Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 23 november 2010 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

– Betänkande: Casa (A7-0325/2010)

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Skulle du lita på en ekonom som nyligen har sagt så här: ”Euron har gjort mer för att införa budgetdisciplin i övriga Europa än alla uppmaningar från IMF och OECD tillsammans?” Eller så här: ”Euron har redan skapat stor inre stabilitet i euroområdet?” Eller så här: ”Om vi avskaffar pundet och inför euron kommer vi samtidigt att bli av med kriserna för pundet och övervärderingarna av pundet. Detta kommer att ge oss en reell kontroll över vår ekonomiska miljö.”

Alla tre citaten kommer från våra före detta kolleger här i parlamentet, Nick Clegg och Chris Huhne – som oroväckande nog numera är ministrar i den brittiska regeringen. Vi som är emot euron – och det finns inget blygsamt sätt att säga det här på – vi har fått se att vi hade fullständigt rätt. Vi har alltid sagt att en ECB-räntesats som styrs av kärnans behov skulle innebära en katastrof för periferin.

Jag förväntar mig ingen ödmjukhet från de personer som hade så katastrofalt fel. Jag är säker på att de även fortsättningsvis kommer att framställas av BBC som opartiska experter, och jag är säker på att vi även fortsättningsvis kommer att porträtteras som hårdföra principryttare. Tro mig, jag är inte skadeglad bara för sakens skull. En vän till mig sade nyligen att det inte finns något mer irriterande än efterklokhet. Men snälla, lyssna på oss nästa gång. En gemensam valuta tvingar nationerna att föra en felaktig penningpolitik, något som får katastrofala följder både för dem som måste räddas och för dem som får betala.

  Syed Kamall (ECR). – (EN) Herr talman! Jag delar den oro som min kollega just gav uttryck för när det gäller fixeringen vid harmonisering. När det gäller de steg som tas mot en gemensam momssats får vi höra parlamentsledamöter här i kammaren som argumenterar för ständigt ökad harmonisering av skatterna, glömska av att vad vi egentligen behöver här på EU-nivå är ökad skattekonkurrens. Det behöver vi även på global nivå, för att se till att vi, i fråga om ekonomi och ekonomisk konkurrenskraft, inte beskattar våra medborgare bort från produktionskapacitet och produktionskraft – utan att vi i själva verket ser till att vi har tillräckligt många entreprenörer och innovatörer i varje land, och ett av de bästa sätten att uppnå detta är genom skattekonkurrens.

Denna fixering vid harmonisering har gett oss en gemensam valuta som inte tar hänsyn till nationella skillnader och skillnader i ekonomiska cykler. Det är därför som vissa länder blir lidande, det är delvis därför som Irland har blivit lidande, och det är dags att vi går mot ökad konkurrens i stället för mot gemensamma skattesatser.

– Betänkande: Balz (A7-0314/2010)

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Betänkandet granskar årsredovisningen och den verksamhet som har pågått under året. Ekonomiska och finansiella och i allt större utsträckning politiska åtgärder domineras fortfarande i mångt och mycket av den ekonomiska krisen.

Händelserna i Grekland och andra länder i samma område har naturligtvis komplexa orsaker. Problemen är till stor del interna eftersom de har uppstått på grund av brist på strukturella reformer.

Det råder inte minsta tvivel om att Ekonomiska och monetära unionen (EMU) inte har fungerat på det sätt som den var avsedd att göra. Principerna i stabilitets- och tillväxtpakten har inte alltid respekterats, och överträdelser som inledningsvis tycktes små har med tiden visat sig vara ett allvarligt hot mot pakten i dess helhet.

Därför måste vi lära oss en läxa av den aktuella situationen. Vi måste återskapa balansen i EMU, skapa ökad insyn och en mer effektiv hantering av krisen på finansmarknaderna och bygga upp folkets tillit från grunden. Detta är en enorm utmaning, men också en möjlighet som det är vår plikt att utnyttja.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Vi kan tydligt se hur Irland har drivits in i sin nuvarande svåra situation på grund av euron. Redan 2001 varnade irländska ekonomer starkt för att Irland var i akut behov av att höja räntorna för att bromsa den ohållbara överhettningen. Men naturligtvis fanns det inga irländska räntor: det enda som fanns var Europeiska centralbanken som, genom att ge kärnmedlemmarna det de behövde, gav de perifera medlemmarna en dubbel dos av det de inte behövde, nämligen artificiellt billiga pengar.

Irlands problem kommer att kvarstå så länge man har kvar den gemensamma valutan. Räddningspaketet kan hjälpa landet att halta vidare tills nästa gång det har behov av en penningpolitik som avviker från resten av euroområdet. Det är vansinnigt, vid en tidpunkt då mitt eget land redan har skulder på 850 miljarder brittiska pund, att vi dessutom ska låna ytterligare sju miljarder brittiska pund för att skicka till Irland. De pengarna kommer inte bara att vara värdelösa utan dessutom göra aktiv skada eftersom de kommer att hålla Irländska republiken fast i sitt nuvarande tillstånd av missnöje.

Om vi verkligen vill vara till hjälp skulle vi kunna ge våra vänner och grannar betydligt mer direkt och praktisk assistans genom att erbjuda dem möjligheten att ingå i en temporär valutaunion med brittiska pund, erbjuda dem möjligheten att behandla deras lån som om de hade tecknats i pund och därmed ge dem möjlighet att exportera sig tillbaka mot tillväxt.

– Betänkande: Ehler (A7-0308/2010)

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman! Jag vill betona betydelsen av utbildning. Resolutionsförslaget är utmärkt i andra delar, men från ett könsperspektiv vore det en god idé om EU och de andra länder som är involverade i dessa civila krishanteringsinsatser blickade norrut och lärde sig av Sverige och Finland även när det gäller utbildning.

Det är också viktigt, vill jag betona, att samarbetet faktiskt fungerar och att vi företar undersökningar och studier om hur bra insatserna har lyckats. Det finns ännu brister i systemet just nu.

– Betänkande: Gallagher (A7-0296/2010)

  Jim Higgins (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill förklara varför jag röstade emot ändringsförslagen 30 och 31 om artikel 5 i Gallagherbetänkandet. Det är av det enkla skälet att det skulle skilja de högsta tillåtna fångstmängderna (TAC) för Biscayabukten från resten av området. Den enda motiveringen var att det finns många små lokala fiskefartyg i den specifika regionen som inte påverkar makrillbestånden i vattnen särskilt mycket.

Jag vill hävda att varenda kustsamhälle i praktiskt taget varje land i så fall skulle kunna argumentera så för att skydda sina fiskares intressen. Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) verkar inte tala om att vi kan separera fiskbestånden i vattnen. Fiskar är transienta arter, de flyttar sig och att separera dem är inte i linje med Lissabonfördraget.

Vi ska inte tricksa med planen för långsiktig förvaltning av bestånden i Nordatlanten. Om vi har en gemensam fiskeripolitik ska den gälla för alla utan undantag, och de långsiktiga konsekvenserna av detta är mycket allvarliga.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Jag röstade för ändringsförslagen 30 och 31 eftersom man såväl när det gäller fördelningen per område för högsta tillåtna fångstmängder (TAC) som för fastställandet av TAC behöver ta hänsyn till de olika flottornas särdrag och mål – småskaliga och industriella flottor – så att de fiskemöjligheter de har haft hittills kan upprätthållas.

Att ändra dem kan innebära förändrade ramar för fisket och orsaka konflikter med det lokala fisket som förser allmänheten med kvalitetsfisk, främst i form av taggmakrill.

TAC ska differentieras per område, både när det gäller taggmakrill och andra populationer som också omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken.

– Betänkande: Gróbarczyk (A7-0295/2010)

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Problemen med minskande fiskbestånd påverkar inte bara oss européer utan även fiskare och konsumenter världen över. Bristen på lämpliga fångstplatser är ett hot mot livsmedelstryggheten. Det kan också rucka på balansen i akvatiska ekosystem och därmed jordens miljö i stort.

När det gäller klimatförändringen är Östersjön särskilt utsatt för risken att vissa fiskarter försvinner, och felaktigheter i EU:s fiskerilagstiftning om fiskeförbud förvärrar situationen. Därför är det så viktigt att göra en riktig översyn av den gemensamma fiskeripolitiken som garanterar ett hållbart fiske i vår regions vatten. Därför ställde jag mig bakom betänkandet.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Jag röstade för betänkandet. Jag är också mån om att vi ser till att fiskbestånden består och att fisket verkligen är hållbart, även i Östersjöområdet. De minskade fiskbestånden är just nu ett stort orosmoment. Fokus har främst legat på skrubbskädda och piggvar i vad som i huvudsak var en teknisk reform som behövdes när Lissabonfördraget hade trätt i kraft. Det gamla systemet sanktionerades, med andra ord.

Nu ska debatten få en bredare orientering. Min oro gäller vilda laxbestånd, särskilt i Östersjöområdet. Vi bör se till att även dessa bestånd kan återetableras där och vi måste på allvar börja uppmärksamma frågan så att fisket i Östersjön bedrivs på ett hållbart sätt.

– Betänkande: Ferreira (A7-0184/2010)

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionens förslag om att introduktionen i slutna vattenbruksanläggningar och förflyttningen mellan sådana anläggningar ska undantas från tillståndsförfarandet borde ha åtföljts av en striktare definition av de krav som måste uppfyllas av dessa anläggningar. Därför gav jag mitt fulla stöd till Ferreirabetänkandet.

Men jag vill passa på och betona bristen på lämpligt stöd för vetenskaplig forskning och teknisk utveckling när det gäller uppfödning av inhemska arter. Det måste till ökat stöd till sektorn för att verkligen få en hållbar utveckling för jordbruket i EU. Det är enda sättet att få en diversifierad livsmedelsproduktion och varierat utbud med garantier för kvalitet och ökad miljösäkerhet.

– Betänkande: Rapkay (A7-0324/2010)

  Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den inre marknaden är en av EU:s pelare. Det råder inga tvivel om att företag med lika förutsättningar kan producera och sälja sina varor och tjänster utan statligt stöd, men alla sektorer och områden verkar inte under lika villkor. Därför är det rimligt att som i det här exemplet åtgärda situationer med ekonomisk förfördelning och låta produktiva företag finnas kvar på marknaden och behålla sina arbetstagare, t.ex. i Sulcis där 500 familjer annars hade blivit utan arbete, inkomst och värdighet.

Vi måste förstå att när vi talar om kol så handlar det om områden som inte har några alternativ till gruvorna och de bör därför få möjlighet att gå över till produktionsteknik som är konkurrenskraftig och förenlig med den fria marknaden och miljön. Därför är det absolut nödvändigt att skjuta upp nedläggningen till 2018 för att se till att institutioner och företag agerar nu för att skapa tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar så att man klarar de prövningar som väntar oss.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! När vi talar om statligt stöd ska vi komma ihåg att det i vissa fall kan snedvrida konkurrensen.

När det i samband med inre marknaden talas specifikt om kolgruvor och stöd till dem ska vi samtidigt tänka på att vi i EU bör blicka framåt mot en mer hållbar framtid. Kol är nu ett av de skadligaste fossila bränslena och dödar faktiskt hundratusentals djur om året på grund av olika utsläpp. Därför hoppas jag att vi i EU kommer till ett läge där vi gradvis kan använda mindre kol som energikälla och gå över till förnybara energikällor. Jag vet att det innebär en övergångsperiod i vissa typer av områden där kolproduktionen hänger nära samman med sysselsättningen, men vi kan inte annat än att röra oss mot förnybar teknik och energi.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman! EU bör inte stödja förorenande kolgruvor. Vi bör stödja förvärv av förnybar energi och produktion av sådan. Vi kan inte gasa och bromsa samtidigt. Jag är av samma åsikt som gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa i frågan, men i den slutliga omröstningen gjorde jag fel. Jag rättade till det formellt men ville också säga det här.

  Bogusław Liberadzki (S&D). – (PL) Herr talman! Jag begär ordet eftersom Polen är ett av de länder som skulle drabbas hårdast om utgifterna och utvinningspotentialen plötsligt skulle minskas i kolindustrin. Vi införde ett radikalt program för gruvstängningar för tio år sedan, men för att ersätta det polska kolet skulle tio miljoner ton behöva importeras från Ryssland. Jag kan försäkra er om att koldioxidutsläppen är desamma för polskt som för ryskt kol. Men det är fint att vi har ett nationellt stödprogram och att kommissionen tillåter det. Jag stödde betänkandet. Men jag tycker att vi måste hålla en balans. Att stänga kolgruvor är inget självändamål. Det handlar om att trygga energiförsörjningen, och vi hanterar gruvor som om de vore företag.

– Betänkande: Joly (A7-0315/2010)

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen har lyckats etablera sig som en nyckelspelare i det internationella nord-sydsamarbetet tack vare dess högkvalitativa arbete.

Att stärka den parlamentariska dimensionen av samarbetet har visat sig nödvändigt för att garantera att medlen utnyttjas väl, att folks behov tillgodoses och att millennieutvecklingsmålen nås när det gäller hälsa och utbildning.

Kommissionen införde för en tid sedan en regel om att land- och regionstrategidokument ska granskas av parlament, både Europaparlamentet och nationella parlament.

Jag röstade för betänkandet för jag tänker stödja det arbete som hittills gjorts i Europaparlamentet, vars roll blir allt viktigare genom uppsynen över förhandlingar om ekonomiska partnerskapsavtal.

Kommissionen och AVS-länderna gav 2009 vissa förslag till en andra översyn av partnerskapsavtalet och jag hoppas att vi kan se till att det överlever och utvecklas som en viktig institution i samarbets- och demokratiseringsprocessen i resten av världen.

  Licia Ronzulli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först vill jag lyckönska Eva Joly till hennes betänkande.

Vi lever i en värld där människans historia verkar gå längs olika spår. I vissa världsdelar ägnar man dagarna åt att njuta av innovationer, teknik och objektiv välfärd medan man i andra från tidiga morgon till sena kväll ägnar sig åt att kämpa ihop till livets nödtorft.

Den gemensamma parlamentariska församlingen verkade 2009 aktivt för att se till att dess många förslag kunde omvandlas i konkreta åtaganden och mål att nå. EU visade sig moget att agera i tid, målinriktat och samordnat för att stödja de hårdast drabbade länderna, särskilt de fattigaste och mest utsatta.

Det tjugonde AVS–EU-plenarsammanträdet kommer att hållas den 1 december i Kinshasa. Då kommer ett viktigt betänkande om millennieutvecklingsmålen att diskuteras. Som föredragande och vice ordförande för församlingen ska jag engagera mig helhjärtat för att se till att de åtgärder som antas inte förblir tomma ord, utan ett uppriktigt åtagande att fortsätta längs den inslagna vägen mot en värld som är mer rättvis och framför allt är utan fattigdom.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen har visat sig vara ett nödvändigt verktyg för att skapa en öppen och demokratisk dialog som gradvis involverar nationella parlament, lokala myndigheter och icke-statliga organisationer i AVS-länderna.

Jag stöder betänkandets allmänna strategi och samtycker särskilt till förslaget om att inbjuda kommissionen för att ge mer information till AVS-ländernas parlament. Dessa parlament måste delta i utarbetandet av nationella utvecklingsstrategier.

Jag stöder Eva Joly. Innan vi kan tala om en ny skatt på internationella finansiella transaktioner behöver vi dock en studie om vilka konsekvenser den kan få.

– Betänkande: Berlinguer (A7-0252/2010)

  Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Syftet med Stockholmsprogrammet som antogs av Europeiska rådet i december i fjol är att skapa ett europeiskt område för frihet, säkerhet och rättvisa inom fem år för att se till att medborgarna kan åtnjuta alla sina grundläggande rättigheter.

Det yttersta syftet med EU-lagstiftningen måste därför vara att underlätta rörligheten och garantera att medborgarna kan skapa ett europeiskt rättssamarbete så snart som möjligt.

Den handlingsplan som kommissionen har föreslagit tar fasta på ett antal åtgärder som kommer från de nya instrument som blivit tillgängliga genom Lissabonfördraget för att sammanjämka medborgarnas behov på den inre marknaden med de olika rättstraditioner som finns i medlemsstaterna.

Jag röstade för betänkandet eftersom man, efter det att grundförutsättningarna har angetts, uppmanar medlemsstaterna att aktivt verka för dess genomförande med tonvikt på de sektorer som behöver prioriteras, närmare bestämt civila aspekter, ömsesidigt erkännande av officiella dokument och domar, en gemensam referensram, gäldenärers tillgångar och gemensam juridisk utbildning.

Jag vill återigen betona att jag är övertygad om att Europaparlamentet måste delta i denna harmoniseringsprocess efter en noggrann granskning av de nationella rättssystemen. Harmonisering av rättssystem och räckvidd för civil- respektive straffrätten i många olika frågor hänger samman med och har blivit en central del av diskussioner vid förhandlingar om internationell handel eftersom det aktualiserar en mängd juridiska frågor som ännu inte har besvarats.

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Herr talman! Europeiskt samarbete på området med frihet, säkerhet och rättvisa förblir en känslig fråga som behöver behandlas med varsamhet. Samarbete mellan rättsliga myndigheter kan behövas för att förhindra brott och skapa rättvisa och rättssäkerhet på den inre marknaden. Men samarbete inom ramen för frihet, säkerhet och rättvisa medför en dold risk för att EU ägnar sig åt spörsmål som egentligen ligger inom den nationella behörigheten. I punkt 40 i Berlinguerbetänkandet framhävs ömsesidigt erkännande av äktenskap och familjerätt utan någon hänvisning till artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I denna artikel sägs att varje medlemsstat ska behålla sin suveränitet i fråga om åtgärder som rör familjerätten och som har gränsöverskridande följder. Jag valde att inte stödja betänkandet, dels för att man inte har tagit fasta på denna europeiska princip och dels för att gruppen Europeiska konservativa och reformisters ändringsförslag om detta har avvisats.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Herr talman! Jag lade ned min röst eftersom jag inte är övertygad om att subsidiariteten gentemot medlemsstaterna respekteras på familjerättens område. EU måste helt och fullt respektera åtskillnaden av behörigheter mellan unionen och medlemsstaterna när lagar stiftas. Därför ställer jag mig helt bakom ett angreppssätt där konsekvent hänsyn tas till de olika konstitutionella traditioner som bygger på vissa medlemsstaters särskilda förutsättningar, särskilt på områden där det handlar om grundläggande värderingar i ett visst samhälle, t.ex. sådana som är inrymda i familjerätten.

Syftet med EU:s strategi ska vara att bättre förstå och garantera alla medborgares behov i alla medlemsstater, och inte att skapa något slags enhetligt samhälle utan skillnader. Därför får vi inte spränga åtgärdens ramar, vilket kan hota medlemsstaternas grundläggande värderingar på de specifika områdena civil- och familjerätt.

– Betänkande: Rapkay (A7-0324/2010)

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Kol är en råvara som är mycket viktig för samhällets välfärd och trygga energiförsörjning. Trots forskning och jakt efter alternativa energikällor fortsätter efterfrågan på kol att öka. Därför är det uppenbart att vi måste anstränga oss för att säkra en ständig tillgång till kolreserver.

Men när en gruva blir olönsam och hålls i drift med statligt stöd störs marknaden och konkurrensförhållandena och därigenom blir hela landets ekonomi instabil. Därför behövs lämplig lagstiftning som möjliggör en effektiv och säker stängning av sådana gruvor. Med förslaget till förordning nås dessa mål, samtidigt som energimarknadens konkurrenskraft upprätthålls och utvecklingen av sammanhängande sektorer stimuleras. Jag stödde betänkandet, vilket säkert redan har framgått.

Skriftliga förklaringar

– Betänkande: Böge (A7-0328/2010)

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min tyske kollega Reimer Böges betänkande om förslaget till beslut om att använda 13 miljoner euro av Europeiska unionens solidaritetsfond för att hjälpa Irland som drabbades av svåra översvämningar i november 2009. Stödbeloppet är futtigt (2,5 procent av de uppskattade totala skadorna på 500 miljoner euro) och det kommer alldeles för sent. Jag föreslår att vi i stället för att dela ut struntsummor överväger att använda en del av dem för att finansiera en europeisk civilförsvarsstyrka för att bistå medlemsstater som prövas hårt av katastrofer som de inte är mäktiga att klara (bränder, översvämningar, naturkatastrofer, gränsöverskridande katastrofer osv.) eller till internationella samarbetsinsatser vid stora katastrofer, liknande dem som inträffade i Haiti.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Jag håller verkligen med om det som sägs i betänkandet om att stödja kommissionens beslut att fördela 13,02 miljoner euro från EU:s solidaritetsfond till Irland för återuppbyggnad av infrastruktur och införande av översvämningsförebyggande åtgärder i berörda områden.

Översvämningarna på Irland i november 2009 orsakade stora skador på hus, gårdar, företag, infrastruktur, vägar och vattentäkter i de drabbade områdena. Pengarna från kommissionen hjälper till att täcka en del av de kostnader som uppstod under krisen. Det är också av yttersta vikt att en del av pengarna går till investeringar i åtgärder för att förhindra översvämningar i de berörda områdena.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för att anslå medel från EU:s solidaritetsfond till Irland. Kraftiga skyfall 2009 medförde allvarliga översvämningar och stora skador på jordbruk, bostäder och företag, vägnät och annan infrastruktur. Stödet till Irland beviljades som ett undantag eftersom översvämningsskadornas omfattning inte uppfyllde solidaritetsfondens krav. Som en följd av klimatförändringen i Europa och övriga världen får vi att göra med allt större dödstal och skador på grund av alltfler naturkatastrofer. Därför måste EU införa åtgärder för att ge det stöd som behövs i rätt tid när sådana katastrofer inträffar. I mars månads resolution uttryckte Europaparlamentet tydligt sin ståndpunkt om att det behövs en ny förordning om solidaritetsfonden för att mer effektivt lösa de problem som orsakas av naturkatastrofer. Översynen av förordningen ska ta sikte på en mer kraftfull och flexibel åtgärd som när den vidtas gör att vi kan svara mer effektivt på klimatförändringens prövningar och snabbt ge stöd till offren för naturkatastrofer.

  Gerard Batten (EFD), John Bufton (EFD), David Campbell Bannerman (EFD), Derek Roland Clark (EFD), Trevor Colman (EFD) och Nigel Farage (EFD), skriftlig. – (EN) Med tanke på Europeiska unionens illegitimitet, odemokratiska struktur, korruption och megalomaniska hemliga motiv i allmänhet och kommissionens i synnerhet kan vi från United Kingdom Independence Party (UKIP) inte ha något överseende med att kommissionen monopoliserar allmänna medel för några syften alls, och anser därför att alla medel som kommissionen tilldelar för återställande av förra årets översvämningsskador på Irland kommer att användas felaktigt och endast döljer behovet av ett understöd som används och fördelas korrekt av demokratiskt valda regeringar.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Europeiska unionens solidaritetsfond, som är avsedd att hjälpa länder som måste kämpa med följderna av naturkatastrofer, har aktiverats 33 gånger sedan den inrättades för åtta år sedan. Den har bevisat sitt syfte och att använda den för översvämningarna på Irland i november 2009, som alla minns, är helt motiverat.

  Slavi Binev (NI) , skriftlig. – (FI) Jag vill förklara varför jag röstade för förslaget. Det är absolut nödvändigt att vi visar förståelse för problem som detta, eftersom det kan drabba vem som helst. Genom att agera så här visar vi enighet och empati när naturkatastrofer inträffar. Vårt stöd kommer säkert att användas på bästa möjliga sätt och bidra till att mildra följderna av översvämningen på Irland.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Irlands ansökan om stöd från solidaritetsfonden efter de skyfall som ledde till massiva översvämningar i november 2009 är viktig och välkommen. Översvämningen orsakade stora skador på jordbruket, bostäder och företag, vägnät och annan infrastruktur.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade sammantaget för betänkandet, med anledning av att Irland har ansökt om stöd och att Europeiska unionens solidaritetsfond ska användas som reaktion på en katastrof som den i november 2009 och för att översvämningen vållade avsevärda skador på bostäder, gårdar, vägar och vattendistributionsnät. Det ekonomiska stödet hjälper de irländska myndigheterna att få täckning för en del av kostnaderna för att motverka nödläget.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond till Irlands nytta efter översvämningarna, som orsakade stora skador för jordbruket, bostäder och företag, vägar och annan infrastruktur. Även om de totala skadeverkningarna stannar under den gängse tröskeln omfattas Irlands begäran av kriteriet för ”extraordinär regional katastrof”, som anger villkoren för utnyttjande av solidaritetsfonden ”under omständigheter av extrem undantagskaraktär”. Det vore önskvärt om rådet inte blockerade den nya förordningen om solidaritetsfonden som ju har antagits av parlamentet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag har tidigare sagt att solidaritet mellan EU:s medlemsstater och särskilt EU-stöd för länder som drabbas av katastrofer är en tydlig signal om att EU inte bara är ett frihandelsområde. I tider då många ifrågasätter om vårt gemensamma projekt är vettigt visar särskilda stödinstrument, t.ex. Europeiska unionens solidaritetsfond, att vi kan stå enade i vår mångfald även i lägen då stora krav ställs på mänskliga och materiella resurser. Översvämningarna i november 2009 drabbade Irland hårt och orsakade stora skador som uppskattas belöpa sig till över 520 miljoner euro. Därför är det helt motiverat att använda fonden för att hjälpa dem som har drabbats hårdast av denna naturkatastrof och jag gratulerar ordföranden till att utskottet för regional utveckling så snabbt utarbetade sitt yttrande och därmed undvek fördröjningar i det parlamentariska förfarandet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Betänkandet ger stöd för utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond (ESF) för att hjälpa Irland efter katastrofen 2009, som orsakades av kraftiga regn och översvämningar. De orsakade stora skador för jordbruket, bostäder och företag, vägar och annan infrastruktur. Även om de totala skadeverkningarna stannar under den gängse tröskeln omfattas Irlands begäran av kriteriet för ”extraordinär regional katastrof”, som anger villkoren för utnyttjande av solidaritetsfonden ”under omständigheter av extrem undantagskaraktär”.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Betänkandet ger stöd för utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond (ESF) för att hjälpa Irland att hantera följderna av katastrofen 2009, som orsakades av kraftiga regn och översvämningar. De senaste åren har EU-medlemsstaterna drabbats av ett flertal katastrofer. Under solidaritetsfondens första sex år har kommissionen tagit emot 62 ansökningar från 21 länder om ekonomiskt stöd. Av dessa hamnade runt en tredjedel i kategorin ”större katastrof”. Ett antal ansökningar bifölls inte. Andra katastrofer resulterade inte i ansökningar om stöd från fonden, trots att de fick avsevärda och i många fall långdragna konsekvenser för de drabbade, miljön och ekonomin.

Reglerna för när fonden ska användas behöver anpassas för ett smidigare och snabbare utnyttjande. Flera typer av katastrofer som har långtgående konsekvenser bör omfattas och medlen måste göras tillgängliga snabbare efter en katastrof. Men det är också viktigt att det i första hand måste finnas ett åtagande att förhindra katastrofer genom att de rekommendationer som nyligen antogs av parlamentet omsätts i praktiken.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Jag välkomnar Europaparlamentets beslut att godkänna den irländska regeringens ansökan om ekonomiskt stöd från EU:s solidaritetsfond som lindring efter översvämningarna. De orsakade stora skador i landet, särskilt i nordvästra Irland. Irland kommer att få 13 miljoner euro från EU:s solidaritetsfond. Pengarna ska användas för att täcka en del av de kostnader som de lokala myndigheterna hade under krisen i slutet av 2009.

Det totala kostnaden för skadorna uppgår till 520,9 miljoner euro och det beloppet ligger, tro det eller ej, under tröskeln i solidaritetsfonden. Kommissionen godkände emellertid de 13 miljoner euro som ska gå till Irland eftersom den ansåg att översvämningarna på Irland i slutet av 2009 var en extraordinär regional katastrof.

  Seán Kelly (PPE), skriftlig. – (EN) Jag stödde med glädje förslaget och vill uttrycka mitt lands uppskattning för det solidaritetsstöd som vi har beviljats efter översvämningarna i november 2009. Jag deltog i ett forum om översvämningarna på Irland förra veckan och det var många tacksamhetens ord som uttrycktes när jag nämnde att parlamentet skulle rösta om det i dag.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för att Europeiska unionens solidaritetsfond ska användas. Fonden är i själva verket ett värdefullt verktyg för EU att visa solidaritet med dem som lever i regioner som drabbas av naturkatastrofer genom att ge ekonomiskt stöd för att människorna snabbt ska kunna leva under normala förhållanden igen.

Den ansökan som godkändes under dagens omröstning kom från Irland och avser de kraftiga skyfall som orsakade svåra översvämningar i november 2009. Översvämningen orsakade stora skador på jordbruket, bostäder och företag, vägnät och annan infrastruktur. De irländska myndigheterna uppskattar att kostnaden för skadorna sammantaget uppgår till 520,9 miljoner euro.

Även om detta belopp ligger under tröskeln i förordningen behandlade kommissionen ansökan efter kriteriet ”extraordinär regional katastrof”. Enligt det kriteriet kan en region vara berättigad till stöd om den har drabbats av en katastrof, huvudsakligen naturkatastrof, som fått följder för större delen av befolkningen, med allvarliga och bestående återverkningar på levnadsvillkoren och regionens ekonomiska stabilitet. Slutligen vill jag tillägga att stödbeloppet från fonden uppgår till totalt 13 022 500 euro.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet om att godkänna att EU-medel avsätts för att bistå offren för översvämningarna på Irland. Irland ansökte om stöd från Europeiska unionens solidaritetsfond efter kraftiga skyfall som ledde till allvarliga översvämningar 2009. Översvämningen orsakade skador på jordbruket, bostäder och företag, vägnät och annan infrastruktur. Efter att ha behandlat ansökan har kommissionen föreslagit att solidaritetsfonden ska utnyttjas till ett totalt belopp av 13 022 500 euro. Det är värt att notera att detta är den första ansökan om att utnyttja medel som har godkänts 2010 och det föreslagna beloppets storlek innebär att det finns minst 98 procent kvar av Europeiska unionens solidaritetsfond att fördela för 2010.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett område med solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av detta. Detta stöd är nödvändigt för att hjälpa de arbetslösa och de som drabbats av omlokaliseringar till följd av globaliseringen. Alltfler företag omlokaliserar sin verksamhet och drar nytta av lägre kostnader för arbetskraft i flera länder, framför allt Kina och Indien, vilket missgynnar länder som respekterar arbetstagares rättigheter. Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas av omlokaliseringar, och den har en avgörande betydelse när det gäller att underlätta deras möjligheter att få ny anställning i framtiden. Eftersom fonden tidigare har använts av andra EU-länder är det nu lämpligt att Irland tilldelas stöd med anledning av dess ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av de kraftiga skyfall som orsakade översvämningarna i november 2009. Översvämningen orsakade stora skador på jordbruket, bostäder och företag, vägnät och annan infrastruktur.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Vi har sett alltfler miljökatastrofer de senaste åren. Främst har det handlat om kraftiga skyfall som ofta har lett till översvämningar med förödande konsekvenser för miljön och skador som kostar enorma summor att åtgärda.

Europeiska unionens solidaritetsfond aktiveras nu för att återställa skadorna från översvämningarna på Irland 2009 (på jordbruk, bostäder, företag, vägar och annan infrastruktur). Det totala kostnaden för skadorna som ett direkt resultat av katastrofen uppskattas till runt 520 miljoner euro. Bidraget från EU:s budget på 13 miljoner euro är en hjälp i återuppbyggnaden. Jag röstade för att man ger detta stöd.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Det var riktigt av kommissionen att bevilja 13 022 500 euro från solidaritetsfonden och samtidigt lämna ett förslag till ändringsbudget (DAB nr 8/2010) efter Irlands stödansökan med anledning av översvämningarna i november 2009, som orsakade enorma skador på landets infrastruktur, motsvarande runt 520,9 miljoner euro. Nationella katastrofer och stora olyckor måste vara en prioritet och jag hoppas att kommissionen reagerar snabbare framgent.

Översvämningarna på Irland inträffade i november 2009 och parlamentet gav sitt godkännande först i dag, mer än ett år senare. Veneto-regionen drabbades nyligen av en översvämning och jag hoppas verkligen att kommissionen agerar snabbare nu än tidigare.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Reimer Böges betänkande eftersom att jag anser att EU har en skyldighet att hjälpa och bistå regioner som drabbas av naturkatastrofer och andra stora olyckor.

Begreppet solidaritet hänger samman med uppfattningen om och de värderingar som Europeiska unionen bygger på. Det är ett av kärnvärdena som gav upphov till unionen och medförde att den har kunnat blomstra och utvidgas. Därför är stödet inte bara motiverat och välgrundat, utan faktiskt också en skyldighet.

Därför hoppas jag att sådant stöd också ges till de regioner i Italien som har drabbats hårt av översvämningar nyligen, som fått de lokala ekonomierna att gå på knäna.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Jag lyckönskar och håller med Reimer Böge om behovet av att använda Europeiska unionens solidaritetsfond i fallet Irland på grundval av punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 mars 2006. Där ges möjlighet att använda solidaritetsfonden med upp till en miljard euro per år. Detta är det första förslaget om att utnyttja fonden 2010.

Jag stöder och vill framhäva föredragandens rekommendationer till kommissionen, och med tanke på det svåra ekonomiska läget i EU, särskilt på Irland, håller jag med om att vi ska visa solidaritet.

Till sist vill jag påtala behovet av omedelbara åtgärder för att hjälpa även dem som har drabbats av katastrofen i regionerna i norra Italien.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi har stött resolutionen eftersom kommissionen föreslår att Europeiska unionens solidaritetsfond ska användas till förmån för Irland på grundval av punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006. I avtalet ges möjlighet att använda solidaritetsfonden med upp till en miljard euro per år. Detta är det första förslaget om att utnyttja solidaritetsfonden 2010.

Parallellt med detta förslag har kommissionen lagt fram ett förslag till tilläggsbudget (DAB nr 8/2010 av den 24 september 2010) om att införa detta åtagande- och betalningsbemyndigande i 2010 års budget enligt punkt 26 i det interinstitutionella avtalet. Irland ansökte om stöd från solidaritetsfonden efter kraftiga skyfall som ledde till allvarliga översvämningar i november 2009. Översvämningen orsakade stora skador på jordbruket, bostäder och företag, vägnät och annan infrastruktur.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Det aktuella förslaget om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond (ESF) visar på behovet av att ge stöd till Irland till följd av översvämningarna i november 2009 som orsakade stora förluster för jordbruket och näringslivet, skador på infrastruktur, främst vägar och vattendistribution, och i bostadsområden. Med tanke på detta och katastrofen som drabbade ön Madeira i februari 2010 och följderna av stormen Xynthia välkomnar jag kommissionens förslag om att bevilja sammanlagt 13 022 500 euro i stöd till Irland baserat på kriteriet ”extraordinär regional katastrof”. Detta kriterium används när man kan konstatera att skadorna har fått följder för större delen av befolkningen, med allvarliga och bestående återverkningar på levnadsvillkoren och regionens ekonomiska stabilitet. Men jag vill påminna om behovet av att se över dagens ESF-system för att det mer effektivt och smidigt ska kunna mildra de permanenta konsekvenserna av naturkatastrofer.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för att Europeiska unionens solidaritetsfond ska användas till förmån för Irland efter översvämningarna i november 2009. Precis som i mitt hemland Polen har förödande översvämningar förstört för så många samhällen och familjer att det är väldigt betydelsefullt att ge våra vänner på Irland stöd. Medlen ska tas från solidaritetsfonden som är till för stora katastrofer som denna. Medlen ska gå till de samhällen som har drabbats hårdast och stödja de familjer och företag som påverkats mest av översvämningarna och hjälpa dem att återuppbygga och återvinna något av vad de har förlorat på grund av de förödande konsekvenserna för deras verksamhet. Det är viktigt att EU fortsätter att stödja sina medlemsstater när de behöver det och verkligen åberopar solidaritetstanken.

– Betänkande: Matera (A7-0318/2010)

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Som ledamot av utskottet för sysselsättning och sociala frågor var jag helt enkelt tvungen att rösta för Barbara Materas sex resolutioner för att hjälpa nederländska arbetstagare som blivit arbetslösa som en direkt följd av den globala ekonomiska krisen. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är ett effektivt verktyg som är inriktat på att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för de arbetstagare som drabbas av globaliseringens skadliga effekter. Därför är det helt motiverat att använda detta verktyg i specifika fall. Under budgetdiskussionerna ville vissa att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter skulle tas bort direkt. Men vi ser i det här exemplet att den ännu kan vara användbar i vissa fall, eftersom vi märker av följderna av den ekonomiska krisen än i dag.

  Maria da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Här följer min röstförklaring. Med anledning av att Nederländerna har ansökt om ekonomiskt bidrag till följd av 821 uppsägningar vid 70 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Noord-Brabant och Zuid-Holland, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag och parlamentets ändringsförslag. Jag stöder också begäran till de två institutioner som är involverade i förfarandet att göra vad de kan för att påskynda utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond (ESF).

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Stöd till arbetstagare som blir uppsagda på grund av omstrukturering och omlokalisering ska vara dynamiskt och flexibelt så att det kan genomföras snabbt och effektivt. Med tanke på strukturförändringarna i den internationella handeln är det viktigt att EU:s ekonomi effektivt kan genomföra instrument för att stötta arbetstagare som drabbas på det här sättet och omskola dem för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. Ekonomiskt stöd ska därför ges på individuella grunder. Man ska också betona att detta stöd inte ersätter det ansvar som företagen normalt har eller är till för att finansiera och omstrukturera företag. Jag röstar för betänkandet med anledning av Nederländernas begäran avseende 821 uppsägningar vid 70 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två till varandra gränsande regionerna Noord-Brabant och Zuid-Holland.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Exemplet med 821 uppsägningar vid 70 företag i den grafiska sektorn i de nederländska regionerna Noord-Brabant och Zuid-Holland visar att den ekonomiska och finansiella krisen inte lämnar någon sektor förskonad, inte heller dem som vid en första anblick verkar mer skyddade mot effekterna. Detta är ett tecken på den oroande minskningen av antalet tryckerier och förlag i Nederländerna och därav nedgången i ekonomin i stort. Kommissionen bedömde denna begäran avseende företag i sektorn för grafisk produktion och reproduktion av inspelningar som berättigad och den fick ett överväldigande stöd i det berörda parlamentsutskottet. Därför anser jag att alla villkor är uppfyllda för att jag ska kunna stödja utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) i det här fallet. Jag hoppas att detta tillfälliga stöd ska underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för de uppsagda arbetstagarna.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på den globala ekonomiska krisens sociala konsekvenser, särskilt på sysselsättningen, är det avgörande att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) används på rätt sätt för att underlätta för många människor och familjer i EU att återintegreras socialt och utvecklas yrkesmässigt samtidigt som en ny, kvalificerad arbetsstyrka utvecklas som matchar företagens behov och lyfter ekonomin. Denna interventionsplan i Nederländerna för att hjälpa 821 personer som har blivit uppsagda från 70 företag i regionerna Noord-Brabant och Zuid-Holland faller inom tillämpningsområdet för fonden. Därför hoppas jag att EU:s institutioner kommer att fördubbla sina insatser när det gäller genomförandeåtgärder som leder till att utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ökar och förbättras. Fonden, som är en väldigt viktig resurs, har för närvarande mycket låga utnyttjandenivåer. I år har ansökningarna endast omfattat 11 procent av de 500 miljoner euro som finns tillgängliga.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det har gjorts ytterligare sex ansökningar om utnyttjande av solidaritetsfonden, vilket motsvarar hundratals företag som har lagts ned i EU. Sammanlagt har över 3 000 arbetstagare förlorat arbetet. De uppskattningar som gjordes i början av hur många som skulle dra nytta av fonden när den inrättades har passerats många gånger om. Förutom kravet att instrumentet måste användas på ett systematiskt sätt behövs en tydlig brytning med den nyliberala politik som orsakar en ekonomisk och social katastrof i EU-länderna framför våra ögon. Lindrande åtgärder behövs visserligen i katastrofen men främst måste man ta itu med orsakerna.

För varje ny ansökan om medel från fonden blir det mer bråttom att tillämpa de åtgärder som vi har förespråkat och som syftar till att bekämpa arbetslösheten effektivt, ge den ekonomiska aktiviteten ett uppsving, få bort anställningar utan trygghet och sänka arbetstiden utan lönesänkningar. Sådana åtgärder motverkar också omlokaliseringen av företag. Liksom tidigare kan vi inte heller låta bli att påpeka orättvisan i en förordning som ger större fördelar till länder med inkomster på högre nivå, särskilt dem med högre lönelägen och arbetslöshetsersättningar.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Nederländernas ansökan om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) eftersom jag anser att detta instrument är en värdefull stödresurs för arbetstagare som befinner sig i svårigheter på grund av den ekonomiska krisen.

EFG inrättades 2006 för att ge praktiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda antingen på grund av att deras företag omlokaliserats eller – efter ändringen 2009 – till följd av den ekonomiska krisen, med målsättningen att underlätta deras återintegrering på arbetsmarknaden.

Dagens omröstning rörde en ansökan om ekonomiskt bidrag på 2 890 027 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för 821 arbetstagare som sagts upp av 70 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Noord-Brabant och Zuid-Holland. Jag välkomnar antagandet av detta betänkande som visar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en användbar och effektiv resurs när det gäller att bekämpa den arbetslöshet som är ett resultat av globaliseringen och den ekonomiska krisen.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet, eftersom man stöder kommissionens förslag om att 2 890 027 euro i Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska utnyttjas för att underlätta de arbetstagares återinträde på arbetsmarknaden som har blivit uppsagda som ett resultat av den ekonomiska krisen. Ansökan avser 821 uppsägningar vid 70 företag (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) över en niomånadersperiod. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades för att mildra effekterna av sådana negativa händelser.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett område med solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av detta. Detta stöd är nödvändigt för att hjälpa de arbetslösa och de som drabbats av omlokaliseringar till följd av globaliseringen. Alltfler företag omlokaliserar sin verksamhet och drar nytta av lägre kostnader för arbetskraft i flera länder, framför allt Kina och Indien, vilket missgynnar länder som respekterar arbetstagares rättigheter. Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas av omlokaliseringar, och den har en avgörande betydelse när det gäller att underlätta deras möjligheter att få ny anställning i framtiden. Eftersom fonden tidigare har använts av andra EU-länder är det nu lämpligt att Nederländerna tilldelas stöd med anledning av dess ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av 821 uppsägningar vid 70 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två angränsande Nuts II-regionerna Noord-Brabant och Zuid-Holland.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) inrättades för underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för arbetstagare som har blivit uppsagda på grund av den pågående globaliseringen av världsmarknaden. Ansökan om stöd från EFG har prövats av kommissionen som i det här fallet bedömde att ansökan var berättigad. Nu krävs ett godkännande av budgetmyndigheten.

Den ansökan som betänkandet avser är den nittonde inom 2010 års budget och gäller begäran från Nederländerna om att utnyttja 453 632 euro i EFG (vi noterar att beloppet på 500 miljoner euro per år inte får överskridas) till förmån för 140 uppsagda arbetstagare i tryckerisektorn i provinsen Drenthe. Den ekonomiska krisen gör att många företag råkar i trångmål och alltfler arbetstagare förlorar sina arbeten. Vi måste skydda dessa arbetstagare. Min röst kan inte vara annat än en röst för betänkandet.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan rädda 821 arbetstillfällen på 70 olika företag. Därför har jag röstat för betänkandet.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Nu sitter vi här i plenisalen igen för att anta en exceptionell resursfördelning inom våra egna gränser. Bara under dagens sammanträde antar vi sex resursfördelningar. Det är beklagansvärt eftersom den här typen av åtgärder hänger samman med krissituationer och ett antal problem som får återverkningar för ekonomin, arbetsmarknaden, arbetstagare och deras familjer. Men som tur är står denna resurs till buds.

Det är just i situationer som denna som EU visar sitt värde och de egenskaper som särskiljer EU. Solidaritet i EU och försvar av behoven i EU är värderingar som ska garanteras och skyddas. Det är budskapet som parlamentet och EU vill förmedla och jag hoppas att det kan ske på ett känsligare sätt, inte minst som motstånd till den slappa EU-fientliga demagogin, så att vi i stället visar hur viktigt stöd och hjälp på EU-nivå verkligen är.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Begäran från Nederländerna om stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) avseende 821 uppsägningar vid 70 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Noord-Brabant och Zuid-Holland uppfyller alla lagliga kriterier för berättigande av stöd.

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 av den 18 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1927/2006 om inrättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) utökades i själva verket omfattningen tillfälligt för att ge stöd i situationer som denna där man ser en direkt följd av den globala ekonomiska och finansiella krisen och ”minst 500 arbetstagare sägs upp under en period på nio månader, särskilt på små eller medelstora företag, inom en Nace 2-sektor i en region eller två regioner som gränsar till varandra på Nuts II-nivå”. Därför röstade jag för resolutionen och jag hoppas att användningen av EFG bidrar till dessa arbetstagares återinträde på arbetsmarknaden.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om att använda EFG för att ge stöd till de uppsagda arbetstagarna. Nederländerna lämnade i december 2009 in en stödansökan om användning av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i samband med uppsägningar i åtta regioner i företag inom den grafiska sektorn. Ansökan gäller 821 uppsägningar vid 70 företag i sektorn för grafisk produktion och reproduktion av inspelningar. Uppsägningarna gjordes mellan den 1 april och 29 december 2009 i de två angränsande regionerna Noord-Brabant och Zuid-Holland.

Den ekonomiska och finansiella krisen har också orsakat ett efterfrågebortfall inom tryckeri- och förlagssektorn med runt 32 procent för tryckt reklammaterial och mellan 7,5 och 18,2 procent för tidskrifter och tidningar. Tryckeri- och förlagsbranschen i Nederländerna omstrukturerades kraftigt för att fortsätta konkurrera med liknande sektorer i Turkiet, Kina och Indien. Förfarandet för fördelningen av dessa medel måste förenklas så att de berörda företagen lättare får tillgång till EFG.

– Betänkande: Matera (A7-0321/2010)

  Maria da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Här följer min röstförklaring. Med anledning av att Nederländerna har begärt stöd i samband med 140 uppsägningar vid två företag som är verksamma i sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) inom Nuts II-regionen Drenthe, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag och parlamentets ändringsförslag. Jag håller också med om att EFG varken ska ersätta åtgärder som är företagens ansvar enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller finansiera omstruktureringen av företag eller sektorer.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Trots att jag stöder alla ansökningar om att använda Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter som lämnats av Nederländerna angående den våg av uppsägningar som har hemsökt två segment av den grafiska sektorn, grafisk produktion och reproduktion av inspelningar, anser jag att de nederländska myndigheterna kunde ge mer detaljinformation om hur omfattande och riktade åtgärderna är, så att åtgärderna kan utvärderas mer effektivt. Jag hoppas att sektorn återhämtar sig och att de uppsagda, särskilt de äldre, kan bygga upp sin tillvaro på nytt och komma tillbaka till arbetsmarknaden.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på den globala ekonomiska krisens sociala konsekvenser, särskilt på sysselsättningen, är det avgörande att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) används på rätt sätt för att underlätta för många människor och familjer i EU att återintegreras socialt och utvecklas yrkesmässigt samtidigt som en ny, kvalificerad arbetsstyrka utvecklas som matchar företagens behov och lyfter ekonomin.

Denna interventionsplan i Nederländerna för att hjälpa 140 personer som har blivit uppsagda från två företag i Drenthe faller inom tillämpningsområdet för fonden. Därför hoppas jag att EU:s institutioner kommer att fördubbla sina insatser när det gäller genomförandeåtgärder som leder till att utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ökar och förbättras. Fonden, som är en väldigt viktig resurs, har för närvarande mycket låga utnyttjandenivåer. I år har ansökningarna endast omfattat 11 procent av de 500 miljoner euro som finns tillgängliga.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Nederländernas ansökan om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) eftersom jag anser att detta instrument är en värdefull stödresurs för arbetstagare som befinner sig i svårigheter p.g.a. den ekonomiska krisen.

EFG inrättades 2006 för att ge praktiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda antingen på grund av att deras företag omlokaliserats eller – efter ändringen 2009 – till följd av den ekonomiska krisen, med målsättningen att underlätta deras återintegrering på arbetsmarknaden.

Dagens omröstning rörde en ansökan om ekonomiskt bidrag på 453 632 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för 140 arbetstagare som sagts upp av två företag som är verksamma i sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i Nuts II-regionen Drenthe. Jag välkomnar antagandet av detta betänkande som visar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en användbar och effektiv resurs när det gäller att bekämpa den arbetslöshet som är ett resultat av globaliseringen och den ekonomiska krisen.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet som ger stöd för en ansökan om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i samband med 140 uppsägningar vid två företag (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i Drenthe i Nederländerna över en niomånadersperiod. Den ingår i ett paket med sex sammanhörande ansökningar som rör uppsägningar i åtta olika regioner i Nederländerna. På grund av den ekonomiska krisen har tryckeri- och förlagsbranschen upplevt ett kraftigt efterfrågebortfall. Jag välkomnar att vi visar solidaritet med arbetstagare som har kärva tider.

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Barbara Materas förslag till betänkanden om att använda Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till nytta för Nederländerna, för EU ska stödja arbetstagare som sägs upp och ge dem dynamiskt och ändamålsenligt ekonomiskt stöd. Som reaktion på den nuvarande ekonomiska och sociala krisen måste våra åtgärder vara riktade till dem som behöver stödet. Vi vet att vi måste prioritera åtgärder för att skydda EU:s medborgare mot effekterna av globaliseringen och den ekonomiska lågkonjunkturen. EU kan i stor utsträckning bidra till att begränsa följdverkningarna av den ekonomiska krisen och minska arbetslösheten bland medborgarna.

Jag vill passa på att fästa uppmärksamheten vid att EU:s medlemsstater både kan och bör begära stöd som Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan ge. Mitt land Rumänien är ett bra exempel på hur man visar solidaritet i EU i kristider, såväl mot Grekland, Nederländerna som mot andra länder, och det är en bekräftelse på att vi är en enda stor familj: det enade Europas familj.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett område med solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av detta. Detta stöd är nödvändigt för att hjälpa de arbetslösa och de som drabbats av omlokaliseringar till följd av globaliseringen. Alltfler företag omlokaliserar sin verksamhet och drar nytta av lägre kostnader för arbetskraft i flera länder, framför allt Kina och Indien, vilket missgynnar länder som respekterar arbetstagares rättigheter.

Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas av omlokaliseringar, och den har en avgörande betydelse när det gäller att underlätta deras möjligheter att få ny anställning i framtiden. Eftersom fonden tidigare har använts av andra EU-länder är det nu lämpligt att Nederländerna tilldelas stöd med anledning av dess ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av 140 uppsägningar vid två företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i Nuts II-regionen Drenthe.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Alltfler människor förlorar arbetet som ett resultat av globaliseringsåtgärder. Under den nio månader långa referensperioden mellan den 1 april 2009 och 29 december 2009 blev 140 arbetstagare uppsagda av två företag i den nederländska provinsen Drenthe. Nu används Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) för att ge ett stöd på 453 632 euro. Jag röstade för betänkandet eftersom det gör att fonden kan användas till vad den är tänkt för.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan rädda 140 arbetstillfällen på två olika företag. Därför har jag röstat för betänkandet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Denna ansökan grundas på artikel 2c i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) och ingår i ett större paket på sex sammanhörande ansökningar som alla gäller uppsägningar i åtta olika Nuts II-regioner i Nederländerna inom den grafiska sektorn, som har drabbats hårt av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Det gäller i sak 140 uppsägningar vid två företag som är verksamma i sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i Nuts II-regionen Drenthe, en provins som upplever mycket svåra tider med både de tredje högsta arbetslöshetstalen i Nederländerna (7,5 procent) och den lägsta per capita-inkomsten, som ligger klart under det nationella genomsnittet. I det här fallet är därför samtliga villkor uppfyllda för att använda EFG och jag hoppas att stödet ges snabbt och effektivt till de uppsagda.

– Betänkande: Matera (A7-0323/2010)

  Maria da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Här följer min röstförklaring. Med anledning av att Nederländerna har begärt stöd i samband med 129 uppsägningar vid nio företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i Nuts II-regionen Limburg, röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag och parlamentets ändringsförslag.

Jag instämmer även i kommissionens förslag om att en alternativ källa till betalningsbemyndiganden utöver oanvända medel från Europeiska socialfonden bör användas i samband med utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, efter många påminnelser från parlamentet om att fonden inrättades som ett separat särskilt instrument med egna mål och tidsfrister och att tillbörliga budgetposter för överföringar därför måste fastställas.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar är en del av den grafiska sektor som särskilt urholkats i Nederländerna, vilket framgår av de olika ansökningarna om att använda Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG). Provinsen Drenthe, med de tredje högsta arbetslöshetstalen i landet, har inte förblivit förskonad från denna utveckling. Det är värt att betona att fonden måste kunna användas snabbt och effektivt utan onödig byråkrati så att den bidrar till en bättre utbildning för de uppsagda och därmed underlättar deras återinträde på arbetsmarknaden med bättre förutsättningar än vad de hade innan.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på den globala ekonomiska krisens sociala konsekvenser, särskilt för sysselsättningen, är det avgörande att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) används på rätt sätt för att underlätta för många människor och familjer i EU att återintegreras socialt och utvecklas yrkesmässigt samtidigt som en ny, kvalificerad arbetsstyrka utvecklas som matchar företagens behov och lyfter ekonomin.

Denna interventionsplan i Nederländerna för att hjälpa 129 personer som har blivit uppsagda från nio företag i regionen Limburg faller inom tillämpningsområdet för fonden. Därför hoppas jag att EU:s institutioner kommer att fördubbla sina insatser när det gäller genomförandeåtgärder som leder till att utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ökar och förbättras. Fonden, som är en väldigt viktig resurs, har för närvarande mycket låga utnyttjandenivåer. I år har ansökningarna endast omfattat 11 procent av de 500 miljoner euro som finns tillgängliga.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Nederländernas ansökan om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) eftersom jag anser att detta instrument är en värdefull stödresurs för arbetstagare som befinner sig i svårigheter p.g.a. den ekonomiska krisen.

EFG inrättades 2006 för att ge praktiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda antingen på grund av att deras företag omlokaliserats eller – efter ändringen 2009 – till följd av den ekonomiska krisen, med målsättningen att underlätta deras återintegrering på arbetsmarknaden.

Dagens omröstning rörde en ansökan om ekonomiskt bidrag på 549 946 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för 129 arbetstagare som sagts upp av nio företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i Nuts II-regionen Limburg. Jag välkomnar antagandet av detta betänkande som visar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en användbar och effektiv resurs när det gäller att bekämpa den arbetslöshet som är ett resultat av globaliseringen och den ekonomiska krisen.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder denna åtgärd av EU-solidaritet med de 129 arbetstagarna vid nio företag (grafisk produktion och reproduktion) som har drabbats av uppsägning. Beloppet på 549 946 euro ger dem viss hjälp att återintegreras på arbetsmarknaden.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett område med solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av detta. Detta stöd är nödvändigt för att hjälpa de arbetslösa och de som drabbats av omlokaliseringar till följd av globaliseringen. Alltfler företag omlokaliserar sin verksamhet och drar nytta av lägre kostnader för arbetskraft i flera länder, framför allt Kina och Indien, vilket missgynnar länder som respekterar arbetstagares rättigheter.

Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas av omlokaliseringar, och den har en avgörande betydelse när det gäller att underlätta deras möjligheter att få ny anställning i framtiden. Eftersom fonden tidigare har använts av andra EU-länder är det nu lämpligt att Nederländerna tilldelas stöd med anledning av dess ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av 129 uppsägningar vid nio företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i Nuts II-regionen Limburg.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Globaliseringens långtgående effekter leder till att alltfler blir av med arbetet. Uppsägningar blir allt vanligare. Mellan den 1 april 2009 och 29 december 2009 blev 129 arbetstagare uppsagda från ett maskintillverkningsföretag i Limburg i Nederländerna. Nu har en ansökan lämnats in om stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) på 549 946 euro för att hjälpa de drabbade. Jag röstade för betänkandet som hjälper de som har blivit uppsagda att slippa lida ännu mer ekonomisk skada.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan rädda 129 arbetstillfällen på nio olika företag. Därför har jag röstat för betänkandet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Denna ansökan grundas på artikel 2c i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) och ingår i ett större paket med sammanlagt sex ansökningar som alla gäller uppsägningar i åtta olika Nuts II-regioner i Nederländerna inom den grafiska sektorn, som har drabbats hårt av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Det gäller i sak 129 uppsägningar vid nio företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i Nuts II-regionen Limburg, en provins som upplever mycket svåra tider med både de näst högsta arbetslöshetstalen i Nederländerna (8 procent) och en per capita-inkomst som ligger klart under det nationella genomsnittet. I det här fallet är därför samtliga villkor uppfyllda för att använda EFG och jag hoppas att stödet ges snabbt och effektivt till de uppsagda.

– Betänkande: Matera (A7-0322/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om Nederländernas ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av 650 uppsägningar vid 45 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Gelderland och Overijssel, eftersom jag stöder kommissionens förslag och parlamentets ändringsförslag. I likhet med parlamentet beklagar jag att kommissionen i många fall brustit allvarligt i genomförandet av programmen för konkurrenskraft och innovation, särskilt under den rådande ekonomiska krisen som innebär att behovet av sådant stöd kraftigt ökar.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Sexhundrafemtio arbetstagare har förlorat sina arbeten vid 45 företag på området grafisk produktion och reproduktion av inspelningar inom den grafiska sektorn i de nederländska regionerna Gelderland och Overijssel. I likhet med många andra arbetstagare och företag över hela landet befinner de sig nu i en svår situation. När det gäller alla de ansökningar om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter som har inkommit är det viktigt att fastställa vilken slags vägledning arbetstagarna ska få och huruvida de nya arbetstillfällena och incitamenten för att starta eget företag är hållbara, eller om arbetstagarna kommer att drabbas av samma risker som dem som misslyckas med att göra detta. Det är värt att påminna om att det nederländska samhället sedan lång tid tillbaka kännetecknas av innovation och entreprenörskap, och att dessa egenskaper förtjänar att lyftas fram under de svåra tider vi nu genomgår.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på den globala ekonomiska krisens sociala inverkan, som märks särskilt tydligt i fråga om sysselsättningen, är det av yttersta vikt att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter används på rätt sätt för att underlätta den svåra situation som många individer och familjer i Europa befinner sig i. Det är även viktigt att den bidrar till deras sociala återintegrering och yrkesutveckling samtidigt som den främjar utvecklingen av nya kompetenta arbetstagare som kan tillgodose företagens behov och stärka ekonomin.

Denna interventionsplan för att hjälpa 650 personer som har sagts upp från 45 företag som är verksamma i de nederländska regionerna Gelderland och Overijssel faller inom tillämpningsområdet för fonden. Därför hoppas jag att EU:s institutioner kommer att fördubbla sina insatser när det gäller genomförandeåtgärder som leder till att utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ökar och förbättras. Fonden, som är en väldigt viktig resurs, har för närvarande mycket låga utnyttjandenivåer. I år har ansökningarna endast omfattat 11 procent av de 500 miljoner euro som finns tillgängliga.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Nederländernas ansökan om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) eftersom jag anser att detta instrument är en värdefull stödresurs för arbetstagare som befinner sig i svårigheter på grund av den ekonomiska krisen.

EFG inrättades 2006 för att ge praktiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda antingen på grund av att deras företag omlokaliserats eller – efter ändringen 2009 – till följd av den ekonomiska krisen, med målsättningen att underlätta deras återintegrering på arbetsmarknaden.

Dagens omröstning rörde en ansökan om ekonomiskt bidrag på 2 013 619 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för 650 arbetstagare som sagts upp av 45 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två Nuts II-regionerna Gelderland och Overijssel. Jag välkomnar antagandet av detta betänkande som visar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en användbar och effektiv resurs när det gäller att bekämpa den arbetslöshet som är ett resultat av globaliseringen och den ekonomiska krisen.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet, där man stöder ett anslag på 2 013 619 euro för att hjälpa arbetstagare som har sagts upp till följd av nedgången i den grafiska industrin. Stödet från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör bidra till återintegreringen av arbetstagarna på arbetsmarknaden och det gläder mig att se europeisk solidaritet i praktiken.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett område med solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av detta. Detta stöd är nödvändigt för att hjälpa de arbetslösa och de som drabbats av omlokaliseringar till följd av globaliseringen. Alltfler företag omlokaliserar sin verksamhet och drar nytta av lägre kostnader för arbetskraft i flera länder, framför allt Kina och Indien, vilket missgynnar länder som respekterar arbetstagares rättigheter.

Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas av omlokaliseringar, och den har en avgörande betydelse när det gäller att underlätta deras möjligheter att få ny anställning i framtiden. Eftersom fonden tidigare har använts av andra EU-länder är det nu lämpligt att Nederländerna tilldelas stöd med anledning av dess ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av 650 uppsägningar vid 45 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Gelderland och Overijssel.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Under den nio månader långa referensperioden mellan den 1 april och 29 december 2009 blev 650 arbetstagare uppsagda av 45 företag i de två nederländska regionerna Gelderland och Overijssel. Uppsägningarna var en följd av den ekonomiska krisen och av strukturella ändringar i globala handelsmönster. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, med en årlig finansiering på 500 miljoner euro, upprättades för att kunna förbättra framtidsutsikterna för människor som har förlorat sina arbeten och ingripa i fall som dessa. Jag har röstat för betänkandet eftersom de arbetstagare som sagts upp förtjänar att få stöd från fonden.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan rädda 650 arbetstillfällen på 45 olika företag. Därför har jag röstat för betänkandet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Nederländernas ansökan om ekonomiskt bidrag inom tillämpningsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till följd av 650 uppsägningar vid 45 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Gelderland och Overijssel uppfyller alla lagliga kriterier för berättigande till stöd. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 av den 18 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1927/2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter innebar att tillämpningsområdet för fonden tillfälligt utökades till att omfatta interventioner i situationer som är ett direkt resultat av den globala ekonomiska och finansiella krisen. I förordningen anges följande: ”minst 500 arbetstagare ska ha sagts upp under en referensperiod på nio månader vid företag som är verksamma inom en Nace 2-sektor i en region eller två regioner som gränsar till varandra på Nuts II-nivå i en medlemsstat”. Därför röstade jag för denna resolution och jag hoppas att utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att bidra till en framgångsrik integrering av dessa arbetstagare på arbetsmarknaden.

– Betänkande: Matera (A7-0319/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om Nederländernas ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av 720 uppsägningar vid 79 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Noord-Holland och Utrecht, eftersom jag stöder kommissionens förslag och parlamentets ändringsförslag.

Jag instämmer även i kommissionens förslag om att en alternativ källa till betalningsbemyndiganden utöver oanvända medel från Europeiska socialfonden bör användas i samband med utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, efter många påminnelser från parlamentet om att fonden inrättades som ett separat särskilt instrument med egna mål och tidsfrister och att tillbörliga budgetposter för överföringar därför måste fastställas.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Krisen inom den grafiska sektorn i Nederländerna har drabbat flera av landets regioner, däribland Noord-Holland och Utrecht. I detta fall skedde 720 uppsägningar vid 79 företag. Detta är en av sex ansökningar från Nederländerna som förtjänar kommissionens och budgetutskottets stöd. Även jag stöder den och hoppas att sektorn kommer att kunna omorganiseras och att de uppsagda arbetstagarna ska hitta nya arbetstillfällen, antingen inom samma område, dvs. grafisk produktion och reproduktion av inspelningar, eller inom andra områden som de är eller kan bli kvalificerade för. Det stöd som tilldelas kan bli ett steg mot detta.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på den globala ekonomiska krisens sociala inverkan, som märks särskilt tydligt i fråga om sysselsättningen, är det av yttersta vikt att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter används på rätt sätt för att underlätta den svåra situation som många individer och familjer i Europa befinner sig i. Det är även viktigt att den bidrar till deras sociala återintegrering och yrkesutveckling samtidigt som den främjar utvecklingen av nya kompetenta arbetstagare som kan tillgodose företagens behov och stärka ekonomin.

Denna interventionsplan för att hjälpa 720 personer som sagts upp från 79 företag som är verksamma i de nederländska regionerna Noord-Holland och Utrecht faller inom tillämpningsområdet för fonden. Därför hoppas jag att EU:s institutioner kommer att fördubbla sina insatser när det gäller genomförandeåtgärder som leder till att utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ökar och förbättras. Fonden, som är en väldigt viktig resurs, har för närvarande mycket låga utnyttjandenivåer. I år har ansökningarna endast omfattat 11 procent av de 500 miljoner euro som finns tillgängliga.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ett av de betänkanden som rör sex ansökningar från Nederländerna om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att stödja återintegrering på arbetsmarknaden av arbetstagare som sagts upp som ett resultat av den ekonomiska och finansiella krisen. Utöver fördröjningen i kommissionens godkännandeprocess, som dessvärre kommit att bli norm, finns det några särskilda aspekter i de sex ansökningarna som är värda att framhålla. Dessa särskilda aspekter handlar om innehållet i de sex ansökningarna, som alla rör uppsägningar i åtta olika regioner i Nederländerna, vid små företag inom den grafiska sektorn, och då i synnerhet grafisk produktion och reproduktion av inspelningar. Denna gång har sammanlagt 2 266 625 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utnyttjats till förmån för Nederländerna.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Här har vi ett exempel på ett tidsmässigt sammanträffande: Parlamentet har i dag ombetts att avge sitt yttrande om sex ansökningar om ekonomiskt bidrag från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter från Nederländerna samtidigt som förhandlingarna om 2011 års budget har kört fast på grund av Nederländernas och två andra medlemsstaters vägran att delta i en ansvarsfull och konstruktiv dialog om EU-budgetens framtid. Därför innebär dagens omröstningar enligt min mening en möjlighet att påpeka att EU:s budget inte bara är ett redovisningsverktyg som alla upplever som obehagligt, utan först och främst är den kraft som gör det möjligt för unionen att dag efter dag skydda medborgarna, och att genom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i synnerhet skydda de arbetslösa.

Omröstningen om anslaget av bidrag från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till nederländska arbetstagare skulle ha kunnat användas som en ”protestomröstning” mot den nederländska regeringen som kritiserar det som den samtidigt gynnas av. I stället har den fungerat som en möjlighet för parlamentet att erinra om att alla EU-beslut måste fattas utifrån solidaritetsprincipen.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Nederländernas ansökan om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) eftersom jag anser att detta instrument är en värdefull stödresurs för arbetstagare som befinner sig i svårigheter på grund av den ekonomiska krisen.

EFG inrättades 2006 för att ge praktiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda antingen på grund av att deras företag omlokaliserats eller – efter ändringen 2009 – till följd av den ekonomiska krisen, med målsättningen att underlätta deras återintegrering på arbetsmarknaden. Dagens omröstning rörde en ansökan om ekonomiskt bidrag på 2 266 625 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för 720 arbetstagare som sagts upp av 79 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två Nuts II-regionerna Noord-Holland och Utrecht.

Jag välkomnar antagandet av detta betänkande som visar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en användbar och effektiv resurs när det gäller att bekämpa den arbetslöshet som är ett resultat av globaliseringen och den ekonomiska krisen.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Det gläder mig att 2 266 625 euro har gjorts tillgängliga genom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att stödja återintegrering på arbetsmarknaden av arbetstagare inom den grafiska industrin som har sagts upp till följd av den globala ekonomiska krisen. Denna ansökan rör 720 uppsägningar vid 79 företag i regionerna Noord-Holland och Utrecht i Nederländerna.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett område med solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av detta. Detta stöd är nödvändigt för att hjälpa de arbetslösa och de som drabbats av omlokaliseringar till följd av globaliseringen. Allt fler företag omlokaliserar sin verksamhet och drar nytta av lägre kostnader för arbetskraft i flera länder, framför allt Kina och Indien, vilket missgynnar länder som respekterar arbetstagares rättigheter.

Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas av omlokaliseringar, och den har en avgörande betydelse när det gäller att underlätta deras möjligheter att få ny anställning i framtiden. Eftersom fonden tidigare har använts av andra EU-länder är det nu lämpligt att Nederländerna tilldelas stöd med anledning av dess ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av 720 uppsägningar vid 79 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Noord-Holland och Utrecht.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan rädda 720 arbetstillfällen på 79 olika företag. Därför har jag röstat för betänkandet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Nederländernas ansökan om ekonomiskt bidrag inom ramen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till följd av 720 uppsägningar vid 79 företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (Grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Noord-Holland och Utrecht uppfyller alla lagliga kriterier för berättigande till stöd. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 av den 18 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1927/2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter innebar att tillämpningsområdet för fonden tillfälligt utökades till att omfatta interventioner i situationer som är ett direkt resultat av den globala ekonomiska och finansiella krisen. I förordningen anges följande: ”minst 500 arbetstagare ska ha sagts upp under en referensperiod på nio månader vid företag som är verksamma inom en Nace 2-sektor i en region eller två regioner som gränsar till varandra på Nuts II-nivå i en medlemsstat”. Därför röstade jag för denna resolution och jag hoppas att utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att bidra till en framgångsrik integrering av dessa arbetstagare på arbetsmarknaden.

– Betänkande: Matera (A7-0320/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) När det gäller Nederländernas ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av 598 uppsägningar vid åtta företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 58 (förlagsverksamhet) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Noord-Holland och Zuid-Holland röstade jag för resolutionen eftersom jag stöder kommissionens förslag och parlamentets ändringsförslag. Jag instämmer även i uppmaningen till de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska unionens solidaritetsfond snarast ska kunna tas i anspråk.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den som granskar antalet uppsägningar och den geografiska fördelningen av dessa inom den grafiska sektorn i Nederländerna oroas säkerligen över hur många och utbredda de är. Dessa uppsägningar är anledningen till att flera ansökningar om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har inkommit. Enbart i de två till varandra gränsande regionerna Noord-Holland och Zuid-Holland förlorade 598 arbetstagare sina arbeten inom förlagsverksamheten under en niomånadersperiod. Konkurrensen från tredjeländer samt den finansiella och ekonomiska kris som härjat i hela Europa är viktiga orsaker till det som har skett, och det är uppenbart att människors omedelbara problem måste lösas: deras återintegrering på arbetsmarknaden och deras försörjning på medellång och lång sikt. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har en lindrande effekt och kan fungera som drivkraft, men det är uppenbart att den i sig inte kan lösa de allvarliga problem som så många familjer drabbats av.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på den globala ekonomiska krisens sociala inverkan, som märks särskilt tydligt i fråga om sysselsättningen, är det av yttersta vikt att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter används på rätt sätt för att underlätta den svåra situation som många individer och familjer i Europa befinner sig i. Det är även viktigt att den bidrar till deras sociala återintegrering och yrkesutveckling samtidigt som den främjar utvecklingen av nya kompetenta arbetstagare som kan tillgodose företagens behov och stärka ekonomin.

Denna interventionsplan för att hjälpa 598 personer som sagts upp från åtta företag som är verksamma i de nederländska regionerna Noord-Holland och Zuid-Holland faller inom tillämpningsområdet för fonden. Därför hoppas jag att EU:s institutioner kommer att fördubbla sina insatser när det gäller genomförandeåtgärder som leder till att utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ökar och förbättras. Fonden, som är en väldigt viktig resurs, har för närvarande mycket låga utnyttjandenivåer. I år har ansökningarna endast omfattat 11 procent av de 500 miljoner euro som finns tillgängliga.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Nederländernas ansökan om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EFG) eftersom jag anser att detta instrument är en värdefull stödresurs för arbetstagare som befinner sig i svårigheter på grund av den ekonomiska krisen.

EFG inrättades 2006 för att ge praktiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda antingen på grund av att deras företag omlokaliserats eller – efter ändringen 2009 – till följd av den ekonomiska krisen, med målsättningen att underlätta deras återintegrering på arbetsmarknaden.

Dagens omröstning rörde en ansökan om ekonomiskt bidrag på 2 326 459 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för 598 arbetstagare som sagts upp av åtta företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 58 (förlagsverksamhet) i de två Nuts II-regionerna Noord-Holland och Zuid-Holland.

Avslutningsvis måste jag betona att dagens antagande av de sex betänkandena visar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en användbar och effektiv resurs när det gäller att bekämpa den arbetslöshet som är ett resultat av globaliseringen och den ekonomiska krisen.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet och stödet från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till arbetstagare som blivit uppsagda. Detta förslag handlar om att 2 326 459 euro ska anslås för att stödja 598 arbetstagare från åtta företag inom grafisk produktion och reproduktion av inspelningar som är på väg att förlora sina arbeten till följd av den ekonomiska krisen. Detta är ett viktigt exempel på europeisk solidaritet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är ett område med solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av detta. Detta stöd är nödvändigt för att hjälpa de arbetslösa och de som drabbats av omlokaliseringar till följd av globaliseringen. Allt fler företag omlokaliserar sin verksamhet och drar nytta av lägre kostnader för arbetskraft i flera länder, framför allt Kina och Indien, vilket missgynnar länder som respekterar arbetstagares rättigheter.

Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbas av omlokaliseringar, och den har en avgörande betydelse när det gäller att underlätta deras möjligheter att få ny anställning i framtiden. Eftersom fonden tidigare har använts av andra EU-länder är det nu lämpligt att Nederländerna tilldelas stöd med anledning av dess ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av 598 uppsägningar vid åtta företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 58 (förlagsverksamhet) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Noord-Holland och Zuid-Holland.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Under den nio månader långa referensperioden mellan den 1 april och 29 december 2009 blev 598 arbetstagare uppsagda av åtta företag i de två nederländska regionerna Noord-Holland och Zuid-Holland. Var och en av dessa arbetstagare blev ett offer för globaliseringen. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter upprättades för att lindra effekterna av sociala orättvisor som denna. Jag har röstat för betänkandet eftersom alla krav för utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter uppfylls.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan rädda 598 arbetstillfällen på åtta olika företag. Därför har jag röstat för betänkandet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Nederländernas ansökan om ekonomiskt bidrag inom ramen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till följd av 598 uppsägningar vid åtta företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 58 (förlagsverksamhet) i de två till varandra gränsande Nuts II-regionerna Noord-Holland och Zuid-Holland, uppfyller alla lagliga kriterier för berättigande till stöd. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 av den 18 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1927/2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter innebar att tillämpningsområdet för fonden tillfälligt utökades till att omfatta interventioner i situationer som är ett direkt resultat av den globala ekonomiska och finansiella krisen. I förordningen anges följande: ”minst 500 arbetstagare ska ha sagts upp under en referensperiod på nio månader vid företag som är verksamma inom en Nace 2-sektor i en region eller två regioner som gränsar till varandra på Nuts II-nivå i en medlemsstat”. Därför röstade jag för denna resolution och jag hoppas att utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att bidra till en framgångsrik integrering av dessa arbetstagare på arbetsmarknaden.

– Betänkanden: Matera (A7-0318/2010), (A7-0319/2010)

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mottar årligen 500 miljoner euro i syfte att erbjuda ekonomiskt stöd till arbetstagare som drabbats av större strukturella ändringar i globala handelsmönster. Uppskattningar tyder på att mellan 35 000 och 50 000 anställda skulle kunna gynnas av detta stöd varje år. Pengarna kan användas för att finansiera hjälp att hitta nytt arbete, skräddarsydd utbildning, stöd till att bli egen företagare samt rörlighet och stöd till missgynnade eller äldre arbetstagare. Jag har röstat för betänkandet eftersom utnyttjandet av fonden är helt och hållet berättigat.

– Betänkanden: Matera (A7-0328/2010), (A7-0318/2010), (A7-0321/2010), (A7-0323/2010), (A7-0322/2010), (A7-0319/2010), (A7-0320/2010)

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) När det gäller Nederländernas ansökan om ekonomiskt bidrag till följd av 140 uppsägningar vid två företag som är verksamma i sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 18 (grafisk produktion och reproduktion av inspelningar) i regionen Drenthe hänvisar jag till de argument jag anger i min röstförklaring om betänkande A7-0318/2010 för att motivera min röst för detta betänkande.

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig. – (FR) Jag lade ned min röst i fråga om alla Barbara Materas betänkanden om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att hjälpa olika nederländska regioner. Anledningen är inte att jag är emot dessa planer, utan att jag vill utfärda en varning till den nederländska regeringen som bedriver en populistisk och antieuropeisk politik. Nederländerna är emot en ökning av EU:s budget, men hyser inga betänkligheter mot att ta emot EU-stöd. Dessutom är Nederländerna, efter Tyskland, den största stödmottagaren på den inre marknaden. Det är dags för den nederländska politiken att gå tillbaka till sina rötter. Nederländerna är trots allt en av EU:s grundare.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Såsom flera gånger tidigare har vi ställt oss bakom en text där följande anges: 1. Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snarast ska kunna tas i anspråk 2. Europaparlamentet erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden. 3. Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit arbetslösa. Parlamentet erinrar om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Nederländernas sex ansökningar om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter stöds av parlamentet. Eftersom det är viktigt för oss att snabbt tillhandahålla stöd till EU-medborgare som har förlorat sina arbeten, och eftersom det var just i detta syfte Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter upprättades, röstade naturligtvis även jag för de nederländska ansökningarna. Jag gav emellertid mitt stöd till de sex ansökningarna något motvilligt efter att ha bevittnat den nederländska regeringens obstruktionspolitik vid budgetförhandlingarna på måndagen i förra veckan i Bryssel. Enligt min mening är Nederländernas vägran att låta parlamentet hålla en seriös diskussion om dess engagemang i den framtida finansiella ramen helt och hållet oförenlig med dess begäran om att parlamentet ska rösta för ekonomiskt stöd till Nederländerna.

– Betänkande: De Castro (A7-0305/2010)

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Mina damer och herrar! I kommissionens rapporter har inte en enda överträdelse av konkurrensreglerna på den inre marknaden av det tyska alkoholmonopolet kunnat påvisas. Därför är jag för förslaget. I betänkandet framhålls även hur viktiga dessa bestämmelser är för den tyska landsbygdsekonomin, framför allt för småskaliga brännerier.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Med tanke på hur viktigt det är för småskaliga brännerier att kunna delta i det tyska alkoholmonopolet och att det behövs en ytterligare övergång till marknaden, och eftersom framlagda rapporter visar att konkurrensreglerna på den inre marknaden inte överträds, anser jag att förlängningsperioden bör avslutas senast år 2013, vilket är det år då den nya gemensamma jordbrukspolitiken träder i kraft.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att de tyska småskaliga brännerierna behöver mer tid för att kunna anpassa sig och ha en chans att överleva på den fria marknaden. Jag instämmer i kommissionens förslag om ytterligare några års förlängning för att man ska kunna fullfölja processen med att avskaffa monopolet och stödet samt slutgiltigt avveckla det år 2017.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Precis som föredraganden anser jag att det är beklagligt att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 kommer att dras med gammalt bagage, exempelvis i form av de särskilda åtgärderna inom ramen för förordningen om en samlad marknadsordning när det gäller det stöd som tilldelas inom ramen för det tyska alkoholmonopolet. Samtidigt förstår jag att det finns ett behov av att förlänga perioden för avveckling av monopolet med tanke på den tyska landsbygdsekonomins behov, framför allt i vissa av förbundsländerna. Faktum är att även om EU-bestämmelserna bör vara förutsägbara och opartiska så bör de även vara tillräckligt flexibla för att tillgodose marknadernas och den europeiska allmänhetens, i detta fall de tyska bränneriägarnas, särskilda behov.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag instämmer i kommissionens ståndpunkt eftersom ingen överträdelse av konkurrensreglerna på den inre marknaden har konstaterats. Rådet är enigt i sitt stöd av detta förslag som är viktigt för den tyska landsbygdsekonomin. Kommissionens förslag åtföljs av en tidsplan för hur den mängd alkohol som produceras inom monopolet ska minska fram till det fullständiga avskaffandet den 1 januari 2018.

Enligt artikel 182.4 i förordningen om en samlad marknadsordning och genom ett undantag från reglerna om statligt stöd får Tyskland bevilja statligt stöd inom ramen för det tyska alkoholmonopolet för produkter som efter ytterligare bearbetning saluförs av monopolet, t.ex. etanol som framställs av jordbruksprodukter. Det belopp som tilldelas får totalt uppgå till högst 110 miljoner euro per år, och det går i huvudsak till de jordbrukare som tillhandahåller råvaror och de brännerier som använder dem. Den nuvarande budgeten är dock mindre än detta belopp och har minskat stadigt sedan 2003. Dessutom har ett stort antal brännerier redan vidtagit åtgärder för att förbereda sitt inträde på den fria marknaden genom att starta kooperativ, investera i mer energieffektiv utrustning och i större utsträckning saluföra sin alkohol direkt.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade för betänkandet trots att vi inte instämmer i kommissionens och föredragandens argument för en förlängning av stödet. Båda anser att de få interventionsåtgärder som återstår bör avvecklas helt och hållet, så att jordbruket blir en del av den fria marknaden. Därför inskränker de sig till att säga att brännerierna behöver mer tid för att kunna anpassa sig och ha en chans att överleva på den fria marknaden. Till skillnad från föredraganden anser vi att interventionsåtgärder snarare bör vara regel än undantag.

Det är det enda sättet att garantera att jordbrukarna får en inkomst som de kan leva på, i synnerhet små och medelstora producenter. Därför är det även det enda sättet att garantera de små och medelstora jordbrukarna en framtid, rätten att producera och varje lands rätt till livsmedelssäkerhet och självständig livsmedelsförsörjning. I stället för att bevilja Tyskland undantag för en särskild produkt bör även andra länder och andra produkter komma i fråga för interventionsåtgärder.

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. – (DE) Till att börja med vill jag uppriktigt tacka utskottets ordförande Paolo De Castro och Elisabeth Jeggle, skuggföredragande från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), för deras hårda arbete. Det sista undantaget för det tyska alkoholmonopolet som antogs i dag är ett viktigt steg framåt. Det erbjuder framför allt våra fruktbrännerier en trygghet och ger dem möjlighet att planera för framtiden efter 2010.

Detta är viktigt eftersom det ger dem möjlighet att förbereda sig inför övergången till den fria marknaden och samtidigt bibehålla ett av Tysklands unika kulturella landskap. Nu måste emellertid tiden utnyttjas för att vidta nödvändiga anpassningsåtgärder eftersom monopolet inte kommer att förlängas ytterligare. Det är budskapet i dagens betänkande.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Jag vill uttrycka mitt stöd för betänkandet, framför allt med tanke på att det tyska statliga stödet till alkoholmonopolet i huvudsak går till jordbrukare och små brännerier. Det finns inga bevis för att stödet överträder konkurrensprinciperna och det är en form av stöd för de minsta företagen. Trots att stödet tilldelas på lämpligt sätt stöder jag förslaget om att information om alla händelser som är kopplade till stödet ska göras tillgänglig. Det får inte förekomma några former av överträdelser eftersom detta vore orättvist mot andra producenter som ofta är mycket svagare och fattigare. Jag befarar emellertid att ett sådant stöd till en medlemsstats ekonomi kan leda till minskad stabilitet på EU-marknaden. Denna typ av instrument bör utökas till att omfatta andra medlemsstater så att även de kan stödja sina ekonomier.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Det tyska alkoholmonopolet som begrepp är på väg att avvecklas. De jordbrukare som påverkas av detta har förberett sig inför öppnandet av marknaden. Därmed utnyttjas stödet inte längre fullt ut och åtgärder såsom upprättandet av kooperativ och förändringar i metoder för direkt saluföring har genomförts inför detta. Det krävs emellertid tillräckligt med tid för att dessa åtgärder ska vidtas. I slutändan är det inte de stora företagen som drabbas av dessa åtgärder, utan många små jordbrukare i landsbygdsområden. Av detta skäl stöder jag en förlängning av undantaget.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet. För närvarande får de tyska myndigheterna genom ett undantag från reglerna om statligt stöd bevilja statligt stöd inom ramen för det tyska alkoholmonopolet för produkter som saluförs som alkohol som framställs av jordbruksprodukter. Det nuvarande undantaget upphör den 31 december 2010 och genom förslaget till förordning förlängs tillämpningen av undantaget samtidigt som det föreslås att produktions- och försäljningsmonopolet gradvis ska minska så att monopolet slutgiltigt avskaffas den 1 januari 2018. Jag välkomnar denna avveckling.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den ständiga strävan efter en fungerande inre marknad är oförenlig med förekomsten av monopol inom alla slags sektorer. I det särskilda fallet med det tyska alkoholmonopolet finns vissa förmildrande omständigheter och det är tack vare dessa som monopolet fortfarande existerar. I enlighet med rekommendationerna i detta betänkande måste vi emellertid röra oss mot ett fullständigt avskaffande av tullplomberade jordbruksbrännerier från 2013 och småskaliga icke tullplomberade brännerier från 2017.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Huruvida det tyska alkoholmonopolet kommer att bibehållas, vilken form det i så fall kommer att anta och vilka ändringar av det som kommer är ske, är faktorer som främst kommer att påverka de små och medelstora företagen. EU hävdar ständigt att man vill ge mer stöd till de små och medelstora företagen som är ekonomins motor och som skapar flest arbetstillfällen. När det gäller detta krävs rättslig säkerhet och därmed en förlängning av monopolet under en längre period. Det är det enda sättet för de små och medelstora företagen att få råd att göra de ändringar som krävs för att förbereda sig inför den kommande avregleringen, genom att t.ex. starta kooperativ, modernisera sin utrustning och öka sin direkta saluföring. Naturligtvis skulle monopolfrågan ha kunnat kombineras med avvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken och de nya bestämmelser som träder i kraft 2013.

Det fanns emellertid inte några tungt vägande skäl för att göra detta. Det viktigaste är att se till att anpassningsprocessen är utformad på ett sådant sätt att brännerierna kan överleva efter det att monopolet har upphört. Jag instämmer med föredraganden när det gäller detta. Jag är emellertid inte positiv till det interna förfarandet eftersom det inte i tillräcklig utsträckning uppfyller kraven på insyn och demokrati. Av detta skäl har jag lagt ned min röst.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag stöder förslaget, men anser att en mängd faktorer måste beaktas.

Först och främst anser jag att regelbundna konsekvensbedömningar borde ha genomförts och att monopolet inte borde ha förlängts utöver 2013 då den nya gemensamma jordbrukspolitiken träder i kraft.

Med tanke på hur viktigt det är för småskaliga brännerier att kunna delta i monopolet och att det behövs en ytterligare övergång till marknaden, och eftersom framlagda rapporter visar att konkurrensreglerna på den inre marknaden inte överträds, stöder jag förlängningen.

Jag hoppas emellertid att denna typ av information kommer att beaktas vid reformen av den nya jordbrukspolitiken och att en välavvägd lösning för att öppna upp marknaden kommer att fastställas samtidigt som traditionell lokal verksamhet skyddas.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att den tyska landsbygdsekonomins behov motiverar en förlängning av den ursprungliga giltighetsperioden för det undantag som fastställs i artikel 182.4 i förordningen om en samlad marknadsordning, så att små brännerier erbjuds bästa möjliga villkor för att på lämpligt sätt förbereda sig inför sitt inträde på den fria marknaden.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vår grupp stöder texten och föredragandens linje. Den är positiv till det förslag som lagts fram, men anser samtidigt att flera punkter bör beaktas när det gäller genomförandet av förordningen. Föredraganden anser att regelbundna konsekvensbedömningar borde ha genomförts, och att man inte borde förlänga monopolet utöver 2013, då den nya gemensamma jordbrukspolitiken träder i kraft. Men med tanke på hur viktigt det är för småskaliga brännerier att kunna delta i monopolet och att det behövs en ytterligare övergång till marknaden, och eftersom framlagda rapporter visar att konkurrensreglerna på den inre marknaden inte överträds, är föredraganden redo att ge sitt stöd till förslaget.

– Betänkande: Moreira (A7-0316/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet, där rådet och parlamentet uppmanas att godkänna ett tillägg på ytterligare 718 farmaceutiska och kemiska produkter till den befintliga förteckningen på 8 619 produkter som medges tullfri behandling vid import till EU. Det planerade datumet för genomförande är den 1 januari 2011. Jag anser att det är nödvändigt att tullfri behandling påbörjas direkt nästa år eftersom USA:s villkor för att genomföra uppdateringen är att genomförandet sker den 1 januari.

Jag vill gratulera föredraganden till ett utmärkt betänkande som visar hur viktig den fjärde genomgången (Pharma IV), som inleddes 2009, är för att beakta den snabbt föränderliga produktmiljön i läkemedelsbranschen. Med tanke på att förteckningarna utarbetas av branschen och fastställs gemensamt av de deltagande parterna välkomnar jag den överenskommelse som har nåtts av samtliga medlemsstater som även ställde sig bakom tidigare genomgångar och som stöder produkttäckningen i den fjärde genomgången.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar föredraganden Vital Moreira till att ha framhävt behovet av att regelbundet gå igenom farmaceutiska och kemiska produkter som förs in tullfritt i EU.

Jag stöder denna åtgärd och röstade för den. Situationen när det gäller tillverkning för läkemedelsbranschen utvecklas i en rasande takt och därför måste den förteckning som för närvarande innehåller fler än 8 000 produkter uppdateras kontinuerligt. Samtliga medlemsstater som ställde sig bakom tidigare anpassningar har godkänt förslaget om att utöka förteckningen med 718 nya produkter. Jag stöder den mekanism som genomförs och som skyddar de europeiska konsumenternas intressen och hälsa.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag stöder betänkandet på villkor att lämpliga vetenskapliga tester genomförs och att förteckningen över läkemedel, mellanprodukter och aktiva substanser som täcks av avtalet om tullfri behandling utökas.

Genom förslaget sänds en tydlig signal till marknaderna. Faktum är att dess viktigaste syfte är att bekräfta det åtagande som vissa viktiga medlemmar i Världshandelsorganisationen har gjort för att gynna den fria marknaden. Dessutom utökas gränserna för den potentiella marknaden när det gäller resultatet för vissa sektorer inom vetenskaplig forskning och därigenom främjas investeringar i dessa sektorer, och på så sätt även kampen mot sjukdomar som det fortfarande inte finns något effektivt botemedel mot. Avslutningsvis kan förslaget vara ett föredöme för de länder där farmaceutiska produkter utgör en nödvändig utgiftspost för att de yngre generationerna ska kunna garanteras en framtid. Det innebär även en uppmaning att ta ställning för en politik för utveckling och välfärdsskapande.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag förespråkar ett tillägg på ytterligare 718 farmaceutiska och kemiska produkter till den befintliga förteckningen över produkter som medges bunden tullfri behandling vid import till EU. Genomgångarna av detta avtal är nödvändiga för att beakta den snabbt föränderliga produktmiljön i läkemedelsbranschen.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på den betydelse som handeln med farmaceutiska produkter har, inte bara för folkhälsan utan även för ekonomin, välkomnar jag beslutet om att inkludera 718 nya substanser i förteckningen över produkter som medges tullfri behandling. Läkemedelsbranschen står enhälligt bakom avtalet eftersom det undanröjer avgifter på insatsvaror och mellanprodukter som måste betalas även för handel inom bolag, och därigenom förenklar den internationella handeln med dessa produkter och gynnar läkemedelsbolagen. I slutändan kan avtalet komma att avspeglas i cirkapriset på de läkemedel som säljs till allmänheten.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt detta förslag uppmanas rådet och parlamentet att godkänna ett tillägg på ytterligare 718 farmaceutiska och kemiska produkter till den befintliga förteckningen på 8 619 produkter som medges bunden tullfri behandling vid import till EU. Denna fråga är inte kontroversiell, eftersom det råder samförstånd bland intressenterna och tillägget stöds av medlemsstaterna.

Förteckningarna utarbetas av branschen och de deltagande parternas beslut grundas på samförstånd. Detta tillägg av produkter är nödvändigt för att beakta den snabbt föränderliga produktmiljön i läkemedelsbranschen. Det planerade datumet för genomförande är den 1 januari 2011. Detta datum var ett amerikanskt villkor för att genomföra uppdateringen. Övriga deltagande parter väntas följa detta exempel, med undantag för Japan, som har aviserat en beräknad försening på sex månader för genomförandet.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Världshandelsorganisationens regler för tullfri behandling av farmaceutiska ingredienser stöds enhälligt av läkemedelsbranschen. Denna bransch, som är mycket viktig för Skottland, har omkring 5 000 anställda över hela landet. EU som helhet är en mycket viktig producent och användare av farmaceutiska produkter och det var med glädje jag stödde betänkandet.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Enligt detta förslag uppmanas rådet och parlamentet att godkänna ett tillägg på ytterligare 718 farmaceutiska och kemiska produkter till den befintliga förteckningen på 8 619 produkter som medges bunden tullfri behandling vid import till EU. Jag röstade för förslaget.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Handeln med farmaceutiska produkter är en viktig del av den globala handeln. Tillägget av ytterligare 718 produkter till förteckningen över produkter som medges bunden tullfri behandling gynnar såväl ekonomin som folkhälsan. Beslutet att lägga till dessa produkter till de 8 619 produkter som redan finns i förteckningen kan även påverka slutpriset på läkemedel, vilket alla skulle gynnas av.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) EU, USA, Japan, Kanada, Schweiz, Norge och Macao i Kina har till följd av att man beslutat sig för att sänka sina tullbindningar till noll på vissa läkemedelsprodukter och aktiva substanser ingått ett WTO-avtal. Förteckningen över produkter ändras och utökas naturligtvis ständigt för att spegla nya forskningsresultat och den senaste utvecklingen inom läkemedelsbranschen. Förteckningen över produkter som medges tullfri behandling innehöll ursprungligen 6 000 poster och upprättades av branschen. Genomgångar av förteckningen har genomförts av staterna i fråga och den kommer nu att utökas till att omfatta över 8 600 farmaceutiska och kemiska produkter.

Det är viktigt att försvara tullfri behandling av farmaceutiska och kemiska produkter och aktiva substanser. Hela systemet förefaller emellertid vara ytterst komplicerat och kommer att skapa ytterligare byråkrati för tullmyndigheterna. Den gradvisa utökningen av förteckningen, som denna gång innebär att den ökar med mer än en tredjedel, kommer till slut att leda till att tullsystemens datakapacitet inte räcker till. Därför efterlyser jag en förenkling av den grundläggande principen och har lagt ned min röst.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Jag håller med föredraganden Vital Moreira om att det finns ett behov av regelbundna genomgångar för att uppdatera förteckningarna över farmaceutiska produkter som medges tullfri behandling och vill gratulera honom till betänkandet. Jag vill även påpeka att den nya mekanism som införs kommer att gynna konsumenterna.

Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är viktigt att förteckningen över farmaceutiska produkter som undantas från tullavgifter regelbundet gås igenom med tanke på den snabbt föränderliga produktmiljön i läkemedelsbranschen. Samtliga medlemsstater har ställt sig bakom tidigare genomgångar och stöder produkttäckningen i den fjärde genomgången. Jag berömmer det arbete som utförts och bekräftar att jag röstat för betänkandet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Läkemedelsbranschen och andra intressenter i genomgångsprocessen har enats om tillägget av ytterligare 718 substanser till den befintliga förteckningen på 8 619 produkter som medges bunden tullfri behandling vid import till EU. Förslaget förtjänar därför mitt stöd.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Texten handlar i huvudsak om att rådet och parlamentet uppmanas att godkänna ett tillägg på ytterligare 718 farmaceutiska och kemiska produkter till den befintliga förteckningen på 8 619 produkter som medges bunden tullfri behandling vid import till EU. Det är en relativt teknisk text. Vår grupp har röstat för betänkandet.

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Vi stöder förslaget till förordning om tullfri behandling av vissa aktiva ämnen eftersom det gäller farmaceutiska och kemiska produkter som är oumbärliga för läkemedelsbranschen. Genomgången var nödvändig, både för att vissa nya produkter skulle kunna läggas till och för att andra skulle kunna tas bort. Beslutet fattades genom ett avtal med de berörda parterna och godkändes av alla deltagande parter och samtliga medlemsstater.

– Betänkande: Reul (A7-0306/2010)

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag instämmer i att avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina bör förlängas med ytterligare fem år. Beslutet innebär att gemenskapen och Ukraina får möjlighet att fortsätta sitt samarbete på områden av gemensamt vetenskapligt och tekniskt intresse, och att förbättra och stärka detta samarbete. Målet med samarbetet är att hjälpa Ukraina att bli mer aktivt engagerat i det europeiska området för forskningsverksamhet. Genom samarbetet får Ukraina stöd till sitt system för vetenskapsförvaltning och hjälp med att förbättra och omstrukturera sina forskningsinstitutioner. Därigenom skapas villkor för ett konkurrenskraftigt och ekonomiskt kunskapssamhälle.

Både Ukraina och EU bör gynnas av sina vetenskapliga och tekniska framsteg och genomföra särskilda forskningsprogram. Genom detta beslut kommer det att bli möjligt att utbyta särskilda kunskaper och vidarebefordra praktiska erfarenheter, vilket kommer att främja forskningssamfundet, branschen och medborgarna. Därför instämmer jag helhjärtat i att Ukraina och EU även fortsättningsvis bör ha ett nära samarbete på detta område.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och andra länder är nödvändigt för den tekniska utvecklingen med alla dess fördelar, bl.a. när det gäller att förbättra människors livskvalitet. Av detta skäl röstade jag för en förlängning av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina undertecknades i Köpenhamn den 4 juli 2002 och trädde i kraft den 11 februari 2003. Med tanke på den betydelse som vetenskap och teknik har för EU och med hänsyn till dess kapacitet på dessa områden och den viktiga roll man kan spela tillsammans med Ukraina, anser jag att en förlängning av avtalet ligger i unionens intresse. Avtalet främjar samarbetet med Ukraina på områdena vetenskap och teknik, som är gemensamma prioriteringar och gynnsamma för båda parter. Jag hoppas att det avtal som just har förlängts även fortsättningsvis kommer att vara fördelaktigt för båda parter.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina ingicks i Köpenhamn den 4 juli 2002 och trädde i kraft den 11 februari 2003. Syftet var att främja, utveckla och underlätta samarbetsaktiviteter på områden av gemensamt intresse, såsom forskning och utveckling inom vetenskap och teknik. Jag röstade för avtalet eftersom jag anser att en förlängning av det bidrar till stärkandet av det gemensamma europeiska området för forskningsverksamhet, genom att avtalet fungerar som en katalysator för det strategiska partnerskapet mellan EU och Ukraina. För båda parters skull hoppas jag därför att förlängningen kommer att bli verklighet.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet som handlar om det nya samrådet med parlamentet angående rådets tidigare beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Ukraina. Vid ett toppmöte i Ukraina i november 2008 bekräftade båda parter sitt intresse för en förlängning av avtalet med ytterligare fem år, och jag välkomnar detta.

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar Europaparlamentets godkännande av utkastet till beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Ukraina. Den betydelse som dessa områden har för den ekonomiska och sociala utvecklingen inom både EU och Ukraina erkänns genom samarbetet på flera områden av gemensamt intresse: miljön och klimatförändringarna, hälsa, grön energi, informationssamhället, industri och jordbruk osv. Den ekonomiska effektiviteten i de projekt som genomförs kan öka, inte bara genom tillgången till forskningsinfrastruktur, utan även genom utbyte av bilaterala och multilaterala erfarenheter mellan forskare i EU och Ukraina. Därmed kan onödigt dubbelarbete i fråga om insatser och utnyttjade resurser undvikas.

Ukrainas akademiska värld måste allvarligt överväga vilka konkurrensfördelar den vinner på att samarbeta med EU och utnyttja EU-medel till att utveckla sina starka sidor, och inte bara som en alternativ källa till finansiering. Vetenskapligt samarbete är utan tvekan avgörande för det europeiska området för forskningsverksamhet och kommer att ge tillgång till de globala nätverken inom denna sektor.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina, som trädde i kraft i februari 2003, har varit framgångsrikt och spelat en viktig roll för båda parter. Dess förlängning är en bekräftelse på denna framgång som vi hoppas kommer att fortsätta även i framtiden.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Under många år har Ukraina befunnit sig i en situation som präglats av konstitutionell och politisk förvirring. Äntligen har landet fått en president som är kapabel att fatta beslut. Jag stöder Viktor Janukovitjs mål att skapa ordning i Ukraina. Vi måste utnyttja alla möjligheter som står till buds för att hjälpa den ukrainska industrin att integreras med EU så snart som möjligt. När det gäller detta är avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina fördelaktigt för båda parter. Det sänder även en viktig politisk signal till alla politiska krafter i Ukraina om att vi stöder en politik som skapar ordning i fråga om lagar och förordningar.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) I dagens moderna värld där tekniska framsteg har så kort livslängd kommer främjandet av samarbete på de vetenskapliga och tekniska områdena att gynna båda sidor. Förutom att en förlängning av avtalet uppenbarligen medför ekonomiska och sociala fördelar för båda sidor ligger det även i EU:s intresse. Kostnaderna för att genomföra avtalet, i form av seminarier, möten osv. kommer att debiteras relevanta budgetposter för de specifika programmen i EU:s budget.

För att främja tekniska framsteg i den konkurrens som råder i vår globaliserade värld och med tanke på de fördelar som teknisk utveckling innebär, inte bara i vår vardag utan även på det medicinska området, stöder jag förlängningen av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Ukraina.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att en förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina kommer att göra det möjligt för parterna att uppnå stora framsteg och ömsesidiga fördelar.

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) Förlängningen av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina är ytterst viktig för att samarbetet inom de båda gemensamma prioriterade områdena vetenskap och teknik, som medför samhällsekonomiska fördelar för båda parterna, även fortsättningsvis ska kunna främjas. Vid plenarsammanträdet stödde jag därför parlamentets godkännande av förlängningen av avtalet, i enlighet med vårt beslut i utskottet för industrifrågor, forskning och energi.

Genom avtalet får både Ukraina och EU möjlighet att dra nytta av de vetenskapliga och tekniska framsteg som görs inom ramen för deras forskningsprogram samtidigt som kunskapsöverföring som gynnar forskningssamfundet, industrin och européerna möjliggörs.

Förnyandet av avtalet kommer att möjliggöra fortsatt informationsutbyte mellan EU och Ukraina om politiken för vetenskap och teknik. Dessutom kommer Ukraina att kunna delta i vissa delar av det europeiska ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, och utbildning kommer att kunna genomföras genom bl.a. rörlighetsprogrammen för forskare och specialister från båda sidor.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta var en mycket enkel omröstning. Allt vi behövde göra var att komma överens, och det gjorde vi.

– Betänkande: Reul (A7-0303/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och andra länder är nödvändigt för den tekniska utvecklingen med alla dess fördelar, bl.a. när det gäller att förbättra människors livskvalitet. Av detta skäl röstade jag för en förlängning av avtalet mellan EU och Färöarna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) EU och Färöarna har avslutat de förhandlingar om ingående av ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete som inleddes den 13 juli 2009. Avtalet grundar sig på principerna om ömsesidig nytta, båda parters möjligheter att medverka i den andra partens program och verksamhet som ligger inom ramen för avtalet, icke-diskriminering samt ett välfungerande skydd och en rättvis fördelning av immateriella rättigheter. Detta avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete kommer att bidra till strukturering och förbättring av samarbetet mellan EU och Färöarna i dessa frågor genom regelbundna möten i en gemensam kommitté där specifika samarbetsaktiviteter kan planeras. Jag hoppas att det avtal som just har antagits kommer att vara fördelaktigt för båda parter.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) EU och Färöarna har avslutat sina förhandlingar om ingående av ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete. Syftet är att främja den fria rörligheten och rätten att fritt uppehålla sig för forskare som är engagerade i verksamhet som omfattas av detta avtal och underlätta gränsöverskridande rörlighet för varor som används inom sådan verksamhet. Jag röstade för avtalet eftersom jag anser att dess förlängning bidrar till stärkandet av det gemensamma europeiska området för forskningsverksamhet. Därför hoppas jag att denna förlängning kommer att gynna båda parter.

  Elie Hoarau (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Färöarnas regering, inte för att jag är emot vetenskapligt samarbete mellan unionen och Färöarna, utan för att jag anser att påtryckningar bör utövas mot Färöarna för att en gång för alla få ett slut på den pågående slakten av pilotvalar där nästan 1 000 valar dödas varje år. Så länge som detta blodbad fortgår kommer jag att rösta mot varje form av avtal om ekonomiskt stöd mellan EU och Färöarna.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) I juni 2010 förhandlade kommissionen på unionens vägnar fram ett avtal med Färöarnas regering om vetenskapligt och tekniskt samarbete. Jag röstade för betänkandet där detta förslag godkänns.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Avtalet mellan Europeiska unionen och Färöarnas regering om vetenskapligt och tekniskt samarbete, som trädde i kraft i juli 2009, har varit framgångsrikt och spelat en viktig roll för båda parter. Förlängningen av det är en bekräftelse på denna framgång som vi hoppas kommer att fortsätta även i framtiden.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Genom ikraftträdandet av avtalet mellan Europeiska unionen och Färöarnas regering om vetenskapligt och tekniskt samarbete kommer det att bli möjligt för Färöarna att fullt ut delta i unionens sjunde ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration. Trots att Färöarnas forskningssamfund är litet har deras forskare redan med framgång deltagit i EU-finansierade projekt. De har sakkunskaper på forskningsområden som är kopplade till Färöarnas geografiska placering, framför allt när det gäller marina resurser och miljön. Genom avtalet kommer dessa forskare att kunna arbeta inom andra områden, såsom energi, livsmedel, jordbruk, fiske och bioteknik. Vid regelbundna möten kommer gemensamma forskningsprioriteringar att fastställas och beslut om gemensamma insatser som kan gynna båda parter att fattas. Dessutom kommer avtalet att främja rörligheten för studerande och forskare från högre utbildning.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) EU har ställt upp ambitiösa mål på teknikområdet, och inte bara inom ramen för Lissabonstrategin. Dessa mål har stärkts i planeringen för den närmaste framtiden, Europa 2020-strategin. Detta innebär att vetenskapligt och tekniskt samarbete blir ännu viktigare. Mot denna bakgrund bör vi välkomna att en rad avtal har ingåtts med andra länder för att främja detta samarbete genom t.ex. seminarier och möten. Denna fråga är av så stor vikt för EU att ett bidragsalternativ har gjorts tillgängligt inom ramen för sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration.

Nu är vi på väg att förlänga vårt avtal med ögruppen Färöarna i Nordatlanten. Till skillnad från Danmark är Färöarna inte medlem i EU och ingår inte i tullunionen. I stället har de skapat ett gemensamt ekonomiskt område med Island. För att främja den tekniska utvecklingen har jag röstat för en förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Färöarna.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för ingåendet av avtalet mellan Europeiska unionen och Färöarnas regering om vetenskapligt och tekniskt samarbete eftersom jag är övertygad om att en ömsesidig anpassning av våra insatser på dessa strategiska områden kan gynna båda parter.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Med beaktande av utkastet till rådets beslut (11365/2010) och utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Färöarnas regering om vetenskapligt och tekniskt samarbete, genom vilket Färöarna associeras med unionens sjunde ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (05475/2010), och den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 och artikel 218.6, andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0184/2010),

med beaktande av artiklarna 81, 90.8 och 46.1 i arbetsordningen och med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0303/2010) har Europaparlamentet enats om följande:

1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Färöarna.

– Betänkande: Reul (A7-0302/2010)

  Slavi Binev (NI) , skriftlig. – (BG) Innovation och globalisering är de två viktigaste källorna till ekonomisk utveckling över hela världen. De har en direkt inverkan på produktivitet, sysselsättning och medborgarnas välfärd och skapar möjligheter att komma till rätta med några av de utmaningar som världen står inför, inom t.ex. hälso- och sjukvård och miljö. I takt med att deras roll blir synligare och deras egenskaper tydligare måste politiken anpassas till detta. Japan är ett land med traditioner på området vetenskap och teknik. Därför röstade jag för ett samarbete med dem.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och andra länder är nödvändigt för den tekniska utvecklingen med alla dess fördelar, bl.a. när det gäller att förbättra människors livskvalitet. Av detta skäl röstade jag för ingåendet av avtalet om detta mellan EU och Japans regering.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den betydelse som vetenskap och teknik har för utvecklingen i Europa och Japan och det faktum att de båda står inför liknande utmaningar när det gäller ekonomisk tillväxt, industriell konkurrenskraft, sysselsättning, hållbar utveckling och klimatförändringar, har lett till att både EU och Japan har uttryckt en önskan om att förbättra och utöka sitt samarbete på områden av gemensamt intresse, t.ex. vetenskap och teknik. År 2003 inleddes förhandlingar om ett framtida avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete, vilket resulterade i det förslag som vi just har röstat om. Vi får inte glömma bort att detta partnerskap kan vara ytterst gynnsamt för Europa eftersom Japan är ett av världens ledande länder när det gäller investeringar i forskning. År 2008 uppgick dessa investeringar till 3,61 procent av bruttonationalprodukten, och mer än 81,6 procent kom från den privata sektorn. Jag hoppas att det avtal som just har antagits kommer att vara fördelaktigt för båda parter.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) EU och Japan står inför gemensamma utmaningar när det gäller ekonomisk tillväxt, industriell konkurrenskraft, sysselsättning, social och regional sammanhållning, hållbar utveckling, och kanske viktigast av allt, behovet av att anpassa sina ekonomier till de åldrande samhällena och den rådande finanskrisen.

Eftersom de delvis har samma prioriteringar på forskningsområdet, t.ex. biovetenskap och kommunikationsvetenskap, så kommer detta avtal att bidra till ett bättre samarbete på områden av gemensamt intresse såsom biovetenskap, informations- och kommunikationsteknik och miljöteknik som är kopplad till klimatförändringar och förnybar energi. Jag röstade för avtalet eftersom jag anser att det bidrar till stärkandet av det gemensamma europeiska området för forskningsverksamhet, genom att det fungerar som en katalysator för det strategiska partnerskapet mellan EU och Japan. Redan nu är Japan ett av de ledande länderna när det gäller investeringar i forskning. År 2008 uppgick investeringarna till 3,61 procent av bruttonationalprodukten och mer än 81,6 procent kom från den privata sektorn.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Kommissionen har förhandlat fram ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Japan som undertecknades den 30 november 2009. Jag välkomnar betänkandet där avtalet godkänns, men anser att EU måste stärka sina förbindelser med Japan ytterligare.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Förhandlingarna om avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Japan har pågått sedan 2003, och har först nu slutförts. Med tanke på Japans avsevärda betydelse när det gäller vetenskaplig och teknisk forskning är det avtal som just har ingåtts mycket viktigt för båda parter.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Genom detta avtal får EU grönt ljus för att utnyttja teknik från Japan, som är ett av de mest avancerade industriländerna. Detta är ett stort steg framåt för EU. Jag hoppas emellertid att samarbetet kommer att vara ömsesidigt eftersom erfarenheterna av att arbeta med japanska företag tyder på att den japanska sidan inte alltid följer denna princip. Jag röstar för avtalet med förhoppning om att inte bara Japan utan även EU kommer att gynnas av detta samarbete.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Japan är ett föredöme när det gäller teknisk utveckling. Den japanska tekniken är alltid toppmodern, oavsett om det handlar om hybriddriftsystem eller underhållningsprodukter. Landet är inte bara känt för sin export av högteknologiska produkter utan även för den stora betydelse som dessa produkter har för medborgarna. I Japan är det t.ex. redan nu möjligt att på ett säkert sätt betala för varor eller tjänster med en mobiltelefon. Bristen på s.k. sällsynta jordartsmetaller som är nödvändiga för de elektroniska komponenterna i de senaste tekniska produkterna är resultatet av den kinesiska strategi som går ut på att se till att dessa ämnen är svåra att få tag på och hålla priserna på en konstlat hög nivå. Sammantaget kommer detta att leda till att det blir alltmer angeläget att hitta alternativ.

Samarbete på områdena vetenskap och teknik och förlängningen av det aktuella avtalet förtjänar vårt stöd, inte bara av dessa skäl. Kraven i Lissabonstrategin och Europa 2020-strategin där EU har ställt upp ambitiösa mål på området teknik spelar också en roll här.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) EU och Japan står inför gemensamma utmaningar när det gäller ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Ingåendet av detta avtal är därför värt att fira eftersom det möjliggör ett stärkande av vårt samarbete på områdena vetenskap och teknik, med avsevärda fördelar för båda parter.

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) EU och Japan står i stort sett inför samma utmaningar när det gäller ekonomisk tillväxt och industriell konkurrenskraft.

Dessutom innebär behovet av samhällsekonomiska anpassningar på grund av den åldrande befolkningen och den rådande ekonomiska krisen att båda parter befinner sig i liknande situationer och har liknande prioriteringar när det gäller forskning, utveckling och innovation.

Jag röstar för denna rekommendation där parlamentet godkänner ingåendet av ett avtal mellan EU och Japan om vetenskapligt och tekniskt samarbete, på grund av behovet av att maximera potentialen för samarbetet mellan de två parterna på områdena vetenskap och teknik.

Avsikten är att avtalet ska gälla i fem år och gynna båda parter. Regelbundna möten mellan EU och Japan ska hållas i syfte att planera särskilda samarbetsaktiviteter, däribland samordnade anbudsinfordringar. På så sätt bör EU och Japan, som redan nu samarbetar i viktiga projekt såsom ITER (den internationella termonukleära experimentreaktorn), kunna stärka sitt samarbete ytterligare på områden av gemensamt intresse, t.ex. biovetenskap, informations- och kommunikationsvetenskap, tillverkningsteknik och miljön, inklusive klimatförändringar och förnybara energikällor.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Med beaktande av utkastet till rådets beslut (11363/2010), med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska gemenskapen och Japans regering om vetenskapligt och tekniskt samarbete (13753/2009), med beaktande av begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 186 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0183/2010), med beaktande av artiklarna 81, 90.8 och 46.1 i arbetsordningen, med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0302/2010), och i och med den här omröstningen har Europaparlamentet enats om följande: 1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Japan.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. – (DE) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är både rätt och nödvändigt att solidaritetsfonden utnyttjas till förmån för offren för de översvämningar som inträffat de senaste åren. I det här fallet kommer EU-medel att direkt gynna de drabbade.

– Betänkande: Reul (A7-0304/2010)

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och andra länder är nödvändigt för den tekniska utvecklingen med alla dess fördelar, bl.a. när det gäller att förbättra människors livskvalitet. Av detta skäl röstade jag för ingåendet av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Hashemitiska konungariket Jordanien.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Jordanien är en av prioriteringarna i samarbetet mellan EU och Medelhavsländerna. Detta märks bl.a. i den europeiska grannskapspolitiken och i EU:s strategi för att stärka banden till grannländerna. Prioriteringen är även förenlig med den jordanska regeringens verksamhetsprogram för att främja en hållbar socioekonomisk reformprocess i landet. Jag anser att båda sidor gynnas av samarbete i form av gemensam forskning, teknisk utveckling och demonstration på olika områden av gemensamt intresse, och att resultatet av detta samarbete kan användas enligt gemensamma ekonomiska och sociala intressen.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) EU har främjat ett nära partnerskap med Jordanien, ett land som strävar efter stabilitet och reformer i en politiskt turbulent region. EU:s målsättning har varit att stödja Jordanien i dess insatser genom förbindelser där nära samarbete i fråga om demokratiska reformer och ekonomisk modernisering betonas. Som ordförande för delegationen för förbindelserna med Mashreqländerna gläder det mig att rösta för detta betänkande, vars syfte är att stärka samarbetet inom vetenskap och teknik mellan EU och Jordanien.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Sedan 2008 har EU och Jordanien förhandlat om ett vetenskapligt och tekniskt samarbetsavtal som nu måste antas. Partnerskapet med Jordanien är av stort intresse när det gäller förhållandet mellan EU och Medelhavsländerna eftersom landet förutom att ha en stor potential i sig även kan fungera som en plattform för vetenskapligt samarbete med de andra länderna i regionen. Dessutom har Jordanien ett väl utvecklat nätverk av universitet och högskolor med välutrustade centrum för forskning och tekniska tillämpningar på områden som är mycket viktiga för EU, t.ex. jordbruk och agronomi. Landet är även väl integrerat i internationella och regionala forskningsnätverk. Jag hoppas att det avtal som just har antagits kommer att vara fördelaktigt för båda parter.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Jordanien har varit en av prioriteringarna i Europa-Medelhavsavtalet om associering som trädde i kraft 2002. Jag röstade för detta avtal eftersom jag anser att en förlängning av det bidrar till stärkandet av det gemensamma europeiska området för forskningsverksamhet. Avtalet fungerar som en katalysator för det strategiska partnerskapet mellan EU och Jordanien, som genom sin strategiska placering i Mellanöstern kan bidra till att främja vetenskapligt samarbete med andra länder i denna region.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Kommissionen har förhandlat fram ett avtal mellan EU och Jordanien om vetenskapligt och tekniskt samarbete. Det undertecknades den 30 november 2009. Jag röstade för betänkandet där avtalet godkänns.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Förhandlingar om avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Hashemitiska konungariket Jordanien har pågått sedan 2008 och har först nyligen slutförts. Avtalet är viktigt med tanke på de möjligheter till utbyte mellan EU och det aktuella landet i Mellanöstern som det innebär. Det är även värt att påpeka att mycket sker på utvecklingsområdet i Jordanien när det gäller högre utbildning, vilket på ett påtagligt sätt kan bidra till att detta samarbete blir framgångsrikt.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Trots det faktum att miljöfrågorna överskuggas av konflikten i Mellanöstern kommer mer avancerade tekniska lösningar i dessa regioner sannolikt att behövas. Dricksvattenstrategierna i både Jordanien och Israel leder till en gradvis minskning av flödet i Jordanfloden och till en ökning av föroreningarna i vattnet. Detta kommer att leda till en stor efterfrågan på teknisk utveckling, bl.a. på områdena vatten och reningsverk.

Vetenskapligt och tekniskt samarbete är viktigt för att dela kunskap och lägga grunden till nya tekniska framsteg. Av detta skäl röstade jag för en förlängning av avtalet med Jordanien.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Samarbete om vetenskaplig och teknisk forskning mellan EU och Jordanien anges som en prioritering i Europa-Medelhavsavtalet om associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater samt det Hashemitiska konungariket som trädde i kraft 2002. Jag anser att ingåendet av detta avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Jordanien bör välkomnas eftersom det är ytterligare ett steg mot stärkandet av detta partnerskap. Jag hoppas att en ömsesidig anpassning av våra insatser på dessa strategiska områden kommer att gynna båda parter.

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) Vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Jordanien anges som en prioritering i Europa-Medelhavsavtalet om associering mellan de två parterna som trädde i kraft 2002.

Till följd av detta inleddes förhandlingar 2007 för att upprätta ett avtal mellan EU och Jordanien. Parlamentets godkännande av ingåendet av avtalet är ett steg i rätt riktning. Mitt stöd för avtalet bygger på min övertygelse om att det kommer att föra EU närmare Jordanien, ett land med stora möjligheter på området vetenskap och teknik. Jordanien har ett stort nätverk av universitet och forskningscentrum.

Dessutom finns det förhoppningar om att Jordanien kommer att fungera som en katalysator för vetenskapligt samarbete i regionen. Landet har inte bara strategisk planering för forskning, utan även förutsättningar för att samarbeta internationellt inom sektorer som energi, hållbar utveckling, hälsa och jordbruk.

Dessa områden överensstämmer med EU:s prioriteringar i sjunde ramprogrammet. Det är viktigt att detta avtal godkänns eftersom det kommer att göra det möjligt för EU att komma närmare sin Medelhavspartner på området vetenskap och teknik, vilket kommer att leda till ömsesidiga fördelar.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Med beaktande av rådets beslut (11362/2010), med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska gemenskapen och Hashemitiska konungariket Jordanien om vetenskapligt och tekniskt samarbete (11790/2009), med beaktande av begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 186 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0182/2010), med beaktande av artiklarna 81, 90.8 och 46.1 i arbetsordningen, med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0304/2010), och i och med den här omröstningen har Europaparlamentet enats om följande: 1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Hashemitiska konungariket Jordanien.

– Betänkande: do Céu Patrão Neves (A7-0292/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna resolution eftersom den handlar om Europaparlamentets resolution av den 25 februari och grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, där behovet av regionalt samarbete och hållbarhet utanför EU:s vatten understryks. Genom denna resolution hävs det partnerskapsavtal om fiske som trädde i kraft den 9 oktober 2006 under en treårsperiod. Dessutom säkras kontinuiteten i EU-fartygens verksamhet, som är av särskilt intresse för EU eftersom den bidrar till att förbättra lönsamheten för dess tonfiskesektor i Stilla havet. Dessutom möjliggörs en kraftig minskning av tonfiskemöjligheterna i östra Atlanten till följd av de åtgärder för bevarande och förvaltning som har antagits av Inter-amerikanska kommissionen för tropisk tonfisk (IATTC).

Det bör även påpekas att avtalet ger Salomonöarna en garanterad inkomst som kommer att användas för att stödja genomförandet av landets nationella fiskeripolitik, och därigenom bidra till principen om hållbarhet och god förvaltning av fiskbestånden.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar Maria do Céu Patrão Neves till att ha gjort kammaren uppmärksam på förnyandet av partnerskapsavtalet med Salomonöarna.

Genom det nya Lissabonfördraget har Europaparlamentet fått större inflytande över partnerskapsavtalen i fiskerisektorn, och tack vare reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken innebär de nya avtalen ett åtagande att främja ett ansvarsfullt och hållbart fiske i hela världen.

Jag röstade för eftersom detta avtal främjar ett samarbete på subregional nivå och därmed tar hänsyn till det europeiska målet att stärka ramverket av regionala organisationer för fiskeriförvaltning för att främja en styrning av fisket.

Jag är också övertygad om att EU:s relationer med Salomonöarna, vars vatten är fulla av tonfisk, också representerar ett betydande ekonomiskt intresse. På detta sätt är det möjligt att ge stöd för den ekonomiska effektiviteten i leveranskedjan för EU:s fiske efter tonfisk i Stilla havet, vilket garanterar tillgång till 4 000 ton fisk, en betydande mängd för branschen och den europeiska marknaden som delvis kompenserar den förutsedda minskningen av möjligheter till fiske efter tonfisk i östra Atlanten.

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (S&D), skriftlig. – (DA) Vi fyra danska socialdemokrater i Europaparlamentet har valt att rösta mot partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Salomonöarna. Vårt beslut är baserat på allvarliga farhågor för att tonfisken kommer att exploateras och överfiskas. Det är särskilt två arter – den gulfenade och den storögda tonfisken – som är hotade, och därför bör fisket efter dessa arter så långt det är möjligt upphöra. Detta fiskeriavtal hotar tonfiskbestånden, eftersom det ger grönt ljus för allt fiske så länge de europeiska yrkesfiskarna ges ekonomisk ersättning för varje ton tonfisk som fångas. Det är mycket sannolikt att detta kommer att resultera i ett okontrollerbart överfiske, och i värsta fall kan det hota tonfiskens överlevnad i regionen.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Lissabonfördraget stärker Europaparlamentets inflytande över partnerskapsavtal om fiske (FPA) genom att godkännande krävs i förväg från parlamentet. Därför röstade jag för betänkandet om FPA-avtalet mellan EU och Salomonöarna, eftersom jag anser att det främjar målet om att gynna ett ansvarsfullt och hållbart fiske och därmed tjänar båda parters legitima intressen.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. − Vi socialdemokrater valde att rösta nej till fiskeavtalet med Salomonöarna. Vi anser att uppföljningen av avtalet är otillräcklig och att avtalet inte tar tillbörlig miljöhänsyn med avseende på de överfiskade bestånden.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) EU har för närvarande 16 gällande partnerskapsavtal om fiske (FPA). Genom dessa har EU:s fiskeflotta tillgång till fiskbestånd som dess partners inte kan eller avser att fånga. Vi avser nu att förlänga FPA-avtalet med Salomonöarna med ytterligare tre år. Som föredraganden säger ”föreslår EU samma ekonomiska stöd till Salomonöarna i det nya avtalet som i det tidigare, trots att färre fisketillstånd kommer att ges och de tillåtna fångsterna är mindre”. Detta är särskilt relevant med tanke på att fyra portugisiska långrevsfartyg under det tidigare avtalets giltighetstid fiskade i Salomonöarnas exklusiva ekonomiska zon, något som nu inte längre är möjligt eftersom inga fiskemöjligheter förhandlades fram för långrevsfartyg. Dock har en klausul inkluderats som tillåter införandet av nya fiskemöjligheter då det är nödvändigt.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Vid 2002 års reform av den gemensamma fiskeripolitiken infördes begreppet partnerskap, med syftet att stödja de inhemska fiskerisektorernas utveckling i partnerländerna. Sedan 2004 har avtalen kallats partnerskapsavtal om fiske (FPA). Genom Lissabonfördraget har parlamentet fått ökade befogenheter i fråga om FPA-avtal. Enligt artikel 218.6 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) måste parlamentet nu godkänna ett avtal i förväg.

I februari 2004 tecknade Salomonöarna och Europeiska unionen ett treårigt FPA-avtal, som trädde i kraft den 9 oktober 2006. Jag håller med om att detta avtal bör upphävas och ersättas av en ny version, som ingår i en grupp av tre avtal med centrala och västra Stillahavsregionen som också innefattar partnerskapsavtal med Kiribati och Mikronesiska federationen. Enligt avtalen med de afrikanska länderna och länderna i Stillahavsregionen syftar en del av EU:s ekonomiska bidrag till att stödja nationell fiskeripolitik som bygger på hållbarhetsprincipen.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Tecknandet av bilaterala fiskeriavtal mellan EU och tredjeländer garanterar EU:s fiskeflottor tillgång till kvantitativt och kvalitativt betydande fiskbestånd, samtidigt som de aktuella länderna tillförs ekonomiska resurser som ofta blir en stor del av deras budget och kan användas för politiska åtgärder på många områden, inte bara fiskeriområdet. Så är det även med detta avtal. Vi röstade för det här betänkandet, men vi har ändå allvarliga invändningar mot det sätt på vilket avtalet har tillämpats hittills, och även föredraganden har mycket riktigt en del av dessa invändningar.

Jag syftar bland annat på att samarbetskommittén aldrig sammanträdde medan avtalet gällde, på att de villkor enligt vilka ansvarsfulla fiskemetoder skulle tillämpas i Salomonöarnas exklusiva ekonomiska zon inte har fastställts och på att man har misslyckats med att bestämma hur fångstvolymerna ska övervakas. Detta är misslyckanden som innebär en stor risk för att målen med avtalet inte nås, och de får inte upprepas när det förnyas. Kommissionen har lovat att göra allt för att förhindra att detta ska hända igen, och nu måste den hålla vad den har lovat.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta förslag till ett partnerskapsavtal om fiske mellan EU och Salomonöarna, dock med allvarliga invändningar. EU:s politik för utvecklingssamarbete och den gemensamma fiskeripolitiken måste bilda en sammanhängande, ömsesidigt kompletterande och samordnad helhet, så att de tillsammans kan bidra till att minska fattigdomen i länder som har outnyttjade fiskeriresurser som de vill ta i bruk på ett hållbart sätt samtidigt som de arbetar för att utveckla sina respektive lokala samhällen.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU har flera partnerskapsavtal om fiske, genom vilka det får tillgång till olika fiskezoner i utbyte mot ekonomiska bidrag, som tillförs ekonomierna i de länder som EU tecknar avtalen med. Detta är ett sätt för EU att hjälpa utvecklingsländer samtidigt som man gör högkvalitativa fiskezoner tillgängliga för EU:s fiskare och därmed förbättrar ekonomin i deras verksamhet, vilket är viktigt för EU:s ekonomi.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Just nu finns det två problem som måste lösas metodiskt och målmedvetet. Det första är fiskekvoterna och det andra är utbytet av kunskap och erfarenheter om tekniken för behandling och konservering av fångsterna och Stillahavsproduktionen. Jag hoppas att alla de aspekter som anges i avtalet kommer att ha en inriktning på att uppmuntra samarbete och ömsesidigt utbyte av erfarenheter.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Bilaterala fiskeriavtal mellan EU och tredjeländer innebär en stor ekonomisk vinst för EU. Ett nytt avtal håller nu på att förhandlas fram mellan EU och Salomonöarna. Nackdelarna med det nya avtalet är en ökning av redarnas ekonomiska bidrag, lägre lönsamhet för EU än i andra avtal om fiske efter tonfisk och det oförändrade ekonomiska stödet från EU i utbyte mot mindre fångstkvoter.

Enligt föredraganden är fördelarna med avtalet att Salomonöarna behöver valutareserver för att bevara sin makroekonomiska stabilitet, att den överenskomna referensmängden på 4 000 ton fisk är relativt stor för EU och att det finns ett behov av att samarbeta regionalt för att skapa hållbarhet utanför EU:s vatten. Jag har lagt ned min röst, eftersom fördelarna för EU inte är tillräckligt tydliga i förhållande till kostnaderna.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för förslaget till partnerskapsavtal mellan EU och Salomonöarna eftersom jag anser att avtalet i grund och botten tjänar båda parters intressen. Jag tror att regionalt samarbete är ett utmärkt sätt att skapa hållbarhet utanför EU:s vatten och främja en styrning av fisket.

Förutom att det ger båda parter en stabil rättslig ram kommer avtalet att ge Salomonöarna garanterade intäkter i minst tre år, och dessa kommer delvis att användas för att finansiera deras nationella fiskeripolitik. Det är av stort intresse för EU att upprätthålla fiskeriförbindelser med Salomonöarna, eftersom detta kommer att bidra till att stärka EU:s sektor för fiske efter tonfisk i Stilla havet genom att man får tillgång till stora mängder fisk.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Jag tackar Maria do Céu Patrão Neves till att ha gjort kammaren uppmärksam på förnyandet av partnerskapsavtalet med Salomonöarna.

Jag röstade för, eftersom avtalet innebär att samarbete ska främjas på subregional nivå, vilket stämmer med det europeiska målet att stärka regionala fiskeriförvaltningsorganisationer och därmed främja en styrning av fisket. Slutligen stöder jag föredragandens rekommendationer till kommissionen, särskilt de om att se till att Europaparlamentet och rådet får likvärdig behandling när det gäller rätten att hållas informerad, så att de ordentligt kan övervaka och utvärdera tillämpningen av internationella fiskeavtal.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta partnerskapsavtal om fiske eftersom jag anser att det i grund och botten tjänar båda parters intressen, dels för att EU får tillgång till 4 000 ton tonfisk per år, vilket är ganska mycket för EU:s industri och marknad, dels för att Salomonöarna får betydande ekonomiska resurser som delvis kommer att användas för skapandet av en fiskeripolitik för den egna sektorn. Jag anser dock att allt måste göras för att åtgärda de problem som med rätta påpekats i betänkandet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Fiskeriavtalet mellan Europeiska unionen och Salomonöarna gick ut i oktober. Det nya avtalet gäller från den 9 oktober 2009 till den 8 oktober 2012 och tillämpas redan provisoriskt i väntan på Europaparlamentets tillståndsgivning. Enligt artikel 43.2 och artikel 218.6 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan Europaparlamentet antingen lämna sitt medgivande eller avstå från att lämna sitt medgivande. Även om majoriteten av Europaparlamentet har röstat för så har vår grupp, Verts/ALE, röstat emot.

– Betänkande: Casa (A7-0325/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag delar föredragandens oro över att kommissionen kommer att undersöka inte bara den specifika frågan om schablonskattesatsen och andra momsskattesatser, utan också den mer allmänna frågan om en ny momsstrategi, inklusive dess omfattning och undantag. Med tanke på den ökande komplexiteten när det gäller skattesatserna så följer momssystemet inte med i utvecklingen på den inre marknaden, vilket blir till nackdel för företagen, särskilt för små och medelstora företag. Det finns skäl att minnas att parlamentet har varnat kommissionen för att momssystemet, som det nu är utformat och tillämpas av medlemsstaterna, har svaga punkter som utnyttjas av bedragare, vilket leder till ett skattebortfall på flera miljarder euro. Jag välkomnar kommissionens avsikt att utarbeta en grönbok för en revidering av momssystemet med målet att skapa en miljö som är mer gynnsam för företagandet, och ett system som är enklare och mer robust för medlemsstaterna.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för det här betänkandet. Genom det här förslaget vill kommissionen göra så att EU-länderna i ytterligare fem år ska vara tvungna att ha en lägsta standardmomssats på 15 procent. Därför kommer förslaget inte att få några konsekvenser för skattesatserna. Kommissionen föreslår att den förlängda tidsperioden för detta ska vara den 1 januari 2011 till den 31 december 2015. För att upprätthålla den grad av harmonisering av skattesatser som redan uppnåtts har kommissionen två gånger lagt fram förslag om en standardskatteram med en lägsta skatt på 15 procent och en högsta skatt på 25 procent. Ramen härleddes ur de skattesatser som faktiskt tillämpades i medlemsstaterna, där standardskattesatserna alltid hade varierat mellan 15 och 25 procent. I båda fallen ändrades förslagen om ungefärliga skattesatser av rådet, som endast behöll principen om den lägsta skattesatsen. Jag håller med kommissionen om att syftet med utökningen inte bara är att ge företagen den nödvändiga rättssäkerheten, utan också att möjliggöra en vidare utvärdering av den lämpliga nivån för standardmomssatsen på EU-nivå. Jag anser att kommissionen i den framtida grönboken om revideringen av momssystemet inte bara ska undersöka den specifika frågan om standardmomssatsen och andra skattesatser, utan också den mer allmänna frågan om en ny momsstrategi, inklusive momsens omfattning och undantag.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar föredraganden, David Casa, till att ha utarbetat detta betänkande, som gör att vi kan se med nya ögon på ett ämne så grundläggande som moms och skatteharmonisering.

Jag stöder föredraganden när han hävdar att det nuvarande momssystemet, delvis beroende på att det blivit mer komplext, inte har hållit jämna steg med tillväxten på den inre marknaden och i praktiken innebär en nackdel för bolag och små och medelstora företag eftersom det kraftigt påverkar deras konkurrenskraft. Den nuvarande skattelagstiftningen innehåller också många kryphål som olagligen kan utnyttjas av skattesmitare.

Jag stöder därför kommissionens förslag att senarelägga skapandet av ett gemensamt momssystem för att ge företagen den nödvändiga rättssäkerheten, men på samma gång uppmanar jag kommissionen att slutföra sin analys så snabbt som möjligt och utarbeta en grönbok om revideringen av momssystemet i samarbete med parlamentet.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen eftersom jag instämmer med kommissionens förslag och med de förslag till ändringar av det som godkänts av parlamentet. Jag instämmer med kommissionens förslag till en femårig förlängning av det nuvarande kravet på att EU:s medlemsstater ska ha en lägsta standardmomssats på 15 procent, baserat på artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

I fråga om de ändringar som gjorts av parlamentet ser jag det som särskilt viktigt att målet med den nya momsstrategin blir att minska den administrativa bördan, undanröja skattemässiga hinder och förbättra företagsklimatet, särskilt för små och medelstora och arbetskraftsintensiva företag, och att samtidigt se till att systemet inte kan utnyttjas för bedrägerier.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att det behövs hård kontroll över den lägsta momssatsen då tidsperioden för övergångsbestämmelsen om nivån på 15 procent ska förlängas igen. Vidare anser jag att det finns skäl till större oro över att allt fler regeringar i EU-länderna höjer sina momssatser till den högsta gränsen för att hantera problemen som uppstår genom den ekonomiska krisen. Denna åtgärd visar att det finns en brist på hållbara lösningar, och den hämmar ekonomin och hindrar människor i deras liv. Därför menar jag att överdriven beskattning bör undvikas för att man ska kunna införa ett slutgiltigt skatteharmoniseringssystem.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att EU behöver en ny momsstrategi. EU måste använda en sådan för att minska byråkratin och undanröja de ekonomiska hinder som blockerar möjligheterna till utveckling för små och medelstora företag. Jag anser också att en förlängning av tidsperioden för övergångsbestämmelserna för den lägsta momssatsen fram till den 31 december 2015 kan förhindra strukturella obalanser inom EU.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den förnyelse av den lägsta standardmomssatsen på 15 procent i medlemsstaterna som föreslagits av kommissionen är grundad på rättssäkerhet. Jag är på inget sätt emot denna princip, så jag röstade för förslaget. Jag måste dock betona hur viktigt det är med mer genomgripande åtgärder när det gäller denna skatt. Dessa åtgärder måste vara inriktade på EU:s skattemässiga konkurrenskraft och på det nödvändiga skyddet för små och medelstora företag. Det blir alltmer tydligt att skattepolitiken inte är neutral. Det lyckade resultatet med momsen kan och får inte förhindra att den anpassas till nya tider.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I detta förslag, som är baserat på artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), föreslår kommissionen en femårig förlängning av det nuvarande kravet på att EU:s medlemsstater ska ha en lägsta standardmomssats på 15 procent; det kommer därmed inte att påverka skattesatserna.

Kommissionen föreslår att den förlängda tidsperioden för detta ska vara den 1 januari 2011 till den 31 december 2015. Syftet med utökningen är inte bara att ge företagen den nödvändiga rättssäkerheten, utan också att möjliggöra en vidare utvärdering av den lämpliga nivån för standardmomssatsen på EU-nivå. Det nuvarande momssystemet, med dess ökande komplexitet inte bara när det gäller skattesatserna, följer inte med i utvecklingen på den inre marknaden, vilket blir till nackdel för företagen, särskilt för små och medelstora företag. Som parlamentet har påpekat har dessutom momssystemet, i den form det nu har och som det tillämpas av medlemsstaterna, svagheter som utnyttjas för bedrägerier, vilket leder till ett skattebortfall på flera miljarder euro.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det här betänkandet gäller förslaget till rådets beslut om ändring av direktiv 2006/112/EG om den lägsta standardmomssatsen på 15 procent, som innebär en förlängning på fem år av den innevarande perioden – som skulle ha tagit slut vid årsskiftet – för att de inte kunde komma överens om att definitivt standardisera momssatserna.

Föredraganden har dock tagit tillfället i akt att ge rådet en del förslag, särskilt om den nya momsstrategin, vars mål han anser ska vara att ”undanröja skattemässiga hinder och förbättra företagsklimatet, särskilt för små och medelstora och arbetskraftsintensiva företag, och att samtidigt se till att systemet inte kan utnyttjas för bedrägerier”. Han insisterar också på att rådet bör gå i riktning mot ett slutgiltigt system före den 31 december 2015, medan kommissionen bör lägga fram lagstiftningsförslag som ersätter den nuvarande övergångsnivån före 2013.

Vi kommer att bevaka denna fråga mycket noggrant med tanke på de negativa konsekvenser som förslaget som läggs fram 2013 skulle kunna få.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för det här betänkandet, som behandlar ett förslag från kommissionen om en femårig förlängning fram till den 31 december 2015 av kravet på att EU-länder ska ha en lägsta standardmomssats på 15 procent. Detta är önskvärt under normala omständigheter, men i den nuvarande ekonomiska krisen är det än mer nödvändigt. En skattekonkurrens som pressade ned momssatserna skulle vara förödande för länder som försöker hålla de offentliga tjänsterna på en acceptabel nivå.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Vi bör komma ihåg att det nuvarande momssystemet, med dess ökande komplexitet inte bara när det gäller skattesatserna, inte följer med i utvecklingen på den inre marknaden. Detta blir till nackdel för de europeiska företagen, särskilt för små och medelstora företag.

Som parlamentet tidigare har påpekat har dessutom momssystemet, i den form det nu har och som det tillämpas av medlemsstaterna, svagheter som utnyttjas för bedrägerier, vilket leder till ett skattebortfall på flera miljarder euro. Inriktningen i den nya momsstrategin bör därför vara att ändra momsreglerna på ett sätt som aktivt främjar målen för den inre marknaden. Målet med den nya momsstrategin bör vara att minska den administrativa bördan, undanröja skattemässiga hinder och förbättra företagsklimatet, särskilt för små och medelstora och arbetskraftsintensiva företag, och att samtidigt se till att systemet inte kan utnyttjas för bedrägerier.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Detta är en extremt viktig fråga när det gäller den totala utvecklingen av ett europeiskt entreprenörskap. Det måste finnas ett enhetligt system av momssatser för alla EU-länder. Det måste finnas ett begripligt, långsiktigt skattesystem för alla slags entreprenörskap och branscher. Bara då kan vi räkna med att få en framgångsrik skattepolitik. I Lettland finns nu vissa politiker som inte inser faran med ett instabilt skattesystem när de kompenserar budgetunderskottet genom att ständigt ändra skattelagstiftningen. Detta gör det betydligt svårare att minska skattetrycket i framtiden, och leder till att mängder av små och medelstora företag går i konkurs. Jag anser att kommissionens initiativ kommer i rättan tid.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Minimigränser för momssatser är en del i arbetet med att harmonisera de europeiska skattesatserna. Vi måste dock motsätta oss dessa åtgärder i riktning mot harmonisering. Dels kan de leda till försök att indirekt införa skattemässig överhöghet för EU, dels innebär detta slags regler ett intrång i medlemsstaternas suveränitet. Medlemsstaterna måste få behålla rätten att bestämma sina egna skattesatser, eftersom vare land självt måste göra sina egna prioriteringar, då detta är beroende av hur mycket pengar staten spenderar på olika områden. Allt detta är också ett uttryck för Europas historiska utveckling. Vi måste avvisa alla förslag om minimiskattesatser, så att tvånget att anpassa sig, mängden EU-byråkrati och Bryssel-centraliseringen kan minskas.

Jag är starkt emot en förlängning av bestämmelsen om en lägsta standardmomssats på 15 procent i ytterligare fem år. EU bör inrikta sig på ett samarbete om skattebedrägerier, eftersom miljarder euro förloras i synnerhet i momssystemen. Det finns vissa metoder på detta område som är värda att diskutera vidare.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) I betänkandet förlängs det övergångssystem som infördes genom rådets direktiv 92/77/EEG, där man införde en lägsta momssats och fastställde att standardmomssatsen inte fick vara lägre än 15 procent.

Det är nu allmän praxis att fastställa minimigränser, eftersom vi ännu inte har fått ett permanent skatteharmoniseringssystem i unionen för indirekt beskattning. När det gäller momsen så gör detta att vi kan förhindra att de allt större skillnaderna mellan de standardskattesatser som används i medlemsstaterna orsakar strukturella obalanser och stör konkurrensen. De standardsatser som nu används ligger mellan 15 och 25 procent, och detta är tillräckligt för att den inre marknaden ska fungera korrekt.

Förlängningen kommer att göra det möjligt att ge företagen den nödvändiga rättssäkerheten, men också att göra vidare utvärderingar av vad som är en lämplig nivå för standardmomssatser inom EU. Kommissionen uppmanas också att publicera en grönbok om en ny momsstrategi så snart som möjligt, och att inleda ett samråd om den framtida skatteharmoniseringen. Jag röstade för, eftersom jag hoppas på ett skatteharmoniseringssystem som kommer att leda fram till en gemensam momssats för hela unionen.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet av David Casa, och jag gratulerar honom till arbetet och samarbetet i utskottet för ekonomi och valutafrågor.

Målet med betänkandet är att EU-länderna i ytterligare fem år ska vara tvungna att ha en lägsta standardmomssats på 15 procent. Utöver betoningen på hur viktigt det är med en lägsta standardmomssats påpekas i betänkandet att det finns ett behov av att utforma en ny momsstrategi, eftersom det nuvarande momssystemet, med dess ökande komplexitet inte bara när det gäller skattesatserna, inte följer med i utvecklingen på den inre marknaden.

Som också Mario Monti påpekade i sitt betänkande om återlanseringen av den inre marknaden kan bristen på enhetliga skattesatser i kombination med de olika levnadsomkostnaderna i de olika medlemsstaterna leda till förhållanden som underminerar syftet med den inre marknaden. Detta blir till nackdel för de europeiska företagen, särskilt de små och medelstora.

Dessutom utnyttjas det europeiska momssystemet, i den form det nu har och som det tillämpas av medlemsstaterna, för bedrägerier, vilket leder till ett skattebortfall på flera miljarder euro.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar föredraganden, David Casa, till att ha utarbetat detta betänkande, som gör det möjligt för oss att ännu en gång ta upp den grundläggande frågan om harmonisering av moms och skatter.

Jag instämmer i föredragandens slutsatser, nämligen att det nuvarande momssystemet inte följer med i utvecklingen på den inre marknaden, utan tvärtom är till nackdel för bolag och små och medelstora företag genom att kraftigt påverka deras konkurrenskraft.

Jag stöder därför kommissionens förslag om en förlängning för att kunna skapa ett gemensamt momssystem och ge företagen den nödvändiga rättssäkerheten, men samtidigt uppmanar jag kommissionen att slutföra sina analyser så snart som möjligt och att med hjälp från parlamentet utarbeta en grönbok om revideringen av momssystemet.

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag röstar för det här betänkandet. Jag vill dock påpeka att det gradvisa senareläggandet av slutgiltiga momsregler är typiskt för det dödläge som den europeiska integrationen har hamnat i. Även om kommissionen snart skulle lägga fram ett förslag om revidering av momssystemet så vet vi alla att de olika medlemsstaternas respektive intressen, som de kommer till uttryck i rådet, till slut skulle blockera ett förslag om att göra momssatserna mer enhetliga. Vi bör komma ihåg att momsen, trots att den är en regressiv skatt, hittills har varit och också fortsätter att vara den skattemässiga nödåtgärd som tas till i de åtstramningsprogram som införs av rådet och kommissionen.

Påtryckningarna om så kallad budgetkonsolidering för medlemsstaterna är nu ett stort hinder för införandet av enhetliga momssatser. Förslaget om en ”europeisk moms” som lades fram av kommissionen som en inkomstkälla för unionen, avvisades som bekant omedelbart av flera medlemsstater, så vi måste inse att det inte är särskilt meningsfullt att be kommissionen om ”en ny momsstrategi”.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande, som gäller kommissionens förslag om en femårig förlängning av det nuvarande kravet på att EU:s medlemsstater ska ha en lägsta standardmomssats på 15 procent. Som föredraganden säger är det viktigt att inse att momssystemet måste revideras fullständigt för att det aktivt ska kunna främja målen med den inre marknaden, och på så sätt bidra till att skapa ett mer gynnsamt företagsklimat, särskilt för små och medelstora företag. Jag välkomnar därför helhjärtat kommissionens uttalade målsättning att utarbeta en grönbok om revideringen av momssystemet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi ingår i den majoritet i parlamentet som röstar för denna text, som säger att Europaparlamentet, med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2010)0331), med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i enlighet med vilket rådet har hört parlamentet (C7-0173/2010), med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen och med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0325/2010) godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet, uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, uppmanar rådet att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt, uppmanar rådet att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag samt uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och de nationella parlamenten parlamentets ståndpunkt.

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. − (ET) Detta betänkande om det gemensamma systemet för moms och den tidsperiod under vilken den lägsta standardmomssatsen måste tillämpas är välkommet. Det fixerar den lägsta standardmomssatsen på 15 procent fram till slutet av 2015. Trots att kommissionen flera gånger föreslog att man skulle införa en högsta nivå på 25 procent så stödde inte rådet detta. Samtidigt är standardmomssatsen för närvarande inte högre än 25 procent i någon medlemsstat. Estland, där standardmomssatsen är 20 procent, är en av 19 medlemsstater där momsen är 20 procent eller högre. När det gäller detta vill jag påpeka att jag starkt stödde förlängningen av tidsperioden för 15 procent som lägsta momssats, något som kommer att ge varje enskild medlemsstat möjlighet att besluta hur hög dess moms ska vara. Dessutom säkerställer detta betänkande rättssäkerheten för våra entreprenörer, som nu vet att den europeiska lagstiftningen under de närmaste fem åren kommer att förhindra en höjning av standardmomssatsen.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionens förslag innebär en förlängning med fem år av det nuvarande kravet på att EU:s medlemsstater ska ha en lägsta standardmomssats på 15 procent fram till den 15 december 2015. Tanken är att upprätthålla den harmoniserade skattestrukturen, med två obligatoriska momssatser och harmonisering inom ett tioprocentsintervall: med andra ord mellan 15 och 25 procent. Medlemsstaterna åtar sig att undvika att utöka det aktuella intervallet utöver den lägsta standardmomssats som de för närvarande använder. Jag håller med föredraganden om att det nuvarande momssystemet med dess ökande komplexitet inte följer med i utvecklingen på den inre marknaden. Jag hoppas också att kommissionen i framtiden inte bara kommer att analysera denna fråga om standardmomssatsen, utan också den allmänna frågan om att revidera det nuvarande systemet, inklusive dess omfattning och undantag, och att den kommer att åta sig att skapa en ny strategi för denna skatt. Jag röstade för betänkandet av de skäl jag angett ovan.

  Marianne Thyssen (PPE), skriftlig. – (NL) Jag har naturligtvis röstat för David Casas betänkande. Vidare är jag inte bara överens med föredraganden i hans hållning till direktivet, utan instämmer också i kommentarerna till hans betänkande. Ända sedan 1993 har EU använt ett övergångssystem för moms. Alla försök att övergå till ett slutgiltigt system har hittills misslyckats. Detta är dock inget skäl för oss att sluta försöka.

Momssystemet handlar inte bara om procentsatser och intervall, utan också om att ha ett enkelt och rättssäkert system som fungerar väl på den inre marknaden, som är anpassat efter de små och medelstora företagen och som är bedrägerisäkert. Det är goda nyheter att kommissionen planerar att börja arbeta med frågan. Jag skulle vilja uppmuntra den ansvarige kommissionsledamoten att ta itu med denna svåra utvärdering.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Jag anser att man i den nya momsstrategin särskilt ska inrikta sig på reformeringen av momsreglerna, i enlighet med principer som aktivt bidrar till att man kan nå målen för den inre marknaden. Som föredraganden påpekar följer det nuvarande momssystemet, med dess ökande komplexitet inte bara när det gäller skattesatserna, inte med i utvecklingen på den inre marknaden. I januari 2009 höjdes momsen i Litauen från 18-19 procent till 21 procent i september. Det är viktigt att framtida ändringar inte försvagar utländska investerares intresse för Litauen. Vi måste föreslå förmånliga möjligheter till skatteplanering.

Enligt den nya momsstrategin bör vi sträva efter att minska den administrativa bördan, undanröja skattemässiga hinder och förbättra företagsklimatet, särskilt för små och medelstora företag. Innan det slutliga beslutet fattas bör kommissionen inhämta omfattande mängder synpunkter från den offentliga och den privata sektorn. Momssatserna bör diskuteras under dessa konsultationer, liksom mer allmänna frågor, till exempel målet att ange övre momsgränser och struktur för momssystemet samt alternativen för driftramverket. Därför ser jag fram emot kommissionens grönbok om revideringen av momssystemet.

– Betänkande: Balz (A7-0314/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport eftersom jag anser att åtgärderna för att hålla inflationen låg, nära 2 procent, samtidigt som likviditeten på marknaderna ökades, förhindrade en kollaps för många finansinstitut. Jag inser dock att ECB:s åtgärder för återhämtningen inte blev så effektiva som de hade kunnat bli eftersom likviditeten i dem inte alltid nådde fram till realekonomin. Vi bör komma ihåg att krisen började som en finansiell kris och senare även blev en ekonomisk kris.

Medlemsstaternas regeringar och ECB har blivit tvungna att hantera den allvarligaste krisen sedan 1930-talet. Vi har sett en minskning av bruttonationalprodukten, en minskning av den ekonomiska aktiviteten och en ökning av budgetunderskotten, vilket har resulterat i minskade skatteintäkter och uppkomsten av en ohållbar offentlig skuld: Det har varit svårt att uppnå siffror som är jämförbara med dem som fanns före krisen. Denna situation är ett resultat av en brist på strukturella reformer inom EU, vilket blev mycket tydligt genom händelserna i Grekland och i andra länder i euroområdet. Jag anser därför att det är viktigt att ta itu med svagheterna i det finansiella systemet på en global nivå och att lära sig av krisen genom att förbättra riskhanteringen och insynen i finansmarknaderna.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet om Europeiska centralbankens årsrapport visar att Europaparlamentet är den mest ihärdiga förespråkaren för och försvararen av kapitalets attacker mot arbetarna inom EU. I betänkandet upprepas i stort sett anti-gräsrotsbesluten från EU-toppmötet i oktober om att skapa en mekanism för kontrollerade konkurser, att införa och tillämpa hårdare villkor i stabilitetspakten och införa sanktioner mot medlemsstater som inte följer villkoren. I betänkandet välkomnas det pengapaket som gjorts tillgängligt på EU- och medlemsstatsnivå för börsen och andra kapitalsektorer för att säkerställa deras lönsamhet under den kapitalistiska krisen. Betänkandet stöder alla de barbariska åtgärder mot arbetar- och gräsrotsklasserna som vidtas av borgarregeringarna i alla EU:s medlemsstater. För att ta EU ut ur den kapitalistiska ekonomiska krisen föreslår kapitalets politiska representanter att takten i de kapitalistiska omstruktureringarna i alla medlemsstater ska ökas, för att man ska kunna bevara monopolgruppernas lönsamhet på bekostnad av arbetarna, som uppmanas att betala för krisen. Irland är det senaste men naturligtvis inte det sista exemplet på de tragiska konsekvenser som kommer att drabba arbetarna som ett resultat av att man främjar monopolens överhöghet och lönsamhet.

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om Europeiska centralbankens rapport på grundval av det utmärkta betänkandet av min tyska kollega Burkhard Balz. Efter att ha blivit en europeisk institution då Lissabonfördraget trätt i kraft kan ECB, även om den är oberoende, inte stå likgiltig inför önskemålen från det europeiska folket, som representeras av sina parlament, eller från medlemsstaternas regeringar. Jag stöder därför begäran om att det ska finnas insyn i ECB:s arbete och beslutsfattande. Under krisen justerade ECB ned räntorna till 1 procent och fortsatte med aldrig tidigare skådade undantagsåtgärder för att ge kreditlättnader under hela 2009. Dessa åtgärder har gett resultat. Jag stöder tanken att avslutandet av dessa åtgärder måste ske i rätt tid och i samråd med de nationella regeringarna. Det skulle underlätta särskilt mycket om ECB kunde göra en global snarare än en regional bedömning av inflationen i sin penningpolitik för att ange interventionskurser för att komma ur krisen.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) I Europaparlamentets resolution om ECB:s årsrapport för 2009 noteras att principerna i stabilitets- och tillväxtpakten tidigare inte alltid följts helt, och därför är det nödvändigt att se till att denna pakt i framtiden tillämpas på ett mer komplett och effektivt sätt i medlemsstaterna. Jag stödde den här resolutionen, och jag anser att det i en monetär union behövs en stark samordning av den ekonomiska politiken samt att den nuvarande luckan i makrotillsynen måste stängas genom inrättandet av en europeisk systemrisknämnd. Jag tror att modellen med en europeisk systemrisknämnd som bara varnar och rekommenderar men inte utövar någon makt gör det omöjligt att följa principerna om effektivt genomförande och ansvar, och nämnden kan inte ensam utlysa ett nödläge. Därför måste den europeiska systemrisknämnden få större befogenheter. Det är särskilt viktigt att uppmana Europeiska kommissionen att inte begränsa sig till att ändra förordningen om kreditvärderingsinstituten, vilket skulle öka ansvarsskyldigheten för dessa institut, utan att lägga fram ett förslag om inrättandet av ett europeiskt kreditvärderingsinstitut som skulle göra det lättare att objektivt bedöma medlemsstaternas ekonomiska och finansiella läge.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för parlamentets resolution eftersom jag håller med om att den finansiella krisen i vissa länder i euroområdet är en allvarlig fråga, som är ett tecken på vissa brister i euroområdets sätt att fungera, och eftersom jag anser att detta visar på behovet av reformer och bättre samordning mellan de olika politiska åtgärderna på det ekonomiska området. Jag instämmer också i efterlysningen av en obegränsad och mer sammanhållen tillämpning av stabilitets- och tillväxtpakten, eftersom jag anser att pakten bör kompletteras med ett varningssystem för upptäckt av möjliga inkonsekvenser, till exempel i form av en ”europeisk planeringstermin”, för att inte bara förbättra övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken för att säkerställa den finanspolitiska konsolideringen, utan också – utöver budgetdimensionen – för att hantera andra makroekonomiska obalanser och förstärka kontrollåtgärderna.

Den monetära unionen behöver en stark och utökad samordning av den ekonomiska politiken för att vara robust. Jag skulle vilja uppmana kommissionen att lägga fram förslag för att stärka stabilitets- och tillväxtpakten genom att definiera tydliga mål för att överbrygga klyftan i konkurrenskraft mellan de europeiska ekonomierna för att stimulera sysselsättningsskapande tillväxt.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag uppskattar verkligen Europeiska centralbankens arbete. Jag anser att ECB har visat att den kan utföra sina uppgifter, och att dess tekniska expertkunskaper alltid har räckt till i uppkomna situationer, också i svåra kriser som denna.

Dock bör det blotta faktum att det finns oväntade variationer i de grundläggande makroekonomiska indikatorerna få oss att stanna upp och fundera på de mellanliggande mekanismer som är verksamma mellan penningpolitiken och realekonomin. Jag anser därför att det är nödvändigt att inte bara inrätta övervaknings- och kontrollmyndigheter för att stödja ECB, utan också och framför allt att inkludera de ansvarsområden som hittills inte har setts som viktiga.

I synnerhet är Estlands kommande anslutning till euroområdet en källa till oro. En utökad monetär union kräver när allt kommer omkring bättre inre sammanhållning. Bortsett från denna baltiska stats makroekonomiska status så måste, i enlighet med de standarder som EU kräver, bättre konvergens uppnås mellan länderna i euroområdet, inte minst för att öka möjligheterna till åtgärder från institutionerna, som värnar dess stabilitet och värde.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för ECB:s årsrapport för 2009. ECB fortsatte med sin policy från 2008, och bestämde ett mål för inflationstakten på nära 2 procent, samtidigt som likviditeten ökades på marknaderna. ECB justerade därför ned räntorna till 1 procent och fortsatte med de undantagsåtgärder som införts 2008 under hela 2009. De fem viktigaste delarna i det utökade kreditstödet var fastränteanbud med full tilldelning, en utökning av säkerhetslistan, längre löptider för refinansieringstransaktioner, likviditetstillförsel i utländska valutor och finansmarknadsstöd genom ett avvägt men betydande inköpsprogram för säkerställda obligationer. En nära samordning krävs med nationella regeringar i EU-länderna i fråga om deras egna program, särskilt i ljuset av de kriser som har drabbat Grekland och nu Irland, och inför den dystra utsikten att de sprider sig.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för ”ECB:s årsrapport 2009” eftersom jag anser att det i den föreslås ett antal åtgärder som kan vara till nytta för EU:s ekonomi. Dessa inbegriper att utarbeta en permanent mekanism för att skydda euroområdet mot spekulationsattacker, att övervaka de nuvarande kreditvärderingsinstitutens aktiviteter och att eventuellt skapa ett europeiskt kreditvärderingsinstitut. Som föredragande för min politiska grupp påpekade jag också begränsningarna i stabilitets- och tillväxtpakten i dess nuvarande form. Pakten bör kompletteras med ett varningssystem som kommer att öka samordningen av den ekonomiska politiken inom EU.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag förespråkar reformer och en starkare samordning av den ekonomiska politiken inom euroområdet, mot bakgrund av de störningar som den finansiella krisen har orsakat i det nuvarande systemet. I de förslag där man syftar till att stärka stabilitets- och tillväxtpakten måste man ta hänsyn till den klyfta i konkurrenskraft som finns mellan de europeiska ekonomierna för att stimulera en tillväxt där man ägnar särskild uppmärksamhet åt att skapa sysselsättning.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den kris vi just nu upplever ger tillfälle att ändra och förbättra sådant som tidigare har blivit fel. Det är mycket viktigt att stärka stabilitets- och tillväxtpakten och övervaka efterlevnaden av den för att förhindra framtida obalanser i euroområdet. Skapandet av en europeisk systemrisknämnd och ersättandet av övervakningskommittéerna med tre nya tillsynsmyndigheter är åtgärder som kommer att ge en bättre ekonomisk övervakning. Jag håller med föredraganden när han talar om behovet av försiktighet när det gäller initiativ för att reglera finansmarknaderna. Det är som vi har hävdat: Bättre reglering behöver inte vara synonymt med mer reglering.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördraget har gett Europeiska centralbanken (ECB) status som EU-institution, vilket ökar parlamentets ansvar som en EU-institution genom vilken ECB är ansvarig inför den europeiska allmänheten. ECB:s årsrapport för 2009 handlar främst om ECB:s reaktion på krisen, exitstrategin och styrningsfrågor. Den finanskris som inleddes för ungefär två år sedan med den amerikanska ”sub prime”-lånekrisen spred sig snabbt till EU och blev också till en ekonomisk kris som drabbade realekonomin. Euroområdets real-BNP minskade med 4,1 procent 2009, det genomsnittliga offentliga underskottet ökade till cirka 6,3 procent och den offentliga skulden i förhållande till BNP ökade från 69,4 procent 2008 till 78,7 procent 2009.

ECB agerade korrekt genom att justera ned räntorna till 1 procent och fortsatte med kraftfulla och aldrig tidigare skådade undantagsåtgärder för att ge kreditlättnader. Detta förhindrade en kollaps för många finansinstitut. Likviditeten har dock inte alltid nått fram till realekonomin. Denna kris har tydligt påvisat behovet av bättre insyn och riskhantering i finansmarknaderna och av sunda offentliga finanser, och har visat på ett akut behov att återskapa förtroendet.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Det internationella finansiella systemet är verkligen amoraliskt och omoraliskt. Den senaste utvecklingen i den irländska krisen har gjort bankerna säkra på att de kommer att kunna fortsätta att frikostigt belöna sina aktieägare och ta långsiktiga risker, eftersom medlemsstaterna och de europeiska skattebetalarna alltid kommer att finnas där och rädda dem. Privatisering av vinster och offentligt ansvar för storskaliga förluster … Krona så vinner jag, klave så förlorar du … Det är paradoxalt och faktiskt skandalöst att den turbulens på aktiemarknaden som orsakades av Irlands utlandsskuld är en direkt följd av den hjälp som landet gav sina banker – en hjälp som har gjort dess underskott större än någonsin förut och fått dess skulder att skjuta i höjden. Dessutom är de banker landet räddade, eller deras systerbanker, de som i dag spekulerar mot det. Den viktigaste lärdomen av allt detta är dock att euron är en kvarnsten runt medlemsstaternas halsar och att Europeiska centralbankens policy, i likhet med eurokursen, är helt anpassad efter Tyskland. De medlemsstater som har klarat sig bäst är de som har behållit en viss flexibilitet för sin valuta och sina valutakurser. Med andra ord sin egen valuta! Det är hög tid för alla att lära sig något av detta.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Detta initiativ från parlamentet är särskilt viktigt i år eftersom det ger parlamentsledamöterna en chans att säga vad de tycker om Europeiska centralbankens sätt att hantera bankkrisen. Vår omröstning om detta gav oss också en chans att säga vad vi tyckte om vissa andra aspekter av det nuvarande ekonomiska klimatet, till exempel orsakerna till krisen, styrningen och reformeringen av finansmarknaden. Det är viktigt att folkets representanters röster i EU hörs när det handlar om en så viktig fråga som denna.

  Thomas Mann (PPE), skriftlig. – (DE) Jag har röstat till stöd för Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport för 2009, eftersom den tydligt påvisar de konsekventa åtgärder som ECB vidtagit samt dess primära mål att bevara prisstabiliteten. Under krisen 2009 agerade och reagerade ECB effektivt. Med integritet och beslutsamhet lade den grunden för ett varaktigt förtroendefullt klimat. Vårt viktigaste förslag till förbättring måste tillämpas konsekvent. Med andra ord bör ECB ge större insyn i sin verksamhet för att ytterligare öka sin legitimitet. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, blev ECB en EU-institution. Jag välkomnar verkligen detta, eftersom ECB i första hand är ansvarig inför parlamentet, något som många inte känner till. Den måste kunna fortsätta att fatta sina finanspolitiska beslut oberoende av politisk påverkan, och rättfärdiga dem inför de medborgare som vi representerar.

ECB har varit och är fortfarande en pålitlig bundsförvant när det gäller att hitta en balans mellan sunda offentliga finanser och att åstadkomma den nödvändiga minskningen av skulderna i medlemsstaterna. Den har hela tiden understrukit det faktum att euroområdet behöver en stabilitetspakt med auktoritet. Denna måste tillämpas till punkt och pricka och får inte kringgås eller undermineras.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för det här betänkandet, som innehåller en granskning av ECB:s årsrapport för 2009. Min grupp (S&D-gruppen) använde betänkandet för att arbeta för vår centrala makroekonomiska politik, med följande innehåll: en samordning av medlemsstaternas makroekonomiska politik, ett permanent ramverk för krishantering, en förstärkt tillväxt- och stabilitetspakt, möjligheten att skapa ett europeiskt kreditvärderingsinstitut, krediter för små och medelstora företag samt ett flexibelt avslutande av det offentliga stödet efter krisen.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den allvarliga ekonomiska kris som har spritt sig över hela världen har märkts mycket tydligt inom EU. Europeiska centralbankens åtgärder mot krisen har varit effektiva, även om den ibland har reagerat sent eller utan beslutsamhet, särskilt när det gäller politiken för att sänka räntorna, som genomfördes mer radikalt och effektivt i Storbritannien och av USA:s centralbank.

Vi måste lära oss av de misstag som gjorts så att vi kan undvika dem i framtiden. Den finansiella krisen i vissa länder i euroområdet är en allvarlig fråga för hela euroområdet, och är ett tecken på brister i euroområdets sätt att fungera. Detta visar på behovet av reformer och starkare samordning av den ekonomiska politiken i euroområdet. Arbetet med att åstadkomma detta måste utföras av alla stater som tillhör euroområdet, så att det till slut kan konsolideras och snabbt slippa den belastning som det utsätts för just nu.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Betänkandet från Burkhard Balz klargjorde inte frågan om hur Europeiska centralbanken (ECB) övervakade och reglerade transaktioner och monetär politik under krisen. Det är bara ett försök att hölja bankens verksamhet i en beskrivning av vaga och försiktiga fraser. Faktum är att det är mycket viktigt att inte bara definiera hur det förhåller sig utan också att förhindra alla symptom som hotar ekonomins utveckling. Bara då kan åtgärder vidtas i tid och skulder som Greklands budgetunderskott på 110 miljarder euro, Ungerns budgetunderskott på 28 miljarder euro och Lettlands budgetunderskott på 7,8 miljoner euro undvikas helt. Trots detta anser jag att betänkandet om ECB totalt sett är ett steg i positiv riktning.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet av Burkhard Balz, som jag har haft tillfälle att samarbeta med i denna fråga i utskottet för ekonomi och valutafrågor.

Europeiska centralbanken har spelat en viktig och grundläggande roll under de senaste årens ekonomiska kris, och dess representanter har ofta lämnat viktiga bidrag till identifierandet av problem i euroområdet. Medlemsstaterna har inte alltid lyssnat, men den samordning som den Frankfurt-baserade institutionen stått för kan bara ses som positiv. Utformningen av hjälppaketet för Grekland och de snabba åtgärderna skulle inte ha varit möjliga utan en myndighet som ECB.

Vidare kommer ECB efter godkännandet nyligen av paketet för Europas tillsynsmyndigheter att få fler befogenheter och möjligheter att övervaka och påpeka brister i systemet. Detta är mycket viktigt, och lika viktigt är det att ECB bevarar sitt oberoende och inte står under inflytande av någon medlemsstat.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) ECB:s årsrapport beskriver bankens reaktion på och exitstrategi från krisen under 2009. I detta betänkande, som jag har röstat för, lägger Europaparlamentet å andra sidan särskilt stor tonvikt vid den gradvisa avvecklingen av de nödåtgärder som ECB vidtog 2008 beroende på den finansiella krisen (1 procents ränta, kvantitativa lättnader och en inflation under 2 procent).

Detta är särskilt viktigt för Grekland och de andra staterna i euroområdet, eftersom lågkonjunkturen i dessa fall inte tog slut 2009 utan tvärtom utvecklades till en allvarlig budgetkris. Därför måste ECB vid eventuella nya beslut hela tiden ta hänsyn till den nya situationen, och de måste fattas i nära samarbete med de medlemsstater som för närvarande är drabbade av skuldkrisen.

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag röstar emot det här betänkandet. I betänkandet ignoreras, eller underskattas i alla fall, den lågkonjunkturskapande effekten av att en politik för att minska de offentliga utgifterna genomförs på en och samma gång av de flesta av EU:s medlemsstater, just som EU började lämna den stora ekonomiska nedgång som började 2008 bakom sig. Att godkänna detta betänkande är detsamma som att rösta för att överge den politik av samordnade stimulansåtgärder som genomfördes 2009. Den nyliberala ideologi som är dominerande i Europeiska centralbanken (ECB), och som gör att det finns en ständig fara för inflation också när det finns en stor mängd outnyttjad produktionskapacitet, håller på att göra euroområdet till finansmarknadernas gisslan. Denna ideologi har kommit tillbaka för att påminna oss om att det inte räcker med åtstramningar, och att det måste till en nominell sänkning av lönerna och ytterligare avregleringar av arbetsmarknaden.

Eftersom minskningen av den samlade efterfrågan kommer att påverka Greklands och Irlands budgetar för 2011 kommer ECB sedan att berätta för oss att åtstramningspolitiken var riktig men inte tillräckligt genomgripande. Detta betänkande är en sannskyldig intellektuell bluff.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen har gjort det tydligt att det finns ett behov av att genomföra EU-reformer som kan stärka övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken i euroområdet och återställa förtroendet för de europeiska offentliga finanserna.

Viktiga steg i denna riktning håller på att tas, särskilt genom inrättandet av en europeisk systemrisknämnd, vilket kommer att stänga den nuvarande luckan i makrotillsynen av EU:s finansiella system, men det är mycket viktigt att gå vidare framåt med förslag om att förstärka stabilitets- och tillväxtpakten för att säkerställa en budgetkonsolidering, och även att ta itu med andra makroekonomiska obalanser och förstärka kontrollåtgärderna. I detta betänkande, som jag har röstat för, uppmärksammas också det faktum att de åtstramningspaket som antagits av medlemsstaternas regeringar inte bör minska deras möjligheter att främja en ekonomisk återhämtning, med betoning på att säkerställa en balans mellan processen för att konsolidera de offentliga finanserna och tillgodose behovet av investeringar i sysselsättning och hållbar utveckling, och att använda åtgärder och instrument som kan ge en inriktning för vilka uppoffringar allmänheten tvingas göra samt ett skönjbart slut.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I detta betänkande utvärderas årsrapporten för 2009 från Europeiska centralbanken (ECB) och det arbete som banken utfört under detta år. Eftersom Europaparlamentets yttrande om ECB:s årsrapport för år 2008 hade blivit försenat på grund av valet 2009 har det inte gått lång tid sedan Europaparlamentets senaste yttrande om ECB:s verksamhet. Rapporten för 2008 handlade mest om ECB:s arbete under den finansiella och ekonomiska krisen. Situationen har tyvärr inte förändrats sedan dess. De ekonomiska och finansiella och i allt högre utsträckning också de politiska verksamheterna domineras fortfarande till stor del av krisen. ECB:s årsrapport för 2009 handlar därför fortfarande främst om ECB:s reaktion på krisen, exitstrategin och styrningsfrågor.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) På senare tid har Europeiska centralbankens arbete varit inriktat på att bekämpa den finansiella krisen och återuppbygga stabiliteten i den ekonomiska och monetära unionen. För att hantera effekterna av en sådan allvarlig kris måste de enskilda länderna införa en ny modell för ekonomisk styrning. Europeiska centralbanken bör stödja åtgärder som leder till en återställning av budgetbalansen genom att uppmuntra återbetalningen av befintliga lån i stället för att ge nya lån till ekonomier som har stora skulder.

Den finansiella krisen i enskilda medlemsstater inom EU innebär ett betydande hot mot eurons stabilitet. Detta visar också på bristerna i euroområdets sätt att fungera och på behovet av reformer och en effektivare ekonomisk konsolidering i unionens länder. Åtgärder bör också vidtas för att utveckla förebyggande mekanismer om den nuvarande krisen skulle förvärras eller gå in i en ny fas. Europeiska unionen och euroområdet kan komma ut ur krisen till och med starkare än tidigare, men vi måste dra rätt slutsatser av de senaste månadernas erfarenheter. Jag är övertygad om att Europeiska centralbanken och regeringarna i EU:s enskilda medlemsstater kommer att spela en mycket viktig roll i denna process.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport är främst en redogörelse för hur ECB har hanterat den finansiella och ekonomiska krisen. ECB reagerade snabbt och ingrep framgångsrikt. Genom att vidta ett antal extraordinära åtgärder kunde den minska likviditetsbristerna på marknaderna. Dessa åtgärder måste dock avvecklas försiktigt och gradvis, eftersom ”extraordinära åtgärder” som namnet antyder inte kan vara regel. De banker och samtidigt också medlemsstater som på grund av förlorat förtroende bland aktörerna på finansmarknaden kom att förlita sig på ECB:s ingripande som mellanhand för att få tillgång till finansiering måste återfå sitt oberoende. Centralbanken betonar alltid att den är oberoende, men under den kris vi nyligen sett verkar detta inte längre ha varit tillräckligt viktigt för att vi ska kunna kalla det för oberoende. Som ett resultat av den enorma kapitalöverföringen till Irland i form av nödlån till det irländska banksystemet och köpet av statspapper förlitar sig nu ECB självt på att Irland ska acceptera EU:s krispaket så att landet återigen kan betala ränta på sina lån från ECB. ECB måste motsätta sig alla försök att göra den till politisk instans.

– Betänkande: Ehler (A7-0308/2010)

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europaparlamentets betänkande om utvecklingen av EU:s civil-militära kapacitet avslöjar det avskyvärda imperialistiska ansikte som tillhör EU och kapitalets politiska representanter. Det är en makaber handledning i att praktisera EU-imperialism och begå brott mot mänskligheten. I betänkandet ges öppet stöd till Natos ”nya doktrin” att ”kombinera inre och yttre säkerhet”, och EU uppmanas att organisera och planera sina civila och militära styrkor så att man med en kombination av civila och militära medel snabbt kan ingripa överallt i världen, för att, som det heter, utöva ”krishantering” och ”upprätthålla freden”. Utan att skräda orden föreslår monopolens politiska representanter ett antal åtgärder för att öka EU:s militära styrkors effektivitet, för att stärka deras position i kampen mellan imperialisterna, som fortgår med aldrig tidigare skådad intensitet både på global nivå och inom EU. Bland förslagen finns ett permanent EU-operationscenter i form av ett ”gemensamt krishanteringshögkvarter”, nya ”integrerade polisenheter”, ett bättre utnyttjande av den europeiska gendarmeristyrkan, nya ”civila insatsgrupper”, ett närmare samarbete med Nato, ett säkerställande av att Nato kan förlita sig på ”EU:s civila kapacitet” och en harmonisering av EU:s ”utvecklingsresurser” med Natos standarder.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Den allt starkare kopplingen mellan inre och yttre säkerhet håller på att bli tydlig. Under dessa omständigheter är utvecklandet av en politik och kapacitet för krishantering i själva verket en investering i EU-medborgarnas säkerhet. Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder bör bli en ledande aktör när det gäller att skapa ett europeiskt helhetskoncept för civil och militär krishantering på europeisk nivå och för förhindrandet av konflikter, så att EU får de nödvändiga strukturerna och mänskliga och ekonomiska resurserna för att fullgöra sitt globala ansvar. När man skapar den europeiska avdelningen för yttre åtgärder måste en överföring göras av strukturerna i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, inräknat direktoratet för krishantering och planering, den civila planerings- och ledningskapaciteten och EU:s militära stab och kriscenter, till den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, under direkt ledning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

Det är den höga representantens direkta ansvar att se till att dessa strukturer integreras med varandra och fungerar samordnat. Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder måste samarbeta nära med alla andra relevanta enheter inom kommissionen för att främja utvecklandet av en samlad EU-hållning, särskilt med dem som arbetar med utveckling, humanitärt bistånd, civilskydd och folkhälsa.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar föredraganden, Christian Ehler, till att ha gjort parlamentet uppmärksamt på en fråga som är grundläggande för Europeiska unionen, nämligen det civil-militära samarbetet.

Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att det behövs ett närmare samarbete mellan civila och militära funktioner för att bättre kunna hantera nutidens kriser och säkerhetshot, naturkatastrofer inräknade.

Jag står också bakom idén om att skapa en EU-vitbok om säkerheten och försvaret, baserat på systematiska och noggranna utvärderingar av säkerhet och försvar utförda av staterna enligt gemensamma kriterier och en gemensam tidsplan, en som skulle definiera unionens säkerhets- och försvarsmål och dess intressen och behov tydligare i relation till de tillgängliga resurserna.

Katastrofen nyligen i Haiti påvisade också behovet av möjligheter för EU att samordna militära resurser och snabbare ta dem i bruk vid katastrofhjälp, särskilt när det gäller möjligheten till lufttransporter. Med tanke på hur viktiga dessa uppdrag är anser jag att finansiering måste kunna möjliggöras snabbare samt för tydlighetens skull att en budgetpost ska skapas för varje uppdrag.

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. – (FR) Föredraganden argumenterar framgångsrikt för behovet av bättre samordning av och arbetsfördelning mellan civila och militära styrkor vid krishantering. Distinktionen mellan de strategiska och operativa dimensionerna är fortfarande otydlig. Jag stöder därför föredragandens förslag om inrättandet av ett permanent högkvarter ansvarigt för operativ planering och genomförandet av militära operationer. När det gäller utvecklandet av civil-militära resurser bör medlemsstaterna ange mål som står i proportion till deras personalresurser. Det skulle också vara en bra idé att etablera en verklig finansiell solidaritet mellan medlemsstaterna. Slutligen skulle en bättre samordning av civil och militär forskning vara en stor fördel, eftersom detta skulle förebygga upprepning, dubbelarbete och därmed onödiga kostnader.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) ”Si vis pacem, para bellum” (”Om du vill ha fred, rusta för krig”) hette det under antiken. Lyckligtvis är kapprustningens tid nu förbi. Men den princip som ligger bakom den latinska frasen är fortfarande relevant. Det kan inte finnas någon allvarligt menad och trovärdig vilja till fred om det inte finns några förutsättningar för att genomdriva den, i enlighet med seriösa och objektiva regler.

I synnerhet bör EU, utan att försöka blanda sig i alla konflikter som kan uppstå, i egenskap av en betydelsefull ekonomisk och politisk maktfaktor manifestera sin närvaro i sådana fall där det finns intressen av olika slag, om nödvändigt också genom att använda militära medel för att återställa ordning och fredliga förhållanden, som en förutsättning för att lösa konflikter. Av detta följer att en större självständighet tillsammans med en närmare koppling till Nato och de andra befintliga instanserna bara kan öka Europas auktoritet, trovärdighet och sammanhållning.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Vi vill att inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska bidra till att skapa ett europeiskt helhetskoncept för civil och militär krishantering på europeisk nivå och för fredsbyggande och förhindrande av konflikter, så att EU får de nödvändiga strukturerna och mänskliga och ekonomiska resurserna för att fullgöra sitt globala ansvar enligt FN-stadgan. Med tanke på att FN:s säkerhetsråd har det största ansvaret för att upprätthålla den internationella freden och säkerheten måste ett nära samarbete etableras mellan EU och FN på området civil och militär krishantering, särskilt när det gäller insatser för katastrofbistånd där FN:s kontor för samordning av humanitärt bistånd (Unocha) har en ledande roll. Samtidigt är det viktigt att detta samarbete stärks, särskilt på de områden där en organisation ska ta över från den andra, särskilt med tanke på de blandade erfarenheterna från Kosovo.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att det för en effektiv hantering av nutida kriser och säkerhetshot, även naturkatastrofer, ofta krävs både civila och militära instanser och ett närmare samarbete mellan dem.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Vi lever i en värld där det för det första finns en allt lägre sannolikhet för en konventionell attack mot EU eller någon av dess medlemsstater, och där hoten för det andra blir alltmer spridda över världen, oavsett om det handlar om internationell terrorism, IT-attacker mot viktiga system, attacker med långdistansrobotar mot europeiska mål eller piratattacker på internationellt vatten. Som en organisation som arbetar för fredsbevarande, förebyggande av konflikter, återuppbyggnad efter konflikter och en förstärkning av den internationella säkerheten är det därför mycket viktigt för EU att kunna agera som en global aktör på detta område, och att kunna garantera säkerheten för sina medborgare på sitt territorium. Jag anser därför att det är av grundläggande betydelse för EU att engagera sig i samarbetet med FN och, i det euro-atlantiska området, med Nato, som den här helgen godkände sitt nya strategiska koncept med syftet att förbättra sin förmåga att hantera icke-konventionella hot och stärka sina band med EU; detta inbegriper ”praktiskt samarbete i operationer vid alla slags kriser, från samordnad planering till ömsesidigt stöd på fältet”.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) EU har förbundit sig att definiera och föra en gemensam politik samt vidta gemensamma åtgärder för att bevara freden, förebygga konflikter, konsolidera återställning efter konflikter och förstärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i FN-stadgan. Genom sin civila krishantering bidrar EU redan starkt till den globala säkerheten, vilket är ett uttryck för dess grundläggande värderingar och principer. Inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder bör bidra ytterligare till utvecklandet av ett europeiskt helhetskoncept för civil och militär krishantering samt för fredsbyggande och förhindrande av konflikter, så att EU får de nödvändiga strukturerna och personella och ekonomiska resurserna för att fullgöra sitt globala ansvar. I fråga om detta vill jag särskilt peka på behovet av att påskynda finansieringen av civila uppdrag och förenkla beslutsfattandet och genomförandet. Detta betyder att rådet snabbt måste fatta lämpliga beslut för att inrätta startfonden enligt beskrivningen i artikel 41 i EU-fördraget (FEU) efter att ha samrått med parlamentet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande är en bra återspegling av kapitalismens kris och den kanonbåtsdiplomati som EU vill använda för att hantera den, i samarbete med Nato och USA.

Från första början har språkrören för storkapitalets intressen – majoriteten av ledamöterna i detta parlament – försökt skyla över EU:s historiska och nuvarande ansvar för världens aktuella säkerhetsproblem. I denna resolution vidmakthålls därför tesen om förebyggande krig med det missvisande argumentet att ”säkerheten” för medborgarna i EU-länderna garanteras genom en politik av ingripanden där man kränker suveräniteten hos folk och länder och startar krig överallt där EU:s ekonomiska gruppers intressen står på spel; detta slags agerande kommer bara att förstärkas genom inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder.

I själva verket står det alltmer klart att EU nu är en del av det hot som hänger över människorna. I en tid då viktiga rättigheter berövas arbetarna och drakoniska åtgärder vidtas mot människor under förevändning av brist på resurser måste tilldelningen av pengar till vapeninköp och förstärkning av krigsindustrin fördömas.

  Richard Howitt (S&D), skriftlig. – (EN) Vid omröstningen om resolutionen om Ehler-betänkandet var Labour-ledamöterna glada att kunna ge det sitt stöd. Jag och mina Labour-kolleger är glada att kunna stödja ett positivt civil-militärt samarbete och uppbyggnaden av en större kapacitet för att bidra till att bevara freden, förebygga konflikter och konsolidera återställning efter konflikter. I denna finansiellt svåra tid för hela Europa ifrågasätter vi dock behovet av att inrätta ett permanent operativt EU-högkvarter och det mervärde det skulle innebära för det positiva arbete som redan utförs.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar vissa aspekter av detta betänkande som behandlar civil-militärt samarbete och utvecklandet av civil-militära resurser. Jag välkomnar särskilt samarbetet vid humanitära kriser och naturkatastrofer.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det är nödvändigt att hantera nutida kriser och säkerhetshot effektivt, även naturkatastrofer, och därför behöver vi ofta både civila och militära resurser och ett närmare samarbete mellan dem. Utvecklingen av EU:s övergripande strategi och dess kombinerade militära och civila krishanteringsfunktioner har varit viktiga delar i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och utgör dess största mervärde. Inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder bidrar ytterligare till utvecklandet av ett europeiskt helhetskoncept för civil och militär krishantering samt för fredsbyggande och förhindrande av konflikter, så att EU får de nödvändiga strukturerna och personella och ekonomiska resurserna för att fullgöra sitt globala ansvar.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Jag har röstat mot detta betänkande om civil-militärt samarbete och utvecklandet av civil-militära resurser. I detta betänkande beskrivs mycket detaljerat den nuvarande utvecklingen i säkerhetspolitiken. Det ger dock enligt min åsikt inga tydliga, definitiva och positiva svar på de viktiga frågorna, till exempel om EU kommer att kunna stå på egna ben på lång sikt eller om man kommer att fortsätta att ha de mycket nära kopplingarna till Nato och därmed överlåta ansvaret för sin utrikespolitik på USA.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (EN) Då inbördeskrig och etniska krig gradvis håller på att ersätta mellanstatliga krig för att komma att dominera tjugohundratalets konfliktscen blir gränsdragningen mellan fredsbevarande och fredsbyggande alltmer flytande. Förändringen i typen av konflikter gör att det behövs ett mer omfattande samarbete mellan civila och militära funktioner. Det mycket framgångsrika EU-ledda övervakningsuppdraget i Aceh (AMM) mellan 2005 och 2006 är ett viktigt exempel på och en påminnelse om hur civil-militära synergieffekter kan befästa freden och bygga upp förtroendet i en instabil miljö effektivt och i tid. Medan avrustningsgruppen, som dominerades av militära experter, övervakade den snabba och framgångsrika avrustningsprocessen arbetade den civila AMM-gruppen med att göra processen till en plattform för vidare politisk dialog och för att båda parterna på ett trovärdigt sätt skulle förbinda sig att hålla permanent fred. Användningen av civila och militära experter bör inte hindras av ett tekniskt betecknande av operationens natur, utan bör i stället bestämmas på grundval av lämplighet och kostnadseffektivitet. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det spelar en viktig roll för att möjliggöra en vidare utveckling av en icke-aggressiv men ändå sammanhållen och kompetent EU-utrikespolitik.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Christian Ehlers betänkande eftersom jag anser att detta är en viktig fråga som i betänkandet hanteras seriöst med hänsyn till en rad aspekter.

Det samarbete som beskrivs i betänkandet är typiska fredsbevarande insatser som bygger på militärt-civilt samarbete (lokala myndigheter, nationella, internationella och icke-statliga organisationer och byråer) med målet att återupprätta acceptabla levnadsförhållanden och påbörja en återuppbyggnad. Sådana fredsbevarande insatser bidrar till att garantera och upprätthålla ett fullständigt samarbete mellan de militära styrkorna, civilbefolkningarna och de lokala institutionerna i syfte att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att kunna nå de fastställda målen. Det är därför viktigt att Europeiska unionen stöder och främjar denna typ av samarbete.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag håller med om att det är mycket viktigt att främja en bättre samordning mellan civila och militära resurser och se till att de nödvändiga resurserna tillgängliggörs för att stärka dessa resursers globala krishanteringsförmåga för att EU ska kunna uppfylla sina skyldigheter att bevara freden, förhindra konflikter, stärka den internationella säkerheten och bistå befolkningar i katastrofsituationer.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi avstod från att rösta om detta betänkande, eftersom vi kontinuerligt ser att alltför stora insatser görs när det gäller militär kapacitet och alltför små insatser görs i fråga om civil och förebyggande verksamhet.

  Rafał Trzaskowski (PPE), skriftlig. – (PL) Parlamentet har återigen framfört sitt starka stöd för utvecklingen av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik, trots att det konsekvent nekas en aktiv roll i utformningen av denna politik. Vi känner alla till mervärdet hos denna politik, som framför allt ger möjlighet att kombinera militär och civil kapacitet, trots att det i praktiken finns en hel del kvar att göra, vilket påpekas i betänkandet. Jag stöder införlivandet av de institutionella strukturerna för denna politik i Europeiska utrikestjänsten, även om jag liksom föredraganden skulle vilja betona att utrikestjänsten måste bedriva ett nära samarbete med de strukturer som blir kvar inom kommissionen.

  Geoffrey Van Orden (ECR), skriftlig. – (EN) Trots att vi ger vårt tydliga stöd för principen om ett förstärkt civilt och militärt samarbete inom vissa verksamheter har detta betänkande en helt annan inriktning. Betänkandet handlar i grunden om att vidareutveckla EU:s ambitioner på försvarsområdet för att främja EU:s integration. Vi stöder inte den målsättningen. Vi motsätter oss särskilt förslaget om en EU-vitbok om försvar som ”uttryckligen bör kartlägga möjligheterna till sammanslagning av resurser på EU-nivå”; kravet på mer personal för att bemanna överlappande militära EU-strukturer; inrättandet av ett permanent ”operativt högkvarter för EU med ansvar för den operativa planeringen och genomförandet av EU:s militära insatser”; och förslaget om en ledande grupp med nationer som ska fördjupa försvarsintegrationen med användning av Lissabonfördragets mekanism med ett ”permanent strukturerat samarbete”. Exemplen är många fler. Vi röstade mot resolutionen av alla dessa skäl.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Genom Lissabonfördraget har inrättandet av en gemensam försvarspolitik blivit en av EU:s konkreta målsättningar. Syftet är att förbättra EU:s krishanteringsförmåga genom att tillåta att finansiella, civila och militära resurser kan sättas in och användas effektivare. Den militära kapaciteten kommer att utvecklas på EU-nivå i de medlemsstater som vill ha en sådan genom ett permanent strukturerat samarbete. Christian Ehler begär i sitt betänkande att villkor för det militära samarbetet ska fastställas och att det permanenta strukturerade samarbetet ska definieras tydligt. För mig som österrikare är tydliga definitioner av stort intresse, särskilt när det gäller genomförandet av solidaritetsklausulen i artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och bestämmelsen om ömsesidigt stöd i artikel 42.7 i EU-fördraget, vilket också krävs i betänkandet. I bestämmelsen om ömsesidigt stöd anges specifikt att den inte ska påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik, vilket garanterar att neutraliteten kommer att bevaras.

Liksom tidigare är det enligt solidaritetsklausulen upp till de nationella myndigheterna att besluta om och i vilken form EU-stöd ska begäras. De österrikiska medborgarna har dock blivit mycket oroade över en rad olika rapporter i medierna och vi behöver därför vederhäftig information om dessa nya militära EU-inslag.

– Betänkande: Bilbao Barandica (A7-0299/2010)

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en långsiktig plan för ansjovisbeståndet i Biscayabukten och det fiske som utnyttjar det beståndet, eftersom det torde bidra till att bevara beståndens biomassa på nivåer som kan garantera ett hållbart utnyttjande mot bakgrund av vetenskapliga rekommendationer.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på betydelsen av ansjovisfisket i Biscayabukten, de skador som orsakas av stängningen av fisket för grupper som är beroende av det (fiskare, nätbindare, konservindustrin etc.), och att det kompensationsstöd som medlemsstaterna beviljat inte har täckt inkomstförlusterna, är det av grundläggande betydelse att inrätta en långsiktig plan för ansjovisbeståndens återhämtning så att fiskarna kan börja använda dessa resurser utan att hota denna art som är mycket viktig för EU:s fiske- och konservindustri. Med tanke på att fiskekvoterna har minskats med 10 procent och på hur utnyttjandet beräknas anser jag att dessa åtgärder är överdrivna eftersom de inte tar hänsyn till de eventuella ekonomiska och sociala följderna för de berörda industrierna och befolkningarna.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med detta förslag till förordning är ett inrätta en långsiktig plan för ansjovisbeståndet i Biscayabukten och det fiske som utnyttjar dessa bestånd. Ansjovisfisket i Biscayabukten har varit stängt sedan 2005 på grund av ansjovisbeståndets bräckliga tillstånd. För att öka ansjovisbeståndet i Biscayabukten till en nivå som gör det möjligt att utnyttja det på ett hållbart sätt måste långsiktiga förvaltningsåtgärder införas för att se till att utnyttjandet av detta bestånd är förenligt med ett hållbart utnyttjande, och därmed i så hög grad som möjligt garantera fiskets stabilitet och samtidigt se till att risken för att beståndet kollapsar är låg. Jag välkomnar godkännandet av en långsiktig plan i detta betänkande snarare än årliga ad hoc-åtgärder för fördelning av fiskemöjligheter, så att fiskesektorns stabilitet garanteras och övervakningen och genomförandet stärks. Jag instämmer i att de behöriga regionala förvaltningarna bör stödjas i sitt kontroll-, inspektions- och övervakningsarbete, eftersom de följer situationen på nära håll, och i att en rapport måste utarbetas och offentliggöras innan fiskesäsongen inleds.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det oroväckande läget för bevarandet av ansjovisbeståndet i Biscayabukten ledde till att detta fiske stängdes 2005. Resultatet av denna stängning, som fått oundvikliga tragiska ekonomiska och sociala konsekvenser, som man i sådana här och andra fall alltid måste skydda sig mot och lindra så mycket som möjligt, är att ansjovisbestånden har återhämtat sig, vilket har gjort det möjligt att börja utnyttja dem igen. Vi anser att beslut om att stänga fisket, åter öppna fisket och fastställa villkor för utnyttjandet av fiskeresurser alltid först och främst måste fattas mot bakgrund av vetenskapliga kunskaper och rekommendationer om resursernas tillstånd. Det är därför av grundläggande betydelse att denna kunskap är så noggrann och aktuell som möjligt, vilket innebär att tillräckliga medel måste avsättas i detta syfte, särskilt genom de finansiella instrumenten inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Långsiktiga planer är ett viktigt instrument inom fiskeförvaltningen. På så sätt kan fiskeresurserna bevaras på hållbara nivåer, samtidigt som man garanterar möjligheten att utnyttja dessa bestånd på medellång sikt, vilket är oumbärligt för att skapa en ekonomisk och social stabilitet för fisket och de lokala samhällen som är beroende av det.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Ansjovisfisket i Biscayabukten har varit stängt sedan 2005 på grund av ansjovisbeståndets bräckliga tillstånd. I detta betänkande beskrivs målsättningarna för en plan för att bevara biomassan för ansjovisbeståndet i Biscayabukten på en nivå som tillåter ett hållbart utnyttjande av beståndet i enlighet med maximal hållbar avkastning och på grundval av vetenskapliga rekommendationer, samtidigt som så stor stabilitet och lönsamhet för fiskesektorn som möjligt garanteras. Planen liknar andra långsiktiga planer för pelagiskt fiske (till exempel den som nyligen antogs för västra Skottlands sillbestånd) på så vis att den innehåller en bestämmelse om fångstkontroll för utnyttjande med hög långsiktig avkastning samtidigt som den utgör ett skydd mot risken för att beståndet ska kollapsa.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Stängningen av ansjovisfisket i Biscayabukten sedan 2005 har medfört stora svårigheter för de ekonomiska aktörer vars uppehälle var beroende av denna ekonomiska verksamhet. Nu, fem år efter det att fisket stängdes, har beståndet för denna art i Biscayabukten återhämtat sig till godtagbara nivåer så att det nu är möjligt att återuppta fisket efter ansjovis, men utifrån en långsiktig plan för att bevara ansjovisbeståndet över den nivå där den riskerar att utrotas, så att detta fiske återigen kan bidra till den ekonomiska sektorn i detta område.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Även om fångstkvoter har införts för ansjovisfisket i Biscayabukten gäller dessa inte pelagiska arter och tonfisk. Antalet fiskefartyg i detta område har minskat från 391 fartyg år 2005 till 239 fartyg under 2009, vilket fått stora konsekvenser för ekonomin i området. Enligt föredraganden har dock ansjovisbeståndet ännu inte återhämtat sig. En ny förvaltningsplan som inte måste omförhandlas varje år behövs för att lösa detta problem med ansjovisbeståndet.

Föredraganden anser att det i den nya planen också borde fastställas vilka kontrollmekanismer som ska användas för att inspektera fångstnivåerna. Jag lade ned min röst i omröstningen eftersom föredraganden har förklarat att artiklarna i kontrollplanen sannolikt kommer att ändras genom en ny kontrollförordning från rådet vars innehåll hon inte exakt kan ange.

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Ansjovisfisket i Biscayabukten har stor social och ekonomisk betydelse. Detta fiske har varit stängt sedan 2005 och flottan har minskat från 391 fartyg år 2005 till 239 fartyg under 2009, vilket direkt har påverkat mer än 2 500 familjer. Denna stängning har allvarligt drabbat den berörda gruppen (fiskare, nätbindare, konservindustrin etc.). Inkomstförlusten har ännu inte täckts av det kompensationsstöd som beviljats av medlemsstaterna.

Införandet av denna plan kommer att göra det möjligt att undanta förvaltningen av ansjovis från den politiska förhandlingen i december varje år, och inrikta den på att nå målen för förvaltningen av de europeiska resurserna på lång sikt, och därigenom garantera hållbarhet och maximal avkastning.

Fångstbestämmelserna fastställer TAC (eller högsta tillåtna fångstmängd) för varje fiskeperiod (från juli till juni följande år) direkt efter den utvärdering av beståndet som görs i maj varje år för att på detta sätt omedelbart dra största möjliga fördel av denna information. Alla berörda produktionsföretag och lokala företag inväntar att detta fiske åter ska öppnas och har i hög grad bidragit till dokumentets utarbetande. Jag har därför tänkt rösta för bestämmelsen i sin helhet.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Ansjovisfisket i Biscayabukten har stor social och ekonomisk betydelse. Detta fiske har dock varit stängt i fem år, vilket direkt har påverkat fiskarna och deras familjer samt inkomsterna inom denna verksamhetssektor, som omfattar nätbindare och konservindustrin. Medlemsstaternas stöd har tyvärr inte kompenserat för den allvarliga inkomstförlusten. Denna stängning borde därför ses över och en långsiktig plan inrättas för att hitta en lösning som beaktar de olika kraven.

Av det skälet röstade jag för Izaskun Bilbao Barandicas betänkande. Det beror främst på att det i betänkandet har införts en fångstbestämmelse som kommer att maximera fångsterna, med utgångspunkt i försiktighetsprincipen, och som kommer att göra det möjligt att nå de förväntade maximala ekonomiska nivåerna för detta fiske.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Ansjovisfisket i Biscayabukten har stor social och ekonomisk betydelse, och dess stängning 2005 drabbade allvarligt de grupper som var beroende av det (fiskare, nätbindare, konservindustrin etc.) Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag anser att inrättandet av en långsiktig plan kommer att tillgodose behovet av att rationalisera utnyttjandet av denna resurs, och därmed garantera fiskets långsiktiga hållbarhet och samtidigt minska risken för att ansjovisbeståndet ska kollapsa.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Denna debatt om situationen för ansjovisbestånden och återhämtningsplanen är liksom har sagts en vändpunkt för såväl arten som förbindelserna mellan rådet, parlamentet och kommissionen.

Vår grupp har i denna fråga redan från början ställt sig bakom kommissionens förslag om försiktighetsprincipen, särskilt när det gäller: 1) fångstbestämmelsen, (som vi anser inte borde vara större än 0,3), 2) att den högsta tillåtna fångstmängden (TAC) borde beakta levande beten och agn, och 3) att alla minskningar av TAC, om det bedöms nödvändigt, borde vara minst 25 procent.

Dessa tre frågor godkändes slutligen av en majoritet av ledamöterna i fiskeriutskottet, och jag utgår från att så även kommer att vara fallet när vi röstar i kammaren. Denna fråga är tydligt paradigmatisk, och jag utgår från att vi kommer att ha lärt oss en läxa och att vi för en gångs skull kommer att agera som botande holistiska läkare i stället för som rättsläkare.

– Betänkande: Gallagher (A7-0296/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att kommissionens åtgärder för övervakning och inspektion av fiskeområden är nödvändiga. Denna resolution är ett försök att hantera bristen på information om bestånden av taggmakrill genom att inrätta en formel för fartyg som bedriver taggmakrillfiske. Denna formel hänför sig till ett årligt tak för maximala tillåtna landningar av taggmakrill som fångats i fastställda områden.

De delar av sektorn som främst omfattas av denna plan är ägare till, operatörer av och besättningar på fartyg för pelagiskt fiske, som bedriver fiske i distributionsområdet för det västra beståndet av taggmakrill, nämligen Nordsjön, områdena väster om de brittiska öarna, västra Engelska kanalen, vattnen väster om Bretagne, Biscayabukten och vattnen norr och nordväst om Spanien, med huvudsyftet att garantera att de levande akvatiska resurserna utnyttjas under ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara förhållanden. Det är också viktigt att notera att Portugal har lyckats bevara sina fiskeintressen och utnyttja sin historiska rätt att fiska i dessa områden. Jag vill betona den positiva lösningen som gynnar det småskaliga kustfisket och som är helt förenlig med skyddet av resurserna.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) De västra bestånden är de ekonomiskt viktigaste bestånden av taggmakrill i EU:s vatten. Därför måste vi diskutera frågan såväl när det gäller ett långsiktigt utnyttjande av levande akvatiska resurser som kommer att ge de nödvändiga förutsättningarna för hållbarhet och utveckling, som ur ett socialt perspektiv – för ägarna till, operatörerna av och besättningarna på fiskefartygen. Därför samtycker jag till kommissionens förslag om att inrätta en långsiktig plan för de västra bestånden av taggmakrill och för hur dessa bestånd ska fiskas.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget om fastställande av en flerårig plan för det västra beståndet av taggmakrill och det fiske som utnyttjar det beståndet, eftersom det bidrar till att garantera att bestånden utnyttjas under ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara förhållanden. Detta förslag, som är av intresse för Portugal, beaktar också de specifika särdragen hos och syftena med de berörda flottorna, inte minst den småskaliga flottan, för att trygga allmänhetens försörjning med färsk fisk av hög kvalitet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Att skydda fisket samt de berörda ekonomiska och sociala intressena – förutom livsmedelsintressena – är inte detsamma som att skydda rätten att fiska utan regler eller gränser. Vi vet att fiskeresurserna är begränsade och att ett intensivt fiske gör att de utnyttjade populationerna inte kan återhämta sig tillräckligt. Det är därför viktigt att inrätta planer för att upprätthålla och bevara fiskbestånden, i syfte att förena de ekonomiska och sociala intressen som står på spel med bevarandet av arten, vilket är grundläggande för att bevara fiskemöjligheterna på lång sikt. Genom de ändringsförslag som lagts fram och antagits skyddar detta betänkande det traditionella fisket efter taggmakrill och gör det i synnerhet möjligt för 30 portugisiska fartyg att fortsätta fiska i Biscayabukten, vilket är av avgörande betydelse för det nationella intresset, liksom tydligt påpekas av Maria do Céu Patrão Neves, som är detta betänkandes skuggföredragande för gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater).

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag är ett försök att hantera bristen på information om bestånden av taggmakrill genom att inrätta en formel för fartyg som bedriver taggmakrillfiske. Denna formel hänför sig till ett årligt tak för maximala tillåtna landningar av taggmakrill som fångats i fastställda områden. Formeln bygger på de nu tillgängliga och mest trovärdiga vetenskapliga och biologiska indikatorerna för beståndets utveckling. Jag välkomnar införlivandet av respekten för den verksamhet som bedrivs av småskaliga flottor som traditionellt specialiserar sig på denna typ av fiske för försäljning av färsk fisk som livsmedel, så att områden inte kan fastställas som ligger alltför långt ut till havs. Jag vill betona den viktiga roll som parlamentet har spelat genom att upphäva och ändra kommissionens delegerade rättsakter i denna fråga.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) De fleråriga planerna är viktiga instrument för fiskeförvaltningen och möjliggör det väsentliga bevarandet av fiskeresurserna på hållbara nivåer i kombination med garanterade möjligheter på medellång sikt att utnyttja dessa resurser, vilket är absolut nödvändigt för att skapa en ekonomisk och social stabilitet för fisket och de lokala samhällen som är beroende av det. Vi välkomnar därför antagandet av detta betänkande, samt antagandet av det ändringsförslag som lagts fram av vår grupp om fördelningen per zon av de högsta tillåtna fångstmängderna (TAC), som vi anser är avgörande för en ekonomiskt och socialt rättvis strategi för beståndens förvaltning. När begränsningar för fiskeverksamheten fastställs bör kustfisket och det småskaliga fisket, vars syfte är att trygga allmänhetens försörjning med färsk fisk avsedd som livsmedel, inte behandlas på samma sätt som det industriella fisket, som är inriktat på industriell bearbetning och export.

För att förvaltningen av fiskeresurserna tydligt ska beakta biologiska och miljömässiga frågor samt ekonomiska och sociala frågor, måste flottornas särdrag och fiskens bestämmelseort erkännas som aspekter som ska beaktas vid fastställandet av de högsta tillåtna fångstmängderna.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Detta betänkande innehåller en långsiktig förvaltningsplan för ett av de viktigaste fiskbestånden i Europa. Den långsiktiga planen för taggmakrill kommer att garantera att bestånden i framtiden kan nå den maximala hållbara nivån. Förslaget lades ursprungligen fram av regionala rådgivande nämnden för pelagiska bestånd, och redogör för betydelsen av EU:s pelagiska sektor när det gäller hållbar förvaltning av fiskbestånd.

De spanska och portugisiska ledamöterna ville skapa två områden för de högsta tillåtna fångsterna, men den rekommendationen är inte förnuftig och skulle få negativa konsekvenser för den irländska pelagiska flottan. Jag lyckades ändra dessa ändringsförslag i den slutliga omröstningen.

Betänkandet är ett av de första lagstiftningsinitiativ om fiske som antagits inom ramen för Lissabonfördraget, och därför skedde en viss förfarandemässig försening.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Taggmakrillen har ökat i omfattning i min valkrets och förra året landades fisk i de skotska hamnarna till ett värde av omkring 2 miljarder brittiska pund enbart av utländska fartyg. Denna siffra visar att taggmakrillen är viktig för ett antal nationer och att det är viktigt att beståndet förvaltas korrekt. Jag håller fullständigt med Pat the Cope Gallagher om att det västra beståndet bör hanteras som ett enda bestånd, och jag anser att de berörda fiskenationerna borde ha rätt att samarbeta om förvaltningen av denna viktiga resurs.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Syftet med detta förslag är att garantera att de levande akvatiska resurserna utnyttjas under ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara förhållanden. Eftersom förslaget fortfarande befinner sig i första behandlingen kan ändringsförslag läggas fram under senare skeden. Förslagets allmänna inriktning är positiv och andra borde därför ges tid att yttra sig om det.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) I förslaget fastställs en långsiktig plan för det västra beståndet av taggmakrill och det fiske som utnyttjar det beståndet. Kommissionen har inrättat ett rättsligt förvaltningsinstrument för bestånd av taggmakrill i enlighet med tillgängliga referenspunkter för bevarande av bestånd och med beaktande av beståndens hållbarhet på lång sikt. Förslaget syftar till att garantera att de levande akvatiska resurserna utnyttjas under ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara förhållanden.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Fastställandet av en långsiktig plan för det västra beståndet av taggmakrill och det fiske som utnyttjar det beståndet är avgörande för att fiskeresurserna ska användas effektivt och korrekt. Därmed, och under förutsättning att reglerna följs, kommer fiskbestånden inte att kollapsa och resurserna kommer att kunna utnyttjas på ett hållbart sätt. I detta betänkande är det också viktigt att Portugal får möjlighet att bevara sina tidigare fångstnivåer, eftersom det är avgörande för att bevara en sund fiskeindustri med tanke på att denna industri har drabbats av många bakslag på senare tid.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) I en tid då överfiske av bestånden blir allt vanligare behöver vi fler diskussioner om att införa fångstkvoter och därmed även om hur dessa kan följas och övervakas. Forskarna har dock ännu inte lyckats fastställa en korrekt nivå för fiskbestånden, i detta fall av taggmakrill. Därför bygger alla åtgärder som vidtas på uppskattningar. Dessa uppskattningar måste dock användas för att fastställa de högsta tillåtna fångstmängderna. Jag lade ned min röst i omröstningen eftersom man i betänkandet inte i tillräcklig utsträckning fokuserar på de ekonomiska aspekterna av fiske efter taggmakrill.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Pat the Cope Gallaghers betänkande eftersom jag stöder dess innehåll och budskap.

Jag tror faktiskt att de värden som nu används för att fastställa det biologiska tillståndet i takt med att vetenskapen utvecklas kan komma att ändras till följd av nya och andra vetenskapliga rekommendationer. Mot den bakgrunden är det uppenbart att planen bör innehålla en möjlighet att anpassa referensfaktorerna.

Jag håller med föredraganden när det gäller tillträde till vissa områden för fartyg som fiskar efter taggmakrill. Det vore faktiskt lämpligt att skapa en mer flexibel regel än kommissionen föreslagit. Fartyg som fiskar i ett område måste kunna landa fångsten i en hamn i ett annat område. Jag anser därför att ett system som gör fiskefartygets befälhavare skyldig att föra bok över fångster och fångstplatser är genomförbart och rättvist.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Fleråriga planer är ett grundläggande instrument för att se till att fiskeresurserna utnyttjas under ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara förhållanden. Jag har därför gett mitt stöd till detta betänkande om förslaget att inrätta en flerårig förvaltningsplan för det västra beståndet av taggmakrill, och jag välkomnar att ändringsförslaget från Maria do Céu Patrão Neves har godkänts, eftersom det är grundläggande för att se till att det småskaliga fisket skyddas tillsammans med Portugals intressen på detta område.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Tvisten mellan institutionerna gäller vilken del av fiskeförvaltningsplanen som avser fastställandet av den högsta tillåtna fångstmängden och som därmed är rådets exklusiva ansvar. Ett fåtal medlemsstater anser att rådet ensamt borde besluta om hela planen, men den åsikten har inget brett stöd, inte ens av rådets rättstjänst. De flesta medlemsstater anser att den matematiska regel som används för att fastställa den högsta tillåtna fångstmängden bör beslutas av rådet, snarare än genom medbeslutandeförfarandet. Den 1 december 2009, dvs. den dag då Lissabonfördraget trädde i kraft, höll fiskeriutskottet en ”vägledande omröstning” om ändringsförslaget från Pat the Cope Gallagher och andra, men vi höll aldrig någon slutlig omröstning om det ändrade förslaget till betänkande. Syftet var att ge föredragandena (Pat the Cope Gallagher för taggmakrill och Izaskun Bilbao Barandica för ansjovis) ett politiskt mandat att förhandla med rådet. Slutligen, efter nästan ett års tvekan från rådets sida, beslutade fiskeriutskottet att hålla en fullständig omröstning i utskottet för att pressa rådet att agera.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Ekonomiskt sett är det västra beståndet av taggmakrill det viktigaste i EU:s vatten. Kommissionen föreslår att en långsiktig plan ska fastställas för detta bestånd och det fiske som utnyttjar det. Det bör garanteras att de levande akvatiska resurserna utnyttjas under ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara förhållanden. Detta förslag skulle till och med kunna fungera som en modell för fleråriga planer för att reglera fiskemöjligheterna i EU:s vatten. Jag stöder de ändringsförslag som lagts fram i parlamentets fiskeriutskott för att skapa en större flexibilitet vid fastställandet av de biologiska referensfaktorerna och vid beräkningen av det totala uttaget genom att fastställa övre och undre gränser samt öka samordningen med lagstiftningen om införande av ett kontrollsystem i EU för att se till att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs. Jag har därför röstat för detta betänkande.

– Betänkande: Gróbarczyk (A7-0295/2010)

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Östersjön är klassat som särskilt känsligt havsområde (PSSA) av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skydd av den marina miljön. Östersjön är alltså ett av de allra värdefullaste och känsligaste marina ekosystemen på vår jord. Jag röstade för de bestämmelser i dokumentet enligt vilka vi måste möjliggöra ett hållbart utnyttjande av fiskbestånden utan att försäljningsstandarderna behöver sänkas. För att effektivt begränsa att alltför stora mängder yngel från både målarter och icke-målarter kastas överbord, inbegripet sådana som inte uppfyller storlekskraven, är det oerhört viktigt att uppmuntra fiskebranschen att använda de mest selektiva fiskeredskapen, och att inte fiska i områden med stor förekomst av fisk som inte uppfyller storlekskraven och annan fisk än målarten. Vi måste inleda en översyn av systemet med att kasta fisk överbord och jag tror att detta kommer att bli en av de viktigaste frågorna under 2011 när vi diskuterar reformen av EU:s gemensamma fiskeripolitik.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Vi följer alla de effekter på miljön som orsakats av människan och massfisket med stor oro, vilket även gäller de minskande bestånden och det okontrollerade industrifisket. Därför röstar jag för införandet av ett hållbart utnyttjande av levande akvatiska resurser och en översyn av de skyddade områdena i Östersjön.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det innehåller ett krav på restriktioner för fisket efter skrubbskädda och piggvar i Östersjön. Det är mycket viktigt att industrifisket i Östersjön avbryts. På grund av bristen på trovärdiga vetenskapliga uppgifter som skulle kunna möjliggöra en utvärdering av fiskefångsterna inom industrifisket är det nödvändigt att utan dröjsmål införa full fångstdokumentation och full övervakning av fartyg som bedriver denna typ av fiske. Jag instämmer i Europaparlamentets ståndpunkt att omedelbara åtgärder måste vidtas inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken för att reglera frågan om industrifiske i Östersjön, samtidigt som man måste komma ihåg att detta fiske ur miljösynpunkt är skadligt för Östersjöns ekosystem.

Vi måste ta hänsyn till att Östersjön är ett av de allra värdefullaste och känsligaste marina ekosystemen på vår jord och har klassats som ”särskilt känsligt havsområde” (PSSA). Vidare håller klimatet i Östersjön på att förändras, och de olika fiskarterna anpassar sig till denna förändring, vilket också innebär att de flyttar och skaffar nya lekområden. Därför instämmer jag i parlamentets uppmaning till kommissionen att se över Östersjöns skyddsområden.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) För Europeiska unionen, och särskilt för ett land som Portugal där havet och fisket är ett yrke, samt för industrifisket och konservindustrin, är det grundläggande att bevara fisket som en livskraftig och hållbar ekonomisk verksamhet. Portugal behöver fisket och därmed havet för att kunna fortsätta att tillhandahålla fisk och för att arterna ska kunna fortsätta att reproducera sig. Av just det skälet håller jag med föredraganden när han säger att ”för att effektivt förebygga bifångster och begränsa att alltför stora mängder yngel från både målarter och icke-målarter kastas överbord, inbegripet sådana som inte uppfyller storlekskraven, är det oerhört viktigt att uppmuntra fiskebranschen att använda de mest selektiva fiskeredskapen, och att inte fiska i områden med stor förekomst av fisk som inte uppfyller storlekskraven och annan fisk än målarten”.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) För att förhindra utsortering och begränsa att alltför stora mängder yngel från både målarter och icke-målarter kastas överbord, inbegripet sådana som inte uppfyller storlekskraven, är det oerhört viktigt att uppmuntra fiskebranschen att använda de mest selektiva fiskeredskapen, och att inte fiska i områden med stor förekomst av fisk som inte uppfyller storlekskraven och annan fisk än målarten.

Jag anser inte att ett totalt förbud mot att kasta skrubbskäddor eller andra flundrefiskar överbord bör införas, eftersom detta skulle ha negativ inverkan på beståndet av skrubbskädda. Detta förbud mot att kasta fisk överbord kan komma att utnyttjas för att legalisera industrifiske av Östersjötorsk som inte uppfyller storlekskraven. Man bör komma ihåg att Östersjön är klassat som ”särskilt känsligt havsområde” (PSSA) av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skydd av den marina miljön.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande, som innehåller ett förslag om att förenkla förvaltningen men som inte i betydande utsträckning ändrar begränsningarna av fisket efter skrubbskädda och piggvar i Östersjön.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Fiske måste vara en långsiktigt hållbar ekonomisk verksamhet, och detta är endast möjligt genom en noggrann förvaltning av fiskeresurserna. Föredragandens farhågor är därför berättigade och tar hänsyn till behovet av att skydda arten och bevara den biologiska mångfalden. Jag instämmer därför med de förbud och begränsningar som införs genom betänkandet.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Med tanke på de begränsade fiskbestånden i Östersjön måste vi noga reglera fångsten av värdefulla fiskarter. Det är därför viktigt att tydligt definiera de behöriga EU-organisationernas uppdrag, så att övervakning kan ske och begränsningar införas för ett ologiskt utnyttjande av de marina resurserna. Det är viktigt att införa kvoter för att fiskresurserna i Östersjön ska kunna återhämta sig. En tydlig signal borde sändas till alla berörda parter inom fisket om att ett irrationellt utnyttjande av fiskeresurserna skulle få ödesdigra konsekvenser.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Alltfler fiskarter i Östersjön är direkt hotade. Allt mindre torsk fångas till exempel i Östersjön jämfört med för 15 år sedan och fisken är mindre och av sämre kvalitet. En av de största bidragande faktorerna till denna nedgång är industrifisket och hanteringen av bifångster. Det traditionella småskaliga kustfisket kan under vissa förhållanden garantera en hållbar förvaltning av fiskbestånden. Jag lade ned min röst eftersom det i betänkandet tydligt sägs att det saknas trovärdiga vetenskapliga uppgifter om detta ämne.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för resolutionen.

Erfarenheterna av systemet med att kasta fisk överbord i Östersjön visar att detta system fungerar väl och är användbart för vissa fiskarter. De arter som utgör bifångster kan ha lågt marknadsvärde, kanske inte alls lämpar sig som livsmedel, eller så kan det vara förbjudet i lag att föra dem i land. Ett hållbart utnyttjande av fiskbestånden möjliggörs därför, utan att försäljningsstandarderna behöver sänkas. För att effektivt förhindra bifångster och begränsa att alltför stora mängder yngel, inbegripet sådana som inte uppfyller storlekskraven, kastas överbord är det oerhört viktigt att uppmuntra fiskebranschen att använda de mest selektiva fiskeredskapen, och att inte fiska i områden med stor förekomst av fisk som inte uppfyller storlekskraven och annan fisk än målarten.

Rörliga skyddsperioder bör införas som tar hänsyn till om fisken är redo för romläggning. Klimatet i Östersjön håller på att förändras, och de olika fiskarterna anpassar sig till denna förändring, vilket också innebär att de flyttar och skaffar nya lekområden. Mot bakgrund av detta tycks en översyn av skyddsområdena vara nödvändig.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det är mycket viktigt att främja en hållbar förvaltning av de marina resurserna som är förenlig med målet att bevara fiskbestånden i Östersjön, vilket är ett av de mest värdefulla och känsliga ekosystemen på vår jord.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Rådets förordning (EG) nr 2187/2005 innehåller detaljerade tekniska bestämmelser om fisket i Östersjön (maskstorlek, stängda områden etc.). I rådets förordning (EG) nr 1226/2009 om fastställande av kvoter för 2010 finns bestämmelser om tekniska åtgärder, närmare bestämt i artikel 7 om förbud mot utsortering, och i bilaga III om begränsningar av fisket efter skrubbskädda och piggvar. Efter Lissabonfördraget är dessa rättsakter inte längre giltiga, och rådets förordning (EG) nr 2187/2005 måste därför ändras. Det är det enda syftet med detta förslag som antogs enhälligt i fiskeriutskottet.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Nästa år kommer Europaparlamentet att diskutera reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Jag håller med om att denna process måste innefatta åtgärder för att skapa ett mer hållbart utnyttjande av fiskeresurserna och en effektiv förvaltning av de marina resurserna. Liksom Internationella sjöfartsorganisationen har angett är Östersjön ett ”särskilt känsligt havsområde”. Östersjön är alltså ett av de känsligaste marina ekosystemen i världen, men vi får heller inte glömma den mänskliga sidan av denna fråga, som inte tas upp i betänkandet. Fiskeindustrin har djupt rotade traditioner i Litauen. Även om fiskerisektorn står för en relativt liten andel av Litauens BNP, är den särskilt viktig för landets ekonomi. De litauiska regioner som är beroende av fisket har upplevt betydande ekonomiska och sociala svårigheter under senare år på grund av de minskade fiskenivåerna och politiken för bevarande av bestånden.

I Litauen blir det nu allt svårare att leva av fiske, och fiskets låga löner lockar inte heller unga människor. Följaktligen måste Litauen och de övriga EU-medlemsstaterna fortsätta att genomföra merparten av politiken inom ramen för Fonden för fiskets utveckling. Detta stöd kommer bland annat att bidra till att skapa nya arbetstillfällen, öka fiskeriprodukternas värde och främja ekoturism.

– Betänkanden: Bilbao Barandica (A7-0299/010), Gallagher (A7-0296/2010), Gróbarczyk (A7-0295/2010), Ferreira (A7-0184/2010)

  Andrew Henry William Brons och Nick Griffin (NI), skriftlig. – (EN) Vi lade ned våra röster om betänkandena från Izaskun Bilbao Barandica, Pat the Cope Gallagher och João Ferreira, eftersom de innehåller gynnsamma och skadliga förslag i samma instrument. Vi röstade dock för Gróbarczyk-betänkandet, trots farhågorna om en del av dess innehåll (till exempel påståendet att systemet med att kasta fisk överbord kan ha fungerat bra för vissa fiskarter – vi motsätter oss helt detta system). Vi röstade för betänkandet eftersom det utlovar en översyn av systemet med att kasta fisk överbord. Det är allt vi kan hoppas på inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

– Betänkande: Ferreira (A7-0184/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag samtycker på det stora hela till de föreslagna ändringarna, eftersom införandet av främmande arter är ett av skälen till att ekosystemen är ur balans. Tillsammans med förstörandet av naturliga livsmiljöer är detta en av de största bidragande faktorerna till den globala förlusten av biologisk mångfald, liksom kommissionen medger. Jag stöder därför förslagen om att fastställa villkor för införandet av främmande och lokalt frånvarande arter genom en strikt definition av de krav som slutna vattenbruksanläggningar ska uppfylla, samt nödvändigheten att övervaka anläggningarna för att garantera att de tekniska krav som ställs av specialister uppfylls.

Särskilt vid en tidpunkt då en ny EU-strategi inleds på detta område krävs ett betydande stöd till vattenbruket för vetenskaplig forskning och teknisk utveckling när det gäller odling av inhemska arter för att kunna åstadkomma en bättre diversifiering. Jag samtycker till ändringsförslagen om att garantera parlamentets deltagande på detta område genom att anpassa de gamla bestämmelserna om kommittéförfarandet till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill börja med att gratulera föredraganden João Ferreira som har utarbetat detta betänkande, som jag har röstat för.

Färska undersökningar visar att EU:s vattenbrukssektor måste utvecklas och att den vetenskapliga forskningen om odling av inhemska arter måste intensifieras. Det skulle göra det möjligt att garantera en ökad säkerhet, kvalitet och diversifiering av de produkter som erbjuds konsumenterna och därmed ett bättre miljöskydd.

När det gäller införandet av exotiska arter i slutna vattenbrukssystem, vilket enligt kommissionen främst rör ”vattenbruks- och återinsättningsmetoder”, anser jag att denna metod måste kompletteras genom sträng övervakning av dessa anläggningar och av transportsystemen och transporterna för dessa arter för att förhindra att eventuella utsläpp orsakar störningar i de inhemska ekosystemen och de naturliga livsmiljöerna, vilket är en av de största bidragande faktorerna när det gäller förlusten av biologisk mångfald på global nivå.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk, eftersom det kommer att göra det möjligt att stärka de krav som slutna vattenbruksanläggningar och transport av arter måste uppfylla för att minimera inverkan på ekosystemen och den biologiska mångfalden.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) EU:s vattenbrukssektor omfattar över 16 500 företag, har en total årlig omsättning på över 3,5 miljarder euro och sysselsätter omkring 64 000 personer, såväl direkt som indirekt. När fiskbestånden blir allt mindre skapar vattenbruket dessutom otaliga möjligheter för EU-industrin. Den föreslagna förenklingen av förfarandet för införande av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk måste balanseras av en strikt definition av de krav som slutna vattenbruksanläggningar ska uppfylla, liksom av den nödvändiga övervakningen av anläggningarna, i syfte att garantera att alla de tekniska krav som ställs av specialister beaktas och uppfylls.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionens förslag till ändring av den nuvarande förordningen bygger på resultatet av Impasse-projektet, som är en gemensam åtgärd med fokus på främmande arters miljöeffekter i vattenbruket. Genom detta projekt föreslås en operativ definition av slutna vattenbruksanläggningar, som är mer detaljerad och striktare än den befintliga definitionen, enligt vilken ”risken med främmande arter kan minskas avsevärt, möjligen till en godtagbar nivå, om målorganismers och icke-målorganismers möjlighet att slippa ut under transport undanröjs, och om det upprättas väl definierade rutiner vid den mottagande anläggningen”. Jag röstade för betänkandet eftersom jag instämmer i behovet av att undanta introduktion i slutna vattenbruksanläggningar och flyttning mellan sådana anläggningar från tillståndsförfarandet så att aktörerna slipper denna administrativa rutin.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Angående betänkandets grundläggande fråga måste förenklingen av förfarandet för införande av främmande arter i vattenbruk i ”slutna anläggningar”, liksom sades under debatten, gå hand i hand med tydligast möjliga definition av de krav som dessa anläggningar ska uppfylla, i enlighet med den senaste tekniska och vetenskapliga informationen. Anläggningarna måste också kontrolleras innan de öppnar och medan de är i drift. För att vattenbruket ska utvecklas på ett hållbart sätt krävs ett betydande stöd till vetenskaplig forskning och teknisk utveckling på området för odling av inhemska arter. Dessa arter måste få företräde framför främmande arter, så att livsmedelsproduktionen och livsmedelsförsörjningen kan diversifieras och dess kvalitet förbättras, och så att en bättre miljösäkerhet samtidigt skapas.

När det gäller betänkandets utarbetande välkomnar jag att kommissionen har införlivat de förslag som antagits av fiskeriutskottet i sitt förslag till förordning. Det enda jag beklagar är att det har ansetts oumbärligt att formellt lägga fram ett nytt förslag, vilket leder till att formaliseringen av överenskommelsen vid första behandlingen försenas.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vattenbruket är en viktig källa till såväl arbetstillfällen som livsmedel, men det är också viktigt att miljön i stort skyddas från potentiella hot. Den befintliga lagstiftningen syftar till detta och dagens förslag kommer inte att undergräva denna strävan. Jag stöder därför detta betänkande.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Samtidigt som fiskbestånden i världshaven sakta utarmas och fångstresultaten når gränsen, har odlingen av fisk och skaldjur inom vattenbruket ökat i omfattning under senare år. Vattenbruksproduktionen är följaktligen en tillväxtsektor, vilket vederbörligen uppmärksammas i detta betänkande. Andelen vattenbruksanläggningar i inlandet, till exempel dammodling eller system med genomströmning, uppvisar en högre tillväxttakt än andra sektorer för livsmedelsproduktion och produktionen i dessa anläggningar överskrider redan produktionen i maritima anläggningar. Dammodling har en särskilt lång tradition: fisk och kräftdjur har odlats i hundratals år, oftast i artificiella dammar. Slutna vattenbrukssystem uppvisar enorma miljöfördelar samt fördelar när det gäller problemet med antibiotika. Jag stöder betänkandet, där man efterfrågar viktiga ramvillkor för slutna vattenbruksanläggningar och strikt definierar förutsättningarna för att införa exotiska fiskarter. För att undvika störning av de inhemska ekosystemen genom ett optimalt införande av exotiska arter är det viktigt att stödja slutna odlingssystem.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) I Ferreirabetänkandet behandlas ändringen av rådets förordning (EG) nr 708/2007 om inrättande av en ram för vattenbruksmetoder för främmande och lokalt frånvarande arter. Denna ram ses nu över efter slutförandet av det så kallade Impasse-projektet, vars syfte var att utforma riktlinjer för en miljömässigt sund praxis för introduktion och flyttning inom vattenbruket. Jag röstade för betänkandet.

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Införandet av främmande arter är ett av de stora skälen till den globala förlusten av biologisk mångfald och till störningen av jordens ekosystem. Införandet av främmande arter i vattenbruket måste därför omfattas av en exakt definition av de krav som slutna vattenbruksanläggningar ska uppfylla och av kontroller av anläggningarna. Transporten av mål- och icke-målarter bör också vara föremål för stränga regler och kontroller. Därför röstade jag för betänkandet. Jag anser dock att forskningen om och utvecklingen av odlingen av inhemska arter bör stärkas så att riskerna med införandet av främmande arter minskas och en mer hållbar produktion främjas.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Införandet av främmande arter är en av de största orsakerna till störningen av ekosystemen, tillsammans med förstörelsen av naturliga livsmiljöer, samt en av de främsta anledningarna till den globala förlusten av biologisk mångfald. Förenklingen av förfarandet för införande av främmande arter i vattenbruk måste balanseras av en strikt definition av de regler som slutna vattenbruksanläggningar ska uppfylla, i enlighet med resultatet av Impasse-projektet, samt vara föremål för kontroller så att alla de tekniska krav som ställs av specialister beaktas och uppfylls korrekt.

En hållbar utveckling av EU:s vattenbruk förutsätter ett betydande stöd till vetenskaplig forskning och teknisk utveckling på området för odling av inhemska arter, så att livsmedelsproduktionen och livsmedelsförsörjningen kan diversifieras och dess kvalitet förbättras, samtidigt som en större miljösäkerhet garanteras.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Utöver förstörelsen av naturliga livsmiljöer är införandet av främmande arter i våra ekosystem ett skäl till den globala förlusten av biologisk mångfald. Allt fler arter dör ut inom vattenbruket, vilket leder till långsiktiga skador på hela ekosystemet. Jag lade ned min röst eftersom betänkandet inte i tillräcklig utsträckning hanterar de faktiska problemen.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Införandet av främmande arter är ett av de främsta skälen till att ekosystemen är ur balans och är tillsammans med förstörelsen av naturliga livsmiljöer en av de största bidragande faktorerna till den globala förlusten av biologisk mångfald. Införandet av främmande arter i Europas kusthav och inlandsvatten beror i många fall på ”vattenbruks- och utsättningsmetoder”.

Förenklingen av förfarandet för införande av främmande arter i vattenbruk måste följas upp av en exakt definition av de krav som slutna vattenbruksanläggningar ska uppfylla och omfattas av en nödvändig övervakning av anläggningarna så att de tekniska krav som ställs av specialister beaktas och uppfylls korrekt.

En hållbar utveckling av EU:s vattenbruk förutsätter ett betydande stöd till vetenskaplig forskning och teknisk utveckling på området för odling av inhemska arter, så att livsmedelsproduktionen och livsmedelsförsörjningen kan diversifieras och dess kvalitet förbättras, samtidigt som en större miljösäkerhet garanteras. Jag hoppas därför att det kommer att finnas ett starkt stöd för att genomföra detta.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom resultaten av Impasse-projektet har visat att ”risken med främmande arter kan minskas avsevärt, möjligen till en godtagbar nivå, om målorganismers och icke-målorganismers möjlighet att slippa ut under transport undanröjs, och om det upprättas väl definierade rutiner vid den mottagande anläggningen”. Det vore därför helt logiskt att avskaffa tillståndskravet för införande av främmande arter i slutna vattenbruksanläggningar.

Att minska denna administrativa börda och kostnaden för tillståndsansökningar är ett viktigt incitament för vattenbrukssektorn. Under förutsättning att detta åtföljs av en strikt definition av de krav som slutna vattenbruksanläggningar ska uppfylla samt av lämplig övervakning av förenligheten med kraven, kommer det inte att äventyra det nödvändiga skyddet av den biologiska mångfalden och miljön.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Kommissionens förslag avser ändringar till en förordning om användning av främmande arter i vattenbruk på grundval av Impasse-projektet, som var inriktat på miljöeffekterna av främmande arter. I detta projekt föreslås en operativ definition av slutna vattenbruksanläggningar, som är mer detaljerad och striktare än den befintliga definitionen, enligt vilken risken med främmande arter kan minskas avsevärt. Mot bakgrund av ovanstående resultat föreslår kommissionen att introduktion och flyttning inom ramen för användning av slutna vattenbruksanläggningar bör undantas från tillståndskravet, vilket därmed skulle undanta aktörerna från denna administrativa rutin. Införandet av främmande arter är, liksom föredraganden konstaterar, ett av de främsta skälen till att ekosystemen är ur balans och tillsammans med förstörelsen av naturliga livsmiljöer en av de största bidragande faktorerna till den globala förlusten av biologisk mångfald. Många av dessa införanden i Europas kusthav och inlandshav beror på ”vattenbruks- och utsättningsmetoder”. Med detta i åtanke lade föredraganden fram ett ändringsförslag för att specificera att ”slutna vattenbruksanläggningar” endast avser anläggningar på land, för att minska risken för att organismer som sluppit ut ska överleva. Andra ändringar avser bestämmelserna om kommittéförfarandet.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Användningen av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk skadar de naturliga ekosystem som måste skyddas av EU, vilket framför allt orsakar globala förluster av biologisk mångfald. Impasse-projektet är ett gemensamt projekt om miljöeffekterna av främmande arter i vattenbruk, som har betonat behovet av att förhindra att dessa arter och biologiskt material slipper ut under transport. Jag välkomnar detta betänkande från Europaparlamentet om att skapa biosäkerhet och samtidigt påskynda de administrativa rutinerna för tillståndskravet för introduktion och flyttning inom slutna vattenbruksanläggningar. En tydlig och strikt definition av begreppet ”sluten vattenbruksanläggning” samt en regelbundet uppdaterad förteckning över alla sådana anläggningar i medlemsstaterna kommer att leda till en hållbar utveckling av denna sektor. Medlemsstaterna ska själva övervaka anläggningarna och de transportmedel som används. Jag stöder också åtagandet om vetenskaplig forskning och teknisk utveckling som ett sätt att minska denna sektors skadliga effekter på de naturliga ekosystemen. Jag vill slutligen betona att denna förordning ändrats genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet med medbeslutande, liksom föreskrivs i Lissabonfördraget.

– Betänkande: Rapkay (A7-0324/2010)

  William (The Earl of) Dartmouth (EFD), skriftlig. – (EN) UKIP motsätter sig all EU-förvaltning av våra industrier, eftersom det bör vara de nationellt valda regeringarnas uppgift att besluta om framtiden och om eventuellt stöd till kolgruvor. I detta fall vidtar EU dock speciella åtgärder för regeringarna utöver de normala reglerna om statligt stöd för att göra hanteringen av stöd till kolgruvor mer flexibel. I ändringsförslagen 25 och 36 begärs en längre flexibilitetsperiod innan de normala lagarna om statligt stöd ska gälla, vilket UKIP delvis kan stödja. UKIP avstod från att rösta om dessa båda ändringsförslag och från att rösta i den slutliga omröstningen, för även om vi inte stöder EU-lagar om statligt stöd (eftersom det borde vara de nationella regeringarnas uppgift att besluta om stödnivåerna), är det bra och mycket mer demokratiskt ansvarigt att medlemsstaterna får större handlingsutrymme och att denna period förlängs, vilket åter skulle ge regeringarna makten att fatta dessa beslut.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande. Även om kolindustrin fortfarande bara står för en liten del av EU:s energimarknad garanterar den arbetstillfällen för de EU-medborgare som arbetar inom denna industri och ekonomisk utveckling i de glesbefolkade och avlägset belägna regioner där merparten av kolföretagen finns. Jag samtycker till de ändringsförslag enligt vilka tidsfristen för nedläggning av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga kommer att förlängas till 2018 med en möjlighet att hålla gruvorna öppna om de inte blir konkurrenskraftiga inom den fastställda perioden. När gruvor som inte är konkurrenskraftiga läggs ned är det viktigt att se till att den nödvändiga långsiktiga finansieringen garanteras för att säkerställa miljöskyddet och återställa före detta gruvområden. I vissa regioner är gruvor den enda industrin och om de läggs ned skulle många människor bli arbetslösa. Det är därför mycket viktigt att se till att gruvindustrin får ett flerårigt stöd och att olika arbetsmarknadsåtgärder, som exempelvis omskolning, införs för att skapa förutsättningar för att dessa personer ska kunna återvända till arbetsmarknaden. Jag stöder därför kommissionens förslag om att tilldela sådant stöd till och med 2026.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Bernhard Rapkays betänkande eftersom jag bland annat stöder åtgärden med en förlängd tidsfrist för nedläggning av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga. I det avseendet tror jag att detta kommer att bli ett försök att undvika massarbetslöshet, och att Rumänien, Spanien och Tyskland kommer att vara de EU-medlemsstater som drabbas hårdast av den nya förordningen. Jag anser att driften av gruvor som inte är konkurrenskraftiga bör upphöra i enlighet med nedläggningsplanen endast om de inte lyckas bli lönsamma före den angivna tidsfristen.

Jag förespråkar att stödet ska trappas ned successivt för att täcka produktionsförluster som en del av en väldefinierad nedläggningsplan för gruvor. Från och med den 1 januari 2011 kommer hälften av gruvorna i Rumänien att omfattas av en nedläggningsplan. Mot den bakgrunden anser jag att stödet i högre grad måste inriktas på att täcka de sociala och miljömässiga effekterna.

  Gerard Batten, John Bufton, Derek Roland Clark, Trevor Colman och Nigel Farage (EFD), skriftlig. – (EN) UKIP motsätter sig all EU-förvaltning av våra industrier, eftersom det borde vara de nationellt valda regeringarnas uppgift att besluta om framtiden och om eventuellt stöd till kolgruvor. I detta fall vidtar EU dock speciella åtgärder för regeringarna utöver de normala reglerna om statligt stöd för att göra hanteringen av stöd till kolgruvor mer flexibel. I ändringsförslagen 25 och 36 begärs en längre flexibilitetsperiod innan de normala lagarna om statligt stöd ska gälla, vilket UKIP delvis kan stödja. UKIP avstod från att rösta om dessa båda ändringsförslag och från att rösta i den slutliga omröstningen, för även om vi inte stöder EU-lagar om statligt stöd eftersom det borde vara de nationella regeringarnas uppgift att besluta om stödnivåerna, är det bra och mycket mer demokratiskt ansvarigt att medlemsstaterna får större handlingsutrymme och att denna period förlängs, vilket åter skulle ge regeringarna makten att fatta dessa beslut.

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Efter att ha hörts av kommissionen uppmanades Europaparlamentet att tisdagen den 23 november yttra sig om frågan om statligt stöd för att underlätta nedläggning av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga. Den stora stötestenen var datumet för upphörandet av detta statliga stöd. Kommissionen föreslog att tidsfristen skulle fastställas till den 1 oktober 2014. Av miljöskäl anser jag att det är viktigt att vi diversifierar våra energiproduktionskällor och främjar hållbara produktionsmetoder. År 2014 skulle därför kunna vara en rimlig tidsfrist. Med tanke på de sociala konsekvenserna av nedläggningen av gruvor och svårigheterna att omplacera gruvarbetare måste stöd ges under nedläggningsprocessen. En majoritet i Europaparlamentet har därför beslutat att förlänga beviljandet av statligt stöd till och med den 31 december 2018. Jag beslutade mig för att lägga ned min röst i den slutliga omröstningen eftersom jag anser att det viktigaste är att prioritera hållbara energikällor. Det är dock samtidigt viktigt att komma ihåg de ekonomiska och sociala konsekvenserna av nedläggningen av gruvor.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag beslutade att rösta för Bernhard Rapkays betänkande om ”statligt stöd för att underlätta nedläggning av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga”. I betänkandet föreslås att tidsfristen för att lägga ned kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga ska skjutas fram i fyra år: från 2014, vilket ursprungligen föreskrevs i kommissionens förslag, till 2018. I betänkandet uppmanas också kommissionen att utforma en strategi för att omskola de arbetstagare som kommer att drabbas av dessa nedläggningar. Vi måste komma ihåg att vissa regioner i EU är helt beroende av gruvsektorn ekonomiskt och socialt, vilket också omfattar Valea Jiului i Rumänien. Gruvsektorn står för 100 000 arbetstillfällen inom EU.

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. – (IT) Den pågående ekonomiska och finansiella krisen, som har slagit hårt mot ekonomierna i ”utvecklingsländerna” i väst, har visat att den ekonomiska paradigmen med effektivitet och kapacitet till självreglering på marknaderna inte längre är verklighetsbaserad, eftersom alla ekonomiska aktörer och marknadsaktörer, särskilt aktörerna på finansmarknaden, i verkligheten har uppmanats att agera ansvarigt och etiskt, vilket de har misslyckats fullständigt med på senare tid. Den finansiella störning som drabbat hela ekonomin visar att industrisektorn kräver ett enormt stöd, eftersom det fortfarande är en sektor av grundläggande betydelse för ekonomin, och särskilt realekonomin. När vi beaktar de konkurrensmässiga och komparativa för- och nackdelarna regionerna emellan, särskilt på internationell nivå, får vi inte glömma att gruvindustrin finns i områden där utvecklingen av sunda ekonomiska och sysselsättningsrelaterade alternativ bör främjas som en preliminär åtgärd och där bestämmelserna om socialt stöd bör förbättras för att förhindra en allvarlig arbetslöshetsökning bland arbetstagare som det är svårt att omplacera. Betänkandet om statligt stöd för att underlätta nedläggningen av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga, som vi har röstat om, går enligt min åsikt åtminstone delvis i den riktningen.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga måste kunna ha rätt till statligt stöd, eftersom gruvorna utan detta stöd skulle läggas ned vilket skulle leda till massuppsägningar och mycket allvarliga sociala problem. Den övergångsperiod som beviljats för att göra dessa gruvor lönsamma eller för att lägga ned dem är viktig. Denna period syftar å ena sidan till att garantera yrkesmässig omskolning för arbetstagarna inom kolindustrin, och å andra sidan till att garantera en gradvis övergång till renare energikällor.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater anser att det av både miljö- och konkurrensskäl är orimligt att behålla subventionerna till icke konkurrenskraftiga kolgruvor. Samtidigt menar vi att det är nödvändigt att göra omfattande sysselsättnings- och miljöinsatser i de regioner som drabbas av de nedläggningar som sannolikt blir konsekvensen av att subventionerna tas bort. På det stora hela taget tycker vi att kommissionens förslag i detta ärende är balanserat och tar god hänsyn till båda dessa aspekter. Subventionerna fasas ut, men det sker under ordnade former och med hänsyn tagen till såväl sysselsättning som miljö. Därför har vi valt att genomgående rösta för kommissionens linje.

När det gäller frågan om att öppna upp för vidare drift av gruvor som under nedläggningsperioden blir lönsamma anser vi i likhet med kommissionen att det vore fel att inkludera den möjligheten. För att de stöd som ges ska användas på rätt sätt måste de bygga på en definitiv nedläggningsplan. Vad gäller det exakta slutåret för nedläggningsstödet har vi inga starka preferenser, men menar ändå att kommissionens 2014 är mer lämpligt än det av föredraganden föreslagna 2018.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I avsaknad av en särskild förordning om beviljande av statligt stöd till kolindustrin med tanke på att den tillämpliga förordningen löper ut den 31 december 2010, måste regler fastställas för att göra det möjligt för vissa medlemsstater som har tvingats lägga ned sina kolgruvor att minimera de sociala och ekonomiska konsekvenserna av dessa nedläggningar. Eftersom kolgruvorna är koncentrerade till vissa regioner (Tyskland, Spanien och Rumänien) skulle de sociala konsekvenserna av samtidiga gruvnedläggningar kunna bli betydande. Sysselsättningsmässigt skulle omkring 100 000 gruvarbetares anställning kunna beröras. Dessa personer kanske inte skulle lyckas hitta ett jobb inom andra sektorer så snabbt som nödvändigt och riskerar att bli långtidsarbetslösa. Av just det skälet syftar detta förslag till att ge medlemsstaterna en rättslig ram som gör att de mer effektivt kan åtgärda de potentiella negativa effekter av gruvnedläggningar som skulle kunna uppstå till följd av det gradvisa avskaffandet av stöd, i synnerhet de sociala och miljörelaterade effekterna. Förslaget syftar också till att minimera snedvridningar av konkurrensen på den inre marknaden.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Stödet till EU:s kolindustri regleras genom rådets förordning (EG) nr 1407/2002 av den 23 juli 2002, som löper ut den 31 december 2010. Eftersom det inte finns någon ny rättslig ram som möjliggör beviljande av vissa typer av statligt stöd till kolindustrin efter detta datum, kommer medlemsstaterna endast att kunna bevilja stöd utifrån de allmänna regler för statligt stöd som gäller samtliga sektorer. Jämfört med reglerna för kol minskar de allmänna reglerna för statligt stöd avsevärt kolindustrins möjligheter till beviljande av statligt stöd. Vissa medlemsstater kommer därför sannolikt att tvingas lägga ned sina kolgruvor och hantera de sociala och regionala konsekvenserna av dessa beslut. På grund av kolgruvornas regionala koncentration skulle de sociala konsekvenserna av samtidiga nedläggningar kunna bli allvarliga. Med tanke på de olika typerna av arbete inom de gruvrelaterade industrierna skulle detta kunna äventyra upp till 100 000 arbetstillfällen. Jag håller därför med om att nedläggningsplanen bör förlängas till och med den 31 december 2018, vilket även bör gälla den slutgiltiga nedläggningen av produktionsenheter, om de inte blir konkurrenskraftiga före detta datum och under förutsättning att de inte behövs för att tillgodose EU:s energibehov.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I detta betänkande utvärderas och görs positiva ändringar av kommissionens förslag till ändring av denna förordning, som i sig ändrat perioden för beviljande av statligt stöd till kolindustrin. Utan denna ändring skulle perioden ha löpt ut den 31 december 2010.

Kommissionen föreslår nu i sitt nya förslag att stödet ska förlängas till 2014. Europaparlamentet har dock antagit ett förslag som vi röstat för om att förlänga stödet till 2018. Syftet med denna förlängning är att ta hänsyn till det sociala problemet – att förhindra uppsägningar av arbetstagare och svårigheten att integrera dessa personer på arbetsmarknaden – och miljöproblemet, samt det stöd som parlamentet förespråkar för att lösa dessa problem.

Åtagandet att skydda bevarandet av de kolindustrier som blivit konkurrenskraftiga under processens gång, samtidigt som man garanterar att miljö- och folkhälsofrågorna skyddas, är också positivt.

Behovet av att återställa tidigare gruvanläggningar betonas också, och särskilt att avlägsna gruvutrustning, säkra gruvan, sanera området och undanskaffa spillvatten.

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Rapkaybetänkandet och för statligt stöd till kolindustrin. Kol är fortfarande en väsentlig del av den globala energimixen. Om kol inte längre skulle kunna brytas i Europa skulle vi tvingas importera det från Förenta staterna eller Australien.

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. – (DE) Det krävs tid och en hel del tillförsikt för att anpassa sig till förändrade sociala strukturer. Därför avser Europeiska unionen och Tyskland att avskaffa stödet till kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga. Perioden från och med nu och fram till 2018 kommer att användas för att införa de nödvändiga omstruktureringsåtgärderna. Detta är en framgångsrik kompromiss som visar på den framsynta inställningen hos alla berörda parter.

Med tanke på de många sysselsatta inom denna industri är det viktigt att EU och medlemsstaterna gör allt de kan för att dämpa de negativa sociala och regionala konsekvenserna av denna förändring och minska dessa så gott det går. Jag gläder mig därför verkligen över att Europaparlamentet har visat sitt stöd för den strategin i dag. Detta stöd kommer att göra det möjligt att genomföra de svåra men nödvändiga anpassningsprocesserna i Europa och framför allt i Tyskland, på ett välavvägt sätt och utifrån sunda politiska grunder.

  Karin Kadenbach (S&D), skriftlig. – (DE) När det gäller frågan om att fortsätta att ge stöd till olönsamma kolgruvor har jag gått emot min grupps linje och lagt ned min röst. Jag anser att omröstningsresultatet i parlamentet bygger på nationalism och kortsiktigt tänkande. Jag motsätter mig stödet, eftersom jag anser att användningen av kol och de därav följande koldioxidutsläppen i princip strider mot alla våra insatser för att bekämpa klimatförändringarna. De pengar som vi skulle kunna investera i förnybara energikällor kastas bokstavligen talat ned i avgrunden. Jag anser att vi borde eftersträva hållbara alternativ på energiproduktionsområdet.

Vi behöver också alternativa lösningar på arbetsmarknaden. Det är uppenbart att vi har misslyckats tidigare och att synen på sysselsättningspolitiken har varit kortsiktig. Eftersom många arbetstillfällen står på spel skulle jag föredra att medel avsätts för omskolning av de arbetstagare som drabbas, snarare än för ett fortsatt stöd till kolindustrin. Därför har jag beslutat att lägga ned min röst i stället för att rösta emot betänkandet.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag instämmer i den grundläggande åsikten att det borde finnas en ”övergångsförordning” för denna sektor. Kol och brytning av kol orsakar stora föroreningar, men bidrar i vissa länder också i mycket hög grad till sysselsättningen. Upphörandet av en del av dessa stöd så plötsligt skulle därför kunna få allvarliga effekter för vissa EU-medlemsstater, men det är viktigt att sektorn inser att de inte bara bör förlita sig till dessa stöd i framtiden.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Eftersom EU har få inhemska energikällor anser jag att stödet till kolindustrin är berättigat inom ramen för EU:s politik för främjande av förnybara fossila bränslen med låga koldioxidutsläpp för kraftproduktion. Jag anser dock inte att detta motiverar ett oändligt stöd till kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga. Mot bakgrund av de allvarliga sociala och ekonomiska konsekvenserna av gruvnedläggningar, särskilt i glesbefolkade regioner, bör man också beakta möjligheten att ge hjälp och stöd.

För att minimera konkurrenssnedvridningen på den inre marknaden på grund av stöd måste kommissionen dock se till att precisa och verkningsfulla konkurrensvillkor upprättas, upprätthålls och följs. När det gäller miljöskyddet ska medlemsstaterna lägga fram ett åtgärdsprogram för att mildra miljökonsekvenserna av kolanvändning, till exempel på området energieffektivitet, förnybar energi eller avskiljning och lagring av koldioxid.

  Jean-Marie Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) EU-förespråkarna vill underlätta nedläggningen av de sista kvarvarande kolgruvorna i Europa genom ett kortsiktigt statligt stöd. Med tanke på att mer än 40 procent av Tysklands och Rumäniens el genereras genom kolförbränning innebär det att över 100 000 människor kommer att offras på ultraliberalismens altare under förevändningen att garantera rättvis konkurrens och ”grön” politisk korrekthet, vilket skulle leda till att vi måste producera el genom vindkraft. I sin jakt på ”förnybar” energi kommer dessa länder tveklöst att tvingas ersätta kol genom att köpa kärnkraftsel från sina grannländer.

Som före detta gruvarbetare blir jag tämligen känslosam när jag tänker tillbaka på alla de franska och europeiska kolgruvor som lagts ned, vilket orsakat stort lidande och lämnat hela regioner i spillror – regioner som sedan blivit ekonomiska och sociala ödemarker och inte sällan misslyckats med att återhämta sig. Därför kan jag tyvärr inte dra någon annan slutsats än att Bryssels Europa, på detta område som på så många andra, inte har velat skydda våra industrier och därmed våra arbetstillfällen, utan i stället har valt att slösa bort enorma belopp på globalistiska projekt som inte har något samband med våra medborgares problem.

  Thomas Mann (PPE), skriftlig. – (DE) Jag röstade för Bernhard Rapkays betänkande eftersom planen att fasa ut stödet till kolgruvor till 2018 som tur är har stöd av en bred majoritet inom alla grupper. Exemplet med Tyskland visar att en kolpakt mellan den centrala regeringen, förbundsländerna, fackföreningarna och förvaltningen kan leda till en effektiv kolproduktion utan uppsägningar. Jobbsäkerheten för över 100 000 arbetstillfällen inom EU är nu större. För att undvika missförstånd är det viktigt att inse att detta stöd inte är permanent och att syftet inte är att stödja företag som inte är konkurrenskraftiga. Det handlar helt och hållet om att inta ett ansvarsfullt förhållningssätt till en traditionell EU-industri. Användningen av kol kan lätt motiveras, antingen som bränsle för att generera el eller som råmaterial inom den kemiska industrin, särskilt i tider då tillgången till resurser som olja och gas blir allt knappare. Produktionen av en minsta mängd kol bidrar till vår energitrygghet och förhindrar att vi blir beroende av import. Det är fel att säga att ett upphörande av stödet till kolindustrin kommer att bidra till att skydda miljön.

Ur ett klimatperspektiv spelar det ingen roll om vi använder inhemska eller utländska råmaterial. Vi måste fortsätta att stödja miljövänlig kolteknik och en trygg energiförsörjning med användning av inhemska produkter. En aktiv industripolitik är inte något som hör det förflutna till utan är en uppgift för framtiden som bör utgå från en konsekvent konkurrensstrategi och en förnuftig socialpolitik som ger trygg sysselsättning.

  Marian-Jean Marinescu (PPE), skriftlig. – (RO) I och med upphörandet av kolförordningen den 31 december 2010 kommer vissa länder att tvingas lägga ned sina stenkolsgruvor. Jag röstade för en förlängning av denna förordning till och med den 31 december 2030, och inte till den 31 december 2026 liksom kommissionen föreslagit. Denna ändring fick tyvärr inte den nödvändiga majoriteten. Punkten om att det totala nedläggningsstöd som en medlemsstat beviljar ett företag ska minska fortlöpande fick dock stöd. Driften av de berörda produktionsenheterna ska vidare ingå i en permanent nedläggningsplan med en tidsfrist som borde ha fastställts till den 31 december 2020, eftersom det är det år som anges för de projekt för koldioxidavskiljning, transport och lagring som nu utarbetas i ett flertal medlemsstater.

Den tidsfrist som en majoritet röstade för var den 31 december 2018. Jag vill påpeka att denna tidsfrist för stöd ändå är en bedrift för Europaparlamentet, och att den förlänger den ursprungliga tidsfristen 2014 som kommissionen föreslagit med fyra år.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande om statligt stöd för att underlätta nedläggningen av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga. Kol har undantagits från reglerna för statligt stöd i sammanlagt 35 år. Kommissionen har föreslagit att detta undantag ska upphöra, vilket endast skulle tillåta statligt stöd till kolgruvor vars nedläggning har fastställts till 2014. Alla kolgruvor som inte lagts ned till det datumet måste betala tillbaka det statliga stödet och alla länder som ger statligt stöd måste inlämna en plan för begränsning av klimatförändringarna. Tyskland planerar att lägga ned gruvor som inte är konkurrenskraftiga senast 2018 och föredraganden har föreslagit en ändring för att förlänga förslaget till 2018. Jag ansåg att det var rimligt att stödja hans förslag.

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande, för även om det rör viktiga miljöfrågor som exempelvis energikällor, klimatförändringar och ekonomiska frågor som varaktigheten för produktionsenheter som inte är konkurrenskraftiga i ekonomin, är det i en tid av ekonomisk och social kris viktigt att stå upp för de sociala frågorna. Åtgärder bör inte vidtas om de förvärrar krisen. Krisen kan lösas genom investeringar och genom att skydda allmänheten, vilket i detta fall innebär att villkor bör garanteras som gör det möjligt att lägga ned dessa gruvor under en tidsperiod efter krisens förväntade lösning och därigenom skydda arbetstillfällen och bekämpa arbetslöshet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Stödet i detta betänkande är avgörande när det gäller att bistå dem som kan komma att förlora sina arbeten inom denna industri. Arbetstagare som drabbas av gruvnedläggningar måste genast omskolas och alla möjligheter till finansiering med regionala och nationella medel samt EU-medel bör undersökas.

På lång sikt bör finansieringen av åtgärder som syftar till att skydda miljön och kostnaderna till följd av gruvnedläggningar fortsätta efter 2014. Ett tidigt upphörande av medlemsstaternas stöd till kolindustrin skulle orsaka stora miljöproblem och finansiella problem i de drabbade regionerna, och skulle kunna bli ännu mer kostsamt än en gradvis utfasning av detta stöd.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Det är mycket viktigt att vi fortsätter att stödja kolindustrin i Europa för att göra det möjligt att gradvis lägga ned gruvor som inte är konkurrenskraftiga. Kommissionens förslag går dock inte tillräckligt långt. Gruvor finns bara i ett fåtal regioner som kommer att tvingas att helt och hållet omstrukturera sina ekonomier under de kommande åren. Vi har ofta nog i det förflutna sett att gruvregioner som har förlorat sin konkurrenskraft har drabbats av en allvarlig social och ekonomisk nedgång inom en kort tidsperiod. Många av dessa regioner var tidigare EU-ekonomins ”svarta pärlor”.

Om vi ger dem tid att anpassa sig till de nya omständigheterna kan de förbli ekonomiska kraftstationer. Men om vi lämnar dem i sticket kommer vi att dra på oss avsevärda kostnader till följd av arbetslöshet och konkurser. De grönas argument att denna process är skadlig för miljön är rena fantasin. Det inhemska kolet är mycket miljövänligare än importerat kol. Därför röstade jag för betänkandet, som är mycket tydligt formulerat.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom dess åtgärder, om de godkänns av rådet, kommer att bidra till att undvika allvarliga sociala konsekvenser i många av EU:s medlemsstater. Den tidsfrist som kommissionen har föreslagit är alltför snäv och orealistisk. Därför måste stödet till stenkolsproduktion förlängas till 2018. Min medlemsstat Rumänien har erfarenheter av sådana enorma sociala utmaningar och förlängningen av tidsfristen är enligt min åsikt en nödvändig och välkommen åtgärd.

  Sławomir Witold Nitras (PPE), skriftlig. – (PL) Jag gläder mig över den ståndpunkt som i dag har intagits av Europaparlamentet när det gäller statligt stöd för att underlätta nedläggningen av gruvor som inte är konkurrenskraftiga.

Det bör noteras att det statliga stödet till sådana gruvor måste beviljas i undantagsfall och att det bör vara förenligt med förordningarna. I praktiken leder det stöd som kan beviljas enligt förordningarna till att gruvor inte behöver läggas ned, och förordningarna innehåller inga uttryckliga krav på att stödet ska återbetalas om gruvorna inte stängs. Detta får inte leda till en situation där medel från de statliga budgetarna används för att göra gruvor lönsamma. Vi har i dag föreslagit en mekanism som ska tvinga medlemsstaterna att tillämpa konsekventa gränser för statligt stöd samt genomföra en gradvis övergång till de allmänna regler som gäller samtliga ekonomiska sektorer.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Bernhard Rapkays betänkande eftersom jag håller med om att tidsfristen borde förlängas till 2018. Kommissionens förslag om att fastställa 2014 som tidsfrist är inte motiverat, inte ens mot bakgrund av kommissionens konsekvensbedömning.

Med utgångspunkt i kommissionens konsekvensbedömning och som logisk uppföljning till förordning (EG) nr 1407/2002, är 2018 en lämplig tidsfrist som skulle ge en socialt godtagbar lösning utan att medföra massuppsägningar i ett antal medlemsstater. I dessa kristider anser jag inte att gruvorna bör stängas, vilket skulle göra tusentals arbetstagare inom EU arbetslösa.

Dessutom bör problemet med föroreningar inte hanteras som en del av denna fråga. Att lägga ned dessa kolgruvor skulle inte lösa problemet, för i stället för att kolet tas från gruvorna skulle det importeras utifrån. Om vi vill hitta en lösning för att stoppa klimatförändringarna måste den bestå i anläggningar som använder kol. Endast genom att omvandla denna typ av anläggningar kommer utsläppen att minska.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill tacka Bernhard Rapkay och stöder de ändringsförslag som har lagts fram. Jag röstade också för betänkandet, eftersom jag samtycker till de åtgärder som det kräver för att förhindra de oerhört allvarliga sociala och ekonomiska konsekvenserna av nedläggningen av gruvor, särskilt i glesbefolkade regioner.

Eftersom EU har få inhemska energikällor anser jag att stödet till kolindustrin är berättigat inom ramen för EU:s politik för främjande av förnybara fossila bränslen med låga koldioxidutsläpp för kraftproduktion. Jag stöder därför de insatser som gjorts eftersom de är förenliga med den bredare 20-20-20-strategin.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Med utgångspunkt i Europaparlamentets yttrande om förslaget till förordning förlängs tidsfristen för stöd till kolproduktion till den 31 december 2018 (fyra år längre än i kommissionens förslag) och avser endast stenkol. Kolsektorn sysselsätter omkring 100 000 personer. De gruvor vars drift är beroende av stöd finns särskilt i Ruhrområdet i Tyskland, i nordvästra Spanien och i Valea Jiului i Rumänien. Omkring 40 procent av Rumäniens elproduktion är baserad på kol, varav merparten är stenkol. Tidsfristen 2014 (som kommissionen föreslagit) för nedläggningsplanen för gruvor är godtycklig och är inte motiverad mot bakgrund av den konsekvensbedömning som EU:s verkställande organ själv genomfört. År 2018 som tidsfrist garanterar följaktligen en godtagbar situation med beaktande av denna konsekvensbedömning.

Föredraganden förespråkar en gradvis minskning av stödet. Den årliga minskningen får inte vara mindre än 10 procent av det stöd som beviljas under första året och ska följa en mycket noga övervakad nedläggningsplan. Jag röstade för detta betänkande eftersom tillämpningen av förordningen i den form som föreslagits av Europaparlamentet kommer att mildra de negativa sociala konsekvenserna av sådana gruvnedläggningar, vilka också kommer att drabba gruvorna i Valea Jiului.

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande, för även om det rör viktiga miljöfrågor som exempelvis energikällor, klimatförändringar och ekonomiska frågor som varaktigheten för produktionsenheter som inte är ekonomiskt konkurrenskraftiga, är det i en tid av ekonomisk och social kris viktigt att stå upp för de sociala frågorna. Åtgärder bör inte vidtas om de förvärrar krisen. Krisen kan lösas genom investeringar och genom att skydda allmänheten, vilket i detta fall innebär att garantera villkor som gör det möjligt att lägga ned dessa gruvor under en tidsperiod efter krisens förväntade lösning och därigenom skydda arbetstillfällen och bekämpa arbetslöshet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Rådets förordning (EG) nr 1407/2002 av den 23 juli 2002 om statligt stöd till kolindustrin löper ut den 31 december 2010. Detta innebär att vissa medlemsstater skulle tvingas lägga ned sina kolgruvor detta datum och hantera de avsevärda sociala och regionala effekterna av dessa samtidiga nedläggningar. Enligt kommissionens förslag skulle en rättslig ram införas som skulle innebära att medlemsstaterna skulle kunna förlänga stödet till den 31 december 2014. Parlamentet har dock förlängt denna tidsfrist till den 31 december 2018, vilket gör det möjligt att lösa detta problem på ett socialt och miljömässigt hållbart sätt.

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) Att upphäva stödet till nedläggning av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga under 2014, vilket är det datum som kommissionen föreslagit, skulle få allvarliga sociala och ekonomiska konsekvenser för vissa EU-regioner där gruvindustrin fortfarande är en stor arbetsgivare. Därför är parlamentets ståndpunkt med en begäran om att förlänga tidsfristen till 2018 så viktig.

Min röst speglar min övertygelse att nedläggningen av dessa gruvor bör skjutas upp för att ge de berörda regionerna och medlemsstaterna – främst Spanien, Tyskland och Rumänien – den nödvändiga tiden för att kunna genomföra den omstrukturering som krävs under den nuvarande krisperioden.

Denna omstrukturering måste å ena sidan innebära en övergång till hållbar ekonomisk verksamhet som skapar arbetstillfällen av hög kvalitet, och å andra sidan, om möjligt, leda till att en mer konkurrenskraftig och hållbar kolindustri och en mindre förorenande kolanvändning införs.

För att klara detta måste utskottet för industrifrågor, forskning och energi stödja forskning och innovation på områden som exempelvis avskiljning och lagring av koldioxid och införa miljövänligare förbränningsmetoder.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Borde Europeiska unionen fortsätta att stödja industrisektorer som i slutändan kommer att försvinna i Europa? Det är den svåra fråga som vi tvingats besvara genom antagandet av Rapkaybetänkandet om statligt stöd för att underlätta nedläggningen av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga. Kommissionen har föreslagit att stödet skulle upphävas i oktober 2014. Det är ett förnuftigt förslag som tar hänsyn till de negativa miljöeffekterna av stödet till kolindustrin och till nödvändigheten för medlemsstaterna att lägga fram en plan med lämpliga åtgärder, till exempel på området för energieffektivitet, förnybar energi eller avskiljning och lagring av koldioxid.

Fakta är nedslående: trots att 1 288 miljoner euro beviljats som stöd för produktionen, vilket motsvarat sammanlagt 2,9 miljarder euro i stöd till kolindustrin mellan 2003 och 2008, har det inte alls bidragit till att begränsa förlusten av marknadsandelar och har inte heller garanterat industrins 100 000 arbetstagare ett användbart stöd till omskolning. Jag beklagar därför att EU inte hade modet att vid lunch i dag säga nej till att förlänga stödet till kolgruvorna till slutet av 2018 eller att beslutsamt övergå till nya energikällor, vilket skulle skapa sysselsättning för EU-medborgarna.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Dagens omröstning strider mot EU:s intressen i fråga om ekonomi, energi och klimatförändringar. Att ge stöd till kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga är ett slöseri med miljarder euro i statliga medel, särskilt med tanke på de nuvarande påfrestningarna på de offentliga finanserna. Genom att förlänga driftsstödet till kolgruvor underlåter man att ta itu med kolarbetarnas berättigade farhågor om sin framtid. I stället riskerar man att fördröja övergången till en grön ekonomi – med en framtida energisektor som bygger på energieffektivitet och förnybar energi – vilket skulle garantera skapandet av tusentals nya och hållbara arbetstillfällen i före detta kolproducerande regioner.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Även om kolindustrin inte har stor inverkan på den litauiska ekonomin är detta betänkande viktigt för mitt land. I och med utgången av förordning (EG) nr 1407/2002 kan vissa medlemsstater tvingas lägga ned sina kolgruvor omedelbart, vilket kan få mycket stora sociala och regionala konsekvenser. Litauen är alltför välbekant med den typ av problem som måste hanteras till följd av sådana nedläggningar. Nedläggningen av det litauiska kärnkraftverket i Ignalina ledde till förlorade affärsmöjligheter och arbetstillfällen. Den påverkade också vårt oberoende på energiområdet och därför får vi inte glömma att Europeiska unionen bygger på energisolidaritet. Litauen och de baltiska länderna är energiöar som är avskilda från Europas gas- och elnät. Det gladde mig verkligen att den här månaden få höra att kommissionen stöder planen för sammanlänkning på den baltiska energimarknaden.

Jag hoppas att projekt liknande dem för kärnkraftverket i Visaginas och sammanlänkningen av gasnätet mellan Litauen och Polen kommer att få finansiellt stöd från EU. Det skulle gynna hela Europa. Det är slutligen viktigt att vi tänker på säkerheten för kolgruvarbetarna och arbetstagarna inom andra grenar av energibranschen. De aktuella olyckorna i Chile och Nya Zeeland gör att vi inte får glömma detta.

  Anna Záborská (PPE) , skriftlig. – (SK) Kolbrytningen i Europa är inte effektiv och måste stödjas. Men de så kallade alternativa energikällorna är lika eller mer ineffektiva. Kolkraftverk har därför en sak gemensamt med solkraft- eller vindkraftverk. Den kraft de alstrar är helt enkelt för dyr. Staterna subventionerar därför kolindustrin eller köper den el som produceras till ett högre pris än det pris som slutanvändaren betalar. Alla elproduktionsmetoder har sina för- och nackdelar. Vi vet dock av erfarenhet att det inte är bra att förlita sig till en energikälla. Om EU:s energitrygghet är en prioritering för oss vore det ett misstag att överge en av de möjliga energikällorna. Staten borde inte använda skattebetalarnas pengar för att stödja företag som inte är konkurrenskraftiga. Alla gruvor som för närvarande inte lyckas överleva på marknaden utan stöd är oundvikligen dömda att misslyckas. Vissa av dem kan bli konkurrenskraftiga om de får tid till omstrukturering. Bernhard Rapkay vill genom sitt betänkande göra detta möjligt. Jag kommer från Prievidza-regionen där gruvtraditionen är stark. Jag vet hur många familjer som skulle drabbas av fattigdom om deras fäder förlorade sitt arbete i gruvan. Jag har också på deras vägnar röstat för betänkandet, som ger möjlighet att bevara tusentals arbetstillfällen i en traditionell slovakisk gruvregion.

– Betänkande: Joly (A7-0315/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete under 2009 eftersom jag anser att det är grundläggande att den fortsätter att spela en övervakningsroll i förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA) och att främja interaktionen mellan parlamentsledamöterna för att nå en större öppenhet för alla processer.

Mot bakgrund av detta anser jag att det är grundläggande att stärka samarbetets parlamentariska dimension, genom att erkänna att inrättandet av Afrikanska unionen och den gemensamma parlamentariska församlingens allt större makt utan tvekan är en utmaning för AVS-EU-samarbetet och följaktligen för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen. Eftersom kommissionen och AVS-staterna under 2009 lade fram förslag till en andra översyn av Cotonouavtalet är det avgörande att den gemensamma parlamentariska församlingen följer händelseutvecklingen mycket noggrant för att trygga sin fortlevnad och utveckling som institution. Detta samarbete mellan parlamentet och den gemensamma parlamentariska församlingen inleddes 2007 och resulterade förra året i inrättandet av en komplett delegation för förbindelserna med den gemensamma parlamentariska församlingen.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution där en utvärdering görs av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens och EU:s arbete under 2009. Församlingens arbete är särskilt viktigt eftersom det stärker de demokratiska processerna i dessa länder, och därför instämmer jag i iakttagelserna i resolutionen om att vi måste göra parlamenten nära delaktiga i den demokratiska processen och de nationella utvecklingsstrategierna. Jag anser att översynen av Cotonouavtalet kommer att bidra till att hantera de nya ändringar som har införts under de tio år som förflutit sedan avtalet först undertecknades, och även kommer att öka de nationella parlamentens, det civila samhällets och den privata sektorns delaktighet i dessa länders politiska och ekonomiska liv. Jag instämmer också i förslaget om att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) bör ingå i EU-budgeten för att förbättra konsekvensen, insynen och effektiviteten i utvecklingspolitiken och se till att den kontrolleras på lämpligt sätt.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder detta betänkande om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete. Det positiva svaret från kommissionsledamoten med ansvar för handel på den begäran som AVS-länderna har gjort om att se över vissa tvistefrågor välkomnas. De framtida EPA-förhandlingarna samt det slutliga genomförandet bör vara föremål för en djupgående parlamentarisk kontroll. AVS-ländernas parlament bör trycka på för att bli delaktiga i antagandet och genomförandet av land- och regionstrategidokumenten, eftersom dessa är de viktigaste planeringsverktygen för utvecklingsbistånd. För att hjälpa till att hantera den parlamentariska församlingens oro över den nuvarande krisens följder för utvecklingsvärlden måste vi undersöka nya finansieringskällor, och särskilt en internationell skatt på finansiella transaktioner. AVS-regeringarna måste för sin del anstränga sig mer för att bekämpa skatteparadis, skatteflykt och olaglig kapitalflykt. Inrättandet i början av den nuvarande mandatperioden av en permanent delegation inom Europaparlamentet för förbindelserna med Panafrikanska parlamentet är ett mycket positivt steg som kommer att bidra till att befästa den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens allt större politiska engagemang.

  Anne Delvaux (PPE) , skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande eftersom den gemensamma parlamentariska församlingen tack vare kvaliteten på sitt arbete har lyckats etablera sig som en viktig aktör i nord-sydsamarbetet. Församlingen har exempelvis spelat och fortsätter att spela en betydelsefull roll i övervakningen av förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal (EPA). Vidare har ett antal viktiga ändringar antagits, bland annat för att uppmana den gemensamma parlamentariska församlingen att undersöka nya och innovativa finansieringskällor för utveckling, såsom en internationell skatt på finansiella transaktioner, och för att uppmana församlingen att diskutera frågan om att avskaffa skatteparadis.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete under 2009, eftersom jag anser att denna församling fortfarande utgör en viktig ram för en öppen, demokratisk och djupgående dialog mellan Europeiska unionen och AVS-staterna. För att göra samarbetsprocessen effektivare och mer demokratisk måste AVS-ländernas parlament vara mer delaktiga i sammanställandet och utarbetandet av strategiska samarbetsplaner, samt delta mer aktivt i förhandlingen om ekonomiska partnerskapsavtal tillsammans med EU:s myndigheter.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Utan att ifrågasätta betydelsen av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens arbete under 2009 eller dess obestridliga bidrag till utvecklingssamarbetet, kan jag inte låta bli att framföra mina farhågor om innehållet i punkt 6 i Jolybetänkandet: ”Parlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att fortsätta att arbeta på detta område och att undersöka nya och innovativa finansieringskällor för utveckling, såsom en skatt på finansiella transaktioner”. Jag anser inte att en internationell skatt på finansiella transaktioner skulle vara till särskilt stor nytta för AVS-staterna.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Den gemensamma parlamentariska församlingen höll två sessioner under 2009, då kommissionen och AVS-länderna lade fram förslag till en andra översyn av Cotonouavtalet, som man skulle förhandla om under 2010. Med tanke på den regionalisering av AVS-gruppen som EPA-processen innebär är det viktigt att den gemensamma parlamentariska АVS-EU-församlingen bevakar utvecklingen mycket noggrant för att trygga sin fortlevnad och utveckling som institution. Jag vill betona den gemensamma parlamentariska församlingens oro över följderna av den rådande finanskrisen, antagandet i Luanda av en resolution om finanskrisens följder för AVS-länderna och resolutionerna om krisens följder och hur de ska motverkas i AVS-staterna.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) För att den gemensamma parlamentariska församlingen liksom föredraganden nämnt ska kunna utföra sitt uppdrag i nord-sydsamarbetet ordentligt och stärka den parlamentariska aspekten av detta samarbete måste ett antal av dess grundläggande karaktärsdrag skyddas. Vidden av församlingens representation är såväl dess största tillgång som en grundläggande förutsättning för att den ska kunna utföra sitt uppdrag korrekt. Därför måste alla försök att minska denna representativitet på grund av kostnadsnedskärningar förkastas, samtidigt som församlingens sammansatta karaktär skyddas, utan vilken ett antal av dess principer skulle snedvridas allvarligt och ett antal av dess grundläggande mål allvarligt äventyras. Alla medel som behövs för att nå ett effektivt och fördjupat deltagande för alla parlamentsledamöter måste garanteras, oavsett om de företräder EU eller i synnerhet AVS-staterna.

Vi har därför flera gånger oroligt konstaterat att man misslyckats med att garantera de villkor som är nödvändiga för att nå detta deltagande, särskilt när det gäller tolkningstjänster. EU:s och AVS-ländernas officiella språk överges ofta, vilket har varit fallet med portugisiskan vid mer än ett tillfälle. Detta är ett allvarligt misstag som det är viktigt att rätta till.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Som ledamot i den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen röstade jag beslutsamt för detta betänkande om församlingens arbete under 2009. Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen är en unik institution som har lyckats etablera sig som en viktig aktör i nord-sydsamarbetet. Den har lyckats lyfta fram den höga kvaliteten på sitt arbete, som bygger på principerna om samarbete, samråd, öppenhet och demokratisk dialog samt på en fördjupad interaktion mellan Europaparlamentets ledamöter och ledamöterna i AVS-församlingen. När nu församlingens tjugonde session inleds i Kinshasa vill jag uppmuntra den gemensamma parlamentariska församlingen att fortsätta med sitt arbete och detta samarbete. Jag röstade naturligtvis särskilt för punkten om krav på insatser för att införa en internationell skatt på finansiella transaktioner och avskaffa skatteparadis.

  Filip Kaczmarek (PPE) , skriftlig. – (PL) Jag har gett mitt stöd till Jolybetänkandet om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete under 2009. Den fråga vi borde analysera mer i detalj rör församlingens regionala sammanträden. Det råder inga tvivel om att dessa sammanträden är nödvändiga. Jag anser dock att vi borde utveckla och förtydliga formen för dessa sammanträden.

Vi borde tydligare ange vilka arbetsmetoder som ska användas vid de regionala sammanträdena. Dessa sammanträdens värde ligger i att de gör det möjligt att tydligare uppmärksamma regionala problem. Ett förtydligande av de formella förfarandena kommer att göra AVS–EU-församlingens regionala sammanträden mer inflytelserika. Det är just därför vi borde ta itu med denna fråga. Tack så mycket.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Min grupp i Europaparlamentet har gjort avsevärda ändringar av det ursprungliga betänkandet. Det kräver nu att AVS-regeringarna ska införa hårdare klausuler mot diskriminering och bidra till kampen mot skatteflykt och skatteparadis. En större delaktighet för AVS-staternas nationella parlament och civila samhälle – genom finansiellt och tekniskt stöd – behövs för att stärka samarbetet mellan AVS och EU.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för att godkänna betänkandet om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete under 2009, eftersom jag anser att dess bidrag till nord-sydsamarbetet är grundläggande. Den gemensamma parlamentariska församlingen har faktiskt spelat och fortsätter att spela en viktig roll genom att göra de lokala myndigheterna och organen delaktiga i förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal.

Av dessa skäl instämmer jag i mina kollegers krav på att kommissionen ska göra allt den kan för att lämna lämplig information om förhandlingarna för att se till att parlamentet fullt ut kan delta i övervakningen av avtalen och för att hjälpa parlamentet med detta. Jag anser avslutningsvis att det är mycket viktigt att Europaparlamentet spelar en initierad roll, och det säger jag inte bara med hänvisning till förhandlingarna på detta område, eftersom det är en institution som kan garantera processens öppenhet och lyfta fram lokalsamhällenas behov.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete under 2009. Att stärka den parlamentariska kontrollen är avgörande för att se till att EU:s utvecklingsmedel används på bästa sätt och effektivt bidrar till att nå millennieutvecklingsmålen. Församlingen har spelat och fortsätter att spela en viktig roll för övervakningen av förhandlingarna om de ekonomiska partnerskapsavtalen, vilket har gjort att Europaparlamentets ledamöter själva kunnat få ta del av AVS-parlamentarikernas farhågor och därigenom bidra till att stärka Europaparlamentets kontroll av kommissionens förhandlingar och genomförandet av de ekonomiska partnerskapsavtalen.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen höll två sessioner under 2009 där viktiga beslut fattades om olika frågor och i synnerhet om livsmedels- och finanskrisen, situationen i Somalia, klimatförändringarna och situationen i Madagaskar. Flera arbetsgrupper sammanträdde också för att diskutera en rad relevanta ämnen, däribland utbildning för bättre styrelseformer, byggprojekt och nya bostäder i städerna, landsbygdsturism och minoriteters rättigheter i Tjeckien. Dessa regelbundna sammanträden har blivit viktiga på grund av deras mångfald och diskussionen om viktiga frågor för båda parter som syftar till att hitta lösningar på de mest missgynnade regionernas problem.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Eva Jolys utmärkta betänkande om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete, som jag åter vill säga är en unik institution i världen tack vare sin sammansättning och sin samarbetsvilja när det gäller att främja det ömsesidiga beroendet mellan nord och syd, inte bara genom lagstiftning utan även genom demokratisk dialog och samarbete. Jag vill utnyttja detta betänkande för att argumentera för en internationell skatt på finansiella transaktioner i syfte att hjälpa vissa givare att uppfylla sina åtaganden i fråga om offentligt utvecklingsbistånd och för att hjälpa utvecklingsländerna att göra de nödvändiga förändringarna för att kunna hantera klimatförändringarna. Jag vill betona att samförståndet från Monterrey från 2002, uppföljningen av Dohakonferensen 2008 och högnivåmötet om millennieutvecklingsmålen i New York i september 2010 resulterade i en positiv ståndpunkt om nya och alternativa finansieringskällor för utveckling och lyfte fram behovet av ett balanserat tillvägagångssätt för de ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingsaspekterna.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Jag röstade emot betänkandet om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete under 2009, eftersom det är mycket vagt och otydligt formulerat. Det innehåller inte heller några planer för ett mer effektivt utvecklingssamarbete med AVS-staterna i framtiden. Utvecklingsstödet är i sin nuvarande form ett misslyckande i 80 procent av fallen. Det har helt enkelt ökat de berörda staternas beroende av externt bistånd. Vi måste hjälpa dessa stater att hjälpa sig själva. De måste gradvis kunna utveckla en fungerande inhemsk ekonomi. Förmågan att vara självförsörjande har stor betydelse i detta sammanhang. I detta betänkande stöds dock ihärdigt en oförändrad situation, och därför har jag röstat emot det.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Samarbetet med AVS-länderna är en av de viktigaste aspekterna av EU:s utrikespolitik. Det är därför tråkigt att höra om de finansiella problemen i AVS-länderna. Oavsett dessa problem är den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen ett av de just nu viktigaste forumen för den nord-sydliga dialogen. Jag välkomnar utvecklingen av den regionala integrationen mellan de afrikanska länderna å ena sidan och de västindiska länderna å andra sidan, som underlättar en effektiv dialog mellan Europaparlamentet och det södra halvklotet. Mot bakgrund av dessa aspekter och eftersom jag helhjärtat stöder utvecklingen av dialogen mellan EU och länderna på södra halvklotet, beslutade jag mig för att rösta för betänkandet om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete under 2009.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete, eftersom jag anser att församlingen har spelat en viktig roll och har försökt att hitta lösningar på vad som emellanåt kan vara komplicerade problem. Även om församlingen har en rådgivande roll är den ett viktigt forum och en mötespunkt för diskussioner och för försök att tillgodose de olika kraven.

Av alla viktiga betänkanden och resolutioner som antagits behöver man bara nämna de som rör situationen i Madagaskar, klimatförändringarna, situationen i Niger och den andra översynen av Cotonouavtalet. Resolutionen om finanskrisens följder för AVS-länderna är till sist värd att notera, där det påpekas att det tyvärr har slutat med att dessa länder, som inte på något sätt är ansvariga för det globala kaoset, har fått betala det högsta priset i form av ökade kostnader, minskat stöd från de rika länderna och dyrare råvaror.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete under 2009. Det är viktigt att betona den gemensamma parlamentariska församlingens betydelse, eftersom den har lyckats etablera sig som en viktig aktör i det nord-sydliga samarbetet genom att bidra till att stärka den öppna och demokratiska dialogen mellan EU och AVS-staterna.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) Vi har i parlamentet i dag röstat om ett förslag till resolution om den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens arbete under 2009.

Den gemensamma parlamentariska församlingen höll två sessioner under 2009. Vid dessa tillfällen antogs 10 resolutioner samt Luandaförklaringen om den andra översynen av Cotonouavtalet. Under året hölls även två regionala sammanträden i Guyana (den västindiska regionen) och Burkina Faso (den västafrikanska regionen).

Trots detta överskuggades 2009 av AVS-ministerrådets beslut i december 2008 om att göra betydande nedskärningar i resebudgeten för AVS-sekretariatets personal. Detta beslut påverkade avsevärt möjligheten att garantera mötestjänster vid den gemensamma parlamentariska församlingens sessioner på andra platser än i Bryssel.

I december 2009 antog AVS-rådet de nödvändiga översynerna för att garantera att budgetfinansieringen för 2010 skulle räcka till två plenarsessioner, ett regionalt sammanträde och till två ytterligare resor. Det vore med tanke på sammanhanget lämpligt att fortsätta med arbetet inom denna sektor och att undersöka nya och innovativa finansieringskällor för utveckling, såsom en internationell skatt på finansiella transaktioner.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag hyllar denna resolution som sammanställts av vår kollega Eva Joly, där man välkomnar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen även 2009 utgjorde ett forum för en öppen, demokratisk och djupgående dialog mellan EU och AVS-länderna och efterlyser en utvidgad politisk dialog, välkomnar det positiva svaret från den nya kommissionsledamoten med ansvar för handel på den begäran som flera AVS-länder och AVS-regioner har gjort under EPA-förhandlingarna om att se över tvistefrågor, i enlighet med uttalandena från kommissionens ordförande, och understryker behovet av noggrann parlamentarisk kontroll av förhandlingarna om och genomförandet av de ekonomiska partnerskapsavtalen.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Som ledamot av delegationen till den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen har jag ställt mig bakom betänkandet om församlingens arbete under 2009. Jag är positiv till församlingens arbete i år, bland annat när det gäller de resolutioner som antagits om den globala krisens följder för de sociala förhållandena och klimatförändringarna.

Vid församlingens 20:e session nästa vecka kommer vi bland annat att diskutera hur millennieutvecklingsmålen ska nås. Som ledamot i AVS-EU-församlingens utskott för sociala frågor och miljö anser jag att det är grundläggande att en djupgående analys görs och att en omfattande debatt inleds nästa år om situationen för miljön och de sociala förhållandena i AVS-staterna. En översyn av de befintliga åtgärderna kommer att göra det möjligt att planera de kommande årens målsättningar på ett effektivare sätt. I enlighet med yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén stöder också jag ett ökat stöd till och erkännande av Afrikas sociala ekonomi.

Integrationen av Afrikas sociala ekonomi i EU-programmet kan leda till ett fördjupat samarbete med internationella organisationer som Internationella arbetsorganisationen och Världsbanken, och även till ett starkare stöd hos den allmänna EU-opinionen för att stärka EU:s externa bistånd genom ett ökat deltagande av de stora aktörerna inom EU:s sociala ekonomi. Jag anser att den gemensamma parlamentariska församlingen också bättre skulle kunna undersöka den roll som Afrikas sociala ekonomi spelar när det gäller att utrota fattigdomen. Jag hoppas att den gemensamma parlamentariska församlingen kommer att delta aktivt i genomförandet av EU–Afrika-strategin.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande, som syftar till att granska det arbete som har gjorts med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). Med denna text uppmärksammar Europaparlamentet det faktum att den gemensamma parlamentariska församlingens framgång kan kopplas till en öppen, demokratisk och djupgående dialog mellan Europeiska unionen och AVS-länderna.

I betänkandet betonas även principen om allmängiltighet för mänskliga rättigheter, och man påminner rådet om att Europaparlamentet har ställt upprepade krav på införandet av en hårdare klausul om icke-diskriminering vid översynen av Cotonouavtalet.

Jag välkomnar särskilt omröstningen om ett ändringsförslag där man efterlyser en skatt på finansiella transaktioner som en eventuell lösning på krisen. Jag gör mig dock inga illusioner om Europaparlamentets motsägelsefulla omröstningar i denna fråga. Med detta ändringsförslag uppmanar Europaparlamentet till att nya och innovativa finansieringskällor för utveckling, såsom en skatt på finansiella transaktioner, ska undersökas. Dessutom ”uppmanas församlingen att diskutera frågan om att avskaffa skatteparadis”.

Låt oss hoppas att detta betänkande inte kommer att bli helt ouppmärksammat och att alla EU-institutioner kommer att kunna åberopa detta för att upprätta andra förbindelser med AVS-länderna.

– Betänkande: Berlinguer (A7-0252/2010)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder detta betänkande, särskilt artikel 67 om de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna samt tillgången till rättsväsendet, vilka är frågor där ömsesidigt erkännande bör bidra till bättre kännedom om de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna. Jag anser att det redan har gjorts enorma framsteg på det civilrättsliga området i EU, och att denna ambitiösa plan om att inta en mer strategisk och mindre splittrad hållning på det civilrättsliga området bör återspegla medborgarnas och företagens verkliga behov. Den måste även beakta svårigheterna att lagstifta på ett gemensamt ansvarsområde, där det finns möjlighet till harmonisering i händelse av överlappningar.

Därför måste man hålla fast vid de olika lagstiftningsramarna och författningstraditionerna i medlemsstaterna och samtidigt tänka ut en EU-strategi för att lösa allmänna problem. Vi måste säkra att de åtgärder som redan har vidtagits fungerar och befästa de framsteg som redan har gjorts, så att vi på ett följdriktigt sätt kan gå i riktning mot ett korrekt och funktionellt genomförande av Stockholmsprogrammet.

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. – (IT) Stockholmsprogrammet fastställer en ambitiös EU-politik inom området för rättvisa och säkerhet för skapandet av ett Europa i medborgarnas tjänst.

Målen inbegriper ett lagstiftningsförslag om stärkt samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad. I EU handlar 20 procent av skilsmässorna om internationella par. Sådana skilsmässor förvärras ibland av oändlig byråkrati och brist på tydliga svar från de nationella systemen. I många fall är det barnen och den svagare av de äkta makarna som lider mest av den känslomässiga stress och den smärta som kan bli följden av en rättegång. Den bästa lösningen skulle vara att upprätta ett medlingssystem i möjliga fall, det vill säga en uppgörelse i godo mellan parterna. För detta ändamål skulle det vara lämpligt att hänvisa till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter av medling på privaträttens område och den europeiska uppförandekoden för medlare.

Det kommer även att vara viktigt för alla medborgare att få tillgång till uppdaterad, högkvalitativ information, som nu finns tillgänglig i en kommissionsdatabas, om väsentliga aspekter av medlemsstaternas och EU:s lagar och förfaranden, inte bara inom området för separation och äktenskapsskillnad utan även på medlingsområdet.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Stockholmsprogrammet syftar till att skapa ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa som garanterar medborgarna grundläggande rättigheter, inklusive rätt till fri företagsamhet, för att företagarandan inom de olika sektorerna av ekonomin ska kunna utvecklas. Sedan unionen gavs behörighet i fråga om rättsliga och inrikes frågor och området med frihet, säkerhet och rättvisa därefter skapades har mycket stora framsteg gjorts på det civilrättsliga området, och harmoniseringen av internationella privaträttsliga bestämmelser har gått framåt i snabb takt. Detta är mycket viktigt eftersom detta rättsområde är det främsta verktyget för att uppnå ömsesidigt erkännande av och respekt för varandras rättssystem. Jag anser att den handlingsplan som kommissionens har föreslagit är ambitiös. Samtidigt måste man dock göra en riktig bedömning av effektiviteten och förenligheten med de fastställda målen när det gäller de åtgärder som redan har vidtagits, för att tillgodose individers, företags och yrkesutövares behov.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag stöder förslaget från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om att ta med texten om den europeiska inre marknaden i resolutionen om civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga aspekter. Jag anser att den inre marknaden utgör ett stöd för det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa samt bidrar till att stärka den europeiska sociala marknadsekonomiska modellen, men att den samtidigt skyddar konsumenterna. Bulgarien, som befinner sig i utkanten av EU, hotas ofta av importen av farligt eller potentiellt farliga förfalskade varor. Helt nyligen påträffades 20 år gammalt lammkött på den bulgariska marknaden, och detta är bara ett exempel. Skapandet av ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa kommer att stärka den inre marknaden, särskilt skyddet av konsumenternas rättigheter. Jag uppmanar er att stödja kommissionen vid beaktandet av detta och tillhandahållandet av lagstiftning som kommer att ge garantier för att den inre marknaden fungerar väl i konsumenternas intresse.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande, för Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så effektivt och snabbt som möjligt se till att handlingsplanen för Stockholmsprogrammet verkligen återspeglar EU-medborgarnas behov, särskilt när det gäller fri rörlighet i hela Europeiska unionen, anställningsrättigheter, näringslivets behov och lika möjligheter för alla. Jag vill betona att unionens lagstiftning måste tjäna medborgarnas intressen, särskilt i familje- och civilrättsliga frågor. Jag är därför glad över att mycket stora framsteg har gjorts på det civilrättsliga området sedan unionen gavs behörighet i fråga om rättsliga och inrikes frågor och området med frihet, säkerhet och rättvisa därefter skapades.

Det bör påpekas att Stockholmsprogrammet syftar till att skapa ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa som garanterar medborgarna grundläggande rättigheter, inklusive rätt till fri företagsamhet, för att företagarandan inom de olika sektorerna av ekonomin ska kunna utvecklas. Det är alltså dags att fundera över den framtida utvecklingen inom området med frihet, säkerhet och rättvisa. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att initiera en ingående diskussion med alla berörda parter, däribland domare och andra yrkesutövare inom rättsväsendet.

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. – (CS) Betänkandet innehåller många rekommendationer på det civilrättsliga, handelsrättsliga och familjerättsliga området liksom på det internationella privaträttsliga området. Det handlar främst om åtgärder för att förbättra efterlevnaden av lagstiftningen i gränsöverskridande tvister och, i Stockholmsprogrammets anda, åtgärder för att stärka samarbetat mellan medlemsstaternas rättsvårdande myndigheter. Handlingsplanen innehåller även ett förslag till lagstiftning om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden angående insyn i gäldenärers verksamhet och liknande bestämmelser om kvarstad på bankmedel. Jag anser att frågan om en gemensam standard när det gäller den personliga information som ska finnas i EU-medborgarnas handlingar är ett naturligt steg, eftersom det kommer att främja rörligheten.

Betänkandet innehåller även en uppmaning till kommissionen, som har inrättat en arbetsgrupp om skiljedom, om att öppna samråd innan lagstiftningsförslag antas, eftersom skiljedomsfrågor har en betydande inverkan på den internationella handeln. De åtgärder som föreslås i betänkandet kommer att öka efterlevnaden av lagstiftningen i EU, och därför har jag röstat för betänkandet.

  Carlo Casini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag avstod från att rösta i den slutliga omröstningen om Berlinguerresolutionen eftersom ändringsförslag 2 förkastades. Detta var oerhört viktigt för att utesluta eventuella felaktiga tolkningar av punkt 40 som anger att parlamentet ”ger sitt fulla stöd till planerna för ömsesidigt erkännande av civilståndshandlingars verkan”. Man skulle till exempel kunna föreskriva ett EU-omfattande krav om erkännande av samkönade äktenskap som har registrerats i en medlemsstat där detta är tillåtet.

Det är faktiskt så att vi måste göra åtskillnad mellan verkan av en fullbordad rättslig handling (som är fallet med äktenskap) och verkan av en officiell registreringshandling. Den senare tjänar som fullständigt bevis på det som har dokumenterats (till exempel att ett samkönat äktenskap har ingåtts i Nederländerna), och detta statliga intygande är civilståndshandlingens verkan. De officiella registreringshandlingarnas verkan är dock något annorlunda, och dessa (till exempel en efterlevandepension) godtas inte i ett land som inte erkänner dem. Familjerättsliga ärenden är hur som helst en del av enskilda länders identitet och får inte omfattas av EU-lagstiftningen. Jag valde att avstå från att rösta på grund av att det kan tolkas på annat sätt.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar de mycket stora framsteg som har gjorts på det civilrättsliga området sedan unionen gavs behörighet i fråga om rättsliga och inrikes frågor och området med frihet, säkerhet och rättvisa skapades. Dessutom vill jag gratulera kommissionen till en mycket ambitiös plan, som svarar på många av de krav som parlamentet har framfört under senare tid. Det är viktigt att inta en mer strategisk och mindre splittrad hållning som bygger på medborgarnas och företagens verkliga behov när de utövar sina rättigheter och friheter på den inre marknaden.

Handlingsplanen för Stockholmsprogrammet måste återspegla dessa behov, bland annat när det gäller rörlighet, anställningsrättigheter, näringslivets behov och lika möjligheter, och samtidigt främja rättssäkerhet och tillgång till snabb och effektiv rättslig prövning. Vi måste beakta svårigheterna att lagstifta på ett gemensamt ansvarsområde där det bara sällan kan bli aktuellt med harmoniseringsåtgärder och där överlappningar bör undvikas. Skillnader mellan lagstiftningsramarna och författningstraditionerna i de olika rättssystemen kan tjäna som inspirationskälla för en europeisk rättskultur, men får inte utgöra hinder för en fortsatt europeisk rättsutveckling.

  Lara Comi (PPE), skriftlig. – (IT) Än i dag finns det vissa civilrättsliga skillnader i de 27 medlemsstaterna och i de länder som snart kan komma att ansluta sig till EU. Den handlingsplan som har presenterats är ett steg i rätt riktning: Den framhåller likheterna och skillnaderna för att uppmärksamma behovet att minska skillnaderna.

När det gäller de frågor som har tagits upp av de utskott där jag är ledamot, anser jag i synnerhet att gemensamma regler måste skapas och att ett integrerat rättssystem måste inrättas för att garantera den inre marknadens överlevnad. Samtidigt som allas rättsliga traditioner och särskilda kännetecken bör respekteras, kräver faktiskt dagens utmaningar en gemensam ansträngning för att harmonisera europeiska rättsakter.

Jag välkomnar därför betänkandet, som uppmanar kommissionen att försöka undanröja de rättsliga hindren för utövandet av rättigheter i medlemsstaterna och minska den negativa effekten av dessa hinder för medborgare som är involverade i gränsöverskridande rättstvister. Båda dessa saker är nödvändiga förutsättningar för att man ska kunna bygga upp en ”europeisk rättskultur”, som i sig kan säkra skapandet av ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europa.

  Anna Maria Corazza Bildt (PPE), skriftlig. − Röstförklaring Moderaterna har onsdagen den 23/11/2010 röstat för betänkandet om civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga aspekter av handlingsplanen för att genomföra Stockholmsprogrammet, A7-0252/2010. Vi vill dock framhålla att vi anser att stor försiktighet bör vidtas vad gäller harmonisering av de olika juristutbildningarna i medlemsstaterna samt betona att en sådan harmonisering inte ligger inom ramen för Stockholmsprogrammet. Dessutom anser vi inte att det bör ställas krav på dubbelspråkighet för att få utöva advokatyrket. Slutligen vill vi framhålla att partsautonomin är av yttersta vikt i den kommersiella avtalsrätten och att så även bör förbli.

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. – (IT) Stockholmsprogrammet är ett viktigt nästa steg i utvecklingen av det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa för att större fokus ska läggas på enskilda medborgare. Det handlar om en större fokus som ger ett mer omfattande perspektiv på medborgarskap, inklusive respekten för människor och människors värdighet. Den ger även ett perspektiv på lagstiftning och rättvisa som gör det hela tillgängligt i hela unionen, så att enskilda medborgare kan utöva sina rättigheter utan några som helst nationella gränser. Det handlar om ett fokus på enskilda medborgare som måste garanteras över hela linjen, inklusive när det gäller det växande fenomenet med invandring och asyl, om än i strikt förenlighet med bestämmelserna om samexistens, inbegripet säkerhet. Kommissionens handlingsplan ger konkret form åt Stockholmsprogrammet. Vid upprättandet av det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa måste det dock alltid visas respekt för subsidiaritetsprincipen, som främjar respekten för enskilda medborgare och de traditioner som utgör en integrerad del av deras historia. Betänkandet om civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga aspekter av handlingsplanen för att genomföra Stockholmsprogrammet, som vi har röstat om, verkar i mina ögon ligga helt i linje med detta.

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande, för jag anser att det är ytterst viktigt med ett korrekt genomförande av åtgärderna i Stockholmsprogrammet för ett stärkt område med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta kan åstadkommas genom att förbättra det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna, främja en europeisk rättskultur och lösa de olika problemen med den bristande överensstämmelsen mellan de olika processrättsliga modeller som finns på medlemsstatsnivå. Kommissionens handlingsplan om genomförande av Stockholmsprogrammet måste beakta alla dessa aspekter i betänkandet.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det förespråkar särskilda åtgärder för att främja rättssäkerhet samt tillgång snabb och effektiv prövning. Inom ramen för handlingsplanen för Stockholmsprogrammet måste man se till att man vid utbytet av bästa praxis mellan rättssystemen tar hänsyn till de olika behov som finns bland enskilda medborgare och företagare och främjar rörligheten inom EU, anställningsvillkor och lika möjligheter.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) De civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga områdena utgör några av de känsligaste områdena i varje EU-medlemsstats gällande lag. Jag tror därför att alla ändringar av dessa måste göras med största försiktighet och med största hänsyn till subsidiaritetsprincipen. EU:s lagstiftare måste alltid respektera de olika rättssystemen, det samförstånd som har skapats kring dessa i respektive politisk gemenskap och de legitima valmöjligheterna i dessa. De kan inte och får inte ignorera det faktum att det handlar om människor och nationer med stabila, etablerade och fast förankrade rättssystem. Jag föreslår därför ändringar som är passande för och som står i proportion till människors faktiska behov samt hårda kontroller av de föreslagna planerna och initiativen. Samtidigt som jag noggrant övervakar antagandet av åtgärder i detta avseende är jag medveten om att det finns rättsliga förbindelser som, på grund av sin karaktär, mer sannolikt kan påverka rättsakterna i mer än ett land. Jag medger att mycket av det som förespråkas är positivt och syftar till utbyte av bästa praxis och förverkligande av ett riktigt område med frihet, säkerhet och rättvisa.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Stockholmsprogrammet, som rådet antog i december 2009, syftar till att fastställa prioriteringar för utvecklingen av ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa under de närmaste fem åren. Unionslagstiftningen främjar rörlighet och gör det möjligt för allmänheten att utöva sin rätt till fri rörlighet. På så sätt stärker den förtroendet för det europeiska rättsområdet. Kommissionens handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet handlar om att involvera och dra nytta av de verktyg som finns efter Lissabonfördragets ikraftträdande, för att förenkla EU-medborgarnas vardag och verksamhet och samtidigt förena de behov som finns bland allmänheten och på den inre marknaden med alla de olika rättsliga traditionerna i medlemsstaterna. Jag stöder detta betänkande men vill notera att man bör prioritera vissa områden, till exempel civilrättsliga frågor och det ömsesidiga erkännandet av officiella handlingar.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta initiativbetänkande tar upp flera svåra frågor som baseras på civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga aspekter i handlingsplanen för att genomföra Stockholmsprogrammet. Som en följd av detta har vi också delade uppfattningar om föredragandens förslag.

Vi tycker att några av dem är positiva, särskilt behovet att stimulera en diskussion om de sjörättsliga, handelsrättsliga och familjerättsliga problemen. Det är bara det att i Portugal finns det också ett olöst problem, nämligen specialiseringen av domare på dessa områden. På grund av de ifrågavarande problemens natur behöver domarna naturligtvis särskild utbildning för att arbeta i familjedomstolar.

Det finns dock många problem på de handelsrättsliga områdena, och det skulle troligtvis vara viktigare att garantera varumärkesskydd genom förfaranden i tvistemålsdomstol än brottmålsdomstol. Även på detta område är dröjsmålen mycket långa i Portugal, och många domare finner det svårt att fatta ett sådant beslut i väldigt specifika frågor.

  Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE), skriftlig. − Röstförklaring: Moderaterna har onsdagen den 23/11/2010 röstat för betänkandet om civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga aspekter av handlingsplanen för att genomföra Stockholmsprogrammet, A7-0252/2010. Vi vill dock framhålla att vi anser att stor försiktighet bör vidtas vad gäller harmonisering av de olika juristutbildningarna i medlemsstaterna samt betona att en sådan harmonisering inte ligger inom ramen för Stockholmsprogrammet. Dessutom anser vi inte att det bör ställas krav på dubbelspråkighet för att få utöva advokatyrket. Slutligen vill vi framhålla att partsautonomin är av yttersta vikt i den kommersiella avtalsrätten och att så även bör förbli.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Vi röstade mot detta betänkande. Det är oacceptabelt att skapa en 28:e ordning på vissa civilrättsliga områden, även om den är valfri, för att kringgå nationella system. Vidare är det höjden av hyckleri att påstå att mångfalden av dessa system är en tillgång när ”rättslig överensstämmelse” också rekommenderas för konvergens av dessa – eller, med andra ord, en eventuell standardisering av dessa. Det är framför allt oacceptabelt om den fria rörligheten för personer och den icke-diskriminerande tillgången till sociala förmåner i bosättningsländerna används som ett svepskäl för att kräva ömsesidigt erkännande av civilståndshandlingar. Det verkliga målet med detta förslag är nämligen inte att göra saker och ting lättare för europeiska familjer som har flyttat till ett annat EU-land. Det verkliga målet är att tvinga de medlemsstater där den nationella lagstiftningen inte tillåter samkönade äktenskap och adoption av homosexuella par att införa detta. Familjerätten är strikt och uteslutande medlemsstaternas ansvarsområde, och så måste det förbli. Vi måste dock sätta stopp för de ensidiga besluten inom det tyska rättsväsendet när det gäller vårdnaden om barnen vid skilsmässa mellan internationella par och de tyska barn- och ungdomsmyndigheternas (Jugendamt) överdrivna, absoluta makt, vilket har kritiserats i framställningar till oss.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag gläder mig över antagandet av detta betänkande, där man välkomnar handlingsplanen för Stockholmsprogrammet och i synnerhet delarna i denna på det civilrättsliga, handelsmässiga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga området. Europeiska unionen arbetar för att skapa ett ”europeiskt rättsområde”, och detta område bygger på uppfattningen att avgöranden, liksom människor, måste kunna ”förflytta sig” inom unionen för att EU-medborgare ska kunna få tillgång till rättsväsendet. Detta ”gemensamma rättsområde” omfattar principen om ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden i medlemsstaterna. Detta ömsesidiga erkännande är mycket viktigt inom områden som familjerätt, avtal, arv och testamenten, förmögenhetsrätt och så vidare. Det här är områden som är mycket viktiga för alla. I vårt betänkande betonas bland annat vikten av juridisk utbildning, rättslig utbildning, skapandet av nätverk mellan domare och införandet av utbytesprogram. Jag stöder dessa mål fullt ut.

  Martin Kastler (PPE), skriftlig. – (DE) Jag röstade för ändringsförslagen och mot Berlinguerbetänkandet, för jag är inte säker på att det ger tillräckligt stöd för subsidiaritet. Jag anser inte att vi ska kunna ta bort viktiga detaljer bara för att det här är ett omfattande direktivpaket. Detta är en strategi som kommer att misslyckas. Den springande punkten är enligt min mening punkt 40 som, i den form som den antogs i i dag, tillsammans med andra delar i Stockholmsprogrammet kommer att leda till tvister om domstolars behörighet. Rent konkret råder det tveksamheter om vi ska tillämpa familjerätten för ömsesidigt erkännande av civilståndshandlingar, med andra ord vigselbevis, och följaktligen om vi ska ta hänsyn till den beslutande myndigheten i medlemsstaterna när det gäller definitionen av äktenskap, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Så länge som detta är oklart finns det risk för konflikt mellan de enkla civilrättsliga förfarandena och de komplicerade förfarandena i gränsöverskridande familjerätt. En mening motsvarande ändringsförslag 3 skulle ha varit tillräckligt för att mildra denna konflikt. Det här är en detalj som tyvärr inte fick stöd av en majoritet i parlamentet i dag. Jag är fortfarande av den åsikten att äktenskap och familjeliv är områden som åtnjuter särskilt skydd av staten. De är områden där medlemsstaterna har exklusiv behörighet. Därför har jag röstat mot detta initiativbetänkande.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Denna resolution uppmanar kommissionen och rådet att se till att parlamentet rådfrågas fullt ut i fråga om organisationen och anordnandet av juridisk utbildning. Detta initiativ kommer att främja konceptet med en europeisk rättskultur så att alla EU-medborgare kommer att behandlas rättvist och med värdighet.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet om handlingsplanen för att genomföra Stockholmsprogrammet, för jag anser att de framsteg som har gjorts på området med frihet, säkerhet och rättvisa är mycket viktiga. Enorma framsteg har faktiskt gjorts på det rättsliga området, inklusive det civilrättsliga området, sedan det skapades.

Jag anser att de olika lagstiftningsramarna och författningstraditionerna i medlemsstaterna måste respekteras. Jag anser dock också att förekomsten av sådana skillnader bör ses som en styrka som man bör fokusera på för att nå målet att utveckla EU-lagstiftningen ytterligare. Man måste dra nytta av den europeiska domarkåren i detta avseende, eftersom man på så sätt skulle stärka uppfattningen om en riktig europeisk rättskultur, i form av kunskapsutbyte och studier i komparativ rätt.

Jag ger därför mitt fulla stöd till förslaget om att skapa ett forum där domare som ofta har hand om gränsöverskridande ärenden, till exempel sjö-, handels- och familjerättsliga mål samt mål som rör personskador, kan föra diskussioner och förbättra sina kunskaper. Avslutningsvis anser jag att handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, utifrån dessa nödvändiga förutsättningar, bör inriktas på att fullt ut tillgodose det behov av ett europeiskt rättssystem som enskilda medborgare och företag har gett uttryck för vid utövandet av sina rättigheter och friheter.

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) När man betraktar Stockholmsprogrammet (2010–2015) från ett perspektiv med samarbete inom området med frihet, säkerhet och rättvisa lägger det faktiskt den framtida grunden till EU:s ledarställning på många områden, i syfte att undanröja återstående hinder för ”den fria rörligheten” mellan EU:s medlemsstater. Oavsett om det rör sig om grundläggande rättigheter, privatliv, minoriteters rättigheter, medborgarskap i Europeiska unionen eller asyl- och invandringspolitik, används faktiskt detta sammelsurium som en förevändning för att stimulera de federalistiska ambitionerna inom en europeisk byråkratisk superstat. Jag hävdar att lagstiftningen och samtliga vanor och sedvänjor utgör en grundläggande del av ett folks och en suverän nations anda och identitet. Att stödja idén om en otydlig EU-harmonisering, särskilt på det civil- och familjerättsliga området, skulle vara detsamma som att förneka de uppoffringar som har gjorts och det som har åstadkommits under århundradenas lopp. Eftersom Frankrike för närvarande fortfarande har bland de högsta standarderna i världen när det gäller rättsligt och socialt skydd, kommer Frankrike inte att vinna på eventuella framsteg som görs genom att förbli offer för en proeuropeisk, globalistisk och ultraliberal envishet.

  David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande om Stockholmsprogrammet, vilket framhåller behovet av att garantera ömsesidigt erkännande av officiella handlingar från nationella förvaltningar. Detta kommer att inbegripa samkönade äktenskap, vilket innebär att en partner i ett samkönat partnerskap kan vara laglig arvinge i händelse av olycka utomlands och, i tillämpliga fall, har samma rätt till skatteförmåner när han eller hon bor eller arbetar i en annan medlemsstat.

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Syftena med Stockholmsprogrammet och genomförandeplanen för detta är positiva. Enligt min uppfattning är ett av de främsta skälen till detta att programmet syftar till att skapa en grund och villkor för att EU-medborgarna ska kunna utöva och upprätthålla sina rättigheter och friheter fullt ut. Genomförandet av Stockholmsprogrammet har, och kommer att fortsätta ha, vissa problem. Å ena sidan finns det ett objektivt behov att harmonisera lagstiftningen (till exempel när det gäller rätten till fri rörlighet). Å andra sidan finns det risk för missbruk genom skiljaktiga tolkningar av de harmoniserade rättsliga bestämmelserna. Det initiativ i Stockholmsprogrammet som syftar till att garantera erkännande av officiella handlingar i medlemsstaterna kan välkomnas. Denna mekanism får dock inte hamna i direkt konflikt med de grundläggande bestämmelserna i medlemsstaterna, särskilt på det familjerättsliga området. Med tanke på att familjerätten återspeglar en långtgående tradition och en svårvunnen konsensus i samhället är det inte acceptabelt att medlemsstaternas suveränitet på detta område kränks, även om det handlar om harmoniseringsplaner med goda avsikter. I den framtida utvecklingen bör man sträva efter att se till att den harmoniserade lagstiftningen inte leder till lägre standarder vad beträffar de rättigheter (medborgerliga och sociala rättigheter etc.) som finns i medlemsstaterna på olika nivåer. Man måste också se till att harmoniseringen av bestämmelserna inte ger utrymme för äganderättsanspråk och kränkning av den statliga integriteten. Vidare måste det tydligt fastställas hur och av vem efterlevnaden av de harmoniserade EU-bestämmelserna ska garanteras.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) De civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga områdena utgör några av de känsligaste områdena i de olika EU-medlemsstaternas gällande lagstiftning. Jag avstod från att rösta om detta betänkande eftersom jag anser det vara väsentligt att subsidiaritetsprincipen alltid finns närvarande i dessa frågor, särskilt i familjerättsliga frågor och frågor som ömsesidigt erkännande av äktenskaps- och familjerätt.

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. – (HU) Vad är det som vi vill förbättra med det nuvarande europeiska rättsliga samarbetet? Det antagna dokumentet belyser de viktigaste delarna i kommissionens planer. Det betonar de uppgifter som vi har framför oss den närmaste tiden från ett medborgarperspektiv. Som politiker och lärare håller jag med om att kommunikationen mellan anstalter för högre utbildning måste förbättras, så att de nya generationerna jurister kan bekanta sig med den europeiska rättskulturens mångfald redan under universitetstiden. Det ligger i medlemsstaternas intresse att förbättra rättsområdet ytterligare. Den kraft som läggs på utbildningsområdet inverkar på rättssystemets effektivitet. Vi måste anstränga oss för att se till att de resurser som krävs för utbildning finns till förfogande överallt. De som främst kan bidra till undanröjandet av hindren för gränsöverskridande samarbete är de yrkesutövare som har erfarenhet från andra länder och lämpliga språkkunskaper. Man kan stärka förtroendet för medlemsstaternas system genom att öka kunskaperna om dem. Studenter måste uppmuntras att delta i internationella utbytesprogram.

Det är av avgörande betydelse att stödja forum som syftar till att utveckla den professionella dialogen. Företrädare för de rättsliga yrkena måste ges möjlighet att kontinuerligt uttrycka sin åsikt om ett område som baseras på frihet, säkerhet och rättvisa. Det är de som möter de relevanta problemen i praktiken. Det är de som svarar på våra frågor om resultaten av de åtgärder som hittills har vidtagits. Som företrädare för medborgarnas intressen måste vi sträva efter att garantera att medborgarna inte skapar sig en bild av EU som en union med lagstiftningsmässigt stiltje. Lagstiftningen om konsumenter och företag bör verkligen vara till för dem och handla om dem.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Punkt 40 i betänkandet om civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga aspekter av handlingsplanen för att genomföra Stockholmsprogrammet är ett allvarligt intrång i den nationella lagstiftningen i och med kravet på att samkönade äktenskap och partnerskap som ingås i en viss medlemsstat ska erkännas i alla andra medlemsstater. Man formulerar sig på ett smart sätt för att smuggla in denna åtgärd bakvägen. I den tyska versionen av förslaget, och i många andra språkversioner misstänker jag, är det faktiska syftet med denna punkt långt ifrån så tydligt som det borde vara. Eftersom jag är motståndare till homosexuella äktenskap av principskäl och särskilt till denna vilseledande politik, har jag röstat mot denna punkt och detta betänkande. Betänkandet skulle kunna stimulera till partnerskapsturism, vilket redan har skett när det gäller adoption och konstgjord befruktning.

Genom att ingå partnerskap i ett land där äktenskapsliknande rättigheter och anspråk har laga kraft kan partnerna göra anspråk i ursprungslandet vilka endast är tillämpliga för äktenskap i detta land. Den yttersta konsekvensen av denna resolution skulle vara en orimlig situation med olika bestämmelser i olika länder.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Betänkandet tar upp en mycket viktig fråga, nämligen hur EU tillgodoser medborgarnas och de kommersiella företagens behov på lagstiftningsområdet, med särskild hänvisning till gränsöverskridande privat- och handelsrättsliga tvister. Jag beklagar dock att det såvitt jag kan se inte finns någon hänvisning i betänkandet till de åtgärder som krävs för att informera medborgare eller företagsledare om de möjligheter som de ges genom EU-lagstiftningen att försvara sina intressen i rättsliga förfaranden. Det finns inte tillräcklig kunskap om dessa möjligheter, och därför utnyttjas de inte i tillräcklig utsträckning. Det är viktigt att fokusera på domare och advokater, men det ges inga garantier för att medborgarna har fullständig tillgång till denna information.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Jag röstade för ett antagande av betänkandet om civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga aspekter av handlingsprogrammet för att genomföra Stockholmsprogrammet. Ända sedan EU gavs behörighet i fråga om rättsliga och inrikes frågor och sedan området med frihet, säkerhet och rättvisa skapades, för vilket EU och medlemsstaterna för närvarande har delade befogenheter, har mycket stora framsteg gjorts på det civilrättsliga området. Kommissionens meddelande med titeln ”Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst” (KOM(2009)0262) föreslog en ambitiös plan för att utveckla nämnda område under perioden 2010–2014.

Det kan inte råda någon tvekan om att ytterligare framsteg på detta område kommer att kräva en mer strategisk hållning som först och främst bygger på medborgarnas och företagens behov när de utövar sina rättigheter och friheter på den inre marknaden. En progressiv harmonisering, tillnärmning och standardisering krävs till exempel inom området för konsumentskydd. Det är självklart att de väldigt olika rättssystemen och rättsliga traditionerna måste respekteras och förenas när man säkrar att de åtgärder som redan har vidtagits fungerar. Jag anser dock att förekomsten av dessa bredvid varandra bör ses som en styrka och inspirationskälla snarare än ett hinder när man skapar gemensamma lösningar för EU-lagstiftningen. För att anta utmaningarna bör kommissionen föra en öppen diskussion med olika företrädare för rättssystemet, särskilt rättsutövare.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Berlinguerbetänkandet eftersom det handlar om aspekter av grundläggande betydelse för att möjliggöra en övergång till ett medborgarnas Europa och främja utvecklingen av en europeisk rättskultur.

I synnerhet behandlar betänkandet på ett balanserat och uttömmande sätt frågor som rör utbildning av domare, samarbete mellan rättsvårdande myndigheter, europeisk avtalsrätt, grundläggande rättigheter och rätten till fri företagsamhet, för att utveckla företagarandan i alla ekonomiska sektorer. Betänkandet tar även upp det ömsesidiga erkännandet av officiella handlingar från nationella förvaltningar och civilståndshandlingars verkan.

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Stockholmsprogrammet syftar till att säkerställa medborgarnas grundläggande rättigheter inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Skillnaderna mellan medlemsstaternas olika rättssystem hindrar dock utvecklingen av EU-lagstiftningen. Därför röstade jag för Europaparlamentets resolution, där man föreslår konvergens och harmonisering av civilrätten, handelsrätten, familjerätten och den internationella privaträtten och där man fokuserar på samarbete mellan medlemsstaternas olika rättssystem genom att

• främja en europeisk rättskultur,

• utbilda och fortbilda domare, åklagare och andra domstolstjänstemän, i syfte att skapa ömsesidig förståelse för andra medlemsstaters rättssystem och lösa gränsöverskridande tvister,

• skapa ett regelrätt forum så att domare inom rättsområden där gränsöverskridande tvister uppstår kan diskutera områden som ur ett rättsperspektiv framstår som kontroversiella eller svåra, i syfte att skapa ett klimat som präglas av ömsesidig förståelse,

• införa en europeisk avtalsrätt, och

• inleda samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Stockholmsprogrammet som antogs i december 2009 fastställer prioriteringarna för ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa för de fem kommande åren. I detta sammanhang är det viktigt att framhålla de betydande resultat som hittills har åstadkommits. Vidare är det viktigt att de rekommenderade åtgärderna kan hjälpa till att tillgodose allmänhetens och näringslivets verkliga behov och göra det lättare för dem att fritt röra sig och utöva sina rättigheter och friheter på den inre marknaden, utan att äventyra kraven när det gäller subsidiaritetsprincipen och respekten av medlemsstaternas olika lagstiftningsramar och författningstraditioner.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. – (IT) I dag röstade vi i plenum om ett förslag till en resolution om de positiva rättsliga aspekterna av handlingsplanen för att genomföra Stockholmsprogrammet, med andra ord Europeiska unionens prioriteringar för utvecklingen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för perioden 2010–2014 med särskild hänsyn till civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga aspekter.

Dokumentet innehåller en uppmaning till kommissionen att förbättra det ingivna förslaget för att försöka övervinna vissa problem och kritiska områden som särskilt förekommer i internationell rättsutövning. Att bistå nationella domare med tekniska aspekter av de föreslagna åtgärderna under utarbetandet av lagstiftningen och skapandet av ett fristående europeiskt anspråksinstrument, som bland annat skulle göra det möjligt att åtminstone till viss del lösa de problem som har orsakats av olika uppfattningar i nationell processrätt, är konkreta exempel på den konstruktiva och förbättrande hållning som ett gemensamt och utförligt diskuterat resolutionsförslag kan ha i fråga om EU-lagstiftningen.

På ett så pass viktigt område för medborgarna som det civilrättsliga området måste man respektera väldigt olika lagstiftningsramar och författningstraditioner och göra dem förenliga med varandra. Man måste dock även ta itu med de negativa rättsliga följder som dessa skillnader får för medborgarna.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta är en bra förordning som främst uppmanar till att utnyttja alla till buds stående medel för att främja en europeisk rättskultur, särskilt genom juridisk utbildning och fortbildning.

  Marco Scurria (PPE), skriftlig. – (IT) Jag hoppas att åtgärderna i handlingsplanen kommer att vidtas inom den planerade tidsramen, eftersom de är viktiga för att göra livet bättre för EU-medborgarna. I synnerhet har Italien alltid stött behovet att utveckla ömsesidigt förtroende mellan unionens medlemsstater. Vidare är Italien för en fortsatt utveckling av EU-bestämmelserna inom området för rättsliga och inrikes frågor.

Från detta perspektiv ger vi starkt stöd till den genomgående hållningen i handlingsplanen, vilken kretsar kring principen om ömsesidigt erkännande av avgöranden, vilket ska åstadkommas genom att stärka det ömsesidiga förtroendet. Jag vill också understryka behovet att utnyttja alla till buds stående medel för att främja en europeisk rättskultur, särskilt genom juridisk utbildning och fortbildning.

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig. – (IT) Jag vill säga att jag är nöjd med den vikt som fästs vid civilrättsliga frågor, till exempel lagstiftningsförslaget om stärkt samarbete inom området för skilsmässolagstiftning samt erkännandet och upprättandet av officiella handlingar på arvsområdet. Jag är särskilt nöjd med att tonvikt läggs vid behovet att introducera konkreta åtgärder och program för att främja en verklig europeisk rättskultur, genom tillhandahållandet av utbildningsåtgärder, inom ramen för Erasmusprogram för domare och alla rättstillämpare.

De åtgärder som fastställs i planen är mycket viktiga för att förbättra EU-medborgarnas rättsliga garantier. Det är dock nödvändigt att anta en mer strategisk och mindre splittrad hållning som bygger på medborgarnas och företagens verkliga behov när de utövar sina rättigheter. Samtidigt som vi å ena sidan måste beakta svårigheterna med att lagstifta på ett harmoniserat sätt inom ett gemensamt ansvarsområde, måste vi å andra sidan utöka EU-bestämmelserna inom området för rättvisa och inrikes frågor. På så sätt kommer ramarna för rättssäkerhet att bli allt tydligare och få allt större stöd. Dessutom kommer vi att bana väg för en riktigt gemensam rättslig teori och praktik i Europeiska unionen.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) Tack vare Stockholmsprogrammet kommer medlemsstaternas medborgare att kunna hävda sina rättigheter i hela Europeiska unionen på det civilrättsliga, handelsrättsliga och arbetsrättsliga området. Programmet ger fördelar och en större insyn för medborgarna. Det förbättrar också följdriktigheten i vårt system med rättsliga bestämmelser i Europeiska unionen.

För att skapa mer enhetliga system är det dock viktigt att vi samordnar vårt arbete i större utsträckning och att det finns ett erfarenhetsutbyte mellan länderna i unionen. Detta gäller i hög grad rättssystemet, inklusive den oerhört viktiga frågan om invandring och kampen mot organiserad brottslighet. En mycket viktig fråga, särskilt med tanke på de ekonomiska problem som nu råder, kommer att vara utvecklingen av effektiva handlingsmekanismer för att stärka den inre marknaden och den ekonomiska integrationen. Med det menar jag mer liberala principer när det gäller handelsutbytet mellan länderna i Europeiska unionen och införandet av en lagstiftning om handelsutbyte mellan tredjeländer. För dem som deltar i ekonomiska processer är det framför allt nödvändigt att specificera företagens och konsumenternas rätt till skydd och fortsätta övervaka genomförandet och efterlevnaden av rättsliga bestämmelser på den inre marknaden på ett effektivt sätt.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Sedan Europeiska unionen gavs delad behörighet i fråga om rättsliga och inrikes frågor har mycket stora framsteg gjorts på det civilrättsliga området. I artikel 67 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs vikten av att respektera de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna i EU, och i Berlinguerbetänkandet betonas att dessa är en av EU:s styrkor. Subsidiaritetsprincipen är en av EU-lagstiftningens grundläggande principer och baseras på förutsättningen att den underordnade medlemmen kan lösa problem och utföra saker och ting på egen hand. Rättvisa och inrikes frågor har av tradition varit medlemsstaternas ansvarsområden. Varje medlemsstat har sina egna särdrag och traditioner som återspeglar den kulturella mångfalden i Europa. För att hålla jämna steg med den föränderliga verkligheten i dagens värld krävs dock gemensamt ansvar i Europeiska unionen.

Nuförtiden är fördrag med gränsöverskridande effekter regel, och partnerskap eller familjer där partnerna kommer från olika medlemsstater tillhör vanligheterna. De innebär dock problem för den nationella civillagstiftningen som vi måste lösa. Liksom föredraganden föreslår är det nu tid att bygga en europeisk rättskultur vid sidan av de nationella rättskulturerna.

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Det är synd att parlamentet har beslutat att helt enkelt stryka debatten om Stockholmsprogrammet från föredragningslistan. Om det inte finns någon möjlighet till debatt finns det ingen möjlighet att ställa frågor. Om vi dessutom inte tillåter en kritisk diskussion om integrationsprocessen kommer detta bara att stärka många EU-medborgares oro. En sak som ger upphov till oro är pratet om att skapa en civilrättslig äktenskapslag. Många familjeföreningar i samtliga medlemsstater påpekar att mekanismen i Stockholmsprogrammet därför kan utnyttjas av samkönade par. Denna fråga kan lösas, inte bara inom ramen för civilrättsliga förfaranden och internationell privaträtt, utan även genom det särskilda familjerättsliga förfarande som avses i artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Om Stockholmsprogrammet utnyttjas för detta ändamål skulle detta innebära en indirekt lagstiftningsändring, vilket är precis vad unionen länge har kämpat mot. Kommissionen och rådet måste därför förklara att varken de socialrättsliga mekanismerna eller Stockholmsprotokollet aldrig kommer att leda till införandet av en äktenskapslag för samkönade par. Om vi vill bygga en stark union får det inte ske på bekostnad av medlemsstaternas befogenheter eller det gemensamma bästa. Gruppen Europeiska konservativa och reformister har ingett ändringsförslag som betonar medlemsstaternas befogenheter. Jag kommer att rösta mot det ingivna betänkandet om inte dessa förslag antas.