortfarande inte åtalats. Att ifrågasätta gränsen mellan Vietnam och Kambodja bidrar definitivt inte till att stabilisera regionen, men frågan bör lösas politiskt och inte genom en rättslig dom.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Det är beklagligt att kambodjanska domstolar fortfarande använder arresteringar som ett sätt att hota politiska opponenter och dissidenter. Journalister, människorättsaktivister och andra kritiker som förespråkar yttrandefrihet utgör de vanligaste målen.

Anklagelserna mot Sam Rainsy är av tydlig politisk snarare än kriminell karaktär. Han har dömts till ett tolvårigt fängelsestraff för en symbolisk handling mot det sätt som gränsen till Vietnam markerades. Men den verkliga anledningen till hans fällande dom förefaller vara att hindra oppositionen från att ställa upp i parlamentsvalet 2013.

Jag vill ta tillfället i akt för att vädja till den kambodjanska regeringen att stå fast vid sina åtaganden för att konsolidera demokratin. Sam Rainsy är den främste oppositionsledaren och han måste kunna återuppta sin parlamentariska verksamhet i Kambodja så snart som möjligt. Det skulle bidra till att bromsa glidningen mot ett enpartisystem, som annars hotar respekten av de mänskliga rättigheterna.

  Eija-Riitta Korhola (PPE). - (FI) Herr talman! Den kambodjanska domstolens beslut att döma oppositionsledaren Sam Rainsy till ett tioårigt fängelsestraff, anklagad för att ha spridit desinformation och förfalskat offentliga handlingar samt andra liknande fall, har medfört en motiverad oro i väst över rättsväsendets oberoende och opartiskhet i landet.

Man har systematiskt försökt att tolka lagens paragrafer om spridning av falsk information, förtal och ärekränkning på ett sådant sätt att det hindrar oppositionens och de icke-statliga organisationernas arbete. De aktuella paragraferna har faktiskt redan använts för att begränsa åsikts- och yttrandefriheten.

Även om jag erkänner den omfattande utveckling som Kambodja har gått igenom efter Pol Pot-regimens fall, skulle jag bli upprörd om den kambodjanska regeringen beslutade att avsluta processen för att bygga upp ett demokratiskt system när den är halvfärdig, något som tyvärr inträffat i ett flertal länder. Kambodja har undertecknat flera internationella avtal, inbegripet ett samarbetsavtal med Europeiska unionen, för att försvara sitt folks grundläggande rättigheter och tillämpa demokratiska principer inom sitt territorium. Europeiska unionen måste mycket tydligt uppmana den kambodjanska regeringen att fullfölja sina åtaganden.

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Som det redan har sagts, har Sam Rainsy dömts till två fängelsestraff. Det tioåriga fängelsestraffet han nu har dömts till, anklagad för att ha spridit desinformation och förfalskat offentliga handlingar, har lagts till det tidigare tvååriga fängelsestraffet. Som mina kolleger redan har påpekat är detta ett tydligt försök att hindra honom från att ställa upp i kommande val. Det finns en fråga om förfarande i hela den här historien. Sam Rainsy dömdes i sin frånvaro i en rättegång som hölls bakom stängda dörrar och som enligt rapporter innehöll många oegentligheter.

Det här är inget enskilt fall. Många fler kritiker till den kambodjanska regeringen har utsatts för liknande behandling som lett till kriminella åtal. Som det redan har påpekats har ett samarbetsavtal undertecknats med Europeiska unionen och jag anser att de kambodjanska myndigheterna måste tydligt uppfylla sina åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna.

  Jaroslav Paška (EFD). - (SK) I Kambodja och i många andra länder blir striden om den politiska makten en riktig kamp – en kamp på liv och död, som man säger. I sådana situationer förstör, förföljer och frihetsberövar maktstrukturen sina politiska motståndare.

Det förefaller vara så i Sam Rainsys fall, som nuvarande ledare naturligtvis avser göra sig av med eftersom han innebär konkurrens och utgör för dem en risk för en framtida politisk förändring. Som i andra fall kan vi säkert ingripa och uppmana den kambodjanska regeringen att upphöra med att förfölja sina politiska motståndare och göra det möjligt för honom att ställa upp på samma villkor som andra i den politiska kampen.

Med tanke på våra förbättrade förbindelser med Kambodja anser jag att vi kan bli mer framgångsrika i den här frågan än i fallet Harare. Jag anser därför att det är väl värt att sätta politisk press på den kambodjanska regeringen, så att den ser över sitt sätt att vidta rättsliga åtgärder mot och sin behandling av politiska motståndare samt så att den skapar förutsättningar för fria och rättvisa politiska val.

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. – (GA) Herr talman! Jag vill först tacka ledamöterna som deltog i debatten.

(EN) Jag vill tacka alla parlamentsledamöter som har lagt fram resolutioner om Kambodja inför den här brådskande debatten. Situationen där är faktiskt oroväckande.

Vi har haft uppriktiga diskussioner med våra kambodjanska samtalspartners – nu senast vid den gemensamma kommittén i Bryssel den 8 oktober – om landets demokratiska institutioner och i synnerhet om behandlingen av den parlamentariska oppositionen. Oppositionsledaren Sam Rainsy har tvingats fly till Frankrike vilket tyder på en försämrad tendens.

Samma sak kan sägas om rättsväsendets inblandning i politiken och förföljelserna av oppositionsmedlemmar, bland annat av dem som borde åtnjuta parlamentarisk immunitet. Det finns en fara att nationalförsamlingen inte längre kan fungera som ett forum för yttrandefrihet. Även massmedia är utsatt för press.

Det finns några ljusglimtar. Kambodja har accepterat alla rekommendationer i de allmänna återkommande utvärderingarna (Universal Periodic Review) från FN:s råd för mänskliga rättigheter. Vi uppmärksammar också att en ny strafflag och en lag mot korruption har antagits. Vi måste absolut följa upp hur dessa lagar genomförs i praktiken. Vi kommer även i fortsättningen att påminna Kambodja om rekommendationerna som tidigare lagts fram i samband med våra valobservatörsuppdrag. Ett viktigt mål är att inrätta en effektiv kommitté för de mänskliga rättigheterna. Vi välkomnar regeringens avsikt att arbeta vidare med detta och dess initiativ att inrätta ett gemensamt forum tillsammans med organisationer från det civila samhället.

Kambodja är fortfarande ett mycket fattigt land. Man kan göra mycket för att den ekonomiska tillväxten ska fortsätta utan att skillnaderna i samhället samtidigt ökar. Detta bör omfatta en reform av bestämmelserna om jordägande samt ett upphörande av ohållbara metoder inom jord- och skogsbruk, inbegripet utnyttjandet av naturresurser.

Sanktioner mot regeringen eller lägre kontaktnivåer skulle inte hjälpa de fattigaste och mest utsatta, utan skulle bara stärka dem som låtsas vara demokrater. Jag kan därför inte instämma med att det vore bra att upphäva vårt bilaterala avtal.

Tålmodig dialog kan inte ersättas. Om vi inte uppfattas som en större aktör som är delaktig i landets utveckling, förlorar vi möjligheten att påverka utvecklingen. Men vi kan göra mycket i Kambodja på alla nivåer, från premiärministerns kontor till det civila samhället. Vi ska fortsätta uppmuntra positiva initiativ som Kambodja antar för de mänskliga rättigheterna, utveckling och jämställdhet, genom att fortsätta argumentera för en verklig pluralistisk parlamentarisk demokrati, en friare press och ett mer oberoende rättsväsen.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (EN) Situationen för de mänskliga rättigheterna i Kambodja är allt mer oroande. Vi står inför problemet med uppenbara brott mot de mänskliga rättigheterna av den auktoritära regeringen som talar med tomma ord om att upprätta demokrati. EU är Kambodjas största givare och måste snabbt vidta åtgärder för att skydda Kambodjas invånare och försäkra dem om att den demokratiska processen inte kommer att rämna. Jag vill ta tillfället i akt och uppmana Kambodjas regering att snarast följa rekommendationerna i rapporten från FN:s särskilde rapportör. Sam Rainsys fall uppdagar orättvisorna som förekommer i Kambodja, där oppositionspartiets ledare och parlamentsledamoten Sam Rainsy ställts inför något som endast kan anses vara ett avsiktligt försök att förtrycka all opposition mot den etablerade auktoritära regeringen. Praxis att åtala och frihetsberöva alla människor som anses utgöra ett hot mot regeringen måste upphöra. Invånarna har dessutom fortfarande ingen garanti för att rättsväsendet är oberoende och opartiskt. Parlamentet måste ta upp och behandla dessa frågor omedelbart för att försäkra Kambodjas medborgare om att parlamentet fortsätter att stödja och försvara deras rätt till demokrati.

11.3. Nordkaukasien, i synnerhet fallet Oleg Orlov

  Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Nordkaukasien, i synnerhet fallet Oleg Orlov.⁽¹⁾

  Heidi Hautala, författare. − (EN) Herr talman! Jag vill säga att resolutionen om Nordkaukasien, i synnerhet Oleg Orlovs fall, är en av de mest angelägna resolutioner som kammaren antagit på länge.

Tragedin som råder i Nordkaukasien har endast förvärrats under de senaste åren med svåra brott mot de mänskliga rättigheterna, som fortfarande påverkar vardagen i samhällen i Tjetjenien, Ossetien, Dagestan, Nordossetien och Kabardinien-Balkarien.

Våldet är långt ifrån över. Senast förra tisdagen omkom minst sex människor i ett attentat mot Tjetjeniens parlamentsbyggnad i Groznyj. Minst 17 människor skadades, de flesta av dem civila. Den 9 september dödades 17 människor och många andra skadades i ett bombattentat i Nordossetiens huvudstad Vladikavkaz.

Tidigare tragedier har heller inte fått någon förklaring. Familjerna till offren i Beslan vet fortfarande inte exakt vad som hände deras barn eller deras anhöriga, hur de dog eller var deras kroppar finns.

Den onda cirkeln av våld och straffrihet har inte bara lämnat dessa samhällen bestörta och paralyserade. Eftersom man inte har tagit tag i situationen har våldet dessutom spridit sig utanför de nordkaukasiska republikernas gränser.

Samtidigt som Moskvaborna har utsatts för terrorismens trauma, fruktar tjetjenska flyktingar i Europa förföljelse och även mord. Försvinnanden av människor, även i huvudstaden Moskva eller i Sankt Petersburg, har förekommit under det senaste året.

Man kommer till en punkt då man måste sätta stopp. Brottsutredningen mot Oleg Orlov, som tilldelades Sacharovpriset 2009, kan bli den punkt då Europa äntligen säger att nu får det vara nog.

EU bör nu sträva efter att samarbeta med Europarådet om Dick Martys utmärkta rapport om rättslig prövning av brott mot de mänskliga rättigheterna i Nordkaukasien.

  Marietje Schaake, författare. − (EN) Herr talman! I dag tillkännagav talman Jerzy Buzek vem som tilldelats årets Sacharovpris. Priset står för tankefrihet, en grundläggande europeisk fri- och rättighet som vi står för på våra medborgares och hela världens vägnar.

Med tanke på tilldelningen av Nobels fredspris riktade talman Jerzy Buzek en skarp uppmaning till Kina att frige Liu Xiao Bo och sade: ”Frihet är inget hot, men det kan finnas många hot mot friheten.” Det gäller också människorättsaktivisterna i Nordkaukasien.

Oleg Orlov, Sergei Kovalev och Lyudmila Alexeyeva från Memorial tilldelades förra årets Sacharovpris, men kunde inte ta emot priset personligen eftersom deras frihet hotades. EU investerar oerhört mycket i förbindelserna mellan EU och Ryssland, något som också Europarådet och OSSE gör.

Ryssland har följaktligen åtagit sig att skydda och främja de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, men vi står långt ifrån den situationen. Journalister och civilrättsaktivister utsätts ofta för angrepp, försvinnanden av människorättsaktivister förekommer systematiskt och det finns ingen yttrandefrihet, inte heller på Internet. Den allmänna laglösheten har medfört att 20 000 ärenden från Ryska federationen väntar på att avgöras vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Ryssland har rätt att bekämpa terrorism i Nordkaukasien, men om rättsstatsprincipen inte respekteras motverkar det stabiliteten. Ryssland har faktiskt inga ursäkter för att inte uppfylla sina egna åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna.

Vi ser fram emot och kommer att se till att Memorials företrädare får friheten att komma till Europaparlamentet och att de därmed symboliserar de fri- och rättigheter som alla invånare i Nordkaukasien åtnjuter.

  Mitro Repo, författare. − (FI) Herr talman! Jag är djupt oroad över en allt ökande rädsla hos människorättsaktivisterna i Ryssland. Vi är skyldiga att stödja Oleg Orlov som tilldelades Sacharovpriset förra året.

Brott mot de grundläggande rättigheterna förekommer också inom EU, men det som händer i Ryssland är något helt annat. Vi måste bekämpa all form av terrorism och radikal extremism med alla rättsliga medel som vi har tillgång till, men också genom att utnyttja de möjligheter till prövning som det civila samhället erbjuder.

Rättvisa skipas alltid objektivt och subjektivt. I Nordkaukasien betyder det att kriminella ska straffas och offrens behov beaktas. Om man fastställer detta visar man tydligt och konsekvent sitt stöd till Oleg Orlov och samtidigt också till andra som kämpar i de mänskliga rättigheternas namn. Vi måste tänka på det här fallet när vi diskuterar nya förbindelser mellan EU och Ryssland. Ryssland måste respektera de mänskliga rättigheterna för att kunna spela en genuin roll i Europa och landet måste acceptera den europeiska etiken. Europa står på folkets sida, inte emot det.

  Ryszard Czarnecki, författare. – (PL) När Solidaritetsrörelsen under kommunismens tid i Polen kämpade för de mänskliga rättigheterna och demokrati användes mycket ofta en slogan som löd: ”Det finns ingen frihet utan Solidaritet.” I dag och i samband med vad som händer i Nordkaukasien – men inte bara där, utan också i många andra delar av Ryssland – kan man säga att det finns ingen stabilitet utan rättsstatsprincip.

Det är mycket viktigt att tala om dessa två saker tillsammans. Vi kan inte tala om ekonomiska och politiska förbindelser med Ryssland samtidigt som vi struntar i de mänskliga rättigheterna där. Det är faktiskt ett sammanhängande system, inte två skilda ämnen. Grundläggande ärlighet fordrar att vi inte bara talar om förbättrade förbindelser med Ryssland – som är ett fantastiskt land – utan också att vi kräver att Moskva respekterar de mänskliga rättigheterna, inklusive när det gäller någon som har tilldelats Sacharovpriset. Det är ett märkligt slag mot Europaparlamentet och Europeiska unionen.

  Marie-Christine Vergiat, författare. − (FR) Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt för att till oss alla ställa frågan vad Sacharovpriset syftar till.

Jag vill börja med att tacka mina kolleger och Heidi Hautala i synnerhet för att de svarat på min fråga om Oleg Orlovs situation. Oleg Orlov är en av de tre ansvariga för människorättsorganisationen Memorial, som tilldelades Sacharovpriset förra året.

Genom att överlämna priset erkände vi engagemanget hos dem som fortfarande vågar kritisera situationen i Tjetjenien. Det var symboliskt eftersom det kom några månader efter mordet på Natalja Estemirova, ett mord som Oleg Orlov kraftfullt fördömde. Vi visste att Tjetjeniens president förföljde Oleg Orlov med sitt hat, att han hade väckt åtal mot honom. I januari 2010 befanns Oleg Orlov och Memorial skyldiga och vi sade ingenting. Den 6 juli åtalades han igen och riskerar nu ett treårigt fängelsestraff.

När vi tilldelar Sacharovpriset vill vi värdesätta det arbete som män och kvinnor som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter utför och genom att tilldela dem priset ställer vi dem under vårt beskydd.

Men vad har vi gjort för Oleg Orlov och alla människorättsaktivister i Ryssland och Tjetjenien? Hur har vi utvecklat EU:s dialog för att se till att de mänskliga rättigheterna äntligen respekteras i Nordkaukasien? Kan vi tolerera – utan att säga något – att inga rättsliga åtgärder har vidtagits mer än ett år efter mordet på Natalja Estemirova? Kan vi tolerera att människorättsaktivister kidnappas, misshandlas och försvinner utan att rättsväsendet reagerar?

Jag skulle nästan vilja fråga – vad tjänar det till, om vi i session efter session fördömer ett antal brott mot de mänskliga rättigheterna utan att kommissionen hindras från att fortsätta sina så kallade konstruktiva dialoger och från att säga att det går framåt, men inte inom de mänskliga rättigheterna och rättsväsendet? När kommer vi att upphöra med att göra avkall på dessa så kallade grundläggande värderingar, som ändå måste värderas högre än vissa medlemsstaters ekonomiska och politiska intressen? Mina damer och herrar! Vi kanske skulle vara mer trovärdiga om vi inte bara tog upp dessa frågor sent på torsdag eftermiddag och om fler av oss var närvarande för att följa debatterna.

  Bernd Posselt, författare. – (DE) Herr talman! Nordkaukasien var ett offer för tsarens kolonialpolitik och för försök till folkmord under Stalins regim. Men området var tyvärr också inblandat i två brutala krig efter Sovjetunionens sammanbrott, som innebar folkmord på mindre etniska grupper som tjetjener. Det är fortfarande i dag en region där små onda satellitregimer, som Ramsan Kadyrovs, utför brutala brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi fördömer all form av terrorism från alla sidor, men regimen har inget att göra med demokrati och rättsstatsprincip.

För att lösa situationen behöver vi en trestegsstrategi med ett nära samarbete mellan Europarådet och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, och där Europaparlamentet utgör en drivkraft bakom Europeiska unionen och människorättsorganisationerna i regionen, som den ryska makten försöker avskärma. Människorättsorganisationen Memorial spelar här en central roll. Vi uppmanar därför inte bara till att Oleg Orlov omedelbart lämnas i fred, utan också att han får stöd för sitt beundransvärda arbete för de mänskliga rättigheterna. Vi är skyldiga honom och hans kolleger det, liksom folket i Nordkaukasien samt också vår mördade vän och kollega Natalja Estemirova, som många av oss kände personligen och vars mord också till slut måste klaras upp. Vi är skyldiga henne att se till att de mänskliga rättigheterna efterlevs och att rättsstatsprincipen införs i Nordkaukasien.

  Jarosław Leszek Wałęsa, för PPE-gruppen. – (PL) För en tid sedan sade Oleg Orlov att Nordkaukasiens största problem var att makthavarna förkastade den viktigaste frågan – frågan om de mänskliga rättigheterna. Brotten mot de mänskliga rättigheterna skapar en instabil situation i Nordkaukasien, förlänger konflikten, minskar utsikterna att komma fram till en lösning och utgör faktiskt ett stöd för underjordisk terroristverksamhet.

Människorättsorganisationer som Memorial behöver stöd, för deras arbete är grundläggande för att ett stabilt och fritt samhälle ska kunna inrättas och för att varaktig stabilitet ska kunna uppnås. Dessa organisationer behöver därför stöd och vi måste också fördöma de oacceptabla illdåd som utförs i Nordkaukasien, tala för det allt större antalet människor som försvinner och komma ihåg det lidande som de människor som tvångsförflyttats måste utstå.

  Alexander Mirsky för S&D-gruppen. – (LV) Tack, herr talman! Jag stöder helt den delen i resolutionen som handlar om behovet av att respektera de mänskliga rättigheterna i Nordkaukasien. Jag är väldigt insatt i situationen i Kaukasien och har varit där mer än en gång. Jag vill samtidigt påpeka att titeln som ”människorättsaktivist” inte ger Oleg Orlov rätt att anklaga Tjetjeniens president för mord. Om Oleg Orlov anser att Sacharovpriset ger honom mandat till omdömeslösa uttalanden, tar han miste. Europaparlamentet behöver inte agera som hans advokat. Låt honom prövas i domstol. Om inte i en rysk domstol, så i Europadomstolen. Vi har inte rätt att ta ställning i den här tvisten. Vi måste ge domstolarna tillfälle att göra sitt arbete. Men jag vill ge Oleg Orlov ett råd – tänk innan du talar. Förtal är straffbart. Tack.

  Adam Bielan, för ECR-gruppen. – (PL) Det är en paradox att vi samma dag som vi tillkännager pristagaren av Sacharovpriset 2010, talar om förföljelserna av en av förra årets pristagare. Som ni vet tilldelades Oleg Orlov, tillsammans med andra medlemmar i organisationen Memorial, priset förra året för sin kompromisslösa och modiga kamp för sanningen om ryska brott som begåtts i republiken Tjetjenien.

I dag talar vi om den kontinuerliga förföljelse som Oleg Orlov utsätts för eftersom han vågade begära förklaringar av alla omständigheter kring Natalja Estemirovas död, som var Memorials ordförande i Tjetjenien. Man bör komma ihåg att de åtgärder som ”president” Ramzan Kadyrov vidtagit mot Oleg Orlov inte hade varit möjliga utan stöd från Kreml. Jag uppmanar därför alla institutioner inom Europeiska unionen, inbegripet kommissionen och rådet, att sätta press på president Dmitrij Medvedev, så att den här typen av förföljelser upphör i Tjetjenien.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Vålds- eller terroristhandlingar inträffar nästan varje dag i republikerna i Nordkaukasien. Attentatet som genomfördes förra veckan mot Tjetjeniens parlament understryker att islamska uppror äventyrar stabiliteten i hela regionen. Femton år efter krigsutbrotten i Tjetjenien finns fortfarande 80 000 internflyktingar i regionen. Situationen för människorättsaktivisterna är också alarmerande, med rapporter om många slumpartade bortföranden och fällande domar. Oleg Orlovs fall är en av flera rättegångar som har inletts utan vettig rättslig grund. Han riskerar ett treårigt fängelsestraff för att ha anklagat Tjetjeniens president för att vara inblandad i mordet på Natalja Estemirova 2009.

Jag vill understryka att den utredning som inleddes efter kvinnans död ännu inte har lett till något gripande. Av dessa anledningar anser jag att de federala myndigheterna måste vidta ytterligare åtgärder för att säkra korrekta utredningar, även när medlemmar av organisationen Memorial drabbas.

  Eija-Riitta Korhola (PPE). - (FI) Herr talman! Den mest välkända och våldsamma konflikten i Nordkaukasien var den som inleddes med det första tjetjenska kriget. Den pågår ännu, även om den spridits till Dagestan och Ingusjien. Utan att ta ställning till i vilken mån det rör sig om ett självständighetskrig, ett krig mot terrorism eller något annat, kan vi ändå inte förneka att det finns omkring 100 000 internflyktingar i regionen och en mycket bristfällig människorättssituation.

Människorättsaktivisterna som tilldelades Sacharovpriset förra året är en kraft att räkna med i Memorial, som spelar en viktig roll i Nordkaukasien. När Oleg Orlov förra året i december tog emot priset svarade han på en fråga om riskerna med hans arbete och sade att det allvarligaste problemet var att hotet kom från statens företrädare. Det finns inte många som ifrågasätter hans ord.

Anna Politkovskaya var särskilt känd som en person som talade för tjetjenernas mänskliga rättigheter. Den ryske agenten Alexander Litvinenko, som förgiftades i London, kritiserade ryska aktioner i Tjetjenien. Natalja Estemirova, som mördades förra året, avslöjade att säkerhetstjänsten var inblandad i våldsdåd och avrättningar – också i Tjetjenien. Listan på liknande ouppklarade mord skulle kunna göras lång. Det är därför det är mycket viktigt att Europeiska unionen fortsätter att ta upp dessa frågor.

  Bogusław Sonik (PPE). – (PL) Jag vill börja med att korrigera något som en kollega sade. Vi informerades om att företrädare för Memorial inte kunde komma till parlamentet för att ta emot Sacharovpriset förra året. Faktum är att de var här. Det är ”Damas de Blanco” (kvinnor i vitt) som inte kan ta emot sitt pris, för de får inte lämna Havanna.

I rapporten som utarbetades i juni 2010 av Europarådets parlamentariska församling tillkännages ytterligare fall av brott mot de mänskliga rättigheterna i Nordkaukasien. Ryska myndigheter vidhåller att stabiliseringen går framåt, men straffriheten i samband med brott mot de mänskliga rättigheterna och laglösheten är fortfarande de största hindren för varaktig stabilitet i regionen. Den civila befolkningen utsätts fortfarande för hot och våld. Tortyr och misshandel är vanligt förekommande, liksom påtvingade försvinnanden, godtyckliga mord och godtyckliga arresteringar. Utredningarna om brott mot de mänskliga rättigheterna är ineffektiva och bristfälliga. Deras enda resultat är ofta att förövarna går ostraffade, vilket ökar misstroendet mot regeringens institutioner och hela rättssystemet.

Det är vår uppgift att vidta alla nödvändiga åtgärder inte bara för att ständigt följa utvecklingen av situationen i Nordkaukasien, utan också för att säkra rättsstatsprincipen och stödja medborgerliga och demokratiska initiativ samt få ett slut på laglösheten i regionen.

  Miroslav Mikolášik (PPE). - (SK) Jag anser att det främsta problemet i Nordkaukasien är likgiltigheten inför det viktigaste av allt, nämligen respekten av de mänskliga rättigheterna. Sådana brott mot de mänskliga rättigheterna destabiliserar situationen i regionen, förlänger och fördjupar konflikten, minskar utsikterna till lösning och bidrar till att skapa grunden för reaktionära terroristgrupper.

Ramzan Kadyrov har makten i Tjetjenien, men bidrar inte till stabilitet. Han har blivit republikens absolute härskare och utmanar eller misstolkar lagen för att kunna agera mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Övergrepp riktade mot vissa enskilda personer kanske dessutom aldrig tillkännages eller diskuteras. Oleg Orlov, som är medlem i organisationen Memorial, är ett sorgligt exempel på förföljelse av dem som försvarar de mänskliga rättigheterna. Situationen förefaller tragisk och utan lösning. Det är därför Europaparlamentets moraliska skyldighet att noggrant följa utvecklingen i regionen och regelbundet påminna om de rättigheter som invånarna och människorättsorganisationerna i Ryska federationen fortfarande inte åtnjuter i vardagen, trots den officiella retoriken.

  Corina Creţu (S&D). – (RO) Även jag känner mig tvungen att tala i solidaritet med Oleg Orlov och människorättsorganisationen Memorial som han leder. Europaparlamentet tilldelade dem Sacharovpriset för tankefrihet förra året.

Den fällande domen för att ha förtalat Tjetjeniens president och rättegången som inleddes mot Oleg Orlov, som nu riskerar ett flerårigt fängelsestraff, markerar en förfärlig höjdpunkt för en deprimerande serie förföljelser mot människorättsaktivister, bland annat den värsta som ledde till bortrövandet av och mordet på Natalja Estemirova, Memorials samordnare i Tjetjenien. Jag är tvungen att protestera mot dessa brutala och upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna som motiveras med behovet att bekämpa terrorism, mot att förövare av allvarliga brott och kränkningar går ostraffade samt mot att de ryska myndigheterna accepterar situationen, något som påverkar trovärdigheten i deras åtaganden för demokrati.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL). - (CS) Jag vill ta upp frågan om hur det är möjligt att vi fortfarande bara diskuterar de mänskliga rättigheterna för en relativt liten grupp människor, samtidigt som vi helt missar den viktigaste punkten. Kärnpunkten i Nordkaukasien är den starka externa inblandningen av wahhabiterna som är utbildade, som är beväpnade och som agerar med tydliga mål.

Om ni inte vet varifrån wahhabiterna kommer och vem som finansierar dem – ja, det är samma källor som dem man talar om i samband med andra terrororganisationer. I resolutionen saknas tyvärr fullständigt den viktigaste punkten – nämligen varför man så tydligt kränker de mänskliga rättigheterna i olika delar av Nordkaukasien. Man måste naturligtvis respektera de mänskliga rättigheterna, men förutsättningar måste skapas så att de efterlevs. Om terrororganisationer finansieras från utlandet – och så är det säkert – är det svårt för oss att skapa dessa förutsättningar. I resolutionen beaktas tyvärr inte det.

  Ana Gomes (S&D). - (EN) Herr talman! Jag ger mitt fulla stöd till resolutionen som stöds av min politiska grupp och i vilken det uppmanas till åtgärder till stöd för Oleg Orlov, som tilldelades Sacharovpriset, och det han står för – nämligen ett motstånd till kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som pågår i Nordkaukasien.

Låt mig säga att jag inte känner igen mig själv eller min grupp i Alexander Mirskys ord. När han talade tidigare kritiserade han Oleg Orlov och menade att han inte skulle använda sin status som människorättsaktivist för att förtala Ramzan Kadyrov. En demokrat med självrespekt vet att man inte behöver en titel, att man inte behöver vara människorättsaktivist och att man inte behöver vara medlem i Memorial eller ha tilldelats Sacharovpriset för att ha demokratisk rätt att kritisera en stats- eller regeringschef.

Jag vill också ta tillfället i akt för att stödja det som vår kollega Raül Romeva i Rueda sade tidigare. Han uppmärksammade Europaparlamentet – och även kommissionen och rådet samt i synnerhet Catherine Ashton – på den farliga situation som nu utvecklas i Västsahara. Jag vill uppmana henne att ingripa så att de marockanska myndigheterna inte arresterar människor från Västsahara, som kämpar mot olaglig ockupation.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. - (EN) Herr talman! Jag vill tacka dig för att du tog upp frågan om människorättssituationen i Nordkaukasien.

Samtidigt som kampen mot terrorister i Tjetjenien officiellt uppgavs vara över förra året, fortsätter våldet och laglösheten där, men än mer i angränsande Dagestan och också i Ingusjien.

Den beväpnade attacken som genomfördes i tisdags den här veckan mot parlamentet i Groznyj var den senaste påminnelsen om att situationen fortfarande är osäker och farlig.

EU:s utrikesrepresentant Catherine Ashton beklagade attacken djupt och fastställde att terrorism och självmordsattacker under inga omständigheter kan motiveras.

Jag vill ta tillfället i akt och framföra mitt djupaste deltagande till offrens familjer. I det här fallet var offret en civil och två poliser i tjänst. Terrorattacker fortsätter i Nordkaukasien och det gör också regelbundna attacker mot människorättsaktivister och journalister. Förövarna av attackerna ställs sällan inför rätta.

Vi hedrar alla som har mist sina liv och dem som fortsätter att arbeta i en sådan omgivning. Många aktivister, advokater och oberoende journalister i Ryska federationen utsätts för våld, trakasseras och hotas.

Åtalen mot Oleg Orlov, styrelseordförande för människorättscentret Memorial, och Lyudmilla Alekseeva, ordförande för gruppen Moskva-Helsingfors, bör beaktas i samband med dessa hot. I sina uttalanden åsyftade Oleg Orlov, som utmanades av president Ramzan Kadyrov, att människorättsaktivisten Natalja Estemirovas mördare inte ställts inför rätta, trots att han är identifierad.

Europeiska kommissionen följer den pågående andra rättegången mot Oleg Orlov mycket noggrant. EU uppmanar Ryssland att stå fast vid de löften som landet åtagit sig som medlem i FN, OSSE och Europarådet. President Dmitrij Medvedev har uttalat sig mot det som han kallade den rättsliga nihilism som råder i Ryssland. EU är redo att stödja reformen av rättssystemet i Ryssland.

Konkreta insatser har utarbetats i nära samarbete med presidentens administration och Europarådet.

EU uppskattar mycket den möjlighet som gavs att diskutera frågan om de mänskliga rättigheterna med ryska myndigheter. Vi välkomnar den öppna inställning som president Dmitrij Medvedev tagit i diskussionerna med EU om dessa frågor. De regelbundna samråden om de mänskliga rättigheterna mellan EU och Ryssland på expertnivå erbjuder en möjlighet att vidga ramen för dessa diskussioner.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. – (EN) Jag vill uttrycka mitt djupaste deltagande och min oro över det allt större antalet personer som mördas i eller försvinner från regionen Kaukasien, i synnerhet Natalja Estemirova. Det allt ökande våldet mot och de allt fler försvinnandena av människorättsaktivister och politiska motståndare i den nordkaukasiska regionen sedan 2009 är oroväckande. Konflikterna och brotten mot de mänskliga rättigheterna skapar instabilitet i regionen och hindrar fred och utveckling. Jag uppmanar de ryska myndigheterna att öka skyddet av människorättsaktivister, bland annat dem som arbetar för Memorial. Regeringen bör sträva efter att åtala dem som utför kidnappningar och mord, snarare än att tysta dem som likt Oleg Orlov lyfter fram frågorna i ljuset. Jag fördömer såväl de åtgärder som myndigheterna vidtagit för att utreda människorättsorganisationer, som de straffrättsliga förfaranden som inletts mot Oleg Orlov för att han lyfte fram frågorna. Jag uppmanar kommissionen att framhäva dessa frågor i sin dialog med Ryssland.

  Zbigniew Ziobro (ECR), skriftlig. – (PL) Nyligen talade man mycket i media om en ny start för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryska federationen. Ett resultat av detta är det gemensamma tysk-ryska gasledningsprojektet Nord Stream och förslaget att ansluta Ryssland till det europeiska säkerhetssystemet som Nicolas Sarkozy föreslagit.

I euforin av nya ekonomiska avtal förefaller EU:s beslutsfattare snabbt ha glömt Anna Politkovskayas och Natalja Estemirovas fall. I åratal har vi byggt upp unionen på tron att om man ska kunna säga att människor är jämställda, så gäller den jämställdheten alla människor i alla avseenden. Vårt främsta mål måste därför vara att oupphörligen kämpa för lag och ordning, medborgerliga fri- och rättigheter samt människans värdighet. Det är mycket viktigt att Europeiska unionen reagerar kraftfullt mot de upprepade brotten mot de mänskliga rättigheterna i Ryssland och den demokratiska oppositionens tragedi.

I media rapporteras att sista dagen i varje månad som har 31 dagar anordnar rörelsen Strategi-31 demonstrationer i ryska städer. Medlemmarna protesterar till stöd för rätten till mötesfrihet och rätten till att genomföra sammankomster, demonstrationer och protestaktioner enligt artikel 31 i Ryska federationens konstitution. I början av sin verksamhet samlades rörelsen trots att de hindrades av myndigheterna. Varje gång avbryts demonstrationerna av polisens specialenhet OMON och deltagarna trakasseras och misshandlas, de transporteras till landsbygden och lämnas djupt inne i skogarna eller arresteras och hålls även frihetsberövade utan formella skäl. Det åligger unionen att utreda händelserna i detalj och kraftfullt ta ställning emot dem. Det förväntas av oss inte bara av invånarna i Ryssland utan också av hela det europeiska samfundet.

(1) Se protokollet.

12. Omröstning

12.1. Tvångsfördrivningar i Zimbabwe (B7-0583/2010) (omröstning)

12.2. Kambodja, i synnerhet fallet Sam Rainsy (B7-0550/2010) (omröstning)

12.3. Nordkaukasien, i synnerhet fallet Oleg Orlov (B7-0549/2010) (omröstning)

  Bernd Posselt, författare. – (DE) Herr talman! Vytautas Landsbergis är insatt i frågan om Nordkaukasien bättre än någon annan och har lämnat några korta muntliga ändringsförslag som stramar upp texten och som jag skulle vilja uppmana er att stödja. Jag lägger fram dem på hans vägnar.

I punkt 3 vill vi infoga ordet ”verklig” efter ”erkänner Rysslands rätt att bekämpa” och före ”terrorism” i syfte att förtydliga det, för terrorism används ofta som förevändning. I punkt 5 vill vi lägga till orden ”den varaktiga” så att texten lyder ”framhåller att den varaktiga straffriheten i Tjetjenien”. I punkt 15 vill vi lägga till orden ”de skrämmande”, så att texten lyder ”förkastar de skrämmande genomsökningarna av människorättsorganisationers kontor”.

Ändringsförslagen avser endast att förtydliga språket i betänkandet och jag vill uppmana kammaren att beakta dem.

(De muntliga ändringsförslagen beaktades.)

13. Valprövning: se protokollet

14. Beslut om vissa dokument: se protokollet

15. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden

16. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

17. Avbrytande av sessionen

  Talmannen. − Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades kl. 16.25.)

Den 12 september 2010 meddelade Baselkommittén att nya kriterier fastställts för att öka stabiliteten i finanssystemet⁽¹⁾. Dessa skulle dock kunna leda till att stora bankkoncerner eventuellt upptar de minsta bankerna, som vanligtvis stöder finansieringen av små och medelstora företag, vilka utgör 99 procent av de europeiska företagen⁽²⁾. Hur ser rådet på utvecklingen av den finansiella marknaden och dess konsekvenser för finansieringen av produktion? Har rådet, med tanke på situationen för Europas ekonomi, tagit fram en plan för stöd till finansiering av små och medelstora företag som kan kompensera eventuella negativa effekter av införandet av Basel III-kriterierna vad gäller likviditet och beviljande av lån? I vilken utsträckning har bankerna förberett sig för dessa kriterier?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i oktober 2010.

(FR) Små och medelstora företag i EU är särskilt beroende av finansiering från bankerna, vilka har påverkats av den ekonomiska krisen. I EU är andelen små och medelstora företag som finansieras via bankerna i stället för via kapitalmarknaden mycket högre än i USA. Enligt vissa beräkningar utgör denna andel så mycket som 80 procent av all finansiering av ekonomin.

Olika organ, bland annat ECB och kommissionen, fortsätter att övervaka finansieringen till ekonomin, framför allt till små och medelstora företag, och informerar rådet regelbundet i frågan. Europeiska centralbanken har bland annat rekommenderat att medel som det finansiella systemet har erhållit från medlemsstaterna för att kunna komma ur krisen ska överföras till den reala ekonomin, framför allt till små och medelstora företag. Denna rekommendation gjordes mot bakgrund av att bankerna också behöver få ordning på sina balansräkningar och stärka dem för att kunna möta de ökade kapitalkraven i den nya Baselöverenskommelsen som offentliggjordes den 12 september 2010.

Baselkommittén, som består av företrädare för centralbankerna och de finansiella tillsynsmyndigheterna i 27 länder, har som uppdrag att öka stabiliteten och tillförlitligheten i det finansiella systemet. Kommittén kommer att lägga fram en rad åtgärder för G20-ländernas stats- och regeringschefer i Seoul den 11 och 12 november och har meddelat att en konsekvensanalys kommer att genomföras mot slutet av året. Under dessa omständigheter är det fortfarande för tidigt att göra en rättvisande bedömning av de långsiktiga effekter som de ökade kapitalkraven kommer att få för utvecklingen av de finansiella marknaderna och deras konsekvenser för finansieringen av produktionsverksamhet, särskilt när det gäller små och medelstora företag.

Politiskt sett är Baselöverenskommelsen av avgörande betydelse, men den är inte juridiskt bindande. Varje medlem i Baselkommittén måste därför genomföra den och samtidigt ta hänsyn till sina egna begränsningar och sin egen situation. I EU kommer de nya normerna att gälla för alla kreditinstitut, inte bara för de stora internationella bankerna som i USA, därför krävs det en omfattande analys innan de exakta siffrorna kan fastställas. Europeiska kommissionen har meddelat att dess lagförslag om genomförandet av den nya Baselöverenskommelsen, CRD 4 (det fjärde kapitalkravsdirektivet), i sin tur kommer att åtföljas av konsekvensbedömningar som kommer att behandla två aspekter. Dels en bedömning av konsekvenserna för banksektorn som en industri och dels en utvärdering för att fastställa den sannolika totala effekten på ekonomin.

Rådet kommer att granska kommissionens CRD 4-förslag så snart det läggs fram, vilket förhoppningsvis kommer att ske i slutet av första kvartalet 2011, och hoppas att samarbetet med Europaparlamentet kommer att bli fruktbart så att förslaget kan antas så fort som möjligt. Detta kommer att ge bästa möjliga förutsättningar för EU:s kreditinstitut att förbereda sig för de nya reglernas ikraftträdande.

Vad gör rådet för att påskynda EU:s anslutning till Europarådets människorättskonvention, och anser rådet att det är troligt att EU kommer att ansluta sig till ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter samt till den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i oktober 2010.

(FR) Arbetet med EU:s anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR) inleddes den 17 mars 2010 med att kommissionen lade fram en rekommendation om att inleda anslutningsförhandlingarna. Parlamentet förklarade sin ståndpunkt i en resolution av den 19 maj 2010, där man bland annat uppmanade de belgiska och ungerska ordförandeskapen att göra sitt yttersta för att slutföra anslutningsförhandlingarna så snart lämpligt tillfälle ges och insisterade på att parlamentet bör vara mycket delaktigt i de inledande diskussionerna och även i förhandlingarna om denna text, i enlighet med bestämmelserna i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Förhandlingsmandatet och förhandlingsdirektiven antogs genom rådets beslut av den 4 juni 2010.

Enligt samma beslut utsåg rådet kommissionen som förhandlare. Enligt bestämmelserna i beslutet ska kommissionen föra förhandlingarna i samråd med arbetsgruppen för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer (FREMP), som utsågs av den särskilda kommittén i enlighet med artikel 218.4 i FEUF. Genom förhandlarens rapporter hålls rådet informerat om vad som händer under förhandlingarna, som hålls i Strasbourg.

Det första arbetsmötet i den informella arbetsgruppen för Europarådets styrkommitté för mänskliga rättigheter (CDDH) om EU:s anslutning till Europakonventionen hölls i Strasbourg den 6 och 7 juli 2010. Ett andra möte hölls i Strasbourg 20–22 september 2010. Efter detta möte utarbetade arbetsgruppen ett utkast till en lista över frågor att diskutera beträffande EU:s anslutning. Den särskilda kommittén (FREMP) hölls informerad om båda mötena.

När det gäller frågan om EU:s anslutning till ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, har rådet inte mottagit några rekommendationer från kommissionen.

Vilka konkreta åtgärder vidtar rådet för att se till att det utvecklas ett europeiskt patent?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i oktober 2010.

(FR) Rådet anser att ett förbättrat patentsystem i EU är en förutsättning för att stimulera tillväxt genom innovation och att hjälpa europeiska företag, särskilt små och medelstora företag, att klara den ekonomiska krisen och den internationella konkurrensen.

Ett sådant förbättrat patentsystem är en viktig del av den inre marknaden och bör grundas på två pelare: skapandet av ett patent för Europeiska unionen (nedan kallat ”EU-patentet”) och genomförandet av en konsoliderad och specialiserad integrerad jurisdiktion för tvistlösning i patentfrågor, i syfte att stärka patentskyddet och öka rättssäkerheten.

I december 2009 nådde rådet en överenskommelse om sin allmänna ståndpunkt om den kommande förordningen om EU-patent. När det gäller språkanvändningen för EU-patentet avvaktar rådet Europaparlamentets yttrande om kommissionens förslag, och under tiden arbetar rådet hårt för att så snabbt som möjligt nå en överenskommelse. Ämnet diskuterades vid rådets sammanträde den 11 oktober, och vi kommer snart att återkomma till det.

När det gäller den andra pelaren har rådet lämnat ett utkast till fördrag om upprättande av en domstol för europeiska patent och EU-patent till EG-domstolen för yttrande om huruvida texten överensstämmer med fördragen. Domstolens yttrande väntas inom de närmaste månaderna.

Kan rådet redogöra för de åtgärder som EU vidtar för att främja Europa som resmål för internationell turism?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i oktober 2010.

(FR) Eftersom EU inte har haft någon uttrycklig behörighet på området för turism har dess befogenheter varit mycket begränsade inom detta område, vilket förklarar den relativt begränsade omfattningen av tidigare åtgärder från kommissionen och rådet för att främja Europa som resmål för internationell turism.

Med ikraftträdandet av Lissabonfördraget föreskrivs i den nya artikel 195 i EUF-fördraget att EU ska komplettera medlemsstaternas insatser inom turistsektorn genom att främja konkurrenskraften hos företag inom denna sektor och i synnerhet genom att stimulera skapandet av en miljö som är gynnsam för företagsutvecklingen inom denna sektor samt genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna, särskilt genom utbyte av god praxis. Denna bestämmelse omfattar dock inte harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. Dessutom måste alla åtgärder på detta område överensstämma med principerna om subsidiaritet och proportionalitet i enlighet med fördraget.

På grundval av ovannämnda bestämmelse offentliggjorde kommissionen den 6 juli 2010 ett meddelande med titeln ”Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism”.

Som svar på detta dokument från kommissionen beslutade rådet att de turistfrämjande åtgärderna ska kunna delas in i de fyra prioriterade områden som fastställdes i kommissionens meddelande, nämligen:

a) att stimulera den europeiska turismsektorns konkurrenskraft

b) att främja utvecklingen av en hållbar och ansvarsfull turism av hög kvalitet

c) att förstärka bilden av Europa som en rad hållbara turistdestinationer av hög kvalitet

d) att öka potentialen för EU:s politik och finansiella instrument på turismområdet.

Rådet uppmanade också kommissionen att samla in mer fakta, rådgöra med alla berörda parter och analysera det europeiska och multinationella mervärde som skapas genom de åtgärder och initiativ som berör ovanstående viktiga frågor.

Sedan den ekonomiska krisens början har ungdomarna varit de mest utsatta människorna i dagens samhälle. Arbetslösheten bland ungdomar har ökat kraftigt och många unga kommer med stor sannolikhet inte att lyckas få en fast anställning. I EU:s strategi för ungdomar prioriteras skapandet av nya och bättre möjligheter inom utbildningssektorn och på arbetsmarknaden. Hur planerar rådet att lyckas med detta? Vad vet rådet om de framsteg som redan gjorts inom ramen för den strukturella dialogen om sysselsättning och ungdomar (youth@work)?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i oktober 2010.

(FR) Ungdomars sysselsättning är en av de viktigaste övergripande aspekterna i det europeiska samarbetet på ungdomsområdet under ordförandeskapstrions 18-månadersperiod.

Det belgiska ordförandeskapet siktar på att hämta inspiration från det spanska ordförandeskapets initiativ, som ledde till antagandet av rådets resolution om aktiv integration av ungdomar, där man har fastställt gemensamma principer på detta område och konstaterar att socialt och ekonomiskt utanförskap samt alla former av diskriminering står i vägen för ungdomars välfärd och kan hindra deras aktiva deltagande i samhällslivet och på arbetsmarknaden. I denna resolution integrerades även ungdomsperspektivet i andra politikområden som utbildning och sysselsättning, och det belgiska ordförandeskapet avser att fortsätta i denna riktning genom att föreslå en resolution om socialpedagogisk verksamhet och genom att uppmana rådet att anta denna resolution vid sitt möte i november.

I den föreslagna resolutionen kommer man särskilt att erkänna den roll som den socialpedagogiska verksamheten kan spela genom att ge ungdomar möjlighet att utveckla en rad olika personliga och yrkesmässiga kompetenser som kan förbättra deras möjligheter till anställning.

Den 21 oktober 2010 kommer riktlinjerna för sysselsättningen också att läggas fram för rådet för antagande. I dessa riktlinjer, som kommer att utgöra ett av de viktigaste instrumenten för att genomföra Europa 2020-strategin, betonas vikten av att medlemsstaternas sysselsättnings- och utbildningspolitik riktar sig till ungdomar. I riktlinje 8 står det att medlemsstaterna för att stödja ungdomar, särskilt ungdomar som är arbetslösa och inte deltar i utbildning, i samarbete med arbetsmarknadens parter bör införa system för att hjälpa dem att hitta ett första arbete, skaffa sig arbetslivserfarenhet eller en vidareutbildning, inbegripet lärlingsutbildning, och att de snabbt bör ingripa när ungdomar blir arbetslösa.

Dessutom vill ordförandeskapet uppmärksamma att rådet, mot bakgrund av meddelandet ”Unga på väg” som nyligen offentliggjordes av kommissionen och där olika åtgärder föreslås för att uppnå målen i Europa 2020-strategin (t.ex. målet att förbättra sysselsättningen för ungdomar), vid sitt möte i november kommer att uppmanas att anta en integrerad strategi (för utbildning, ungdom och sysselsättning) i vilken de olika socioekonomiska utmaningar som dagens ungdomar ställs inför tas upp.

Kommer rådet, till följd av sina slutsatser i december 2009 till stöd för de rekommendationer som FN:s särskilda representant för frågor rörande företag och mänskliga rättigheter har presenterat, fullt ut stödja den särskilde representanten John Ruggies förslag om att i samband med uppdateringen av OECD:s riktlinjer för multinationella införa ett nytt kapitel om mänskliga rättigheter?

Kommer rådets sittande ordförande inleda samråd med övriga medlemsstater i syfte att vinna stöd för det dokument som den särskilde representanten John Ruggie framlade för OECD den 30 juni 2010 vari han argumenterar för att företagens ansvar på det människorättsliga området inte begränsas till direkt- och underleverantörer utan även omfattar våra företags inverkan på världen?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i oktober 2010.

(FR) I sina slutsatser om mänskliga rättigheter och demokratisering i tredjeländer från december förra året betonade rådet näringslivets viktiga roll för att uppnå full respekt för mänskliga rättigheter. I detta sammanhang uttryckte rådet sitt stöd för det arbete som har utförts av professor John Ruggie, FN:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och transnationella företag och andra affärsföretag.

Europeiska unionen bekräftade nyligen sitt stöd för den särskilda representantens arbete i sin senaste rapport som lades fram för rådet för mänskliga rättigheter i Genève i juni 2010. EU välkomnade också den särskilda representantens planer för att utarbeta en uppsättning riktlinjer under 2011 för genomförandet av hans konceptuella ram ”Skydda, respektera, åtgärda” och att undersöka möjligheten att skapa ett instrument inom FN för att främja denna ram. Denna konceptuella ram bygger på tre grundläggande principer: statens skyldighet att skydda mot brott mot de mänskliga rättigheterna som begås av tredje part, inklusive företag, företagens ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna samt behovet av större tillgång till effektiva åtgärder, både rättsliga och utomrättsliga. Dessa tre principer utgör en uppsättning kompletterande aspekter som samverkar för att skapa varaktiga framsteg.

Som medlemmar i OECD deltar några av EU:s medlemsstater i denna organisations arbete med att uppdatera sina riktlinjer och göra dem mer effektiva, och de har på det hela taget välkomnat professor Ruggies förslag, även hans förslag att lägga till ett särskilt avsnitt om mänskliga rättigheter och principen om tillbörlig aktsamhet. Enligt denna princip måste företagen för att inte bryta mot andras rättigheter iaktta tillbörlig aktsamhet inom området för mänskliga rättigheter, vilket innebär att man kombinerar etablerad praxis för företagsmässig riskhantering med hänsyn till människorättsaspekter, i enlighet med de grundläggande kriterier som har fastställts av FN.

När det gäller EU:s medlemsstater har den ståndpunkt som ska intas inom ramen för OECD:s arbete inte samordnats mellan rådets arbetsgrupper. Delegationerna inom rådet informeras dock om hur detta arbete fortskrider, särskilt när det gäller kommersiella aspekter och aspekter som rör investeringar.

Vad har rådet för strategi för att åstadkomma att Europeiska unionens nyligen utsedda höga företrädare som Europeiska rådets ordförande, Herman Van Rompuy, och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, kan tala inför FN:s generalförsamling på EU:s vägnar? Efter att Lissabonfördraget trätt i kraft bör det vara Europeiska rådets ordförande, inte företrädare för det land som leder Europeiska rådets roterande ordförandeskap, som företräder EU på stats- och regeringschefsnivå i internationella sammanhang. Vilka åtgärder bör vidtas för att genomföra dessa bestämmelser i Lissabonfördraget i internationella organ som FN?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i oktober 2010.

(FR) I och med Lissabonfördragets ikraftträdande har Europeiska unionen (EU) ersatt och efterträtt Europeiska gemenskapen (EG). EU ärvde därför observatörsstatusen vid FN:s generalförsamling.

Denna observatörsstatus vid FN:s generalförsamling innebär relativt begränsade rättigheter, till exempel viss tillgång till talarlistan och vissa processuella rättigheter. Dessa begränsade rättigheter har medfört att EU har fått hålla en mycket lägre profil jämfört med situationen före Lissabonfördragets ikraftträdande, då det var den medlemsstat som innehade ordförandeskapet i rådet som företrädde EU. Vi måste inse att EU för närvarande inte till fullo kan spela den roll inom FN:s generalförsamling som fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ger oss, och EU kan inte heller främja sina intressen på ett lika effektivt sätt som innan Lissabonfördraget trädde i kraft.

Eftersom debatten om förslaget till resolution om EU:s deltagande i FN:s arbete sköts upp vid FN:s generalförsamlings möte i september, beslutade EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik den 4 oktober att bilda en arbetsgrupp för resolutionen i syfte att konsolidera, samordna och stödja arbetet i EU:s delegation till FN samt det arbete som utförs av andra EU-företrädare i tredjeländer, kommissionens tjänstemän och rådets generalsekretariat i Bryssel, för att skapa förutsättningar för att erhålla de ytterligare rättigheter som krävs för att EU effektivt ska kunna delta i arbetet i FN:s generalförsamling. Denna arbetsgrupp består av tjänstemän från kommissionen och rådets generalsekretariat.

Rådet (utrikes frågor) kommer att diskutera en strategi för denna fråga den 25 oktober.

***

Enligt förordning (EG) nr 1070/2009⁽¹⁾ om förbättring av det europeiska luftfartssystemets kvalitet och hållbarhet ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att ett antal funktionella luftrumsblock har införts senast den 4 december 2012 i syfte att uppnå erforderlig kapacitet och effektivitet hos det europeiska nätverket för flygledningstjänst inom det gemensamma europeiska luftrummet och för att upprätthålla en hög säkerhetsnivå samt bidra till lufttransportsystemets övergripande kvalitet och en minskad miljöpåverkan.

Genom kommissionens förordning (EU) nr 691/2010⁽²⁾ av den 29 juli 2010 införs ett prestationssystem för flygtrafiktjänster och nätverksfunktioner. Med hänsyn till att den första referensperioden börjar den 1 januari 2012 och att kommissionen den 12 augusti 2010 utsåg en samordnare för systemet med funktionella luftrumsblock samt att kommissionen under de senaste åren har avsatt betydliga medel från TEN-T-budgeten för fastställandet av de funktionella luftrumsblocken, uppmanas kommissionen att ange hur långt man kommit i arbetet med att fastställa de funktionella luftrumsblocken och om genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet kommer att följa tidsplanen?

(EN) De funktionella luftrumsblocken innebär att varje medlemsstat ser bortom de nationella gränserna och tillhandahåller flygtrafiktjänster tillsammans med andra medlemsstater. De funktionella luftrumsblocken är viktiga mekanismer i det gemensamma europeiska luftrummet (SES) när det gäller att skapa de operativa fördelarna med ett förbättrat samarbete mellan leverantörer av flygtrafiktjänster och i förekommande fall genom en integrerad leverantör. Det återstår dock bara ett enda steg på vägen mot ett verkligt gemensamt europeiskt luftrum.

Enligt SES II-lagstiftningen är medlemsstaterna skyldiga att upprätta funktionella luftrumsblock senast den 4 december 2012. Två funktionella luftrumsblock – i Sverige och Danmark samt Storbritannien och Irland – har redan anmälts. Inom de närmaste månaderna förväntar sig kommissionen ett undertecknande av avtalet om FABEC, som omfattar Belgien, Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna och Schweiz. För att underlätta förhandlingarna mellan de medlemsstater som samarbetar i samma funktionella luftrumsblock utnämndes Georg Jarzembowski till samordnare i augusti 2010.

Det krävs dock mer arbete för att påskynda genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet och hålla tidsfristen.

För att hjälpa medlemsstaterna har kommissionen inrättat ett arbetsprogram med snäv tidsram och lagt fram ett antal lagstiftningsåtgärder. Till exempel antogs kommissionens förordning om ett prestationssystem den 29 juli 2010. Tack vare denna förordning kan medlemsstaterna styras mot att eftersträva närmare integration för att tillhandahålla flygtrafiktjänster och samtidigt förbättra resultaten.

Dessutom håller kommissionen nu på att färdigställa sitt förslag till en tillämpningsförordning om informationskraven för upprättandet av funktionella luftrumsblock. Underlag kommer också att färdigställas senast den 4 december 2010.

Avslutningsvis innebär tidsfristen i december 2012 att kommissionen och samordnaren för funktionella luftrumsblock kan få ett starkt inflytande i diskussionerna med medlemsstaterna. Kommissionen kommer sedan att ta itu med eventuella problem om tidsfristen i december 2012 inte respekteras. I detta skede är dock kommissionen optimistisk och tror att tidsfristen kommer att kunna hållas eftersom förberedelserna har framskridit väl.

Vilka tidsperspektiv ser kommissionen när det gäller förverkligandet av de enskilda avsnitten av järnvägen Europamagistralen mellan Strasbourg och Salzburg och vilken roll spelar därvid sträckan München-Mühldorf-Freilassing? Planerar man dessutom att inrätta en egen TEN-samordnare för den därtill anknytande TEN-linjen 22?

(EN) Det prioriterade projektet nr 17, ”Paris–Strasbourg–Stuttgart–Wien–Bratislava” (PP17), är en öst-västlig järnvägsförbindelse som passerar mycket tätbefolkade områden i centrala Europa. Den är 1 382 kilometer lång och passerar fyra medlemsstater: Frankrike, Tyskland, Österrike och Slovakien.

I och med utnämningen av EU-samordnaren Péter Balázs och efter att transportministrarna i de fyra medlemsstaterna undertecknade en avsiktsförklaring den 9 juni 2006 som följdes av flera bilaterala avtal om gränsöverskridande sträckor anser kommissionen att man har kommit långt i genomförandet på de flesta områden. Den sista franska sträckan för höghastighetståg bör vara i drift 2016, den nya stationen i Wien kommer att öppnas under 2013 och alla sträckor för persontrafik i Österrike, avsedda för en hastighet på 200 kilometer i timmen (km/t), bör vara i drift senast 2015.

Kommissionen välkomnar slutförandet av arbetena på den gränsöverskridande sträckan mellan Frankrike och Tyskland. Kehl-bron kommer att öppnas den 10 december 2010 – och det pågående arbetet på sträckan Augsburg–München beräknas vara klart i december 2011.

Men kommissionen har också några farhågor:

– Arbetet på sträckan Stuttgart–Ulm startade 2010. Denna sträcka bör vara i full drift i december 2019, avsedd för en högsta hastighet på 250 km/t, men som ledamoten känner till befinner sig Stuttgartsträckan också i centrum för en politisk debatt.

– Anslutningen till Münchens flygplats är fortfarande inte finansierad även om Bayerns regering och parlament (Landtag) nyligen enats om ett utvecklingskoncept för München (”Bahnkonzept München”) för att ansluta järnvägen med flygplatsen.

– Även om de tyska och österrikiska transportministerierna i juli 2007 enades om att tillsammans utveckla den gränsöverskridande sträckan Freilassing–Salzburg för att förbättra kapaciteten på denna sträcka, har något sista datum för inledande av arbetet på den tyska sidan ännu inte bekräftats av de tyska myndigheterna.

– När det gäller sträckan München–Freilassing förväntas en övergripande strategi för hela sektionen prioriteras i den reviderade planeringsram som den tyske transportministern väntas lägga fram senare under hösten 2010.

Kommissionen inser att man måste ta hänsyn till tillgängliga nationella resurser när man gör investeringar i infrastruktur, men samtidigt är investeringarna i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) ett kollektivt åtagande av alla berörda medlemsstater: om man inte genomför sin del av en förbindelse kommer de andras investeringar sannolikt att minska i värde. Därför kommer kommissionen att påminna den tyska regeringen om sina politiska åtaganden.

Kommissionen kan med glädje informera parlamentsledamoten om att den i juni 2010 utsåg Gilles Savary, tidigare framstående ledamot av Europaparlamentet, till ny europeisk samordnare för det prioriterade projektet nr 22 (Aten-Nürnberg/Dresden). Han kommer att lägga fram sin första rapport om sitt arbete den 27 oktober 2010 för utskottet för transport och turism.

Kan kommissionen utförligt redogöra för fördelarna med finansiering inom ramen för den allmän trafikplikten vad beträffar regionala flygplatser i EU?

(EN) I enlighet med förordning 1008/2008⁽¹⁾ är det tillåtet att införa allmän trafikplikt av hänsyn till den ekonomiska utvecklingen eller territoriell anknytning. Allmän trafikplikt är ett verktyg för att garantera tillgängligheten till isolerade regioner eller för att stödja regionala utvecklingspolitiska mål om en medlemsstat konstaterar att målen inte kommer att kunna uppfyllas i tillräcklig grad genom den fria marknaden.

Dessa förpliktelser är av allmän karaktär (t.ex. i fråga om turtäthet, kapacitet, maxpriser osv...). Om ingen aktör åtar sig att tillhandahålla tjänsterna kan medlemsstaterna tillämpa en exklusiv koncession för endast en operatör som väljs ut efter en europeisk anbudsinfordran. Denna exklusiva koncession kan vara med eller utan ersättning, och dess huvudsyfte är att effektivt se till att de regionala utvecklingsmålen uppnås. I de fall ersättning förekommer är stödmottagaren det flygbolag som har tilldelats anbudet, inte de berörda flygplatserna.

För närvarande har allmän trafikplikt införts på 200 flyglinjer inom EU. Genom att garantera en viss turtäthet för dessa linjer stimulerar den allmänna trafikplikten flygtrafiken till och från regionala flygplatser. Kommissionen har inte gjort någon kvantitativ analys av de ekonomiska konsekvenserna av den allmänna trafikplikten på regionala flygplatser, men till sin natur är trafikplikten stimulerande för flygtrafiken på regionala flygplatser som annars skulle betjänas av mindre regelbunden lufttrafik.

Flygbranschen är en av de få framgångarna i det europeiska projektet. Denna verksamhet, som sysselsätter hundratusentals kvalificerade arbetstagare över hela kontinenten, är en grundval i vår ekonomiska struktur och för vårt territorium. Den är en verklig kraft för tekniskt framsteg och en avgörande faktor för medborgarnas rörlighet.

Vilken plats kommer kommissionen att ge denna industrisektor i sin kommande vitbok om transporter?

(EN) Flygteknik sysselsätter direkt en halv miljon människor och den årliga omsättningen närmar sig 100 miljarder euro. Europa har en marknadsandel på över 38 procent. Därför är denna högteknologiska industri mycket viktig för EU.

Vitboken om transportpolitikens framtid är ännu inte färdig och det är därför för tidigt att säga vad den innehåller. I allmänhet kommer luftfartssektorn, transportmedelsindustrin och flygindustrin att dra nytta av den.

Först och främst kommer användningen av teknik som utvecklats av Sesar (Single European Sky Air Traffic Management Research), där många flygtekniktillverkare deltar, att leda till ökad produktion och ständigt ökade effektiviseringar, vilket gynnar flygindustrin. Förverkligandet av det gemensamma europeiska luftrummet kommer att bidra till att öka luftkapaciteten, vilket kan förväntas innebära positiva möjligheter för lufttrafikföretagen och även för europeiska tillverkare av flygteknik.

En bättre integration mellan olika transportsätt, som innebär att man kopplar samman flyg, järnväg och kollektivtrafik, kommer att bidra till att minska utsläppen i samband med korta flygningar och resor den sista sträckan in till städerna.

Det sjunde ramprogrammet med 2,1 miljarder euro, vilket inkluderar Clean Sky-initiativet (800 miljoner euro), stöder redan den europeiska industrins tekniska behov genom att utveckla en ny generation grönare, effektivare, billigare, säkrare och mer pålitliga flygplan, flygplansmotorer och flygplansutrustning samt luftfart. Dessutom kommer den strategi för rena bränslen som håller på att utarbetas att hjälpa de europeiska tillverkarna att åstadkomma en snabb och smidig övergång till en mer hållbar luftfart.

Sist men inte minst är rättvis prissättning av transporter ett viktigt politikområde i vitboken. Inkluderandet av luftfarten i EU:s utsläppshandelssystem från 2012 kommer att ge ytterligare incitament för innovation, snabbare flottförnyelse och användning av alternativa bränslen – inte bara för flygbolag inom EU utan också för större flygbolag utanför EU – med tydliga fördelar för flygindustrin.

Totalt sett har kommissionen åtagit sig att ytterligare öka möjligheterna för denna strategiska sektor, vilket skapar arbetstillfällen för högutbildade arbetstagare och teknologiska spridningseffekter till andra sektorer.

I detta sammanhang och genom att följa det goda exemplet Vision 2020 för luftfartsforskning kommer kommissionen att inrätta en högnivågrupp med ledande företag från flygindustrin för att utveckla en ny vision för flygteknik och luftfartsforskning i EU efter 2020.

Vilka inledande överväganden gör kommissionen med anledning av uppgifterna om att man på nytt utreder möjligheterna att flytta Heathrow-flygplatsen till en konstgjord ö som skulle byggas i Themsens mynning med påföljande miljö-, trafik- och bullerstörningar för mina väljare i South Essex? Vilka övriga studier och konsultationer kommer kommissionen att genomföra när det gäller den här frågan?

(EN) Ingenting i de officiella dokument som har offentliggjorts av Förenade kungarikets transportministerium tyder på att flytten av Heathrow-flygplatsen till Themsens mynning för närvarande betraktas som ett alternativ. Kommissionen har inte fått någon information om nyligen utförda genomförbarhetsstudier om en eventuell flytt av Heathrow-flygplatsen.

Det är viktigt att påminna om att placeringen av flygplatser och faktiskt all infrastruktur tack vare subsidiaritetsprincipen är en helt nationell angelägenhet så länge det garanteras att gällande EU-lagstiftning, t.ex. i fråga om miljöaspekter, efterlevs.

Om kommissionen skulle lägga fram ett lagförslag om införande av kroppsscanning på flygplatser måste detta förslag bygga på en grundlig utvärdering av kroppsscanningens effektivitet, nödvändighet och proportionalitet när det gäller förbättrandet av flygplatssäkerheten. När kommer kommissionen att bestämma om den tänker föreslå ett regelverk för hela EU, på vilka objektiva kriterier kommer den att grunda sina konsekvensbedömningar och beslut, vilka tvingande regler rörande integritet och hälsa kan komma att ingå, och kommer en sådan lagstiftning att klart och tydligt ange vad som gäller för lagring av bilder och för regler av den typ som finns i USA, där man är garanterad rätten att välja bort kontroller med kroppsscanning?

(EN) Kommissionen antog den 15 juni 2010 ett meddelande om användningen av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser. I detta meddelande fastslogs att det är upp till kommissionen att föreslå en EU-rättslig ram för användningen av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser, och i så fall vilka villkor som ska knytas till deras användning, efter en ytterligare konsekvensanalys, inbegripet grundläggande rättigheter och hälsofrågor.

Kommissionen arbetar för närvarande med denna konsekvensanalys i enlighet med sina fastställda regler och metoder. En sådan analys innebär att kommissionen definierar det problem som kan behöva regleras på EU-nivå och utarbetar flera möjliga alternativ som ger olika lösningar för att uppfylla målen och ta itu med det identifierade problemet.

Varje alternativ analyseras noggrant i fråga om ekonomiska, sociala, hälsomässiga, säkerhetsmässiga och miljömässiga konsekvenser på grundval av den tillgängliga informationen: undersökningar, rådfrågade parter, försöksresultat, etc.

För vart och ett av dessa scenarier kommer särskilt grundläggande rättigheter, hälsa och detekteringsprestanda att utvärderas ytterligare. Alternativet att ge passagerarna möjlighet att avstå samt olika alternativ som rör sparandet av bilder kommer också att beaktas.

Denna konsekvensanalys bör vara färdig i början av 2011. Kommissionen kommer därefter att besluta om huruvida någon lagstiftning behövs.

Kommissionsledamot Dacian Ciolos antydde nyligen i en intervju i den irländska pressen (Irish Independant, tisdagen den 21 september 2010) att han vore beredd att överväga fortsatt stöd till gräsbaserade jordbrukssystem av den typ som finns i Irland. Vilken mekanism eller vilka mekanismer planerar kommissionen i nuläget att använda för att ge jordbrukarna detta extra stöd?

(FR) De förändringar som måste göras av systemet för direktstöd och närmare bestämt det sätt på vilket betalningarna fördelas för att sprida stödet mer rättvist mellan medlemsstater, regioner och kategorier av jordbruk, står i centrum för debatten om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken. En aspekt av frågan är hur direktstödet på bästa sätt ska kunna riktas till de typer av jordbruk som särskilt bidrar till utbudet av kollektiva nyttigheter på miljöområdet.

Det finns dock fortfarande en del frågetecken angående förfarandena och kriterierna för att byta till ett rättvisare och mer riktat stöd och samtidigt undvika större störningar i direktstödet, vilket skulle kunna få betydande ekonomiska konsekvenser inom vissa regioner eller produktionssystem.

Hur bedömer kommissionen Posei-programmets effektivitet för bananproducenter i EU:s yttersta randområden? Har programmet på något märkbart sätt förbättrat situationen för EU:s bananproducenter på den europeiska bananmarknaden? Finns det några planer på att ändra anslaget för bananer inom POSEI -programmet med anledning av den förestående halvtidsöversynen av EU:s budgetplan?

(FR) I rapporten om resultaten av Posei-reformen 2006, som kommissionen lade fram för Europaparlamentet och rådet den 24 September 2010⁽¹⁾, betonas att Posei-åtgärderna har varit ytterst effektiva för flera jordbrukssektorer i de yttersta randområdena, även sektorn för bananexport.

Posei-åtgärderna, som för banansektorn har inneburit en betydande stödnivå, har verkligen lett till positiva resultat när det gäller att upprätthålla produktions- och inkomstnivåerna.

Framför allt har det gjorts stora framsteg inom sektorn i form av ökad lönsamhet och effekter på produktiviteten, kvaliteten och de miljömässiga produktionsvillkoren.

Dessa slutsatser bygger delvis på en undersökning som nyligen genomfördes åt kommissionen av oberoende konsulter, som har utvärderat de åtgärder som har genomförts sedan 2001 inom ramen för Posei-systemet.

Kommissionen kan därför säga att Posei-systemet har utgjort ett betydande bidrag till att bevara EU:s bananproduktion och förbättra produktionsvillkoren.

Den nuvarande finansieringsramen för EU:s bananproducenter fastställdes till 279 miljoner euro för de fyra producentregionerna Kanarieöarna, Martinique, Guadeloupe och Madeira när bidragen överfördes till Posei-systemet 2007. Beräkningen av denna betydande summa gjordes delvis för att återspegla vissa variationer på bananmarknaden i ett scenario med ytterligare avreglering.

Kommissionen anser därför att de budgetmedel som för närvarande har anslagits till stöd för banansektorn fortfarande är tillräckliga för att skydda EU-producenter i dagens öppnare marknadsklimat.

Trots detta övervakar kommissionen noga konsekvenserna av multilaterala handelsavtal som syftar till att minska importtullarna på bananer, och den kommer att vidta lämpliga åtgärder om så behövs.

En av de strukturella brister i den nuvarande gemensamma fiskeripolitiken som konstaterades i den nyligen offentliggjorda grönboken är att de gällande bestämmelserna inte efterlevs. Detta bidrar till kraftigt överfiske och skador på den marina miljön, och situationen förvärras ofta av en utveckling som stöds av EU-medel. Överväger kommissionen därför att införa ett villkorssystem, som innebär att tillgången till EU-medel och fiskeresurser kräver att vissa villkor är uppfyllda – liknande systemet med tvärvillkor som tillämpas inom den gemensamma jordbrukspolitiken?

(EN) Som svar på rapporten från Europeiska revisionsrätten i november 2007 (Särskild rapport 7/2007) genomförde kommissionen en djupgående reform av systemet för kontroll och tillsyn. Den nya kontrollförordningen (förordning 1224/2009⁽¹⁾) kommer att bidra avsevärt till att förbättra kontroll, tillsyn och efterlevnad inom det europeiska fisket.

När det gäller införandet av villkor för tillgång till EU-medel och fiskeresurser vill kommissionen peka på de redan befintliga bestämmelserna, såsom artikel 16 i rådets förordning nr 2371/2002⁽²⁾ (grundförordningen om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken), artikel 90 i rådets förordning nr 1224/2009 (kontrollförordningen) och artikel 40 i rådets förordning nr 1005/2008⁽³⁾ (förordningen om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske). Dessutom ger Europeiska fiskerifonden och ramen för datainsamling möjligheter att dra in det ekonomiska stödet eller tillämpa finansiella korrigeringar i de fall då en medlemsstat inte uppfyller vissa administrativa krav eller krav på programplanering och genomförande.

Kommissionen ser den kommande reformen av den gemensamma fiskeripolitiken som en möjlighet att utreda behovet av och förutsättningarna för att införa ytterligare mekanismer för villkorlighet.

Vilka åtgärder kommer kommissionen att vidta för att se till att fiskare som fiskar pelagiska arter inom EU gynnas av en ökad TAC för makrill i enlighet med Ices rekommendationer för 2011?

(EN) Kommissionen är mycket oroad över den nuvarande situationen, där både Island och Färöarna har fastställt ensidiga kvoter, vilket leder till att beståndet överfiskas.

Islands och Färöarnas fastställande av ensidiga kvoter för sig själva är helt oacceptabelt. Det är oacceptabelt eftersom EU och Norge har ägnat många år åt att bygga upp detta lukrativa bestånd i nordöstra Atlanten till en god och hållbar nivå. I år har isländska och färöiska fiskefartyg fiskat långt mer makrill än vad de någonsin har gjort förut. Dessa handlingar går också stick i stäv med allt det hårda arbete som har utförts av vår egen industri för att försöka skydda beståndet.

Det är en prioritering för kommissionen att garantera ett hållbart bestånd så att yrkesfiskarna kan dra full nytta av bästa möjliga tillgång till makrill både under 2011 och på längre sikt. Med detta syfte har kommissionen gått i spetsen för att återupprätta en förvaltning i samarbete med alla kuststater till vars vatten makrill migrerar. För detta ändamål begärde kommissionen att denna fråga skulle diskuteras vid rådets möte (fiske) den 27 september 2010, där medlemsstaterna gav kommissionen sitt stöd för denna målsättning.

Unionen befinner sig i ett kritiskt skede när det gäller hanteringen av makrill i Nordostatlanten eftersom det saknas ett avtal om uppdelning av kvoter mellan kuststaterna. De nuvarande fiskenivåerna ligger långt över vad forskarna har rekommenderat för 2010. Kommissionen är fast besluten att finna en lösning på de problem som har uppstått så att vi kan återgå till en god förvaltning av beståndet för 2011, och den grundar sin ståndpunkt i dessa förhandlingar på Internationella havsforskningsrådet (ICES) 2011, som tillåter en ökning av den tillåtna totalfångsten (TAC).

Om vi inte samarbetar finns det en allvarlig risk för att beståndet kommer att minska. För att undvika detta är kommissionen fast besluten att försvara unionens intressen av att nå ett långsiktigt avtal. Höstens förhandlingar kommer att bli avgörande, och flexibilitet och god vilja kommer att behövas av alla berörda parter för att vi ska kunna nå en lösning.

Inom ramen för den aktuella reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, framlagd i en grönbok, spelar skyddet av kustfisket en utomordentligt viktig roll.

Det koncept om individuella överlåtbara kvoter (ITQ, Individual Transferable Quotas) som kommissionen föreslagit oroar naturligtvis fiskesektorn och går stick i stäv med skyddet av småskaligt fiske, något som erfarenheterna från denna sektor i Island vittnar om.

Skulle kommissionen kunna redogöra för sitt koncept för ändring av den gemensamma fiskeripolitiken på grundval av ITQ? Har kommissionen funderat på några alternativa och inte så riskfyllda sätt att finansiera den gemensamma fiskeripolitiken? Hur långt har samtalen med medlemsstaterna kommit i denna fråga?

(EN) Ledamoten hänvisar till kustfiskets betydelse och sambandet mellan kustnära fiskeflottor och ett eventuellt införande av individuella överförbara kvoter enligt den reformerade gemensamma fiskepolitiken (GFP).

Kommissionen analyserar nu denna fråga, och vi är medvetna om de eventuella negativa konsekvenserna för småskaliga och kustnära fiskeflottor, inklusive kustfiskeflottor, om sådana rättigheter införs. Kommissionen håller med parlamentsledamoten om att de negativa effekterna av sådana åtgärder under alla omständigheter måste undvikas. Vi måste dock framhålla att inget beslut har fattats ännu och att kommissionen kommer att se till att hänsyn tas till det småskaliga och kustnära fiskets intressen och skydda det från eventuella negativa konsekvenser i samband med överlåtbara rättigheter.

New England Journal of Medicine publicerades nyligen resultat⁽¹⁾ från ett holländskt forskningsprojekt där 4 800 män och kvinnor deltagit. Resultaten visar att omega-3 i låga doser i t.ex. bordsmargarin inte alls minskar risken för hjärtinfarkt. Dessa resultat bör få följder för de företag som bedriver reklamkampanjer där de påstår motsatsen, alltså att konsumtion av deras margarin minskar risken att drabbas av hjärtinfarkt.

Anser kommissionen att fortsatta påståenden om margarinets effekter är förenliga med EU:s lagstiftning, och vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att få ett stopp för dessa reklamkampanjer och påståenden?

(EN) Förordning (EG) nr 1924/2006⁽²⁾ om näringspåståenden och hälsopåståenden antogs för att garantera att alla näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel i EU är sanningsenliga, tydliga, tillförlitliga och meningsfulla för konsumenterna. I detta syfte beslutade lagstiftarna att vetenskapliga belägg bör vara den viktigaste aspekten att beakta vid användningen av påståenden. Denna oberoende vetenskapliga bedömning av sanningshalten av påståenden utförs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA).

Enligt förordningen måste alla hälsopåståenden godkännas på EU-nivå på grundval av EFSA:s utlåtanden.

Vid godkännande av ett påstående ska lämpliga villkor för användningen fastställas för att garantera att konsumtionen av den produkt som påståendet gäller skapar den påstådda effekten. Till exempel kan man i villkoren för användning, beroende på de vetenskapliga rekommendationerna, begränsa användningen av påståendet endast för de livsmedel där effekten kan påvisas eller fastställa den minsta mängd som behövs av den aktiva beståndsdelen för att effekten ska uppnås.

Med hänvisning till frågan har man godkänt påståenden om vissa ämnen som kan ingå i en rad produkter, bland annat gula bredbara fetter (margarin) och deras kolesterolsänkande effekt. Enligt dessa påståenden kan ett högt kolesterolvärde utgöra en riskfaktor för kranskärlssjukdom. Nationella behöriga myndigheter ansvarar sedan för att verkställa den lagstiftning som omgärdar dem.

När det gäller påståenden om omega-3-fettsyror och deras samband med hjärt- och kärlhälsa väntar vissa på en bedömning från EFSA, men för andra som redan har bedömts för kommissionen diskussioner med medlemsstaterna om ett beslut om tillstånd. Påståenden som lämnats in för godkännande tillåts vara kvar på marknaden tills ett beslut har fattas om dem.

Sammanfattningsvis kan parlamentsledamoten vara säker på att bara hälsopåståenden som har stöd av vetenskapen kommer att få användas inom EU när förordningen har genomförts fullt ut.

Som en följd av EG-domstolens dom i Metock-målet av den 25 juli 2008 har vissa medlemsstater – bl.a. Irland – tvingats backa från sina krav om en ändring av direktiv 2004/38/EG⁽¹⁾ om fri rörlighet för människor inom EU för att hindra invandrare från att arrangera skenäktenskap för att få stanna i EU. En av Irlands främsta vigselförrättare varnade nyligen för att mellan 10 och 15 procent av de borgerliga vigslarna i Irland kan vara skenäktenskap med ett enda syfte, nämligen att kringgå immigrationsbestämmelserna.

Känner kommissionen samma oro som medlemsstaterna inför ett eventuellt utnyttjande av direktivet mot bakgrund av Metock-domen? Har kommissionen fått information från någon medlemsstat om missbruk och överträdelse av direktiv 2004/38/EG och, om så är fallet, vilka mekanismer finns det för att lämna ut sådan information till andra medlemsstater? Anser kommissionen att medlemsstaterna kan stoppa skenäktenskap utan att behöva ändra direktiv 2004/38/EG och, om så är fallet, exakt hur?

(EN) Som betonas i kommissionens rapport⁽²⁾ om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG⁽³⁾ erinrade EG-domstolen i sin dom i målet Metock⁽⁴⁾ om att direktivet inte hindrar medlemsstaterna från att bekämpa missbruk av EU-rättigheterna, däribland skenäktenskap, i enlighet med artikel 35 i direktivet.

För att identifiera svårigheter, klargöra frågor som rör tolkningen av direktivet och hjälpa medlemsstaterna att tillämpa det korrekt, inrättade kommissionen en grupp av experter från medlemsstaterna i september 2008. Kampen mot missbruk, utbyte av bästa metoder, statistik och underrättelser om nya missbruksmönster står på dagordningen i denna grupp som sammanträder regelbundet. Ett IT-nätverk används för att ge medlemsstaterna möjlighet att dela med sig av statistiska uppgifter och ytterligare underrättelser om missbruk och bedrägeri. I gruppen stöder kommissionen verksamheten på teknisk nivå med medlemsstaterna för att förbättra deras möjligheter att bekämpa missbruk.

Ytterligare bistånd bestämdes i kommissionens riktlinjer⁽⁵⁾ om bättre tillämpning av direktivet i juli 2009. När det gäller missbruk och bedrägeri betonar man i riktlinjerna att direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att vidta verkningsfulla och nödvändiga åtgärder för att bekämpa missbruk och bedrägeri inom områden som omfattas av gemenskapsrättens materiella tillämpningsområde när det gäller personers fria rörlighet genom att neka, avbryta eller dra tillbaka en rättighet enligt direktivet vid fall av missbruk av rättigheter eller bedrägeri, t.ex. skenäktenskap. En dylik åtgärd ska vara proportionerlig och i enlighet med de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i direktivet.

De senaste rapporterna från Storbritannien om fällande domar mot präster som har förrättat skenvigslar och framgångsrika polisrazzior mot organiserade kriminella kretsar inblandade i skenäktenskap som har gjorts efter polisens spaningsarbete bekräftar kommissionens uppfattning att det inte är nödvändigt att ändra den befintliga EU-lagstiftningen för att göra det möjligt för medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder mot missbruk.

Medicinsk utrustning ingår inte i de tio sektorer som kommissionen prioriterar i fråga om miljövänlig offentlig upphandling. Man har ansett det vara problematiskt att utarbeta harmoniserade kriterier för denna sektor, eftersom det övergripande begreppet ”medicinsk utrustning ” omfattar många olika typer av produkter. Att det saknas riktlinjer för upphandling av medicinsk utrustning kan emellertid medföra att sektorn oavsiktligt fråntas ett viktigt incitament att fortlöpande utveckla bättre och mer hållbara produkter.

Har kommissionen övervägt att återuppta utarbetandet av riktlinjer genom att eventuellt skapa mer specifika kategorier för de olika produkttyper som omfattas av det övergripande begreppet ”medicinsk utrustning”? Har man i detta sammanhang övervägt att samarbeta med industrin och branschorganisationerna för att på så sätt inbegripa sektorn i kategoriseringen av de olika produkttyperna? Har kommissionen vidare övervägt att upprätta särskilda innovationskategorier, i vilka man särskilt beaktar produkternas egenskaper och användningsområden?

(EN) Kommissionen undersöker för närvarande om det är möjligt att inrätta kriterier för miljöanpassad offentlig upphandling av vissa kategorier av produkter som används inom hälso- och sjukvårdssektorn. Hänsyn tas till de totala miljöeffekterna och förbättringspotentialen hos denna produktgrupp jämfört med andra produktgrupper, samt till medlemsstaternas och industrins vilja att delta i denna process. Frågan kommer att diskuteras tillsammans med den rådgivande gruppen för miljöanpassad offentlig upphandling och beslut kommer att fattas före utgången av 2010.

Sommaren 2010 offentliggjorde kommissionen en grönbok med titeln ”Grönbok med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU”. I denna diskuteras frågor som berör solvensreglerna för pensionsfonderna, förhöjningen av pensionsåldern och möjligheten att flytta pensioner. Principen om jämställdhet mellan kvinnor och män nämns dock inte, och storleken på kvinnors pensioner diskuteras inte heller. Under hela sitt liv diskrimineras kvinnorna på arbetsmarknaden, eftersom skillnaderna i lön för samma arbete fortfarande är mycket stora mellan män och kvinnor. Dessutom är kvinnors pensioner mindre, dels för att de arbetar inom sektorer där lönerna är låga, dels för att de är tvungna att avsluta sin yrkesverksamhet för att ta hand om sin familj, vilket ytterligare ökar fattigdomen bland äldre kvinnor.

Är kommissionen ense om att man separat borde behandla frågan om storleken på kvinnors pensioner, eftersom diskrimineringen på arbetsmarknaden påverkar kvinnors pensionsförmåner? Vilka konkreta åtgärder ämnar kommissionen vidta för att minska skillnaden mellan storleken på kvinnors och mäns pensioner?

(EN) I kommissionens grönbok ”Med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU”⁽¹⁾ ingår jämställdhetsperspektivet och där uttrycks liknande synpunkter om de frågor som berör kvinnor som dem parlamentsledamoten framför⁽²⁾.

I grönboken för man samman de olika delarna av EU-regelverket på pensionsområdet och denna helhetssyn har allmänt välkomnats av olika aktörer. Den centrala frågan om tillräckliga pensioner kommer därför att behandlas inom denna ram, där jämställdhetsperspektivet (tillräckliga pensioner för kvinnor) kommer att fortsätta att väga tungt. Det sistnämnda innebär att stor tonvikt läggs på arbetsmarknadsåtgärder, där helhetssynen ger resultat, till exempel genom kopplingar till Europa 2020-strategin. Vilka konkreta åtgärder som kommissionen avser att anta på grundval av grönboken beror på resultatet av det pågående samrådet. När de olika aktörerna har lämnat sina synpunkter kommer kommissionen att överväga hur man lämpligen går vidare.

Kommissionen har redan tagit flera initiativ för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, där klyftan mellan kvinnors och mäns pensioner uppstår. I synnerhet gäller det främjandet av ett integrerat jämställdhetsperspektiv i den europeiska sysselsättningsstrategin och en särskild kampanj som kommissionen inledde under 2009 för att ta itu med löneskillnaderna. Ojämlikhet mellan män och kvinnor på sysselsättningsområdet och dess konsekvenser för pensionerna behandlas utförligt i kommissionens förklaring i mars 2010 om en kvinnostadga⁽³⁾ och i det nyligen framlagda meddelandet om en ”Strategi för jämställdhet 2010-2015”⁽⁴⁾.

Som en del av sitt arbete för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män inom den öppna samordningsmetoden på området socialt skydd och social integration, som har jämställdhet som ett övergripande mål, har kommissionen dessutom granskat jämställdhetsperspektivet i medlemsstaternas nationella strategirapporter, och den offentliggjorde sin senaste bedömning i detta avseende i 2009 års gemensamma rapport om social integration och socialt skydd⁽⁵⁾. Detta arbete bidrog med fakta till grönboken om pensioner, och åtgärder som följer upp grönboken kommer att bygga på de initiativ som är på gång.

Jag skulle vilja veta hur kommissionen ser på det tal som Malis president höll inför Europaparlamentet förra veckan. Presidenten klagade över att Mali förlorar kvalificerad arbetskraft till den industrialiserade delen av världen. Han berättade att nästan 35 procent av Malis akademiker arbetar utomlands och att en hög men inte närmare angiven andel personer som är verksamma inom sjukvården arbetar i andra länder. Anser kommissionen att det är moraliskt försvarbart att länder i den industrialiserade delen av världen lockar till sig sjukvårdspersonal från länder i tredje världen, som dessa länder har finansierat utbildningen för med mycket begränsade medel?

(EN) Kommissionen är särskilt oroad över den akuta bristen på kvalificerad arbetskraft inom hälsosektorn i många afrikanska länder. Det beräknas att minst 2,3 vårdanställda per 1 000 invånare behövs för att tillhandahålla grundläggande hälso- och sjukvård. Afrika har i genomsnitt 0,8 vårdanställda per 1 000 invånare och Mali ännu färre, jämfört med 10,3 per 1 000 invånare i Europa. Europeiska unionen är medveten om denna utmaning och att unionen drar nytta av att man utgör ett mål för en stor del av den migrerande vårdpersonalen, och har därför antagit en strategi för att åtgärda bristen på personal inom hälsosektorn i utvecklingsländerna, följd av ett europeiskt handlingsprogram. I 51 länder, däribland Mali, stöder EU hälsoprogram gällande personalsituationen inom hälsosektorn. På global nivå har EU börjat undersöka möjligheterna att stimulera cirkulär migration och införa andra mekanismer som kan få migrationen av vårdpersonal att gynna utvecklingen.

Ett deltema för det tematiska programmet Att investera i människor har som mål att förbättra hälso- och sjukvårdssystemen och ta itu med krisen på personalsidan. I den här delen kommer ett EU-projekt att finansieras i samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO), i syfte att stärka utvecklingen av arbetskraften inom hälso- och sjukvården och avhjälpa den akuta bristen på arbetskraft inom vården i 57 länder, inklusive 36 afrikanska länder, däribland Mali.

Gällande EU-lagstiftning och den lagstiftning som är under utarbetande innehåller redan en rad skyddsåtgärder för att förhindra kompetensflykt. Till exempel föreskrivs i direktiv 2009/50⁽¹⁾ om EU-blåkortet att medlemsstaterna får avslå ansökningar om EU-blåkort för att säkerställa etiska krav. Dessutom påverkar direktivet inte avtal med tredjeländer där man förtecknat yrken med personalbrist och som därmed omfattas av etisk rekrytering. Tredjelandsmedborgare som räknas som varaktigt bosatta i EU kan lämna EU:s territorium i upp till ett år utan att förlora denna status, och perioden förlängs till två år för högkvalificerade migranter med blåkort. Dessa bestämmelser uppmuntrar ”cirkulär” migration mellan medlemsstaterna och migrantens hemland, med åtföljande överföring av kompetens och pengar.

Europeiska rådet understryker också behovet av att det tas ytterligare steg för att maximera migrationens positiva och minimera dess negativa effekter på utvecklingen, i enlighet med den övergripande strategin för migration.

På grundval av förordning nr 422/67/EEG⁽¹⁾ av den 25 juli 1967 har kommissionsledamöter rätt till 40–65 procent av sin lön i upp till tre år efter det att de frånträtt sin tjänst. Detta avgångsvederlag kan dessutom kombineras med ersättningar som de erhåller från en eventuell ny tjänst. Denna generösa bestämmelse möts av kraftig kritik bland allmänheten.

Är kommissionen beredd att på eget initiativ se över denna bestämmelse, särskilt när det gäller kombinationen av avgångsvederlag och nya inkomster (artikel 7.3 i förordningen)?

(EN) Detta är en fråga som tillhör rådets behörighetsområde enligt artikel 243 i EUF-fördraget (f.d. artikel 210 i EG-fördraget).

Den andra förhandlingsrundan inom handelsblocket Mercosur kommer att äga rum den 11 oktober. Vilka effekter för jordbrukssektorn förväntar sig kommissionen av dessa förhandlingar? En undersökning av politikens eventuella ekonomiska effekter kommer att presenteras i början av 2011. Kan kommissionen ge oss någon information om hur långt denna undersökning har kommit? Kommer undersökningens fokus att ligga på de stora effekter som denna handelspolitik kommer att ha för jordbrukssektorn i Europa?

(EN) Den senaste förhandlingsrundan om handelsdelen i associeringsavtalet mellan EU och Mercosur ägde rum i Bryssel den 11-15 oktober 2010.

Kommissionen kommer att fortsätta att regelbundet informera Europaparlamentet om hur denna förhandling utvecklas. Man planerar särskilt att avlägga en skriftlig rapport till rådets handelspolitiska kommitté och Europaparlamentets utskott för internationell handel strax efter varje runda.

Det bör noteras att en fullständig konsekvensbedömning för hållbar utveckling (SIA) på handelsområdet som undersöker möjliga ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser av ett frihandelsavtal mellan EU och Mercosur redan har genomförts, och slutrapporterna finns tillgängliga för allmänheten sedan mars 2009 (se http://ec.europa.eu/trade/analysis/sustainability-impact-assessments/assessments).

Kommissionens reaktioner på slutsatserna och rekommendationerna i undersökningen återfinns i det sammanfattande SIA-dokumentet som offentliggjordes i juli 2010.

Dessutom har kommissionen beslutat att komplettera detta arbete med mer riktade ekonomiska studier som förväntas bli klara i början av 2011. Dessa studier kommer att förse oss med aktuella analyser av och information om de övergripande ekonomiska konsekvenserna av att ta bort tullar och icke-tariffära hinder för handel med varor, tjänster och investeringar, samt en mer detaljerad bedömning av effekterna för jordbruket.

Med utgångspunkt härifrån kommer kommissionen att ta hänsyn till känsligheten inom EU:s jordbruk som helhet, och särskilt inom relevanta jordbrukssektorer som kanske kommer att påverkas mest av framtida medgivanden. För dessa specifika områden kommer kommissionen att utarbeta ett jordbrukserbjudande som kommer att vara både begränsat till medgivanden som tar hänsyn till känsligheten inom EU:s relevanta marknader och produktionssektorer och, givetvis, förenligt med den övergripande gemensamma jordbrukspolitiken.

Tusentals barn i vanliga grekiska familjer står utan kommunala förskoleplatser, eftersom många kommuner stänger sina förskolor på grund av bristande ekonomiska och personalmässiga resurser. Exempelvis har Atens kommun tagit emot 8 816 ansökningar, av vilka 5 465 godkänts. Samtidigt hotas 60–70 procent av förskolepersonalen av avsked eftersom de inte får förnyat kontrakt. I år har dessutom antalet nya lärare inom den offentliga utbildningen minskat med 50 procent, samtidigt som pensioneringarna blir allt fler. På så vis beräknas lärarunderskottet uppgå till över 20 000! För vanliga arbetarfamiljer skärps nu problemen ytterligare på grund av dessa problem, i kombination med massarbetslösheten och de drastiska sänkningarna av löner och sociala förmåner till följd av bland annat den överenskommelse som undertecknats gemensamt av Pasokregeringen, EU, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden.

Inser kommissionen de svårartade konsekvenser som överenskommelsens åtgärder får för vanliga familjer och särskilt för kvinnor, på grund av den akuta bristen på offentliga förskoleplatser och den dåligt fungerande offentliga skolan, vilket undergräver rätten till utbildning för arbetstagares barn?

(EN) Samförståndsavtalet har undertecknats av Grekland och kommissionen (på uppdrag av medlemsstaterna i euroområdet) i en överenskommelse med Internationella valutafonden (IMF) och Europeiska centralbanken (ECB). De skattemässiga, finansiella och strukturella åtgärder som ingår i samförståndsavtalet och den finansiering om 110 miljarder euro som medlemsstaterna i euroområdet och IMF står för är oumbärliga för att lyfta Grekland ur krisen. Utan denna finansiering och åtgärderna i samförståndsavtalet skulle störningarna i den grekiska ekonomin vara betydligt mer omfattande och abrupta med oerhörda ekonomiska och sociala kostnader för det grekiska folket. Åtgärderna i samförståndsavtalet utarbetades i nära samarbete mellan den grekiska regeringen och kommissionen med hänsyn till den makroekonomiska situationen men utan att tappa bort de sociala aspekterna. Kommissionen medger att den grekiska krisen har medfört stora sociala kostnader i flera skikt av den grekiska befolkningen. Dessa kostnader är dock främst en följd av de statsfinansiella obalanser, konkurrenskraftsrelaterade frågor och ekonomiska svårigheter som man försöker komma till rätta med genom samförståndsavtalet.

När det gäller effekterna för kvinnor av svårigheterna med bemanning och finansiering av barnomsorg och statliga skolor vill kommissionen fästa parlamentsledamotens uppmärksamhet på det faktum att Europeiska socialfonden medfinansierar stöd så att kvinnor kan placera sina barn i barnomsorg genom det operativa programmet för utveckling av mänskliga resurser och stöd till förbättringar av utbildningskvaliteten i allmänhet, samt åtgärder för att stödja kvinnor såsom ”heldagsskolor” genom det operativa programmet för utbildning och livslångt lärande. Hittills har dock genomförandet av de båda operativa programmen gått långsamt, ett faktum som delvis kan förklara de konsekvenser för kvinnor som parlamentsledamoten nämner. Enligt de grekiska myndigheterna väntas utvecklingen av genomförandet bli bättre under de närmaste månaderna.