Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 25 november 2010 - Strasbourg

4. Europeiska ombudsmannens verksamhetsrapport för 2009 - Särskild rapport från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet efter förslaget till rekommendation till Europeiska kommissionen avseende klagomål 676/2008/RT (enligt artikel 205.2, 1:a delen, i arbetsordningen) - 26:e årsrapporten om kontroll av tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning (2008) (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Mariya Nedelcheva, för utskottet för framställningar, om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2009 (2010/2059 (INI)) (A7-0275/2010),

– betänkandet av Chrysoula Paliadeli, för utskottet för framställningar, om den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen med anledning av förslaget till rekommendation till Europeiska kommissionen i klagomål 676/2008/RT (2010/2086(INI)) (A7-0293/2010), och

– betänkandet av Eva Lichtenberger, för utskottet för rättsliga frågor, om kommissions tjugosjätte årsrapport om kontroll av tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning (2008) (KOM(2009)0675 – 2010/2076(INI)) (A7-0291/2010).

  Mariya Nedelcheva, föredragande. – (FR) Herr talman, herr Diamandouros, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Man kan säga att Europeiska ombudsmannens uppdrag handlar om två målsättningar.

För det första har vi det rättsliga målet, dvs. att se till att Europeiska unionens institutioner respekterar den grundläggande rätten till god förvaltning. Att se till att denna rättighet respekteras är själva kärnan i ombudsmannens arbete. Vi befinner oss nu vid ett viktigt vägskäl eftersom denna rättighet görs rättsligt bindande genom artikel 41 i Lissabonfördraget, som nu omfattar Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Ombudsmannen har nu alltså en rättslig grund, som jag anser har stärkts, för att kunna utföra sitt arbete ordentligt.

För att uppnå målet om fullständig respekt för god förvaltning måste ombudsmannen vara obeveklig gentemot institutionerna. De särskilda rapporterna är ett verktyg som kommer till sin rätt i detta sammanhang. De ger ombudsmannen möjlighet att peka på fall av uppenbart dålig förvaltning när alla tvistlösningsmekanismer har uttömts. Porscheaffären är mycket betecknande i detta avseende. Här vill jag berömma Nikiforos Diamandouros beslutsamhet, om jag får säga så, för att försöka få tag på den information som han faktiskt har all rätt att begära.

Den andra målsättningen är moralisk till sin karaktär. För ombudsmannen handlar det om att främja serviceanda, vilket inte uttryckligen nämns i fördragen, men som absolut ingår i de åtaganden som gäller för institutionerna. För att garantera att en sådan serviceanda skapas krävs två saker. För det första måste ombudsmannen fortsätta att uppmuntra uppgörelser i godo, vilket han redan har gjort i ett antal år. Jag vill upprepa att 56 procent av klagomålen leder till uppgörelser i godo.

Ombudsmannen måste även fortsätta sina kommunikationsinsatser, så att EU-medborgarna informeras om sina rättigheter och om de befintliga förfarandena för att se till att dessa rättigheter respekteras. När det gäller detta är införandet av en interaktiv handledning ett viktigt steg framåt, och jag tror att många av våra medborgare är tacksamma mot er för detta.

Ombudsmannens verksamhetsrapport 2009 är sammanfattningsvis helt positiv, och det är vad jag har försökt spegla i mitt betänkande. Jag har dock även tagit med ett antal rekommendationer. För det första anser jag det vara mycket viktigt att förstärka kopplingarna med de nationella parlamenten och ombudsmännen. Om man agerar i Bryssel utan att försäkra sig om att det finns en koppling till den nationella nivån blir arbetet blir mycket mindre effektivt. Därför ber jag Europeiska ombudsmannen att uppmuntra de nationella ombudsmännen att ha ett regelbundet utbyte med de nationella parlamenten enligt den modell som upprättats mellan Europeiska ombudsmannen och parlamenten.

Europeiska ombudsmannanätverket är ett viktigt verktyg för att uppnå detta. Jag anser att utbyte av information och god praxis är en central aspekt i det här avseendet. Jag vill upprepa att det är mycket viktigt att inrätta en gemensam intranetportal så att all denna information kan utbytas.

Medborgarna måste stå i centrum för vår uppmärksamhet. Insyn, närhet, god förvaltning, serviceanda – det är parollen. Denna närhet gäller emellertid även vår institution. Därför vill jag återigen berömma Nikiforos Diamandouros för att han gör så mycket för att upprätthålla en ständig kontakt med Europaparlamentet, särskilt med utskottet för framställningar. Som jag betonar i mitt betänkande anser jag att det skulle vara väldigt nyttigt för våra två institutioner, och därmed även för EU-medborgarna, om vi har mer utbyten när ombudsmannen genomför en undersökning på eget initiativ.

Så här långt har Nikiforos Diamandouros verkligen ansträngt sig för att kalla institutionerna till ordningen när de slår in på fel spår, dvs. otydlig och dålig förvaltning.

Herr Diamandouros! Jag önskar dig all lycka, och ser verkligen fram emot att läsa din årsrapport för 2010.

  Chrysoula Paliadeli, föredragande. – (EL) Herr talman! I mars 2007 ansökte en miljöorganisation hos kommissionen om att få tillgång till uppgifter och handlingar som gällde sammanträden mellan kommissionen och fordonsindustrin om utarbetandet av ett lagstiftningsförslag om utsläpp av koldioxid.

Åtta månader senare beviljade kommissionen tillgång till 16 av 19 skrivelser, men nekade – utan rättsliga skäl – tillgång till tre skrivelser från Porsche. Miljöorganisationen vände sig till Europeiska ombudsmannen, som en månad senare utarbetade ett förslag till rekommendation till kommissionen, med en begäran om att i enlighet med artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt svara inom tre månader.

Kommissionen begärde fem förlängningar av svarstiden, bara för att i juni 2009 förklara att den, ett år efter ombudsmannens förslag till rekommendation, inte hade möjlighet att offentliggöra korrespondensen med just den biltillverkaren på grund av att diskussionerna med tillverkaren fortsatte. Fram till oktober 2010 hade ombudsmannen inga upplysningar till sitt förfogande.

Med anledning av detta obefogade dröjsmål utarbetade ombudsmannen en särskild rapport till Europaparlamentet, där han konstaterade att kommissionen hade åsidosatt sin skyldighet att samarbeta lojalt och i ärligt uppsåt, och påpekade samtidigt faran med att försvåra de två institutionernas möjligheter att övervaka kommissionen.

Till följd av den särskilda rapporten från ombudsmannen, som parlamentet uppmanas att anta i dag, den första om frågan om administrativa missförhållanden, gav kommissionen tillgång till handlingarna från den berörda biltillverkaren, 15 månader efter ombudsmannens första begäran. Mellan september 2008 och februari 2010 fattade kommissionen sitt beslut, som ombudsmannen hade föreslagit den i sitt förslag till rekommendation 15 månader tidigare. Samtidigt visade det sig att den berörda biltillverkaren till slut hade gått med på att ge tillgång – om än delvis – till sina handlingar.

Det står klart att kommissionen naturligtvis var skyldig att ta hänsyn till den berörda artikeln i Europaparlamentets förordning om allmänhetens tillgång till handlingar, där det fastställs att institutionerna inte ska ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet av en fysisk eller juridisk persons affärsintressen. Med tanke på att kommissionens sekretariat kontrollerade handlingarna och konstaterade att de inte innehöll upplysningar som skulle undergräva skyddet av den berörda biltillverkarens affärsintressen, borde kommissionen omedelbart ha gett tillgång till åtminstone en del av handlingarna enligt ombudsmannens förslag. Om kommissionen emellertid hade reservationer när det gällde tolkningen av förslaget till rekommendation, var den för att motivera sina beslut skyldig att inge lika tungt vägande rättsliga analyser som bekräftade möjligheten att biltillverkaren i fråga kan vända sig till domstol i enlighet med Europaparlamentets förordning (EG) nr 1049/2001.

Jag tänker inte kommentera den berörda biltillverkarens totala tystnad till svar på kommissionens begäran. Jag anser emellertid att det är oacceptabelt att EU:s högsta verkställande myndighet utnyttjar denna nästan föraktfulla vägran gentemot EU-institutionerna från ett privat företags sida som ett argument för att avvisa begäran, särskilt eftersom handlingarna inte innehåller någon information som skulle kunna föranleda tillämpning av den berörda artikeln i Europaparlamentets förordning (EG) nr 1049/2001 och därmed utgöra en anledning att stämma kommissionen.

  Eva Lichtenberger, föredragande. – (DE) Herr talman! Mitt betänkande om tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning rör en mycket viktig fråga för oss i Europaparlamentet. Här i parlamentet har vi en lagstiftningsprocess, som trots att den är ytterst komplex är en av de mest öppna jämfört med nationella parlament. Jag vill påpeka att jag har varit ledamot av ett nationellt parlament, så jag vet vad jag talar om.

Denna långvariga lagstiftningsprocess, som involverar medlemstaternas regeringar och Europaparlamentet, ger resultat som ofta först blir märkbara när de tillämpas i de nationella lagstiftningarna. Om de olika nationella parlamenten inte införlivar EU-lagstiftningen eller om införlivandet är ineffektivt ställs vi parlamentsledamöter, parlamentet i sig och EU i stort inför ett allvarligt trovärdighetsproblem. Jag anser att detta är en mycket allvarlig fråga. Som ledamöter av Europaparlamentet konfronteras vi ständigt med medborgare som talar om för oss vilka brister systemet har. Kommissionen mottar regelbundet klagomål om genomförandet av den nationella lagstiftningen från medborgarna. Jag vill bara nämna ett par exempel. Låt oss tänka på sopkrisen i Neapel. Detta är ett återkommande problem, som vi inte ser för första eller andra gången, utan för tredje gången. Ändå kan vi konstatera att till exempel EU-direktiven om bortskaffande av avfall inte har genomförts. Kommissionen har ingripit, men den har inte lyckats se till att de principer om bortskaffande av avfall som vi i EU anser vara ytterst viktiga genomförs på nationell nivå. Låt oss se på mitt eget land, Österrike. Här har direktivet om miljökonsekvensbedömningar genomförts på ett dåligt sätt. Ett fall, som rör stängningen av en skidort, visar tydligt att det finns enorma problem på det här området. Ett annat exempel är transportssektorn, där det har fastställts att medlemsstaterna måste respektera vilotider för förare i sin trafikledning och att kontroller måste genomföras för att se till att reglerna följs. Den chockerande bristen på kontroller inom denna sektor leder till ett ökat antal olyckor till följd av trötta förare. Här är det också viktigt att påpeka att vi måste undvika att göra våra medborgare besvikna genom att EU-lagstiftningen inte genomförs. De måste ges lämplig information om lagstiftningen och måste kunna lita på att processen kommer att genomföras på ett öppet sätt.

Som ledamöter av Europaparlamentet är vi i trängande behov av ett förfarande som gör att vi kan få den här återkopplingen från våra medborgare, samtidigt som sekretesskraven följs. Herr kommissionsledamot! Jag vill fråga dig om du är beredd att stödja det förfarande som vi föreslår i vårt betänkande. Detta skulle utgöra ett stort steg framåt mot insyn, öppenhet och klarhet i den europeiska processen.

Avslutningsvis vill jag återigen betona att om vi förlorar vår trovärdighet för att vi inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt genomförandet av EU-lagstiftningen i våra medlemsstater, kommer detta att leda till ett trovärdighetsproblem för hela EU.

  Nikiforos Diamandouros, ombudsman. – (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Jag tackar er för det här tillfället att tala inför er. Jag vill också tacka utskottet för framställningar, särskilt utskottets ordförande Erminia Mazzoni. Utskottet fortsätter att ge mig värdefullt stöd och goda råd, vilket framgår av de utmärkta betänkanden som har lagts fram för parlamentet av Mariya Nedelcheva och Chrysoula Paliadeli, som jag tackar varmt för deras vänliga ord.

Både parlamentet och ombudsmannen arbetar för att se till att medborgare och bofasta i EU kan utöva sina rättigheter fullt ut, men vi gör detta på olika sätt. Ombudsmannens uppdrag är mer begränsat. Jag handlägger endast klagomål mot EU-institutionerna, medan ni även kan undersöka vad medlemsstaterna gör. Dessutom kan parlamentet, som ett suveränt politiskt organ, behandla framställningar som kräver ändringar av lagstiftningen, eller ny lagstiftning. Min roll är däremot att bidra till att avslöja administrativa missförhållanden, och försöka rätta till dem.

Till skillnad från domstolsbeslut är ombudsmannens beslut inte rättligt bindande. Jag kan bara utnyttja min övertalningsförmåga för att övertyga EU-institutionerna om att de bör följa mina rekommendationer, eller nå uppgörelser i godo som båda sidor är nöjda med.

När EU-institutionerna vägrar att följa mina rekommendationer är det mycket viktigt att jag som ombudsman kan vända mig till parlamentet för att söka ert stöd, och jag är naturligtvis mycket tacksam för att parlamentet fortsätter att stödja mitt arbete, vilket framgår av Mariya Nedelchevas och Chrysoula Paliadelis betänkanden.

Detta är den första årsrapporten som läggs fram för er sedan Lissabonfördragets ikraftträdande. Jag kommer att fortsätta att verka i nära samarbete med parlamentet för att uppnå vårt gemensamma mål att se till att EU-medborgarna kan utnyttja sina rättigheter enligt fördraget i så stor utsträckning som möjligt, alltid i enlighet med mitt uppdrag som en oberoende och opartisk utredare av fall av påstådda administrativa missförhållanden – ett oberoende och en opartiskhet som gäller såväl för den klagande som för den institution som klagomålet riktas mot.

År 2009 avslutade mitt kontor 318 utredningar, varav 70 procent slutfördes inom ett år. 55 procent slutfördes inom tre månader. I genomsnitt tog det nio månader att slutföra ett klagomål, vilket ligger gott och väl inom mitt allmänna mål att slutföra utredningarna inom ett år.

Jag är glad över att kunna konstatera att 56 procent av alla utredningar år 2009 antingen löstes av den berörda institutionen eller ledde till en uppgörelse i godo. Det är en stor förbättring jämfört med 2008, då procentandelen var 36 procent. Jag utfärdade kritiska anmärkningar i 35 fall. Även det är en avsevärd förbättring jämfört med 2008, då jag utfärdade 44 kritiska anmärkningar, eller till och med 2007, då jag utfärdade 55. Den stadiga minskningen är goda nyheter, men det är fortfarande för många.

Jag anstränger mig för att hjälpa alla klagande som vänder sig till ombudsmannen, även i fall där klagomålet inte ligger inom mitt mandat. År 2009 mottog jag sammanlagt 2 392 sådana klagomål, en minskning på 6 procent jämfört med 2008. Denna minskning är uppmuntrande nyheter. En minskning av antalet otillåtliga klagomål är något som parlamentet har efterfrågat i många år. Jag anser att detta resultat åtminstone delvis beror på att fler medborgare vänder sig till rätt instans med sitt klagomål redan från början.

I januari 2009 lanserade jag en interaktiv handledning på min nya webbplats, som finns på samtliga 23 EU-språk. Syftet med handledningen är att hjälpa medborgarna att ta reda på vilken institution som är bäst lämpad att hantera deras klagomål, vare sig det är mina egna enheter, nationella eller regionala ombudsmän i medlemsstaterna eller problemlösningsmekanismer som det gränsöverskridande nätverket Solvit på Internet.

Under 2009 användes vägledningen av över 26 000 personer. Det är mycket viktigt för medborgarna att få hjälp med att hitta det lämpligaste organet för att lösa deras problem redan från början, och slippa frustrationen och förseningarna med att försöka hitta rätt institution på egen hand.

Detta innebär även att klagomålen blir lösta snabbare och mer effektivt så att medborgarna kan utöva sina rättigheter enligt EU-lagstiftningen fullt ut, och att EU-lagstiftningen tillämpas korrekt.

Under de tre senaste åren har jag även gjort energiska insatser att öka medvetenheten om de tjänster jag kan erbjuda företag, föreningar, icke-statliga organisationer, regionala myndigheter och andra målgrupper, dvs. alla organ som deltar i EU-projekt eller EU-program och som har direkta kontakter med EU-förvaltningen.

För att öka medveten om ombudsmannens arbete utökade jag under 2009 samarbetet med andra informations- och problemlösningsnätverk som Europa Direkt och Solvit. Jag ökade också mina insatser att nå ut till potentiella klagande genom att anordna en rad offentliga evenemang. Alla dessa informationsaktiviteter, i kombination med de goda resultaten när det gäller antalet lösta klagomål, ledde till medietäckningen av ombudsmannens arbete ökade med 85 procent.

Antalet inledda undersökningar till följd av klagomål som mottagits under 2009 ökade från 293 till 335. Denna ökning måste åtminstone delvis tillskrivas informationsaktiviteterna. Jag har även fortsatt mina insatser för att förbättra kvaliteten på den information som lämnas till medborgarna och potentiella klagande genom Europeiska ombudsmannanätverket om deras rättigheter enligt EU-lagstiftningen. Ombudsmannanätverket är till stor hjälp för att underlätta en snabb överföring av klagomål till den behöriga ombudsmannen eller ett liknande organ.

Dessutom har jag fortsatt att arbeta för att vissa EU-institutioner ska tillämpa en medborgarinriktad syn i hela sin verksamhet. Detta är en uppgift som måste hanteras tillsammans med institutionerna. För att verka för att detta mål nås inom kommissionen står jag i nära kontakt med Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande med ansvar för förbindelserna med ombudsmannen. Jag tackar honom för att han har kommit hit i dag, och är tacksam för hans nära samarbete och det stöd han visat hittills.

Den vanligaste orsaken till de klagomål som jag behandlade under 2009 var brist på insyn. Detta problem kom upp i 36 procent av alla utredningar. Jag noterar den fortsatt höga procentandelen av sådana klagomål med en viss oro. En ansvarsskyldig och öppen EU-förvaltning är absolut avgörande för att bygga upp medborgarnas förtroende. Jag beklagar även kommissionens långa dröjsmål med att besvara ärenden som rör tillgång till handlingar. Det allvarligaste fallet av sådana klagomål behandlas i Chrysoula Paliadelis betänkande, där hon klargör att parlamentet förväntar sig avsevärda förbättringar från kommissionens sida i det avseendet.

Lissabonfördragets ikraftträdande var den viktigaste händelsen under 2009. Fördraget innehåller nya åtaganden gentemot medborgarna när det gäller grundläggande rättigheter, ökad insyn och ökade möjligheter till deltagande i uppläggningen av EU-politiken. Genom Lissabonfördraget blir även stadgan om de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till god förvaltning, rättsligt bindande.

Reformeringen av budgetförordningen är ett annat lämpligt tillfälle för att genomföra den grundläggande rättigheten till god förvaltning i praktiken. Jag anser att de relevanta reglerna ger vägledning för tjänstemännen om hur de kan garantera både sund ekonomisk styrning och god förvaltning. Nyligen utarbetade och antog jag en strategi som täcker hela min mandatperiod. Strategidokumentet skickades förra veckan till ert presidium, talmanskonferensen och utskottet för framställningar för kännedom.

Strategin är utformad för att genomföra den uppdragsbeskrivning för min institution som jag antog 2009 och som lyder som följer. ”Europeiska ombudsmannen försöker hitta rättvisa lösningar på klagomål mot Europeiska unionens institutioner, han uppmuntrar öppenhet och verkar för en administrativ servicekultur. Hans mål är att bygga förtroende genom dialog mellan medborgarna och Europeiska unionen samt att utveckla ett arbetssätt av högsta standard inom unionens institutioner.”.

Det är i denna anda, enligt min uppdragsbeskrivning, som jag kommer att fortsätta mitt arbete för att fullgöra det mandat som denna vördnadsvärda institution har anförtrott mig.

  Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Jag ber er att ha tålamod med mig eftersom jag kommer att försöka kommentera det som sagts av våra tre föredragande och ombudsmannen. Jag vill börja med att tacka Mariya Nedelcheva, Chrysoula Paliadeli och Eva Lichtenberger för deras betänkanden. Det står helt klart att vi delar samma mål, det vill säga att förvaltningen ska vara effektiv och professionell och att EU-lagstiftningen ska respekteras. Det är på grundval av detta som vi kommer att diskutera dessa frågor och, det är jag säker på, nå ett positivt resultat.

Jag vänder mig nu till Nikiforos Diamandouros, och vill även uttrycka min tacksamhet för hans nära samarbete med kommissionen. Jag är säker på att detta är en speciell dag för honom eftersom han kan se att hans arbete även är mycket högt uppskattat av Europaparlamentet. Jag kan försäkra er om att kommunikationen mellan oss och mellan våra enheter är mycket intensiv. Det går knappast en vecka utan att jag skickar en förklarande skrivelse till ombudsmannen och får svar från honom. Det är på så sätt som vi försöker finna de rätta lösningarna i vårt arbete. Det finns naturligtvis några olösta frågor som vi fortfarande arbetar med, men jag anser att detta helt enkelt är ett bevis på vår givande kommunikation.

Jag vill betona att kommissionen välkomnar Mariya Nedelchevas betänkande, som ger en tydlig och utförlig översikt av ombudsmannens verksamhet under de tre senaste åren. I sin verksamhetsrapport för 2009 redogör ombudsmannen också tydligt för resultaten av sina undersökningar, som illustreras med exempel och klassificeras i kategorier enligt typ av administrativt missförhållande eller berörd institution.

Precis som Nikiforos Diamandouros redan har sagt registrerade ombudsmannen under 2009 totalt 3 098 klagomål, jämfört med 3 406 under 2008. Detta utgör en ökning på 9 procent per år, men vi är fullständigt medvetna om att 56 procent av klagomålen rörde kommissionen. Vi vet också att de vanligaste klagomålen när det gäller administrativa missförhållanden rör bristande insyn, inklusive vägran att lämna ut information, och jag kommer att arbeta för att tackla sådana problem ytterligare.

Kommissionen välkomnar ombudsmannens insatser för att ytterligare minska den genomsnittliga längden för sina undersökningar till nio månader. Kommissionen vill emellertid påpeka att dess egna tidsfrister för internt samråd och kommissionskollegiets tidsfrister för att stödja kommissionens svar bör beaktas av ombudsmannen i hans insatser för att förkorta den tid det tar att behandla ett klagomål. Varje svar bekräftas och stöds av kollegiet, och det tar lite tid innan ärendena når kollegiet.

Det är viktigt att tänka på att ombudsmannen har genomfört en intensiv informationskampanj, som har lett till att medborgarna är mer medvetna om sina rättigheter och har en bättre förståelse för ombudsmannens behörighetsområde. I detta avseende brukar ombudsmannen snabbt utfärda pressmeddelanden, och de offentliggörs ofta när ombudsmannen just har skickat ett förslag till rekommendation till kommissionen, vilket innebär att kommissionen inte får något utrymme för att förklara sig, eftersom den fortfarande håller på att utarbeta sitt svar.

I en del fall är det möjligt att nå en uppgörelse i godo om institutionen erbjuder den klagande gottgörelse. Denna lösning ges kostnadsfritt, utan att involvera ansvarsfrågor eller skapa prejudikat. Om parterna inte kan enas om en vänskaplig lösning kan ombudsmannen utfärda rekommendationer för att lösa ärendet. Om institutionen inte godtar hans rekommendationer kan han utarbeta en särskild rapport till parlamentet. År 2009 skickade ombudsmannen inte någon särskild rapport till parlamentet. En särskild rapport skickades till parlamentet under 2010 om ett klagomål om tillgång till kommissionshandlingar.

Förbindelserna med ombudsmannen har ibland gett upphov till åsiktsskillnader. Så har varit fallet med undersökningar om överträdelseförfaranden. Ombudsmannen hävdar ofta att kommissionen inte har förklarat sin ståndpunkt tillräckligt, vilket naturligtvis kräver ett svar från kommissionen om det faktiska innehållet i dess tankegångar. Man kan säga att det är en diskussion om hur motiverad kommissionens ståndpunkt är. Kommissionen brukar dock utarbeta utförliga svar till ombudsmannen, där den detaljerat redogör för, och styrker, de rättsliga tolkningar som har använts, samtidigt som den friskriver sig från ansvar när det gäller skillnader i tolkningarna och betonar att den slutliga instans som avgör frågan är EU-domstolen.

Med tanke på de senaste årens utveckling i registreringen och behandlingen av klagomål (projektet ”EU Pilot”), kommer kommissionen, vilket den också bekräftar i sin årsrapport om kontroll av tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning 2009, att inom en snar framtid uppdatera sitt meddelande av den 23 mars 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten. Jag har personligen träffat ombudsmannen och informerat honom om detta.

När det gäller insyn och tillgång till handlingar granskar kommissionen noggrant alla klagomål som inkommer från ombudsmannen.

Ett av dessa ärenden ledde till att ombudsmannen 2010 lämnade in en särskild rapport till parlamentet, och detta är ämnet för Chrysoula Paliadelis betänkande. Jag beklagar att den särskilda rapporten skickades kort efter det att kommissionen fattat ett slutligt beslut i ärendet. Jag tillstår emellertid att det tog alltför lång tid att fatta beslutet, även om det berodde på att den tredje parten inte besvarade kommissionens förslag. Jag vill betona att kommissionen är helt och hållet beredd att verkligen samarbeta med ombudsmannen. Det handlar inte om ovilja att samarbeta från kommissionens sida, och kommissionen har sannerligen ingen avsikt att hindra ombudsmannens arbete på något sätt. Kommissionen försöker tvärtom alltid föra ett nära samarbete med ombudsmannen. Vissa förfrågningar om tillgång till handlingar är dock särskilt komplexa eller omfångsrika och kan därför inte behandlas inom de normala tidsfristerna. Kommissionen behandlar omkring 5 000 förfrågningar om tillgång till handlingar per år, av vilka endast 15–20 leder till klagomål till ombudsmannen.

I och med EUF-fördragets ikraftträdande har det blivit möjligt att börja fundera över hur vi kan uppnå en gemensam strategi för att inrätta en öppen, effektiv och oberoende EU-förvaltning. Kommissionen anser därför att det krävs en interinstitutionell dialog innan några lagstiftningsförslag läggs fram. Jag anser att det är möjligt att nå positiva resultat i den här frågan, på villkor att de två institutionerna samarbetar.

Om jag får vill jag även svara Eva Lichtenberger eftersom hon har gjort en stor ansträngning för att kunna vara här denna förmiddag. Jag vill försäkra henne om att kommissionen fäster stor vikt vid att EU-lagstiftningen tillämpas korrekt, och som ni vet är detta en av Barrosokommissionens prioriteringar. Redan i sitt meddelande ”En europeisk union som bygger på resultat” åtog sig kommissionen att förbättra sina arbetsmetoder så att de problem som uppstår i tillämpningen av EU:s lagstiftning kan lösas på ett effektivare sätt, med inriktning på de frågor som orsakar flest problem för medborgarna och företagen. I detta meddelande sade jag att årsrapporten är mer en strategisk utvärdering av tillämpningen av EU-lagstiftningen, där man kartlägger de största utmaningarna, fastställer prioriteringar och sedan planerar arbetet enligt dessa prioriteringar. Kommissionen välkomnar parlamentets respons på denna rapport. I mina följande kommentarer kommer jag att ta upp några av de viktigaste frågorna.

När det gäller tillgång till information om överträdelseförfaranden håller kommissionen på att genomföra det nya ramavtalet med parlamentet. Kommissionen har åtagit sig att tillhandahålla parlamentet den information som anges i ramavtalet. Kommissionen ser även fram emot att koppla parlamentet till sitt arbete med portalen Ditt Europa, för att se till att medborgarna vet var de ska vända sig för att finna den information de söker.

Vi välkomnar att parlamentet inser hur viktigt EU Pilot-projektet är för en välfungerande medborgarinriktad union i enlighet med Lissabonfördraget. EU Pilot-projektet är utformat för att se till att medborgarnas problem med och klagomål på tillämpningen av EU-lagstiftningen följs upp, och det är naturligtvis en viktig prioritering för oss. I sitt arbete med detta måste kommissionen dock respektera den sekretess som EU-domstolen har bekräftat att medlemsstaterna har rätt till när det gäller undersökningar av fall som rör eventuella tillämpningsproblem och eventuella överträdelseförfaranden.

Kommissionen lämnade utförliga upplysningar i sin utvärderingsrapport för projektet EU Pilot som antogs i mars i år. Den beviljar däremot inte tillgång till eller sprider information om särskilda ärenden som behandlas inom ramen för EU Pilot. Kommissionen inser samtidigt betydelsen av att se till att medborgarna får tillgång till en fullständig och tydlig utvärdering i rätt tid av det arbete som utförs tillsammans med medlemsstaterna inom EU Pilot, och har åtagit sig att se till att de klagande får möjlighet att lämna sina synpunkter på resultatet.

När det gäller frågan om antagandet av en ”förfarandekod” i enlighet med artikel 298, har kommissionen förstått att en arbetsgrupp har inrättats i parlamentet för att undersöka den möjliga omfattningen och innehållet i ett sådant initiativ. Kommissionen anser det även vara lämpligt att väga resultatet av det inledande arbetet mot den övergripande frågan innan några mer specifika faktorer övervägs. För närvarande reserverar vi följaktligen vår åsikt om alla aspekter.

Kommissionen arbetar även för att lämna aktuell information om de resurser som anslås för tillämpningen av EU-lagstiftningen. Det resolutionsförslag som diskuteras i dag täcker en lång rad olika frågor, och i sitt svar på resolutionen kommer kommissionen att lämna kompletterande förklaringar som det är mycket svårt att lämna i dag, huvudsakligen på grund av tidsbrist.

Vi är glada över att vi delar ett gemensamt intresse för den nuvarande tillämpningen av EU-lagstiftningen, till fördel för medborgarna och företagen i EU. En effektiv tillämpning av EU-rätten är en av EU:s hörnstenar och en central aspekt av smart lagstiftning.

Jag vill be tolkarna om ursäkt för att jag har talat så fort. Ett varmt tack till er för ert tålamod, och jag tackar alla för er uppmärksamhet.

  Talmannen. – Ja, jag är rädd för att ni hade en viss tendens att börja tala snabbare. Tack så mycket.

  Rainer Wieland, föredragande för yttrandet från utskottet för framställningar. – (DE) Herr talman, herr Diamandouros, herr kommissionsledamot! Det är en gemensam debatt vi håller. Jag talar för ordföranden för utskottet för framställningar, som tyvärr är sjuk, och jag kommer att begränsa mina kommentarer till Chrysoula Paliadelis betänkande.

Parlamentet har ofta debatterat och diskuterat frågan om tillgång till handlingar, fördelarna med insyn och frågan om var man bör dra linjen mellan allmänhetens legitima rättigheter och intressen i stort å ena sidan, och privatpersoners och företags legitima intressen å andra sidan. Fru Paliadeli! Man kan för övrigt också vända på det, det vill säga att information lämnas ut till en icke-statlig organisation och ett företag eller en privatperson sedan vill ha reda på exakt vilken information som har lämnats ut. Vi överväger inte frågan om vem som är god eller ond här, utan helt enkelt frågan om tidsramar och tidsgränser. Dessa tidsgränser måste respekteras när de berör enskilda medborgare, och naturligtvis även ombudsmannen. Det är vad man kan kalla en grundläggande princip för god förvaltning. Vi förväntar oss därför att kommissionen, som har visat ett så stort intresse för att påskynda förfarandena, vilket vice ordföranden redan har nämnt, undersöker frågan närmare och gör förbättringar.

  Elena Băsescu, för PPE-gruppen. – (RO) Herr talman! Jag tar ordet som skuggföredragande för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) för Europeiska ombudsmannens särskilda rapport. Jag vill börja med att framhålla att det faktum att det var möjligt att nå ett samförstånd mellan alla de politiska grupperna underlättade utarbetandet av betänkandet om detta ämne. Jag måste nämna att inte ett enda ändringsförslag lades fram och vill samtidigt gratulera Chrysoula Paliadeli till detta utmärkta resultat.

Det är oroande att kommissionens ovilja att samarbeta med ombudsmannen kan skapa en stor förtroendekris för EU-institutionerna bland medborgarna. Avsaknaden av ett gott samarbete äventyrar ombudsmannens och Europaparlamentets möjligheter att övervaka kommissionen på ett effektivt sätt. Jag vill även påminna om principen om lojalt samarbete, som fastställs i EUF-fördraget. Den innebär att EU-institutionerna ska befästa sina förbindelser i god tro. Ombudsmannen ställs tyvärr mycket ofta inför problemet att kommissionen inte håller tidsgränserna för att ge allmänheten tillgång till handlingar.

En annan oroande aspekt är att ombudsmannen var tvungen att sammanställa en särskild rapport som en sista utväg för att övertala kommissionen att vara mer samarbetsvillig. Jag hoppas att vi ska slippa se sådana incidenter i framtiden. I detta avseende vill jag uppmana kommissionen att göra ytterligare insatser att samarbeta mer effektivt med ombudsmannen. Man får aldrig glömma att när kommissionen inte fullgör ett sådant åtagande kan parlamentet tillämpa sanktioner. Den situation som uppdagas i rapporten skapar ett systematiskt problem. Det innebär i sin tur att medborgarna berövas en av de viktigaste fördelar som de förväntar sig att vinna till följd av den grundläggande rättigheten att inge klagomål.

  Monika Flašíková Beňová, för S&D-gruppen. – (SK) Herr talman! Jag vill tacka samtliga tre ledamöter för de betänkanden vi diskuterar under dagens gemensamma debatt, och vill särskilt tala om Eva Lichtenbergers betänkande, eftersom det enligt min åsikt är mycket gediget, och jag håller med om mycket som sägs där. Även jag vill därför vara lite mer kritisk i dag, herr vice ordförande.

Generellt sett kan man säga att kommissionen inte informerar medborgarna eller Europaparlamentet tillräckligt om hur den övervakar tillämpningen av EU-lagstiftningen. Samtidigt fastställer EU-fördraget en tydligt aktiv roll för EU-medborgarna, till exempel genom EU:s medborgarinitiativ. Herr vice ordförande! Jag är också mycket glad över att du är med oss här i dag under debatten, eftersom jag vet att du inte bara är kompetent, utan även personligen är mycket djupt engagerad i medborgarinitiativet.

Trots detta ger kommissionens årsrapporter om tillämpningen av EU-lagstiftningen i sin nuvarande form inte parlamentet eller folket tillräcklig information om det aktuella läget. Kommissionen har hittills fokuserat alltför starkt på införlivandet av EU-lagstiftningen i de nationella lagstiftningarna, och har i stor utsträckning försummat den verkliga tillämpningen. En fåordig hänvisning till formella överträdelseförfaranden mot en medlemsstat som ännu inte har införlivat en EU-rättsakt säger varken oss eller medborgarna särskilt mycket. Vi måste och vill få höra mer om ärenden där kommissionen undersöker bristande eller helt felaktigt införlivande. Först när vi har fullständig information om sådana fall kan vi tala om en konsekvent kontroll av tillämpningen av EU:s lagstiftning.

Vi vet alla att Europaparlamentet har vissa skyldigheter och befogenheter med avseende på kommissionen. Detta omfattar övervakning och utvärdering. Vi här i parlamentet har ett uppriktigt intresse av att noggrant utvärdera kommissionens framsteg med sina ansvarsuppgifter samt dess skyldighet att skydda avtal och följa EU-lagstiftningen. Men vi har inte tillgång till tillräcklig information om hur kommissionen behandlar överträdelser av lagstiftningen. Herr vice ordförande! Det här är inget nytt för er.

I resolutionen om en översyn av ramavtalet mellan Europaparlamentet och kommissionen från februari förra året uppmanade vi kommissionen, och jag citerar: ”att ge parlamentet en sammanfattning av alla överträdelseförfaranden av de ämnen som överträdelseförfarandet avser om parlamentet så begär”, slut på citat. Jag vill verkligen uppmana kommissionen att lämna denna information till oss, och genom oss till EU-medborgarna.

Sammanfattningsvis har jag sagt flera gånger i mina inlägg att Europaparlamentet verkligen vill hjälpa kommissionen, och till och med stödja den mot rådet. Vi uppmanar er nu att se till att kommissionen i gengäld lämnar de upplysningar till parlamentet som vi begär, inte bara för oss själva, utan för medborgarna i EU:s medlemsstater.

  Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen. – (DA) Herr talman! I utskottet för framställningar, det vill säga det utskott som behandlar medborgarnas klagomål, är respekt för EU-lagstiftningen en helt central fråga. Medborgarna vänder sig till oss på grund av att nationella eller lokala myndigheter inte följer EU-lagstiftningen, t.ex. när det gäller skyddet av folkhälsan eller miljön. Se bara på de många klagomål som vi har mottagit om den långvariga avfallskrisen i Kampanien, trots en tydlig dom från EU-domstolen, och om frysningen av medel. Inget har egentligen gjorts för att lösa det här problemet. Både medborgarna och den skyddade miljön lider. Det är vad vi kallade ”lyckliga Kampanien” – kära nån! Kommissionen måste omedelbart utnyttja alla medel som den har till sitt förfogande i detta avseende.

Fördraget ger kommissionen en central roll, dvs. att övervaka medlemsstaternas efterlevnad av EU-lagstiftningen. I utskottet ägnar vi därför mycket uppmärksamhet åt hur kommissionen hanterar överträdelser av reglerna. Mot bakgrund av detta välkomnar jag Eva Lichtenbergers betänkande. Hon klargör fullständigt att det inte räcker att bara skicka klagomål till medlemsstaterna om deras överträdelser så att de får lösa dem själva. Det är ju dem klagomålen handlar om. Då lämnar vi medborgarna helt i sticket.

I detta sammanhang vill jag berömma Europeiska ombudsmannen för att han har genomfört en undersökning på eget initiativ, just om kommissionens nya metoder för att behandla klagomål och överträdelser, särskilt hur kommissionen registrerar, eller kanske helt enkelt låter bli att registrera, klagomål mot medlemsstaterna för åsidosättande av EU-lagstiftningen. Ombudsmannen har också befogenhet att yttra sig om sakinnehållet i fall när kommissionen beskylls för att inte ha följt upp överträdelserna, även om det är domstolen som beslutar i frågan i sista instans.

Under alla omständigheter skulle det vara ett framsteg om vi antar förslaget i Mariya Nedelchevas betänkande om att utarbeta en ordentlig lag om EU:s förvaltningsförfaranden, vilket vi äntligen har en rättslig grund för i form av artikel 298 i Lissabonfördraget.

Det är bra att ombudsmannens årsrapport visar många tecken till förbättringar, men det är fortfarande bekymrande att över en tredjedel av klagomålen handlar om bristande insyn och om tillgång till handlingar och information. I detta avseende är det faktiskt skandalöst att både kommissionen och flera medlemsstater försöker skydda inflytelserika lobbygrupper från medborgarna genom metoder som helt klart förefaller bryta mot dataskyddsreglerna.

Ett hårresande exempel på detta är ombudsmannens särskilda rapport om Porsche och korrespondensen om skydd av koldioxidgränser för bilar. Är det någon här som tror att kommissionen frågar små eller medelstora företag om den får lämna ut deras handlingar eller att kommissionen skulle skjuta upp frågan i 15 månader för ett litet företags skull? Självklart inte! Det var på grund av att det var Porsche, och naturligtvis kanske också för att det var Günter Verheugen. I ombudsmannens särskilda rapport berättas en längre historia, och jag vill rekommendera alla att läsa både Chrysoula Paliadelis utmärkta betänkande och ombudsmannens rapport. De är mycket underhållande. De kommer att öppna våra ögon om och om igen. Den allvarligaste aspekten av detta ärende är emellertid kommissionens brist på lojalt samarbete med ombudsmannen. Det är en viktig rapport. Parlamentet måste göra ett tydligt uttalande i frågan. Jag vill tacka ombudsmannen och Chrysoula Paliadeli.

  Oldřich Vlasák, för ECR-gruppen. – (CS) Herr talman! Ombudsmannens årsrapport är ett bra exempel på hur vi bör presentera vår verksamhet för allmänheten. Rapporten är förståelig, koncis och saklig. Jag vill därför hjärtligt gratulera ombudsmannen till hans insatser och allt besvär han har gjort sig, och jag vill även gratulera honom personligen. Samtidigt vill jag dock påpeka att jag ser ett systematiskt problem i verksamheten vid ombudsmannens kontor. Problemet är allmänhetens medvetande. Vi måste nämligen medge att EU, som en internationell organisation, faktiskt är svårförståelig i många aspekter och inte bara när det gäller bidragsbeviljande, utan även EU:s befogenheter, institutioner, beslutsprocesser och den politik och lagstiftning som antas. Vad jag menar är att EU är svårt att förstå för den vanliga medborgaren. Detsamma gäller logiskt nog även för ombudsmannens kontor. Jag är säker på att om vi genomförde en undersökning och frågade EU-medborgarna om Europeiska ombudsmannens roll och hans befogenheter och verksamhet, skulle vi tyvärr upptäcka att han uppfattas som någon som finns långt borta, och i många fall vet man inte ens om att ombudsmannen finns. Fakta är relativt tydliga. En stor majoritet av de klagomål som inges av mina landsmän från Tjeckien omfattades inte av ombudsmannens ansvarsområde. Situationen är inte annorlunda i andra medlemsstater.

När vi diskuterade verksamhetsrapporten 2008 här i parlamentet ville alla att allmänhetens medvetande om ombudsmannen skulle öka. Omfattande informationskampanjer föreslogs, och lanseringar av webbplatser övervägdes. Jag testade dock själv att inge ett klagomål på ombudsmannens webbplats i går. Jag måste säga att den interaktiva handledningen var alldeles för komplicerad och ärligt talat oförståelig för en vanlig medborgare. Själva klagomålsformuläret är lika komplicerat. Det påminner mig lite om skatteåterbäringsblanketterna i Tjeckien, där vanliga människor inte kan fylla i den utan hjälp av en skatterådgivare. Ärligt talat så avskräcker ombudsmannens webbplats allmänheten från att inge klagomål. Jag efterlyser därför en förenkling av webbplatsen.

En annan sak som jag anser vara oerhört viktig är att förkorta handläggningstiden för ärendena. Vi vet ju att om en person inger ett klagomål är det ytterst viktigt förtroendemässigt sett att klagomålet handläggs så snabbt som möjligt, och att den klagande får svar så snabbt som möjligt. Om en viss fråga inte omfattas av ansvarsområdet för det organ som klagomålet ställs till, bör den klagande dessutom hänvisas direkt till den nationella eller regionala ombudsman som är behörig för det relevanta ärendet.

Informationen försvinner på vägen om det finns alltför mycket kommunikation. Alltför mycket information tar kål på EU-medborgarna. Enligt min åsikt bör ombudsmannens prioritering inte bara vara att lösa felaktiga byråkratiska förfaranden, utan även att förebygga sådana problem. Jag anser därför att det är mycket viktigt att ombudsmannen inte utnyttjas för mediekampanjer, och att hans befogenheter inte utökas. Efter det senaste valet sade ombudsman Nikiforos Diamandouros: ”Jag kommer att fortsätta insatserna att förbättra kvaliteten på EU:s förvaltning.”. Jag vill därför avslutningsvis fråga vilka systemproblem som ombudsmannen särskilt har lyckats förbättra, och vad han har för avsikt att uppmärksamma nästa år. Jag önskar ombudsmannen lycka till med att finna systemlösningar.

  Willy Meyer, för GUE/NGL-gruppen. – (ES) Herr talman! Min grupp vill tacka Mariya Nedelcheva för hennes betänkande, som ger oss mycket utförlig information från utskottet för framställningar om Europeiska ombudsmannens arbete.

Det är ett mycket beskrivande betänkande som omfattar alla verksamheter under 2009 och ett stort antal klagomål, som för övrigt minskade med 9 procent jämfört med föregående år. Över hälften av klagomålen rör kommissionen.

De klagomål som har ingetts till ombudsmannen kritiserar administrativa missförhållanden, t.ex. bristande insyn eller avslag på förfrågningar om tillgång till handlingar. Vi bör vara nöjda med att ett stort antal av dessa klagomål kan lösas genom ombudsmannen eftersom det innebär att vi går i rätt riktning.

Ombudsmannens mål för 2010 har sammanfattats i fem block: att vara öppen för förslag för att kartlägga god praxis, att finna sätt att nå snabbare resultat, att övertyga institutionerna om nyttan med att förbättra sin serviceanda, att lämna lämplig, användbar och lättillgänglig information och att anpassa verksamheten för att garantera en bra resursanvändning, effektivitet och ändamålsenlighet. Jag anser att de mål som har satts upp för 2010 är mycket relevanta.

Vi måste helt enkelt modernisera mekanismerna så att vi kan lösa ärenden som rör brist på insyn och information, problem som tyvärr är vanliga. Se bara på Chrysoula Paliadelis betänkande om Porscheaffären, där Porsche, eller snarare kommissionen, vägrade att offentliggöra vissa handlingar från denna biltillverkare. Parlamentet måste stödja ombudsmannen, och ombudsmannen måste också kunna lita på Europaparlamentet så att han kan få bättre information om dessa frågor.

EU-domstolens beslut nyligen som åsidosatte kommissionens beslut att offentliggöra en förteckning över mottagare av stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken är mycket oroande. Med andra ord så strider detta beslut mot de grundläggande principerna om insyn, som bör styra allt som har med EU-budgeten att göra, och beslutet är ett direkt angrepp mot européernas rätt att veta vad deras skattepengar går till. Jag anser att detta är dålig praxis, som vi måste försöka lösa genom att parlamentet tar initiativ till de nödvändiga lagstiftningsändringarna.

  Nikolaos Salavrakos, för EFD-gruppen. – (EL) Herr talman! Efter att ha läst ombudsmannens verksamhetsrapport för 2009, måste jag berömma Nikiforos Diamandouros eftersom han med heder företräder och tjänar den institution som förenar EU-medborgarna och får dem att känna sig trygga.

Det är naturligtvis Europeiska ombudsmannens uppgift att se till att alla privatpersoner eller juridiska enheter som stöter på problem med EU-institutionerna när det gäller missbruk av befogenheter eller andra former av administrativa missförhållanden kan vända sig till honom.

Efter att ha läst rapporten inser jag att denna institutions och dess tjänstemäns framgångar för det första beror på att de flesta – och siffran är redan 70 procent – av undersökningarna slutförs inom ett år och att över hälften – faktiskt 55 procent – slutförs inom tre månader. Detta visar hur snabbt Europeiska ombudsmannen och hans medarbetare agerar och hur smidigt denna institution fungerar.

För det andra kunde ombudsmannen i 80 procent av de behandlade ärendena hjälpa den berörda parten att lösa problemet på ett sätt eller annat, antingen genom att hänvisa de klagande till det behöriga organet eller genom att ge råd om vilket organ de måste kontakta för att kunna lösa sitt problem snabbt. Detta visar hur effektiv ombudsmannen är.

Vi får inte glömma bort att 84 procent av framställningarna ingavs av privatpersoner, och endast 16 procent inlämnades av företag eller sammanslutningar. Även detta visar vilka höga tankar de EU-medborgare som anser att de har utsatts för administrativa missförhållanden har om ombudsmannen och hans företrädare. Jag vill bara påpeka att nio av de ärenden som avslutades under 2009 är exempel på bästa praxis. Jag måste säga att jag personligen tyckte att det var särskilt glädjande att läsa i inledningen av rapporten att Europeiska ombudsmannen har för avsikt att se till att EU verkligen levererar de fördelar som Lissabonfördraget utlovar för medborgarna. Jag gratulerar därför Nikiforos Diamandouros.

  Martin Ehrenhauser (NI). – (DE) Herr talman! Jag ingav också ett klagomål till ombudsmannen en gång, och även om det inte gick så bra för mig och jag inte var nöjd med bedömningen, vill jag ändå berömma ombudsmannen för hans insatser. Jag anser att det är mycket viktigt att vi i parlamentet stöder hans arbete.

I sitt inledande anförande påpekade ombudsmannen helt riktigt att hans framgångar eller misslyckande i stor grad beror på institutionernas agerande. Om vi t.ex. ser på Porscheaffären, blir det uppenbart att ombudsmannens befogenheter är begränsade och att vissa institutioner helt enkelt inte tar hans rekommendationer på allvar.

Detta är naturligtvis även nödvändigt för att vi ska kunna se om vårt eget hus, t.ex. när det gäller köpet av Altero-Spinelli-byggnaden, där det har förekommit enorma oegentligheter. Ombudsmannen utfärdade tydliga rekommendationer och ändringsförslag lades fram. Hittills har väldigt få konkreta framsteg dock gjorts i parlamentet. Ändringsförslagen förkastades. Detta är ännu ett bevis på parlamentets syn på dessa rekommendationer. Vad jag vill säga är att det är mycket viktigt att vi ser om vårt eget hus och tar rekommendationerna från ombudsmannen på allvar, och därigenom förstärker hans ställning.

  Tadeusz Zwiefka (PPE). – (PL) Herr talman! Precis som varje år lägger utskottet för rättsliga frågor fram sitt betänkande om kommissions årsrapport om kontroll av tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning, och precis som varje år har ledamöterna av utskottet för rättsliga frågor många reservationer om innehållet i och formen för kommissionens årsrapport.

Det råder inga tvivel om att införlivandet av EU-lagstiftningen i de nationella systemen är ett mycket allvarligt problem inom EU. Samma förordningar införs av olika länder vid olika tidpunkter, och vissa aspekter av problemen är naturligtvis förståeliga. Detta får emellertid inte leda till förseningar som leder till rättslig osäkerhet, vilket i sin tur gör det omöjligt för medborgarna att utöva sina rättigheter. Precis som vår föredragande helt riktigt påpekar medför förseningarna i införlivande och felaktig tillämpning av EU-lagstiftningen verkliga kostnader och får medborgarna att tappa förtroendet för EU:s institutioner. Därför välkomnar jag alla kommissionens initiativ, t.ex. möten med experter och bilateral dialog mellan kommissionen och medlemsstaterna i syfte att lösa dessa problem så snabbt som möjligt. Jag ser med stort intresse på projektet EU Pilot, som är avsett att vara ett verktyg för att snabbt kunna agera vid alla fall av felaktig tillämpning eller anpassning av EU-lagstiftningen i den nationella lagstiftningen.

Vi lyfter även återigen fram den roll som de nationella domstolarna spelar i den praktiska tillämpningen och tolkningen av EU-lagstiftningen. För att domstolarna ska kunna fullgöra sina uppgifter korrekt behövs det emellertid lämplig utbildning, möten och en rättslig kultur i EU. När det gäller parlamentet – och jag vänder mig här till mina kolleger – måste de lagar vi utarbetar i vår egenskap av lagstiftare vara tydliga och förståeliga, eftersom lagstiftningen måste vara förståelig för att kunna införlivas korrekt i de nationella systemen, vilket leder till färre problem med införlivandet.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D). – (PL) Herr talman! När jag läste betänkandet om Europeiska ombudsmannens verksamhetsrapport för 2009 gladde det mig att kunna konstatera att samarbetet mellan ombudsmannen och utskottet för framställningar har utvecklats ytterligare. Jag hyser en mycket hög aktning för professor Nikiforos Diamandouros, som har varit ombudsman sedan 2003, och värdesätter hans insatser att informera medborgarna om de möjligheter de har att inge klagomål om och när EU-förvaltningen inte fungerar som den ska, och att han uppmuntrar medborgarna att utöva sina rättigheter i det avseendet.

Med tanke på att endast 23 procent av de över 3 000 klagomål som registrerades 2009 omfattades av ombudsmannens ansvarsområde, bör han absolut fortsätta sina insatser på informationsfronten. På grund av sina begränsade befogenheter kan han endast undersöka klagomål om EU:s institutioner och organ. Det viktiga är dock att alla som inger ett klagomål till ombudsmannen som inte kan godtas av formella skäl får information om vilken myndighet de bör vända sig till i varje enskilt fall.

Det är viktigt att påpeka att ombudsmannens demokratiska legitimitet har stärkts avsevärt i och med Lissabonfördragets ikraftträdande, och hans ansvarsområde har utökats till att omfatta den yttre politiken. Det är också viktigt att tänka på att ombudsmannen allt oftare vidtar åtgärder på eget initiativ, t.ex. rörande försenade betalningar från kommissionen, funktionshinder och diskriminering. Hans åtgärder har också gett resultat i form av ett förslag till kodex för god förvaltningssed. En annan god nyhet är att undersökningstiden har minskats till nio månader.

Den höga procentandelen avslutade ärenden där den institution som klagomålet berörde nådde en uppgörelse eller där ärendet löstes till klagandens fördel vittnar också om ombudsmannens effektivitet och hans goda samarbete med andra organ. Så blev fallet i en så stor procentandel som 56 procent av ärendena under 2009. Jag hoppas att ombudsmannen, med parlamentets stöd, kommer att fortsätta sitt arbete med samma energi och ännu effektivare än hittills.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman! Jag tackar Europeiska ombudsmannen för det beundransvärda arbete som han och hans personal har utfört under svåra omständigheter. Öppenhet, tillgång till information och rätten till god förvaltning är centrala aspekter om allmänheten ska ha förtroende för EU-institutionernas förmåga att övervaka deras rättigheter. Det är oroande att den största administrativa bristen i systemet år efter år är bristen på insyn, och att man till och med vägrar att lämna ut handlingar och dokument. I detta avseende är Porscheaffären mycket allvarlig. När kommissionen dröjde 15 månader med att lämna över de dokument som efterfrågades, åsidosatte den grovt sin skyldighet att samarbeta lojalt med ombudsmannen. Denna inställning från kommissionens sida undergrävde våra medborgares förtroende för kommissionen och skadade EU:s offentliga profil.

Nu när kommissionsledamoten och ombudsmannen sitter tyst och snällt sida vid sida tror jag att det skulle vara en bra idé om de inledde en förtrolig och ingående diskussion om huruvida de respekterar varandras arbete och om de är beredda att samarbeta och agera i enlighet med EU:s grundläggande principer. Jag vill inte skylla på någon enskild kommissionsledamot i samband med detta, men kommissionen bör absolut diskutera frågan eftersom EU:s offentliga profil verkligen inte är så positiv att vi har råd med fler fall som Porsche i framtiden.

Våra medborgares rättigheter måste respekteras av kommissionen, rådet och naturligtvis även av parlamentet – av samtliga EU-institutioner.

  Gerald Häfner (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Nikiforos Diamandouros har varit en verklig tillgång för våra medborgare och för EU, och jag vill uppriktigt tacka honom för hans arbete. Det rör naturligtvis också vid en öm punkt, dvs. de områden som behöver förbättras. Porscheaffären har just nämnts. Som tysk medborgare måste jag säga att jag skäms djupt över vad som har pågått där. Här har vi en tysk kommissionsledamot och en tysk biltillverkare och korrespondensen mellan dem. All korrespondens mellan kommissionen och andra biltillverkare i Italien, Spanien och andra länder offentliggörs, men inte den tyska korrespondensen. Ombudsmannen har inte utfärdat två, utan tre reprimander, och ändå har inga åtgärder vidtagits. Det krävs snabba förbättringar. Jag vill betona detta i starkaste möjliga ordalag.

Det andra jag vill säga är att när vi använder ordet ”piloter” tänker vi oftast på en grupp yrkesmän som tillbringar sitt arbetsliv högt upp i luften. Jag förstår inte riktigt hur kommissionen kom på tanken att kalla sitt nya projekt om hur EU-medborgarnas klagomål ska hanteras för ett ”pilotprojekt”, eftersom det i grunden inte erbjuder några nyheter. Medborgarna inger välmotiverade klagomål i sitt eget land. Inget görs där. Då vänder de sig till kommissionen. Vad gör kommissionen? Den skickar tillbaka klagomålet till ursprungslandet åter och återigen, och inget blir gjort. Jag anser faktiskt inte att det är ett lämpligt sätt att hantera våra medborgares problem och klagomål på, och jag vill därför utnyttja detta tillfälle för att be kommissionsledamot Maroš Šefčovič, som jag värderar mycket högt, att säga att han antingen tänker gå ifrån projektet eller ta sig en ny funderare över hur vi kan se till att våra medborgares klagomål skickas till den instans som faktiskt kommer att behandla dem, och att medborgarna får rättvisa och möjligheter att överklaga.

ORDFÖRANDESKAP: DURANT
Vice talman

  Marek Henryk Migalski (ECR). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag har ingen önskan att förvandla kammaren till ett universitetsklassrum. Men som ni vet inrättades Europeiska ombudsmannen i Europa för nästan 300 år sedan. Därför är det inte förvånande att vi är intresserade av sådana frågor och ägnar så mycket uppmärksamhet åt dem.

Jag anser att samtliga tre betänkanden är värda uppmärksamhet, med bara ett undantag. I Mariya Nedelchevas betänkande finns det ett avsnitt som jag finner oroande. Europeiska ombudsmannen utför ett mycket värdefullt och bra arbete, men måste ombudsmannens kontor verkligen kosta så mycket som nästan 9 miljoner euro? Är det inte möjligt att begränsa det nästan bysantiska sätt som kontoret fungerar på? Det är anledningen till att min grupp avstår från att rösta om den frågan, om just det här betänkandet. Vi önskar dock ombudsmannen allt gott, och i synnerhet de medborgare som inger klagomål till ombudsmannens kontor.

  Rui Tavares (GUE/NGL). – (PT) Fru talman! För det första vill jag tacka Nikiforos Diamandouros för hans arbete och för den verksamhetsrapport som han har lagt fram. Arbetet är sannerligen noggrant och av god kvalitet, och det tackar jag också för. Jag vill gärna ta upp frågan om kvantitet i stället för kvalitet, eftersom det är intressant att se hur efterfrågade ombudsmannens tjänster är bland allmänheten.

Det inkommer några tusen klagomål, varav en del inte är tillåtliga. Det är emellertid intressant att undersöka varför det inte inges fler klagomål. Med andra ord så handlar det om huruvida glaset är halvtomt eller halvfullt. EU-institutionerna och den lagstiftning de grundas på är alltför komplexa och otydliga, och jag undrar just om detta inte är orsaken till det komplicerade förhållandet mellan allmänheten och institutionerna. Med andra ord, för att kunna inge ett klagomål måste man känna till sina rättigheter och man måste även känna till lagstiftningen och systemet för att inge klagomål. Nikiforos Diamandouros, i stället för att komma med förslag till dig, vill jag be dig som ombudsman att lägga fram förslag till parlamentet som lagstiftande församling om hur lagstiftningsprocesserna och EU:s institutionella mekanismer kan förenklas i så stor utsträckning som möjligt. Det talas mycket om insyn och klarhet, och ändå är enkelhet också ett demokratiskt värde som vi ofta glömmer, eftersom det ger allmänheten öppen tillgång till institutionerna.

Herr Diamandouros! För närvarande är jag också ledamot av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som håller omröstningar samtidigt. Jag vill försäkra dig om att jag kommer att vara uppmärksam på deras svar i den här frågan.

  John Stuart Agnew (EFD). – (EN) Fru talman! Den mest skandalösa aspekten av kommissionsledamotens uppförande som avslöjas i detta betänkande, förutom den dåliga behandling som klaganden råkade ut för i detta fall, är kanske att det inte var ett isolerat fall av administrativa missförhållanden. De uppgifter som avslöjas i detta skarpa betänkande är i själva verket något mer än bara försumlighet och lättja. Det är snarare rimligt att dra slutsatsen att den här typen av uppförande från kommissionens sida är avsiktligt och inget annat än en kalkylerad strategi för att omintetgöra ombudsmannens hårda arbete och krossa rättsordningen.

Ombudsmannens arbete är tillräckligt svårt ändå utan det ytterligare problemet att kommissionen, vilket fakta visar i det här fallet, ständigt och jämt försöker hindra ombudsmannens kontor från att fungera ordentligt. Det fanns en tid då både de ansvariga tjänstemännen och ministern skulle ha fått gå om det visade sig att statstjänstemän agerat på ett så tarvligt sätt. Jag förväntar mig i stället att vi kommer att se en arrogant och förkrossande kommission göra vad den är bäst på, nämligen att räcka lång näsa åt allmänheten medan den skyldige går ostraffad. Det är inte så konstigt att EU är mer impopulärt än någonsin!

  Csanád Szegedi (NI). – (HU) Fru talman! Ombudsmannens verksamhetsrapport visar tydligt att bristen på insyn i EU-institutionerna är ett av de största problemen. De flesta klagomålen rör kommissionen, som ständigt är sen med sina svar och följaktligen rubbar förtroendet för EU-institutionerna. Vi måste öka insynen genom att optimera institutionernas arbete och genom mer omfattande kommunikation, samtidigt som vi ser till att dessa åtgärder inte ökar utgifterna. EU har redan spenderat enorma belopp på propaganda och på att göra reklam för sig självt.

Antalet klagomål kommer dessutom utan tvivel att fortsätta öka i och med Lissabonfördragets ikraftträdande och medlemsstaternas ofullständiga eller försenade genomförande av EU-lagstiftningen. För att förhindra detta krävs en utökad och harmoniserad juridisk utbildning för nationella domare, praktiserande jurister samt statstjänstemän och handläggare. Dessutom måste vi informera medborgarna om att överträdelser av EU-lagstiftningen kan bestridas även i den berörda nationella domstolen. Under första halvåret 2011 kommer Ungern att inneha det roterande EU-ordförandeskapet, och vi ungerska Europaparlamentsledamöter kommer därför att få en viktig uppgift, nämligen införlivandet av rättslig harmonisering.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Fru talman, herr Diamandouros, herr kommissionsledamot! Ombudsmannainstitutionen har en mycket imponerande historia i Europa. På grundval av en idé som ursprungligen utvecklades i Sverige, har ombudsmännen vid det här laget försökt lösa tvister och problem på en opartisk grund i 200 år. Jag anser att tanken med ombudsmannaämbetet härrör från ett djupt mänskligt behov av tvistlösning med fredliga medel.

Detta är den femtonde rapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet och den sjunde från Nikiforos Diamandouros. Det är en meritlista att vara stolt över och jag vill gratulera Nikiforos Diamandouros. När han valdes förra året uttryckte jag förhoppningen att han som ombudsman skulle göra sitt yttersta för att se till att beslutsprocessen i EU blir öppnare och mer relevant för medborgarna, och att han skulle samarbeta effektivt med utskottet för framställningar. Jag anser att vi tryggt kan säga att vi, tillsammans, har lyckats med detta. Jag ser dock fortfarande utrymme för förbättringar i samordningen mellan ombudsmannens och utskottet för framställningars funktioner och uppgifter. Vi mottar alltfler framställningar som rör aspekter av den klassiska rätten att inge framställningar samt element i ombudsmannens arbetsuppgifter. Jag talar om mänskliga rättigheter, egendomsrättigheter och hinder för ekonomisk aktivitet. Det är således både förnuftigt och lämpligt att vi samarbetar inom dessa områden så att vi kan bemöta kommissionen tillsammans i en positiv bemärkelse och få de relevanta svaren inom de fastställda tidsgränserna.

Jag välkomnar även den nya webbplatsen med de interaktiva handledningarna som kan bidra till att medborgarna blir mer medvetna om vilka möjligheter de har att göra sina röster hörda i Europa. Jag hoppas att Nikiforos Diamandouros fortsätter att nå framgångar i sitt goda och viktiga arbete och att han kommer att lyckas införa förbättringar där det går. Utskottet för framställningar kommer också att fortsätta att göra allt som står i dess makt för att i framtiden främja ett nära samarbete med ombudsmannen i EU-medborgarnas intresse.

  Sylvana Rapti (S&D). – (EL) Fru talman! Vi diskuterar två mycket viktiga frågor här i dag. Det handlar dels om EU-medborgarnas intressen och dels om försoningen mellan EU:s medborgare och institutioner.

Föredragandenas tre betänkanden, som är verkligt exceptionella, och Europeiska ombudsmannens verksamhetsrapport får mig att tänka på Nikiforos Diamandouros som EU-medborgarnas D’Artagnan och de tre föredragandena som de tre musketörerna som skyddar EU-medborgarnas intressen.

Det är verkligen synd att kommissionen inte är så engagerad som den borde vara. För mig är det enda positiva med kommissionsledamotens uttalande här i dag att han talade fort. Om kommissionen agerade lika snabbt skulle vi inte behöva hålla den här debatten.

Det är mycket viktigt att EU-medborgarna har förtroende för EU:s institutioner, att de ser dem i ett positivt ljus och att de känner att EU:s institutioner arbetar i deras intressen. Femton månaders försening, som Chrysoula Paliadeli säger i sitt betänkande – för att få se tre handlingar från en biltillverkare som specialiserar sig på snabba bilar, vilken oxymoron. Om en enda EU-medborgares intressen stod på spel, i stället för en biltillverkares, skulle dröjsmålet ha varit så långt? Det undrar jag.

Hur det än är med den saken anser jag att vi bör vara uppriktiga. Vi måste alla arbeta tillsammans och ha förtroende för vad kommissionsledamoten sade, vi måste tro på att kommissionen är beredd att samarbeta med Europeiska ombudsmannen, och vi måste alla arbeta i EU-medborgarnas intresse. Låt oss hoppas att kommissionen agerar lika snabbt som kommissionsledamoten talade. Han fick verkligen tolkarna att arbeta för pengarna.

  Oriol Junqueras Vies (Verts/ALE). – (ES) Bon dia, fru talman! Jag är ledsen att Alejo Vidal-Quadras inte längre är talman för sammanträdet, eftersom jag är säker på att han skulle ha uppskattat mitt inlägg.

För det första vill jag tacka Europeiska ombudsmannen för hans arbete och uppmuntra honom att modigt fortsätta att försvara européernas rättigheter, som ofta hotas av vissa offentliga myndigheter.

I detta sammanhang vill jag passa på att säga att den valencianska kulturföreningen har samlat in 650 000 underskrifter för ett lagstiftningsinitiativ i syfte att garantera mottagning av radio- och tv-kanaler på katalanska. Detta handlar helt enkelt om att följa artikel 12.2 i Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk och direktivet ”Television utan gränser”.

Den spanska regeringen har dock vägrat att ta dessa 650 000 underskrifter i beaktande. Vi hoppas att Europeiska ombudsmannen kommer att ta upp detta och skydda rättigheterna för dessa 650 000 européer som skyddas av EU-lagstiftningen.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Fru talman! Jag vill börja med att säga att kommissionens årsrapporter om kontroll av tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning har vissa brister, eftersom de i sin nuvarande form inte ger medborgarna eller de berörda institutionerna nödvändig information om nuläget för tillämpningen av EU:s lagstiftning.

Särskilt i fall där kommissionen agerar vid överträdelser till följd av felaktigt införlivande av EU-lagstiftningen skulle det vara bra om man i framtiden åtminstone lämnar grundläggande information om arten och omfattningen av överträdelsen i fråga. Europaparlamentet har redan sökt mer utförlig information om överträdelseförfarandena genom en formell begäran i sin resolution av den 4 februari 2010.

Jag ser det som en positiv signal i inlägget från kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič att kommissionen har för avsikt att återigen överväga möjligheten att införa förfarandemässiga regler för undersökningarna, genom att ange ett antal aspekter av överträdelseförfarandet, inklusive tidsgränser, rätten att bli hörd, skyldigheten att ange orsaker och så vidare.

Jag är fast övertygad om att ett nära samarbete mellan kommissionen och Europaparlamentet kan leda till en bättre och mer öppen mekanism för att kontrollera tillämpningen av EU-lagstiftningen.

  Csaba Sógor (PPE). – (HU) Fru talman! Europeiska ombudsmannen är EU:s demokratiska samvete. År efter år bidrar denna institution till att öka de klagandes förtroende för EU-institutionerna. Jag är särskilt nöjd med att EU i och med Lissabonfördragets ikraftträdande nu även kontrollerar efterlevnaden av stadgan om de grundläggande rättigheterna, främst genom att se till att rätten till god förvaltning efterlevs. Jag finner Europeiska ombudsmannanätverket ytterst användbart, eftersom medborgarnas kunskaper om och kvaliteten på de offentliga tjänsterna i vissa medlemsstater, däribland mitt hemland Rumänien, ligger under det europeiska genomsnittet. Detta framgår även av ombudsmannens verksamhetsrapport. Det är också skälet till att jag ber ombudsmannen att i framtiden även försöka samla in de klagomål som inkommer till de nationella ombudsmännen om medlemsstaternas genomförande av EU-lagstiftningen, eftersom medborgarna i de flesta fall kommer i kontakt med EU-lagstiftningen via sina egna nationella myndigheter.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot. Jag vill börja med att gratulera Europeiska ombudsmannen till hans utmärkta arbete under hela den här perioden. Jag tackar även föredragandena.

Jag vill särskilt kommentera Chrysoula Paliadelis betänkande. Det är verkligen en chockerande affär: att vägra avslöja hela innehållet i korrespondensen mellan kommissionen och Porsche under utarbetandet av direktivet om utsläpp från bilar. De frågor som hamnar i förgrunden är objektiviteten i kommissionens lagstiftningsförslag och om kommissionen verkligen är helt oberoende i förhållande till industriella intressen.

I betänkandet föreslås helt riktigt att om kommissionen fortsätter med sådana metoder kommer en del av kommissionens budget att placeras i reserven. Herr kommissionsledamot! Parlamentet kommer att göra detta om du inte ändrar på dessa metoder.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det är naturligt att vi anser att ett sammanträde som detta, där både Europeiska ombudsmannen och kommissionsledamoten deltar, är särskilt viktigt med tanke på den rådande situationen i EU, som utvecklas dynamiskt och konkret i allmänhetens intresse.

Eftersom de instrument som nyligen inrättats i och med Lissabonfördraget ger medborgarna rätt att inleda lagstiftningsinitiativ, kan man nu med rätta säga att parlamentet identifierar sig nära med medborgarnas krav och förväntningar.

Det är sant att en effektiv tillämpning av lagen främst beror på hur väl kommissionen presterar, med ombudsmannens officiella stöd. Det är viktigt att lyssna till folkets krav och förväntningar, och också kräva att instrumenten verkligen används i allmänhetens intresse. Vi kan därför bara välkomna förslaget om en kodex för god förvaltningssed.

Informationen bör vara tillgänglig och konsekvent och bör tillhandahållas på ett helt öppet sätt, eftersom vi anser att många regioner förväntar sig att kommissionen visar mer engagemang för de mål som anges. Vi får inte glömma det viktiga bidrag som andra ombudsmän i EU kan lämna till det interparlamentariska samarbetet.

Om de nationella parlamenten och Europaparlamentet måste samarbeta på ett effektivt sätt i allmänhetens intresse, vilket de naturligtvis måste, råder det inga tvivel om att detta personliga berikande av yrkesmässig historia och olika rättskulturer måste ges utrymme i samarbetet för att främja medling som en effektiv metod för att lösa problem i allmänhetens intresse.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D). – (LT) Fru talman, herr ombudsman! Tack för er rapport. Europeiska ombudsmannens verksamhetsrapport är särskilt viktig för att hjälpa medborgarna att klara ut problem och förbättra insynen i och ansvarsskyldigheten för institutionernas arbete. Europeiska ombudsmannen vill att EU-institutionernas beslut ska vara tillgängliga för medborgarna, eftersom de måste kunna få information de önskar så att de kan lita på institutionernas förmåga att försvara deras rättigheter när det gäller diskriminering, maktmissbruk från institutionernas sida, underlåtande att besvara förfrågningar på ett korrekt sätt och avslag på förfrågningar om tillgång till information. Kommissionen får många klagomål om administrativa missförhållanden. Därför är det viktigt att kommissionen vidtar åtgärder för att garantera att förfrågningar om tillgång till information besvaras snabbt, eftersom en korrekt tillämpning av EU-lagstiftningen har en direkt inverkan på medborgarnas vardag och genomförandet av deras rättigheter. Felaktig tillämpning av lagstiftningen undergräver dessutom förtroendet för EU-institutionerna och leder till merkostnader.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE). – (PL) Fru talman! Jag vill börja med att tacka föredraganden för ett mycket bra, allsidigt och välavvägt betänkande, och ombudsmannen för hans oupphörliga arbete med att bekämpa administrativa missförhållanden och höja standarden på EU:s förvaltning.

Precis som föredraganden helt riktigt påpekade har ombudsmannens arbete under det senaste året lett till framsteg när det gäller målet att skapa god förvaltning, minska antalet klagomål och förkorta förfarandet för att undersöka klagomål. Jag anser att detta även beror på kontinuiteten i ombudsmannaämbetet. Som vi kan se var valet av Nikiforos Diamandouros ett mycket bra beslut. Ombudsmannen måste emellertid reagera snabbare på medborgarnas behov. För att kunna göra detta måste han föra ett närmare samarbete med de nationella ombudsmännen. Ombudsmannaämbetet är en roll som ändras med tiden, men ombudsmannen måste arbeta efter en uppsättning konstanta och allmänna värden. Jag tror att han i sitt arbete under det kommande året kommer att lyssna närmare till medborgarnas röster.

  Simon Busuttil (PPE). – (MT) Fru talman! Jag vill börja med att gratulera föredraganden Mariya Nedelcheva och Nikiforos Diamandouros för hans hårda arbete. Jag vill särskilt gratulera ombudsmannen till hans arbete för att minska väntetiderna för registrerade klagomålsförfaranden, eftersom jag anser att det är rätta vägen framåt för att föra EU närmare medborgarna.

För det andra vill jag betona att det interinstitutionella samarbetet är mycket viktigt, vilket även mina kolleger har nämnt. Jag anser att vår erfarenhet av ombudsmannen, särskilt den nuvarande, speglar det omfattande samarbetet mellan parlamentet, och särskilt utskottet för framställningar, och ombudsmannens kontor.

Dessutom vill jag uppmana den närvarande kommissionsledamoten Maroš Šefčovič att följa vårt exempel eftersom jag anser att kommissionen inte samarbetar med parlamentet så mycket som ombudsmannen gör när det gäller klagomål från medborgarna. Vi är medvetna om att många medborgare klagar direkt till kommissionen, men har egentligen ingen aning om hur många personer det rör sig om, vad de klagar på och vad slutresultatet av dessa klagomål blir.

Däremot informeras vi om alla klagomål som inges till ombudsmannen, och de klagomål som inkommer till utskottet för framställningar är kända eftersom de är offentliga.

Avslutningsvis vill jag sända ett budskap till medborgarna. När man läser rapporten upptäcker man att ett större antal klagomål proportionellt sett tillfälligtvis kommer från Malta och Luxemburg. Det är intressant, och jag tror inte att det bara beror på att folk från Malta och Luxemburg klagar en massa, utan att dessa medborgare hävdar sina rättigheter, och jag anser att det är viktigt att de gör det.

  Pascale Gruny (PPE). – (FR) Fru talman, herr Diamandouros, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt oss ge folkets Europa ett ansikte. Det är alla EU-institutioners ansvar att göra allt som står i deras makt för att informera medborgarna om deras rätt att överklaga i händelse av överträdelser av EU-lagstiftningen eller dålig förvaltning från EU-institutionernas sida.

För det första vill jag berömma min kollega Mariya Nedelchevas arbete med betänkandet om Europeiska ombudsmannens verksamhetsrapport 2009. Kommissionen är föremålet för det mesta av ombudsmannens kritik, ofta för avsaknad av information. Betänkandet av min kollega Chrysoula Paliadeli, som jag också gratulerar, är ett talande exempel på detta.

Jag vill likaså tacka vår europeiska ombudsman för allt han har uppnått tillsammans med sin personal, och för hans tillgänglighet och utmärkta samarbete med utskottet för framställningar. Detta är mycket viktigt. Ombudsmannens roll är en viktig garanti för respekten för principen om öppenhet och god förvaltning, och det är här vi kan uppnå ett verkligt skydd av våra medborgare.

Avslutningsvis är det dags att medborgarna får bättre information om sina möjligheter att överklaga när det gäller kommissionen, dvs. Europeiska ombudsmannen och utskottet för framställningar. För att göra detta behöver vi en internetportal, visst, men det måste vara en gemensam portal, vilket är en begäran som vi redan har framfört till er. En sådan portal skulle vara till verklig hjälp för våra medborgare.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Fru talman! Jag vill tacka ombudsmannen för hans arbete. Han har en mycket speciell arbetsuppgift, nämligen administrativa missförhållanden, och det är därför viktigt att medborgarna förstår vad detta begrepp betyder.

Mycket av det jag kommer att tala om handlar inte direkt om ombudsmannen, men jag anser att det bör föras till protokollet. Några av de största problemen och de flesta klagomål vi mottar handlar om våra egna medlemsstater. Medborgarna där klagar – precis som Simon Busuttil sade – direkt till kommissionen, som enligt projektet EU Pilot i sin tur vänder sig till medlemsstaten för att försöka lösa frågan när medborgarna själva har misslyckats. Den mekanismen är inte öppen och behöver ses över. Vi bör diskutera den här i parlamentet.

Den andra fråga som uppstår handlar om fastighetsköp och transaktioner mellan medborgare i olika medlemsstater. Vi har ingen behörighet på det här området, men det är ett ökande problem och vi måste hantera det på något sätt.

Avslutningsvis har den irländska ombudsmannen utfärdat två rapporter, som vår regering har avvisat. Det är djupt oroande att en ombudsman i en medlemsstat bokstavligen får sitt arbete upprivet. Du känner till detta, herr ombudsman. Jag är glad över att du nickar i samtycke. Det här måste vi ta itu med. Det får inte fortsätta.

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Fru talman! Jag vill tala om det tredje betänkandet om tillämpningen av EU:s lagstiftning. Man kan hävda att det enda som är värre än tydlig och öppen EU-lagstiftning är oklar och otydlig EU-lagstiftning.

Kommissionens dagordning för ”bättre lagstiftning och förenkling” verkar vara lika svårgripbar som den heliga graalen. Kvaliteten på engelskan i vissa förslag till rättsakter får mig ibland att tro att förslaget ursprungligen hade skrivits på någon sydlig albansk dialekt. Jag upptäckte emellertid redan tidigt att en del av de värsta exemplen hade engelska som originalspråk.

Lagstiftningsprocessen förbättrar inte heller dåligt skriven lagstiftning. Ändringsförslagen skickas till oss parlamentsledamöter i sista stund, omröstningarna delas upp och sätts sedan ihop igen, och vi har kommit in här i kammaren övertygade om att vi har den senaste, absolut slutliga versionen av omröstningslistan, bara för att upptäcka att den har ersatts med en ny under morgonen.

De ledamöter av stora grupper som är nöjda med att vara foder för lobbyisterna för sina partiledares räkning behöver inte oroa sig. De följer bara varje rörelse som deras partiledare gör. För samvetsgranna ledamöter och för de grupplösa ledamöterna är det dock rena mardrömmen.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Fru talman! Som vi vet har EU arbetat i årtionden för att minska byråkratin och öka insynen. Här i Europaparlamentet märker vi dock inte av några tecken på detta. Tvärtom, man får i stället känslan av att det byråkratiska pappersarbetet ökar för varje år.

Före utfrågningarna inför det senaste valet var ordet insyn på allas läppar. Tack vare auktoriteten i sitt ämbete och de rättigheter som är förknippade med det kan Europaparlamentets ledamöter göra sina röster hörda. Detsamma kan dock inte sägas om EU:s medborgare. Det är därför de har Europeiska ombudsmannen att vända sig till. Betydelsen av ombudsmannainstitutionen är helt uppenbar med tanke på att över en tredjedel av ombudsmannens undersökningar rörde bristande insyn och att 56 procent av alla ärenden fick en vänskaplig lösning.

För att citera ombudsmannen: medborgarna har rätt att veta vad EU och dess förvaltning gör. Jag kanske kan vidareutveckla detta genom att säga att våra medborgare också har rätt att få veta hur EU använder deras skattepengar och var det slösas med resurser. Det är hög tid att vi får fason på budgetkontrollen, så att budgetkontrollutskottets betänkanden åtminstone kan bli till någon nytta jämfört med ombudsmannens rapporter.

  Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande. – (EN) Fru talman! Jag talade för snabbt under mitt inledande anförande, så jag ska försöka rätta till det. Jag vill inte försöka imponera på parlamentets ledamöter med mitt snabba tal, utan med det åtagande jag mycket tydligt gör här om att kommissionen anser att det är mycket viktigt att ha ett så nära och bra samarbete som möjligt med ombudsmannen. Jag tror att Nikiforos Diamandouros vet detta.

Han vet hur nära vi samarbetar, och jag anser att antalet lösta ärenden som rör problem med administrativa missförhållanden eller andra problem som han undersöker är så högt just för att vi har ett mycket nära samarbete i en mycket positiv anda. Ibland uppkommer naturligtvis ärenden där det finns ytterligare problem som det tar mer energi att lösa, och så var helt klart fallet med de flesta av de ärenden som ni har nämnt.

Detta framgick mycket tydligt i en situation där kommissionen slets mellan åtagandet för insyn och de rättsliga skyldigheter som härrör från EU-domstolens rättspraxis å ena sidan, och vårt åtagande att respektera tystnadsplikten å andra sidan. Om vi ville sprida informationen – vilket var mycket relevant i just det här fallet – behövde vi den tredje partens samtycke, vilket vi utan framgång hade försökt utverka i flera månader. Först när vi mycket tydligt klargjorde att vi skulle offentliggöra informationen i alla fall och informerade företaget i fråga om att de hade tio dagar på sig att inge ett klagomål till EU-domstolen, lyckades vi nå en överenskommelse.

Vad skulle ha hänt om vi inte hade gått vidare enligt våra rättsliga skyldigheter? Ett klagomål hade troligen ingetts till EU-domstolen, och informationen hade kanske inte varit offentlig än i dag. Så ha tålamod med oss ibland. Insyn är verkligen viktigt för oss, men vi måste alltid sträva efter att följa en mycket fin linje mellan de olika åtaganden som vi måste respektera i dessa mycket komplexa fall.

Trots detta erkänner jag dock – vilket jag också sade i mitt inledande anförande – att förseningen var lång och att vi förmodligen borde ha pressat företaget mer. Vi borde ha fått deras svar snabbare, och jag kan försäkra er om att kommissionen kommer att göra sitt yttersta för att se till att detta inte upprepas i liknande fall – vi kommer inte att dra ut på processen så länge som 15 månader, vilket verkligen var oacceptabelt. Jag håller fullständigt med Chrysoula Paliadeli i det avseendet.

När det gäller tillgång till handlingar upprepar jag att jag tycker att det är viktigt att vi har proportion på siffrorna. Vi mottar cirka 5 000 förfrågningar per år och vi har 80 personer som arbetar med detta. En del av de handlingar som vi ger tillgång till är så här tjocka. Många av förfrågningarna kommer från medborgare, men jag kan tala om för er att många av dem också kommer från mycket framstående advokatbyråer som försöker få ytterligare upplysningar om mycket känsliga konkurrensärenden. Vi måste alltså vara mycket försiktiga i den här processen. Jag anser att vi gör ett bra arbete i detta avseende eftersom bara 15–20 ärenden av dessa 5 000 ansökningar hamnar på ombudsmannens bord. Av dessa beviljas 85 procent tillgång i första instansen, så ni kan räkna ut hur många tusentals handlingar som görs tillgängliga varje år. Vi tar detta åtagande på stort allvar, och det kommer vi att fortsätta med.

När det gäller införlivande och tillämpning av EU-rätten kan jag försäkra er om att vi söker ett mycket nära samarbete med Europaparlamentet. Vi är fullständigt medvetna om att ett lämpligt och snabbt införlivande och en korrekt tillämpning är saker som svetsar samman EU. Detta är absolut nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera ordentligt. Därför försöker vi göra allt vi kan för att fullständigt försäkra oss om att vi är mycket exakta och strikta när det gäller tillämpningen och införlivandet av EU-rätten. Om jag får citera har vi redan enats om följande i ramavtalet:

”För att säkerställa bättre övervakning av införlivande och tillämpning av unionslagstiftningen ska kommissionen och parlamentet sträva efter att införa obligatoriska jämförelsetabeller och en bindande tidsfrist för införlivandet, vilken i direktiv normalt inte bör överskrida två år.”

”Förutom särskilda rapporter och den årliga rapporten om genomförandet av unionens lagstiftning ska kommissionen ge parlamentet kortfattad information om samtliga överträdelseförfaranden från det att en formell underrättelse översänds, inklusive, om parlamentet begär det, i enskilda fall och med respekt för reglerna om konfidentialitet, särskilt de som Europeiska unionens domstol har erkänt, information om de frågor som överträdelseförfarandet rör.”

Det finns alltså ett ytterligare sätt som vi kan kommunicera med varandra på och hålla Europaparlamentet bättre informerat. Om jag kan be om parlamentets hjälp på detta särskilda område, skulle jag vilja be er insistera lite mer på jämförelsetabellerna när det gäller direktiv. Detta är alltid kommissionens förslag. Vi lyckas inte alltid få igenom det i de slutliga förfarandena när lagstiftaren håller på att avsluta förhandlingarna om kommissionens förslag, men det är möjligt i parlamentet och rådet. Jämförelsetabellerna gör det mycket enklare för kommissionen att kontrollera att EU-lagstiftningen tillämpas korrekt och gör det också lättare att påvisa felaktigheter och rätta till dem.

Som svar på Gerald Häfners fråga om projektet EU Pilot och varför det heter så, vill jag säga att det beror på att när vi inledde detta nya projekt som syftar till att skapa ytterligare möjligheter för medlemsstaterna att själva rätta till sina misstag snabbare, var det ett godkänt förfarande som inleddes att ett fåtal medlemsstater. Nu tillämpar de flesta av dem systemet. Vi befinner oss fortfarande i inledningsfasen. Hittills är resultaten mycket positiva. När vi når det skede där alla medlemsstater använder detta verktyg för en bättre och snabbare tillämpning av EU-lagstiftningen är jag säker på att vi kommer att söka efter ett annat namn, eftersom det inte längre kommer att vara ett pilotprojekt.

Avslutningsvis vill jag tacka Europaparlamentets ledamöter och naturligtvis våra ombudsmän, för ett mycket tillfredsställande samarbete, för en mycket bra debatt och för de många nya förslag som jag har hört under förmiddagens diskussioner. Jag vill bara påminna oss alla om att medborgarna, tack vare Lissabonfördraget, har rätt till god förvaltning. Efterlevnad av EU-rätten är naturligtvis en avgörande faktor för detta – för att det ska råda lika villkor i EU. Jag är säker på att vi tillsammans med Europaparlamentet och ombudsmannen kommer att uppnå detta.

Eftersom det är Isabelle Durant som är talman för sammanträdet här under förmiddagen vill jag tillägga ytterligare en sak, nämligen att vi lyckades slutföra avtalet om ett gemensamt insynsregister för EU, som kommer att öka klarheten och insynen i lobbyverksamheten och intressentföreträdarnas verksamheter här i Bryssel. Jag anser att även detta är ett mycket viktigt bidrag till ökad insyn i och högre kvalitet på EU:s lagstiftningsprocess.

  Nikiforos Diamandouros, ombudsman. – (EN) Fru talman! För det första vill jag varmt tacka alla ledamöter som tog sig tid att yttra sig om min verksamhetsrapport. Jag vill tacka dem för deras varma stöd för ombudsmannens arbete. Er uppmuntran ger mig stor tillfredsställelse, men även inspiration, och jag vill uppriktigt säga er att er uppmuntran även ökar den ansvarskänsla jag känner läggs på mina axlar för att fortsätta insatserna att försvara medborgarnas intressen.

Jag vill tacka er alla så mycket för det – för att ni engagerar er, inte bara i årsrapporten, utan naturligtvis även i den särskilda rapporten – och jag vill också tacka de två föredragandena, som tog sig tid att utarbeta utmärkta betänkanden om min årliga verksamhetsrapport och min särskilda rapport.

(FR) Låt mig även tacka Chrysoula Nedelcheva för hennes synpunkter. Fru Nedelcheva! Jag vill särskilt säga dig att jag har noterat dina kommentarer, som har uppmuntrat mig att inleda en dialog med mina nationella kolleger om en korrekt tillämning av unionslagstiftningen.

Jag kan försäkra dig om att jag nästa år, under de nationella ombudsmännens nästa möte i Köpenhamn, kommer att betona just den punkten. Du har min försäkran om detta, och jag tackar dig även för dina kommenterar om betydelsen av den interaktiva handledningen, som redan har nämnts av dina kolleger från andra partier.

(EN) Fru talman! Jag vill nu inrikta mig på några av vice ordförande Maroš Šefčovič kommentarer. Låt mig börja med en allmän betraktelse. Jag vill klargöra för parlamentet att Maroš Šefčovič har gjort allt han kunnat för att ha ett mycket nära samarbete med ombudsmannen, och jag är mycket tacksam mot honom för det han har gjort hittills.

Jag vill också klargöra för parlamentet att Maroš Šefčovič när han tillträdde sin post – och det är mina ord – faktiskt gjorde en helomvändning jämfört med sin företrädares arbete och han erkände offentligt att kommissionens svar när det gäller Porscheaffären hade varit otillfredsställande och beklagligt. Därför vill jag göra åtskillnad mellan kommissionsledamoten som person och kommissionens institutionella ansvar i den här frågan, vilket ledde till att jag kände mig tvungen – för första gången på 15 år – att lägga fram en rapport till kommissionen om dess agerande. Jag anser att det är på sin plats att jag gör den här åtskillnaden när det gäller hanteringen av situationen, och vill återigen tacka Maroš Šefčovič för hans insatser för att göra framsteg och ha en konstruktiv inställning i den här frågan.

Jag vill gärna påpeka ytterligare några saker. Herr kommissionsledamot! Jag anser att 2002 års meddelande om klagandes ställning är av grundläggande betydelse för god förvaltning i EU. Om kommissionen överväger att ändra detta meddelande hoppas jag därför verkligen att den ser till att samråda med både ombudsmannen och utskottet för framställningar innan den ändrar på ett så viktigt instrument för medborgarna.

Vi är helt överens – och det gläder mig att även du nämnde detta – om att domstolarna är den högsta och enda instansen som kan fatta beslut om en officiell tolkning av lagen. Jag är mycket glad över att även kommissionen erkänner detta. När det gäller förslag till rekommendationer vill jag bara klargöra en liten detalj, herr kommissionsledamot.

Ett förslag till rekommendation innebär att ombudsmannen har påvisat ett administrativt missförhållande. Detta förhindrar inte den berörda institutionen från att besvara förslaget till rekommendation och korrigera problemet, vilket jag beaktar i mitt beslut om att avsluta ärendet. Ett pressmeddelande vid en tidpunkt när ett administrativt missförhållande har konstaterats är därför inte på något sätt avsett att föregripa eller förhindra en institution från att kunna svara, och det kan jag personligen försäkra dig om.

Jag vill göra ytterligare ett klargörande när det gäller den särskilda rapporten. Rapporten lades fram till följd av det överdrivet långa dröjsmålet. Det var inte så – jag hörde att du beklagade dig över det – att den utfärdades just efter det att kommissionen hade gett tillgång till handlingarna. Dessa två händelser hade inget samband med varandra. Det var det långa dröjsmålet med att svara som föranledde rapporten, och jag blev mycket glad över att få svaren. Men som sagt, ni i kommissionen har intagit en ståndpunkt om den frågan.

Avslutningsvis hoppas jag att kommissionen kommer att försöka ta itu med dröjsmålen. Herr kommissionsledamot, det jag har att säga om dröjsmålen är att jag förväntar mig att kommissionen kommer att följa de regler om fördröjningar som den själv har antagit och försöker uppfylla. Jag kommer att hålla mina tidsgränser i sådana här situationer. Jag tror att detta kommer att leda till bättre resultat.

Jag har två ytterligare kommentarer. Jag vill tacka Oldřich Vlasák – jag hoppas att jag uttalar hans namn rätt, eftersom min tjeckiska är obefintlig – för hans synpunkter, eftersom han ger mig tillfälle att säga att jag verkligen ser fram emot möjligheten att utnyttja Eurobarometern för att få reda på mer om vad medborgarna tycker om ombudsmannen och om behandlingen av klagomål. Jag vill tacka honom för det.

Jag kommer att göra mitt bästa för att se hur webbplatsen kan bli mer användarvänlig. Jag vill bara försäkra honom om att vi lät webbplatsen genomgå många pilotfaser och testade den på väldigt många målgrupper, och de ansåg alla att den var användarvänlig. Över 46 000 personer har använt den hittills, och de hittade rätt vid första försöket. Som svar på Oldřich Vlasáks fråga kan jag försäkra honom om att det är vad vi gör för att kunna bekämpa administrativa missförhållanden och att den interaktiva handledningen verkligen har bidragit till att minska administrativa missförhållanden vid institutionerna.

Ett par påpekanden till. Lidia Joanna Geringer de Oedenberg: det kanske inte är så lätt att förstå att de allra flesta klagomålen, till såväl Europeiska ombudsmannen som de nationella ombudsmännen, faktiskt handlar om frågor som rör EU-lagstiftning. Därför har vi ett ombudsmannanätverk som jag samordnar för att kunna skicka klagomålen till rätt institution redan från början så att vi kan undvika problem. Att endast inrikta sig på de klagomål som omfattas av ombudsmannens behörighet är att bortse från det faktum att nätverket garanterar att de flesta klagomål som rör unionslagstiftningen kommer till rätt nationell eller regional ombudsman och att de behandlas där.

En kommentar om Marek Henryk Migalskis fråga. Jag kan försäkra honom om att ombudsmannens budget godkändes av rådet utan ändringar. Vi är mycket medvetna om restriktionerna, men vi uppmuntras även av det faktum att den huvudsakliga budgetinstitutionen – och inte bara parlamentet – har godkänt budgeten.

När det gäller Csanád Szegedis fråga håller vi absolut med om att medlemsstaternas domstolar inte känner till EU tillräckligt väl, och under mina besök till samtliga medlemsstater, där jag har varit många gånger, bemödar jag mig särskilt om att besöka domstolar för att kunna hjälpa dem att gå i den riktningen.

Till sist – och jag avslutar med detta – ville även Csaba Sógor att ombudsmannen ska kunna motta klagomål som rör EU-lagstiftningen som inges på nationell nivå. Detta omfattas tyvärr inte av mitt behörighetsområde. Jag skulle överträda mitt mandat om jag godtog den uppgiften, och jag skulle även inkräkta på det rättsliga ansvaret och mandaten för mina kolleger i medlemsstaterna om jag gjorde det. Jag försöker samarbeta med dem för att göra detta, men jag har ingen befogenhet att motta klagomål som rör tillämpningen av unionslagstiftningen i medlemsstaterna.

(FR) Fru talman! Jag hoppas att jag har besvarat alla synpunkter, och jag vill än en gång tacka alla ledamöter för deras uppmuntrande ord, och även gratulera dig, fru talman, vilket kommissionsledamoten redan har gjort, till det viktiga initiativet att godkänna ett gemensamt register för parlamentet och kommissionen. Jag är övertygad om att detta kommer att vara ett mycket viktigt steg framåt.

  Mariya Nedelcheva, föredragande. – (FR) Fru talman, herr Diamandouros, herr Šefčovič, mina damer och herrar! Jag tackar er för era inlägg, och är starkt övertygad om att de tydligt har visat på betydelsen av Europeiska ombudsmannens verksamhet å ena sidan, och på det intresse som Europaparlamentet hyser för hans verksamhet å andra sidan. Jag vill även utnyttja det här tillfället för att tacka alla kolleger från utskottet för framställningar, som genom sitt arbete skapar en mer konkret koppling mellan EU-medborgarna och EU-institutionerna.

Herr Diamandouros! År 2009 markerade den femtonde årsdagen för Europeiska ombudsmannen. Detta år markerade även Lissabonfördragets ikraftträdande. Till följd av att du valdes av Europaparlamentet har du fått ytterligare legitimitet i ditt ämbete. Jag säger ”ytterligare” eftersom legitimiteten i ditt ämbete i själva verket härrör från alla de europeiska medborgare som har kunnat vända sig till dig och som har fått sina problem lösta tack vare dina ingripanden.

Det som är ännu mer fascinerande med Europeiska ombudsmannen är dock att inget någonsin kan tas för givet. Antalet klagomål har minskat, den tid det tar att finna en lösning har förkortats, fler klagomål får en vänskaplig lösning – men framstegen är alltid lika många som behoven. Bakom dessa fakta anser jag att det finns två stora utmaningar som vi inte får förlora ur sikte: å ena sidan att skapa mer insyn i institutionernas arbete, och å andra sidan att förbättra dialogen mellan medborgarna och institutionerna på både europeisk och nationell nivå.

Herr Diamandouros! Jag vill tacka dig och avsluta genom att säga att till följd av ditt dagliga arbete har vi konkreta bevis på att det inte bara är möjligt att anta dessa utmaningar utan även, och framför allt, att ge medborgarna lämpliga och tillfredsställande svar. Det är sannerligen ingen lätt uppgift, men med verksamhetsrapporten för 2009 och med det åtagande som du just har gjort när det gäller Köpenhamnsmötet, anser jag att vi är på rätt spår.

  Chrysoula Paliadeli, föredragande. – (EL) Fru talman, herr Diamandouros, herr kommissionsledamot! Jag anser att den särskilda rapporten från Nikiforos Diamandouros, som jag har haft äran att lägga fram för Europaparlamentet, är en formell rapport som inte berör själva sakfrågan. Detta är mycket viktigt för mig.

Jag anser att det 15 månader långa dröjsmålet med att svara och fatta ett slutligt beslut, de successiva förlängningarna av den ursprungliga tidsfristen och, ännu viktigare, kommissionens enligt min åsikt underliga beslut att inte ge tillgång till den skrivelse som skickats till denna särskilda biltillverkare där den fick veta att vissa av dess handlingar skulle lämnas ut, är allvarliga frågor. Beslutet att inte lämna ut den berörda skrivelsen är en allvarlig fråga.

Om kommissionen efter en så lång tid – och detta är inte ditt fel, herr kommissionsledamot, eftersom du tog över detta ansvarsområde nyligen – den 18 februari hade beslutat att ge Nikiforos Diamandouros tillgång till den skrivelse som den hade utarbetat till denna särskilda biltillverkare, skulle ingen särskild rapport förmodligen ha utarbetats. Nikiforos Diamandouros beslutade att godkänna de successiva förlängningar som begärdes av kommissionen.

Trots detta anser jag att vi, tack vare detta dröjsmål, tack vare att kommissionen inte meddelade Nikiforos Diamandouros, fick en rapport om frågor som är viktiga både form- och innehållsmässigt sett. Jag kommer endast att diskutera innehållet. Kommissionen måste emellertid allvarligt beakta – och det gläder mig att du sade det innan jag gjorde det – att många svårigheter som kommissionen orsakar Europeiska ombudsmannen i hans arbete skadar EU:s enighet, undergräver medborgarnas förtroende för EU:s institutioner och skadar EU:s offentliga profil.

Vi vill att det du sade tidigare ska omvandlas till ett åtagande, eftersom vi alla har ett gemensamt ansvar. Jag tackar särskilt Nikiforos Diamandouros, eftersom han genom sin rapport gav oss i Europaparlamentet en möjlighet att förstå vår befogenhet att hantera frågor som vi anser vara av yttersta vikt för den europeiska sammanhållningen.

  Eva Lichtenberger, föredragande. – (DE) Fru talman! Låt mig inleda min sammanfattning med ett särskilt tack till ombudsmannen. Jag anser att hans arbete är mycket värdefullt och jag är medveten om hur viktig han är för våra medborgare eftersom hans ämbete har blivit en central kontaktpunkt för dem.

Jag vill återkomma till det som Maroš Šefčovič hade att säga, särskilt om projektet EU Pilot, som har kritiserats skarpt av ett antal ledamöter eftersom det, som du själv sade, ger ”fler möjligheter för medlemsstaterna”, men inte för medborgarna.

Jag anser att vi bör ta en närmare titt för att se om så verkligen är fallet, eftersom det vi behöver är mer insyn. Ett brev till den klagande om att vi har mottagit hans eller hennes klagomål räcker inte. Vi behöver ökad klarhet i det här sammanhanget, mer relevans för våra medborgare, annars kommer vi att få ett trovärdighetsproblem på lång sikt.

Dessutom behöver vi naturligtvis meningsfulla påföljder när verkliga överträdelser påvisas. Konsekvensen för medlemsstater som underlåter att genomföra lagstiftning, och som faktiskt till och med skryter om det i de nationella medierna, får inte bara bli att de mottar ännu en skrivelse. Vi måste ta saken ett steg längre i EU-medborgarnas intresse.

Jag anser att det är av central betydelse att meddelandet från 2002 ses över, särskilt när det gäller de klagandes rättigheter. I detta sammanhang vill jag också se att parlamentets rättigheter respekteras. Vi behöver ett register över mottagna klagomål för att få återkoppling om vårt lagstiftningsarbete. Jag behöver dock inte veta vem som klagade till vem om vad.

Sakfrågan i klagomålet och följderna av detta skulle ge viktig återkoppling för hela mandatperioden. Det är vad vi behöver. Det är därför jag ber kommissionen att ta hänsyn till detta. Vi behöver ett tydligt register som ger oss en inblick i huvudorsakerna till klagomålen och vad de klagande begär. Jag skulle vilja se ett sådant förslag snart, och samarbetar gärna med er i kommissionen om detta. Vi kommer att vara glada över att kunna hjälpa er med jämförelsetabellerna. Jag anser också att det är viktigt. Det viktiga här är ömsesidighet och det är något som jag är angelägen om att upprätthålla.

  Talmannen. – Den gemensamma debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag, torsdagen den 25 november 2010 kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (RO) Tillämpningen av EU-lagstiftningen är mycket viktig så att EU-medborgarna kan dra full nytta av den inre marknaden, eftersom även den mest effektiva lagstiftning blir överflödig om den inte tillämpas. När det gäller inremarknadslagstiftningen finns det många områden där man kan göra framsteg, särskilt när det gäller tjänstedirektivet eller direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer. Denna lagstiftning är obestridligen teknisk, vilket komplicerar tillämpningen. Därför är samarbete mellan EU-institutionerna och de nationella förvaltningarna ett absolut måste. Informationssystemet om den inre marknaden, som används för tjänster, har visat sig vara särskilt användbart i detta avseende. Jag tror att vi skulle vinna på att utvidga det till att även omfatta andra sektorer. Jag uppmanar emellertid medlemsstaterna att ta införlivandet på allvar, och undvika förseningar så långt som möjligt, eftersom detta leder till att den inre marknadens parametrar inte fungerar optimalt. Avslutningsvis vill jag betona att medborgarna måste kunna lösa sina problem med tillämpningen av EU-lagstiftningen snabbt och till en minimal kostnad. För att uppnå detta måste de medel som anslås till Solvit kompletteras, tillsammans med ett aktivt främjande av detta instrument för informell problemlösning. Sist men inte minst, måste arbetet med att ta fram alternativa tvistlösningsmetoder prioriteras.

  Ágnes Hankiss (PPE) , skriftlig. – (HU) Vid sidan av Europeiska ombudsmannens årliga verksamhetsrapport vill jag, som föredragande för parlamentets yttrande om offentlig tillgång till handlingar, gärna säga ett par ord om institutionell insyn. Det gladde mig att betänkandets föredragande Mariya Nedelcheva när hon granskade de klagomål som medborgarna ingett till ombudsmannen ägnade särskild uppmärksamhet åt förhållandet mellan insyn och god förvaltning. Rätten till god förvaltning har blivit rättsligt bindande enligt Lissabonfördraget, och förutom detta är det också viktigt att de personliga rättigheterna respekteras till fullo.

Under en diskussion nyligen med Nikiforos Diamandouros talade vi om den känsliga balansen mellan institutionell insyn och dataskydd. Vi diskuterade även den dom som EU-domstolen utfärdade i juni i målet Bavarian Lager, som ledde till att diskussionerna om insyn fick nytt liv. Domen i detta mål är mycket viktig, eftersom den ger vägledning i fall där ett verkligt eller uppfattat gemensamt intresse står i konflikt med dataskyddsrättigheterna. Jag fann det mycket glädjande att även Nikiforos Diamandouros betonade den grundläggande principen, dvs. att personuppgifter endast får offentliggöras med den berörda personens godkännande.

Jag vill därför betona att jag fullständigt stöder insatserna att göra EU-institutionernas arbete mer öppet och inrätta en grund för lämpliga administrativa tekniker. Enligt årsrapporten är det just arbetet för att uppnå detta mål som står i centrum för Europeiska ombudsmannens verksamhet.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (LV) Jag stöder helhjärtat Europeiska ombudsmannens arbete. Hans envisa och principfasta agerande har gett konkreta resultat, eftersom han utför sin uppgift på ett hederligt och konsekvent sätt. I Lettland är situationen fullständigt motsatt. Det lettiska parlamentet Saeima har formellt valt Romāns Apsītis till ombudsman. Sedan den 1 januari 2007, då Romāns Apsītis tillträdde sitt ämbete, har han i själva verket aldrig satt igång att arbeta. Han har tråkigt nog inte upptäckt att det finns ungefär 300 000 människor i Lettland som berövas sina medborgerliga rättigheter. Det verkar inte vara bättre än att den lettiska regeringen och Saeiman har valt en ombudsman – Romāns Apsītis – som är bekväm, tyst och helt initiativlös, en person som faktiskt är blind inför allvarliga överträdelser i den lettiska lagstiftningen. Jag vill påminna er om att enligt det ämbete Romāns Apsītis innehar har han följande uppgifter: 1. Främja efterlevnad av principen om likaberättigande och förebyggande av diskriminering. I Lettland förekommer detta inom utbildningsområdet. 2. Främja en objektiv översyn av rättsliga frågor och andra frågor inom rimliga tidsfrister. Lettland har redan förlorat ca 10 mål i Europadomstolen i den här frågan. 3. Förebygga brister i frågor rörande kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ca 300 000 människor i Lettland, av vilka många har levt i Lettland i hela sitt liv, har berövats sina grundläggande medborgerliga rättigheter. I Lettland i dag ler man när man hör ordet ”ombudsman”. Om situationen inte förbättras kan begreppet ombudsman komma att likställas med ordet ”clown”.