Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 10 november 2010 - Bryssel

18. Innovationspartnerskap (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är debatten om den muntliga frågan till rådet från Judith A. Merkies, för S&D-gruppen, Paul Rübig, för PPE-gruppen, Jorgo Chatzimarkakis, för ALDE-gruppen, Philippe Lamberts och Reinhard Bütikofer, för Verts/ALE-gruppen, Evžen Tošenovský, för ECR-gruppen, och Marisa Matias, för GUE/NGL-gruppen, om innovationspartnerskap (O-0158/2010 – B7-0560/2010).

  Judith A. Merkies, frågeställare. – (NL) Herr talman! Nittio procent av medborgarna tror att innovationen kommer att ge oss en grön, mer konkurrenskraftig ekonomi och vi håller med. Men tydligen är ärendets brådskande karaktär ännu inte alldeles klar eftersom rådet har beslutat att inte diskutera innovationsunionen förrän i februari eller mars nästa år.

Varför det? Har alla de brådskande, stora samhällsutmaningarna kanske redan lösts? Har energiproblemen, råvaruproblemen och problemen med en åldrande befolkning redan lösts? Nej, det har de inte och därför måste vi behandla och diskutera innovationsstrategin som en mycket brådskande fråga. Det finns många frågor kring den. Vad innebär egentligen dessa innovationspartnerskap? Kommissionens innovationsstrategi är klar men denna fråga förblir obesvarad.

Vad som är klart är att det inte ska finnas några nya – eller åtminstone inga helt nya – instrument, utan snarare bättre. Långsiktig säkerhet är viktig, men vi skulle helst föredra ett välfungerande instrument med en vision till 2020. Det som är viktigt är att innovationspartnerskap är så konkreta och tydliga som möjligt, får en verklig effekt, är tekniskt neutrala och nära marknaden och har en tydlig sluttid; och att alla viktiga parter är involverade, också industrin, staten, forskningsinstituten och framför allt medborgarna som är den drivande kraften bakom innovationen och dess framgång.

Det är mycket bra att man bygger på den styrka som finns genom ”Aktivt och friskt åldrande” – i själva verket hälsosamt leverne snarare än friskt åldrande – och det förefaller faktiskt som om friskt åldrande börjar i befruktningsögonblicket. Alla partnerskapen måste karakteriseras av en effektiv och intelligent strategi för naturtillgångar och måste börja med de mest brådskande problemen: energi och bristen på råvaror. Mer innovation behövs i detta avseende.

Detta kräver rådets fullständiga engagemang och det kräver entusiasm; båda behövs för att innovationsstrategin ska fungera. Att dra sig tillbaka bakom gränserna är inget alternativ. Ekonomin handlar verkligen inte bara om euron, banksektorn och stabilitets- och tillväxtpakten. Den handlar om sysselsättning i Europa och en bättre ställning för Europa i världen och hur detta ska genomföras om inte genom innovation?

  Amalia Sartori , föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionens förslag i ”innovationsunionens” policydokument, som antogs den 6 oktober 2009, är en integrerad del av Europa 2020-strategin. Initiativet syftar till att ge ett kraftfullt, effektivt och hållbart svar på vårt samhälles huvudproblem.

Bland de många åtgärder som föreslås och de olika mål som kommissionen har föresatt sig i försöket att åstadkomma en riktig innovationsunion representeras ett av de mest innovativa inslagen av de så kallade ”innovationspartnerskapen”. För att nå de fastställda målen måste man välja rätt partnerskap. Därför har kommissionen bestämt en rad prioriterade utmaningar som vårt samhälle måste möta under kommande år och årtionden. Med hänsyn till denna nya utveckling har parlamentet valt att uttrycka sin synpunkt i den resolution för vilken jag är föredragande för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Efter korta förhandlingar undertecknade alla föredragandena för de olika politiska grupperna en resolution, så det finns inga problem att notera.

Jag tycker att det är viktigt att betona hur grundläggande vårt bidrag var beträffande att se till att de båda partnerskap som ska inledas efter pilotinitiativet om friskt åldrande båda kommer att ta itu med ”smarta städer” så att ett antal futuristiska experiment kan hållas i olika europeiska städer för att nå 20/20/20-målen och så att strategin om icke-energi råvaror kan förverkligas eftersom vi behöver ge ett konkret svar på de stora och svåra problem som påverkar samhället på detta område.

Under kommande månader kommer en arbetsgrupp inom kommissionen att besluta om detaljer beträffande styrning, finansiering, urvalskriterier och budget för de initiativ som ska startas genom det första partnerskapet.

  Jorgo Chatzimarkakis, frågeställare. – (DE) Herr talman! Exakt vad sysslar europeisk innovationspolitik med? Vad gör europeisk forskningspolitik? Om vi ställer oss själva denna fråga och om vi skulle fråga medborgarna på gatan skulle folk bara se oförstående ut. Detta beror på att det inte är klart vilket mervärde europeisk forskning och innovation tillför. Av det skälet välkomnar vi att kommissionsledamot Máire Geoghegan-Quinns förslag börjar med att ge en definition på innovation. Vad är innovation? Innovation innebär att tjäna pengar, en kunskapsprodukt eller ett kunskapsbevis. Det är något nytt. Jag är glad över att kommissionen har slagit in på denna väg. Vi behöver emellertid nu också projekt av typen ”en man på månen” eller ”en kvinna på månen” vilka förstås av mannen på gatan så att EU:s skattebetalare begriper vad vi gör med deras pengar. I detta avseende ser jag en stor potential i frågan om att öka antalet friska levnadsår med två. Det skulle vara ett projekt som alla skulle förstå. Jag är därför glad att det första innovationspartnerskapet som föreslagits kommer att ägnas åt just detta mål. Två extra friska år att leva – det kommer att förstås av alla och det är något som vi bör ägna oss åt. I det avseendet har ni vårt stöd.

Jag skulle emellertid vilja påpeka, och Judith Merkies har redan också nämnt detta, att om vi bara betraktar de instrument som redan existerar, har vi Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), kunskaps- och innovationsgrupperna (KICs), de gemensamma teknikinitiativen, det så kallade ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation – allt detta är program som redan finns. Om vi lägger till ytterligare ett program kommer vi att göra hela området svårt att få grepp om. Detta är något vi inte får göra. Innovationspartnerskapen är tänkta att verkligen bidra till att få ordning på denna situation och kombinera allt i ett enda system. Därför kommer vi bara att acceptera detta om allt görs klarare för skattebetalarna. Vi måste alltid kunna svara på frågan: vad tillför mer europeiskt mervärde? Om så är fallet kommer vi att ge det vårt fulla stöd.

  Evžen Tošenovský, frågeställare. – (CS) Kommissionens initiativ för att skapa ett pilotprogram inom ramen för innovationspartnerskapet om ”Aktivt och hälsosamt åldrande” är verkligen en intressant åtgärd från kommissionens sida. Att kommissionen har valt detta pilotprojekt tycker jag visar hur stort problemet med åldrande är för hela Europeiska unionen. Det är en mycket svår uppgift för ett pilotprojekt, eftersom metoderna för att skapa trygghet för äldre medborgare är mycket olika inom Europeiska unionen. Orsakerna till detta finner man i den skiftande historiska utvecklingen i olika länder, och deras olika sätt att ta sig an denna fråga. Det ska därför bli intressant för oss att se hur kommissionen kan hitta en verkligt innovativ metod för att lösa ett så komplicerat problem. Jag hoppas att lösningen inte bara kommer att stanna vid en allmän beskrivning, utan att den verkligen kan bli till hjälp på det här området.

Två ytterligare frågor som rör innovationspartnerskapen dök upp vid våra diskussioner med kolleger: smarta städer och råvaror. Med utgångspunkt från dagens perspektiv och de förväntade problemen fanns det goda skäl för en sådan strategi på råvaruområdet. Redan i dag, och med största sannolikhet under de kommande åren, kommer medlemsstaterna att vara hårt pressade när det gäller att säkra sin råvaruförsörjning. Detta gäller både energi och industriell produktion. Det finns en hel rad problem när det gäller råvaror, och många parlamentsutskott arbetar regelbundet med dem. Att man kan säkra en kontinuerlig försörjning och hitta nya källor till råvaror är grundläggande förutsättningar för ekonomisk tillväxt och för att bevara EU-ländernas konkurrenskraft i framtiden. Detta får naturligtvis effekter på många områden, bl.a. de sociala villkoren för medborgare i olika EU-länder. Vettigt anpassade bestämmelser, med betoning på hushållning när det gäller tillgången på råvaror, kommer säkert att vara mycket väsentligt i framtiden.

  Marisa Matias, frågeställare. – (PT) I dag är vi här för att diskutera vad som har presenterats som en av kommissionens viktigaste prioriteringar, nämligen innovationspolitiken, som äntligen börjar ta form genom innovationspartnerskapen och pilotprojektet om aktivt och hälsosamt åldrande som ska diskuteras här i dag. Många aspekter återstår dock att klara ut, särskilt när det gäller att förtydliga och definiera framtida projekt och att göra prioriteringar. Vem kommer i slutändan att definiera prioriteringarna, och utifrån vilka kriterier? Jag tycker att vi borde få svar på det.

Jag vill dock påpeka några saker, särskilt om det här första projektet om aktivt och sunt åldrande, som är det vi har fått ta del av. Dessa anmärkningar är därför något positivt, eftersom jag menar att det är positivt att fokusera på en del av befolkningen som är särskilt sårbar i ett Europa som blir allt äldre och alltmer missgynnat.

Jag vill dock lägga till ytterligare några frågor, eftersom jag tycker att det verkar motsägelsefullt att man lägger fram ett projekt om det här ämnet samtidigt som vi inte kan stödja denna innovation. Hur ska vi stödja den? Vad kommer den att grunda sig på? Är någon innovation möjlig i en situation som den vi har upplevt, med ihållande och systematiska angrepp på välfärdsstaten, minskad tillgång till hälso- och sjukvård, systematiska nedskärningar av samhällsservicen och ständigt minskade investeringar inom detta område?

Meddelandet som lagts fram har en ambitiös titel: ”Innovationsunionen” för fler jobb, högre livskvalitet och ett bättre samhälle. Jag kan till och med säga att jag personligen inte skulle ha några problem med att skriva under på det, men medge att det strider mot hur medlemsstaterna har agerat under den senaste tiden, med nedskärningar och åtstramningsåtgärder. Jag tror att vi bara kan få hållbar innovation om det finns en sträng, hållbar och krävande offentlig politik. Annars blir det bara en kortlivad succé, inte mycket att visa upp och inte mycket att erbjuda allmänheten.

  Benoît Cerexhe, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, ärade ledamöter! Jag välkomnar den möjlighet vi har fått att ha en debatt med er om huvudinitiativet Innovationsunionen, och i synnerhet om det här nya konceptet med europeiska innovationspartnerskap, som definitivt är en viktig del av det meddelande som kommissionen lade fram i början av oktober.

I det här skedet håller rådet naturligtvis fortfarande på med att undersöka frågan, och slutsatserna håller på att utarbetas inför rådet (konkurrenskraft) den 26 november.

Som ni nog kommer ihåg slutförde Europeiska rådet strategin Europa 2020 den 17 juni och ett av de övergripande mål som anges i detta sammanhang är, jag citerar, ”att förbättra villkoren för forskning och utveckling”, särskilt i syfte att höja de kombinerade offentliga och privata investeringarna inom denna sektor till 3 procent av BNP. Personligen tror jag att det skulle ha varit svårt att tänka sig att man uppnådde mindre än de 3 procent som redan är en del av Lissabonstrategin och att det nu handlar om att ge oss själva möjligheter att uppfylla detta mål.

Huvudinitiativet Innovationsunionen som lagts fram av kommissionen utgår från detta övergripande mål, och det belgiska ordförandeskapet har försökt att i god tid ta tag i den här viktiga frågan. Rådet höll en första informell diskussion i frågan i juli. Därefter hölls en formell debatt den 12 oktober, som gjorde det möjligt för ordförandeskapet att lägga fram ett utkast till rådets slutsatser, som för närvarande är under granskning och som står på dagordningen för rådet (konkurrenskraft) den 25 och 26 november, vilket jag redan har nämnt. Jag vill betona att ordförandeskapet har sett till att forsknings- och industrisektorerna har ett nära samarbete i denna fråga, och det ger utmärkta resultat – vi hade ett gemensamt råd i juli, som bör leda till gemensamma slutsatser i slutet av november.

Vidare kommer kommissionens meddelande samt det arbete som rådet (konkurrenskraft) utfört att ge underlag till förberedelserna inför debatten om forskning och innovation, som ska äga rum i Europeiska rådet innan årets slut.

Som ni nog förstår måste jag, som ordförande för rådet (konkurrenskraft), vara försiktig med vad jag säger i väntan på strategiska initiativ från våra stats- och regeringschefer. Låt mig ändå påpeka att frågan om innovation, eller snarare kunskapstriangeln i vidare mening (utbildning–forskning–innovation), självklart inte är helt ny vare sig för rådet eller för parlamentet.

I rådet kommer frågan regelbundet upp på dagordningen för rådet (konkurrenskraft) under den allmänna rubriken för det europeiska forskningsområdet. Jag hänvisar särskilt till Vision 2020 för det europeiska forskningsområdet från rådet i december 2008, och rådets nyare slutsatser med titeln ”Att skapa ett innovativt Europa”, som antogs i maj under det spanska ordförandeskapet. Jag kommer också att nämna några viktiga åtgärder ur rådets synvinkel, även om det inte är en uttömmande lista.

Först och främst bör initiativen beröra all sorts innovation inom den offentliga och den privata sektorn.

För det andra måste vi lägga grunden för effektivare budgetrubriker för forskning, utveckling och innovation.

För det tredje kan offentlig upphandling stödja innovation i form av innovativa produkter, processer och tjänster, även om denna potential fortfarande är till stor del outnyttjad.

För det fjärde är icke-tekniska innovationer, t.ex. inom design, tjänster och kulturell kreativitet, också viktiga faktorer.

För det femte måste de immateriella rättigheterna förvaltas och skyddas på ett effektivt sätt för att forskningsrönen ska kunna komma till nytta, och det krävs en effektiv spridning av vetenskapliga och tekniska innovationer.

Slutligen bör politiken och programmen för forskning och utveckling, med tillhörande instrument, förenklas och rationaliseras, vilket i dag återigen har påpekats. Det gläder mig att här finns en mycket bred samsyn med den ståndpunkt som utskottet för industrifrågor, forskning och energi intar enligt Maria da Graça Carvalhos betänkande. Innovationspartnerskapen ska inte leda till ytterligare komplexitet, utan ska i stället vara en del av en förenklingsprocess.

Den regionala dimensionen är också avgörande för innovationen. Med hänsyn till detta bör den europeiska innovationspolitiken se till att de som är innovativa, bl.a. små och medelstora företag, får tillräckligt med stöd också på regional nivå.

Den mänskliga faktorn står i centrum för forskningen och innovationen. Europa måste bli bättre på att behålla sina forskare och att dra till sig begåvningar från tredjeländer.

Efter dessa allmänna påpekanden vill jag nu besvara de fyra mer specifika frågor som ni ställt.

När det gäller antalet teman för innovationspartnerskap, även om det ännu inte har fattats något beslut, verkar rådet vara mer eller mindre överens om att vi måste börja med ett pilotprojekt. Kommissionen har ju föreslagit att pilotprojektet om åldrande ska inledas i början av 2011. I kommissionens meddelande nämns dessutom en rad andra teman för vilka kommissionen skulle vara beredd att lägga fram förslag under 2011, och några av er har hänvisat till ett antal av dessa teman. Ett pilotprojekt kan per definition starta som en försöksverksamhet och utan att man nödvändigtvis inväntar att alla förutsättningar är givna.

Valet av teman för framtida partnerskap är en av de viktigaste frågorna som vi diskuterar inom rådet, och jag vill i det sammanhanget nämna det initiativ som inleddes av rådet 2008 för gemensam programplanering av forskning i Europa för att möta stora sociala utmaningar. Man hade redan då fastställt kriterier som säkert också kommer att vara till nytta i samband med innovationspartnerskapen: omfattningen av utmaningen på europeisk nivå, ett verkligt åtagande av berörda parter, europeiskt mervärde och möjligheten att se till att forskningsresultaten kommer Europas medborgare och den europeiska konkurrenskraften till godo. Jag ser därför en stor samstämmighet mellan rådets tidigare riktlinjer och de allmänna villkor som kommissionen föreslår i sitt meddelande.

Under de diskussioner vi haft i det här skedet har mina kolleger ofta betonat att vi behöver en bottom-up-strategi, särskilt för att fastställa teman, främja enkla och okomplicerade system, tillgodose behovet av att samarbeta med den privata sektorn, särskilt små och medelstora företag, och optimera befintliga finansiella instrument.

Jag kommer nu till tidsplanen och styrelseprinciperna, som sannolikt är de viktigaste och mest känsliga frågorna. Nyckelorden kommer säkert att vara ”mervärde”, ”konsekvens”, ”flexibilitet” och ”enkelhet”. Någon förbestämd enhetlig modell kan det inte bli tal om. Flera initiativ har tagits för att finslipa begreppen, bl.a. ett seminarium för några dagar sedan, den 27 oktober, som anordnades av det belgiska ordförandeskapet i samarbete med Finland och kommissionen, och vad gäller tidsplanen är uppfattningen om att det är bråttom tydligt närvarande i Europa 2020-strategin. Följaktligen är denna brådska också närvarande i de initiativ som bygger på strategin. Kommissionen har lagt fram några långtgående förslag i den riktningen, men våra resurser är begränsade, och även om vi har en fortsatt hög ambitionsnivå måste vi se till att vi kan få processen under kontroll och dra lärdom i god tid.

Herr talman, mina damer och herrar! Jag avslutar med idén om bättre styrelseformer för partnerskapen på nationell nivå. Denna fråga är en av många faktorer som hänför sig till styrelseformerna för partnerskapen, som inte kan bygga på någon förbestämd modell, än mindre någon enhetlig modell. Man måste ta hänsyn till medlemsstaternas objektivt olika situationer. Alla berörda parter från de olika medlemsstaterna måste också bli delaktiga: berörda parter på de europeiska, nationella och regionala nivåerna, inklusive den offentliga sektorn och den privata sektorn.

Herr talman, ärade ledamöter! Min övertygelse är att forskning och innovation inte är någon valmöjlighet för Europa, utan en nödvändighet om vi vill ha en långsiktig lösning som skyddar vår sociala modell och miljöns hållbarhet. Jag välkomnar därför parlamentets osvikliga intresse för dessa frågor och särskilt det första inlägget i denna debatt om innovationsplanen. Enligt min mening är ert bidrag särskilt angeläget eftersom den nuvarande situationen tvingar medlemsstaterna att göra svåra val, där jag anser att det är nödvändigt att skydda forskning och innovation som en investering för framtiden, och jag kan försäkra er om att jag kommer att informera rådet om innehållet i denna debatt, och jag fortsätter att stå till ert förfogande.

  Reinhard Bütikofer (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Jag vill fråga om rådet har längre talartid senare under kvällen. Jag tycker att det är ganska oartigt av rådsordföranden att tala dubbelt så länge som José Manuel Barroso och Herman Van Rompuy tillsammans fastän vi vet att vi har andra viktiga punkter kvar att diskutera. Han kanske kunde vara lite mer kortfattad.

  Ioannis A. Tsoukalas, för PPE-gruppen. – (EL) Herr talman! Jag vill fästa er uppmärksamhet på den stora möjlighet som innovationspartnerskapen innebär för EU:s välbehövliga ekonomiska och sociala utveckling, och på den allvarliga risken för att felaktig användning av detta verktyg kan öka klyftan mellan EU:s medlemsstater på forsknings- och innovationsområdet ytterligare.

Jag tänker särskilt på de svåra ekonomiska villkor som råder i olika medlemsstater i EU, mitt land till att börja med, och jag skulle vilja påpeka samma sak som min ärade vän, Marisa Matias. Flera länder i södra Europa och på andra håll har en besvärlig ekonomisk situation, och Internationella valutafonden, Europeiska centralbanken och Europeiska kommissionen kräver omfattande generella nedskärningar av alla statliga utgifter, vilket mer eller mindre raderar ut de offentliga investeringarna i forskning. Under sådana omständigheter kommer det givetvis att ske väldiga inskränkningar inom området för teknisk utveckling och innovation, med tanke på att det verkar ha lägsta prioritet i de nationella regeringarnas räddningsplaner.

De allmänna nedskärningar som tvingas på dessa länder, tillsammans med kompetensflykten, då specialiserad arbetskraft flyttar utomlands, samt de alltför små resurserna till universitet och forskningscentrum, innebär att den kunskapstriangel vi tidigare hänvisade till är allt annat än en likbent triangel.

Detta förvärras av faktiska omständigheter, av de europeiska universitetens faktiska resultat. Enligt tidskriften Times Higher Education, som publicerades häromdagen, är t.ex. 82 av de 200 ledande universiteten i världen europeiska universitet, och av dessa är 80 belägna i de nordliga länderna och bara två i söder, i Spanien.

Jag vill fråga Europeiska kommissionen, EU och Europaparlamentet hur de avser att hantera den framväxande klyftan mellan det innovativa norra Europa och södra Europa.

  Teresa Riera Madurell, för S&D-gruppen. – (ES) Herr talman! Det stämmer att kommissionen inledde sitt förslag om en innovationsunion samtidigt med sitt industripolitiska förslag, eftersom EU för att säkra en intelligent och hållbar tillväxt som genererar arbetstillfällen och konkurrenskraft sannerligen måste förbättra sin förmåga att vara nyskapande.

Mot bakgrund av den övertygelsen har vår grupp tagit ansvar för båda dessa initiativ. Som samordnare är jag övertygad om att parlamentet med hjälp av allas samarbete kommer att bidra till att man hittar lösningar på dessa nya utmaningar: lösningar som håller balansen mellan ekonomiska, sociala och miljömässiga frågor för att vi ska kunna gå mot ett grönare, mer intelligent Europa med större social sammanhållning.

Det bidraget börjar i dag med denna resolution, som innan rådet fattar beslut anger vilka ämnen som bör prioriteras, såsom innovationssamarbete, och där man också betonar att det är vår förmåga att involvera innovativa företag samt universitet och forskningscentrum som kommer att avgöra hur väl vi lyckas.

  Zbigniew Ziobro, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman! EU måste utvecklas, och innovation är den bästa vägen att gå för att övervinna den nuvarande krisen. En viktig faktor för att inleda konstruktiva förändringar är tillkännagivandet av en ökning av finansieringen av investeringar i forskning och utveckling motsvarande 3 procent av unionens BNP. Förutom flexibla rättsliga regler för att starta företag, skattelättnader och enklare förfaranden vid registrering av patent är det i synnerhet ekonomiska faktorer som kommer att vara de viktigaste drivkrafterna för utveckling.

Utan externt stöd skulle företagen inte själva kunna finansiera kostnadskrävande forskning som skulle ta många år att slutföra. Det finns dock ett visst problem – pengarna från EU:s budget täcker ofta inte hela kostnaden, och företagen tvingas göra mycket stora egna investeringar. Det gör att företag från Central- och Östeuropa befinner sig i en situation som ingen vinner på. Utan egna resurser kan de inte få några medel ur statsbudgeten och inte heller har de möjlighet att ansöka om EU-pengar. Denna situation, som man kan observera även på andra områden, leder till en ackumulering av resurser i EU:s rika regioner och ökar snedfördelningen på forsknings- och utvecklingsområdet.

Europeiska kommissionens ordförande har sagt: ”Utan solidaritet skulle Europeiska unionen inte finnas.”. Detta förklarar min fråga: hur planerar kommissionen att stärka innovationen i unionens nya medlemsstater? Kan de räkna med större ekonomiska resurser som gör det möjligt att snabbare komma i fatt den gamla unionens medlemsstater?

  Hermann Winkler (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Med innovationsunionen tar Europeiska kommissionen ett steg i rätt riktning. Jag blev mycket glad då jag läste att kommissionen har gått med på de många krav som ställs i innovationsrapporten från september 2010 som antagits av utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Vi är överens om att Europeiska unionen måste utnyttja sin potential för innovation mycket bättre i framtiden, inte minst för att hålla jämna steg med länder som är starka när det gäller innovation, som Förenta staterna och Japan, och även med tillväxtekonomier som Kina. Innovationsunionen kan dock bara bli framgångsrik om den genomförs tillsammans med medlemsstaterna och regionerna. I det syftet planerar kommissionen att använda bl.a. innovationspartnerskapen, som vi just nu debatterar och som är ämnet för den fråga som flera grupper ställt tillsammans.

I detta sammanhang vill jag emellertid varna för att återigen skapa dubbla strukturer. Idén med innovationspartnerskapen har ännu inte beskrivits tydligt. Rådets uttalanden har inte heller bidragit till att klargöra saken ordentligt. Idén med innovationspartnerskapen har dock vissa likheter med redan befintliga instrument, såsom teknikplattformarna i det sjunde ramprogrammet för forskning och kunskaps- och innovationsgrupperna inom ramen för Europeiska institutet för innovation och teknik. Jag vill påpeka att vi på den här punkten absolut måste se till att synergieffekter skapas och utnyttjas och att vi antar en enhetlig strategi.

  António Fernando Correia De Campos (S&D). – (PT) Vi välkomnar kommissionens arbete för att sätta forskning och innovation överst på den politiska dagordningen. Vi ser på en integrerad strategi för att göra det europeiska ekosystemet för innovation mer effektivt och produktivt, i en hållbar ekonomis tjänst. De europeiska innovationspartnerskapen har kommit fram som ett instrument, och de stora utmaningar de är organiserade kring är tillräckligt allmänna för att inte vara kontroversiella. Det är dock fortfarande oklart hur underprioriteringarna kommer att fastställas, och även hur man inom dessa kommer att bestämma hur tungt varje disciplin ska väga. Hur mycket öppenhet kan förväntas för att berörda parter ska delta? Hur kommer man att medla mellan motstående intressen? Vilken roll kommer kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att spela? Hur kan ansvarsskyldigheten garanteras inom en komplex struktur? Vilken finansiell dimension kommer dessa partnerskap att ha? Herr talman! Kommissionen och rådet måste säkerställa en hög kvalitet i genomförandet, som inte kan garanteras utifrån det pilotförsök på några få månader som planeras för det första partnerskapet.

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE). – (ES) Herr talman! Jag vill hylla det faktum att det finns innovation och att den uppmärksammas, liksom att det finns partnerskap, men jag vill också säga att vi inte vet vad det är vi talar om egentligen. Vi talar om ett initiativ, men ingen har berättat om dess innehåll, dess formel eller modell.

Jag föreslår att vi först av allt, om vi vill vara effektiva, som några kolleger här i kammaren har sagt, granskar resultaten av vad som hänt med IETI (Institutes for European Training and Information), partnerskapen och plattformarna. Nu när vi har erfarenhet av det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling måste vi bedöma dessa saker objektivt, titta på resultaten genom extern utvärdering.

När det till exempel gäller vissa IETI har vi sett att de har kommit att domineras av stora företag, och att småföretagen återigen har utelämnats.

Jag föreslår att det bör finnas riktlinjer och metoder för innovation för att se hur vi kan hjälpa små företag att delta, ibland kanske genom förmedlingsorgan som hjälper dem att betala för projekten eller att genomföra dem. Vi kan i alla fall inte fortsätta på det här sättet och utelämna småföretagen.

För det andra måste vi ta hänsyn till behovet av innovation i förvaltningen, det vill säga innovation inom innovationsförvaltningen. Det beror på att marknaden är ledande inom innovationen, och förvaltningen är inte van vid att följa marknaden, som fungerar mycket snabbare.

Vi måste därför syssla betydligt mer med kapacitetsuppbyggnad och vara innovativa inom kapacitetsuppbyggnaden och inom forskningsadministrationen, i syfte att förvalta forskningen och hjälpa företagen att komma i gång med detta mycket svåra och komplicerade åtagande för framtiden. Vi måste förstås också införliva banksystemet vad gäller de risker som finns och som inte bara EU:s medborgare bör ta på sig.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) I artikel 27 i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter fastställs att alla har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli delaktiga av vetenskapens framsteg och dess förmåner. Den europeiska forskningen måste hitta lösningar på de stora utmaningar som samhället står inför: en åldrande befolkning, klimatförändringar, energiförsörjning och energieffektivitet, råvarubrist och en hållbar ekonomisk och social utveckling.

För att Europeiska unionen ska kunna utveckla sin innovativa kapacitet, vilket är avgörande för dess konkurrenskraft, måste vi utveckla och samordna innovationspolitiken med EU:s industripolitik. Det är bara genom att utveckla produktionskapaciteten och i förlängningen skapa arbetstillfällen i hela EU som vi kommer att kunna bibehålla och utveckla EU:s innovativa kapacitet på lång sikt. Samtidigt beror innovationens effekter för samhället på i vilken utsträckning de vetenskapliga landvinningarna sprids och kommer till nytta. Jag anser att vi, för att få ett innovativt EU, behöver ett nytt partnerskap som stöder utbildningen och medborgarnas tillgång till de vetenskapliga framstegens fördelar.

  Danuta Maria Hübner (PPE). – (EN) Herr talman! Mycket har sagts om innovation under de senaste åren. Det har blivit en symbol för ett politiskt instrument som kan lösa alla våra problem, så förväntningarna är enorma och vi måste leverera. Men nu är det dags att vi blir mer pragmatiska.

Innovation kan utan tvivel spela en väsentlig roll för att ge ny skjuts åt tillväxten i den europeiska ekonomin, men för att detta ska ske behöver vi en konkret, kraftfull insats med gemensamt offentligt och privat deltagande. Denna satsning bör syfta till att förbättra ramvillkoren och tillgången till finansiering och att göra omprioriteringar inom innovationspolitiken. Men det viktigaste just nu är tiden, och vi måste snabbt och beslutsamt gå från tanke till handling, genom att identifiera och undanröja faktorer som fortfarande hindrar innovation i Europa, men först och främst genom att utforma effektiva nya politiska instrument.

De europeiska innovationspartnerskapen kan vara ett sådant instrument, och ett potentiellt utmärkt instrument. Vi bör agera skyndsamt för att sätta i gång de första europeiska innovationspartnerskapen, och vår strategi bör vara "learning by doing" och att vi använder oss av de bra metoder som finns i Europa.

I dag skapas innovationer vanligtvis inom ramen för ett väl fungerande innovationssystem där regionerna spelar en viktig roll. Det innebär att vi kan påskynda övergången till en innovationsbaserad ekonomi genom att till fullo utnyttja potentialen hos sammanhållningspolitikens nuvarande investeringar i innovation, som omfattar 85 miljarder euro, liksom dess framtida åtagande för smart tillväxt efter 2013. Sammanhållningspolitiken kan få innovationen att fungera i alla medlemsstater och regioner.

  Zigmantas Balčytis (S&D). – (LT) Innovationspolitiken och förverkligandet av tekniska landvinningar bör bli en avgörande faktor inte bara vid genomförandet av EU 2020-strategin, utan även för själva unionens framtida tillväxt och konkurrenskraft. Genomförandet av EU:s politik på så gott som alla områden, såsom att öka energieffektiviteten, införa en ekonomi som är mindre förorenande, minska de negativa effekterna av klimatförändringarna och garantera välfärden och sysselsättningen, är direkt beroende av hur effektivt innovationspolitiken genomförs. EU behöver en integrerad innovationspolitik som bara kommer att lyckas om det går att säkra ett effektivt samordnat samarbete på regional, nationell och europeisk nivå. Jag anser att det europeiska innovationspartnerskapet är ett viktigt steg mot en bättre samordnad innovationspolitik som skulle möjliggöra mycket bättre resultat på konkurrenskraftsområdet och bidra till snabbare framsteg för hela gemenskapen i framtiden.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I en tid av pressade offentliga finanser skulle investeringar i innovation kunna vara grunden för att EU tar sig ur krisen.

Tidigare har EU haft en ledande roll inom innovationen. Många innovationer som har förändrat världen har faktiskt skapats på vår kontinent, t.ex. mobiltelefonen. EU:s stora tekniska potential och humankapital bör utnyttjas till fullo genom en stark samordning mellan EU och medlemsstaterna i syfte att undvika dubbleringar och optimera investeringarna. Vi behöver anta ett mer strategiskt och samordnat tillvägagångssätt för innovation, där de tekniska partnerskapen är ett ypperligt verktyg.

Jag vill fråga rådet vilka åtgärder den tänker vidta för att göra partnerskapen mer dynamiska och hur de kan bli en språngbräda för realekonomin.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Vi står tveklöst inför stora utmaningar i dag och vi behöver snarast titta på nya sätt att lösa alla dessa problem.

(EN) För några veckor sedan hade jag förmånen att vara ordförande här vid lanseringen av GE:s innovationsbarometer, som innehöll en undersökning av olika berörda parter. Två viktiga punkter framkom: 90 procent av svarspersonerna anser att innovation är det främsta verktyget för en större, mer konkurrenskraftig och grönare ekonomi, och 83 procent anser att offentlig-privata partnerskap är avgörande för utvecklingen av ett mer innovativt Europa.

De flesta skulle hålla med om detta, och därför välkomnar vi den här diskussionen. Just i dag var jag värd för en lunch där medlemmar av rådet och kommissionen samt parlamentsledamöter deltog just i frågan om innovationspartnerskapen. De är som sagt nyckeln till framtiden om vi vill nå våra mål i 2020-strategin – 3 procent av BNP, och framför allt riskkapital, vilket också är nödvändigt.

  Ioan Enciu (S&D). – (RO) Jag vill välkomna kommissionens förslag om att inleda det första europeiska innovationspartnerskapet. För att alla medlemsstater ska kunna bli delaktiga i innovation bör EU ta på sig en aktivare roll för att styra flödet av investeringar som krävs för att bekämpa obalansen mellan olika medlemsstater när det gäller resurser som stöder infrastruktur och förvaltning. Jag anser att man bör rikta särskild uppmärksamhet mot regionala utvecklingsprojekt. Även innovationspartnerskapen bör inriktas på detta mål. Man måste se till att säkra en hög grad av sammanhållning mellan EU:s strukturfonder, de offentliga finanserna i medlemsstaterna och privata bidrag.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman! Innovation har blivit dagens modeord, så att säga: en slags trollstav. Vi måste dock komma ihåg att den inte medför någon omedelbar lättnad, så som situationen är nu. Att få ut nya uppfinningar på marknaden tar i genomsnitt tio år, och kostnaderna för att uppfinna nya produkter och att lotsa dem genom hela processen har ökat avsevärt.

Det innebär att vi i Europa verkligen behöver investera i gemensam forskning och i den inre marknaden, och inte ska förvänta oss att nå resultat alltför lätt. I sinom tid kommer innovationer att göras. Om forskningen får tillräcklig finansiering och forskarna lämnas i fred med sin verksamhet kommer det att ge resultat, men det är inte någon trollstav.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Utmaningen här är att det här initiativet, ”Innovationsunionen”, som kommissionen säger är ett huvudinitiativ, måste bli mer än så; det ska inte vara någon simpel flagga som väljarna kan se, utan det bör snarare integreras med en äkta politik för utveckling och sociala framsteg, där innovation är ett viktigt instrument om det får rätt stöd, även finansiellt och i viktig offentlig politik.

Pilotprojektet på området för aktivt och hälsosamt åldrande är redan från början ett bra exempel på vad jag menar. Det kommer bara att få betydande effekter om det åtföljs av en offentlig politik som garanterar tillgång till en god allmän hälso- och sjukvård tillgänglig för alla, anständiga pensioner, socialt skydd samt hjälpmedel och stödtjänster till äldre för att se till att de kan leva ett anständigt liv. Utan detta kommer projektet bara att bli en kortlivad succé, under den nyliberala politiken som kallas för åtstramningsåtgärder, och som hämmar forskningen och livskvaliteten för människor, särskilt för de äldre. Frågan är: Vad tänker kommissionen göra för att se till att detta initiativ blir något mer än en dagslända?

  Iosif Matula (PPE). – (RO) I syfte att uppfylla de strategiska målen i Europa 2020 uppnår vi en hållbar och intelligent ekonomi som inkluderar alla genom att uppmuntra till forskning och innovation. Initiativ på detta område måste tas på alla nivåer, även inom ramen för gränsöverskridande samarbete med andra EU-regioner.

Jag vill betona betydelsen av en bottom-up-strategi för innovation. Det är svårt att omsätta innovativa lösningar som producerats av utbildningsinstitutioner eller företag i praktiken på grund av brist på information eller ekonomiska begränsningar. Regionala myndigheter kan synliggöra dessa ”sovande innovatörer”, som de har kallats, och stödja dem genom stöd- och partnerskapsprogram, med hjälp av sammanhållningspolitiken. Partnerskapen kan vara inriktade på att förbättra innovationens prestanda, stärka förbindelserna mellan initiativtagare och mottagare, samt främja goda rutiner på området.

Under besöket som utskottet för regional utveckling gjorde i Rumänien förra veckan fick vi en presentation av forsknings- och innovationsprojekt som utformats av utbildningsinstitut i den västra regionen, som jag företräder. Framgången hos dessa initiativ uppnås just genom att man bildar livskraftiga partnerskap.

  Benoît Cerexhe, rådets ordförande. – (FR) Herr talman! Jag vill tacka parlamentet uppriktigt för dess intresse för frågan om innovation. Ert stöd är helt nödvändigt för att genomföra innovationsplanen omgående och utan dröjsmål, för att bättre kunna möta interna utmaningar och förbättra vår yttre konkurrenskraft.

Jag menar att ordförandeskapet har arbetat under stark tidspress eftersom kommissionens förslag lades fram den 6 oktober 2010 och vi nu håller på att förbereda våra slutsatser inför rådets möte den 26 november. Alla är medvetna om att forskning och innovation är avgörande, särskilt om vi ska ta oss ur krisen.

När det gäller valet av partnerskap har jag betonat betydelsen av det första ämnet som ett pilotprojekt som syftar till att avgöra hur genomförbar modellen är, och jag anser att detta första pilotprojekt verkligen har förmåga att generera folkligt stöd i EU, såsom tidigare sagts.

Vad gäller andra möjliga områden har kommissionen nämnt ett tiotal sådana, och inom rådet har vi verkligen ett synsätt där man betonar behovet av en inkluderande bottom-up-strategi med mycket tydliga och mycket bestämda garantier från rådet om att inga dubbleringar, komplicerade strukturer eller ytterligare program kommer att skapas. Absolut inte. Det skulle gå tvärt emot vårt mål om förenkling.

När det gäller budgetproblemet vet vi att forskningsbudgetarna är pressade; enligt min mening bör våra gemensamma prioriteringar vara den nord-sydliga klyftan, som lyftes fram tidigare, samt spetsforskningen. Dessa bör återspeglas i samverkan mellan olika EU-instrument, i synnerhet mellan ramprogrammet och strukturfonderna.

Slutligen är vi i rådet naturligtvis väl medvetna om att små och medelstora företag är i behov av ökat stöd. De hade inte tillräckligt stor tillgång till det tidigare ramprogrammet och därför gör vi allt vi kan för att förenkla saker och göra det lättare för små och medelstora företag att få tillgång till finansiering och ramvillkor.

  Talmannen. Jag har tagit emot sju resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingivits i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 11 november 2010.

(1) Se protokoll.