Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 23 november 2010 - Strasbourg

19. Situationen i biodlingssektorn (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Paolo De Castro, för utskottet för jordbruk och landsbygdsutveckling, om situationen i biodlingssektorn (O-0119/2010 – B7-0564/2010).

  Paolo De Castro, frågeställare. – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den resolution som vi ska rösta om representerar den ståndpunkt som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har intagit till EU:s politik för att stödja biodling. Enligt normal praxis i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har vi i detta viktiga dokument dragit nytta av alla parlamentsgruppers medverkan, vilka har lämnat sina värdefulla bidrag till slutresultatet.

Trots att den årliga budgeten till åtgärder för att förbättra de allmänna villkoren för produktion och saluföring av biprodukter nyligen ökat finns det fortfarande en utbredd oro över de många utmaningarna och problemen som biodlingen kommer att möta inom den närmaste framtiden.

Svåra produktions- och marknadsföringsvillkor, stark och långvarig prisvolatilitet och svårigheter som uppkommer av den alltmer omfattande dödligheten i bibestånden är några av de kritiska faktorer som drabbat en av de viktigaste sektorerna inom det europeiska jordbruket.

Precis som alla andra aktörer inom primärsektorn behöver europeiska biodlare försättas i ett läge där de kan planera sina egna angelägenheter. Medan det nuvarande stödet är beroende av de nu gällande genomförandeförfarandena i EU:s jordbrukspolitik är framtiden för denna politik efter 2013 osäker. Detta är bakgrunden till dagens resolution, varigenom vi vill uppmana kommissionen att göra en aktiv insats för att värna om biodlingen.

Följande huvudkrav framförs till kommissionen i resolutionsförslaget: ett uttryckligt åtagande efter de nationella programmens utgång, även med hänsyn till nya utmaningar och problem i sektorn, nämligen bidödligheten, prisvolatiliten osv., ett åtagande om nödvändiga förbättringar av statistiska mått, för effektivare kontroll av honung som importeras utifrån till EU och forskningsutveckling, en förstärkt roll för den europeiska veterinärpolitiken, en handlingsplan för att tackla den omfattande bidödligheten, delvis genom särskilda åtaganden på forskningsområdet, ökat ekonomiskt stöd till utbildning av aktörerna och sist men inte minst en vitalisering av biodlingssektorns roll som en ledande aktör inom den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013.

Jag tackar Astrid Lulling och alla mina parlamentskolleger för det arbete vi genomfört tillsammans, och jag vill också påminna er, fru talman och herr kommissionsledamot, om att det internationella året för biologisk mångfald snart är till ända. Det är därför som vi hoppas att godkännandet av resolutionen verkligen markerar början på en nystart för en sektor som är särskilt strategiskt viktig för en hållbar miljö och bevarandet av den biologiska mångfalden och även när det gäller de ekonomiska och sociala konsekvenserna.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Ja, bin spelar verkligen en viktig roll för pollineringen och för produktionen av honung och relaterade produkter. Sektorn kännetecknas av mycket varierande förutsättningar för biodlingen och de spridda och mångskiftande aktörerna, alltifrån produktions- till saluföringsledet.

Vissa harmoniserade regler har införts på EU-nivå i fråga om handelsnormer för honung och skyddandet av bihälsan.

I förordningen om en samlad marknadsordning föreskrivs en rad åtgärder i syfte att förbättra villkoren för produktion och saluföring av biodlingsprodukter. Dessa åtgärder kan ingå i treåriga biodlingsprogram som utarbetas av medlemsstaterna och samfinansieras via EU:s budget. Budgeten för dessa program har ökats från 26 miljoner euro till 32 miljoner euro för perioden 2011-2013.

Dessa åtgärder tycks ge positiva resultat i biodlingssektorn, både för medlemsstaterna och för biodlarna. Det är också viktigt att notera att alla medlemsstater har utformat ett program, vilket visar deras intresse både för biodling och för sektorns behov.

Sektorn står verkligen inför en rad utmaningar. För det första det sjunkande antalet biodlare, vilket gör att det är mycket viktigt att uppmuntra och utbilda nykomlingar. För det andra konkurrensen från import från tredjeländer och kvalitetsproblem med honungen från dessa länder. Sedan har vi den ökade bidödligheten på grund av många faktorer, bland annat varroasjuka och andra sjukdomar.

Problemet med bihälsan är särskilt oroande inom EU men även utanför. Biodlingsorganisationerna ber därför EU att koncentrera sig mer på bin i detta avseende. I november 2008 antog Europaparlamentet också en resolution om läget i biodlingssektorn där kommissionen uppmanades att införa särskilda åtgärder och se till att dessa åtgärder samordnades.

Det är uppenbart att bihälsan är en viktig fråga och att den måste skyddas genom de mest lämpliga åtgärderna, samtidigt som man beaktar sektorns särdrag och de olika berörda aktörerna. I detta sammanhang har kommissionen redan tagit en rad initiativ för att ta itu med biodlingssektorns bekymmer, och andra åtgärder har också planerats för framtiden.

Kommissionen tänker snart lägga fram ett meddelande för att klargöra frågor med anknytning till bihälsan och de viktigaste åtgärderna som kommissionen planerar att vidta för att ta itu med dem. Detta meddelande kommer att ligga till grund för diskussionen med Europaparlamentet och rådet och med myndigheterna i medlemsstaterna och med aktörerna.

Jag hoppas att denna diskussion kommer att bidra till att identifiera tänkbara nya åtgärder som behövs på EU-nivå för att bevara biodlingen och produktionen av honung och relaterade produkter men också bidra till att bevara bihälsan och förhindra andra problem som kan uppkomma på grund av sjukdomar eller förorening.

  Astrid Lulling, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman! När jag tog över ansvaret för läget inom bisektorn i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling från min tyska kollega Reimer Böge för 16 år sedan sade en annan tysk parlamentsledamot ganska nedsättande till mig: ”Åh, jag förstår. Småkrypen för de små länderna.” Sedan dess har jag arbetat hårt för att göra klart i det ständigt växande EU hur viktiga dessa småkryp är, inte bara för vår livskvalitet utan även för vår överlevnad.

Under tiden har vi gjort ständiga framsteg i att öka medvetenheten på alla nivåer i EU om behovet av en omfattande gemensam politik för att se till att det finns tillräckligt många bin i EU och tillräckligt många biodlare i alla åldrar som ser till dem. Detta har blivit desto viktigare till följd av den höga bidödligheten i många regioner, som har gett upphov till berättigade farhågor om det finns tillräckligt många bin och biodlare för att tillgodose våra behov. Det är därför som jag inledde detta initiativ i form av en muntlig fråga till kommissionen med en debatt och en resolution. Jag är mycket tacksam för att resolutionen har fått stöd från alla grupper i kammaren. Målet motiverade alla politiska grupper att göra gemensam sak för vår resolution. Den är kortfattad, tydligt strukturerad och lättbegriplig, vilket inte alltid är fallet i kammaren. Vi gör klart var problemen finns. De konkreta lösningar som vi föreslår har utarbetats i nära samarbete med biodlingssektorn.

Biodlare från många medlemsstater har kommit till Strasbourg i dag med sina produkter men också med sina bekymmer och förväntningar för att betona att de behöver vår hjälp med att lösa sina problem. När man betänker att av en budget på över 140 miljarder euro har endast 32 miljoner euro ägnats åt att skydda tre fjärdedelar av livsmedelsproduktionen och fyra femtedelar av växterna som är beroende av pollinering, bör det stå klart för alla här att den viktiga uppgiften i dag är att trygga en fortsättning och utveckling av denna politik efter 2013. Det är vårt budskap. Jag tror att det kommer att höras, inte bara i parlamentet, utan även i kommissionen, rådet och medlemsstaterna. Under alla omständigheter kommer vi att se till att det blir så. Jag vädjar till alla ledamöter i kammaren att närvara vid omröstningen och rösta för denna resolution. Det är vi skyldiga bina. Det stämmer att de ligger i vinterdvala medan vi håller denna debatt. Jag tror faktiskt att debatten …

(Talmannen avbröt talaren.)

Jag ville bara säga att talmanskonferensen, som anser att det är en god idé att lägga denna diskussion i slutet av kvällens sammanträde, behöver göra sin hemläxa för att förstå betydelsen av bin i Europa.

  Luis Manuel Capoulas Santos, för S&D-gruppen. – (PT) Fru talman! Tyvärr är de problem som drabbat den europeiska biodlingen allvarligare och mer djupgående än de cykliska kriser som gång på gång drabbar andra skenbart viktigare sektorer. Problemen för biodling är framför allt miljörelaterade och har konsekvenser som kan bli katastrofala om vi inte kan ta itu med dem på lämpligt sätt och i tid.

Två statistiska uppgifter från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation – som citerades i resolutionsförslaget och redan har nämnts av Astrid Lulling – är belysande: 84 procent av växtsorterna och 76 procent av livsmedelsproduktionen är beroende av pollinering. Jordbruket är dock också en viktig näringsverksamhet i landsbygdsområden och har en stor tillväxtpotential eftersom den europeiska produktionen långt ifrån garanterar våra behov. Ingen annan ”animalieproduktion” – inom citattecken naturligtvis – är så nära förknippad med naturen och hållbarhet eller spelar en så viktig och oersättlig ekologisk roll som biodling. Det är mer än väl skäl nog för oss att inte spara på våra ansträngningar och medel för att undersöka huvudorsaken till binas skrämmande och ökande dödlighet och stödja hälsoprogrammen.

Denna debatt bör också ge tillfälle att hitta uppfinningsrika och effektiva sätt att ta med stöd för denna särskilda typ av marklös djurproduktion i stödmekanismerna i den nya gemensamma jordbrukspolitiken just i det ögonblick då man planerar att använda arealenheter som grundkriteriet för tilldelning av nytt stöd. Jag vill därför be kommissionen att förklara vilka åtgärder som den kommer att vidta omedelbart för problemet och vad kommissionen anser om att ta med denna verksamhet i den nya arkitekturen för den gemensamma jordbrukspolitiken som vi är på väg att börja diskutera.

  Britta Reimers, för ALDE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr Cioloş, mina damer och herrar! Att skydda bina ligger i jordbrukssektorns intresse, och många jordbrukare är också biodlare. Vi har sett en nedgång i bipopulationen i många områden i Europa. Vi måste hitta orsakerna till problemet och vidta nödvändiga motåtgärder. Det är bra att budgetfinansieringen till de nationella biprogrammen fram till 2013 har ökats från 26 miljoner euro till 32 miljoner euro. Men det är inte tillräckligt. Vi måste se till att dessa program fortsätter efter 2013. För att uppnå detta är det också särskilt viktigt att förbättra och förenkla processen som gör det möjligt för forskare, biodlare och jordbrukare att få ta del av specialistkunskap. Vi bör så snart som möjligt fokusera på att bekämpa de sjukdomar och parasiter som bin är utsatta för. Vi får inte överlåta åt biodlarna att utkämpa denna kamp på egen hand.

Vi har ett överhängande behov av bättre och mer standardiserad statistik från alla medlemsstater i EU. Vi måste ju kunna arbeta med fakta och inte bara med spekulationer. Eftersom antalet biodlare ständigt sjunker behöver vi också investera mer i utbildning. Vi bör ge mer stöd till unga biodlare och även till heltidsbiodlare, för att se till att yrket har en framtid och inte dör ut. Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa stöder resolutionen.

  Alyn Smith, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag ska fatta mig kort även om jag anser att Astrid Lullings idé om att korsbefrukta talartiden mellan grupperna verkligen är värd att fundera vidare på.

Jag kommer att upprepa kommentarerna om biodlingssektorn, men jag vill påminna kollegerna om att den vilda humlepopulationen i Europa också befinner sig i en liknande – och mycket allvarlig – situation. De är lika viktiga för den biologiska mångfalden och de pollineringsfördelar som vi – helt riktigt – har hört talas om för honungsbisektorn. Jag vill berömma det arbete som utförs av Bumblebee Conservation Trust i Skottland för hela humlepopulationen i Storbritannien.

Herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja ta upp fråga nr 4 – en utmärkt fråga – där man föreslår att kommissionen ska ta in bisjukdomar i veterinärpolitiken. Parlamentet har sedan länge framfört denna uppmaning, och det slår mig att detta inte bara handlar om att portionera ut pengar utan om att dela bästa praxis och kunskap inom unionen. En mängd forskare på en mängd platser arbetar med detta, och kommissionen skulle kunna spela en kraftfull roll genom att sammanföra informationen och ta reda på hur mycket vi vet om detta sammanhängande och mycket allvarliga problem.

  James Nicholson, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Vi är alla medvetna om bins betydelse för pollineringen. De är absolut avgörande för jordbruket och livsmedelsproduktionen. Utan dem blir det faktiskt inte någon livsmedelsproduktion.

Det är därför mycket oroande att biodlingssektorn fortsätter att rapportera att bidödligheten är förbluffande hög. Även om jag anser att vi har lyckats öka medvetenheten och informera om hur allvarlig situationen är under årens lopp, måste vi hålla trycket uppe för att se till att forskning om orsaken till denna dödlighet fortsätter och förblir välfinansierad. Först då kan konkreta steg vidtas för att ta itu med problemet.

För det första vill jag se att finansieringen av forskningsprojekt bibehålls efter 2012, och jag vill stödja initiativen för att locka unga biodlare till biodlingssektorn. Vi går förstås in i en period av intensiv debatt om den framtida jordbrukspolitiken, och jag anser att detta är ett fundamentalt problem som vi bör fortsätta att ta itu med inom ramen för en reviderad jordbrukspolitik för EU efter 2013.

Kort sagt bör stödet till jordbrukssektorn förstärkas efter 2013. Jag anser att vi har möjlighet att göra någonting positivt. Låt oss stödja bina.

  Trevor Colman, för EFD-gruppen. – (EN) Fru talman! Problemet med denna rapport om den minskande bipopulationen är att det finns en verklig tragedi här. Efter att ha granskat dokumentet finner jag dock att de förslag som läggs fram för kammaren är ett klassiskt exempel på vad som här i huset är känt som en ”förmånlig kris”. Förmånlig, för EU vill säga, med förslag som bygger på att utvidga EU:s kontroll till ett allt större område. Ingen ändring där således.

Den gemensamma jordbrukspolitiken förekommer i förbigående i rapporten, men den destruktiva effekten av införandet av denna politik i mitt land nämns inte. Jag tänker här på häckarnas naturmiljö och på hävdandet av fält och fruktträdgårdar, vars förvaltning har blivit allvarligt störd av EU-lagstiftningen till skada för bina i Storbritannien.

I rapporten medges att man inte kan hitta huvudorsaken till det minskande antalet bin, och därför nämns en rad olika möjligheter. Man räknar upp bisjukdomar, binas försvagade immunitet mot sjukdomsalstrare och parasiter, klimatförändringen – det kunde man slå vad om skulle finnas med – och den nektarrika florans försvinnande. Den tänkbara skadliga effekten av genetiskt modifierade växter medges motvilligt, men avvisas som insignifikant – det kunde man också slå vad om att det skulle finnas med.

Sanningen är den att det här bara är gissningar. Det enda som står klart i allt detta är förekomsten av varroakvalster som angriper binas immunsystem och som troligen är grundorsaken till hela problemet. Men nej, binas belägenhet tas som förevändning för att införa en massa föreskrifter där man bland annat efterlyser samarbete mellan medlemsstaternas biodlarorganisationer, striktare kontroll av importerad honung, ökade märkningskrav – vilket väl knappast är ägnat att stoppa bidöden – produktgodkännande, vad det nu kan vara, samt en kampanj för att rekrytera unga biodlare. Häpnadsväckande. Medan allt detta pågår fortsätter varroakvalster sitt ödeläggande arbete, och bina dör.

Rapporten är utan tvivel välmenad men behöver reduceras till att identifiera och eliminera vad det än är som dödar våra bin och låta det internationella samfundet ta itu med det, i stället för att tjäna som en förevändning för mer och mer EU-förordningar.

  Diane Dodds, för NI-gruppen. – (EN) Fru talman! Det har varit en viktig och verkligen engagerad debatt om detta särskilda ämne. Jag är glad över att den hålls och över att delta i den.

Binas betydelse inom jordbruket i vidaste bemärkelse är enligt min mening i allmänhet underskattad, till och med inom själva sektorn. Utan bin skulle många odlingar misslyckas. Fruktträdgårdar är naturligtvis särskilt beroende av bina för pollinering. Jag besökte nyligen ett antal fruktträdgårdsägare i Nordirland som hade drabbats av den sjunkande bipopulationen och som verkligen uttryckte sin oro över saken.

Jag håller med om att bisjukdomar bör framhållas i EU:s veterinärpolitik, både för att markera binas betydelse och för att få en politik och en övervakning av populationerna i hela Europa. Pengar måste satsas på forskning och utveckling av den avtagande bipopulationen, och finansiering måste göras tillgänglig för planer som kan hjälpa till. Jag anser att en balanserad syn på nedgången av bipopulation måste beaktas. I stället för att bara klandra jordbruksmetoderna måste man investera i undersökningar av sjukdomar och sätt att minimera deras konsekvenser.

  Béla Glattfelder (PPE). – (HU) Fru talman! Astrid Lulling har bett oss att stödja ett resolutionsförslag. Det kan vi göra helhjärtat eftersom ett utmärkt dokument håller på att tas fram.

Den viktigaste punkten i dokumentet är den som uppmanar kommissionen att se till att de nuvarande stödprogrammen inom biodlingssektorn fortsätts och stärks efter 2013. Det finns ett enormt behov av detta stöd eftersom marknaden inte erkänner biodlingsprodukter på ett sätt som garanterar att biodlingssektorn överlever, trots att biodlarna på många sätt bidrar till jordbruket och till att bevara den biologiska mångfalden.

En annan mycket viktig punkt i dokumentet är uppmaningen till kommissionen att ändra reglerna för märkning av honungsprodukter inom ramen för kvalitetspolitiken. Detta beror på att de nuvarande reglerna kan missbrukas, nämligen genom att märka honung som bara innehåller en minimal mängd europeisk honung, och som i verkligheten mest består av honung importerad från tredjeland som även kan vara av lägre kvalitet, som honung av europeiskt ursprung.

Ytterligare en viktig punkt i dokumentet är uppmaningen till kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som utesluter möjligheten att märka produkter med mindre än 50 procent honungsbaserat sockerinnehåll som honungsprodukter.

Jag har i många år kämpat för dessa frågor här i Europaparlamentet. Jag har inte lyckats få med dem i något dokument så perfekt som de nu anges i detta resolutionsförslag. Jag hoppas att kommissionen nu kommer att godkänna parlamentets rekommendationer och hitta ett sätt inom kvalitetspolitikens tillämpningsområde för att under nästa termin lösa dessa långvariga problem.

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag beslutade att lägga fram flera ändringsförslag till Paolo De Castros utmärkta förslag eftersom biodling utgör en väsentlig ekonomisk sektor. Jag är säker på att vår kompetenta kollega Astrid Lulling håller med, eftersom hon har arbetat med problemet sedan 1994. Jag tycker att vi borde hylla henne ikväll.

Vi måste inse att det skulle innebära en större omvälvning än någonsin i människans historia om bina skulle försvinna. En sådan förändring av den biologiska mångfalden skulle hota den grundläggande mångfalden i vårt livsmedelsutbud. Denna enorma störning av ekosystemen skulle förgöra alla utsikter för framtida generationer.

Att pollinerande bin försvinner är något som måste tas på största allvar, eftersom den enorma minskningen av antalet vilda bin och honungsbin nu kan mätas på en global skala. Kokos, vanilj, melon, passionsfrukt är alla tropiska grödor som är helt beroende av pollinerande bin för att kunna producera frukter och frön.

På alla kontinenter och allt oftare dör ett stort antal honungsbin i slutet av vintern. I Europa har många biodlare tvingats lägga ner med sin verksamhet. Just nu är över 80 procent av blomväxtarterna i världen och 80 procent av alla arter som odlas i Europa direkt beroende av att pollineras av insekter, framför allt av bin. Utan fältbin ger de flesta grödor inte tillräckligt god avkastning. Detta är fallet för många vilda arter, men även för fruktträd, proteingrödor och grönsaker. Det skulle vara svårt att föreställa sig en måltid som inte bin har varit inblandade i.

Orsakerna till det minskade antalet bin är kända: att deras bon förstörs, att de växter som förser dem med nektar och pollen blir allt färre, men även sjukdomar, parasiter och framför allt användning av bekämpningsmedel, i synnerhet specifika neurotoxiska pesticider som är särskilt skadliga för bin. Jordbrukare och odlare måste inse att bina är mycket värdefulla för grödorna och helt försvarslösa när de utsätts för giftiga produkter, och att man därför måste prioritera att skydda dem.

Avslutningsvis vill jag säga att vi måste reagera, för vi kan inte acceptera att vi blir beroende av honung som kommer från andra ställen – kvaliteten är lägre, och den följer inte våra strikta tillverkningskriterier – och att den är det enda alternativet till den brist på honung som sakta men säkert infinner sig i Europa. Jag vill därför uppmana Dacian Cioloş och kommissionen att inkludera biodling i den gemensamma jordbrukspolitiken med specifika åtgärder.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Fru talman, herr kommissionsledamot! Tack för era kommentarer. Ni har själv beskrivit de utmaningar vi står inför: färre biodlare och behovet att locka nya och professionella biodlare, och – framför allt – en ökad bidödlighet orsakad av en rad olika faktorer, i synnerhet förekomsten av varroakvalstret som hotar binas immunsystem.

Vi håller alla med om att binas hälsa är viktig, och jag är glad över att kommissionen kommer att utarbeta centrala åtgärder för att hantera dagens mycket allvarliga situation. Jag vill betona behovet av att rådgöra med biodlarna när man utarbetar programmen, för att se till att dessa program i första hand blir effektiva och dessutom verkligen genomförs. Precis som biodlarna måste vi se till att jordbruksmetoderna som används är hållbara och gynnsamma för pollinerare. Jag tycker att detta är mycket viktigt och bör ingå i den gemensamma jordbrukspolitiken.

Även om medborgarna känner till binas roll vid produktion av honung vill jag påpeka att inte alla vet vilken avgörande roll bina spelar för pollineringen och hur mycket de bidrar till jordbruket och därmed livsmedelsproduktionen i EU. Därför tror jag att en informationskampanj skulle vara nyttig, eftersom vi behöver medborgarnas stöd i frågan för att kunna motivera de pengar vi lägger på ett program för att skydda bina.

Slutligen behöver vi oberoende och snar forskning om bidödlighet så att vi kan vara säkra på att vilka åtgärder vi än vidtar för att lösa problemet så kommer de att bli framgångsrika.

  Michail Tremopoulos (Verts/ALE). – (EL) Fru talman! EU:s larmprogram har identifierat ohållbara metoder för markanvändning och användningen av jordbrukskemikalier som de huvudsakliga orsakerna till den oroande minskningen av pollinerande insekter i Europa.

Efter en skriftlig fråga som jag ställde i januari fick jag ett svar från dåvarande kommissionsledamoten Mariann Fischer Boel som gjorde mig mycket besviken. Vi vet att 84 procent av de europeiska grödorna till viss del är beroende av pollinerande insekter för befruktning och att vi, för att skydda dem, måste skapa obligatoriska ekologiska återhämtningsområden och ytterligare stärka miljöåtgärderna inom jordbruket genom att omstrukturera den gemensamma jordbrukspolitiken.

Kommissionsledamoten hävdade att hon var nöjd. Dock har man trots åtgärderna inte kunnat lösa problemet med det minskande antalet bin. Med tanke på att miljöåtgärder inom jordbruket endast står för 8 procent av den totala budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken fram till 2013, och att varje medlemsstat tillämpar dem på olika sätt, vidhåller vi att miljöåtgärderna inom jordbruket måste få mer stöd och tillämpas på ett enhetligt sätt, samt att man måste kontrollera om de är korrekta eller inte. Dessutom måste vi lägga större vikt vid biologiska och ekologiska metoder. Vi måste stödja dessa åtgärder och en småskalig produktion, och uppmuntra till att man skapar biodlingskooperativ och ekologiska återhämtningszoner.

  Julie Girling (ECR). – (EN) Fru talman! Vi har ikväll hört mycket om hur fantastiska bin är – och det stämmer, de är verkligen fantastiska varelser.

Jag vill koncentrera mig på en fråga. Är kommissionsledamoten medveten om det intresse och det engagemang som bin har utlöst och inspirerat till runt om i Europa? Bara i Storbritannien finns många prominenta organisationer med kampanjer – alltifrån Women’s Institute till Cooperative Society. Informationskampanjen finns där redan. Den måste bara fortsättas.

Ta en titt på kampanjen från Women’s Institute, som jag har skickat ett utdrag ur. Den är full av praktisk information för alla som vill hjälpa bina att må bra. Women’s Institute företräder miljoner vanliga människor i Storbritannien. Tillståndet för bina är en kanske unik möjlighet att arbeta med medborgarna. En möjlighet som omfattar den gemensamma jordbrukspolitiken, biologisk mångfald, tryggad livsmedelsförsörjning, användning av bekämpningsmedel, förordningar på veterinärområdet och till och med den labyrintartade vägen till EU-stöd. Det är en helt unik möjlighet att samarbeta med organisationer som redan är inspirerade att arbeta. Jag vill därför uppmana kommissionsledamoten att inte missa den här möjligheten.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Fru talman! Med hänsyn till vilken enorm betydelse biodlingssektorn har för jordbruksproduktionen, till behovet att bevara den biologiska mångfalden och till vilket näringsmässigt värde honungen har, måste det befintliga stödet till biodlingssektorn behållas och ökas efter 2013. Sådana åtgärder bidrar till att förbättra binas hälsa, till ett ökat antal svärmar och till en ökad produktion av honung. Precis som inom andra sektorer avgör biodlarnas kunskap, kompetens och erfarenhet till stor del hur effektiv biodlingen blir. I Polen finns Europas enda gymnasiala yrkesskola inom biodling, med elever från många olika länder. Skolan och dess faciliteter skulle tillsammans med det närliggande naturvetenskapliga universitetet i Lublin samt instituten för jordbruksforskning i Puławy kunna utgöra grunden för att inrätta en europeisk biodlingsskola. Biodlarorganisationer spelar en stor roll för sektorns utveckling. En stor del av arbetet när det gäller stödprogram för utbildning och hantering av problem som rör kvalitet och standarder bör göras i samarbete med dessa organisationer.

  Spyros Danellis (S&D) . – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Dagens situation i biodlingssektorn med bidödlighet som äventyrar pollinering av frukt och grönsaker och därmed vår egen mat visar hur verkningslösa den moderna människans handlingar är om man ignorerar eller inte tar hänsyn till sambandet mellan ekonomiska sektorer och naturen.

Det sätt som vi ingriper i utvecklingen på och den förändrade markanvändningen, de grödor vi väljer att odla och de odlingsmetoder vi använder, till och med sättet på vilket vi skapar efterfrågan och vanor i vårt dagliga liv, har bidragit till att rubba balansen i naturen. Ibland kan detta leda till att bin oförklarligt dör, till att nya sjukdomar uppkommer och till att produktionskostnaderna ökar.

Vi måste därför vidta åtgärder på medellång och kort sikt för att ta itu med alla symtom på problemet, och med hjälp av en mer permanent lösning lösa den grundläggande orsaken till problemet. Därför måste den nya gemensamma jordbrukspolitiken ha en samordnad strategi för biodling, genom förbättrade stödprogram och veterinärtjänster för sektorn, genom att belysa de bra sidorna, genom att försvara den biologiska mångfalden och bekämpa klimatförändringar och förstöring av naturresurser.

  Geoffrey Van Orden (ECR). – (EN) Fru talman! Jag talar inte bara i egenskap av bekymrad parlamentsledamot som företräder ett område i England där biodling har stor ekonomisk betydelse, utan specifikt som vice ordförande för Cambridges biodlarförening.

Vi har hört från alla våra talare i kväll hur betydelsefull och viktig denna sektor är. Vi är alla medvetna om att honungsbin har en stor ekonomisk och ekologisk betydelse. Man förstår inte fullt ut de sjukdomar som förekommer, och problem som plötslig bidöd har fortfarande inte kunnat lösas och förklaras. I Storbritannien minskar bipopulationen med runt 30 procent per år, vilket är helt ohållbart och kanske till och med förödande.

Som många andra talare vill jag inrikta mig på den mest angelägna aspekten av problemet, nämligen det trängande behovet av mer forskning: både för att belysa frågan om sjukdomar i bikolonier och för att ge oss mer konkreta idéer för hur vi ska gå vidare. Vi måste hitta effektiva långsiktiga lösningar på denna angelägna fråga. Skulle kommissionen, kanske genom ramprogrammen, kunna tillhandahålla ytterligare och specifik forskning om orsakerna till bidödligheten och om möjliga lösningar?

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Under många år har bidödligheten ökat. Detta har en negativ effekt på produktionen av frukt, grönsaker och andra grödor som pollineras av bin, och är ett hot mot den biologiska mångfalden i allmänhet. Bina spelar en oumbärlig roll för pollineringen av växter. Under tusentals år har biodling varit en viktig del av Europas kulturella arv. I mitt land, där vi har en specialiserad fruktproduktion, lade odlare för länge sedan märke till vilken positiv effekt binas arbete hade på skördarnas storlek och kvalitet.

Tyvärr attackeras bina idag av en rad olika sjukdomar och skadeinsekter, och biodlarna själva kan inte lösa problemet. Därför krävs finansiellt stöd till forskning om orsakerna till bidöden och de faktorer som bidrar till att minska binas motståndskraft och till att svärmar dör. Nya och mer effektiva program behövs för att förhindra och utrota sjukdomar i bikolonier.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Det är helt uppenbart att problemet med den plötsliga bidöden utgör ett hot mot vår livsmedelsförsörjning och medför enorma kostnader. De troligaste orsakerna till problemet är både modifierade produkter och nikotinbaserade bekämpningsmedel.

Inför detta stora hot behöver vi vidta direkta åtgärder redan nu. Vi måste sluta experimentera med vad vi odlar och vad vi äter. Vi behöver ett omedelbart moratorium för modifierade produkter till dess vi kan fastslå att de inte är orsaken till bidöden eller till hotet mot vår mat. Vi måste göra något nu, innan de finansiella kostnaderna och kostnaderna för att överleva blir oöverstigliga.

  Giovanni La Via (PPE). - (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Inom EU finns runt 600 000 biodlare och strax under 14 miljoner bikupor, vilket gör biodling till en mycket viktig sektor inom den europeiska jordbrukssektorn. Hur viktiga bina är blir ännu tydligare genom biets roll som försvarare av den biologiska mångfalden och som producent av honung. Honung är ett komplett livsmedel fyllt av näringsämnen och av erkänt hög kvalitet.

Därför planerar man att öka det årliga stödet till sektorn i Europa från 26 miljoner euro för perioden 2008–2010 till 32 miljoner euro för perioden 2011–2013. Europaparlamentet avser att garantera dessa medel även efter 2013, eftersom biodling är en av de verksamheter som fullt ut följer hållbarhets- och diversifieringsmålen som man vill uppnå med den nya gemensamma jordbrukspolitiken.

Målet med finansieringen är att stödja biodlingen, delvis genom nationella forskningsprojekt om nya metoder att minska den höga bidödligheten, som har nått alarmerande nivåer under de senaste åren. Samtidigt är det dock viktigt att stödet fördelas på ett rättvist och öppet sätt, och att garantera mer resurser till stater som verkligen behöver dem.

När utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling granskade dokumentet röstade utskottet för en ändring som jag själv föreslagit, och som handlade om att stödet skulle fördelas utifrån resultaten av en undersökning av bikupor i olika medlemsstater istället för utifrån beräknade uppgifter. Jag tror att detta är extremt viktigt för att kunna garantera öppna offentliga utgifter och för att skydda de som bedriver biodlingsverksamhet.

I många länder används redan ett system för att undersöka antalet bikupor, men vi vet att det är svårt att införa detta i andra stater, och vi föreslår att ett öppet program för biodling som torde ha en viss påverkan på många biodlares lönsamhet införs i hela EU.

  Michel Dantin (PPE). – (FR) Fru talman, herr Cioloş, mina damer och herrar! Mycket har redan sagts, för bin är verkligen en symbolisk art och en beskyddare av vår miljö.

Idag finns många forskningsprogram som är inriktade på bin, och som ibland når motsägelsefulla resultat. För några dagar sedan fick jag besök av en vetenskapsman som förklarade att de många flygplan vi ser på himlen påverkar solstrålarnas diffraktion, vilket till exempel leder till utsläpp och till att bina dör i stort antal.

I motsats till vad en av våra kolleger till höger i denna kammare just sade tror jag att vi här har ett exempel på en sektor där vi kan hitta en lösning på de problem som vart och ett av våra länder står inför genom att slå ihop våra kunskaper och samordna forskningsprogram. Ja, Europa kan vara användbart. Det här exemplet med bin kanske är representativt för europeisk integration.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Fru talman! Jag bugar inför andras kompetens på området, framför allt Geoffrey Van Ordens kommentarer. Jag skulle vilja stödja det han säger eftersom detta är ett område där det finns få experter, men många åsikter.

Jag tror att det är bra att man tar upp frågan om genetisk modifiering, men det odlas inga genmodifierade grödor i Irland – och jag tror att samma gäller för Storbritannien – och ändå har vi problem med våra bipopulationer. Därför tror jag att vi måste vara mycket försiktiga när vi uttalar oss om orsakerna till problemet. Vi har ett problem, men vi vet inte orsaken till det. Jag stöder mer forskning, men med en viss försiktighet. Vi kastar pengar till forskning, men låt oss sträva efter forskning av högre kvalitet, och koordinerad forskning mellan medlemsstater, för att få de resultat som biodlarna efterfrågar och som vi verkligen behöver.

Vi måste titta på statistiken, eftersom jag misstänker att medlemsstaterna räknar bin på många olika sätt, om de ens räknar dem. Vi måste titta på vad vi jämför inom EU.

Jag vill föreslå en sak i samband med bin som inte hålls i bikupor, nämligen de vilda bin och humlor som en annan kollega hänvisade till. Jag skulle stödja åtgärder i vår reformerade gemensamma jordbrukspolitik om ett hållbart jordbruk med livsmiljöer som främjar populationer av vilda bin. För att leva som jag lär har jag avsatt några hektar mark för att se vad som händer. Det fungerar, men om man ska kunna be odlare som lever på sitt jordbruk att göra detta måste man verkligen stödja det. Jag tror att Europeiska unionen måste titta på detta, för vi har problem både med odlade och vilda bin. Vi måste försöka förbättra den biologiska mångfalden, så jag skulle ge dig mitt stöd för detta, herr kommissionsledamot.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE). – (RO) Fru talman! Jag vill börja på samma sätt som andra parlamentsledamöter har gjort genom att välkomna de beslut som kommissionen antog i september om att godkänna de 27 medlemsstaternas nationella biodlingsprogram för perioden 2011–2013, och i synnerhet det faktum att Europeiska unionens bidrag till att finansiera dessa program har ökat med 25 procent jämfört med föregående period.

Rumänien, den medlemsstat som jag kommer från, är ett av de länder som mottar mest stöd, ungefär 3,4 miljoner euro. Kommissionens beslut är därför av enorm betydelse för de rumänska biodlarna.

Jag välkomnar även det initiativ som tagits av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om att inleda en debatt om detta viktiga ämne. Jag stöder helt de förslag som ingår i resolutionsförslaget som vi ska rösta om på torsdag.

Biodling ger jobb till många familjer i Europa, i synnerhet i områden där omständigheterna inte främjar andra verksamheter. Biodling främjar även ekonomisk utveckling i landsbygdsområden. Här vill jag betona att det är viktigt att de europeiska stödprogrammen inte bara fokuserar på honungsproducenter utan även på små bearbetningsföretag, i synnerhet som en del av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare.

Sektorn för bearbetning och förpackning av honung erbjuder konkurrensfördelar när det gäller marknadstillträde, kvalitet och hur attraktiva produkterna är för konsumenterna.

Sist men inte minst används biodlingsprodukter inte bara som livsmedel utan blir även ingredienser i andra produkter. Därför måste vi uppmuntra lösningar som ger oss produkter med mervärde på den lokala nivån.

Jag beklagar att stödet till mindre bearbetningsföretag inte tas upp i resolutionsförslaget, eftersom man genom att uppmuntra dessa personer i grunden uppmuntrar de som är direkt engagerade i bihållning.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Fru talman! Först och främst tycker jag att det är lämpligt att Astrid Lulling är experten på bin i vår grupp, eftersom hon själv delar många av biets egenskaper. Hon surrar runt i parlamentet som ett bi. Hon är oftast söt som honung, och hon kan sticka som ett bi när folk trampar på henne. Så man skulle kunna säga att hon är parlamentets bidrottning.

På ett mer seriöst plan har Einstein sagt att människan själv skulle dö inom några år om alla bin skulle dö ut. Även om det kanske är en överdrift var Einstein ett geni som visste vad han talade om, eftersom inga fler bin skulle leda till ingen mer pollinering, ingen mer frukt, inga mer växter, inga mer människor och – Gud förbjude – inga mer Astrid Lullings. Vi har alltså ett allvarligt problem, eftersom den globala bipopulationen har minskat kraftigt under de senaste tio åren. Det finns ett antal frågor som har kommit upp.

Det första problemet handlar om parasiterna, varroakvalstret, och måste diskuteras och lösas. Insekticider har en dominoeffekt på bin när de sprejas på växter. Sedan har vi de hårda vintrarna: år 2008 dog tre miljoner bin under den bistra vintern. Sedan har vi naturligtvis samma problem som vi har inom andra områden, såsom kött och fisk: för mycket importeras för enkelt från tredjeland och undergräver vår egen produktion. Vi måste lösa de här problemen genom forskning och med hjälp av mål.

Jag tror att dagens unga, som värnar mycket om naturen, skulle kunna uppmuntras till att börja med biodling. Precis som Mairead McGuinness sade kan man börja med det som en hobby, och några kan därefter ägna sig åt det på heltid om det visar sig vara lönsamt.

Slutligen tycker jag att vi borde inkludera ett 2020-mål för bin i den gemensamma jordbrukspolitiken: att öka bipopulationen med 20 procent så att våra bin kan vara lika uthålliga som Astrid Lulling.

  Jim Higgins (PPE). – (EN) Fru talman! Som Seán Kelly sade har vi en bidrottning här som har haft en hel del friare, eftersom bidrottningen spelar en avgörande roll i samband med alla aktiviteter som försiggår i kupan.

När vi tänker på den gemensamma jordbrukspolitiken tänker vi på mycket storskaligt jordbruk. Vi tänker på boskap, nötkreatur, mjölkproducenter, grönsaker, vin och så vidare. Här har vi ett till synes oansenligt område som är helt au naturel om det hanteras rätt.

När jag tittar på bakgrunden till detta är det tydligt att bin, precis som har sagts, har en underbart mångfacetterad roll som pollinerare och leverantörer. Ökningen av birelaterade sjukdomar utgör ett hot mot arten och skulle kunna leda till en tragedi.

Medlemsstaterna har olika initiativ, men samordningen är liten eller obefintlig. Vi måste garantera finansiellt stöd till denna specifika sektor. Biodling är beroende av villkoren i den gemensamma jordbrukspolitiken, så vi måste följa en särskild linje i samband med biodling.

Förutom den ekonomiska verkligheten är det, om man till exempel tittar på situationen utifrån honungens hälsomässiga egenskaper – nu då vi har allt fler honungsbaserade kosttillskott – uppenbart att fördelarna för den vanliga människans hälsa är enorma för dem som konsumerar honung dagligen.

Här idag börjar vi med det som Astrid Lulling gjorde 1997, nämligen att lägga särskild vikt vid något som finns där ute, som är naturligt och som vi kan utnyttja på daglig basis. Men vi måste se till att det skyddas, för det finns alltför mycket föroreningar och dessutom brist på regelverk och dokumentation när det gäller faktisk statistik.

Sist men inte minst har vi kapacitet att avgöra hur många bikupor som finns. Det som är viktigt i slutändan är inte antalet bikupor, utan antalet bin och antalet svärmar: det faktiska antalet bin som aktivt bidrar till att skapa den honung som vi som människor är beroende av, och som har så enorma fördelar för var och en av oss. Jag vill därför berömma min kollega Astrid Lulling för ett underbart initiativ, och jag önskar henne lycka till.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Fru talman! Det finns inte tillräckligt många bin och inte heller tillräckligt många biodlare. Den konstanta nedgången av bipopulationen under många år är en tydlig larmsignal. Den höga bidödligheten orsakad av varroakvalstret och det olösta problemet med plötslig bidöd kommer tyvärr inte att försvinna. Därför måste vi se till att biodlingssektorn får stöd efter 2013. Två saker är särskilt viktiga för mig i detta avseende.

För det första kommer man inte att kunna komma på en effektiv förklaring till bidödligheten eller göra något användbart för att bekämpa den utan omfattande vetenskaplig forskning. Den andra punkten handlar om produkten av biodling, honungen. Samma kvalitetsstandarder måste tillämpas på importerad honung som på den honung som tillverkas i Europa. Allt annat skulle ses som ett sätt att föra konsumenterna bakom ljuset och innebära konkurrensnackdelar för europeiska tillverkare.

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och föredraganden Astrid Lulling har presenterat några bra förslag. Jag vill be kommissionen att vidta åtgärder utifrån dessa.

  Mario Pirillo (S&D). - (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Under det senaste årtiondet har biodlingen gjort stora framsteg utifrån ett ekonomiskt och entreprenörsmässigt perspektiv. Aktiviteterna har gått från att till stor del drivas i hobbyform till att bli riktigt lönsamma verksamheter, förutom att de är lysande exempel på en miljövänlig tillverkning. Offentligt, nationellt och europeiskt stöd har gjort detta möjligt.

Tyvärr har olika faktorer lett till en ökad bidödlighet som innebär risker inte bara för biodlarna när de planerar sin verksamhet, utan även för jordbruket och miljön. Bin är ansvariga för välbefinnandet hos många växter som är viktiga för jordbruket och, mer allmänt, för en balans i ekosystemet och för att bevara den biologiska mångfalden.

Jag vill uppmana kommissionen att snarast ta fram en handlingsplan för att hantera den utbredda bidödligheten. Men framför allt vill jag, med tanke på den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, att man erkänner vilken viktig roll biodlarna spelar och att EU:s medfinansiering ökas från 50 till 75 procent.

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Fru talman! Även jag vill tacka föredraganden och Astrid Lulling för deras roll i detta resolutionsförslag om situationen i biodlingssektorn. Jag vill dessutom tacka de med rätta världsberömda ungerska biodlarna för att de har delat med sig av sina erfarenheter och sin kunskap till mig, så att jag har kunnat vidarebefordra all information jag fått från dem till utskottet. När de ungerska biodlarna tittar på det färdiga dokumentet kommer de att se sina osynliga initialer på det.

En sak som inte antogs bland mina ändringsförslag och som jag känner saknas, är att man inte erkänner biodlingens effekter på vårt gemensamma väl rent ekonomiskt. För biodlarnas produktion av honung, bivax, kittvax och pollen är ju bara en liten del av verksamheten. Den större delen är att de flerfaldigar det kvalitativa och kvantitativa värdet på andra jordbruksprodukter och genom pollinering. Detta är en form av gemensamt väl som borde gottgöras på något sätt. Vi föreslog att man skulle införa konceptet med gemensam biodling, och även om vi inte har lyckats uppnå detta än rekommenderar vi starkt att biodlare får finansiell ersättning på medlemsstatsnivå för sina aktiviteter för vårt gemensamma väl.

  Ulrike Rodust (S&D). – (DE) Fru talman, herr Cioloş, mina damer och herrar! Bin spelar en avgörande roll för vårt ekosystem. Bina är viktiga för att bevara den biologiska mångfalden, och den biologiska mångfalden i sin tur är viktig för att bevara bina, inte bara eftersom det är Internationella året för biologisk mångfald, utan även för att de bidrar till vår egen överlevnad.

Som en del av reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör vi bland annat fokusera på att förhindra monokulturer och att öka användningen av växelbruk. Jag vill inte tala om växtskyddsprodukter och bekämpningsmedel idag. Jag tror att det är viktigt att främja och utveckla forskningen på området och förbättra samordningen mellan olika forskningsprojekt i de enskilda medlemsstaterna, för att se till att våra bin är friska.

Vad som än händer måste vi fortsätta att stödja biodlingssektorn även efter 2013 och se till att vi även i framtiden både har tillräckligt med bin och tillräckligt med biodlare som tar hand om dem.

  Luís Paulo Alves (S&D). – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Dödligheten bland bin ökar, och antalet biodlare minskar. Situationen är problematisk för jordbruket och, som flera andra ledamöter redan har sagt, för den biologiska mångfalden på grund av de enorma följderna för livsmedelsproduktionen och växtarter som är beroende av pollinering. Ett arbetsbi lever bara i ungefär sex veckor och är mycket känsligt för miljöförändringar. Det innebär att även honungsproduktionen har påverkats, inte bara på grund av att årstidernas längd och stabilitet blir allt mer osäkra, utan även på grund av ökande hot utifrån såsom bland annat användning av bekämpningsmedel och kvalster. Mer forskning om detta kan hjälpa oss att ta fram bättre tillämpade lösningar och förbättrade åtgärder för att stödja den biologiska mångfalden, och att minska effekterna av ett instabilt klimat. Herr kommissionsledamot, det är ingen tvekan om att de aktuella programmen måste stärkas inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken, så att vi kan hitta mer effektiva åtgärder även på den nivån.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Slutsatsen av detta är att biodling är en viktig sektor i sig själv på grund av det som direkt produceras i den, men även på grund av de indirekta effekterna den kan ha på andra grödor. Dessutom tror jag att vi kan säga att bin är en bra indikator på vår möjlighet till en miljövänlig jordbruksindustri. Vi kan även säga att naturen ibland tar mycket hårdare på våra misstag än vi själva när vi inte respekterar vissa regler.

När det gäller stöd till sektorn skulle jag säga att det, med det stöd som Astrid Lulling har i parlamentet och bland många andra, skulle vara svårt att säga nej. På ett mer seriöst plan är det tydligt att jag, av alla de skäl som jag även betonade i min inledning, inte har för avsikt att avsluta stödprogrammet. Vi måste bara fundera på hur vi kan se till att skapa mervärde genom att använda EU:s budget för den här typen av program, samtidigt som vi måste se till att varje medlemsstat får möjlighet att använda stödet flexibelt och på rätt sätt.

Jag tror att forskning om bins hälsa verkligen kan innebära ett mervärde, men även att utveckla produktionen och kvaliteten på produkterna och att främja konsumtion av honung och honungsrelaterade produkter. I det avseendet har vi redan program som stöds. Detta skulle kanske kunna utvecklas. Så jag tror att vi har några mål framför oss att jobba mot. De kommer utan tvekan även att inkluderas i den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013.

  Talmannen. – Jag har mottagit ett resolutionsförslag, som ingivits i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.⁽¹⁾

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag (25 november 2010).

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. – (LV) Jag har varit i kontakt med biodlarorganisationer i Lettland. På det hela taget välkomnar de att de problem som finns i sektorn nu diskuteras, men de har frågor som rör vissa punkter i resolutionen och som inte har förklarats tillräckligt. Tyvärr har vårt arbete och innehållet i resolutionen kritiserats i lettiska medier. Efter att ha läst texten i resolutionen fick många företrädare för biodlingssektorn intryck av att honung som bara består av 50 procent äkta honung och där resten utgörs av olika former av sötningsmedel kan märkas som ”honung”. Naturligtvis anser företrädare för Lettlands biodlingssektor, som producerar honung av mycket hög kvalitet, att detta förslag är absurt. Jag anser därför att resolutionen bättre måste tydliggöra att detta rör bearbetade honungsprodukter, så att det inte kan bli några missförstånd i frågan och så att vårt arbete inte leder till att allmänheten får ett negativt intryck av det arbete som Europaparlamentets ledamöter utför. På samma sätt vill jag betona att vi om och om igen måste diskutera det faktum att människor som är verksamma inte bara inom biodlingssektorn utan inom jordbruket som helhet blir märkbart äldre. Endast 7 procent av Europas jordbrukare är yngre än 35 år, och inte mindre än 4,5 miljoner jordbrukare kommer att gå i pension under de kommande tio åren. Vi måste ta fram stödmekanismer för unga jordbrukare som arbetar inom biodlingssektorn och inom andra jordbrukssektorer. Generationsskiftet inom jordbruket är en strategisk fråga som är viktig för Europeiska unionens framtid och som påverkar alla medborgare inom EU.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Biodling är en av de huvudsakliga verksamheter som stöder jordbruksproduktionen. Dess explicita särdrag kräver att man bemöter de som är verksamma inom sektorn på ett specifikt sätt. Under den senaste tiden har vi dels sett en massiv ökning av allvarliga sjukdomar bland bin (varroakvalster) och dels att biodlarna i många stater blir allt äldre i kombination med att ett flertal nationella regeringar inte ger tillräckligt med stöd för deras arbete i en tid av ekonomisk kris. Det finns även andra faktorer som hotar framtidens biodling och därmed indirekt avkastningen av många viktiga jordbruksgrödor. Dessa faktorer är bland annat användandet av kemikalier inom jord- och skogsbruk. Med tanke på situationen är det hög tid att vidta kraftfulla åtgärder för att stödja biodling och forskning om hur man ska behandla sjukdomar hos bin, samt tillhandahålla utbildning till dem som är intresserade av att börja med biodling. Vare sig vi talar om en övergångsperiod fram till 2013 eller en ny sjuårsperiod är det avgörande att vi tar fram tillräckligt motiverande program för att utveckla biodlingssektorn. Programmen måste stöttas med relevanta instrument, både rättsliga instrument på europeisk nivå, tilldelning av finansiella resurser och nya kontrollmekanismer för att hjälpa till att uppfylla målen i stöd- och utvecklingsprogrammet för biodling. Utan lämpliga åtgärder hotas både odling av frukt och av många åkergrödor. Jag är säker på att kommissionens insatser kommer att följas av specifika åtgärder och tidsfrister.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Den text som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling lagt fram om stöd till biodlingssektorn är särskilt relevant i samband med reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. I en tid då bidödligheten ökar och antalet biodlare i Europa minskar får vi inte förlora någon tid i arbetet med att bedöma de svårigheter som sektorn står inför och vidta lämpliga åtgärder. Detta är avgörande för att förhindra de negativa följder som detta högst troligt kommer att ha på vår livsmedelsproduktion, eftersom vi vet att 84 procent av alla växtarter är beroende av att pollineras av bin. Därför måste vi som ett första steg i att bekämpa bidödligheten få bättre kunskap om fenomenet genom mer forskning om bidödlighet. För det andra uppmanar vi dessutom kommissionen att öka stödet till biodlingssektorn och att förnya de befintliga stödprogrammen innan de som planerat upphör 2012.

(1) Se protokollet.