Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 23 november 2010 - Strasbourg

18. Förenkling av GJP (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntliga fråga till kommissionen om förenkling av GJP från James Nicholson och Janusz Wojciechowski för ECR-gruppen, Albert Deß för PPE-gruppen och George Lyon för ALDE-gruppen (O-0187/2010 – B7-0566/2010).

  Albert Deß, frågeställare. – (DE) Fru talman, herr Cioloş! Det gläder mig att du är här i dag för att svara på frågorna. Den 18 maj antog Europaparlamentet med stor majoritet en resolution om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Naturligtvis har det inte var möjligt för Dacian Cioloş att genomföra det som sades i den resolutionen ännu, men jag vill be dig att beakta alla krav i denna resolution när du inleder omstruktureringen av jordbrukspolitiken.

Tyvärr måste jag framhålla ett streck i räkningen. Jag har just haft en diskussion med en grupp jordbrukare som var oroliga att dina förslag för den första pelaren inte skulle minska byråkratin utan snarare leda till en stor ökning av byråkratin.

Europeiska unionen kan inte hållas ansvarig för varje byråkratisk bestämmelse! En stor del av ansvaret ligger hos medlemsstaterna. Därför ber jag Dacian Cioloş se till att vi kan arbeta tillsammans på den kommande reformen så att den struktureras på ett sådant sätt att den kan genomföras med så lite administrativ ansträngning och tillsynsinsats som möjligt. Då kommer jordbrukarna att kunna fokusera på sin huvuduppgift, dvs. producera livsmedel, i stället för att tvingas kontrollera den gällande lagstiftningen för att få reda på vad de behöver känna till innan de gör någonting ute på fälten eller i sina ladugårdar.

Inte i något annat jordbruksområde i världen är jordbrukarna så belastade med så många krav och regler som i Europeiska unionen. Än så länge är Dacian Cioloş inte ansvarig för detta. Du har chansen att bli den första kommissionsledamoten – innan du till sist avgår, och det vet jag inte när det sker – som kan säga att under min mandatperiod har byråkratin minskat i stället för att öka. Som föredragande för jordbruksreformen vill jag gärna ge dig tillfälle att arbeta tillsammans med oss för att hitta en lösning så att målet kan uppnås.

  George Lyon, frågeställare. – (EN) Fru talman, herr kommissionsledamot! Det är trevligt att se dig här hos oss i kväll. Att förenkla och befria den gemensamma jordbrukspolitiken från byråkrati är helt klart ett viktigt mål för den kommande reformen, eftersom många jordbrukare hemma i Skottland är frustrerade och arga över byråkratin och det oproportionerliga påföljdssystemet.

Offentliga medel måste användas klokt, och användningen måste kontrolleras. Det är inget som vi på något vis ifrågasätter. Det nuvarande påföljdssystemet brister dock i proportionalitet både på medlemsstatsnivå och på jordbrukarnivå. Detta är någonting som behöver åtgärdas i reformen.

I Skottland bestraffas jordbrukarna för närvarande för minsta lilla misstag med ibland mycket, mycket höga böter. Sedan i maj har inspektionerna ökat våldsamt i omfattning och skyhöga böter utdömts. Den skotska regeringen klandrar kommissionsledamoten för just denna åtgärd – upptrappningen av inspektionerna och påföljdssystemen.

En annan förklaring kan dock vara att kommissionens revisorer skulle komma och inspektera Skottland både i oktober och sista veckan i november. Det kan mycket väl vara så att den skotska regeringen greps en smula av panik och att de höga böterna och drakoniska straffen som utdömts under de senaste tre eller fyra månaderna är en reaktion på oron att allt inte skulle stå rätt till när revisorerna anlände till Skottland och genomförde sin inspektion.

De har också tittat över vattnet till våra kolleger i Nordirland – jag är säker på att min kollega Jim Nicholson skulle kunna säga ett och annat om det – och tittat på regeringens öde där som kan vänta sig mycket höga böter för att ha misstolkat stödberättigande hektar. Detta kan mycket väl ligga bakom de åtgärder som Skottland vidtagit.

Kan kommissionsledamoten i sitt avslutningsanförande klargöra om det verkligen är han som ligger bakom och är ansvarig för den nya drakoniska ordningen i Skottland, och kan kommissionsledamoten bekräfta när vi kommer att få veta resultaten av revisorernas inspektioner i oktober och november i år?

  James Nicholson, frågeställare. – (EN) Fru talman! Jag ber om ursäkt, eftersom det inte hör till det normala att jag inte dyker upp när jag förväntas tala. Jag ber oerhört mycket om ursäkt för det.

Som kammaren känner till antogs min kollega Richard Ashworths betänkande om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken av kammaren i maj. Jag förespråkade att onödig byråkrati skulle avskaffas, och den byråkrati som påtvingas de europeiska jordbrukarna har enligt min mening blivit alltför betungande och inkräktar svårt på den tid som hellre borde användas till det egentliga jordbruksarbetet.

En central punkt i detta betänkande var att en reformerad gemensam jordbrukspolitik bör förenklas, och politiken bör rationaliseras. Jag är dock rädd för att det vi får inte är detta. Vi kommer att få mer byråkrati – och när du talar om att göra den första pelaren grönare, vad menar du då? Du menar mer byråkrati, mer pappersarbete och fler inspektioner, vilket är något som de inte vill ha. Vi vill ha en inspektion av varje gård; det bör räcka överallt som inspektion.

Jag måste säga till kommissionsledamoten: Du har tillräckligt med verktyg i verktygslådan för närvarande med tvärvillkoren. Vi behöver inte fler. Vi behöver inte någon mer överbetoning av just denna ståndpunkt. Jag vädjar till dig på de personers vägnar som försöker producera livsmedel. Vi talar om tryggad livsmedelsförsörjning i Europa. Om du vill ha tryggad livsmedelsförsörjning ger vi dig det – vi ger dig tryggad livsmedelsförsörjning. Låt jordbrukarna producera livsmedel.

Får jag kommentera det som George Lyon just sade? Mina jordbrukare i Nordirland står inför en minskning med 60 miljoner euro på grund av kartläggning. Ingen skulle påstå att kartorna som upprättades för många år sedan är helt perfekta. Men ingen skulle heller säga till mig att kartorna söder om gränsen i Republiken Irland är bättre, eller att de är bättre i Italien – kartor som upprättades för många år sedan. Varför har vi detta? Varför har vi dessa drakoniska åtgärder mot våra jordbrukare när de inte behöver det eller vill ha det och när allt de vill göra är att producera bra livsmedel?

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Låt mig först svara på er skriftliga fråga om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken, som är ett viktigt ämne, vilket jag sagt upprepade gånger sedan jag blev kommissionsledamot, och som vi kommer att beakta i den framtida lagstiftningen.

Jag vill börja med den första delen av er fråga: Vad har kommissionen gjort hittills för att göra saker och ting enklare för jordbrukarna? Jag anser att om vi tittar på vad som har gjorts under de senaste åren är svaret klart: Kommissionen har redan gjort mycket för att göra saker enklare, och den har infört många åtgärder för att underlätta för jordbrukarna.

I mars 2009 lade kommissionen fram meddelandet ”En förenklad gemensam jordbrukspolitik i allas intresse”. I meddelandet framhålls de insatser som har gjorts under de senaste åren, och information lämnas om den uppnådda minskningen av den administrativa bördan.

Jag vill inte upprepa varje enskildhet från meddelandet, men jag skulle vilja utveckla ett par exempel.

För det första har antagandet av rådets förordning om inrättandet av en gemensam organisation för jordbruksmarknaderna 2007 lett till en betydande minskning av byråkratin i tillämpningsregelverket för den europeiska lagstiftningen om den gemensamma jordbrukspolitiken.

På grund av dess tekniska drag är avsikten med denna enhetliga gemensamma marknadsorganisation inte att ändra den underliggande politiken utan att harmonisera bestämmelserna och därigenom göra GJP-reglerna enklare att hantera, klarare, mer tillgängliga och mindre svåra att tillämpa.

Förenkling var också ett av huvudskälen till kommissionens hälsokontrollförslag. Förordningen som antogs 2009 syftar till att förenkla bestämmelserna för systemet med samlat gårdsstöd och förbättrar därmed effektiviteten i 2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.

För att illustrera framstegen inom jordbrukssektorn skulle jag vidare vilja nämna handlingsprogrammet för att minska den administrativa bördan i EU. I samband med detta program har flera utvärderingar genomförts. Resultaten av dessa utvärderingar visar att den administrativa bördan inom jordbrukssektorn har minskats med 36 procent, vilket är mycket mer än programmets allmänna mål på 25 procent.

Förra året presenterade min företrädare det första svaret från kommissionens avdelningar på den lista med 39 förslag till förenklingar som hade lagts fram av tretton medlemsstater i april 2009. En del av de 39 förslagen hade genomförts i slutet av 2009 och början av 2010. Andra återfinns i det förenklingspaket som just har antagits av kommissionen avseende direktstöd och landsbygdsutveckling, och förordningar har lagts fram för rådet och parlamentet.

När det gäller den tredje pelaren har kommissionen inlett en undersökning av den administrativa börda som härrör från mottagarnas genomförande av landsbygdsutvecklingsprogrammen. Undersökningen är koncentrerad på två kategorier av åtgärder: program för miljövänligt jordbruk och för modernisering av jordbruksföretag. Resultaten av denna undersökning kommer att användas i våra överväganden om den gemensamma jordbrukspolitiken under perioden efter 2013.

För att avsluta denna första punkt vill jag informera er om att programmet pågår och att det ingår tid som personalen vid generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling ägnar åt besök på en gård. Programmet, som även kallas ”Praktisk erfarenhet”, hjälper oss att få direkt kontakt med det som verkligen händer ute på fältet och använda den erfarenheten i de beslut som vi utarbetar.

Nu till den andra delen av er fråga: Hur kommer kommissionen att beakta parlamentets förslag i sitt arbete med den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013? Även här kan jag försäkra er att dessa frågor är angelägna för mig och att vi kommer att beakta alla analyser som vi redan har genomfört i syfte att förenkla, och även i de förslag som vi kommer att lägga fram, som inte går i riktning mot ökad byråkrati utan snarare i riktning mot ökade garantier för skattebetalarna att pengarna är väl använda.

Även på denna punkt är jag öppen för alla tekniska förslag som ni kan vilja lägga fram. I början på december kommer jag att stå inför era kolleger i utskottet för budgetkontroll, som också undrar vad kommissionen gör för att se till att de offentliga medlen används väl. I detta fall kan kommissionen endast tillämpa de förordningar som rådet har antagit, efter att ha beaktat parlamentets yttrande.

Det är inte kommissionen som ökar de administrativa uppgifterna. Kommissionen tillämpar endast de befintliga rådsförordningarna. Här kan jag försäkra er att vi i framtiden inte kommer att lägga fram något förslag som komplicerar saker i onödan; tvärtom kommer vi att lägga fram förslag som ska göra innehållet i den gemensamma jordbrukspolitiken mer trovärdigt. När det gäller jordbrukarna är deras huvuduppgift som jag redan har sagt jordbruksproduktion. Det är jordbrukarna som arbetar med naturresurserna, och det är också på grund av denna verksamhet som en del av medlen inom den gemensamma jordbrukspolitiken har anslagits till denna politik.

I fråga om vad vi planerar att göra efter 2013 vill jag informera er om att samtidigt som vi förbereder lagstiftningspaketet för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, har jag beslutat att inrätta en teknisk högnivågrupp tillsammans med kommissionen och medlemsstaterna för att se till att detta lagstiftningspaket inte leder till mer byråkrati utan i stället så långt möjligt förenklar saker.

Som George Lyon sade kommer den byråkrati som jordbrukarna ute på fältet möter inte alltid från kommissionen. Ni vet att förvaltningen delas med medlemsstaterna och att vi ofta har tillämpningar som skiljer sig från den ena medlemsstaten till den andra, just på grund av de nationella administrationerna. I fråga om dessa är det inte kommissionens sak att genomföra förenklingar. Som jag redan har sagt har kommissionen redan förenklat saker och ting. Det finns fortfarande ett behov av förenklingar på medlemsstatsnivå.

Svaret på George Lyons fråga om Skottland är även här att kommissionen endast följer de förordningar där det föreskrivs att böter ska tillämpas för jordbrukare som inte följer reglerna om tvärvillkoren, vilket inte bara gäller i Skottland utan även i Nordirland och överallt inom EU. Ännu en gång är detta en regel som gör att vi blir misskrediterade i fråga om de åtaganden som jordbrukare gör att följa EU-lagstiftningen om vi inte följer den. Tvärvillkoren är nämligen inte en bestämmelse som lagts till av kommissionen, av en medlemsstat eller något annat organ, utan de härrör från den EU-lagstiftning som avspeglas i dessa förordningar. Regeringarna kommer att få närmare information i början av december då kommissionen ska lägga fram resultaten av sina revisioner.

  Michel Dantin, för PPE-gruppen. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Du behärskar franska väl, och du känner väl till mitt land. I Frankrike finns det ett uttryck som beskriver något som man drömmer om men som aldrig inträffar, vi talar om Arlésienne.

För jordbrukare är förenkling utan tvekan en form av Arlésienne. Som ni har sagt har kommissionen redan vidtagit åtgärder för att försöka att förenkla förfarandena, och jag vill gå lite närmare in på detta. Enligt min mening finns det två aspekter av denna fråga.

För det första har det allting att göra med ansökningar om stöd. Jag anser att man bör erkänna att en ansträngning har gjorts att förenkla pappersarbetet under de senaste åren och månaderna, vilket vi ger er beröm för. För det andra finns det begränsningar för alla villkor, de ändlösa kraven att jordbrukarna ska rapportera om allting de gör: kört en släpvagn med gödsel till ett fält, använt en dos gödselmedel på ett annat fält, använt en dos växtskyddsmedel på ett tredje fält, och om de gör ett misstag blir de bestraffade.

Inför denna situation anser jag att vi måste hitta lösningar. Förra veckan när kommissionsledamoten lade fram förslaget om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken nämnde du ett antal integrationsåtgärder som skulle kunna genomföras och som faktiskt genom resultatet av dessa insatser leder till åtgärder som kan kontrolleras av allmänheten, av jordbrukarna och av kommissionen, åtgärder vars vetenskapliga effekt vi kan vara säkra på. Jag tänker på exemplet växelbruk. Dessa åtgärder ska göra det möjligt att förenkla jordbrukarnas åligganden. Det representerar en betydande mängd arbete i framtiden.

Vidare nämnde kommissionsledamoten i dag liksom i förra veckan det som åligger medlemsstaterna, och jag anser att du har rätt. Varje år besöker kommissionens kontrollanter medlemsstaterna innan de besöker jordbrukarna. De kommer med ett kritiskt öga för att hitta sådant som inte står rätt till. Skulle vi inte kunna ändra deras uppdrag en aning och be dem att också notera områden där medlemsstaterna går för långt i tillämpningen av EU-lagstiftningen – vilket skulle vara till nytta för medlemsstaterna? Att gå för långt är att påtvinga jordbrukarna skyldigheter som är poänglösa för förordningarna. Genom att göra så skulle du förbättra EU:s anseende bland våra medborgare.

  Luis Manuel Capoulas Santos, för S&D-gruppen. – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot! Förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken är ett mål som vi alla har förkunnat i många år. Det är dock fortfarande långt ifrån helt uppnått, trots kommissionens ansträngningar, som måste erkännas. Trots detta vill jag göra det klart att för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet kan förenkling inte i någon mening uppfattas som att röja vägen för dem som vill ta genvägar eller för minskad stringens i kontrollen eller övervakningen av offentligt stöd. Inga förevändningar får användas för att kringgå detta viktiga krav på öppenhet. När diskussionerna om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 inleds har vi nu ett utmärkt tillfälle att uppnå detta mål. Trots detta kommer det inte att bli några betydande framsteg i förenklingen utan att vi förenklar själva uppbyggnaden av den gemensamma jordbrukspolitiken, och det är om detta som S&D-gruppen har framfört sina åsikter.

I april offentliggjorde vi ett dokument där vi förespråkade en omorganisation av de båda pelarna, och vi konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen har accepterat en del av våra förslag i denna riktning. Jag förstår inte hur det är möjligt att ha ett stöd som inte är kopplat till produktion, och som är föremål för liknande väsentligen miljörelaterade kriterier – så som direktstöd, åtgärder för ett miljövänligt jordbruk eller kompensationsbetalningar till mindre gynnade regioner – och som är föremål för olika byråkratiska behandlingar och kontroller i stället för att ingå i ett enda enhetligt system. Jag finner det också svårt att förstå hur många av dem som talar om förenkling är just dem som är mest emot att förändra den nuvarande uppbyggnaden av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Därför ser jag fram mot det arbete som kommissionsledamoten är på väg att utföra, som det vägledande dokument som du just har lagt fram för oss. Jag vill också ta tillfället i akt att framföra min förhoppning att alla som vill ha verklig förenkling deltar i den diskussion som vi är på väg att starta om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

  Britta Reimers, för ALDE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr Cioloş, mina damer och herrar! En av våra främsta prioriteringar som ledamöter av Europaparlamentet är att minska byråkratin och förenkla lagstiftningen och bestämmelserna om EU:s olika politikområden. Endast så kan vi förvalta skattebetalarnas pengar effektivt och öka acceptansen för våra politiska beslut bland Europas medborgare. Därför är det viktigt att jordbrukarna märker den direkta effekten av förenklingsåtgärder av detta slag inom jordbrukssektorn. Deras arbete är att producera livsmedel, inte att skriva böcker.

Vid en tidpunkt då de lokala myndigheternas budgetar blir allt stramare är det också viktigt för oss att minska den mängd arbete som ska utföras av deras administrativa personal. Förordningar måste utarbetas på ett sådant sätt att de inte fylls ut i onödan. Dessutom måste vi se till att de påföljder som vi inför står i proportion till överträdelsen av förordningarna. En effektiv, långsiktig politik kännetecknas av att den lägger större tonvikt vid råd än vid bestraffning. Det är endast så vi kan ge våra medborgare och våra jordbrukare incitament att genomföra nya rön och fullgöra samhällets krav. Vi behöver beakta allt detta när vi diskuterar den framtida jordbrukspolitiken. Vi behöver också fokusera mer på att se till att det inte finns någon dubblering av formaliteterna och kontrollerna och att blanketter bara behöver fyllas i när de ger ett verkligt mervärde för de administrativa organen och för jordbrukarna själva. Vi måste till sist lära oss att arbeta tillsammans och inte mot varandra.

  Alyn Smith, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Fru talman! För gruppen De Gröna/Europeiska fria alliansen vill jag gratulera kommissionsledamoten till att ha kommit hit i kväll och gratulera mina kolleger och Richard Ashworth i synnerhet, för den ursprungliga resolutionen som har stimulerat kvällens debatt.

Herr kommissionsledamot! Jag vill särskilt hänvisa till punkterna 52 och 53 i den ursprungliga resolutionen som handlar om öppenhet i fråga om påföljderna. Bortsett från inhemskt ofog har vi ett problem i hela Skottland och inom EU som helhet i hur våra jordbrukare uppfattar öppenheten i fråga om påföljder, särskilt i fråga om tvärvillkoren. För att gå vidare behöver vi enligt min mening en betydligt större klarhet när det gäller vad som krävs och förväntas av jordbrukarna och vad konsekvenserna blir för den som inte följer reglerna.

I fortsättningen behöver vi också se en större förståelse, en högre grad av flexibilitet. Hur mycket jag än förstår att ni måste hantera dessa förordningar så som de är skrivna, är vi här för att skriva om förordningarna – och det är det som vi ser fram mot. Det finns en enorm skillnad mellan misstag och bedrägeri, och så som lagstiftningen tillämpas för närvarande behandlas jordbrukarna mer eller mindre på samma sätt i båda fallen, trots att det är en enorm skillnad mellan hur det fungerar i verkligheten.

Särskilt i fråga om punkt 66 skulle jag vara mycket tacksam om kommissionsledamoten anger hur han ser på uppmaningen från oss om en treårig amnesti vid överträdelser av tvärvillkoren som rör elektronisk identifiering av får. I Skottland försöker vi få tekniken att fungera, men den är mycket långt ifrån perfekt, och det skulle bara gnugga en massa salt i de sår som redan finns att se att ett oproportionerligt förhållningssätt intas i fråga om tvärvillkoren och bestämmelserna om elektronisk identifiering. Vi försöker få det att fungera, och vi har hört att ni vill vara flexibla. Jag skulle vara mycket tacksam för en försäkran i kväll om att så kommer att bli fallet.

  Richard Ashworth, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag skrev det ursprungliga betänkandet. I det talade jag om utmaningarna för jordbruket och betonade de sätt på vilket den gemensamma jordbrukspolitiken måste förändras för att möta dessa utmaningar. I betänkandet fäste jag uppmärksamhet vid att många jordbrukssektorer och animalieproduktionen i synnerhet har svåra ekonomiska problem för närvarande och att det nu brådskar att lätta bördan för jordbrukaren både i fråga om tid och kostnader av onödig och oproportionerlig reglering från den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag gav många exempel på fall där reglering och påföljder är oproportionerliga – i vissa fall till och med oskäliga. Jag talade om behovet av konsekvensbedömningar, behovet av mer harmonisering av inspektionsnormerna, och jag menade att det inte finns någon anledning till att inte självreglering skulle kunna användas med gott resultat inom jordbruket. Framför allt efterlyste jag en kulturförändring inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Självklart förstår jag behovet av finansiell integritet, men revisionsrätten har gjort det helt klart att överkomplikation mycket ofta har varit orsaken till problemet och likaså förstår jag verkligen att förvaltningen och tolkningen av förordningarna varierar alldeles för mycket från ett land till ett annat.

Sedan jag skrev betänkandet har jag haft glädjen att konstatera att flera nationella regeringar och ledande jordbruksorganisationer har efterlyst en förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken. Nu när vi förhandlar om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har det säkerligen aldrig tidigare funnits ett bättre tillfälle att visa att vi kan hjälpa branschen och inte belasta den med onödig byråkrati och onödiga kostnader.

Jag är helt medveten om de initiativ kommissionsledamoten har tagit och är tacksam för dem, men det är nedslående att detta budskap inte har nått ut till jordbrukarna i det land jag kommer från.

  João Ferreira, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Fru talman! I maj vid omröstningen i kammaren om resolutionen om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken påpekade vi att denna förenkling inte får leda till mindre stöd till jordbrukarna eller till avskaffandet av andra medel för att organisera marknaderna. Jag erinrar om att denna varning även ges i den resolution som vi antog. Sex månader har gått sedan resolutionen antogs, och det finns fortfarande starka skäl till oro, som endast har förstärkts av kommissionens meddelande nyligen.

De så kallade traditionella medlen att organisera marknaderna, bland annat offentlig intervention, varken kan eller bör avskaffas under förevändning av en påstådd rationalisering och förenkling. Det skulle innebära en fortsättning och intensifiering av den ödeläggelse av små och medelstora jordbruksföretag som pågår i många länder. Det finns verkligen mycket att göra i fråga om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken, varav mycket är positivt och till och med nödvändigt. Jag tänker bland många andra möjligheter på behovet av att ändra påföljderna, inte minst när dessa gäller överträdelser som inte är jordbrukarens fel, för att förenkla tillämpningsprocessen och ändringar i fråga om djuridentifiering. Förutom förenkling som skulle vara till nytta för alla jordbrukare, och i synnerhet små och medelstora producenter, behövs det en djupgående omvälvning av den gemensamma jordbrukspolitiken för att förstärka interventionsinstrumenten, garantera jordbrukarna skäliga priser, som återställer instrumentens reglerande funktion, t.ex. kvoter och produktionsrätter, som – eftersom vi talar om förenkling – garanterar varje land något så enkelt som rätten att producera, liksom rätten till tryggad livsmedelsförsörjning och suveränitet samt fastställer principer för modellering och tak för stödet, som avhjälper de rådande obalanserna mellan producentländerna och produktionsnivåerna.

Vi är mycket oroade över kommissionsledamotens insisterande på att underställa jordbruk och livsmedelsproduktion marknaden och konkurrens. Resultatet av denna liberaliseringspolitik har redan visat sig: en hejdlös våg av nedlagd produktion i miljontals små och medelstora gårdar, osäker inkomst och ökad prisvolatilitet samt förvärrat livsmedelsberoende i oräkneliga länder och regioner. Vi instämmer i en förenkling som tjänar jordbrukarnas intressen – särskilt de små och medelstora jordbrukarna – och gör det möjligt för dem att fortsätta att producera. Vi invänder mot en förenkling som tar kål på produktionen och producenterna, och vi kommer att fortsätta kämpa emot den här i kammaren.

  John Bufton, för EFD-gruppen. – (EN) Fru talman! Huvudtemat i rapporten om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är framför allt åtgärder som illustreras under alternativ 2. Jag föreställer mig att detta är den uppläggning som kommissionen föredrar.

Jag är oroad över bristen på klarhet och tidtabell för godkännandet. Förväntas vi besluta om det bästa alternativet för den gemensamma jordbrukspolitiken innan förslagen har förfinats? Jag fruktar att jordbrukarna får en tyngre byråkratisk börda, trots att man i rapporten efterlyser ett enklare, mer specifikt stödsystem med bland annat förenkling av reglerna för tvärvillkor.

Rapporten är inriktad på små och aktiva jordbruksföretag, utan att man definierar hur storleken och aktiviteten ska mätas och övervakas. I rapporten sägs att de två pelarna i den gemensamma jordbrukspolitiken ska vara inriktade på effektivitet, men jag fruktar att om man ger incitament till små jordbruk och samtidigt belönar miljöutveckling kommer vi att få se hur de inhemska jordbrukarna överger produktionsinriktat jordbruk för att dra nytta av den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag är oroad över detta eftersom vår konkurrenskraft på jordbruksområdet kommer att urvattnas, trots att man i rapporten nämner långsiktig livsmedelsförsörjning och växande global efterfrågan.

I rapporten talas om att frigöra Europas slumrande produktionspotential, samtidigt som man respekterar EU:s åtaganden inom internationell handel. Det konstateras att jordbrukets andel av försörjningskedjan för jordbruks- och livsmedelssektorn minskade, samtidigt som grossist- och distributionssektorernas andel ökade. Bilaterala avtal med Mercosur, bland annat om återimport av jordbruksprodukter, kan undergräva europeiska jordbrukares möjligheter att göra affärer till ett skäligt marknadspris.

I rapporten erkänns att europeiska jordbrukare möter global konkurrens, samtidigt som de ska respektera miljö-, livsmedelssäkerhets-, kvalitets- och djurskyddsmål. En del sydamerikanska jordbrukare använder sig av avskogningsmetoder och kan massproducera, vilket gör att de slår europeiska jordbrukare med lägre priser på grund av mindre strikt lagstiftning.

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Fru talman! EU är ganska impopulärt bland ungerska jordbrukare, särskilt bland småbrukare. Det beror inte bara på att vi har tvingats ge upp 100 procent av våra marknader till förmån för import av utländska livsmedel i utbyte mot en liten andel av det stöd som jordbrukarna i de gamla medlemsstaterna får, utan också på grund av ämnet för dagens sammanträde, överdriven byråkrati och förskräckliga administrativa bördor som verkligen hindrar de ungerska jordbrukarna från att faktiskt utföra sitt egentliga arbete – att bedriva jordbruk, vilket har konstaterats upprepade gånger.

Tillåt mig påpeka att i de gamla medlemsstaterna, och därmed i Ungern, finns det ännu en stor komplikation, nämligen den gamla statssocialistiska och kommunistiska traditionen, där vissa offentliga tjänstemän anser att det inte är de själva som finns till för medborgarna, i detta fall för jordbrukarna, utan tvärtom medborgarna som finns till för staten och för de byråkratiska statstjänstemännen. Sådana tjänstemän försvårar jordbrukarnas liv helt i onödan och på ett förnedrande och kränkande sätt genom att reglera jordbrukarnas verksamhet utöver de gällande bestämmelserna.

Vi översvämmas av klagomål. Det senaste gällde exempelvis att kostnaderna för ett evenemang som arrangerats enligt ett anbudsförfarande inom ramen för den andra pelaren avslogs med motiveringen att den berörda jordbrukaren inte hade tagit in tre offerter för de scones han serverade till deltagarna. Detta är ett typiskt fall av förödmjukande och överflödig reglering och godtycklig maktutövning.

Hur kan detta avhjälpas? Genom att se till att klagomål mot sådana övergrepp kan framföras inte bara till beslutsfattaren, vilket vi vet är helt meningslöst att försöka, utan till EU självt, nu när vi har anslutit oss och EU beviljar detta stöd baserat på betalningar. EU borde inrätta en kontrollmekanism som människor kan vända sig till och där kränkningar och övergrepp av detta slag skulle kunna utredas och sanktioneras.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE). – (RO) Fru talman! Först och främst vill jag välkomna det åtagande om att fortsätta processen att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken som kommissionen har uttryckt i sitt senaste meddelande. Överdriven reglering innebär lägre konkurrenskraft, och överdriven stelbenthet innebär mindre effektiv verksamhet.

En av anledningarna till att man i dag efterlyser en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken är helt klart att den behöver förenklas. Jag skulle vilja nämna ett par oerhört viktiga aspekter i den resolution om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken som parlamentet har antagit.

Min kollega Michel Dantin har nämnt de stater som går för långt i tillämpningen av EU-lagstiftningen. Enligt min mening måste de administrativa formaliteterna minskas till absolut minsta nödvändiga, inte bara på EU-nivå utan även på medlemsstatsnivå.

Kommissionen bör överväga om det är möjligt att införa ett gemensamt ramverk för den dokumentation som krävs. Jag skulle vilja beskriva en sådan rekommendation som den högsta byråkratinivå som kan accepteras. Det är välkänt att om EU-byråkratin kräver tre underskrifter för godkännande, lägger de nationella byråkratierna i sin tur till ytterligare fem underskrifter. Endast sådana bestämmelser och villkor som är relevanta och absolut nödvändiga, och som ger obestridliga fördelar, borde fortsätta att tillämpas.

Enbart förenkling är inte tillräckligt. Åtgärderna för att utbilda och informera potentiella stödmottagare måste också utökas. Exempelvis borde det vara obligatoriskt att en viss andel av medlen för landsbygdsutveckling anslås till åtgärder av detta slag.

Eftersom förenkling är direkt kopplad till öppenhet vill jag passa på när kommissionsledamoten finns på plats under plenarsammanträdet och fråga honom en annan sak. Med anledning av domstolens beslut nyligen om mottagarna av EU:s jordbruksmedel undrar jag vilka åtgärder kommissionen överväger för att se till att information om dessa personer fortsätter att offentliggöras.

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I likhet med Rareş-Lucian Niculescu välkomnar även jag att kommissionen tänker fortsätta sina ansträngningar att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken, men jag är ändå oroad över uppföljningen av Richard Ashworths betänkande om administrativ förenkling.

Med hänsyn till det svåra ekonomiska klimat som våra jordbrukare för närvarande befinner sig i skulle jag önska att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 gör det möjligt för jordbrukarna att koncentrera sig på sitt huvudsyfte, nämligen att producera säkra livsmedel av hög kvalitet, samtidigt som de uppmuntras att tillhandahålla icke-kommersiella allmänna tjänster. Det är dags att lätta den administrativa bördan för våra producenter, avskaffa onödig lagstiftning och ge jordbrukarna i de 27 medlemsstaterna samma möjligheter att förstå vilka deras skyldigheter är men också vilka rättigheter de har. Vad de behöver är en enklare och mer lyhörd gemensam jordbrukspolitik.

Vid en tidpunkt då det anses oundvikligt att världens jordbrukare hetsas mot varandra, trots de ständigt återkommande jordbruks- och livsmedelskriserna både i norr och i söder, vid en tidpunkt då jordbrukarna kämpar för att få rättvisa priser, en rättvisare ersättning för sitt arbete, är det minsta vi kan göra för att hjälpa dem att be kommissionen regelbundet samråda med intressenterna inom jordbrukssektorn för att utvärdera vilka konsekvenser våra förordningar har ute på fältet och utforma enkla och öppna praktiska regler för våra jordbrukare och skattebetalare.

Avslutningsvis vill jag citera Charles Baudelaire som sade att absolut enkelhet är det bästa sättet att utmärka sig själv. Jag uppmanar därför kommissionen att ägna sig åt detta viktiga uppdrag, och jag är övertygad om att Dacian Cioloş kommer att uppnå det målet.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Fru talman, herr kommissionsledamot! Den för mig allra viktigaste meningen i resolutionen finns i punkt 7, som lyder: ”I linje med principerna om bättre lagstiftning förväntar sig Europaparlamentet att all framtida lagstiftning åtföljs av en fullständig konsekvensanalys som tar hänsyn till rättsliga och administrativa bördor, och som säkrar att alla nya bestämmelser står i proportion till de mål som de syftar till att uppnå.”

Jag vill fråga kommissionsledamoten om vi kan hoppas på att så kommer att bli fallet. Kan du säga oss att dessa principer kommer att stå i centrum för vårt arbete med den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013?

Jag tittade på ditt utmärkta dokument från förra veckan. En del av rubrikerna säger oss att jordbruk handlar om att garantera livsmedelssäkerhet och spårbarhet. Det handlar om att förse EU:s medborgare med en mångfald värdefulla livsmedel av hög kvalitet för att skapa lokal sysselsättning och ge många olika ekonomiska, sociala, miljörelaterade och territoriella fördelar. Jordbruket måste garantera en effektiv avkastning på den offentliga politiken. Jordbruket måste bli grönare och bidra till att motverka klimatförändringarna. Jordbruket måste ta itu med problem som hållbar markförvaltning och förlust av biologisk mångfald, främja förnybar energi, befordra djur- och växtskydd samt garantera djurens välbefinnande. Jordbruket måste följa reglerna för tvärvillkoren och på veterinär- och växtskyddsområdet. Jordbruket måste ta itu med volatiliteten på marknaden och överlevnaden som den svagaste länken i livsmedelskedjan. Jordbruket måste konkurrera med importerade livsmedel från tredjeländer som producerats under mycket annorlunda villkor. Allt detta måste åstadkommas med en kanske krympande budget.

Kommissionsledamoten sade att han i nästa vecka ska motivera den gemensamma jordbrukspolitiken för budgetkontrollutskottet. Jag tror att du kommer att ha gott om ammunition.

  Oldřich Vlasák (ECR). – (CS) Fru talman! Att tukta en vildvuxen och onödig byråkrati är naturligtvis i allas intresse, särskilt med anledning av jordbrukarnas fullt berättigade begäran, eftersom de behöver ägna så mycket tid och energi som möjligt åt sitt eget arbete – växtproduktion och djuruppfödning – i stället för att plöja sig fram genom byråkratiska bestämmelser och fylla i blanketter.

År 2005 åtog sig kommissionen att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen uppsatte då det ambitiösa målet att minska den administrativa bördan med 25 procent fram till 2012. Kommissionen har onekligen gjort vissa ansträngningar, men hittills har åtgärderna inte lett till den förväntade förenklingen och inte heller lyckats undanröja ojämlikheterna mellan medlemsstaterna. Samtidigt är det absolut nödvändigt att få ett tillräckligt flexibelt regelverk för den gemensamma jordbrukspolitiken och särskilt i fråga om systemet för direktstöd. Det är också nödvändigt att samtidigt som man stöder mångfald minimera risken att endast ineffektiva produktionsområden utan konkurrenskraft får stöd i EU. Man måste också avväga förenklingsmålet mot insatserna för att uppnå maximal effektivitet.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Fru talman! Jag välkomnar denna muntliga fråga och den avsedda återgången till en mycket viktig fråga. Under de senaste månaderna har jag genomfört en rad landsbygdsmöten över hela Nordirland. Vid varje möte bad jag jordbrukarna ange de viktigaste områdena där det behövs förändringar inom sektorn. Enormt viktigt var att minska byråkratin, som anses vara en onödig tillkommande kostnad och en förbrukare av värdefull tid. Det stora pappersarbetet och de komplicerade detaljuppgifter som krävs är en stor börda för jordbrukarna, och rädslan för påföljder blir allt större.

Jag träffade också nyligen ordförandena för lokala grupper som genomför landsbygdsprogrammet i Nordirland. De är starkt kritiska till de betungande och byråkratiska revisionskraven som leder till en hög frekvens av avhopp.

Precis som kommissionsledamoten anser jag att vi måste ta ansvar för och redovisa hur vi använder skattebetalarnas pengar men att den byråkratiska bördan hindrar programmet och just de människor som det skulle hjälpa.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D). – (RO) Fru talman! Det pratas mycket på EU-nivå om att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken. Våra jordbrukare fortsätter dock att klaga över de administrativa problem som hindrar dem när de söker stöd eller behöver tillämpa EU-lagstiftningen.

Inte bara kommissionen utan även medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att förenkla byråkratin i samband med den gemensamma jordbrukspolitiken. Enligt min mening är det viktigt att EU:s jordbrukslagstiftning genomförs på ett sådant sätt i medlemsstaterna att jordbrukarna inte blir avskräckta från att fortsätta med sin jordbruksverksamhet.

Många jordbrukare i mitt hemland klagar över att de är dåligt informerade, att det är svårt för dem att göra en ny satsning inom sektorn eller att det är oerhört svårt att få tillgång till jordbruksstöd. Jag vill be kommissionen att fortsätta att uppmuntra medlemsstaterna att använda tekniken mer effektivt, inte bara för att hålla jordbrukarna bättre informerade utan också för att minska de administrativa uppgifterna inom sektorn. Jag hoppas också att den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommer att vara enklare, öppnare och mer rättvis.

  Jan Mulder (ALDE). – (NL) Fru talman! Parlamentet har nu diskuterat minskad byråkrati år efter år. Kommissionen har bildat en intern arbetsgrupp med höga tjänstemän som har i uppdrag att se till att regleringen inte blir överdriven. Detta är ett ganska egendomligt arrangemang, ungefär som att be en slaktare kontrollera kvaliteten på sitt eget kött. På parlamentets initiativ bildades en arbetsgrupp utanför kommissionen ledd av den tidigare ministerpresidenten i Bayern Edmund Stoiber för att ta itu med situationen. Kan kommissionen nu när Stoibergruppen har funnits i fyra år säga vilken metod som är bäst och mest effektiv? Kommissionens interna arbetsgrupp eller Edmund Stoibers arbetsgrupp utanför kommissionen?

För att gå vidare till själva regelverket, som genomförs av medlemsstaterna, och ibland av mellan fem och elva tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna. Det är alldeles för mycket. Kunde inte kommissionen börja arbeta tillsammans med den privata sektorn, som också ställer upp strikta krav och som därför i många fall gör medlemsstaternas tillsyn överflödig?

  Tadeusz Cymański (ECR). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! I maj antog Europaparlamentet en resolution om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken. Kan kommissionen förklara vilka åtgärder som har vidtagits hittills för att minska den byråkratiska bördan för jordbrukarna i hela EU? Kan kommissionen tala om för oss hur den tänker anpassa sig efter rekommendationerna i Europaparlamentets resolution om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken med hänsyn till den väntande reformen av denna politik?

Jordbrukarna kräver förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken eftersom de är hårt ansatta både i Polen och i andra EU-medlemsstater. Europaparlamentet har många gånger uttryckt sin ståndpunkt i frågan, bland annat nyligen i Ashworthbetänkandet om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är dags att omsätta betänkandet i handling. Vi får inte låta oss ruineras av byråkratin. Om EU vill utvecklas får det inte skapa hinder och i synnerhet inte byråkratiska hinder.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Fru talman! FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) offentliggjorde i förra veckan en rapport där det betonas att mänskligheten befinner sig farligt nära en ny global livsmedelskris. Därför har jordbruksproducenterna blivit ombedda att öka sin produktion, särskilt av vete och majs, och bygga upp sina livsmedelslager igen under 2012.

Den globala efterfrågan på livsmedel kommer att fortsätta att växa i framtiden. EU borde kunna hjälpa till att tillgodose världens efterfrågan på livsmedel. Därför är det mycket viktigt att unionens jordbrukssektor behåller sin produktionskapacitet och förbättrar den.

Särskilt små och medelstora jordbruksföretag och familjejordbruk behöver enklare och mer lättillgängliga instrument, både för subventioner och för direktstöd i syfte att locka dem till marknaden.

Nyckeln till långsiktig livsmedelssäkerhet är att främja investeringar i jordbruket, särskilt för att förenkla den byråkrati som jordbrukarna möter. För att uppnå detta är det viktigt att underlätta de europeiska jordbrukarnas tillgång till banklån med förmånliga villkor och att ge jordbrukarna subventioner.

Jag ber därför kommissionsledamoten att stödja oss, precis som under översynen av energiskattedirektivet, för att uppnå en lägre momssats för el som används för bevattning.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Fru talman! I kommissionens meddelande om den framtida jordbrukspolitiken är administrativa förenklingar ett av förslagen för reformering av det europeiska jordbruket. Detta förslag är i vissa avseenden en reaktion på de rekommendationer som Europaparlamentet lade fram i sin resolution i maj i år. En minskning av den administrativa och byråkratiska bördan kommer att göra det lättare för jordbrukarna att få medel, och det kommer att förbättra informationsflödet och öka effektiviteten i de inspektioner som lokala myndigheter genomför. Detta kommer i sin tur att säkerställa att det finns tillräckliga mängder av säkra livsmedel och kommer också att höja vår sektors konkurrenskraft. Vi måste dock vara säkra på att förenklingsprocessen verkligen genomförs både på EU-nivå och nationellt, att de föreslagna förenklingarna inte blir ännu ett värdelöst försök att blunda för sanningen och att dessa förenklingar leder till en minskning och inte till en ökning av administrationskostnaderna.

  Herbert Dorfmann (PPE). – (DE) Fru talman, herr Cioloş, mina damer och herrar! Det är oerhört viktigt att tala om en ökad byråkrati, eftersom diskussioner av detta slag ofta inte ger den önskade effekten. Jag hoppas att det inte kommer att bli så i det här fallet.

Jag gläder mig över de förslag till förenklade regler som Dacian Cioloş har lagt fram, särskilt för de små jordbruken, i meddelandet om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är mycket berömvärt. Det finns mycket som kan göras. När det gäller exempelvis fleråriga åtaganden i programmet för miljövänligt jordbruk måste jordbrukarna lämna in nya ansökningar varje år för samma markareal. Det är helt enkelt löjligt. Vi måste gå mycket längre och göra systemet enklare, eftersom i synnerhet de små jordbruken förlorar ur sikte att vi behöver uppnå vårt mål att förebygga bedrägerier. Vi vill trots allt ha en gemensam jordbrukspolitik som ökar antalet blommor på ängarna och inte antalet papper på skrivborden.

  Luís Paulo Alves (S&D). – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Meddelandet om de allmänna principerna för den nya gemensamma jordbrukspolitiken har gett nytt hopp för små och medelstora jordbrukare i hela Europa genom att betona deras oersättliga roll inom det framtida europeiska jordbruket. Det hoppet måste infrias. Detta är ännu en anledning till att förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken är så viktig. Att befria jordbrukarna från deras mest komplicerade byråkratiska arbetsuppgifter, som de har mycket lite tid över för, är ett mål som vi måste uppnå så att de kan ägna sig åt jordbruksarbete och förlora mindre tid och få lägre kostnader. Dessutom ska vi också ge de många små producenter som för närvarande inte ansöker på grund av byråkratin ett mer användarvänligt system och därmed förebygga dessa förluster. Insatser för detta ändamål är utan tvekan lönsamma.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Fru talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för ett kraftfullt och äkta uttryck för hans vilja att genomföra denna förenklingspolitik, även om jag aldrig har mött en jordbrukare som har bett oss förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken. De ber om färre kontroller och enklare sätt att göra affärer.

Jag vill upprepa mina kommentarer från förra torsdagen. Vi lurar oss själva här i kammaren. Om vi följer den första pelarens miljöinriktade väg kommer vi tyvärr att öka tvärvillkoren, vi kommer att bokföra naturen, vi kommer att skicka iväg folk från gårdarna och vi kommer inte att uppnå förenkling. Jag skulle vilja kalla detta för ”grön byråkrati”. Det är lika bekymmersamt som vanlig byråkrati, men vi kommer att få båda. Jag vet att du förstår den poängen, och jag anser att vi behöver känna till den.

Enligt min mening finns det också ett trovärdighetsproblem för EU. Jordbrukare ser hur bankerna kommer undan med spekulationsmord utan kontroller och saldon, samtidigt som de själva åker dit för 100 euro. Min sista punkt är att det finns många kontroller av jordbrukare: från detaljhandeln, från beredningsindustrin, från EU och från de behöriga myndigheterna. Det är ett klimat där det råder rädsla. Jag fruktar att kommissionsledamoten är en stor, stygg varg – budgetkontroll – och jordbrukarna är rädda för inspektioner, och medlemsstaterna är också ängsliga. Vi måste få slut på detta klimat som präglas av fruktan.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Fru talman! En grundläggande beståndsdel i systemet för förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken är tillsyn. Kostnaderna för att bygga om och underhålla systemen för förvaltning och tillsyn samt kostnaderna för administration av systemen belastar medlemsstaternas budgetar. Att döma av den hittillsvarande erfarenheten verkar det som om de komplicerade kriterierna för att få hjälp och de ständiga förändringarna ger upphov till problem av många slag i genomförandestadiet, inte bara för jordbrukarna utan även för själva administrationen.

Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste vara begriplig för jordbrukarna, men även för skattebetalarna. Detta är inte möjligt om inte den gemensamma jordbrukspolitiken förenklas ytterligare. Vi tycks skapa mer byråkrati varje gång som vi försöker reformera den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag vädjar också till medlemsstaterna att inte lägga till fler och ofta onödiga bestämmelser till EU-riktlinjerna. Jag föreslår att en ansökan om utbetalning i fortsättningen ska täcka hela budgetperioden. Den borde inges för en tvåårsperiod, men självklart måste det gå att lämna in ändringar.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Fru talman! Under årens lopp har en komplex mekanism av förordningar, subventioner och kontroller vuxit fram ur EU:s jordbrukspolitik, vilket har överfört utvärderingen av jordbruksproduktionens effektivitet från fältet till Brysselbyråkraternas kontor.

Att bedriva jordbruk på ett effektivt och meningsfullt sätt blir alltmer beroende av stödmekanismer och förordningar om sådant stöd, som utarbetas av kommissionen. Förvrängningen av jordbruksmarknaden har förvärrats ytterligare genom subventionsmekanismen för de nya medlemsstaterna, som i många fall inte ens får hälften av det stöd som de ursprungliga medlemsstaterna får.

Det är därför helt rätt att titta närmare på systemet av förordningar och mekanismer som för närvarande används i EU och försöka införa enklare, modernare och rättvisare förordningar för våra jordbrukare. Jag är helt övertygad om att Europaparlamentet gärna kommer att hjälpa kommissionsledamoten med den uppgiften.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Fru talman! Jag instämmer helt i idén att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken. Framför allt gratulerar jag kommissionsledamoten till hans insatser. Han sade att han har fått 39 rekommendationer, och ju förr dessa rekommendationer genomförs desto bättre.

  Giovanni La Via (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Europeiska revisionsrätten avslöjar tyvärr varje år i sin rapport att resurser som anslagits till den gemensamma jordbrukspolitiken inte alltid används på ett korrekt och öppet sätt.

Vi är därför tvungna att förena två olika behov: dels behovet av kontroll för att säkerställa att europeiska skattebetalares resurser används på bästa och mest korrekta sätt, dels ett behov av att så långt möjligt förenkla livet för jordbrukarna som vill ägna sin tid åt att odla sin mark och sköta sina djurbesättningar, vilket de bör få lov att göra.

Jag vill framföra ett förslag till kommissionsledamoten eftersom han sade att han var villig att lyssna på förslag från kammaren. Alla åtgärder för landsbygdsutveckling som genomförs av medlemsstaterna och regionerna syftar inte alltid till förenkling utan lägger snarare till ett nytt byråkratilager. Kommissionsledamoten borde överföra de bästa metoderna som genomförts i regionerna och de europeiska länderna till alla andra länder och regioner.

  Dimitar Stoyanov (NI). – (BG) Fru talman, herr kommissionsledamot! Det är tydligt att det som gjorts hittills inte är tillräckligt, annars skulle vi ha debatterat något annat i kväll. Jag vill uppmärksamma er på det sociala elementet i det som vi diskuterar, eftersom producenterna förbereder sina projekt, tar upp lån, sätter sin mark på spel, och när deras projekt sedan avslås på grund av någon formalitet blir de ruinerade.

Under ett halvår nu har jag fört ett puniskt krig med den bulgariska jordbruksfonden som har avslagit enskilda projekt för över etthundra bulgariska jordbrukare på grund av en oklar formulering i förordningen. Den bulgariska förvaltningen (som ni vet är Bulgarien ett land under särskild observation) föredrog också att ta det säkra före det osäkra och avslå projekt om det finns minsta anledning. Jag är helt övertygad om att de flesta jordbrukare är samvetsgranna och hederliga. Och jag förstår att det behövs kontroller, men dessa kontroller bör inte krossa dem som är samvetsgranna bara därför att det finns bedragare.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman! Jag är mycket glad att se att det är så många närvarande för att tala om förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken trots att timmen är sen. Jag tror att enkelheten kommer när vi har gjort klart för oss själva och när vi vet exakt vad vi vill, vilket också avspeglas i de rättsakter vi utarbetar.

Givetvis kommer förslagen från kommissionen, och de antas av rådet och av parlamentet. Därför är jag förvissad om att när det är dags att utarbeta lagstiftningspaketet tillsammans kommer vi att veta precis så bra och på ett tydligt och enkelt sätt vad vi vill och att vi vill undvika de särskilda undantagen och tilläggen som innebär att kommissionen senare är tvungen att kontrollera dem ute på fältet eftersom kommissionen även ansvarar inför er – i parlamentet – för hur offentliga medel används.

Självklart anser jag inte att den gemensamma jordbrukspolitiken hindrar jordbrukarna från att arbeta, tvärtom. I många fall hjälper den gemensamma jordbrukspolitiken jordbrukarna att arbeta. Det är bara så att när offentliga medel är inblandade måste alla kunna redogöra för hur dessa medel har använts. Det finns europeisk lagstiftning som leder till normer för jordbrukssektorn, och jag måste säga att jordbrukssektorn kanske är en av de få ekonomiska sektorer för vilken EU-lagstiftningen faktiskt kontrolleras ute på fältet. Jag vet inte om det är så för andra sektorer, men vi har tillsammans bestämt att det ska vara på det sättet. De normer som får mycket uppmärksamhet är inget annat än tillämpningen av EU-lagstiftning ute på fältet.

Det som uppfattas som komplicerat är just denna lagstiftning om miljön och om djurens välbefinnande. Det finns också förfaranden för särskilda åtgärder, exempelvis för miljöåtgärder i jordbruket, som det finns särskilt ekonomiskt stöd för, och även för investeringsåtgärder som ofta ingår i investeringsprogram så som programmet för landsbygdsutveckling.

Jag håller helt med om att i fråga om lagstiftning, så som den tillämpas i praktiken, kunde mer göras för att klargöra för jordbrukarna vad de behöver göra. När det gäller förfarandena för särskilda åtgärder behöver vi dock ha klart för oss en sak: så länge som vi kräver särskilda åtgärder där man tar hänsyn till regionala särdrag behöver vi också utöva en särskild kontroll, annars skulle vi inte vara trovärdiga.

Capoulas Santos! Jag håller helt med dig om att vi behöver förenkla så mycket som möjligt. Jag vill dock inte gå så långt att vi kommer till ett stadium där vi inte längre är trovärdiga, inte längre kan förvalta de pengar som anslagits till den gemensamma jordbrukspolitiken ordentligt, och jag vill att denna budget ska fortsätta att vara lika överensstämmande. Denna överensstämmelse kommer också att vara beroende av vår förmåga att motivera och redogöra för hur pengarna har använts.

I fråga om öppenhet finns det ett domstolsavgörande. Det jag kan säga er är att jag fortfarande är för denna öppenhet. Den nu gällande förordningen kommer att ändras så att denna dom beaktas.

Jag lämnar det därvid, men jag kan försäkra er om att jag kommer att fortsätta att fatta beslut som syftar till förenkling, eller att åtminstone sörja för att den gemensamma jordbrukspolitiken inte blir mer komplicerad. Som jag redan har sagt kommer vi att behöva utföra detta arbete gemensamt och tillsammans med medlemsstaterna, eftersom jag talade med er om åtgärder som vidtas för att avskaffa onödig byråkrati i fråga om vad kommissionen kräver av medlemsstaterna. Nu delas förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken med medlemsstaterna, och vad som händer ute på fältet för mottagaren, dvs. jordbrukaren, är beroende av hur medlemsstaterna och regionerna verkställer EU-lagstiftningen.

Eftersom riktlinjer för god praxis är användbara kommer vi också att arbeta på dessa riktlinjer, men låt oss först av allt försöka att göra den gemensamma jordbrukspolitiken enkel och tydlig för de 27 medlemsstaterna. I fortsättningen kommer även ni genom medbeslutandet att ha samma ansvar som rådet på detta område, och jag är övertygad om att vi kommer att kunna arbeta mycket bra tillsammans.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga röstförklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) I en resolution som parlamentet antog tidigare i år hänvisas till vikten av att minska byråkratin för jordbrukarna. En viktig punkt som framfördes är att det bör ske en förenkling av både genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken och en förenkling av själva denna politik.

I detta sammanhang har både kommissionen och medlemsstaterna en viktig roll att spela. En översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken bör inriktas på metoder som skulle göra det möjligt för jordbrukarna att ägna sin mesta tid åt det viktigaste: jordbruket.

I sitt meddelande – som offentliggjordes förra veckan – säger kommissionen att det är viktigt att förenkla och minska byråkratin. För att förbättra jordbrukssektorns konkurrenskraft måste man se till att de nuvarande åtgärderna reformeras och förenklas i den gemensamma jordbrukspolitikens framtida form och att jordbrukarna inte belastas med ytterligare bördor.

Jag gläder mig över det som kommissionsledamoten sade förra veckan om att konsekvensbedömningar krävs innan ett nytt förslag läggs fram. Proportionalitetsprincipen och de administrativa bördor som jordbrukarna redan har måste beaktas i all ny lagstiftning.

  Gerard Batten (EFD), skriftlig. – (EN) Låt mig ställa en enkel fråga. Varför finns det över huvud taget en gemensam jordbrukspolitik? Europa har ett överflöd på bördig jordbruksmark. Vi har fortfarande jordbrukare som kan och vill producera livsmedel. Europa och världen har ett överflöd av människor som behöver köpa livsmedel. Om marknadsmekanismen får sköta sig själv kommer den att klara behovet av tillgång och efterfrågan till konkurrenskraftiga priser. Den gemensamma jordbrukspolitiken är en artificiell, dyr och onödig börda för jordbrukare och konsumenter. Låt mig föreslå den enklaste förenklingen av alla: avskaffa den gemensamma jordbrukspolitiken!

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D), skriftlig. – (HU) Kommissionens meddelande ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020” innehåller få konkreta uppgifter om minskandet av administrativa bördor. Även ordet förenkling förekommer bara på ett par ställen i texten i samband med reglerna om tvärvillkoren. Systemet med den gemensamma jordbrukspolitiken är för komplicerat även på andra områden, och det är ofta dunkelt och obegripligt för jordbrukarna. En av de allra viktigaste uppgifterna skulle vara att få ett slut på ”dubbelregleringen”. Flera medlemsstater ställer striktare nationella krav än dem som föreskrivs i EU-lagstiftningen. Detta snedvrider i sig konkurrensen på den inre marknaden. Det skulle vara praktiskt om olika nationella myndigheter som övervakar tvärvillkoren och deras olika avdelningar kunde harmonisera sina insatser för att se till att jordbrukarna inte blir föremål för flera olika slags inspektioner i tät följd. Med hänsyn till framstegen inom telekommunikation och it borde detta vara möjligt genom att upprätta en gemensam databas. I kommissionens föreslagna reform finns stöd till miljöskydd kvar under den andra pelaren samtidigt som ett grönt bidrag har byggts in i kriterierna för direktstöd under den första pelaren. Det är ännu inte känt hur dessa betalningar kommer att göras. Det vore bra om detta positiva steg inte medför några nya administrativa bördor.